Statsutskottets Utlåtande U:o 72.

1

^:© 72.

Ank. till Riksd. kansli den 6 maj 1902, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående
beredande af förbättrade pensionsförmåner för vissa
tjensteman och betjente, Jivilka i anledning af statens
inköp af vesikusfbanan öfvergått i statens jernvägars
tjenst. (R. A.)

I en den 4 nästlidne april afbiten proposition (n:o 81) bär Kongl.
Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

dels att å extra stat för år 1903 anvisa ett anslag af 141,500 kronor
för beredande af delaktighet i enskilda jernvägarnes pensionskassa
jemväl för inqvarteringsförmånen för de till vestkustbanan förut hörande,
i statens jernvägars tjenst numera anstälde tjenstehafvare, som äro delaktiga
i nämnda pensionskassa, med rätt för Kongl. Maj:t att låta förskottsvis
under innevarande år af tillgängliga medel utanordna detta belopp;

dels att medgifva, att en hvar af omförmälde tjenstehafvare må, så
framt beloppet af den pension, hvartill han vid afgång ur tjensten blifver
från enskilda jernvägarnes pensionskassa berättigad, understiger beloppet af
Bill. till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 49 Häft. (N:o 72.) 1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

den pension, han skulle hafva erhållit, om han den 1 januari 1896 vunnit
inträde i statens jern vägstrafiks pensionsinrättning, vid afskedstagandet ur
statens jernvägars tjenst af trafikmedel erhålla antingen fyllnadspension till
belopp, motsvarande skilnaden mellan sagda båda pensionsbelopp, under
vilkor att till statens jern vägar af honom erläggas från och med den 1 juli
1902 ej mindre fyllnadsafgifter, motsvarande skilnaden mellan, å ena sidan,
de årsafgifter, som enligt de för statens jernvägstrafiks pensionsanstalter
faststälda reglementen skulle hafva ålegat honom med beräkning efter åldern
den 1 januari 1896, och, å andra sidan, på honom belöpande årsafgifter
till enskilda jernvägarnes pensionskassa, än äfven, i form af retroaktivafgifter,
motsvarande fyllnadsafgifter för tiden från och med den 1 januari
1896 till den 1 juli 1902, eller ode, derest dessa fyllnadsafgifter helt eller
delvis icke erläggas, sådan fyllnadspension med afdrag af det för tiden
efter afskedstagandet beräknade årliga värdet af de icke influtna fyllnadsafgifterna; dels

och att medgifva, att en hvar af i statsrådsprotokollet omförmälda,
till vestkustbanan förut hörande, nu i statens jernvägars tjenst anstälda 33
personer, hvilka icke tillhöra vare sig statens jernvägstrafiks pensionsinrättning
eller enskilda jernvägarnes pensionskassa, må berättigas att vid afskedstagandet
ur statens jernvägars tjenst af trafikmedel i pension uppbära ett
årligt belopp, motsvarande skilnaden mellan, å ena sidan, det pensionsbelopp,
han skulle hafva erhållit, om han den 1 januari 1896 vunnit delaktighet
i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning, och, å andra sidan, det för tiden
efter afskedstagandet beräknade, årliga värdet af de afgifter, han i händelse
af sådan delaktighet skolat under sin tjenstgöringstid i statens jernvägars
tjenst hafva erlagt till pensionsinrättningen.

Åberopade statsrådsprotokollet innehåller följande anförande af statsrådet
och chefen för civildepartementet:

»1 skrifvelse den 14 maj 1900 har Riksdagen anhållit, att Kongl.
Maj:t täcktes låta utreda, i hvad mån, på hvithet sätt och under hvilka
vilkor åt den personal, som från vestkustbanan öfvergått i statens jernvägars
tjenst, men ännu icke vunnit inträde i statens jernvägstrafiks pensionsanstalter,
kunde beredas pension eller, beträffande delegare i enskilda
jernvägarnes pensionskassa, förbättring i pensionsvilkoren, vid hvilken utredning
torde böra tagas i betraktande alla på denna fråga inverkande omständigheter
och särskilt tiden för nämnda personals inträde i statens tjenst,
det bidrag, som staten för dess pensionering lemnade till enskilda jern -

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

3

vägarnes pensionskassa, samt de lägre pensionsafgifter, som de af personalen,
kvilka vore delegare i sagda kassa, käft att till densamma erlägga, äfvensom
att Kongl. Maj:t ville till Riksdagen göra den framställning, hvartill
berörda utredning kunde finnas böra föranleda.

Riksdagens ifrågavarande framställning var föranledd af lika lydande
motioner, som väckts i Första Kammaren af P. Hansson ock tre andra ledamöter
af kammaren, kvarjemte i motionens syfte instämt sex ledamöter
af kammaren, samt i Andra. Kammaren af Oskar Trapp ock trettio andra
ledamöter af denna kammare.

I motionerna erinras till en början, hurusom i det aftal, som uppgjordes
mellan statsverket å ena sidan ock jern vägs bolagen å den andra,
då staten inlöste de enskilda jernvägar, som gå under benämningen vestkustbanan,
ingått den bestämmelsen, att de vid jernvägen anstälde tjensteman
ock betjente skulle ega rätt att öfvergå i statens jernvägars tjenst utan
minskning af innehafvande löneförmåner och utan att i öfrigt inträda i
försämrad tjensteställning, dock med förbehåll, bland annat, att de icke
egde rätt ingå såsom delegare i statens jernvägars pensionsinrättningar, med
mindre jern vägsstyrelsen, efter pröfning för hvarje särskild! fall af tjensteman
eller betjents derom ingifna ansökan, funne sådant kunna utan pensionskassornas
särskilda betungande bifallas; hvaremot jernvägsstyrelsen från
ock med den 1 januari 1896 skulle i afseende å de bolagets tjenstemän
ock betjente, som tillhörde enskilda jernvägarnes pensionskassa och som ej
erhölle särskildt tillstånd att i statens jernvägars pensionskassor inträda,
ega samma förpligtelser ock rättigheter i förhållande till förstnämnda kassa,
som bolaget skulle ega, om jernvägen fortfarande vore bolagets egendom,
dock såvidt anginge den aflöningsförhöjning, som bemälde tjenstemän
ock betjente kunde komma att erhålla efter banans öfvertagande af staten,
endast under förutsättning af enskilda jernvägarnes pensionskassas
samtycke.

Då staten den 1 januari 1896 öfvertog vestkustbanan, kade hela den
talrika personalen förelagts att skriftligen godkänna detta vilkor för inträde
i statens jernvägars tjenst, ock hade personalen alltså stått inför valet af
omedelbart afsked eller omedelbart godkännande, kvilket senare alternativ
antagits tydligen i förhoppning, att denna för dem så angelägna fråga framdeles
på ett tillfredsställande sätt skulle ordnas.

På derom af personalen sedermera gjord hemställan hade jernvägsstyrelsen
den 6 mars 1899 förklarat, att beträffande dem af de sökande,
kvilka vore delegare i enskilda jernvägarnes pensionskassa eller kvilka, utan

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

att vara delegare i denna kassa, den 1 januari 1896 uppnått en ålder af
minst 40 år, skäl icke funnes att bifalla den af dem gjorda ansökan om
vinnande af delaktighet i statens jernvägars pensionsanstalter. Härigenom
både den personal vid vestkustbanan, som öfvergick i statens jernvägars
tjenst, beröfvats rätt att genom inträde i statens jernvägars pensionsinrättningar
åt sig bereda samma pensionsförmåner som den öfriga statsbanepersonalen,
äfven om de kunde komma ut med erläggandet af de stora retro
aktivafgifter, som erfordrades för att der vinna inträde. Deras ställning
både ock derigenom blifvit sämre än den öfriga statsbanepersonalens, under
det att deras tjenstgöring och dermed förenade åligganden och deras ansvar
vore detsamma. Då man, enligt motionärernas åsigt, med allt fog kunde
säga, att den ersättning, staten betalade till sina tjenare för deras arbete,
utginge ej mindre såsom lön och tjenstgöringspenningar än äfven som pension
efter uppnådd pensionsålder, vore det ju i hög grad oegentligt, att de,
som under tjenstetiden, hvad åligganden och ansvar beträffade, vore lika
stälda, vid afskedstagandet blefve så olika lottade. Under det att statsbanepersonalen
i allmänhet erhölle 80 % af lönen och den till 20 % af
lönen uppgående inqvarteringsersättningen i pension, utgjorde* deremot den
pension vestkustbanepersonalen erhölle endast 40 % af enbart lönen.

Till belysande af den olikhet, som härigenom uppstode vid pensioneringen,
hafva motionärerna anfört följande exempel på den pension, som
utginge till personer i samma tjenstegrad och med lika aflöning:

stationsinspektor, aflöning kr. 2,400, vid statens jernvägar i

allmänhet kr. 2,304: —

» » » 2,400, vid vestkusbanan ......... » 960: —

alltså pr år kr. 1,344 mindre;
stationsmästare, aflöning kr. 1,080, vid statens jernvägar i

allmänhet kr. 1,036: 80

)) » » 1,080, vid vestkustbanan......... » 432: —

skilnad kr. 604: SO mindre pr år;
stationskarl, aflöning kr. 660, vid statens jernvägar i allmänhet
kr. 688: 60

» )) » 660, vid vestkustbanan.................. » 264: —

skilnad kr. 369: 60 mindre pr år;

banvakt, aflöning kr. 600, vid statens jernvägar i allmänhet kr. 576: —

» » » 600, vid vestkustbanan.......................... » 240: —

skilnad kr. 836 mindre pr år.

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

5

Denna deras ofördelaktiga ställning framträdde ännu mera, då förflyttning
egde rum till andra delar af statens järnvägsnät, der de tjenstgjorde
tillsammans med bättre lottade kamrater.

Motionärerna kunde icke dela jernvägsstyrelsens i skrifvelse den 6 mars
1899 uttalade åsigt, att med hänsyn dertill, att, då ännu allt för kort tid
förflutit, sedan vestkustbanan af staten öfvertogs, jern vägsstyrelsen ej för
det dåvarande kunde hos .Kongl. Maj:t göra framställning i ämnet, ty det
vore ju så, att statens öfriga jernvägstjenstemän redan vid anställningen
förvissades om den pension, de vid uppnådd pensionsålder kunde erhålla,
hvaremot dessa allt fortfarande vore i ovisshet om, huruvida de kunde erhålla
förmånligare pensionsvilkor. Den omständighet, som dittills gjort det
omöjligt för vestkustbanepersonalen att vinna inträde i statens jernvägars
pensionsinrättningar, syntes vara svårigheten att åstadkomma de medel, som
erfordrades för betalande af inträdes- och retroaktivafgifterna för densamma
i nämnda pensionsinrättningar. Sålunda hade direktionen för nämnda pensionsinrättningar
i skrifvelse af den 7 juni 1898 förklarat, att direktionen
icke hade något att erinra emot det att ifrågarande personal vunne inträde
i pensionsinrättningarna, under vilkor, att till pensionsinrättningarna inbetalades
vissa närmare angifna penningbelopp.

Då statens jernvägar nu årligen till de enskilda jernvägarnes pensionsinrättning
betalade omkring 20,000 kronor, hvilket kapitaliseradt motsvarade
500,000 kronor, och då härigenom en pension af endast 40 procent
af lönen bereddes personalen, syntes det tillskott, som derutöfver behof de
göras för att åstadkomma likställighet i pensioneringen, väl motsvara sitt
ändamål.

Med åberopande af hvad sålunda anförts och med hänsyn till att rättvisa
och billighet kräfde, att vestkustbanepersonalen, hvad pensionering beträffade,
blefve likstäld med den öfriga jern vägsperson alen, hemstälde motionärerna,
att Riksdagen måtte besluta, dels att jernvägspersonalen vid vestkustbanan
måtte berättigas antingen att vinna inträde i statens jernvägstrafiks
pensionsanstalter eller ock att åtnjuta pension i likhet med statens
öfrige jernvägstjenstemän och betjente, och dels att hemställa, det Kongl.
Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om det anslag och de åtgärder,
som erfordrades, för att bereda jernvägspersonalen vid vestkustbanan
någon af ofvan omförmälda förmåner.

Uti sin omförmälda skrifvelse har Riksdagen, efter redogörelse för hvad
i ärendet förekommit, anfört, att ehuru den personal, som från vestkustbanan
öfvergått i statens jernvägars tjenst, icke kunde hafva något rättsligt

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

anspråk att komma i åtnjutande af samma pensionsförmåner, som tillkomme
öfriga vid statens jernvägar anstälde tjensteman och betjente, ville det dock
synas Biksdagen, som om staten af billighetsskäl borde åtminstone i vissa
fall bereda den del af förstnämnda personal, som icke vunnit inträde i statens
jern vägstrafiks pensionsanstalter, rätt till någon pension eller förbättring
i de mindre fördelaktiga pensionsvilkor, som delaktighet i enskilda
jernvägarnes pensionskassa medförde. För att kunna bedöma, i hvad mån
och på hvilket sätt detta lämpligen borde ske, fordrades emellertid en fullständig
utredning af alla på frågan inverkande förhållanden. Biksdagen,
som i saknad deraf icke kunnat, på sätt i omförmälda motioner föreslagits,
fatta något afgörande beslut i ämnet, hade emellertid ansett sig hafva anledning
hos Kongl. Maj:t anhålla om verkställande af erforderlig utredning
i frågan, för att Biksdagen på grund deraf kunde komma i tillfälle att
pröfva, i hvad utsträckning och på hvilka vilkor pension eller förbättrad
sådan kunde ifrågavarande personal beredas.

Vid underdånig föredragning den 1 juni 1900 af Biksdagens ifrågavarande
skrifvelse behagade Kongl. Maj:t anbefalla jern vägsstyrelsen att
efter vederbörandes hörande verkställa den af Biksdagen i detta ärende
begärda utredning och dermed jemte det underdåniga utlåtande, hvartill
samma utredning kunde föranleda, till Kongl. Maj:t inkomma.

Till åtlydnad häraf har jernvägsstyrelsen låtit genom sakkunnig person
verkställa undersökning öfver den matematiska kostnaden för beredande af
pension resp. fyllnadspension åt de tjensteman och betjente, som vid vestkustbanans
inköp öfvergått i statens jernvägstrafiks tjenst, men ännu icke
blifvit delegare i dess pensionsinrättningar, samt enkor och barn efter sådan
tjenstepersonal; hvarjemte på styrelsens anmodan såväl direktionen för enskilda
jernvägarnes pensionskassa i skrifvelse den 1 1 oktober 1900 som ock
direktionen för statens jernvägstrafiks pensionsinrättning i skrifvelse den 26
januari 1901 i ärendet sig yttrat. I underdånig skrifvelse den 15 mars
1901 har jernvägsstyrelsen, med öfverlemnande af berörda undersökning
och yttranden samt öfriga till ärendet hörande handlingar, afgifvit eget
underdånigt utlåtande och förslag i ärendet.

Med föranledande deraf, att fullmäktige i enskilda jernvägarnes pensionskassa
vid sammanträden i maj och september månader 1901 antagit
ett förslag till förnyadt reglemente för kassan, genom hvilket delegarne
skulle komma i åtnjutande af icke oväsenligt förbättrade pensionsförmåner
för sig samt enkor och barn, och då uppenbart vore, att detta reglemente,

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

7

om det vunne nådig fastställelse, skulle komma att öfva inflytande på det
af jern vägsstyrelsen i berörda skrifvelse den 15 mars 1901 framlagda förslaget,
har jernvägsstyrelsen uppdragit åt samme sakkunnige, filosofie licentiaten
Nils Ahlberg, hvilken utfört de beräkningar, som legat till grund
för styrelsens nyssnämnda förslag, att verkställa utredning rörande den inverkan,
ett biträdande af de nya reglementsbestämmelserna för vestkustbanepersonalens
räkning kunde väntas hafva på den i jernvägsstyrelsens berörda
framställning omhandlade frågan om beredande åt denna personal af förbättrade
pensionsvilkor.

Sedan Ahlberg i november 1901 afgifvit utlåtande, åtföljdt af bilagor,
har jernvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 18 sistlidne februari, med
öfverlemnande af dessa handlingar, afgifvit förnyadt yttrande i ärendet och
dervid framlagt ett delvis omarbetadt förslag i den föreliggande pensionsfrågan
.

De båda af Ahlberg utförda undersökningarna torde böra fogas vid
detta protokoll, dock utan åtföljande tabeller (bil. 1 och 2).

Innan jag redogör för innehållet i jernvägsstyrelsens båda förslag i
ärendet, torde jag rörande hvad hittills i detta pensionsärende förekommit
få meddela följande:

Uti det af 1893 års jernvägskomité afgifna underdåniga förslag angående
förvärfvande för statens räkning af Skåne—Hallands, mellersta"Hallands,
Göteborgs—Hallands, Landskrona—Engelholms och Malmö—Billesliolms
jernvägar, hvilka jernvägar tillsammans bildade den s. k. vestkustbanan,
hade komitén i fråga om de närmare bestämmelserna i afseende å sättet för
banornas förvärfvande, som borde i köpeaftalen med vederbörande jernvägsegare
intagas, föreslagit, bland annat, att de vid dessa jernvägar anställa
tjenstemän och betjente skulle tillerkännas rätt att öfvergå i statens jernvägars
tjenst. Men då komitén ansåg sig böra undvika att betunga statens
jernvägars pensionsinrättningar med att på en gång mottaga ett så stort
antal nya delegare, som då vore i fråga, föreslog komitén att såsom särskilt
vilkor för nämnda rätt skulle föreskrifvas, att ifrågavarande tjenstemän
och betjente fortfarande skulle qvarstå i enskilda jernvägarnes pensionskassa,
i förhållande till hvilken staten skulle öfvertaga vederbörande bolags
förpligtelser.

Emot den sålunda föreslagna bestämmelsen om tillerkännande af rätt
för de vid nämnda jernvägar anstälde tjenstemän och betjente att öfvergå
i statens jernvägars tjenst anmäldes reservation af 4 af komiténs ledamöter,
hvilka ansågo, att det borde vid banornas öfvertagande af staten bero på

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

aftal mellan jern vägsstyrelsen och vederbörande jern vägspersonal, om och på
hvilka vilkor samma personal skulle öfvergå i statens jernvägars tjenst.

Med anledning häraf anförde jern vägsstyrelsen i sitt den 20 februari
1894 i ärendet afgifna underdåniga utlåtande, att, äfven om reservanternas
åsigt i ofvanberörda hänseende vunne godkännande, den ojemförligt största
delen af personalen på grund af förhållandenas natur skulle komma att af
styrelsen erbjudas inträde i statens jernvägars tjenst. Styrelsen biträdde icke
desto mindre komiténs förslag. Om nemligen inträdet i statens jernvägars
tjenst blefve beroende på särskildt aftal mellan styrelsen och hvarje vederbörande,
funnes ingen anledning att ifrågasätta annat, än att den antagna
personalen inginge i statens jern vägstrafiks pensionsinrättning och enke- och
pupillkassa. Dessa pensionsinrättningars ekonomiska ställning vore emellertid
sådan, att de icke kunde på en gång mottaga så stort antal nya delegare
utan att retroaktivafgifter faststäldes till så afsevärdt höga belopp,
att personalen säkerligen icke skulle kunna erlägga desamma. Och äfven
om inbetalning af dylika afgifter egde rum, skulle för ett stort flertal rätten
till pension komma att inträda först vid en alltför framskriden ålder.
Med afseende härå ansåge styrelsen den anordning ega företräde, att den
nya personalen qvarstode i de enskilda jernvägarnes pensionskassa.

Vid underdånig föredragning den 8 mars 1895 af frågan om förvärfvande
för statens räkning af ifrågavarande jernvägar tillstyrkte dåvarande
chefen för civildepartementet hvad komitén, enligt hvad nyss nämnts, uti
berörda hänseende föreslagit, dervid beträffande ifrågavarande tjenstemäns
och betjentes qvarstående i enskilda jernvägarnes pensionskassa erinrades,
hurusom komitén beräknat, att den årliga afgift, som, enligt hvad förut
nämnts, till följd deraf skulle af staten i bolagens ställe erläggas till pensionskassan,
skulle kunna antagas komma att uppgå till allenast 15,000
kronor.

Sedan 1895 års Eiksdag bifallit Kongl. Maj:ts proposition rörande
anvisande af medel för inköp af ifrågavarande jernvägar samt Kongl. Maj:t
den 7 juni 1895 beslutit, att dessa skulle från 1896 års ingång öfvertagas
af staten på i hufvudsak de af komitén föreslagna vilkoren, blef också i
kontrakten om jernvägarnes förvärfvande bestämmelse intagen derom, att de
vid vederbörande jernväg anstälde tjensteman och betjente skulle ega rätt
att öfvergå i statens jernvägars tjenst. Såsom vilkor härför stadgades, bland
annat, det i ofvanberörda motioner omförmälda förbehåll, att de icke skulle
ega att ingå såsom delegare i statens jernvägars pensionsinrärttningar, med
mindre jern vägsstyrelsen efter pröfning för hvarje särskildt fall af tjenste -

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

9

mans eller betjents derom ingifna ansökning funne sådan kunna utan pensionskassornas
särskilda betungande bifallas. Dessutom stadgades i kontrakten,
att jernvägsstyrelsen skulle i förhållande till enskilda jernvägarnes
pensionskassa inträda i vederbörande bolags rättigheter och skyldigheter.
Dessa bestämmelser intogos i samtliga kontrakten, äfven i det om Landskrona—
Engelholms jernväg, hvars personal icke tillhörde någon pensionsinrättning,
samt afsågo jemväl vid de öfriga jernvägarne anstäld personal,
som icke ingått i enskilda jernvägarnes pensionskassa, således äfven de
tjenstemän och betjente vid de öfriga 4 banorna, hvilka, då de antagits
först år 1895, efter det statsinköpet beslutits, icke ingått i enskilda jernvägarnes
pensionskassa.

I anledning af hvad sålunda i kontrakten stadgats, öfvergingo vid
jernvägarnes öfvertagande med ingången af år 1896 i statens jernvägars
tjenst, utan att intagas i statens jern vägstrafiks pensionsinrättning samt
enke- och pupillkassa, ordinarie tjenstemän och betjente till ett antal
af 542.

Under våren 1897 hade ansökan om vinnande af inträde i statens
jern vägstrafiks pensionsanstalter hos jernvägsstyrelsen gjorts af vid förutvarande
vestkustbanan anstälde tjenstemän och betjente till ett antal af
406, af hvilka 386 voro delegare i enskilda jernvägarnes pensionskassa,
men öfriga 70 ej tillhörde någon pensionsinrättning. Efter det jernvägsstyrelsen
i anledning häraf låtit verkställa utredning beträffande den inverkan
å statens jern vägstrafiks pensionsanstalters ekonomiska ställning, som ett
bifall till de gjorda ansökningarna skulle komma att medföra, framstälde
styrelsen till direktionen för enskilda jernvägarnes pensionskassa förfrågan,
huruvida och i hvad mån den i kassan delaktiga personalen vid eventuel
utträde ur kassan skulle kunna påräkna att återfå sina till kassan inbetalda
utgifter. Till svar härå meddelade direktionen i skrifvelse den 28 september
1897, att direktionen beslutit, att den i § 9 af det för kassan gällande
reglemente gifna bestämmelsen, att delegare i kassan, som från jernvägsbolags
tjenst afginge, innan han vore pensionsberättigad, och ej begagnade
sig af den honom medgifna rätt att i kassan qvarstå, egde att af kassan
återfå tre fjerdedelar af de månatliga af gifter, han erlagt, dock utan ränta,
skulle anses tillämplig vid ifrågavarande personals eventuella utträde ur
kassan, dock med förbehåll, bland annat, att antingen hela personalen samtidigt
utträdde ur kassan eller ock att vid utträdet icke afsigtligt gjordes
något för kassan menligt urval, så att icke just de delegare underläte att
utträda, till hvilka kassan egde relativt stora förpligtelser i förhållande till
Bill. till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 49 Häft. 2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

deras blifvande afgifter; och skulle direktionen i hvarje särskild! fall ega
bestämma, huruvida delegare, som sådant önskade, finge i kassan qvarstå.

På anmodan af jern vägsstyrelsen afgaf direktionen för statens jernvägstrafiks
pension sinrättning den 7 juni 1898 yttrande rörande ifrågavarande
ansökningar, och förklarade deruti direktionen, att den icke hade något att
erinra emot det att ifrågavarande personal vunne inträde i pension sinrättningarna
under vilkor, att till pensionsinrättningarna inbetaides:

a) ett belopp af 964,487 kronor, hvilket belopp enligt af jernvägsstyrelsen
föranstaltad utredning utgjorde värdet af den genom ifrågavarande
personals inträde i pensionsinrättningarna för dessa inrättningar uppkommande
kapitalbrist;

b) skilnaden mellan den del af sagda belopp, som utgjorde den för
enke- och pupillkassan beräknade kapitalbrist, samt det belopp, som kunde
framgå ur den noggrannare beräkning, som, enligt hvad i utlåtandet rörande
sagda utredning framhållits, vore erforderlig, derest inträde i pensionsinrättningarna
skulle medgifvas sökandena;

c) ränta efter fyra procent från den 1 juli 1897 å de i mom. a) och
b) angifna belopp;

d) de enligt gällande reglementen på sökandena belöpande pensionsafgifter
för tiden från och med den 1 januari 1896 jemte ränta efter fyra procent
å de förfallna pensionsafgiftsbeloppen från respektive förfallodagar; samt

e) det belopp, som representerade värdet af de högre pensioner, som
kunde komma att utgå till följd af nu gällande aflöningsreglemente för
tjenstemän och betjente vid statens jernvägar.

Efter det förberörda handlingar inkommit, företogos de gjorda ansökningarna
af jern vägsstyrelsen till afgörande den 6 mars 1899. Dervid fann
styrelsen beträffande dem af de sökande, hvilka vore delegare i enskilda
jernvägarnes pensionskassa eller hvilka, utan att vara delegare i denna
kassa, den 1 januari 1896 uppnått en ålder af minst fyrtio år, icke skäl
bifalla den af dem gjorda ansökan om vinnande af delaktighet i statens
jern vägstrafiks pensionsanstalter.

Hvad åter anginge öfriga sökandena, hvilka icke vore delegare i sagda
pensionskassa och hvilkas ansökningar icke genom vederbörandes afskedstagande,
frånfälle eller redan vunnet inträde i statens jernvägstrafiks pensionsanstalter
förfallit, förklarade jernvägsstyrelsen, att en hvar af dem
skulle anses hafva den 1 januari 1896 vunnit delaktighet i statens jernvägars
pensionsanstalter, under vilkor, att af honom erlades de enligt gällande
reglementen på honom belöpande pensionsafgifter för tiden från och

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

11

med sistDämnda dag jemte den ränta derå, som af direktionen för statens
jern vägstrafiks pensionsinrättning kunde varda bestämd, dock att, i händelse
detta vilkor ej fullgjordes, delaktighet i pensionsanstalterna skulle anses af
vederbörande förvärfvad med ingången af år 1899.

I sammanhang härmed förklarade jern vägsstyr elsen, att beträffande dem
af de sökande, hvilka icke vore delegare i enskilda jernvägarnes pensionskassa
och hvilka enligt styrelsens omförmälda beslut icke då kunnat medgifvas
delaktighet i statens jernvägstratiks pensionsanstalter, styrelsen framdeles
ville för hvarje särskilt fall pröfva, huruvida vid vederbörandes afskedstagande
eller frånfälle skäl kunde förefinnas att till Kongl. Maj:t
ingå med framställning om åtgärder för beredande af särskild pension åt
den sålunda ur tjensten afgående eller hans sterbhusdelegare.

Samma dag — den 6 mars 1899 — meddelade jern vägsstyrelsen jemväl
svar på en under hösten 1898 å vestkustbanepersonalens vägnar gjord
ansökning, hvaruti hemstälts, att styrelsen ville hos Kongl. Maj:t göra
framställning derom, att denna personal, vid uppnådd pensionsålder enligt
bestämmelserna i reglementet för enskilda jernvägarnes pensionskassa, och
densammas enkor och oförsörjda barn vid husfaderns frånfälle måtte af
jernvägsträfikmedel erhålla fyllnadspension en gång för alla och sålunda
beräknad, att den tillsammans med det från enskilda jernvägarnes pensionskassa
utgående belopp motsvarade den pension, som skolat erhållas, om
personalen under sin tjenstgöringstid vid vestkustbanan, äfven då denna
tillhörde de enskilda bolagen, vant delegare i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning.
I anledning af denna ansökning förklarade jernvägsstyrelsen, att
styrelsen, med allt erkännande af det behjertansvärda i att en bättre pensionering
bereddes den personal, som från vestkustbanan öfvergått i statens
jern vägars tjenst, likväl och med hänsyn dertill, att allt för kort tid förflutit,
sedan vestkustbanan af staten öfvertogs, ansett sig för det dåvarande icke
kunna hos Kongl. Maj:t göra framställning i angifna hänseende eller i
öfrigt derutinnan företaga någon åtgärd.

I fråga om pensionsförmånerna och pensionsafgifterna i statens jernvägars
pensionsinrättning och enke- och pupillkassa, å ena sidan, samt enskilda
jernvägarnes pensionskassa, å andra sidan, sådana de varit intill den
1 innevarande månad, då förnyadt reglemente för enskilda jernvägarnes
kassa trädde i kraft, får jag hänföra mig till följande jemförande uppställning
:

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

Jemförelse mellan de i afseende å pensionsrätten vigtigaste bestämmelserna
i reglementena för statens jernvägstrafiks pensionsinrättning
och enke- och pupillkassa, å ena, samt enskilda jernvägarnes
pensionskassa, å andra sidan.

Statens jernvägstrafiks pensionsinrättningar: Enskilda jernvägarnes pensionskassa:

A) Rätt till pension tillkommer:

delegare:

a) som till följd af kroppsskada eller sjuklighet,
hvilken han i tjensteutofning vid statens
järnvägstrafik sig ådragit, icke vidare kan sin
befattning behörigen sköta och fördenskull af
styrelsen afskedas;

6) som efter minst tio tjensteår i ordinarie
anställning vid statens jernvägstrafik afskedas,
emedan han antingen till följd af sjuklighet,
som han icke ådragit sig under tjensteutöfning,
eller till följd af ålderdomssvaghet icke kan sin
befattning behörigen sköta;

c) som efter minst 30 års tjenst i ordinarie
anställning vid statens jernvägstrafik uppnått
sådan ålder, att hans lefnadsår och tjensteår
sammanräknade uppgå till talet 95;

d) den aflidnes enka, så länge hon lefver
ogift och är i besittning af medborgerligt förtroende,
samt

hvarje den aflidnes barn, som är yngre än
aderton år och som, der det fylt femton år,
icke dömts förlustigt medborgerligt förtroende.

а) delegare, som efter minst 15 års tjenstgöring
afgår ur tjensten på grund af styrkt
obotlig sjukdom eller, äfven efter färre tjensteår,
under tjensteutöfning ådragit sig sjukdom
eller kroppsskada, som gör honom oförmögen
att tjenstgöra;

(Pensionsrätten i detta fall beroende på
framställning af vederbörande jernvägsförvaltning.
)

б) vid tj enstens frånträdande sådan delegare,
som vid någon af de jernvägar, hvilka
i kassan ingått, vid tidpunkten för detta inträde
innehade ordinarie anställning, sedan han
fylt 60 år och varit i ordinarie tjenst vid enskild
jernväg inom landet så lång tid, att
summan af hans lefnads- och tjensteår uppgår
till talet 90;

c) vid tj enstens frånträdande sådan delegare,
som, efter det den jernväg, vid hvilken
han är anstäld, ingått i kassan, erhållit ordinarie
anställning före 40 års ålder, sedan han fylt
60 år;

d) delegares enka, så länge hon lefver ogift,
samt afliden delegares barn, till dess det uppnått
16 år.

B) Pensionsbeloppens storlek:

1) för delegare:

Mom. 1. Årliga beloppet af pensioA bestämmes,
i mån af den pensionsberättigades
tjensteår, till vissa procent af den medelaflöning,
som uppkommer, då medeltalet tages af de fem
sista årsaflöningar, i förhållande hvartill den
pensionsberättigade, näst före erhållet afsked,
erlagt årsafgifter till pensionsinrättningen, sålunda
att

Pensionsberättigad delegare erhåller eu årlig
pension, uppgående till 40 procent af medelbeloppet
af den aflöning, för hvilken han de
sista 60 månaderna till kassan erlagt afgift.

Delaktighet i kassan må hädanefter i intet
fall medgifvas för högre årsaflöning än 5,000
kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

13

Statens jernvägstrafiks pensionsinrättningar:

för fulla 10 tjensteår erhåll. 20 % af medelaflön

»

n

»

»

22

»

»

»

»

»

12

»

»

24

»

»

»

»

»

13

»

»

26

»

»

»

»

»

14

»

»

28

»

»

»

»

»

15

»

»

30

»

»

»

»

»

16

»

»

32

»

»

»

»

»

17

!>

»

34

»

»

»

»

»

18

»

»

36

»

»

»

»

»

19

»

»

38

»

»

»

»

»

20

»

»

40

»

»

»

»

21

»

»

44

»

»

»

»

»

22

»

»

48

»

»

»

»

»

23

»

»

52

»

»

»

»

»

24

»

»

56

»

»

»

»

»

25

»

»

60

»

»

»

i>

»

26

»

»

64

»

»

»

»

»

27

»

'' »

68

»

»

»

»

»

28

»

»

72

»

»

»

»

»

29

»

»

76

Tf-

»

»

»

»

30

»

»

80,

»

»

»

Mom. 2. Delegare, som pensioneras på
grund af bestämmelsen här ofvan under lit. A. a,
erhåller såsom pension:

då han icke räknar fulla 23 tjensteår, 50
procent af den enligt föregående mom. beräknade
medelaflöning, och

då han räknar fulla 23 tjensteår eller derutöfver,
den procent, som i föregående mom.
är stadgad;

dock skall, derest kroppsskadan eller sjukligheten
är af sådan beskaffenhet, att delegaren
icke kan bidraga till sin egen försörjning, pensionen,
oberoende af antalet tjensteår, utgå med
80 procent af medelaflöningen.

2) för delegares

Pensionen efter afliden delegare utgår med
25 % af dennes medelaflöning för de fem sista
åren, eller, derest motsvarande inbetalning till
kassan göres, 25 % af delegarens senaste aflöning.
Är enka ensam pensionsberättigad eller
finnas endast pensionsberättigade barn, uppbäre
i förra fallet enkan och i det senare barnen
samfäldt hela pensionsbeloppet. Finnas både
pensionsberättigad enka och pensionsberättigade
tjärn, åtnjute enkan den ena hälften och barnen
tillsammans den andra hälften af pensionsbeloppet.
Mellan barn delas alltid det dem
samfäldt tillkommande belopp lika.

Enskilda jernvägarnes pensionsinrättningar:

Delegare, som erhåller pension jemlikt be
stämmelsen här ofvan under lit. A. a, erhåller
det pensionsbelopp, som kassans direktion bestämmer.

enka och barn:

Afliden delegares pensionsberättigade enka
och barn ega att uppbära pension till följande
procenttal af den aflidnes ofvan angifna medelaflöning,
nemligen: enka med två eller flera
barn 25 procent, enka med ett barn eller utan
barn 20 procent, två eller flera moderlösa barn
20 procent och ett moderlöst barn 15 procent.

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

Statens jernvägstrafiks pensionsinrättningar:

C) Af gifter na till

Mom. 1. Såsom inträdesafgift erlägger den
inträdande till enke- och pupillkassan hälften af
honom då tillkommande aflöning för en månad.

(Till pensionsinrättningen erlägges ej någon
inträdesafgift.)

Mom. 2. Årsafgifter utgå dels till pensionsinrättningen
dels och till enke- och pupillkassan.

Till den förra utgå delegares årsafgifter med
en viss, på grund af hans ålder vid inträdet i
pensionsinrättningen en gång för alla bestämd
procent af honom tillkommande aflöning, sålunda
att den, som inträdt före fylda 30 år, erlägger
3,2 % af aflöningen,

den, som
fylt 30

vid inträdet
men icke 32 år

erlägger 3,3

% af aflön.

»

32

» »

34 »

»

3,4

»

» »

»

34

» »

36 »

»

3,5

»

» »

»

36

» »

38 »

»

3,6

»

» »

38

» »

40 »

»

3,7

»

» »

40

» »

42 »

»

3,8

»

» »

»

42

» S>

44 »

»

3,o

*

» »

»

44

» »

46 »

»

4,o

»

» »

»

46

» »

48 >

»

4,i

»

» »

»

48

» »

50 -

»

4,2

»

» »

»

50

» »

52 ->

»

4,3

»

» »

»

52

» »

54 »

»

4,4

» »

»

54

» »

56 »

»

4,5

»

» »

»

56

» »

58 »

»

4,6

»

» »

»

58

» »

60 »

»

4,7

»

» »

»

60

» »

— »

»

4,8

»

» »

dock’

(skall (den,(som vid

erhållandet

af

anställ-

ning i statens jernvägstrafiks ordinarie tjenst
fylt trettio år, erlägga retroaktiv afgift, motsvarande
hela värdet af förmånen att icke behöfva

erlägga_högre årsafgifter,|än här ofvan äro bestämda.
Sagda värde fastställes af pensionsinrättningens
direktion.

Till den senare utgå delegares årsafgifter
med en viss, på grund affhans ålder vid inträdet
i kassan, en gång för alla bestämd procent
af honom tillkommande aflöning sålunda, att
den, som inträder innan han fylt 30 lefnadsår,
erlägger 3, o % af aflöningen, den, som vid inträdet fylt

30 men icke 32 år, erlägger 3,i % af aflön.

32

»

» 34 »

»

3,2 * » »

34

»

* 36 »

»

3,3 » » »

36

» 38 »

»

3,4 » » »

38

»

» 40 »

»

3,5 » » »

Enskilda jernvägarnes pensionskassa:

pensionskassorna:

Mom. 1. Delegare erlägger såsom inträdesafgift
25 procent af det belopp, hvartill hans
aflöning för de efter hans inträde i kassan närmast
följande två månaderna uppgår.

Mom. 2. I årsafgift erlägger:

a) sådan pensionsberättigad delegare, som
vid någon af de jernvägar, som ingått i kassan,
vid tiden för detta inträde innehade ordinarie
anställning, månatligen 5 procent af månadsaflöningen,
om han vid delegareskapets vinnande
var yngre än 30 år, 57ä procent, om han
var 30 år, 52/s procent, om han var 31 år,
o. s. v., d. v. s. så många femtedels procent
mera än fem, som antalet af fylda lefnadsår
vid inträdet öfversteg 29; dock att dylik månadsafgift
icke må uppgå till högre belopp än 10
procent af aflöningen;

b) sådan pensionsberättigad delegare, som
vid någon af förberörda jernvägar efter den under
lit. a nämnda tid erhållit ordinarie anställning,
dels månatligen 5 procent af månadsaflöningen,
dels, om han vid inträdet i kassan är
äldre än 29 år, retroaktiv afgift enligt tabell
A*) och dels, om hans hustru är fem år yngre
än han sjelf, retroaktiv afgift enligt tabell B*).

'') Tabell A och B torde icke behöfva här ätergifvas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

15

Statens jern vägstrafiks pensionsinrättningar:

Enskilda jernvägarnes pensionskassa:

(ten, som vid inträdet

fylt 40 men icke 41 år, erlägger 3,6 % af afton.

41

»

»

42

v

»

* Öb

»

3,7

/u

»

»

»

42

»

»

43

»

»

3,8

»

»

»

»

43

»

»

44

»

»

3,9

»

»

»

44

»

»

45

»

»

4,0

»

»

»

45

»

46

»

4,i

»

»

»

»

46

»

»

47

»

»

4,2

»

»

»

47

»

»

48

»

»

4,3

»

»

B

»

48

»

»

49

»

»

4,4

»

»

»

»

49

»

»

50

»

B

4,5

»

»

>X

»

50

»

D

51

»

»

4,6

»

»

»

»

51

»

»

52

»

»

4,8

»

»

»

»

52

»

»

53

>

»

5,0

»

It

»

X»

53

»

54

>

5,2

»

»

»

»

54

»

»

55

»

»

5,4

»

»

»

»

55

»

»

56

»

»

5,6

»

»

»

»

56

»

»

57

»

»

5,8

»

»

»

»

57

»

»

58

»

»

6,1

»

»

»

58

»

59

»

»

6,4

»

»

»

»

59

».

B

60

>

»

6,7

»

»

»

Dock

skall

den,

som

vid

härefter skeende

an-

ställning i statens jernvägstrafiks ordinarie tjenst
fylt trettio år, erlägga retroaktiv afgift, motsvarande
hela värdet af förmånen att icke behöfva
erlägga högre årsafgifter än de här ofvan bestämda.
Sagda värde fastställes af direktionen
för statens jernvägstrafiks pensionsinrättning,
hvars beslut härutinnan ej må öfverklägas.

Mom. 3. Hvarje gång delegare uppflyttas
i högre aflöningsklass än den, för hvilken hans
årsafgifter senast utgått erlägger han till pensionsinrättning
en en månads aflöningsförhöjning.
Detta erläggande sker genom aflöningsafdrag,
då förhöjningen första gången utfaller.

Hvarje gång delegare uppflyttas i högre
aflöningsklass än den, för hvilken hans årsafgifter
senast utgått, erlägger han till enke- och
pupillkassan två månaders aflöningsförhöjning.
Denna afgift erlägges, då förhöjningen andra och
tredje gången utfaller.

Mom. 3. Vid förhöjning i aflöning erlägger
delegare såsom ytterligare afgift till kassan de
två första månadernas aflöningsförhöjning, hvaremot
den ordinarie månadsafgiften under samma
tid beräknas efter den förra aflöningen.

Det af jernvägsstyrelsen omförmälda förslaget till förnyadt reglemente
för enskilda jernvägarnes pensionskassa kar blifvit faststäldt af Kongl.
Maj:t den 14 nästlidne mars.

För de ändringar vid jemförelse med det äldre reglementet, som öfva
inflytande på den nu förevarande pensionsfrågan, får jag lemna följande
redogörelse.

Enligt det nya reglementet har den normala eller ålderdomspensionen
för delegarne sjelfva höjts från 40 % af medelbeloppet af den aflöning,

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

för hvilken vederbörande de sista 60 månaderna till kassan erlagt aflöning,
till följande procenttal af den årsaflöning, för hvilken han vid pensionsrätter
inträde är delaktig i kassan, nemligen:

omedelbart efter

pensionsrätter inträde......................:..............

.............. 50

O/

yo

om

han

derefter förblifver i

tjenst 1 år ..................................

............... 52

oy

yo

»

»

b

)> )>

)> 2 » ..................................

.............. 54

o/

/o

»

»

»

» b

» 3 b ..................................

.............. 56

o/

yo

b

»

>

» )t

» 4 b ..................................

.............. 58

oy

yo

b

»

b »

» 5 b eller mer................

.............. 60

oy

yo

hvarvid dock är att märka, att delaktighet hädanefter icke får åtnjutas för
löneförhöjning vid fylda 50 år eller derefter.

Då enligt det nya reglementet den normala 50 % pensionen tillkommer
delegare, då han fylt 60 år — sådan delegare, som, innan det
nya reglementet trädt i kraft, vid inträdet i kassan påförts månadsafgift
till högre belopp än 5 % af aflöningen (d. v. s. i allmänhet sådan, som
vid inträdet varit 30 år eller deröfver), dock efter fylda 60 år först sedan
han varit i ordinarie tjenst vid enskild jernväg inom landet så lång tid,
att summan af hans lefnads- och tjensteår uppgår till talet 90 — synes
en afsevärd del af statsbanans i enskilda jernvägarnes pensionskassa delaktiga
personal kunna erhålla pensioner, uppgående till öfver 50 % af
delaktighetsbeloppet. Vidare skola enligt det nya reglementet invaliditetspensionerna,
hvilka hittills varit obestämda, i det att de utgått med belopp,
som direktionen bestämmer, i hvilket afseende ett årligt belopp af 100
kronor hittills varit det vanligen förekommande, fixeras till belopp, vexlande
mellan 20 och 47 % af vederbörande medelaflöning, dervid pension dock
icke lemnas för invaliditet i följd af olycksfall. Enligt de nya bestämmelserna
skola delegarnes pensionsberättigade efterlefvande uppbära pension
till följande procenttal af den aflidnes årliga medelaflöning, nemligen:

enka

med

ett

barn eller utan barn.......................

............................... 25

oy
/0

»

)>

två

» ..................................................

............................... 271/■,

oy

yo

»

»

tre

B ..................................................

............................... 30

oy

yo

)>

»

fyra

i » ..................................................

............................... 327,

oy

yo

))

»

fem

eller flera barn .............................

............................... 35

oy

yo

ett moderlöst barn...............................................

............................... 15

%

två moderlösa

barn...................................................

............................... 20

oy

yo

Statsutskottets Utlåtande N:o 72. 17

tre moderlösa barn ................................................................................. 25 %

fyra moderlösa barn................................................................................. 30 %

fem eller flera moderlösa barn ............................................................ 35 %

Denna förbättrade pensionsrätt kommer de nuvarande delegarne till
del utan någon egentlig höjning i deras afgifter. Väsentligen endast i
fråga om löneförhöjningsafgifterna, hvilka enligt det nya reglementet skola
utgå under hela den återstående tjenstetiden med viss af lefnadsåldern vid
förhöjningens inträde beroende procent af samma förhöjnings belopp, kommer
ändringen att i någon mån kräfva uppoffring från delegarnes sida,
men denna blifver relativt obetydlig, då delegarne naturligen äfven hittills
haft att å förhöjningen under hela sin tjenstetid erlägga afgift, om ock
med den lägre procent, som betingas af åldern vid deras första inträde i
kassan.

Hvad åter de i kassan inträdda banförvaltningarna beträffar, komma
dessa enligt det nya reglementet att erlägga förhöjda afgifter. Medan en
sådan förvaltning hittills haft att i afgift utbetala allenast 5 % af vederbörandes
årsaflöning — d. v. s. af det belopp, för hvilket vederbörande är
i kassan delaktig — skall förvaltningen hädanefter få erlägga dels afgifter
till samma belopp som de afgifter -—• ursprungliga månads- och löneförhöjningsafgifter
— hvilka åligga delegarne, dels ock såsom tilläggsafgift
10 % af summan af samma afgifter, och är härvid att märka, att delegarnes
ursprungliga mån adsafgifter, allt efter vederbörandes ålder vid
första inträdet, utgår med 5 till 10 % af delaktighetsbeloppet. Den
ökade kostnad, som drabbar banförvaltningarna, kan dock icke sägas vara
synnerligt stor. För statsbaneförvaltningen skulle den med afseende å dess
i kassan delaktiga personal, enligt gjord, af jern vägsstyrelsen meddelad beräkning
på grund af förhållandena år 1901, belöpa sig till något öfver
7,000 kronor om året.

Enligt vid det nya reglementet fogade »öfvergående stadganden», eger
banförvaltning, som ingått i kassan före det nya reglementets trädande i
kraft, rätt att före utgången af år 1902 anmäla antingen hela sin i kassan
delaktiga personal eller den del af samma personal, som den 1 januari 1902
icke fylt 30 år, att mot erläggande af föreskrifna afgifter komma i åtnjutande
af den nya rätten till pensionering. I

I det följande skall jag lemna redogörelse för den ändring i hittills
gällande reglemente för enskilda jernvägarnes pensionskassa, som af Kongl.

Bill. till Riksd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 49 Iläft. 3

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

Maj:t faststäldes den 4 december 1896 och som, så vidt nu är i fråga,
innebär, att delaktighet i kassan kunde vinnas äfven för den till ett värde
af 20 procent af lönen beräknade inqvarteringsförmånen. Denna ändring
medförde närmare öfverensstämmelse med reglementena för statens jernvägstrafiks
pensionsanstalter, i det att inqvarteringsförmånen medräknas till
20 procent af arfvodet i pensionsinrättningen och till 15 procent af arfvodet
i enke- och pupillkassan.

Uti sin omförmälda skrifvelse den 15 mars 1901 har jernvägsstyrelsen
till en början lemnat en sammanfattande jemförelse mellan pensionsförmånerna
i de olika kassorna före omförmälda, den 1 innevarande månad i
kraft trädda reglementsförändring beträffande den enskilda kassan och dervid
anfört, hurusom de sammanlagda premieprocenterna för delegare i statens
jern vägstrafiks pensionsanstalter — pensionsinrättningen samt enke- och
pupillkassan —- öfverstege premieprocenten för delegare i enskilda jernvägarnes
pensionskassa. Sålunda utgjorde dessa premieprocenter exempelvis
för delegare i förstnämnda pensionsanstalter, hvilken vid inträdet vore yngre
än 30 år, i pensionsinrättningen 3,2 % af arfvodet och inqvarteringen,

denna senares värde beräknadt till tjugu procent af arfvodet, och i enkeoch
pupillkassan 3 % af arfvodet och inqvarteringen, dennas värde uppskattadt
till femton procent af arfvodesbeloppet, medan motsvarande procent
i enskilda jernvägarnes pensionskassa, ur hvilken utginge pensioner till
såväl delegarne sjelfva som deras enkor och barn, uppginge sammanlagdt
till i regeln allenast 5 %. Å andra sidan vore att märka, att pensionen
till delegare i statens jern vägstrafiks pensionsanstalter, vexlande mellan 20
och 80 % af arfvodet och inqvarteringen, samt till enka och barn efter
sådan delegare, utgörande i regeln 25 % af arfvodet och inqvarteringen, i
allmänhet utginge med ej obetydligt högre belopp — vid full pension för
delegare med mer än dubbla beloppet — än till delegare i enskilda jernvägarnes
pensionskassa och deras enkor och barn, hvilka åtnjöte pension,
de förre med allenast 40 % och de senare med 15, 20 eller 25 % af
aflöningen, hvarmed, enligt § 8 mom. 7 af reglementet förstås endast ordinarie
lön, till hvilken dock, jemlikt momentets lydelse enligt nådigt bref
den 4 december 1896, kunde räknas värdet af inqvarteringen, beräknad
till högst 20 % af den kontanta ordinarie aflöningen.

Derefter har jernvägsstyrelsen redogjort för den verkstälda undersökningen
och derom meddelat följande:

Den i anledning af Riksdagens förberörda uttalanden genom styrelsens
försorg verkstälda undersökningen både utförts särskildt för dem af ifråga -

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

19

varande personal, som äro delegare i enskilda jemvägarnes pensionskassa,
eller, enligt den för år 1900 faststälda arfvodesstaten, 434 personer med
en beräknad aflöning af 396,700 kronor utom inqvarteringsersättning och dylikt
samt särskildt för dem, som icke tillköra någon pensionsinrättning, till ett
antal af 84 personer med en aflöning af 32,100 kronor utom inqvarteringsersättning
och dylikt, och hade sålunda denna undersökning omfattat ett större
antal personer än den förut berörda, under år 1898 verkstälda. Vederbörandes
tjensteårsberäkning för ernåendet af pensionsrätt både antagits
börja den 1 januari 1896 eller vid anställningen i statens jernvägars tjenst,
hvaremot premierna och pensionsbeloppen vore angifna efter det värde,
hvilket de beräknats ega vid 1901 års början eller den tidpunkt, vid hvilken
premiernas erläggande förutsatts börja. Vid beräkningen både användts en
räntefot af 3,8 %, statistiska centralbyråns allmänna svenska dödlighets tabell

1881—90 för män och qvinnor samt de undersökningar öfver invaliditet
och qvarstående aktiva vid olika åldrar, som på styrelsens uppdrag
utförts och i aftryck bilagts styrelsens skrifvelse.

Inom de tvenne olika grupperna visade undersökningen följande resultat
:

A) Ben del af vestkustbanepersonalen, hvilken tillhör enskilda jemvägarnes
pensionskassa.

Den förbättrade pensionsrätt, som bär ifrågasatts, har antagits kunna
åvägabringas enligt följande tre alternativa förslag.

Alternativ I.

Personalen utträder ur enskilda jemvägarnes pensionskassa och bildar
en särskild kassa, ur hvilken utbetalas pensioner vid afgång ur tjensten,
resp. åt enka och barn efter mannens död, under samma förutsättningar
och efter samma grunder som i statens jernvägars pensionsanstalter.

Kostnaden utöfver vederbörandes egna premier för betäckande af pensioneringsriskerna
har beräknats uppgå till 1,132,400 kronor eller, efter
afdrag af det belopp, 141,199 kronor 63 öre, som af direktionen för enskilda
jemvägarnes pensionskassa beräknats skola vid ifrågavarande delegares
utträde ur kassan för deras räkning återbetalas, till i rundt tal 991,200
kronor, under förutsättning, antingen att delegarnes ordinarie afgifter betingas
af åldern vid inträdet i statens jernvägars tjenst mot skyldighet för vederbörande
att utöfver dessa afgifter erlägga särskilda retroaktivafgifter till beräknadt
belopp af 100,200 kronor, motsvarande värdet af dels öfverårig -

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

hets- och inträdesafgifter till statens jern vägstrafiks enke- och pupillkassa
och dels förmånen att under mellantiden från inträdet i tjenst till inträdet
i pensionsinrättningen hafva fått till enskilda jernvägarnes pensionskassa erlägga
lägre premier än de, som sålunda här lagts till grund för beräkningen,
eller ock att förbemälda ordinarie afgifter betingas af åldern den 1 januari
1901 samt att utöfver dessa afgifter erläggas särskilda retroaktivafgifter till
beräknadt belopp af 64,900 kronor, motsvarande förenämnda värde efter
afdrag af värdet af skilnaden mellan de ordinarie afgifter (månads- och
uppfljttningsafgifter), som sålunda komme att erläggas, och de afgifter af
samma slag, som enligt den förra förutsättningen beräknats erlagda i förhållande
till åldern vid inträdet i statens jernvägstrafiks tjenst.

Dessa särskilda afgifter från personalens sida hafva antagits kunna uttagas
under första förutsättningen, öfverårighets- och inträdesafgifter på
vanligt sätt under 1 år och retroaktivafgifterna på längre tid, t. ex. de åtta
följande, i hvilket fall årligen skulle för dessa sistnämnda afgifter erläggas
0,85 % af arfvodet och inqvarteringen till pensionskassan och 0,8 % deraf
till enkekassan samt under andra förutsättningen genom fördelning under
förslagsvis tre år.

Härutöfver har förutsatts en tredje möjlighet eller att afstå från dessa
särskilda afgifter, men minska pensionerna på sätt i alternativ III närmare
utvecklas.

Alternativ II.

Personalen utträder ur enskilda jernvägarnes pensionskassa och inträder
i statens jernvägstrafiks pensionsinrättningar på samma vilkor som i alternativ
I förutsättes.

Kostnaden blir densamma som i alternativ I.

Alternativ 111.

Personalen bibehåller delaktighet i enskilda jernvägarnes pensionskassa
under förutvarande förhållanden, men erhåller för sig samt enkor och barn
rätt till fyllnadspension, afsedd att utgå med så stort belopp, att detsamma
jemte den pension, som erhålles från enskilda jernvägarnes pensionskassa,
motsvarar den pension, som under de i alternativet II gjorda förutsättningarna
skulle hafva tillkommit vederbörande, under vilkor, att statens
jernvägstrafik godtgöres skilnaden mellan värdet af de afgifter, som från
och med år 1896 skulle hafva erlagts för delaktighet i statens jern vägs -

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

21

trafiks pensionsanstalter, och af de afgifter, som under samma tid af delegarne
erlagts till enskilda jernvägarnes pensionskassa.

Den beräknade kostnaden utöfver vederbörandes egna premier för beredande
af dylika fyllnadspensioner utgör 601,200 kronor under förutsättning,
att af ifrågavarande delegare i nämnda kassa till statens jernvägstrafik
inbetalas antingen dels skilnaden mellan, å ena sidan, afgifterna, beräknade
enligt statens jern vägstrafiks pensionsanstalters reglementen i öfrigt, men
hänförda till vederbörandes ålder vid inträdet i statens jernvägstrafiks tjenst
och, å andra sidan, de nuvarande afgifterna i enskilda jernvägarnes pensionskassa,
och dels särskilda retroaktivafgifter 52,200 kronor, eller ock retroaktivafgifter
till belopp af 21,200 kronor jemte värdet af skilnaden mellan
afgifterna enligt samma reglementen, beräknade för åldern vid 1901 års
början, och förenämnda afgifter till enskilda jernvägarnes pensionskassa.

De särskilda afgifterna hafva i båda fallen beräknats kunna erläggas
antingen under första året eller genom fördelning på liera följande år.

För den händelse dessa fyllnadspremier och retroaktivafgifter helt eller
delvis icke kunde utkräfvas efter någondera af nyss angifna metoder, kar
slutligen föreslagits den utvägen att minska fyllnadspensionerna med ett
belopp, värdt lika mycket som de icke inflytande premierna, hvilken minskning
exakt uträknad skulle utföras särskildt för hvar individ vid hans afskedstagande
eller död och med hänsyn till den på honom belöpande bristen.
Under förutsättning, att icke några afgifter uttoges af personalen, har approximativt
beräknats, att fyllnadspensionerna skulle minskas med 26 procent
och högsta möjliga pension utgå i stället för med 80 procent af arfvodet
och inqvarteringen med endast 67,9 procent deraf.

B) Ben del af ifrågavarande personal, som icke tillhör enskilda jernvägarnes
pensionskassa.

Beräkningen har omfattat 32 tjenstehafvare, födde år 1855 eller tidigare,
och hvilka på grund af jernvägsstyrelsens förberörda beslut den 6 mars
1899 icke kunnat medgifvas inträde i statens jernvägars pensionsanstalter,
samt ytterligare två tjenstehafvare, deraf den ene, född år 1858, väl enligt
nämnda beslut förklarats berättigad ingå i sagda pensionsanstalter, men
uppgifvit sig icke vara i stånd att erlägga de öfverårighets- och retroaktivafgifter,
som för sådant inträde skulle af honom erläggas, och den andre,
hvilken, född år 1857, icke deltagit i förenämnda petition om inträde i
statens jernvägstrafiks pensionsanstalter, på förfrågan förklarat sig icke kunna
deri ingå på grund af de höga afgifter, som för honom skulle ifrågakomma.
I beräkningen har deremot icke medtagits en yngre tjenstehafvare af alle -

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

näst 25 års ålder, hvilken vägrat att begagna sig af den honom enligt
styrelsens beslut medgifna rätt att utan erläggande af extra afgifter inträda
i sagda pensionsanstalter.

I händelse endast ålderdoms- och invalidpensioner skulle för denna
grupp af personalen ifrågakomma, bär statens bidrag beräknats uppgå till
38,400 kronor; och under förutsättning, att icke några afgifter af personalen
uttoges, har beräknats, att pension skulle utgå med i genomsnitt 04 procent
af det pensionsbelopp, som skulle från statens jern vägstrafiks pensionsinrättning
hafva erhållits, om vederbörande den 1 januari 1896 deri vunnit delaktighet
och till pensionsinrättningen erlagt stadgade afgifter.

Då jernvägsstyrelsen derefter öfvergått till uttalande af sina åsigter
rörande undersökningens resultat, har styrelsen anfört, att, beträffande den
första gruppen af ifrågavarande vestkustbanepersonal eller den del deraf,
som tillhör enskilda jernvägarnes pensionskassa, utvisade en jemförelse mellan
de tre olika förslag, som ifrågasatts för beredande åt denna personal af
pension i likhet med den öfriga statsbanepersonalen, att genom antagande
af det tredje förslaget (alternativ III) skulle vinnas större fördelar såväl
för staten som för delegarne sjelfva.

Under det sålunda den tillökning i statsbidrag, som erfordrades enligt
alternativ I och alternativ II, utgjorde 704,600 kronor eller det belopp,
hvarmed det beräknade statsbidraget, 991,200 kronor öfverstege det till
286,600 kronor beräknade värdet af statens nuvarande bidrag till enskilda
jernvägarnes pensionskassa, både kostnaden enligt alternativ III beräknats
uppgå till allenast 601,200 kronor eller öfver 100,000 kronor mindre än
enligt förstnämnda två alternativ. Att tillskottet från statens sida enligt
alternativ III alltså uppginge till vida mindre belopp än enligt de andra
alternativen vore, såsom i den åberopade undersökningen framhållits, beroende
derpå, att det belopp af 141,200 kronor, som enligt sistnämnda två
alternativ skulle utbetalas af enskilda jernvägarnes pensionskassa, icke representerade
hela värdet af den risk, hvarifrån denna kassa genom personalens
utträde ur densamma skulle befrias. Ett gynsammare resultat skulle visserligen
kunna vinnas genom att låta allenast de delegare i nämnda kassa, till
hvilka densamma egde relativt små förpligtelser i förhållande till deras blifvande
afgifter, utträda ur kassan, men denna möjlighet vore utesluten genom
direktionens i skrifvelser den 23 september 1897 och den 11 oktober
1900 afgifna förklaring, att sådant urval icke kunde af direktionen medgifvas,
hvadan alltså för sådant fall någon återbetalning från kassan af
erlagda afgifter icke skulle kunna påräknas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

23

Att alternativ III skulle bomma att bättre tillgodose jemväl vederbörande
delegares intressen, särskildt deras, som utgjorde den i tjensten äldre
delen af ifrågavarande personal, torde framgå redan af den omständigheten,
att enligt alternativ I och II tjenstetiden för vinnande af pensionsrätt beräknades
i sin helhet taga sin början först med 1896 års ingång, medan
enligt alternativ III detta beräkningssätt skulle ifrågakomma endast beträffande
den föreslagna tilläggspensionen.

Styrelsen funne sig derför böra föreslå, att det tredje förslaget lades
till grund för åtgärder från Riksdagens sida för beredande af förbättrad
pensionsrätt åt ifrågavarande personal.

I fråga om sättet för beräknande af vederbörandes delegareafgifter ansåge
sig styrelsen böra förorda, att dessa afgifter beräknades utgå icke efter
ålder vid inträdet i statens jernvägars tjenst, utan i förhållande till ålder
vid 1901 års början på den grund, att i senare fallet de särskilda retroaktivafgifter,
som skulle af delegarne under de första åren erläggas, komme
att uppgå till mindre belopp och således lättare torde kunna utkräfvas.
A delegarnes afgifter torde från den 1 januari 1901 böra beräknas ränta
efter 4''/2 procent, ungefärligen motsvarande statens jern vägstrafiks pensionsanstalters
nuvarande medelränta.

För den händelse fyllnadspremierna och retroaktivafgifterna helt eller
delvis icke skulle kunna af personalen uttagas på sätt af styrelsen före#
slagits, ville styrelsen, med hänvisning till hvad i den åberopade uträkningen
derom framhållits, alternativt föreslå, att för hvarje särskildt fall vid fyllnadspensions
tilldelande densamma minskades med ett belopp motsvarande
det för tiden efter vederbörandes afskedstagande resp. frånfälle beräknade
årliga värdet af de icke influtna afgifterna.

Hvad derefter anginge den del af ifrågavarande personal, som icke
tillhörde enskilda jernvägarnes pensionskassa, funne sig styrelsen, med åberopande
af hvad styrelsen i sitt förut omförmälda beslut den 6 mars 1899
derom yttrat, icke kunna tillstyrka, att delaktighet i statens jern vägstrafiks
pensionsanstalter bereddes förenämnda till denna grupp hörande 32 tjenstehafvare,
hvilka vid inträdet i statens jernvägars tjenst fylt 40 år. Billighetshänsyn
torde dock kräfva, att åtgärder vidtoges för beredande genom
statens försorg af något understöd vid afskedstagandet åt de till berörda
ålderskategori hörande tjenstemän och betjente. Då emellertid med hänsyn till
de för denna ålders kategori beräknade ojemförligt höga’ afgifterna icke torde
kunna ifrågasättas, att dessa tjenstemän och betjente sjelfva skulle kunna bidraga
till sin pensionering, ansåge styrelsen uti nu ifrågavarande afseende böra föreslå,

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

att en hvar af dessa tjensteman och betjente förklarades berättigad att vid afskedstagandet
uppbära i pension ett årligt belopp, motsvarande skilnaden
emellan, å ena sidan, det pensionsbelopp, han skulle hafva erhållit, om han
den 1 januari 1896 vunnit delaktighet i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning,
och, å den andra, det för tiden efter afskedstagandet beräknade
årliga värdet af de avgifter, han i händelse af sådan delaktighet skolat under
tjenstetiden erlägga till pensionsinrättningen; och torde enahanda pensionsförmån,
enligt styrelsens förmenande, böra tillerkännas förutnämnda
två tjenstehafvare, hvilka på grund af de jemförelsevis höga retroaktiva
afgifter, som för dem skulle ifrågakomma, förklarat sig icke kunna uppfylla
de stadgade vilkoren för vinnande af inträde i statens jernvägstrafiks
pensionsinrättningar, hvaremot dylik pensionsrätt icke torde böra tillkomma
den yngre tjenstehafvare, hvilken, enligt hvad förut nämnts, vägrat att begagna
sig af honom tillerkänd rätt att utan erläggande af några som helst
extra afgifter ingå i nämnda pensionsanstalter.

Beträffande slutligen ifrågasatt pension åt enka och barn efter tjenstehafvare,
tillhörig denna grupp af ifrågavarande vestkustbanepersonal, hölle styrelsen
före, att för hvarje särskild! fall borde pröfvas, huruvida vid tjenstehafvares
frånfälle skäl kunde förefinnas att åt vederbörande bevilja dylik
pension.

• Den beräknade kostnaden för beredande af pensioner resp. fyllnadspensioner
åt ifrågavarande vestkustbanepersonal, på sätt af styrelsen sålunda
föreslagits, uppginge för förstnämnda grupp till 601,200 kronor, och för
tjenstehafvare, tillhörande sistnämnda grupp, till 88,400 kronor eller sålunda
sammanlagdt till 639,600 kronor.

Lämpligare än att af detta belopp en fond bildades att förvaltas och
förräntas måste dock, enligt styrelsens uppfattning, vara, att en hvar af de
till ifrågavarande vestkustbanepersonal hörande tjenstemän och betjente förklarades
berättigad att vid afskedstagandet af jernvägstrafikmedel erhålla
pension resp. fyllnadspension enligt de grunder och de vilkor, som af styrelsen
föreslagits äfvensom att motsvarande förmån tillerkändes enka och
barn efter de till denna personal hörande tjenstehafvare, som vore delegare
i enskilda jernvägarnes pensionskassa.

Styrelsen har slutligen i omförmälda skrifvelse den 15 mars 1901,
på grund af det anförda, i underdånighet hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes
uti proposition till Riksdagen göra framställning,

dels att en hvar af ifrågavarande till den s. k. vestkustbanan förut
hörande, nu i statens jernvägars tjenst anstälde 484 tjenstemän och be -

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

25

tjente, hvilka iiro delegare i enskilda jernvägarnes pensionskassa, äfvensom
enka och barn efter dem måtte berättigas att vid vederbörandes afskedstagande,
resp. frånfälle af traiikmedel erhålla antingen fyllnadspension till
belopp, motsvarande skilnaden mellan den pension, som skulle från statens
jern vägstrafiks pensionsinrättningar hafva erhållits, om vederbörande den 1
januari 1896 deri vunnit delaktighet, och den pension, som utgår från
enskilda jernvägarnes pensionskassa, dock under vilkor, att till statens jernvägstrafiks
kassa af vederbörande erlades från den 1 januari 1901 ej mindre
pensionsafgifter, motsvarande skilnaden mellan, å ena sidan, på honom enligt
de för statens jernvägstrafiks pensionsanstalter faststälda reglementen
belöpande årsafgifter och uppflyttningsafgifter, de förra beräknade efter åldern
den 1 januari 1901 och å andra sidan, på honom enligt faststälda
grunder belöpande årsafgifter och uppflyttningsafgifter till enskilda jernvägarnes
pensionskassa, än äfven vederbörliga retroaktivafgifter jemte ränta å samtliga
dessa utgifter efter 4,5 procent från den 1 januari 1901, eller ock,
derest dessa afgifter helt eller delvis icke erlades, sådan fyllnadspension med
afdrag af det för tiden efter pensionens utgående beräknade årliga värdet
af de icke influtna afgifterna;

dels att en hvar af förenämnda till vestkustbanan förut hörande, nu i
statens jernvägars tjenst anstälda 34 personer, hvilka icke tillhöra vare sig
statens jernvägstrafiks pensionsinrättning eller enskilda jernvägarnes pensionskassa,
måtte berättigas att vid afskedstagandet af trafikmedel i pension uppbära
ett årligt belopp, motsvarande skilnaden mellan, å ena sidan, det pensionsbelopp,
han skulle hafva erhållit, om han den 1 januari 1896 vunnit
delaktighet i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning, och, å den andra,
det för tiden'' efter afskedstagandet beräknade årliga värdet af de afgifter,
han i händelse af sådan delaktighet skolat under sin tjenstetid i statens
jernvägars tjenst hafva erlagt till pensionsinrättningen;

dels ock att det måtte öfverlemnas till Kongl. Maj:ts afgörande i
hvarje särskild! fall, huruvida och med hvilket belopp pension finge af
trafikmedel utgå till enka och barn efter befattningshafvare, tillhörande
sistnämnda grupp af ifrågavarande vestkustbanepersonal.

Uti sin senare skrifvelse i detta ärende af den 18 sistlidne februari
har jernvägsstyrelsen redogjort för de ändringar i förslaget af den 15
mars 1901, som föranledas af bestämmelserna i det nya reglementet för
enskilda jernvägarnes pensionskassa.

Med anledning af det i detta reglemente, på sätt förut omförmälts,
intagna medgifvande för en hvar af de intresserade banförvaltningarna
Bill. till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 49 Häft. 4

26

Statsutskottets Utlåtande N:r 72.

att till åtnjutande af den nya rätten till pensionering anmäla antingen
hela sin i kassan delaktiga personal eller ock den del af samma personal,
som den 1 januari 1902 icke fylt 30 år, har jernvägsstyrelsen erinrat
att, vid det förhållande, att af statens i kassan delaktiga personal vid
slutet af år 1901 endast 34 varit yngre än 30 år, eu dylik anmälan
från statens sida tydligen borde omfatta denna personal i dess helhet.

Vid anordnandet af den förut omförmälda utredningen rörande det
nya reglementsförslagets inverkan på frågan om vestkustbanepersonalens
pensionering, hade det synts jernvägsstyrelsen lämpligast, att denna utredning
icke borde inskränkas endast till frågan om personalens delaktighet
i de nya pensionsförmånerna för dess nuvarande delaktighetsbelopp i kassan,
d. v. s. för arfvodet enbart. Då vederbörande enligt de nya bestämmelserna,
så att säga, skulle erhålla förhållandevis större utbyte än tillförene
af sitt delaktighetsbelopp i kassan, hade det för styrelsen legat
nära till hands att låta undersöka, huruvida icke sagda delaktighetsbelopp
kunde ökas och i följd deraf möjligen kostnaden för den förbättrade pensionering,
man velat bereda personalen, minskas under hvad eljest kunde
beräknas. Styrelsen hade med andra ord ansett sig böra taga i förnyadt
öfvervägande, huruvida icke tillfälle borde beredas personalen att blifva
delaktig i kassan jemväl för den del af aflöningen, som utgöres af inqvartering
eller ersättning derför. Beträffande hvad förut i denna senare
fråga förekommit, har styrelsen meddelat följande:

Sedan Kongl. Maj:t vid fastställande den 4 december 1896 af vissa
ändringar i reglementet för enskilda jernvägarnes pensionskassa, deribland
den att delaktighet i kassan för nye delegare kunde vinnas äfven
för den till ett värde af 20 procent af lönen beräknade inqvarteringen,
godkänt ett öfvergångsstadgande, enligt hvilket delegare, hvars delaktighet
i kassan icke beräknats på grund af värdet af inqvarteringen, finge äfven
för denna inträda i kassan mot erläggande af de retroaktivafgifter, kassans
direktion bestämde, om anmälan härom till direktionen inkomme senast
den 1 juli 1897, hade styrelsen ansett sig böra i skrifvelse till direktionen
den 21 juni samma år anmäla den vid statsbanorna anstälda, i
kassan delaktiga personalen till delaktighet i kassan jemväl för värdet af
den personalen tillkommande inqvartering, dock endast under förutsättning
ej mindre att de på pröfning då beroende ansökningar om inträde
i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning, som af omförmälda personal
blifvit hos styrelsen gjorda, icke bifölles, än äfven att staten med afseende
å gäldandet af de retroaktivafgifter, hvilka kunde komma att bestämmas

Statsutskottets Utlåtande N:r 72.

27

för den utsträckta pension sr ättens åtnjutande, trädde emellan på sådant
sätt, att vederbörande delegare funne med sin fördel förenligt att vidhålla
den å hans vägnar sålunda reservationsvis gjorda anmälan. Till svar
härå hade direktionen i skrifvelse den 22 juni 1897 meddelat att, enligt
direktionens beslut, förenämnda personals rätt i omförmälda hänseende
skulle anses bevarad genom den sålunda reservationsvis gjorda anmälan.
"Styrelsens anmälan och direktionens svar hade meddelats den i kassan
delaktiga personalen, hvarjemte styrelsen gått i författning om uträkning
efter direktionens anvisning af de retroaktivafgifter, som skulle erfordras
för att delaktighet jemväl för inqvarteringsförmånen skulle kunna vinnas.
Då styrelsens beslut att afstå de omförmälda ansökningarna om inträde i
statens jern vägstrafiks pensionsinrättning i följd af de för pröfningen erforderliga
uträkningarnas vidlyftighet icke kunnat fattas förr än den 6
mars 1899; då vidare från personalens sida gjorts gällande, att de retroaktivafgifter,
som enligt den i sådant hänseende föranstaltade uträkningen
skulle erfordras för vinnandet af delaktighet i den enskilda jernvägspensionskassan,
vore för höga för att kunna af personalen gäldas, och då
slutligen vid 1900 års riksdag förslag väckts om den ifrågavarande personalens
eventuella inträde i statens jern vägstrafiks pensionsanstalter, hvilket
förslag föranledde riksdagsskrifvelse i ämnet, hade frågan om
beredande åt samma personal af delaktighet i den enskilda jernvägspensionskassan
jemväl för inqvarteringen fått hvila; och hade den under dåvarande
förhållanden icke heller ansetts böra till behandling upptagas,
då styrelsen den 15 mars sistlidet år afgaf sitt utlåtande i anledning af
ofvan omförmälda riksdagsskrifvelse. Styrelsen, som på förekommen anledning
sökt och erhållit bekräftelse på att rätten att erhålla delaktighet
jemväl för inqvarteringen fortfarande stode personalen öppen, hade emellertid,
såsom nämnts, ansett sig böra nu återupptaga denna fråga.

Hvad då först anginge storleken af de retroaktivafgifter, som skulle
erfordras för att bereda den ifrågavarande personalen delaktighet i den
enskilda jern vägspensionskassan jemväl för inqvarteringen, så framgingc
af fil. licentiaten Ahlbergs omförmälda i november 1901 afgifna utlåtande
med bilagor, att å sagda kassas direktions vägnar med skrifvelse den
13 november 1901 öfverlemnats en p. m., innehållande vissa i utlåtandet
närmare angifna grunder, på hvilka uträkningen af dessa retroaktivafgifter
skulle hvila; samt att Ahlberg med tillämpning af dessa grunder
beräknat sagda afgifters belopp den 1 juli 1902 till 71,103 kronor 44
öre, i hvad statens anpart anginge, och till 70,467 kronor 1 öre, i hvad

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

delegarnes anpart anginge. I skrifvelse den 29 sistlidne januari hade
direktionen jemväl förklarat sig finna Ahlbergs beräkning verkstäld i
enlighet med de grunder, som funnes angifna i nyssberörda skrifvelse af
den 13 november 1901.

Den verkstälda utredningen gåfve nu vid handen att, då de fordrade
retroaktivafgifterna vore afsedda att så nära som möjligt motsvara
värdet af de förpligtelser, kassan skulle åtaga sig genom att göra personalen
i fråga delaktig jemväl för inqvarteringen, någon fördel, rent matematiskt
sedt, icke skulle uppkomma genom att personalen på de angifna
vilkoren erhölle sådan delaktighet, så vidt nemligen icke den utsträckta
delaktigheten kombinerades med en öfvergång till de nya pensioneringsbestämmelserna.

Vidkommande derefter frågan om denna öfvergång, så framginge
— anför jernvägsstyrelsen vidare — af den gjorda utredningen, att vid
en dylik öfvergång, för det fall att delaktighet icke förvärfvades äfven
för inqvarteringen, värdet af statens afgifter den 1 juli 1902 skulle blifva

353.000 kronor, värdet af delegarnes afgifter 321,000 kronor, värdet af
pensionerna 1,421,000 kronor och värdet af kassans öfverstigande förpligtelser
sålunda 747,000 kronor, eller 96,000 kronor mera än på grund
af nu gällande reglementes bestämmelser kunde beräknas. Vunnes åter
delaktighet i kassan äfven för inqvarteringen, skulle skilnaden mellan
pensions- och premievärdena komma att ytterligare i någon män stiga,
nemligen till 755,000 kronor eller till 104,000 kronor mera än som med
nuvarande bestämmelser kunde beräknas.

I förhållande till de efter gällande bestämmelser beräknade värdena
skulle då värdet af statens afgifter ökas med 208,000 kronor eller till

495.000 kronor och värdet af delegarnes afgifter med 135,000 kronor
eller till 456,000 kronor — således en ökning i sammanlagda värdet
af afgifterna med 343,000 kronor — under det att pensionsvärdet åter
skulle stiga med icke mindre än 447,000 kronor eller till 1,706,000
kronor.

Under sådana förhållanden tillstyrktes i utlåtandet på det kraftigaste
att, för den händelse öfver hufvud taget något ekonomiskt bidrag
skulle lemnas för bättre pensionering af den ifrågavarande vestkustbanepersonalen,
dervid i första rummet måtte tagas hänsyn till förevarande
anbud från enskilda jernvägarnes pensionskassas sida. Någon annan utväg
att med så relativt ringa uppoffringar åstadkomma så väsentligt förökade

Slalsutskollets Utlåtande N:o 72.

29

och i det hela så vill afpassade pensioner, som genom detta förslag, kunde
i sjelfva verket icke tänkas.

Beträffande storleken af uppoffringen från statens sida, uttryckt i
årliga afgiftsbelopp, hade redan i det föregående antydts, att tillämpningen
af de nya pensioneringsbestämmelserna, utan att samtidigt delaktighet
jemväl för inqvarteringen egde rum, skulle efter förhållandena
år 1901 hafva betingat ett ökadt statsbidrag af omkring 7,000 kronor.
För år 1901 hade nemligen statens afgifter till den enskilda jernvägspcnsionskassan
uppgått till 20,217 kronor 4 öre, men skulle, enligt gjord
beräkning, efter de nya bestämmelserna hafva utgjort 27,320 kronor.
Derest delaktighet egt rum jemväl för inqvarteringen, hade afgiftsbcloppet
åter uppskattats till 32,790 kronor.

Det belopp af omkring 12,600 kronor, som sålunda efter förhållandena
år 1901 skulle angifva den erforderliga ökningen i statsbidrag till
den enskilda jernvägspensionskassan under sist angifna förutsättning, hade
beräknats ligga åtminstone mycket nära maximum för alla följande år.

I fråga om den inverkan, som den i enskilda jernvägspensionskassan
delaktiga personalens inträde i samma kassa jemväl för inqvarteringen
samt dess öfvergång i sammanhang dermed till de nya pensioneringsbestämmelserna,
skulle komma att utöfva på den i styrelsens skrifvelse den
15 mars 1901 väckta frågan om beredande åt samma personal af fyllnadspensioner
af trafikmedel, ville styrelsen, hvad till en början anginge
enke- och pupillpensionerna, erinra, att dessa i statens jern vägstrafiks
enke- och pupillkassa alltid utginge med 25 % af vederbörande aflöning,
dervid inqvarteringen beräknades till allenast 15 % af arfvodet, medan
de i enskilda jernvägarnes pensionskassa, der inqvarteringen beräknades
till 20 % af arfvodet, skulle utgå med ett procenttal af aflöningen, som
vexlade efter olika fall, men i regeln uppginge till eller öfverstege 25 yo.
Ehuru i den enskilda jernvägspensionskassan hädanefter hänsyn ej skulle
komma att tagas till löneförhöjningar vid 50 år eller derefter, kunde
personalen beträffande enke- och pupillpensioner anses hafva öfver hufvud
taget fullt ut lika fördelaktigt stäldt för sig i sistnämnda pensionskassa
som i statens. Endast i afseende å pension, som utginge till ett
eller tva moderlösa barn, blefve beloppet väsentligen lägre i den enskilda
kassan, men denna olägenhet torde mera än uppvägas af de större fördelarne
i andra fall. Ingen soin helst fyllnadspension af trafikmedel
torde derför under angifna förutsättningar behöfva ifrågakomma åt enkor
och barn efter nu omhandlade personal. Vid sådant förhållande kunde

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

emellertid icke heller ifrågakomma att af personalen, under formen af
fyllnadspremier till statsbanornas kassa, uttaga de öfverårighets- och inträd
esafgifter, som skulle krafts för inträde i statens jernvägstrafiks enkeoch
pupillkassa, helst utgifter af alldeles samma natur redan vore af
personalen erlagda till den enskilda j ernv ägsp en sion sk assa n. Deremot
borde naturligen månadsafgifterna till enkekassan tagas i betraktande vid
beräkningen af fyllnadspremierna.

Hvad derefter anginge fyllnadspensionerna till delegarne sjelfva, så
gåfve den verkstälda utredningen vid handen, att af ifrågavarande tjenstehafvare
de, som nu äro 46 år gamla eller deröfver, skulle få fördelaktigare
stäldt för sig i den enskilda kassan än i statens, hvadan någon
fyllnad i pension alltså icke skulle för dem kunna ifrågakomma. Dessa,
h vil ka uppginge till ett antal af mellan 80 och 90, hade följaktligen
helt och hållet uteslutits ur kalkylen. De öfriga af ifrågavarande tjenstehafvare
vore i regeln pensionsmessiga i den enskilda kassan vid 60 ars
ålder — en eller annan högst några år derefter — och hade sålunda,
med undantag för tågpersonalen, synts kunna, så vida de icke blefve
invalider, utan olägenhet qvarstå i tjenst fem år utöfver pensionsåldern
och följaktligen komma i åtnjutande af 60 % pension i den enskilda
kassan. Då ett sådant qvarstående — som visserligen något ökade värdet
af statens afgifter till den enskilda kassan — skulle i betydlig man
minska statens utgifter för fyllnadspensioner, hade i kalkylen förutsatts,
att samtliga nu ifrågavarande delegare, med undantag för tågpersonal,
qvarsfannade i tjenst fem år öfver pensionsåldern, så vida icke invaliditet
inträdde.

Under dessa förutsättningar hade uppgjorts följande kalkyl:

Kronor.

Värde den 1 juli 1902 af fyllnad i ålderdomspensioner ...... 234,000: —

b b » » » » b » invaliditetspensioner 108,000: —

summa pensionsvärden 342,000: —••

b b » » b )> x> )) premier .......... ................. 121,000: -

skilnad, representerande statens nödvändiga bidrag .................. 221,000: —

Dervid vore att märka, att förestående premievärde, 121,000 kronor,
afsåge dels värdet af personalens kommande tillskottsafgifter, beräk -

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

31

natta att för hvarje delegare utgå med ett procenttal af arfvodet med
inqvartering, som motsvarade skilnaden af det procenttal, vederbörande
skulle hafva erlagt, om han den 1 januari 1896 ingått i statens jernvägstrafiks
pensionsanstalter, och det, som nu — och framdeles — af
honom erlades till deri enskilda kassan, dels ock värdet af de utgifter,
som vederbörande under tiden från den 1 januari 1896 till den 1 juli
1902 sluppit att erlägga, på den grund att sådan fyllnadspremie för honom
under denna tid icke utgått. Beträffande de retroaktivafgifter, som
i sistnämnda hänseende skulle utgå och hvilka beräknats i värde den 1
juli 1902 uppgå till 36,000 kronor, anmärktes i den sakkunniges utlåtande,
att de kunde tänkas erlagda antingen på en gång eller åtminstone
i ett fåtal poster under den närmaste tiden eller ock i form af under
hela tjenstetiden utgående afgifter, i hvithet senare fall lämpligast syntes
vara, att uträkning icke egde rum för hvarje särskild delegare, utan att
en viss procent af aflöningen bestämdes, efter hvilken afgiften för tjensteliafvare
af en viss ålder borde i framtiden utgå, och hade en uträkning
rörande dessa procenttal bifogats utlåtandet, af hvilken uträkning franiginge,
att procenttalet skulle vexla från 1,4 % till 2,6 %.

I sin underdåniga hemställan den 15 mars 1901 hade styrelsen
föreslagit att, för den händelse omförmälda tillskottsafgifter icke skulle
kunna af en tjenstehafvare erläggas, han likväl skulle vara berättigad till
fyllnadspension, hvilken emellertid skulle reduceras med hänsyn till de
icke erlagda afgifterna. Ehuru strängt taget en beräkning af reduktionsprocenten
borde för hvarje person ske vid hans afskedstagande med hänsyn
endast till värdet af de afgifter, lian icke erlagt, hade i utlåtandet
anmärkts, att det ur flera synpunkter syntes vara lämpligt att hellre nu
fastställa den procent af tillskottspensionen, som för tjenstehafvare af viss
ålder borde utgå, så framt han icke erlade några fyllnadspremier. En
beräkning i sådant hänseende hade ock uppgjorts och framginge deraf,
att fyllnadspensionerna, så framt inga fyllnadspremier erlades, skulle
komma att minskas med SO ä 50 procent och således allt efter olika
åldrar reduceras till 70 ä 50 % af sitt ursprungliga belopp.

Af den nu i ärendet förebragta utredningen framginge — anför
jernvägsstyrelsen vidare — att sammanlagda värdet af de bidrag, som
från staten skulle erfordras för utvidgning af vestkustbanepersonalens
pensionsrätt i enskilda jernvägarnes pensionskassa och för beredande af
fyllnadspensioner i enlighet med angifva grunder, skulle den 1 juli 1 902
uppgå till 745,000 kronor, hvilket belopp med 458,000 kronor öfver -

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

stege värdet, 287,000 kronor, af statens nuvarande förpligtelser i fråga
om pensionering af samma personal. Då värdet af det bidrag från statens
sida, som skulle erfordras för förbättring af samma personals pensionsvilkor,
för det fall att någon utsträckning af pensionsrätten i den
enskilda jernvägspensionskassan icke skulle komma i fråga, enligt den
uträkning, som legat till grund för styrelsens meranämnda framställning
af den 15 mars sistlidna år, den 1 januari 1901 skulle belöpa sig till
601,200 kronor och från sagda dag till den 1 juli 1902 snarare torde
hafva ökats än minskats, skulle alltså genom nu omhandlade sätt att öka
pensionerna för ifrågavarande personal en besparing för staten uppstå,
som kunde beräknas till ett värde af omkring 150,000 kronor. Vid sådant
förhållande syntes styrelsen någon tvekan icke böra råda derom, att
staten borde låta samma personal komma i åtnjutande af de nya pensionsförmånerna
i enskilda jernvägspensionskassan och i sammanhang
dermed vinna delaktighet deri jemväl för inqvarteringen. Särskildt torde
få erinras att, för den händelse öfvergång till de nya pensioneringsbestämmelserna
egde rum, betydelsen af vinnandet af delaktighet i enskilda jernvägarnes
pensionskassa äfven för inqvarteringen blefve helt annan än under
nuvarande reglementsbestäminelser. Visserligen blefve, såsom af de
meddelade siffrorna framginge, ökningen af det matematiska värdet af
fördelarne begränsad till 8,000 kronor, men det vore att märka, att genom
sådan delaktighets vinnande betydande förenklingar uppstode beträffande
de fyllnadspensioner, som vore nödvändiga för att den i enskilda
jernvägarnes pensionskassa delaktiga personalen skulle komma i åtnjutande
af fördelar, motsvarande dem, som vore förunnade den i statens jernvägars
pensionsinrättningar delaktiga. Genom förvärfvande af delaktighet
i förstnämnda kassa äfven för inqvarteringen vunnes nemligen, såsom
ofvan antydts, dels att fyllnadspension ej behöfde beräknas för de till ett
antal af inemot 90 uppgående tjenstehafvare, som innevarande år fylt
46 år, dels ock, att alls ingen hänsyn behöfde tagas till fyllnadspensioner
åt hela personalens efterlefvande enkor och barn. Dertill komme, att
det för de flesta af omförmälda inemot 90 tjenstehafvare, till hvilka
fyllnadspension i enlighet med styrelsens skrifvelse den 15 mars 1901
alldeles icke eller åtminstone endast med belopp, understigande det mot
inqvarteringen svarande pensionsbeloppet, kunde beräknas komma att utgå,
måste blifva af afsevärd betydelse att erhålla förhöjning i pensionen från
den enskilda jernvägspensionskassan.

Statsutskottets Utlåtande N;o 72.

33

Af skal, som gjordes gällande i utlåtandet den 15 mars 1901, ansåge
jernvägsstyrelsen fortfarande, att någon fond icke borde gamlas för bestridande
af fyllnadspensionerna, utan dessa utbetalas af trafikmedlen på sätt
i nyssnämnda utlåtande föreslagits.

I 1901 års utlåtande hade ifrågasatts, att å de fyllnadsafgifter och
retroaktivafgifter, hvilka skulle erläggas till statens jernvägstrafiks kassa
från den 1 januari 1901, skulle för tiden från sagda dag beräknas ränta
efter 4Y2 %. Då tidpunkten, från hvilken motsvarande afgifter nu skulle
erläggas, vore framflyttad till den 1 juli 1902, samt räntefrågan vid
sådant förhållande icke längre hade samma betydelse, ansåge sig styrelsen,
med afseende derå och för vinnande af större enkelhet, böra ifrågasätta,
att jemväl för det fall, att ifrågavarande afgifter faktiskt icke skulle
i statsbanornas kassa inflyta från den 1 juli 1902, beräkning af ränta å
afgifterna dock icke skulle ega rum.

Enligt det förslag om beredande åt personalen af delaktighet i den
enskilda jernvägspensionskassan jemväl för inqvarteringen, som nu framstälts,
skulle personalen hafva att till denna kassa antingen den 1 juli
1902 såsom retroaktivafgifter inbetala ett till 70,467 kronor 1 öre beräknadt
kapitalbelopp eller ock — om, såsom antagligt vore, kassan sådant
medgåfve — i stället under viss tid eller under hela sin återstående
tjenstetid erlägga månatliga afgifter, motsvarande värdet af en dylik kapitalinbetalning.
Då styrelsen befarade, att personalen, som ju förutsattes skola
komma att erlägga särskilda fyllnadsafgifter till jernvägens kassa, icke skulle
anse sig kunna komma ut med jemväl förstnämda afgifter, hvilka ju i
öfrigt skulle komma att betunga dem utöfver hvad som fallet vore med delegarne
i statens jernvägstrafiks pensionsanstalter, och antagligt derför vore,
att, om dylika afgifter affordrades personalen, den skulle vägra att erlägga
sådana, och syftet med den nu föreslagna anordningen i följd deraf i
afsevärd mån förfelas, ansåge sig styrelsen, med afseende jemväl å den
mot personalen synnerligt välvilliga hållning, Riksdagen intagit i denna
fråga, kunna ifrågasätta, att jemväl ofvan oinförmälda, på personalens del
fallande belopp af retroaktivafgifter, 70,467 kronor 1 öre, måtte få med
statsmedel bestridas. Äfven med en sådan utgift skulle det nu förevarande
förslaget ställa sig omkring 80,000 kronor fördelaktigare för staten
än det, som framstäldes i styrelsens skrifvelse den 15 mars 1901.

Styrelsen har slutligen anmält, att under frågans behandling antalet
i statens tjenst anstälda delegare i enskilda jernvägarnes pensionskassa
genom afgång minskats med 2 från tidpunkten, då den utredning, som

Bill. till Biksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 49 Hcift. 5

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

legat till grund för förevarande framställning afgafs, och med icke mindre
än 14 från tidpunkten, då den utredning afgafs, som låg till grund för
styrelsens framställning af den 15 mars 1901. Antalet sådana delegare
vore alltså för närvarande 420.

Jemväl antalet af sådana förut vid vestkustbanan anstälda tjenstehafvare,
hvilka icke vore delegare i någon pensionsinrättning, hade i öfrigt
minskats och utgjorde för närvarande 34, deraf emellertid, af i utlåtandet
den 15 mars 1901 angifna skäl, en icke skulle ifrågakomma till erhållande
af någon pension.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har jern vägsstyrelsen, med
återkallande af sin i merberörda utlåtande den 15 mars 1901 gjorda
framställning i hvad anginge beredande af förbättrade pensionsförmåner
åt de till vestkustbanan förut hörande, men i statens jernvägars tjenst
numera anstälde tjenstehafvare, som vore delegare i nämnda pensionskassa,
i underdånighet hemstält,

att Kong!. Maj:t täcktes bemyndiga styrelsen att anmäla sina ifrågavarande
tjenstehafvare, att mot erläggande af föreskrifna afgifter komma
i åtnjutande af den i det nya reglementet bestämda rätt till pensionering;
samt

att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen ej mindre att på extra stat
för år 1903 anvisa ett förslagsanslag af 141,500 kronor för beredande
åt förenämnda tjenstehafvare af delaktighet jemväl för inqvarteringsförmånen
i enskilda jernvägarnes pensionskassa, med rätt för Kongl. Maj:t
att af tillgängliga medel låta förskottsvis utbetala det för ändamålet erforderliga
beloppet redan under innevarande år, än äfven att medgifva, att
en hvar af ifrågavarande tjenstehafvare, så framt beloppet af den pension,
hvartill han vid sitt afskedstagande blefve från enskilda jernvägarnes
pensionskassa berättigad, understege beloppet af den pension, han skulle
erhållit, om han den 1 januari 1896 vunnit inträde i statens jernvägstrafiks
pensionsinrättning, finge vid afskedstagandet ur statens jernvägars
tjenst af trafikmedel erhålla antingen fyllnadspension till belopp, motsvarande
skilnaden mellan sagda båda pensionsbelopp, dock under vilkor att
till statens jernvägstrafiks kassa af honom erlades från den 1 juli 1902
ej mindre fyllnadsafgifter, motsvarande skilnaden mellan, å ena sidan, på
honom enligt de för statens jernvägstrafiks pensionsanstalter faststälda
reglementen belöpande årsafgifter, beräknade efter åldern den 1 januari
1896, och, å andra sidan, på honom belöpande årsafgifter till enskilda
jernvägarnes pensionskassa, än äfven, i form af retroaktivafgifter, motsva -

Statsutskottets Utlåtande N;o 72.

85

rande fyllnadsafgifter för tiden från den 1 januari 1896 till den 1 juli
1902, eller ock, derest dessa afgifter helt eller delvis icke erlades, sådan
fyllnadspension med afdrag af det för tiden efter afskedstagande! beräknade
årliga värdet af de icke influtna afgifterna.

I enlighet med uttalandena i Riksdagens ifrågavarande skrifvelse
finner jag det vara uppenbart, att billighetsskäl tala för att åtgärder
vidtagas för att bereda förbättrade pensionsförmåner åt den med vestkustbanans
öfvertagande i statens tjenst öfvergångna personal. Man torde
kunna lemna derhän, huruvida formelt rättsliga skäl kunna till personalens
förmån åberopas eller icke, och i stället hufvudsakligen fasthålla, att
ifrågavarande personal vid blifvande afgång ur statens jernvägars tjenst i
allmänhet under en afsevärd tid varit statens tjenare. Då nu all vid
statens jernvägar förekommande pensionering af tjenstehafvare är stäld i
förhållande till tjenstetidens längd och kan ■— frånsedt fall af invaliditet
och i tjenst en ådragen sjuklighet — taga sin början, om ock med betydligt
reducerade belopp, redan efter 10 års tjenstetid, synes all billighet
fordra, att den ifrågavarande personalen blifver tillförsäkrad att komma i
åtnjutande af så stora pensionsförmåner, som enligt gällande bestämmelser
svara emot personalens verkliga tjenstgöringstid i statens tjenst, d. v. s.
från och med den 1 januari 1896. Man måste ock härvid taga i betraktande
att, på sätt af den föregående utredningen framgår, en afsevärd
del af ifrågavarande personal af väsentligen annan hänsyn än denna personals
eget bästa vägrats inträde i statens jernvägars pensionsanstalter.

Jerrivägsstyrelsens förslag i ärendet äro ock grundade på den utgångspunkten,
att man skall tillse, att hvarje tjenstehafvare bekommer så
stora pensionsförmåner, som han skulle hafva erhållit, om han den 1 januari
1896 vunnit inträde i statens jernvägars pensionsanstalter. För de
tjenstehafvare, som äro födda år 1855 eller derefter, blifva på detta sätt
beräknade pensionsförmåner likstälda med dem, som tillkomma öfriga vid
vanlig lefnadsålder direkt i statens jernvägars tjenst inträdda tjenstehafvare.
Ifrågavarande år 1855 eller senare födda tjenstehafvare kunna
nemligen tänkas i statens jernvägars tjenst uppnå det antal af 30 tjensteår,
som erfordras för erhållande af full pension, SO procent af medelaflöningen
under de sista 5 åren före afgången. För dem, som äro födda tidigare
än år 1855, ställer sig frågan om pensionens belopp sämre. De
kunna icke i allmänhet antagas vara i stånd att tjena så lång tid efter
inträdet i statens tjenst år 1896, att de kunna uppnå den fulla pensionen,
utan lära blifva nödsakade att åtnöjas med lägre pension efter de procent -

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

tal, som itro bestämda för afgång efter kortare tids tjenstgöring än 30 år.
I fråga om pensionens belopp blifva dessa tjenstehafvare alltså i större
eller mindre mån lidande, då man jemför deras absoluta tjenstetid vid
samma jernväg, först hos enskild förvaltning och sedan hos staten, med
tjenstetiden för dem, hvilka hela sin arbetstid varit i statens jernvägars
tjenst. Från personalens sida måste detta nog kännas som en obillighet.
Tjenstehafvarne hafva vid sin afgång en längre tid — stundom inemot BO
år — varit statstjenare; de hafva egnat all sin arbetstid åt en jernväg,
som vid deras afgång länge tillhört staten, och de hafva nedlagt hela sitt
arbete på denna banas skötsel och förkofran, oberoende af hänsynen till
hvem som under de olika arbetsåren varit banans egare. En sådan tanke
synes ock hafva legat till grund för motionärernas omförmälda framställning,
då de alternativt yrkat, att den med vestkustbanan öfvertagna personalen
skulle förklaras berättigad åtnjuta pension i likhet med statens
öfriga jernvägstjenstemän och betjente. Men då Riksdagen i skrifvelsen
den 14 maj 1900, under framhållande att omförmälda personal icke hade
rättsligt anspråk på att komma i åtnjutande af samma pensionsförmåner,
som tillkomma öfriga vid statens jernvägar anstälde tjensteman och betjente,
förmält sig anse att vid bestämmandet af pensioner till denna personal
hänsyn borde tagas, bland annat, till tiden för densammas inträde i
statens tjenst, torde i allmänhet denna tid, den 1 januari 1896, böra blifva
bestämmande för pensionernas storlek på sätt nyss angifvits. Att i vissa
fall en något högre pension kan för dem, som länge varit delegare i enskilda
jernvägarnes pensionskassa, böra ifrågakomma, skall i det följande
närmare omförmälas.

Då tjenstehafvare vid statens jernvägar hafva att genom afgifter i
förhållande till löneförmåner och ålder vid inträdet i tjenst bidraga till
såväl sin egen pensionering som ock understöd åt enkor och barn, har det
ock varit nödigt utreda, hvilka afgifter den med vestkustbanan öfvertagna
personalen skall hafva att erlägga för att komma i åtnjutande af de pensionsförmåner,
som kunna komma att tillförsäkras densamma. Denna fråga
sammanhänger på det närmaste med frågan om det sätt, på hvilket utväg
bör beredas för åstadkommandet af pensionerna. Grundtanken för afgifternas
beräkning är emellertid helt naturligt den, att ifrågavarande personal
bör i det hela komma att erlägga afgifter så nära som möjligt lika
med dem, som skulle hafva erlagts, derest denna personal den 1 januari
1896 vunnit inträde i statens jernvägars pensionsanstalter.

Jern vägsstyrelsen har i skrifvelsen den 15 mars 1901 med stöd af

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

37

de gjorda utredningarna för beredande af pensionsförbättring åt de tjenstehafvare,
hvilka äro delegare i enskilda jernvägarnes pensionskassa, uppstält
tre alternativ, nemligen:

alternativ I: personalen utträder ur enskilda jernvägarnes pensionskassa
och bildar en särskild kassa, ur hvilken utbetalas pensioner vid
afgång ur tjensten, resp. åt enka och barn efter mannens död, under
samma förutsättningar och efter samma grunder som i statens jernvägars
pensionsanstalter;

alternativ II: personalen utträder ur enskilda jernvägarnes pensionskassa
och inträder i statens jernvägstrafiks pensionsanstalter på samma
vilkor, som i alternativ I förutsattes;

alternativ III: personalen bibehåller delaktighet i enskilda jernvägarnes
pensionskassa under förutvarande förhållanden, men erhåller för
sig samt enkor och barn rätt till fyllnadspension, afsedd att utgå med
så stort belopp, att detsamma jemte den pension, som erhålles från
enskilda jernvägarnes pensionskassa, motsvarar den pension, som under
de i alternativet II gjorda förutsättningarne skulle hafva tillkommit vederbörande,
under vilkor att statens jern vägstrafik godtgöres skilnaden mellan
värdet af de afgifter, som från och med år 1896 skulle hafva erlagts
för delaktighet i statens jernvägstrafiks pensionsanstalter, och af de afgifter,
som under samma tid af delegarne erlagts till enskilda jernvägarnes
pensionskassa.

Jern vägsstyrelsen har i sin skrifvelse den 15 mars 1901 påvisat, att
vid alternativen I och II den kapitaliserade ökade kostnaden för statens
jernvägar skulle i hvardera fallet uppgå till 704,600 kronor, under det
att vid alternativet III den kapitaliserade ökade kostnaden skulle begränsas
till 601,200 kronor. Alternativet III skulle alltså ställa sig
omkring 100,000 kronor billigare för statsverket än alternativen I och
II, beroende hufvudsakligen derpå, att det belopp af 141,200 kronor, som
enligt de båda sistnämnda alternativen skulle utbetalas af enskilda jernvägarnes
pensionskassa, icke representerar hela värdet af den risk, hvarifrån
denna kassa genom personalens utträde ur densamma skulle befrias.
Alternativet III skulle jemväl bättre än de andra tillgodose personalens
intresse, särskildt de äldres, emedan enligt alternativen I och II tjenstetiden
för vinnande af pensionsrätt beräknas i sin helhet taga sin början
först med 1896 års ingång, under det att enligt alternativ III detta
beräkningssätt skulle ifrågakomma endast beträffande den föreslagna fyllnadspensionen.

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

Den minskning i stastutgiftens kapitaliserade värde med omkring

100.000 kronor, som skulle vinnas genom att följa alternativet III, skulle,
på sätt jernvägsstyrelsen framhållit i sin skrifvelse den 18 februari 1902,
blifva ännu betydligare, om man begagnade sig af den genom reglementsförändringen
inom enskilda jernvägarnes pensionskassa beredda utvägen
att vinna ökade pensionsförmåner åt personalen. Genom en sådan anordning
skulle det kapitaliserade beloppet af statens ökade utgifter blifva

458.000 kronor i stället för förut enligt alternativ III i 1901 års skrifvelse
beräknade 601,200 kronor och således en ytterligare minskning i
utgifter vinnas med omkring 150,000 kronor. Vid jemförelse med den
beräknade ökade kostnaden enligt alternativen I och II, 704,600 kronor,
skulle således kunna beräknas en minskning i utgifter för det allmänna
af omkring 250,000 kronor.

På sätt jernvägsstyrelsen framhållit, minskas åter denna besparing
med omkring 70,000 kronor, derest jernvägsstyrelsen erhåller det begärda
bemyndigandet att erlägga äfven de reglementsenligt på personalen
belöpande retroaktivafgifter, som erfordras för vinnande af delaktighet i
enskilda jernvägarnes pensionskassa jemväl för inqvarteringen. Den ökade
utgiften i det hela skulle då blifva omkring 180,000 kronor mindre enligt
alternativet III, än om alternativen I eller II följdes.

Förslaget derom, att jernvägsstyrelsen skulle bemyndigas anmäla den
i enskilda jernvägarnes pensionskassa delaktiga personalen till inträde
jemväl för inqvarteringen, har icke någon direkt ekonomisk betydelse.
Det är genom den sakkunniga utredningen ådagalagdt, att man får till
fullo betala de förmåner, som derigenom beredas. Det är emellertid
åtskilliga fördelar, som stå att vinna genom en sådan anordning, närmast
den fördelen, att alla fyllnadspensioner till enkor och barn blifva obehöfliga.
Likaså bortfalla fyllnadspensioner till 80 ä 90 af de äldre delegarne,
hvilka i den enskilda kassan få något bättre egna pensioner, än de
med inträde den 1 januari 1896 skulle hafva kunnat erhålla från statens
jernvägars pensionsinrättning. Det skulle ju kunna synas öfverflödigt, att
staten vid sådant förhållande ginge med på att betala för inträde jemväl
för inqvarteringen och dertill enligt jern vägsstyrelsens förslag erlade de
egentligen på personalen ankommande retroaktivafgifterna för detta inträde.
Men jernvägsstyrelsen har med rätta betonat, att det är mycket önskvärdt,
att denna äldre personal må komma i åtnjutande af något bättre pensioner,
än enligt den antagna beräkningsgrunden efter tjensteår från och
med den 1 januari 1896 kunde blifva fallet. Vinner jernvägsstyrelsens

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

39

förslag bifall, blifver det möjligt att vid lämplig ålder låta dessa tjenste*
häfvare draga sig tillbaka med en rimlig pension, hvilken dock aldrig kan
bestiga sig till mer än omkring tre fjerdedelar af hvad deras likar inom
statens jernvägars pensionsinrättning erhålla. Erlägger icke staten hela
retroaktivafgiften för inqvarteringens medräknande, är fara att tjenstehafvarne
finna sig icke kunna bära denna ytterligare tunga och att således
planen till denna förbättring går om intet. Genom dessa retroaktivafgifter
skulle ock ifrågavarande tjenstehafvare betungas i en grad, som
icke har någon motsvarighet för delegarne i statens jernvägars pensionsinrättning.

Vid dessa förhållanden synes lämpligast vara, att staten låter den från
vestkustbanan öfvertagna. i enskilda jernvägarnes pensionskassa delaktiga
personalen inträda i kassan jemväl för inqvarteringen och att staten gäldar
retroaktivafgifterna härför, icke blott dem, som åligga staten såsom i
kassan intresserad banförvaltning, utan äfven dem, som ankomma på personalen
sjelf, tillsammans omkring 141,500 kronor. Angående anmälan
härom och om tillträde till det nya reglementets bestämmelser i det hela
lärer Kongl. Maj:t vilja besluta, sedan från Riksdagen svar ingått på
Kongl. Maj:ts framställning i detta ärende.

Vid jemförelse mellan detaljerna i jernvägsstyrelsens hufvudförslag i
skrifvelsen den 15 mars 1901 och ändringsförslaget den 18 februari 1902
angående den i enskilda jernvägarnes kassa delaktiga personalen, synes att i
det förra årsafgifterna enligt bestämmelserna för statens jernvägars pensionsanstalter
beräknats efter åldern den 1 januari 1901, men i det senare efter
åldern den 1 januari 1896. Detta har, enligt hvad jag inhemtat, sin grund
deri, att det ju ligger närmast till hands att räkna direkt efter åldern vid
den tidpunkt,''den 1 januari 1896, då personalen skulle anses hafva inträdt
i statens jernvägars pensionsinrättning, men att detta stötte på svårigheter
i hufvudförslaget, då man ännu hade att räkna med de höga retroaktivafgifterna
till enkekassan och då det stälde sig fördelaktigare att låta de
något högre årsafgifterna vid en senare inträdesdag neutralisera eu minskning
i retroaktivafgifter. Då man enligt ändringsförslaget icke vidare har
att räkna med retroaktivafgifter till enkekassan, har man kunnat använda
den naturligaste åldersberäkningen eller från den 1 januari 1896.

I ändringsförslaget har hänsyn icke tagits till de i hufvudförslaget
omförmälda uppflyttningsafgifterna. På sätt framgår af licentiaten Ahlbergs
senare utlåtande, beror detta derpå, att enligt det nya reglementet

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

för enskilda jernvägarnes pensionskassa uppflyttningsafgifterna blifvit höjda,
så att i de flesta fall värdet af dessa afgifter till den enskilda kassan hädanefter
blir större än värdet af motsvarande afgifter till statens jernvägars
pensionsanstalter.

Uti ändringsförslaget har vidare icke ifrågasatts någon beräkning af
ränta å personalens fyllnadsafgifter till statens jern vägar. Denna ändring
synes välgrundad, i betraktande deraf att förslaget af den 15 mars 1901
hänförde sig till en då redan förfluten begynnelsetid för afgifternas beräknade
erläggande, den 1 januari 1901, medan i förslaget af den 18 februari
1902 utsatts en kommande begynnelsedag, nemligen den 1 juli 1902.
Gifvet är att härmed icke afsetts att borttaga beräkningen af ränta i de
kalkyler, som komma till användning för det fall, att en tjenstehafvare
underlåter att betala sina fyllnadsafgifter, och således stadgandet om afdrag
å blifvande fyllnadspension af värdet å icke erlagda fyllnadsafgifter
skall komma till tillämpning.

Hvad derefter angår de tjenstehafvare vid vestkustbanan, hvilka icke
äro delegare i någon pensionsanstalt, innebär förslaget af den 18 februari
1902 icke någon ändring i förslaget af den 15 mars 1901. Jag har intet
att erinra mot sistnämnda förslag, hvilket innebär, att en hvar af desse,
numera till ett antal af 88 uppgående tjenstehafvare skola berättigas uppbära
pension till det belopp, han skulle hafva erhållit, om han den 1
januari 1896 inträdt i statens jernvägars pensionsinrättning, efter afdrag
af värdet af de afgifter, han skulle haft att erlägga till samma inrättning.
För de äldre bland desse tjenstehafvare — den äldste bland dem är född
år 1831 — blifva dessa pensioner synnerligen små. Antaget att denne
tjensteman kan qvarstå i tjenst till 75 års ålder år 1906, skulle han då
kunna beräknas komma i åtnjutande af pension till belopp af 20 procent
å medelaflöningen de sista 5 åren, å hvilken pension dock skall afgå omkring
en tredjedel, motsvarande värdet af de oguldna afgifterna. I mån
af lägre lefnadsålder för de ifrågavarande tjenstehafvarne blifva ju dessa
pensioner bättre, men nå i allt fall för de flesta icke särdeles högt på
procentskalan för pensionsbeloppen enligt bestämmelserna för pensionsinrättningen.
Då man besinnar, att dessa tjenstehafvare icke någonsin erlagt
afgifter till pensionsanstalt, lärer man dock icke kunna gå längre till deras
förmån, än jern vägsstyrelsen föreslagit.

Med hänsyn till de stora afgifter, motsvarande retroaktivafgifterna
till enkekassan, som skulle hafva fordrats för att tillförsäkra desse tjenste -

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

41

häfvare rätt till pension för enkor och barn, har jern vägsstyrelsen ansett
lämpligast vara, att det skulle ankomma på Kongl. Maj:t att för hvarje
särskilt förekommande fall pröfva, huruvida och med hvilket belopp
pension må till enka och barn efter tjenstehafvare af nu ifrågavarande
grupp af trafikmedlen utgå.

Ehuru det skulle medföra någon lättnad vid ärendenas handläggning,
om bifall kunde vinnas till ett förslag i den af jernvägsstyrelsen antydda
rigtning, tror jag likväl att, då några allmänna grunder för denna pensionering
svårligen kunna på förhand bestämmas, rigtigast är att tillfälle
lemnas Riksdagen att deltaga i afgörandet af hvarje särskild uppkommande
fråga om pensionering af nu ifrågavarande enkor och barn, hvadan någon
framställning till Riksdagen i denna del af ärendet icke torde böra göras
i detta sammanhang.»

Pa grund af hvad i detta ärende sålunda förekommit får utskottet
hemställa,

att Kongl. Majt:s förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

Stockholm den 6 maj 1902.

På statsutskottets vägnar:
CHR; LUNDEBERG.

Bih. till Eiksd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 4-9 Raft.

6