Statsutskottets Utlåtande N:o 73.
1
N:o 73.
Ank. till Riksd. kansli den G maj 1902, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
beredande af lifräntor för vissa tjensteman och betjente,
Indika i anledning af statens inköp af band el en Örebro—
From öfvergått i statens jernvägars tjenst.
(R. A.)
Uti proposition (n:o 4) af den 25 oktober 1901 bär Kongl. Maj:t,
under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva, att till
de å en i protokollet intagen förteckning upptagne, hos Örebro—Köpings
jernvägsaktiebolag förut anstälde tjensteman och betjente, hvilka numera
öfvergått i statens jernvägars tjenst, finge, sedan de fylt 65 år eller, hvad
tågpersonalen beträffade, 60 år, samt under förutsättning, att vederbörande
vid uppnående af nämnda ålder af 65 eller 60 år ännu qvarstode i tjenst,
af jernvägstrafikmedlen utbetalas lifräntor med de i förteckningen för en
hvar angifna belopp.
Till åberopade statsrådsprotokollet af den 25 oktober 1901 har statsrådet
och chefen för civildepartementet anfört följande:
»På sätt jag meddelade i mitt anförande till statsrådsprotokollet den
6 mars 1899, hvaruti jag hemstälde, bland annat, att Kongl. Maj:t måtte
till Riksdagen aflåta proposition om inköp af bandelen Örebro—Frövi, hade
jernvägsstyrelsen, på grund af erhållet nådigt bemyndigande, med styrelsen
för Örebro—Köpings jernvägsaktiebolag förhandlat om inköp för statens
räkning af bandelen Örebro—Frövi af den nämnda jernvägsaktiebolag tillhöriga
jernvägen mellan Örebro och Köping. Dessa förhandlingar hade
ledt till det resultat, att mellan de båda styrelserna ingåtts ett förslagskon
trakt angående berörda handels förvärfvande af svenska staten.
Bill. till Biksd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 50 Höft. (N:is 73 och 74.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 73.
I detta kontrakt kade intagits bestämmelser, bland annat, derom:
att jern vägsstyrelsen skulle, i enlighet med ett mellan styrelsen samt
styrelsen för Örebro—Svartå jernvägsaktiebolag, under förutsättning, att
staten förvärfvade bandelen Örebro—Frövi, upprättadt kontrakt, öfvertaga
den Örebro—Köpings jernvägsaktiebolag åliggande skyldighet att jemlikt
kontrakt den 27 oktober 1895 för en tid af femtio år, räknade från
början af år 1897, ombesörja trafiken å jernvägen emellan Örebro och
Svartå; samt
att vissa å en särskild förteckning upptagne, i Örebro—Köpings jernvägsaktiebolags
tjenst'' vid Örebro—Köpings eller Örebro—Svartå jernväg
anstälde tjensteman och betjente till ett antal af 113 skulle ega rätt att
öfvergå i statens jernvägars tjenst utan minskning i de en hvar enligt
samma förteckning tillkommande aflöningsformåner, dock med förbehåll,
bland annat, att de åtnöjde sig med de befattningar, som statsbaneförvattningen
åt dem anförtrodde, samt att de icke skulle vara berättigade att
erhålla konstitutorial å ordinarie beställning vid statens jernvägar med ty
åtföljande delaktighet i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning samt dess
enke- och pupillkassa, utan att de tills vidare skulle auställas på tre
månaders ömsesidig uppsägning och alt det således skulle blifva beroende
på statsbaneförvaltningens pröfning i hvarje särskild! fall, huruvida de
finge till ordinarie befattningar konstitueras, med rätt emellertid för dem af
ifrågavarande personal, som före den 1 februari 1901 icke blifvit till
ordinarie befattningar konstituerade, att af statsmedel beredas lifräntor, att
utgå vid fylda 65 år eller, hvad tågpersonal beträffade, 60 år med belopp,
motsvarande omkring två tredjedelar af en hvars ordinarie aflöning, enligt
förteckningen (inqvartering, beklädnad och dylikt ej inräknad), allt under förutsättning,
att vederbörande vid uppnåendet af sagda ålder af 65 resp. 60 år
ännu qvarstode i tjenst.
Med afseende å bestämmelsen angående lifräntor både jernvägsstyrelsen
erinrat om följande:
Den i Örebro—Köpings jern vägsaktiebolags tjenst anstälda personalen
egde icke delaktighet i de enskilda jernvägarnes pensionskassa, utan både
bildat en egen kassa, hvartill bolaget lemnade något årligt bidrag. Från
denna kassa, i hvilken jemväl verkstadsarbetare och dylike vore delegare, kunde
emellertid tillfredsställande pensionering icke bestridas, utan både praxis
varit den, att, då en ordinarie tjensteman eller betjente funnits till följd
af ålder eller sjukdom icke längre kunna på ett nöjaktigt sätt fullgöra
sina åligganden, honom af bolaget beviljats afsked med pension till belopp,
ungefärligen motsvarande två tredjedelar af den egentliga lönen. Bolags
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 78.
3
styrelsen hade nu. uppstält såsom ett oeftergiflig! vilkor för köpet, att
staten skulle ej mindre taga viss angifven personal till ett antal af 113 i
sin tjenst, utan äfven i pensioneringshänseende sörja för den del af samma
personal, som i följd af sin ålder eller andra orsaker oj funnes lämpligen
kunna beredas delaktighet i statens jern vägstrafiks pension,sin rättning; och
hade statens mellankomst i detta senare hänseende under för handen
varande förhållanden ansetts bäst kunna ske under den form, att staten
åt denna del af personalen inköpte lifräntor att vid viss ålder utgå under
förutsättning, att vederbörande ända till dess blefve i tjensten qvarstående.
Under antagande, att enligt regeln alla af ifrågavarande personal, som icke
vore äldre än 40 år, skulle vinna inträde i statens jern vägstrafiks pensionsinrättning,
kunde, enligt hvad styrelsen inhemta!;, kostnaden för inköp
af lifräntor till de återstående — tillsammans några och tjugu personer —
beräknas komma att uppgå till omkring 75,000 kronor, dervid prerniebeloppet
skulle till staten återbetalas för dem, Indika före den för en hvar
utsatta tiden toge afsked eller blefve från tjensten entledigad. För den
händelse fyra under åren 1853 och 1859 födda personer tillätes inträda i
statens jern vägstrafiks pensionsinrättning, skulle emellertid kostnaden nedgå
till omkring 58,000 kronor.
I mitt ofvannämnda anförande till statsrådsprotokollet tillkännagaf jag
vidare, att, då enligt förslagskontraktet frågan derom, för Indika med banan
öfvertagna tjensteman och betjente lifräntor skulle anskaffas, icke behöfde
komma till slutligt afgörande förr än under år 1901, något anslag för detta
ändamål icke torde böra äskas af 1899 års Riksdag,
Jemlik! min af statsrådets öfrige dåvarande ledamöter biträdda hemställan
har Kong!. Maj:t genom proposition den 6 mars 1899 (n:o 62),
föreslagit Riksdagen, bland annat, att till kufvudsakliga delar godkänna
omförmälda förslågskontrakt angående förvärfvande för svenska statens räkning
af bandelen Örebro—Frövi af Örebro—Köpings jernväg och angående
öfvertagande af kontrakt om trafikerande af Örebro—Svartå jernväg.
Sedan Riksdagen i skrifvelse den 10 maj 1899 meddelat, att Kong!.
Maj:ts framställning af Riksdagen bifallits, har Eders Kongl. Maj:t, vid
underdånig föredragning af denna skrifvelse, den 26 maj 1899 godkänt
ifrågavarande båda kontrakt äfvensom anbefalt jernvägsstyrelsen att, så
snart inför jernvägsstyrelsen blifvit styrkt, att kontraktet angående inköpet
af bandelen Örebro—Frövi blifvit af Örebro—Köpings jernvägsaktiebolag
behörigen godkändt, derom göra underdånig anmälan.
Med anledning deraf har jernvägsstyrelsen anmält, att sistberörda
kontrakt blifvit, under viss förutsättning, som sedermera uppfylts, å ordinarie
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 73.
bolagsstämma med aktieegarne i Örebro—Köpings jern vägsaktiebolag den
12 maj 1899 godkändt.
Uti skrifvelse den 15 mars innevarande år (1901) bar jernvägsstyrelsen
derefter anfört följande:
Sedan den i kontraktet angående förvärfvande för svenska statens
räkning af bandelen Örebro—Frövi angifna tid, inom hvilken konstitutorial
skolat utfärdas för de hos Örebro—Köpings jernvägsaktiebolag
förut anstälde, i statens jernvägars tjenst antagne tjensteman och betjente,
hvilka med hänsyn till sin ålder och andra omständigheter befunnits böra
komma i åtnjutande af konstitutorial och sålunda medgifvits rätt att inträda
i statens jernvägars pensionsinrättning, tilländagå^;, finge jernvägsstyrelsen
i underdånighet anmäla, att af ifrågavarande personal nitton uti en
i skrifvelsen intagen förteckning uppräknade tjensteman och betjente icke
erhållit konstitutorial å sina innehafvande befattningar och sålunda vore
kontraktsenligt berättigade att erhålla lifräntor, samt att, enligt hvad
styrelsen inhemta!, kostnaden för beredande af lifräntor enligt kontraktets
bestämmelser åt desse tjensteman och betjente uppginge till en summa af
70,600 kronor 79 öre att såsom premie i liiförsäkringsanstalt erläggas den
1 juli 1901. Af statsmedel behöfde alltså för ändamålet anvisas sagda
belopp att nämnda dag ställas till jern vägsstyrelsens förfogande.
Jernvägsstyrelsen funne sig dock böra alternativt ifrågasätta, huruvida
icke kostnaden för ifrågavarande ändamål lämpligen kunde bestämmas
att utgå af jernvägstrafikmedlen på sådant sätt, att en hvar af de å
förteckningen upptagne tjensteman och betjente förklarades berättigad
att, vid den i kontraktet stadgade lefnadsåldern och under deri angifven
förutsättning, af trafikmedel utfå honom kontraktsenligt tillkommande
lifränta; och ansåge sig styrelsen för sin del böra förorda, att sistnämnda
förfaringssätt användes för fullgörande af förberörda, staten kontraktsenligt
åliggande förpligtelse.
Då jernvägsstyrelsens framställning inkom först den 30 mars 1901,
syntes det på grund af den framskridna tiden icke lämpligt att till
samma års lagtima Riksdag aflåta proposition i ämnet, utan anmodades
jernvägsstyrelsen att i god tid före 1902 års lagtima riksdag inkomma
med uträkning rörande det belopp, som för de beräknade lifräntornas
anskaffande kunde erfordras, om inbetalningen af premien skedde den
1 juli 1902.
Till följd deraf har jernvägsstyrelsen uti underdånig skrifvelse den
10 innevarande oktober (1901), med anmälan, att samtlige de af styrelsen
i dess underdåniga skrifvelse af den 15 sistlidne mars upptagne, från
Statsutskottets Utlåtande N:o 73.
o
Örebro—Köpings och Örebro—Svartå jernvägar öfvertagne tjensteman och
betjente, med undantag af en banvakt, hvilken aflidit, fortfarande qvarstode
i statens jern vägars tjenst, meddelat, att, enligt af styrelsen införskaffad
upplysning, beloppet för lifräntornas anskaffande med premieinbetalning
i lifförsäkringsanstalt för en gång den 1 juli 1902 uppginge
till 68,640 kronor.
Uti sistberörda skrifvelse har jernvägsstyrelsen jemväl intagit följande
förteckning öfver de i Örebro—Köpings jernvägsaktiebolags tjenst förut
anstälde tjensteman och betjente, hvilka, jemlikt kontraktet angående förvärfvande
för svenska statens räkning af bandelen Örebro—Frövi, öfvergått i
statens jernvägars tjenst, men icke erhållit konstitutorial å innehafvande
befattningar, och för hvilka lifräntor alltså skulle af statsmedel beredas:
Befattning. |
Namn. |
Födelseår |
Aflöning |
Lifränta: |
Engångspre-mie att er-läggas den 1 juli 1902: |
|
Stationsinspektor |
Elgstånd, G. F. |
28 aug. 1855 |
2,400 |
Att utgå vid 1,600 |
5,600 |
|
Larsson, G. E. |
27 mars 1849 |
2,100 |
1,400 |
6,965 |
||
Bokhållare |
Elgstånd, A. F. |
22 nov. 1859 |
3,000 |
2,000 |
5,797 |
— |
1> |
Nilsson, A. G. |
18 febr. 1868*) |
1,200 |
800 |
1,626 |
— |
Stationsmästare |
Eriksson, G. |
24 okt. 1850 |
900 |
600 |
2,690 |
50 |
7> |
Lundqvist, P. J. |
6 maj 1855 |
900 |
600 |
2,198 |
— j |
Stationskarlsförman |
Flink, C. |
17 apr. 1853 |
708 |
472 |
1,911 |
— |
Stationskarl |
Carlsson, 0. A. |
8 maj 1846 |
570 |
380 |
2,235 |
50 |
7> |
Jansson, A. F. |
23 apr. 1848 |
588 |
392 |
2,063 |
— |
» |
Thorell, G. |
20 maj 1844 |
570 |
380 |
2,533 |
50 |
1> |
Olsson, C. 0. |
2 aug. 1847 |
540 |
360 |
1,842 |
— |
Banvakt |
Olsson, 0. |
10 nov. 1846 |
615 |
410 |
2,278 |
— |
T> |
Olsson, P. |
14 sept. 1848 |
600 |
400 |
1,990 |
— |
Lokomotivförare |
Östlund, C. J. |
28 aug. 1851 |
1,440 |
Att utgå vid 960 |
6,760 |
50 |
t> |
Wallin, M. B. |
4 dec. 1850 |
1,440 |
960 |
7,111 |
— |
Thyresson, J. W. |
18 febr. 1857 |
1,320 |
880 |
4,862 |
— |
|
» |
Smith, J. |
15 juli 1859 |
1,320 |
880 |
4,251 |
— |
T> |
Johnsson, J. A. |
30 apr. 1851 |
1,200 |
800 |
5,926 |
— |
Summa |
21,411 |
14,274 |
68,640 |
— |
*) Har på grund af sjuklighet icke kunnat erhålla konstitutorial.
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 73.
Af hvad sålunda anförts framgår, att staten är kontraktsenligt förbunden
att bereda lifräntor åt ofvan uppräknade tjensteman och betjente.
Det låter sig naturligen icke på förhand uträknas, huruvida det ställer
sig billigare att nu genast inköpa dessa lifräntor hos någon enskild anstalt
eller att först i den män de år för år förfalla utbetala dem direkt af
statsmedel. I likhet med jernvägsstyrelsen anser jag dock, med hänsyn
till antalet till lifränta berättigade, sannolikt vara, att den senare åtgärden,
hvarigenom staten i detta, liksom i så många andra fall, blir sin egen
försäkringsgifvare, ställer sig fördelaktigare för statsverket. I de premiebelopp,
som skola erläggas till ett försäkringsbolag, ingå nemligen, utöfver
den matematiskt beräknade kostnaden för försäkringen, äfven förvaltningskostnader
samt en viss affärsvinst. Det årliga belopp, som för lifräntornas
utbetalande framdeles erfordras, torde böra utgå af statens jern vägars
trafikmedel».
Utskottet, som emot denna proposition ej haft något att erinra, får
alltså hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 6 maj 1902.
På statsutskottets vägnar:
CHR. I/URDEBERG.