18

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

N:o 62.

Ank. till Riksd. kansli den 25 april 1902, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väclcta motioner om
landsarkiv i Göteborg, m. m.

inrättande af ett

(I. A.)

Uti lika lydande motioner, väckta inom Första Kammaren (n:o 18)
af herr C. A. Sjöcrona m. fl. och inom Andra Kammaren (n:o 125) af
herr H. A. Segerdalil m. fl. har föreslagits, att Riksdagen måtte i skrifvelse
till Kong! Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande,
huruvida icke den ändring skulle låta sig göra i den planerade landsarkivorganisationen
för riket, att ett särskild t landsarkiv för det vestra
Sveriges provinser inrättades i Göteborg, och att Kongl. Maj:t ville till
Riksdagen inkomma med de förslag, som på grund af denna utredning
pröfvades tj enliga.

Till stöd härför hafva motionärerna anfört följande:

I den 1899 den 22 september utfärdade instruktionen för landsarkivet
i Vadstena vore förordnadt, att arkivalier från Östergötlands, Södermanlands,
Örebro, Skaraborgs, Elfsborgs, Bohus och Verrnlands län
skulle efter hand till landsarkivet i Vadstena öfverföras och der för framtiden
bevaras. Af alla dessa länshandlingar vore ännu blott de, som tillhörde
Östergötland, till landsarkivet öfverlemnade, hvarjemte Kongl. Maj:t
genom kungörelse den 21 juni 1901 förordna!, att arkivhandlingar äfven
från Skaraborgs län skulle insändas, ehuru på grund af särskilda orsaker
någon verkställighet häraf ännu icke kunnat ske. Innan ett dylikt öfverflyttande
till Vadstena landsarkiv af handlingarna från landskapen vester
om Vettern hunne ske och innan den definitiva omfattningen af de

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

19

distrikt, som skulle falla under de nya landsarkiven i Upsala och Lund,
företoges, borde det vara lämpligt att taga i öfvervägande, huruvida icke
ett särskildt landsarkiv borde upprättas för det vestra Sveriges provinser
eller ett distrikt, omfattande Göteborgs och Bobus län, Elfsborgs, Skaraborgs
och Vermlands län, möjligen ock Halland. Redan af de handlingar,
som inkommit från Östergötland, hade framgått, att det arkivmaterial,
som förefunnes inom orterna och som kunde komma i fråga att
till ett dylikt arkiv öfverflyttas, vore mycket vidlyftigare än man från
början tänkt sig, och då man dertill hade att vänta, att hvarje efter 1800
följande årtiondes handlingar, hvilka efter hand skulle till landsarkiv förflyttas,
komme att växa i omfattning och mängd, skulle det förmodligen
inom ganska kort tid blifva nödvändigt att antingen i högst betydlig grad
utvidga de landsarkiv, som redan vore beslutade, eller också öka deras
antal genom tillskapandet af nya. Den alltför stora omfattningen af de
distrikt, som nu vore anvisade de trenne landsarkiven i Vadstena, Upsala
och Lund, framstode särskildt vid en jemförelse med förhållandena i Danmark,
der man funnit nödigt att inrätta ett landsarkiv på Själland, ett på
Fyen och ett i Jut.land. Hvad nu särskildt det vestra Sveriges ofvannämnda
provinser anginge, utgjorde de tillsamman ett område vida större
än det, som tillkomme de danska landsarkiven, och mer än fullt tillräckligt
för ett särskildt, i framtiden säkerligen mycket omfattande landsarkiv.
Derjemte utgjorde de tillsamman ett på grund af geografiska och
äfven i viss mån historiska skäl naturligen afrunbadt och begränsad! område
af riket.

För ofvannämnda provinser vore det utan tvifvel mycket förmånligt
att få sina arkivhandlingar samlade och bevarade på en ort, som icke
vore aflägsen, utan centralt belägen och lätt tillgänglig för provinsernas
embetsmyndigheter och öfriga invånare. Så. vore ingalunda fallet med
Vadstena, som läge utanför hela detta område och hvars kommunikationer,
särskildt under vintern, vore sådana, att landsarkivet derstädes icke
utan stor tidsspillan kunde besökas för anställandet af en arkivalisk undersökning.
Det hade blifvit satt i fråga att Leckö slott skulle kunna inrättas
till ett landsarkiv för den omgifvande trakten, men äfven detta vore
icke tillräckligt centralt beläget eller försedt med de bibliografiska hjelpmedel
och öfriga för en arkivforskning på stället oundgängliga förutsättningar
— såsom t. ex. tillfälle till bostäder för besökande forskare —• för att
kunna lämpa sig till ett landsarkiv för vestra Sveriges provinser. På sin
höjd kunde det användas till en reservdepot för sådana arkivalier, företrädesvis
af yngre datum, hvilka högst sällan eller aldrig komme i fråga
att användas af forskare eller vederbörande embetsmyndigheter. Det sjelf -

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

skrifta centrum för det vestra Sverige och härigenom äfven den naturliga
platsen för ett landsarkiv för denna landsända vore deremot Göteborgs
stad. Iiär vore knutpunkten för de många jernvägar, som i olika rigtningar
genomlöpte de angränsande provinserna, och från de flesta något
så när betydande orter inom desamma kunde man på några timmar eller
kortare tid förflytta sig till denna stad. Göteborg vore ett stort och rikt
utveckladt kultursamhälle, som erbjöde blifvande forskare och arkivtjenstemän
en angenäm vistelseort och eu rikare andlig milieu. Här funnes ett
stadsbibliotek, som vore ett af rikets största bibliotek och som kunde vara
af synnerlig nytta för hvar och en, som ville göra en mera djupgående
arkivundersökning. Här funnes derjemte en högskola, försedd med professurer
i, bland annat, historia, literaturhistoria, statskunskap, nationalekonomi,
geografi och nordiska språk, hvilkas innehafvare kunde för egna
forskningar och för undervisningen i sina respektive ämnen hafva en stor
nytta af ett landsarkiv och dess rika handlingar. Den tillgång på skolade
och intresserade krafter, som på grund häraf förefunnes härstädes, borde
också kunna vara till gagn icke blott för den vetenskapliga forskning,
som i ett landsarkiv kunde förekomma, utan äfven för de undersökningar
och utredningar, som å embetets vägnar af arkivets egna tjensteman eller
af tjensteman tillhörande andra af provinsernas mångahanda myndigheter
komme att anställas. Hvad lokal för arkivet vidkomme, förefölle icke
omöjligt, att det gamla tyghusets ansenliga kyrkosal skulle härtill kunna
inrättas.

Det borde slutligen framhållas, att Göteborgs stad förmodligen vore
i tillfälle att bereda sina egna handlingar ett så godt förvaringsrum, att
det, på sätt instruktionen för landsarkivet i Vadstena omförmälde, medgåfves
staden att få behålla dessa handlingar i sin egen vård, i stället
för att deponera dem i ett aflägset landsarkiv. Deraf åter blefve följden,
att Göteborgs handlingar komme att förvaras på annan ort än de angränsande
länens, för så vidt icke detta genom ett landsarkivs förläggande
till Göteborg förhindrades. Men för utredningen af de mångfaldiga spörsmål
af administrativ, ecklesiastik, kameral eller judiciel art, hvilka ofta
nödvändiggjorde undersökningar i äldre arkivakter, eller för utredningen
af eganderättsförhå 11 andeu af genealogiska förhållanden i och för arfsfrågor
m. in., vore det af viss vigt, att staden Göteborgs och de angränsande
länens handlingar vore förvarade på en och samma ort, hvilket ytterligare
’ bestyrkte, att den för ett särskilt landsarkiv i vestra Sverige enda fullt
lämpliga platsen vore Göteborg.

I sammanhang härmed har utskottet, på sätt utskottet i utlåtandet
n:o 30 i anledning af Riksdagens revisorers berättelse angående verkstäld

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

21

granskning af statsverkets jemte dertill körande fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning under år 1900 i § 9 anmält, ansett sig böra behandla
revisorernas framställning om användande af Leckö slott till depot för
arkivalier.

Revisorerna hafva meddelat, att de genom delegerade besökt Leckö å
Kållandsö i Venern belägna slott, som för närvarande icke vore för något
ändamål disponerad!. Detta slott, som innehölle 248 rum, vore uppfördt
af gråsten med massiva murar och vore, hvad det yttre beträffade, vederbörligen
underhållet med god grund och i godt stånd varande tak. Med
anledning af besöket hade revisorerna velat uttala den mening, att, då
alltjemt stora kostnader nedlades på fyllande af behofvet utaf nya lokaler
för allmänna ändamål, det icke kunde anses vara med god hushållning
öfverensstämmande att låta det afsevärdt stora utrymmet inom ifrågavarande
slott stå obegagnadt. Särskild! hade revisorerna funnit detta slott
lämpligt för förvaring af arkivalier. Revisorerna förestälde sig nemligen
att, om än centrala arkivdepoter eller s. k. landsarkiv bildades i Upsala,
Vadstena och Lund med flera orter för emottagande af äldre handlingar,
som ej vidare annat än undantagsvis behöfde rådfrågas, det äfven gåfves
en stor mängd andra arkivalier, som i ännu mera sällan förekommande
fall behöfde anlitas, men emellertid borde för framtida forskningar bibehållas.
Sådana arkivalier syntes icke böra uppställas i landsarkiven utan
fast hellre under mindre kostsam vård magasineras å sådan plats som
Leckö slott, hvars afskilda läge visserligen gjorde arkivalierna mindre lätt
tillgängliga, men dock icke försvårade deras dithörande, då detta ju kunde
ske under seglationstid.

Med anledning häraf har öfverintendentsembetet den 14 januari innevarande
år afgifvit utlåtande, dervid embetet anfört, att Leckö slott utgjorde
med afseende å såväl plandisposition som den inre utsmyckningen

— verkstäld med biträde af jemväl från utlandet inkallade handtverkare

— ett synnerligt värdefullt prof på en 1600-talets stormans i vårt land
bostad och erbjöde, särskild! inom praktgemaken, mycket af betydelse för
kännedomen om nämnda århundrades arkitektur och dekoreringskonst, som
vore synnerligen väl värdt att tillvaratagas och bevaras. Det syntes embetet
derför vara i högsta måtto önskvärdt att vid en eventuel användning
af slottets olika lokaler desamma icke måtte för nya ändamål behöfva
underkastas sådana förändrings- eller inredningsarbeten, Indika kunde skada
de delvis väl handtverksmessigt utförda, men dock i allmänhet intressanta
plafond- och väggmålningarna, liksom icke heller den i kulturhistoriskt
hänseende märkliga rumsindelningen. Öfverintendentsembetet hölle för sin
del före, att vid den af Riksdagens revisorer ofvan föreslagna användningen
af slottet dess karakteristiska anordningar skulle på möjligaste bästa sätt

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

kunna bibehållas och slottet äfven i öfrigt komma i åtnjutande af den
vård, hvaraf detsamma såsom en af vårt lands märkligare byggnader måste
anses förtjent, hvadan embetet tilläte sig instämma i hvad revisorerna i
förevarande afseende anfört, i sammanhang hvarmed embetet likväl velat
erinra beträffande slottets tre olika hufvuddelar — förborgen, det egentliga
slottet och den s. k. köksflygeln — att de i den sist omförmälda byggnadsdelen
förekommande lokaler vore i det skick, att de icke utan högst betydande
omkostnader kunde förändras för arkivändamål, men att inom
förborgen och sjelfva slottet funnes tillhopa 87 rum — deraf inom den
förra 30, inom det senare 57 — med en sammanlagd golfyta af cirka
2,450 qv.-meter, som för jemförelsevis mindre kostnader kunde till arkivrum
användas, dock att nödigt blefve att vid framläggande af förslag till
arkivinredning i slottet, bjelklagens bärighet blefve noggrant undersökt,
äfvensom att fullständig plan uppgjordes för skyddande af i slottet förekommande
målningar m. in. dylikt.

Med anledning af i ämnet väckta motioner anhöll 1888 års Riksdag,
att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande hvilka åtgärder borde vidtagas
för att vinna ett bättre handhafvande af på spridda håll inom riket
förvarade offentliga arkiv. Vid denna frågas föredragning inför Kongl.
Maj:t den 14 januari 1897 anförde chefen för ecklesiastikdepartementet,
bland annat, att i vårt land lämpligen borde inrättas tre centrala arkivdepoter
eller landsarkiv. Ett af dessa, förlagdt i Upsala, skulle mottaga
handlingar från provinserna norr om Mälaren. Det andra landsarkivet,
som borde få sin plats i Lund, skulle vara afsedt för Skåne, Halland och
Blekinge jemte de tre småländska länen. För de mellan nämnda två
distrikt liggande landsdelarne, eller Södermanlands, Örebro, Vermlands,
Östergötlands, Elfsborgs, Skaraborgs samt Göteborgs och Bohus län, borde
inrättas ett landsarkiv i Vadstena slott. Hvad Gotland anginge, kunde
dess äldre, till omfånget mindre betydliga arkivalier qvarstanna på ön och
samlas i någon eldsäker lokal i Visby.

I öfverensstämmelse med den sålunda angifna planen har Riksdagen
beviljat dels år 1897 för anordnande till landsarkiv af lokaler i Vadstena
slott 38,000 kronor, dels åren 1898 och 1900 för uppförande af byggnader
för ett landsarkiv i Lund tillsammans 190,973 kronor och dels år 1898
för beredande af lokaler för landsarkiv i Upsala 106,000 kronor; och föreligger
till innevarande Riksdags pröfning från Kongl. Maj:t afgifvet förslag
om beredande af lokal i Visby för äldre arkivalier från Gotlands län. — Af
de beslutade lokalerna för landsarkiven hafva hittills endast det i Vadstena
slott anordnade tagits i bruk.

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

23

Då sålunda den antagna planen för inrättande af landsarkiv är under
utförande och följaktligen någon erfarenhet ännu icke kunnat vinnas om
de beslutade anordningarnas tillräcklighet, anser utskottet skäl icke förefinnas
för en afvikelse från förenämnda, af vederbörande myndigheter förordade
plan, hvarför utskottet finner sig böra afstyrka det af ofvannämnda motionärer
i sådant syfte framlagda förslag.

Hvad vidare beträffar revisorernas framställning i fråga om Leckö
slott, delar utskottet revisorernas uppfattning om önskvärdheten af att det
stora utrymmet inom denna präktiga byggnad blefve tillgodosedt för något
allmänt ändamål. Deremot finner utskottet slottets afskilda läge göra det
mindre användbart till förvaring af arkivalier, hvilket i öfrigt, på sätt.
ofvan anförts, icke torde under nuvarande förhållanden böra ifrågakomma.

Utskottet hemställer alltså:

a) att herrar Sjöcronas med flere och Segerdahls
med flere förevarande motioner icke må af Riksdagen
bifallas; samt

b) att Riksdagens revisorers ofvan omförmälda framställning
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 april 1902.

På statsutskottets vägnar:

P. PEHRSON.