Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 2.
1
N:o 2.
Ank. till Riksd. kansli den 2 maj 1902, kl. 11 f. m.
Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 1 i anledning af
dels Kongl. Maj ds proposition till Riksdagen med förslag
till lag om domsagas kansli, till lag om ändrad lydelse af
vissa §§ i konkurslagen, till lag angående ändrad lydelse
af 27 § i lagen om boskilnad den 1 juli 1898, till lag
om ändrad lydelse af 9 § i förordningen den 18 september
1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse,
så ock angående undanskiftande af egendom i död
makes bo, samt till lag angående ändrad lydelse af 11 och
§§ i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription
och om år sstämning, dels ock Kongl. Maj:ts under
förutsättning af bifall till nämnda proposition i statsverkspropositionen
gjorda framställningar angående höjning af
anslagen till rikets hofrätter.
l:o.
Uti en den 29 november 1901 till Riksdagen afbiten, till sammansatt
stats- och lagutskott för behandling öfverlemnad proposition, n:o 2, har Kongl.
Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll, jemlikt § 87 regeringsformen, föreslagit Riksdagen att
antaga vid propositionen fogade förslag till:
Bill. till Riksd. Prof. 1902. 1 Samt. 2 Afd. 2 Höft. (N:is 2 och 3.)
1
h Sammansätta Stats- (och, Lag-jutskottets Utlåtande U:o 2.
1) lag om domsagas kansli;
2) lag om ändrad lydelse af vissa §§ i konkurslagen;
3) lag angående ändrad lydelse af 27 § i lagen om boskilnad den 1
juli 1898;
4) lag om ändrad lydelse af 9 § i förordningen den 18 september 1862
huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock angående
undanskiftande af egendom i död makes bo; samt
5) lag angående ändrad lydelse af 11 och 12 §§ i förordningen den
4 mars 1862 om tioårig preskription och om årsstämning.
Ifrågavarande lagförslag äro af följande lydelse:
Förslag
till
Lag
om domsagas kansli.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Domare å landet åligger att viss tid, minst två timmar, hvarje helgfri
dag hålla domsagans kansli för rättssökande tillgängligt. Kansliet skall finnas
inom domsagan å ställe, som af domaren bestämmes. Har domaren erhållit
tillstånd att ho utom domsagan, må han dock förlägga kansliet till sin
boningsort. , ,
Underrättelse om stället, der kansliet linnes, och om tiden, då det på
grund af stadgandet i denna § hålles tillgängligt, skall vara anslagen inom
hvarje tingslag å rättens dörr samt meddelas Konungens befallningshafvande,
som har att låta införa tillkännagifvande derom i allmänna tidningarne och
i länskungörelserna en gång i början af hvarje år samt dessutom minst fjorton
dagar innan förändring i något af sägda hänseenden sker. Å kansliets dörr
skall ock finnas anslag om tiden, då kansliet, enligt hvad nu är sagdt, hålles
tillgängligt.
2 §•
I hvarje domsaga skall finnas kanslibiträde, som, efter ty domaren bestämmer,
har att tjenstgöra å kansliet.
3
Sammansatta Stats- (och Lag-)utsliottets Utlåtande N:o 2.
o
A tid, då kansliet enligt 1 § hålles tillgängligt, skall kanslibiträdet
vara å kansliet tillstädes, der domaren är frånvarande.
3 §•
Kjanslibiträdet åligger, när domaren icke sjelf tager befattning med
ärende, hvarom nedan förmäles, att å kansliet, då det hålles tillgängligt:
emottaga handling, hvilken enligt lag må till domaren ingifvas, äfvensom
vad, anmälan eller annan framställning, som ankommer på pröfning eller
åtgärd af domaren;
emottaga och öppna bref och andra försändelser, stälda till domsagans
kansli; samt
utfärda stämning, såvidt fråga ej är om olfentlig stämning å borgenärer
eller om utsättande i stämningen af urtima ting eller af syn på stället.
Derförutom har kanslibiträdet, der domaren så förordnar, att på hans
ansvar å kansliet, då det hålles tillgängligt, tillhandahålla expeditioner och
andra handlingar, hvilka rättsökande eger att hos domaren utbekomma.
4 §.
Har kanslibiträfjet enligt 3 § emottag^ handling, vad eller framställning
eller utfärdat stämning, vare, der ej nedan annorlunda stadgas, det så
gilt, som både domaren sjelf det gjort.
5 §•
Öfver handlingar, vad och framställningar, som af kanslibiträdet på
domarens vägnar emottagas, skall föras diarium; dock vare ej nödigt, att
deri antecknas begäran om utbekommande af expedition, så framt den genast
utlemnas.
Kanslibiträdet åligga; att på begäran meddela utdrag af diariet. Då
vad af kanslibiträdet emottages, skall sådant utdrag, ehvad begäran derom
framställes eller ej, utan afgift meddelas; och skall deri tilläggas erinran att,
der vadet af domaren pröfvas lagligt, vadebevis af honom utfärdas.
6 §.
Domaren åligger att dagligen eller, der till följd af embetsresa eller
af annan laga orsak hinder derför möter, så snart hindret upphört, taga del
af diariet samt derefter med inkomna ärenden vidtaga den åtgärd, som på
honom ankommer.
4 Sammansatta Stats- (och Lag-)utshottets Utlåtande N:o 2.
Skall enligt lag eller särskild författning sådan åtgärd vidtagas inom
viss tid efter det ärende inkommit, varde tiden räknad från den dag, domaren
egt tillfälle att erhålla kännedom om ärendet. Der åtgärden skall vidtagas
å viss dag, som, då ärendet inkommer, redan är bestämd, skall på
sakegarens eget äfventyr komma, om domaren ej blifver i tillfälle att om
ärendet taga kännedom så tidigt, att åtgärden kan å den bestämda dagen
vidtagas.
Har i konkursmål tid för aflemnande af skriftligen författade anmärkningar
mot bevakade fordringar blifvit utsatt, och finner domaren sig förhindrad
att sjelf vid den tids utgång till rättens ombudsman öfversända inkomna
anmärkningsskrifter, underrätte derom kanslibiträdet, som derefter har
att om öfversändandet besörja; och åligger domaren att för hvarje sådant
fall meddela kanslibiträdet nödiga upplysningar.
7 §•
Är någon förordnad att vara ordförande i egodelningsrätt eller att
eljest såsom domare hålla viss förrättning eller visst slag af förrättning, må
framställning, som angår sådan förrättning, emottagas och handläggas å domsagans
kansli efter ty i denna lag är stadgadt; och vare det så gill, som
hade den förordnade sjelf det gjort.
Framställning, som sålunda inkommit, skall genom domarens eller
kanslibiträdets försorg meddelas den förordnade.
8 §■
Kanslibiträde förordnas af domaren. Der sådant finnes nödigt, må
domaren ock förordna en eller flere suppleanter att i den ordning, som af
domaren bestämmes, i kanslibiträdets ställe tjenstgöra.
Förordnande, som här är nämndt, eger domaren återkalla, när så skäligt
pröfvas. Deröfver må klagan ej föras.
Då förordnande meddelas eller upphör, skall anmälan ofördröjligen
göras hos hofrätten samt hos Konungens befallningshafvande, hvilken har att
införa tillkännagifvande derom i länskungörelserna.
9 §•
Till kanslibiträde eller dess suppleant må förordnas man eller qvinna,
som uppnått myndig ålder och pröfvas för uppdraget lämplig.
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2.
10 §.
Kanslibiträde stånde för sin befattning under tjenstemannaansvar.
5
11 §•
Består domsaga af flera tingslag och är i någotdera särskild domare
förordnad; må han för det tingslag hålla särskild! kansli, der hofrätten med
hänsyn till tiden för förordnandet och öfriga förekommande omständigheter
pröfvar det lämpligen kunna ske.
Hvad om domsagas kansli är stadgadt ege motsvarande tillämpning å
tingslags kansli, hvarom nu är sagdt.
12 §.
Genom hvad i denna lag är stadgadt göres ej inskränkning i domares
skyldighet att i embetsärenden sjelf tillhandagå rättsökande.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1903.
Förslag
till
Lagom
ändrad lydelse af vissa §§ i konkurslagen.
Härigenom förordnas, att 7 § 2 mom. samt 69, 71, 73 och 86 §§
konkurslagen skola erhålla följande ändrade lydelse:
7 § 2 mom.
Är sådan ansökning gjord af borgenär; förelägge domaren gäldenären
lämpligen kortaste tid och, der han är aflägset boende, högst en vecka efter
delfående!, att sig deröfver förklara: och bör sökanden tillställa domaren bevis
öfver delgifvandet sist inom fjorton dagar efter det föreläggandet meddelades,
6
Sammansatta Stats- (och Lag-Jutstcottets Utlåtande N:o 2.
eller vare ansökningen förfallen, der ej sökanden styrker, att gäldenären ej
anträffas kunnat. Medgifver gäldenären borgenärens ansökning; förfare domaren
såsom i föregående mom. sagdt är: gör gäldenären jäf emot ansökningen,
eller blifver lian med förklaring ute; hänskjutes saken till rätten, och vare
lag som i 6 § 2 mom. sagdt är.
69 §.
På den inställelsedag, som, enligt 14 §, varder genom den offentliga
stämningen för fordringars anmälande bestämd, skola tillstädesvara, i stad
rättens ordförande eller annan af rätten dertill utsedd ledamot, och å landet
domaren, att ordet vid förhandlingarna föra, så ock rättens ombudsman, gode
männen och gäldenären; dock må de sednares utevaro ej hindra ärendets
handläggning. Ordföranden uppläse gäldenärens konkursansökning eller, der
egendomsafträdet tvunget är, den derom förda skriftvexling, jemte beslutet
derom, så ock öfriga handlingar, deraf parterna om saken nödig kunskap få
kunna. Derefter uppgifve hvar borgenär skriftligen sin fordran med den
rätt, han påstår: lägge ock de handlingar in, på hvilka han sin talan grundar,
eller afskrifter deraf, med åtecknadt bevis af rättens betjente eller af två
andra trovärdige män, att de med hufvudskrifterna lika äro. Har borgenär
före inställelsedagen bevakningshandlingar aflemnat, i stad till rätten samt, å
landet, till domaren, varde det ock tillkännagifvet.
Hafva å landet bevakningshandlingar inom sagda tid ingifvits, men
hinder mött för deras föredragande å inställelsedagen, skall genom domarens
försorg meddelas rättens ombudsman underrättelse derom äfvensom upplysningom
borgenärens hemvist, i händelse uppgift derom innehålles i handlingarna.
Finnes sådan uppgift eller är borgenärens hemvist eljest kändt, åligger ombudsmannen
att ofördröjligen på konkursboets bekostnad med allmänna posten
tillsända borgenären underrättelse derom, att handlingarna icke blifvit å inställelsedagen
anmälda och förty icke kunnat till pröfning upptagas.
71 §.
Vill någon å inställelsedagen närvarande borgenär, god man eller syssloman,
eller ock gäldenären, der han tillstädes är, jäf emot en eller flera af
de bevakade fordringarna göra, eller begär någon af dem rådrum att sitt beslut
derom, efter granskning af handlingarna fatta; utsätte då ordföranden
dels viss dag inom två veckor derefter, å hvilken anmärkningarna, skriftligen
författade, sednast skola aflemnas till rätten eller domaren, dels ock, efter
samråd med rättens ombudsman, lämplig ort, hvarest handlingarna under
7
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2.
skriftvexlingstiden skola genom ombudsmannen parterna tillhandahållas, äfvensom
Viss dag, minst en och högst två veckor efter tiden för anmärkningarnas
aflemnande, samt lämpligt ställe för parterna att inför ombudsmannen sammankomma,
såsom i 74 § sägs. Ordföranden hestämme å inställelsedagen tillika
viss dag, då parterna, derest emot bevakad fordran göres jäf, hvarom förlikning
ej träffas kan, hafva att inför rätten sammankomma, i stad inom fjorton
dagar efter sammanträdet inför ombudsmannen och på landet å det efter
nämnda sammanträde först infallande lagtima ting, der urtima ting ej varder
äskadt. Begär någon af parterna för anmärkningars afgifvande och sammanträdet
inför ombudsmannen längre tid, än nu sagdt är, och är saken vidlyftig;
då må ordföranden anstånd medgifva, dock ej utöfver hvad nödigt pröfvas.
Ej må emot fordran, som å inställelsedagen anmäld är, jäf annorledes
än i nu stadgad ordning framställas.
73 §.
Nu hafva skriftligen författade anmärkningar i föreskrifven tid inkommit,
öfverlemne rättens ordförande eller domaren de skrifter till rättens
ombudsman.
Har borgenär i bevakningsinlaga uppgifvit sitt hemvist eller är det
eljest kändt, åligger ombudsmannen, der jäf mot den borgenärs fordran gjorts,
att ofördröjligen på konkursboets bekostnad med allmänna posten tillsända
honom underrättelse derom, att jäf blifvit framstäldt, så ock om den ort,
hvarest handlingarna under skriftvexlingstiden hållas parterna till hända’
samt om tiden och stället för sammanträdet inför ombudsmannen.
Sådan underrättelse skall, der borgenär, som för sin rätts bevakande
stält ombud för sig, så begär, i stället tillsändas ombudet.
86 §.
Yrkande, att anmäld fordran med ed fästas skall, göres skriftligen,
i den ordning^ och inom den tid, som för jäf emot fordringar förr stadgade
äro. Ej må sådant yrkande i bevakningsinlaga väckas. Rätten eller domaren
förelägge den, emot hvilken yrkandet framställes, att inom viss tid af högst
en månad från det han af föreläggandet erhållit del, edgången fullgöra och
med bevis derom inkomma.
Föreläggandet bör borgenären tillställas så, som i lag om stämning
stadgas; åliggande dock borgenär, hvilken förmånen af sådant delgifningssätt
sig tillförsäkra vill, att i bevakningsinlagan uppgifva viss ort inom riket,
der han eller ombud för honom träffas kan. Har han det underlåtit, ege
8 Sammansatta Stats- (och, Lag-)utsleottels Utlåtande N:o 2.
rätten eller domaren förordna, att föreläggandet uti allmänna tidningarna
införas må; och anses i sådant fall borgenären af föreläggandet undfå del
den dag, detsamma sålunda kungöres.
Den, på grund af hvilkens yrkande föreläggandet blifvit meddeladt,
vare pligtig att delgifvandet deraf ombesörja och bevis derom till rätten eller
domaren ingifva inom en månad från den dag, föreläggandet meddelades.
Försummar han det och anmäler han ej hinder, som af rätten godkännes;
varde edgångsyrkandet utan afseende lemnadt. Varder anmäldt förfall godkändt;
sätte rätten ut ny tid, hvarinom bevis öfver delgifvandet inlemnas
skall; dervid rätten, om borgenär eller ombud för honom ej kunnat anträffas
å ort, som i bevakningsinlaga uppgifvits, eger förordna, att föreläggandet,
genom dess införande i allmänna tidningarna, borgenär delgifvas må.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1903.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse af 27 § i lagen om boskilnad den 1 juli 1898.
Härigenom förordnas, att 27 § i lagen om boskilnad den 1 juli 1898
skall erhålla följande ändrade lydelse:
År makars bo till konkurs afträdt, och vill make i sammanhang
med konkursen söka boskilnad, gifve sin ansökning in sist å tid, som för inställelse
i konkursen är i den offentliga stämningen utsatt.
Sökes boskilnad, och vill make, att viss egendom, som maken påstår
vara dess enskilda, ej skall gå i betalning för gäld, som i konkursen bevakas,
eller att makens giftorätt eller någon del deraf skall för sådan gäld fredas,
begäre undanskiftande inom tid, som nu är sagd, eller hafve sin talan
härutinnan förlorat. Lag samma vare, der före konkursen boskilnad blifvit
sökt, men skifte ännu ej skett.
Har å landet ansökning om boskilnad eller undanskiftande blifvit gjord
inom stadgad tid, men hinder mött för ansökningens föredragande å inställelse
-
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskotte,ts Utlåtande N:o 2.
9
dagen i konkursen, skall i fråga om parternas hörande tillämpas hvad i
konkurslagen är förordnadt beträffande fordringsanspråk, som anmälas efter
inställelsedagen.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1903.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af 9 § i förordningen den 18 september 1862 huru
gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock
angående undanskiftande af egendom i död makes bo.
Härigenom förordnas, att 9 § i förordningen den 18 september 1862
huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock angående
undanskiftande af egendom i död makes bo skall erhålla följande ändrade
lydelse:
Har efterlefvande make eller arfvinge egendom afträda och vilja sterbhusdelegarne
å någondera sidan egendom undanskifta, göre derom skriftlig
ansökning sist å tid, som i den offentliga stämningen för inställelse utsatt är;
och varde, sedan sterbhusdelegarne å andra sidan samt borgenärerna, på sätt
i konkurslagen om granskning af bevakade fordringsanspråk sägs, erhållit
tillfälle att i frågan sig yttra, ansökningen efter lag af rätten bedömd, ändå
att jäf deremot ej gjordt är.
Är å landet ansökning om undanskiftande gjord inom tid, som nu är
sagd, men har hinder mött för ansökningens föredragande å inställelsedagen
i konkursen, skall i fråga om parternas hörande tillämpas hvad i konkurslagen
är förordnadt beträffande fordringsanspråk, som anmälas efter inställelsedagen.
Om undanskiftande för gäld, som efter inställelsedagen bevakats, lände
till efterrättelse hvad i 29 § af lagen om boskilnad finnes stadgadt.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1903.
Bill. till Biksd. Prof. 1902. 4 Sami. 2 Afd. 2 Höft.
2
10
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse af 11 och 12 §§ i förordningen den 4 mars
1862 om tioårig preskription och om år sstämning.
Härigenom förordnas, att 11 och 12 §§ i förordningen den 4 mars
1862 om tioårig preskription och om årsstämning skola erhålla följande
ändrade lydelse:
11 §•
Då kallelse är så sökt, som i 9 § sägs, utfärde jätten offentlig stämning
å okända borgenärer, att sist före klockan tolf å viss dag, näst efter
ett år, gifva sina fordringar an: är boet å landet, och äskas ej urtima ting,
då må inställelsen utsättas till det lagtima ting, som näst efter ett år infaller.
Stämningen varde å rättens dörr anslagen ett år före inställelsedagen och i
allmänna tidningarna kungjord tre gånger, första gången tio och tredje gången
sist fyra månader, innan den dag inträffar. Kronans ombudsman i orten och alla
inländska borgenärer, som å den i 9 § omförmälda förteckning upptagna äro,
skola om stämningen särskildt underrättas; och foge rätten eller domaren anstalt,
att sådan underrättelse varder minst en månad före inställelsedagen
dem meddelad.
På den inställelsedag angifve hvar borgenär muntligen eller skriftligen
sin fordran. Har borgenär före inställelsedagen ingifvit skriftlig anmälan om
fordran, i stad till rätten samt å landet till domaren, varde det ock tillkännagivet.
Anmälan om fordran må i betaldt bref med allmänna posten till rätten
eller domaren insändas; och skall anmälan, som blifvit sålunda insänd, anses
in gifven å tid, då den emottaga af den, till hvilken sådan anmälan enligt
lag bör aflemnas.
12 §.
Uraktlåter borgenär, den der ej finnes upptagen å omförmälda förteckning,
att sin fordran å den i årsstämningen utsatta inställelsedag angifva, och
varder ej heller förut ingifven anmälan om fordringen då föredragen efter ty
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N;o 2.
11
i 11 § är sagdt, Lafve borgenären sin talan förlorat emot gäldenär, som ej
visas hafva före inställelsetiden egt eller å nämnda tid erhållit vetskap om
fordringens tillvaro: och vare gäldenär, som för sådan fordran sökes, pligtig,
der borgenär det äskar, med ed betyga, att den fordran ej var honom känd
före inställelsetidens utgång: brister han åt eden, eller styrkes annorledes, att
han om fordringen egt kunskap, som sagdt är, betale då sin andel af gälden.
Är årsstämning af förmyndare tagen för person, som till myndiga år
kommit, men hlifvit under förmyndare stöld; då hafve ock borgenär, hvarom
nu nämndt är, sin talan förlorat, der ej förmyndaren visas hafva om fordringen
egt eller erhållit vetskap, såsom förut är sagdt.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1903.
Utskottet vill visserligen icke förneka, att det kan vara önskligt, att
allmänhetens rätt att i tjensteärenden vinna tillträde till domaren eller ställföreträdare
för honom är genom laga bestämmelser skyddad och reglerad.
Dock torde, såsom äfven af åtskilliga inom högsta domstolen afgifna yttranden
framgår, något mera framträdande behof af lagstiftning i detta ämne icke
hafva försports, då ju i regel vederbörande domare låtit sig angeläget vara
att tillmötesgå allmänheten i sådant afseende. Det är emellertid af största
vigt att tillse att, derest en lagstiftning i ämnet företages, densamma
kommer att medföra full trygghet för att allmänhetens rätt blifver tillgodosedd.
I detta hänseende hafva inom högsta domstolen betydelsefulla
erinringar blifvit framstälda mot det nu föreliggande lagförslaget. Jemväl
utskottet anser, att införande af kanslibiträde med så underhaltiga qvalitikationer
och så inskränkt befogenhet, som förslaget uppställer, dels icke
kommer att bereda allmänheten några afsevärda fördelar samt redan derför
måste betraktas såsom en onödig och otillfredsställande anordning, dels till
och med kan komma att just i sådana fall, der behofvet af en dylik inrättning
uppgifvits vara störst, lända snarare till skada än gagn, åtminstone för
den med lagen mindre förtrogna allmänheten. För att verkliga fördelar skola
kunna beredas genom anställande af kanslibiträde, torde det vara oundgängligt
att utrusta detsamma med sådan kompetens, att de rättsökande kunna få
sina angelägenheter fullt ut lika väl tillgodosedda, då de träffa domarens ställföreträdare,
som då de träffa domaren sjelf.
12 Sammansätta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2.
Utskottet har funnit desto mindre skäl att förorda det nu föreliggande
lagförslagets antagande, som i afseende på den kanske vigtigaste befogenheten,
som skulle tillkomma kanslibiträdet, nemligen att emottaga vad, redan
genom lagen den 14 juni 1901 stadgas, att häradshöfding är skyldig att
skriftligen förordna någon, hos hvilken vädjas må, då häradshöfdingen ej
träffas i sin hostad. Det nu afsedda kanslibiträdets befogenhet i detta hänseende
skulle icke vara större än nämnda, särskild!, förordnade ombuds.
Särdeles betänkligt vore, ifall genom en anordning, sådan som den nu
af Kong!. Maj:t föreslagna, vederbörande domhafvande på landsbygden skulle
anse sig i mindre grad än för närvarande förpligtade att i embetsärenden
personligen vara tillgängliga för allmänheten åtminstone under viss tid på
dagen. Genom tillfället att anlita ett kanslibiträde af en sådan jemförelsevis
underhaltig beskaffenhet, som förslaget medgifver, skulle allmänheten ingalunda
erhålla fördelar, som uppväga den förlorade förmånen att råka domaren
personligen. Af dessa skäl och med hänsyn till hvad i öfrigt anförts emot
förslaget vid dess granskning inom högsta domstolen finner sig utskottet icke
kunna förorda bifall till förslaget till lag om domsagas kansli, sådant detsamma
nu föreligger.
De ändringar, som af Kongl. Maj:t föreslagits uti 7 § 2 mom. samt
69, 71, 73 och 86 §§ konkurslagen, uti 27 § i lagen om boskilnad den 1
juli 1898, uti 9 § i förordningen den 18 september 1862 huru gäld vid dödsfall
betalas skall m. m. samt uti 11 och 12 §§ i förordningen den 4 mars
1862 om tioårig preskription och om årsstämning, äro, med undantag af den
i konkurslagens 73 § 2 mom. föreslagna ändring, sammanhängande med förslaget
angående domsagas kansli. Då utskottet afstyrkt sistnämnda förslag,
följer deraf, att jemväl de dermed sammanhängande ändringsförslagen afstyrkas.
Hvad angår ändringsförslaget i afseende å 73 § 2 mom. konkurslagen,
finner utskottet detsamma välbetänkt och har för sin del ej något att
mot detsamma erinra, men som detta förslag afser en jemförelsevis underordnad
detalj af den föreliggande propositionens innehåll, lärer ett antagande af
den kong!, propositionen i denna del i frågans nuvarande läge ej böra förordas.
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att de uti Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande proposition
gjorda framställningar icke må vinna Riksdagens bifall.
2:o.
Uti den till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t under
Sammansatta Stats- (och Lag-Jutskotlets Utlåtande N:o 2.
13
andra hufvudtiteln uti punkten 5 föreslagit Riksdagen att medgifva, att i
staten för Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat finge, under förutsättning
att propositionen med förslag till lag om domsagas kansli m. m.
blefve af Riksdagen bifallen, för hvarje domsaga, der förvaltningskostnadsbidrag
för närvarande utginge, detsamma höjas med 300 kronor, och för
domsaga, der förvaltningskostnadsbidrag ej egde rum, sådant bidrag upptagas
med likaledes 300 kronor, och således för samtliga 57 domsagor under hofrätten
förvaltningskostnadsbidragen höjas med sammanlagdt 17,100 kronor.
Då utskottet uti punkten l:o härofvan afstyrkt bifall till Kongl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om domsagas kansli, följer deraf, att utskottet
saknar skäl tillstyrka nu ifrågavarande, under förutsättning af bifall till
nyssberörda proposition framstälda förslag. Utskottet hemställer alltså,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må
af Riksdagen bifallas.
3:o.
Under andra hufvudtiteln har Kongl. Maj:t vidare föreslagit Riksdagen,
uti punkten 7, att, under förutsättning att propositionen med förslag
till lag om domsagas kansli m. in. blefve af Riksdagen bifallen, öka anslaget
till Gröta hofrätt med derunder lydande justitiestat sålunda, att för
hvarje domsaga, der förvaltningskostnadsbidrag för närvarande utginge, detsamma
höjdes med 300 kronor, och att för domsaga, der förvaltningskostnadsbidrag
ej egde rum, sådant bidrag upptoges med likaledes 300 kronor,
och att alltså öka anslaget med sammanlagdt 13,500 kronor.
Af enahanda skäl, som under punkten 2:o härofvan anförts, hemställer
utskottet,
att Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande förslag icke må
vinna Riksdagens bifall.
4:o.
Uti punkten 8 under andra hufvudtiteln har Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att, under förutsättning att propositionen med förslag till lag
om domsagas kansli m. m. blefve af . Riksdagen bifallen, öka anslaget
14 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2.
till Hofrätten öfver Skåne och Blekinge med derunder lydande justitiestat
sålunda, att för hvarje domsaga uppfördes ett förvaltningskostnadsbidrag af
300 kronor, eller med sammanlagdt 5,100 kronor.
Under hänvisning till hvad utskottet under punkten 2:o härofvan anfört
hemställer utskottet,
att Riksdagen icke må bifalla Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande
framställning.
Stockholm den 1 maj 1902.
På det sammansatta utskottets vägnar:
Gr. RUDEBECK.
Reservation
mot utskottets hemställan uti punkten l:o af herr G. M. U. Budebeck, med
hvilken herr S. J. Bandqvist instämt: »Då under nuvarande förhållanden
säkerhet icke finnes för den rättssökande att å viss tid och ort träffa domaren
eller någon, som företräder hans ställe, och i följd häraf den rättssökande
äfventyrar icke blott att få vidkännas tidsförlust och kostnader, utan äfven
att vigtiga rättigheter gå förlorade, när dessa bero på iakttagande af fatalietider,
är det enligt min mening i hög grad önskvärd!, att i hvarje domsaga
hlefve inrättadt ett fast kansli, der allmänheten under viss tid hvarje söckendag
hade tillfälle att, oberoende af domarens frånvaro, inlemna handlingar
med mera.
Utan att förneka, att en del af de erinringar, som gjorts emot förevarande
lagförslag, äro i viss mån befogade, finner jag dock dessa erinringar
icke kunna tillerkännas den betydelse, att de böra föranleda ett fullständigt
afstyrkande af den föreslagna anordningen af domsagas kansli, och har jag
fördenskull ansett, att utskottet bort i hufvudsak tillstyrka lagförslaget.»