Statsutskottets Utlåtande N:o 83,
13
N:o 83.
Ank. till Kiksd. kansli den 9 maj 1902, kl. 1 e. in.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter smeden
Gustaf Pettersson från Björktorp.
(I. A.)
Sedan i en till Kongl. Maj:t ingifven ansökning Sven Johan Carlsson
och hans hnstrn Maria Lovisa Carlsson, född Blomberg, ogifta Beata
Sofia Blomberg samt Carl August Holmgren och hans hustru Charlotta
Holmgren, född Blomberg, anhållit, att kronans rätt till danaarf efter aflidne
smeden Gustaf Pettersson från Björktorp i Ärila socken af Södermanlands
län måtte till sökandenas förmån efterskänkas och till stöd derför anfört,
bland annat, att sökandena Maria Lovisa Carlsson, Beata Sofia Blomberg
och Charlotta Holmgren vore barn till Gustaf Petterssons syskonbarn Sven
Johan Blomberg, hade, såsom i eu till Biksdagen den 25 april 1902 aflåten
proposition (n:o 88) meddelats, Kongl. Maj:ti proposition den 31 december 1900
föreslagit Biksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel,
som med ett belopp af 7,100 kronor 41 öre innestode i statskontoret,
finge till bemälde sökandes förmån efterskänkas.
I skrifvelse den 29 maj 1901 hade Biksdagen anmält, att nämnda
framställning af Biksdagen bifallits.
Innan Biksdagens skrifvelse till Kongl. Maj:t inkommit, hade i en
till Kongl. Maj:t den 28 berörda maj ingifven skrift skolläraren Johan
Dahléns i Wåmb hustru Anna Kristina Dahlén, född Andersson, enkan
Maria Lisa Andersson och A. Sväningson anhållit, att, enär de, enligt
hvad i ärendet företedda, af vederbörande pastorsembeten i maj och juni
månader 1901 utfärdade prestbetyg jemväl utvisade, vore syskonbarn till
förbemälde Gustaf Pettersson och på sådan grund framför Sven Johan
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
Carlsson och hans medsökande berättigade till arf efter den aflidne, hustru
Dahlén och hennes medsökande måtte tillerkännas qvarlåtenskapen efter
Gustaf Pettersson; och hade sistbemälde sökandes ombud tillika anhållit,
att förevarande danaarfsfråga måtte af Kongl. Maj:t lemnas oafgjord, till
dess hans hufvudmäns anspråk på arfvet blifvit efter stämning af domstol
genom laga kraftvunnen dom pröfvadt.
Af de till Kongl. Maj:t i ärendet ingifna handlingar inhemtades,
bland annat, att förenämnde Johan Dahlén, såsom målsman för sin hustru,
enkan Maria Lisa Andersson och A. Sväningson till 1901 års lagtima
hösteting med Yester- och Öster-Rekame härads tingslag instämt Sven
Johan Carlsson och hans hustru samt deras förenämnde medsökande, dervid
bemälde kärande, med förmälan att de, som tagit för gifvet, att Gustaf
Pettersson efterlemnat bröstarfvingar, icke ansett sig berättigade till arf
efter honom och af sådan anledning underlåtit att bevaka sin rätt vid
bouppteckningstillfället, yrkat, att, med ogillande af Sven Johan Carlssons
och hans medsökandes anspråk på qvarlåtenskapen efter Gustaf Pettersson,
kärandena måtte förklaras berättigade till samma qvarlåtenskap. Sedan
under rättegången företetts afskrift af eu af Sven Johan Carlsson och hans
medparter afgifven, till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands
län stöld skrift, deri dessa anfört, att, derest hustru Dahlén och hennes
ifrågavarande medsökande behörigen styrkte, att de vore syskonbarn till
Gustaf Pettersson, Sven Johan Carlsson och hans medparter, såsom allenast
syskonbarns barn till Gustaf Pettersson, afstode från arfsrätten efter denne
till förmån för hustru Dahlén och hennes medsökande såsom närmare arfsberättigade,
dock med vilkor att varda från alla kostnader i målet befriade,
hade Johan Dahlén och hans medparter frånträdt vidare fullföljd af målet.
I följd häraf hade också målet genom häradsrättens beslut den 14 december
1901 blifvit från vidare åtgärd ur domboken afskrifvet; men hade häradsrätten
tillika förklarat, att af Sven Johan Carlsson och hans medparter
framstäldt anspråk på ersättning för rättegångskostnaden icke kunde af
häradsrätten bifallas.
I anledning af den sålunda af hustru Dahlén och hennes medsökande
gjorda framställningen hade på grund af remiss Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Södermanlands län, jemte öfverlemnande af inhemtadt yttrande
från Sven Johan Carlsson och hans medsökande, h vil ket yttrande innefattades
i den skrift, som, enligt livad ofvan förmälts, blifvit i afskrift
företedd inför nämnda häradsrätt, tillika för egen del anfört, att, derest
hustru Dahlén och hennes medsökande i förberörda rättegång förklarades
framför sina motparter berättigade till arf efter bemälde Gustaf Pettersson,
Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
15
Ivongl. Maj:ts befallningshafvande på de skid, som förut anförts till stöd
för kronans efterskänkande af danaarfvet efter Gustaf Pettersson, hemstälde,
att nu ifrågavarande sökandes framställning måtte bifallas.
Kammaradvokatfiskalsembetet, som i ärendet hörts, hade i utlåtande
anfört, att embetet funnit hustru Dahlén och hennes medsökande hafva
genom de i ärendet företedda intyg styrkt sin uppgifna slägtskap med den
döde. Med anledning häraf och då jomlikt 3 kapitlet 10 § ärfdabalken
hustru Dahlén och hennes medsökande, såsom varande i närmare skyldskap
med arflåtaren än sökandena Maria Lovisa Carlsson, Beata Sofia Blomberg
och Charlotta Holmgren, skulle, med de senares uteslutande, varit berättigade
till arfvet, derest arfsanspråk framstälts inom behörig tid, samt
Sven Johan Carlsson och hans medparter i afgifven förklaring öfver nu
förevarande ansökning förmält sig villiga att, sedan hustru Dahlén och
hennes medsökande styrkt sin slägtskap med den döde, till sistnämnde
sökandes förmån afträda från arfvet, hade embetet hemstält, huruvida icke
kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel finge efterskänkas till förmån
för hustru Dahlén och hennes medsökande; och hade embetet tillika, med
föranledande af Sven Johan Carlssons och hans medsökandes yrkande att
varda befriade från alla kostnader i målet, föreslagit, att såsom vilkor
härvid måtte stadgas, att hustru Dahlén och hennes medsökande skulle,
innan de finge hos statskontoret utbekomma medlen, med qvitto styrka,
att de godtgjort Sven Johan Carlsson och hans medsökande alla de kostnader,
desse fått vidkännas med anledning af denna danaarfsfråga.
På grund af befallning hade jemväl justitiekanslersembetet afgifvit
utlåtande; och hade embetet, som förklarade sig dela den af kammaradvokatfiskalsembetet
uttalade uppfattning, tillika anfört, att, då embetet i likhet
med kammaradvokatfiskalsembetet ansåge billigt, att såsom vilkor för danaarfvets
efterskänkande till hustru Dahlén och hennes medsökande föreskrefves,
att de skulle ersätta Sven Johan Carlsson och hans medsökande
deras kostnader för den af dem gjorda ansökningen, justitiekanslersembetet
i fråga om dessa kostnader inhemtat, att Sven Johan Carlsson och hans
medsökande träffat aftal med eu jurist i Norrköping, att denne skulle
för deras räkning anskaffa nödiga handlingar och vidtaga erforderliga åtgärder
för danaarfvets utfående, mot det att han erhölle viss del af detsamma
såsom ersättning för sitt besvär och sina kostnader, och att i följd
deraf Sven Johan Carlssons och hans medsökandes kostnader hufvudsakligen
bestått i utgifter till postporto och några resor; varande vid justitiekanslersembetets
utlåtande fogad en af Sven Johan Carlsson och hans medsökande
öfver dessa kostnader upprättad räkning, slutande å ett belopp af 94 kronor.
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit och med tillkännagifvande,
att i anledning af hustru Dahléns och hennes medsökandes förevarande
framställning Riksdagens berörda skrifvelse den 29 maj 1901 ej
hittills föranledt någon Kongl. Maj:ts åtgärd, har Kongl. Maj:t nu föreslagit
Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel
finge till förmän för hustru Dahlén och hennes medsökande efterskänkas;
dock att bemälde sökande skulle, innan medlen finge af dem utbekommas,
med qvitto styrka, att de godtgjort Sven Johan Carlsson och
hans medsökande alla de kostnader, desse fått vidkännas med anledning
af denna danaarfsfråga.
Emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet icke haft
något att erinra, hvadan utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts ofvannämnda proposition må af
Riksdagen bifallas.
Stockholm den 9 maj 1902.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
STOCKHOLM, O. L. SVANBÄCKS BOKTRYCKERI, 1902.