Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

1

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 18 februari 1902, kl. 4 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riks statens
sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

(I. A.)

Ordinarie anslag.

Statskontoret.

l:o) Uti den till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåtna
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Magt
under denna hufvudtitel uti punkten 1 föreslagit Riksdagen att dels
höja det i statskontorets stat uppförda anslag till vikariat, renskrifning,
flitpenningar och tillfälliga biträden med 4,700 kronor eller från 21,200
kronor till 25,900 kronor, hvarigenom således anslaget till statskontoret
skulle i sin helhet ökas från 107,300 kronor till 112,000 kronor, dels
ock medgifva, att för innevarande år ett mot berörda höjning af anslaget
svarande belopp af 4,700 kronor finge af statskontoret med under händer
varande medel förskjutas för att sedan hos Riksdagen anmälas till ersättande.

Enligt hvad i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 11 nästBih.
till Riksd. Prot. 1902. 4 Samt. 1 Afd. 8 Höft. (N:o 8.) 1

Ang. anslag
till statskontoret.
Höjning
af anslaget
till
vikariat, renskrifning
m.m.

[1-]

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

lidne januari meddelas, dåde från och med år 1893, då det i statskontorets
stat uppförda anslag till vikariat, renskrifning, flitpenningar
och tillfälliga biträden höjts med 2,000 kronor, nämnda anslag utgjort
21,200 kronor; och hade statskontoret i skrifvelse till Kongl.
Maj:t den 29 oktober 1901 gjort framställning om höjning af detta anslag
samt till stöd härför anfört hufvudsakligen följande.

Hos statskontoret hade de inom embetsverket anstälda amanuenser,
11 till antalet, anhållit, att statskontoret ville bereda dem någon förbättring
i deras nuvarande aflöningsvilkor. Såsom skäl för denna begäran
hade sökandena, jemte erinran, hurusom de, till följd deraf att
Riksdagen icke beviljat af Kongl. Magt äskade medel till dyr tidstillägg
åt amanuenser och med dem likstälde tjensteman, icke kommit i åtnjutande
af nämnda förmån, vidare anfört, att deras anställning såsom
amanuenser föregåtts af eu tjenstgöringstid såsom extra ordinarie tjenstemän
inom embetsverket, hvilken, i medeltal räknadt, för hvar och en
uppginge till närmare sju år, samt att skötandet af dem åliggande
göromål året om kräfde en daglig tjenstgöringstid af flere timmar.

Statskontoret, som nu lemnat å sido frågan, om och i hvad mån
dyrtid stillägg vore för amanuenser i embetsverket af behofvet påkalladt,
både dock icke kunnat undgå att finna den ersättning, embetsverket
hittills varit i tillfälle att bereda sina extra arbetskrafter, vara i de
allra flesta fall otillfredsställande. Nu, såsom tillförene, måste visserligen
den, som vunne inträde för tjenstgöring i något af statens embetsverk,
göra sig förtrogen med den tanken, att han först efter många
års förlopp kunde påräkna sådan ersättning för utfördt arbete, att
denna kunde täcka hans lefnadskostnader, men det syntes dock ligga
makt uppå, att den ersättning, som tilldelades sådana extra tjenstemän,
hvilkas arbete måste påräknas, för att göromålen skulle gå sin behöriga
gång, så vidt möjligt vore, blefve någorlunda skälig. Under de sista
åren hade i statskontoret varit anstälde 11 amanuenser, nemligen 1
å kansliet, 2 å inkomst-, fond- och stämpelbyrån, 3 å utgiftsbyrån, 1
å räntekammaren och 4 å riksbokslutsbyrån; och då göromålen inom
embetsverket år efter år ökades, uteslötes härigenom all utsigt dertill, att
antalet amanuenser skulle komma att i framtiden nedgå. Tydligt vore
emellertid, att ökningen af antalet till embetsverket inkommande mål
och ärenden måste blifva kännbar jemväl för amanuenserna i form af
stegrade anspråk på större arbetsprodukt. För att visa, huru de till
handläggning inom statskontoret inkommande ärendenas antal år efter
år ökats, hade statskonteret åberopat ett sammandrag af embetsverkets
arbetsförteckningar åren 1877—1900, utvisande, bland annat, att antalet

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

inkomna och afgjorda ärenden utgjort år 1877 respektive 5,685 och
5,677 samt år 1900 respektive 10,444 och 10,452. Hade, såsom förhållandet
vore inom statskontoret, de åt amanuenserna bestämda årsarfvodena
redan från början blifvit satta synnerligen lågt, komme missförhållandet
mellan dessa arfvoden och det arbete, som åt amanuenserna
måste uttagas, att framträda allt mera, i mån som arbetet ökades utan
motsvarande höjning af den derför afsedda godtgörelsen.

För närvarande utginge amanuensarfvodena inom embetsverket med
följande belopp:

1

1

2

6

1

amanuens .................................

dito ..................................

amanuenser å 1,200 kronor
dito å 1,000 ,,

amanuens ..............................

kronor 1,600

—

„ 1,500

—

„ 2,400

—

„ 6,000

—

„ 600

—

kronor 12,100

—

Emellertid måste det för embetsverket ställa sig såsom ett önskemål
att icke behöfva för någon amanuensbefattning bestämma lägre
arfvodesbelopp än 1,200 kronor om året. I vissa fall vore det dock af
nöden, att arfvodet utginge med högre belopp. För tillgodoseende af
statskontorets behof af medel till amanuensers aflöning erfordrades
enligt nyss nämnda beräkningsgrund 11x1,200 kronor eller 13,200
kronor samt derutöfver ytterligare omkring 1,000 kronor, alltså tillhopa
för detta ändamål 14,200 kronor.

Utom dessa så att säga fast anstälde extra tjenstemän funnes och
måste alltid finnas andra extra ordinarie tjenstemän, hvilkas antal vore
vexlande och hvilkas arbete, om än icke för embetsverket nödvändigt
i samma grad som amanuensernas, dock svårligen kunde undvaras. För
att bereda välförtjent uppmuntran åt sådana extra biträden erfordrades
jemväl medel; och efter livad erfarenheten ådagalagt, kunde det belopp,
som för sådant ändamål borde stå till statskontorets förfogande, icke
beräknas lägre än till 4,800 kronor.

Renskrifningskostnaden, som år 1900 uppgått till 3,358 kronor
4 öre och år 1901 icke syntes komma att understiga 3,500 kronor,
kunde visserligen under något år blifva lägre än det närmast föregående,
men hade dock visat sig vara i stigande och kunde för framtiden beräknas
uppgå till 3,500 å 4,000 kronor om året eller i medeltal 3,750
kronor.

* Till ersättning för semestervikariat erfordrades årligen 2,600 kronor
och till tjenstgöringspenningar åt en extra föredragande under 1V2 månad

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

årligen 250 kronor eller tillsammans 2,850 kronor, hvarförutom till
gratifikationer åt verkets extra ordinarie vaktbetjente måste påräknas
minst 600 kronor.

Oaktadt den höjning med 2,000 kronor, som år 1893 egt rum å
ifrågavarande anslag, och ehuru från och med år 1900 anslaget icke
tagits i anspråk för den hos statskontoret anstälde ombudsmannen, åt
hvilken aflöning numera bereddes uteslutande af anslag från vissa fonders
medel, hade det från och med år 1897 varit nödigt att bereda
statskontoret ökade tillgångar för att kunna åt de extra tjenstemännen
och extra vaktbetjente utdela gratifikationer, och hade,'' på derom af
statskontoret gjorda framställningar, Kongl. Maj:t för nyssberörda ändamål
anvisat åren 1897—1900 respektive 1,000, 900, 1,500 och 1,200
kronor.

Med åberopande af hvad sålunda anförts hade statskontoret hemstält,
att framställning till Riksdagen måtte göras dels om höjning med
5,000 kronor af ifrågavarande anslag, dels ock, enär nämnda anslagsökning
vore af trängande behof påkallad, om medgifvande dertill, att
embetsverket finge redan från och med innevarande år komma i åtnjutande
af anslagshöjningen.

Departementschefen hade derefter vidare anfört, att statskontorets
förevarande framställning åsyftade, såsom af det förestående framginge,
höjning med 5,000 kronor af det å embetsverkets stat för närvarande
med 21,200 kronor uppförda anslaget till vikariat, renskrifning, flitpenningar
och tillfälliga biträden, så att detta anslag skulle komma att
uppgå till 26,200 kronor. Af detta belopp hade beräknats åtgå

till arfvoden åt amanuenser ................................... kronor 14,200: —

„ gratifikationer åt andra extra biträden .................. „ 4,800: —

„ renskrifning ................. „ 3,750: —

,, semestervikariat och tjenstgöringspenningar åt en

extra föredragande .................................................... „ 2,850: —

„ gratifikationer åt extra ordinarie vaktbetjente „ 600: —

Summa 26,200

Enligt från statskontoret meddelad uppgift hade år 1877 eller det
år, med hvilket det af statskontoret företedda sammandraget öfver inkomna
och afgjorda ärenden började, antalet amanuenser utgjort 6, hvarjemte
såsom amanuenser då jemväl tjenstgjort 3 å gammal stat uppförda
kammarskrifvare, hvilkas aflöning utgått från nu ifrågavarande anslag.
För närvarande vore, såsom förut nämnts, hos statskontoret anstälde 11
amanuenser. Med hänsyn till embetsverkets under årens lopp ständigt

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

5

ökade göromål kunde detta antal icke anses vara större, än som erfordrades
för att jemte den ordinarie personalen bereda embetsverket erforderliga
arbetskrafter, och hvad anginge beloppet af dessa tjenstemäns aflöning,
syntes ett årligt arfvode i medeltal af 1,200 kronor för en amanuens
med flere timmars daglig tjenstgöring icke vara för högt. Hvad statskontoret
i denna del af ärendet anfört föranledde icke heller annan
erinran från departementschefens sida, än att, då 2 amanuenser redan
nu åtnjöte årliga arfvoden, den ena med 1,600 kronor och den andra
med 1,500 kronor, samt ökning af dessa arfvoden icke borde vara
behöflig, det af statskontoret till aflöning åt amanuenser beräknade
beloppet, 14,200 kronor, syntes kunna nedsättas med 300 kronor eller
till 13,900 kronor.

Vidkommande de till gratifikationer åt extra tjensteman och extra
vaktbetjente disponibla medlen hade dessa visat sig vara otillräckliga.
Af denna anledning hade också, enligt hvad statskontoret jemväl erinrat,
fyllnad i dem under åren 1897—1900 måst anvisas af sjunde hufvudtitelns
anslag till extra utgifter; och hade äfven för år 1901 dylik
fyllnad af Kongl. Maj:t enligt bref den 22 november samma år anvisats
med 1,500 kronor. Behofvet af ökad tillgång för sistberörda ändamål
hade således visat sig vara återkommande under hvarje af de senaste
fem åren; och då det icke kunde vara lämpligt att för ändamålet allt
fortfarande anlita sjunde hufvudtitelns anslag till extra utgifter, hvilket
anslag strängt anlitades för andra ändamål, påkallades äfven häraf en
ökning af statskontorets ifrågavarande anslag.

Departementschefen hade icke funnit något att anmärka mot de
belopp, hvartill statskontoret beräknat öfriga erforderliga utgifter från
anslaget, samt icke heller haft något att erinra vid statskontorets begäran
att äfven för innevarande år få komma i åtnjutande af ett belopp,
motsvarande den från och med år 1903 ifrågasatta ökningen af anslaget.

Statsutskottet, som funnit behofvet af förhöjning uti ifrågavarande
anslag ådagalagdt samt icke haft något att erinra mot det af Kongl.
Maj:t föreslagna beloppet och dess beviljande jemväl för innevarande
år, får alltså hemställa,

att Riksdagen må

a) höja det i statskontorets stat uppförda anslag
till vikariat, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga
biträden med 4,700 kronor, eller från 21,200 kronor
till 25,900 kronor; och

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

b) medgifva, att för innevarande år ett mot
berörda böjning af anslaget svarande belopp af 4,700
kronor må af statskontoret med under händer varande
medel förskjutas för att sedan hos Riksdagen anmälas
till ersättande.

Vid bifall till hvad utskottet under mom. a) föreslagit, kommer
anslaget till statskontoret att i sin helhet ökas från 107,300 kronor till
112,000 kronor.

Tullverket.

tfu9tnUverket 0) Kong!. Maj:t har beträffande tullverket föreslagit, att Riks *

rgT6’ dagen, med godkännande af de enligt förut o mförmäld a protokoll öfver
finansärenden tillstyrkta förändringar i tullverkets stater, måtte för år
1 903 bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas slutsumma
svarande belopp af 2,982,000 kronor, att såsom förslagsanslag utgå
direkt af tullmedlen.

Till ofvannämnda statsrådsprotokoll har departementschefen uti
förevarande ärende anfört följande.

I skrifvelse till Kong]. Maj:t den 11 sistlidne november hade generaltullstyrelsen
afgifvit förslag till tullverkets stater för år 1903, och hade
styrelsen dervid anmält, att öfvergångsaflöningsstaten, för år 1902 beräknad
till 9,500 kronor, genom en derå uppförd persons afgång minskats
med 5,500 kronor eller till 4,000 kronor samt att å indragningsstaten,
som för samma år upptagits till 9,740 kronor, uppstått en minskning
af 2,440 kronor, i följd hvaraf denna stats slutsumma för år 1903 uppginge
till 7,300 kronor.

I afseende å tullverkets öfriga ordinarie utgiftsstater hade generaltullstyrelsen
icke föreslagit någon annan ändring, än att de å omkostnadsstaten
uppförda förslagsanslagen till ved, ljus och lyktors underhåll och till
skrifmaterialier samt boktrycknings- och bokbindningskostnader, af hvilka
hvart och ett, såsom för dermed afsedda ändamål otillräckligt, måst
öfverskridas med belopp, som, för de senaste fyra åren räknadt, ej något
år understigit 5,000 kronor, måtte i någon mån ökas, i hvilket afseende
styrelsen hemstält, att af de belopp, med hvilka öfvergångs- och indragningsstaterna,
enligt livad ofvan nämnts, minskats, samt det belopp,
hvarmed anslaget till diverse utgifter syntes för jemnande af staternas
slutsumma böra minskas, eller tillhopa 8,000 kronor, måtte tilläggas

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

7

anslaget till ved, ljus och lyktors underhåll 3,000 kronor och anslaget
till skrifmaterialier samt boktrycknings- och bokbindningskostnader 5,000
kronor.

Med iakttagande af sålunda föreslagna ändringar skulle tullverkets
ordinarie ntgiftsstater för år 1903 komma att upptaga följande slutsummor,
nemligen:

aflöningsstaten..........................................................

öfvergångsallöningsstaten .....................................

ålderstilläggsstaten ...................................................

kronor 2,216,300
4,000

indragningsstaten
pensionsstaten för

betjente ...........

pensionsstaten för

afsked ade tjensteman och

be -

aflidne tj enstemäns och
tj entes efterlemnade enkor och barn (deraf
10,000 kronor bestämdt anslag) ....
omkostnadsstaten ......................:..............

220,000

7,300

227,000: —

.............. 11

41,800: —

.............. 11

265,600: —

Summa kronor

2,982,000: —

eller samma belopp, hvarå motsvarande stater för år 1902 slutade.

Departementschefen har vidare erinrat derom, att Riksdagen till
förstärkning af arbetskrafterna vid tullverket på extra stat för år 1902
beviljat ett anslag af 217,600 kronor samt att han hade för afsigt att
tillstyrka Kongl. Maj:t att jemväl för år 1903 af Riksdagen för omförmälda
ändamål begära ett extra anslag till enahanda belopp. Vid
hvad generaltullstyrelsen nu föreslagit i fråga om tullverkets ordinarie
utgiftsstater har departementschefen förklarat sig icke hafva funnit
något att erinra.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställnin
af Riksdagen bifallas.

er ma

Koirrnierskollegiutn.

3:o) Kongl. Maj:t har i punkten 3 under denna hufvudtitel i statsverkspropositionen
föreslagit Riksdagen medgifva, att i den för kommerskollegium
gällande staten finge uppföras aflöningar för ytterligare en
byråchef, en förste aktuarie och en vaktmästare med samma aflöningsförmåner,
som gälde för de i den faststälda staten med enahanda be -

Ang. anslag
till kommerskollegium.

[3.]

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Sjö fartsstatistiken.

Hämningar redan upptagna tjensteman och betjente; att dessutom i
staten finge uppföras »till dels arfvoden åt specialagenter och fasta
korrespondenter samt ersätttning för åstadkommande af särskilda primäruppgifter,
dels ock godtgörelse för särskildt tillkallade komiterade och
sakkunnige» ett anslag af 13,000 kronor, och att å detta anslag under
något år möjligen uppkommande öfverskott finge reserveras och ett
annat år användas för det med anslaget afsedda ändamål; samt att
anslaget »till juridiskt biträde, amanuenser och andra extra biträden,
grufkartekontoret, vikariatsersättningar, renskrifning m. m.» finge höjas
med 8,800 kronor, eller till 37,150 kronor; hvarigenom anslagstiteln
»kommerskollegium» komme att höjas med 33,500 kronor eller sålunda
från 78,450 kronor till 111,950 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i detta ärende
anfört, hurusom Kongl. Maj:t genom bref den 24 maj 1901 meddelat
förändrade bestämmelser i fråga om utarbetande af den berättelse angående
Sveriges sjöfart, som det ålåge kommerskollegium att årligen
afgifva, och enligt kungörelse samma dag förordnat, bland annat, att
redare af fartyg om 20 tons drägtighet och derutöfver skulle vara pligtig
att angående näringens utöfning afgifva vissa statistiska uppgifter.

I ett till kommerskollegium den 19 september 1901 afgifvet, af
kollegium med skrifvelse den 11 derpåföljde december till Kongl. Maj:t
öfverlemnadt memorial hade förste aktuarien å kollegii statistiska afdelning
anfört, hurusom på grund af bestämmelserna i berörda kongl.
bref, hvilka skulle ega tillämpning i afseende å berättelsen om sjöfarten
för 1902 och intill dess annorlunda kunde varda förordnadt,
arbetet å statistiska afdelningen komme att högst afsevärdt ökas. En
mängd nya uppgifter skulle samlas, bearbetas och i berättelsen inflyta,
under det att vissa af de i berättelsen hittills meddelade uppgifterna
komme att redovisas efter väsentligt förändrade grunder.

Ur bearbetningssynpunkt mest betungande blefve otvifvelaktigt
de redogörelser, som skulle lemnas af färtygsrederierna, från hvilka hittills
ej några för sjöfartsstatistiken afsedda prim är uppgifter till kollegium
afgifvits. De i förenänmda kungörelse föreskrifna uppgifter, som hvarje
redare af fartyg om 20 ton och deröfver skulle vara skyldig att å för
ändamålet tryckta formulärblanketter årligen meddela, afsåge hufvudsakligen:
handelsfartygens användning i olika fart, nemligen dels i
fart endast mellan utländska hamnar, dels i direkt fart mellan svenska
och utländska hamnar, dels i fart såväl mellan svenska som mellan
svenska och utländska hamnar, dels ock endast i fart mellan svenska

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 9

hamnar; bruttofrakter, intjenta af svenska fartyg i fart på Norge; fartygsbesättningar
å svenska fartyg, hvarvid befälhafvare, styrmän, maskinister
och sjömän skulle upptagas hvar för sig; samt för bevillning
uppskattad inkomst af rederirörelse. Då antalet fartygsegare eller
hufvudredare i Sverige, såvidt utrönas kunnat, uppginge till minst 1,500,
och då från en och hvar af dem skulle lemnas formulärenlig upplysning
om förenämnda förhållanden i hvad anginge honom tillhöriga fartyg,
insåges lätt, hvilket vidlyftigt nytt material för granskning, kontrollering
med ledning af allmänna fartygsregistret och slutlig bearbetning
kollegii statistiska afdelning finge att behandla i nu ifrågavarande rederiuppgifter.
Bland öfriga uppgifter, som i berättelsen om sjöfarten skulle
tillkomma på grund af de nya bestämmelserna, komme enligt förste
aktuariens förmenande redovisandet af influtna konsulatafgifter att kräfva
det drygaste förarbetet, särskildt med hänsyn till den mängd reduktioner
från främmande myntslag, som blefve erforderlig. 1 sin helhet skulle
upprättandet af en fullständig, i detalj gående öfversigt af konsulatafgifterna
sannolikt erfordra en tid af minst två månader för en dermed
uteslutande sysselsatt person.

Att de nuvarande arbetskrafterna å kollegii statistiska afdelning
icke skulle visa sig tillräckliga för utförande, på behörigt sätt och inom
föreskrifven tid, af omförmälda och öfriga förbättringar i sjöfartsstatistiken,
som med de nya bestämmelserna åsyftats, kunde med visshet
förutses. Härtill komme dessutom, att ett mer eller mindre ökadt arbete
för afdelningen jemväl måste beräknas blifva en följd af de förändringar
i handelsstatistiken, hvilka antagligen vore att förvänta med anledning
af det förslag i ämnet, som af särskilde komiterade blifvit till Kongl.
Maj:t öfverlemnadt och sedermera varit föremål för utlåtanden af såväl
kommerskollegium och generaltullstyrelsen gemensamt som ock statistiska
tabellkommissionen. Den behöfliga förstärkningen i arbetskrafter
ansåge förste aktuarien dock kunna begränsas till anställandet af ytterligare
två extra biträden med enahanda aflöningsförmåner som de nu
å afdelningen tjenstgörande qvinliga biträdena eller 90 kronor i månaden.
Den härför erforderliga anslagsökningen skulle alltså för år räknadt
uppgå till ett belopp af 2,160 kronor.

I förenämnda memorial hade förste aktuarien jemväl afgifvit förslag
i fråga om arbetsstatistikens ordnande och i sådant afseende anfört
följande:

Bill. till Biksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Åfd. 8 Höft. 2

Arbetsstati stiken.

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

1893 ärs Riksdags
skrifvelse.

Embetsverkens
utlåtande är
1894.

Uti skrifvelse den 2 maj 1893 hade Riksdagen, i anledning af en
inom Andra Kammaren i ämnet väckt motion, anhållit, att Kong!.
Maj:t täcktes föranstalta om en utredning rörande lämpligaste sättet för
samlande, bearbetande och publicerande genom statens försorg af en
svensk »arbetsstatistik» samt om framläggande för Riksdagen af de förslag,
som med anledning deraf kunde synas påkallade.

I anledning af denna Riksdagens framställning hade Kongl. Maj:t
anbefalt kommerskollegium och statistiska centralbyrån att i ärendet
afgifva gemensamt utlåtande. Uti sitt till åtlydnad häraf den 1 oktober
1894 afgifna yttrande hade bemälda embetsverk lemnat en vidlyftig
utredning angående sättet för samlande, bearbetande och publicerande
af den tillämnade arbetsstatistiken samt dervid till särskild behandling
upptagit de olika grenar af densamma, som angifvits i den motion,
hvilken föranledt Riksdagens ofvanberörda skrifvelse.

De särskilda områden, hvilka sålunda ifrågasatts såsom föremål
för socialstatistisk undersökning, omfattade följande ämnen: antalet i de
särskilda yrkena anstälda arbetare, fördelade efter ålder, kön och civilstånd;
aflöning och aflöningssätt inom yrkena; arbetstiden; arbetslokalernas tillstånd,
helsovådliga inflytelser m. m.; födans beskaffenhet; lifsmedelsprisen;
arbetarnes utgifter för sitt uppehälle; bostadsfrågan; hustruns sysselsättning
utom hemmet; arbetslöshet; strejker; olycksfall i arbetet; sparkassor
och insättningar i sparbanker; kooperativa företag; inrättningar
till främjande af arbetsklassens materiella, intellektuella och moraliska
fromma. Förutom dessa ämnen, hvilka tillhörde den del af socialstatistiken,
som sammanfattades under benämningen »arbetarefrågan», hade
utredning jemväl ansetts kunna lemnas i fråga om industriens ställning,
för såvidt den rönte inflytande af den socialekonomiska lagstiftningen;
och hade bland de till sistnämnda grupp af statistiska undersökningar
hörande frågor särskildt angifvits sådana uppgifter rörande affärsställningen
inom de olika industrigrenarne, hvarigenom lagstiftaren sattes
i tillfälle att bedöma, i hvad mån åtgärder, som medförde en ökning i
produktionskostnaderna, kunde vidtagas, utan att derigenom möjligheten
att bestå i konkurrensen alltför mycket försvårades eller rent af omintetgjordes.

Embetsverken hade emellertid uttryckligen framhållit, att en mera
detaljerad utredning af ämnet, i betraktande af dess omfattning och
mångskiftande beskaffenhet, svårligen läte sig på förhand göra, enär
hvarje särskild undersökning uppstälde problem, som kunde formuleras
och lösas endast med hänsyn till den för tillfället valda begränsningen

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

11

af ämnet och de med undersökningen afsedda olika ändamål. Men då

— såsom äfven Riksdagen antydt — eu dylik socialstatistik skulle
utgöra en hufvudsaklig förutsättning för att lagstiftningen skulle kunna
framgångsrikt ingripa i fråga om förbättrande af arbetsklassens vilkor,
syntes det embetsverken deraf framgå, att undersökningens uppgift,
åtminstone till en del, måste vara beroende af det mål, som man med
den ifrågavarande lagstiftningen afsåge att uppnå, liksom ock de flesta
hittills utförda socialstatistiska undersökningarne vore föranledda af
önskningar eller planer i en bestämd rigtning för vissa för handen
varande förhållandens reformerande eller af mera allmänt uttalade
klagomål öfver bestående missförhållanden. Den uppgift, som här
förelåge såsom möjlig, kunde för den skull, enligt embetsverkens förmenande,
endast vara att framställa några mera allmänna synpunkter
och undersöka, i hvad mån desamma kunde tillämpas å de undersökningsområden,
som närmast kunde komma att varda socialstatistiken
förelagda.

På uti betänkandet närmare angifna skäl syntes det embetsverken
uppenbart, att socialstatistiken i vårt land i regeln skulle blifva hänvisad
väsentligen till de upplysningar, som kunde på frivillighetens väg
lemnas af enskilde. Understundom borde bistånd kunna påräknas från
arbetsgivareföreningar och arbetareföreningar; i vissa fall, såsom t. ex.
i fråga om sjuk- och begrafnings- eller pensionskassor, åtminstone de
registrerade, borde uppgifters afgifvande till och med kunna göras
obligatoriskt.

Efter att hafva lemnat en närmare redogörelse angående de olika
metoderna för uppgifternas insamlande — hvarom mera i det följande

— hade embetsverken öfvergått till frågan om de arbetsstatistiska
uppgifternas bearbetande och publicerande.

Embetsverken hade dervid framhållit, att, ehuruväl materialets
anskaffande delvis borde anförtros åt för tillfället antagna sakkunnige,
sammanställningen och bearbetningen af materialet dock, för vinnande
af nödig enhet, måste helt och hållet öfverlemnas åt den statistiska
anstalten sjelf. I öfrigt syntes sättet för uppgifternas behandling icke
komma att skilja sig från det annars inom statistiken öfliga, ehuru
särskild uppmärksamhet borde egnas deråt, att materialet blefve fullständigt
genomarbetadt, så att det kunde framläggas för allmänheten
i möjligast öfversigtliga och lättfattliga form. Att, såsom i den amerikanska
socialstatistiken plägade ske, i tryck framlägga jemväl sjelfva
primäruppgifterna, h vilket ju erbjöde vissa fördelar för eu fortsatt
forskning, ansåge embetsverken redan på grund af de med ett dylikt

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

förfaringssätt förenade mycket stora kostnader icke mana till efterföljd
hos oss.

I anslutning till hvad Riksdagen i sin skrifvelse yttrat derom,
att det med de ständiga förändringar, som egde rum på det ekonomiska
och industriella området, icke vore nog med en socialstatistisk belysning
för en gång af vissa förhållanden, utan att det behöfdes dels en
fortlöpande, mera allmän statistik, dels mångsidiga, efter vissa mellantider
upprepade detaljundersökningar, framhölle embetsverken önskvärdheten
deraf, att i vårt land åstadkommes en officiel arbetsstatistisk
anstalt, hvars publikationer komme att utgöras dels af eu periodiskt
utkommande, mera allmänt ekonomisk tidskrift, dels af specialundersökningar,
hvilka senare sannolikt med tiden skulle fördela sig i tvenne
grupper, den ena omfattande de med regelbundna mellantider återkommande
publikationerna, den senare mera tillfälliga utredningar, som
verkstäldes blott för en eller annan gång. Hvad särskilt beträffade
tidskriften, skulle dess innehåll komma att utgöras af redogörelser för
lagstiftningen å det ekonomiska området såväl inom som utom fäderneslandet,
berättelse om vigtigare tilldragelser och förhållanden å det
ekonomiska området och framför allt inom arbetareverlden, såsom föreningar,
möten, strejker o. s. v.; innehållet i sammanträngd form af
vigtigare revisions- och årsberättelser från industriella företag, försäkringsinrättningar
och dylikt, samt revisionsberättelser från sjuk-, begrafnings-
och pensionskassor; uppgifter om inträffande lönehöjningar och
lönesänkningar inom industrien och öfriga näringar; redogörelse, i
sammanträngd form, för yrkesinspektörernas berättelser; referat af inoch
utländska publikationer af socialstatistiskt intresse; samt slutligen
tillvaratagande af den ej obetydliga mängd af statistiska notiser, som
meddelades i tidningarne och andra källor och hvilka tillsammantagna
bildade en belysning af konjunkturerna för dagen såväl för arbetsgif
varme som för arbetarne.

Förmeddelst tidskriften skulle ock den socialstatistiska anstalten
kunna underhålla en ständig förbindelse med sina uppgiftslemnare af
olika. slag och å olika orter, främst med arbetsgivare- och arbetareföreningar.
Vid förestående specialundersökningar borde äfven ämnet
först diskuteras i tidskriften, hvarest jemväl kunde publiceras de för
undersökningarne erforderliga tillkännagifvanden och cirkulär.

I fråga. om organisationen af den anstalt, som skulle handlägga
de arbetsstatistiska frågorna, ansåge sig embetsverken först böra taga
i betraktande, huruvida denna statistik borde öfverlemnas åt något af
de redan bestående embetsverken eller huruvida för densamma en sär -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

13

skild statistisk byrå borde upprättas. I detta afseende äfvensom beträffande
anstaltens organisation ocli kostnaden för densamma både
embetsverken i sitt utlåtande yttrat följande:

Af äldre statistiska embetsverk borde, i först anförda fall kunna
komma i fråga endast statistiska centralbyrån och kommerskollegium.
Båda dessa embetsverk hade redan en mångfald af andra uppgifter att
fylla; i kommerskollegium vore statistiken i dess helhet till och med
blott en afdelning vid sidan af flera andra afdelningar med alldeles
olikartade uppgifter. Såväl i statistiska centralbyrån som i kommerskollegium
skulle den nya statistiken i viss mån komma att intaga ställningen
af ett biändamål, något, som för en så vansklig uppgift som
den här föreliggande måste anses såsom ett väsentligt hinder för det
afsedda ändamålets vinnande. Socialstatistikens uppgift vore förenad
med så många svårigheter och komme särskildt till en början att erbjuda
så många möjligheter med afseende å metod och behandlingssätt,
mellan hvilka i hvarje ögonblick måste väljas, att det syntes oundgängligt,
att arbetet genast från början organiserades uti möjligast fria
former och öfverlemnades åt en personal, som kunde alldeles odeladt
egna sig åt sin uppgift. I denna rigtning kunde ock utvecklingen mer
och mer sägas gå i främmande länder.

En socialstatistisk byrå syntes åtminstone tills vidare kunna åtnöja
sig med tvenne fasta tjenstemän, förutom chefen. Af de begge tjenstemännen
borde den ene företrädesvis ombesörja tidskriftens utgifvande
samt bibliotekariegöromålen äfvensom tillhandagå allmänheten med upplysningar,
den andre åter biträda vid utarbetandet af specialundersökningarne
samt bestrida registratorsgöromålen.

Beträffande aflöningsbeloppen hade embetsverken föreslagit, att de
skulle utgöra för anstaltens chef 4,400 kronor i lön och 2,000 kronor i
tjenstgöringspenningar, förutom 600 kronor i ålderstillägg efter fem år,
samt för den af de båda tjenstemännen, hvilken skulle utöfva redaktörsskapet
för tidskriften, 3,000 kronor i lön och 1,500 kronor i tjenstgöringspenningar
och för den andre tjenstemännen 1,800 kronor i lön
och 1,200 kronor i tjenstgöringspenningar, i begge fallen förutom de
tvenne sedvanliga ålderstilläggen å 500 kronor efter respektive 5 och
10 år.

Såsom ersättning åt tillfälliga biträden hade embetsverken föreslagit
ett anslag af 6,000 kronor, hvarjemte ansetts böra beräknas ett
belopp af 5,000 kronor årligen att utgå till specialagenter för insamlande
af erforderliga primäruppgifter.

Dessutom hade beräknats såsom erforderliga till skrifmaterialier

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Kongl. Maj:ts
''proposition till
1896 års Riksdag.

och. expenser 1,500 kronor, till tryckning af de arbetsstatistiska publikationerna
10,000 kronor, för biblioteket 500 kronor, för vaktmästare
800 kronor, jemte vanligt ålderstillägg å 100 kronor, samt för byra af
lokal 2,000 kronor.

Embetsverken både slutligen framhållit, att för de mångskiftande
uppdrag, som komme på det socialstatistiska embetsverkets lott, icke
i hvarje fall kunde inom verket sjelft förefinnas tillräcklig sakkunskap,
hvadan embetsverket särskild! vid upptagande af nya arbetsfält kunde
komma att behöfva ett stöd af utanförstående personer med sakkännedom
och erfarenhet inom olika områden.

Ett i viss mån organiseradt stöd i detta afseende skulle erbjudas
genom inrättandet af en kommission af sakkunnige, inför hvilken plan
för hvarje undersökning kunde till pröfning framläggas af den socialstatistiska
anstaltens chef, hvarjemte denna kommission, som i händelse
af behof kunde med sig adjungera lämpliga personer, borde eg a befogenhet
att hos Kongl. Maj:t göra framställningar om anordnande af
äfven andra till socialstatistiken hörande undersökningar än de af anstaltens
chef föreslagna.

För bestridande af kostnaderna för nyssberörda kommission äfvensom
anlitandet af särskilde sakkunnige skulle erfordras ett belopp af
1,000 kronor eller något deröfver. Lades dertill de af embetsverken
beräknade kostnaderna för den socialstatistiska anstalten, förslagsvis
upptagna till 39,700 kronor, skulle hela årskostnaden belöpa sig till i
rundt tal 41,000 kronor.

Uti den af Kongl. Maj:t till 1896 års Riksdag aflåtna proposition
angående statsverkets tillstånd och behof hade Kongl. Maj:t gjort framställning
om ökning i den för kommerskollegium gällande stat i syfte,
att kollegium måtte varda satt i stånd dels att behörigen fullgöra den
kollegium åliggande skyldighet att afgifva statistiska redogörelser för
vissa näringar med iakttagande deri af vissa föreslagna förbättrade
anordningar, dels ock att utarbeta en särskild arbetsstatistik.

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t den 13 januari 1896 af detta
ärende hade dåvarande herr statsrådet och chefen för kongl. civildepartementet
lemna! en redogörelse för innehållet i såväl Riksdagens ofvanberörda
skrifvelse den 2 maj 1893 som kommerskollegii och statistiska
centralbyråns gemensamma utlåtande.

Beträffande arbetsstatistikens behöflighet och sättet för dess anordnande
i vårt land hade departementschefen, efter att hafva till
protokollet lemnat eu redogörelse för de åtgärder, som i åtskilliga

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

15

främmande länder vidtagits för åstadkommande af en dylik statistik,
för egen del anfört, hurusom de officiella arbetsstatistiska data, som i
vårt land förekomme, vore att finna, förutom, om än mera sparsamt, i
Sveriges officiella statistik rörande bergshandteringen, fabriker och manufakturer,
jordbruk in. m., äfvensom i viss mån berättelserna om kommunernas
fattigvård och finanser samt vår befolkningsstatistik, så godt
som uteslutande i de statistiska undersökningar, som verkstälts af särskilda
för utredande af vissa hithörande frågor tillsatta komitier. Derjemte
hade såväl på kommunal bekostnad som äfven på helt och hållet
enskild väg föranstaltats arbetsstatistiska undersökningar i vissa frågor.
Man kunde dock påstå, att, medan man flerstädes i utlandet vidtagit
alltmer vidtgående åtgärder för att förskaffa sig en tillförlitlig arbetsstatistik,
denna del af statistiken allenast i mycket ofullständig grad
blifvit inom vårt land tillgodosedd. Ivrafvet på en förändring härutinnan
egde derför enligt departementschefens åsigt sitt berättigande, då
äfven här i landet arbetarefrågan mer och mer trädt. i förgrunden
och alltså helt naturligt påkallade statens medverkan för lösandet af
de många spörsmål, den innebure, och till utredande af dessa spörsmål
borde, efter hvad sakens natur gåfve vid handen, upprättandet af en
arbetsstatistik kunna lemna icke oväsentliga bidrag. Arbetsstatistiska
undersökningar, Indika med hänsyn till de många grannlaga förhållanden,
de måste beröra, oundgängligen vore af synnerligt invecklad natur,
syntes emellertid icke kunna med framgång utföras af andra än personer,
som särskild! deråt egnade sin verksamhet och under fortsatt
öfning samt på grund af dymedelst vunnen erfarenhet allt mer och
mer förvärfvade sig insigter i rätta sättet att utföra arbeten af förevarande
art. Och sådana sitt värf fullt vuxna personer vore för visso
icke att tillgå, om deras biträde påkallades allenast vid af större eller
mindre mellanrum skilda tidpunkter.

Departementschefen hade derjemte påpekat, att man likväl icke utan
vidare kunde i Sverige tillämpa de erfarenheter, hvartill arbetsstatistiken
kommit i utlandet, då förhållandena derstädes i allmänhet vidt skilde
sig från de inom vårt land rådande, och det syntes honom derför, om
man ville vinna verkligt goda resultat, blifva nödigt att utföra grundliga
och i detalj gående undersökningar just beträffande de särskilda
omständigheter, under hvilka våra arbetare lefde. Verkställandet af
sådana undersökningar finge ingalunda betraktas såsom allenast en
klassfråga, utan den vore en angelägenhet, som rörde samhället i dess
helhet. Förefintligheten af en på en sakrik arbetsstatistik fotad kännedom
om arbetsklassens vilkor vore nemligen icke blott den säkraste

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

grundval för all lagstiftning till höjande och förbättrande af den egentlige
arbetarens ställning, utan äfven ett bland de säkraste medlen att
kunna förekomma eller åtminstone till sin utsträckning begränsa många
strider och tvistigheter inom samhället och specielt mellan arbetsgivare
och arbetstagare. Synnerligt maktpåliggande vore emellertid, att dylika
undersökningar, för att motsvara sitt ändamål, utfördes fullt opartiskt,
och obestridligt syntes vara, att en sådan utredning i hithörande frågor
kunde ske allenast från statens sida.

I afseende å de speciella förhållanden, som skulle göras till föremål
för ifrågavarande undersökningar, samt sättet för de erforderliga
uppgifternas insamlande och bearbetande hade departementschefen fäst
uppmärksamheten särskildt derå, att en tillfredsställande utredning af
de många och olikartade förhållanden, som med en arbetsstatistik afsåges,
icke syntes kunna verkställas uteslutande genom den hos oss hittills i
allmänhet begagnade metoden, enligt hvilken till de korporationer och
enskilde, från Indika upplysningar önskades, utsändes tabeller och frågeformulär,
Indika sedermera, i den mån de blifvit af vederbörande besvarade,
utgjorde den enda grunden för utredningen. Med afseende å arten
af de undersökningar, som nu komme i fråga att verkställas, blefve det ofta
nödigt att utsända särskilda personer, som på ort och ställe gjorde sina efterforskningar
och genom personligt sammanträffande med såväl arbetsgivare
och arbetare som andra intresserade personer inhemtade upplysningar.

För utförande af ifrågavarande arbeten kräfdes alltså dels fast
anstälda personer, som hade detta till sin hufvuduppgift och hvilka
naturligtvis måste vara bildade och erfarna statistiker, dels ock mer
eller mindre tillfälligt anlitade biträden, deribland agenter och korrespondenter
å skilda orter i riket, genom hvilka anstalten kunde, på sätt
den funne lämpligt, förvärfva de upplysningar, deraf den för sina utredningar
vore i behof.

I fråga om organisationen af den anstalt, som skulle handlägga
de arbetsstatistiska frågorna, hade departementschefen anfört, hurusom
i utlandet denna statistik i allmänhet till en början anförtrotts åt en
särskild byrå inom något förut bestående embetsverk, men sedermera, i
den mån omfånget af dess arbeten utvidgats, särskilda, fullt, sjelfständiga
embetsverk för ändamålet upprättats. I motsats till den af kommerskollegium
och statistiska centralbyrån uttalade åsigt syntes det departementschefen
lämpligt, att arbetsstatistiken äfven i vårt land, åtminstone
till en tid, förlädes till något förut bestående embetsverk, då under alla
förhållanden någon tid måste åtgå för att vinna full klarhet om rätta
sättet för hithörande ämnens bearbetande. Med afseende å det nära

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

17

samband, som borde ega rum mellan den allmänna näringsstatistiken
och den föreslagna arbetsstatistiken, ausåge departementschefen derför
lämpligast, att äfven denna sistnämnda förlädes under kommerskollegium,
särskildt som nämnda embetsverk med sin nya organisation kunde röra
sig under tillräckligt fria former för att ej behöfva undertrycka den
för arbetsstatistiken erforderliga handlingsfriheten. Då den statistiska
afdelningen inom kommerskollegium, likasom detta embetsverk i dess
helhet, dittills haft att taga hänsyn till arbetarefrågorna endast i den
mån, de hade direkt inflytande på näringarne, skulle sålunda, om nu
ifrågavarande statistiska utredningar blefve dit förlagda, afdelningens
verksamhet utvidgas till att omfatta arbetarefrågorna jemväl i afseende
å vissa andra på arbetareklassens ställning inverkande förhållanden.

För att utföra alla de arbeten af mer eller mindre grannlaga beskaffenhet,
som sålunda skulle tillkomma den statistiska afdelningen,
måste dess arbetskrafter naturligtvis erhålla förstärkning, men derjemte
borde åt chefen för afdelningen beredas en sådan ställning inom kollegium,
att det kunde blifva honom möjligt att med större sjelfständighet
planlägga och bringa till utförande de mångskiftande arbetena. I spetsen
för dessa arbeten borde derför enligt departementschefens tanke likasom
enligt embetsverkens ställas en tjensteman med byråchefs aflöning.
Derjemte syntes för arbetsstatistiken särskildt erfordras en fast anstäld
tjensteman af första graden, motsvarande den förut å afdelningens stat
uppförde aktuarien. Som Kongl. Magt samtidigt föreslagit Riksdagen
att å afdelningens stat uppföra ytterligare en aktuarietjenst för möjliggörande
af näringsstatistikens förbättrande — en framställning, hvartill
Riksdagen jemväl lemnat sitt bifall — skulle den å kommerskollegii
statistiska afdelning fäst anstälda personal, inberäknad den förut å stat
upptagna, en förste aktuarie och en aktuarie, komma att utgöras af: 1
byråchef, 1 förste aktuarie och 3 aktuarier. Derjemte syntes det blifva
erforderligt att å stat uppföra ytterligare en vaktmästare.

Embetsverken hade i sitt utlåtande beräknat kostnaderna för tillfälliga
biträden i och för bearbetande af de arbetsstatistiska primäruppgifterna
förslagsvis till 6,000 kronor, hvilket belopp departementschefen
dock ansåge kunna sänkas till 4,800 kronor, deri då jemväl inberäknadt
600 kronor för vikariatsersättningar och gratifikationer.

Efter departementschefens tanke hade embetsverken deremot beräknat
utgifterna för specialagenterna alltför lågt, då de i sådant afseende
uppfört allenast ett belopp af 5,000 kronor. Möjligheten för
den ifrågastälda arbetsstatistiken att åstadkomma verkligt upplysande
resultat ansåge departementschefen blifva i väsentlig mån beroende af
Bill. till Biksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 3

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

den vexelverkan, som kunde åvägabringas mellan byrån å ena sidan
samt arbetsgifvare och arbetare å den andra, och en sådan vexelverkan
måste hufvudsakligen förmedlas genom byråns agenter i orterna. Departementschefen
förutsatte derför, att ett anslag till agenter, korrespondenter
och öfriga dylika mer eller mindre tillfälliga biträden utom
byrån icke borde sättas till lägre belopp än 12,000 kronor.

Beträffande slutligen de af embetsverken upptagna kostnaderna
för tryckning af arbetsstatistiska publikationer, för skrifmaterialier och
expenser, för biblioteket samt för hyra af embetslokal hade departementschefen
påpekat, att dylika utgifter för den statistiska afdelningen bestredes
från sjette hufvudtitelns anslag till skrifmaterialier och expenser,
ved m. m., af hvilket anslag någon förhöjning icke utaf ifrågavarande
utgifter syntes böra påkallas.

På grund af hvad departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört, hade Kongl. Majris ifrågavarande framställning till Riksdagen
utmynnat deri, att för genomförande af förbättringar i näringsstatistiken
samt för anordnande af en arbetsstatistik måtte å kommerskollegii stat
uppföras nya anslag och förhöjningar i äldre anslag till ett belopp af
sammanlagdt 33,200 kronor, hvaraf omkring 27,000 kronor kunde anses
belöpa på arbetsstatistiken.

1896 års Riks- _ I skrifvelse den 11 maj 1896 hade Riksdagen förklarat sig hafva
skrifvelse. skäl bevilja de medel, som af Kongl. Maj:t äskats för närings statistikens

behof. Hvad ål er anginge frägan om anordnande af en
svensk arbetsstatistik, syntes det Riksdagen visserligen icke kunna bestridas,
att en på statistiska utredningar grundad kännedom om de förhållanden,
under hvilka våra arbetare lefde, måste vara af stor betydelse
för ett rätt bedömande och lösande af vigtiga samhällsspörsmål. Ehuruväl
Riksdagen med hänsyn dertill ansåge önskvärdt, att åtgärder från statens
sida vidtoges för åstadkommande af dylika utredningar, kunde Riksdagen
dock icke biträda hvad. Kongl. Maj:t i detta afseende föreslagit. Den
framlagda planen för ifrågavarande undersökningar syntes nemligen
Riksdagen vara allt för vidtomfattande och sväfvande för att ett första
försök till arbetsstatistik derpå borde grundas.

Att, såsom Kongl Maj ris förslag syntes innebära, organisera en
anstalt med fast tjenstemannapersonal, innan uppgiften för denna anstalts
■verksamhet blifvit närmare bestämd vare sig med afseende å arbetsfältets
utsträckning eller i särskilda fall beträffande sättet för insamlande
och bearbetande af materialet, kunde, enligt Riksdagens tanke, icke
vara lämpligt. Svårigheten att med det förfaringssätt, som dittills

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

19

blifvit följdt, vinna klarhet om både hvad i denna fråga borde göras
och huru det borde göras syntes Riksdagen ligga i öppen dag. Riksdagen
förestälde sig, att för detta måls ernående den lämpligaste utvägen vore
att göra försök med arbetsstatistiska undersökningar inom något begränsadt
område, samt att någon fullt kompetent person borde erhålla
uppdrag att anställa dylika undersökningar för någon viss, mera betydande
näringsgren i vårt land. Planen för dessa arbeten borde underkastas
granskning af sakkunnige män, och vid denna granskning borde
särskildt tagas i betraktande, hvilka områden, såsom väsentliga och
grundläggande, i främsta rummet borde göras till föremål för undersökning.
Genom de försök, som sålunda under vederbörlig kontroll
verkstäldes, borde en tillfredsställande ledning för lösningen af frågan
i dess helhet kunna vinnas, och genom den erfarenhet, som sådana
försök korame att lemna, blefve man satt i tillfälle att begränsa uppgiften
efter de i vårt land rådande förhållandena och bedöma vidden af det
arbete, som vore att utföra. Ett sådant förfaringssätt borde jemväl
lända derhän, att den utveckling, som saken efter hand erhölle, blefve
byggd på säkra förutsättningar och komme att gå i rätt rigtning.

För utförande af de af Riksdagen sålunda förordade undersökningarne
ansåge sig Riksdagen böra för år 1897 bevilja ett extra anslag af 10,000
kronor att uppföras å kommerskollegii stat.

De arbetsstatistiska försöksundersökningar, hvilka alltså år 1897 BeUfvetafen
kunde taga sin början, hade sedermera oafbrutet fortgått. Det hade{^s„ ^arbetenemligen
synts såväl Kongl. Maj:t som Riksdagen uppenbart, att den statistiken.
erfarenhet, som kunde vinnas genom dylika försöksundersökningar inom
ett eller ett par yrken, icke kunde vara tillräcklig för att tjena till
ledning vid bedömandet af dQ,t sätt, på hvithet de tillämnade regelbundna
arbetsstatistiska undersökningarne för framtiden borde i vårt
land organiseras. På grund deraf hade 1897 års Riksdag å nyo beviljat
ett anslag af 10,000 kronor för fortsättande af de arbetsstatistiska försöksundersökningarne
jemväl under år 1898, och sistnämnda år hade
Riksdagen, i enlighet med enskild motionärs hemställan, beslutit att för
fortsatta undersökningars anställande bevilja ett anslag på en gång af
20,000 kronor att utgå med 10,000 kronor för hvart och ett af åren 1899
och 1900. Såsom skäl för en dylik åtgärd hade anförts, att det, för att
statsmakterna vid ett slutligt afgörande af frågan om anordnande af en
regelbunden officiel svensk arbetsstatistik skulle ega tillgång till ett allsidigt
och fullgodt material för den vigtiga sakens bedömande, vore
önskligt, att vid de förberedande arbetsstatistiska undersökningarne

*

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

något större frihet bereddes vederbörande i afseende å val af undersökningsområde
och arbetssätt, än som vore möjlig, derest medel för undersökningarne
beviljades för endast ett år i sänder. Som ett dylikt förfaringssätt—
att på en gång bevilja medel för undersökningarnes fullföljande
under längre tid än ett år — i viss män visat sig egnadt
att befrämja det dermed afsedda ändamålet, både nu senast 1900 års
Riksdag å nyo beviljat samma belopp, 20,000 kronor, för undersökningarnes
fortsättande jemväl under åren 1901 och 1902.

De arbetsstatistiska försöksundersökningarne hade således, sedan
de i år igångsatta undersökningarne hunnit fullbordas, fortgått i sex år,
och under denna tid hade fyra särskilda arbetsstatistiska utredningar
kunnat åvägabringas. Genom dessa utredningars verkställande både ock
en icke obetydlig erfarenhet vunnits rörande lämpligaste sättet för anordnande
af en del af den officiella arbetsstatistiken, så långt nu en
dylik erfarenhet stode att vinna genom tillfälligt anordnade försöksundersökningar.
Redan uti Riksdagens skrifvelse den 11 maj 1898 både
uttalats, hurusom den omständigheten, att medel för ifrågavarande
ändamål dittills beviljats för endast ett år i sänder, i sjelfva verket
hade begränsat ämnesvalet och undersökningsarbetet vida utöfver hvad
Riksdagen afsett, då den i sin skrifvelse af år 1896 tillkännagifvit hvad
som enligt dess mening borde göras till föremål för en försöksundersökning
— »någon viss, mera betydande näringsgren» — och huru
detta försöksarbete borde bedrifvas; till följd hvaraf Riksdagen, såsom
ofvan blifvit relateradt, på en gång anvisat medel första gången år
1898 och derefter år 1900 för undersökningarnes fullföljande under
tvenne år. På grund af sistnämnda förhållande hade ock till föremål
för de båda senaste arbetsstatistiska undersökningarne kunnat väljas en
af landets vigtigaste näringsgrenar.

Emellertid syntes det vara uppenbart, att det icke läte sig göra
att med tillfälliga anslag anordna undersökningarne på ett sådant sätt,
att genom dylika försök inhemtades all den erfarenhet, som skulle kunna
synas erforderlig och önsklig att ernå, innan den ifrågasatta arbetsstatistiska
anstalten erhölle en mera fast organisation. Förste aktuarien ville
härvidlag erinra om, hurusom de särskilda komiterade, som hade sig
uppdraget att utarbeta plan för de nu senast igångsatta undersökningarne,
ansett sig böra taga under ompröfning, huruvida det icke
kunde vara lämpligt att, till vinnande af ökad erfarenhet, i stället för
den hittills följda, mera speciella metoden att undersöka förhållandena
inom en näringsgren i sänder, såsom föremål för 1901 och 1902 års
undersökningar utvälja ett eller annat vigtigare socialt spörsmål för

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

21

att söka få detta eller dessa spörsmål utredda beträffande ett större
antal näringsgrenar, hvarvid komiterade särskild! uppmärksammat önskvärdheten
af att erhålla en allsidig utredning rörande arbetstidens längd
och fördelning inom mera helsofarliga yrken. Bemälda komiterade
hade dervid dock kommit till den slutsatsen, att en sådan undersökning
med vida större lätthet borde kunna genomföras, liksom ock de med
densamma förenade kostnader i icke oväsentlig grad reduceras, derest,
för bekommande af erforderliga prim är uppgifter, ett närmare samarbete
med arbetsgifvarnes och arbetarnes organisationer kunde vara att påräkna,
hvilket samarbete icke syntes kunna åvägabringas, förrän arbetsstatistiken
i vårt land erhållit en fastare organisation, än som under
nuvarande försöksstadium kunnat densamma beredas. Endast genom
ett dylikt samarbete med arbetsgifvarnes och arbetarnes organisationer
blefve det ock möjligt att för rimliga kostnader åvägabringa det statistiska
materialet för flere af de vigtigaste bland de spörsmål, som eu ordnad
ar betsstatistik måste upptaga till behandling. Vidare borde framhållas,
att det näppeligen läte sig göra att under ett försöksstadium verkställa
en del för vinnande af ökad erfarenhet önskvärda, mera detaljerade
utredningar angående omfattningen af en blifvande arbetsstatistisk
tidskrift samt rörande lämpligaste sättet för anskaffandet af vissa primäruppgifter
till belysande af de ämnen, som uti en dylik tidskrift
skulle behandlas. Erfarenheten hade äfven gifvit vid handen — såsom
framhållits i det af särskilde komiterade utarbetade förslaget till 1899
och 1900 års undersökningar — att vissa yrkesgrenar på grund af de
med dessa yrken förenade säregna förhållanden, icke lämpligen kunde
göras till föremål för arbetsstatistisk behandling, förrän arbetsstatistiken
i vårt land blifvit fastare organiserad. Påpekas borde slutligen, att,
enligt hvad vunnen erfarenhet redan bekräftat, med de nuvarande undersökningarnes
mera tillfälliga karakter oundgängligen måste vara förenad
den olägenheten, att den med undersökningarnes ledning och utförande
sysselsatta personal, så snart tillfälle dertill erbjödes, sökte sig annan,
mera stadigvarande och, med hänsyn till arbetets kraf, bättre aflönad
sysselsättning, och att sålunda fördelen af att få behålla en inöfvad och
med arbetet fullt förtrogen personal under nuvarande förhållanden icke
vore för arbetsstatistiken tryggad.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, ansåge förste aktuarien
vara ostridigt, att tidpunkten nu borde vara inne att taga i närmare
öfvervägande, hvilka åtgärder borde vidtagas för att bereda denna nya
gren af statistiken en fastare organisation, så att den arbetsstatistiska
anstalten, omedelbart efter det att de nu senast igångsatta undersök -

22

Arbete statistiska
anordningar
i utlandet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ningarne blifvit afskräde, vid 1903 års början måtte kunna träda i
verksamhet under mera ordnade och tryggade förhållanden.

Såsom redan i den föregående framställningen blifvit omnämndt,
ansåges numera i de flesta kulturländer föranstaltandet af statistiska utredningar
angående de arbetande klassernas förhållanden höra till statens
åligganden, hvadan man ock ansett sig böra anordna dylika undersökningar
i större eller mindre omfattning. Redan uti det ofvannämnda
statsrådsprotokollet den 13 januari 1896 hade lemnats en redogörelse
för organisationen af de socialistiska undersökningarne i Förenta staterna,
England, Frankrike, Schweiz och Tyska Fiket. Under hänvisande
i öfrigt till berörda redogörelse, ansåge förste aktuarien sig endast böra
omnämna de åtgärder, som under de senaste åren inom några andra
länder vidtagits för åvägabringande af en ordnad arbetsstatistik.

I Belgien funnes sedan år 1896 inom arbetsministeriet anordnad
en arbetsstatistisk byrå — »hOffice du travaib — med enahanda uppgift
som den franska, efter hvars förebild den syntes vara organiserad.
Den belgiska arbetsstatistiska byrån utgåfve sålunda dels större specialredogörelser
— hittills hade utkommit sådana angående söndagsarbete,
angående arbetareförsäkringens i Tyskland verkningar, angående hemindustrien
i Belgien, angående nattarbetet inom industrien i främmande
länder, angående arbetslagstiftningen m. m. — dels en månatlig tidskrift
»Revue du travail», innehållande redogörelser för ställningen på
arbetsmarknaden, lifsmedelsprisen på olika orter, strejker och lockouts,
olycksfall i arbetet, arbetsförmedlingsbyråernas verksamhet, fabriksinspektionens
månatliga rapporter, arbetarnes föreningsväsen, lagförslag
och förordningar angående industriella och arbetsförhållanden m. m.

I Österrike förefunnes sedan flera år tillbaka inom handelsministeriet
anordnadt ett särskildt
speciella undersökningar (såsom angående arbets- och löneförhållanden
för sömmerskor och tvätterskor, en årlig statistik rörande strejker och
lockouts) utgåfve nämnda byrå en, enligt hvad det ville synas, synnerligen
väl redigerad tidskrift »Sociale Rundschau», hvilken innehölle
redogörelser af socialstatistiskt innehåll från in- och utlandet.

Jemväl i Italien hade man egnat uppmärksamhet åt nödvändigheten
af att statistiskt belysa de sociala förhållandena, och verkstäldes dylika
utredningar af italienska industriministeriets statistiska byrå, hvilken
bland annat sedan åtta år tillbaka publicerade eu årlig redogörelse för
strejker och lockouts.

Äfven uti våra närmaste grannländer hade under det senaste år -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

23

tiondet åtgärder vidtagits för åvägabringande af statistiska utredningar
rörande de arbetande klassernas och andra sociala förhållanden.

I Norge och likaledes i Danmark hade sålunda genom de statistiska
byråernas försorg redan offentliggjorts flere arbetsstatistiska
enquéter, af hvilka de norska behandlat följande ämnen: arbets- och
aflöningsförhållanden vid skogsdrift och timmerflottning, statistiska upplysningar
om inkomst- och förmögenhetsförhållanden, arbets- och
aflöningsförhållanden vid träsliperier och cellulosafabriker, arbetslöner
år 1890 och 1895, de danska åter handlat om danska arbetarefamiljers
utgifter för sitt uppehälle, arbetslöne- samt gesäll- och lärlingsförhållanden
år 1897, strejker och lockouts i Danmark 1897—1899. I sammanhang
härmed borde omnämnas, dels att i Norge »den parlamentariska arbeiderkommission»
sedan år 1897 publicerat fyra omfattande volvmer
»socialstatistik» och dels att Köpenhamns städs statistiska kontor tid
efter annan offentliggjorde värdefulla arbetsstatistiska publikationer,
senast eu rörande arbetslöner i Köpenhamn och angränsande kommuner
år 1898. Hvad slutligen beträffade vårt östra nabolaud Finland, hade
1900 års landtdag anhållit, att regeringen redan till nästinstundande
landtdag ville föranstalta om utredning rörande lämpligaste sättet för
planläggning och anordning af en arbetsstatistik för Finland. Enligt det
af finska industristyrelsen i samråd med statistiska centralbyrån uppgjorda
förslaget i ämnet, som blifvit inlemnadt till kejserliga senaten,
skulle de blifvande arbetsstatistiska undersökningarne verkställas antingen
under öfverinseende och ledning af en fristående kommission af
sakkunnige, för ändamålet utsedde personer, bland hvilka skulle ingå
representanter för arbetsgivare och arbetare, eller ock under öfverinseende
af industristyrelsen eller statistiska centralbyrån, som för ändamålet
skulle ega att i samråd med en af regeringen utsedd kommission
utarbeta plan och formulär för undersökningen äfvensom anställa för
undersökningarnes utförande erforderlig personal samt derjemte i samråd
med kommissionen till regeringen göra de framställningar, som
med anledning af undersökningarnes resultat kunde synas påkallade.

Då det gällde att uppgöra ett förslag rörande lämpligaste sättet
för samlande, bearbetande och publicerande genom statens försorg af
en arbetsstatistik för Sverige, måste man — såsom äfven framhållits i
kommerskollegii och statistiska centralbyråns år 1894 afgifna gemensamma
utlåtande i ärendet — ovilkorligen utgå derifrån, att en mera
detaljerad och fullständig utredning i frågan, i betraktande af ämnets
omfattande och mångskiftande beskaffenhet, omöjligen läte sig på för -

Arbetsstatistiska
''publikationer.

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

hand göra, då hvarje undersökning säkerligen komme att uppställa
problem, som kunde formuleras och lösas endast med hänsyn till den
för tillfället valda begränsningen af ämnet och de med undersökningen
afsedda olika ändamål. Derest man med en dylik arbetsstatistik ville
vinna en allsidig och korrekt belysning af de sociala förhållandena,
syntes det emellertid vara uppenbart — hvilket äfven Riksdagen i sin
skrifvelse år 1893 uttalat — att arbetsstatistiken borde anordnas så,
att den komme att utgöras af dels en fortlöpande, mera allmän statistik,
dels mångsidiga, efter vissa mellantider upprepade detaljundersökningar.

I så godt som alla länder, hvarest arbetsstatistiken erhållit en
fast och fullständig organisation, hade man ock löst denna fordran på
ett sådant sätt, att de socialstatistiska publikationerna utgjordes dels af
en periodiskt utkommande, mera allmänt social tidskrift, dels af specialundersökningar,
hvilka åter fördelade sig i tvenne grupper, den ena
gruppen omfattande de med regelbundna mellantider återkommande
publikationerna, den senare mera tillfälliga utredningar, som verkstäldes
blott för en eller annan gång. Att detta vore den enda väg, på hvilken
man vid införandet af en ordnad arbetsstatistik äfven i vårt land borde
slå in, syntes förste aktuarien oomtvistligt och hade redan påpekats i
embetsverkens utlåtande år 1894.

Hvad först beträffade den sociala tidskriften, hade embetsverken
gifvit anvisning å de ämnen, som uti densamma företrädesvis borde
behandlas, eller hufvudsakligen enahanda frågor, som uti de utlänska
officiella tidskrifterna af samma natur komme till synes. Gifvet vore ju,
att organisationen af hela den vidlyftiga apparat, som kräfdes för tidskriftens
förseende med ett allsidigt och uttömmande material, endast
så småningom kunde åvägabringas, och att man först efter en viss tids
förlopp, sedan väl en början blifvit gjord, kunde inhemta tillräcklig erfarenhet
om allt hvad som i detta afseende i vårt land kunde eller
borde göras och huru det borde göras. Först och främst syntes emellertid
uti tidskriften böra lemnas fullständiga redogörelser för den sociala
lagstiftningen såväl inom som utom Sverige, referat af in- och utländska
publikationer af socialstatistiskt intresse, berättelser och rapporter angående
vigtigare händelser och förhållanden å det sociala området och
framför allt inom arbetareverlden samt angående ställningen å arbetsmarknaden
i rikets olika delar, såsom rörande tillgång på arbete, lönehöjningar
och lönesänkningar inom industrien och öfriga näringar o. s. v.
Vidare syntes det vara af synnerlig vigt att få till stånd en regelbunden
statistik öfver priset å lifsförnödenheter — och i samband dermed stående
frågor, såsom angående arbetarnes utgifter för bostad, kläder och

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

25

öfriga förnödenheter — å olika orter, då det, först sedan eu dylik
statistik blifvit åvägabragt, kunde blifva möjligt att fullständigt draga
nytta af de specialundersökningar, som gjorts och som fortfarande borde
fullföljas till utrönande af arbetslönens vexlingar för arbetare å olika
orter. Meddelandet af en dylik fortlöpande statistik borde blifva en åt
den ifrågastälda tidskriftens allra förnämsta uppgifter. Åvägabringas
borde derjemte samt offentliggöras i tidskriften statistiska uppgifter
dels rörande strejker och lockouts, dels rörande föreningsrörelsen inom
industri och näringar (arbetsgifvareföreningar, fackföreningar, sjuk-,
begrafnings- och andra understödskassor o. s. v.) , hvarvid det vore
lämpligt, att uti tidskriften meddelades en statistisk sammanställning
af det värdefulla material, som insamlades af civildepartementet och,
utan att ytterligare bearbetas, årligen publicerades angående registrerade
sjukkassors verksamhet. Det borde också blifva möjligt att i sammanhang
dermed till tidskriften erhålla en statistik rörande sjukdoms- och
dödsorsaken för arbetare inom olika yrken. T tidskriften kunde jemväl
meddelas en sammanställning ur arbetsstatistisk synpunkt af i näringsstatistiken
förekommande uppgifter rörande qvinnoarbete inom olika
industrier. Slutligen borde tidskriften få en icke ringa betydelse derigenom,
att uti densamma kunde, efter vederbörlig kontroll, tillvaratagas
den afsevärda mängd af statistiska notiser, som meddelades i tidningar^
och andra källor.

Vidkommande derefter de ingående specialundersökningar på skilda
sociala områden, hvilka jemsides med den fortlöpande tidskriften borde
verkställas af en blifvande arbetsstatistisk anstalt, syntes desamma,
såsom ofvan blifvit framhållet, böra utgöras dels af periodiskt, efter vissa
mellantider återkommande speciella redogörelser öfver ämnen, som i
tidskriften mera summariskt behandlats, såsom exempelvis angående
strejker och lockouts, angående föreningsväsen, angående sjukdoms- och
dödsorsaker inom industriella yrken, angående priset å lifsmedel och
bostäder å skilda orter, angående ålders-, köns- och civilståndsfördelningen
inom olika yrken o. s. v., dels ock af sådana i görligaste mån
uttömmande monografier, som de under de senaste åren verkstälda
försöksundersökningarne till utrönande af arbets- och löneförhållanden
in. m. inom olika yrkesgrenar, hvilka undersökningar blott borde föranstaltas
för ett yrke i sänder och endast kunna för samma yrke upprepas
efter förloppet af en längre tidrymd. Derest sådant kunde al
förekommande omständigheter anses påkalladt, borde jemväl af den
arbetsstatistiska anstalten komma att verkställas sådana undersökningar,
Bill. till Riksd. Prof. 1902. 4 Sand. 1 Afd. 8 Höft. 4

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Primär uppgifter
för
arbetsstatistiken.

som afsåge klargörandet af ett eller annat, af den föreslagna tidskriften
ej omfattadt, socialt spörsmål inom ett större område — såsom angående
arbetsförhållanden inom helsofarliga yrken, angående verkstadslokalernas
beskaffenhet i sanitärt afseende o. s. v. Dervidlag borde särskildt uppmärksammas,
att, såsom redan framhållits i Kongl. Maj:ts proposition
till 1896 års Riksdag, statistiska utredningar af ett eller annat ekonomiskt
eller socialt spörsmål, hvilka tid efter annan komrne att erfordras
för komitéutredningar o. d., med fördel kunde anförtros åt den socialstatistiska
anstalten, då man eljest ofta nog för sådana utredningar vore
i saknad af sakkunnig personal, som erhållit nödig föregående utbildning
för anställande af de svåra, grannlaga och omsorgsfulla undersökningar,
dem man måste lägga till grund för ett rätt bedömande af
de sociala frågorna.

Hvad vidare beträffade sättet för bekommande och insamlande af de
för socialstatistiken erforderliga primäruppgifterna, blefve det erforderligt
att derför allt efter omständigheterna anlita olika vägar. I sjelfva tillvägagångssättet
för uppgifternas insamlande skiljde sig emellertid den moderna
arbetsstatistiken bestämdt från den äidre officiella statistiken. I
och för den sistnämnda skedde detta i regel genom de officiella myndigheterna,
direkt eller indirekt, då deremot socialstatistiken i allmänhet
och såvidt möjligt måste inhemta sitt material genom särskilda, för
ändamålet anstälda agenter, hvilka hade att sätta sig i personlig förbindelse
med både arbetsgifvare och arbetare och af dessa sjelfva inhemta
de önskade data, hvarförutom agenterna, så långt det läte sig
göra, borde genom egen åskådning skaffa sig kännedom om frågans
väsentligaste detaljer. För att emellertid de upplysningar, som på
denna väg insamlades, skulle blifva korrekta och vederhäftiga, vore det
af vigt, att de personer, åt hvilka insamlingen af dylika uppgifter samt
afgifvandet af rapporter rörande arbetsförhållanden o. d. å resp. orter
anförtroddes, vore sin uppgift fullt vuxna, och gifvet vore derför, att
det icke vore möjligt att utan ganska afsevärda kostnader tillförsäkra
arbetsstatistiken kompetenta uppgiftslemnare.

Äfven om det alltså blefve nödvändigt, att för insamlandet af
den väsentligaste delen af de för arbetsstatistiken erforderliga primäruppgifterna
anstäldes särskilda agenter eller korrespondenter, syntes
dock många i socialstatistiskt afseende vigtiga spörsmål kunna utredas
dels genom redan förefintliga officiela uppgifter, dels genom infordrande
af uppgifter från offentliga myndigheter, dels ock slutligen genom ett
direkt utsändande af frågeformulär till enskilde eller korporationer bland
arbetsgifvare och arbetare.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

27

Vidkommande sättet för insamlande af de primäruppgifter, hvartill,
som nämndt, särskilda agenter måste anlitas, borde omnämnas, att
systemet med platskorrespondenter, hvilket i stor omfattning praktiserats
vid 1897 års undersökning af bagerierna, vid de efterföljande
undersökningarne af tobaksindustrien och den mekaniska verkstadsindustrien
öfvergifvits, hufvudsakligen på den grund att det visat sig
omöjligt att så noggrant, som önskvärdt vore, genom skriftliga instruktioner
bibringa ett större antal för arbetsledaren i regel fullkomligt
okända personer en enhetlig och öfverensstämmande uppfattning af
innebörden af alla de frågor, som formulären för arbetarnes utfrågande
innehölle. För de efterföljande försöksundersökningarne hade i stället
uteslutande användts ett fåtal reseagenter, som genom muntliga samtal
med arbetsledaren kunnat instrueras i sitt kall. Emellertid finge systemet
med platskorrespondenter för insamlandet af uppgifter vid dylika specialundersökningar
derför ingalunda anses vara utdömdt. Blefve nemligen
arbetsstatistiken uppförd på ordinarie stat och bestämdes omfattningen
af dess uppgift i hufvudsaklig öfverensstämmelse med nu föreliggande
förslag, så blefve det möjligt och af praktiska skäl äfven nödvändigt —
då eu stor del af de uppgifter, som vore afsedda att publiceras uti den
socialstatistiska tidskriften, endast på sådan väg kunde erhållas — att
såsom fasta korrespondenter å vissa större industriorter anställa ett
antal dugliga, för arbetareförhållandena intresserade personer, hvilka,
då deras arbete med uppgifters insamlande och ingifvande kunde få eu
mera permanent karakter, borde vara att år ifrån år påräkna. Möjlighet
syntes under sådana förhållanden böra förefinnas, att vid förefallande
specialundersökningar ett större eller mindre antal af dessa fasta korrespondenter
i orterna borde kunna anlitas för insamlande af erforderliga
primäruppgifter jemväl för dessa undersökningar, först och främst å
vederbörandes egen boningsort, men äfven å de närmast liggande
platserna och således särskilda reseagenter för specialundersökningarne
icke böra i så stor utsträckning som hittills erfordras.

Beträffande de särskilda i Riksdagens skrifvelse år 1893 angifna
grenarne af den tillämnade statistiken, hade förste aktuarien, under
hänvisning till hvad härvidlag anförts i embetsverkens meranämnda
gemensamma utlåtande af år 1894, med afseende å sättet för uppgifternas
insamlande, i hvad detsamma icke redan i det föregående blifvit
berördt, gjort följande erinringar:

a). Antalet i de sär skilda yrkena anstälda arbetare, fördelade efter
kön, ålder och civilstånd. Fullständig utredning i detta afseende hade
vid de anstälda försöksundersökningarne inhemtats rörande de dervid

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ifrågakomma näringarna och borde, derest dylika specialundersökningar
fortfarande komme att anordnas beträffande öfriga yrken, tillhöra de
spörsmål, som alltid vore för hvarje gång qvarstående.

Skulle det emellertid befinnas ömkligt att utöfver de upplysningar
angående yrkesarbetarnes fördelning efter kön samt ålder öfver och
under aderton år, hvilka årligen meddelades i kommerskollegii berättelser
om bergshandtering samt om fabriker och handtverk, erhålla en
fullständigare statistik i detta afseende på en gång för samtliga industriella
yrken, borde måhända, då folkräkningsmaterialet från yrkesräkningens
synpunkt måste anses vara mindre tillfredsställande, erforderliga
uppgifter till en dylik statistik, exempelvis för hvart tionde år,
kunna åvägabringas genom att idkare af bergshandtering, fabriker och
handtverk förständigades att jemte de årligen återkommande statistiska
uppgifterna om sig och sin verksamhet ifylla en blankett, upptagande
nominativ förteckning å personalen med fördelning efter kön, lefnadsålder
och civilstånd.

b) Aflöning och aflöningssätt inom yrkena. En uttömmande och
tillförlitlig statistik i detta afseende borde, på grund af det betydande
arbete, som måste vara förenadt med de behöfliga primäruppgifternas
åstadkommande och bearbetande, icke utan alltför störa kostnader och
för lång tidsutdrägt kunna företagas annat än i samband med de år
ifrån år fortsatta specialundersökningarne af de skilda yrkena, vid hvilka
undersökningar aflöningsfrågorna i regel blefve det centrala. Erfarenheten
hade nemligen gifvit vid handen, att korrekta uppgifter
rörande aflöningsförhållandena och hvad dertill hörde endast stode att
vinna genom direkta utdrag ur arbetsgifvarnes aflöningsböcker samt
att dylika undersökningar, såvidt möjligt, borde afse utrönandet af den
faktiska årsinkomst, hvarje särskild arbetare beredt sig genom sitt arbete,
rörande hvilken den enskilde arbetaren i allmänhet saknade förmåga
att lemna nöjaktigt besked. Med anledning af de svårigheter, som
ofta nog måste vara förenade med verkställandet af dylika utdrag ur
aflöningsböckerna, kunde näppeligen några andra personer än fabrikernas
egen kontorspersonal ifylla formulärsam man dragen rörande arbetarnes
löner, hvilket arbete ett flertal arbetsgivare vid de båda senaste försöksundersökningarne,
på kommerskollegii derom framstälda begäran,
kostnadsfritt låtit ombesörja. Med de stora kraf på tillmötesgående
och uppoffringar från arbetsgifvarnes sida, som måst förutsättas vid
dessa försöksundersökningar, borde det emellertid knappast vara egnadt
att väcka förvåning, att några arbetsgivare vägrat att lemna de af
dem äskade upplysningarne. I de flesta fall, der sådant inträffat, hade

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

29

det skett under förklaring, att vederbörande funnit de på dem stälda
anspråken obilliga, men hade de samtidigt tillkännagifvit, att hinder
från deras sida icke skulle möta, derest de önskade utdragen ur deras
aflöningslistor för arbetarne kunde verkställas på statens bekostnad, ett
erbjudande, hvaraf man på grund af de anslagna medlens begränsning
dock icke sett sig i stånd att göra bruk. Å andra sidan hade det
jemväl från flere verkstäder, som nu med större eller mindre beredvillighet,
i den utsträckning sådant kunnat ske, sammanstält och insändt
dem affordrade uppgifter, med bestämdhet förklarats, att dylika uppgifter
för framtiden icke komme att afgifvas utan att särskild ersättning för
uppgifternas utarbetande kunde beredas. I längden blefve det derför —
då det förmodligen icke läte sig göra att genom lag ålägga arbetsgifvarne
ovilkorlig skyldighet att afgifva dylika uppgifter — omöjligt
att, på sätt hittills skett, kostnadsfritt genom arbetsgifvarne bekomma
uppgifter om arbetarnes årslöner, utan måste för vinnandet af samma
uppgifter i kostnaderna för hvarje specialundersökning beräknas ett
belopp för lemnande af särskild ersättning till sådana arbetsgivare, som
påfordrade betalning för deras med verkställandet af de äskade löneutdragen
förbundna omkostnader.

Vid sidan af dessa uttömmande undersökningar af löneförhållandena
inom vissa yrken borde emellertid af de å olika orter anstälda korrespondenterna
från såväl arbetsgivare som arbetare införskaffas samt
efter vederbörlig kontroll offentliggöras i tidskriften upplysningar
angående löneförhöjningar eller lönesänkningar med iördelning efter
yrke och arbetsplats äfvensom det antal arbetare, som af förändringen
berördes, hvarvid förändringens omfattning och beskaffenhet borde redovisas
så detaljeradt som möjligt.

c). Arbetstiden. Uppgifter rörande arbetstiden inom de särskilda
yrkena borde likaledes i regel inhemtas vid de meranämnda specialundersökningarn<
: samt affordras såväl arbetsgivare som arbetare. Af
korrespondenterna i orterna kunde jemväl för hvarje månad meddelas
förteckning å förefunna förändringar med afseende å arbetstidens längd.

För den händelse en dylik undersökning skulle befinnas böra föranstaltas
för samtliga eller ett visst antal, exempelvis mera helsofarliga,
yrken samtidigt, syntes, såsom egde rum vid 1884 års arbetareförsäkrings-
och 1891 års arbetareskyddskomités arbeten, behöfliga primäruppgifter
kunna insamlas genom utsändande åt frågeformulär, afsedda
att ifyllas af arbetsgivare, hvarvid dock en kontroll inom vissa gränser
förmedelst specialagenter äfvensom mera detaljerade undersökningar

30

Statsutskottets Utlåtande N:o ''8-

genom dylika agenter inom ett mindre område äfven här skulle bidraga
till att höja slutresultatets värde.

d). Arbetslokalernas tillstånd, helsovådliga inflytelser m. in. På
grund af den särskilda sakkunskap, som erfordrades för verkställandet
af några mera ingående undersökningar i detta afseende, och då det
icke läge inom möjlighetens gränser att för den arbetsstatistiska anstalten
såsom särskilda agenter för utförande af dylika undersökningar,
åtminstone inom något större område, förvärfva fullt kompetenta, med
läkareutbildning utrustade personer, blefve det nödvändigt att för sådant
ändamål påkalla biträde af helso vårds- och kommunalnämnder,
Indika det enligt gällande helsovårdsstadga tilikomme att inom kommunerna
öfvervaka, det fabriker och näringar icke inrättades eller drefves
så, att de blefve menliga för arbetarnes helsa och väl. Vid tvenne af
de hittills verkstälda försöksundersökningarne — af bagerier och tobaksfabrikör
— hade äfven mera ingående utredningar af arbetslokalernas
beskaffenhet i sanitärt afseende blifvit verkstälda förmedels anlitande
af helsovårds- och kommunalnämndernas medverkan för primärmaterialets
insamlande, och syntes ifrågavarande del af undersökningarne hafva
utfallit förhållandevis väl. Sålunda hade vid den sistnämnda af de båda
undersökningarne, på kommerskollegii derom framstälda begäran, genom
vederbörande helso vårdsnämnders försorg och på deras bekostnad föranstaltats
särskilda luftprof till utrönande af luftens beskaffenhet uti
arbetssalarne inom ett afsevärdt antal fabriker, hvilka luftprof visat sig
utgöra ett utmärkt material för ett ob jektivt bedömande af samma lokalers
beskaffenhet i sanitärt afseende. Till följd af de kostnader, som måste
blifva förenade med verkställandet af noggranna luftprof — apparater
och tillbehör för analyserandet af de tagna profven vore nemligen temligen
dyrbara och förefunnes för öfrigt endast å ett fåtal platser i riket —
kunde emellertid helsovårds- och kommunalnämnder icke åläggas skyldighet
att i detta afseende medverka vid eu mera omfattande sanitär
undersökning af arbetslokalerna å platsen utan att kostnaderna för
anskaffandet af profrör, för analysering af luftprofven in. m. bestredes
af anslaget för arbetsstatistiken. Påpekas borde äfven, att en sanitär
undersökning, först sedan arbetsstatistiken blifvit fastare organiserad,
kunde leda till ett fullt tillfredsställande resultat, enär det nemligen
först då kunde blifva möjligt att åstadkomma ett närmare samarbete emellan
de för arbetsstatistiken å de olika orterna anstälda korresponderande
agenterna och de personer, som å helsovårds- och kommunalnämndernas.
vägnar erhölle i uppdrag att verkställa denna del af undersökningen,
utan hvilket samarbete det näppeligen läte sig göra att

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

31

åstadkomma ett enhetligt och i alla afseenden fullt användbart primärmaterial.

e) . Födans beskaffenhet. Angående anordnandet af undersökningar
i detta ämne, hvilka, i betraktande af den mängd vigtiga frågor, en
organiserad arbetsstatistisk anstalt redan från början måste upptaga till
behandling, först framdeles syntes böra ifrågasättas, borde särskild plan,
då frågan bragtes å bane, utarbetas efter samråd med vederbörande
lielsovårdsmyndigheter, till hvilkas verksamhetsområde ifrågavarande
spörsmål vore att hänföra.

f) . Lifsmedelsprisen. Utrönandet af priset å vigtigare lifsförnödenbeter
syntes, såsom ofvan blifvit antydt, vara eu af de vigtigaste uppgifter,
som kunde blifva arbetsstatistiken förelagda. Dervid vore det
minutbandelsprisen, hvilka företrädesvis borde komma i betraktande.
Rörande dessa förefunnes näppeligen andra upplysningar än de data,
som i den dagliga pressen plägade meddelas rörande torgprisen å olika
orter, åt hvilka uppgifters åstadkommande dock ingalunda egnades den
noggrannhet, att de kunde läggas till grund för en tillförlig statistik
i förevarande vigtiga fråga. Enda utvägen för att få till stånd en dylik
statistik syntes derför vara, att de föreslagna korrespondenterna i orterna
finge i uppdrag att för hvarje vecka insamla och månatligen insända
noggranna uppgifter angående minuthundelsprisen å ett visst antal
varor, hvilka uppgifter derefter kunde sammanställas och offentliggöras
i tidskriften.

I viss mån kunde denna fråga belysas äfven i samband med den
i Riksdagens skrifvelse omnämnda undersökningen angående

g). Arbetarnes utgifter för sitt uppehälle. Såsom embetsverken i
sitt omförmälda utlåtande framhållit, kunde undersökningar i detta afseende
näppeligen utföras på annat sätt än genom direkta utdrag ur
arbetarnes egna anteckningar om sina utgifter.

Åstadkommandet, af ett sådant material i större omfattning vore
emellertid förenadt med betydliga vanskligheter. Det vore nemligen
ytterst sällsynt, att en arbetarefamilj förde hushållsbok, och äfven om
anteckningar gjordes om inkomster och utgifter, förelåge dessa knappast
i en sådan form och vore förda med sådan fullständighet, att en exakt
förbrukningssfatistik derpå kunde grundas. Enda utvägen syntes derför
vara, att ett antal husmödrar intresserades för att föra noggranna anteckningar
om familjens inkomster och utgifter under ett helt år samt
försåges med lämplig räkenskapsbok och meddelades muntliga förklaringar
rörande sättet för anteckningarnes förande, hvilket skäligen grannlaga
värf åter endast kunde anförtros åt personer, som egde personlig bekant -

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

skap med arbetarebefolkningen på platsen samt i öfrigt åtnjöte denna
befolknings förtroende.

I Danmark der en dylik officiel undersökning föranstaltats under
år 1897, hade man såsom utdelare och instruktörer anlitat frivilligt
biträde af skollärare rundt om i landet, och syntes någon ersättning
till räkenskapsförare icke hafva blifvit lemnad. Möjligen kunde, förutom
de ordinarie korrespondenterna, äfven i Sverige ett tillräckligt
antal folkskolelärare och andra personer i orterna anlitas såsom mellanhänder
vid insamlandet af en dylik statistik, men deremot syntes det,
för vinnande af omsorgsfullt utarbetade primäruppgifter, blifva nödvändigt
att afse ett visst belopp för lemnande af en mindre, kontant
ersättning till sådana husmödrar, som afiemnade fullständigt förda hushållsböcker.

h) . Bostadsfrågan. Mera omfattande undersökningar angående
bostadsförhållandena syntes i främsta rummet vara en angelägenhet,
som borde påkalla de kommunala myndigheternas intresse och derför
falla utom området för den officiella arbetsstatistikens verksamhet. Redan
på grund af de med en sådan utredning förbundna kostnader, derest
densamma skulle utsträckas till ett större antal platser, vore det
äfven, åtminstone för närvarande, omöjligt att upptaga denna fråga på
arbetsstatistikens program. Vid de tid efter annan företagna specialundersökningarne
inom ett eller ett fåtal yrken i sänder vore det
deremot — såsom skett vid undersökningarne rörande bageri- och
mekaniska verkstadsarbetare — både möjligt och lämpligt dels att
affordra arbetarne vissa allmänna upplysningar rörande deras bostadsförhållanden,
såsom angående hyrespris, förmånen af fri bostad, hyresbidrag
af arbetsgifvaren, lägenhetens omfattning och antalet i densamma
boende personer, inneboende arbetare o. s. v., dels ock att, der
arbetsgifvaren mot eller utan hyresersättning uppläte bostad åt samtlige
eller en del arbetare, föranstalta en närmare undersökning af dessa
bostäders beskaffenhet.

Derjemte borde det blifva en vigtig uppgift för den arbetsstatistiska
tidskriften att halfårsvis — den 1 april och den 1 oktober —
meddela uppgifter angående priset å bostäder af olika kategorier i
skilda delar af landet. Insamlandet af behöfiiga uppgifter för denna
statistik kunde med fördel åläggas de fasta korrespondenterna i orterna.

i) . Hustruns sysselsättning utom hemmet hörde, såsom ock erfarenheten
af de föranstaltade försöksundersökningarne gifvit vid handen,
till de frågor, rörande Indika det vore förenadt med nära nog oöfvervinneliga
svårigheter att bekomma nöjaktigt besked, hvadan utred -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

33

ningen af detta spörsmål, för såvidt det öfver hufvud borde upptagas
på undersökningsprogrammet, först framdeles syntes kunna tagas under
ompröfning, sedan systemet med fullt utbildade platskorrespondenter
hunnit blifva genomfördt,

k) . Beträffande arbetslösheten, d. v. s. antalet personer utan arbete,
vid en viss tidpunkt, inom olika yrken, kunde uppgifter knappast erhållas
annat än genom fackföreningarne. Att döma af det förstående
af arbetsstatistikens värde och det tillmötesgående bistånd, som under
de företagna försöksundersökningarne ådagalagts af vederbörande yrkesföreningars
ledande män, vore i detta afseende värdefullt material att
påräkna, åtminstone från fackföreningarne inom våra vigtigare yrken.
I den mån offentliga arbetsanvisningskontor, som redan till ett stort
antal förefunnes uti främmande länder, kunde varda inrättade i Sverige,
vore äfven från dem vigtiga upplysningar i denna punkt att förvänta.

l) . I fråga om strejker och lockouts utarbetades regelbundet återkommande
statistiska redogörelser uti flertalet af de länder, hvarest en
ordnad arbetsstatistik blifvit införd. Jemväl i vårt land vore det af
stor vigt, att en tillförlitlig statistik i förevarande afseende blefve med
det snaraste åvägabragt. Rörande sättet för primäruppgifternas insamlande
borde endast erinras derom, att en officiel statistik rörande strejker
och lockouts redan — sedan år 1897 — förefunnes i vårt södra nabolag!
Danmark, äfvensom att det statistiska mötet i Stockholm år 1897
— af cheferna för de skandinaviska ländernas statistiska byråer —
beslutit uttala såsom sin åsigt, att blifvande statistiska undersökningar
angående arbetskonflikter äfven i Sverige och Norge, så vidt möjligt,
borde utföras i väsentlig öfverensstämmelse med det sätt, hvarpå de
utförts i Danmark, nemligen genom inhemtande af upplysningar å alla
de vägar, som kunde stå till buds, men i främsta rummet från arbetsgivare-
och arbetareorganisationer, hvarförutom vederbörande statistiska
embetsverk jemväl borde genom egna undersökningar, på grund af
tidningspressens meddelanden, rättsprotokoll o. s. v. söka skaffa sig
erforderliga upplysningar angående konfliktens karakter och förlopp.
Med allt erkännande af det stora gagn, hvaraf den i Danmark vunna
erfarenheten borde blifva vid anordnandet af en regelbunden svensk
statistik rörande arbetskonflikter, finge det dock icke förbises, att
arbetsgivare- och arbetareorganisationer i Sverige på långt när icke
hunnit den utveckling och fasta organisation som motsvarande institutioner
i Danmark. Det blefve derför åtminstone ännu en tid framåt
nödvändigt, för åstadkommande af behöfliga primäruppgifter, att den

Bill. till Biksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 5

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

arbetsstatistiska anstalten, så långt ske kunde trädde i förbindelse med
enskilde arbetsgifvare och arbetare, hvilken förbindelse på ett tillfyllestgörande
sätt borde kunna förmedlas genom embetsverkets korrespondenter
i orterna.

ro). Olycksfall i arbetet. Fullständiga uppgifter i detta afseende
syntes vara mycket svåra att erhålla, och vore de årliga uppgifter, som
i detta afseende meddelades — dels i kollegii berättelser angående fabriker
och handtverk samt bergshandteringen, dels i redogörelsen för yrkesinspektionens
verksamhet — att anse såsom otillfredsställande särskildt
med afseende derpå, att de endast omfattade dödsfall samt olycksfall,
som haft till påföljd arbetsoförmåga under minst 14 dagar. Uppenbart
syntes ock vara, att de redogörelser för inträffade olycksfall, som föreskrifvits,
skulle afgifvas till vederbörande myndigheter, endast ganska
ofullständigt till dem inginge. Äfven om det material, som insamlades
i och för den på uppdrag af chefen för kongl. civildepartementet verkstälda
utredningen angående olycksfall i arbetet år 1897, i alla afseenden
måste betraktas såsom mera exakt återgifvande den verkliga olycksfallsfreqvensen,
vore detsamma dock icke på långt när tillräckligt uttömmande.
Endast derest — för komplettering af de uppgifter angående
olycksfall, som på andra vägar stode till buds och hvilka det borde
blifva den arbetsstatistiska anstaltens omsorg att noggrannt efterforska
— rikets samtlige läkare ålades att inrapportera de olycksfall, som
komme under deras behandling, vore det möjligt att bekomma en på
något så när fullständiga och korrekta primäruppgifter grundad olycksfallsstatistik.

Rörande alla svårare olycksfall kunde derjemte en mera detaljerad
statistik framdeles åvägabringas genom anlitande af det material, hvilket,
sedan lagen om ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete
trädt i kraft, komme att förebringas genom den arbetsgifvarne, enligt
ifrågavarande lag, åliggande skyldighet att till polismyndigheten i
orten insända läkarebetyg angående dödsorsak eller skadans beskaffenhet
och den skadades tillstånd, hvilka uppgifter, åtföljda af vederbörande
polismyndighets protokoll öfver den i anledning af hvarje dylikt
olycksfall verkstälda undersökning, skulle aflemnas till Konungens befallningshafvande.

Angående öfriga i Riksdagens skrifvelse omnämnda ämnen, hvilka
borde blifva föremål för arbetsstatistisk behandling: sparkassor och insättningar
i sparbanker, kooperativa företag, inrättningar till främjande
af arbetsklassens materiella, intellektuella och moraliska fromma,
borde erforderliga uppgifter, i den mån dessa frågor kunde göras till

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

35

föremål för undersökning, insamlas genom utsändande till vederbörande
korporationer af särskilda för ändamålet utarbetade frågeformulär,
hvilka upprättats efter samråd med på respektive områden fullt sakkunnige
personer. Jemväl i dessa fall borde de föreslagna fasta korrespondenterna
i skilda delar af riket blifva af stort gagn såsom mellanhänder
mellan den arbetssiatistiska anstalten och vederbörande inrättningar.

Hvad vidare beträffade den senare gruppen af de i Riksdagens
skrifvelse föreslagna undersökningarne, nemligen sådana uppgifter rörande
affärsställningen inom de olika industrigrenarne, hvarigenom lagstiftaren
sattes i tillfälle att bedöma, i hvad mån åtgärder, som medförde
en ökning i produktionskostnaderna, kunde vidtagas, utan att
derigenom möjligheten att bestå i konkurrensen alltför mycket försvårades
eller rent af omintetgjordes, ville förste aktuarien återupprepa hvad
embetsverken i sitt gemensamma utlåtande dervidlag anfört.

»Uppgiften i detta fall blefve» — yttrade embetsverken — »att
inom hvarje särskild industrigren — hvarvid förmodligen äfven jordbruket
har tänkts såsom en industri — utreda de för handen varande
produktionskostnaderna och deras fördelning på vissa allmänna liufvudposter,
äfvensom afsättningsvilkoren för den färdiga produkten. Dylika
undersökningar af stor omfattning hafva ock blifvit verkstälda inom
Amerika, ehuruväl man äfven derstädes ännu medhunnit endast ett
fåtal näringsgrenar. Framgången af en dylik undersökning är naturligtvis
ytterst beroende af den enskilde fabrikantens uppfattning om
det gagn eller kanske den skada, han sjelf anser sig kunna skörda af
dessa . förhållandens framläggande inför offentligheten, och hans häraf
betingade större eller mindre villighet att lemna de äskade upplysningarne.
Öfver hufvud torde socialstatistiken, åtminstone till en början,
i detta hänseende få att kämpa med stora svårigheter; och såsom en
ytterligare sådan framträder, att dessa undersökningar sannolikt torde
blifva förenade med betydande kostnader. Arbetet lärer väl så godt
som helt och hållet få utföras af särskilde sakkunnige och äfven å
dessa komma att ställas mycket stora anspråk. I den mån det åvägabragta
resultatet kan visa sig verkligen lända industrien till gagn,
torde motståndet och svårigheterna småningom förminskas. Några särskilda
regler för detta arbetets utförande lära icke kunna uppställas på
förhand.»

Till hvad embetsverken sålunda andragit vore nu endast att tilllägga,
att erfarenheten af det försök, som vid 1899 och 1900 års undersökningar
af den mekaniska verkstadsindustrien gjorts att från arbets -

36

Statsutskottets Utlåtande N;o 8.

Personal och
kostnad för
arbetsstatistiken.

gifvarne bekomma utförliga och exakta uppgifter rörande verkstadsdriften,
i ett afsevärdt antal fall till fullo bekräftat de farhågor, som
embetsverken uttalat rörande arbetsgifvarnes ovillighet att i detta afseende
lemna detaljerade upplysningar om sin verksamhet. Uppenbart
vore ju ock, att en arbetsgifvares benägenhet att till offentlig myndighet
lemna detaljerade upplysningar om sin affärsställning skulle vara
skäligen ringa och att hans betänkligheter i förevarande fall måste vara
fullt berättigade, så länge, såsom fallet vore i Sverige i motsats till
vissa andra länder, dylika uppgifter betraktades såsom offentliga handlingar
och sålunda tillhandahölles förste bäste, möjligen en konkurrent
till uppgiftslemnaren, hvilken påfordrade handlingames utlemnande i
afskrift. Äfven om sådant ännu icke skett, kunde det dock tänkas, att
derest detta förhållande finge fortvara, de afgifna uppgifterna kunde
blifva på detta sätt missbrukade till enskilda personers synnerliga skada.
Det syntes derför vara högst angeläget att, för såvidt statistiska uppgifter
af dem de affordrades icke skulle, såsom någon gång händt, rent
af vägras eller afsigtlig! förvanskas, det i lagstiftningsväg blefve fastslaget
— något, hvartill en motsvarighet redan förefunnes genom bestämmelserna
i § 27 af gällande bevillningsförordning — att, sådana
statistiska uppgifter, hvilka af enskilda personer frivilligt afgåfves till
offentlig myndighet, icke vore att betrakta såsom offentliga handlingar,
åtminstone icke förr än efter förloppet af så lång tid, att uppgifterna
icke längre kunde anses hafva aktuelt intresse. Hade väl en sådan
lagbestämmelse blifvit träffad, vore den ovedersägligen svåraste stötestenen
för bekommande af tillförlitliga primäruppgifter aflägsnad. Ty
i öfrigt finge den beredvillighet, som från arbetsgivare, arbetare
och korporationer ådagalagts vid de hittills verkstälda försöksundersökningarne,
anses utgöra en borgen för, att de allt framgent skulle
vara benägna att med intresse medverka för ernående af ett tillfredsställande
resultat af undersökningarne. Det finge jemväl anses sannolikt,
att, i den mån den föreslagna arbetsstatistiken visade sig verkligen
kunna, såsom i 1893 års Riksdags skrifvelse yttrades, opartiskt framlägga
upplysningar, som vore af vigt för den sociala frågans rätta bedömande,
allmänhetens intresse för arbetet också skulle ökas.

Beträffande den personal, som erfordrades för handläggande och
bearbetande af de arbetsstatistiska frågorna, äfvensom kostnaden för
organiserandet af en ordnad arbetsstatistik hade förste aktuarien anfört
följande.

På sätt den förut lemnade redogörelsen utvisat, hade i utlandet

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

37

arbetsstatistiken i allmänhet till en början anförtrotts åt en särskild
byrå inom något förut bestående embetsverk, men sedermera hade, i
den mån omfånget af dess arbeten utvidgats, särskilda, fullt sjelfständig
a embetsverk för ändamålet upprättats.

Såsom embetsverken i sitt gemensamma utlåtande år 1894 erinrat,
vore socialstatistikens uppgift förenad med så många svårigheter .och
komme särskildt till en början att erbjuda så många möjligheter med
afseende å metod och behandlingssätt, mellan livilka i hvarje ögonblick
måste väljas, att det syntes vara oundgängligt, att arbetet redan från
början organiserades uti möjligast fria former och öfverlemnades åt en
personal, som kunde alldeles odeladt egna sig åt sin uppgift, hvarför
embetsverken föreslagit inrättandet redan från början af ett särskildt
embetsverk för behandlingen af de arbetsstatistiska frågorna. Å andra
sidan saknade det dock icke sin stora betydelse, att en sådan nyskapelse
i samhället som en arbetsstatistisk anstalt till att börja med
inrangerades under ett äldre embetsverk, hvars namn vore kändt och
hvars myndighet vore af ålder respekterad i landet. Erfarenheten hade
ock gifvit vid handen, att den af Kongl. Maj:t och Riksdagen företagna
åtgärden att förlägga de arbetsstatistiska försöksundersökningarne under
kommerskollegii öfverinseende varit synnerligen lämplig, och hade
denna anordning i icke oväsentlig mån bidragit till det förhållandevis
lyckliga resultat hvarmed de hittills åvägabragta undersökningarne utfallit.
På grund häraf syntes det förste aktuarien vara ändamålsenligast,
att arbetsstatistiken, åtminstone tills vidare, fortfarande förlädes
till kommerskollegium. Emellertid kunde arbetsstatistikens inrangerande
under kommerskollegium med fördel ske endast under förutsättning,
att åt kollegii statistiska afdelning gåfves den utveckling och
den organisation, att afdelningen kunde röra sig under tillräckligt fria
former för att icke behöfva undertrycka den för arbetsstatistiken erforderliga
handlingsfriheten, liksom det äfven måste vara angeläget, att
arbetskrafterna inom afdelningen erhölle en fullt tillräcklig förstärkning.
Derjemte blefve det nödvändigt, att åt chefen för afdelningen
bereddes eu sådan ställning inom kollegium, att det kunde blifva honom
möjligt att med större sjelfständighet planera och bringa till utförande
de mångskiftande arbetena.

I spetsen för kollegii statistiska afdelning borde derför — såsom
jemväl uttalats af embetsverken år 1894 och af Kongl. Maj:t år 1896
— ställas en tjensteman med byråchefs aflöning. Hvad vidare beträffade
den personal, som erfordrades för det närmaste utförandet af de arbetsstatistiken
förelagda uppgifterna, hade det redan under försöksstadiet

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

visat sig, att de aflöningsförmåner, som kunnat beredas ledaren, varit
för knappa, till följd hvaraf komiterade för utarbetande af förslag till
de nu pågående undersökningarne ock uttalat såsom sin åsigt, att en
ökning i allöningen för den med arbetets centrala ledning anstälda personal
måste ur flere synpunkter anses önskvärd. Måste alltså en tjensteman
af första graden redan med arbetsstatistikens nuvarande, begränsade
utsträckning anses vara för ändamålet otillräcklig, blefve det
uppenbart, att, derest området för dess verksamhet, såsom här blifvit
föreslaget, utvidgades, under chefen för den statistiska afdelningen borde
anställas — såsom närmaste ledare för utförandet af de socialstatistiska
uppgifterna — en fast tjensteman af andra graden, d. v. s. med 3,000
kronor i lön och 1,500 kronor i tjenstgöringspenningar jemte tvenne
älderstillägg å 500 kronor efter respektive fem och tio års tjenstgöring.
Ifrågavarande tjensteman måste nemligen erhålla till uppgift att icke
allenast ombesörja utgifvandet af den ifrågastälda socialstatistiska tidskriften,
utan jemväl författa den i allmänhet vidlyftiga texten till de
särskilda specialundersökningarne. Erfarenheten af de verkstälda försöksundersökningarne
hade till fullo ådagalagt, att sistnämnda arbete
icke — såsom förutsattes i Kong]. Maj:ts framställning i ämnet till
1896 års Riksdag — lämpligen kunnat verkställas af annan person än
den, som närmast haft om hand ledningen af uppgifternas insamlande
och bearbetande. I och för arbetsstatistiken erfordrades i öfrigt endast
dels tvenne amanuenser — hvilkas aflöning borde utgå med minst
1,200 kronor årligen eller 2,400 kronor för dem båda — och dels tre
extra biträden, hvilkas sammanlagda arfvoden, efter 90 kronor i månaden
för hvarje, skulle utgöra 3,240 kronor om året.

Beträffande kostnaderna för tryckning af de arbetsstatistiska publikationerna
samt formulärblanketter, för skrifmaterialier och expenser,
för bokinköp, för hyra af arbetslokal m. in. kunde desamma förmodligen
bestridas från sjunde hufvudtitelns anslag till skrifmaterialier
och expenser, ved m. in., hvarför desamma i detta sammanhang icke
syntes behöfva närmare beröras.

I fråga om kostnaden för specialagenter och korrespondenter kunde
ledning i viss mån vinnas af de hittills åvägabragta försöksundersökningarne.
Nämnda kostnader hade nemligen belöpt: vid bageriundersökningen,
som omfattat 727 bagerier och 2,872 arbetare, fördelade
på 124 platser i riket — hvilket material från flertalet platser insamlats
af särskilda platsagenter — till circa 3,500 kronor; vid tobaksundersökningen,
hvilken behandlat 128 arbetsställen, 4,380 arbetare och 32
sjukkassor, fördelade på ett 40-tal platser — vid hvilken undersökning,

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

89

liksom vid de efterföljande, reseagentsystemet tillämpats — till circa
3,200 kronor samt slutligen vid de båda tvååriga undersökningarne af
den mekaniska verkstadsindustrien, omfattande, den förra 32 och den
senare 110 arbetsställen samt, hvardera gången, förutom ett större
antal sjukkassor, circa 12,000 arbetare, till omkring 6,000 kronor för
en hvar af undersökningarne. I och för insamlande af primäruppgifter
för förefallande specialundersökningar syntes alltså erfordras ett belopp
af minst 3,000 kronor årligen.

Kostnaderna för anställandet å vissa orter af de föreslagna fasta
korrespondenterna — för insamlande såväl af de löpande uppgifterna
till tidskriften som ock, der sådant befunnes lämpligt och mot särskild
ersättning, af primäruppgifter till specialundersökningarne —
stälde sig naturligtvis afsevärdt högre, och blefve dessa kostnader ytterst
beroende af det antal dylika korrespondenter, som pröfvades för ändamålet
erforderliga. En verkstäld utredning syntes emellertid gifva vid
handen, att fasta korrespondenter — i anseende till vårt lands omfattning
och de olika förhållanden, som vore rådande i dess olika delar —
erfordrades å ett 40-tal platser. De fasta aflöningsbeloppen till dessa
korrespondenter syntes böra utgå med vexlande belopp, beroende på den
olika omfattningen af det arbete, som af dem kunde komma att påfordras,
så att tvenne skulle åtnjuta förslagsvis 400 kronor (i Göteborg och i
Malmö med Lund), tvenne 300 kronor (i Gefle och Sundsvall), tre 250
kronor (i Eskilstuna, Norrköping och Helsingborg med Landskrona),
åtta 200 kronor (i Kristianstad, Borås, Karlstad, Örebro, Vesterås,
Söderhamn, Hernösand och Gellivare) samt ytterligare circa 20 agenter
å lika många i arbetsstatistiskt afseende mindre vigtiga platser 100 å
150 kronor hvar, med de förändringar i öfrigt, som i mån af vunnen
erfarenhet härvidlag kunna blifva nödiga att vidtaga. Sammanlagda
kostnaden för dylika korrespondenter — oafsedt den ersättning, som
dessa korrespondenter kunde komma att åtnjuta för biträde vid insamlande
af uppgifter till förefallande specialundersökningar, hvartill ofvan
beräknats ett årligt belopp af 3,000 kronor — skulle alltså förslagsvis
uppgå till i rundt tal 6,000 kronor.

Derjemte borde emellertid dels för anskaffande af primäruppgifter
i vissa fall, förnämligast såsom ersättningar för af arbetsgivare, arbetare
eller korporationer lemnade uppgifter, för hvilkas utarbetande ett vidlyftigare
arbete påfordrades och ersättning begärdes — exempelvis för
utdrag ur aflöningsböcker, för aflemnande af hushållsbok; för sjukkasseföreståndares
redogörelser angående dödsfalls- och sjukdomsorsaker
bland kassans medlemmar — dels ock för lemnande af rese- och dag -

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

traktamentsersättningar i sådana fall, der dylik ersättning borde utgå,
beräknas ett ytterligare belopp af minst 3,000 kronor.

Sammanlagda kostnaden för de arbetsstatistiska primäruppgifternas
insamlande o. d. belöpte sig alltså til] ett belopp af 12,000 kronor.

Embetsverken både uti sitt meranämnda gemensamma utlåtande
framhållit, att för de mångskiftande uppdrag, som komme på den
socialstatistiska anstaltens lott, icke kunde inom verket sjelft i hvarje
fall förutsättas tillräcklig sakkunskap, samt att verket särs kil dt vid upptagandet
af nya arbetsfält komme att behöfva ett stöd af utanför
stående personer med sakkännedom och erfarenhet inom olika områden.
Att, såsom embetsverken föreslagit, för detta ändamål tillsätta
en mera permanent kommission af sakkunnige kunde dock för närvarande
icke anses vara nödvändigt, utan syntes man tillsvidare kunna
inskränka sig till att följa det förfaringssätt, som tillämpats vid uppgörandet
af planen för de hittills åvägabragta försöksundersökningarne,
hvilket visat sig lämpligt, nemligen att tillkalla två — eller flere —
med arbetareförhållanden särskild!, förtrogne män för att jemte chefen
för kollegii statistiska afdelning och ledaren af de arbetsstatistiska undersökningarne
utarbeta förberedande förslag i ämnet äfvensom bereda
desse komiterade tillfälle att rådföra sig med representanter för arbetsgivare
och arbetare inom respektive yrken. För beredande af ersättning
åt sålunda tillkallade komiterade eller särskild! sakkunnige syntes
böra kräfvas ett anslag af högst 1,000 kronor.

Jemte vikariatsersättningar och gratifikationer, förslagsvis och
med afseende fäst särskildt derå att det för statistiska afdelningen för
närvarande disponibla gratifikationsbeloppet vore skäligen knappt tillmätt,
1,000 kronor, hvaraf till vikariatsersättningar 437 kronor 50 öre, samt
inberäknadt aflöning åt en byråchef, hvars verksamhet dock skulle omfatta
statistiska afdelningen i dess helhet, komme alltså de för en regelbunden
arbetsstatistik erforderliga årskostnaderna att uppgå till följ ande
belopp i kronor:

aflöning åt en byråchef ........................................................... 6,400: —

d:o ,, en förste aktuarie ................................................ 4,500: —

d:o ,, två amanuenser..................................................... 2,400: —

d:o „ tre tillfälliga biträden.......................................... 3,240: —

vikariatsersättningar och gratifikationer .............................. 1,000: —

arfvoden åt specialagenter och fasta korrespondenter
samt ersättning för bekommande af särskilda primäruppgifter
................................................................................... 12,000: —

ersättning till särskildt tillkallade komiterade och sakkunnige
......... 1,000: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

41

hvartill dessutom i sinom tid komme vederbörliga ålderstillägg åt de
dertill berättigade tjenstemännen.

Härvid förutsattes gifvetvis, i fråga om de tvenne i tablån sist
upptagna anslagsposterna å respektive 12,000 och 1,000 kronor, att
under något år möjligen uppkommande öfverskott finge ett annat år
användas för de med dessa anslag afsedda ändamål.

Genom tillkomsten af en byråchef skulle gifvetvis den nuvarande
förste aktuariebefattningen befrias från såväl föredragningsskyldigheten
i kollegium och inför generaldirektören som ock alla öfriga chefsgöromål.
Under sådana förhållanden skulle det måhända kunna ifrågasättas,
huruvida icke nämnda befattning borde nedbringas till en tjenst åt
första graden. Vid närmare kännedom om beskalfenheten och mångfalden
af de göromål, som med nödvändighet måste anförtros åt den
ene af de tre med näringsstatistiken sysselsatta tjenstemännen, syntes
det dock uppenbart, att denne rimligtvis borde vara en förste aktuarie,
hvilken jemte annat skulle förrätta sekreterare^ enst å afdelningen i
dess helhet. Härtill skulle då i första rummet höra att uppsätta från
statistiska afdelningen utgående skrivelser, hvilkas antal, under senare
åren utgörande i medeltal omkring 1,800, otvifvelaktigt komme att i
högst väsentlig mån ökas såväl eventuelt i följd af arbetsstatistikens
ordnande som i hvarje fall genom näringsstatistikens utvidgning, hvaraf,
bland annat, från och med år 1903 påkallades en ansenlig skriftvexling
med fartygsrederierna. Dessa afdelningsskrifvelser, som till största
delen utgjorde anmärkningsmemorial rörande de till grund för årsberättelserna
liggande primäruppgifterna, vore visserligen i allmänhet
icke af någon mera omfattande natur, men de kräfde dock ett förarbete
förenadt med såväl en i flere afseenden ingående kännedom om förhållandena
på näringslivets skilda områden som kritisk omdömesförmåga;
och skulle det tillhöra nämnde förste aktuaries åligganden att
kontrollgranska de af öfrige tjenstemän å afdelningen framstälda, till
grund för ifrågavarande skrivelser liggande anmärkningar mot uppgiftsmaterialet,
äfvensom att sjelf deltaga i det för statistikens värde vigtiga
granskningsarbetet.

Sekreterareuppdraget skulle dessutom innefatta skyldighet att
ansvara icke blott för registreringen af alla till byrån inkommande
primäruppgifter i de härför afsedda specialdiarierna samt för expeditionen
af erforderliga formulärblanketter, utan äfven för uppgörandet
af de för byråns omfattande arbeten nödvändiga s. k. liggare öfver
industriella anläggningar, fartyg in. m.

Bill. till Biksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft.

6

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Förste aktuarie!! i fråga skulle vidare ha till åliggande att i
tabeller hopställa och i text sammanfatta den mest kräfvande af de
näringsstatistiska årsberättelserna, för närvarande utan gensägelse redogörelsen
för fabriker och handtverk. Slutligen borde samme tjensteman
äfven, vid förefallande behof och när tiden så medgåfve, biträda
byråchefen med utredningar angående till näringsstatistiken hörande
ärenden.

Beträffande de nuvarande, fortfarande erforderliga aktuarie^ensterna,
ville förste aktuarien framhålla, att medan af de tvenne i statistiska
centralbyrån anstälde aktuarierna den ene, jemlikt gällande instruktion,
skulle bestrida biblioteksgöromålen inom verket, den andre
vara registrator och räkenskapsförare, men ingendera annat än undantagsvis
deltoge i det statistiska arbetet, så vore aktuarierne hos kollegium
hufvudsakligen sysselsatta med det gifvetvis mera maktpåliggande utarbetandet
af näringsstatistiken, hvarför ock deras göromål i allt
väsentligt motsvarade de med förste aktuariebefattningarna i statistiska
centralbyrån förenade embetsgöromål, som i främsta rummet afsåge
utarbetandet af statistiska årsberättelser angående befolknings- och jordbruksförhållanden,
kommunernas fattigvård och finanser samt sparbanker
och folkbanker.

Med afseende härå vore det visserligen önskligt, att ifrågavarande
tjenstebefattningar å kollegii statistiska afdelning äfven kunde förvandlas
till tjenster af andra graden eller förste aktuariebefattningar.
Då emellertid genom den utvidgning, aldelningen skulle erhålla, i händelse
förevarande förslag komme till utförande, befordringsutsigterna
skulle ställa sig betydligt gynsammare än för närvarande och sålunda
grundad förhoppning förefinnas att vid sådant förhållande kunna behålla
och för framtiden förvärfva dugande krafter jemväl för aktuarietjensterna,
ville förste aktuarien icke härom framställa något förslag.

Hvad slutligen närmare beträffade de göromål af mera betydande
art, som skulle tillkomma en hvar af den nyorganiserade byråns fast
anstälde tjenstemän, kunde, enligt förste aktuariens uppfattning, arbetena
lämpligen så fördelas, att det, bland annat, ålåge

byråchefen: att utöfva allmänna ledningen af arbetena å byrån
och vaka öfver deras verkställande, att bereda ärenden, hvilka han
inom kollegium hade att föredraga, att uppgöra planer för insamlande
och bearbetande af de till arbetsstatistiken hörande uppgifterna äfvensom
för införande af förbättringar i den allmänna näringsstatistiken,
samt att utarbeta bidrag till den socialstatistiska tidskriften;

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

43

en förste aktuarie: att, i likhet med sekreterare å kollegii öfriga
byråer, bestrida alla till byrån börande sekreterai’egöromål, att utarbeta
den mest kräfvande af de näringsstatistiska årsredogörelserna, samt att
biträda byråchefen med utredningar;

en förste aktuarie: att vara närmaste ledare af de arbetsstatistiska
undersökningarne, att utarbeta redogörelser för specialundersökningarne,
samt att närmast ombesörja utgifvandet af den socialstatistiska tidskriften
;

en hvar af de tvenne aktuarierna: att, efter omständigheterna, leda
och deltaga i granskningen af uppgifterna till en eller flere af de
näringsstatistiska berättelserna.

Med stöd af nu förebragta utredning liemstälde förste aktuarien,
att kollegium behagade hos Kongl. Maj:t göra framställning om framläggande
för 1902 års Riksdag af proposition om ordnandet, på sätt
ofvan föreslagits, af kollegii statistiska verksamhet.

För egen del hade kommerskollegium hemstält, att till Riksdagen Kommersmåtte
aflåtas proposition om anvisande af medel för de i förste aktuariens kollsmJ^m
memorial omförmälda ändamål.

Såsom förut erinrats, hade, enligt hvad departementschefen vidare Departements.
anfört, Kongl. Maj:t den 24 maj 1901 meddelat förändrade bestämmelser ^trandT''
i fråga om utarbetande af den officiella statistiken angående Sveriges
sjöfart att iakttagas i afseende å berättelsen om sjöfarten för år 1902 samt
intill dess annorlunda kunde varda förordnadt. Att härigenom skulle
komma att föranledas ökadt arbete å kommerskollegii statistiska afdelning,
hade vid meddelandet af dessa bestämmelser redan varit förutsatt. I hvad
mån åter den på Kongl. Maj ds pröfning beroende frågan om ändringar i
handelsstatistiken kunde komma att förorsaka ökning i berörda arbete,
kunde deremot icke redan nu afgöras. Under alla förhållanden vore
emellertid den af kommerskollegium begärda förstärkningen af kollegii
arbetskrafter med två extra biträden behöflig, och mot anvisande af det
härför erforderliga beloppet, tillhopa 2,160 kronor för år, hade departementschefen
derför icke något att erinra.

De samhällsspörsmål, för hvilkas rätta bedömande och lösande
Riksdagen år 1896 ansett en på statistiska utredningar grundad kännedom
om de förhållanden, under hvilka våra arbetare lefde, vara af betydelse,
hade under de år, som förflutit, sedan detta uttalande skedde, nog icke
förlorat något af sitt intresse. Tvärtom kunde med allt skäl påstås, att

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

insigten om dessa spörsmåls utomordentliga vigt och betydelse för samhället
allt mer gjort och komme att göra sig gällande. Allt hvad under
den föregående behandlingen af frågan om arbetsstatistiken inför Kongl.
Maj:t och Riksdagen yttrats rörande önskvärdheten att söka åstadkomma
ett statistiskt material, egnadt att gifva en i alla afseenden, så
vidt möjligt, fullständig inblick i dessa förhållanden, egde således fortfarande
och det i ännu högre grad än förut giltighet. Då de arbetsstatistiska
undersökningar, till hvilka medel af Riksdagen anvisats, med
år 1902 komme att afslutas, finge dessa undersökningar, som då pågått
under loppet af sex år, anses hafva fylt den uppgift, för hvilken
de, åtminstone delvis, varit afsedda, eller att genom den erfarenhet,
som vid deras utarbetande inhemtats, förbereda och möjliggöra en på
fastare grunder byggd anordning af den arbetsstatistiska verksamheten.
Vid sådant förhållande syntes det departementschefen ock böra antagas,
att rätta tidpunkten nu vore inne att åt denna verksamhet söka bereda
en fastare organisation. Enligt den plan härför, som nu framlagts af
förste aktuarien å kommerskollegii statistiska afdelning, skulle de socialstatistiska
publikationerna utgöras dels af en periodiskt utkommande,
mera allmänt social tidskrift, dels af specialundersökningar, fördelade
i två grupper, den ena omfattande med regelbundna mellantider återkommande
publikationer och den andra mera tillfälliga utredningar,
som verkstäldes blott för en eller annan gång. Insamlandet af de för
socialstatistiken erforderliga primäruppgifterna skulle, allt efter omständigheterna,
ske genom särskilde för ändamålet anstälde agenter och
korrespondenter, medelst anlitande af redan förefintliga officiella uppgifter,
infordrande af uppgifter från offentliga myndigheter samt utsändande
af frågeformulär. Den personal, som skulle hafva att handlägga
och bearbeta de arbetsstatistiska frågorna, skulle bestå af en
för nämnda frågor och näringsstatistiken gemensam byråchef samt af eu
förste auktuarie och tre extra biträden. I det stora hela öfverenstämde
således denna plan med den, som år 1896 framlagts för Riksdagen.
Hvad anginge utsigterna för ett tillfredsställande genomförande af planen,
stälde sig deremot dessa nu vida gynsammare än då, enär genom de
förberedande arbetsstatistiska undersökningarne vunnits en, särdeles i
vissa afseenden, ganska rik erfarenhet, som borde kunna tjena såsom
en säker grundval för den nya institutionen att bygga på. Häri
äfvensom i den omständigheten, att genom de förberedande undersökningarne
äfven visat sig, att värdefulla arbetsstatistiska utredningar
kunnat åstadkommas, syntes ligga en garanti för att den nya institutionen,
som ju i viss mån skulle bilda en fortsättning af den hittills

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

45

fungerande, mera tillfälliga anordningen, komme att nöjaktigt fylla den
uppgift, som blefve densamma förelagd. Hvari denna uppgift skulle
bestå, både i förste aktuariens memorial i allmänna drag angifvits, och
för att åskådliggöra mängden och vigten af de ämnen, hvarmed denna
uppgift skulle hafva att syssla, vore detta äfven tillräckligt. Att deremot
nu en gång för alla uppdraga några fast bestämda gränser för
den nya institutionens verksamhet eller fastställa den ordning, hvari de
särskilda ämnena borde förekomma till behandling, läte sig icke göra.
Tvärtom läge det i sakens natur, att för handen varande särskilda omständigheter
härvid borde, åtminstone i någon män, få göra sig gällande;
och skulle, sedan den nya institutionen någon tid hunnit vara i verksamhet,
erfarenheten visa, att mera detaljerade föreskrifter i ett eller
annat hänseende erfordrades för ordnande af densammas verksamhet,
komme sådana nog också att meddelas. Departementschefen ansåge sig
således böra tillstyrka, att från och med år 1903 eu permanent arbetsstatistisk
utredning anordnades i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
de grunder, som funnes angifna i förste aktuariens memorial.

Att den nya arbetsstatistiska institutionen borde inrangeras under
kommerskollegium och jemte den der redan befintliga afdelningen för
näringsstatistiken bilda en särskild byrå samt att ledningen af denna
byrå borde uppdragas åt en tjensteman med byråchefs aflöning, syntes
departementschefen vara uppenbart. Då af skål, som förste aktuarien
i sitt memorial anfört och hvilka departementschefen funne vara fullt
giltiga, för den arbetsstatistiska afdelningen derjemte erfordrades en
förste aktuarie, skulle således den statistiska byråns fast anstälda personal
komma att utgöras af, förutom de nu å stat upptagna en förste aktuarie
och två aktuarie!'', ytterligare

1 byråchef med lön 4,400 kronor, tjenstgöringspenningar 2,000
kronor samt rätt till ålderstillägg med 600 kronor efter fem år, och

1 förste aktuarie med lön 3,000 kronor, tjenstgöringspenningar
1,500 kronor samt rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor
efter respektive 5 och 10 års tjenstgöring;

hvarjemte å stat borde uppföras ytterligare

1 vaktmästare med enahanda aflöning som öfriga vaktmästare hos
kollegium, eller lön 500 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och
efter 5 år ålderstillägg med 100 kronor samt med skyldighet att afstå
150 kronor, i händelse han såsom vaktmästare åtnjöte fri bostad.

För löneförmånernas åtnjutande samt i fråga om rätt till semester
och pension in. m. skulle naturligtvis för den nytillkomna, å stat uppförda
personalen gälla enahanda vilkor, som vore stadgade i kongl.

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

kungörelsen den 5 juni 1891 angående vilkoren för åtnjutande af de
från och med år 1892 fastställa löneförmåner för kommerskollegium.

Enligt livad departementschefen förut nämnt, erfordrades till följd
af de ändrade bestämmelserna i fråga om utarbetande af den officiella
statistiken angående Sveriges sjöfart m. in. en tillökning i korumerskollegii
arbetskrafter af två extra biträden med en aflöning för båda af tillhopa
2,160 kronor för år. För den arbetsstatistiska af delningen påkallades
särskild! två amanuenser, hvardera med årligt arfvode af 1,200 kronor,
eller för båda 2,400 kronor, äfvensom tre tillfälliga biträden, hvartdera
med aflöning af 90 kronor i månaden, eller för alla tre årligen sammanlagdt
3,240 kronor. Vidare föranledde tillkomsten af den arbetsstatistiska
afdelningen behof af medel till vikariatsersättningar och gratifikationer
till belopp af sammanlagdt 1,000 kronor för år. Då samtliga dessa
utgiftsbelopp borde utgå från det å kommerskollegii stat uppförda anslaget
till juridiskt biträde, amanuenser och andra extra biträden, grufkartekontoret,
vikariatsersättningar, renskrifning m. m., måste följaktligen
detta anslag, nu 28,350 kronor, höjas med 8,800 kronor.

Mot de såsom erforderliga ansedda beloppen af dels 12,000 kronor
till arfvoden åt specialagenter och fasta korrespondenter samt ersättning
för meddelande af särskilda primäruppgifter, dels ock 1,000 kronor till
godtgörelse åt särskild! tillkallade komiterade och sakkunnige hade
departementschefen icke anledning att göra någon erinran.

Utskottets ylt- Då det synes vara ådagalagdt, att de af Kongl. Maj:t meddelade,

rförslag11 förändrade bestämmelserna i fråga om utarbetande af den officiella statistiken
angående Sveriges sjöfart komma att föranleda ökadt arbete å
kommerskollegii statistiska afdelning, har utskottet icke haft något att
erinra mot beviljande af den med afseende derå äskade förhöjningen
med 2,160 kronor i anslaget »till juridiskt biträde, amanuenser och
extra biträden, grufkartekontoret, vikariatsersättningar, renskrifning
m. in.»

Hvad deremot beträffar det af Kongl. Maj:t föreslagna inrättandet
på ordinarie stat af en ny byrå under kommerskollegium för arbets''*
och näringsstatistiken, har utskottet, som visserligen vidhåller den af

1896 års statsutskott uttalade mening derom, att en på statistiska utredningar
grundad kännedom om de förhållanden, under livilka landets
arbetare lefva, måste vara af stor betydelse för ett rätt bedömande och
lösande af vigtiga samhällsspörsmål, och alltså anser önskvärdt, att
sådana utredningar alltjemt utföras, dock icke funnit sig öfvertygadt
om, att de undersökningar, hvilka, omfattande fyra särskilda arbets -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

47

statistiska utredningar, blifvit med de allt sedan år 1896 beviljade anslag
verkstälda, varit af den genomgripande beskaffenhet, att på den
vid dem vunna erfarenhet må kunna med trygghet byggas den fasta
institution, Kongl. Mai:ts förslag afser att inrätta. Fastmer finner utskottet
hvad i ärendet meddelats gifva vid handen, att ännu icke full
klarhet vunnits i fråga om omfattningen af det arbete, som skulle tillkomma
den föreslagna anstalten. Enligt hvad departementschefen, såsom
ofvan nämnts, till statsrådsprotokollet anfört, kan det nemligen
icke låta sig göra att nu en gång för alla uppdraga några fast bestämda
gränser för den nya institutionens verksamhet eller fastställa
den ordning, hvari de särskilda ärendena borde förekomma till behandling.
Tvärtom torde det, enligt departementschefens mening, få anses
ligga i sakens natur, att för handen varande särskilda omständigheter
härvid borde, åtminstone i någon mån, få göra sig gällande; och skulle,
sedan den nya institutionen någon tid hunnit vara i verksamhet, erfarenheten
visa, att mera detaljerade föreskrifter i ett eller annat hänseende
erfordrades för ordnande af densammas verksamhet, skulle sådana nog
också komma att meddelas.

Med afseende å hvad departementschefen sålunda anfört föreställer
sig utskottet försigtigheten bjuda, att Riksdagen icke redan nu fastslår
organisationen af det arbetsstatistiska arbetet, utan fortfarande låter det
bedrifvas försöksvis, såsom under de senaste åren egt rum. I öfrigt
synes ett undanskjutande af den nya institutionens anordnande möta så
mycket mindre hinder, som denna, enligt hvad departementschefen antyda
i viss män endast bildar en fortsättning af den hittills fungerande.

Beträffande sättet för insamlandet af det för det statistiska arbetet
erforderliga materialet, synes af hvad förste aktuarien uti ofvan anförda
memorial i sådant hänseende meddelat framgå, att stadgad erfarenhet
ännu icke vunnits vare sig i fråga om anställande af agenter för undersökningar
eller beträffande beskaffenheten af de primäruppgifter, som
skola läggas till grund för arbetet. Särskildt har utskottet funnit det
angifna sättet för utrönande af arbetares utgifter för sitt uppehälle innebära
så stora vanskligheter, att några tillförlitliga upplysningar näppeligen
torde kunna genom detsamma erhållas. Och då hela det statistiska
arbetets betydelse gifvetvis är beroende på den rigtighet, noggrannhet
och omdömesgiltighet, hvarmed primäruppgifterna afgifvas, men
man enligt utskottets uppfattning i berörda afseende, och detta delvis
beroende på den för uppgifternas uppsamlande gifna föreskriften, ännu
står på entemligen osäker grund, torde äfven häraf betingas, att ytterligare
erfarenhet bör vinnas, innan man från försöksundersökningarnes stadium
öfver går till eu fast organisation af det statistiska arbetet.

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Utskottet, som af sålunda anförda skäl icke anser sig i frågans
nuvarande läge kunna biträda Kongl. Maj:ts förslag om inrättande af
en byrå för arbets- och näringsstatistiken, finner emellertid det vara af
vigt, att de hittills pågående arbetsstatistiska försöksundersökningarna
fortgå, dervid utskottet emellertid velat erinra att icke, såsom förste
aktuarien i ofvan åberopade promemoria angifvit, särskilda grupper för
undersökningarna i förevarande ämne blifvit i Riksdagens skrifvelse den
2 maj 1893 föreslagna, utan endast omförmälts, såsom af en motionär
ifrågasatta.

Vid 1898 och 1900 årens riksdagar, då anslag till ifrågavarande
ändamål senast beviljades, anslogs medel dertill för två på hvarandra
följande år, enär ett dylikt förfaringssätt vore egnadt att i viss män
främja ifrågavarande angelägenhet; och önskligt hade varit, att äfven i
år medel för undersökningarnas fullföljande kunnat beviljas för längre
tid än ett år. Då emellertid förslag i sådant syfte nu icke föreligger,
saknar utskottet anledning att ifrågasätta beviljande af anslag till förevarande
ändamål att utgå både under år 1903 och 1904. Hinder torde
deremot icke förefinnas mot anslagets höjande till så stort belopp, att
dermed må kunna tillgodoses behofvet för begge åren. I sådant afseende
föreställer sig utskottet, att ett belopp af 20,000 kronor bör för
år 1903 af Riksdagen anvisas under medgifvande, att uppkommande öfverskott
må det följande året användas för det med anslaget afsedda ändamål.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att med anledning af Kongl. Maj:ts ifrågavarande
förslag Riksdagen må

a) höja det i kommerskollegii stat uppförda
anslaget »till juridiskt biträde, amanuenser och andra
extra biträden, grufkartekontoret, vikariatsersättningar,
renskrifning m. in.» med 2,160 kronor eller från
28,350 kronor till 30,510 kronor;

samt

b) för anordnande af arbetsstatistiska undersökningar
å extra stat för år 1903 anvisa 20,000 kronor
och medgifva, att å detta anslag uppkommande öfverskott
må under år 1904 för det med anslaget afsedda
ändamål användas.

Vid bifall till hvad utskottet under mom. a) här ofvan föreslagit,
kommer anslagstiteln »kommerskollegium» att höjas med 2,160 kronor,
eller från 78,450 kronor till 80,610 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

49

Statistiska centralbyrås).

4:o) Kongl. Maj:t tiar föreslagit Riksdagen att höja det under
anslagstiteln statistiska centralbyrån uppförda ordinarie reservationsanslaget:
»till arfvoden åt tillfälliga biträden samt till vikariatsersättningar»
med 2,500 kronor eller från 17,500 kronor till 20,000 kronor;

hvarigenom hela anslagstiteln statistiska centralbyrån komme att
höjas från 67,100 kronor till 69,600 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departement schefen erinrat, hurusom
det å ordinarie stat för statistiska centralbyrån uppförda reservationsanslaget
till arfvoden åt tillfälliga biträden samt till vikariatsersättningar
vid 1886 års riksdag höjts med 200 kronor till 12,200 kronor.

I skrifvelse den 21 september 1898 hade statistiska centralbyrån
föreslagit höjning i detta anslag till 20,000 kronor och dervid anfört i
hufvudsak följande.

Ifrågavarande anslag hade i följd af sin otillräcklighet måst flerfaldiga
gånger förstärkas genom extra anslag. När från anslaget utbetalats
1,012 kronor 50 öre till vikariatsersättningar, återstode till
arfvoden åt tillfälliga biträden 11,187 kronor 50 öre, och skulle härmed,
med tillägg af 100 å 200 kronor, årligen influtna för försålda statistiska
publikationer, aflönas hela den extra ordinarie personalen, hvilken
under då senast förflutna tid varit 3 amanuenser, 2 andra manliga biträden
och 7 q vinliga biträden, tillsammans 12 personer. Enligt regel
erhölle amanuenser 100 kronor i månaden såsom arfvode, livilket för
en bland dem höjts efter 5 års tjenstgöring såsom amanuens till 125
kronor och efter ytterligare fem år till 150 kronor. Bland de öfriga
arbetsbiträdena erhölle för det dåvarande ett manligt biträde 75 kronor
i månaden, hvaremot alla de andra uppbure timarfvoden med 40 öre
eller etter 5 å 7 års tjenstetid 50 öre för hvar arbetstimme. I stället
för arfvode efter timme erhölle några biträden under en del af året
arfvode efter beting, livilket gåfves endast för befolkningsstatistiken
och utginge efter vissa belopp för antalet af äktenskap, födelser och
dödsfall, som från primäruppgifterna sammanfördes i tabeller.

Arbetstiden inom embetsverket vore för amanuenser och ett manligt
biträde, hvilka åtnjöte månadsarfvoden, från klockan 10 förmiddagen
till klockan 3 eftermiddagen, men för de öfrige, som hade timarfvoden,
från klockan 9 förmiddagen till klockan 3 eftermiddagen, hvarförutom
hemarbete på eftermiddagarne vore ganska vanligt. Som dessa arbetsBih.
till Riksd. Prof. 1902. i Sami. 1 Afd. 8 Höft. 7

Ang. anslag
till statistiska
centralbyrån.
Höjning af
anslaget till
tillfälliga biträden
m. m.

[4-]

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 8-

tider i allmänhet sammanfölle med den för andra embetsverk vanliga,
kunde hvarken amanuenser eller öfriga arbetsbiträden samtidigt innehafva
någon anställning i annat verk, i följd hvaraf hela den i embetsverket
anstälda extra ordinarie personalen vore för sitt lifsuppehälle i
de flesta fall uteslutande hänvisad till hvad som kunde förvärfvas genom
tjenstgöringen i embetsverket.

Ehuru — forsatte statistiska centralbyrån — de för den extra
ordinarie personalens aflöning anslagna medlen sålunda användes med
all möjlig sparsamhet, hvilken under vissa förhållanden kunde synas gå
till och med längre, än hvad vanlig billighet kräfde, räckte icke desto
mindre aflöningsmedlen ej till för den dåvarande personalen, hvilken —
hvad fullt lika betänkligt vore — i allt mindre mån motsvarade det
ständigt växande behofvet af ytterligare arbetskrafter. Häraf hade åter
följden blifvit den, att arbetena icke kunde bedrifvas med erforderlig
skyndsamhet, hvilket i sin ordning vållade, att, när ändtligen de statistiska
publikationerna kunde utkomma, de deri meddelade uppgifterna
ofta nog vore äldre, än hvad de borde vara.

Bland statistiska centralbyråns olika arbetsområden vore befolkningsstatistiken
det största, och då materialet härför nästan uteslutande
utgjordes åt nominativa afskrifter ur kyrkoböckerna samt hvarje deri
upptagen individ vore att för sig behandla, så måste, i den män folkmängden
växte samt antalet vigde, födde och döde tilltoge, äfven arbetet
i statistiska embetsverket ökas. Ett särdeles betydande tillskott
i detta arbete hade dessutom från och med år 1896 vållats af förändringar
i kyrkobokföringen genom kongl. förordningen den 6 augusti 1894
angående kyrkoböckers förande.

Något för embetsverket då alldeles nytt vore de åligganden, som
tillkommit genom § 38 i förordningen angående kyrkoböckers förande,
der det stadgades, att beträffande utländske undersåtar, som uppehölle
sig eller vistades i riket, skulle till statistiska centralbyrån så snart
ske kunde och oberoende af de utdrag ur kyrkoböcker, som årligen
meddelades, intyg af vederbörande pastor eller församlingsföreståndare
insändas om födelse, vigsel eller dödsfall med mera; och vore genom
särskilda kongl. bref förordnadt, att intygen skulle granskas hos embetsverket,
som egde att, der så pröfvades nödigt, infordra nytt och i
vederbörlig ordning affattadt intyg, hvarefter intygen slutligen genom
skilda myndigheter öfversändes till vederbörandes hemorter i utlandet.

Genom kongl. bref den 3 mars 1893 hade statistiska centralbyrån
anbefalts att under särskild littera i den officiella statistiken offentliggöra
årliga berättelser om rikets sparpanker och vissa folkbanker; och

51

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

hade dels då, dels sedermera anvisats penningmedel för berättelsernas
tryckning, men deremot hade embetsverket icke erhållit några medel
för granskning af det vidlyftiga siffermaterialet, deraf följande skriftvexling
med vederbörande, utarbetandet af sjelfva berättelsen och korrekturläsning,
hvartill hörde en ytterligare summering af tabellernas
samtliga sifferkolumner.

Det inom såväl de nu nämnda som ock andra embetsverkets
verksamhetsområden ökade arbetet tyngde naturligtvis i första hand på
den ordinarie personalen och kunde svårligen utföras såsom sig borde,
om ej tillgång bereddes till ökadt antal biträden. Detta behof ansåge
statistiska centralbyrån kunna fyllas genom anställande af ytterligare
1 amanuens och 3 andra biträden, då hela den extra ordinarie personalen
i embetsverket blefve 16 personer.

Beträffande aflöningen åt denna personal hade statistiska centralbyrån
framhållit, att medel borde finnas tillgängliga att åt amanuenser
kunna lemna arfvoden om vid pass 125 kronor i månaden, hvilken aflöning
dock borde kunna höjas efter 5 eller 10 års tjenstgöring; hvarjemte
det vore önskvärdt, att af de öfriga extra biträdena de, som väl
tjenat i åtminstone 10 år, erhölle ett arfvode, beräknadt efter 60 öre
för timme, motsvarande efter 6 timmar om dagen och 25 arbetsdagar

1 månaden ett månadsarfvode om 90 kronor, under det att den närmast
lägre och dittills högsta arfvodesklassen uppbure enligt likartad beräkning
75 kronor i månaden samt den lägsta 60 kronor.

Statistiska centralbyrån ansåge, att, under ofvanstående förutsättningar
och med fästadt afseende pa tjenstetiden för den da anstälda
extra personalen, ifrågavande anslag till arfvoden åt tillfälliga biträden
samt till vikariatsersättningar borde höjas från 12,200 kronor till 20,000
kronor, såsom framginge af följande af embetsverket uppgjorda beräkning
:

4 amanuenser å 125 kronor i månaden = 1,500 kronor

för år ..................................................................;.....kronor

4 biträden å 40 öre i timmen eller 60 kronor i månaden
— 720 kronor för år ..........................•_......... »

2 biträden å 50 öre i timmen eller 75 kronor i må naden

— 900 kronor för år ................................ »

6 biträden å 60 öre i limmen eller 90 kronor i månaden
= 1,080 kronor för år ................................ •»

betingsarfvoden för vissa befolkningsstatistiska sammandrag
...............................................................................ii

Transport kronor 18,733:—

6,000: —
2,880: —
1,800: —
6,480: —
1,573: —

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Transport kronor 18,733:—
öfvertidsarbete (eftermiddagsarbete) för en del ren skrifning,

diverse summeringar och dylikt ......... „ 500: —

vikariatsersättningar ................................... v 1,012: 5 o.

Summa kronor 20,245: 5 0.

Derifrån afginge:

försäljningsmedel för statistiska publikationer, utgörande
i medeltal för åren 1888-—1897 ......... „ 159: 86.

således erforderligt årsanslag........................... kronor 20,085:64.

eller i afrundadt tal 20,000 kronor.

Med anledning af statistiska centralbyråns omförmälda framställning
hade Kongl. Maj:t i den till 1899 års Riksdag aflåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof äskat, att det; under
anslagstiteln statistiska centralbyrån uppförda ordinarie reservationsanslaget
till arfvoden åt tillfälliga biträden samt till vikariatsersättningar
måtte höjas från 12,200 kronor till 20,000 kronor, eller med 7,800
kronor. Riksdagen, som emellertid ansett, att genom eu höjning af
anslaget med 5,300 kronor möjlighet skulle kunna beredas embetsverket,
utom till. skälig förbättring af den ersättning, som dittills utgått till
de tillfälliga biträdena, jemväl till anställande af två nya biträden, hade
på grund häraf höjt anslaget med sistnämnda belopp till 17,500 kronor.

I skrifvelse den 27 september 1901 hade statistiska centralbyrån
gjort förnyad framställning om ifrågavarande anslags höjande till 20,000
kronor; och hade embetsverket dervid anfört, att i följd''af nyss berörda,
af Riksdagen .beslutade nedsättning i det af Kongl. Maj:t äskade anslagsbeloppet
statistiska centralbyråns extra ordinarie arbetspersonal icke
alltid kunnat hållas uppe vid det antal, som för arbetets skyndsamma
bedrifvande varit önskvärdt.

Under erinran, att dyrtidstillägg för år 1901 allenast kommit de
tjensteman till del, hvilkas aflöning blifvit af Kongl. Maj:t och Riksdagen
till siffran bestämd eller eljest utginge efter af Riksdagen pröfvade
grunder, hade statistiska centralbyrån i nu föreliggande skrifvelse
vidare tillkännagifvit, att i en till embetsverkets chef stäld skrift statistiska
centralbyråns amanuenser och extra ordinarie amanuenser anhållit,
att det måtte tagas i öfvervägande, huru en höjning i deras aflöning
kunde beredas dem, dervid erinrats, dels att arbetstiden i statistiska
centralbyrån ej medgåfve dess personal att samtidigt förena fenster i
två olika embetsverk, ett förhållande, som eljest ej vore ovanligt, och
att statistiska centralbyråns amanuenser och extra ordinarie amanuenser

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

53

således i sjelfva verket vore sämre stälda i afseende på''aflöningen än
motsvarande personal vid andra embetsverk, dels ock att kompetensfordringarna
i statistiska centralbyrån snarare kunde sägas vara större
än mångenstädes i öfrig!, så till vida som det, för att blifva förordnad
till amanuens i nämnda embetsverk, i allmänhet kräfdes att hafva aflagt
fullständig examen för akademisk grad.

Denna framställning om förbättring i aflöningsvilkoren hade visserligen
synts statistiska centralbyrån mycket beaktansvärd, men embetsverket
kunde så mycket mindre af tillgängligt anslag bereda sökandena
höjning i deras arfvoden, som anslaget äfven med oförändrade afiöningar
icke vore tillräckligt. Till belysande häraf hade statistiska centralbyrån
meddelat följande uppgifter om den i embetsverket anstälda extra
ordinarie personalen. Frånsedt såväl det pågående arbetet med den af
Riksdagen begärda och af Kongl. Maj:t anbefalda utredningen angående
utsträckningen af valrätten till Riksdagens Andra Kammare, hvilket
särskilt kräfde, förutom arbetsledaren, 1 amanuens, 1 extra ordinarie
amanuens samt 16 andra biträden, som ock det likaså för handen varande
och antagligen in på år 1905 räckande arbetet med 1900 års
allmänna folkräkning, med hvilket af den extra ordinarie personalen
vore sysselsatta 1 extra ordinarie amanuens och 10 andra biträden, utfördes
det för hvarje år vanliga arbetet i embetsverket med tillhjelp
af 1 amanuens och 2 extra ordinarie amanuenser samt 12 andra biträden.
Detta antal af 15 biträden för det årligen återkommande arbetet
vore för litet. Ån mera komme denna brist i arbetskrafter att under
åren 1902—1904 göra sig gällande, då för embetsverket förestode utgifvandet
af Kongl. Majrts befallningshafvandes femårsberättelser för
åren 1896—1900 samt utarbetandet af sammandraget af dessa. Att
dertill behöfdes ytterligare biträden, framginge, om också endast omfånget
af dessa berättelser och sammandrag toges i betraktande. De
senast utgifna femårsberättelserna omfattade nemligen tillsammans 203
tryckark och statistiska centralbyråns sammandrag en särskild publikation
om 24 ark, eller tillsammans 1,816 sidor i stor 4:o.

Ehuru en ökning af det ifrågavarande anslaget till 20,000 kronor
icke uteslöte behofvet för embetsverket att äfven framdeles, i synnerhet
för 1900 års folkräkning, hos Kongl. Maj:t begära medel utöfver det
ordinarie anslaget för aflönande af de oundgängligen nödvändiga biträdena
och icke heller i någon afsevärd mån gjorde det möjligt att
tillmötesgå amanuensernas och de extra ordinarie amanuensernas omförmälda
begäran, att någon ökning i deras aflöning eller något mot
dyrtidstillägg svarande belopp måtte komma dem till del, hade statisti -

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ska centralbyrån likväl icke ansett sig nu böra hemställa om anslagets
höjning till större belopp, än som redan i skrifvelsen den 21 september
1898 begärts; och hade embetsverket derför, på grund af hvad i sistberörda
skrifvelse och i den nu föreliggande skrifvelsen anförts, hemstält,
att det till statistiska centralbyrån utgående reservationsanslaget till
arfvoden åt tillfälliga biträden samt till vikariatsersättningar måtte från
och med år 1903 höjas till 20,000 kronor.

De medel, som statistiska centralbyrån i händelse af bifall till dess
nu gjorda framställning skulle hafva att disponera för ifrågavarande
ändamål och hvilka, under förutsättning att i försäljningsmedel för
statistiska publikationer årligen inflöte 150 kronor och att tillfälliga
besparingar kunde beräknas årligen uppstå till belopp af 210 kronor,
komme att uppgå till 20,360 kronor, vore enligt från statistiska centralbyrån
meddelad upplysning afsedda att användas på följande sätt:

1 amanuens (som redan kommit i åtnjutande af ett ålderstillägg) å 150

kronor i månaden ......................................................

kronor

1,800

—

2 amanuenser å 125 kronor i månaden.......................

11

3,000

—

1 extra ordinarie amanuens å 100 kronor i månaden

11

1,200

—

4 biträden å 40 öre i timmen eller 60 kronor i månaden

11

2,880

—

2 ,, a 50 ,, ,, 75 ,, ,,

11

1,800

—

6 „ å 60 „ „ 90 „ „

11

6,480

—

Betings- och extra arbeten.............................................

11

2,200

-—

Vikariatsersättningar.......................................................

11

1,000

—

Summa

kronor

20,360

—

Den personal, till hvars aflönande medel således skulle kunna
beredas genom att bestämma ifrågavarande anslag till 20,000 kronor,
syntes departementschefen vara väl behöflig för att arbetet inom statistiska
centralbyrån skulle kunna bedrifvas med erforderlig skyndsamhet.
De beräknade arfvodesbeloppen, med hänsyn särskildt till hvad upplyst
blifvit angående arbetstiden inom embetsverket och deraf föranledd
omöjlighet för såväl amanuenser som öfriga arbetsbiträden att samtidigt
innehafva anställning i annat embetsverk, kunde icke heller, enligt
departementschefens förmenande, anses vara för höga.

Då utskottet finner fullgiltiga skäl vara anförda för den äskade
anslagshöjningen, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, höja det under anslagstiteln

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 55

statistiska centralbyrån uppförda ordinarie reservationsanslaget:
»till arfvoden åt tillfälliga biträden samt till
vikariatsersättningar» med 2,500 kronor, eller från
17,500 kronor till 20,000 kronor.

Vid bifall härtill kommer anslagstiteln statistiska centralbyrån att
höjas från 67,100 kronor till 69,600 kronor.

Patent- och registreringsverket.

5:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, med godkännande
af det enligt statsrådsprotokollet för den 11 januari innevarande år registrerings•
tillstyrkta förslag till utgiftsstat för patent- och registreringsverket för verket.

år 1903, medgifva, L ^

att afgifterna för patent samt för registrering af varumärken
äfvensom af mönster och modeller finge användas till bestridande af
de utgifter, hvilka i enlighet med den godkända utgiftsstaten för patentoch
registreringsverket betingades af tillämpning under år 1903 af
förordningen angående patent, lagen om skydd för varumärken samt
lagen om skydd för vissa mönster och modeller, samt

att afgifterna för registrering af aktiebolag. och föreningar för
ekonomisk verksamhet och för andra uppgifter till aktiebolags- och
föreningsregistren äfvensom för anmälanden till handelsregistren finge
användas till bestridande af de utgifter, hvilka antingen i enlighet med
nyssberörda utgiftsstat betingades af tillämpning under år 1903 af lagen
om aktiebolag, lagen om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, och
lagen om registrering af bankaktiebolag, eller ock af Kongl. Maj:t
funnes betingade af tillämpning under år 1903 af lagen om registrerade
föreningar för ekonomisk verksamhet, lagen om handelsregister, firma
och prokura tillika med lagen om ändring i vissa delar af sistnämnda
lag samt lagen om handelsbolag och enkla bolag.

Af förenämnda statsrådsprotokoll inhemtas, att Kongl. Maj:t genom
bref den 14 juni 1901, i enlighet med Riksdagens samma år fattade
beslut, fäststält utgiftsstat för innevarande år för patent- oeh registreringsverket.
Denna utgiftsstat omfattade följande hufvudafdelningar:

A. Aflöningar.................. 71,500 kronor

B. Omkostnader, förslagsanslag, ................... 124,000____„_

Summa 195,500 kronor.

56 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Beträffande patent- och registreringsverkets inkomster under år
1901 hade embetsverkets chef i afgifven promemoria meddelat, att dess
inkomster utgjort:

vid patent,- varumärkes- och mönsterafdelningen:
afgifter för 2,484 patentansökningar

(deraf 5 obetalda) .............................. kronor 45,580: —

årsafgifter för patent .......................... „ 134,225: —

afgifter för 546 ansökningar om registrering
af varumärken (deraf 2 obetalda) „ 21,760: —

afgifter för 116 ansökningar om förnyad
registrering af varumärken ,, 1,160: —

afgifter för 24 ansökningar om registrering
af vissa mönster och modeller
................................................ „ 240: —

försålda publikationer ........................ „ 2,825:25 205.790:25

vid aktiebolagsafdelningen:

afgifter för 2,368 ansökningar ,, 90,668: 4 5

försålda publikationer ........................ „ 831:6 6 91 500: 11

tillsammans kronor 297,290: 3 6.

I skrifvelse den 29 oktober 1901 hade patent- och registreringsverket
afgifvit förslag till utgiftsstat för år 1903. Detta förslag skilde
sig från den för embetsverket nu gällande stat endast i fråga om beloppet
af anslaget till ålderstillägg samt beträffande två af de å omkostnadsstaten
upptagna förslagsanslag.

Patent- och registreringsverket hade i sin berörda skrifvelse till eu
början anfört, att, äfven efter det de med 1891 års början tillkomna
nya byråingeniörsbefattningarne blifvit tillsatta, extra tjensteman fortfarande
måste i allt för stor utsträckning användas för utförande af
sådant arbete, som kräfde intresse och särskild erfarenhet i högre grad,
än som kunde förutsättas hos extra tjensteman, hvilka icke odeladt.
egnade sina krafter åt embetsverket. Ehuru vid sådant förhållande
grundade skäl funnes att redan nu begära ytterligare ökning af den
ordinarie tjenstepersonalen inom verket, hade patent- och registreringsverket
likväl ansett sig icke böra åter upptaga denna fråga förr, än
erfarenheten visat, i hvad mån nu rådande missförhållanden i nyss omlörmälda
hänseende kunde beträffande patentafdelningen komma att
minskas genom de nya ordinarie arbetskrafter, som med innevarande
år erhölles; och vore detta anledningen, hvarför embetsverket nu icke
föreslagit någon ökning af den ordinarie personalen eller af de till denna
personal utgående löner och tjenstgöringspenningar.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

57

Hvad anginge det under aflöning ar uppförda anslaget till ålderstillägg,
hvilket i gällande stat upptagits till 3,500 kronor, liade embetsverk
et erinrat, att, enär en af de tjenstemän, för hvilka i nämnda stat
ålderstillägg beräknats, under år 1901 vunnit befordran till högre ordinarie
befattning inom verket, ifrågavarande anslag kunde i staten för
år 1903 nedsättas till förslagsvis 3,000 kronor.

Beträffande de i staten under omkostnader upptagna förslagsanslag
både patent- och registreringsverket icke föreslagit någon ändring i
de anslag, som senast faststälts med 3,000 kronor till återstälda registreringsafgifter
och med 1,600 kronor till bidrag till patentunionens internationella
byrå i Bern.

Deremot både patent- och registreringsverket föreslagit, att det å
omkostnadsstaten uppförda anslag till adjungerade ledamöter, biträdande
ingeniörer, amanuenser, särskildt tillkallade tekniska biträden, extra skrifbiträden,
extra vaktmästare, vikariatsersättningar, renskrifning och skrifmaterialier,
postafgifter, hyror, ved, lyse, renhållning och städning samt inventariers
anskaffande och underhåll in. m. måtte böjas med 6,000 kronor;
och hade embetsverket dervid, med erinran att ifrågavarande anslagsenast
bestämts till 72,000 kronor, anfört, att utgifterna å anslaget redan
år 1900 uppgått i rundt tal till 81,200 kronor, i hvilket belopp dock
inräknats hvad som på grund af kongl. bref den 29 mars och den 23
november sistnämnda år utbetalts dels i resekostnad åt öfveringeniören
bos embetsverket N. Rahm såsom delegerad för Sverige vid den internationella
konferensen i Prassel för revision af bestämmelser rörande
skydd för den industriella eganderätten, dels ock såsom reseunderstöd
till sex bland verkets tekniske tjenstemän för att sätta dem i tillfälle
till studier vid verldsutställningen i Paris. Dessa kostnader hade, oberäknadt
godtgörelse till vikarier för tjensternas skötande under den tid,
resorna omfattat, utgjort tillhopa 3,619 kronor 54 öre. Om berörda resekostnader
frånräknades, qvarstode emellertid å 1900 års anslag utgifter
till belopp af i rundt tal 77,600 kronor; och oaktadt någon besparing
i utgifter å anslaget vunnes genom inrättandet från och med år 1901
af nya byråingeniörsbefattningar, måste det likväl förutsättas, att den
extra granskningspersonalen under år 1903 behöfde ökas för behandling
af ökadt antal patentansökningar. På grund häraf och då ökade
göromål medförde ökade utgifter jemväl å några andra under anslaget
upptagna rubriker, samt det dessutom understundom visat sig vara af
nöden att för påskyndande af patentansökningars granskning periodvis
Bill. till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 8

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

anordna extra förstärkning af granskningspersonalen, hade embetsverket
ansett ifrågavarande anslag böra böjas till 78,000 kronor.

Jemväl i fråga om anslaget till böcker och tidskrifter, tryckningsoch
bindningskostnader, kungörelser och publikationer m. m. efter afdrag
af influtna prenumerationsafgifter och dylikt, hvilket anslag i staten för
innevarande år upptagits till 47,400 kronor, både patent- och registreringsverket
föreslagit förhöjning. Till stöd för framställningen i denna del
både anförts, att utgifterna å anslaget redan under år 1900 uppgått i
rundt tal till 56,200 kronor eller 8,900 kronor mer än under år 1899.
Denna ökning både föranledt.s hufvudsakligen af kostnaden för patentskrifters
publicering och berott på större antal meddelade patent under
år 1900 äfvensom derpå att publiceringskostnaden rönte inverkan af
så väl patentbeskrifningarnes sidoantal som ock af storleken och antalet
af de till dessa beskrifningar hörande ritningar. Enär antalet inkommande
patentansökningar år från år ökades och det kunde antagas, att,
så länge en sådan ökning fortginge, antalet patentpublikationer årligen
blefve allt flera, ansåge embetsverket, att ifrågavarande anslag icke
borde bestämmas till lägre belopp än det, hvartill utgifterna å anslaget
redan under år 1900 uppgått. Af denna anledning och för vinnande
af en jemn are slutsumma å utgiftsstaten i dess helhet hade embetsverket
i föreliggande förslag till utgiftsstat upptagit anslaget till 56,400
kronor, motsvarande i förhållande till anslagsbeloppet för innevarande
år en höjning af 9,000 kronor.

Med de sålunda föreslagna ändringar skulle patent- och registreringsverkets‘utgiftsstat
för år 1908 erhålla följande lydelse:

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Utgiftsstat för patent- och registreringsverket för år 1903.

59

Kronor.

Tjenst-

1

L”n

görings-

Summa i

•

pen-

aflöning.!

ningar.

A. Aflöningar.

''i

1 öfverdirektör ...............

5,000

2,000

7,000

1 öfveringeniör ............

3,700

1,800

5,500

(efter 5 år höjas

1 öfveringeniör .............

3,700

1,800

5,500

* .med 500
» kronor.

1 ledamot och sekreterare

3,000

1,500

4,500

2 ledamöter och sekreterare

6,000

3,000

9,000

Lönen kan

1 registrator och arkivarie

1,800

1,200

3,000

år med 500

1 notarie..........................

1,800

1,200

3,000

kronor och ef-

1 byråingeniör................

1,800

1,200

3,000

med ytterligare

7 byråingeniörer..............

12,600

8,400

21,000

1 bokhållare.....................

1,800

1,200

3,000

1 förste vaktmästare ......

800

300

1,100

1 vaktmästare ................

500

300

800

| efter 5 år höjas

2 vaktmästare.................

1,000

600

1,600

1 kronor.

68,000

—

Anm. Om vaktmästare

i sådan egenskap åtnjuter fri bo-

stad, skall, så länge denna förmån qvarstår, lönen

minskas med 150 kronor.

Anslag till ålderstillägg, förslagsvis........

3,000

—

71,000

—

B.

Omkostnader.

Förslagsanslag.

Till adjungerade ledamöter, biträdande

ingeniörer, ama-

nuenser, särskild! tillkallade tekniska biträden, extra

skrifbiträden, extra vaktmästare, vikariatsersättningar,

renskrifning och skrifmaterialier, postafgifter, hyror,

ved, lyse, renhållning och städning samt inventariers

anskaffande och underhåll m. m......

78,000

—

, böcker och tidskrifter, trycknings-

och bindningskost-

nader, kungörelser och publikationer m. m. efter af-

drag af influtna prenumerationsafgifter och dylikt

56,400

—

„ återstälda registreringsafgifter ........

3,000

—

,, bidrag till patentunionens internationella byra i Bern

1,600

—

139,000

—

1

Summa kronor] — —

—

210,000] —

Då de af patent- och registreringsverket föreslagna ändringarna
i anslagen under omkostnadsstaten syntes departementschefen vara af

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

omständigheterna påkallade, funne han sig böra förorda desamma, och
hade alltså icke något att erinra mot det afgifna förslaget till utgiftsstat
för embetsverket för år 1903.

I skrifvelse den 29 maj 1901 hade Riksdagen medgifvit, att inflytande
afgifter för patent samt för registrering af varumärken äfvensom
af mönster och modeller samt för registrering af aktiebolag m. m.
finge under innevarande år användas till bestridande af vissa angifna
utgifter; och hade Kongl. Maj:t genom bref till statskontoret den 14
juni 1901, jemte meddelande af Riksdagens berörda beslut, förordnat,
att de till statskontoret inlevererade öfverskotten å patent- och varumärkes
afgiftern a samt registreringsafgifterna skulle hos statskontoret
sammanföras till en gemensam fond, som komme att bokföras under
benämning: »Patent- och varumärkesafgifters samt registreringsafgifters
fond», hvarjemte Kongl. Maj:t föreskrifvit, att de nämnda fond tillhöriga
medel skulle göras fruktbärande i enlighet med de bestämmelser
rörande förvaltningen af de under statskontorets vård stälda fonders
och kassors medel, hvilka meddelats i kongl. brefvet den 31 augusti
1877, dock med iakttagande att fonden skulle förräntas särskild! från
öfriga under statskontorets vård stälda fonder, samt att, derest sådant
skulle finnas vara för fonden fördelaktigt, densamma tillhörande medel
kunde i afbidan på annan placering insättas i bankinrättning med af
Kongl. Maj:t faststäld bolagsordning.

Då de föreslagna anslagsförliöjningarna, som endast afse omkostnadsstaten,
synas vara al de ökade göromålen betingade, hemställer
utskottet,

att Riksdagen, med godkännande af det enligt
statsrådsprotokollet för den 11 januari innevarande år
tillstyrkta förslag till utgiftsstat för patent- och registreringsverket
för år 1903, må medgifva,

att afgifterna för patent samt för registrering af
varumärken äfvensom af mönster och modeller må användas
till bestridande af de utgifter, hvilka i enlighet
med den godkända utgiftsstaten för patent- och registreringsverket
betingas af tillämpning under år 1903
af förordningen angående patent, lagen om skydd för
varumärken samt lagen om skydd för vissa mönster
och modeller, samt

att afgifterna för registrering af aktiebolag och

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

61

föreningar för ekonomisk verksamhet och för andra
uppgifter till aktiebolags- och föreningsregistren äfvensom
för anmälanden till handelsregistren må användas
till bestridande af de utgifter, hvilka antingen i enlighet
med nyssberörda utgiftsstat betingas af tillämpning
under år 1903 af lagen om aktiebolag, lagen om
aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, och lagen om
registrering af bankaktiebolag, eller ock af Kongl.
Maj:t finnas betingade af tillämpning under år 1903
af lagen om registrerade föreningar för ekonomisk
verksamhet, lagen om handelsregister, firma och prokura
tillika med lagen om ändring i vissa delar af sistnämnda
lag samt lagen om handelsbolag och enkla
bolag.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

6:o) Under denna anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att

jemte förklarande att anslaget till understöd åt sådana arbetare
i de särskilda näringsyrkena, hvilka önskade att i främmande länder
lörvärfva sig ökade insigter och konstfärdighet, finge användas för beredande
af reseunderstöd älven åt personer, som sjelfständigt idkade
näringsyrke, men dock personligen deltoge i arbetets utförande, höja
berörda anslag med 10,000 kronor, eller från 25,000 kronor till 35,000
kronor;

att höja anslaget till reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt
bildade tekniker, hvilka icke egnade sig åt bergsbandteringen, med

10,000 kronor, eller från 10,000 kronor till 20,000 kronor; samt

att under nu ifrågavarande anslagstitel till understöd åt sådana
idkare af handtverk och annan mindre industri, hvilka bedrefve sin
verksamhet i den omfattning, att de i allmänhet icke sjelfva deltoge i
yrkesarbetet, och som önskade att genom inhemtande i främmande länder
af nya arbetsmetoder m. in. förvärfva ytterligare insigter och
erfarenhet, uppföra ett särskildt anslag af 5,000 kronor;

hvarigenom anslaget till befrämjande i allmänhet af slöjderna
komme att ökas med 25,000 kronor eller från 48,500 kronor till 73,500
kronor.

Beträffande detta ärende har departementschefen till statsråds -

Befrämjande
i allmänhet
af slöjderna.
Höjning af anslaget
till reseunderstöd
åt
fabriks- och
handtverksai
hetare.

[6.]

Höjning af anslaget
till reseunderstöd
åt
tekniker.

[7-]

Anslag till
reseunderstöd
åt idkare af
handtverk och
annan mindre
industri.

[8.]

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

protokollet till en början erinrat, hurusom för hvart och ett af åren
1888—1894 under denna anslagstitel utgått, bland annat, dels 20,000
kronor till understöd åt sådana arbetare i de särskilda näringsyrkena,
hvilka önskade att i främmande länder förvärfva sig ökade insigter och
konstfärdighet, dels ock enligt kongl. bref den 22 januari 1887 5,000
kronor till reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt bildade tekniker,
hvilka icke egnade sig åt bergshan dteringen. På framställning af Kongl.
Maj:t hade 1894 års Riksdag höjt anslaget till reseunderstöd åt arbetare
med 5,000 kronor, hvarjemte Riksdagen till reseunderstöd åt teoretiskt
och praktiskt bildade tekniker, hvilka icke egnade sig åt bergshandteringen,
under förenämnda anstagstitel anvisat ett belopp af 10,000
kronor. Med de sålunda bestämda beloppen eller 25,000 kronor till
reseunderstöd åt arbetare och 10,000 kronor till reseunderstöd åt tekniker
hade berörda anslag från och med år 1895 utgått oförändrade.
Fråga hade nu uppstått om ytterligare höjning af samma anslag.

Departementschefen har derefter, vidkommande anslaget till reseunderstöd
åt tekniker, erinrat, att Kongl. Maj:ts framställning till 1894
års Riksdag om höjning i det för nämnda ändamål då utgående anslaget
föranledts dels af en af den s. k. sjöfartsnäringskomitén gjord
framställning om beredande af medel till understöd åt dem, som ville
i främmande länder inhemta fullständigare kunskaper i skeppsbyggeri,
dels ock af kommerskollegii i skrifvelse den 26 september 1893 gjorda
hemställan om höjning i det då utgående anslaget till reseunderstöd åt
tekniker.

I det utlåtande, marinförvaltningen och kommerskollegium, efter
remiss, den 9 november 1892 afgifvit öfver först berörda framställning,
hade embetsverken, under uttalande att en vidgad erfarenhet på skeppsbyggnadskonstens
praktiska område syntes kunna i hög grad bidraga
till främjandet och utvecklingen af skeppsbyggeriet i Sverige, vidare
anfört, att personer, hvilka egnat sig åt skeppbyggeriet, redan i åtskilliga
fall undfått understöd af anslaget till reseunderstöd åt tekniker;
att detta anslag å 5,000 kronor emellertid redan i och för sig och
särskildt i betraktande af den stora sfer af tekniker, inom hvilken anslaget
skulle fördelas, vore alldeles för litet och icke lemnade tillfälle
att oftare tillgodose föidberörda kraf på tillfällen till erhållande af vidgad
erfarenhet inom skeppsbyggnadskonstens område; att understöden
icke kunde beviljas till sådana belopp, att en längre tids vistelse i
utlandet i väsentligare mån underlättades, hvarförutom i de flesta fall
en verkligt praktisk nytta icke kunde genom understöden ernås; samt
att embetsverken på grund häraf ansåge, att, intill dess ifrågavarande

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

68

anslag blefve väsentligen ökadt, särskildt anslag lämpligen borde beredas
dem, som egnade sig åt skeppsbyggeriet.

Med åberopande af hvad i förenämnda utlåtande blifvit anfördt
beträffande otillräckligheten af de för ifrågavarande ändamål anslagna
medel, hade kommerskollegium i sin skrifvelse den 26 september 1893
framhållit att hvad i nämnda utlåtande närmast med hänsyn till skeppsbyggnadskonstens
idkare andragits rörande de för en längre tids vistelse
i utlandet i allmänhet alltför ringa reseunderstödsbelopp, som med
dittills tillgängliga medel kunnat utdelas, jemväl gälde i fråga om öfriga
tekniker, hvilka, efter vunnen teoretisk utbildning, egnade sig åt praktisk
verksamhet inom andra industriella områden. I följd af anslagsbeloppets
begränsning och det jemförelsevis stora antalet sökande hade
vid anslagets fördelning vederbörlig hänsyn ofta icke kunnat tagas till
den af sökanden uppgifna tid, som för ernående af det med vistelsen i
utlandet åsyftade ändamål ansetts erforderlig, hvarför också den uppgifna
minimitiden för resan måst betydligt inskränkas. På grund häraf
och då dessutom endast ett mindre antal af de sökande kunnat komma
i åtnjutande af reseunderstöd från ifrågavarande anslag, ehuru flertalet
af dem oftast varit att anse såsom förtjenta att erhålla understöd, hade
kollegium ansett sig böra göra framställning om höjning af anslaget
till reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt bildade tekniker och detta
med så stort belopp, att särskildt anslag till reseunderstöd åt idkare af
skeppsbyggeri blefve obehöfligt och jemväl dessa kunde erhålla reseunderstöd
från förevarande anslag.

I enlighet med kommerskollegii hemställan hade Kongl. Maj:t föreslagit
1894 års Riksdag att höja ifrågavarande anslag med 10,000 kronor
till 15,000 kronor. Denna Kong!. Maj:ts framställning hade Riksdagen
endast på det sätt bifallit, att till reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt
bildade tekniker, hvilka icke egnade sig åt bergshandteriugen,
anvisats ett belopp af 10,000 kronor. Det vore nu ifrågasatt att ytterligare
höja detta anslag. Framställningar i sådant afseende förelåge
nemligen dels af den från Kongl. Maj:t den 1 juli 1898 tillsatta komité
för behandling af vissa sjöfartsnäringen och den utrikes handeln rörande
frågor, hvilken komité i sitt den 11 december 1900 afgifna betänkande
angående vissa åtgärder till sjöfartsnäringens höjande behandlat äfven
detta ämne, dels ock från kommerskollegium, som den 22 oktober 1901
afgifvit infordradt utlåtande i anledning af hvad komitén hemstält i
fråga om berörda anslag.

Handels- och sjöfartskomitén hade förmält, att komitén beaktat,
att det måste vara en angelägenhet för staten, som ju sörjde för eller

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

understödde fackundervisningen inom åtskilliga andra verksamhetsgrenar,
att äfven i tillräckligt mått lemna sitt bistånd till höjande af den praktiska
yrkesskickligheten inom skeppsbyggeriet. Den teoretiska undervisning,
som i detta fack lemnades vid de större tekniska läroanstalterna
i riket, vore icke tillfyllest. För den unge skeppsbyggaren måste det
vara angeläget att inhemta erfarenhet om huru arbetet praktiskt bedrefves
på de stora skeppsbyggerierna i Tyskland, England eller Amerika,
der den nyaste tekniken komme till användning. För skeppsbyggeriets
lyftande i vårt land fordrades skeppsbyggare, hvilka stode
på höjden af sin tids skeppsbyggnadskonst. Nuvarande anslaget till
reseunderstöd åt bildade tekniker kunde emellertid icke anses vara tillräckligt
för att jemte fyllande af de anspråk, som från andra lika berättigade
håll stäldes på detsamma, i regel lemna möjlighet att understödja
behöriga sökande äfven inom skeppsbyggerifacket. Och hade
komitén, jemte det framställning gjorts derom, att af berörda anslag
reseunderstöd måtte i större utsträckning, än hittills skett, tilldelas personer,
som önskade att i främmande länder utbilda sig för skeppsbyggeriverksamhet,
tillika, enär anslaget måste anses vara för ändamålet
otillräckligt, hemstält, att åtgärder måtte vidtagas för dess höjande
i nämnda syfte.

I det af kommerskollegium häröfver afgifna utlåtande hade kollegium,
efter att hafva erinrat, att understöd för resor i främmande länder
visserligen kommit idkare af skeppsbyggnadskonsten till godo från de
så kallade Letterstedtska stipendiemedlen, men att härifrån dock icke vore
att påräkna något särskildt stöd för skeppsbyggnadskonsten, vidare anfört,
att ett icke ringa antal svenske ingeniörer redan nu vore anstälde
inom skeppsbyggnadsindustrien i främmande länder, såväl i Europa som
i Amerika, och att en del af dem till och med intoge ledande platser inom
de verk, vid hvilka de voro fästade. Det vore emellertid högeligen önskligt,
att anställning vid större skeppsvarf i främmande länder blelve
ändå mera allmän, så att den svenska skeppsbyggnadsindustrien, i den
mån den till följd af den inhemska rederinäringens kraf finge behof
af ökade och på ifrågavarande område mera erfarna krafter, måtte med
lätthet kunna genom hemkallandet af i utlandet vistande svenskar fylla
detta sitt behof. Med visshet kunde antagas, att det skulle i hög grad
bidraga att öka deras antal, som i utlandet ville vinna ökad erfarenhet
på skeppbyggnadskonstens praktiska område, om understöd för idkande
af studier på detta område kunde utdelas oftare och med större belopp,
än hittills skett. Af de 366 personer, hvilka sedan år 1895, då
anslaget till reseunderstöd åt tekniker första gången utgått med sitt

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

65

nuvarande belopp, anmält sig såsom sökande till dylikt understöd, hade
16 eller något öfver fyra procent varit skeppsbyggare, och af dessa hade
8 hugnats med understöd, Indika dock till följd af det stora tilloppet af
sökande icke kunnat sättas högre än från 400 kronor till 750 kronor
eller i medeltal för de åtta stipendiaterna till 625 kronor, ett belopp,
som, äfven om det något öfverstege det allmänna medeltalet, dock
måste anses vara för lågt för att kunna på ett effektivt sätt motsvara
sitt ändamål.

Efter att sålunda hafva yttrat sig öfver handels- och sjöfartskomiténs
förslag, hade kommerskollegium vidare erinrat, att äfven behofvet
af praktiska studier för andra teoretiskt och praktiskt bildade
tekniker än skeppsbyggare finge anses numera vara föga väl tillgodosedt
genom ifrågavarande anslag af 10,000 kronor. Enligt hvad kollegium
i sin förberörda skrifvelse den 26 september 1893 meddelat, hade
antalet ansökningar om understöd för ifrågavarande ändamål för åren
1887—1893 utgjort i medeltal 23 årligen och antalet personer, som
kommit i åtnjutande af understöd, uppgått i medeltal till 7 om året.
De beviljade understöden hade under samma tid till beloppen vexlat
mellan 400 kronor och 1,300 kronor. I medeltal hade de uppgått till
700 kronor. Under de år, som det af 1894 års Riksdag anvisade förhöjda
anslaget utgått, hade, såsom förut nämnts, sökandenas antal utgjort
sammanlagdt 366, nemligen.

år 1895.
„ 1896
„ 1897.
„ 1898
„ 1899
„ 1900
„ 1901

41

54
46
46
61
63

55

I medeltal hade således de sökande utgjort 52 personer årligen.
Af dessa hade i medeltal 18 kommit i åtnjutande af understöd till belopp,
vexlande mellan 300 kronor och 1,000 kronor och i medeltal uppgående
till 560 kronor. Häraf visade sig, att om också antalet stipendiater
något ökats i förhållande till sökandenas antal eller från 30 till 34
procent, så hade man dermot icke kunnat vidtaga den vid flera tillfällen
såsom högeligen önskvärd framhållna åtgärden att höja understödens
belopp, utan hade dessa tvärtom måst nedsättas i medeltal
från 700 kronor till 560 kronor, ett belopp, som enligt kollegii förBih.
till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Af cl. 8 Höft. 9

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 8-

menande, ingalunda kunde anses uppfylla det åsyftade ändamålet eller
att i någon väsentligare mån för stipendiaten underlätta en längre tids
vistelse i utlandet.

Då härtill komme, att samtliga sökande i regel genom väl vitsordade
teoretiska och praktiska studier visat sig vara fullt qvalificerade
för erhållande af reseunderstöd, och att den inhemska industrien, hvilken
under de senare åren så mäktigt utvecklats och som dag för dag blefve
af allt större betydelse för hela landet, icke kunde anses nu mindre än
förr i förhållande till sitt omfång hafva behof af kunnige och på sina
respektive områden förfarne män, för att kunna bestå i konkurrensen
med den utländska industrien, funne kollegium nödvändigheten att
höja det ifrågavarande anslaget vara till fyllest ådagalagd. Beträffande
storleken af denna höjning vore det ju icke möjligt att öfver det föreliggande
behofvet göra någon exakt beräkning. Att industriens tekniska
stab ganska väsentligt tillväxt, sedan kollegium senast hade att yttra
sig angående ökandet af detta anslag, vore emellertid visst. För att
gifva ett ungefärligt begrepp om denna tillväxt, erinrade kollegium, att
vid nyssnämnda tidpunkt elevantalet vid tekuiska högskolan, hvarifrån
industrien finge antagas till väsentlig grad rekrytera sin tekniska personal,
utgjort 313, under det att antalet för närvarande uppginge till
440, mosvarande en ökning af något öfver 40 procent.

I anledning häraf och med hänsyn till önskvärdheten, att understödsbeloppen
måtte kunna icke oväsentligt höjas, hade kollegium ansett
ökningen af anslaget böra bestämmas till 10,000 kronor och i enlighet
härmed hemstält, att anslaget till reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt
bildade tekniker, hvilka icke egnade sig åt bergshandteringen,
måtte höjas från 10,000 kronor till 20,000 kronor.

Vidkommande det med 25,000 kronor nu utgående anslaget till
understöd åt sådana arbetare i de särskilda näringsyrkena, hvilka
önskade att i främmande länder förvärfva sig ökade insigter och konstfärdighet,
hade kommerskollegium i skrifvelse den 22 oktober 1901,
med förmälan, att med hänsyn till förändrade förhållanden äfven nämnda
anslag måste anses för sitt ändamål otillräckligt, gjort framställning
om förhöjning af samma anslag.

Kollegium hade dervid till en början anfört, att af den utredning,
som föregått Kongl. Maj:ts till 1894 års Riksdag i ämnet gjorda framställning,
framginge, att, medan de för erhållande af understöd från
ifrågavarande anslag inkomna ansökningar under åren 1888—1893 i
medeltal uppgått till 193 årligen, understöd kunnat utdelas till i medeltal
45 personer eller något mera än 23 procent af sökandenas antal. Och

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

67

hade de beviljade understöden icke i något fall öfverstigit 500 kronor,
med hvilket belopp desamma vanligen utgått, utom till sådana arbetare,
som vid understödets beviljande redan vistades å utrikes ort och hvilka
plägat erhålla 400 kronor. Efter anslagsökningen år 1894 hade sökandenas
antal varit

år 1895

n

n

n

u

ii

ii

1896

1897

1898

1899

1900

1901

231

211

278

320

281

333

238

eller i medeltal 270 årligen, motsvarande en ökning af 40 procent af
antalet sökande mot föregående period. Om man icke toge i beräkning
det relativt ringa antalet sökande under år 1901, hvilket enligt
kollegii åsigt hade sin förklaring i den omständigheten, att under år
1900 ett extra anslag å 25,000 kronor utdelats åt yrkesarbetare i och
för besök vid den allmänna verldsutställningen i Paris, och att derigenom
ett mer än dubbelt så stort antal arbetare som vanligt erhållit
reseunderstöd, hade ställningen för de understödssökande icke efter
anslagsökningen förbättrats. Oaktadt understöden under båda perioderna
i regeln utgått med enahanda belopp och utdelats efter samma
grunder, hade nemligen endast 59 personer eller icke fullt 22 procent
af de sökande årligen i medeltal efter år 1895 erhållit reseunderstöd,
under det att, såsom förut nämnts, före denna period stipendiaternas
antal utgjort öfver 23 procent af de sökande.

På grund häraf och med hänsyn till den stora tillväxt, som under
de senare åren egt rum inom yrkesarbetarnes antal, hade kollegium,
som ansett det vara af erfarenheten ådagalagdt, att det resultat, som
med de utdelade understödsmedlen i allmänhet vunnits, varit till väsentligt
gagn för landets industri, funnit, att det vore af vigt, att ifrågavarande
anslag erhölle eu afsevärd höjning, på det att ett större antal
personer, än som hittills varit fallet, kunde komma i åtnjutande af
understöd från detsamma.

Till ytterligare belysande af denna fråga hade kollegium meddelat,
att medan antalet arbetare vid fabriker inom landet samt idkare af
särskilda slag af handtverk och vissa andra dermed jemförliga näringar
jemte deras arbetare, enligt hvad rikets officiella statistik för år 1891
eller det sista år, för hvilket uppgifter i berörda afseende förelegat vid

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

aflåtandet af 1894 års framställning i ämnet, utvisade, uppgått till
168,430, utgjorde enligt samma källa år 1899, det sista år, för hvilket
uppgifter nu vore tillgängliga, antalet af fabriksarbetare samt handtverkare
och deras arbetare efter afdrag af några kategorier af arbetare,
som icke ingått i 1891 års redovisning, 291,028, utvisande vid
jemförelse med uppgifterna för år 1891 en ökning af omkring 73 procent.

Med stöd af hvad sålunda anförts hade kommerskollegium funnit
den ^föreslagna anslagshöjningen böra bestämmas till 40 procent af nu
utgående anslag, eller till 10,000 kronor, och i anledning häraf föreslagit,
att anslaget till understöd åt sådana arbetare i de särskilda
näringsyrkena, hvilka önska att i främmande länder förvärfva sig ökade
insigter och konstfärdighet, måtte höjas från 25,000 kronor till 35,000
kronor.

I en till Kongl. Maj:t stäld, den 28 november 1901 dagtecknad
skrift hade centralstyrelsen för Sveriges handtverks- och industriföreningar,
enligt uppgift på uppdrag af Sveriges handtverks- och industriorganisation
å dess årsmöte i Jönköping den 28 och 29 juni 1901,
anhållit, det täcktes Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåta proposition om
beviljande af ett statsanslag å 20,000 kronor till resestipendier åt handtverksmästare;
varande till stöd härför anfördt hufvudsakligen, att det
finge anses vara ett allbekant faktum, att det svenska handtverket i
våra dagar arbetade under mycket ogynsamma förhållanden och att
sjelfva grundvalen för dess bestånd, yrkesskicklighetens bibehållande
och utveckling, vore allvarsamt hotad; att, medan å ena sidan det nu
för tiden rådande lösa förhållandet mellan mästare och lärling försvårade
lärlingens utbildning till en i sitt yrke kunnig och förfaren man, vår
tids större rörlighet på industriens område samtidigt gjorde det till eu
tvingande nödvändighet för handtverkaren att mer än förr följa med
och taga kännedom om nya arbetsmetoder och stilrigtningar, om han
skulle kunna bestå vid sidan af storindustrien och i konkurrensen med
den utländska produktionen; att sträfvandena att åstadkomma en högre
yrkesutbildning inom våra handtverk härigenom blefve af samhällelig
natur och såsom sådan borde kunna påräkna stöd hos statsmakterna;
att ett verksamt medel till yrkesskicklighetens höjande otvifvelaktigt
vore att sätta yrkesidkaren i tillfälle att genom studieresor i utlandet
taga kännedom om industriens dervarande ståndpunkt och arbetsmetoder;
att staten erkänt rigtigheten häraf genom de resestipendier,
staten sedan länge beviljat åt yrkesarbetare, som i utlandet velat förvärfva
större skicklighet och insigt i sitt yrke; att detta medel till utbildning
och förkofran i yrket dock saknades för sjelfva handtverks -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

69

mästaren, ehuruväl ingen ville bestrida, att en handtverksmästare egde
lika goda, om ej större förutsättningar än en arbetare eller tekniker att
tillgodogöra sig de tillfällen till förvärfvande af ökad insigt i yrket,
som en studieresa i utlandet lemnade; att den omständigheten, att våra
handtverksmästare hittills fått undvara detta stöd af staten för utbildning
i sitt yrke, måhända berodde på en föreställning, att de, ekonomiskt
sedt, ej hade samma behof deraf som en arbetare; att denna uppfattning,
om den förefunnes, dock vederlädes deraf, att det ojemförligt
största antalet af vårt lands handtverksmästare drefve sitt yrke ensamma
eller med endast en eller två arbetare i sin tjenst, hvadan deras inkomst
af yrket i allmänhet ej kunde antagas synnerligen mycket öfverstiga
en skicklig arbetares lön; att förefintligheten af ett verkligt behof af
resestipendier åt handtverksmästare syntes framgå deraf, att handtverkarne
sjelfva sökt med de ringa medel, hvaröfver de förfogade, afhjelpa denna
brist; att sålunda i Sverige utdelades resestipendier åt handtverksmästare
från bryggaren Olof Lundbergs stipendiefond i Lund, af Malmö industriförening
och af Vestra Sveriges konditorsförening; att den ifver,
hvarmed dessa stipendier sökts af dertill berättigade, och de värdefulla
reseberättelser, som afgifvits af stipendiaterna, bure vittne om, att här
förelåge ett verkligt behof, hvars afhjelpande komme att i hög grad
gagna handtverkets utveckling; att i våra grannland, Norge och Danmark,
handtverktmästaren ock åtnjöte denna förmån, i det dessa båda
stater sedan flera år tillbaka anvisat medel till resestipendier; samt att
berörda stipendier i Norge och Danmark utdelades efter hörande och
på förslag af centralstyrelsen för vederbörande lands handtverksorganisation,
hvilken anordning visat sig vara synnerligen ändamålsenlig
för att det med resestipendierna afsedda syftet skulle helt och fullt
vinnas.

Efter remiss hade kommerskollegium häröfver afgifvit utlåtande;
och hade kollegium, jemte erinran, hurusom för beredande af reseunderstöd
åt arbetare vore anvisadt förenämnda anslag å 25,000 kronor,
vidare anfört, att några medel särskild! till reseunderstöd åt personer,
som för egen räkning idkade näringsyrke, deremot icke funnes anslagna.
Åt sådana personer hade emellertid från anslaget till reseunderstöd
åt arbetare i de särskilda näringsyrkena i några fall såväl
under tiden närmast efter anslagets första beviljande som under senare
tid på förslag af kollegium reseunderstöd blifvit af Kongl. Maj:t beviljade.
Då en person drefve ett yrke i så ringa omfattning, att han
utöfvade det ensam eller med biträde af hustru och hemmavarande barn
eller eljest endast med några få biträden och sålunda i allmänhet sjelf

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

deltoge i yrkesarbetets utförande, syntes ej heller någon anledning förefinnas
att, hvad beträffade reseunderstöd för förvärfvande utomlands af
större yrkesskicklighet, göra någon åtskilnad emellan en sådan sjelfständig
yrkesutöfvare och den, som innehade anställning hos arbetsgifvare
i yrket. Efter näringsfrihetens införande och sedan mästerskaps förvärfvande
ej vidare erfordrades för sjelfständig yrkesutöfhing, inträffade
det nog icke så sällan, att en person endast tillfälligtvis tillhörde den
ena eller den andra af nu angifna båda kategorier af yrkesutöfvare.
En yrkesidkare, som i nyssnämnda ringa omfattning bedrefve yrket,
syntes derför äfven under en vistelse utomlands för sin vidare yrkesutbildning,
i likhet med en arbetare, hafva största nyttan af att arbeta
å verkstad eller, i betraktande af yrkesskoleväséndets utveckling numera
inom flera främmande länder, begagna sig af undervisning i yrkesskola.
Han syntes äfven likaväl som en arbetare i allmänhet vara hänvisad
att för sitt uppehälle å utrikes ort derstädes skaffa sig arbetsförtjenst,
alldenstund reseunderstödet vore afsedt endast att utgöra ett bidrag
till betäckande af kostnaderna uti ifrågavarande hänseende. Ansökningar
om reseunderstöd från omförmälda anslag af personer, angående
hvilka, på grund af ansökningshandlingarnes innehåll eller hvad kollegium
eljest varit i tillfälle att om dem inhemta, tydligen framgått, att
de sjelfständigt utöfvade yrket, hade emellertid endast undantagsvis
förekommit. Detta förhållande hade antagligen berott dels på en sådan
uppfattning af uttrycket »arbetare», att detta endast afsåge personer,
som hade anställning hos arbetsgifvare, dels derpå, att för en person,
som för egen räkning utöfvade ett handtverk eller annan dermed jemförlig
verksamhet, väl ofta svårigheter mötte att vara frånvarande från
hemorten under så lång tid, som erfordrades för ett väsentligt ernående
af syftemålet med en resa af ifrågavarande slag.

I detta sammanhang ville kollegium omförmäla, att, enligt hvad
kollegium inhemtat, vid fördelningen i Norge af det för budgetterminen
1900—1901 beviljade anslag å 20,000 kronor till reseunderstöd åt
handtverkare och tekniske arbetare, som önskade i utlandet utbilda sig
i sina fack, af 49 personer, som erhölle understöd för utrikes resa, 6
uttryckligen angåfves vara »mästare». Någon åtskilnad mellan desse
och arbetarne i fråga om de särskilda understödsbeloppen förekomme icke.

I nu förevarande ansökning hade, på sätt förut nämnts, uppgifvits,
att det ojemförligt största antalet af vårt lands handtverksidkare
drefve yrket ensamma eller med allenast en eller två arbetare i sin
tjenst. Denna uppgift vunne äfven stöd af den officiella statistiken.
Enligt senast afgifna berättelse angående fabriker och handtverk, hvilken

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

71

afsåge år 1899, funnes under detta år inom landet 42,350 handtverkare
och 43,023 handtverksarbetare. Beträffande den i ansökningen angifna
kategori af sjelfständiga yrkesutöfvare, som bedrefve yrket i omförmälda
ringa omfattning, ansåge kollegium skäl icke föreligga till anvisande
af särskilt anslag till reseunderstöd, utan syntes dessa personer
fortfarande böra uti ifrågavarande hänseende likställas med arbetare
i de särskilda näringsyrkena samt kunna under samma förutsättningar
i fråga om nödig underbyggnad och arbetsskicklighet, som
gälde för arbetare, erhålla reseunderstöd af omförmälda, redan nu utgående
anslag. I afseende å detta anslag ville kollegium vidare erinra,
hurusom kollegium redan i sin skrifvelse den 22 sistlidne oktober hemstält,
att anslaget måtte höjas från sitt nuvarande belopp 25,000 kronor
till 35,000 kronor. Enligt hvad berörda skrifvelse utvisade, hade kollegium
vid behandlingen af frågan om denna anslagsförhojning tagit
hänsyn till, bland annat, sammanlagda antalet af inom riket befintliga
handtverkare och deras arbetare. Under åberopande af sagda framställning
och hvad kollegium i öfrigt nu anfört, ansåge kollegium föreliggande
ansökning innebära ett ytterligare skäl för den af kollegium
föreslagna höjningen af anslaget till understöd åt arbetare i de särskilda
näringsyrkena. Kollegium ansåge sig emellertid böra hemställa,
att sistnämnda anslag måtte uttryckligen förklaras afse beredande af
reseunderstöd äfven åt personer, som sjelfständigt idkade näringsyrke
och som önskade att i främmande länder genom arbete å verkstäder
eller begagnande af undervisning i yrkesskola förvärfva sig ökade insigter
och konstfärdighet.

Om än sålunda, enligt kollega åsigt, något särskildt anslag icke
erfordrades till reseunderstöd åt sådane handtverksidkare, som vore att
i nu förevarande hänseende likställa med arbetare, syntes det kollegium
deremot med fog kunna ifrågasättas att genom anvisande af särskildt
anslag bereda dylika understöd åt personer, som sjelfständigt idkade
handtverk eller annan dermed jemförlig industri i sådan större omfattning,
att de i regel icke sjelfve deltoge i yrkesarbetet, utan hade till
hufvudsaklig uppgift att leda och öfvervaka detta, men icke befunne
sig i den ekonomiska ställning, att de vore i tillfälle att uteslutande
med egna medel kunna bekosta sig utrikes studieresor. För sådana
personer, derest de egde nödiga förutsättningar i afseende å underbygg11^
och insigter i yrket, skulle det tvifvelsutan, likasom för det
yrke de idkade, ofta vara till stort gagn att få utomlands taga kännedom
om nya arbetsmetoder, särskildt med hänsyn till den stora an -

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

vändning jemväl inom den så kallade mindre industrien, hjelpmaskiner
numera vunnit i åtskilliga främmande länder.

Ett anslag af statsmedel för nu angifna ändamål syntes vara
närmast jemförligt med de anslag, som vore anvisade till reseunderstöd
åt bergsleknici samt andra teoretiskt och praktiskt bildade teknici.
I likhet med hvad som egde rum beträffande sistnämnda båda anslag
borde de särskilda reseunderstöden beviljas till vexlande belopp, beroende
på aflägsenheten af det land eller de länder, dit sökanden ämnade begifva
sig, samt den tid han ärnade på resan använda. Närmare uppgift,
bland annat, härom äfvensom rörande ändamålet med resan borde
i ansökningen uppgifvas. Till en början och innan någon erfarenhet
vunnits angående antalet af de personer, som, i besittning af nödiga
förutsättningar, skulle befinnas vilja begagna sig af reseunderstöd för
ifrågavarande ändamål, syntes anslaget kunna bestämmas till ett jemförelsevis
mindre belopp, livilket kollegium för närvarande funne lämpligen
kunna bestämmas till 5,000 kronor. Derest ett särskildt anslagför
ändamålet skulle beviljas, komme emellertid antagligen större svårighet
än i fråga om arbetare och med dem likstälda yrkesidkare att möta
vid bedömandet, huruvida vederbörande sökande egde nödiga förutsättningar
och förhållandena i öfrigt vore sådana, att sökandena borde
komma i åtnjutande af reseunderstöd. Med afseende härå syntes det
kollegium, som kunde förväntas erhålla uppdrag att afgifva förslag till
den årliga fördelningen af anslaget, ändamålsenligt, att, såsom jemväl i
förevarande ansökning finge anses vara åsyftadt, centralstyrelsen för
Sveriges handtverks- och industriföreningar, hvilken kunde antagas i
allmänhet ega eller lätt förskaffa sig närmare kännedom om sökandena,
lemnades tillfälle att, innan förslag af kollegium afgåfves, yttra sig
öfver ansökningarne. I fråga om de förutsättningar, sökande till erhållande
af reseunderstöd för nu ifrågavarande ändamål borde ega, ansåge
kollegium sig särskildt böra framhålla angelägenheten, att sökandena
vore så förtrogne med språket i de länder, dit de ärnade begifva
sig, att de kunde draga afsedd nytta af vistelsen derstädes. Rörande
vilkoren för åtnjutande af reseunderstöd syntes i hufvudsak enahanda
bestämmelser böra gälla som beträffande reseunderstöd från anslagen
till bergsteknici och teoretiskt och praktiskt bildade teknici.

Med stöd af hvad sålunda anförts hade kollegium funnit föreliggande
ansökning böra så till vida vinna afseende, att åtgärd vidtoges
för anvisande af ett årligt anslag af tills vidare 5,000 kronor att
användas till reseunderstöd åt sådane idkare af handtverk och annan
mindre industri, hvilka bedrefve sin verksamhet i den omfattning, att

Statsutskottets Utlåtande N:o 8-

73

de i allmänhet icke, sjelfve deltoge i yrkesarbetet, och hvilka önskade
att genom inhämtande i främmande länder af nya arbetsmetoder med
mera förvärfva ytterligare insigter och erfarenhet.

Bland åtgärder egnade att främja den svenska industriens utveckling
syntes departementschefen de vara icke minst beaktansvärda,
som afsåge att bereda personer, hvilka i en eller annan egenskap egnade
sig åt industriens tjenst, möjlighet att genom vistelse i främmande
länder med högt uppdrifven industriel verksamhet förvärfva ökad skicklighet
och praktisk erfarenhet, hvar inom den gren af industrien, som
han valt till sitt särskilda arbetsområde. För att genom åtgärder af
nu antydda beskaffenhet den svenska industrien och de särskilda grenarne
af densamma skulle komma att tillföras allt det gagn, som på
denna väg utan tvifvel stode att vinna, erfordrades dock i första rummet,
att de anslag, som redan vore anvisade i syfte att bereda sådana
i industriens tjenst varande personer, för hvilka anslagen vore afsedda,
möjlighet att utbilda sig i utlandet, till beloppen så tilltoges, att icke
understöden från dem måste begränsas till ett alltför ringa antal personer
i förhållande till dem, som önskade komma i åtnjutande af understöd
och till erhållande af sådant visade sig vara väl qvalificerade.
Hvarken ur denna synpunkt eller, hvad anginge anslaget till reseunderstöd
åt tekniker, med hänsyn till storleken af de understöd, som
från detsamma kunde utdelas, kunde dessa anslag, hvilkas nuvarande
belopp bestämts år 1894 och redan i betraktande af då varande förhållanden
syntes hafva blifvit väl knappt tillmätta, nu mera anses på
ett fullt tillfredsställande sätt fylla sin uppgift. Af kommerskollegii
utredning framginge nemligen, att under åren 1895—1901 i medeltal
af 52 sökande endast 18 kunnat årligen tilldelas understöd från anslaget
till reseunderstöd åt tekniker. Sedan anslaget med år 1895 höjts, hade
visserligen förhållandet i berörda afseende något förbättrats, i det att
antalet stipendiater i förhållande till antalet sökande ökats från 30 procent
till 34 procent, men å andra sidan hade understödsbeloppen måst
nedsättas från i medeltal 700 kronor till i medeltal 560 kronor. Beträffande
anslaget till reseunderstöd åt ‘arbetare visade samma utredning,
att under åren 1895—1901 i medeltal endast 59 personer eller
knappt 22 procent af antalet sökande bekommit understöd.

Fn höjning af dessa båda anslag vore således redan af nu anförda
skäl väl behöflig och påkallades än ytterligare, hvad anginge anslaget
till reseunderstöd åt arbetare, deraf att, om, såsom kommerskollegium
hemstält och departementschefen funne vara lämpligt, detta anslag förslå.
till Riksd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 8 Käft. 10

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

klarades afse beredande af understöd äfven åt sådana personer, som
sjelfständigt idkade näringsyrke, vare sig ensamma eller med biträde
endast af hustru och hemmavarande barn eller eljest med några få
biträden, och hvilka således under alla förhållanden sjelfva deltoge i
arbetet, antalet af de personer, hvilka komme att uppträda såsom
sökande till erhållande af understöd från anslaget, antagligen komme
att än ytterligare ökas, samt, beträffande anslaget till reseunderstöd åt
tekniker, af önskvärdheten att utöfvarne af en för vårt land vigtig
industrigren eller skeppsbyggeri måtte kunna i mer afsevärd mån än
hittills tillgodoses från anslaget.

Genom att höja omförmälda anslag med de af kommerskollegium
föreslagna beloppen, mot hvilka departementschefen icke hade något att
erinra, syntes samma anslag böra blifva tillräckliga för att fylla de anspråk,
som skäligen kunde ställas på dem. Härmed vore dock icke allt gjordt,
som kunde och borde göras. Ännu återstode nemligen en kategori af
industriidkare, för hvilka nämnda anslag icke vore afsedda och som derför
icke heller kunde erhålla understöd från dem, äfven om, hvilket ingalunda
vore förhållandet, anslagen skulle blifva äfven för dem tillräckliga.
Denna kategori af industriidkare utgjordes af sådana personer, som sjelfständigt
idkade handtverk eller annan dermed jemförlig industri i sådan
omfattning, att de i regel icke sjelfva deltoge i }?rkesarbetet, utan hade
till hufvudsaklig uppgift att leda och öfvervaka detta, men icke befunne
sig i den ekonomiska ställning, att de vore i tillfälle att uteslutande
med egna medel kunna bekosta sig utrikes studieresor. Då det uppenbarligen
läge stor vigt vid att yrkesskickligheten inom handtverken upprätthölles
och utvecklades så, att den fullt motsvarade tidens fordringar,
och ett verksamt medel härtill måste vara, att yrkesutöfvarne förvärfvade
kännedom om de arbetsmetoder och nva smakrigtningar, som gjorde sig
gällande i utlandet, kunde det betraktas såsom ett steg i den rätta
rigtningen att söka bereda äfven sådana idkare af handtverk, hvarom
nyss nämnts, möjlighet att i utlandet förvärfva ökad arbetsskicklighet,
och ansåge departementschefen fördenskull, att för detta ändamål borde
anvisas ett särskildt anslag af 5,000 kronor, att utdelas enligt de närmare
bestämmelser, som kunde varda af Kongl. Maj:t meddelade.

För att bereda tillgång till såväl sist.berörda anslag som ock
höjning af anslagen till reseunderstöd åt arbetare och åt tekniker
erfordrades, att det under sjunde hufvudtiteln numera uppförda anslaget
till befrämjande i allmänhet af slöjderna om 48,500 kronor,
hvarifrån utginge, förutom sistnämnda två anslag, 10,500 kronor till
manufakturernas befrämjande, 1,500 kronor till slöjd expositioners befräm -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

75

jande och 1,500 kronor utan särskildt angifvet ändamål, ökades med

25,000 kronor till 73,500 kronor.

I sammanhang härmed har Riksdagen till behandling förehaft en
af herr G. J. Hammarström m. fl. inom Andra Kammaren väckt motion
(n:o 39), deri yrkats, att Riksdagen måtte bevilja ett anslag af 20,000
kronor att, på sätt och under vilkor, som Kongl. Maj:t funne skäligt
bestämma, användas till resestipendier åt handtverksidkare, som önskat
att genom inhemtande i främmande länder af nya arbetsmetoder förvärfva
ytterligare insigter och erfarenheter i sina respektive yrken.

Af hvad i nämnda motion anföres framgår, att motionärerna afse,
att det af Kongl. Maj:t nu med förhöjdt belopp af 35,000 kronor äskade
anslaget till reseunderstöd måtte utdelas allenast till arbetare i de särskilda
yrkena, och att således det af Kongl. Maj:t framstälda förslaget
om att detta anslag äfven måtte få användas för beredande af reseunderstöd
åt personer, som sjelfständigt idka näringsyrke, men dock
personligen deltaga i arbetets utförande, icke måtte bifallas. Deremot
anse motionärerna,, att dessa handtverksidkare uti ifrågavarande afseende
böra sammanställas med de idkare af handtverk och annan mindre
industri, för hvilka Kongl. Maj:t nu begär ett särskildt anslag till reseunderstöd
å 5,000 kronor, samt att detta anslag måtte höjas till 20,000
kronor.

På de af kommerskollegium anförda skäl anser emellertid utskottet
anledning icke förefinnas att, i fråga om beredande af reseunderstöd
för förvärfvande utomlands af större yrkesskicklighet, göra åtskilnad
mellan den, som drifver yrke i så ringa omfattning, att han utöfvar det
ensam eller med biträde af hustru och barn eller eljest endast med
några få biträden och sålunda i allmänhet sjelf deltager i arbetets
utförande, samt den, som är anstäld såsom arbetare hos arbetsgifvare.
Utskottet finner sig alltså böra biträda det af Kongl. Maj:t i detta hänseende
framstälda förslag; och då den äskade anslagshöjningen till
reseunderstöd åt dessa personer synes vara af förhållandena påkallad,
anser utskottet sig böra tillstyrka densamma.

Plvad derefter beträffar den begärda ökningen från 10,000 kronor
till 20,000 kronor i anslaget till reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt
bildade tekniker, hvilka icke egna sig åt bergshandteringen, så och då
denna ökuing, enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas, är föranledd
af önskvärdheten att i större utsträckning, än hittills skett, kunna bereda
understöd åt personer, som vilja i främmande länder utbilda sig för

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

skeppsbyggeriverksamhet, har utskottet icke velat motsätta sig densamma.

Utskottet anser sig äfven böra tillstyrka beviljandet af det till
resennderstöd åt sådana idkare af handtverk och annan mindre industri,
hvilka bedrifva sin verksamhet i den omfattning, att de i allmänhet
icke sj elfva deltaga i yrkesarbetet, begärda anslaget å 5,000 kronor, då
det otvifvelaktigt borde lända landets industri till gagn, om sådana
personer, hvilka hafva till hufvudsaklig uppgift att ordna och leda
arbetet, blefve satta i tillfälle att i främmande länder taga kännedom
om nya arbetsmetoder och arbetet underlättande hjelpmaskiner. Att,
såsom i förenämnda motion föreslås, för detta ändamål — med någon
utvidgning i afseende å de personer, som skulle kunna från anslaget
bekomma understöd — bevilja ett så högt belopp som 20,000 kronor,
anser utskottet icke lämpligt, då ännu erfarenhet saknas, i hvad mån
anslaget kan komma alt anlitas till resehjelp åt kompetente personer
Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t
föreslagit och, hvad mom. a) och c) beträffar, med
afslag å herr Hammarströms med flere ofvannämnda
motion, må

a) jemte förklarande, att det under anslagstiteln
»befrämjande i allmänhet af slöjderna» uppförda anslag
till understöd åt sådana arbetare i de särskilda näringsyrkena,
hvilka önska att i främmande länder förvärfva
sig ökade insigter och konstfärdighet, må användas
för beredande af reseunderstöd äfven åt personer, som
sjelfständigt idka näringsyrke, men dock personligen
deltaga i arbetets utförande, höja berörda anslag med

10,000 kronor, eller från 25,000 kronor till 85,000
kronor;

b) höja det under samma anslagstitel nu anvisade
anslag till reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt
bildade tekniker, hvilka icke egna sig åt bergshandteringen,
med 10,000 kronor, eller från 10,000 kronor
till 20,000 kronor; och

c) under nu ifrågavarande anslagstitel till understöd
åt sådana idkare af handtverk och annan mindre
industri, hvilka bedrifva sin verksamhet i den omfattning,
att de i allmänhet icke sjelfva deltaga i

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

77

yrkesarbetet, och som önska att genom inhemtande i
främmande länder af nya arbetsmetoder med mera förvärfva
ytterligare insigter och erfarenhet, ''uppföra ett
särskildt anslag af 5,000 kronor. ,

Vid bifall till hvad utskottet sålunda föreslagit kommer anslaget
till befrämjande i allmänhet af slöjderna att ökas med 25,000 kronor,
eller från 48,500 kronor till 73,500 kronor.

Rese och traktamentspenningar.

7:o) Kongl. Maj:t har förslagit Riksdagen att höja det å sjunde Ang. anslag
hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till rese - och traktamentspennin- l^a^''eJsc.h
gar med 13,584 kronor, eller från 18,769 kronor till 32,353 kronor. ‘penningar.

Af statsrådsprotokollet inhemtas i fråga om detta ärende följande. [9.]

Sedan vid föredragning inför Kongl. Maj:t den 12 januari 1889
af frågan angående anordnande af fabriksinspektion chefen för civildepartementet
anfört, bland annat, att yrkesinspektörernas arfvoden icke
syntes böra sättas lägre, än hvad en tredje gradens tjensteman åtnjöte,
eller 6,400 kronor, samt att inspektörerna under sina tjensteresor borde
få åtnjuta ersättning för resekostnad och dagtraktamente enligt resereglementets
tredje klass, hade Kongl. Maj:t, i syfte att åt en hvar
af inspektörerna bereda arfvode med nyssnämnda belopp, hos Riksdagen
äskat härför erforderligt anslag. I skrifvelse den 15 maj 1889
hade Riksdagen anmält, att Riksdagen på det sätt bifallit Kongl. Maj:ts
berörda framställning, att Riksdagen till aflöning åt tre inspektörer
anvisat 15,000 kronor, med 5,000 kronor till hvardera för år räknadt,
samt tillika beslutit, att de ifrågavarande inspektörerna skulle åtnjuta
ersättning för resekostnad och dagtraktamente enligt fjerde klassen i
gällande resereglemente. Enligt bref den 12 oktober samma år hade
Kongl. Maj:t derefter förordnat, att en hvar af de tre yrkesinspektörerna
skulle ega att åtnjuta årligt arfvode till det af Riksdagen bestämda
belopp, hvarjemte förklarats, att yrkesinspektörerna skulle ega
att för tjensteresor, som af dem företoges, åtnjuta resekostnads- och
traktamentsersättning enligt fjerde klassen i gällande resereglemente.

I eu till chefen för finansdepartementet stäld skrift hade yrkesinspektörerna
i rikets samtliga yrkesinspektionsdistrikt gjort framställning
om beredande åt dem af ersättning för resekostnad och dagtraktamenten
enligt tredje klassen i resereglemente^

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Öfver denna framställning hade kommerskollegium den 12 november
1901 afgifvit infordradt utlåtande, deri kollegium, jemte erinran
att tillsyn å efterlefnaden åt lagen angående minderårigas och qvinnors
användande till arbete i industrielt yrke den 17 oktober 1900, utom i
fråga om grufdrift, som vore att hänföra till bergsbruk, vid hvilket
tillsynen utöfvades af vederbörande bergmästare, nu mera jemväl ålåge
yrkesinspektörerna, vidare anfört, att för eu effektiv yrkesinspektion
det uppenbart vore af största vigt, att yrkesinspektörerna, i den mån
deras hemarbeten det medgåfve, vore, för utöfvande af inspektionsverksamheten,
stadda å tjensteresor. På grund häraf och jemväl ur
billighetens synpunkt ansåge kollegium det vara synnerligen angeläget,
att åt yrkesinspektörerna bereddes sådan ersättning för deras tjensteresor,
att inspektörerna icke nödgades, såsom för närvarande ofta vore
fallet, å dem göra uppoffringar af egna medel, ett förhållande, som
kunde gifva anledning befara, att resorna icke företoges i den omfattning,
som för ernående af yrkesinspektionens syfte vore önskligt.
De ekonomiska uppoffringar i nu ifrågavarande hänseende, som yrkesinspektörerna
finge vidkänas, måste dessutom till följd af de under
de senare åren i allmänhet ytterligare stegrade lefnadskostnaderna vara
än mer känbara än tillförene; och tillstyrkte kollegium, att Kongl.
Maj:t täcktes bereda yrkesinspektörerna ersättning för deras tjensteresor
efter tredje klassen i gällande resereglemente. För den händelse
emellertid Kongl. Maj:t skulle finna en uppflyttning af yrkesinspeklörerua
i högre klass af gällande resereglemente icke böra ega rum,
men deremot ansåge det icke vara med grunderna för nämnda reglemente
oförenligt att, med bibehållande af resekostnadsersättning enligt
reglementets fjerde klass, tillerkänna yrkesinspektörerna förhöjdt
dagtraktamente under deras tjensteresor, hemstälde kollegium, att sådant
förhöjdt traktamente måtte dem beredas till belopp, icke understigande
tio kronor.

Statskontoret, hvars yttrande jemväl infordrats, har i utlåtande
den 14 december 1901 uttalat såsom sill åsigt, att, med hänsyn till
den ställning, ifrågavarande inspektörer intoge, samt vigten af det dem
anförtrodda uppdrag, det dagtraktamente af sex kronor, som af dem nu åtnjötes
under tjensteresor, vore alltför lågt, hvarjemte statskontoret erinrat,
att till civildepartementet dåmera aflemnats ett på uppdrag af
chefen för nämnda departement upprättadt förslag till nytt resereglemente,
i hvilket förslag ifrågasatts höjning af dagtraktamentet för tjenstemän
tillhörande fjerde klassen.

Då såväl billigheten som statens eget intresse kräfde, att yrkes -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

79

inspektörerna för resor, som af dem i tjensten företoges, tillerkändes
godtgörelse till belopp, motsvarande de med resorna förenade utgifter,
men erfarenheten visat, att det dagtraktamente af sex kronor, yrkesinspektörerna
egde åtnjuta enligt den klass i resereglemente^ hvarefter
resekostnadsersättning till dem nu utginge, icke vore tillräckligt att
bereda dem en sådan godtgörelse, ansåge departementschefen rättelse
häruti böra vidtagas; och då jemväl med hänsyn till vigten af yrkesinpelctörernas
verksamhet det vore fullt befogadt, att deras resekostnadsersättning
beräknades efter tredje klassen i berörda reglemente,
ansåge departementschefen, att, oberoende af den höjning i dagtraktamentet
för tjensteman, tillhörande fjerde klassen i resereglemente^
som kunde blifva en följd af det på Kongl. Maj:ts pröfning beroende
förslaget till nytt resereglemente, yrkesinspektörerna borde förklaras
ega att för sina tjensteresor åtnjuta ersättning efter tredje klassen i
samma reglemente, för hvilken klass dagtraktamentet nu vore bestämdt
till tio kronor.

Derest denna departementschefens åsigt af Kongl. Maj:t gillades,
borde det å sjunde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till rese- och
traktamentspenniugar höjas; och kunde, enligt hvad departementschefen
inhemtat, den för ändamålet erforderliga höjningen af berörda anslag
antagas komma att uppgå till omkring 13,500 kronor, hviiket
belopp dock, för vinnande af jemn slutsumma å anslagen under denna
hufvudtitel, borde ytterligare ökas med 84 kronor eller till 13,584
kronor.

Då, på sätt departementschefen antydt, förslag till nytt resereglemente
är på Kongl. Maj:ts pröfning beroende, har det synts utskottet
olämpligt att nu förklara yrkesinspektörerna berättigade att för
sina tjensteresor åtnjuta ersättning efter resereglementets tredje klass,
vid det förhållande att nytt sådant reglemente kommer åt,t utfärdas,
enär full visshet ej förefinnes om de förmåner, som skulle komma att
på sådant sätt dem tillförsäkras.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. öfrig a
ordinarie
andag*

Ang. arfvode
för en byråassistent
d
finansdepartementets
bankbyrå.

[10.]

Ang. ordnande
och
registrerande
af vissa handlingar
i kammararkivet.

[il.]

Öfriga ordinarie anslag

8:o) Beträffande öfriga ordinarie anslag under denna hufvudtitel
har någon förändring icke ifrågasatts.

Utskottet hemställer,

att samtliga de ordinarie anslagen under denna
hufvudtitel, i hvilka utskottet icke härofvan föreslagit
förändring, må i riksstaten för år 1903 uppföras med
oförändrade belopp, dock att i anslaget till skrifmaterialer
och expenser, ved m. m. må få göras den
jemkning, som till jemnade af hufvudtitelns slutsumma
kan erfordras.

Extra anslag.

Arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.

9:o) 1 öfverenstämmelse med Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda fram ställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till beredande af arfvode för
en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå, på
extra stat för år 1903 anvisa ett belopp af 4,500
kronor.

Ordnande och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet.

10:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till ordnande och
registrerande af vissa handlingar i kammararkivet af förut beviljadt anslag
å 20,000 kronor på extra stat för år 1903 anvisa 5,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, hurusom
1901 års Riksdag med anledning af eu af Kongl. Maj:t gjord framställning
till ordnande och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet
beviljat ett anslag af 20,000 kronor, att utgå under fyra år, och
deraf för år 1902 å extra stat under sjunde hufvudtiteln anvisat 5,000
kronor, att ställas till kammarkollegii disposition mot den redovisning
och kontroll, som Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt föreskrifva

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

81

Sedan kammarkollegium afgifvit förslag till användning af förenämnda,
af Riksdagen på extra stat för år 1902 anvisade anslag å

5,000 kronor, dervid kollegium tillika meddelat, att vid ordnande af
kammararkivets handlingar man särskild! de senare åren sökt, der så
varit möjligt och lämpligt, åstadkomma nödig enhetlighet mellan dessa
och riksarkivets samlingar, hade Kong!. Maj:t vid ärendets föredragning
den 8 november 1901 förordna!, att af nyssberörda anslag ett
belopp af 4,800 kronor finge utgå i arfvoden af lika storlek till tre
särskilda biträden åt kammararkivarien, och återstoden eller 200 kronor
efter kammarkollegii bepröfvande användas till de särskilda utgifter,
som kunde föranledas af arbetet med samma handlingars ordnande och
registrerande.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till ordnande och registrerande
af vissa handlingar i kammararkivet af förut
beviljadt anslag å 20,000 kronor på extra stat för år
1903 anvisa 5,000 kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

ll:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till gäldande af
utaf statskontoret gjorda förskott, 107,080 kronor 26 öre, å extra stat
för år 1903 anvisa ett motsvarande belopp, som för undvikande af
öretal i riksstaten borde utföras med 107,081 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att de af statskontoret förskottsvis
bestridda utgifter, som tillhörde sjunde hufvudtiteln och borde till
ersättande hos Riksdagen anmälas, vore enligt uppgift från statskontoret: till

ersättning till egare af skattefrälsehemman, hvilkas ränta icke blifvit

af statsverket inlöst, ............................................. kronor 18,027: 8 8

„ ersättning för förskott till inlösen af kronotionde „ 3,803:7 5

„ kommerskollegium, enligt kongl. brefvet den 17
juni 1893, utanordnade medel för godtgörande

af vissa utgifter och kostnader för svenskt
sjöfolk ........................................................................

Transport kronor 21,831: 63

llih. till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 11

Ersättning
för af stats
kontoret
gjorda förskott.

[12.]

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. anslag
till förstärkning
af arbetskrafterna
vid
tullverket.

[13.]

Transport kronor 21,831: 63
m. m., 12,300 kronor, samt, enligt kong!, brefvet
den 22 januari 1897 angående ordningen och sät -

tet för gäldande af vissa utgifter, som föranledas
af stadgandena i §§ 319 och 321 i sjölagen, utanordnade
medel, 500 kronor, eller tillsammans „ 12,800: —

till kostnader för handels- och sjöfartskomitén ...... ,, 55,206: 6 3

,, kostnader för verkstäld utredning i fråga om

anskaffande af nytt kanslihus .............................. ,, 17,242: —

eller tillhopa kronor 107,080: 2 6.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till ersättning för ofvanberörda,
af statskontoret gjorda förskott, å extra stat
för år 1903 bevilja 107,081 kronor.

Förstärkning af arbetskrafterna vid tullverket.

12:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till förstärkning
af arbetskrafterna vid tullverket på extra stat för år 1903 bevilja ett anslag
af 217,600 kronor.

Enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas, hade generaltullstyrelsen
i skrifvelse den 11 sistlidne november, i sammanhang med afgifvande
af förslag till tullverkets ordinarie utgiftsstater för år 1903,
anfört, att styrelsen med afseende å den granskning af tullverkets
stater, som för närvarande påginge genom den af Kongl. Maj:t den
6 november 1900 för ändamålet tillsatta komité, ansett sig icke böra
ifrågasätta uppförande å vare sig ordinarie eller extra stat af nya
tjenster samt fördenskull icke heller någon höjning i extra aflöningsstaten,
men att styrelsen icke heller kunde föreslå minskning i densamma,
i följd hvaraf styrelsen hemstält, att extra aflöningsstatens
slutsumma måtte äfven för år 1903 upptagas till samma belopp, som
bestämts för år 1902, eller 217,600 kronor.

Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning har utskottet funnit sig
böra tillstyrka och hemställer derför,

att Riksdagen må, till förstärkning af arbetskrafterna
vid tullverket, på extra stat för år 1903
bevilja ett anslag af 217,600 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

88

Underhåll och reparationer af publika byggnader.

13:o) Kong].. Maja har föreslagit Riksdagen att till underhåll och
reparationer af publika byggnader på extra stat för år 1903 bevilja ett
anslag af 50,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas härom följande.

Med förmälan, att de af öfverintendentsembetet disponerade medel
under de närmaste åren syntes blifva synnerligen hårdt anlitade dels
för ersättande af de kostnadsbelopp, som på framställning af embete!
enligt Kongl. Maj:ts beslut af statskontoret förskjutits för redan utförda
reparationsarbeten eärskildt inom olika landshöfdingeboställen, dels ock
för verkställande af motsedda dylika arbeten af särdeles omfattande
beskaffenhet, hade öfverintendentsembetet i skrifvelse den 19 november
1901 hemstält, det täcktes Kongl. Maja föreslå Riksdagen att på extra
stat för år 1903 anvisa ett anslag å 50,000 kronor till underhåll och
reparationer af publika byggnader; och hade öfverintendentsembetet
beträffande användningen af ett sådant anslag anfört, att, såvidt redan
nu kunde uppgifvas, embete! för sin del ansåge, att detsamma borde
användas för följande ändamål, nemligen:

till restaurering af det Karolinska grafkoret vid
Riddarholmskyrkan ................................................

kronor

25,000: --

11

fullbordande af iståndsättandet utaf Vadstena
slotts fasader ............................................................

•i)

4,500: —

11

stensättning af sydöstra delen af Halmstads slotts
borggård ....................................................................

11

1,650: —

11

förändring och reparation af folkskoleläraresemi-nariets i Göteborg souterrain..............................

Ii

6,000: —

11

uppsättande af nytt spjelstaket mot Seminarie- och
Öfre Husargatorna vid nyssnämnda seminarium

11

1,650: —

11

iståndsättande af fasaderna å länsresidenset i
Venersborg ..............................................................

11

4,000: —

påläggande af nytt plåttak å länsresidenset i
Carlstad .....................................................................

11

2,300: —

iståndsättande af Gefle slotts fasader.....................

11

3,400: —

11

anordnande af elektrisk belysning vid länsresi-denset i Östersund ................................................

11

1,500

Summa kronor

50,000: —

Ang. anslag
till underhäll
och reparationer
af publika
byggnader.

[14.]

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ett anslag för berörda ändamål af den storlek, öfverintendentsembetet
nu ifrågasatt, har departementschefen ansett jemväl för nästkommande
år erforderligt.

I statsverkspropositionen till 1899 års Riksdag föreslog Kong!.
Maj:t under sjunde hufvudtiteln, att reservationsanslaget till byggnader
och reparationer måtte höjas med 100,000 kronor, eller från 200,000
kronor till 300,000 kronor.

Med anledning häraf yttrade Riksdagen i skrifvelse den 14 maj
1899, att Riksdagen, på de af öfverintendentsembetet i skrifvelse den 15
november 1898 anförda skäl, funnit en ökning i det belopp, hvartill
ifrågavarande anslag år 1884 höjdes och sedermera alltjemt bestämts,
vara af verkligt behof påkallad. Då emellertid af nämnda embetes
utredning i ämnet syntes framgå, att eu del af den beräknade kostnaden
för reparationsarbeten kunde tillskrifvas den omständighet, att erforderliga
arbeten blifvit under närmast föregående tid i brist på tillgångar
å anslaget undanskjutna, förestälde sig Riksdagen, att, om
medel till utförande af hvad sålunda blifvit, eftersatt blefve beviljade,
anslagsbehofvet borde derefter nedgå under den af Kongl. Maj:t då
såsom ordinarie anslag äskade summa. Med afseende derå höjde Riksdagen
det ordinarie anslaget till 250,000 kronor samt uppförde å extra
stat ett anslag å 50,000 kronor till utförande af uppskjutna underhållsoch
reparationsarbeten.

Detta extra anslag har jemväl af 1900 och 1901 årens Riksdagar
beviljats.

Äfven det nu för underhåll och reparationer af publika byggnader
af Kongl. Maj:t äskade extra anslaget å 50,000 kronor anser utskottet
sig böra tillstyrka Riksdagen bevilja. Men utskottet har dervid
velat fästa uppmärksamheten på, att, då med detta anslag, såsom ofvan
nämnts, ursprungligen afsågs att bereda medel till sådana reparationsarbeten,
som år 1898 förklarats hafva blifvit i brist på tillgångar
undanskjutna, det borde kunna emotses, att dessa eftersatta arbeten
nu snart hunnit utföras och att det extra anslaget för ifrågavarande
ändamål alltså icke vidare skall blifva behöflig!.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till underhåll och reparationer
af publika byggnader, på extra stat för år 1903 bevilja
ett anslag af 50,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

85

Uppförande af en tillbyggnad vid länsresidenset i Visby.

14:o) Vidare har Kong!. Maj:t föreslagit Riksdagen att för upp- Ang. mbyggförande
af eu tillbyggnad till länsresidenset i Visby på extra stat för år residenset T
1903 anvisa ett belopp af 54,000 kronor. Visby.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen uti denna fråga
anfört följande.

Med skrifvelse den 18 juni 1901 hade öfverintendentsembetet
öfverlemnat dels en af landshöfdingen i Gotlands län C. Cedercrantz
till embete! ingifven skrift, deri han med hänsyn till det synnerligen
otidsenliga och bristfälliga skick, hvari landshöfdingeresidenset i
Visby befunne sig, anhållit, att åtgärder mätte vidtagas för afhjelpande!,
af ifrågavarande bristfälligheter, dels ock instrument öfver en den 17
april samma år påbörjad och den 24 derpåföljde maj afslutad laga afoch
tillträdessyn mellan f. d. landshöfdingen E. Poignant, afträdare,
och landshöfdingen Cedercrantz, tillträdare, enligt hvilket instrument
afträdande boställshafvaren ålagts utföra arbeten till belopp af 87 kronor
50 öre samt Kongl. Maj:t och kronan påsynats arbeten, hvilkas verkställande
beräknats komma att betinga eu kostnad af tillhopa 19,521
kronor 9 5 öre; och hade öfverintendentsembetet anfört, bland annat, hurusom
af nämnda handlingars innehåll framginge, hvilket embetet äfven vore
i tillfälle att vitsorda, att landshöfdingebostaden i Visby, ur olika synpunkter
sedt, vore i hög grad otillfredsställande, först och främst genom
de till densamma hörande lägenheternas otillräckliga antal, obeqväma
inredning och mestadels ringa höjd, hvilken senare i vissa rum vore
allenast 2,78—2,80 meter, eller föga mer än den enligt § 32 i byggnadsstadgan
för rikets städer för boningsrum lägst tillåtna af 2,7 0 meter,
samt vidare på grund af de brister i fråga om skydd mot köld och
drag, hvarmed den vore behäftad. Dessa missförhållanden kunde visserligen,
åtminstone till en de], afhjelpas genom de vid omförmälda laga
syneförrättning föreslagna reparationer och förbättringar, men för att
fylla skäliga fordringar äfven på en ingalunda anspråksfull bostad,
tarfvades utan gensägelse vida mera omfattande åtgärder. Då utrymmet
i ifrågavarande byggnad redan vore, om än pa ett opraktiskt sätt,
användt, kunde af tillträdande boställhafvaren begärd tillökning i rummens
antal icke inom det nuvarande residenset beredas, utan måste för
sagda ändamål en tillbyggnad till detsamma anbringas, hvilket lämpligen
syntes kunna ske genom uppförande af en flygel vid residensets södra

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

gafvel. Eu sådan tillbyggnad kunde dock icke företagas, förrän Riksdagen
dertill anvisat erforderligt anslag, och följaktligen kunde den icke
heller antagas blifva till användning färdig förr än efter omkring tre
år, hvarför det syntes blifva nödigt att, utan afbidan på ett dylikt
anslags beviljande, redan under år 1901 träffa sådana anordningar, att
boställshafvaren kunde få åt sig upplåten en bostad, mot hvilken icke
alltför befogade anmärkningar med hänsyn till beqvämlighet, prydlighet
och omboning kunde framställas, hvarvid dock gifvetvis skulle iakttagas,
att de åtgärder, som då kunde komma att bringas till verkställighet,
icke i någon väsentligare mån beböfde rubbas genom tillkomsten af en
blifvande flygelbyggnad. Om beredande af medel till en sådan byggnads
uppförande ville öfverintendentsembetet framdeles göra hemställan, och
funne embetet sig för det dåvarande endast böra afgifva förslag rörande
hvad som omedelbart borde för vinnande af en lämpligare disposition
af lägenheter m. m. verkställas, i hvilket afseende embetet hemstälde
om vidtagande af, förutom grundlig reparation, vissa förändringar af
landshöfdingebostaden samt om anskaffande af möbler till det till boställsvåningen
hörande rummet n:o 65, hvilket rum, enär landshöfdingen
saknade särskildt embetsrum inom länsstyrelsens lokaler, nuvarande
boställshafvaren förklarat sig villig att för ifrågavarande ändamål upplåta,
allt i öfverensstämmelse med af embetet upprättadt kostnadsförslag,
slutande å ett belopp af tillhopa 25,500 kronor.

Den 10 juli 1901 hade öfverintendentsembetets förevarande skrifvelse
föredragits för Kongl. Maj:t, och hade Kongl. Maj:t då förordnat,
att nyssberörda rum i landshöfdingebostaden i Visby skulle tills vidare
såsom landshöfdingens embetsrum tillhöra länsstyrelsens tjenstelokaler,
hvarjemte Kongl. Maj:t tillika bemyndigat öfverintendentsembetet att,
för vidtagande af åtgärder för iståndsättande af landshöfdingebostaden
samt för inredande och möblerande af nyssnämnda embetsrum, låta
för en kostnad, icke öfverstigande kostnadsförslagets slutsumma, 25,500
kronor, verkställa de i samma förslag omförmälda arbeten och öfriga
åtgärder.

I skrifvelse den 3 december 1901 hade öfverintendentsembetet
nu gjort framställning om uppförande af den ifrågasatta tillbyggnaden
till landshöfdingeresidenset i Visby och om anvisande af dertill erforderliga
medel. Embetet anförde: det kunde visserligen icke förnekas,
att landshöfdingebostället, som, efter verkställandet af de enligt nyssberörda
bref medgifna reparationsåtgärder, bestode af följande lokaler,
nemligen i bottenvåningen tambur och trappa till öfre våningen, kök,
två domestikrum, provisoriskt badrum och förrådsrum, i våningen en

87

Statsutskottets Utlåtande N;o 8.

trappa upp serveringsrum, matsal, salong, sängkammare, ytterligare tre
rum samt ett smalt genomgångsrum och å vinden två smärre rum,
icke oväsentligt förbättrats, men det oaktadt finge detsamma, äfven
efter undergången reparation, anses allenast för en kort tid och i afvaktan.
på något bättre vara, med hänsyn till boställshafvarens ställning
och deraf följande representationsskyldighet, tillräckligt och ingalunda
motsvarande nutidens, om också ganska stora, likväl utan tvifvel befogade
anspråk, särskildt på goda rum för erforderlig tjenstepersonal
och i allmänhet på eu i modern mening komfortabel inredning i fråga
om rummens storlek och inbördes läge. I nu nämnda afseenden syntes
blott behöfva erinras, att, utom det att det nuvarande kökets mått
4,9 meters längd och 3,5 meters bredd — liksom också det invid detsamma
varande, för kökspersonalen afsedda rummets vore allt för ringaendast
ett sällskapsrum, salongen, funnes att tillgå och att denna salong,
som upptoge byggningens hela bredd, afskure förbindelsen mellan sofoch
ekonomirum, en olägenhet, som ständigt och särskildt vid sjuk,
domsfall gifvetvis måste visa sig särdeles känbar och som för visso
ytterst sällan nu för tiden vidlådde en boställsvåning. Det syntes
embetet ovedersägligt, att nu anförda, högst betydande brister äfvensom
förefintliga andra sådana måste afhjelpas; och då en beqväm och
tillräckligt stor våning syntes kunna åstadkommas endast på det sätt,
att de intill salongen belägna, nu till sofrum, barnkammare m. m. använda
rummen finge disponeras till sällskapsrum och att nya sofrum
m. m. äfvensom ett kök af erforderlig storlek anordnades i en vid
residensets vestra gafvel uppförd tillbyggnad, hade öfverintendentsembetet
låtit genom e. o. arkitekten S. Hermansson upprätta ritningar
och kostnadsförslag för anordnande af berörda, för landshöfdiugebostadens
i Visby försättande i tidsenligt skick, såvidt embetet kunde finna,
oundgängligen påkallade tillbyggnad.

Enligt det af Hermansson uppgjorda förslaget skulle den ifrågasatta
tillbyggnaden åt Strandgatan bestå af två våningar jemte en
vindsvåning samt inrymma i bottenvåningen kök, 2 domestikrum samt
rum för kallskänk, skafferi m. m., i våningen en trappa upp sängkammare
med toalett och badrum, 2 barnkammare, serveringsrum, förråd
för linne m. m. och i vindsvåningen 3 bostadsrum jemte garderober;
varande berörda förslag, som slutade å ett kostnadsbelopp af 54,000
kronor, till alla delar godkändt af såväl Kong]. Maj:ts befallningshafvande
i länet som ock af boställshafvaren.

Med stöd af hvad sålunda förekommit hade öfverintendentsembetet

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

hem stält, det täcktes Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåta proposition om
beviljande af nöi^iga medel för uppförande af ifrågavarande tillbyggnad.

Behofvet af en tillbyggnad af nu omförmäld beskaffenhet till
landshöfdingebostaden i Visby syntes departementschefen genom hvad
öfverintendentsembetet i ärendet anfört vara ådagalagdt och hade departementschefen
icke funnit något att erinra mot de af embetet förordade
ritningar och kostnadsförslag.

Då den nuvarande bostadslägenheten efter undez''gången reparation
för en till 25,500 kronor beräknad kostnad bör kunna antagas
vara i det skick, att den utan alltför stora olägenheter torde kunna
under någon tid tagas i bruk och utskottet icke är förviesadt om, att
ej inom eu mer eller mindre aflägsen framtid fråga kan komma att
uppstå om förändringar i afseende å landsstaters i samma byggnad
belägna lokaler, får utskottet hemställa,

att. Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

till väj''skolan 15:o). Med anledning af Kong]. Maj:ts i ämnet gjorda framställ i

B°rås. ning och i öfverensstämmelse med hvad under en längre följd af år
|16-J egt rum, hemställer utskottet,

. att Riksdagen må på extra stat för år 1903
bevilja, såsom bidrag till upprätthållande af väfskolan
i Bords ~ med vilkor, att från Elfsborgs länslandst ing
eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande minst
hälften åt statsanslaget — 3,800 kronor, och såsom
bidrag till aflönande af en andre lärare vid samma
skola, 1,000 kronor, under vilkor, att enahanda belopp
varder för ändamålet från nämnda läns landsting eller
eljest tillskjutet.

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

16:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till understöd
åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens i Stockholm

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

89

handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut, på extra stat för
år 1903 bevilja 28,000 kronor.

För hvart och ett af åren 1899, 1900 och 1901 har Riksdagen, Äng
enligt hvad departementschefen erinrat, på extra stat anvisat ett anslag anslag till
af 20.000 kronor, att af Kong!. Makt användas till understöd åt Göte- Jandd3:
borgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens i Stockholm handels- [17.]
skola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut, under förutsättning,
hvad Göteborgs handelsinstitut beträffade, att Göteborgs stadsfullmäktige
och, hvad Frans Schartaus praktiska handelsinstitut anginge, att grosshandelssocieteten
i Stockholm fortfarande till instituten lemnade samma
understöd som dittills samt på de vilkor i öfrig!, som Kongl. Maj:t
kunde finna skäligt bestämma. På framställning af Kongl. Maj:t om
höjning af berörda anslag hade Riksdagen för år 1902 på extra stat för
nyssnämnda ändamål anvisat ett anslag af 28,000 kronor. Af det belopp,

8,000 kronor, hvarmed anslaget sålunda blifvit för år 1902 höjd!'', hade

4,500 kronor ansetts vara betingade af ersättningar för afgiftsnedsätt,-ningar och frielevplatser, hvilka, enligt de för anslagets utgående
gällande bestämmelser, skulle i främsta rummet, från anslaget utgå.

Med återstoden, 3,500 kronor, hade afsetts att täcka beräknad brist
vid institutet i Stockholm, hvilken brist antagits skola uppkomma af
den anledning, att sistnämnda institut anordnat parallelafdelningar, till
följd hvaraf kostnaderna betydligt ökats, utan att åtminstone då ännu
den inträdda ökningen i elevernas antal och alltså jemväl i elevafgifter
ansetts tillräcklig att uppväga kostnadsökningen.

Efter kommerskollegii hörande hade Kongl. Maj:t genom bref
den 27 september 1901 förordna!, att det för innevarande år anvisade
anslaget skulle användas till understöd åt ofvannämnda två handelsinstitut
under vilkor, bland andra,

att vid hvardera institutet tillfälle till afgiftsfri undervisning
skulle beredas för minst femton medellösa elever och att för öfrigt
nedsättning i elevafgifterna borde ske, i den mån institutets styrelse
pröfvade eleverna deraf vara i behof, dock ej till lägre belopp än 100
kronor för hvarje elev; samt

att understödet skulle i mån af behof fördelas mellan instituten
för att användas i främsta rummet till godtgörande af skilnaden mellan
det belopp, som af nedsatt afgift betalande elever erlagts, och det belopp,
som skulle hafva influtit, om såväl dessa som frielever erlagt
hvardera 260 kronor, och i andra rummet till gäldande af det belopp,
hvarmed, oaktadt berörda godtgörelse, inkomsterna, till äfventyra underBih.
till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 12

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

stege utgifterna, dock att i hvarje fall den brist, som i sistnämnda
hänseende kunde förefinnas vid Frans Schartaus handelsinstitut, skulle
betäckas intill ett belopp af 3,500 kronor.

Det för år 1901 anvisade anslaget hade Kongl. Majit enligt bref
den 18 oktober samma år fördelat mellan de båda handelsinstituten,
dervid Frans Schartaus handelsinstitut tillagts 9,560 kronor och Göteborgs
handelsinstitut 10,440 kronor.

I särskilda till Kongl. Maj:t stälda skrifter hade styrelserna för
ifrågavarande båda handelsinstitut anhållit, att understöd af allmänna
medel jemväl för år 1903 måtte instituten beredas; och hade i sådant
afseende anförts:

af styrelsen för Göteborgs handelsinstitut, att antalet elever vid institutet
innevarande läsår utgjorde 163, deraf i första klassen 72, fördelade
på tre afdelningar, i andra klassen 64, likaledes fördelade på tre
afdelningar, och i den ettåriga fackkursen för studenter 27; att 80 af
eleverna vore från Göteborgs stad och de öfriga 83 från olika delar af
landet; att friplatser för innevarande läsår beviljats åt 15 elever och
nedsättning af afgiften till 100 kronor åt 60 elever; att skilnaden
mellan under läsåret inflytande elevafgifter och hvad som skulle hafva
influtit, om alla eleverna betalt fulla afgifter, utgjorde 16,760 kronor;
att denna skilnad skulle, om frielever och nedsatt afgift betalande
elever erlagt eu afgift af 260 kronor, belöpa sig till 13,500 kronor;
samt att med hänsyn till den andel af 1902 års statsanslag, som för
Göteborgs handelsinstitut kunde vara att motse, styrelsen ansett sig
icke kunna bifalla 21 ansökningar om friplats och 12 ansökningar om
nedsättning af afgiften; och

af styrelsen för grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans
Schartaus praktiska handelsinstitut, att antalet elever vid institutet innevarande
läsår utgjorde 102, deraf 54 erlade full afgift, 24 nedsatt
afgift samt 24 innehade friplats; att elevantalet vore ej obetydligt lägre
än under nästföregående år (113); att särskildt antalet nyinskrifna elever
sjunkit, i det att deras antal, som nästföregående läsår utgjort 86, nu
uppginge allenast till 60; att minskningen belöpte sig dels på den
2-åriga kursens lista klass (29 mot 43) och dels på den 1-åriga Bkursen
(13 mot 28), hvaremot den 1-åriga b-kursen (studentkursen)
innevarande år vore något större än läsåret 1900—1901 (18 mot 15);
att, då emellertid äfven under de närmast föregående åren tilloppet såväl
till den 2-åriga kursens lista klass som ock till den 1-åriga B-kursen
varit betydligt större än nu, den år 1901 inträdda minskningen sannolikt
berodde på tillfälliga orsaker; att styrelsen på grund af det relativt

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

91

ringa antalet elever i den 2-åriga kursens lista klass icke ansett sig
böra innevarande läsår dela denna klass på två parallelafdelningar, hvaremot
2:dra klassen af samma kurs nu vore fördelad på två afdelningar
till fortsättning af föregående års två parallelafdelningar för lista klassen
; att institutets elever alltså äfven innevarande läsår vore fördelade
på fem afdelningar; att emellertid i och för nedbringande, så vidt möjligt,
af kostnaderna för undervisningen de båda 1-åriga kurserna (B
och b) sammanslagits i vissa> ämnen, der de olika förkunskaperna och
ett så stort antal elever som 31 ej kunnat anses verka alltför hindrande
för undervisningen; att detta oaktadt räkenskaperna för innevarande
läsår utan tvifvel komme att visa en ej obetydlig brist; att, ehuru
styrelsen hoppades, att nyanmälningarna år 1902 åter skulle blifva talrikare,
det ekonomiska resultatet äfven då knappast kunde antagas
komma att ställa sig gynsammare än senast förflutna läsår, som visade
en brist af 1,553 kronor; samt att vid beredande af anslag åt institutet
för år 1903 äfven en för läsåret 1902—1903 sannolikt uppstående brist
borde tagas i betraktande.

öfver förevarande ansökningar hade kommerskollegium den 15
oktober 1901 afgifvit utlåtande, dervid kollegium, under erinran att
enligt en af inspektören för instituten afgifven berättelse undervisningen
vid instituten under läsåret 1900 — 1901 bedrifvits i sådan omfattning
och utsträckning samt på sådant sätt, att den kunde anses med institutens
ändamål öfverensstämmande, förklarat, att kollegium ansåge,
att understöd af allmänna medel fortfarande borde anvisas åt ifrågavarande
två handelsinstitut, särskildt för beredande af tillfälle åt mindre
bemedlade att utan afgift eller till nedsatt sådan begagna sig af undervisningen.
Och hade kollegium, som ansett, att statsunderstödet för
år 1903 borde bestämmas till enahanda belopp som för år 1902, hemstält,
att Kongl. Majit täcktes vidtaga åtgärd för beredande åt instituten
af understöd för år 1903 af allmänna medel till belopp af 28,000 kronor.

Lika med kommerskollegium ansåge äfven departementschefen,
att ett anslag till enahanda belopp, som för innevarande år beviljats
eller 28,000 kronor, vore för ifrågavarande ändamål behöfligt jemväl
för år 1903.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för år 1903 på extra stat
anvisa ett anslag af 28,000 kronor, att af Kongl.
Majit användas till understöd åt Göteborgs handels -

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. befrämjande
aj svenska
alsters afsättning
i utlandet
samt
handelsstipendier.

[18. 19.]

institut och groeshandelseocietetens i Stockholm
handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut,
under förutsättning, hvad Göteborgs handelsinstitut
beträffar, att Göteborgs stadsfullmäktige, och
hvad Frans Schartaus praktiska handelsinstitut angår,
att grosshandelssocieteten i Stockholm fortfarande till
instituten lemna årligt understöd till minst samma
belopp som hittills samt på de vilkor i öfrigt, som
Kong]. Maj:t kan finna skäligt bestämma.

17:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte å extra
stat för år 1903 bevilja dels till befrämjande af afsättning i främmande
länder af alster af svensk industri och svenska näringar 15,000 kronor,
dels ock till handelssup endier 20,000 kronor.

Departementschefen har, under erinran hurusom Riksdagen på
extra stat anvisat till befrämjande af afsättning i främmande länder af
alster af svensk industri och svenska näringar för hvart och ett af åren
1897—1902 ett anslag af 15,000 kronor samt till handelsstipendier för
hvardera året 1897 och 1898 10,000 kronor och för hvart och ett af
åren 1899—1902 20,000 kronor, meddelat, att af förstnämnda anslag
för innevarande år Kongl. Maj:t den 25 oktober 1901 dels, i likhet
med hvad under flera föregående år egt rum, beviljat till mejeriagenturen
i Manchester 8,500 kronor och till fiskeriagenturen i norra Tyskland
5,000 kronor, dels ock förklarat, att återstoden, 1,500 kronor,
skulle tills vidare resei-veras till användning för framtida, under år
1902 sig yppande behof, afseende främjande af svenska alsters afsättning
i främmande länder.

Hvad anginge det för år 1901 beviljade anslaget å 20,000 kronor
till handelsstipendier, hade Kongl. Maj:t genom beslut den 19 april
samma år, i enlighet med hvad af kommerskollegium föreslagits, tilldelat
fortsättningsstipendier dels med 2,000 kronor åt tre stipendiater
och med 1,500 kronor åt en stipendiat för att i Ryssland verka för afsättning
af svenska industrialster, dels med 2,000 kronor åt en stipendiat
för att i södra Ryssland verka för samma ändamål, dels med 5,000
kronor åt eu stipendiat för att i någon af Ostasiens hamnstäder, företrädesvis
Vladivostok, inhemta erfarenhet om vilkoren för afsättning af
svenska exportartiklar, dels ock med 3,000 kronor åt en stipendiat för
att i Ostasien inhemta erfarenhet i sistberörda hänseende, hvarjemte
Kongl. Maj:t tilldelat nya stipendier dels med 2,000 kronor åt en person
såsom bidrag till dennes verksamhet för afsättning af svenska industri -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

93

alster i Kina och Japan, dels ock med 500 kronor åt en person såsom
bidrag till bestridande af kostnaderna för en af honom planlagd resa
genom Sibirien för att inhemta, erfarenhet om vilkoren för afsättning
derstädes af svenska industrialster; och hade åt sist omförmälda person
för den af honom tillämnade resan beviljats jemväl återstående beloppet,

1,500 kronor, å 1901 års anslag till befrämjande af afsättning i
främmande länder af alster af svensk industri och svenska näringar.

Departementschefen har förklarat sig anse, att anslag för berörda
begge ändamål vore äfven för 1903 behöfliga.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande framställningar,
hemställer,

att Riksdagen må för år 1903 på extra stat
anvisa

a) ett anslag af 15,000 kronor att af Kong!.
Maj:t användas till befrämjande af afsättning i främmande
länder af alster af svensk -industri och svenska
näringar; och

b) ett anslag af 20,000 kronor till handelsstipendier,

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket

18:o) I enlighet med Kong!. Maj:ts förslag och i likhet med Ang- amlag
hvad under en följd af år egt rum hemställer utskottet, ^Liorna

[20.]''

att Riksdagen må, under vilkor, att bergsskolorna
i Filijostad och Falun med dertill hörande skolor för
bergsarbetare komma att jemväl under år 1903 fortsätta
sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning
som hittills, hvarom Kongl. Maj:t torde vilja
genom inspektion af sakkunnig person sig förvissa,
å extra stat för samma år anvisa ett belopp af 14,000
kronor att till brukssocietetens fullmäktige i jernkontoret
utbetalas.

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. anställande
af
en extra grufingeniör
i
norra bergmästaredistriktet.

[21.]

Anställande af en extra grufingeniör. i norra bergmästaredistriktet.

19:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anställande
under år 1903 inom norra bergmästaredistriktet af en extra grufingeniör
på extra stat för samma år anvisa ett anslag af 1,500 kronor.

I fråga om detta ärende har departementschefen, under erinran
att Riksdagen med anledning af en utaf Kongl. Maj:t gjord framställning,
för anställande under år 1902 af eu extra grufingeniör inom norra bergmästaredistriktet,
på extra stat för samma år anvisat ett anslag af

1,500 kronor, meddelat, att Kongl. Maj:t enligt bref den 14 juni 1901
förordnat, att inom norra bergmästaredistriktet skulle för innevarande
år på förordnande anställas en extra grufingeniör med arfvode af 1,500
kronor och med löftägt samma skyldigheter och rättigheter, som tillkomme
den inom nämnda distrikt, anstälde grufingeniören, samt att kommerskollegium,
då samma skäl, soin talade för anställande för år 1902 af
en extra grufingeniör inom norra bergmästaredistriktet och för hvilka
kollegium redogjort i skrifvelse den 16 oktober 1900, syntes kollegium
böra föranleda till anställande jemväl för år 1903 af en dylik tjensteman,
i skrifvelse den 3 december 1901 hemstält, att för ifrågavarande
ändamål måtte jemväl för år 1903 anvisas ett anslag å 1,500 kronor.

Tillsättandet af en extra grufingeniör i norra bergmästaredistriktet
hade i främsta rummet föranledts deraf, att såsom följd af de bestämmelser
rörande inmutning å kronojord och disposition af kronans jordegareandel
i grufva å sådan jord, som meddelats genom lagen den 20 oktober
1899 om ändrad lydelse af vissa §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884 och
kungörelsen om begagnande af kronans jordegareandel i grufva den
20 oktober 1899, ett synnerligen stort antal förrättningar komme att
under de närmaste åren ega rum för utmålsläggningar äfvensom för
bestämmande af beloppen såväl af arrendeafgifterna för begagnande
af kronans andelar i grufvor som äfven af den i 17 § i grufvestadgan,
sådan denna numera lyder, omförmälda afgäld, och komme, enligt departementschefens
förmenande, äfven under år 1903 antalet förrättningar
af nu angifna slag att blifva mycket betydande.

Utskottet får, med hänsyn till hvad sålunda meddelats, hemställa,

att Riksdagen må, för anställande under år 1903
af en extra grufingeniör inom norra bergmästare -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

95

distriktet, på extra stat för samma år anvisa ett anslag
af 1,500 kronor.

Anordnande af fabriksinspektion.

20:o) Uti punkten 22 under denna hufvudtitei har Kongl. Maj:t Ang. anslag
föreslagit Riksdagen att, för anordnande af fabriksinspektion, på extra
stat för år 1903 anvisa ett anslag af 57,000 kronor. fabriksimpek Departementschefen

har till statsrådsprotokollet angående nu ifrågavarande
anslagsbehof till en början erinrat om, att Riksdagen för an- L *-*
ordnande af fabriksinspektion anvisat på extra stat för år 1901 dels
till aflöning åt åtta yrkesinspektörer 40,000 kronor med 5,000 kronor
till hvar, för år räknadt, dels till arfvode åt en assistent i kommerskollegium
3,000 kronor, dels till bestridande af kostnader för skrifbiträden
och likartade utgifter 9,600 kronor och dels till Kongl. Maj:ts
förfogande för godtgörelse åt tillfälligt förordnade inspektörer 2,000
kronor eller tillhopa 54,600 kronor.

I skrifvelse den 26 september 1900 hade kommerskollegium redogjort
för de särdeles ogynsamma förhållanden i fråga om yrkesinspektionen,
som, oaktadt den med år 1901 inträdda ökningen af yrkesinspektörernas
antal från fem till åtta, dock enligt kollegii åsigt komme
att blifva rådande; och hölle kollegium före, att en lämplig åtgärd i
syfte att förbättra dessa förhållanden vore anställande hos hvar och en
af de åtta yrkesinspektörerna af en tekniskt bildad assistent. Kollegium
hade tillika angifvit de göromål, som för beredande af ökad tid åt
yrkesinspektörerna för deras hufvudsakliga uppgift, den egentliga inspektionsverksamheten,
syntes, åtminstone delvis, lämpligen kunna
öfverflyttas på assistenterna, hvarjemte kollegium framhållit, att genom
anställande af dylika assistenter skulle vinnas, bland andra fördelar,
äfven den, att yrkesinspektörsbefattningar vid uppkommande ledigheter
kunde besättas med personer, som vore hemmastadda med yrkesinspektionsgöi’omålen.

I den till Riksdagen den 14 januari 1901 aflåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof hade Kongl. Maj:t, i enlighet
med hvad kommerskollegium sålunda hemstält, föreslagit Riksdagen
att, för anordnande af fabriksinspektion, på extra stat för innevarande
år anvisa dels till aflöning åt åtta yrkesinspektörer 40,000 kronor med

5,000 kronor till hvar, för år räknadt, dels till arfvoden åt nio assistenter
27,000 kronor med 3,000 kronor till hvar, för år räknadt, dels till

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

bestridande af kostnaden för skrifbiträden och likartade utgifter 12,000
kronor och dels till Kongl. Maj:ts förfogande för godtgörelse åt tillfälligt
förordnande inspektörer 2,000 kronor, eller tillhopa 81,000 kronor.

I skrifvelse den 29 maj 1901 angående regleringen af utgifterna
under riksstatens sjunde hufvudtitel hade Riksdagen anfört, att som
Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1900 uttalat, att den princip, att
inspektionerna skulle förrättas af inspektörerna sjelfve och icke af
några dem underlydande tjensteman, borde åtminstone tills vidare fortfarande
upprätthållas, och sådana nya förhållanden sedan dess icke
syntes hafva tillkommit, som kunde föranleda Riksdagen att genom
ett bifall till Kongl, Maj:ts hemställan att till hvarje inspektörs biträde
anställa en assistent med viss inskränkt befogenhet nu frångå sitt
förenämnda uttalande, ansåge Riksdagen sig ej kunna biträda Kong!.
Maj:ts förslag till afhjelpande af den brist i yrkesinspektionens dåvarande
arbetskrafter, som kunde förefinnas. I allt fall förestälde sig Riksdagen,
att vissa af de uppdrag, hvilka, enligt hvad det vid statsverkspropositionen
fogade statsrådsprotokollet öfver finansärenden angåfve, skulle
öfverlåtas åt assistenterna, såsom t. ex. efterbesigtningar eller tillsynen
öfver efterlefnaden af lagen angående minderåriges och qvinnors arbete,
vore af alltför maktpåliggande och grannlaga natur för att böra anförtros
åt annan än inspektören sjelf. Under erinran, att så nyligen
som år 1900 anslag beviljats till tre nya iuspektörsbefattningar, hade
Riksdagen vidare anfört, Bland annat, att, som den nya lagen angående
minderåriges och qvinnors arbete, hvilken utfärdats den 17 oktober
1900, icke tillämpats förr än från och med ingången af år 1901, någon
erfarenhet icke syntes kunna hafva vunnits beträffande det af nämnda
lag till äfventyrs förorsakade behofvet af än ytterligare ökning i yrkesinspektionens
arbetskrafter; och hade Riksdagen anmält, att Riksdagen
på det sätt bifallit Kongl. Maj:ts berörda framställning, att Riksdagen,
för anordnande af fabriksinspektion, på extra stat för innevarande år
anvisat dels till aflöning åt åtta yrkesinspektörer 40,000 kronor med

5,000 kronor till en hvar, för år räknadt, dels till arfvode åt en assistent
i kommerskollegium 3,000 kronor, dels till bestridande af kostnaden
för skrifbiträden och likartade utgifter 12,000 kronor och dels till
Kong!. Maj:ts förfogande för godtgörelse åt tillfälligt förordnade inspektörer
2,000 kronor, eller tillhopa 57,000 kronor.

Jemte meddelande af vissa föreskrifter i anledning af detta Riksdagens
beslut hade Kongl. Maj:t den 14 juni 1901 anbefalt kommerskollegium
att inom viss angifven tid till Kongl. Maj:t inkomma med

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

97

förslag till den ökning i yrkesinspektörernas antal, som kollegium
kunde finna vara af omständigheterna påkallad.

Med anledning häraf hade kommerskollegium den 24 september
1901 aflåtit skrifvelse i ämnet och dervid, med åberopande af hvad
kollegium i sin förut omförmälda skrifvelse den 26 september 1900
anfört, äfven nu såsom sin åsigt uttalat, att den ökning i yrkesinspektionens
arbetskrafter, som vore af omständigheterna synnerligen påkallad,
till följd af för handen varande förhållanden icke borde ske
genom att ytterligare öka yrkesinspektörernas antal, utan genom anställande
hos inspektörerna af tekniskt bildade assistenter. Att med
jemförelsevis korta mellantider efter hand öka yrkesinspektörernas
autal och såsom en nödvändig följd deraf förändra distriktsindelnirigen
syntes kollegium icke vara lämpligt, särskildt i betraktande af såväl
den stora betydelse, en noggrann kännedom hos vederbörande yrkesinspektör
om de industriella förhållandena inom hans distrikt måste
ega för ett ändamålsenligt handhafvande af yrkesinspektionsverksamheten,
som ock den olägenhet, som för industriidkarne läge deruti att
nödgas med korta mellanrum underkasta sig kontroll af nya inspektörer.
Det vore nemligen icke möjligt att, med bibehållande af ett lämpligt
förhållande mellan antalet arbetsställen inom de olika yrkesinspektionsdistrikten,
öka dessa senare ens med ett enda, utan att utbrytningar
af arbetsställen med deraf följande rubbningar skulle blifva nödvändiga
inom alla de nuvarande distrikten. Att det framdeles kunde komma
att visa sig lämpligt att öka jemväl yrkesinspektionsdistriktens antal,
och detta till och med i ganska stor utsträckning, ville kollegium
emellertid ingalunda hafva förnekat, men hyste dock den bestämda
öfvertygelse!!, att yrkesinspektionens intressen alltid skulle till följd
af de olika tekniska qvalifikationer, som kräfdes för tillsyn å efterlefnaden
af de båda lagar, hvilkas tillämpning redan nu folie inom
yrkesinspektörernas verksamhetsområde, bäst och mest ekonomiskt tillgodoses
genom tillvaron af två kategorier af kontrollanter — yrkesinspektörerna
och hos dem anstälde assistenter. Af kollegii förenämrida
skrifvelse den 26 september 1900 framginge också, att det deri framstälda
förslaget till ökning i yrkesinspektionens arbetskrafter af kollegium
icke ansetts såsom något för en längre framtid tillfyllestgörande,
utan endast afsett att, med minsta rubbning i de bestående förhållandena
och med minsta olägenhet för den industriidkande allmänheten,
fylla det nödvändigaste behofvet af arbetskrafter. För den händelse
Kongl. Maj:t icke skulle anse sig böra till innevarande års Riksdag i
jBill. till Riksd. Prof. 1902. 4 Samt. 1 Afd. 8 Häft. 13

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ämnet framlägga proposition af i hufvudsak enahanda innehåll med den,
hvilken aflåtits till 1901 års Riksdag, funne sig kollegium för närvarande
icke böra föreslå någon ökning i yrkesinspektionens arbetskrafter.

Då Riksdagen, med förklarande, att Riksdagen icke funnit anledning
att frångå sin förut uttalade åsigt, att yrkesinspektörerna sjelfva
och icke några dem underlydande tjensteman borde, åtminstone tills
vidare, verkställa inspektionerna, ansett sig icke kunna biträda det af
Kong!. Maj:t till 1901 års Riksdag framlagda förslag om ökande på
det sätt af yrkesinspektionens arbetskrafter, att till biträde åt hvarje
af de nuvarande yrkesinspektörerna anstäldes en assistent med viss
begränsad befogenhet, ansäge departementschefen sig icke nu böra tillstyrka
Kongl. Maj:t att hos Riksdagen å nyo göra framställning om
anställande hos yrkesinspektörerna af assistenter. För afhjelpande af
det förefintliga behofvet af förstärkning i yrkesinspektionens arbetskrafter
syntes derför icke finnas annan utväg än att öka antalet
yrkesinspektörer, och denna utväg ansåge departementschefen ock inom
kort böra anlitas, men onekligen vore, på sätt komroerskollegium framhållit,
vissa olägenheter förenade med allt för täta rubbningar i den
för yrkesinspektionen faststälda distriktsindelningen. Då den nuvarande
distriktsindelningen tillämpats först från och med nästlidet års början,
borde, enligt departementschefens förmenande, icke ännu vid detta
statsregleringstillfälle någon rubbning i densamma ifrågasättas.

Under erinran, att det nu ifrågasatta anslaget är öfverensstämmande
med hvad nästlidet års Riksdag för samma ändamål beviljade,
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, för anordnande af fabriksinspektion,
på extra stat för år 1903 anvisa dels till
aflöning åt åtta yrkesinspektörer 40,000 kronor med

5,000 kronor till en hvar, för år räknadt, dels till
arfvode åt en assistent i kommeiskollegium 3,000
kronor, dels till bestridande af kostnaden för skrifbiträden
och likartade utgifter 12,000 kronor och dels
till Kongl. Maj:ts förfogande för godtgörelse åt tillfälligt
förordnade inspektörer 2,000 kronor, eller tillhopa
57,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

99

Ersättning till sjömanshusen.

21:6) Till ersättning åt sjömanshusen har Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att på extra stat för 1903 anvisa ett anslag af 30,000 kronor, till sjömans Departementschefen

har till statsrådsprotokollet till eu början
erinrat, hurusom Riksdagen under rubrik »ersättning till sjömanshusen»
å extra stat för hvardera af åren 1900, 1901 och 1902 anvisat ett
anslag å 30,000 kronor för beredande åt sjömanshusen af skälig
ersättning för dem åliggande bestyr med värnpligtiges inskrifning och
redovisning samt med utarbetande af sjöfartsstatistiska uppgifter, dock
under vilkor, att aflöningarna till tjenstemännen vid sjömanshus, som
erhölle sådan ersättning, icke finge utan kommerskollegii medgifvande
höjas.

Genom kongl. bref den 14 juni 1901 anbefaldt att föreslå de
belopp, de särskilda sjömanshusen borde, med iakttagande, att högst

30,000 kronor i det hela komme till användning, såsom ersättning i
ifrågavarande hänseende för år 1902 erhålla, hade, enligt hvad
departementschefen vidare meddelat, kommerskollegium inkommit med
skrifvelse den 9 november 1901, deri kollegium, med förmälan, att
kollegium ansåge, att äfven det för år 1902 beviljade anslaget borde
oafkortadt tilldelas sjömanshusen, anfört, att, sedan till kollegii kunskap
kommit, att den från sjömanshuset i Jönköping utgående årliga aflöning,
som vid 1897 års slut utgjort 100 kronor, höjts till 500 kronor, samt
i anledning häraf kollegium infordrat upplysning, när denna löneförhöjning
skett, af direktionen för nämnda sjömanshus till kollegium
öfverlemnats utdrag af det hos direktionen den 6 oktober 1899 hållna
protokoll, utvisande, att genom beslut nämnda dag ombudsmannens vid
sjömanshuset aflöning höjts från 100 kronor till 500 kronor, att med
detta högre belopp utgå från och med den 23 augusti 1899; att då
kollegii medgifvande härtill hvarken begärts eller erhållits, men direktionen
det oaktadt begagnat sig af berörda anslag för såväl år 1900
som år 1901, samt härtill komme, att, enligt hvad tillika inhemtats,
till följd af berörda löneförhöjning sjömanshusets utgifter under åren
1899 och 1900 öfverstigit de årliga inkomsterna, så att dess kapitalbehållning
icke obetydligt minskats, kollegium i skrifvelse berörda den
9 november 1901 infordrat direktionens förklaring i ämnet jemte
yttrande, om direktionen vore villig vidtaga rättelse af de på grund
af sagda beslut verkstälda utbetalningar, samt att kollegium, som ansåge,

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

att, innan det anmärkta förhållandet blifvit på ett tillfredsställande
sätt ordnadt, något vidare bidrag af statsmedel ej borde tillkomma
detta sjömanshus, fördenskull hemstälde, att af ifrågavarande, för år
1902 anvisade anslag 250 kronor, motsvarande det belopp, som för år
1901 tilldelats sjömanshuset i Jönköping, måtte tills vidare reserveras;
och hade kollegium tillika afgifvit förslag till fördelning af återstående
29,750 kronor af samma anslag mellan rikets öfriga sjömanshus med
undantag af sjömanshusen i Luleå och Skellefteå, hvilka af skäl, som
funnes angifna i den till 1901 års Riksdag aflåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof, icke erhållit anslag för sistnämnda
år, och hvilkas direktioner icke heller hos kollegium gjort
framställning att vid fördelning af 1902 års anslag komma i åtanke.

Jemlikt bref den 13 december 1901 hade Kong], Maj:t
att af ifrågavarande anslag för år 1902 250 kronor skulle tills vidare
reserveras, samt att af samma anslag skulle, i enlighet med den af
kommerskollegium föreslagna fördelning och med föreskrift om iakttagande
af det af Riksdagen stadgade vilkor, till sjömanshusen i riket,
med undantag af sjömanshusen i Jönköping, Luleå och Skellefteå, utdelas
återstående 29,750 kronor, dervid minsta beloppen tilldelats sjömanshusen
i Haparanda och Kungelf med 50 kronor till hvartdera samt
högsta beloppet, 4,000 kronor, tillerkändts sjömanshuset i Göteborg.

I sin ofvanberörda skrifvelse af den 9 november 1901 hade
kommerskollegium jemväl hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga
åtgärd för beredande åt sjömanshusen äfven framgent af ett bidrag af
statsmedel till belopp af minst 30,000 kronor årligen, att dem emellan
fördelas.

Då ifrågavarande anslag torde jemväl för år 1903 blifva erforderligt,
hemställer utskottet,

att Riksdagen må å extra stat för år 1903 under
benämning »ersättning till sjömanshusen» anvisa
ett anslag af 30,000 kronor för beredande åt sjömanshusen
af skälig ersättning för dem åliggande bestyr
med värnpligtiges inskrifning och redovisning samt
med utarbetande af sjöfartsstatistiska uppgifter, dock
under vilkor, att aflöning till tjensteman vid sjömanshus,
som erhåller sådan ersättning, icke må utan
kommerskollegii medgifvande höjas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

101

Återbetalning till viss del af erlagda konsulatafgifter för svenska fartyg.

22:6). Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, i afbidan på
omreglering af konsulatafgiterna, för att till svenska fartygsrederier
måtte kunna, enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde
finna godt meddela, återbetalas fyra femtedelar af hvad under år 1903
kunde komma att utgifvas såsom konsulatafgifter för rederierna tillhöriga
fartyg, på extra stat för samma år anvisa ett förslagsanslag å

175,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i ärendet anfört
följande.

I afbidan på omreglering af konsulatafgifterna hade Riksdagen på
extra stat för hvart och ett af åren 1900—1902 anvisat ett förslagsanslag
å 175,000 kronor, för att till svenska fartygsrederier skulle
kunna, enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde finna godt
meddela, återbetalas fyra femtedelar af hvad under hvart år kunde
komma att utgifvas såsom konsulatafgifter för rederierna tillhöriga
fartyg.

Genom bref den 30 november 1899, hvilket bref intagits i
svensk författningssamling, hade Kongl. Maj:t dels faststält bestämmelser
angående sättet och vil koren for fullgörandet af berörda återbetalning,
dels ock anbefalt kommerskollegium att meddela erforderliga
närmare föreskrifter i ämnet, samt genom bref den 14 juni 1901 bemyndigat
kollegium att hos statskontoret, i mån af behof, af det för
innevarande år för ändamålet anvisade anslag reqvirera de medel, som
för bestridande af medgifven restitution af för svenska fartyg erlagda
konsulatafgifter vore enligt de i kongl. brefvet den 30 november 1899
meddelade bestämmelser erforderliga.

Den lindring för sjöfartsnäringen, som med ifrågavarande anslag
afsåges, ansåge departementschefen höra komma näringen till godo
jemväl för år 1903.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, i afbidan på omreglering af
konsulatafgifterna, på extra stat för år 1903 anvisa
ett förslagsanslag å 175,000 kronor, för att till svenska
fartygsrederier må kunna, enligt de närmare bestäm -

Ang. anslag
för återbetalning
till viss
del af erlagda
konsulatafgifter
för
svenska fartyg.

[24.]

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. brandförsäkring

af operabyggnaden
i
Stockholm.

[25.]

Ang. ny byggnåd
för Kongl.
Maj:ts kansli
rn. m.

[26.]

melser, Kongl. Maj:t kan finna godt meddela, återbetalas
fyra femtedelar af hvad under samma år kan
komma att utgifvas såsom konsulatafgifter för rederierna
tillhöriga fartyg.

Brandförsäkring af operabyggnaden i Stockholm.

23:o). Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till brandförsäkring
af operabyggnaden i Stockholm, på extra stat för 1903 anvisa ett
anslag af 18,314 kronor.

Departementschefen har erinrat, hurusom Riksdagen med bifall
till Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar till bestridande af
kostnaden för gäldande af årspremie för brandförsäkring af operabyggnaden
i Stockholm för hvartdera af åren 1900, 1901 och 1902
beviljat ett extra anslag af 18,314 kronor, äfvensom meddelat, att,
enligt inhemtad upplysning från brandförsäkringsbolagens tarifftörenings
delegation i Stockholm, någon höjning i hittills utgående premiesats
för operabyggnadens brandförsäkring icke för närvarande vore ifrågasatt.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till bestridande af kostnaden
för gäldande af årspremie för brandförsäkring af operabyggnaden
i Stockholm, bevilja ett extra anslag för
år 1903 af 18,314 kronor.

Ny byggnad för Kongl. Maj-.ts kansli m. m.

24:o). Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för uppförande
af ny byggnad för Kongl. Maj:ts kansli och utförande af vissa i samband
dermed stående byggnadsföretag bevilja ett extra anslag af
2,000,000 kronor, att utgå under åtta år, och deraf anvisa en åttondedel
eller 250,000 kronor för år 1903.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles afgifva
utlåtande, hvilket utskottet härigenom skolat för Riksdagen

anmäla.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

103

Dyrtidstiliägg.

25:o). Kong]. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till beredande,
i enlighet med de i statsrådsprotokollet den 4 sistlidne januari angifna
grunder, af dyrtidstiliägg för innevarande år åt en del tjensteman och
betjente i finansdepartementets afdelning af Kong!. Maj:ts kansli samt
till finansdepartementet hörande embetsverk och kårer, å extra stat för
år 1903 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af 200,000 kronor.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles afgifva
utlåtande, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Stockholm den 18 februari 1902.

På statsutskottets vägnar.

CHR. LUNDEBERG.

Reservationer:

vid punkten 3:o b) (angående anslag för anordnande af arbetsstatistiska
undersökningar):

af herr E. Fränekel, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att, med anledning af Kongl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, Riksdagen må

a) -------------

samt

b) för åstadkommande af en arbetsstatistik å
extra stat för år 1903 anvisa 20,000 kronor och medgifva,
att å detta anslag uppkommande öfverskott må
under år 1904 för det med anslaget afsedda ändamål
användas;

Angående

dyrtidstiliägg.

[27.]

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

af herr S. G. von Friesen, som yrkat, att utskottet måtte hemställa,

att Kongl. Maj:ts förslag i denna del må på
det sätt bifallas, att dels för det arbetsstatistiska arbetet
i kommerskollegium å ordinarie stat uppföres
lön till en första aktuarie med de af Kongl. Maj:t för
denna tjensteman föreslagna afl önings för maner samt
dels för detta arbetes anordnande å extra stat för år
1903 uppföres ett anslag af 15,000 kronor.

Vid bifall till hvad utskottet under mom. a) i denna punkt föreslagit
och nu under mom. b) hemstälts kommer anslagstiteln »kommerskollegium»
att höjas med 6,660 kronor, eller från 78,450 kronor till
85,110 kronor.

Herr H. P. P. Tamm har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
i förestående hufvudtitels behandling inom utskottet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

105

Bil. Lätt. A.

Bih. till Riksd. Prut. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 8 Håft.

14

106

Statsutskottets Utlåtande N:o S.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1902 års riksstat anslår:

Finans Departementschefen

........................................................

Departementets afdelning af Kong! Majds kansli ....

Kammarkollegium ...........................................................

Statskontoret. Nuvarande belopp...............................

Ökas å anslaget till vikariat, renskrifning, flitpen Stämpelomkostnader,

förslagsanslag ............................

Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering, försynt-
och kontrollverken ............................................

Omkostnader för kontrollverket, förslagsanslag ........

Kammarrätten ...............................................................

Öf verintendentsembetet ...............................................

Tullverket, förslagsanslag, att af tullmedlen direkt
Ersättning till städerna för mistad tolag, förslags Kommerskollegium.

Nuvarande belopp ....................

Ökas å anslaget till juridiskt biträde, amanuenser
kontoret, vikariatsersättningar, renskrifning

Bergsstaten ....................................................................

Statistiska centralbyrån:

Aflöningsmedel för statistiska centralbyrån............

Reservationsanslag:

Till bibliotekets underhållande .........................

,, arfvoden åt tillfälliga biträden samt till

varande belopp ................................................

Ökas med ........................................................

„ officiella statistiska trycket............................

,, en statistisk tidskrift ....................................

„ utarbetande af en aflönings- och pensions -

Indelning och
dermed jemförAnvisning
i JiS anvisning
på förslag.

kontant. i —

Kronor. ö.

17.000 —

64.000 —
122,100 —
107,300 —

174,000S_
140,000j_
20,300 —
10.500 —
191,900 _
39,100 —

2.982.000 —

2.100.000 —

78,450 —

Friheter.

Kronor. ! ö.

Summa.

Kronor. j ö. i

17,000!—j
64,000 —
122,100,—I
107,300 -1

174,000—!
140'',000''—
20,300 —|
10,500 —
191,900—!
39,100 —
2,982,000!—!
2.100,000 —
78,450 —

33,000
67,100.

33,000!-

67,100

Tptl 6,146,750!

6,146,750 —

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

107

Litt. A.

riksstatens Sjunde hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

! Indelning och

dermed jemför-

• . . ''

Anvisning i

lig anvisning

'' ■■ -.''Fl/ m ■ f: ■ : : ; ■-■''iuyg

på förslag.

Summa,

kontant.

: Friheter.

departementet.

Kronor.

ö. | Kronor. '' ö.

Kronor.

Ö.

17,000

_: _ _ j__

17,000

_

........ • • • • ...........; : • • • • ••> .•••,.,•••4............. • • • -R •••>••• • •

64.000

-| - - |-

64,000

—!

122,100

-| - - -

122,100

— i

................................................................... 107,300: —

nirigar och tillfälliga biträden med .... 4,700: —

112,000

-'' - - |-

112,000

—

174,000

-1 --- -

.174,000

—

slagsanslag ........................................................................

140,000

_ — — —

140,000

—

20,300

-1 ----

20,300

—

10,500

-1 - - !-

10,500

—

191.900

—L — — i—

191,900

—

39,100

—1 — — ,—

39,100

—

utgå...................................................................................

2,982,000

—; — —.

2,982,000

—

anslag ...............................................................................

2,100,000

— — — —

2,100,000

.................................................................. 78,450: —

! j

/

och andra extra biträden, grufkarte-

| -

m. m. med................................................ 2,160: —

80,610

- - - -

80,610

—

33,000

—| — — —

33,000

—

.................................................................... 28,400: —

................................................ 1,500: —

vikariatsersättningar. Nu-

............................ 17,500: —

............................ 2,500: — 20,000: —

............................................... 17,300: —

............................................. 1,400: —

statistik ................................ 1,000: — 41,200:_

69,600

-;--- |

69,600

—

Transport

6,156,110

—| — — —

6,156,110

—

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

1902 årsfriksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och
dermed j emför-1ig anvisning
på förslag.

Summa.

Friheter.

Kronor.

6,146,750j 48,

50o|-

11,500

8,700

30.000

250.000
21,550-15,000|

450.000

25.000

75.000
45,466
18,769
61,556

32.000

60.000

! ö. Kronor.

30!

Kronor.

6.146.750

48,500-

11,500

8,700

30.000
250,000

21,580;

15,000!

450,000;

25.000
75,000!
45,466
18,769
61,556

32.000

60.000

Befrämjande i allmänhet af slöjderna. Nuvarande
Tillkommer: höjning i anslaget till reseunderstöd åt
höjning i anslaget till reseunderstöd åt

åt bergshandteringen, med................

anslag till reseunderstöd åt Jjandt Befrämjande

i allmänhet af handel och sjöfart ........

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket ....................

Lyshållning in. fl. utgifter för kronans publika hus i

Byggnader och reparationer, reservationsanslag ........

Städers friheter, förslagsanslag ....................................

Observations- och uppbördsprocenter m. m., förslags Kontroll

å tillverkningsafgifter, förslagsanslag............

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter,

Restitutioner, förslagsanslag ........................................

Alderstillägg, förslagsanslag ........................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ........

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in., förslags Extra

utgifter, reservationsanslag ................................

Kongl. operan ...............................................................

Sia1 7,299,791!—!

30

7,299,821

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

109

Förslag till blifvande riksstat:

belopp ........................................................

arbetare med ....................... 10,000: —

tekniker, hvilka icke egna sig

................................................. 10,000: —

verksidkare m. fl................. 5,000: —

Stockholm, förslagsanslag

anslag ........................

förslagsanslag, högst

anslag

Indelning och

dermed jemför-

Anvisning i

lig anvisning

på förslag.

Summa.

kontant.

—

Friheter.

Kronor.

ö.

Kronor, j 6.

Kronor.

Ö.

Transport 6,156,110

— — _

6,156,110

—

48,500: —

j

25,000: — 73,500

• 73,500

................. 11,500

—

11,500

-1

..................I 8,700

—

_ _.''!■_

8,700

—

.................. 80,000

—

:- .- j —

30,000

—

...................i 250,000

—

- - -

250,000

.................. 21,550

—

30:—

21,580

.................. 15,000

—

- - -

15,000

—

..................! 450,000

r—

450,000

—

..................1 25,000

—

_ _ !_

25,000

—-

...................j. 75,000

—

75,000

—

...................[ 45,466

—

45,466

—

................... 18,769

—

—.i—

18,769

—

................... 61,556

—

61,556

—

................... 32,000

—

32,000

—

................... 60,000

—

60,000

—

Summa 7,334,151

—! 30j —

7,334,181

—

no

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Bil. Lutt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstaten
i Sju nde hufvudtitel.

Kronor ö.

Finansdepartementet.

Finansdepartementets afdelning af Kongl. Maj ds kansli:

Till arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå 4,500]—1

Kammarkollegium:

Till ordnande och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet 5,000! —

Statskontoret:

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott ................................... 107,081] -

, : Tullverket:

Till förstärkning af arbetskrafterna vid tullverket ............................ 217,600—

Öfverintendentsembetet:

Till underhåll och reparationer af publika byggnader........................ ; 50,000! —

Kommerskollegium:

För anordnande af arbetsstatistiska undersökningar........................... 20,000]—

Befrämjande i allmänhet af slöjderna:

Bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås och till aflönande1

af en andre lärare vid samma skola ...........................................; 4,800:—j

Transport 408,981 j—|

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

in

Kronor j ö.

! _!_

Transport! 408,981! —

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart:

Till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens
i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska!

handelsinstitut ............................................................... 28,000: —

„ befrämjande af afsättning i främmande länder af

alster af svensk industid och svenska näringar........ 15,000: —

,, handelsstipendier .......................................................... 20,000: — . 68,000

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket:

Till bergsskolorna i Filipstad och Falun............................ 14,000: — 1

„ anställande af en extra grufveingeniör inom norra

bergmästaredistriktet ............................................ 1,500: — 15,500

Fabriksinsp ektion:

För anordnande af fabriksinspektion.......................•••,••••••.»•••!••! 57,000

Diverse anslag:

Ersättning till sjömanshusen ............................................ 80,000: — .

Till återbetalning till viss del af erlagda konsulatafgifter

för svenska fartyg, förslagsanslag ............................ 175,000: — j

„ brandförsäkring af operabyggnaden i Stockholm ... 18,814: — 223,314- —

Summa 767,795!—