Statsutskottets Utlåtande N:o 69.
1
N:o 69.
Ank. till Riksd. kansli den 2 maj 1902, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående
godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande
vid Upsala hospital för Upsala läns räkning
af en vårdanstalt för sinnessjuke.
(2:a U. A.)
Uti en till Riksdagen afliden, den 21 nästlidne mars dagtecknad
proposition (n:o 69) har Kongl. Maj:t, sedan, på sätt utdrag
af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för nämnda dag utvisade,
Upsala läns landsting genom sin förvaltningsnämnd hos Kongl. Maj:t
anhållit om tillstånd att på vissa vilkor å Upsala hospitals område
låta uppföra och begagna en för sinnessjuke inom länet af sedd upptagningsanstalt,
bestående af två särskilda paviljonger, en för manliga
och en för qvinliga patienter med högst tolf platser i hvardera,
samt medicinalstyrelsen uppgjort förslag till de närmare vilkor och
bestämmelser, som för det ifrågasatta medgifvandet synts böra uppställas,
föreslagit Riksdagen att för sin del medgifva, att uti förevarande
ämne aftal af innehåll statsrådsprotokollet utvisade finge
mellan staten och Upsala läns landsting träffas.
Enligt statsrådsprotokollet har departementschefen vid föredragning
af detta ärende anfört följande.
»Sedan Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande i Upsala län
till länets år 1900 församlade landsting gjort framställning om inrättande
af en upptagningsanstalt för sinnessjuke från länet, tillsattes
med anledning deraf utaf landstinget en komité för frågans utredning.
Efter det denna komité afgifvit sitt utlåtande, företogs frågan
till behandling af 1901 års landsting, och har derefter uti en till
Eders Kongl. Maj:t stäld, af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
med underdånig skrifvelse den 14 november 1901 öfverlemnad
Bill. till Riksd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 46 Raft. (N:o 69.)
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 69.
skrift landstingets förvaltningsnämnd, jemlikt nämnden af landstinget
lemnadt uppdrag, i underdånighet anhållit, att det måtte medgifvas
landstinget att på samma vilkor, som genom nådiga bref ven den 12
juni 1891 och den 29 maj 1896 för motsvarande fall stadgats för
Malmöhus läns och Yerinlands läns landsting, hvilka vilkor Upsala
läns landsting för sin del förklarat sig godkänna, få å Upsala hospitals
område låta uppföra och begagna eu för sinnessjuke inom länet
afsedd upptagningsanstalt, bestående af två särskilda paviljonger,
en för manliga och en för qvinliga patienter med högst tolf platser
i hvardera.
Genom nådig remiss anbefald att öfver denna underdåniga
framställning afgifva underdånigt utlåtande, infordrade medicinalstyrelsen
direktionens för Upsala hospital och asyl yttrande i ärendet,
hvarvid styrelsen, med kännedom om den stora bristen på öfvervakningsplatser
å hospitalets qvinnoafdelning, under det att å mansafdelningen
antalet dylika platser vore fullt tillräckligt, anmodat
direktionen att jemväl taga i öfvervägande, huruvida icke både hospitalets
och landstingets intresse skulle bättre tillgodoses derigenom,
att hela antalet ifrågasatta nya sjukplatser förlädes i en och samma
byggnad och toges i anspråk uteslutande för qvinnoafdelningen,
utan att genom denna anordning någon rubbning skulle ske i landstingets
plan att få disponera tolf platser å qvinnoafdelningen och
tolf platser å mansafdelningen, hvarest endast den förändringen
skulle komma att inträda, att de af staten disponerade platserna
minskades med tolf.
Direktionen anförde med anledning häraf, att i anseende till
den brist på öfvervakningsplatser, som onekligen förefunnes å hospitalets
qvinnoafdelning, medan å mansafdelningen de nuvarande öfver -vakningsplatserna vore för behofvet fullt tillräckliga, skulle den af
medicinalstyrelsen ifrågasatta anordningen otvifvelaktigt lända hospitalet
till båtnad, men att anordningen på samma gång skulle inverka
menligt för länet, väl ej omedelbart men medelbart, derigenom
att de af staten disponerade platserna å hospitalet minskades med
tolf, en minskning, som i sin ordning måste åtminstone i någon
mån fördröja intagandet af manliga patienter å hospitalet, till följd
hvaraf de manliga patienterna från länet skulle komma att få vänta
på plats längre än eljest vore behöfligt. Efter många års underhandlingar
hade landstinget omsider fattat nu föreliggande beslut
och derigenom visat sig beredvilligt att afhjelpa ett missförhållande,
Statsutskottets Utlåtande N:o 69.
3
It vilket på senare tiden känts olidligt. Om nu ändring af beslutet
i den af styrelsen angifna syftning skulle ifrågasättas, skulle ärendets
afgörande blifva fördröj dt ytterligare minst ett år, under hvilken
tid det olidliga tillståndet" alltså körnare att fortfara. Dessutom
skulle lätt kunna inträffa, att landstinget, med frånträdande af sitt
beslut, skulle förlägga upptagningsanstalten utom hospitalet till skada
för upptagningsanstalten och vården af patienter, som deri intoges,
ja, till skada i viss mån äfven för hospitalet. Direktionen ansåge
sig på grund deraf böra på det ifrigaste afråda, att ändring af landstingets
beslut ifrågasattes, synnerligast som landstinget för sin del
godkänt alla de vilkor, h vilka tillförne i liknande fall blifvit uppstäda,
och några nya vilkor derutöfver från hospitalets sida icke
syntes direktionen erforderliga.
Ofverläkaren vid Upsala hospital och asyl e. o. professorn
O. T. Nerander hade till direktionens protokoll afgifvit särskild!
yttrande, deri ofverläkaren framhöll, att en ändring i landstingets
beslut beträffande uppförande af två särskilda paviljonger, en för
hvardera könet å högst 12 platser i syfte att landstingets upptagningsafdelning
i stället skulle förläggas i en och samma byggnad
med högst 24 platser, som skulle användas enbart för qvinnor, mot
det att landstinget, detta oaktadt, förfogade öfver 12 platser för män
och 12 platser för qvinnor, skulle, äfven om detta sistnämnda förslag
innebure fördel i afseende å reorganisationen af hospitalets
qvinnoafdelning, ej vara tillrådlig, enär följden kunde blifva, att
frågan i sin helhet ytterligare uppskötes eller möjligen komme att
lösas på ett sätt, som för sinnessjukvården ej blefve förmånligt.
För egen del anförde medicinalstyrelsen uti underdånigt utlåtande
den 5 nästlidne februari följande.
Underdåniga framställningar, liknande den ifrågavarande, hade
förut blifvit bifallna och överenskommelser i anledning deraf faststälda
mellan staten å ena sidan och följande landsting å den andra,
nemligen: Malmöhus läns angående upptagningsanstalt vid Lunds
hospital enligt nådiga bref af den 12 juni 1891 och den 19 maj 1893,
Vermlands läns angående dylik anstalt vid Kristinehamns hospital
enligt nådigt bref den 29 maj 1896 och Vesternorrlands läns angående
liknande anstalt vid Hernösands hospital enligt nådigt bref den 19
maj 1899. Af dessa vore den sistnämnda anstalten under uppförande,
men de två förstnämnda anstalterna hade varit i bruk under några
år. Erfarenheten af detta slags aftal mellan stat och landsting hade
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 69.
sålunda vunnits, och några olägenheter hade deraf ej förmärkts.
Upptagningsanstalterna funktionerade väl och vore till gagn för
hospitalen genom det tillfälle de lemnade till uppförande af väl
inredda öfvervakningsafdelningar, hvilket äfven, derest nådigt tillstånd
lemnades Upsala läns landsting att på samma vilkor som förut
nämnda län utföra den ifrågasatta upptagningsanstalten skulle beträffande
densamma blifva händelsen. Upptagningsanstalterna afsåge
att mottaga sådana sinnessjuke, som omförmäldes i § 46 af nådiga
stadgan angående sinnessjuke den 14 juni 1901, och då det ofta
hände, att plats å hospital ej omedelbart kunde en sjuk beredas,
vore det högeligen af behofvet påkalladt, att Upsala läns landsting
vidtoge lämpliga åtgärder för provisorisk vård af sinnessjuke, desto
mer som detta län icke hade någon anstalt för sinnnessjuke vid sina
lasarett. Uppförandet af landstingens sinnessjukanstalter å statens
anstalters område på de vilkor, som förut blifvit. af Eders Kong!
Maj:t föreskrifna och af landsting antagna, hade i icke obetydlig grad
gagnat sinnessjukvården: de sjuke kunde nemligen från början föras
till den anstalt, der de skulle erhålla slutlig vård, och sluppe en på
dem mycket ofta menligt inverkande förflyttning till annan anstalt;
de komme under vård af mera specielt utbildade läkare och skötarepersonal;
hvarjemte eu större för sinnessjuk vård inrättad anstalt
erbjöde en mängd för de sjukes kurerande och vård lämpade anordningar,
hvilka ej kunde finnas å ett lasarett, der afdelningeu för
sinnessjuke blefve endast ett bihang.
Styrelsens ofvan nämnda förslag, att hela antalet ifrågasatta nya
sjukplatser skulle förläggas i en och samma byggnad och tagas i anspråk
uteslutande af qvinnoafdelningen, syntes styrelsen innebära så
störa fördelar, att det icke helt och hållet borde öfvergifvas. Med
det jemförelsevis goda utrymme, som funnes å mansafdelningen vid
Upsala hospital, hade det varit möjligt att der anordna lämpliga och
tillräckligt många öfvervakningsaf delningar, hvilket deremot icke varit
fallet å qvinnoafdelningen, hvilken afdelning vore inrymd uti en
mycket äldre byggnad. Mansafdelningen hyste också betydligt flere
patienter än qvinnoafdelningen, så att ett lämpligare förhållande
mellan platser å mans- och qvinnoafdelningen skulle erhållas genom
förslagets realiserande. Anstaltens öfverläkare hade ock framhållit,
att det nämnda »förslaget innebär en fördel i afseende å reorganisationen
af hospitalets qvinnoafdelning». Den af direktionen framhållna
olägenheten för länet utaf den af medicinalstyrelsen föreslagna
Statsutskottets Utlåtande N:o 69.
5
anordningen, eller att statens egna platser för sinnessjuke män på
Upsala hospital skulle minskas med tolf, skulle tydligen uppvägas
deraf, att qvinnoplatserna i stället ökades med tolf, och kunde icke
blifva för länet i nämnvärd mån känbar, alldenstund den nya
asylen vid Restad gifvetvis skulle minska tillförseln till Upsala
hospital af patienter från en del andra län; och landstinget skulle
ju i alla händelser hafva frihet att belägga sina tolf platser för
hvartdera könet. Vigtigare syntes den erinran från direktionens
sida vara, att en bestämd fordran på den af styrelsen föreslagna
anordningens genomförande kunde föranleda uppskof med förverkligandet
eller upphäfvande af landstingets redan fattade beslut att
låta uppföra den så väl behöfliga anstalten. Medicinalstyrelsen ville
af denna anledning icke fasthålla sitt förslag såsom ett oeftergifligt
vilkor för det begärda medgifvandet att få anlägga länspaviljongen
på statens område. Men då styrelsen äfven trodde, att landstinget
skulle erhålla fördelen af mindre byggnadskostnader och deri hafva
ett kraftigt skäl att ingå på en modifikation af sitt beslut, när
byggnadsritningar och kostnadsberäkningar skulle vid landstingets
nästa sammanträde pröfvas, så hemstälde styrelsen, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes på det sätt bifalla den underdåniga framställningen,
att det måtte stå landstinget fritt att uppföra antingen en byggnad
för 24 sjuke eller två byggnader, hvardera för 12 sjuke.
Då den olikheten — anförde medicinalstyrelsen vidare —
med afseende å förvaltningen af Upsala akademiska sjukhus och
lasarett i jemförelse med förvaltningen inom ådra lasarett förefunnes,
att läsår ettsdirektionen i Upsala endast disponerade ett
visst antal sjukplatser å akademiska sjukhuset, och då läkarne
vid akademiska sjukhuset ej vore att anse såsom landstingets tjensteeller
förtroendemän, syntes det styrelsen lämpligast att åt läkareledamoten
i den af landstinget tillsatta lasarettsdirektionen uppdraga
remitterandet till anstalten af de sjuke.
I öfrigt hade styrelsen ingen anledning att föreslå någon
ändring uti de bestämmelser, hvilka i föregående liknande fall,
nemligen för Malmöhus, Vermlands och Vesternorrlands län, af
Eders Kongl. Maj:t godkänts och som nu också vunnit bifall af
Upsala läns landsting. *
Medicinalstyrelse* tillstyrkte sålunda nådigt bifall till den af
Upsala läns landsting gjorda framställningen på följande vilkor:
(>
Statsutskottets Utlåtande N:o 69.
att för mottagande af sinnessjuke från Upsala län i sådana
fall, som omförmäldes i § 46 af stadgan angående sinnessjuke den
14 juni 1901, länets landsting berättigades att å staten tillhörigt
område vid Upsala hospital och på plats, som af medicinalstyrelsen
bestämdes, samt i enlighet med af styrelsen godkänd ritning, uppföra
antingen eu byggnad för 24 sinnessjuke eller två byggnader,
en för 12 sjuke af hvartdera könet;
att landstinget vidkändes kostnaden ej mindre för byggnadens
eller byggnadernas uppförande med dithörande stadig grundläggning,
promenadgårdar, värmeapparater och vattenledningsrör, än äfven
för all annan fast inredning in. m., som erfordrades för byggnadens
eller byggnadernas begagnande, samt att landstinget för framtiden bestrede
underhållskostnaden derför;
att staten anskaffade och underhölle all den lösa utredningen
samt ombesörjde och bekostade allt hvad för de sjukes vård i öfrigt
erfordrades;
att landstingets anstalt införlifvades med hospitalets öfriga
för sjukvården afsedda afdelningar, samt att hospitalets styrelse berättigades
att fritt förfoga öfver den nya anstalten och använda
densamma såsom en upptagningsanstalt för nyligen insjuknade, utan
afseende på om dessa tillhörde Upsala eller något annat län; dock
med vilkor, att för sinnessjuke i de fall, som omförmäldes i § 46 af
stadgan angående sinnessjuke den 14 juni 1901, tjugufyra platser,
tolf för män och tolf för qvinnor, alltid och utan invändning funnes
disponibla till upptagning endast för sjuke från Upsala län, och att
en fullgod vård desse bereddes;
att granskning af ansökningshandlingar om tillfällig hospitalsvård
åt deraf i behof varande sinnessjuke från Upsala län skedde
1 den ordning, att ifrågavarande patienter af läkareledamoten i
lasarettsdirektionen i Upsala remitterades till länsafdelningen på
Upsala hospital för att .der vårdas, till dess för deras hospitalsvård
föreskrifna intyg och ansvarsförbindelser genom nämnda lasarettsdirektions
försorg anskaffats, hvarefter desse sjuke, såvidt de pröfvades
vara till hospitalvård berättigade, borde vinna inträda å
hospital i alldeles samma ordning som andra sinnesjuke och utan
något som helst företräde för dem såsom tillhörande Upsala län;
att för hvarje patient erlades afgift <feill staten, hvilken afgift
för de första fem åren efter det anstalten tagits i bruk utginge med
2 kronor SO öre för dag och derefter för fem år i sänder bestämdes
Statsutskottets Utlåtande N:o 69.
7
af Eders Kongl. Maj:t på medicinalstyrelsens förslag och efter
landstingets hörande;
att afgiften betalades qvartalsvis af lasarettsdirektionen
i Upsala;
att emellertid ett minimibelopp af tre tusen kronor för hvarje
år skulle i patientafgifter till staten utgöras;
att, så snart någon å anstalten intagen sinnessjuk derifrån
utskrefves eller blefve å hospital eller asyl intagen, landstingets betalningsskyldighet
för samma patient upphörde, hvarför underrättelse
derom genom hospitalets syssloman utan dröjsmål borde lemnas
lasarettsdirektionen med uppgift tillika om den tid, hvarunder
patienten varit å anstalten vårdad; samt
att staten och landstinget förbehölls ömsesidig rätt till uppsägning
af öfverenskommelsen, att upphöra två år efter uppsägningen,
med skyldighet för staten att ersätta landstinget kostnaden för
byggnaden eller byggnaderna, derest uppsägning skedde af staten,
med det belopp, som bestämdes af fem gode män, af hvilka staten
och landstinget utsåge två hvardera och de sålunda valde den femte,
dock att värdet icke finge öfverstiga verkliga kostnaden för byggnadens
uppförande, samt, derest uppsägningen skedde af landstinget,
med två tredjelar af det på förenämnda sätt bestämda värde.
Det förhållande, att Upsala läns landsting ej ännu yttrat sig
öfver medicinalstyrelsens ifrågavarande förslag till öfverenskommelse
mellan staten och landstinget, i hvad detta förslag afviker från det
af 1901 års landsting framstälda, anser jag ej böra utgöra hinder
för frågans framläggande redan för innevarande års Riksdag, då
anordnandet inom länet af en upptagningsanstalt för sinnessjuke
redan länge varit af största behofvet påkalladt och vidare uppskof
med frågans afgörande derför skulle medföra ytterligare olägenheter;
utan synes i stället, i enlighet med medicinalstyrelsens hemställan,
det böra lemnas härnäst sammanträdande landsting öppet att besluta
uppförande af antingen en byggnad för 24 qvinliga patienter eller
två byggnader, den ena för män och den andra för qvinnor samt
hvardera för 12 patienter.
Medicinalstyrelsens förslag att åt läkareledamoten i den af
landstinget tillsatta lasarettsdirektionen i Upsala uppdraga remitterandet
af de sjuke till anstalten synes mig äfven lämpligt med
hänsyn till de särskilda förhållandena vid Upsala akademiska sjuk
hus och lasarett, hvarför denna ändring i de af landstinget antagna
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 69.
vilkor för ifrågavarande öfverenskommelse med staten torde böra
vinna landstingets godkännande.
I öfrig! är ifrågavarande af medicinalstyrelsen uppgjorda förslag
affattadt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de förslag till
liknande uppgörelser mellan staten samt Malmöhus läns landsting
år 1891, Vermlands läns landsting år 1896 och Versternorrlands
läns landsting år 1899, livilka förslag blifvit af såväl Riksdagen
som Eders Kong! Maj:t godkända. Det i alla dessa förslag
förekommande uttryck, att landstingets betalningsskyldighet för
patient, som från lasarett till anstalten remitterats, upphör, då patienten
intages å hospital eller asyl, afser naturligtvis här det fall, att
patienten, efter i stadgad ordning vunnen behörighet till vård å
hospital eller asyl, derstädes erhåller sådan, men åsyftar deremot icke
den händelse, att någon till anstalten hörande patient, innanbehörighet
till vård såsom hospitals- eller asylpatient i vederbörlig ordning
ernåtts, i stället för att vårdas i anstalten, inlägges å hospitalet.
Då väsentliga fördelar skulle genom det nu föreliggande förslagets
antagande och utförande vinnas närmast för vården af de i
§ 46 af ofvan omförmälda stadga afsedda sinnessjuke, nemligen sådana,
som äro i trängande behof af vård å hospital, men för hvilka
plats derstädes icke kan beredas, och då vilkoren i förslaget synas
mig affattade med behörigt afseende å såväl statens'' som länets intressen,
hemställer jag i underdånighet, det Eders Kong!. Maj:t
täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att för sin del medgifva,
att i förevarande ämne aftal af angifvet innehåll må mellan
staten och Upsala läns landsting träffas.»
I anledning af förslaget till fastställande af afgift för upptagningsanstaltens
patienter anser sig utskottet böra erinra, hurusom
Riksdagens Andra Kammare, i anledning af väckt motion, den 16
nästlidne april för sin del beslutit, att Riksdagen skulle i skrifvelse
till Kong! Maj:t anhålla, det Kong!. Maj:t vid förnyande af aftalen
emellan staten och de landsting, som vid hospitalen med Kong!
Maj:ts tillstånd anordnat s. k. upptagningsanstalter för sinnessjuke,
äfvensom vid framläggande af förslag till Riksdagen om eventuel!
nya sådana aftal, täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke patientavgifterna,
som af landstingen vid dessa anstalter till staten erläggas,
kunde nedsättas till ungefärliga medelkostnaden för sinnessjukes
vård å hospital.
Statsutskottets Utlåtande N:o 69.
9
Andra Kammarens berörda beslut har sedermera för behandling
öfverlemnats till Första Kammarens vederbörande tillfälliga
utskott, hvithet emellertid ännu icke afgifvit utlåtande i ämnet.
Då sålunda fråga blifvit väckt om nedsättning i den dagafgift
af 2 kronor 50 öre, som det för närvarande åligger Malmöhus,
Vermlands och Vesternorrlands läns landsting att till staten erlägga
för hvarje patient å de af nämnda landsting vid Lunds, Kristinehamns
och Hernösands hospital inrättade upptagningsanstalter och
som föreslagits att för de fem första åren efter det den nu ifrågavarande
upptagningsanstalten tagits i bruk gälla äfven för der intagna
patienter, anser utskottet, att nämnda afgift icke bör i det
nu förevarande aftalet ovilkorligen fastslås att gälla för fem år,
utan synes, på det hinder ej må möta att, derest så skulle befinnas
skäligt, före nämnda tids utgång bestämma afgiften till det lägre
belopp, som för patient å någon af upptagningsanstalterna i Lund,
Kristinehamn eller Hernösand kan blifva gällande, böra föreskrifvas
allenast, att dagafgiften till staten för hvarje patient å upptagningsanstalten
vid Upsala hospital skall utgå med högst 2 kronor 50 öre.
Då utskottet i öfrigt icke funnit anledning till erinran emot
innehållet i Kongl. Maj ds förevarande proposition, får utskottet
hemställa,
att hvad i förevarande proposition af Kongl.
Majd föreslagits må af Riksdagen bifallas, dock
att afgift till staten för patient å den vid Upsala
hospital inrättade upptagningsanstalt för sinnessjuke
inom Upsala län förklaras skola under de
fem första åren efter det anstalten tagits i bruk
utgå med 2 kronor 50 öre om dagen eller det
lägre belopp, som Kongl. Majd kan komma att
på medicinalstyrelsens förslag och efter hörande
af länets landsting bestämma.
Stockholm den 2 maj 1902.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERU.
Bill. till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 46 Häft.
9