Sammansatta Stats- (och Lag-)Utskottets Utlåtande N:o 7.
1
7.
Ankom till Rikad. kansli den 9 maj 1902, kl. 12 midd.
Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o i, i anledning
af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
åttonde hufvudtiteln gjorda framställning angående statsbidrag
till aflönande af vikarie för lärare eller lärarinna
vid högre folkskola.
Uti den till Riksdagen den 14 januari 1902 aflåtna proposition angående
statsverkets tillstånd och behof har har Kongl. Maj:t i punkten
21 under åttonde hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att dels godkänna de
i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för den 11 i samma månad
angifna grunder för aflönande i vissa fall af vikarie för lärare eller
lärarinna vid högre folkskola, med rätt för Kongl. Maj:t att, när i särskilda
fall omständigheterna dertill föranleda, meddela understöd af statsmedel
för ifrågavarande ändamål utan hinder deraf, att någon afvikelse
från nämnda grunder egt rum; dels ock för ändamålet på ordinarie stat
uppföra ett förslagsanslag med titel »bidrag till aflönande af vikarie för
lärare vid högre folkskola» å 2,000 kronor.
Till omförmälda statsrådsprotokoll har föredragande departementschefen
i ärendet yttrat följande:
Bih, till Riksd. Prot. 1902. 4 Sami. 2 Afd. g Häft. (N:o 7).
1
2 Sammansatta Stats- (och Lag-)Utskottets Utlåtande N:o 7.
»Hos Eders Kong! Maj:t har Riksdagen i skrifvelse den 22 maj 1901,
under hänvisning till innehållet af eu inom Riksdagen väckt motion, anhållit,
att Eders Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, om och på hvilka
vilkor statsbidrag skulle kunna lemnas till aflönande af vikarier för sådana
lärare och lärarinnor vid högre folkskolor, hvilka af sjukdom urståndsattes
att sin tjenst fullgöra, samt att Eders Kongl. Maj:t måtte för Riksdagen
framlägga det förslag, hvartill utredningen kunde föranleda.
Uti berörda motion hade anförts, bland annat, följande.
Under de senare åren hade så småningom nästan alla vid rikets folkundervisningsanstalter
anstälda lärare och lärarinnor blifvit tillerkända rätt
att vid sjukdomsfall få behålla en del af lönen. I sammanhang härmed
hade beslut fattats derom, att en del af lönen för vikarien skulle utgå af
statsmedel. Dylik förmån hade sedan 1895 års början tillkommit den
ordinarie lärarepersonalen vid folkskolorna och från 1901 års början äfven
extra ordinarie samt biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola äfvensom
lärarepersonalen vid mindre folkskola och småskola. De vid folkskolelärareseminariernas
öfningsskolor anstälda lärare och lärarinnor hade
sedan år 1898 åtnjutit enahanda förmån, och på grund af beslut af 1900
års Riksdag hade i den för 1901 års Riksdag framlagda nådiga statsverkspropositionen
föreslagits, att statsbidrag äfven måtte utgå till aflönande af
vikarier för vid landstingsseminarier anstälda lärare och lärarinnor, hvilka
af sjukdom urståndsattes att fullgöra sin tjenst.
Vid rikets högre folkskolor anstälda lärare och lärarinnor vore deremot
allt fortfarande i saknad af den vigtiga förmånen att vid sjukdomsfall
under vissa vilkor få hjelp till aflönande af vikarie. Något skäl att
i nu föreliggande afseende icke tillerkänna de högre folkskolornas lärarepersonal
samma förmån, som lärare vid folk- och småskolor redan åtnjöte,
syntes emellertid svårligen kunna uppletas, hvadan motionärerna ansett sig
böra fästa uppmärksamheten på den lucka, som här otvifvelaktigt förelåge.
Ville man — och detta vore ju af största vigt — skaffa de högre folkskolorna
de bästa lärarekrafter, som stode till buds, ginge det ej an att
i något afseende ställa dessa skolors lärarepersonal i en sämre ekonomisk
ställning än de vid öfriga folkskolor anstälda lärare och lärarinnor. Och
den omständigheten, att vid de högre folkskolorna funnes enligt senast
offentliggjorda statistik (för år 1899) anstälda endast sexton lärare och två
lärarinnoi'', borde göra det lätt för statsverket att här träda hjelpande
emellan, ty det statsanslag, som årligen kunde för ändamålet erfordras,
inskränkte sig till ett helt ringa belopp. Om vikariens aflöning exempelvis
Sammansatta Stats- (och Lag-)Utskottets Utlåtande N:o 7.
3
sattes till dubbla det belopp, som utginge för vikarie åt sjuk folkskolelärare,
alltså till 150 kronor per läsmånad (utom bostad och vedbrand),
och denna ersättning utgjordes af den sjuke läraren sjelf, statsverket och
skoldistriktet i samma proportion, som vore faststäld beträffande folkskolelärarne,
så skulle för hvarje läsmånad, som lärare vid högre folkskola hade
tjenstledighet på grund af sjukdom, vikariatsersättningen utgöras med följande
belopp:
af den sjuke läraren........ |
..................... kronor |
37: |
50 |
)) statsverket .................... |
..................... » |
100: |
— |
» skoldistriktet.................. |
..................... » |
12: |
50 |
summa kronor |
150: |
— |
Äfven om man utginge från det temligen osannolika antagandet, att
sjuklighetsprocenten vore väsentligt större inom de högre folkskolornas
än inom den egentliga folkskolans lärarekår, skulle, under nyss antydda
förutsättning beträffande statens andel i vikariatsersättningen, den årliga
medelkostnad, som blefve en följd af förverkligandet af motionärernas
önskemål, icke kunna för statsverket uppgå ens till 1,000 kronor.
Då emellertid ett beslut i den af motionärerna antydda rigtningen
syntes höra föregås af en närmare utredning, bland annat, angående vikarielönens
storlek samt i hvilken proportion staten, skoldistriktet och den
sjuke läraren sjelf borde bidraga till denna lön och hvilka närmare vilkor,
som borde fastställas för åtnjutande af den ifrågasatta förmånen, inskränkte
sig motionärerna till att föreslå, att en skrifvelse af ofvan angifna innehåll
måtte af Riksdagen aflåtas till Eders Kongl. Maj:t.
I sin skrifvelse har Riksdagen meddelat, att Riksdagen delade den i
motionen uttalade åsigten, att lärare och lärarinnor vid högre folkskolor,
hvilka af sjukdom urståndsattes att uppehålla sin tjenst, borde berättigas
att under tjenstledighetstiden behålla någon del af sin lön, och att bidrag
till vikaries aflönande borde lemnas af staten och vederbörande skoldistrikt,
på grund hvaraf Riksdagen, som ansåge sig icke böra för
närvarande ingå i något bedömande deraf, hvilken aflöning borde tillerkännas
vikarie för de ifrågavarande lärarne eller enligt hvilka grunder
bidrag till en sådan vikaries aflöning borde utgå af vederbörande lärare,
af staten och af skoldistriktet, framstälde den anhållan, som jag nyss
omförmält.
Genom nådig remiss den Bl maj 1901 anbefaldes Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i de län, inom hvilka högre folkskolor vore inrättade,
4
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N;o 7.
att, efter styrelsernas öfver nämnda skolor hörande, inkomma med underdåniga
utlåtanden rörande det i Riksdagens skrifvelse omförmälda ärende.
Äf de inkomna yttrandena inhemtas, att samtliga såväl Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande som skolstyrelser förordat, att åtgärder måtte
vidtagas för åvägabringande af lagstiftning i motionens syfte.
Med instämmande uti de af motionärerna anförda skäl bär af dem,
som i ärendet blifvit hörda, anförts:
att — med hänsyn dertill att numera statsbidrag erhölles till aflönande
af vikarier icke allenast för de ordinarie lärarne och lärarinnorna
vid folkskolorna, utan äfven för vid samma skolor anstälda extra ordinarie
och biträdande lärare och lärarinnor samt för lärarepersonalen vid
mindre folkskolor och småskolor äfvensom för de vid folkskolelärare- och
lärarinneseminariernas öfningsskolor anstälda lärarne och lärarinnorna samt
från och med år 1902 för den vid de af landsting eller stad, som ej i
landsting deltager, inrättade småskolelärareseminarier anstälda lärarepersonalen
— det vore med rättvisa och billighet förenadt, att bidrag af allmänna
medel äfven kunde erhållas till aflönande af vikarie för vid högre
folkskola anstäld lärare, som af sjukdom urståndsattes att fullgöra sin tjenst;
att det vore synnerligen vigtigt för de högre folkskolorna att kunna
förvärfva goda och framstående lärarekrafter, hvarför dessa skolors lärare
icke i något afseende borde ställas ekonomiskt sämre än lärare vid andra
folkskolor; samt
att, då man icke i allmänhet kunde påräkna, att skoldistrikten skulle
åtaga sig att helt och hållet eller till större delen bekosta vikarierna, det
vore synnerligen önskvärd!, att staten trädde emellan, så att ifrågavarande
lärare komme ur den undantagsställning bland lärarepersonalen inom folkskoleväsendet,
hvaruti de befunne sig vid af sjukdom förorsakad oförmåga
att sjelfva sköta sin tjenst.
Angående storleken af det arfvode, som borde tillerkännas den anstalta
vikarien, hafva de flesta af de hörda instämt i motionärernas förslag.
*De tillstyrka sålunda, att vikariearfvodet bestämmes till 150 kronor
för läsmånad utom bostad och vedbrand, hvarjemte några ansett, att
vikarien dertill borde erhålla godtgörelse för resekostnad, der sådan ifrågakomme.
Såsom skäl för beloppets storlek har anförts, att med hänsyn till
de större kompetensvilkor, som erfordrades för anställning vid högre folkskolor,
ersättningen icke kunde sättas till lägre belopp än 150 kronor för
läsmånad utom husrum och vedbrand jemte godtgörelse för resekostnad
och att, om aflöningen sattes lägre, man svårligen skulle kunna påräkna
5
Sammansatta Stats- (och Lagutskottet? Utlåtande N:o 7.
att erhålla för dessa vigtiga lärareplatser fullt lämpliga vikarier. En skolstyrelse
(Lilla Malma) uttalar dock sin farhåga för att svårighet skulle
möta att erhålla kompetent vikarie äfven för ett belopp af 150 kronor
för läsmånad. En annan skolstyrelse (Husqvarna) anser deremot den i
motionen föreslagna ersättningen både rättvis och lämplig. Sattes nemligen
beloppet lägre, skulle säkerligen icke vikarie erhållas med erforderlig9''
egenskaper, och sattes det högre, skulle den sjuke läraren få vidkännas
för stor minskning i sina redan förut små inkomster, och för skolstyrelserna,
som i regel hade mycket snäft begränsade inkomster till sitt
förfogande, kunde oöfverstigliga svårigheter uppstå vid utgörandet af distriktets
andel i vikariens aflöning äfvensom af kostnaden för bostad och
bränsle. En styrelse (Gudmundrå) har anfört, att den under flere år för
de sexton veckor, under hvilka skolans ordinarie lärare i egenskap af
riksdagsman varit förhindrad att sjelf sköta sin tjenst, i vikariearfvode
betalat 800 kronor eller efter 1,200 kronor för tjugufyra veckor, hvilken
tid vore stadgad såsom den längsta, hvarunder undervisningen i allmänhet
borde fortgå ; styrelsen hade derför tänkt sig, att vikariatsarfvodet lämpligen
kunde bestämmas till minst 1,200 kronor för tjugufyra veckors
undervisningstid eller 200 kronor för läsmånad, hvilket arfvode hvarken
vore för högt i förhållande till de kraf, som måste ställas på detta slags
lärare, eller för lågt med hänsyn till önskvärdheten af undervisningens
uppehållande på tillfredsställande sätt. Länsstyrelsen i det län, hvartill
förenämnda skola hör, har deremot ansett, att vikariens aflöning borde
bestämmas till 600 kronor för sex månaders undervisningstid eller 100
kronor för läsmånad förutom bostad med vedbrand samt resekostnad, der
sådan ifrågakomme. En annan skolstyrelse (Lysekil) anser den föreslagna
aflöningen till vikarien vara otillräcklig och vill hafva den bestämd till
1,400 kronor för år. En länsstyrelse (Blekinge) hyser den åsigten, att
den kontanta aflöningen till vikarien icke borde i lag fixeras till visst
belopp, utan utgå med vissa procent af den kontanta aflöning, som af
läraren i hvarje särskild! fall åtnjötes, hvilken ju kunde vexla i förhållande
till det större eller mindre bidrag till skolan, som af statsmedel
erhölles. Mot ett bestämmande af samma arfvode till alla vikarier vid
här ifrågavarande skolor har uttalat sig ännu en skolstyrelse (Ulricehamns),
i det att den hyste den åsigten, hvari äfven länsstyrelsen instämt,
att någon skilnad i aflöning borde ega rum mellan vikarie för ordinarie
lärare å ena sidan samt vikarie för extra ordinarie och biträdande lärare
eller lärarinna å andra sidan, hvarjemte hänsyn borde tagas dertill, att
6 Sammansatta Stats- {och Lag)-Utskottets Utlåtande N:o 7.
lärarebefattningarna vid högre folkskolor vore olika aflönade. Nämnda
styrelse har derför hemstält, att vikarie för ordinarie lärare måtte erhålla
minst 100 och högst 150 kronor för läsmånad samt att vikarie för extra
ordinarie eller biträdande lärare måtte aflönas med minst 75 kronor och
högst 100 kronor, allt utom bostad och vedbrand samt resekostnad.
Den af motionärerna föreslagna fördelningen af vikariearfvodet mellan
den sjuke läraren sjelf, staten och skoldistriktet, hvilken vore densamma
som blifvit faststäld beträffande ersättningens utgörande till vikarie för
folkskolelärare, som vore af sjukdom hindrad att sjelf tjenstgöra, har tillstyrkts
af alla, som yttrat sig i detta hänseende. Den sjuke läraren skulle
sålunda, om minimiaf löningen för månad sattes till 150 kronor, af sin lön
afstå ett belopp, motsvarande en fjerdedel af vikariens kontanta minimiaflöning
eller 87 kronor 50 öre för läsmånad, två tredjedelar af samma
minimiaflöning eller 100 kronor skulle utgå af allmänna medel, och återstoden
skulle erläggas af skoldistriktet, hvilket det jemväl skulle åligga att
förse vikarien med bostad jemte vedbrand äfvensom att godtgöra honom
för resekostnad, der sådan ifrågakomme.
Angående vilkoren i öfrigt hafva de flesta, som yttrat sig härom,
hemstält, att samma bestämmelser, som vore gällande i fråga om vikarier
för lärare vid folkskola eller småskola under tjenstledighet på grund af
sjukdom enligt nådiga kungörelsen den 1 juni 1900, borde upptagas i
fråga om de högre folkskolorna, dock med de förändringar, som påkallades
med hänsyn till den olikhet, hvilken förefunnes mellan de allmänna
folkskolornas och de högre folkskolornas anordningar. I öfverensstämmelse
härmed har ock yrkats, att den kortaste tid, för hvilken blifvande
föreskrifter skulle tillämpas, borde bestämmas till en månad. Endast
en länsstyrelse (Blekinge) har i detta hänseende en afvikande mening.
Denna myndighet anser nemligen, att vikariens aflöning och statsbidraget
borde utgå efter läsvecka, ehuru ej för kortare tid än oafbrutet tre läsveckor,
och detta på den grund, att undervisningstiden för ordinarie lärare
vid högre folkskolor vore uti nådiga kungörelsen den 16 juni 1875 angifven
uti visst antal veckor, med hänsyn till hvilkas antal lärarens aflöning
också torde vara bestämd.
En länsstyrelse (Vesternorrlands) hemställer särskildt, att såsom vilkor
för erhållande af det ifrågasatta statsbidraget borde fastställas, att den
lärare eller lärarinna, för hvilken vikarie erfordrades, meddelade undervisning
i den högre folkskolan under ett visst, i lämpligt förhållande till
undervisningstiden för lärare och lärarinnor vid folkskolor eller af lands
-
Sammansatta Stats- (och Lag)-Utskottet$ Utlåtande N:o 7. 7
ting inrättade småskog] ärareseminarier bestämdt antal timmar i
veckan.
Angående vikariens kompetens såsom vilkor för statsbidrags erhållande
hafva två länsstyrelser yttrat sig. Den ena (Blekinge) menar, att vikarien
borde uppfylla samma kompetensvilkor som den ordinarie läraren eller
lärarinnan enligt förberörda nådiga kungörelse utom hvad beträffade vilkoret
att hafva med godt vitsord genomgått den praktiska öfningskursen
vid folkskolelärareseminarium, hvilket skulle kunna ersättas med vederbörande
folkskoleinspektörs vitsord, att vikarien det oaktadt befunnits
duglig. Den andra (Kristianstads) anser, att vikarien skulle antingen vara
kompetent att erhålla tjenst såsom lärare vid högre folkskola eller hafva
aflagt afgångsexamen vid folkskolelärareseminarium, dock att i det sistnämnda
fallet af folkskoleinspektören skulle styrkas, att vikarien befunnits duglig
att sköta tjensten och att för tjensten kompetent vikarie icke kunnat erhållas.
Att endast lärare vid sådana högre folkskolor, som åtnjuta statsbidrag,
borde erhålla förmånen af bidrag till vikaries aflönande, påpekas af en
länstyrelse (Blekinge).
En skolstyrelse (Brunnby) anser, att vikarie borde erhålla ersättning
för bostad och vedbrand beräknad till 75 kronor för den för skolan bestämda
årliga undervisningstiden.
Angående resekostnadsersättning har en länsstyrelse (Södermanlands
läns) hemstält, att, enär kompetent vikarie ofta nog icke kunde erhållas
i närheten af skolan, sådan vikarie borde erhålla rese- och traktamentsersättning
för resa från vikariens hemvist till tjenstgöringsorten och åter
enligt bestämmelserna för fjerde klassen i gällande resereglemente, hvilken
ersättning borde utgöras enligt samma fördelning som den kontanta aflöningen.
Genom länsstyrelserna hafva två folkskoleinspektörer blifvit hörda.
Båda hafva tillstyrkt förslagets förverkligande i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med nådiga kungörelsen angående aflönande af vikarie vid folkskola
eller småskola, den ene dock med det tillägget, att den kontanta
lönens storlek icke borde bestämmas med visst belopp för månad, utan
för läsår. Såsom skäl härför har han anfört, att den högre folkskolans
årliga undervisningstid vore betydligt kortare än den egentliga folkskolans
och derjemte olika vid olika skolor, under det att den ordinarie lärarens
lönevilkor vore oberoende af den olika lästiden. Skulle lönen bestämmas
till 150 kronor för läsmånad, skulle årslönen för vikarier ställa sig mycket
olika vid olika skolor, hvaraf komme att följa, att ordinarie lärare med
8 Sammansatta Stats- (och Lagutskottet^ Utlåtande -}N:o 7.
samma löneförmåner skulle komina att lemna olika bidrag till vikariers
årslön, och likaledes staten komma att bidraga med olika belopp, ehuru
dess bidrag till de ordinarie lärarne vore lika. Med anledning häråt och
då vikarie för sjuk folkskolelärare eller småskolelärare åtnjöte en årslön,
motsvarande ordinariens begynnelselön, och 1,400 kronor nog vore den
högsta kontanta årslönen för lärare i högre folkskola, borde den kontanta
årslönen för vikarie bestämmas att utgå efter 1,400 kronor för helt läsår
jemte fri bostad och vedbrand eller ersättning derför med minst 100
kronor.
Enär från och med år 1902 samtliga öfriga vid folkundervisningsanstalterna
för läsämnena med full tjenstgöring anstälda lärare — under
hvilken benämning jag här liksom i det följande äfven inbegriper lärarirmor
— äro delaktiga i den förmånen, att statsbidrag må utgå till vikariens
aflöning, när de på grund af sjukdom urstandsättas att sjelfva fullgöra
sin tjenst, och lärarne sjelfva således blott afstå sa mycket af sin
egen lön, som motsvarar en fjerdedel af vikariens kontanta miniiniaflöning,
anser jag det rättvist, att äfven lärarne vid de högre folkskolorna erhålla
en motsvarande förmån. Jag instämmer alltså härutinnan uti de uttalanden,
Rom afgifvits af Eders Kong!. Majds befallningshafvande och vederbörande
skolstyrelser.
De sålunda erforderliga statsbidragen till aflönande af vikarier för
lärare vid här ifrågavarande skolor torde böra i allmänhet utgå efter
samma grunder, som äro gällande med afseende pa lärarne vid de allmänna
folkskolorna; dock måste den olikhet i fråga om organisation och
lärarnes anställning, som förefinnes mellan de högre folkskolorna och de
allmänna folkskolorna, föranleda vissa olikheter uti de bestämmelser, enligt
hvilka statsbidraget bör utgå. Med afseende pa statsbidrag till öfriga vid
folkundervisningsanstalterna anstälda lärares vikarier är föreskrifvet, att
stadgandena ega tillämpning endast i det fall, att bidrag af statsmedel
utgår till tjensteinnehafvarens aflönande. Genom detta vilkor begränsas
åtnjutandet af den här ifrågavarande förmånen till sådana skolor, hvilka
uppfylla vilkoren för sistnämnda statsbidrags erhållande. Till de högre
folkskolorna lemnas emellertid statsbidragen icke till lärarnes aflönande,
utan såsom understöd åt skolan, på sådant sätt att de kunna utgå med
högst 1,200 kronor årligen för hvarje årsklass och för hvarje skola, dock
ej ''öfverstigande 2,400 kronor om året, Det i kungörelsen den 1 juni
1900 upptagna vilkoret, att bidrag till aflönande af vikarie kan erhållas
endast i det fall, att bidrag af statsmedel utgår till tjensteinnehafvarens
Sammansätta Stats- (och Lag-)Utskottefs XJttåtande Kt:o t. 9
aflöning, bör derför ersättas med den bestämmelsen, att förmånen af statsbidrag
till vikariens aflönande endast skall tillkomma lärare vid sådana
högre folkskolor, som åtnjuta understöd af statsmedel. Härigenom vinnes,
att endast sådana folkskolor af förenämnda art komma att understödjas,
som äro organiserade enligt de i nådiga kungörelsen den 16 juni 1875
angående anslag till högre folkskolor stadgade grunder. De skola således
vara ordnade enligt ett af Eders Kongl. Maj:t pröfvadt och stadfäst reglemente
och få ej mottaga till lärjungar andra än sådana, som visat sig
redan innehafva de kunskaper, hvilka i den egentliga folkskolan meddelas.
Undervisningen skall ock i allmänhet fortgå högst tjugufyra veckor hvarje
år, på det att lärjungarne må komma i tillfälle att inhemta ett högre mått
af bildning, utan att dragas från sina vanliga lefnadsförhållanden eller
nödig öfning för duglighet och härdighet vid kroppsarbete, hvarjemte
lärarne skola vara väl vitsordade för studier, idkade vid universitet, och
hafva med godt vitsord genomgått den praktiska öfningskursen vid ett
folkskolelärareseminarium.
I sammanhang med nämnda ändring, beroende på sättet för statsbidragets
utgående till skolan, måste ett tillägg göras, så att endast de
lärare, som undervisa i läsämnena, komma i åtnjutande af den föreslagna
förmånen, och så att lärare, som undervisa blott något mindre antal timmar,
t. ex. blott i vissa ämnen, blifva uteslutna. Såsom lämplig grund
härför torde kunna upptagas ett visst antal tjenstgöringstimmar i veckan.
En sådan bestämmelse har betydelse från den synpunkten, att, då
vikariatsaflöningen och statsbidraget bestämmas till visst belopp vare
sig för år eller månad, man måste tillse, att bestämmelserna härom icke
kunna vinna tillämpning, när vikarie anställes för en lärare, som tjenstgör
endast ett ringa antal timmar i veckan. Med anledning häraf har undersökning
verkstälts angående lärarnes tjenstgöringsskyldighet vid de med
statsmedel understödda sexton högre folkskolorna. Denna undersökning
visar, att vid hvarje högre folkskola tjenstgör en föreståndare eller hufvudlärare
med det största antalet undervisningstimmar i veckan. Detta vexlade
dock vid de olika skolorna, så att hufvudläraren under läsåret
1900—1901 eller — vid de skolor, der kalenderår och läsår samman
-
- kalenderåret 1900 tjenstgjort |
|
vid 1 skola 34 |
timmar, |
» 1 » 32 |
|
» 6 skolor 30 |
» |
» 2 » 29 |
» |
. till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 2 Afd. |
6 Haft. |
2
10
Sammansatta Stats- (och Lag-)Utskottets Utlåtande N:o 7.
vid 1 skola 28 timmar,
T) 1 3> 26 »
» 1 » 25—BO »
» 1 » 251/, »
» 1 d 25 y>
» 1 » 24 J> i veckan.
Vid en skola undervisade en extra ordinarie lärarinna 27 timmar i
veckan.
Af ämnes- eller timlärare undervisade förenämnda år 1 lärare 10
timmar och 2 lärare 6 timmar i veckan.
För undervisning i öfningsämnena teckning, sång och gymnastik voro
vid ifrågavarande skolor anstälda 6 lärare, af hvilka
1 undervisade 5 timmar,
1 » 4 »
1 » 37, »
3 ■» 2 »i veckan.
Slöjdlärarne voro likaledes 6. Af dem undervisade för hvarje vecka
1 lärare 20 timmar,
1 » 18 »
1 » 8 »
1 )) 5 »
2 )) 47, »
af hvilka den med 8 timmars undervisningstid derunder undervisade äfven
i bokföring.
Af denna undersökning framgår, att såsom lämpligt minsta antal
undervisningstitnmar i veckan torde kunna sättas tjugufyra timmar.
Lika litet som för lärare vid alla öfriga folkundervisningsanstalter
bör förmånen att erhålla bidrag af statsmedel till vikariens aflönande tillkomma
lärarne vid högre folkskolor under tillfälliga och kortvariga sjukdomsfall.
Vid sjukdomsfall under några dagar eller en eller annan vecka
torde tillfälliga anordningar kunna vidtagas utan synnerlig uppoffring från
den sjuke lärarens sida, eller ock lästerminen förlängas med motsvarande
tid. Kan vikarie anskaffas och kostnaderna härför drabba antingen läraren
ensam eller läraren och skoldistriktet gemensamt, befrias man från de
svårigheter, som äro förenade med kontrollen öfver att vilkoren uppfyllas
för erhållande af statsbidrag till vikaries aflönande vid kortare sjukdoms
-
11
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7.
fall. I afseende härå anser jag icke skäligt afvika från den bestämmelse
om minimitid, som blifvit stadgad för alla öfriga lärare, nemligen att
bidrag till vikariearfvodet, utgår endast i fall vikarie för sjuk lärare är
förordnad under oafbrutet minst en månad.
Att intaga någon bestämmelse angående begränsning af det antal
månader eller veckor under ett år, för hvilka statsbidrag må utgå till
vikarier vid högre folkskolor, torde icke vara behöfligt. I § 8 af förberörda
kungörelse den 16 juni 1875 bestämmes, att undervisningen i allmänhet
må fortgå högst tjugufyra veckor hvarje år. Genom af Eders Kongl. Magt
faststälda reglementen hafva dock flere skolor erhållit tillstånd till en ökad
årlig lästid, allt efter de förhållanden, som på olika orter hafva betingat
en dylik afvikelse. Sålunda undervisades år 1900 vid
1 skola 28 veckor,
5 skolor 24 »
1 skola 25 7a »
5 skolor BO »
2 » 32 »
1 skola 32 72 »
1 skola 34 » .
Vid ingen skola af bär ifrågavarande slag omfattar läsåret fulla åtta
månader.
Angående det antal år, hvarunder statsbidrag till aflönande af vikarie
för extra ordinarie lärare må utgå, torde samma bestämmelser upptagas,
som gälla för icke ordinarie lärare vid öfriga folkundervisningsanstalter.
Sålunda bör bidraget utgå till vikarie för extra ordinarie lärare för högst
två läsår af de tre första läsåren af extra ordinarie lärarens tjenstetid och
ej för mer än högst två läsår under den derefter följande tjenstetiden, så
framt han icke under de tre närmast föregående läsåren sjelf tjenstgjort
minst ett läsår.
För erhållande af statsbidrag vore visserligen bäst, om man kunde
föreskrifva, att vikarien skulle innehafva samma behörighet, som fordras
för att kunna anställas såsom ordinarie lärare vid högre folkskola, nemligen
att vara väl vitsordad för studier vid universitet och hafva med goda
vitsord genomgått praktisk öfningskurs vid folkskolelärareseminarium. Vid
inträffande sjukdomsfall inom högre folkskolans lärarepersonal torde det
dock ofta blifva rätt svårt att inom tillräckligt kort tid erhålla dylik vikarie.
Särskild! torde det blifva svårt att få tillgång på sådana vikarier,
12 Sammansatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.
som genomgått den föreskrifna öfningskursen, emedan denna antagligen i
de flesta fall genomgås endast af sådana, som hafva utsigt att inom kortare
tid erhålla varaktig anställning vid högre folkskola. Mången gång torde
man få nöja sig med att till vikarie antaga en folkskolelärare, men i dessa
fall bör för statsbidragets erhållande folkskoleinspektören vitsorda vikariens
duglighet och att behörig vikarie icke kunnat anskaffas. I fråga om detta
medgifvande instämmer jag således med tva af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
hvilka hafva yttrat sig härom.
Beträffande storleken af det belopp, som bör tillerkännas vikarien,
hafva, såsom nämndt, de flesta af dem, som hörts i ärendet, i likhet med
motionärerna ansett, att 150 kronor för läsmånad vore ett lämpligt minimum.
Några af dem, som yttrat sig i ämnet, hafva visserligen föreslagit,
att vikariatsarfvodet borde utgå med ett högre belopp än det nu nämnda.
Sålunda har det föreslagits, dels att vikariens aflöning borde bestämmas till
1,200 kronor för ett läsår af tjugufyra veckor eller 200 kronor för läsmånad,
dels att samma aflöning borde utgå med 1,400 kronor för ar. Jag
anser dock, att den af flertalet önskade aflöningen, eller 150 kronor för
månad, är lämpligen afvägd, allra helst som den bestämdt angifves såsom
en minimilön. Skolstyrelserna ega ju da rätt att, der förhallandena sadant
fordra och tillgångarne det tillåta, höja denna minimilön pa samma sätt
som åtskilliga skoldistikt höja arfvodet till folkskolelärares vikarier utöfver
det lagbestämda vikariearfvodets minimibelopp.
Att, såsom några föreslagit, bestämma det vikariearfvode^ till hvars
bestridande statsbidrag må kunna till en viss del utgå, i förhållande till
den lön, skoldistriktet sjelft bestämmer för den ordinarie läraren, skulle leda
till allt för stor obestämdhet med hänsyn till anspråken på bidrag från
statens sida. _ .
Då det blifvit föreslaget att bestämma arfvodet olika för vikarier för
ordinarie å ena sidan samt för extra ordinarie och biträdande lärare å
andra sidan, vill jag anmärka, att till vikarier för biträdande lärare, hvarmed
vid de allmänna folkskolorna menas lärare, som tjenstgöra i folkskola
utan att hafva aflagt folkskolelärareexamen, statsbidrag ej bör utgå, då
sådana lärare icke äro behöriga att antaga anställning vid högre folkskola,
hvadan förslaget, såvidt vikarier för desse lärare angår, ej förtjenar afseende.
I fall man med biträdande lärare vid högre folkskolor menar
ämnes- eller timlärare, har jag redan förut yttrat mig om dem. Beträffande
åter vikarier för extra ordinarie lärare, synes mig anledning ej förefinnas
att göra skilnad mellan dem och vikarier för de ordinarie lärarne, lika
Sammansatta Stats- (och Lagutskottet» Utlåtande N:o 7. 13
litet som skilnad göres emellan ordinarie och extra ordinarie lärare vid
folkskolorna.
Såsom skäl för att beloppet af vikariearfvodet sättes högre för vikarier
vid högre folkskolor än vid de allmänna folkskolorna kan anföras, att för
de förra uppställas större fordringar för anställning än för de senare, af
hvilken anledning ju ock lönerna till de ordinarie lärarne vid de högre
folkskolorna äro större än vid de allmänna folkskolorna. Att arfvodet
till vikarien lämpligast bestämmes för månad och icke såsom vid folkskolorna
för år, beror derpå, att den årliga lästiden, som vid folkskolorna
är bestämd till åtta månader, vid de högre folkskolorna visserligen enligt
kungörelsen af den 16 juni 1875 i allmänhet borde begränsas till tjugufyra
veckor, men, såsom jag redan anfört, dock vexlar ganska mycket i enlighet
med af Eders Kongl. Maj:t faststälda reglementen. Sättes, såsom några
föreslagit, vikariearfvodet att utgå med ett bestämdt belopp för hela det för
skolan bestämda läsåret, skulle vikarierna vid olika skolor för hvarje månads
tjenstgöring få väsentligen olika ersättning, mindre ju längre årskursen i
öfrigt fortginge vid skolan, hvilket ju tydligen icke kan blifva rättvist.
Angående fördelningen af vikariearfvodet mellan den sjuke läraren
sjelf, staten och skoldistriktet hafva alla de hörda varit ense derom, att i
öfverensstämmelse med omförmälda nådiga kungörelse den 1 juni 1900
vikariens aflöning skall utgöras sålunda, att läraren af sin lön afstår ett
belopp, motsvarande en fjerdedel af vikariens kontanta minimiaflöning,
samt två tredjedelar af samma minimiaflöning utgå af statsmedel och återstoden
erlägges af skoldistriktet, hvilket det jemväl åligger att förse vikarien
med bostad jemte vedbrand eller ock lemna ersättning derför, äfvensom,
der så ifrågakommer, godtgöra honom resekostnad. Enligt mitt förmenande
böra dessa bestämmelser tillämpas äfven beträffande sättet, hvarpå
arfvode till vikarie för sjuk lärare vid högre folkskola skall utgöras.
För vikarierande folkskolelärare kan ersättning för bostad och vedbrand
lemnas med beräkning efter minst femtio kronor för åtta månaders
undervisningstid. Denna ersättning synes mig väl låg, då det gäller vikarie
för lärare vid högre folkskola. Liksom den kontanta aflöningen till
sådan vikarie af mig föreslås till dubbla beloppet af hvad som är stadgadt
för folkskolelärare, synes det mig lämpligt att äfven i förevarande fall följa
samma norm. Jag anser derför, att ersättningen för bostad och vedbrand
bör bestämmas till minst 100 kronor och att på samma gång uttrycket
»bestående af ett rum» bör utbytas mot »bestående af ett eller två rum».
Det af en länsstyrelse framstälda förslaget, att ersättning till vikarien
14
Sammansatta Stats- (och Lag)-Utskottets Utlåtande N:o 7.
för resa från sitt hemvist till tjenstgöringsorten och åter skulle utgå enligt
bestämmelserna för fjerde klassen i gällande resereglemente, anser jagjcke
böra vinna framgång. Dels bör denna ersättning, såsom icke till någon
del utgående af statsmedel, få bero på ömsesidig öfverenskommelse, och
dels skulle en sådan bestämmelse leda till motsvarande fordringar från
andra håll, der hittills skoldistriktet sjelft tätt bestämma skälig resekostnadsersättning.
Angående öfriga vilkor, såsom i fråga om läkarebetyg och om hvad
iakttagas bör, då lärare är urståndsatt att vidare återinträda i tjenstgöring
eller då lärare efter uppnådda sextio år förklarats pensionsberättigad, torde
samma bestämmelser få gälla som för folkskolelärare. Bestämmelsen om
skyldigheten att sjelf bekosta vikarie, då extra ordinarie lärare vid ^folkskola
efter uppnådda sextio års ålder förklarats berättigad till helt ålderdomsunderstöd,
kan dock icke erhålla någon motsvarande föreskrift angående
extra ordinarie lärare anstälda vid högre folkskola, enär dessa icke
kunna blifva delaktiga i småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,
då tillskott af allmänna medel icke åtnjutes till deras aflönande, ett vilkor,
som fordras för nämnda delaktighet enligt § 1 i det för anstalten gällande
reglemente.
Hvad angår de kostnader, som genom föreliggande förslag skulle
uppkomma för statsverket, hafva motionärerna antagit, att de skulle kunna
stanna inom ett belopp af 1,000 kronor. Detta belopp synes mig vara
väl lågt. Med någon större bestämdhet kan naturligtvis det för ändamålet
erforderliga beloppet icke angifvas, da något material, hvarpå man kan
bygga tillförlitliga beräkningar uti ifrågavarande hänseende, icke finnes.
För en sannolikhetsberäkning anser jag dock, att man bör kunna utgå
från samma grunder, som jag tillämpade vid min framställning till Eders
Kongl. Maj:t förra året i fråga om kostnaderna för vikarier för lärare vid
småskolelärareseininarierna, som af sjukdom hindrades att fullgöra sin tjenst.
Såsom jag redan anfört, utgjordes lärarne i läsämnena vid högre folkskolorna
med en tjenstgöringstid af minst tjugufyra timmar i veckan under
senast förflutna läsår af sexton ordinarie och en extra ordinarie lärare.
Under år 1901 hafva tillkommit två dylika tjenster och en eller annan
torde kunna påräknas tillkomma under de närmaste åren. Det antal lärare,
till hvilkas vikarier statsbidrag kan ifrågakomma, kan derför skattas till
omkring tjugu. Antager man, att de pa grund af sjukdom från tjenstgöring
hindrade lärarne uppgå till en fjerdedel af hela antalet, och att
dessa i medeltal behöfva vikarier under fyra månader af året, skulle för
15
Sammansatta Stats- (och Lag-)VtsJcottets Utlåtande N;o. 7.
dessa fem lärare behöfvas såsom statsbidrag till vikariers aflönande, efter
400 kronor för hvarje, tillsammans 2,000 kronor. Liksom förut i motsvarande
fall bör emellertid anslaget bestämmas såsom förslagsanslag.
Jag anser således, att i fråga om rätt att komma i åtnjutande af
statsbidrag i förevarande afseende följande bestämmelser böra blifva gällande:
1)
att, derest vid högre folkskola, till hvilken understöd af statsmedel
utgår, anstäld ordinarie eller extra ordinarie lärare eller lärarinna i läsämnen,
hvilken har en tjenstgöringsskyldighet af minst tjugufyra timmar
i veckan, på grund af sjukdom åtnjuter tjenstledighet och för anställning
vid högre folkskola behörig vikarie är för honom eller henne förordnad
under oafbrutet minst en månad af den för skolan faststälda undervisningstiden,
vikarien, för så vidt statsbidrag till hans aflönande må kunna
erhållas, skall för den tid, hvarunder hans förordnande varar, åtnjuta
arfvode, efter minst 150 kronor för läsmånad, hvarje månad beräknad till
trettio dagar, hvarjemte vikarien skall förses med tjenlig, skolan närbelägen
bostad, bestående af ett eller två rum, med vedbrand, eller ock erhålla
ersättning derför, beräknad efter minst 100 kronor för den för skolan
bestämda årliga undervisningstiden, äfvensom med belopp, som af skoldistriktet
bestämmes, undfå godtgörelse för resekostnad, der sådan ifrågakommer;
2)
att, om enligt läkarebetyg sjukdom, på grund hvaraf tjenstledigheten
åtnjutes, är sådan, att densamma gör läraren eller lärarinnan oförmögen
att vederbörligen uppehålla sin tjenst, men ej af sådan beskaffenhet,
att vid betygets utfärdande läkaren efter omsorgsfull undersökning
anser sannolikt, att sjukdomen för all framtid hindrar den sjukes återinträde
i tjenstgöring, samt den tjenstledige läraren eller lärarinnan icke
uppnått sextio års ålder och i vederbörlig ordning förklarats berättigad
till hel pension, vikariens aflöning skall utgöras sålunda, att den tjenstledige
läraren eller lärarinnan af sin lön afstår ett belopp, motsvarande
eu fjerdedel af vikariens kontanta minimiaflöning, samt två tredjedelar
af samma minimiaflöning utgå af statsmedel och återstoden erlägges'' af
skoldistriktet, hvilket det jemväl skall åligga att förse vikarien med
bostad jemte vedbrand eller ock lemna ersättning derför, enligt hvad
ofvan oförmälts, äfvensom att, der så ifrågakommer, godtgöra honom
resekostnad;
16
Sammansatta Stats- (och Lag-)Utskotiets Utlåtande N:o /.
3) att för utbekommande af statsbidrag, som här förut sägs, hinder
ej må möta deraf att vikarien ej förvärfvat sig behörighet att antagas
till lärare vid högre folkskola, derest folkskoleinspektören vitsordar, att
vikarien befunnits duglig samt att behörig vikarie ej. kunnat. erhållas;
4) att bidrag af statsmedel eller från skoldistriktet till vikaries aflönande
icke utgår för mera än högst två läsår under de tre första läsåren af
extra ordinarie lärares eller lärarinnas tjenstetid samt ej heller för mera
än höcst två läsår under den derefter följande tjenstetiden, sa framt icke
läraren eller lärarinnan under de tre närmast föregående läsaren sjelf
tjenstgjort minst ett läsår; o
5) att, der läkarebetyg ej kan utan synnerlig kostnad eller svårighet
anskaffas, nyssnämnda bestämmelser i fråga om vikariens aflönande skola,
derest genom intyg af vederbörande skolråds eller skolstyrelses ordförande
vitsordas, att läraren eller lärarinnan under ledighet varit af sjukdom
urståndsatt att vederbörligen uppehålla sin tjenst, gälla, ändock att sjukdomens
beskaffenhet icke blifvit genom läkarebetyg ådagalagd, dock ej
för längre tid än högst tre månader;
6) att, då enligt läkarebetyg sjukdom, på grund hvaraf lärare eller
lärarinna vid högre folkskola åtnjuter tjenstledighet, är af sådan beskaffenhet,
att vid betygets utfärdande läkaren efter omsorgsfull undersökning
anser sannolikt, att läraren eller lärarinnan till följd deraf är urstandsatt
att vidare återinträda i tjenstgöring, vikariens aflöning skall utgöras åt den
tjenstledige läraren eller lärarinnan utan bidrag af statsmedel eller tran
skoldistriktet; . 0 01, , . ,
7) att lärare eller lärarinna, som uppnatt sextio ars ålder och i veder
börlig
ordning förklarats berättigad till hel pension, skall, då på grund af
sjukdomsfall behof af vikarie för honom eller henne intrader, ensam utgöra
vikariens aflöningsförmåner; samt .
8) att hvad här är föreslaget icke gäller i fråga om tjenstledighet,
som åtnjutes af vikarierande lärare eller lärarinna, utom i det fall, att
nämnda lärare eller lärarinna uppehåller tillfälligtvis ledig befattning.
Under åberopande af hvad jag nu anfört, hemställer jag, det Eders
Kongl. Makt täcktes föreslå Riksdagen att .
dels godkänna de af mig nyss angifna grunder för aflönande i vissa
fall af vikarie för lärare eller lärarinna vid högre folkskola, med ratt tor
Eders Kongl. Maj:t att, när i särskilda fall omständigheterna dertill föranleda,
meddela understöd af statsmedel för ifrågavarande ändamål utan
hinder deraf, att någon afvikelse från nämnda grunder egt rum;
Sammansatta Stats- (och Lag-)Utskottets Utlåtande N:o 7.A 17
dels ock för ändamålet på ordinarie stat uppföra ett förslagsanslag
™eodnnneli ))bldrag tlU aflönande af vikarie för lärare vid högre folkskola»
a 2,000 kronor.
Derest hvad jag nu hemstält vinner Eders Kong! Mai:ts bifall och
jemväl varder af Riksdagen godkändt, torde Eders Kongl. Makt framdeles
komma att utfärda närmare föreskrifter i fråga om den administrativa
anordningen och sättet för utbetalningen af vikaries aflöningsförmåner i
förevarande hänseende äfvensom meddela stadgande om rätt för skolråd
och skolstyrelse att, då lärare eller lärarinna vid högre folkskola uppnått
sextio ars ålder, hos direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning
göra framställning om pröfning af hans eller hennes rätt till pension.»
. 8ätt af föredragande departementschefen erinrats, har Riksdagen
1 skrifvelse till Kongl. Maj:t den 22 maj 1901 uttalat den åsigt, att lärare
och lärarinnor vid högre folkskolor, hvilka af sjukdom urståndsattes att
uppehålla sm tjenst, borde berättigas att under tjenstledighetstiden behålla
någon del af sin lön, och att bidrag till deras vikariers aflönande’ borde
lemnas af staten och vederbörande skoldistrikt. I anslutning härtill och
pa grund af den utredning, som jemlikt Riksdagens i berörda skrifvelse
framstälda anhållan åvägabragts dels angående den minimiaflöning för
ifrågavarande vikarier, som bör fastställas såsom vilkor för statsbidrags
erhållande, och dels beträffande de grunder, enligt hvilka bidrag till vikariernas
aflöning höra utgå af vederbörande lärare, af staten och af skoldistrikten,
samt på de skäl, som i öfrigt blifvit af departementschefen anförda,
anser utskottet de af Kongl. Maj:t föreslagna aflöningsgrunderna
höra af Riksdagen godkännas; och har utskottet icke funnit någon anledning
till erinran i fråga om det för ändamålet äskade anslaget.
Utskottet får alltså hemställa,
att Riksdagen må
a) godkänna de af Kongl. Maj:t föreslagna grunder
för aflönande i vissa fall af vikarie för lärare eller
lärarinna vid högre folkskola, med rätt för Kongl.
Maj:t att, när i särskilda fall omständigheterna dertill
föranleda, meddela understöd af statsmedel för ifrågavarande^
ändamål utan hinder deraf, att någon afvikelse
från nämnda grunder egt rum; samt
Bih. till Rilcsd. Prot. 1902. 4 Sami. 2 Åfd. 6 Eäft.
3
18
Sammansatta Stats- (och Lag-)Vtskottets Utlåtande N:o 7.
b) för ändamålet på ordinarie stat uppföra ett
förslagsanslag med titel »bidrag till aflönande af vikarie
för lärare vid högre folkskola» a 2,000 kronor.
Stockholm den 9 maj 1902.
På det sammansatta utskottets vägnar:
G. RUDEBECK.
Centraltryckeriet, Stockholm, 1902.