Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
1
N:o 6.
Ank. till Riksd. kansli den 22 april 1902, kl. 4 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvaret.
(l:a U. A.)
Ordinarie anslag.
Flottan.
Aflöning för flottans kårer och stater.
l:o. Under åberopande af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
för den 11 sistlidne januari bär Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen
under femte bufvudtiteln, punkten 1, föreslagit Riksdagen
dels att godkänna stater för flottans officerskår, för flottans underofficerskår,
för flottans sjömanskår, för flottans skeppsgossekår, för
flottans mariningeniörstat, för flottans marinläkarekår, för flottans poliskår
samt å dagaflöning till officerare och underofficerare vid flottan, af
den lydelse bilagorna n:is 2—9 vid statsrådsprotokollet utvisade;
dels att medgifva, att marinöfverläkare och förste marinläkare måtte
för rätt till erhållande af ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, han med
fullmakt innehaft tjenst såsom regementsläkare vid flottan, samt att
marinläkare af l:a klassen måtte i samma afseende tillgodoräkna sig
Bih. till Rilcsd. Prof. 1902. 4 Samt. 1 Afd. 6 Käft. {N:o 6.) 1
Angående
ökning af anslaget
till
aflöning till
flottans kårer
och stater.
[1-]
2
Statsutskottets Utlåtande N;o 6.
den tid, han med fullmakt innehaft tjenst såsom förste bataljonsläkare
vid flottan;
dels att medgifva, att den, som, efter att hafva minst tre år varit
såsom läkare eller stipendiat anstäld i flottans stam, anstäldes i marinläkarekåren
i flottans reserv och derefter fullgjorde de skyldigheter, som
vore eller blefve stadgade för marinläkare i flottans reserv, måtte sedan
han, efter att hafva tillhört marinläkarekåren i flottans stam eller reserv
under sammanlagdt minst 20 år, erhållit afsked samt uppnått en ålder
af 55 år, komma i åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig
pension å 500 kronor;
dels ock att i riksstaten för år 1903 höja anslaget till aflöning för
flottans kårer och stater från 2,911,979 kronor till 3,313,469 kronor,
eller med 401,490 kronor.
Föredragande departementschefen har beträffande denna framställning
till åberopade statsrådsprotokollet anfört följande:
»I underdånig skrifvelse den 24 september 1901 har marinförvaltningen
beräknat medelsbehofvet för år 1903 under denna anslagstitel
på sätt följande tabell utvisar:
För år 1902 |
För år 1903 |
Ökning. |
Minsknin |
er O- |
||||
Officerskåren............................................. |
458,100 |
_ |
480,300 |
_ |
22,200 |
_ |
_ |
|
Reservofficersaspiranter.............................. |
26,700 |
— |
26,700 |
— |
— |
— |
— |
— |
Underofficerskåren .................................... |
341,440 |
— |
369,600 |
— |
28,160 |
— |
— |
— |
Sjömanskåren ........................................... |
1,218,050 |
— |
1,305,090 |
— |
87,040 |
— |
— |
— |
Skeppsgossekåren ..................................... |
14,965 |
— |
18,706 |
25 |
3,741 |
25 |
— |
— |
Mariningeniörstaten .................................. |
98,500 |
— |
108,500 |
— |
10,000 |
— |
— |
— |
Civilstaten................................................ |
139,000 |
— |
139,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
Ecklesiastikstaten...................................... |
8,550 |
— |
8,550 |
— |
— |
— |
— |
— |
Läkarestaten............................................. |
34,100 |
— |
55,200 |
— |
21,100 |
— |
— |
— |
Poliskåren ............................................... Inqvarteringsstaten för officerare och under- |
27,800 |
— |
46,900 |
— |
19,100 |
— |
— |
— |
officerare ............................................... Reserv- och indragningsstater samt båtsmän, |
150,770 |
— |
160,300 |
— |
9,530 |
— |
— |
— |
förslagsvis............................................. |
66,300 |
— |
66,300 |
— |
— |
— |
— |
— |
Dagaflöning till officerare och underofficerare |
316,754 |
— |
333,932 |
50 |
17,178 |
50 |
— |
— |
Dagaflöning till läkare .............................. |
10,950 |
— |
10,585 |
— |
— |
— |
365 |
— |
Summa kronor |
2,911,979 |
— |
3,129,663 |
75 |
218,04975 |
365 |
— |
Statsutskottets Utlåtande N;o 6.
3
Den enligt denna beräkning i riksstaten för år 1903 erforderliga
ökningen af anslaget till aflöning för flottans kårer och stater skulle
sålunda uppgå till 217,684 kronor 75 öre, eller i helt krontal 217,685
kronor, om hvilken höjning marinförvaltningen också gjort hemställan.
Vid sin ifrågavarande underdåniga skrifvelse har marinförvaltningen
jemväl fogat förslag till stater för flottans officerskår, för flottans underofficerskår,
för flottans sjömanskår, för flottans skeppsgossekår, för
flottans mariningeniörstat, för flottans läkarestat, för flottans poliskår
samt å dagaflöning till officerare, underofficerare och läkare vid flottan.
Hvad då först angår flottans officerskår, anför marin förvaltningen,
att embetsverket vid beräkningen af kostnaderna för denna kår och
vid uppgörandet af staten för densamma förutsatt, att den ökning af
kåren, för hvars påbörjande sistlidna års Riksdag beviljat medel, skulle
enligt de för samma Riksdag framlagda grunder fortsättas under år 1903,
samt att i enlighet härmed officerskåren skulle år 1903, liksom år 1902,
ökas med 10 officerare, hvilka marinförvaltningen ansett böra blifva en
kommendör, en kommendörkapten af l:a graden, 2 kaptener af l:a
klassen, en kapten af 2:a klassen, 3 löjtnanter och 2 underlöjtnanter.
Med hänsyn till vigten deraf, att officerskårens ökning oafbrutet
må fortgå, intill dess det antal stamofficerare uppnåtts, som beräknats
vara för mobiliseringsbehofvets fyllande erforderligt vid innevarande
års början, och med afseende jemväl å Riksdagens år 1901 lemnade
medgifvande, att reservofficerare, som dertill finnas villiga, må, i den
mån vakanser inom officerskåren lemna tillgång till deras aflönande
från anslaget till aflöning för flottans kårer och stater, inkallas till
tjenstgöring, anser jag, att flottans officerskår bör jemväl i staten för
år 1903 ökas med 10 officerare, hvilkas fördelning på grader och löneklasser
lämpligen bör blifva följande:
1 kommendörkapten af l:a graden,
2 kaptener af l:a klassen,
2 kaptener af 2:a klassen,
3 löjtnanter och
2 underlöjtnanter,
hvarigenom officerskårens numerär skulle i stat uppbringas till 220.
På sätt i dåvarande chefens för sjöförsvarsdepartementet anförande
till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 7 januari 1901 (bifogadt
statsverkspropositionen till 1901 års riksdag) omförmäles, hade
chefen för flottans stab och de sakkunnige, hvilka erhållit i uppdrag att
med honom öfverlägga om och granska hans utlåtande i fråga om
Officerskåren.
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
utsträckning1 af beväringens öfningstid i fredstid, afgifvit ett förslag till
förbättrade aflöningsförmåner för, bland andra, flottans officerskår, bvilket
förslag anslöt sig till ett då jemväl föreliggande förslag till lönereglering
för officerarné vid armén. I likhet med chefen för landtförsvarsdepartementet
ansåg emellertid chefen för sjöförsvarsdepartementet,, att
något förslag till lönereglering för officerare då icke borde för Riksdagen
framläggas.
Chefen för landtförsvarsdepartementet har nu inför Eders Kongl.
Maj:t framlagt ett förslag till lönereglering för officerarne vid armén.
Rörande behofvet af den föreslagna löneregleringen torde jag beträffande
flottans officerare få åberopa hvad chefen för landtförsvarsdepartementet
anfört i fråga om officerarne vid armén; och anser jag,
att hvad han föreslagit i fråga om löneförbättringen i de särskilda
officersgraderna jemväl eger full tillämplighet beträffande flottans officerskår.
Höjningen i aflöningsförmåner skulle sålunda komma att utgöra
Fasta lönen |
Dag- |
Summa |
||||
per år. |
aflöning. |
per år. |
||||
kr. |
kr. |
kr. |
||||
För flaggman ............................................................. |
— |
— |
1 |
— |
365 |
— |
j kommendör .......................................................... |
— |
— |
1 |
— |
365 |
— |
» kommendörkapten af l:a graden ............................ |
500 |
— |
1 |
— |
865 |
— |
» » » 2:a » ............................ |
500 |
— |
1 |
— |
865 |
— |
» kapten af l:a klassen........................................... |
600 |
— |
1 |
— |
965 |
— |
600 |
_ |
1 |
_ |
965 |
— |
|
» löjtnant................................................................ |
300 |
— |
1 |
— |
665 |
— |
» underlöjtnant ...................................................... |
120 |
— |
1 |
— |
485 |
— |
Inqvarteringsbidragen för officerare vid flottan äro för närvarande,
utan hänsyn till vederbörande löntagares tjenstegrad, bestämda dels efter
viss innehafvande befattning, dels för dem, som icke innehafva sådan
befattning, hvarmed inqvarteringsbidrag är förenadt, till visst belopp
lika för alla officerare, hvilka tillhöra samma station, oberoende af deras
tjenstegrad. Då nu för armén blifvit, föreslaget, att inqvarteringsbidrag
skulle för samtliga officerare utgå efter tjenstegrad, dock med olika
belopp dels i städerna Stockholm och Göteborg, dels å annan plats,
synes en liknande reform böra genomföras äfven för flottans officerare.
Äfven i fråga om beloppen af inqvarteringsbidragen för de sär -
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
o
skilda tj enstegraderna ansluter jag mig till hvad chefen för landtförsvarsdepartementet
anfört.
Enär befattningarna såsom chefer för båtsmanskompanierna under
den närmaste framtiden komma att indragas, torde dessa kompanichefer
böra bibehållas vid de inqvarteringsbidrag, som för dem finnas bestämda
i den af 1900 års riksdag godkända inqvarteringsstaten för flottan.
De från anslaget till aflöning för flottans kårer och stater utgående
aflöningsförmånerna för flottans officerare skulle i enlighet härmed blifva
följande:
Fast lön. |
Dagaflö- |
Inqvarte- rings- |
Summa. |
|||||
ning. |
bidrag |
|||||||
För flaggman, i Stockholm .............................. |
8,000 |
_ |
2,555 |
_ |
1,500 |
_ |
12,055 |
_ |
» » i Carlskrona.............................. |
8,000 |
— |
2,555 |
— |
1,200 |
— |
11,755 |
— |
» kommendör i Stockholm.......................... |
6,000 |
— |
2,190 |
— |
1,200 |
— |
9,390 |
— |
» » i Carlskrona.......................... |
6,000 |
- |
2,190 |
— |
900 |
— |
9,090 |
— |
» kommendörkapten af l:a graden i Stockholm |
4,500 |
— |
1,825 |
— |
1,000 |
— |
7,325 |
- |
» » afl:a » i Carlskrona |
4,500 |
— |
1,825 |
— |
600 |
— |
6,925 |
— |
> kommendörkapten af 2:a > i Stockholm |
4,000 |
— |
1,825 |
— |
1,000 |
— |
6.825 |
— |
» kommendörkapten af 2:a » i Carlskrona |
4,000 |
— |
1,825 |
— |
600 |
— |
6,425 |
— |
» kapten af l:a klassen i Stockholm............ |
3,400 |
— |
1,460 |
— |
500 |
— |
5,360 |
— |
» » af l:a » i Carlskrona............ |
3,400 |
— |
1,460 |
— |
400 |
— |
5,260 |
— |
» » af 2:a » i Stockholm............ |
2,400 |
— |
1,460 |
— |
500 |
— |
4,360 |
— |
» » af 2:a » i Carlskrona............ |
2,400 |
— |
1,460 |
— |
400 |
— |
4,260 |
— |
» löjtnant i Stockholm................................ |
1,500 |
— |
1,095 |
— |
400 |
— |
2,995 |
— |
» » i Carlskrona............................... |
1,500 |
— |
1,095 |
— |
300 |
— |
2,895 |
— |
» underlöjtnant i Stockholm........................ |
720 |
— |
1,095 |
— |
400 |
— |
2,215 |
— |
» »i Carlskrona........................ |
720 |
— |
1,095 |
— |
300 |
— |
2,115 |
— |
öfver den sålunda ifrågasatta förbättringen af officerarnes aflöningsförmåner
har marinförvaltningen den 20 december 1901 afgifvit infordradt
yttrande, deruti marinförvaltningen tillstyrkt proposition till Riksdagen
om beredande af medel för den ifrågavarande, synnerligen önskvärda
aflöningsförhöj ningen.
För bedömande af den ökade utgift från anslaget till aflöning för
flottans kårer och stater, som de nu föreslagna ändringarnas genomförande
skulle föranleda, anhåller jag få meddela följande uppgifter,
grundade på af marinförvaltningen verkstälda beräkningar.
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Enligt de för innevarande år gällande stater upptagas de från
ifrågavarande anslag utgående kostnaderna för flottans officerskår (210
officerare) till |
||
fast lön................................ |
....................... kr. |
458,100: — |
dagaflöning ....................... |
........................ )) |
190,605: — |
inqvarteringsbidrag ......... |
...................... » |
74,300: — |
summa kr. |
723,005: — |
Beräknas aflöningsförmånerna för flottans officerskår, utan ökning
af antalet officerare (210) utöfver det i innevarande års stat upptagna,
i enlighet med de nu föreslagna ändrade bestämmelserna, skulle kostnaderna
blifva följande:
fast lön................................ |
........................ kr. |
540,820: — |
dagaflöning ....................... |
....................... )) |
265,540: — |
inqvarteringsbidrag ......... |
........................ )) |
91,200: — |
summa kr. |
897,560: — |
hvilken summa med kr. 174,555 öfverstiger kostnaden enligt de för
innevarande år gällande stater.
ökas åter officerskåren år 1903, på det sätt jag i det föregående
förordat, till 220 officerare, skulle, med tillämpning af de förändrade
aflöningsförmånerna, motsvarande kostnad blifva
fast lön................................. |
..................... kr. |
562,860: — |
dagaflöning ......................... |
...................... » |
278,680: — |
inqvarteringsbidrag .......... |
...................... » |
95,900: — |
summa kr. |
937,440: — |
|
Skilnaden mellan sistnämnda |
summa.................. |
......... kr. 937 |
och kostnaden för officerskåren enligt innevarande års
stater.................................................................................. » 723,005: •—
eller kr. 214,435: —
utgör således den ökade kostnad från aflöningsanslaget, som skulle föranledas
dels af den föreslagna ökningen af officerskårens numerär, dels
af förändringarna i officerarnes löneförmåner.
Då enligt de beräkningar af flottans mobiliseringsbehof af stampersonal,
som framlades med statsverkspropositionen till 1900 års riksdag,
behofvet af stamofficerare vid 1902 års ingång upptogs till 250
och år 1912 till 278, har jag jemväl låtit verkställa beräkningar an
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
7
gående
de utgifter från aflöningsanslaget, som skulle af de förändrade
aflöningsförmånerna föranledas, sedan officerskårens numerär, med den
fördelning på grader, som finnes angifven i bilagorna till nyssnämnda
proposition, uppbringats dels till 250, dels till 278. Enligt dessa beräkningar
skulle kostnaderna för 250 officerare utgöra
med nu gällande aflöningsförmåner
» de förändrade
samt för 278 officerare
kr.
afl öningsförmånerna
med
nu
gällande aflöningsförmåner
kr.
)) de förändrade aflöningsförmånerna
Ökningen skulle
och för 278 officerare
således utgöra för 250 officerare
kr.
861,680:
1,076,010:
946,230
1,182,800
214,330
236,570
Enligt de beräkningar rörande behofvet af stampersonal vid 1902
års ingång, hvilka framlades för 1900 års riksdag, skulle den vid
nämnda tidpunkt erforderliga ökningen af flottans underofficerskår utgöra
111. Genom de af 1900 och 1901 årens Riksdagar beviljade anslagshöjningar
hafva medel beredts för kårens ökande med tillhopa 83 underofficerare,
hvadan ännu för fyllande af nyssnämnda behof erfordras en
ökning med 28 underofficerare, nemligen
10 flaggunderofficerare och ) , , . . . .
18 underofficerare af 2:a graden/ (mas lms er)-
Denna ökning torde böra genomföras under år 1903. Den härför
från aflöningsanslaget utgående kostnaden skulle utan förändring i aflöningsförmånerna
utgöra:
fast lön och beklädnadsersättning........ |
kr. |
28,160: — |
dagaflöning .................................................. |
)> |
6,958: — |
inqvarteringsbidrag .................................... |
)) |
6,230: — |
summa |
kr. |
41,348: — |
Härtill kommer jemväl eu ökad utgift för portionsersättning, för
hvilken jag torde få redogöra vid behandling af frågan om erforderlig
höjning af anslaget till naturaunderhåll åt personal vid flottan.
Beträffande underofficerarnes aflöningsförmåner, hvilka redan vid
senast förflutna två riksdagar blifvit förbättrade, synes för närvarande
icke någon annan ändring böra ifrågasättas, än att dels vilkoren för åtnjutande
af inqvarteringsbidrag bringas till öfverensstämmelse med hvad i
detta afseende föreslagits för underofficerare vid armén, eller att den i
anm. 2:o vid nu gällande stat å inqvarteringsbidrag förekommande in
-
Underofficers
kåren.
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Sjömanskåren.
Skeppsgosse
kåren.
M&rin
ingeniör
staten.
skrän kran g, att inqvarteringsbidrag vid annan tjenstgöring än i öfverstyrelsen
eller å flottans station icke utgår till annan än den, som är
gift eller enkling med minderårigt barn, bör bortfalla, dels ock rätt till
half dagaflöning, i likhet med hvad som gäller för officerare vid flottan
och nu är för underofficerare vid armén föreslaget, tillerkännes underofficer
vid flottan, då lian ej är till tjenstgöring inkallad.
Sjömanskåren borde enligt de för 1900 års Riksdag framlagda beräkningarna
den 1 januari 1902 omfatta 3,000 man. I den af 1900 års
Riksdag godkända staten ökades kåren till 2,650 man och i den af
1901 års Riksdag godkända staten till 2,825 man. För att kåren måtte
kunna under år 1903 uppbringas till ofvan angifna, redan vid 1902 års
ingång behöflig^ numerär af 3,000 man erfordras sålunda en ökning af
ytterligare 175 man, deraf enlig! de år 1900 framlagda beräkningarna
25 i l:a, 100 i 2:a och 50 i 3:e lönegraden.
Den ökade utgiften från aflöningsanslaget med anledning af denna
ökning utgör enligt marinförvaltningens beräkning 87,040 kronor. För
den ökade utgift från beklädnads- och naturaunderhållsanslagen, som
häraf föranledes, torde jag få i det följande redogöra.
Någon förändring i de till manskapet vid sjömanskåren utgående
aflöningsförmåner synes icke böra ifrågasättas.
Skeppsgossekåren bör enligt de planer för personalens ökning, som
framlagts för Riksdagen, år 1903 ökas med 100 nummer, hvilken ökning
enligt marinförvaltningens beräkning medför en ökad utgift från
aflöningsanslaget af 3,741 kronor 25 öre. Någon ändring i aflöningsförmånerna
ifrågasättes icke.
Berörda ökning medför derjemte dels ökade utgifter från anslagen
till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna och till naturaunderhåll
åt personal vid flottan, dels höjning af anslaget till skeppsgosseskolan,
dels ock särskilda utgifter för skeppsgossekårens förläggning och öfvande.
För hvad i dessa afseenden erfordras anhåller jag att i det följande
få redogöra.
Enligt den för 1900 års Riksdag framlagda planen för omorganisation
af mariningeniörstaten bör denna stat år 1903 ökas med en extra
ingeniör med årligt arfvode af 2,000 kronor.
I embetsskrifvelse den 20 oktober 1901 har marin förvaltningen
föreslagit, att mariningeniörstaten måtte derjemte ökas med två torpedingeniörer,
hvilka skulle erhålla samma aflöningsförmåner som de nu
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
9
varande torpedingeniörerna, eller 3,750 kronor i lön, 250 kronor i tjenstgöringspenningar
samt rätt till 2 ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor.
Från beslutet om framläggande af detta förslag hafva emellertid cheferna
för intendent-, min- och ingeniörafdelningarna varit skiljaktiga;
och anser jag, i likhet med sistnämnda ledamöter af marinförvaltningen,
en sådan ökning af mariningeniörstaten böra tillsvidare anstå.
Beträffande flottans civilstat anför marinförvaltningen i sin förutnämnda
underdåniga skrifvelse den 24 september 1901 följande.
Behofvet af denna stats förstärkning hade under de senare åren
gifvit sig uttryck genom flera framställningar från stationsmyndigheterna.
Samtidigt härmed hade äfven framträdt krafvet på omorganisation af
civilstaten. Då detta kraf numera syntes hafva blifvit så allvarligt, att
åtgärder för utredning af, i hvad mån en sådan omorganisation vore
erforderlig, torde kunna inom den närmare framtiden förväntas varda
vidtagna, ansåge sig marinförvaltningen icke böra nu understödja de
yrkanden, som framstälts af stationsbefälhafvaren i Stockholm om civilstatens
vid stationen ökande med 1 revisor, 2 kammarskrifvare och 1
vaktmästare, eller af varfschefen vid samma station om erhållande af en
registrator eller af varfschefen i Carlskrona om anställande af en registrator
vid varfschefens kansli och en ny förvaltare vid varfvet såsom
särskild förvaltare för ammunitionsuppbörden. I stället hade marinförvaltningen,
då behofvet i förevarande hänseende gjorde sig starkt
känbart och icke vidare kunde åsidosättas, ansett sig böra dels i särskild
underdånig skrifvelse hemställa om åtgärder till behofvets nödtorftiga
afhjelpande för tiden till 1903 års ingång, dels tillstyrka äskande hos
Riksdagen af ett extra anslag för samma ändamål för år 1903.
Till frågan om ett sådant extra anslag anhåller jag att få i det
följande återkomma och anser mig här endast böra, med anledning af
hvad marinförvaltningen i ämnet anfört, omnämna, det jag har för afsigt
att inom den närmaste framtiden vidtaga åtgärder för åstadkommande
af en utredning rörande omorganisation af flottans civilstat.
Jag anhåller nu att få öfvergå till den vigtiga frågan om ny organisation
af flottans läkarestat.
Genom embetsskrifvelse den 24 april 1900 uppdrog dåvarande
chefen för sjöförsvarsdepartementet åt chefen för flottans stab att inkomma
med ej mindre yttrande, huruvida ändring af gällande bestämmelser
angående organisationen af flottans läkarestat, samt vilkoren för
Bill. till Riksd. Prat. 1902. 4 Sami. 1 Afl. 6 Raft. 2
Civilstaten.
Läkarestaten.
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Historik.
anställning derstädes kunde anses erforderlig för att denna stat skulle,
särskildt vid mobilisering, kunna fylla de fordringar, som borde ställas
på detsamma, än äfven, derest sådan ändring ansåges böra ske, förslag
till bestämmelser i ämnet. Derjemte förordnades förste bataljonsläkaren
vid flottans station i Stockholm K. L. Rudberg att biträda vid afgifvande
af berörda yttrande och förslag.
Med embetsskrifvelse den 24 oktober 1900 afgaf chefen för flottans
stab yttrande i ämnet, åtföljdt af förslag till förändrade reglementariska
bestämmelser rörande flottans läkare, till stat för marinläkarekåren,
till förordning angående anställning och pensionering af läkare vid
marinläkarekåren i flottans reserv, till kungörelse angående tillsättning
af läkar etjenster vid flottan, till ändrade grunder för pensionering af
flottans läkare, till ändringar i marinförvaltningens och medicinalstyrelsens
instruktioner, till instruktion för chefen för marinläkarekåren, till
föreskrifter rörande lielso- och sjukvården vid flottan samt till förändrade
bestämmelser rörande läkarestipendiater vid flottan.
Uti nyssnämnda embetsskrifvelse anför stabschefen till en början
följande angående de förändringar i afseende på flottans läkarestat, som
under senare tid blifvit vidtagna eller ifrågasatta.
Sedan flottan från äldre tider ända till år 1808 haft sin särskilda,
af hären oberoende sjukvårdspersonal, förordnades genom nådigt bref
den 29 juni 1808, att alla vid flottorna anstälda läkare skulle utgöra
del af fältläkarekåren och i likhet med arméns läkare ställas under
chefens för fältläkarestaten order. Efter att under de derpå foljande
åren hafva undergått flera förändringar, erhöll läkarestaten vid flottan
den organisation, som ännu i hufvudsak vore gällande, genom nådiga
brefven den 3 november 1824 samt den 12 mars 1836, hvilket sistnämnda
föreskref, att för beredande af det för flottans behof vid vanliga
eller möjligen påkommande större rustningar erforderliga antal läkare,
stipendiater, ensamt tillhörande flottan, skulle antagas. Nu gällande
stadgar för flottans läkarestipendiater faststäldes den 15 maj 1846.
Uti det betänkande, hvilket den 16 april 1874 afgafs af en utaf
officerare vid flottan sammansatt komité, som hade att utarbeta förslag
till sjöförsvarets ordnande, uttalades den åsigten, att det förut följda
systemet att till tjenstgöring å flottans fartyg använda läkarestipendiater,
hvilka i allmänhet icke kunde ega den speciella erfarenhet, som erfordrades
för skötande af det ansvarsfulla uppdraget att handhafva
helsovården å ett fartyg med flera hundra mans besättning, i komiténs
tanke icke vore tillfredsställande, helst flottans läkare nästan alltid vore
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
11
hänvisade uteslutande till egen skicklighet, under det att härens läkare
oftast kunde påräkna tillfällen att rådgöra med andra, hvadan och med
fästadt afseende derå, att flottans läkare vid inträffande krigstillfälle
borde ega kännedom om förhållandena ombord, komitén ansåg, att vid
flottan borde anställas en fast läkarepersonal, afsedd att hufvudsakligen
tjenstgöra å fartygen.
Att sjukvården vid stationerna, med den större truppstyrka, som
vid desamma komme att finnas, och sjukhusens i följd deraf behöfliga
utvidgning, kräfde ett större antal läkare än det, som då var derstädes
anstäldt, hade komitén icke heller förbisett.
Kort förut, eller år 1871, då fråga uppstått att indraga 6 vid flottan
fast anstälda läkare och att, i stället för dessa, i mån af behof anställa
extra läkare, anförde dåvarande sundhetskollegium, att ändamålet
med militärläkares anställning vore icke blott att sätta manskapet å
stationerna i tillfälle att erhålla vård och i öfrigt fylla behofvet af
läkare under fredstid, utan äfven att under krig med säkerhet hafva
att tillgå en, om ock i alla händelser otillräcklig, likväl speciel sakkunnig
del af den då erforderliga personalen, och att kollegium af sådan
anledning ansåg den föreslagna indragningen betänklig. Den ifrågasatta
indragningen blef emellertid verkstäld. Men år 3 876 ökades de
fast anstälda läkarnes antal med två bataljonsläkare, och enligt den då
faststälda staten, som sedan dess varit gällande, funnes vid Carlskrona
station 1 fältläkare, 1 regementsläkare och 4 förste bataljonsläkare
samt vid Stockholms station 1 regementsläkare och 2 förste bataljonsläkare,
hvarjemte stipendiaternas antal utgjorde 15.
Uti det underdåniga betänkande angående ordnande af flottans
sanitetsväsende, som den 18 december 1882 afgafs af den utaf 4 läkare
vid armén och 2 läkare vid flottan sammansatta militära helsovårdskomitén,
anförde komitén, att flottans helso- och sj ukvårdsanordningar
visserligen betydligt utvecklat sig från den ståndpunkt, de i äldre tider
innehade, och att en mängd åtgärder, synnerligen i afseende på sanitetspersonalen
och dess användning, blifvit vidtagna, men att flottan
fortfarande vore i saknad af många för dess sjukvård under såväl fred
som krig behöfliga, tidsenliga anordningar, utan hvilkas vidtagande
sanitetstjensten ej kunde sägas vara betryggad eller svarande mot sitt
ändamål. Utgående från den uppfattning, att samtliga sanitetstrupper
borde ordnas till en militär kår, och att enhet och öfverensstämmelse
borde åstadkommas mellan arméns och flottans sjukvård, föreslog komitén:
att flottans sanitetskår måtte sammanslås med arméns och uppföras
på samma aflöningsstat som den sistnämnda; att sanitetstjensten
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Förslag af
chefen för
flottans stab.
vid flottan måtte ställas under öfverinseende af generalfältläkaren; att
flottans sanitetspersonal måtte ställas under befäl af en öfverstelöjtnant
i sanitetskåren, hvilken officer borde hafva sin station i Carlskrona och
ega inseende öfver flottans helso- och sjukvård äfvensom öfver dess
sanitetsmateriel samt vara, i allt hvad denna hans verksamhet anginge,
stäld under generalfältläkaren, men i sina öfriga tjensteåligganden under
stationens militärbefälhafvare.
Under förutsättning att sanitetspersonalen blefve på sådant sätt
organiserad, samt att i krigstid värnpligtige läkare funnes att tillgå,
ansåg komitén någon tillökning af flottans läkarepersonal icke vara af
nöden, så framt ej fartygsmaterielen blefve i betydligare mån förökad.
I nådig proposition till 1898 års Riksdag föreslogs en ökning af
flottans läkarestat med 5 stipendiater, men detta förslag vann icke
Riksdagens bifall.
För att i någon mån bereda möjlighet att fylla den brist på läkare,
som vid mobilisering af flottan beräknades skola uppstå, utfärdades,
efter förslag af chefen för flottans stab, den 8 december 1899 förordning
om upprättande af en läkarestat i flottans reserv.
Sedan med anledning af den tillökning af flottans krigsfartygsmateriel,
som dels redan egt rum, dels beräknades skola ske, chefen
för flottans stab erhållit uppdrag att verkställa utredning och inkomma
med yttrande angående ej mindre den ökning af i senast faststälda
organisationsplaner upptagen stampersonal, som kunde blifva nödig för
att vid mobilisering behofvet af sådan personal skulle kunna fyllas,
än äfven de åtgärder, hvilka ansåges erforderliga för denna öknings
möjliggörande, samt medicinalstyrelsen jemväl yttrat sig i ärendet,
gjordes till 1900 års Riksdag framställning om ökning af antalet läkarestipendiater
vid flottan från 15 till 25. Framställningen bifölls; men
under den diskussion, som egde rum vid frågans behandling, framhölls,
att denna ökning af flottans läkarestat icke tillförsäkrade flottan det
antal skickliga och för tjenstgöring ombord specielt utbildade kirurger,
som erfordrades vid mobilisering.
Grunddragen af det förslag till ändrad organisation af flottans läkarestat,
som nu framlagts af chefen för flottans stab, äro följande.
Läkarestaten skulle, under den nya benämningen marinläkarekåren,
utgöras af: en chef för kåren, 2 marinöfverläkare, 7 förste marinläkare,
20 andre marinläkare och 10 marinläkarestipendiater. Härtill skulle
ytterligare komma ett obestämdt antal läkare, hörande till marinläkarekåren
i flottans reserv. Af samtliga dessa marinläkare skulle chefen
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
13
för kåren tillhöra öfverstyrelsen, marinöfverläkarne och förste marinläkarne
tillhöra flottans stationer samt fördelas af vederbörande stationsbefälhafvare
till bestridande af den speciella sjukvården vid stationen
efter förslag af marinöfverläkaren. Andre marinläkare, antagna
för 10 år i sänder medelst nådigt förordnande, och marinläkarestipendiater,
förordnade af medicinalstyrelsen för 3 år i sänder, skulle företrädesvis
afses till tjenstgöring såsom fartygsläkare.
Under Eders Kongl. Maj:t skulle öfverstyrelsen i afseende på helsooch
sjukvården vid flottan utöfvas af marinförvaltningen, medicinalstyrelsen
och chefen för marinläkarekåren. Till sistnämnda befattning,
med hvilken skulle följa kommendörs värdighet, skulle af Eders Kongl.
Maj:t förordnas någon af stationernas läkare. Chefen för marinläkarekåren
skulle vara chef för en särskild sanitetsafdelning inom marinförvaltningen
och der föredraga ärenden, som anginge helso- och sjukvården
vid flottan, samt gemensamt med den afdelningschef, ärendet i öfrigt
tillhörde, bereda ärenden rörande proviantering, beklädnad, sängservis,
ny- eller ombyggnad och inredning af samt inventarier för sjukhus
och sjukfartyg äfvensom bad- och latrininrättningar, anordnande ombord
å flottans fartyg af sjuk-, apoteks- och badhytter, ventilation och
värmeledning, äfvensom anstalter för sårades transport.
Chefen för marinläkarekåren skulle vid behandling af ärenden rörande
flottan inträda såsom ledamot i medicinalstyrelsen samt der handlägga
och föredraga militära helso- och sjukvård särenden, som rörde
flottan. Till hans öfriga åligganden skulle höra, bland annat, att till
Eders Kongl. Maj:t afgifva förslag för kommendering af läkarepersonalen
vid stammen, utom i fråga om kommendering af stabsläkare; att
årligen före november månads utgång till medicinalstyrelsen ingifva till
Eders Kongl. Maj:t stöld årsberättelse öfver helso- och sjukvården vid
flottan under tiden från den 1 oktober föregående år och dervid föreslå
de åtgärder, som, liggande utom hans befogenhet, ansåges erforderliga
för afhjelpandet af brister inom helso- och sjukvården; att minst
en gång om året verkställa inspektion, hvarvid de hygieniska förhållandena
och anstalterna för transport och vård af sjuka och sårade
såväl å stationerna som å flottans fartyg och kustfästningarna äfvensom
sjukvårdsmanskapets utbildning och undervisningen i helso- och förbandslära
särskildt borde vara föremål för hans uppmärksamhet; samt
att handlägga mobiliseringsärenden rörande flottans sanitetsväsende enligt
särskildt utfärdade bestämmelser.
Anställning vid marinläkarekåren i flottans reserv skulle kunna
vinnas af marinläkarestipendiat'' efter utgången af den tid, för hvilken
14
Statsutskottets Utlåtande N.-o 6.
lian blifvit förordnad, och af annan flottans läkare, som före uppnådd
pensionsålder afginge från stamanställning vid marinläkarekåren. Annan
militärläkare äfvensom legitimerad läkare, som fullgjort vapenöfning
såsom beväringsman, skulle äfven på gjord ansökning kunna vinna inträde
vid marinläkarekåren i flottans reserv. Andre marinläkare eller
marinläkarestipendiat, som, på grund af vunnen anställning i civil befattning
i statens tjenst eller i kommuns eller enskild tjenst, före utgången
af den tid, för hvilken han blifvit förordnad, erhölle afsked
från sin anställning vid stammen, skulle vara skyldig att qvarstå i motsvarande
befattning i flottans reserv intill utgången af den tid, för
hvilken han blifvit för ordnad.
En hvar, som tillhörde marinläkarekåren i flottans reserv, skulle
vara skyldig att vid inträffande krig eller större rustningar tjenstgöra
vid flottan i befattning, hvartill han vederbörligen kommenderades,
äfvensom att, på kallelse eller så snart det eljest kommit till hans
kännedom, att fäderneslandet invecklats i krig eller att order om mobilisering
af flottan utgått, omedelbart utan att afvakta inkallelseorder
inställa sig i öfverstyrelsen eller å den station han tillhörde.
Den, som tillhörde marinläkarekåren i flottans reserv, skulle från
och med året efter det, under hvilket han uppnått 55 års ålder, derest
han sammanlagdt minst 20 år haft anställning såsom militärläkare i
flottans eller härens stam eller reserv och derunder fullgjort de honom i
sådan egenskap åliggande skyldigheter, vara berättigad att under sin
återstående lifstid åtnjuta pension till belopp af 500 kronor. Om han
under sammanlagdt minst 10 år haft anställning såsom militärläkare vid
flottans eller härens stam, skulle pensionsbeloppet höjas till 750 kronor
och, om han minst 20 år haft sådan stam anställning, till 1,000 kronor.
Marinöfverläkare samt förste marinläkare skulle enligt förslaget
erhålla i hufvudsak samma tjensteåligganden som nuvarande regementsoch
förste bataljonsläkare, dock att marinöfverläkaren vid Carlskrona
station skulle öfvertaga den befattning med flottans dervarande sjukhus,
som för närvarande tillkomme fältläkaren, hvaremot regementsläkarens
åligganden i afseende på de sjukes behandling skulle bestridas
af två förste marinläkare.
Personalen vid flottans läkarestat åtnjuter enligt nu gällande stater
följande aflöningsförmåner:
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
15
fast lön:
fältläkaren.......................................................................... |
............ kr. |
4,000: — |
regementsläkare .................................................................. |
............ » |
2,800: — |
förste bataljonsläkare ...................................................... |
........... )) |
1,800: — |
läkarestipendiat med högre stipendium ..................... |
............ » |
600: — |
läkarestipendiat med lägre stipendium....................... |
............ » |
500: — |
dag aflöning: |
||
fältläkare och | kr 4; _ ell(,. för år .................... |
............ kr. |
1,460: — |
regementslakarej |
||
förste bataljonsläkare kr. 3: — eller för år ............ |
........... » |
1,095: — |
Sammanlagda kostnaden för läkarestaten från anslaget till aflöning
för flottans kårer och stater utgör 45,050 kronor.
Enligt det af chefen för flottans stab förordade förslag till stat för
marinläkarekåren skulle aflöningsförmånerna blifva för
Fast lön, |
Dag-aflöning |
Inqvarte- ringsbi- drag. |
Summa. |
|||||
Chefen för marinläkarekåren ....................................... |
5,000 |
_ |
(å 5 kr.) 1,825 |
_ |
1,200 |
— |
8,025 |
— |
Marinöfverläkare i Carlskrona....................................... |
3,500 |
_ |
(å 4 kr.) 1,460 |
_ |
600 |
_ |
5,560 |
_ |
» » Stockholm....................................... |
3,500 |
— |
1,460 |
— |
1,000 |
— |
5,960 |
— |
Förste marinläkare i Carlskrona.................................... |
1,800 |
(å 3 kr.) 1,095 |
_ |
400 |
— |
3,295 |
— |
|
» ». .. > Stockholm.................................... |
1,800 |
— |
1,095 |
— |
500 |
— |
3,395 |
— |
Andre marinläkare ..................................................... |
1,200 |
1,200 |
— |
|||||
Marinläkarestipendiat.................................................. |
600 |
— |
— |
— |
— |
— |
600 |
Härtill skulle komma för marinöfverläkare ett ålderstillägg af 500
kronor, för förste marinläkare två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor,
samt för andre marinläkare två ålderstillägg, hvartdera å 300 kronor.
Andre marinläkare och stipendiater skulle under tjenstgöring i land
bekomma ersättning enligt resereglementet. Under sj©tjenstgöring skulle
för de fast anstälde läkarne tillkomma sjötillägg samt för andre marinläkare
och stipendiater sjöaflöning, båda bestämda efter innehafvande
befattning ombord (såsom stabsläkare, fartygsläkare eller biträdande
fartygsläkare).
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Den enligt detta förslag från aflöningsanslaget erforderliga utgiften
skulle uppgå till 72,810 kronor.
I den skrivelse, hvarmed det föreliggande organisationsförslaget
öfverlemnats, har chefen för flottans stab till stöd för detsamma hufvudsakligen
anfört följande.
Bristerna i den nuvarande organisationen af flottans läkarestat
hade påvisats af de komitéer, som haft i uppdrag att afgifva förslag
till ändringar i densamma, likasom i föredrag och diskussioner inom
läkarekretsar. De hade äfven framträdt vid de inom flottans stab
verkstälda arbetena för fullständigande af flottans mobiliseringsplaner,
dervid särskildt bristen på en sakkunnig, med samtliga på helso- och
sjukvården vid flottan under såväl krig som fred inverkande förhållanden
fullt förtrogen ledning varit synnerligen känbar. Att denna brist
under krigstid, då det gälde att utföra hvad som under fredstid blifvit
planlagdt, komme att framträda ännu skarpare, syntes knappast behöfva
framhållas.
På grund häraf ansåge stabschefen, att ändring af gällande bestämmelser
angående organisationen af flottans läkarestat samt vilkoren
för anställning derstädes vore af behofvet synnerligen påkallad.
Med den sammansättning, medicinalstyrelsen för närvarande hade,
kunde ej med fog förväntas, att densamma, jemte sina många öfriga
åligganden, skulle kunna specielt följa framstegen på det navalhygieniska
området, och särskildt med den utveckling, flottan numera vunnit
beträffande såväl personal som materiel, torde medicinalstyrelsen icke
disponera öfver de arbetskrafter, som erfordrades för att hålla flottans
sanitetsväsen i jemnhöjd med de ökade fordringar, som nutida krigföringssätt
till sjös ställe på detsamma.
Af denna anledning ansåge stabschefen, att flottans läkarestat
borde ställas under en egen chef, hvilken under marinförvaltningen
och, i ärenden som rörde medicinalväsendet, under medicinalstyrelsen
utöfvade inseendet öfver helso- och sjukvården vid flottan och som för
detta ändamål vid behandling af frågor rörande helso- och sjukvården
vid flottan borde inträda såsom ledamot i nämnda embetsverk för att
efter vederbörlig beredning föredraga ifrågavarande ärenden.
Hvad särskildt beträffade organisationen af flottans läkarestat, torde
något hinder för att, såsom 1882 års militära helsovårdskomité föreslagit,
organisera densamma i full öfverensstämmelse med fältläkarekåren
icke hafva förefunnits, derest flottans läkarestat endast vore afsedd att
handhafva läkarevården i land å flottans stationer; men då detta icke
vore fallet, utan större deien af flottans läkare vid mobilisering toges
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
17
i anspråk för tjenstgöring'' såsom fartygsläkare å flottans stridsfartyg,
ansåge cliefen för flottans stab, att hänsyn till de särskilda kraf, som
stäldes pa flottans läkare, i första hand borde vara afgörande vid organisationen
af flottans läkarestat, dock att på samma gång sådan öfverensstämmelse
med arméns organisation borde eftersträfvas, att öfverflyttning
af militärläkare från armén till flottan och omvändt kunde för
åstadkommande af jemnare befordran ega ruin.
Då enligt kustartillerikomiténs förslag endast tre läkare skulle vara
fast anstälda vid kustartilleriet och kustfästningarnas öfriga behof af
läkare vid mobilisering skulle fyllas från flottan, hade detta förhållande
måst tagas i betraktande vid beräkning öfver behofvet af läkare vid
mobilisering af flottan med sjöfästningarna (bil. n:o 1).
Om de nu föreslagna organisationsförändringarna, hvilka afsåge att
tillförsäkra flottan tillgång på skickliga, för tjenstgöring ombord särskilt
utbildade kirurger, skulle kunna genomföras, vore det nödvändigt,
att för läkarne vid flottan, hvilka under sin tjenstgöring — i
olikhet med hvad i allmänhet vore fallet med motsvarande personal vid
armén — dels under krigstid ombord å flottans fartyg vore i lika stor
fara som den stridande delen af fartygets besättning, dels under fredstid,
då de vore sjökommenderade, icke vore i tillfälle att bibehålla enskild
praktik, bestämdes sådana aflöningsförmåner, att verkligen dugande
läkare måtte finnas villiga att taga anställning i flottans tjenst. Med
afseende särskild! å vigten deraf, att sådana läkare också komrne
att qvarstå i flottans tjenst, borde rätt till ålder sti Hägg tillerkännas
marinöfverläkarne efter 5 samt förste och andre marinläkarne efter 5
och 10 års väl vitsordad tjenstgöring inom samma grad.
I den af Riksdagen år 1898 godkända staten för garnisonssjukhuset
i Stockholm upptoges till regemente- och bataljonsläkarne vid
Svea trängbataljon för deras tjenstgöring såsom sjukhusläkare arfvoden
å respektive 1,500 och 1,000 kronor. Då sjukhusläkarnes i Carlskrona
tid upptoges icke blott för skötseln af de sjuka, utan äfven för undervisning
af det sjukvårdsmanskap, som genomginge utbildningskurs å
sjukhuset, syntes billigheten fordra, att äfven sjukhusläkarne i Carlskrona
erhölle någon ersättning för dem åliggande trägnare tjenstgöring.
1)| Af den gjorda beräkningen af mobiliseringsbehofvet (bil. n:o 1) framginge,
att, utöfver tillgängliga antalet stamläkare, för flottans mobilisering
erfordrades 5 läkare tillhörande flottans reserv, 24 värnpligtige läkare
och 3 värnpligtige eller genom särskild! aftal anskaffade läkare, alltså
samlnanlagdt 32 läkare. Med hänsyn dertill, att de, som inträdde i värnen.
till Riksd. Prat. 1002. 4 Sami. 1 A/d. ti Käft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
pligtsåldern, endast undantagsvis hunnit aflägga någon medicinsk examen,
inskrefves enligt nu gällande bestämmelser icke några värnpligtige läkare
i flottans beväring, utan erhölle flottan sitt behof af värnpligtige läkare
vid mobilisering på det sätt, att i mobiliseringsplanerna närmare angifvet
antal af i härens beväring inskrifna läkare beordrades till tjenstgöring vid
flottan. Härvid vore dock att märka, att flottan icke erhölle hela det
beräknade antalet värnpligtiga läkare i annat fall, än att tillgången motsvarade
såväl härens som flottans sammanlagda behof, och att i motsatt
fall för fyllande af flottans ytterligare behof icke återstode annat
än att söka genom aftal anskaffa läkare, hvilken utväg dock, särskildt
med hänsyn till de faror, som tjenstgöringen ombord å flottans fartyg
under krig medförde, icke med säkerhet kunde påräknas gifva önskadt
resultat.
Då härtill komme, att de till läkare uttagna värnpligtige .vore i den
ålder, att de i allmänhet ännu icke afslutat sina studier och icke heller
varit i tillfälle att under tjenstgöring vid flottan erhålla utbildning för
den tjenstgöring, de vore afsedda att bestrida, framstode såsom synnerligen
önskvärdt, att sådana åtgärder vidtoges, att flottan för fyllande
af sitt behof af läkare vid mobilisering blefve mindre beroende på tillgången
af värnpligtige läkare, än för närvarande vore fallet.
Då eu ytterligare ökning af vid flottans stam anstälda läkare skulle
medföra väsentligt ökade kostnader, borde bestämmelserna rörande läkare
i flottans reserv ändras derhän, att vid mobilisering kunde erhållas eu
reserv af för tjenstgöring vid flottan fullt utbildade marinläkare.
Grunderna för pensionering af personalen vid marinläkarekåren i
stammen borde bestämmas i enlighet med hvad som föreslogs i Eders
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen den 23 februari 1900
(n:o 50).
Enligt det af chefen för flottans stab utarbetade förslaget till instruktion
för chefen för marinläkarekåren skulle denne erhålla samma
ställning i förhållande till de flottans läkare, som vore anstälda dels vid
marinläkarekåren i stammen och reserven, dels vid kustartilleriet, som
öfverdirektören och chefen för mariningeniörstaten för närvarande intoge
i förhållande till mariningeniörstatens personal.
Slutligen hemställer chefen för flottans stab, att, för höjande af
marinläkarekårens tjenstbarhet, dels sådan utvidgning af de för närvarande
hvartannat år anordnade militärläkarekurserna måtte vidtagas,
att samtliga läkare, som erhölle anställning såsom andre marinläkare,
blefve kommenderade till genomgående af samtidigt och i sammanhang
med militärläkarekurs anordnad mariniäkarekurs, dels medel måtte an
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
19
visas för att bereda marinläkare tillfälle att genom studier utrikes och
tjenstgöring i utländska mariner fullkomna sin utbildning, för hvilket
ändamål ett stipendium hvartannat år syntes böra utgå med ett belopp
af 4,000 kronor.
Öfver stabschefens ifrågavarande förslag har medicinalstyrelsen
den 14 december 1900 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, hvaruti
hufvudsakligen anföres följande.
Den af chefen för flottans stab framlagde organisationsplanen innehölle
tvenne hufvudpunkter, hvilka medicinalstyrelsen i första rummet
hade att öfverväga, nemligen förslagen om anställande af en chefläkare
vid flottan samt om förändrade bestämmelser för att bereda tillgång till
bättre qvalificerade fartygslälcare vid marinen för tjenstgöring i fred
såväl som i krig.
Med afseende på den förra af dessa frågor torde betydelsen deraf
bäst framträda vid jemförelse mellan det sätt, hvarpå det medicinska
öfverinseendet öfver helso- och sjukvården vid flottan tidigare varit
ordnadt, och den nu bestående organisationen. Vid en sådan jemförelse
folie det genast i ögonen, hvilken förändring medicinalstyrelsens ställning
såsom öfverstyrelse för flottans helso- och sjukvård under loppet
af 1800-talet undergått.
Genom nådiga instruktionen för sundhetskollegium af den 6 december
1815 gafs åt kollegiet eu synnerligen ingripande befattning med
hithörande angelägenheter. Kollegiets arbeten fördelades på tvenne
divisioner och af dem hade den ena att handlägga allenast militära
helso- och sjukvårdsärenden. Under divisionen lydde ett fältläkarekontor
med förråd af allehanda medicinalattiralj, och densamma hade
till åliggande bland annat: att utarbeta föreskrifter för den för hvarje
regemente i armén likasom för hvarje fartyg i flottorna erforderliga
medicinalattiralj; att utarbeta förslag till inventarie- och förbrukningspersedlar
för militärsjukhus och sjukfartyg; att anställa besigtningar
på all i magasinen såväl i Stockholm som i landsorten upplagd »medicinal-tross))
o. s. v. Derjemte hade divisionen, naturligt nog, en vidsträckt
befattning med anskaffandet och förordnandet af läkare vid landtoch
sjöförsvaret samt med öfvervakandet af desse läkares verksamhet.
Organisationen, sådan den genom berörda nådiga instruktion faststäldes,
hade tillkommit med ledning af erfarenheter från de olyckliga
krigen i århundradets början och torde för sin tid hafva haft framstående
förtjenster.
Under årtiondenas lopp hade emellertid denna organisation bit för
Medicinal
styrelsens
utlåtande.
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
bit sönderfallit, och sista återstoden af fältläkarekontoret hos medicinalstyrelsen
indrogs genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 28 september
1893.
Kastade man åter en blick på medicinalstyrelsens nuvarande befattning
med helso- och sjukvården vid land!- och sjöförsvaret, hvilken enligt
ordalydelsen i gällande instruktion för medicinalstyrelsen ännu tillhörde
området för styrelsens verksamhet, så funne man de förra detaljerade
föreskrifterna ersatta med bestämmelser, hållna i allmänna ordalag, orn
utöfvande af tillsyn och föreslåendet af åtgärder. Möjlighet att taga initiativ
saknades således icke för styrelsen, som ock efter bästa förmåga sökte
fullgöra sin pligt äfven härutinnan; men det vore naturligt, att förläggandet
till andra myndigheter af befattningen med materielen m. m.
skulle i hög grad inskränka styrelsens förmåga att inverka på hithörande
angelägenheter. Endast styrelsens pligt att tillse, att militärläkare
fullgjorde sina skyldigheter, samt befattningen med stipendiaterna
vore ännu i full kraft. Derjemte hade styrelsen att taga befattning
med befordringsväsendet för militärläkare samt att inspektera
arméns och flottans sjukhus äfvensom undervisningen i förbandslära
m. in. Slutligen hade styrelsen att affatta årsberättelser öfver arméns
och flottans sjukvårdsväsende.
All direkt befattning med medicinalattiralj och sjukvårdspersedlar
hade deremot för länge sedan öfverfiyttats till andra myndigheter, hvad
anginge flottan till marinförvaltningen, som numera utöfvade inseende
öfver sjötruppernas sjukvård såväl vid stationerna som under kommendering,
öfvervakade materielens vidmakthållande i tjenstbar skick, besörjde
nybyggnader och anskaffning af alla förnödenheter, öfvervakade
flottans förråd och uppbure alla för dessa ändamål beviljade anslag m. m.
Gifvetvis måste under sådant förhållande det inflytande medicinalstyrelsen
numera kunde utöfva på flottans helso1 och sjukvår dsangelägenheter
— om man bortsåge från befattningen med läkarepersonalen
— vara synnerligen obetydligt. Erfarenheten gåfve också vid handen,
gtt åtminstone under de senare åren utom personalärendena blott
få och mindre betydande ärenden rörande flottan varit föremål för styrelsens
handläggning.
Med här angifna öfverflyttning af en del ärenden från medicinalstyrelsen
hade äfven bortfallit det flitiga öfvervakandet från personer
med medicinsk sakkunskap af helsovårdsanordningarna, sjukvårdsmateriel,
operationsattiralj och dylikt, som i början af århundradet ansågs
så vigtigt, att det öfverlemnades åt landets högsta medicinska myndighet
och då äfven utgjorde en icke oväsentlig del af samma myndig
-
Statsutskottets Utlåtande N;o 6.
21
hets åligganden. För armén hade i viss mån ersättning vunnits genom
inrättandet af sjukvårdsbyrån hos arméförvaltningen. "Men vid flottan
saknades motsvarande anordningar.
Denna brist syntes det medicinalstyrelsen vara af högsta vigt att
få afhjelpt. Skulle vårt land hemsökas af krig, så torde no g ofullkomligheter
i mera än ett afseende komma att yppa sig beträffande
sjuk vårdsanordningarna vid marinen och ett oafvisligt behof skulle helt
säkert uppstå att vid centralstyrelsen ega tillgång till en medicinsk
myndighet med pligt att handlägga sjukvårdsangelägenheter, såsom
ordnandet af sjuktransportfartyg m. in. samt med skyldighet att bära
ansvaret för dithörande anordningar. Att återgå till organisationen
från århundradets början, torde icke vidare vara möjligt. Medicinalstyrelsens
befattning hade åt andra håll blifvit så utvidgad, att styrelsen
icke ånyo torde kunna åtaga sig att i detalj handlägga här ifrågavarande
angelägenheter, äfven om de — hvilket icke torde vara fallet
— skulle med fördel kunna skiljas från öfriga »till marinväsendet hörande
förvaltningsfrågor.
Hufvudsakligen från denna synpunkt funne sig medicinalstyrelsen
således böra i underdånighet tillstyrka chefens för flottans stab förslag
om anställandet af en särskild läkare vid flottans öfverstyrelse.
Icke heller hade medicinalstyrelsen något att erinra vid, att denne
läkare bekläddes med en viss chefsställning gent emot öfriga vid flottan
anstälde läkare, dock under förutsättning att den befattning, medicinalstyrelsen
hittills utöfvat beträtfande samma läkare, icke inskränktes.
Styrelsen ansåge sig nemligen böra betona, hurusom den egenskap,
som i främsta rummet borde eftersträfvas hos flottans med sjukvård
sysselsatta läkare, vore den att hafva grundlig medicinsk bildning, och
från denna synpunkt torde deras duglighet och tjenstbarhet bäst kunna
af medicinalstyrelsen bedömas. Det vore äfven för erhållande af de
bästa möjliga läkarekrafter för flottans fartyg af vigt, att stipendiaterna
och måhända äfven andre marinläkarne tidtals finge tjenstgöra vid civila
sjukhus eller eljest erhålla användning i den civila sjukvården. För
nåendet af ett sådant mål torde styrelsen kunna i hög grad medverka,
så länge flottans läkare stode i närmare förbindelse med styrelsen.
Skulle deremot bandet mellan dem och styrelsen lossas derigenom, att
den nye chefläkaren öfvertoge eu väsentlig del af medicinalstyrelsens
hittillsvarande befattning med flottans läkare, så skulle helt visst följden
blifva, att de snart vore temligen obekanta för styrelsen och derför
ej kunde i samma män som eljest vinna användning vid den civila
sjukvården och då äfven gå förlustiga betydande ekonomiska fördelar.
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Chefen för flottans stab hade ifrågasatt att göra chefläkaren vid
flottan till ledamot af medicinalstyrelsen. En sådan anordning kunde
medicinalstyrelsen icke finna vare sig behöflig eller tjenlig. Såsom
ofvan antydts, handlades hos styrelsen sällan andra flottan rörande ärenden
än läkarebefordringsfrågor och sådana, som rörde stipendiaters antagning
och fördelning till tjenstgöring. Under den sålunda sällan ifrågakommande
föredragningen hos styrelsen skulle chefen för marinläkarekåren
icke kunna blifva tillräckligt förtrogen med arbetet i styrelsen
för att der göra den nytta, som kunde motväga de praktiska olägenheterna
af att styrelsen tillfördes ännu en ledamot med exceptionel ställning.
Hans mening rörande sökandes till läkaretjenst.er vid flottan och
stipendiaters duglighet till sjötjenst skulle lika väl kunna inhemtas genom
infordrande af hans yttrande, som om han såsom ledamot deltoge i
handläggningen. Det inflytande på dessa ärendens behandling, som
möjligen kunde finnas böra inrymmas åt chefläkaren vid flottan, kunde
ock gifvas honom på det sättet, att han uti en blifvande instruktion
ålades att på kallelse infinna sig hos medicinalstyrelsen, då styrelsen
funne hans råd erforderligt, hvarvid hans mening kunde till styrelsens
protokoll antecknas på samma sätt, som i Eders Kong!. Maj:ts nådiga
bref den 28 april 1899 vore bestämdt för tillförordnade öfverinspektören
för sinnessjukvården i riket.
Ehuru styrelsen således tillstyrkte anställandet af en chefläkare
vid flottan med hufvudsakligen den uppgift, som för honom föreslagits,
vore styrelsen likväl öfvertygad, att hans befattning i fredstid komme att
lemna honom mycken tid öfrig för annan verksamhet. Ofvertygelsen
härom föranledde styrelsen till framställande af det förslaget, att marinöfverläkaretjensten
(nuvarande regementsläkaretjensten) vid Stockholms
station tills vidare lemnades vakant och att chefläkaren finge till åliggande
att, så länge Eders Kongl. Maj:t funne sådant med fördel kunna
ske, jemte egen befattning fullgöra de åligganden, som tillhörde nämnda
marinöfverläkaretjenst.
Den andra hufvudpunkten i chefens för flottans stab förslag utgjordes
af de nya bestämmelserna rörande fartygsläkare. Enligt hvad
stabschefen uttryckligen gåfve till känna, afsåge förslaget i denna del
att tillförsäkra flottan tillgång på skickliga, för tjenstgöring ombord
särskild! utbildade kirurger.
Ehuru styrelsen i detta sammanhang ansåge sig böra erinra, att
en ensidigt kirurgisk utbildning för flottans läkare icke vore eftersträfvansvärd,
enär fartygsläkaren måste vara beredd att behandla alla slags
åkommor, som kunde förekomma ombord, vore dock äfven styrelsen af
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
23
den mening, att ökad kompetens, ej minst på kirurgiens område, vore
behöflig för de läkare, som, ofta helt och hållet hänvisade till sin egen
erfarenhet och utan möjlighet att inhemta råd och stöd af andra läkare,
hade att besörja sjukvården på flottans fartyg.
För närvarande hade man för denna tjenstgöring endast tillgång
till läkarestipendiater. Till följd af den ökade tillströmningen till läkarebanan
under senare tiden hade visserligen en stor del af stipendiaterna
aflagt medicine licentiatexamen, och några berättigade anmärkningar
mot det sätt, hvarpå de handhaft helso- och sjukvården ombord, torde
icke heller vara att gorå. Men tillgången på läkare kunde lätt ändra
sig, så att man måste åtnöjas med hufvudsakligen medicine kandidater
såsom stipendiater. Och att åt medicine kandidater anförtro en mera
sjelfständig läkareverksamhet borde icke ifrågakomma, derest fullt utbildade
läkare kunde fås. Isynnerhet borde för expeditioner till aflägsnare
farvatten endast läkare med någon erfarenhet användas. Äfven
torde landets invånare af alla samhällsklasser, lrvilkas söner hade att
tjenstgöra på flottans fartyg, ega berättigade anspråk på att fullgod
läkarevård bereddes dessa söner. Under ett krig måste ännu högre
fordringar ställas på fartygsläkarne, som fördenskull helst borde vara
så utbildade, att de kunde utöfva eu fullt sjelfständig verksamhet äfven
gentemot sådana fäll, som fordrade diagnostiskt skarpsinne och kirurgisk
skicklighet och vid hvilkas behandling möjlighet ej funnes att konsultera
annan läkare. Hvad särskild! kirurgisk skicklighet anginge,
kunde det väl icke påräknas att till fartygsläkare erhålla kirurger af
högre rang, men fartygsläkaren borde dock, isynnerhet om man toga
hänsyn till hans uppgift i krig, ega så stor kirurgisk utbildning, att
han vore förtrogen med behandlingen af allmännast förekommande
olycksfall och med de typiska operationernas utförande. Likaledes borde
han vara fullt förtrogen med den aseptiska sårbehandlingen, hvilken,
för att lemna ett godt resultat, måste vara icke blott teoretiskt inhemtad,
utan äfven genom öfning så inlärd, att läkaren genast och utan
tvekan vidtoge de rätta åtgärderna. Ej mindre förtrogen borde fartygsläkaren
vara med den antiseptiska behandlingen'' af infekterade sår.
Slutligen fordrades af honom den vigtiga egenskapen att veta att komma
tillrätta med de för operationer ogynsamma förhållandena ombord och
att kunna inöfva sina biträden i den renlighet och ordning, som vore
nödvändig för nåendet af ett tillfredsställande resultat af en operation.
Målet, att för tjenstgöring på flottans fartyg bereda tillgång till på
kirurgiens område bättre utbildade läkare, hade chefen för flottans stab
trott sig kunna vinna hufvudsakligen genom att minska det nuvarande,
24
SMéutskottets Utlåtande N:o 6.
till 25 uppgående antalet läkarestipendiater i flottan till 10 och att i
stället för de återstående 15 anställa 20 andre marinläkare med högre
qvalifikationer och längre tjeustgöringstid. Till andre marinläkare skulle
nemligen antagas endast legitimerade läkare med någon sjövana, och
de skulle antagas för en tid af 10 år. För att möjliggöra detta långa
qvarstannande i tjensten hade för andre marinläkarne föreslagits förmånligare
aflöningsvilkor, än som bestodes de nuvarande stipendiaterna,
hvarjemte afsigten syntes vara, att de skulle få rätt till oafbrutet och
icke, likasom stipendiater, allenast under aktiv tjenst utgående tjenstårsberäkning.
Det kunde väl icke nekas, att förslaget vore egnadt att utvidga
möjligheterna att för tjenstgöring på flottans fartyg erhålla ett ökadt
antal legitimerade läkare; men lemnade detsamma också verkligen garantier
för, att det nödiga antalet andre marinläkare skulle erhållas?
Och — framför allt — vunnes syftet att för flottans fartyg förvärfva
läkare med större kirurgisk kompetens än nu vore fallet?
Hvad då först anginge det senare spörsmålet, så vore det väl sant,
att afläggande! af medicine licentiatexamen innebure bevis om en viss
utbildning äfven i kirurgi, äfvensom att kunskapsmåttet till en viss
grad kunde ökas genom deltagande i operationskurser och dylikt. Men
mera framstående duglighet vunnes dock endast genom verklig utöfning
af kirurgisk verksamhet. Ville man förvärfva kirurger, borde man
derför söka dem företrädesvis vid de större sjukhusen. På våra kliniska
sjukhus vore ständigt anstälda unga läkare såsom underläkare och
amanuenser och på ett alltjemt växande antal af de större stadskommunernas
och länens sjukhus och lasarett, der numera eu vidsträckt
kirurgisk verksamhet utöfvades, funnes underläkare^enstér inrättade.
Eu icke alltför kortvarig tjenstgöring på dessa platser vore derför i
medicinalstyrelsens tanke den bästa skolan för de fartgysläkare, hvaraf
landet i händelse af krig hade behof.
Med afseende härpå hade medicinalstyrelsen i afgifvet underdånigt
förslag till nya bestämmelser för stipendiaterna i flottan hemstält, att
frihet från kommendering i möjligaste mån skulle medgifvas den stipendiat,
som vunnit anställning af nu angifven art.
Beträffande derefter spörsmålet om det beräknade antalet andre
marinläkare kunde för flottan förvärfvas, så berodde det väl hufvudsakligen
derpå, om de erbjudna förmånerna vore nog lockande för att
förmå ett tillräckligt antal unga läkare att framskjuta tiden för inträdet
i den verksamhet såsom praktiserande läkare, hvarför de utbildat sig
och hvaraf de väntade sin framtida utkomst. Medicinalstyrelsen trodde
Statsutskottets Utlåtande N-.o 6.
25
icke, att så vore fallet. Utan tvifvel komme mången ung medicine
licentiat att söka anställning såsom andre marinläkare, men lika säkert
kunde förutsättas, att kan skulle begära sitt entledigande, så snart en
lämplig fast läkareanställning erbjöde sig för honom. Utaf en inom
styrelsen gjord undersökning hade visat sig, att 312 under åren 1885
—94 legitimerade läkare, som erhållit fast civil tjenstebefattning, fått
vänta på sin första befordran härtill i medeltal allenast 2 år 10 månader.
De 85 under samma år legitimerade läkare, som erhållit befordran
till ordinarie militärläkarebefattning, hade vunnit denna inom
3 år 6 månader.
Med sådana siffror för ögonen ansåge medicinalstyrelsen sig; böra
afstyrka förslaget om indragandet af 15 utaf de nuvarande 25 stipendiatbeställningarne,
hvilket åtminstone icke borde ske, innan erfarenhet
hade vunnits om, att det vore möjligt ersätta dem genom läkare med
större kompetens. Medicinalstyrelsen, som icke hade något emot, att
staten för mariniäkarekåren upptog^ det föreslagna antalet af 20 andre
marinläkare och 10 stipendiater, föresloge derför att dertill fogades
den bestämmelsen, att — derest nödigt antal andre marinläkare icke
kunde erhållas — af de besparade lönebeloppen finge användas så
stor summa, som erfordrades för anställning af stipendiater till ett antal
motsvarande de vakanta andre marinläkaretjensterna.
Innan styrelsen lemnade frågan om fartygsläkare, ansåge styrelsen
sig höra ytterligare framhålla det redan förut vidrörda förhållandet, att
afsigten syntes vara, att andre marinläkarne skulle ega rätt till tjenstårsberäkning
under hela sin tjenstetid, således äfven då de icke vore
i aktiv tjenstgöring. Denna förmån skulle otvifvelaktigt bidraga att
göra andre marinläkarebeställningarne eftersökta, men å andra sidan
skulle densamma gifva andre marinläkare ett företräde framför civile
läkare vid täflan om provinsialläkaretjenster, som med skäl kunde anses
obehörigt; och ansåge medicinalstyrelsen för sin del, ätt andre marinläkare
borde i likhet med läkarestipendiater erhålla rätt till tjenstårsberäkning
endast för den tid de varit i tjenstgöring.
För höjande af marinläkarnes tjenstbarhet både föreslagits, att de
skulle kommenderas till genomgående af militärläkarekurs. Häri ville
.äfven medicinalstyrelsen för sin del instämma, med anförande likväl,
att den nuvarande militärläkarekursen för arméns läkare icke torde härtill
lämpa sig. Intet hinder syntes emellertid möta att för flottans
läkare anordna en motsvarande kurs hvartannat år, då sådan kurs icke
hölles för arméns läkare.
Till höjande af såväl läkares som sjukvårdsmanskaps duglighet för
Bill. till Riksd. Prat. 1902. 4 Sami. 1 Afl. 6/ Haft. 4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
krigstid skulle äfven mycket bidraga, om ett sjuktransportfartyg för
öfningars vidtagande redan i fredstid funnes att tillgå. Jemväl af
andra skäl syntes det vara af stor betydelse, att åtminstone ett sjuktransportfartyg
funnes redan i fred så utrustadt, att detsamma kunde
vara färdigt att utlöpa samtidigt med stridsfartygen.
Genom tillämpning af ofvan nämnda förslag i afseende på flottans
förseende med fartygsläkare skulle vinnas icke blott en vid krigsutbrott
väl behöflig tillökning i antalet af sådana läkare utan framför
allt möjligheten för dessa läkare att, såsom förut antydts, kunna
vinna anställning såsom läkare vid sjukhus utan att behöfva lemna
tjensten. En blick på den förslaget bifogade beräkning öfver behofvet
af läkare vid mobilisering af flottan, sjöfästningarne inbegripet,
visade emellertid att denna tillökning i alla händelser icke på långt
när motsvarade behofvet vid mobilisering, hvarför andra åtgärder derjemte
måste vidtagas. Chefen för flottans stab, med hvilken medicinalstyrelsen
äfven i detta hänseende i princip instämde, ansåge,
att bristen på läkare i hufvudsak borde betäckas genom läkare i flottans
reserv. Någon begränsning af antalet dylika läkare syntes, så vidt af
förslaget framginge, icke vara ifrågasatt. Då emellertid dessa läkare
icke skulle vara tjenstepligtiga annat än vid krig och större rustningar,
och då sålunda deras åligganden under fred vore inskränkta till skyldigheten
att uppgifva adress, insända tjensteförteckningar och dylikt,
hvaremot desamma skulle, efter att hafva viss tid qvarstått i reserven,
vara berättigade till en årlig pension af minst 500 kronor under
deras återstående lifstid, ville det synas påtagligt, att anställning i
flottans reserv skulle komma att blifva eftersökt af ett stort antal
läkare, särskild! derför att sådan anställning skulle kunna vinnas äfven
af läkare, som aldrig tillhört vare sig flottan eller armén, endast desamma
fullgjort sin beväringsskyldighet. Det skulle i följd häraf lätteligen
kunna inträffa, att antalet läkare i flottans reserv komme att
högst betydligt öfverstiga flottans behof af läkare vid mobilisering,
helst då icke på något annat område inom läkarebanan tillfälle erbjöde
sig att med så ringa uppoffring af tid och möda som den, hvilken
här förutsattes, kunna skaffa sig eu afsevärd inkomst på ålderdomen.
Medicinalstyrelsen förestälde sig, att flottan skulle på ett lämpligare
sätt kunna tillförsäkra sig det antal läkare, som erfordrades utöfver
de på stat anstälde, om reservläkareinstitutionen anordnades enligt ett
slags halfsoldsystem sålunda, att läkare i flottans reserv skulle tillförbindas
att mot ett mindre årligt arfvode dels stå till disposition vid
krig och större rustningar, dels ega någon tjenstgöringsskyldighet, af
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
27
sådan utsträckning dock, att deras tjenstevana derigenom vidmakthölles.
Arfvodets storlek borde så afvägas, att detsamma å ena sidan icke inbjöde
till att utan mera tvingande skäl lemna innehafvande befattning
i stammen för att öfvergå i reserven och å andra sidan kunde anses
lemna skälig ersättning för de åtagna skyldigheterna. Såsom kompetensvilkor
för anställning som reservläkare borde fordras att vara medicine
licentiat och att såsom stipendiat i flottan eller andre marinläkare
hafva varit sjökommenderad minst ett år, med företräde för den, som
genom tjenstgöring såsom läkare, underläkare eller amanuens å större
sjukafdelning förvärfvat sig sjukhusläkareutbildning. Tjenstgöringsskyldigheten
under fred syntes kunna inskränkas till deltagande hvart
tredje år i eskaderöfning eller annan motsvarande öfning, och torde
arfvodet under nu nämnda förutsättningar kunna sättas till 500 kronor
årligen med rättighet att qvarstå i reserven till 45:e årets utgång.
Chefen för flottans stab syntes antaga, att de för andre marinläkare
ifrågasatta löneförmånerna skulle vara tillräckliga för att förmå
åtminstone eu stor del af dessa läkare att qvarstå i befattningen till
utgången af tiden för förordnandet och att till och med söka nytt sådant
förordnande. Detta antagande kunde medicinalstyrelsen icke dela,
då utkommendering till sjös under 3 å 4 månader två år af tre samt
dessutom en eller annan gång under vinterexpedition eller å s. k.
långtur otvifvelaktigt skulle för unga läkare omöjliggöra grundläggandet
af någon nämndvärd praktik. Häraf framginge vigten och betydelsen
af att en läkarereserv vid flottan anordnades efter, i hufvudsak
åtminstone, de ofvan angifna grunderna, då härigenom skulle för flottans
tjenst kunna bibehållas de skickligaste och dugligaste bland afgående
andre marinläkare och läkarestipendiater, hvarjemte dessas tjenstevana
bibehölles genom deltagandet hvart tredje år i större öfningar. Tydligt
vore, att en sådan reservläkarekår icke kunde på en gång uppsättas,
likasom att antalet platser inom densamma borde ställas i förhållande
till flottans behof af läkare vid mobilisering och sålunda ökas i den
män som flottan tillvuxe. Med den storlek, flottan skulle enligt föreliggande
förslag ega, torde inrättandet af 15 reservläkareplatser vara
tillräckligt för att åt flottan vid krigsutbrott tillförsäkra det utöfver befintliga
andre marinläkare och stipendiater erforderliga antalet läkare i
den utsträckning, att värnpligtige läkare endast behöfde anlitas för mindre
vigtiga läkarebefattningar. Det kunde äfven betviflas, att bättre
qvalificerade läkare skulle kunna i vårt land för flottans räkning anskafias
än de föreslagne andre marinläkarne och läkarne i flottans reserv,
med mindre man ville aflöna fartygsläkarne så högt, att lönen ensam
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
skulle vara tillräcklig för deras lefnadskostnaders bestridande — något
som ej gerna kunde ifrågasättas.
Ätt fartygsläkarne icke qvarstode i stammen ända till dess de
åldrades i tjensten, kunde endast betraktas som en fördel, då en ung
läkare, som under några års sjökommenderingar på fartyg af olika
certer hunnit blifva fullständigt sjövan och hemmastadd med rutinen ombord,
icke hade något nämnvärdt att lära under nya sjökommenderingar.
Den medicinska erfarenhet, som under dylika kunde komma honom
till del, vore nemligen ytterst obetydlig, tack vare det goda helsotillståndet
på våra örlogsfartyg.
I likhet med chefen för flottans stab ansåge medicinalstyrelsen
det vara af största vigt, att de vid flottans stationer anstälda läkarnes
löneförmåner förbättrades. Vid de senaste tillfällena, då en förste bataljonsläkaretjenst
i Carlskrona varit än slagen till ansökning ledig, hade
antingen tjensten måst, i brist på någon sökande, en längre tid skötas
på förordnande eller ock hade endast en enda, på platsen förut bosatt,
kompetent sökande anmält sig. Detta visade påtagligen, att de med
ifrågavarande tjenster förenade aflöningsförmåner vore alltför otillräckliga
för att betrygga tjensternas besättande med de mest lämpliga och
meriterade bland flottans yngre läkare, hvilket syntes desto mera betänkligt
med hänsyn dertill, att eskaderläkare torde vid mobilisering
komma att uttagas bland stationernas läkare.
Visserligen skulle stationernas läkare genom förbättring i aflöningen
erhålla något bättre löneställning än arméns läkare af motsvarande
grader; men härvid vore att märka, dels att utsigterna till befordran
till högre grad skulle blifva — äfven om läkarestipendiaterna icke medtoges
i räkningen — betydligt mindre och osäkrare för flottans läkare
i kompaniotficersgrad än för motsvarande läkare vid armén, dels ock
att läkarnes å flottans stationer tjenstgöring vore mera tidsödande och
hinderlig för det enskilda förvärfvet än de garnisonerade truppernas
läkares, på den grund att de förra vore förpligtade att äfven sköta
sjuka varfsarbetare, hvilka ofta eller kanske i regeln vore bosatta på
spridda håll långt bort i utkanterna af de respektive städerna.
De arfvoden, chefen för flottans stab föreslagit för sjukhusläkarne
i Carlskrona, tillstyrktes af medicinalstyrelsen, då förslaget syntes öfverensstämma
med billighetens fordringar. Detsamma gälde äfven hvad
som föreslagits i afseende på ett resestipendium för flottans läkare.
Från medicinalstyrelsens beslut att i ärendet afgifva det utlåtande,
för hvars hufvudSakliga innehåll jag nu redogjort, var föredraganden,
Statsutskottets Utlåtande N:o 6,
29
med hvilken en annan af styrelsens ledamöter instämde, i vissa delar
skiljaktig. Dessa ledamöter uttalade den mening,
att de fördelar, som skulle vinnas genom anställande af en chefläkare
för flottan med den inskränkta befogenhet, som medicinalstyrelsen
ifrågasatt, lika väl och på ett vida billigare sätt skulle uppnås derigenom,
att en af läkarne vid Stockholms station förordnades att mot
ett årligt arfvode af 1,000 kronor biträda marinförvaltningen vid behandling
af frågor rörande flottans sjukvårdsmateriel;
att om deremot en verklig chefläkare skulle intöras vid flottan,
befattningen borde uppföras på stat samt medicinalstyrelsens nuvarande
befattning med flottans sjukvård till alla delar öfverföras på chefläkaren,
hvilken borde öfver flottans läkare och sjukvårdspersonal erhålla samma
befälsmyndighet, som tillkomme militära chefer inom andra områden
af vårt försvarsväsende;
att stora praktiska svårigheter skulle möta att för flottan erhålla
fartygsläkar© med sådan kirurgisk utbildning, som medicinalstyrelsen
förutsatte; samt
att sjukvården ombord å flottans fartyg under de senare åren af
de ombord tjenstgörande läkarne handhafts på ett sätt, som icke gifvit
anledning till några befogade anmärkningar.
Sedan marinförvaltningen genom nådig remiss den 20 december
1900 erhållit befallning att, efter vederbörandes hörande, inkomma med
utlåtande i ärendet, har marinförvaltningen inhemtat yttranden från
stationsbefälhafvarne och förste läkarne vid stationerna och, med öfverlemnande
af de inkomna yttrandena, den 13 sistlidne september afgifvit
eget underdånigt utlåtande.
Förste läkarne hafva — med framhållande deraf att medicinalstyrelsen
syntes hafva förbisett den betydelse förste läkareinstitutionen
måste anses ega för öfvervakandet af anordningarna för helso- och
sjukvård vid flottan — i öfrigt hufvudsakligen anslutit sig till de af
medicinalstyrelsen uttalade åsigter i ämnet, dock att de i afseende på
fartygsläkarnes kirurgiska utbildning samt beträffande det sätt, hvarpå
sjukvården ombord å flottans fartyg handhafts under de senare åren,
biträdt reservanternas mening.
Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Stockholm har i fråga
om de föreslagna benämningarna på innehafvarne af särskilda tjenstegrader
inom marinläkarekåren föreslagit, att chefläkaren borde benämnas
marinöfverlåkare, förste läkarne å stationerna förste marinläkare samt
Stationsmyn
digheternas
yttranden.
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Marinförvaltningens
utlåtande.
af de öfriga de, som motsvara nuvarande förste bataljonsläkare, marinläkare
af l:a klassen och graden derunder marinläkare af 2:a klassen.
För egen del har marinförvaltningen hufvudsakligen anfört följande.
Förslaget om anställande af en chefläkare kunde marinförvaltningen
icke obetingadt biträda. Väl hade det med fog framhållits, dels att
blåsten på en sakkunnig ledning inom flottans läkarekår gjort sig känbart
gällande och att medicinalstyrelsen icke egde arbetskrafter att
speciel följa framstegen på det navalhygieniska området m. m., dels
ock att vid flottans centralstyrelse borde finnas tillgång till en medicinsk
myndighet med pligt att handlägga sjukvårdsangelägenheter; men
marinförvaltningen kunde dock icke finna, att de enligt förslaget chefläkaren
tillkommande göromålen blefve under fredstid vare sig till art
eller omfattning af den beskaffenhet, att inrättandet af ett särskildt
embete med hög aflöning deraf kunde med tillräcklig styrka motiveras.
Fastmera torde syftet med det föreslagna embetets inrättande lämpligen
kunna vinnas derigenom, att någon af läkarne vid flottans station i
Stockholm, helst marinöfverläkaren, förordnades att mot ett särskildt
arfvode biträda marinförvaltningen vid behandling af frågor rörande
flottans sjukvård sm ateriel och dylikt, att å marinförvaltningens vägnar
förrätta inspektioner samt att i flottans sjukvårdsärenden afgifva yttranden
såväl till marinförvaltningen som till medicinalstyrelsen; och syntes
arfvodet härför kunna skäligen bestämmas till 1,000 kronor. Att en
chefläkare under krigstid deremot vore behöflig för att under eget
ansvar ordna och leda de många och olikartade sjukvårdsangelägenheter,
som med ett krig vore förenade, kunde visserligen ej förnekas,
hvilket marinförvaltningen dock icke funne afgörande inverka på organisationen
under fredstid. Förslaget att chefläkaren skulle i afseende
å personalen föreslå kommenderingar och anslå tjenster lediga till ansökning
in. m. syntes ej innebära någon organisatorisk förbättring. Marinförvaltningen
amsåge derför, att inrättandet af en särskild sanitetsafdelning
inom förvaltningen ej vore erforderligt samt att en chefläkare
endast under krigstid borde förordnas att utföra de åligganden förslaget
angåfve.
I fråga om aflöningen till personalen vid den föreslagna marinläkarekåren
tvekade marinförvaltningen icke att tillstyrka det aflöningsförslag,
som af chefen för flottans stab förordats, detta med hänsyn
jemväl dertill, dels att utsigterna till befordran inom kåren vore jern
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
31
förelsevis små, dels att läkarnes vid flottan tjenstgöring vore synnerligt
tidsödande och hinderlig för enskild praktik.
Förslagets bestämmelser i fråga om ålderstillägg syntes böra, för
åstadkommande af likformighet och rättvisa, ändras så, att jemväl marinöfverläkarne,
som skulle erhålla allenast ett ålderstillägg efter 5 års
tjenstgöring, i likhet med förste och andre marinläkarne komme i åtnjutande
af två ålderstillägg efter respektive 5 och 10 års tjenstgöring.
Beträffande pensioneringen af personalen vid marinläkarekåren ville
marinförvaltningen uttala den mening, att, äfven derest den nya organisationen
med dervid föreslagna förändrade löner blefve faststäld, de nu
gällande grunderna för läkarnes pensionering borde bibehållas oförändrade.
I frågan om andre marinläkarnes rätt till tjenstårsberäkning ansåge
marinförvaltningen, att desse läkare, som närmast vore att jemföra med
bataljonsläkarne vid armén, lika väl som de sistnämnda borde vara berättigade
att beräkna tjensteår äfven för den tid, då tjensten icke af
dem utöfvades. Skulle vakanser uppstå i denna tjenstegrad, funne
marinförvaltuingen, i likhet med medicinalstyrelsen, lämpligt, att de
härigenom besparade lönebeloppen toges i anspråk för anställande af
stipendiater till så stort antal, som motsvarade vakanserna.
Då det vore en angelägenhet af största vigt, att flottan vid mobilisering
egde tillgång å erforderligt antal läkare och att flottan i detta
afseende vore så mycket som möjligt oberoende af den tillfälliga tillgången
på värnpligtiga läkare, hade marinförvaltningen, som för sin
del icke funne den af medicinalstyrelsen ifrågasatta utvägen att så att säga
förhyra läkare i förväg vara af beskaffenhet att medföra önskadt resultat,
ej tvekat att biträda chefens för flottans stab förslag, hvilket öfverensstämde
med de förut antagna grunderna för pensionering af reservpersonal
vid flottan och icke, såvidt marinförvaltningen härom kunde
bilda sig en uppfattning, irmebure någon fara af för stor tillströmning
af reservläkare. Skulle emellertid så visa sig blifva fallet, vore ju intet
hinder att begränsa antalet af reservläkarne. Marin förvaltningen hade
ej heller något att erinra mot storleken af de utaf chefen för flottans
stab föreslagna särskilda pensionsbeloppen för reservläkare eller vilkoren
för deras utgående.
Till sammanfattning af det anförda hemstälde marinförvaltningen,
att vid en blifvande omorganisation af flottans läkarestat måtte bestämmas,
att eu chef läkare förordnades endast under krigstid,
att under fredstid en af de vid flottans station i Stockholm anstälda
32
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Yttrande af
direktionen
öfver flottans
pensionskassa.
marinläkarne förordnades alt biträda marinförvaltningen vid beredningen
af frågor, som rörde flottans sjukvård och derför afsedd materiel, att å
marinförvaltningens vägnar förrätta inspektioner samt uppå remiss från
såväl marinförvaltningen som medicinalstyrelsen afgifva yttranden i
flottans sjukvård särenden, allt mot ett särskildt arfvode af 1,000 kronor
årligen;
att den af chefen för flottans stab förordade lönestaten i hufvudsak
lades till grund för bestämmandet af läkarepersonalens aflöning;
att marinöfverläkare, i likhet med förste och andre marinläkarne,
erhölle två ålderstillägg;
att nu gällande grunder för pensionering af personalen vid läkarestaten
förblefve oförändrade jemväl efter organisationens genomförande;
att andre marinläkarne förklarades berättigade att beräkna tjenstår
för hela den tid, hvarunder de innehade anställning vid flottan, sålunda
äfven för tid, då de ej hade kommendering;
att vid vakanser, som ej kunde fyllas i nyssnämnda tjenstegrad,
de derigenom besparade aflöuingsmedlen finge tagas i anspråk för aflönande
af marinläkarestipendiater till samma antal som vakanserna, dock
att derefter ledigblifvande stipendier borde, intilldess förutnämnda vakanser
blifvit fylda, användas till löner för andre marinläkare; samt
att marinläkarekåren i flottans reserv organiserades enligt det af
chefen för flottans stab framlagda förslaget.
Förslag till definitiv aflöningsstat för marinläkarestaten, uppgjordt
i öfverensstämmelse med hvad marinförvaltningen anfört och hemstält,
bifogades.
Till sist ville marinförvaltningen tillstyrka jemväl det af chefen för
flottans stab framstälda förslaget att för höjandet af läkarnes vid flottan
tjenstbarhet, dels i sammanhang med militärläkarekurs anordnades marinläkarekurs,
till hvars genomgående sarntlige andre marinläkare kommenderades,
dels inrättades ett stipendium af 4,000 kronor, att utgå
hvartannat år till marinläkare vid studier utrikes och tjenstgöring i utländska
mariner.
Fn ledamot af marinförvaltningen har låtit anmäla, att han i förevarande
ärende vore af olika mening med marinförvaltningens flertal,
enär han beträffande läkarestatens omorganisation ansåge sig böra tillstyrka
bifall till det. af chefen för flottans stab gjorda förslaget oförändradt.
Slutligen har direktionen öfver flottans pensionskassa den 25 november
1901 afgifvit infordradt yttrande i ärendet, i hvad detsamma
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
33
rörde pensionering af personal vid flottans läkarestat; och har direktionen
dervid förklarat sig vidhålla sin i utlåtande af den 4 april 1899
rörande då ifrågasatt ändring af grunderna för pensionering af nämnda
personal uttalade mening, hvarjemte direktionen beträffande pensionering
af andre marinläkare, reservläkare samt genom särskild! aftal
anskaffade läkare erinrat, att andre marinläkare, hvilka skulle tillsättas
medelst förordnande, syntes, jemlik! bestämmelserna i § 2 mom. 2 af
kassans reglemente den 17 november 1899, böra blifva berättigade att
inträda såsom delegare i kassan och fördenskull under vissa förutsättningar
kunna grunda pensions- och gratialsrätt; samt att reservläkare
och genom särskild! aftal anskaffade läkare icke komme att med afseende
å flottans pensionskassa erhålla andra rättigheter än dem, som
angåfves i § 12 mom. 8 af kassans reglemente.
Efter att sålunda hafva redogjort för de sins emellan ganska skiljaktiga
meningar, som i förevarande organisationsfråga uttalats af de
myndigheter, som deruti haft att yttra sig, anhåller jag att för egen
del få anföra följande.
Lika med chefen för flottans stab och medicinalstyrelsen anser jag
det vara af stor vigt för flottan, att åt en af dess läkare gifves en
ställning, som både berättigar och förpligtar honom att utöfva öfverinseende
öfver flottans hela sanitetsväsen samt att taga initiativ till
förbättringar i detsamma. Men då, på sätt i flera af de afgifna yttrandena
framhållits, nyss antydda uppgifter väl knappast skulle gifva
denne läkare tillräcklig sysselsättning, synes han tillika böra vara
förste läkare vid endera af flottans stationer. Hittills har innehafvaren
af den främsta beställningen vid flottans läkarestat — fältläkaren
—- tillhört Carlskrona station; men att han enligt den nya organisationen
måste tillhöra Stockholms station, torde framgå dels af den
ställning till marinförvaltningen och till medicinalstyrelsen, som han,
på sätt jag anhåller att i det följande närmare få utveckla, borde intaga,
dels deraf, att han endast i hufvudstaden med dess många och
väl ordnade sjukvårdsanstalter och dess rika tillfällen att följa läkarevetenskapens
utveckling, lärer kunna rätt fylla sin uppgift att taga initiativ
till förbättringar i flottans sanitetsväsen.
Hvad angår de föreslagna benämningarna för de särskilda befattningshafvarne
inom marinläkarekåren synes mig det af stationsbefälhafvaren
vid Stockholms station framstälda förslaget ega företräde framför
det af chefen för flottans stab förordade. Enligt nämnde stationsBih.
till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Åfd. 0 Haft. 5
Departementschefens
yttrande.
84
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
befälliafvares förslag'' skulle endast den af stabscliefen föreslagna chefläkaren
benämnas marinöfverläkare, förste läkarne vid stationerna förste
marinläkare, de af stabscliefen föreslagna förste marinläkarne (motsvarande
nuvarande förste bataljonsläkare) skulle benämnas marinläkare
af l:a klassen och andre marinläkarne marinläkare af 2:a klassen.
Dessa benämningar, hvilka jag anser bättre beteckna de ifrågavarande
läkarnes tjensteställning, anhåller jag att få i det följande använda.
.Främst inom marinläkarekåren skulle således komma att stå en
marinöfverläkare, tillika förste marinläkare vid Stockholms station. I
egenskap af marinöfverläkare skulle denne ega att under marinförvaltningen
och medicinalstyrelsen utöfva inseende öfver flottans helso- och
sjukvård, såväl hvad personal som materiel angår, att med uppmärksamhet
följa utvecklingen af helso- och sjukvården jemväl i främmande
mariner, att afgifva de förslag till förändringar inom den svenska flottans
sanitetsväsen, hvilka han funne af behofvet påkallade, samt att vid
handläggning af hithörande frågor tjenstgöra såsom afdelningschef och
föredragande i marinförvaltningen. Den befattning med ärenden rörande
flottans helso- och sjukvård, som för närvarande tillkommer medicinalstyrelsen,
skulle icke lida någon inskränkning genom tillkomsten
af denna öfverläkare; men vid behandlingen af alla sådana ärenden
inom medicinalstyrelsen borde han vara tillstädes med rätt att få till
medicinalstyrelsens protokoll antecknad sin mening i hvarje fall, der
styrelsen fattade ett från densamma afvikande beslut.
Med afseende å marinöfverläkarens vigtiga uppgifter och hans ställning
såsom chef för marinläkarekåren synes honom böra tilläggas kommendörs
värdighet. Hans aflöningsförmåner torde böra så bestämmas,
att han erhåller fast lön såsom förste marinläkare, men dagaflöning och
inqvarteringsbidrag i likhet med kommendör vid flottan, hvartill skulle
komma ett arfvode af 1,000 kronor för hans tjenstgöring i marinförvaltningen
och medicinalstyrelsen.
Mot den organisation af marinläkarekåren i öfrigt, som af chefen
för flottans stab föreslagits och af marinförvaltningen förordats, har jag
icke funnit något att erinra.
Lön, dagaflöning och inqvarteringsbidrag för förste marinläkare
torde böra bestämmas till samma belopp som för motsvarande läkare
vid armén, regementsläkare, nemligen lön 3,400 kronor, dagaflöning
5 kronor samt inqvarteringsbidrag 600 kronor (i Carlskrona). Motsvarande
aflöningsförmåner för marinläkare af första klassen torde böra
bestämmas i likhet med hvad för äldre bataljonsläkare vid armén föreslagits,
således lönen till 2,400 kronor, dagaflöningen till 4 kronor
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
35
samt inqvarteringsbidraget till 500 kronor i Stockholm och 400 kronor
i Carlskrona.
Marinläkarne af andra klassen, hvilka endast undantagsvis skulle
komma att tjenstgöra i land, äro ej jern förliga med yngre bataljonsläkare
vid armén, och deras aflöningsförmåner måste sålunda bestämmas
utan hänsyn till de sistnämndes. För marinläkare af andra klassen
föreslå såväl chefen för flottans stab som marinförvaltningen en
aflöning af 1,200 kronor för år, hvilket belopp medicinalstyrelsen ansett
vara det minsta, med hvilket dugliga sökande till befattningarna kunde
påräknas. Derjemte hafva chefen för flottans stab och marinförvaltningen
föreslagit, att marinläkare af andra klassen skulle under tjenstgöring
i land erhålla godtgörelse enligt resereglementet. Denna bestämmelse
synes mig ej tillfredsställande. Då desse läkare skulle erhålla
löjtnants värdighet, skulle dagtraktamente enligt resereglementet komma
att till dem utgå i fjerde klassen med 6 kronor och efter 8 dagar,
jemlikt nådiga kungörelsen den 27 maj 1881, med ett nedsatt belopp
af 3 kronor. En sådan godtgörelse kan så mycket mindre anses
billig, som läkarestipendiater i flottan, hvilka aflagt medicine licentiateller
kandidatexamen, jemlikt nådiga brefvet den 31 augusti 1877 åtnjuta
ett dagtraktamente af 7 kronor under tjenstgöring i land. Följaktligen
anser jag, att dagtraktamente för marinläkare af andra klassen
under tjenstgöring i land bör bestämmas till 7 kronor.
I fråga om marinläkarestipendiaternas aflöningsförmåner har jag
vid marinförvaltningens förslag icke annat att erinra, än att jemväl till
dem torde böra under tjenstgöring i land utgå ett dagtraktamente af 7
kronor.
För samtliga marinläkare hafva såväl chefen för flottans stab som
marinförvaltningen föreslagit rätt till höjning af lönen efter viss tids
tjenstgöring i samma grad. Af de skäl, som chefen för flottans
stab anfört och hvilka af såväl medicinalstyrelsen som marinförvaltningen
åberopats, anser jag mig böra tillstyrka, att sådan rätt tillerkännes
dem, och torde ålderstilläggen böra utgå för marinöfverläkare och
förste marinläkare med 600 kronor efter 5 år, för marinläkare af första
klassen med 500 kronor efter 5 år och ytterligare 500 kronor efter 10
år, för marinläkare af andra klassen med 300 kronor efter 5 år och
ytterligare 300 kronor efter 10 år.
Förslaget om ett särskildt arfvode af 500 kronor till hvardera af
de två marinläkare, hvilka tjenstgöra såsom sjukhusläkare i Carlskrona,
torde vara fullt befogadt.
1 enlighet med hvad jag nu anfört har jag låtit uppgöra förslag till
36
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
stat för marinläkarekåren (bil. n:r 7), hvars tillämpning skulle medföra
en ökad utgift från aflöningsanslaget af 32,585 kronor. Härvid har för
dagtraktamente i land åt marinläkare af 2:a klassen och marinläkarestipendiater
förslagsvis beräknats ett belopp al 4,000 kronor.
Hvad vidare angår det af chefen för flottans stab framstälda förslag
rörande marinläkarekåren i flottans reserv, kan jag icke underkänna giltigheten
af de anmärkningar, som dervid blifvit af medicinalstyrelsen
gjorda. Om med anställning vid sagda kår förenas rätt till pension,
isynnerhet till så afsevärda belopp, som de af stabschefen ifrågasatta,
torde man böra fordra såsom vilkor för dylik anställning, att den sökande
skall hafva under så lång tid tjenstgjort i flottans stam, att lian
hunnit förvärfva någon vana vid tjenstgöring till sjös. Beträffande
pensionsbeloppen synes mig det af chefen för flottans stab föreslagna
lägsta beloppet 500 kronor vara under alla förhållanden fullt tillräckligt,
då man tager i betraktande att med anställning i reserven icke skulle
följa någon tjenstskyldighet i fredstid.
Enligt min åsigt borde således frågan om marinläkarnes i reserven
pensionsrätt ordnas på sådant sätt, att den, som, efter att hafva minst
tre år varit såsom läkare eller stipendiat anstäld i flottans stam, anställes
i marinläkarekåren i flottans reserv och derefter fullgör de skyldigheter,
som äro eller blifva stadgade för marinläkare i flottans reserv, förklaras
berättigad att sedan han, efter att hafva tillhört marinläkarekåren
i flottans stam eller reserv under sammanlagdt minst 20 år, erhållit afsked
samt uppnått en ålder af 55 år, komma i åtnjutande af en årlig
pension å 500 kronor.
Beträffande slutligen frågan om pensioneringen af marinläkarekåren
i flottans stam anhåller jag att få erinra dels om de för personalen vid
flottans läkarestat i detta afseende nu gällande bestämmelser, dels ock om
syftet med och innebörden af Eders Kong!. Maj:ts den 23 februari 1900
till Riksdagen aflåtna proposition om ändring i nämnda bestämmelser.
En hvar af löntagarne vid flottans läkarestat, som vid afskedstagande
stått i tjenst vid flottan i 30 år och uppnått en ålder, fält- och
regementsläkare af 65 år och de öfriga af 55 år samt i öfrigt till flottans
pensionskassa erlagt stadgad pensionsafgift, är, jemlikt de under
den 3 oktober 1876 faststälda grunder för pensionering af flottans befäl
och underbefäl med vederlikar, berättigad att vid afskedstagandet ur
flottans pensionskassa erhålla pension och fyllnadspension med 80 procent
af lönen, således fältläkare 3,200 kronor, regementsläkare 2,240
kronor och förste bataljonsläkare 1,440 kronor. För löntagare, som erhåller
afsked efter uppnådda 65 lefnads- och minst 35 tjenstår, skall enligt
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
37
nådiga skrifvelsen till direktionen öfver amiralitetskrigsmanskassan angående
grunder för pensioneringen af viss personal vid flottan den 22
juni 1877 fyllnadspension utgå med skilnaden mellan lönens hela belopp
och pensionen, så att den afskedstagande erhåller hela lönen som
pension och fyllnadspension, således fältläkare 4,000 kronor, regementsläkare
2,800 kronor och förste bataljonsläkare 1,800 kronor.
Från dessa bestämmelser skilja sig i flere afseenden de för pensionering
af arméns läkare gällande föreskrifter.
Enligt reglementet för arméns pensionskassa den 15 december 1893
och nådiga cirkuläret den 22 juni 1877 äro arméns läkare berättigade
till pension och fyllnadspension med tillhopa 80 procent af lönen efter
30 tjenstår och uppnådd lefnadsålder, regementsläkare af 60 och bataljonsläkare
af 55 år. Derjemte äro de skyldiga att afgå ur tjensten,
regementsläkare vid fylda 63 år och bataljonsläkare vid fylda 58 år,
under förutsättning att de uppfylt vilkoren för erhållande af pension
och fyllnadspension. Enligt 2:a punkten af nådiga cirkuläret den 22
juni 1877, sådan samma punkt lyder enligt nådiga cirkuläret den 7
juni 1878, eger läkare vid armén att för rätt till pension tillgodoräkna
sig hela den tid han stått i statens tjenst, således icke blott den tid
han stått i arméns tjenst.
I en till chefen för sjöförsvarsdepartementet med skrifvelse den
28 februari 1898 öfverlemnad promemoria hade öfverfältläkaren, med
anledning af uppkommen fråga om ändring i gällande bestämmelser
rörande tillsättning af läkaretjenster vid flottan anfört bland annat följande.
Genom nådigt bref den 15 december 1818 tillerkändes ordinarie
bataljonsläkare vid flottan lika befordringrätt och öfriga förmåner med
ordinarie bataljonsläkare vid armén, och genom nådigt bref den 2 mars
1827 stadgades, att vid bataljonsläkarebeställningars tillsättande vid
flottan de för landtarmén i sådant afseende meddelade föreskrifterna
skulle tillämpas. Med stöd häraf hade sedermera ända till ingången af
år 1898 en vid flottan anstäld läkare utan vidare kunnat söka och erhålla
transport till armén, likasom en läkare vid armén på samma sätt
kunnat öfvergå till flottan. Sedan emellertid Eders Kongl. Maj:t genom
ofvannämnda nådiga kungörelse den 22 oktober 1897 faststält vissa
kompetensvilkor för anställning i fältläkarekåren, ville det synas påtagligt,
att endast de läkare vid flottan, hvilka uppfyllt ifrågavarande kompetensvilkor,
kunde vara berättigade att uppföras på förslag till militärläkaretjenster
vid armén. Enklaste sättet att lösa de svårigheter, som
i följd häraf kunde uppstå, vore otvifvelaktigt att, i öfverensstämmelse
38
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
med hvad förhållandet vore i afseende på den stridande personalen,
fullständigt skilja mellan arméns och flottans läkare, så att ingen öfvergång
vidare skulle ifrågakomma från en läkareanställning vid det ena
vapenslaget till en dylik vid det andra. Ett väsentligt hinder derför
syntes emellertid möta i fåtaligheten af flottans läkarepersonal, till följd
hvaraf befordringsförhållandena inom denna säkerligen skulle, om nyss
antydda anordning genomfördes, blifva synnerligen ojemna.
Skulle åter lika befordringsrätt bibehållas för arméns och flottans
läkare, syntes det nödvändigt, att i hufvudsak samma kompetensvilkor
faststäldes vid båda kårerna — något som icke torde möta några betänkligheter,
då hvad i den vägen blifvit genom nådiga kungörelsen
den 22 oktober 1897 faststäldt uteslutande syftade på att i möjligaste
mån för armén betrygga en fullt tjensteduglig militärläkarekår, hvilket
ju äfven borde vara af stor betydelse för flottan.
Den största och, efter hvad det ville synas, egentligen enda svårigheten
att utan vidare i allt väsentligt vid tillsättning af läkaretjenster
vid flottan tillämpa bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 22
oktober 1897 läge i den olikhet i afseende på grunderna för pensionering,
som egde rum mellan arméns och flottans läkare, hvadan åtgärder
syntes böra vidtagas för undanrödjande af denna olikhet.
Yttranden i ärendet afgåfvos af stationsbefälhafvarne vid flottans
stationer, marinförvaltningen och direktionen öfver flottans pensionskassa,
och hade ingen af dessa myndigheter något att erinra mot hvad
öfverfältläkaren anfört rörande behofvet att åstadkomma större öfverensstämmelse
i föreskrifterna angående pensionering af läkare vid armén
och vid flottan. Marinförvaltningen hemstälde, att hos Riksdagen måtte
utverkas medgifvande till sådan pensionsrätt för flottans läkare, att
dessa blefve, i likhet med arméns läkare, dels berättigade till pension
och fyllnadspension efter 30 tjenstår och uppnådd lefnadsålder, fältläkare
eller regementsläkare af 60 år och förste bataljonsläkare af 55
år, dels skyldiga att ur tjensten afgå, fält- och regementsläkare vid
fylda 63 år och förste bataljonsläkare vid fyllda 58 år, dock under
förutsättning i båda fallen, att vilkoren för erhållande af pension och
fyllnadspension uppfylts.
Direktionen öfver flottans pensionskassa anförde i sitt den 4 april
1899 afgifna yttrande i ämnet, att grunderna för pensionering af flottans
läkare, under bibehållande af deras rätt till hela lönen i pension, i öfrigt
borde ordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med förhållandena vid
armén.
Lika med de myndigheter, som då yttrat sig i frågan, ansåg då -
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
39
varande chefen för sjöförsvarsdepartementet det vara, med hänsyn till
den relativa fataligheten af flottans läkarestat, nödvändigt, att föreskrifterna
rörande tillsättning af samt afsked och pensionsrätt för personalen
vid denna stat bragtes till sådan öfverensstämmelse med motsvarande
stadganden för arméns läkare, att öfvergång af läkare från armén till
flottan och från flottan till armén kunde utan olägenhet ega rum, likasom
det uppenbarligen vore till förmån för tjensten, att flottans läkare
tillförbundes att vid viss ålder afgå från innehafvande befattning.
_ I Iråga om den rätt, som för närvarande tillkommer flottans läkare
att i visst fall erhålla hela lönen såsom pension och fyllnadspension,
anförde departementschefen följande.
»Med afseende härå anhåller jag få erinra derom, att enligt den
ursprungliga lydelsen af andra punkten i grunderna för pensionering
af arméns befäl och underbefäl med vederlikar fordrades för pensionsrätt
att hafva stått i tjenst vid armén i viss tid, men att denna föreskrift^
genom nådiga cirkuläret den 7 juni 1878 ändrades till hvad, på
sätt jag nyss nämnt, nu är gällande. I den proposition i ämnet, som
den 1 mars 1878 afläts till Riksdagen, anfördes såsom skäl derför,
att motsvarande ändring då icke ifrågasattes för personal vid flottan,
att genom Eders Kongl. Maj:ts med 1877 års riksdag fattade beslut
för flottans läkare och civilstat stadgats en annan pensionsrätt, hvilken,
för dem förmånligare, ej vore med pensioneringen vid armén af nyss
nämnda personal jemförlig. Härmed torde hafva afsetts den omständighet,
att, enligt ofvanberörda nådiga skrifvelse till direktionen öfver
amiralitetskrigsmanskassan den 22 juni 1877, fyllnadspension till löntagare
vid flottans läkarestat, som erhåller afsked vid uppnådda 65
lefnads- och minst 35 tjenstår, skall utgå med skilnaden mellan lönens
hela belopp och pensionen, hvaremot högsta sammanlagda pensionsbeloppet
för motsvarande personal vid armén utgår, då lönen öfverstiger
1,000 kronor, allenast med 80 procent af lönen.
Med hänsyn till detta förhållande synes det icke böra ifrågakomma
att tillägga flottans läkare den ökade förmån beträffande deras pensionsrätt,
att de skulle för pensionsrättens förvärfvande få tillgodoräkna sig
tjenstgöring äfven i annan statens tjenst än vid flottan, utan att de
jemväl i fråga om högsta, beloppet af den pension och fyllnadspension,
som kan tilläggas dem, likställas med läkarne vid armén. Den af 1877
års riksdag medgifna och genom förutnämnda nådiga skrifvelse till
direktionen öfver amiralitetskrigsmanskassan den 22 juni 1877 flottans
läkare tillagda rätt att vid uppnådda 65 lefnads- och 35 tjenstår erhålla
40
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
hela lönen såsom pension och fyllnadspension torde således böra bortfalla.
"
I sammanhang dermed framhöll departementschefen jemväl, att
flottans läkare också borde i fråga om aflöningsförmåner likställas ined
arméns läkare, Indika utöfver de förmåner, som tillkomme flottans läkare,
också åtnjöte inqvarteringsbidrag, hvarvid dock erinrades, att
sådan förmån icke syntes böra tilläggas andra läkare än sådana, som inginge
på de föreslagna nya pensionsförmånerna, hvadan det ena förslaget
icke borde genomföras annorlunda än i sammanhang med det andra.
I enlighet med departementschefens hemställan löreslog Eders
Kongl. Maj:t uti proposition den 23 februari 1900 Riksdagen att, vid
bifall till hvad Eders Kongl. Maj:t i proposition samma dag föresloge beträffande
inqvarteringsbidrag åt läkare vid flottan, medgifva sådan ändring
i de af Riksdagen godkända grunder för pensionering af löntagare vid
flottans läkarestat, att en hvar af nämnda löntagare skulle vara dels
berättigad att, om han stått i statens tjenst i 30 år och uppnått en
lefnadsålder, fältläkare eller regementsläkare af 60 år och förste bataljonsläkare
af 55 år samt jemväl i öfrigt uppfyllt vilkoren för erhållande
af pension och fyllnadspension, vid afskedstagande! erhålla pension och
fyllnadspension, beräknade enligt punkten 1 i de under den 3 oktober
1876 faststälda grunder för pensionering af flottans befäl och underbefäl
med vederlikar, dels och skyldig att, om han vore, på sätt nu
angifvits, berättigad till pension och fyllnadspension, ur tjensten afgå,
fält- och regementsläkare vid fyllda 63 år och förste bataljonsläkare
vid fylda 58 år, hvaremot föreskriften i nådiga skrifvelsen den 22 juni
1877 angående rätt till högre fyllnadspension i visst fall för löntagare
vid flottans läkarestat skulle upphöra att gälla; dock att hvarje nuvarande,
med fullmakt försedd innehafvare af läkarebefattning vid flottan
skulle ega att, derest han sådant önskade och icke mottoge befordran
till högre aflönad befattning vid flottans läkarestat, qvarstå vid den
honom nu tillkommande pensionsrätt och dermed förenade vilkor, men
finge, derest han före den 1 december 1900 derom gjort anmälan hos
direktionen öfver flottans pensionskassa, komma i åtnjutande af pensionsrätt
enligt ofvan angifna nya grunder.
I skrifvelse den 14 maj 1900 angående regleringen af utgifterna
under nionde hufvudtiteln anförde Riksdagen, att då hvad inom Riksdagens
begge kamrar förekommit vid behandlingen af Eders Kongl.
Maj;fiss under femte hufvudtiteln framlagda förslag till ökning åt flottans
personal gåfve Riksdagen anledning antaga, att Riksdagen hade att från
Eders Kongl. Maj:t förvänta förslag till omorganisation i vissa afseenden
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
41
af flottans läkarestat, det derför syntes Riksdagen mindre lämpligt att
då företaga sådana mindre förändringar uti läkarnes vid flottan ställning,
som Eders Kongl. Maj:t i nu ifrågavarande proposition ifrågasatt,
och hvilkas sammanhang med den mera genomgripande omorganisationen
icke kunde för det dåvarande säkert bedömas, samt att Eders Kong].
Maj:ts då förevarande framställning derför icke vunnit Riksdagens
bifall.
Lika med chefen för flottans stab anser jag, att de grunder, som
i förutnämnda proposition föreslagits i fråga om pensionering för flottans
läkare böra tillämpas på marinöfverläkare, förste marinläkare samt
marinläkare af l:a eller 2:a klassen enligt den nya organisationen, dock
med iakttagande att ålderstillägg, om sådana intjenats, böra räknas till
lönen för pensionsbeloppens bestämmande. Samma skäl, som anförts
för beredande af rätt till ålderstillägg för ifrågavarande läkare, synas
mig nemligen tala för en sådan bestämmelse.
Pensionsförmånerna skulle sålunda blifva:
För marinöfverläkare och. förste marinläkare.
i> marinläkare af l:a klassen.....................
» » » 2:a » .....................
Utan ålderstillägg.
2,720
1,920
1,000
Med 1
ålderstillägg.
3,200 |
|||
— |
2,320 |
— |
2,720 |
- |
1,200 |
— |
1,440 |
Med 2
ålderstil
-
Då emellertid ordnandet af marinläkarekårens i flottans stam pensionering
på nu angifna grunder påkallar ändring i de af Riksdagen
godkända och af Eders Kongl. Maj:t enligt nådiga kungörelsen den 24
november 1876 faststälda grunder för pensionering af flottans befäl
och underbefäl med vederlikar, anhåller jag att framdeles få göra underdånig
hemställan angående särskild proposition till Riksdagen om godkännande
af sådan ändring.
Hvad de i ärendet hörda myndigheterna anfört rörande behofvet
af en särskild marinläkarekurs synes mig beaktansvärdt; men anser
jag, att frågan om anordnande af en sådan kurs bör upptagas först
sedan den nya organisationen trädt i verket.
Behofvet af medel för ett resestipendium åt läkare vid flottan har
länge varit känbar!; och anhåller jag att i det följande få göra framställning
om ett särskild! reservationslag å 2,000 kronor till resestipendium
åt läkare vid flottan och kustartilleriet.
Bill. till Rilcsd. Prof. 1,902. 4 Samt. 1 Afd. tj Uäft.
6
42
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Poliskåren.
På sätt till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 11
januari 1901 anmäldes af dåvarande departementschefen, hade marinförvaltningen
i underdånig skrifvelse den 28 september 1900 gjort framställning
om ändring i staten för flottans poliskår i syfte dels att öka
personalens antal, dels att förbättra personalens aflöningsförmåner; och
skulle den föreslagna nya statens genomförande föranleda en ökad utgift
från aflöningsanslaget af 14,100 kronor. Härvid yttrade departementschefen,
att ehuru hvad i denna framställning anförts syntes gifva
vid handen, att en ökning af flottans poliskår samt höjning af personalens
aflöningsförmåner icke kunde synnerligen länge undanskjutas,
departementschefen dock ansåge, att alltför kort tid förflutit, sedan
staten för denna kår faststäldes, för att proposition om ändring deruti
lämpligen skulle kunna då till Riksdagen aflåtas.
Nu har marinförvaltningen i sin förutnämnda underdåniga skrifvelse
den 24 september 1901 angående utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel för år 1903 ånyo gjort framställning om ändringar i
staten för flottans poliskår.
Beträffande tillkomsten af den nu gällande staten för flottans poliskår
anhåller jag att få erinra om följande.
Uti statsverkspropositionen till 1899 års riksdag föreslog Eders
Kongl. Maj:t Riksdagen upprättandet af en för flottans begge stationer
gemensam flottans poliskår, hvilken kår skulle öfvertaga de åligganden,
som å Carlskrona station dessförinnan fullgjorts af den genom nådiga
brefvet den 12 november 1872 tillkomna varfspoliskåren i Carlskrona
och å Stockholms station dels af militärt manskap, uttaget ur flottans
till tjenstgöring uppfordrade båtsmanskompanier, dels ock af för ändamålet
antagna daglönare å varfvet.
Enligt det förslag till stat, som fanns den nådiga propositionen
bifogadt, skulle den nya poliskåren utgöras af, vid Carlskrona station
1 poliskommissarie, 3 öfverkonstaplar och 18 poliskonstaplar, samt vid
Stockholms station 1 poliskommissarie, 3 öfverkonstaplar och 13 poliskonstaplar;
och skulle den årliga aflöuingen utgöra för poliskommissarie
1,600 kronor, för öfverkonstapel 1,200 kronor och för poliskonstapel 800
kronor, i hvilket sistnämnda belopp inberäknades en beklädnadsersättning
af 132 kronor för år. Derjemte föreslogs att utgå till extra konstaplar
vid hvardera stationen ett belopp af 1,500 kronor och till uppmuntringspenningar
åt personalen, likaledes vid hvardera stationen, ett
belopp af 1,00(1 kronor. Den föreslagna statens slutsumma uppgick till
ett belopp af 40,200 kronor.
Riksdagen, som i hufvudsak biföll Eders Kongl. Maj:t.s förslag om
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
43
anställande af fast polisbevakning vid flottans båda stationer, fann sig
dock, med hänsyn till varfsområdenas jemförelsevis inskränkta omfång,
icke öfvertygaa om nödvändigheten af så stor polisstyrka, som föreslagits,
utan höll före, att densamma utan vidare olägenhet kunde inskränkas,
hvad öfverkonstaplarnes antal beträffade, till 2 vid Carlskrona
och 1 vid Stockholms station samt beträffande poliskonstaplarnes antal
till 15 vid Carlskrona och 10 vid Stockholms station. Särskildt anslag
till extra konstaplar ansåg Riksdagen icke heller erfordras, om de till
uppmuntringspenningar anvisade beloppen finge användas äfven till aflönande
af tillfälliga biträden, då sådana erfordrades. I öfrigt hade
Riksdagen vid jemförelse af det återstående antalet polismän vid de
båda stationerna trott sig finna, att dessa uppmuntringspenningar kunde
vid Stockholms station bestämmas till 800 kronor i stället för, enligt
förslaget, 1,000 kronor. Hvad poliskommissarierna anginge, hade Riksdagen
ansett sig böra uttala, att vid Stockholms station poliskommissarietjensten
borde förenas med väbelsbeställningen, och hade med anledning
häraf för poliskommissarien vid Stockholms station upptagits
allenast ett arfvode af 800 kronor. Efter de sålunda vidtagna ändringarna
i staten slutade densamma å ett belopp af 27,800 kronor, som
äfven af Riksdagen anvisades, att utgå från anslaget till aflöning för
flottans kårer och stater.
Enligt den sålunda af Riksdagen godkända, ännu gällande staten
åtnjuter personalen vid flottans poliskår, utöfver förenämnda aflöningsförmåner,
två ålderstillägg, hvartdera utgörande för poliskommissarien
vid Carlskrona station 200 kronor och för en hvar af öfverkonstaplarne
och konstaplarne 100 kronor, det första ålderstillägget efter 5 och det
andra efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring inom samma grad; hvarjemte
föreskrifvits, att derest poliskommisarie, öfverkonstapel eller konstapel
åtnjöte bostad i kronans hus, skulle, så länge denna fördel varade,
från lönen för kommissarie och öfverkonstapel afdragas 150 kronor och
för konstapel 100 kronor, allt för år.
I en till varfsehefen vid flottans station i Carlskrona stäld skrift
af den 21 april 1900 anhöllo medlemmarne af flottans poliskår vid stationen
om varfschefens medverkan för beredande af förbättrade aflöningsförmåner
åt flottans polispersonal. I denna skrifvelse framhölls,
hurusom de i staten för poliskåren upptagna aflöningsförmånerna vore
alldeles otillräckliga, särdeles under nu rådande dyra tid; att sökandena
i följd deraf måst underkasta sig de största försakelser, och de flesta
af dem göra skulder; att under sådana förhållanden deras trägna och
ansträngande samt dag och natt återkommande tjenstgöring — hvilken
44
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
genom kårens minskning’ sedan 1900 års början, efter hvilken tidpunkt
samma bevakning fullgjorts med en öfverkonstapel och 3 konstaplar
mindre än under föregående tid, blifvit mera ansträngande och maktpåliggande,
— måste kännas ännu tyngre och svårare; samt att poliskårens
inkomster med innevarande års början blifvit minskade med det
belopp af 1,500 kronor, som förut utgick för extra tjenstgöring.
Denna skrift öfverlemnades af varfschefen till marinförvaltningen,
dervid varfschefen, med vitsordande af de utaf sökandena uppgifna föihållanden,
vidare anförde, att ett särskilt talande skäl för den begärda
löneförhöjningen vore den omständigheten, att, om sådan ej beviljades,
det torde möta svårighet att kunna, med så ansträngande tjenstgöring
men utan tillräckliga löneförmåner, qvarhålla den nu befintliga
goda och bepröfvade personalen, likasom äfven att erhålla dugligt folk
att ersätta eller rekrytera densamma. Såsom en lämplig löneförbättringföreslog
varfschefen för poliskommissarie 400 kronor och för öfverkonstaplar
samt konstaplar 300 kronor.
Sedan derefter marinförvaltningen anmodat varfschefen att inkomma
med dels förslag till ny stat för poliskåren vid stationen, dels ock utredning
om och uppgift å medeldagaflöningen för förmän och fullgoda
arbetare å stationens varf, öfverlemnade varfschefen en skrifvelse från
chefen för ekipagedepartementet vid stationen, deruti denne anförde,
bland annat, att å varfvet i Carlskrona medeldaglönen för förmän utgjorde
3 kronor 10 öre och för fullgoda arbetare 2 kronor 25 öre;
samt att till aflöning för extra konstaplar borde uppföras ett belopp
af 2,400 kronor.
Varfschefen vid flottans station i Stockholm, som jemväl blifvit
af marinförvaltningen anmodad att inkomma med statförslag och uppgift
å medeldaglöner å varfvet, föreslog i skrifvelse den 15 septemoer
1900, att arfvodet till poliskommissarien måtte ökas med 200 kronor
samt aflöningen för öfverkonstapel med 400 kronor och för konstapel
med 300 kronor. Derjemte föreslogs, att poliskåren vid stationen måtte
ökas med eu öfverkonstapel och 2 konstaplar. Med afseende på beliofvet
af ännu en öfverkonstapel anförde varfschefen särskildt, att enligt
den för öfverkonstapeln utfärdade instruktion det ålåge denne,
utom andra göromål, att tjenstgöra i polisvakten från varfspåringningen
på morgonen till efter afringningen för dagen, under hvilken tid han
vore närmast ansvarig för att konstaplarne uppfylde sina skyldigheter
och att såväl patrullering som andra åligganden på behörigt sätt fullgjordes;
att det derför icke kunde begäras, att samma tjensteman äfven
under den öfriga tiden af dygnet skulle fullgöra inspektion öfver
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
45
konstaplarnes patrull tjenst samt tillse, att i öfrigt polistjensten sköttes
på behörigt sätt; samt att derför två öfverkonstaplar borde finnas,
hvilka kunde fördela tjenstgöringen under dygnets timmar på sådant
sätt, att ständigt en öfverkonstapel funnes i vakten och den under
dagen befintliga kontrollen äfven kunde nattetid ega rum. Ökningen
af konstaplarnes antal, som redan förut påyrkats af chefen för ekipagedepartementet,
vore föranledd af svårigheten att med det nu befintliga
antalet åstadkomma en fullt effektiv bevakning af såväl Skeppsholmsvarfvet
som galérvarfvet. Vidare meddelades, att medeldaglönen för
förmän och fullgoda arbetare å stationens varf utgjorde för förmän 4
kronor 30 öre och för fullgoda arbetare 3 kronor 21 öre.
Med öfverlemnande af handlingarna i ärendet anförde marinförvaltningen
i sin förutnämnda underdåniga skrifvelse den 28 september
1900, att frågan om en förbättring af poliskårens aflöningsförmåner
vore synnerligen behjertansvärd, och att den föreslagna ökningen af
polispersonalen vid Stockholms station med en öfverkonstapel och 2
konstaplar vore af behofvet påkallad, enär den nuvarande personalen
vore otillräcklig för åstadkommande af en fullt effektiv bevakning af
varfsområdet; och hemstälde marinförvaltningen, att Eders Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen att godkänna ny stat för poliskåren, slutande
på en summa af 41,900 kronor, således 14,100 kronor mera än nu
gällande stat.
Det af marinförvaltningen sålunda afgifna statförslaget upptog, vid
Carlskrona station 1 poliskommissarie med en aflöning af 1,900 kronor
för år, vid Stockholms station 1 poliskommissarie tillika väbel, med arfvode
af 1,000 kronor för år, vid hvardera stationen 2 öfverkonstaplar med
1,500 kronor för hvarje samt vid Carlskrona station 15 och vid Stockholms
station 12 poliskonstaplar med 1,100 kronor för hvar och en,
deri inberäknadt en beklädnadsersättning af 132 kronor för hvarje konstapel.
Till extra konstaplar vid Carlskrona station föreslogs ett belopp
af 1,500 kronor och till uppmuntringspenningar åt personalen vid
samma station 1,000 kronor; hvarjemte till extra konstaplar och uppmuntringspenningar
åt personalen vid Stockholms station föreslogs ett
belopp af 800 kronor. Hela staten slutade sålunda å ett belopp af
41,900 kronor, ålderstillägg oberäknad!.
Såsom jag förut anfört, föranledde denna framställning icke någon
proposition till Riksdagen i ämnet.
I sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 24 september 1901
har marinförvaltningen erinrat, att, sedan marinförvaltningen den 28
september 4900 gjorde framställning om förbättring af polispersonalens
46
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
aflöningsvilkor, hade från poliskåren vid båda stationerna gjorts ytterligare
framställningar om sådan förbättring, hvilka icke föranledt någon
Eders Kongl. Maj:ts åtgärd; och har marinförvaltningen vidare anfört
följande.
I sammanhang med frågan om ny stat för flottans poliskår stode
beliofvet af ytterligare ökning i antalet konstaplar vid kåren vid Stockholms
station. Enligt skrifvelse till marin förvaltningen den 27 augusti
1901 hade nemligen stationsbefälhafvareu vid Stockholms station af
omständigheterna funnit sig föranlåten att ånyo inkomma med förslag
till ordnande af polisbevakningen å stationen utanför varfvets område.
Så långt tillbaka som år 1872 gjordes genom skrifvelse till öfverståthållareembetet
den 15 november samma år af stationsbefälhafvaren
framställning rörande stadens öfvertagande af nämnda polisbevakning,
men hade sagda embete såväl på denna framställning som på de efterföljande
förnyade dylika, som blifvit gjorda, förklarat sig dermed icke
kunna taga befattning. Genom skrifvelse den 17 maj 1898 anmodade
marinförvaltningen stationsbefälhafvaren i Stockholm att meddela öfverståthållareembetet,
det polisbevakningen å Skepps- och Kastellholmarna
på skäl, som då angafs, skulle komma att upphöra med viss dag, som
af stationsbefälhafvaren bestämdes till den 31 mars 1899, men äfven
detta hade icke ledt till någon öfverståthållareembetets åtgärd. Då
emellertid stationsbefälhafvaren icke funnit det vara med sitt embetsmannaansvar
förenligt att låta ej mindre den å Skepps- och Kastellholmarna
bosatta talrika personalen än äfven alla kronans dervarande
hus och byggnader nattetid sakna all bevakning, hade dock, ehuru bevakningen
å stationens område utom varfvet således varit officiel! indragen,
så anordnats, att åtminstone en båtsman af vaktens manskap
nattetid patrullerat å sagda holmar. Snart nog kunde dock icke ens
denna anordning ifrågakomma till följd af båtsmanshållets upphörande,
och att för samma ändamål använda manskap af sjömanskåren torde
icke kunna ifrågasättas, enär detta saknade den mogenhet och stadga
samt öfriga för sådan tjenstgöring erforderliga egenskaper, hvilka åtminstone
i viss mån kunnat påräknas hos äldre båtsmän. Dessutom
torde under alla omständigheter en dylik anordning af nattvaktstjenst
inom ett jemförelsevis stort område i centrum af rikets hufvudstad med
ett läge, som gjorde det mycket eftersökt af stadens befolkning, ingalunda
kunna anses tillfredsställande.
En af stationsbefälhafvaren gjord förnyad framställ ing den 20 juli
1901, att genom öfverståthållareembetets försorg polisbevakning måtte
anordnas å Skepps- och Kastellholmarna åtminstone under sommar
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
47
månaderna mellan klockan 11—4 på natten, hade öfverståthållareembetet
förklarat sig icke kunna tillmötesgå, helst som det vore embetet bekant,
att Eders Kongl. Maj:t den 15 december 1899 faststält stat för
särskild poliskår inom flottans stations område i Stockholm.
På grund af det nu anförda hade stationsbefälhafvaren i sin ofvan
omförmälda skrifvelse den 27 augusti 1901 föreslagit, att varfspolisen
måtte ökas med 3 konstaplar i och för bestridande hufvudsakligen
nattetid af den erforderliga polisbevakningen å Skepps- och Kastellholmarna
utom varfvets område; och funne marinförvaltningen för sin
del lösandet af omskrifna fråga på det af stationsbefälhafvaren föreslagna
sätt vara lämpligast. Ett annat sätt att ordna saken vore visserligen
att för allmänheten afstänga Skepps- och Kastellholmarna, men kunde
embetsverket af många skäl dock icke förorda detsamma, synnerligast
då det kunde ifrågasättas, huruvida icke i alla fall polisbevakning inom
det afstängda området förr eller senare måste anordnas.
Med anledning af hvad sålunda framhållits hade marinförvaltningen
upprättat förslag till ny stat för flottans poliskår, i hvilken på här ofvan
och i embetsverkets skrifvelse den 28 september 1900 anförda skäl
lönerna uppförts ökade till samma belopp som i det år 1900 framlagda
förslaget, hvarjemte poliskonstaplarnes antal vid Stockholms station
ökats med ytterligare 3, för att polisbevakningen skulle kunna utsträckas
till hela stationsområdet.
Då emellertid genom den föreslagna ökningen af poliskonstaplarnas
antal vid Stockholms stations poliskår denna blefve lika stor som poliskåren
vid Oarlskrona station, ansåge embetsverket, att till extra konstaplar
och uppmuntringspenningar åt personalen vid Stockholms station
borde anvisas samma belopp som vid Carlskrona station, eller respektive
1,500 och 1,000 kronor i stället för nuvarande 800 kronor.
I marinförvaltningens skrifvelse bifogad beräkning hade för poliskåren
statförslagets slutsumma upptagits till 46,900 kronor.
Lika med marinförvaltningen finner jag den föreslagna ökningen
såväl af polispersonalens afl önings för måner som af dess antal vara af
verkligt behof påkallad; och anser jag mig derför böra tillstyrka Eders
Kongl. Maj:t att föreslå Riksdagen att godkänna den af marinförvaltningen
föreslagna staten samt höja aflöningsanslaget med härför erforderligt
belopp.
Beträffande de öfriga poster, som ingå i den af marinförvaltningen
uppgjorda beräkningen af medelsbehofvet för år 1903 under anslagstiteln
aflöning för flottans kårer och stater anser jag mig endast böra
48
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
framhålla, att vid uppgörande af förut åberopade bilagan A till statsrådsprotokollet
öfver sjöförsvarsärenden den 7 januari 1901 beräknats,
att posten reserv- och indragningsstater samt båtsmän skulle för år
1901 kunna minskas med 10,000 kronor till 56,300 kronor, men att
detta med hänsyn till den afgång, som hittills egt rum, icke låter sig
göra, hvadan denna post måste, på sätt marinförvaltningen föreslagit,
upptagas till oförändradt belopp.
Anslags- Enligt de beräkningar, hvilka jag i det föregående angifvit, skulle
beloppen. g£]e(jeg medelsbehofvet under förevarande anslagstitel blifva följande:
För år 1902 |
För år 1903 |
Ökning år |
||||
kr. |
Ö. |
kr. |
Ö. |
kr. |
Ö. |
|
Officerskåren.......................................................... |
458,100 |
— |
562,860 |
— |
104,760 |
— |
Beservoffieersaspiranter.......................................... |
26,700 |
— |
26,700 |
— |
— |
— |
Underofficerskåren............................................... |
341,440 |
— |
369,600 |
— |
28,160 |
_ |
Sjömanskåren......................................................... |
1,218,050 |
— |
1,305,090 |
— |
87,040 |
— |
Skeppsgossekåren...................................... ......... |
14,965 |
— |
18,706 |
25 |
3,741 |
25 |
Mariningeniörstaten............................................... |
98,500 |
— |
100,500 |
— |
2,000 |
— |
Civilstaten............................................................ |
139,000 |
— |
139,000 |
— |
— |
— |
E ckle sias tikstaten.................................................. Marinläkarekåren (dagaflöning inbegripen i beräknin-gen för år 1902, dagaflöning och inkvarterings- |
8,550 |
8,550 |
32,585 |
|||
bidrag i beräkningen för år 1903)........................ |
45,050 |
— |
77,635 |
— |
— |
|
Poliskåren........................................................... Inqvarteringsbidrag för officerare och underofficerare, |
27,800 |
46,900 |
— |
19,100 |
||
förslagsvis........................................................ Reserv- och indragningsstater samt båtsmän, förslags- |
150,770 |
179,840 |
29,070 |
|||
vis.................................................................. Dagaflöning för officerare och underofficerare, för- |
66,300 |
66,300 |
||||
slagsvis............................................................ |
316,754 |
— |
411,787 |
50 |
95,033 |
50 |
Summa |
2,911,979 |
— |
3,313,468 |
75 |
401,489 |
75 |
Ang. en inom I sammanhang med Kongl. Maj:ts förevarande framställning har
Andra Kam- utskottet till behandling förehaft en inom Riksdagens Andra Kammare
mamotJn.°kt väckt motion, n:o 129, deruti herr J. Johansson, såvidt under denna
hufvudtitel kan komma i betraktande, hemstält, att, med anledning af
de af Kongl. Maj:t till denna Riksdag föreslagna ändringar i vissa
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
49
lönestater, statsutskottet måtte, der så lämpligen ske kunde, formulera
förslag till de ifrågasatta aflöningsförmånernas, särskildt ålderstilläggens,
fördelning efter de i motionen närmare angifva nya grunderna, så att
Riksdagen måtte blifva i tillfälle att derom fatta beslut.
Utskottet får, i fråga om det uti herr J. Johanssons ofvanberörda
motion väckta förslag, hänvisa till hvad utskottet i sitt utlåtande angående
regleringen af utgifterna under andra hufvudtiteln, punkten 9:o
yttrat om ifrågavarande motion. Beträffande de under femte hufvudtiteln
upptagna stater, hvilkas reglering nu är i fråga, anser utskottet
sig icke böra ifrågasätta tillämpning af de utaf motionären föreslagna
aflöningsgrunderna.
Kongl. Maj:ts förevarande framställning åsyftar dels viss ökning
af flottans personal enligt för Riksdagen förut framlagda grunder, dels
ökning i aflöningsförmånerna för samma personal i öfverensstämmelse
med hvad Kongl. Maj:ts förslag angående armén innefattat, dels ock
vissa särskilda förslag i afseende å flottans läkarestat och poliskåren.
Emot hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit har utskottet icke funnit
annat att erinra än att, då Riksdagen afslagit Kongl. Maj:ts under
fjerde hufvudtiteln framstälda förslag om beredande åt officerare och
underofficerare vid hären jemte vederlikar af förhöjd dagaflöning vid
tjenstgöring utom garnisons- eller boningsorten, för den för flottans
personal ifrågasatta löneregleringen synes böra uppställas såsom vilkor,
att den nu medgifna rätten att vid sjökommendering erhålla, utöfver
vanlig dagaflöning, förhöjd sådan aflöning eller s. k. sjötillägg, hvilket
kan anses motsvara berörda föreslagna förhöjda dagaflöning vid hären,
måtte inskränkas. På det att icke efter löneregleringen sjöaflöningen
måtte, hvad officerare af lägre grad än flaggmans beträffar, blifva
mindre än för närvarande, anser utskottet emellertid, att större inskränkning
icke bör göras, än att för officerare jemte vederlikar berörda
sjötillägg bestämmes till 25 % af dagaflöningen i land, i stället för
50 % enligt nu gällande föreskrifter, hvarjemte dietpenningar och
skeppsportion fortfarande böra utgå. Utskottet får alltså hemställa,
att Riksdagen må, med afslag å herr J. Johanssons
angående ifrågavarande ämne gjorda förslag,
dels, under vilkor att den officerare och underofficerare
jemte vederlikar vid sjökommendering nu
Bih. till Biksd. Fröt. 1902. 4 Sand. 1 Afd. 0 Höft. T
Utskottets
yttrande.
50
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
medgifva förhöjning i dagaflöningen eller det s. k. sjötillägget
bestämmes till 25 % af den ordinarie dagaflöningen
i land, godkänna stater för flottans officerskår,
för flottans underofficerskår, för flottans sjömanskår, för
flottans skeppsgossekår, för flottans mariningeniörstat,
för flottans marinläkarekår, för flottans poliskår samt
å dagaflöning till officerare och underofficerare vid
flottan, af den lydelse bilagorna n:is 1—8 vid detta
utlåtande utvisa;
dels medgifva, att marinöfverläkare och förste
marinläkare må för rätt till erhållande af ålderstillägg
tillgodoräkna sig den tid, han med fullmakt innehaft
tjenst såsom regementsläkare vid flottan, samt att marinläkare
af l:a klassen må i samma afseende tillgodoräkna
sig den tid, han med fullmakt innehaft tjenst
såsom förste bataljonsläkare vid flottan;
dels medgifva, att den, som, efter att hafva minst
tre år varit såsom läkare eller stipendiat anstäld i
flottans stam, anställes i marinläkarekåren i flottans
reserv och derefter fullgör de skyldigheter, som äro
eller blifva stadgade för marinläkare i flottans reserv,
må, sedan han, efter att hafva tillhört marinläkarekåren
i flottans stam eller reserv under sammanlagdt minst
20 år, erhållit afsked samt uppnått en ålder af 55 år,
komma i åtnjutande under sin återstående lifstid af eu
årlig pension å 500 kronor;
dels ock höja anslaget till aflöning för flottans kårer
och stater från 2,911,979 kronor till 3,313,469
kronor, eller med 401,490 kronor.
Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårema.
Angående ökning
af anslaget
till beklädnad
åt sjömang-
och
skeppsgossekårerna.
2:o) Under punkten 2 af femte hufvudtiteln har Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att höja reservationsanslaget till beklädnad åt sjömansoch
skeppsgossekårerna från 342,775 kronor till 369,500 kronor, eller
med 26,725 kronor.
[2.]
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
51
Beträffande denna fråga har departementschefen till åberopade
statsrådsprotokollet anfört hurusom, med hänsyn till den föreslagna
ökningen af sjömans- och skeppsgossekårerna, enligt marinförvaltningens
i dess skrifvelse angående utgifterna under riksstatens femte
hufvudtitel år 1903 framlagda beräkning, anslaget till beklädnad åt sjömans-
och skeppsgossekårerna, hvilket i riksstaten för innevarande år
vore upptaget till 342,775 kronor, för år 1903 borde höjas med 26,725
kronor.
Mot denna beräkning, som verkstälts enligt samma grunder, som
vid föregående höjningar af detta anslag tillämpats, hade departementschefen
för sin del intet att erinra.
Då utskottet under punkten l:o) här ofvan tillstyrkt den af Kongl.
Maj:t föreslagna ökningen af sjömans- och skeppsgossekårerna, får utskottet
jemväl tillstyrka bifall till förevarande framställning, och hemställer
alltså,
att Riksdagen må höja reservationsanslaget till
beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna från
342,775 kronor till 369,500 kronor, eller med 26,725
kronor.
Naturaimderhåll åt personal vid flottan.
3:o) I punkten 3 af femte hufvudtiteln har Kongl Maj:t föreslagit
Riksdagen att höja förslagsanslaget till naturaunderhåll åt personal vid
flottan från 537,286 kronor till 596,065 kronor, eller med 58,779 kronor.
Vid denna punkt har departementschefen till statsrådsprotokollet
omförmält, att den föreslagna ökningen af underofficers-, sjömans- och
skeppsgossekårerna skulle enligt marinförvaltningens beräkning medföra
ökning af utgifterna från anslaget till naturaunderhåll åt personal vid
flottan
för underofficerskåren med............................................... kronor 6,336: 40
» sjömanskåren » » 33,372: 50
» skeppsgossekåren » ................................... » 19,070: —
eller med tillhopa kronor 58,778: 90.
En höjning af anslaget med, i helt krontal, 58,779 kronor vore
sålunda erforderlig.
Angående ök
ning af anslå
get till natura
underhåll åt
personal vid
flottan.
[3.]
52
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Då utskottet förordat bifall till Kong]. Maj:ts förslag om ökning
af underofficerskåren, sjömanskåren och skeppsgossekåren, får utskottet
jemväl tillstyrka bifall till nu ifrågavarande framställning och hemställer
alltså,
att Riksdagen må höja förslagsanslaget till natur
aunder håll åt personal vid flottan från 537,286
kronor till 596,065 kronor, eller med 58,779 kronor.
Båtsmansindelningen.
Angående
minskning af
anslaget till
båtsmansindelningen.
[4-]
4:o) Uti punkten 4 af femte hufvudtiteln har Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att minska anslaget till båtsmansindelningen från 26,400
kronor till 23,760 kronor, eller med 2,640 kronor.
Beträffande denna framställning har departementschefen erinrat, hurusom
i bil. A till det vid statsverkspropositionen till 1901 års riksdag
fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 7
januari 1901 anslaget till båtsmansindelningen, i nu gällande riksstat
upptaget till 26,400 kronor, för år 1903 upptagits till allenast
23,760 kronor. Härvid hade förutsatts, att detta anslag skulle från och
med år 1903 minskas med en tiondedel årligen för att slutligen helt
och hållet utgå ur 1912 års riksstat.
Följaktligen och då från anslaget under de senare åren utbetalts
i medeltal endast 18,70 L kronor 45 öre, borde ingen betänklighet möta
mot anslagets minskning i enlighet med hvad i nämnda bilaga förutsatts.
Kongl. Maj:ts sålunda framstälda förslag om minskning i förevarande
anslag finner sig utskottet böra biträda. I afseende å båtsmanshållets
vakanssättning vill utskottet emellertid erinra derom, att, sedan
Riksdagen år 1887 beslutit, att sådan vakanssättning skulle ega rum,
dock icke under öfvergångstiden till den samtidigt beslutade nya organisationen
med mera än en åttondedel af dåvarande effektiva rotar årligen,
Kongl. Maj:t likväl obetaget att, om sådant erfordrades och funnes
utan olägenhet för flottans bemanning kunna ega rum, kunna medgifva
en något större årlig vakanssättning, Riksdagen år 1896, enär,
oaktadt de åtta åren då redan förflutit, berörda vakanssättning, enligt
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
53
hvad Riksdagen inhemtat, icke på långt när vore fullbordad och båtsmansliållet
fortfarande betingade icke obetydliga kostnader för såväl
befäl som manskap, ansåg sig böra hos Kongl. Ma:j:t anhålla om vidtagande
af åtgärder för påskyndade af båtsmanshåliets vakanssättning.
Med anledning af berörda skrifvelse meddelade Kongl. Maj:t den 29
december 1896 föreskrifter i ämnet. Då likväl fortfarande båtsmanshållet
till en del qvarstår och dess fullständiga upphörande, enligt hvad
departementschefen angifver, är afsedt att ega rum först under år 1912,
synes det böra tagas under öfvervägande, huruvida icke åtgärder må
kunna vidtagas för ytterligare påskyndande af båtsmanshåliets vakanssättning.
Utskottet får alltså hemställa,
att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts
förevarande förslag, minska anslaget till båtsmansindelningen
från 26,400 kronor till 23,760 kronor eller
med 2,640 kronor.
Flottans öfningar.
o:o) Kongl. Maj:t har uti statsverkspropositionen under femte hufvudtiteln,
punkten 5, föreslagit Riksdagen att höja reservationsanslaget
till flottans öfningar från 1,000,000 kronor till 1,200,000 kronor eller
med 200,000 kronor.
I denna fråga har departementschefen anfört följande:
»Enligt det för 1901 års riksdag framlagda sammandrag af de ordinarie
anslagsbehof, som beräknats uppstå under riksstatens femte hufvudtitel
på grund såväl af den ifrågasatta utsträckningen af beväringens
öfningstid och den föreslagna organisationen af kustartilleriet som af
den ökning af flottans stampersonal, hvilken enligt 1900 års statsverksproposition
beräknades erforderlig under perioden 1902—1912 (bil. A.
vid utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 7 januari
1901), upptogs anslaget till flottans öfningar år 1903 till 1,150,000 kronor.
Eu af de förutsättningar, under hvilka nämnda sammandrag upprättades,
nemligen utsträckning af beväringens öfningstid i enlighet
med det af Eders Kongl. Maja framlagda förslaget, har förändrats
Angående ökning
af anslaget
till flottans
öfningar.
54
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
genom de af Riksdagen i ämnet fattade och sedermera af Eders Kong!.
Maj:t godkända beslut.
Sedan jag anmodat chefen för flottans stab att inkomma med yttrande,
huruvida de i värnpligtslagen den 14 juni 1901 meddelade bestämmelser
angående beväringens öfningstid borde föranleda någon
ändring af det anslagsbelopp, som enligt nyssnämnda sammandrag
beräknats erforderligt för sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad
och ersättning derför år 1903, har chefen för flottans stab i embetsskrifvelse
den 13 sistlidne december — jemte anmälan att sistnämnda
anslag enligt verkstäld beräkning borde för år 1903 bestämmas till
780,000 kronor, således till 40,000 kronor mindre än hvad i sammandraget
upptagits — vidare anfört, att enär det förslag till allmän plan
för såväl stammens som beväringens öfningar, hvithet upptagits såsom
bil. H. till stabschefens den 31 oktober 1900 afgifna utlåtande om utsträckning
af beväringens öfningstid, var grundadt på förutsättning
af annan vapenöfningstid för beväringen än som sedermera blifvit
beslutad, det visat sig nödvändigt att för afgifvande af det begärda
yttrandet uppgöra ny plan för flottans öfningar under år 1903.
Vid uppgörandet af denna plan både hänsyn tagits såväl till de
ändringar i den förut föreslagna planen, som betingades af den beslutade
förkortningen uti den öfningstid för beväringen, som legat till
grund för den förra planens utarbetande, som ock till angelägenheten af
att ordna flottans öfningar på sådant sätt, att flottans krigsberedskap
icke blefve lidande genom den förkortade öfningstiden.
De gjorda kostnadsberäkningarna hade under sådant förhållande
gifvit vid handen, att för den föreslagna planens genomförande fordrades
en ökning af det anslag, som vore afsedt att bestrida de kostnader
för sjöexpeditioner, som icke utginge af beväringsanslaget. Denna
ökning af öfningsanslaget hade dock kunnat inskränkas till 75,000
kronor. Härtill borde ytterligare läggas ett belopp af 10,000 kronor
med anledning af den ökade utgift för sjötillägg, som skulle komma
att utgå, derest den under aflöningsanslaget omförmälda höjningen af
dagaflöningen till officerare af alla grader körnare till stånd.
Visserligen synes det, på de af chefen för flottans stab anförda
skäl, vara tydligt, att den af Riksdagen beslutade förkortningen af den
utaf Eders Kong!. Majrt föreslagna tiden för sjöbeväringens vapenöfningar
måste, om flottan skall kunna hållas i så hög krigsberedskap,
som vid uppgörandet af förstnämnda plan varit afsedt, föranleda en
icke oväsentlig höjning af det belopp, som enligt ofvannämnda bilaga
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
55
A vid statsrådsprotokollet öfver sjöförs varsärenden den 7 januari 1901
beräknats erforderligt för flottans öfningar år 1903. Härvid bör dock
tagas i betraktande, att utgifterna från öfningsanslaget delvis äro beroende
af förhållanden, indika icke på förhand kunna med säkerhet beräknas,
såsom de tillfälliga priserna på kol och andra utredningsartiklar.
Med afseende härå och å önskvärdheten att så vidt möjligt begränsa
anslagsbehofvet, torde höjningen af öfningsanslaget för år 1903, utöfver
hvad förut beräknats erforderligt, böra inskränkas till summan af dels
det belopp, hvarmed den förut beräknade höjningen af anslaget till sjöbeväringens
vapenöfningar bör minskas, 40,000 kronor, dels ock det
belopp af 10,000 kronor, hvarmed utgifterna för sjötillägg åt officerare
skulle ökas, derest förslaget om höjning af dagaflöningen åt officerarne
''vinner bifall.
Kong!. Maj:ts förevarande framställning afser ökning i anslaget till
flottans öfningar med dels förut beräknadt belopp af 150,000 kronor,
dels 40,000 kronor, utgörande en af Riksdagens nästlidet år fattade
beslut angående de värnpligtiges vid flottan öfningstid föranledd öfverflyttning
till detta anslag af sistnämnda belopp från anslaget till
sjöbeväringens vapenöfningar, hvithet eljest, enligt den för 1901 års
Riksdag framlagda plan, skolat för år 1903 ökas jemväl med detta belopp,
och dels 10,000 kronor, motsvarande den ökade utgift för sjötilllägg,
som å detta anslag skulle betingas af den föreslagna ökningen i
dagaflöningen åt officerare.
Då utskottet funnit sig böra föreslå att såsom vilkor för bifall till
flen i punkten l:o härofvan omförmälda lönereglering bestämmes, att
den nu medgifna rätten till så kalladt sjötillägg för officerare må på
der angifvet sätt inskränkas, och vid bifall härtill den på sjötillägget
beroende, nu ifrågasatta ökningen med 10,000 kronor å detta anslag
icke synes vara erforderlig, får utskottet derför hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen på det sätt bifallas, att Riksdagen höjer
reservationsanslaget till flottans öfningar från 1,000,000
kronor till 1,190,000 kronor eller med 190,000 kronor.
56
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Angående ökning
af anslaget
till repetitionsöfningar
för reservofficerare
vid flottan.
[6.]
Angående ökning
af anslaget
till sjöbeväringens
vapenöfningar
samt beklädnad
och ersättning
derför.
[7-]
Repetitionsöfhingar för reservofficerare vid flottan.
6:o) TTti punkten 6 af femte hufvudtiteln har Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att höja reservationsanslaget till repetitionsöfningar
för reservofficerare vid flottan från 11,900 kronor till 14,900 kronor,
eller med 3,000 kronor.
Beträffande denna framställning har departementschefen erinrat hurusom
i förutnämnda sammandrag anslaget till repetitionsöfningar för reservofficerare
vid flottan vore upptaget till det förhöjda belopp, som erfordrades
för att bereda reservofficerare liknande förhöjning i aflöningsförmånerna,
som från samma år vore upptagen för stammens officerare.
Ehuru den nu föreslagna förhöjningen i aflöningsförmåner för sistnämnda
officerare skulle medföra någon ytterligare höjning af utgifterna
från förevarande anslag, syntes likväl, särskildt med afseende å anslagets
natur af reservationsanslag, höjningen för år 1903 kunna begränsas
till hvad i nämnda sammandrag angifvits och sålunda utgöra 3,000
kronor.
Med anledning häraf får utskottet hemställa
att Riksdagen må höja reservationsanslaget till
repetitionsöfningar för reservofficerare vid flottan från
11,900 kronor till 14,900 kronor, eller med 3,000
kronor.
Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och
ersättning derför.
7:o) Kongl. Maj:t har uti punkten 7 af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att höja förslagsanslaget till sjöbeväringens vapenöfningar
samt beklädnad och ersättning derför från 350,000 kronor till
780,000 kronor, eller med 430,000 kronor.
Departementschefen har i fråga om detta anslag anfört följande:
»I det vid statsverkspropositionen till 1901 års riksdag fogade utdrag
af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 7 januari 1901
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
57
redogjordes af dåvarande departementschefen för den allmänna plan,
som ansågs böra följas för såväl stammens som beväringens vapenöfningar;
och beräknades anslaget för sjöbeväringens vapenöfningar
samt beklädnad och ersättning derför böra upptagas för år 1902 till
420,000 kronor och för år 1903 till 820,000 kronor, under förutsättning
af sådan utsträckning af beväringens öfningstid, som af Eders
Kongl. Maj:t föreslogs.
Sedan Riksdagen beslutat minskning af den för flottans värnpligtige
föreslagna öfningstiden, ansåg Riksdagen förevarande anslag kunna för
år 1902 bibehållas vid samma belopp som för år 1901, eller 350,000
kronor.
Af samma skäl torde någon nedsättning kunna göras i det för år
1903 beräknade anslagsbehofvet, och har, såsom jag redan anfört, chefen
för flottans stab verkstält ny beräkning, af hvilken framgår, att anslagsbehofvet
för år 1903 skulle med hänsyn till den förkortade öfnings-''
tiden minskas med 82,500 kronor, men att å andra sidan det af Riksdagen
beslutade högre penningbidraget till de värnpligtige medförde
en ökad kostnad af 42,500 kronor, hvadan den verkliga minskningen
af anslagsbehofvet uppginge till 40,000 kronor.»
I detta sammanhang har statsutskottet till pröfning förehaft tre Angående tre
inom Andra Kammaren väckta motioner, nemligen n:o 13 af herr S.
Nordström i Höglundä, n:o 27 af herr A. Magnusson och n:o 108 af Täckta moherr
A. Johanson i Mossebo. tl0ner‘
I den förstnämnda af dessa motioner hemställes, att Riksdagen
måtte besluta, att dagaflöningen till de värnpligtige skulle bestämmas
till 1 krona per dag under hela öfningstiden såväl i rekrytskolan som
under repetitionsöfningarne, hvaraf 50 öre borde utbetalas månatligen
under öfningstiden och 50 öre insättas uti postsparbanken och ej få
lyftas förr än efter fylda 27 lefnadsår och efter fullgjord vapenöfning
samt ej heller om den värnpligtige emigrerat till främmande verldsdel,
äfvensom att det stamanstälda manskapets aflöning måtte regleras i
förhållande härefter. Skulle den värnpligtige do före den sålunda föreskrifna
tiden, borde de förfallna medlen lyftas af hans rättsinnehafvare.
Herr A. Magnusson har i sin ofvannämnda motion föreslagit, att
Riksdagen behagade besluta, att dagaflöningen till de värnpligtige skulle
bestämmas till 50 öre per dag under såväl rekrytskolan som under
repetitionsöfningarne och som borde oafkortadt utbetalas månatligen
under öfningstiden.
I den af herr A. Johanson i Mossebo väckta motionen har hemBih.
till Riksd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afl, 6 Haft. 8
58
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Ang. höjning
af anslaget
till sjökrigshögskolan.
[8.]
stälts, att Riksdagen måtte besluta, att dagaflöningen till de värnpligtige
skulle bestämmas till 50 öre per dag under den så kallade rekrytskolan
och en krona om dagen under repetitionsöfningarna, hvaraf
hälften borde utbetalas under öfningstiden och andra hälften insättas i
postsparbanken, samt att denna aflöning måtte taga sin början redan
innevarande år.
I afseende på de till stöd för dessa förslag af motionärerna anförda
skäl tillåter sig utskottet att hänvisa till sjelfva motionerna.
De i ofvanberörda tre motioner framstälda förslag hafva, i hvad
desamma röra förhållandena vid hären, redan af Riksdagen afslagits
och torde under sådana omständigheter icke heller böra bifallas beträffande
flottans värnpligtige.
Kongl. Maj:ts föreliggande förslag anser sig utskottet deremot böra
förorda och hemställer derför,
att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts
förevarande framställning och med afslag å ofvanberörda
af herrar S. Nordström, A. Magnusson och A.
Johanson angående nu ifrågavarande ämne väckta
förslag, höja förslagsanslaget till sjöbeväringens vapenöfningar
samt beklädnad och ersättning derför från
350,000 kronor till 780,000 kronor, eller med 430,000
kronor.
Sjökrigshögskolan.
8:o) Kongl. Maj:t har under denna hufvudtitel i punkten 8 föreslagit
Riksdagen att höja reservationsanslaget till sjökrigshögskolan från
13,600 kronor till 16,100 kronor, eller med 2,500 kronor.
Departementschefen har vid denna punkt erinrat, hurusom till statsrådsprotokollet
öfver sjöförsvar särenden den 11 januari 1901 dåvarande
departementschefen anfört, att enligt det framlagda förslaget om upprättande
af ett kustartilleri erfordrades en höjning af 5,000 kronor i
det till sjökrigshögskolan utgående anslaget. Då emellertid enligt förslaget
officerare vid kustartilleriet år 1902 skulle åtnjuta undervisning
i sjökrigshögskolan endast under ett hälft läsår, hade anslagshöjningen
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
59
ansetts kunna för år 1902 begränsas till hälften eller 2,500 kronor.
Med detta belopp hade också anslaget blifvit höjdt i riksstaten för innevarande
år.
För år 1903 erfordrades emellertid hela det belopp, som, på sätt
nyss nämnts, beräknats vara för kustartilleriofficerarnes undervisningvid
högskolan behöflig!
På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att Riksdagen må höja reservationsanslaget till
sjökrigshögskolan från 13,600 kronor till 16,100 kronor,
eller med 2,500 kronor.
Sj ökrigsskolan.
9:o) Kong]. Maj:t har uti punkten 9 af femte hufvudtiteln föreslagit
Riksdagen att höja anslaget till sjökrigsskolan från 30,490 kronor
till 32,340 kronor, eller med 1,850 kronor.
Departementschefen har i fråga härom anfört, att med afseende å
kustartilleriets tillkomst beräknats, på sätt af nyss åberopade statsrådsprotokoll
för den 11 januari 1901 framginge, en höjning af anslaget
till sjökrigsskolan vara erforderlig med 3,700 kronor. Af samma skäl,
som åberopats i fråga om sjökrigshögskolan, hade höjningen för år 1902
begränsats till hälften, eller 1,850 kronor, men måste för år 1903 upptagas
till hela det beräknade beloppet.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må höja anslaget till sjökrigsskolan
från 30,490 kronor till 32,340 kronor, eller med
1,850 kronor.
Skeppsgosseskolan.
10:o) Uti punkten 10 af femte hufvudtiteln har Kong!. Maj:t föreslagit
Riksdagen att, med godkännande af stat för skeppsgosseskolan af
Ang. höjning
af anslaget
till sjökrigsskolan.
[9.]
Ang. höjning
af anslaget
till skeppsgosseskolan.
[10.]
60
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
den lydelse, bilagan n:o 10 vid statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 11 januari 1902 utvisade, höja anslaget till skeppsgosseskolan
från 9,380 kronor till 13,650 kronor, eller med 4,270 kronor;
och komme alltså, vid bifall till hvad beträffande anslagen till sjökrigshögskolan,
sjökrigsskolan och skeppsgosseskolan föreslagits, anslaget
till undervisningsverken att i sin helhet höjas från 53,470 kronor
till 62,090 kronor.
I denna fråga har departementschefen anfört följande:
»Enligt den af Riksdagen senast godkända staten för flottans skeppsgossekår
utgör antalet skeppsgossar 400; och har jag i det föregående
gjort hemställan om proposition till Riksdagen angående kårens ökande
till 500 gossar.
Med afseende härå anmodade jag genom embetsskrifvelse den 28
oktober 1901 marinförvaltningen och chefen för flottans stab att inkomma
med dels yttrande och förslag i fråga om skeppsgossekårens
förläggning samt beredande af kasernutrymme och undervisning i skeppsgosseskola
för densamma under förutsättning att kårens numerär från
och med 1903 års början ökades till 500, dels ock uppgift å kostnader,
som under samma förutsättning kunde erfordras för beredande
af ökadt kasernutrymme och ökade lärarekrafter; och hafva marinförvaltningen
och chefen för flottans stab, sedan yttranden från vederbörande
stationsmyndigheter blifvit infordrade, i embetsskrifvelse den
12 sistlidne december uti förevarande ämne hufvudsakligen anfört
följande.
Hvad först beträffade kasernutrymme för ytterligare 100 skeppsgossar
utöfver antalet 400, hvartill skeppsgossekårens numerär senast
blifvit bestämd, så kunde dylikt vid härvarande station icke alls och vid
Karlskrona station endast nödtorftigt beredas, hvarför för inkasernering
af det ökade antalet gossar åtminstone tills vidare torde böra användas
ett kasernfartyg, oafsedt vid hvilken station förläggningen komme
att ske. Ehuru af lätt insedda skäl ett dylikt fartyg icke i alla afseenden
kunde uppfylla de fordringar, som numera stäldes på modernt
anordnade kaserner, torde dock ett för inkasernering särskild!, inredt och
ombonadt fartyg icke allenast vara fullt användbart, utan äfven kunna
motsvara ganska högt stälda anspråk. Myndigheterna tvekade derför
icke att föreslå, att den för öfningar till sjös numera icke begagnade
segelkorvetten Norrköping måtte förändras till kasernfartyg, hvarigenom
utrymme till inqvartering icke allenast af den nu föreslagna ökningen
af skeppsgossekåren skulle erhållas för jemförelsevis ringa kostnad,
utan ock plats skulle ombord kunna beredas för den ytterligare ök
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
61
ning af nämnda kårs numerär med 100 gossar, eller till inalles 600,
som af chefen för flottans stab blifvit framhållen såsom önskvärd.
Kostnaden för en dylik förändring, utförd i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med uppgjorda ritningar, skulle komma att uppgå till i rundt
tal 46,000 kronor, till hvilken utgift dock borde läggas kostnaden för
de anordningar, som måste vidtagas i och för kasernfartygets förläggning
å lämplig plats. Sistnämnda kostnad kunde icke till siffran
angifvas, förrän afgjordt blifvit, huruvida kasernfartyget skulle förläggas
vid Karlskrona eller Stockholms station. Då emellertid vid förändring
af korvetten Norrköping till kasernfartyg korvettens rundhult, segel,
rigg, bestyckning m. fl. inventarier blefve obehöfliga och vid försäljning
borde inbringa en icke obetydlig summa, som kunde för ändamålet användas,
torde med full säkerhet kunna förväntas, att det belopp, som
kunde blifva erforderligt för fartygets förändring och förläggning för
ifrågavarande ändamål, under alla förhållanden icke komme att öfverskrida
den för endast ändringen af fartyget ofvan uppgifna kostnaden
af 46,000 kronor. Men enär på grund af nu anförda skäl det belopp,
som erfordrades för beredande af inqvartering åt det antal (100) skeppsgossar,
hvarmed skeppsgossekårens numerär nu vore föreslagen att
ökas, icke för närvarande kunde exakt uppgifvas, hemstälde marinförvaltningen
och chefen för flottans stab, att erforderliga utgifter för
inkaserneringen, icke öfverskridande ofvan angifvet belopp, måtte få af
marinförvaltningen bestridas af omhänderhafvande medel, och att den
utgiftssumma, som efter försäljning af Norrköpings obehöfliga inventarier
qvarstode, måtte såsom extra anslag äskas af 1903 års riksdag.
Hvad åter anginge undervisningen af ombord å kasern fartyget inqvarterade
skeppsgossar, måste, för att densamma skulle kunna bedrifvas
på ett ändamålsenligt sätt, civila lärare anställas, och erfordrades
på grund häraf en höjning i det nu till skeppsgosseskolan utgående
anslag. Med afseende å den redan beslutade ökningen af skeppsgossekåren
till 400 gossar erfordrades ytterligare 1 lärare och 5 monitorer.
För den föreslagna ökningen af skeppsgossekåren med 100 gossar,
eller till 500, erfordrades, om kåren i sin helhet komme att förläggas
1 Karlskrona, enligt meddelande från stationsbefälhafvaren vid nämnda
station, ytterligare 2 lärare och 3 monitorer, d. v. s. antalet lärare,
rektorn oberäknad, skulle blifva 6 och antalet monitorer 15. Om åter
nyssnämnda 100 skeppsgossar blefve förlagda till Stockholms station,
erfordrades för deras undervisning, enligt stationsbefälhafvarens yttrande,
2 lärare och 4 monitorer, och borde då — med fästadt afseende på att i
så fall den ifrågasatta ytterligare ökningen af kåren efter år 1903,
62
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
100 gossar, hvarigenom kåren skulle uppgå till 600 gossar, torde komma
att äfvenledes förläggas vid Stockholms station — den ene af ifrågavarande
lärare vara rektor. Blefve kåren ökad till 600 gossar, erfordrades,
om hela kåren förlädes till Karlskrona, för undervisningens
upprätthållande 1 rektor, 8 skollärare och 18 monitorer, samt om kåren
delades på Karlskrona och Stockholms stationer, med 400 gossar på
den förstnämnda och 200 på den senare, 2 rektorer, 8 skollärare och
18 monitorer.
Förutom höjningen i staten för skeppsgosseskolan, som nödvändiggjordes
genom krafvet på större lärarepersonal, torde ock en höjning
af densamma blifva nödvändig på grund deraf, att nu utgående anvisning
för inöfvande af hornblåsare och trumslagare, utgörande vid hvardera
stationen 1,250 kronor, äfven med kårens nuvarande numerär
visat sig otillräcklig; och borde detta belopp, enligt marinförvaltningens
och chefens för flottans stab åsigt, vid Karlskrona station höjas till
1,600 kronor.
Hvad slutligen vidkomme förläggningen af de 100 skeppsgossar,
hvarmed kåren nu föreslagits att ökas från 1903 års början, kunde
visserligen skäl anföras för deras förläggning till Stockholms station;
men en sådan anordning vore ock, såsom särskild! stationsbefälhafvaren
i Stockholm framhållit, förenad med åtskilliga olägenheter.
För förläggning å Karlskrona station jemväl af nu ifrågavarande
100 skeppsgossar kunde framhållas de vigtiga skälen, att utbildningen
blefve jemnare, att, då förläggning delvis måste ske på kasernfartyg,
ombyte af det inkasernerade antalet gossar kunde och borde ske,
så att icke under hela utbildningstiden samma, gossar ständigt vore
inqvarterade å kasernfartyget, att gymnastiköfningar och exercisöfningar
kunde försiggå i särskild! för ändamålet inredd byggnad, då dylik,
såsom antagligt vore, under år 1903 blefve uppförd för skeppsgossekårens
behof, att större sammanhållning mellan skeppsgossarna komme
att förefinnas, än om en mindre del förlädes å annan station, hvilken
de! endast under sjöexpeditionerna sammanfördes med kårens hufvudstyrka,
samt slutligen att ur ekonomisk synpunkt förläggning af hela
skeppsgossekåren i Karlskrona vore fördelaktigast. Då frågan om förflyttning
af Stockholms station blifvit afgjord, torde böra tagas i öfvervägande,
huruvida icke skeppsgossekåren borde fördelas å de båda
stationerna, men intill dess torde, om kasernfartyget med 100 skeppsgossar
inqvarterade ombord förlädes i Stockholm, dessas utbildning till
följd af rådande förhållanden komma att blifva betydligt underlägsen deras
i Karlskrona förlagda kamraters, och ville marinförvaltningen och chefen
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
63
för flottans stab såsom sin åsigt uttala, att det för inqvartering- af
ifrågavarande 100 skeppsgossar afsedda kasernfartyget tills vidare borde
förläggas till Karlskrona station.
Åberopande allt, som i frågan blifvit framlägdt, hemställa marinförvaltningen
och chefen för flottans stab, att kasernutrymme för de
100 skeppsgossar, hvarmed skeppsgossekåren borde från år 1903 ökas,
måtte beredas å ett kasernfartyg; att segelkorvetten Norrköping måtte
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar få förändras
till kasernfartyg för inrymmande (utom erforderlig besättning) af 200
skeppsgossar; att kostnaden för förändringen af fartyget måtte få af
marinförvaltningen bestridas af omhänder hafvande medel och framdeles
anmälas till ersättande; att för kasernfartyget eller för flottan i öfrigt
icke erforderliga, korvetten tillhörande inventarier måtte få försäljas
och de inflytande medlen användas för förändringen eller för anordningar,
som behöfde vidtagas i och för kasernfartygets förläggning vid
plats, som bestämdes; att de 100 skeppsgossarna måtte blifva förlagda
vid Karlskrona station; samt att förslag till ny stat för skeppsgosseskolan
måtte föreläggas nästinstundande riksdag till godkännande, och
att således ordinarie anslaget till skeppsgosseskolan måtte ökas från
nuvarande beloppet 9,380 kronor till 13,650 kronor.»
Med stöd af hvad marinförvaltningen och chefen för flottans stab
sålunda anfört och då det syntes vara uppenbart, att hela skeppsgossekåren
äfven efter den nu föreslagna ökningen tills vidare borde förläggas
i Karlskrona, hemstälde slutligen departementschefen, att Kong!.
Maj:t måtte hos Riksdagen göra ofvanberörda framställning.
Emot hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit bär utskottet icke funnit
anledning till erinran och hemställer derför,
att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, och med godkännande af stat
för skeppsgosseskolan af den lydelse bilagan n:o 9 vid
detta utlåtande utvisar, höja anslaget till skeppsgosseskolan
från 9,380 kronor till 13,650 kronor, eller med
4,270 kronor.
Vid bifall till hvad utskottet sålunda uti punkterna 8:o, 9:o och
10:o hemstält, kommer anslaget till undervisningsverken att i sin helhet
höjas från 53,470 kronor till 62,090 kronor.
64
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Ang. höjning
af anslaget
till aflöning
för kustartilleriets
personal.
[H-]
Kustartilleriet.
Aflöning för kustartilleriets personal.
ll:o) Uti punkten 11 under femte hufvudtiteln har Kong!. Maja föreslagit
Riksdagen dels att godkänna stat för kustartilleriet af den lydelse,
bilagan n:o 11 vid statsrådsprotokollet utvisade, dels ock att höja anslaget
till aflöning för kustartilleriets personal från 826,209 kronor
till 874,994 kronor, eller med 48,785 kronor.
Departementschefen har beträffande denna framställning till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Under hänvisning till hvad jag i det föregående anfört i fråga om
lönereglering för viss personal vid flottan anser jag mig böra hemställa
om reglering af aflöningsförmånerna för motsvarande personal vid kustartilleriet,
så att denna varder, med afseende å fast lön, dagaflöning och
inqvarteringsbidrag, likstäld med personalen vid flottan. Af den civilmilitära
personalen vid kustartilleriet torde härvid jemväl böra komma i
betraktande regementspastorn och auditören, hvilkas aflöningsförmåner
blifvit bestämda efter samma grunder som aflöningen för motsvarande
personal vid armén och följaktligen lära böra förändras i likhet med
hvad för sistnämnda personal föreslagits, samt läkarne, hvilkas aflöningsförmåner
torde böra bringas till öfverensstämmelse med hvad för motsvarande
personal vid marinläkarekåren föreslagits, dock utan ålderstillägg.
De årliga aflöningsförmånerna för den personal vid kustartilleriet,
hvarom här är fråga, utgöra enligt 1902 års stat för
Chefen för kustartilleriet.........
Öfverste i Stockholm..............
» å kustfästning...........
Öfverstelöjtnant i Stockholm...
» å kustfästning
Major i Stockholm..................
Lön. |
Dag- aflöning. |
Inqvar terings bidrag |
Summa. |
||||
8,000 |
(ä 6 kr.) 2,190 |
1,200 |
11,390 |
||||
6,000 |
— |
(k 5 kr.) 1,825 |
— |
1,000 |
— |
8,825 |
|
6,000 |
— |
1,825 |
— |
600 |
— |
8,425 |
— |
4,000 |
— |
(k 4 kr.) 1,460 |
— |
1,000 |
— |
6,460 |
— |
4,000 |
— |
1,460 |
— |
600 |
— |
6,060 |
— |
3,500 |
— |
1,460 |
— |
1,000 |
— |
5,960 |
— |
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
65
Lön. |
Dag- aflöning. |
Inqvar- terings- bidrag. |
Summa. |
|||||
Major å kustfästning........................................ |
3,500 |
— |
1,460 (k 3 kr.) |
— |
600 |
— |
5,560 |
— |
Kapten af l:a klassen i Stockholm................... |
2,800 |
— |
1,095 |
— |
500 |
— |
4,395 |
— |
» » » > å kustfästning................ |
2,800 |
— |
1,095 |
— |
400 |
— |
4,295 |
— |
» » 2:a » i Stockholm................... |
1,800 |
— |
1,095 |
— |
500 |
— |
3,395 |
— |
» » » » å kustfästning................ |
1,800 |
— |
1,095 (k 2 kr.) |
— |
400 |
— |
3,295 |
— |
Löjtnant i Stockholm....................................... |
1,200 |
— |
730 |
— |
400 |
— |
2,330 |
— |
> å kustfästning.................................... |
1,200 |
— |
730 |
— |
300 |
— |
2,230 |
— |
Underlöjtnant i Stockholm .............................. |
600 |
— |
730 |
— |
400 |
— |
1,730 |
— |
» å kustfästning............................ Styckjunkare, flaggjunkare och flaggmaskinist i |
600 |
— |
730 |
— |
300 |
— |
1,630 |
— |
Stockholm,................................ ............ Styckjunkare, flaggjunkare och flaggmaskinist å |
1,020 |
— |
730 |
-- |
200 |
— |
1,950 |
— |
kustfästning........................................... Sergeant, stabstrumpetare, maskinist och rust- |
1,020 |
730 (k 1,50) |
150 |
1,900 |
||||
mästare i Stockholm.............................. Sergeant, stabstrumpetare, maskinist och rust- |
720 |
547 |
50 |
200 |
1,467 |
50 |
||
mästare å kustfästning......................... |
720 |
— |
547 (a 4 kr.) |
50 |
150 |
— |
1,417 |
50 |
Regementsläkare ........................... |
2,800 |
— |
1,460 (k 3 kr.) |
— |
— |
— |
4,260 |
— |
Förste bataljonsläkare........................ |
1,800 Arfvod |
1,095 |
2,895 |
|||||
Regementspastor.............................................. |
800 |
— |
— |
— |
— |
— |
800 |
— |
Auditör........ .................... |
500 |
— |
— |
— |
— |
— |
500 |
— |
Härtill komma arfvoden å 600 kronor för 17 kompanichefer.
Bill. till Riksd. Prat. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 6 Raft.
9
66
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Med tillämpning af de grunder för en lönereglering för viss personal
vid armén och flottan, som nu föreslagits, skulle, enligt af marinförvaltningen
uppgjordt förslag till stat, de årliga löneförmånerna för
nu ifrågavarande personal vid kustartilleriet blifva följande:
Chefen för kustartilleriet .................................
Öfverste i Stockholm eller Göteborg..................
» å kustfästning....................................
Öfverstelöjtnant i Stockholm eller Göteborg.......
» å kustfästning.........................
Major i Stockholm eller Göteborg.....................
> å kustfästning........................................
Kapten af l:a klassen i Stockholm eller Göteborg
» » » » å kustfästning................
» » 2:a » i Stockholm eller Göteborg
5 » » » å kustfästning.................
Löjtnant i Stockholm eller Göteborg.................
> å kustfästning..................................
Underlöjtnant i Stockholm eller Göteborg.........
> å kustfästning ...........................
Styckjunkare, flagg]unkare och flaggmaskinist i
Stockholm eller Göteborg..... ..................
Styckjunkare, flaggjunkare och flaggmaskinist å
kustfästning..........................................
Lön, |
Dag- aflöning. |
Inqvar terings bidrag |
Summa. |
||||
8,000 |
(a 7 kr.) 2,555 |
1,500 |
12,055 |
||||
6,000 |
— |
(ä 6 kr.) 2,190 |
— |
1,200 |
— |
9,390 |
— |
6,000 |
— |
2,190 |
— |
900 |
— |
9,090 |
— |
4,500 |
— |
(ä 5 kr.) 1,825 |
— |
1,000 |
— |
7,325 |
— |
4,500 |
— |
1,825 |
— |
600 |
— |
6,925 |
— |
4,000 |
— |
1,825 |
— |
1,000 |
— |
6,825 |
— |
4,000 |
— |
1,825 |
— |
600 |
— |
6,425 |
_ |
3,400 |
— |
(ä 4 kr.) 1,460 |
— |
500 |
— |
5,360 |
— |
3,400 |
— |
1,460 |
— |
400 |
— |
5,260 |
— |
2,400 |
— |
1,460 |
— |
500 |
— |
4,360 |
— |
2,400 |
— |
1,460 |
— |
400 |
— |
4,260 |
_ |
1,500 |
— |
(ä 3 kr.) 1,095 |
— |
400 |
— |
2,995 |
— |
1,500 |
— |
1,095 |
— |
300 |
— |
2,895 |
— |
720 |
— |
1,095 |
— |
400 |
— |
2,215 |
— |
720 |
— |
1,095 |
— |
300 |
— |
2,115 |
— |
1,020 |
— |
(h 2 kr.) 730 |
— |
300 |
— |
2,050 |
— |
1,020 |
730 |
240 |
1,990 |
_ |
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
67
Lön. |
Dag- aflöning. |
Inqvar terings bidrag |
Summa. |
|||||
Sergeant, stabstrumpetare, maskinist och rust- |
||||||||
mästare i Stockholm eller Göteborg......... |
720 |
— |
(ä 1,50) 547 |
50 |
240 |
— |
1,507 |
50 |
Sergeant, stabstrumpetare, maskinist och rust- |
||||||||
mästare å kustfästning ........................... |
720 |
547 |
50 |
180 |
1,447 5,825 |
50 |
||
Regementsläkare å kustfästning........................ |
3,400 |
(ä 5 kr.) 1,825 |
600 |
|||||
Förste bataljonsläkare å kustfästning................ |
2,400 |
— |
(ä 4 kr.) 1,460 |
— |
400 |
— |
4,260 |
— |
Arfvod |
e |
|||||||
Auditör........................................................... |
800 |
— |
— |
— |
— |
— |
800 |
— |
Regementspastor.............................................. |
1,200 |
— |
— |
— |
— |
— |
1,200 |
— |
I sammanhang med denna lönereglering skulle de hittills i staten
för kustartilleriet uppförda kompanichefsarfvodena upphöra att utgå.
Då enligt den för kustartilleriets uppsättning godkända planen personalen
vid kustartilleriet skulle under år 1903 blifva densamma, som
upptages i staten för år 1902, erfordras icke för år 1903 någon annan
höjning af anslaget till aflöning för kustartilleriets personal än den,
som betingas af den nu angifna förändringen af aflöningsförmånerna.
Den härför erforderliga höjningen af anslaget uppgår enligt marinförvaltningens
beräkning till 48,785 kronor.
Sedan kustartilleriet blifvit fullt uppsatt, på sätt i Riksdagens
skrifvelse den 1 juni 1901 under 10:e punkten finnes angifvet, skulle,
med bibehållande af de i staten för år 1902 upptagna aflöningsförmånerna
oförändrade, anslagsbehofvet för aflöning åt kustartilleriets
personal uppgå till 1,009,847 kronor, men med de nu föreslagna ändrade
aflöningsförmånerna till 1,080,040 kronor.
A det från och med innevarande års början ur riksstaten uteslutna
reservationsanslaget till Karlskrona artillerikår funnos vid 1901 års utgång
icke obetydliga besparingar, hvilkas belopp dock ännu icke är till
siffran kändt. Antagligt synes äfven vara, att å anslaget för aflöning
åt kustartilleriets personal komma att under uppsättningstiden uppstå
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Angående höjning
af anslaget
till underhåll
af
kustartilleriets
byggnader
och
materiel.
[12-]
afsevärda besparingar, hvilka, derest ej annorlunda bestämdes, skulle
ingå bland hufvudtitelns allmänna besparingar. Såsom jag anhåller att
få i det följande vid fråga om anslag till nybyggnader för kustartilleriets
förläggning närmare utveckla, torde kostnaderna derför komma
att öfverskrida hvad förut för detta ändamål beräknats. Till täckande
af denna brist torde, såsom ock af marinförvaltningen föreslagits, lämpligen
kunna användas såväl besparingarna å anslaget till Karlskrona
artillerikår som ock de besparingar, hvilka under kustartilleriets uppsättningstid
kunna uppkomma å anslaget till aflöning för kustartilleriets
personal. Om medgifvande till sådan användning af nämnda besparingar
torde framställning böra göras i sammanhang med framställning om
extra anslag till nybyggnader för kustartilleriets förläggning.»
Ifrågavarande framställning afser tillämpning å kustartilleriets personal
af den lönereglering, som i dess hufvudsakliga delar och så vidt
på nu ifrågavarande truppslag kan inverka, Riksdagen redan i afseende
å hären bifallit och som utskottet uti punkten l:o här ofvan förordar
för flottan; och har utskottet emot nu förevarande förslag icke funnit
anledning till annan erinran, än att regementspastorns arfvode synes
böra bestämmas till 1,000 kronor i likhet med hvad angående regementspastorerna
vid hären egt rum. Utskottet hemställer derför,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen på det sätt bifallas, att Riksdagen
dels godkänner stat för kustartilleriet af den
lydelse, bilagan n:o 10 vid detta utlåtande utvisar;
dels ock höjer anslaget till aflöning för kustartilleriets
personal från 826,209 kronor till 874,794 kronor,
eller med 48,585 kronor.
Underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel.
12:o) Kongl. Maj:t har under punkten 12 af femte hufvudtiteln
föreslagit Riksdagen att höja reservationsanslaget till underhåll af kustartilleriets
byggnader och materiel från 145,602 kronor till 155,602
kronor, eller med 10,000 kronor.
Departementschefen har beträffande detta anslag anfört följande.
I sitt anförande till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvar särenden
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
69
den 7 januari 1901, bifogadt statsverkspropositionen till 1901 års Riksdag,
både dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet anfört bland annat,
att i anslaget till underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel
inginge dels det belopp, 40,000 kronor, hvarmed anslaget till flottans
nybyggnad och underhåll minskats, dels ett belopp af 86,450 kronor,
som borde för underhåll af kustartilleriets byggnader öfverföras från
fjerde till femte hufvudtiteln, dels kostnaden för underhåll af kaserninventarier
m. in., beräknad till 8 kronor per man och år, livilka belopp
tillhopa utgjorde 135,602 kronor, men att, då de nu nämnda från andra
anslag under fjerde och femte hufvudtitlarna öfverförda anslagsbelopp
visat sig otillräckliga för bestridande af de kostnader, för hvilka de
vore afsedda, för ändamålet ytterligare beräknats för år 1902 10,000
kronor och från och med år 1903 20,000 kronor.
I enlighet med den för år 1902 gjorda beräkningen hade Riksdagen,
på Kong!. Maj:ts förslag, i riksstaten för samma år uppfört ett
anslag för ändamålet af 145,602 kronor. Detta anslag borde, jemlikt
den för sistlidna års Riksdag framlagda beräkningen, för år 1903 höjas
med 10,000 kronor, hvarom marinförvaltningen jemväl i sin förutnämnda
skrifvelse den 24 september 1901 gjort framställning.
Med anledning af hvad departementschefen sålunda anfört, får utskottet
hemställa,
att Riksdagen må höja reservationsanslaget till
underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel
från 145,602 kronor till 155,602 kronor, eller med
10,000 kronor.
Kustartilleribeväringens vapenöfningar samt beklädnad och
ersättning derför.
13:o) Uti punkten 13 af femte hufvudtiteln har Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att höja förslagsanslaget till kustartilleribeväringens
vapenöfningar samt beklädnad och ersättning derför från 15,680 kronor
till 220,000 kronor, eller med 204,320 kronor.
Vid denna punkt har departementschefen erinrat, hurusom i enlighet
med kustartillerikomiténs förslag i bilagan A till det vid 1901 års
statsverksproposition fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 7 januari samma år, beräknats, att för kustartilleri
-
Angående höjning
af anslaget
till
knstartilleribeväringens
vapenöfningar
samt beklädnad
och ersättning
derför.
[13.]
70
Statsutskottets Utlåtande No 6.
Angående tre
inom Andra
Kammaren
väckta motioner.
Angående höjning
af anslaget
till
ersättning åt
officerare och
ingeniörer
under anställning
eller
kommendering
utrikes.
[14.]
beväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning derför skulle
erfordras ett belopp af 237,470 kronor 84 öre.
Med anledning af ej mindre nedsättningen i den af Kong! Maj:t
föreslagna vapenöfningstiden för beväringen än äfven höjningen af
det föreslagna penningbidraget för de värnpligtige hade nya beräkningar
rörande anslagsbehofvet under förevarande titel blifvit verkstälda,
och framginge af dessa beräkningar, att anslaget för år 1903
borde upptagas till 220,000 kronor.
Beträffande de inom Andra Kammaren af herrar S. Nordström i
Höglunda, A. Magnusson och A. Johanson i Mossebo väckta motioner
om förhöjd dagaflöning till de värnpligtige, hänvisar utskottet till punkten
7:o här ofvan.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts
förevarande framställning och med afslag å ofvanberörda
af herrar S. Nordström, A. Magnusson och A.
Johanson angående nu ifrågavarande ämne väckta
förslag, höja förslagsanslaget till kustartilleribeväringens
vapenöfningar samt beklädnad och ersättning
derför från 15,680 kronor till 220,000 kronor, eller
med 204,320 kronor.
Diverse anslag.
Ersättning- åt officerare och ingeniörer under anställning
eller kommendering utrikes.
14:o) Kongl. Maj:t har i femte hufvudtiteln under punkten 14 föreslagit
Riksdagen att i riksstaten för år 1903 uppföra anslaget till ersättning
åt officerare och ingeniörer vid flottan under anställning eller kommendering
utrikes under ändrad benämning »ersättning åt officerare och
ingeniörer under anställning eller kommendering utrikes» samt höja
anslaget från 12,000 till 15,000 kronor, eller med 3,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
71
I fråga härom har departementschefen anfört följande:
Enligt dåvarande departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet
öfver sjöförsvarsärenden den 7 januari 1901 beräknades anslaget
till ersättning åt officerare och ingeniörer under anställning eller kommendering
utrikes böra från och med år 1903 höjas med 3,000 kronor,
för att officerare vid kustartilleriet och läkare vid flottan skulle kunna
beredas tillfälle till studier under vistelse utrikes.
Hvad anginge ersättning åt läkare under vistelse utrikes för studier,
hade departementschefen redan i det föregående uttalat den mening, att
för detta ändamål borde i riksstaten uppföras ett särskildt reservationsanslag
å 2,000 kronor.
Beträffande nu förevarande anslag ville departementschefen erinra
derom, att det till år 1894 varit i riksstaten uppfördt med ett belopp af
15.000 kronor, men från och med sistnämnda år med sitt nuvarande belopp,
12.000 kronor. Detta hade under senaste åren visat sig otillräckligt,
hvilket i ännu högre grad kunde antagas blifva fallet efter kustartilleriets
tillkomst. Goda skäl syntes alltså förefinnas att höja förevarande anslag
med det föreslagna beloppet 3,000 kronor, oafsedt att ett särskildt
anslag till resestipendium åt läkare tillkomme.
Utskottet finner val, att en ökning af de till förenämnda ändamål
anslagna medel är erforderlig, men då enligt departementschefens yttrande
till statsrådsprotokollet den 7 januari 1901 beräknats, att det
hittils utgående anslaget borde för att lemna tillfälle åt officerare vid
kustartilleriet och läkare vid flottan till studier utrikes, höjas med 3,000
kronor, samt utskottet uti näst efterföljande punkt hemställer om bifall
till Kongl. Maj:ts förslag om uppförande i riksstaten af ett särskildt
anslag till resestipendium åt läkare å 2,000 kronor, och alltså vid bifall
till denna hemställan af den år 1901 beräknade behöfliga anslagsökningen
skulle återstå endast 1,000 kronor, anser sig utskottet hafva
anledning förorda, att ökningen af det nu ifrågavarande anslaget begränsas
till sistnämnda belopp.
Utskottet hemställer derför,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt bifallas, att Riksdagen dels i riksstaten för
år 1903 uppför anslaget till »ersättning åt officerare
och ingeniörer vid flottan under anställning eller kommendering
utrikes» under ändrad, benämning »ersättning
åt officerare och ingeniörer under anställning
72
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Angående uppförande
i riksstaten
af ett
nytt anslag till
resestipendium
åt läkare
vid flottan
och kustartil
1 eri et.
[15.]
Ang. höjning
af anslaget
till rese- och
tr ak tamen tspenningar.
[16.]
eller kommendering utrikes», dels ock höjer anslaget
från 12,000 kronor till 13,000 kronor, eller med
1,000 kronor.
Resestipendium åt läkare vid flottan och kustartilleriet.
15:o) I enlighet med Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning
och på det att, såsom departementschefen framhållit, tillfälle måtte beredas
att hvarje eller åtminstone hvartannat år utsända en läkare vid
flottan eller kustartilleriet på utländsk studieresa, hemställer utskottet,
att Riksdagen må i riksstaten för år 1903 uppföra
till resestipendium åt läkare vid flottan och kustartilleriet
ett reservationsanslag å 2,000 kronor.
Rese- och traktamentspenningar.
16:o) Kongl. Maj:t har i punkten 16 af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att höja förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar
från 23,500 kronor till 26,150 kronor, eller med 2,650 kronor.
Departementschefen har beträffande denna framställning anfört
följande:
»Förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar är i riksstaten
för år 1902 upptaget till 23,1)00 kronor. Med samma belopp har detta
anslag varit i riksstaten upptaget från och med år 1895.
Utgifterna från detta anslag hafva utgjort
år 1896 ...................................................... kr. 34,914: 68
» 1897 ................................................. » 51,159: 89
» 1898 ...................................................... » 45,139: 98
» 1899 ...................................................... » 46,200: 16
» 1900 .................................. » 47,880: 38
summa kr. 225,295: 09,
således i medeltal för nämnda fem år 45,059 kronor 2 öre.
På grund af dels den sålunda årligen förekommande öfverbetalningen,
dels ock kustartilleriets tillkomst beräknades i bilagan A vid
statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 7 januari 1901 detta
anslag böra för år 1912 upptagas till 50,000 kronor, således till ett
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
73
med 26,500 kronor höjd! belopp. Höjningen ansågs af dåvarande
departementschefen böra fördelas med eu tiondedel på hvarje af åren
1903—1912; och borde anslaget enligt denna beräkning i riksstaten
för år 1903 upptagas till 26,150 kronor.»
Med anledning af hvad sålunda af departementschefen anförts får
utskottet hemställa,
att Riksdagen må höja förslagsanslaget till reseoch
traktamentspenningar från 23,500 kronor till
26,150 kronor, eller med 2,650 kronor.
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
17:o) Kongi. Maj:t har uti punkten 17 af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att höja förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser,
ved m. m. från 97,513 kronor till 106,919 kronor, eller med
9,406 kronor.
Beträffande denna framställning har departementschefen anfört
följande:
Med afseende på förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser,
ved in. m. hade till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 11
januari 1901 af dåvarande departementschefen anförts, att detta anslag,
i riksstaten för år 1901 uppfördt med ett belopp af 47,104 kronor,
borde för år 1902 höjas med hela den utgift från detta anslag, som
beräknats erforderlig med anledning af kustartilleriets tillkomst, 50,400
kronor eller, för utjemnande af hufvudtitelns slutsumma, 50,409 kronor.
Kongi. Maj:ts med anledning häraf gjorda framställning hade ock vunnit
Riksdagens bifall, och vore anslaget i riksstaten för innevarande år upptaget
till 97,513 kronor.
Emellertid hade departementschefen i nyssnämnda anförande erinrat,
att anslaget under de senare åren måst högst betydligt öfverskridas,
under år 1899 med icke mindre än 110,070 kronor 78 öre. I bil. A
vid statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 7 januari 1901
både beräknats, att förevarande anslag borde för hvarje år från år 1903
ökas med en tiondedel af det belopp, hvarmed anslagets belopp understigit
verkliga kostnaden; och hade på grund häraf anslaget för år 1903
upptagits till 106,911 kronor.
Bih. till Rilcsd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 6 Höft.
Ang. höjning
af anslaget
till skrifmaterialier
och expenser
ved m. m.
[17.]
10
74
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Ang. en inom
Andra Kammaren
väckt
motion.
Under åberopande häraf och med erinran, dels att förevarande anslag
år 1900 öfverskridits med 123,829 kronor 52 öre — ett förhållande,
hvarvid jemväl Riksdagens revisorer fäst uppmärksamhet — dels
ock att till det för år 1903 beräknade beloppet ytterligare borde, för
jemnande af hufvudtitelns slutsumma, läggas ett belopp af 8 kronor,
hemstälde departementschefen, att Kong!. Magt måtte hos Riksdagen
göra ofvanberörda hemställan.
Emot förevarande framställning har utskottet icke haft något att
erinra och får alltså hemställa,
att Riksdagen må höja anslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved in. m. från 97,513 kronor till
106,919 kronor, eller med 9,406 kronor, dock att
detta anslags belopp må få jemkas i den mån, som
för jemnande af hufvudtitelns slutsumma må finnas
erforderligt.
18:o) Uti eu inom Andra Kammaren väckt, till utskottet hänvisad
motion (n:o 5) har herr E. O. V. Wavrinshy hemstält, att Riksdagen
ville besluta i skrifvelse till Kong!. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl.
Maj:t till Riksdagen snarast möjligt inkomma med utredning, under
hvilka vilkor och omständigheter härens och flottans underofficerare och
officerare till och med kaptens eller motsvarande grad kunde för skapande
af en duglig reservbefälskader vid afskedstagande från aktiv tjenst
före uppnådd pensionsålder genom fortsatta inbetalningar till pensionskassan
bevaras vid rätten till en efter deras tjenstetid och tjenstegrad
vid afskedstagandet afpassad pension, att utgå från det de uppnått
pensionsålder.
Beträffande de skäl, motionären till stöd för denna sin framställning
anfört, får utskottet hänvisa till sjelfva motionen.
Förevarande hemställan, i hvad den afser förhållandena vid hären,
har Riksdagen redan till pröfning förebaft och dervid funnit densamma
icke till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Med hänsyn härtill får utskottet hemställa,
att herr Wavrinskys ifrågavarande motion, i hvad
den angår flottan, icke må till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
75
Handeln.
Lots- och fyrinrättningarne med lifräddningsanstalterna.
19:o) Kongl. Magt liar föreslagit Riksdagen, att det till lots- och Angående anfyrinrättningen
med lifräddningsanstalterna erforderliga penninganslag odf^yrinlsttmåtte
upptagas till enahanda belopp, hvartill inkomsten af titeln fyr- och ningame med
båkmedel beräknats, eller 1,500,000 kronor, och följaktligen, med inbe- ''an^tuTnå.’
räkning af deri ingående friheter och ersättningar, 409 kronor, utföras [ig.]
med 1,500,409 kronor; hvarvid Kongl. Maj:t tillika förutsatt, att de å
inkomsttiteln fyr- och båkmedel uppkommande öfverskott fortfarande
måtte såsom hittills få användas för de med anslaget afsedda ändamål.
Under erinran, att Kongl. Maj:ts nu gjorda framställning öfverensstämmer
med de grunder, som i afseende å förevarande anslag blifvit
vid föregående riksdagar godkända, hemställer utskottet,
att, under förutsättning att inkomsttiteln fyr- och
båkmedel blifver af Riksdagen beräknad till 1,500,000
kronor, Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
af Riksdagen bifallas.
20:o) Herr O. F. Trapp har uti eu inom Andra Kammaren väckt Angående eu
motion (n:o 83) föreslagit, att Riksdagen måtte besluta inrättande af en kammaren*1
fullständig navigationsskola i Helsingborgs stad under samma vilkor och väckt motion,
bestämmelser som de, Indika gälla för andra sådana i riket, samt att
Riksdagen måtte anslå derför nödiga medel.
Till stöd för denna framställning har motionären anfört följande:
»Den glädjande utveckling, skeppsrederiverksamheten i vårt land
tagit under de senare åren, torde ingenstädes hafva visat sig lifligare
och kraftigare än i Helsingborgs stad och dess sjömanshusdistrikt, hvilket
omfattar kuststräckan från Båstad i norr till och med Råå fiskeläge
i söder.
Sålunda hade den 31 december 1901 hemort i Helsingborg:
48 ångfartyg om 48,034 reg. ton
62 segelfartyg om 14,628 » »
och den öfriga delen af sjömanshusdistriktet räknade:
6 ångfartyg om 5,427 reg. ton
161 segelfartyg om 21,362 » »
76
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
eller distriktet i dess kelhet:
54 ångfartyg om 53,461 reg. ton
och 223 segelfartyg om 35,990 )) »
Vid Helsingborgs sjömanshus voro vid samma tid inskrifna 2,048
sjömän.
Besättning såväl som befäl å denna flotta rekryteras så godt som
uteslutande ur kustbefolkningen i distriktet, och det dugliga sjöfolk,
denna kust fostrar, utgör eu särskild betingelse för sjöfartens trefnad
och en häfstång för dess framgång i Helsingborg och dess omnejd.
Det torde ock med fog kunna sägas, att ingenstädes i vårt land
har befolkningen genom intresse för och kunnighet i sjöfart, genom
företagsamhet och klokt ledd rederiverksamhet gjort sig mera förtjent
af vår handelsflottas utveckling än här.
Men det har mycket klagats öfver, att här saknas någonting, som
å en dylik ort mer än annorstädes är behöfligt och som säkert skulle
göra stor nytta, nemligen en undervisningsanstalt för detta sjöfolk, att
det saknas en navigationsskola, der den teoretiska utbildningen finge
sluta sig till och åtfölja den praktiska, för hvilken redan ett så stort
fält förefinnes.
Förläggandet af en navigationsskola till Helsingborg skulle uppenbarligen
vara af allra största betydelse för sjöfartens vidare utveckling
i orten.
Då denna för vårt land med dess utsträckta kuster så naturliga
näringsgren på de senare åren tillvunnit sig ett ökadt intresse från det
allmännas sida och det erkänts såsom en vigtig samhällsuppgift att, der
lifskraftiga möjligheter för denna närings vidare utveckling förefinnas,
uppmuntra och stödja dessa, så vågar jag för denna angelägenhet påkalla
Riksdagens uppmärksamhet.))
Utskottet anser det visserligen vara af stor vigt, att landets sjöfartsnäring
befrämjas och än vidare utvecklas, samt förbiser icke den
betydelse, som tillgång till goda undervisningsanstalter för sjöfart kan
i sådant afseende utöfva. Då emellertid frågan om navigationsskolornas
omorganisation i vissa hänseenden så nyligen som år 1901 varit föremål
för Riksdagens pröfning samt det torde vara erforderligt, att en
fullständigare utredning angående det till äfventyrs förefintliga behofvet
af en ökning i dessa skolors antal eller af ändringar i deras förläggning,
än som nu kunnat åstadkommas, måtte ega rum, innan beslut om
en ny skolas inrättande må kunna fattas, kan utskottet icke tillstyrka
nu föreliggande förslag.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
77
På grund häråt och då, för den händelse inom Helsingborgs stad
önskan förefinnes att erhålla navigationsskola, framställning i sådant
syfte torde böra af vederbörande göras hos Kongl. Maja, som då icke
lärer underlåta att egna densamma nödig uppmärksamhet och utredning,
far utskottet hemställa,
att herr Trapps ifrågavarande motion icke må af
Riksdagen bifallas.
21 ro) Beträffande öfriga uti riksstaten för innevarande år å femte
hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag, hvilka icke här ofvan blifvit särskilt
omförmälda, har förändring icke ifrågasatts, och hemställer utskottet,
att Riksdagen må i riksstaten för år 1903 till
oförändrade belopp uppföra samtliga de ordinarie
anslag under denna hufvudtitel, i afseende å hvilka
utskottet här ofvan icke framstält särskilda förslag.
Angående öfriga
ordinarie
anslag.
78
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Angående anslag
till nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.
[19.]
Fullbordande
af förut beslutade
anskaffningar.
Extra anslag.
Flottan.
Nyanskaffning af krigsfartygsmateriel.
22:o) Kong!. Maj:t liar uti punkten 19 under denna kufvudtitel
föreslagit Riksdagen att till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel bevilja
på extra stat för år 1903 ett anslag af 5,094,150 kronor.
Till förberörda statsrådsprotokoll öfver sjöförsvarsärenden har angående
ifrågavarande framställning departementschefen anfört följande:
»Uti det belopp af tillhopa 6,639,915 kronor, som af 1901 års
riksdag, i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts proposition, beviljades på
extra stat för år 1902 till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel, ingick
kostnaden för påbörjande af en ny l:a kl. pansarbåt med 2,813,000
kronor och för nybyggnad af torpedbåtar med 598,050 kronor. Sistnämnda
belopp utgjorde hälften af den beräknade kostnaden för anskaffning
af tre l:a kl. och två 2:a kl. torpedbåtar, likasom det till
påbörjande af en ny l:a kl. pansarbåt afsedda beloppet utgjorde hälften
af den för ett sådant fartyg afsedda kostnaden.
Följaktligen lärer, på sätt marinförvaltningen i sin underdåniga
skrifvelse den 24 september 1901 hemstält, böra på extra stat för år
1903 äskas till fullbordande af en l:a kl. pansarbåt 2,813,000 kronor
och till fortsatt byggande af torpedbåtar 598,050 kronor.
Under erinran, att 190.1 års Riksdag uppå Eders Kongl. Maj:ts
förslag beviljat ett anslag af 1,212,000 kronor till anskaffning af eu
torpedbåtför stör are, har marinförvaltningen, som ansett angeläget, att
ytterligare ett fartyg af denna typ anskaffades, i nyssnämnda underdåniga
skrifvelse tillstyrkt äskande hos Riksdagen jemväl för år 1903 af anslag
å 1,212,000 kronor för anskaffning af ytterligare en torpedbåtförstörare
eller, såsom denna fartygstyp jemlikt nådig generalorder den 18 december
1901 numera skall benämnas, jagare.
Ehuru jag, lika med marinförvaltningen, funnit det synnerligen
önskvärd!, att medel för anskaffning af ett dylikt fartyg kunde beredas
Statsutskottets Utlåtande N:o G. 79
å ®xtrt fta/ för..,år 1903> aTlsej- jag mig likväl af hänsyn till andra
anslagsbehoi, hvilkas tillgodoseende synes mig för närvarande ännu
mera angelaget, nu icke böra tillstyrka proposition till Riksdagen om
anslag till en ny jagare.
I sm underdåniga skrifvelse den 29 september 1899 angående utgifterna.
under nksstatens femte hufvudtitel för år 1901 anförde marinforvaltnmgen,
1 sammanhang med frågan om anskaffande af eu torpedbåts
jagare, . att anskaffande af ett fartyg af större kryssaretyp endast
borde ske i den mån de nuvarande öfningsfartygen icke längre tillfredsstalde
behofvet. för öfningarna, samt att marinförvaltningen sålunda för
det dåvarande icke ville ifrågasätta anskaffandet af sådant fartyg.
Frågan om. anskaffande af en större kryssare återupptogs sedermera
af marin förvaltningen i embetsskrifvelse den 28 september 1900, i hvilken
hufvudsakligen anfördes följande.
Den sålunda upptagna frågan vore icke ny, i det att såväl 1892
ars certkonnté som äfven marinförvaltningen tillförene betonat behofvet
för vår flotta af kryssarefartyg af olika certer, en större och en mindre,
om än detta behof, hvad den större typen beträffade, hittills icke framträdt
under anslagsäskandets form. Härvid vore dock att märka, att
såväl 1892 års komité som marinförvaltningen afstått från att begära
medel till byggande af kryssare af den större typen endast under den
förutsättningen, att dylika kryssare skulle komma att ersätta våra sjögående
öfningsfartyg, i den mån de senare icke längre lämpade sig för
öfmngsäudamåL Ersättandet af öfningsfartyg torde emellertid nu kunna
anses hafva , blindt längre framskjutet, än hvad ursprungligen varit
åsyftadt, ty 1. den år 1880 tillsatta sjöförsvarskomiténs år 1882 afgifna
betänkande förutsattes, att byggandet af exerciskorvetter, fortgående
vid sidan af anskaffandet af pansarbåtar och torpedbåtar, skulle ske
till den omfattning, att vid 1898 års slut skulle finnas 4 exercis fartyg
af ungefär bagas cert, sedan korvetten Balder af samma komité beräknats
slopad redan 1896, och förutsatte komitén sålunda byggandet
under perioden .1884-1898 af tre öfningsfartyg, af hvilka endast ett,
freja, kommit till utförande. Under nyssnämnda period skulle sålunda,
enligt den af komitén gjorda beräkningen, ytterligare två exerciskorvetter.
hafva byggts, hvilka, om de enligt den af 1892 års komité antydda
forutsättmngen konstruerats som kryssare, borde hafva tillfört vår flotta
två sådana fartyg.
q - AnJ,e(jningen dertill, att byggandet af exerciskorvetter enligt det
1882 afgifna komitéförslaget ej skett, torde kunna sökas uti den allt
Byggande af
en pansarkryssare.
Framställning
af marinforvaltningen.
80
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
mera mognade uppfattningen om olämpligheten för våra förhållanden af
att för personalens öfvande bygga fartyg, modifierade för öfningsändamål
till sådan grad, att de förlorat karakteren af stridsfartyg.^ Men det
vore icke endast i detta afseende, som åsigterna i denna fråga sedan
år 1882 undergått förändring. Vid den tiden befann man sig ännu
under intrycket af den nedärfda uppfattningen om behofvet af segel
och rundhult för att dana duglig örlogspersonal. Sistnämnda uppfattning
torde nu få anses hafva lemnat rum för eu med verklighetens
kraf mera öfverensstämmande, eller att personalen borde öfvas på de
fartyg, på hvilka den skulle strida. Rika nationer eller nationer med
lång tjenstetid för personalen kunde måhända utan olägenhet ännu
tillämpa det äldre utbildningssystemet; men då, enligt hvad upplyst
blifvit, äfven det engelska amiralitetet funnit sig föranlåtet att gifva
vika för nyare strömningar och låtit ersätta den engelska öfningseskaderns
riggade ångkorvetter med moderna kryssare, så torde det icke
vara oberättigadt att häruti se en fingervisning, värd att liilvarataga
äfven för svenska flottan. Direkta uttalanden i samma syfte saknades
för öfrigt icke inom vår flotta, och ville marinförvaltningen i detta
sammanhang erinra om hvad chefen å korvetten Saga i sin generalrapport
år 1900 anfört angående olämpligheten af att under 6 å 7 års
tid å kadettkorvetten meddela utbildning, till hufvudsaklig del rigtad
åt ett håll, som syntes föråldradt. Nämnde chef hade, bland annat,
anfört, att då öfningsfartyget hittills endast varit försedt med urmodigt,
medelsvårt artilleri, obetydligt och mindre godt, lätt snabosk]utande
artilleri och alldeles varit i saknad af torpedei, stialkastare,
moderna anordningar för ammunitionslangning m. in., deraf blefve en
följd, att kadetten, då lian fullgjort de för utnämning till officer
fastslagna fordringarna, endast teoretiskt fatt göra bekantskap med
de verkliga vapnen, men haft föga tillfälle att praktiskt lära känna
desamma, samt att det ur utbildningssynpunkt vore att föredraga, att
kadettfartyg vore af så modern typ, som öfriga omständigheter medgåfve,
hvadan tiden syntes vara inne att förbereda sådana anordningar,
hvarigenom det egentliga kadettfartyget blefve ett fartyg utan
rigg: en kryssare.
Ehuruväl de af chefen å korvetten Saga anförda skäl för det hittillsvarande
kadettfartygets utbytande mot en modern kryssare företrädesvis
vore tillämpliga vid bedömande af det nuvarande systemet
för officersutbildningen, syntes de med hela sin tyngd drabba hvarje
annat militärt utbildningssystem, som sökte vinna den åsyftade utbildningen
genom andra medel än sådana, hvilka kunde tänkas komma till
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Bl
användande under verklig strid. Visserligen kade länge en uppfattning
fortlefvat, hvilken, äfven der den i öfrigt velat medgifva behofvet af
öfningar å fullt tidsenlig materiel, dock förfäktat, att den grundläggande
örlogsmannautbildningen ovilkorligen måste ske på riggadt fartyg. Men
också denna ståndpunkt torde numera föga allvarligt vidhållas; och
hufvudsakliga skälet, hvarför riggade ångfartyg ännu inom svenska
flottan användes för expeditioner utom rikets farvatten, torde vara detsamma,
_ som hittills verkat återhållande på den alltsedan år 1880 mer
eller mindre lifligt närda förhoppningen, att vår flotta en gång måtte
komma i besittning af en god kryssaretyp, nemligen knapphet på
medel; hvarjemte en farhåga att, genom införande uti vår flottas nybygguadspolitik
af en så pass dyrbar fartygscert som kryssarefartyget,
rubba planen för anskaffandet af de för vår flotta jemförelsevis vigtigare
pansarbåtarne, särskildt torde hafva bidragit till att tillbakahålla
frågan om förvärfvandet af kryssare.
Sedan emellertid flottan nu vunnit den tillväxt, att inom utgången
af år 1902 tio moderna l:a kl. pansarbåtar kunde förväntas flyta på
vattnet, torde icke längre skäl finnas att tillbakahålla det kraf på
kryssarefartyg, som med hvarje år blifvit alltmera trängande. Att
af sparsamhetsskäl ytterligare uppskjuta lösningen af denna fråga,
eller tills de nuvarande korvetterna Balder och Saga blifvit oanvändbara,
funne marinförvaltningen icke rådligt. Ett fortsatt vidhållande af
det i detta hänseende hittills följda systemet kunde vara fullt berättigadt
endast under förutsättning, att personalens öfningar kunde med
samma eller nästan lika fördel bedrifvas på dessa äldre fartyg som på
tidsenliga stridsfartyg, ty i annat fall skulle med skäl kunna ifrågasättas,
huruvida icke den sparsamhet, man trodde sig främja, vore missriktad,
då man på expeditioner med och på underhåll af sådana äldre
fartyg nedlade kostnader, hvilka endast på omvägar ledde till det åsyftade
målet, nemligen utveckling och underhållande af flottans tjenstbarhet.
Dessutom torde man vid denna frågas bedömande icke få förbise,
att åtminstone 3 å 4 år komme att förflyta från det att beslut
fattades om beviljande af medel till byggande af ett kryssarefartyg,
innan detta fartyg kunde blifva taget i brak.
Marinförvaltningen ansåge sålunda den tidpunkten nu icke längre
böra undanskjutas, då vid sidan af de med artilleri och pansar väl tillgodosedda
l:a kl. pansarbåtarna, infördes äfven en annan för vår
flotta behöflig, större fartygstyp, hos hvilken särskildt förmågan af stor
fart och koluthållighet borde vara ett utmärkande drag.
Marinförvaltningen ville erinra, huruledes 1892 års komité, sedan
Bih. till Riksd. Brot. 1902. 4 Sami. 1 Åfd. 6 Haft. 11
82
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
den i sitt den 30 november sagda år afgifna underdånigt yttrande och
förslag uttalat sig om behofvet för vår flotta af två för rekognosceringstjenst
afsedda kryssaretyper, en större, som skulle i mån af behof
kunna ersätta sjögående öfningsfartyg, och en mindre, hvilken af
komitén betecknades såsom »avisofartyg och torpedbåtsjagare», inskränkte
sig till att, då medelstillgången icke ansåges medgifva upptagandet i
vår flotta af båda dessa typer, föreslå ett avisofartyg, för hvilket
komitén dock ville söka förvärfva äfven några af de egenskaper, som
ansåges tillkomma mindre kryssare. Detta avisofartyg hade sedan ingått
bland flottans materiel under benämningen torpedkryssare.
Hvad åter de af nyssnämnda komité förordade större kryssarne
vidkom, inlät sig komitén icke på någon närmare utredning af de egenskaper,
som borde finnas hos desamma. Marinförvaltningen borde derför
nu yttra sig i detta ämne.
Beträffande de fordringar, som ur sjömilitär synpunkt borde ställas på
ett sådant större kryssarefartyg, för att detsamma skulle lämpa sig efter
våra förhållanden, ville marinförvaltningen, i anslutning till hvad ofvan
blifvit anfördt, såsom sin åsigt framhålla, att fartyget i första hand
borde vara ett fullt tidsenligt stridsfartyg, samt att i andra hand å detsamma
borde vara vidtagna sådana på stridbarheten icke inverkande
anordningar, att fartyget äfven lämpade sig för öfningsändamål.
De uppgifter, hvilka enligt marinförvaltningens uppfattning företrädesvis
borde tillkomma ett dylikt fartyg i egenskap af stridsfartyg,
vore:
att göra rekognoscerings- och bevakningstjenst i öppen sjö;
att skydda försvarslösa platser vid rikets kuster mot brandskattande
kryssare;
att bortdrifva fientliga rekognosceringsfartyg;
att störa eu fiendes sjöförbindelser; samt
att uppbringa fientliga transport- och handelsfartyg och skydda
egen sjöhandel.
För att fylla dessa uppgifter borde af ett sådant fartyg fordras:
att dess fart icke vore underlägsen de fartygs af samma cert, hvaröfver
eventuel fiende förfogade;
att kolförrådet, utan förnyelse, räckte för färd fram och tillbaka
öfver Östersjön med högsta fart samt dessutom för minst en veckas
uppehåll i sjön under gång med ekonomisk fart och alla pannor
påeldade;
att fartygsdimensionerna medgåfve gång uti hufvudsakligen samma
farleder, som nu vore tillgängliga för l:a kl. pansarbåtar;
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
83
att fartygets anfallsmedel vore tillräckliga för att kunna upptaga
strid med fartyg af liknande eller mindre storlek och cert; samt
att fartyget förfogade öfver tillräcklig försvarskraft för att kunna
bryta lättare blockad, utan större risk att vid utbrytningen förlora sin
förmåga af framkomlighet eller få andra offensivegenskaper nämnvärdt
nedsatta.
För att fylla egenskapen af öfning sfartyg borde af ett sådant kryssarefartyg
derjemte fordras:
att det vore tillräckligt stort att kunna beqvämt rymma 250 mans
besättning;
att det hade tillräckligt fribord för att lämpa sig för befarande af
större haf;
att det hade tillräcklig koluthållighet för att med ekonomisk fart
gå öfver atlantiska oceanen; samt
att det vore bestyckadt och i öfrigt utrustadt med en modern
materiel, som så nära som möjligt representerade vapen och andra tillbehör,
hvilka återfunnes på andra flottans stridsfartyg.
Då, enligt hvad ofvan blifvit anfördt, olikheten mellan den enligt
marinförvaltningens åsigt eftersträfvan svärda kryssaretypen och våra nu
under byggnad varande pansarbåtar hufvudsakligen komme att ligga
uti den för kryssarne erforderliga större farten, ansåge marinförvaltningen,
att den lämpligaste lösningen af denna fråga skulle vara att,
med bibehållande i hufvudsak af den nuvarande pansarbåtstypen och
dess dimensioner, aflyfta så mycket som kunde vara erforderligt af artilleri
och pansar för att kunna anbringa i fartyget en kraftigare framdrifningsapparat.
På grund af det anförda ansåge sålunda embetsverket, att en
kryssare, afpassad efter de nyss angifna fordringarne, borde blifva ett
fartyg, som vid ett deplacement af 3,000—4,000 tons egde en fart af
21—23 knop, eu koluthållighet af omkring 400 timmar med 10 knops
fart, en bestyckning af dels omkring 8 stycken pansarskyddade 15 cm.
snabbskjutande kanoner, dels 12 å 14 stycken 57 mm. kanoner, dels 2
undervattens sidotorp edtub er eller en undervattens stäftub, samt pansardäck
och så mycket vertikalt pansarskydd och skydd för langningsanordningarna,
som i öfrigt kunde åstadkommas.
Marinförvaltningen hade inom sin ingeniörafdelning låtit upprätta
två förslag till kryssare, hufvudsakligen skiljande sig deruti, att då å
det ena förslaget såsom hufvudbestyckning upptagits 15 om. kanoner,
å det andra 12 cm. kanoner upptagits såsom hufvudbestyckning. Då
emellertid intetdera af dessa förslag synts marinförvaltningen i alla af
-
84
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Yttrande af
chefen för
flottans stab.
seenden så tillfredsställande, att embetsverket velat derpå grunda framställning
om utverkande af anslag till byggande af kryssare, både
marinförvaltningen ansett sig böra, i afvaktan på vidare utredning, låta
anstå med afgifvande af förslag i ärendet. Men då det härvid gälde
att uttaga första steget till förvärfvande åt flottan af eu fartygstyp,
som i vissa afseenden skilde sig från de typer vi nu hade, samt det
sålunda läge stor vigt på att alla de omständigheter, som borde inverka
på frågan, erhölle vederbörligt beaktande, hade embetsverket ansett sig
böra ställa frågan under chefens för sjöförsvarsdepartementet pröfning.
Öfver denna framställning afgaf chefen för flottans stab den 28
november 1900 infordradt yttrande.
I detta yttrande framhålles till en början, hurusom införandet af en
ny kryssaretyp i vår flotta skulle vara till stort gagn, synnerligen för
spaningstjenst, för hindrande eller brytande af blockad samt för afvärjande
af brandskattningar.
Beträffande ändamålsenligheten af kryssare såsom ersättning för
våra öfningskorvetter instämde chefen för flottans stab i hufvudsak med
marinförvaltningen; och ansåge stabschefen en sådan ersättning inom
den närmaste framtiden blifva så mycket mera nödvändig, som en nyanskaffning
af öfningskorvetter af Frejas eller Sagas cert icke syntes
kunna komma i fråga.
De hufvudsakliga fordringar, som från strategisk och taktisk synpunkt
borde och kunde ställas på de kryssare, hvilka sålunda syntes
böra anskaffas, vore framför allt beroende på den tjenst, dessa fartyg
vore afsedda att fullgöra. I vissa fall vore de hufvudegenskaper hos
kryssaren, hvilka i första hand syntes böra eftersträfvas, gemensamma
för olika uppgifter; i andra åter gjorde sig krafvet på sådana egenskaper
hos kryssaren mest gällande, hvilka för andra tjensteåligganden vore
af mindre framstående betydelse. Häraf skulle följa, att de för riket
behöfliga kryssarne visserligen borde hafva några hufvudegenskaper
gemensamma, men att deremot olika typer erfordrades för olika ändamål.
Då emellertid rikets tillgångar icke torde medgifva anskaffandet
af ett så stort antal kryssare, att särskilda sådana skulle kunna afses
för de olika uppgifter, som under krig kunde tillkomma dem, blefve det
gifvetvis redan på denna grund nödvändigt att minska antalet typer
eller till och med att inskränka det till en enda.
Redan i begreppet kryssare, sådant det af ålder blifvit fattadt, framträdde
krafvet på stor snabbhet, sjöduglighet och sjelfständighet. Farten
måste vara öfverlägsen samtida linie- eller slagskepps; sjödugligheten
måste vara sådan, att kryssaren icke endast förmådde hålla sjön
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
85
under alla väderleksförhållanden, utan också kunde framgå i hvilken
riktning som helst äfven under hårdt väder, utan att farten i väsentlig
grad minskades; sjelfständigheten måste vara så tillgodosedd, förnämligast
med afseende på kolkapacitet och utrymme för proviant, att
kryssaren kunde förflytta sig med ekonomisk fart från hvilken punkt
som helst vid vår kust till det område, der hans tjenst erfordrades,
samt derstädes uppehålla sig, likaledes under gång med ekonomisk fart,
ett visst antal dagar (åtminstone 4) och derifrån återvända till närmaste
egna hamn eller skärgård med högsta fart, börande kolförrådet vid ankomsten
dit vara tillräckligt för förflyttning med ekonomisk fart till
närmaste kolstation.
På grund af ofvanstående syntes för närvarande följande allmänna
fordringar böra af kryssaren uppfyllas:
maximifart: åtminstone 22 knop,
deplacement: minst 3,000 tons,
fribord: högsta möjliga,
aktionsradie (under förutsättning att den ekonomiska farten vore 10
knop och att kolåtgången vid högsta fart vore 10 gånger större än
vid ekonomisk fart): minst 3,000''.
Härtill borde fogas krafvet på bästa möjliga manöverförmåga, ett kraf
som utan särskild kostnad kunde tillgodoses, om det i tid beaktades.
Beträffande de egenskaper hos kryssaren, som, utöfver de nämnda,
i främsta rummet erfordrades för fyllandet af hans olika uppgifter, anför
chefen för flottans stab vidare:
Spaningstjenstens förnämsta kraf vore tvifvelsutan snabbhet. Likasom
under krig till lands ett kavalleri med öfverlägsen rörlighet utgjorde
det bästa redskapet för en framgångsrik spaningstjenst, vore
till sjös kryssare med öfverlägsen snabbhet bäst egnade för denna
tjenst. Under ett förföljande ansåges snabbheten med fog såsom den i
allmänhet mest afgörande egenskapen; och den maxim angående spaningstjensten,
som i landkriget vunnit berättigadt erkännande, nemligen
att den, som egde öfverlägsen snabbhet, kunde ostraffadt tillåta sig
nästan hvad som helst, syntes äfven i sjökriget vara tillämplig. Utan tillräcklig
fart hade en kryssare knappast någon utsigt att kunna uppnå
det område, som skulle rekognosceras, och än mindre att kunna återvända
derifrån med rapport. Desslikes vore hög fart ett oeftergifligt
vilkor för att kunna hålla känning med eu i öfriga hänseenden öfverlägsen
motståndare. Blefve den kryssare, som bevakade fienden, bortjagad,
måste han, för att kunna fortsätta sin tjenst, kunna vika undan
för att sedermera på omvägar återvända. — Då emellertid stor sanno
-
86
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
likhet förefunnes, att den spanande kryssaren skulle hafva att uthärda
beskjutning, så vore det nödvändigt att hans pannor, maskineri och
styrinrättning vore skottskyddade; och då erfarenheten från de senaste
sjökrigen till fullo ådagalagt, att de vanliga pansardäcken vore
fullt betryggande mot maskinhaverier på grund af beskjutning, skulle
det tyckas, som om en pansardäck skryssare med högsta möjliga fart,
eller med minst 25 knops fart, skulle bäst lämpa sig för ifrågavarande
uppgift. — Krafvel! på goda anfalls- och försvarsegenskaper
komme härvid i andra rummet. En ännu högre fart än den nyssnämnda
skulle sålunda möjligen kunna uppnås, om vapnen och skyddsmedlen
med undantag af pansardäcket alldeles kunde lemnas å sido.
Att så icke kunde eller finge ske, läge dock i öppen dag. Ett talrikt,
lätt artilleri vore nödvändigt för att kunna afstå anfall af torpedbåtar
och torpedbåtjagare; eu eller två medelsvåra eller svåra kanoner akterut
vore högeligen önskvärda för att kunna skada förföljande kryssare;
torpedtuber på låringen torde för samma ändamål icke böra saknas;
och en stark rammstäf vore såsom nödfallsvapen alltför värdefull för
att kunna undvaras.
Fordringarna på de kryssare, som skulle användas för offensivföretag
från operationsbasen, vore af annat slag. Då dessa fordringar emellertid
i det närmaste sammanfölle med dem, som borde ställas på de
kryssare, hvilka skulle uppträda mot handelsblockad och hastiga brandskattningar,
samt jemväl med dem, som borde uppfyllas af sådana kryssare,
som omedelbart skulle anfalla fiendens transportflotta — allt på
den grund att samtliga dessa operationer vore offensivföretag i den
strategiska defensiven — så syntes dessa fordringar lämpligen böra i
ett sammanhang alhandlas. I alla dessa företag framträdde jemte de
ofvannämnda allmänna fordringarna i första rummet krafvet på största
möjliga offensivkraft. Det vore utan tvifvel från flera synpunkter högeligen
ön sk värdi, att de för ifrågavarande tjenst erforderliga kryssare
erhölle minst samma offensiva kraft som de under byggnad varande
pansarbåtarna. Då emellertid ifrågavarande kryssare under sina offensiva
företag måste antagas komma i strid jemväl med pansrade fartyg
och då sådan strid i allmänhet, om afgjord öfverlägsenhet å endera
sidan icke vore till finnandes, torde blifva ganska långvarig, så kunde
dessa kryssare icke umbära pansarskydd vare sig för sitt artilleri eller
för sina vitala delar. Det vore med andra ord pansarkryssare, som för
meranämnda uppgifter erfordrades. Å dessa torde pansarbåtarnas
svåra artilleri böra utbytas mot 15 cm. kanoner och citadellpansarets
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
87
tjocklek minskas, på det att ''högsta möjliga fart kunde erhållas. Torpedutrustning
och ramm borde bibehållas.
Det resultat, som förevarande undersökning gifvit, tydde uppenbarligen
på behofvet af två skilda kryssaretyper: pansardäckskryssare
om vid pass 3,000 tons med minst 25 knops fart samt företrädesvis
lätt bestyckning och pansarkryssare om närmare 4,000 tons med talrik
bestyckning af kraftiga medelsvåra och lätta kanoner jemte en fart af
minst 22 knop. Då af förut nämnda skäl ett samman]emkande af eller
ett val mellan dessa båda typer för närvarande syntes vara nödvändigt,
tvekade chefen för flottans stab icke att med hänsyn till de mångfaldiga
uppgifter, för hvilka pansarkryssaren bättre lämpade sig, gifva
denna företrädet. Genom antagandet af en sådan typ skulle likvisst
den maktpåliggande spaningstjensten komma att allt för mycket lida,
för så vidt kryssaren icke med säkerhet kunde under flera timmars
gång hålla en fart icke understigande 22 knop.
Följaktligen och med hänsyn jemväl till den fart, som de nyaste,
visserligen betydligt större, utländska pansarkryssarne uppvisat, ansåge
chefen för flottans stab, att pansarkryssarelconstruktörens ansträngningar
borde gå ut på att förläna fartyget en forceringsfart af minst 22 knop,
äfven om detta icke kunde ske utan någon minskning af pansarskyddet.
Genom antagande af en torpedbåtförstöraretyp torde för öfrigt
fartyg kunna erhållas, hvilka, åtminstone under göda väderleksförhållanden,
i och för spaningstj ensten skulle kunna i någon mån ersätta
pansardäckskryssaren.
Enligt nådigt bref den 14 juni 1901 behagade Eders Kongl. Maj:t,
på min af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan, tillsätta en
komité med uppdrag att afgifva betänkande och förslag rörande de jemkningar
i den hittills följda planen för nyanskaffning af sjökrigsmateriel
för svenska flottan, hvilka med afseende å sjökrigsmaterielens utveckling
under den senast förflutna tiden kunde vara behöfiiga. Bland de frågor,
som jag, enligt hvad jag till statsrådsprotokollet nämnda dag anförde,
ansåg böra blifva föremål för komiténs behandling, var också frågan
om den lämpligaste typen för en kryssare, som både kunde ersätta våra
nuvarande föråldrade öfningsfartyg, i den mån dessa icke längre kunde
för sitt ursprungliga ändamål användas, och tillika uppfylde fordringarna
på ett fullgodt stridsfartyg, och uttalade jag dervid den mening,
att vid frågans behandling borde iakttagas, att förslag afgåfves till
såväl bepansrad som endast däcksbepansrad kryssare.
Komitéför
slag.
88
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
I sitt den 9 november 1901 afgifna underdåniga betänkande, hvilket,
då vissa delar af detsamma äro af beskaffenhet att böra hemlighållas, i
sin helhet endast kan meddelas Riksdagens vederbörande utskott, har
komitén — efter en redogörelse för marinförvaltningens och chefens
för flottans stab ofvan anförda uttalanden i ämnet — för egen del i
fråga om eu kryssares egenskaper uttalat sig på följande sätt.
Vigten och mångfalden af de uppgifter, som dessa fartyg hade att
lösa under krig, hade manat komitén att söka föreslå kryssare, som i
främsta rummet uppfylde fordringarna på fullgoda stridsfartyg, och att
derefter tillse, att de ifrågavarande fartygen äfven med fördel kunde
användas såsom öfningsfartyg.
Hvad beträffade de egenskaper, hvilka erfordrades hos kryssare,
som lämpade sig för lösande af ofvannämnda uppgifter, kräfde spaningstjensten
framför allt hög fart samt tillräckligt kraftig bestyckning för
att kunna afslå anfall af torpedbåtförstörare och torpedbåtar. Men
dertill borde särskild! dessa kryssare ega sådan storlek, att de äfven
under svåra väderleksförhållanden kunde bibehålla god fart. Krafvet
att med ett måttligt deplacement uppnå hög fart nödvändiggjorde emellertid,
att såväl bestyckningen som pansarskyddet högst väsentligt inskränktes,
och under sådana förhållanden kunde de för spaningstjensten
lämpligaste krvssarne icke blifva annat än svagt bestyckade pansardäckskryssare.
Men dylika kryssare lämpade sig icke för lösandet af de öfriga
uppgifterna. Såväl offensiva företag mot fiendens spanings- och blockadtjenst
som skyddandet af kusten mot brandskattning och andra öfverrumplingsföretag
fordrade nemligen ej blott hög fart, utan äfven kraftig
bestyckning'' och sådana defensiva egenskaper hos kryssarne, att dessa
med utsigt till framgång kunde upptaga strid med fientliga fartyg af
samma klass. Och dessa kraf kunde icke tillgodoses med andra fartyg
än pansarkryssare.
För de nu nämnda båda slagen af fartyg — pansardäckskryssarne
och pansarkryssarne — hade de af flottans myndigheter, som yttrat
sig angående behofvet af dylika fartyg, ansett nedanstående hufvudegenskaper
erforderliga, nemligen:
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
89
Fart................ |
Pansardäckskryssare. |
Pans arkry s s are. |
|
Chefen för flottans stab. |
Chefen för flottans stab. |
Marinförvaltningen. |
|
minst 25 knop |
minst 22 knop |
21—23 knop |
|
Deplacement....... |
minst 3,000 tons |
närmare 4,000 tons |
3,000—4,000 tons |
Aktionsradie....... |
minst 3,000'' |
minst 3,000'' |
omkring 4,000'' |
Bestyckning-........ |
talrikt lätt artilleri jemte |
8 st. 15 cm. ss. k. 10 st. 57 mm. ss. k. |
8 st. 15 cm. ss. 1c. 12 å 14 st. 57 mm. ss. 1c. |
Pansarskydd....... |
pansardäck |
skydd för kanoner och langning''jemte pansardäck |
De konstruktionsgrunder, som af denna komité blifvit uppställa
för utarbetande af förslag till pansardäcks- och pansarkryssare, hade så
till vida varit lika för båda typerna, att storleken ansetts böra begränsas
så mycket som möjligt, ej blott för att underlätta fartygens navigering
inomskärs, utan äfven för att i möjligaste mån nedbringa kostnaderna.
Visserligen hade det varit synnerligen önskvärd!, om farten för de båda
typerna kunnat bestämmas till respektive 25 och 22 knop, såsom chefen
för flottans stab föreslagit; men dylika höga farter kräfde sådana dimensioner
hos fartygen, att komitén ansett sig böra afstå derifrån och icke
ställa fordringarna högre än att för pansardäckskryssaren föreslå eu
fart åt minst 24 knop samt så stark bestyckning, som kunde åstadkommas,
och för pansarkryssaren eu bestyckning af 8 st. pansarskyddade
15 cm. och 14 st. 57 mm. ss. kanoner jemte skyddade anordningar
för ammunitionslangning och pansar i vattenlinien, samt en fart
af minst 21,5 knop och en aktionsradie af minst 3,000'' med normalt
kolförråd.
Egenskaperna hos de kryssare, för hvilka förslag blifvit utarbetade,
framginge af nedanstående tablå:
Vik till Riksd. Prat. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 6 Biift.
12
90 Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Egenskaper. |
* Pansardäckskryssare. |
Pansarkryssare. |
|
Deplaeement.................................... |
.......... tons |
3,232 |
4,060 |
Längd i V. L................................ |
......... in. |
114 |
115,1 |
Bredd.............................................. |
.......... » |
13,i |
14,9 |
Djupgående .................................... |
.......... » |
4,5 |
4,9 |
Ind. hästkrafter................................ |
17,000 |
12,000 |
|
Fart med normalt kolförråd............. |
.......... knop |
24 |
21,5 + |
Antal propellermaskiner.................... |
3 |
2 |
|
Kolförråd, normalt......................... |
........... tons |
170 |
350 |
» maximum......................... |
......... » |
585 |
900 |
rl,500'' |
O 5 o cd'' |
||
Aktionsradie vid 10 knop................. |
omkr. <„____ |5,300'' |
omkr. \ n KS,000'' |
|
i 240'' |
( 600'' |
||
\ vid högsta färd............ |
» | l 810'' |
\1,650'' |
|
Antal ångpannor............................. |
15 st. Yarrow |
12 st. Yarrow |
|
( 6 st. 12 cm. ss. k. |
( 8 st. 15 cm. ss. k. |
||
Artilleri.......................................... |
\l2 * 57 mm. » |
\l4 57 mm. » |
|
Energi per bredsida......................... |
............ mt. |
9,200 |
18,500 |
Torpedtuber................................... |
1 st. 45 om. u. v. t. |
2 st. 45 om. u. v. t. |
|
Pansar, kanontorn........................... |
.......... mm. |
— |
*) 125-50 |
langning............................. |
........... > |
— |
*) 100 |
manövertorn........................ |
> |
75 |
9100 |
vattenlinie........................ |
........... » |
— |
9100 |
däck................................... |
45-35 |
50-37 |
|
Besättning, erforderlig..................... |
.. antal man |
319 |
322 |
utrymme för................. |
... » » |
319 |
450 |
Kostnad: artilleri med en ammunitionsutredning, kr. |
448,600 |
821,800 |
|
torpedbestyckning m. m..... |
.............. » |
60,000 |
183,000 |
pansar, vertikalt.............. |
.............. 2> |
23,100 |
812,878 |
försöksexpedition.............. |
.............. » |
24,000 |
24,000 |
skrof, maskiner in. m........ |
.............. » |
4,825,500 |
4,573,822 |
Summa kr. |
5,381,200 |
6,415,500 |
Vid uppgörande af förslagen till de båda kryssarne hade komitén
med tanke på att göra fartygen lämpliga såsom öfningsfartyg sökt
bereda plats för största möjliga kolförråd samt i öfrigt inreda dem för
största möjliga besättningsstyrka.
9 Krupp-pansar.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
91
Vid jemförelse mellan de båda kryssartypernas egenskaper, sådana
dessa i det föregående blifvit angifna, funne man enligt komiténs förmenande
beträffande de olika typernas lämplighet såsom stridsfartyg,
att pansardäckskryssaren på grund af högre fart bättre än pansarkryssaren
lämpade sig för spaningstjensten till sjös, men att den senare
deremot till följd af kraftig bestyckning, god fart och framstående defensiva
egenskaper äfvensom på grund af den tungt vägande fördelen att
ega större aktionsradie än pansardäckskryssaren, i vida högre grad än
denna lämpade sig för lösandet af det stora flertalet uppgifter, som
under krigstid kunde komma att föreläggas våra kryssare. För att
uppnå den höga farten med bibehållande af ett måttligt deplacement,
hade man nemligen å pansardäckskryssaren måst afstå från annat
pansarskydd än ett tunnt pansardäck och manövertorn, hvarjemte för
vinnande af samma mål bestyckningen måst göras svag och aktionsradie]!
vid högsta fart med normalt kolförråd ytterst ringa.
Hvad åter anginge de båda kryssartypernas lämplighet såsom öfningsfartyg,
hölle komitén före, att pansarkryssaren äfven i detta hänseende
egde företräde framför pansardäckskryssaren. Det förra fartygets bestyckning,
uppställningen deraf och langningsanordningarna vore nemligen
ur öfningssynpunkt att föredraga ej minst derför, att likheten
med motsvarande anordningar å pansarbåtarne vore vida större, än
hvad som kunde åstadkommas å pansardäckskryssaren. Slutligen vore
pansarkryssarens aktionsradie med ekonomisk fart betydligt större än
pansardäckskryssarens, hvarför det förra fartyget bättre än det senare
lämpade sig för öfningsexpeditioner till aflägsnare farvatten, ett företräde
som ytterligare ökades derigenom att en större besättningsstyrka rymdes
å pansarkryssaren.
Af de skäl, som ofvan blifvit anförda, syntes det komitén vara
uppenbart, att pansarkryssaren vore afgjordt öfverlägsen pansardäcksloyssaren
såväl i dess egenskap af stridsfartyg som med hänsyn till
dess lämplighet såsom öfningsfartj^g.
Då dertill komme, att det ändamål, för hvilket pansardäckskryssaren
så godt som uteslutande skulle användas under krig, nemligen
spaningstjensten, åtminstone i viss mån kunde fyllas genom att torpedbåtförstörare
jemte pansarkryssare afsåges till denna tjenst, samt att
inom snart sagd! alla främmande mariner, der kryssare bygdes, en
sträfvan numera förefunnes att mer och mer öfvergå till byggande af
pansrade kryssare, tvekade komitén icke att såsom sin bestämda öfvertygelse
framhålla, att de kryssare, som inom den närmaste framtiden
kunde anskaffas för vår flotta, borde vara pansarkryssare.
92
Statsutskottets Utlåtande N:o 6,
Departements
chefens
yttrande.
Med åberopande af hvad i m a r i n fö r v a 11 n ingens förut nämnda skrifvelser
den 29 september 1899 och den 28 september 1900 anförts har
marinförvaltningen med underdånig'' skrifvelse den 29 sistlidne november
öfverlemnat ritningar och kostnadsförslag till en pansarkryssare,
uppgjorda i öfverensstämmelse med det program för ett sådant fartyg,
som framlades i nyssnämnda betänkande af den under den 14 juni
1901 tillsatta komitén; och har marin förvaltningen förklarat sig anse
de sålunda öfverlemnade ritningarna och kostnadsförslaget böra läggas
till grund vid byggandet af dessa för rikets försvar erforderliga fartyg.
På grund häraf föreslår marinförvaltningen, att byggandet af eu
pansarkryssare, för hvilken kostnaden enligt ofvannämnda beräkning,
sammanlagdt med kostnaden för en andra utredning artilleriammunition,
utgjorde 6,710,336 kronor, så fort som möjligt måtte få påbörjas; men
då byggandet af fartyget måste beräknas komma att upptaga en tid
af öfver två år, hemställer marinförvaltningen, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå nästa riksdag att för påbörjandet af en pansarkryssare
anvisa såsom extra anslag under femte hufvudtiteln allenast ungefärligen
en tredjedel af sistnämnda belopp, eller 2,240,000 kronor.
För egen de! hyser jag i denna fråga samma uppfattning, som
uttalats i marinförvaltningens förutnämnda skrifvelse den 28 september
1900, nemligen att tiden nu synes vara inne att ersätta flottans
föråldrade öfningsfartyg med en fullt tidsenlig och med modernt artilleri
samt moderna maskinerier och öfriga anordningar försedd fartygstyp,
som på en gång uppfyller fordringarna på ett öfningsfartyg
och ett effektivt stridsfartyg. Den kryssaretyp, som nu framgått såsom
resultat af en omsorgsfull och allsidig utredning, synes mig väl egnad
att uppfylla sagda fordringar, och jag tvekar derför ej att tillstyrka
äskande af anslag för anskaffande af den föreslagna pansarkryssaren.
Då emellertid pansar kryssarens föreslagna längd icke medgifver
fartygets intagande i någon af de för flottan tillgängliga dockorna,
har jag anmodat marinförvaltningen att inkomma med uppgift å kostnaderna
för erforderlig förlängning af flottans dockor i Carlskrona och
Stockholm samt af dockan å Lindholmen vid Göteborg; och har marinförvaltningen
upplyst, att dessa kostnader skulle utgöra, för nya dockan
i Carlskrona 45,000 kronor, för dockan i Stockholm 162,000 kronor
och för dockan å Lindholmen 22,000 krönor. Hvad dockan i Carlskrona
angår synes denna under den tid, som åtgår för kryssarens
byggande, kunna undergå behöflig förlängning, hvartill medel torde
kunna beredas från anslaget till flottans nybyggnad och underhåll, utan
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
93
att extra anslag härför behöfver begäras. Frågan om byggande af en
tillräckligt stor docka vid Stockholms station synes böra lösas i sammanhang
med frågan om ordnande af stationen derstädes; och hvad dockan
å Lindholmen beträffar, torde frågan om dess förlängning nu icke behöfva
tagas i öfvervägande, då anläggning af en ny docka vid Göteborg,
vida större än hvad för pansarkryssaren skulle erfordras, lärer vara ifrågasatt
på enskildt initiativ.
Då, såsom marinförvaltningen erinrat, byggandet af pansarkryssaren
torde komma att kräfva en tid af öfver två år, synes den af marinförvaltningen
anmälda kostnaden för en andra ammunitionsutredning ej
för närvarande behöfva tagas i betraktande och kostnaden för kryssarens
byggande kunna fördelas på 3 år. Med hänsyn till andra för
år 1903 äfvenledes angelägna anslagsbehof torde af 1902 års Riksdag
endast böra äskas anslag till bestridande af en femtedel af kostnaden
för kryssaren utan tillägg af utgiften för den andra ammunitionsutredningen,
hvilken sistnämnda kostnad i stället skulle läggas till de anslag,
som för åren 1904 och 1905 torde böra för ändamålet äskas. Den beräknade
anskaffningskostnaden uppgår utan detta tillägg till 6,415,500
kronor; och torde på extra stat för år 1903 böra äskas femtedelen
af sistnämnda belopp, eller 1,283,100 kronor.
I en af marinförvaltningen och chefen för flottans stab den 19
september 1900 till chefen för sjöförsvarsdepartementet afbiten skrifvelse
angående anskaffande af med snabbskjutande artilleri försedda
bevakningsbåtar framhölls, att den offensiva uppgift mot i skärgård
inträngande större fientliga fartyg, som förut tillkommit stångtorpedbåten,
numera, sedan stångtorpedmaterielen blifvit utrangerad, borde
tillkomma endast torpedbåten och kanske inom kort undervattensbåten.
Under hänvisning till detta uttalande har marinförvaltningen nu i
underdånig skrifvelse den 29 november 1901 i fråga om anskaffande
af en undervattensbåt anfört följande.
Allt sedan minan och torpeden införlifvades med sjökrigsmaterielen,
hade sättet att tillgodogöra sig dessa vapens effektivitet genom
desammas användande från undervattensbåtar varit föremål för försök,
och många förslag till dylika båtar hade framkommit. Emellertid vore
det först på senaste tiden, som försöken lemnat något egentligt praktiskt
resultat, då i och med ett vidsträcktare användande af elektriciteten
en under vatten användbar kraftkälla blifvit tillgänglig. Ehuru
således ett af de vigtigaste problemen beträffande konstruktionen af
undervattensbåtar kunde sägas vara löst, återstode dock flera omstän
-
Byggande af
en undervattensbåt.
94
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
digheter, som inskränkte dessa båtars användande för krigsändamål,
såsom svårigheten att vid gång under vatten kunna vägleda sig med
nöjaktig säkerhet och att vid gång i vatten}’tan kunna göra iakttagelser
på längre håll. Undervattensbåten kräfde derjemte en särskilt
och väl öfvad besättning till följd af de invecklade anordningar, som måste
finnas för de erforderliga olika manövrernas verkställande. Alltför stora
förväntningar om undervattensbåtens användbarhet för rikets försvartorde
derför ej böra hysas, och allra minst torde dylika båtars anskaffande
kunna ersätta någon af de nu befintliga fartygstyperna; men då
undervattensbåten särskilt i våra skärgårdar borde hafva stor utsigt att
undgå den fientliga bevakningens uppmärksamhet genom dess förmåga
att osedd kunna nalkas fientliga fartyg, borde den vida lättare än torpedbåten
med framgång kunna utföra anfall om dagen. Af dessa skäl
och med hänsyn jemväl till den stora moraliska verkan, dylika vapen
kunde utöfva, ansåge marinförvaltningen, att man ej borde lemna detta
stridsmedel obeaktadt, utan att för hamn- och skärgårdsförsvarets stärkande
undervattensbåtar borde anskaffas.
Utarbetandet af ett detaljeradt förslag och uppgörandet af fullständiga
ritningar till en undervattensbåt kunde icke medhinnas på kortare
tid än 6 till 8 månader; men på det att byggandet ej skulle blifva
alltför mycket fördröjdt, ansåge sig marinförvaltningen redan nu böra
hemställa, att medel måtte anskaffas för byggandet af en undervattensbåt
och för utförande af experiment.
Att afvakta det slutliga lösandet af problemet i dess helhet inom
de länder, förnämligast Frankrike och Amerikas förenta stater, der man
hittills mest egnat sig åt konstruktion af undervattensbåtar, ansåge
marinförvaltningen icke tillrådligt, särskild! vid det förhållande att man
-—■ isynnerhet i Frankrike — bemödade sig att strängt hemlighålla de
vunna resultaten och det således torde dröja mycket länge, innan visshet
beträffande de der gjorda rön kunde af oss vinnas.
Det program, efter hvilket inom marinförvaltningens ingeniörafdelning
förslag till eu undervattensbåt vore under utarbetande, vore i hufvudsak
följande:
båten borde alltid hafva ett öfverskott af flytkraft;
dykning under vattenytan borde kunna verkställas dels under fart
framåt genom trimning och inställande af horisontala roder, dels, om
möjligt, äfven stillaliggande, för så vidt sådant kunde ske utan alltför
stora komplikationer;
deplacement, dimensioner, fart och aktionsradie borde vara:
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
95
omkring
120 tons,
»
»
))
104
20
3,5
10
7
l,000r
» ,
meter,
» ,
knop,
deplacement, helt nedsänkt,
» lätt,
längd öfverallt
diameter, största vertikala
fart i vattenytan vid lätt läge
» under »
aktionsradie i vattenytan,
» under » , motsvarande 6 timmars gång;
torpedbestyckningen borde utgöras af 45 om. torpeder;
derjemte borde finnas: en petroleummaskin för gång i vattenytan
och för laddning af elektriska ackumulatorer äfvensom dylika motorer
för gång under vattenytan; propellermotorer, konstruerade att verka
direkt på propelleraxeln; styrinrättningar att styra såväl för hand som
med tillhjelp af styrmaskin; ackumulatorer för luft om 150 atmosferers
tryck; kompressionspump för luftackumulatorerna.
I öfrigt borde fartyget förses med dubbel botten i största möjliga
utsträckning, erforderliga ballasttankar, ventilation och isolering för kyla
samt, såvidt möjligt, beqvämlighet och kojplats för åtminstone 6 man
och slutligen utrymme för proviant och vatten för 6 man under åtminstone
4 dagar.
Med tillkännagifvande att priset för eu undervattensbåt från firma
i Amerika skulle uppgå till omkring 700,000 kronor, hemställer marinförvaltningen,
att, för byggande inom landet af en undervattensbåt, som,
såvidt möjligt, skulle fylla ofvan angifna fordringar, samt för anställande
af omfattande experiment med densamma, det måtte täckas Eders Kong].
Maj:t att af 1902 års riksdag äska ett extra anslag under femte hufvudtitelix
af 400,000 kronor. Först med ledning af de resultat, som med
en dylik undervattensbåt uppnåddes, borde, enligt marinförvaltningens
mening, sedermera bestämmas, i hvad mån flera undervattensbåtar
borde byggas och huru de i sådant fall borde vara konstruerade.
Äfven sjökrigsmaterielkomitén har i sitt den 9 sistlidna november afgifna
underdåniga betänkande tillstyrkt anskaffande af undervattensbåtar.
I hvad marinförvaltningen sålunda anfört instämmer jag för min
del fullständigt.
I sin förutnämnda underdåniga skrifvelse den 24 september 1901
har marinförvaltningen i afseende å det belopp, 103,424 kronor 30 öre,
hvarmed kostnaden för nybyggnaden af torpedbåten Komet öfversteg
derför tillgängliga medel, anmält, att då frågan om giltigheten af det
utaf gymnastikläraren Carl Martin Edholm upprättade testamente, hvari
tillagts Sveriges sjöförsvar en del af hans qvarlåtenskap, hvarmed före
-
Brister i förut
beviljade
anslag.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Anslags
beloppet.
Utskottets
yttrande.
96
nämnda belopp beräknats komma att i ej oväsentlig mån betäckas,
ännu icke vore genom laga kraftegande dom afgjord, marinförvaltningen
icke ansett sig nu böra göra underdånig framställning om betäckande
af samma belopp.
Vidare har marinförvaltningen ånyo erinrat, att i det af Riksdagen
för åren 1897 och 1898 anvisade extra ordinarie anslag å 11,780,000
kronor till anskaffning af krigsfartygsmateriel uppstått brist. För dennas
betäckande blef genom nådiga brefvet den 9 juni 1899 anvisadt ett
belopp af 530,000 kronor, att af marinförvaltningen utbetalas af omhänder
hafvande medel. Då enligt 1900 års räkenskap af sistnämnda
belopp tagits i anspråk 515,452 kronor 94 öre, hemstälde, med hänsyn
härtill och till beloppet af ännu qvarstående, anslaget tillhörande utgifter,
marinförvaltningen i underdånig skrifvelse den 24 maj 1901,
att för ändamålet måtte af omhänder hafvande medel få ytterligare användas
100,000 kronor. Denna marinförvaltningens hemställan bifölls
genom nådiga brefvet den 14 derpå följande juni angående användande
af behållningarna å vissa anslag under femte liufvudtiteln. Då emellertid
fullständig utredning angående ifrågavarande utgifters belopp icke
ännu kunnat erhållas, har marinförvaltningen ansett sig icke heller nu
böra afgifva underdånigt yttrande angående deras ersättande; men har
marinförvaltningen, som gått i författning om utredningens anskaffande,
förklarat sig vilja, så snart ske kunde, hos Eders Kongl. Maj: t göra
framställning om proposition till Riksdagen angående beredande af
medel till utjemnande af sagda brist.
Med stöd af hvad jag i det föregående anfört, torde medel böra
hos innevarande års riksdag äskas för nyanskaffning af krigsfartygsmateriel
med nedannämnda belopp, nemligen:
för fullbordande af en l:a klass pansarbåt...... kr. 2,813,000: —
» fortsatt byggande af torpedbåtar................. » 598,050: —
» påbörjande af en pansarkryssare .................. » 1,283,100: —
» anskaffande af en undervattensbåt och anställande
af försök med densamma.............. )> 400,000: —
eller tillhopa kr. 5,094,150: — »
Utskottet, som emot förevarande framställning, i hvad densamma
afser anslag till fullbordande af förut beslutade anskaffningar af en
l:a klass pansarbåt samt tre l:a klass och två 2:a klass torpedbåtar,
icke funnit något att erinra, tillstyrker de härom framstälda förslagen.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
97
Hvad derefter beträffar den föreslagna pansarkryssaren, finner utskottet,
på grund af hvad i statsrådsprotokollet meddelats och efter
inhemtande af ytterligare upplysningar, att anskaffande af kryssarefartyg
af den nu föreslagna typen utgör ett för sjöförsvarets behöriga stärkande
och fullständigande synnerligen vigtigt behof, hvars tillgodoseende
ej längre bör undanskjutas. Det synes vara en lycklig kombination,
att fartyg af ifrågavarande typ, som ju i främsta rummet måste
vara kraftiga stridsfartyg och som i sådant afseende hafva mycket betydelsefulla
uppgifter att fylla vid sidan af flottans hittillsvarande stridsfartygstyper,
derjemte skola kunna ur speciel öfningssynpunkt bereda
flottan önskvärda fördelar. Utskottet finner sig alltså böra tillstyrka,
att det nu begärda anslaget till påbörjande af byggandet af ett dylikt
kryssarefartyg må af Riksdagen beviljas.
I betraktande af den utveckling, hvartill tekniken hunnit i afseende
på framställandet af undervattensbåtar, och de stora förhoppningar,
hvarmed dessa, omfattas inom vissa utländska mariner, samt med hänsyn
till de fördelar, som skulle kunna vinnas för vårt lands försvar, derest
flottan egde till sitt förfogande ett antal dylika båtar af fullt lämplig
konstruktion, finner utskottet sig böra tillstyrka jemväl förslaget angående
anslag för framställande inom landet af en dylik båt och för
försök med densamma.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel
bevilja på extra stat för år 1903 ett
anslag af 5,094,150 kronor.
Ändring af 2:a klass pansarbåt ärna Thordön och Tirfing.
23:o) Kongl. Maj: t har uti punkten 20 under denna hufvudtitel Angående anföreslagit
Riksdagen, att af det anslag å 660,000 kronor, som af 1900 års vVi''ijTdtS anslag
Riksdag beviljades till ändring af 2:a klass pansarbåtarna Thordön och till ändring af
Tirfing, anvisa på extra stat för år 1903 återstående 280,000 kronor, ^^åtarna11"
Thordön och
Departementschefen har erinrat, att af det beviljade anslaget å Tirfing
660.
000 kronor hade för år 1901 anvisats 100,000 kronor och för år 1902 [^O.j
280.000 kronor.
Bill. till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 6 Haft.
13
98
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Angående anslag
till bestyckning
af
bevakningsbåtar
m. m.
[21.J
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må af det till ändring af 2:a klass
pansarbåtarna Thordön och Tirfing beviljade anslag å
660,000 kronor anvisa å extra stat för år 1903 återstående
280,000 kronor.
Bestyckning af bevakningsbåtar m. m.
24:o) Kongl. Maj:t har i punkten 21 af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att å extra stat för år 1903 bevilja till bestyckning och ammunitionsutredning
för 5 minförsvaret tillhörande ångslupar 45,000 kronor.
Departementschefen har till åberopande af statsrådsprotokollet i
denna fråga anfört följande:
»I förutnämnda den 19 september 1900 af marinförvaltningen och
chefen för flottans stab gemensamt aflåtna skrifvelse rörande anskaffande
af bevakningsbåtar lemnades en utredning angående det antal
bevakningsbåtar, som i främsta rummet ansågs erforderligt; och beviljades,
i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,
af 1901 års riksdag ett belopp af 107,900 kronor för ändring af stångtorpedbåtar
till bevakningsbåtar.
Den i berörda skrifvelse lemnade utredningen omfattade, såsom ock
i skrifvelsen framhölls, endast behofvet af bevakningsbåtar för bevakning
vid sjöfästningarna samt vid Göteborg och vid Söderteljeleden,
och beräknades det härför behöfliga antalet — utom de 5 stångtorpedbåtar,
för hvilkas ändring nyssnämnda anslag var afsedt, — uppgå till
dels 7 för ändamålet nybygga båtar om cirka 20 tons, för hvilka båtar
beräknades en kostnad af 434,000 kronor, dels 24 privata ångslupar,
apterade till bevakningsbåtar för eu kostnad af tillhopa 396,400 kronor.
Uti underdånig skrifvelse den 29 november 1901 har marinförvaltningen
gjort ytterligare framställning i fråga om bevakningsbåtar och
dervid till en början erinrat, att genom anskaffande af endast en utredning
ammunition i stället för beräknade två utredningar och genom
att minska antalet strålkastare sistnämnda belopp kunde reduceras icke
obetydligt; hvarefter marinförvaltningen vidare anfört följande.
Enligt verkstäld utredning rörande behofvet af bevakningsbåtar
för bevakning af de minlinier, som borde hufvudsakligast i Stockholms
yttre skärgård utläggas vid mobilisering och för hvilka linier minmateriel
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
99
förefunnes, samt för kustsignalväsendets och transportväsendets behof
äfvensom för bevakning af militärhamnar in. m., skulle erfordras för
det förstnämnda behofvets tillgodoseende 12 och för fyllande af de senare
behofven 14 bevakningsbåtar. önsirligt vore visserligen, att åtminstone
en del af dessa kunde anskaffas genom nybyggnad; men af
ekonomiska skäl torde detta ej kunna ifrågasättas, utan borde för ändamålet
användas privata ångslupar eller hellre bogserbåtar. En del af
nu nämnda 26 båtar kunde erhålla sin bestyckning af i förråd befintliga
kulsprutor, och endast en mindre del af båtarna behöfde förses
med dynamomaskin och strålkastare, hvarför kostnaden för den utrustning,
som i fredstid borde för dessa bevakningsbåtar anskaffas, enligt
marinförvaltningens åsigt kunde inskränkas till:
bestyckning och bevakningsutrustning, dynamomaskiner och ändringsarbeten
för 6 båtar å 16,600 kr.................................... kr. 99,600: —
ny bestyckning och bevakningsutrustning för 6 båtar
å 9,600 kr..................................................................... » 57,600: —
samt bevakningsutredning för 14 båtar å 600 kr.......... )) 8,400: —
eller tillhopa kr. 165,600: —
Minförsvarets samtliga för bevakningsändamål lämpliga ångslupar
borde äfvenledes förses med bestyckning af en 37 mm. snabbskjutande
kanon med lavett och ammunition, för att de skulle kunna bidraga till
bevakning af de positioner, de tillhörde; och beräknades kostnaden
härför uppgå till 9,000 kronor per ångslup eller till 45,000 kronor för
de 5 ångslupar, som för närvarande funnes och lämpade sig för ifrågavarande
tjenst.
Af det anförda framginge således, att totalbehofvet af bevakningsbåtar
uppginge, oberäknad! ofvannämnda 5 förändrade stångtorpedbåtar,
till 57, af hvilka endast 7 vore föreslagna att nybyggas. Beräknades,
att 5 ångslupar, tillhörande minförsvaret, sedan desamma blifvit för
ändamålet ändrade, skulle kunna förrätta bevakningstjenst vid de positioner
de tillhörde, skulle således antalet privata ångslupar eller bogserbåtar,
som borde utrustas för bevakningsändamål, uppgå till 45.
För att det vid krigstillfällc omedelbart framträdande behofvet af
bevakningsbåtar skulle i någon mån kunna tillgodoses, erfordrades likväl,
att redan i fredstid sådana mått och steg vidtoges, att åtminstone
en del af hela det behöfliga antalet genast vore för sitt ändamål tillgänglig
och att icke alltför stort dröjsmål förorsakades genom klargöring
af den öfriga delen.
I första hand fordrades således, att minförsvaret tillhöriga ångslu -
100
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Angående
anslag till
artilleri- och
torpedmateriel
för stridsfartvgen
m. m.
[22-25.]
par vore klara att användas för bevakningstjenst vid de minpositioner,
de tillhörde; men äfven bestyckning, ammunition, dynamomaskiner, strålkastare
och bevakningsutrustning borde vara tillgängliga för utrustandet
af de privata ångslnpar och bogserbåtar, hvilka skulle användas till bevakningen,
enär åtminstone en del af den erforderliga materielen icke
kunde anskaffas vid behof, förrän efter betydligt dröjsmål.
Med anledning häraf ansåge marinförvaltningen det vara af behofvet
påkalladt, att nämnda mått och steg vidtoges, för att snarast möjligt
och utan allt för stora omkostnader på en gång bevakningsfrågan skulle
kunna ordnas på ett tillfredsställande sätt, hvarför marinförvaltningen
hemstälde, att proposition till Riksdagen måtte aflåtas om beviljande
på extra stat för år 1903 dels till bestyckning af 5 minförsvaret tillhörande
ångslnpar samt till ammunitionsutredning 45,000 kronor, dels
till bestyckning, ammunitionsutredning, dynamomaskiner, strålkastare
och öfrig bevakningsutrustning jemte ändringsarbeten för 10 privata
ångslnpar eller bogserbåtar för att omedelbart kunna användas till bevakningsändamål,
efter 16,600 kronor för hvarje båt, 166,000 kronor,
eller tillhopa 211,000 kronor.
Ehuru jag väl inser önskvärdheten af, att medel kunde genom anslag
för år 1003 beredas för tillgodoseende af ifrågavarande behof i
den utsträckning, marinförvaltningen föreslagit, anser jag dock, af hänsyn
till andra anslagsbehof, att för år 1903 endast bör äskas medel till
bestyckning och ammunitionsutredning för 5 minförsvaret tillhörande
ångslupar».
Utskottet, som med hänsyn till hvad sålunda anförts finner sig böra
biträda Kongl. Maj:ts nu förevarande förslag, hemställer,
att Riksdagen må till bestyckning och ammunitionsutredning
för 5 minförsvaret tillhörande ångslupar
bevilja på extra stat för år 1903 ett anslag af 45,000
kronor.
Artilleri- och torpedmateriel för stridsfartygen m. m.
t
25:o) Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen under denna
hufvudtitel föreslagit Riksdagen uti punkterna 22—25 att på extra stat
för år 1903 bevilja till skjutförsök och inskjutning af kanoner 25,000
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
101
kronor, till anskaffning af kanoner i reserv 105,000 kronor, till ersättande
af äldre torpeder och anskaffande af reservtorpeder 60,000 kronor samt
till för söksskjutning ar med torpeder 8,000 kronor.
Beträffande dessa framställningar har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»I sin underdåniga'' skrifvelse den 28 september 1900 angående utgifterna
under riksstatens femte hufvudtitel år 1902 framhöll marinförvaltningen,
beträffande det då äskade anslaget till skjutförsök och inskjutning
af kanoner, 15,000 kronor, att en ytterligare ökning af detsamma
framdeles torde blifva erforderlig på grund af de inskjutningar af nyanskaffade
kanonmodeller och de omfattande skjutförsök, hvilka föranleddes
af pågående anskaffningar af ny materiel.
Under hänvisning till detta uttalande har marinförvaltningen i sin
underdåniga skrifvelse den 24 september 1901 angående utgifterna
under riksstatens femte hufvudtitel år 1903 rörande behofvet af extra
anslag till nämnda ändamål anfört följande.
Skjutförsöken måste för vinnande af tillförlitliga resultat göras
ganska omfattande och för deras utförande måste äfven i vissa fall
pansarplåtar anskaffas.
Värdet af i flottans förråd befintlig ammunition jemte den, till
hvilken anslag blifvit af Riksdagen beviljade, uppginge i rundt tal till
10,000,000 kronor, hvaraf röksvagt krut för inemot 3,000,000 kronor.
För att vinna visshet om, att detta ammunitionsförråd befunne sig
i fullgodt skick, måste hvarje år utföras pröfningsskjutningar, i afseende
hvarå marin förvaltningen äfven utfärdat bestämmelser. Men kostnaden
för dessa pröfningsskjutningar kunde icke med fog bestridas af
ordinarie anslag.
Slutligen vore det nödvändigt att, i den mån pansarplåttillverkningen
gjorde framsteg, tid efter , annan utföra skjutförsök för att utröna
projektilernas verkan mot pansaret.
På grund häraf hemställer marinförvaltningen, att för år 1903
måtte af Riksdagen äskas för skjutförsök och inskjutning af kanoner
ett extra ordinarie anslag af 30,000 kronor.
Sedan 1897 och 1898 årens Riksdagar på extra stat anvisat sammanlagd!
115,000 krono! till anskaffande af kanoner i reserv för fartygen,
har marinförvaltningen anskaffat följande antal reservkanoner, nemligen:
1 st. 15 cm. snabbskjutande kanon,
2 » 12 ).’ » kanoner och
5 » 57 mm. » »
102
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Jemte meddelande härom anför marinförvaltningen i sin förutnämnda
underdåniga skrifvelse den 24 september 1901, att det betydande
antal kanoner af olika kaliber, som på senare åren anskaffats för
fartygen, emellertid gjorde det nödvändigt att ånyo göra framställning
om anskaffande af kanoner i reserv för fartygen. Sedan de fartyg,
som nu vore under byggnad, äfvensom de, hvartill 1901 års riksdag
beviljat medel, blifvit fullbordade, förfogade flottan bland annat öfver:
13 st. 21 cm. kanoner,
Öl » 15 » snabbskjutande kanoner,
36 » 12 » » »
174 » 57 mm. » » och
39 » 37 » » »
För denna materiel funnes i reserv dels de ofvan omnämnda, dels
ock 1 st. 12 cm. och 2 st. 57 mm. snabbskjutande kanoner, som anskaffats
för skjutbanan i Carlskrona.
Då emellertid det verkliga behofvet af kanoner i reserv icke kunde
sättas lägre än till omkring 10 % af det i tjenstebruk befintliga antalet,
återstode att anskaffa:
1 st. 21 cm. kanon med lavettage, hvarför kostnaden
beräknats till ............................................. kronor 90,000: —
4 » 15 cm. snabbskjutande kanoner med lavettage )) 141,500: -
10 » 57 mm. snabbskjutande kanoner med lavettage d 73,000: —
4 » 37 mm. snabbskjutande kanoner med lavettage » 20,800: —
summa kronor 325,300: —
Af denna summa borde enligt marinförvaltningens åsigt 105,000
kronor äskas för år 1903.
I fråga om behofvet af anslag för år 1903 till ersättande af äldre
torpeder och anskaffning af reservtorpeder anförde marinförvaltningen i sin
underdåniga skrifvelse den 28 september 1900 angående utgifterna
under riksstatens femte hufvudtitel för år 1902, att då det icke kunde
undvikas, att en och annan torped under öfningsskjutning förlorades,
samt den period, hvarunder en torped kunde anses för tjenstebruk fullt
användbar, näppeligen kunde räknas högre än till 15 å 20 år, måste
fartygens förråd af torpeder omsättas inom loppet af nyssnämnda tidrjmid,
d. v. s. årligen med 6 å 7 torpeder för hvarje i förråd befintligt
hundratal; samt att det derjemte måste anses vara af vigt att kunna
efter hand anskaffa ett mindre antal torpeder i reserv för de fartyg —
pansarbåtar och torpedkryssare —- hvilka endast vore försedda med en
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
103
utredning torpeder, enär man derigenom blefve i tillfälle att, derest för
sådant fartyg afsedd torped skulle förloras eller skadas, omedelbart ersätta
densamma. På dessa af marinförvaltningen anförda skäl äskade
Eders Kongl. Maj:t till ersättande af äldre torpeder och för anskaffande
af reservtorpeder ett extra anslag för år 1902 af 80,000 kronor, hvilket
också af Riksdagen beviljades.
Nu har marinförvaltningen med åberopande af samma grunder
hemstält, att för år 1903 måtte för ändamålet begäras ett extra anslag
af 60,000 kronor.
Slutligen har marinförvaltningen föreslagit, att för för söksskjutning ar
med torpeder måtte äskas ett extra anslag för år 1903 af 8,000 kronor,
och har marinförvaltningen med afseende härå anfört följande.
För sin utveckling vore torpedvapnet i hög grad beroende af att
försök kunde utföras med nya och förbättrade anordningar. Erfarenheter,
som i andra mariner vunnes angående torpedvapnet, komme endast
undantagsvis utomstående tillgodo. I följd häraf vore man inom
hvarje marin hufvudsakligen hänvisad till att sjelf genom försök förvärfva
den erfarenhet, hvaraf man kunde vara i behof. På grund häraf
lramstode såsom ett oafvisligt behof att erhålla medel till dylika försök;
men då det hittills för ändamålet anslagna beloppet, 5,000 kronor årligen,
visat sig otillräckligt, ansåge marinförvaltningen, att det för år
1903 borde höjas till 8,000 kronor.
Mot hvad marinförvaltningen sålunda anfört har jag icke funnit
annat att erinra, än att det för skjutförsök och inskjutning af kanoner
föreslagna beloppet 30,000 kronor synes mig kunna nedsättas till
25,000 kronor.»
Utskottet har emot nu ifrågavarande framställningar icke funnit
anledning till erinran och hemställer,
att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts i
ämnet gjorda framställningar, på extra stat för år 1903
bevilja
a) till skjutförsök och inskjutning af kanoner
25,000 kronor;
b) till anskaffning af kanoner i reserv 105,000
kronor;
104
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Angående
anslag till
anskaffning
af karbiner.
[26.]
c) till ersättande af äldre torpeder och anskaffande
af reservtorpeder 60,000 kronor; samt
d) till försöksskjutningar med torpeder 8,000
kronor.
Karbiner.
26:o) Kong''!. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till anskaffning af
karbiner bevilja ett anslag af 144,000 kronor och deraf på extra stat
för år 1903 anvisa 72,000 kronor.
Departementschefen har angående ifrågavarande anslagsbehof yttrat
sig på följande sätt till merberörda statsrådsprotokoll.
»Sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådiga bref den 14 juni 1894
och den 10 juni 1898 till anskaffning af karbiner anvisat medel att
utgå dels från hufvudtitelns allmänna besparingar, dels från behållning
af försåld artillerimateriel, anskaffades sammanlagdt 3,000 karbiner.
För de fartyg, till hvilkas anskaffning medel beviljats senare än år
1895, har kostnaden för erforderligt antal karbiner inräknats i kostnaden
för dessa fartygs artilleri och karbinerna anskaffats samtidigt med
nybyggnaden. Emellertid har det, enligt hvad marinförvaltningen anför
i sin oftanämnda skrifvelse den 24 september 1901, visat sig omöjligt
att med det ringa antal karbiner, som förefunnes, tillgodose, förutom
stridsfartygens behof, jemväl exercisskolornas, logementsfartygens,
skeppsgossekårens, sjökadettkårens och minpositionernas behof af detta
slags vapen i och för utbildningen i skjutning och exercis dermed. Ju
längre tid karbinerna varit i tjenst, destomera talrik blefve också den
del af dem, som befunne sig under reparation; och vid särskilda tillfällen
hade varfscheferna i Stockholm och Carlskrona framhållit behofvet
af karbiner, särskildt afsedda för ofvannämnda skolor och logementsfartyg
m. m. Verkstäld beräkning hade gifvit vid handen, att
den brist å karbiner, som nu förefunnes, uppginge till 2,400. Kostnaden
för anskaffningen af detta antal beräknades till 144,000 kronor,
hvilket belopp följaktligen syntes böra för ändamålet hos Riksdagen
begäras.
Då de till skolorna utlemnade karbinerna genom det ständiga begagnandet
och det för undervisningen nödvändiga söndertagandet i hög
grad slitas, kunna dessa vapen i allmänhet icke anses vara färdiga att
när som helst utlemnas såsom fullt tjenstbara vid mobilisering, och är
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
105
det derför nödvändigt, att för skolorna anskaffas särskilda karbiuer.
Emellertid torde den af marinförvaltningen föreslagna anskaffningen
kunna fördelas på två år.»
Genom hvad sålunda anförts finner utskottet vara ådagalagdt, att
2,400 karbiner böra anskaffas.
Priset för dylik karbin är af departementschefen beräknadt till 60
kronor. Enär emellertid i fråga om anskaffning af karbiner för härens
behof kostnaden för karbin i det vid detta års statsverksproposition
fogade statsrådsprotokoll öfver landtförsvarsärenden den 11 sistlidne
januari beräknats till 48 kronor 25 öre, synes det utskottet, som om
sistnämnda pris bör läggas till grund för anskaffning äfven af nu ifrågavarande
karbiner för flottans behof, och blifver under sådan förutsättning
det för anskaffning af 2,400 karbiner erforderliga anslagsbeloppet 115,800
kronor, hvaraf för år 1903 torde böra anvisas hälften med 57,900 kronor.
Utskottet hemställer derför,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
af Riksdagen på det sätt bifallas, att Riksdagen till
anskaffning af karbiner beviljar ett anslag af 115,800
kronor och deraf på extra stat för år 1903 anvisar
57,900 kronor.
Exercis- och gymnastikhus för skeppsgossar.
27:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för uppförande i
Karlskrona af ett exercis- och gymnastikhus för skeppsgossar bevilja på
extra stat för år 1903 ett anslag af 174,000 kronor.
■Till ofvanberörda statsrådsprotokoll har departementschefen härom
anfört följande:
. »I skrifvelse den 19 maj 1900 till stationsbefälhafvaren vid flottans
station i Karlskrona fäste chefen för skeppsgossekåren uppmärksamheten
på behofvet af ett särskildt exercishus för skeppsgossarne, derest deras
antal komme att uppbringas till 400.
Skeppsgossekasernen vore —- anföres i denna skrifvelse — visserligen
ursprungligen byggd för inlogerandet af 400 gossar, men med
de ökade fordringar på undervisning och på hygien in. nu, som de
sista decennierna medfört, kunde plats icke lämpligen beredas för ett
Bih. till Biksd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Åfd. 6 Höft. 14
Angående
anslag till
exercis- och
gymnastikhus
för skeppsgossar.
[27.]
106
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
så stort antal, såvida icke skeppsgossekåren finge sitt eget, inom dess
område belägna exercisbus, innehållande, utom de för dess praktiska
öfningar behöfliga rummen, äfven slöjdrum m. in. För närvarande användes
två af de i kasernen befintliga logementerna till samlingssalar,
ett för hvarje kompani; ett af dessa logementer användes dessutom till
sjömaningsrum. De till nämnda logementer hörande logementsbefälhafvarerum
och tvättrum begagnades för närvarande till vapensmedens
reparation srum äfvensom till uppställningsplats för en fartygsmodell
och diverse öfningsmateriel. Först genom erhållandet af eget exercishus
blefve de båda logementerna med tillhörande lokaler lediga till
användande för det ursprungliga ändamålet, inlogerandet af 80 skeppsgossar.
Med anledning häraf föresloges uppförande af ett exercishus
för skeppsgossekåren, vesterut från sydvestra hörnet af kaserngården, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med ett år 1897 uppgjordt förslag.
Sedan med anledning af denna framställning varfschefen inkommit
med ritningar och kostnadsförslag, enligt hvilka kostnaden för ifrågavarande
byggnad skulle uppgå till 174,000 kronor, inberäknadt kostnaden
för ombyggnad af ekipagemästareboställets uthusbyggnader, 4,000
kronor, återremitterade stationsbefälhafvaren — för att, om möjligt,
nedbringa kostnaden — ärendet till varfschefen för yttrande i fråga
om exercishusets förläggande på sådant sätt, att dess östra ända komme
att gå öfver Konstapelsgatan. Med anledning häraf meddelade varfschefen,
att kostnaden enligt sistnämnda förslag komme att uppgå till
169,400 kronor.
Frågan fick derefter hvila, till dess chefen för skeppsgossekåren, i
anledning af Riksdagens år 1901 fattade beslut om kårens ökning, i
skrifvelse den 3 juni 1901 hos stationsbefälhafvaren gjorde förnyad
framställning i ämnet.
Sedan varfschefen ånyo yttrat sig, anförde stationsbefälhafvaren i
skrifvelse till marinförvaltningen den 30 augusti 1901, att han på de
skäl, kårchefen andragit, och, hvad särskildt beträffade lokal för gymnastiköfningar,
vid det förhållande att Karlskrona artillerikårs gymnastiksal,
som hittills endast med svårighet kunnat upplåtas för skeppsgossarnes
öfningar i gymnastik, icke torde efter den beslutade uppsättningen
af kustartilleriet kunna påräknas för skeppsgossekåren, vitsordade
det stora behofvet af ett särskildt exercishus för skeppsgossekåren,
sedan kåren ökats till 400 gossar. I afseende å de två föreliggande
förslagen tvekade stationsbefälhafvaren icke att gifva företräde åt det
först uppgjorda, enligt ■ hvilket kostnaden skulle uppgå till 174,000
kronor. Den besparing å 4,600 kronor, som skulle åstadkommas genom
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
107
att förlägga byggnaden så, att dess östra ända komme att gå öfver
Konstapelsgatan, syntes nemligen icke kunna uppväga de stora olägenheter,
som uppenbarligen skulle uppstå genom att för framtiden få
Konstapelsgatan såsom förbindelseled mellan Varfsgatan och den längs
varfsområdet löpande Timmermansgatan spärrad.
I sin underdåniga skrifvelse den 24 september 1901 angående utgifterna
under riksstatens femte hufvudtitel år 1903 anförde marinförvaltningen,
att embetsverket, lika med stationsbefälhafvaren och på de
af honom anförda skäl, ansåge behofvet af särskildt exercis- och gymnastikhus
för skeppsgossekåren numera vara oafvisligt. Då marinförvaltningen
emellertid icke kunnat för sin del godkänna vare sig förslaget
i afseende på den ifrågasatta byggnadens läge eller beräkningen
af kostnaderna, för densammas uppförande, hade ärendet remitterats
åter till stationsbefälhafvaren, med anmodan att skyndsamt inkomma
med nytt förslag jemte kostnadsberäkning; och anhöll marinförvaltningen,
som ansåg det vara af vigt, att medel för ändamålet blefve af
nästa Riksdag äskade, att så snart det nya förslaget inkomme, få till
Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning öfverlemna ärendet.
1 afseende å det af stationsbefälhafvaren förordade förslaget hade
marinförvaltningen ifrågasatt, huruvida icke byggnaden borde förläggas
i norra delen af 7:e qvarteret vester om Gröna gången eller på nuvarande
kaserngården öster om Gröna gången och längs med denna,
samt derjemte huruvida icke byggnaden kunde uppföras utan batteri
med gymnastiksal och duschrum å nedra botten och öfriga rum å öfra
botten.
Med anledning häraf anförde chefen för skeppsgossekåren i skrifvelse
till stationsbefälhafvaren den 21 oktober 1901 följande.
Beträffande lämpligheten af exercishusets förläggande till norra
delen af 7:e qvarteret vester om Gröna gången hade undersökning
blifvit verkstäld redan år 1897, hvarvid befunnits, att exercishusets förläggande
till denna plats dels skulle, i följd af grundförhållandena, medföra
större kostnad än det nu af stationsbefälhafvaren förordade förslaget,
dels ock medföra den olägenhet, att exercishuset icke kunde bringas
i omedelbar förbindelse med kasernområdet.
Förslaget att förlägga exercishuset till kaserngården ville kårchefen
på det lifligaste afstyrka. Kaserngårdens utrymme medgåfve icke en
qvadratmeters minskning utan känbara olägenheter för såväl exercisen
som den fullt lika vigtiga friluftsleken. Med anledning af det begränsade
utrymmet inom kasernen vore gossarne under alla lediga stunder
hufvudsakligen hänvisade till kaserngården.
108
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Exercishusets uppförande utan batteri skulle föranleda, att de föreskrifna
artilleriöfningarna måste bedrifvas å annan plats, dit marscher
måste företagas i alla väder. Den enda plats, som för dessa öfningar
kunde ifrågakomma, vore väl sjömanskårens exercishus; men detta
blefve, äfven om en utvidgning deraf företoges, sannolikt fullt upptaget
af sjömanskårens eget manskap.
Sedan stationsbefälhafvaren till marinförvaltningen öfverlemnat
detta kårchefens yttrande, har marinförvaltningen i underdånig skrifvelse
den 10 sistlidne december anfört, att förvaltningen funnit de af
kårchefen gjorda erinringarna vara af beskaffenhet, att marinförvaltningen
ansåge sig böra tillstyrka förläggandet af ifrågavarande byggnad
å den plats, som af stationsmyndigheterna först föreslagits, nemligen
vester om Gröna gången och ungefär i linie med ekipagemästarebostället.
Beträffande kostnadens nedbringande hade marinförvaltningen
funnit de skäl, som förebragts för bibehållande af föreslaget exercisbatteri
i samband med skeppsgossarnas gymnastikhus vara så tungt
vägande, att batteriets indragande icke kunde af förvaltningen föreslås.
På grund af det anförda och med anmälan, att storleken af det
föreslagna exercis- och gymnastikhuset vore tillräcklig, äfven om skeppsgossekåren
ökades till 600 gossar och i sin helhet komrne att förläggas
till Karlskrona, hemställer marinförvaltningen, att Eders Kongl. Magt
i nådig proposition till nästa Riksdag täcktes för byggande enligt ofvanberörda
ritningar och kostnadsförslag af ett exercis- och gymnastikhus
för skeppsgossekåren i Karlskrona äska ett extra anslag af 174,000
kronor.
Genom hvad i detta ärende förekommit synes mig behofvet af ett
särskildt exercis- och gymnastikhus för skeppsgossar i Karlskrona vara
tydligt ådagalagdt, och den omfattande utredning, som verkstälts angående
den lämpligaste platsen för en sådan byggnad, torde hafva
gifvit vid handen, att en lämpligare plats än den af stationsmyndigheterna
och marinförvaltningen förordade ej står att finna. Mot de
öfverlemnade ritningarna och kostnadsförslaget har jag icke funnit något
att erinra.»
Genom den sålunda lemnade utredningen har utskottet icke blifvit
öfvertygadt om nödvändigheten af att för tillgodoseende af behofvet af
exercis- och gymnastiklokaler m. in. åt skeppsgossekåren uppföra ett
så dyrbart hus, som nu ifrågasatts, utan anser utskottet det böra tagas
under öfvervägande, huruvida icke genom lämpliga anordningar, exempelvis
genom byggnadens förläggande på annat, ställe, om ock i mindre
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
109
omedelbar närhet till kasernen, samt dess uppförande, åtminstone delvis,
af trä, afsevärda besparingar i kostnaden må kunna vinnas. Utskottet
kan icke finna, att skeppsgossekårens ökning skall kunna utgöra
ett oafvisligt hinder mot uppskof med förevarande byggnadsfråga, tills
densamma vunnit eu mer tillfredsställande lösning. Genom provisoriska
anordningar torde nemligen tillgång till såväl samlingssalar som exercisoch
gymnastiklokaler samt öfriga afsedda lägenheter kunna tillsvidare
beredas.
Då utskottet alltså anser förevarande byggnadsfråga böra underkastas
förnyad utredning, hemställer utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande förslag icke må af
Riksdagen bifallas.
Nytt skeppsgossefartyg.
28:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anskaffande af
ett nytt öfning sfartyg för skeppsgossar bevilja ett anslag af 210,000 kronor
och deraf på extra stat för år 1903 anvisa 105,000 kronor.
Departementschefen har härom anfört följande:
»För skeppsgossarnes öfvande finnas för närvarande att tillgå fyra
fartyg, som rymma
Najaden .................................................................... 100 gossar
Jarramas..................................................................... 100 »
Gladan..................................................................... 78 »
Falken...................................................................... 54 »
eller tillhopa 332 gossar.
Sedan skeppsgossekåren numera ökats till 400 gossar, lemna sålunda
de befintliga öfningsfartygen icke plats för samtliga skeppsgossar,
och varder kåren, såsom föreslaget blifvit, jdterligare ökad, så blifver
bristen i detta hänseende än mera känbar.
Med erinran om dessa förhållanden har chefen för skeppsgossekåren
i skrifvelse den 17 oktober 1901 till stationsbefälhafvaren i Karlskrona
framhållit behofvet af ett nytt öfningsfartyg för skeppsgossar
Angående
anslag till ett
nytt skeppsgossefartyg.
[28.]
no
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
och dervid anfört, bland annat, att ombyte af besättningen eller delar
deraf efter några veckor af sommarexpeditionen vore en nödfallsåtgärd,
hvilken så snart som möjligt borde öfvergifvas.
Sedan stationsbefälhafvaren till mig öfverlemnat denna skrifvelse
med tillkännagifvande, att stationsbefälhafvaren till alla delar instämde
i kårchefens framställning, bär marin förvaltningen den 29 sistlidne oktober
afgifvit infordradt yttrande i ämnet, dervid marinförvaltningen
hufvudsakligen anfört följande.
Då en ökning af skeppsgossekåren till 600 gossar blifvit ifrågasatt,
skulle, sedan denna numerär uppnåtts, icke ens ytterligare två
öfningsfartyg af samma storlek som Jarramas vara tillräckliga för att
afhjelpa den ifrågavarande bristen, enär äfven sedermera ett antal af
68 gossar skulle sakna plats i fartygen. Att under sommarexpeditionerna
ombyta besättning eller del deraf torde icke böra annat än undantagsvis
ifrågakomma.
Det vore derför af största vigt, att åtgärder redan nu vidtoges för
att snarast, i den mån sådant kunde ske, få den rådande bristen å
öfningsfartyg afhjelpt. Härvid kunde väl ifrågasättas att bygga fartyg
af betydligt större dimensioner än Jarramas; men då häraf skulle nödvändiggöras
en tyngre rigg å fartygen, än som för skeppsgossar vore
lämpligt, hade marinförvaltningen icke ansett sig böra föreslå till byggande
något fartyg af större typ än Jarramas.
Med instämmande i hvad chefen för skeppsgossekåren anfört och
med tillkännagifvande, att kostnaden för ett öfningsfartyg af Jarramas’
typ uppginge till 210,000 kronor enligt kostnadsberäkning, uppgjord i
marinförvaltningens ingeniörafdelning, hemställer marinförvaltningen, att
i proposition till näst sammanträdande Riksdag måtte för anskaffande af
ett öfningsfartyg för skeppsgossar begäras ett extra anslag af 210,000
kronor.
Lika med de myndigheter, som yttrat sig i denna fråga, finner jag
anskaffande af ett nytt öfningsfartyg för skeppsgossar, sedan antalet
skeppsgossar ökats öfver 400, vara oundgängligen behöfligt; men torde
kostnaden för detsamma kunna utan olägenhet fördelas på två år.»
Utskottet har icke kunnat lemna obeaktadt, hurusom, enligt hvad i
statsrådsprotokollet till punkten 19:o under denna hufvudtitel meddelas,
marinförvaltningen ansett, dels att den ståndpunkten numera torde föga
allvarligt vidhållas, som velat göra gällande, att den grundläggande örlogsmannautbildningen
ovilkorligen måste ske å riggadt fartyg, dels ock
att de för öfverflyttande af sjökadetternas öfningar från särskilda kadett
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
111
fartyg till pansarkryssare anförda skäl syntes med hela sin tyngd drabba
hvarje militärt utbildningssystem, som sökte vinna den åsyftade utbildningen
genom andra medel än sådana, hvilka kunde tänkas komma till
användande under verklig strid. Då det alltså synes vara fördelaktigt,
om åtminstone de äldre skeppsgossarnas öfningar kunde eg a rum å
stridsfartyg, samt i allt fall de nuvarande skeppsgossefartygen lemna
utrymme för en betydande del af skeppsgossekåren och utväg ej heller
lärer saknas att för ändamålet använda andra till flottan hörande riggade
fartyg, anser sig utskottet icke böra förorda Kongl. Maj:ts förslag om
anskaffande af ett ytterligare skeppsgossefartyg och hemställer derför,
att Kongl. Majrts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.
Beklädnad åt sjöbeväringen.
29:o) Uti punkten 29 under denna hufvudtitel har Kong]. Maj:t
föreslagit Riksdagen att till anskaffande af beklädnad åt sjöbeväringen
bevilja på extra stat för år 1903 ett anslag af 86,800 kronor.
Departementschefen har härom anfört följande.
»I sin underdåniga skrifvelse den 28 september 1900 angående utgifterna
under femte hufvudtiteln år 1902 anförde marinförvaltningen
i fråga om beklädnad åt sjöbeväringen följande.
Enligt af chefen för flottans stab verkstäld beräkning skulle, såvida
stammanskapet vid flottan hunnit vid ingången af år 1902 uppbringas
till den såsom erforderlig beräknade styrkan enligt 1898 års
organisation, behofvet af sjöbeväring för bemanning vid mobiliseringstillfälle
af flottans fartyg vid nämnda tidpunkt uppgå till minst 5,406
man förutom de 650 beväringsmän, hvilka såsom yrkesmän afsåges till
tjenstgöring å stationer och varf och hvilka i nödfall kunde begagna
egna kläder. Då vid 1900 års början funnos 4,050 ställ beväringsbeklädnad,
skulle således beklädnad saknas för 1,356 man. Marinförvaltningen
ansåge likväl, att utan risk anskaffningen af den bristande beklädnaden
kunde fördelas på två år och hemstälde derför, att samma
Angående anslag
till beklädnad
åt
sjöbeväringen.
[29.]
112
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Angående anslag
till transportmedel
å
varfven.
[30.]
summa, som beviljades af 1898 års riksdag, eller 105,500 kronor, måtte
äskas af 1901 års riksdag för anskaffning af fullständig beklädnad för
omkring 750 värnpligtige samt tilläggspersedlar för omkring 200 man
värnpligtige eldare under sjötjenstgöring.
Med anledning häraf föreslog Eders Kongl. Magt Riksdagen att
på extra stat för år 1902 bevilja ett anslag af 105,500 kronor; och
blef denna framställning af Riksdagen bifallen.
Återstående behofvet af beklädnad för sjöbeväringen skulle sålunda,
enligt den af chefen för flottans stab verkstälda beräkningen öfver vid
mobilisering erforderligt antal beväringsmän, utgöra 606 ställ, hvartill
skulle komma tilläggspersedlar för omkring 200 man värnpligtiga eldare
under sjötjenstgöring. Enligt förut vid anskaffning af dylik beklädnad
beräknadt pris per ställ skulle kostnaden härför uppgå till 86,780 kronor
eller i rundt tal 86,800 kronor; och har marinförvaltningen nu hemstält,
att sistnämnda belopp måtte äskas såsom extra anslag för år 1903.»
Under tillstyrkan af bifall till ifrågavarande förslag hemställer
utskottet,
att Riksdagen må till anskaffande af beklädnad
åt sjöbeväringen bevilja på extra stat för år 1903 ett
anslag af 86,800 kronor.
Transportmedel å varfven.
30:o) Kongl. Maj:t har uti punkten 30 under denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen att för anskaffande af transportmedel för flottans
varf bevilja på extra stat för år 1903 ett anslag af 78,500 kronor.
Angående ifrågavarande anslagsbehof har departementschefen till
statsrådsprotokollet meddelat följande:
»Sedan högste befälhafvaren för 1898 års kusteskader i underdånig
generalrapport föreslagit, att flottans stationer måtte sättas i stånd att
ombesörja eskaderns kolning, hvilket lättast borde kunna försiggå genom
att å stationerna förlägga till kolhålkar ändrade äldre fartyg och vid
behof bogsera dessa till eskaderns kolningsplatser, anförde varfscheferna
vid flottans stationer i häröfver afgifna yttranden, dels att varf
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
113
ven vore i saknad af transportmedel för verkställande af kusteskaderns
kolning, dels att flottans kolpråmar hvarken vore af den storlek och
styrka eller i öfrigt åt den beskaffenhet, att de lämpade sig för användning
på sätt högste befälliafvaren ifrågasatt. Derför föreslogs af varfschefen
i Stockholm byggandet för stationens behof af 4 kolpråmar af
jern eller stål, rymmande hvardera omkring 240 tons, och af varfschefen
i Karlskrona byggande antingen af 5 kolpråmar af jern eller stål, rymmande
hvardera 300 tons, eller af 6 dylika, rymmande hvar och en
250 tons.
Sedennera har varfschefen i Karlskrona uti skrifvelse till marinförvaltningen
den 30 augusti 1901 anfört, att, sedan hans nyssnämnda
förslag ^ afgafs, antalet stridsfartyg betydligt ökats och att ytterligare
under år 1902 tre l:a kl. pansarbåtar kunde förväntas blifva förlagda
vid Karlskrona station, men att deremot af de befintliga koltransportmedlen
två pråmar antagligen ej mycket längre torde förblifva användbara.
Den kolqvantitet, som nu kunde på en gång transporteras, äfven om
jemväl nämnda bristfälliga pråmar användes, uppginge endast till 720
tons. Derför måste ytterligare transportmedel snarast möjligt anskaffas,
för att flottans fartyg utan alltför stor tidsutdrägt skulle vid mobilisering
kunna kolas, och för att ersätta de äldre kolpråmarna, som snart
måste utrangeras. På grund häraf föreslår varfschefen, att 2 kolpråmar
af jern, lastande omkring 250 tons, måtte ofördröjligen byggas för en
beräknad kostnad af 38,000 kronor för hvardera, eller tillsammans
76,000 kronor.
Då det vore af största vigt, att vid inträffande mobiliseringstillfälle
kolning af flottans fartyg kunde verkställas så fort som möjligt, och
sjödugliga kolpråmar för kolning af fartygen äfven under fred vore
behöfliga, har marinförvaltningen i sin underdåniga skrifvelse den 24
september 1901 angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel
år 1903 hemstält, att hos nästa Riksdag måtte till byggande af 3
kolpråmar af jern eller stål, lastande 250 tons hvardera, af Indika 2
skulle tilldelas Karlskrona och 1 Stockholms varf, äskas på extra stat ett
anslag af 114,000 kronor.
Båda varfscheferna hafva jemväl framhållit behofvet af ökade
ammunitionstransportmedel för underlättande af en hastig mobilisering
samt i sådant afseende hemstält om beredande af medel, varfschefen i
Karlskrona för byggande af 3 artilleriammunitionspråmar och varfschefen
i Stockholm för anskaffande af 2 dylika pråmar. Sammanlagda kostnaden
härför har beräknats till 82,500 kronor. Marinförvaltningen har
Bih. till Riksd. Prot. 1902. 4 Samt. 1 Afd. 6 BLäft. 15
114
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
emellertid ansett anskaffningen af dessa pråmar kunna fördelas på 2 år
och derför i sin sistnämnda underdåniga skrifvelse hemstält om äskande
af anslag för år 1903 till byggande af 2 pråmar för Karlskrona varf
för en kostnad af 31,000 kronor och 1 pråm för Stockholms varf för
en kostnad af 18,000 kronor, eller tillhopa 49,000 kronor.
Vid mobiliseringstillfälle ligger stor vigt på en hastig proviantering
af stridsfartygen. För närvarande råder vid Karlskrona station
fullständig brist på lämpliga transportbåtar för proviantens förande från
lastbryggan vid Kungshall till fartygen. De varfsbåtar, som, ehuru för
ändamålet olämpliga, nu under fredstid användas, torde vid mobiliseringstillfälle
blifva erforderliga för varfvets eget behof. Marinförvaltningen,
som i sin nyssnämnda underdåniga skrifvelse den 24 september
1901 gjort framställning om anskaffande af provianttransportbåtar, har
uttalat den mening, att, med hänsyn till önskvärdheten af största möjliga
snabbhet vid provianteringen, det vore lämpligare att för ändamålet
anskaffa flera smärre transportbåtar, rymmande 60 dagars proviant
för en l:a kl. pansarbåt, än ett fåtal större dylika båtar. Kostnaden
för byggandet af en transportbåt af den storlek, som sålunda ansetts
lämplig, har af marinförvaltningens ingeniörafdelning beräknats till
7,000 kronor; och har marinförvaltningen hemstält, att medel för bygggande
af två sådana båtar måtte beredas.
Anslagsbehofvet för anskaffande af transportmedel för flottans varf
skulle sålunda enligt marinförvaltningens beräkning utgöra 177,000
kronor.
Af hänsyn till andra anslagsbehof anser jag, att ett så stort belopp
för ifrågavarande ändamål icke bör för år 1903 begäras, utan torde
anskaffningen under sistnämnda år lämpligen böra begränsas till
en kolpråm för Karlskrona station....................... kr. 38,000: —
en ammunitionspråm för Karlskrona station...... » 15,500: —
en » » Stockholms » » 18,000: —
en provianttransportbåt för Karlskrona station » 7,000: -
summa kronor 78,500: —.»
Utskottet anser sig, på grund af hvad i statsrådsprotokollet anförts,
böra tillstyrka beviljande af det begärda anslaget för nu ifrågavarande
ändamål. I afseende å provianttransportbåtarna, hvilka, enligt hvad
utskottet inhemtat, äro täckta pråmar, afsedda att bogseras, torde
emellertid böra tagas under öfvervägande, huruvida icke dylika äfven
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
115
skulle kunna erhållas genom förhyrning af enskilde tillhörig materiel,
så att byggandet för flottans räkning af dylika pråmar må kunna inskränkas.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, för anskaffande af transportmedel
för flottans varf bevilja på extra stat för år 1903
ett anslag af 78,500 kronor.
Materiel för tillfälliga sprängnings- och
kontramineringsarbeten.
31:o) Uti punkten 31 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att till materiel för tillfälliga sprängnings- och kontramineringsarbeten
bevilja på extra stat för år 1903 ett anslå o- af
40,000 kronor. '' ö
Af statsrådsprotokollet inhemtas härom följande:
»Under någon tid hafva pågått försök med en del nykonstruerad
ministeriel, såsom behållare, hylsor och dosor, laddade och apterade
för stubin- eller elektrisk antändning. Denna materiel är afsedd att tilldelas
flottans fartyg för att användas vid tillfälliga sprängningsarbeten
dels på land för förstörande af broar, jernvägar in. m., dels i våra
skärgårdar för undanrödjande af en fiendes tillfälliga spärrningar med
minor, stängselbommar, kettingar och dylikt. Dessa försök hafva under
år 1901 blifvit förda till slut och gifvit tillfredsställande resultat. Med
ledning af den sålunda vunna erfarenheten har marinförvaltningen ansett
sig kunna verkställa en beräkning af det närvarande behofvet af
dylik materiel och har, på grund af sålunda verkstäld beräkning, i sin
underdåniga skrifvelse den 24 september 1901 hemstält, att på extra
stat för år 1903 måtte äskas ett anslag för ifrågavarande ändamål å
40,000 kronor.»
Utskottet har emot förevarande framställning icke funnit anledningtill
erinran och hemställer,
att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts
i ämnet gjorda framställning, till materiel för tillfälliga
sprängnings- och kontramineringsarbeten bevilja
på extra stat för år 1903 ett anslag af 40,000 kronor.
Angående anslag
till materiel
för tillfälliga
sprängnings-
och
kontramineringsarbeten.
[31.]
116
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Kustsign alväsendet.
Ang. anslag 32:o) Kongl. Miij:t har föreslagit Riksdagen att för kustsignalvätlllväsendfr1"
sendet bevilja ett anslag å 300,000 kronor och deraf på extra stat för
j-gg j år 1903 anvisa 100,000 kronor.
Departementschefens anförande till statsrådsprotokollet angående
detta ärende är af följande lydelse:
»I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
beviljade 1891 års Riksdag till anläggning af signal- och telefonstationer
ett extra anslag af 92,000 kronor, hvaraf anvisats på extra stat
för år 1892 ett belopp af 46,000 kronor och för år 1893 återstående
46,000 kronor.
Uti det anförande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1891,
hvaruti dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet motiverade sin
hemställan om proposition i ämnet till Riksdagen, angafs det behöfliga
antalet signal stationer till 47 och telefonledningar till 26, af hvilket
antal dock endast 36 signal-och 14 telefoninrättningar ansågos böra
under fredstid anläggas. Hela kostnaden för samtliga de föreslagna
stationerna med ledningar beräknades till 259,450 kronor och kostnaden
för de anordningar, hvilka under fredstid borde vidtagas, till i rundt
tal 164,000 kronor. Deraf antogos 72,000 kronor vara att påräkna från
handels- och sjöfartsfonden samt från öfverskott å lots- och fyrmedlen,
hvarigenom den summa, som af andra statsmedel vore behöflig,
kunnat nedbringas till 92,000 kronor.
Sålunda antogs vid denna beräkning, att arbetena för komplettering
af signalstationernas materiel vid mobilisering skulle betinga en
kostnad af 95,450 kronor.
I skrifvelse den 9 november 1899 till chefen för sjöförsvarsdepartementet
anförde chefen för flottans stab, bland annat, följande.
Den beräkning öfver det behöfliga antalet signalstationer, hvilken
låg till grund för omförmälda proposition till 1891 års Riksdag, var
uppgjord utan föregången rekognoscering å ort och ställe — en åtgärd,
hvilken på grund af de dermed förenade kostnaderna ej gerna kunde
vidtagas, innan visshet vunnits, att medel för upprättande af ett kustsignalväsende
stode att erhålla. Sedan dessa medel beviljats, utfördes
rekognoscering af hela kusten i syfte att närmare bestämma platserna
för signalstationerna. Med stöd af den erfarenhet, hvilken förvärfvats
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
117
såväl dervid som under de senare årens omfattande krigsöfningar med
flottans fartyg, äfvensom med anledning af den utveckling, som flottans
hemliga farledssystem under senare tiden uppnått, hade det likväl befunnits
nödvändigt dels att något modifiera den ursprungliga planen för
signalstationernas lägen, dels ock att öka det från början föreslagna
antalet stationer, på det att vårt kustsignalväsende måtte kunna fylla
sin vigtiga uppgift. De ledningar, Indika nu återstode att bygga, vore
derför endast delvis desamma som de från början tillämnade, och vore
flertalet af de föreslagna nya signalstationernas ledningar af stor strategisk
betydelse.
Olägenheten af att först vid mobilisering utföra så betydande och
vigtiga arbeten som de, Indika enligt den nu uppgjorda planen erfordrades
för att sätta kustsign alväsendet i stånd att fylla sin uppgift,
läge i öppen dag. Den allmänna brådska, som mobiliseringens utförande
alstrade, torde nemligen komma att betydligt försena ledningarnas
byggande, och under tiden funnes ej tillräckliga medel att effektivt
öfvervaka kusten och befordra underrättelser om fiendens rörelser.
Då en energisk fiende med all sannolikhet kunde antagas begagna
sig af den snabbhet i krigsrörelsernas utförande, hvilken möjliggjordes
genom den högt dåfna beredskap, hvari de nutida flottorna hölles, för
att, genast från början af kriget tillgripa en kraftig offensiv, skulle
under krigets måhända afgörande skede en ytterst vigtig gren af vårt
kustförsvar, nemligen kustsignalväsendet, endast delvis vara i stånd
att fylla sin uppgift, om ej betryggande åtgärder i detta afseende vidtoges
redan i fredstid.
Visserligen torde ej samtliga de för fullkomnande af kustsignalväsendets
telefonförbindelser erforderliga åtgärderna behöfva vidtagas
redan före ett eventuel fredsbrott; men dessa åtgärder borde dock
redan i fredstid utföras i långt större utsträckning, än som varit möjligt
med de härför anvisade medlen. Särskilt vore det nödvändigt
att redan nu med telefonledningar förse de signalstationer, som afsåge
att sätta vår flytande krigsmateriel i stånd att draga full nytta af den
utveckling, flottans hemliga farledssystem uppnått. Derjemte erinrades,
att för signalstationerna erfordrades nedläggandet af undervattenskablar,
hvilka det torde vara svårt, om ens möjligt, att anskaffa från utlandet,
sedan order om mobilisering utgått.
På grund af det anförda hemstälde chefen för flottans stab om beredande
af medel för komplettering af kustsignalväsendets materiel.
Uti skrifvelse den 27 november 1901 har chefen för flottans stab
gjort förnyad framställning i ämnet.
118
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
I denna skrifvelse kar chefen för flottans stab framlagt kostnadsberäkningar
för anläggningen af de telefonförbindelser, hvilka äro erforderliga,
för att signalstationernas förbindelser redan i fredstid må
kunna anses på ett tillfredsställande sätt ordnade. Dessa kostnadsberäkningar
sluta på en summa af 131,116 kronor, hvartill skulle komma
2,675 kronor för påkoppling af fartygstelefoner samt 69,064 kronor
för materielutrustning af signalstationerna.
Vidare anför chefen för flottans stab i sistnämnda skrifvelse, att
de erinringar rörande kustsignalväsendet, hvilka inkommit från senaste
årens bevakningschefer och befälhafvare, äfvensom den allt mera framträdande
nödvändigheten af att redan i fredstid de delar af försvaret,
hvilka i händelse af mobilisering borde vara tidigast färdigrustade,
äfven måtte gifvas en hög grad af krigsberedskap, talade för att, utöfver
hvad förut framhållits rörande kustsignalväsendets telefonledningar,
äfven andra vigtiga anordningar för detsamma redan nu borde
fullbordas och ej uppskjutas till mobiliseringsögonblicket. Hit hörde
byggandet af utkiksställningar å de stationer, hvilkas läge ej medgåfve
fri utsigt, samt af bostäder för personalen vid vissa signalstationer.
För utkiksställningarna hade kostnaden beräknats till 5,300 kronor och
för bostäder åt personalen till 74,000 kronor.
Beträffande särskildt behofvet af bostäder för personalen har chefen
för flottans stab i förevarande skrifvelse anfört följande.
Hittills hade varit afsedt, att vid de signalstationer, der bostad
saknades, skjul skulle vid mobilisering genom vederbörande förmans
försorg uppföras för personal och telefonapparat m. in., hvarjemte
chefen för flottans stab ifrågasatt anskaffande af tält för att redan i
fredstid och vid mobilisering, intill dess skjul hunnit blifva uppförda,
tjena personalen till bostad.
Sedan emellertid den nya värnpligtslagen beredt möjlighet att
hålla vissa delar af flottans stridskrafter i ständig tjenstgöring, syntes
det vara nödigt, att kustsignalväsendet ordnades för ifrågakommande
tjenstgöring äfven under den kallare delen af året och under vanliga
fredliga förhållanden.
Då, med tanke på signalstationernas för väder och vind ofta utsatta
lägen och personalens behof af lugn och ostörd hvila efter en
ansträngande tjenstgöring samt på den dyrbara och delvis ömtåliga
materiel, som hörde till stationernas utrustning, det äfven under den
blida årstiden måste anses mindre tillfredsställande att för personal
och materiel endast hafva tält till bostad och förvaringsplats, torde
detta vid förekommande tjenst tidigt på våren och framförallt vinter
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
119
tid närma sig det omöjliga. Ännu mera gälde detta i händelse af verklig
mobilisering vintertid. Med hänsyn till signalstationens snabba
mobilisering och försättande i fullt tjenstbar! skick vore det jemväl
synnerligen fördelaktigt, att telefonledningarna finge sin afskafning inomhus
samt att såväl personal som telefonapparat och öfrig materiel
redan från första tjenstgöringsdagen egde nöjaktigt skydd.
Kostnaderna för att försätta kustsignal väsendet i ett fullt tjenstbar!
skick skulle således, enligt chefens för flottans stab förslag, utgöra
för telefonledningar till signalstationerna.......................... kr. 131,116
11 » för påkoppling af fartygstelefoner... » 2,675
.» materielutrustning af signalstationerna ....... » 69*064
» utkiksställningar........................................ >, 5,300
» bostäder för personalen vid vissa stationer .............. » 74,000
Summa kronor 282,155
Åt de förut för kustsignal väsendet tillgängliga medlen återstode
ännu odisponerade 39,871 kronor. Om denna summa samt den beräknade
kostnaden för anskaffande af tält, 2,960 kronor, eller tillhopa
42,831 kronor, frånräknades ofvannämnda summa, skulle alltså slutsumman
af de för kustsignalväsendets försättande i fullt tjenstbart
skick under fredstid erforderliga medlen utgöra 239,324 kronor, eller
i rundt tal 240,000 kronor.
Vidare har chefen för flottans stab i sin förutnämnda embetsskrifvelse
den 27 november 1901 beträffande gnisttelegraferingen anfört-, bland
annat, följande.
Med gnisttelegrafien hade ett betydelsefullt moment i underrättelseväsendet
tillkommit, och dess stora betydelse för fullständigande af
kustsignalväsendet kunde icke bestridas. Sedan frågan om vissa signalstationers
förseende med signalapparater för gnisttelegrafi underkastats
utredning till den omfattning, som på vår gnisttelegrafmateriels nuvarande
ståndpunkt och med ledning af de med denna materiel hittills
hos oss uppnådda resultat varit möjlig, hade deraf framgått, att ett
förstärkande af kustsignalväsendet genom införande af fasta stationer
för gnisttelegrafi ej i någon väsentlig mån komme att inverka på anskaffningen
af den för signalstationerna, enligt hvad ofvan angifvits,
erforderliga materielen. Af nämnda ratredning hade jemväl framgått,
att på grund _ af, bland annat, det tillbakadragna läge stationerna för
gnisttelegrafering i regeln måste erhålla, på det de, lätt upptäckta genom
sina höga ställningar, ej omedelbart måtte af fienden förstöras,
120
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
och deras af denna orsak betingade natur att ej kunna tjena såsom
bevaknings-, utan endast såsom kommunikationsstationer, gnisttelegraferingens
införande å fasta stationer i land ej komme att åvägabringa
någon nämnvärd rubbning beträffande vare sig de faststälda signalstationernas
antal och lägen eller ledningarnas till desamma framdragande.
Enligt uppgjord approximativ beräkning skulle med de räckvidder,
som antagligen kunde uppnås från fasta stationer i land med samma
slags apparater som de, hvilka varit i bruk på kusteskadern år 1901,
18 stationer erfordras å Sveriges kuster, Gotland och Oland inberäknade,
för att gifva utevarande fartyg möjlighet att, inom området Strömstad—
Umeå, städse stå i förbindelse med land och vederbörande bevakningschefer.
Emellertid ansåge sig chefen för flottans stab, med hänsyn till
materielens fortgående utveckling, ej nu kunna ifrågasätta hela kustsignalväsendets
kompletterande i detta hänseende.
Som frågan dock syntes vara af den vigt, att intet, som för oss
kunde bidraga till densammas snara lösning, borde försummas, ansåge
chefen för flottans stab, att, innan förslag om hela kustens förseende
med stationer för gnisttelegrafl väcktes, försök med nyssnämnda materiel
borde, om möjligt redan under nästkommande sommar, utföras från
vissa lämpligt valda fasta stationer i land.
På grund häraf tvekade chefen för flottans stab ej att hemställa,
att åtgärder måtte vidtagas för upprättande af 4 fasta stationer för
gnisttelegrafl. Kostnaden för hvarje station torde belöpa sig till omkring
15,000 kronor, hvadan kostnaden för de 4 föreslagna stationerna
skulle uppgå till omkring 60,000 kronor.
Öfver chefens för flottans stab föreliggande förslag har marinförvaltningen
den 6 sistlidne december afgifvit infordradt yttrande,
deruti marinförvaltningen förklarat sig icke hafva något att erinra mot
de af stabschefen föreslagna åtgärderna, livilka otvifvelaktigt skulle
komma att lända landets försvar till stort gagn, samt tillstyrkt, att för
ifrågavarande ändamål måtte af näst sammanträdande Riksdag äskas ett
anslag å tillhopa 300,000 kronor.
Sedan Eders Kongl. Maj:t den 29 november 1901 utfärdat nådig
förordning angående personalens vid lots- och fyrinrättningarna tjenstgöringsskyldighet
vid flottan samt i öfrigt meddelat föreskrifter angående
signalstationernas bemanning och den derför afsedda personalens
öfvande, synes det mig vara af stor vigt, att åtgärder vidtagas för att,
beträffande telefonförbindelserna och öfrig materiel, försätta signalstationerna
i fullständigt skick.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
121
Lotsverkets tillgångar medgifva för närvarande icke något bidrag
för ifrågavarande ändamål. Ej heller lärer något anslag från handelsocli
sjöfartsfonden kunna härför ifrågasättas, då de nu föreslagna åtgärderna
endast i ganska ringa mån skulle medföra något direkt gagn
för handelssjöfarten.
Då emellertid icke hela den nu föreslagna summan torde vara erforderlig
för år 1903, hemställer jag i underdånighet, det täcktes Eders
Kong!. Magt föreslå Riksdagen
att för kustsignalväsendet bevilja ett anslag å 300,000 kronor och
deraf på extra stat för år 1903 anvisa ett belopp af 100,000 kronor.»
Då ett tillfredsställande ordnande af kustsignalväsendet måste anses
vara för vårt försvar, både till sjös och till lands, af en synnerligen
stor betydelse, och då utskottet emot de i sådant afseende nu föreslagna
anordningarna icke funnit anledning till erinran, hemställer utskottet,
att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts
nu ifrågavarande framställning, för kustsignalväsendet
bevilja ett anslag å 300,000 kronor samt deraf på
extra stat för år 1903 anvisa ett belopp af 100,000
kronor.
Artilleriinventariekammare i Karlskrona m. m.
33:o). Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för uppförande af
ny artilleriinventariekammare i Karlskrona bevilja ett anslag af 225,000
kronor och deraf anvisa på extra stat för år 1903 112,500 kronor.
Departementschefen har beträffande denna framställning anfört
följande:
»För kustartilleriets förläggning i Karlskrona fästning erfordras,
såsom jag i det följande torde få närmare utveckla, anläggande af en
kasern å den plats, der det nuvarande, af trä uppförda, åldriga tyghuset
är beläget. Med anledning häraf anmodade jag marinförvaltningen
att i sammanhang med afgifvande af ett från detta embetsverk och
chefen för fortifikationen infordradt förslag angående kustartilleriets
förläggning i Karlskrona jemväl inkomma med förslag till ny artilleriinventariekammare.
Med embetsskrifvelse den 3 sistlidne december bär marinförvaltBih.
till Rikd. Prut. 1902. 4 Samt. 1 A/d. 6 Haft. 16
Ang. anslag
till artilleriinventariekammare
i
Karlskrona
m. m.
[33.]
122
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
ningen öfverlemna! ett af cheferna för artilleri- och ingeniördepartementen
i Karlskrona uppgjordt och af varfschefen derstädes till marinförvaltningen
insändt förslag till sådan byggnad.
Enligt detta förslag skulle byggnaden förläggas söder om den nuvarande
ar tilleriinventariekam maren samt uppföras af tegel med balklag
af jern och golf af beton, utom i bottenvåningen, der träbjelkar och
golfplank från gamla tyghuset vore afsedda att användas. Af ingeniördepartementet
har beräknats, att byggnaden kan på den föreslagna
platsen, der grunden är god, uppföras för en kostnad af omkring
225,000 kronor. Härtill skulle emellertid komma en kostnad af, efter
olika alternativ, 26,000 eller 25,000 kronor för den nu i gamla tyghuset
befintliga artillerimaterielens förvaring under byggnadstiden, i
hvilken sistnämnda kostnad icke inräknats kostnaden för materielens
förflyttning till annan byggnad.
Marinförvaltningen, som, lika med varfschefen, ansett det alternativ
för den provisoriska förvaringen af materielen, hvilket skulle medföra
en utgift af 25,000 kronor, vara att föredraga, hemställer, att de för
ändamålet erforderliga medel, tillhopa 250,000 kronor, måtte af nästsammanträdande
Riksdag äskas, deraf för år 1903 hälften, eller 125,000
kronor.
I)å jag, som icke har något att erinra vid det uppgjorda byggnadsförslaget,
anser, att medel för den provisoriska förvaringen af artillerimaterielen
under byggnadstiden böra kunna beredas utan att extra anslag
behöfver derför afses, tillstyrker jag i underdånighet, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för uppförande af ny artilleriinventariekammare i Karlskrona
bevilja ett anslag af 225,000 kronor och deraf anvisa på extra stat för
år 1903 ett belopp af 112,500 kronor.»
Då den erforderliga nya kasernen för kustartilleriet i Karlskrona
måste, enligt hvad departementschefen anfört, förläggas å den plats,
som nu upptages af det nuvarande åldriga tyghuset, blifver det nödvändigt,
att detta hus rifves, och såsom en följd deraf måste ny tyghusbyggnad
uppföras. Utskottet har icke funnit något att erinra mot hvad
Kongl. Maj:t nu i sådant afseende föreslagit och hemställer derför,
att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts
ifrågavarande förslag, för uppförande af n}7 artilleriinventariekammare
i Karlskrona bevilja ett anslag af
225,000 kronor och deraf anvisa på extra stat för år
1903 ett belopp af 112,500 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
123
Mobiliseringskaj å varfvet i Karlskrona.
34:o). Kong]. Maj:t har uti punkten 34 under denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen att för påbörjande af en mobiliseringskaj å flottans
varf i Karlskrona bevilja på extra stat för år 1903 ett anslag af 191,170
kronor.
Departementschefen har till statsrådsprotokollet i detta ämne yttrat
följande:
»Sedan varfschefen vid flottans station i Carlskrona uti skrifvelse
till marinförvaltningen den 31 januari 1896, med anledning af otillräckligheten
af det kajutrymme, som funnes att tillgå inom stationens varfsområde
för fartygens snabba mobilisering, framstält förslag om att vid
den östra varfshamnens norra sida eller den s. k. artillerigården utflytta
kajen söder om in ventariekamm a ren n:o 1 i jemnbredd med högvaktskajen
och förlänga den sålunda utflyttade kajen i ostlig riktning
till det nuvarande stängslet, som skulle ersättas af en vågbrytare af
sten, framhöll varfschefen i skrifvelse den 16 december 1897 ånyo det
oundgängliga behofvet af en mobiliseringskaj vid stationen och anförde
dervid, bland annat, att detta behof gjorde sig alltmera känbart, i den
mån antalet af flottans fartyg ökades; att fartyg i l:a och 2:a beredskap,
med den hastighet, hvarmed fartyg numera måste kunna utrustas,
sedan de undergått nödiga underhållsarbeten, såsom dockning m. m.,
icke kunde qvarligga i de trånga svajningsrummen vid nya dockorna,
utan måste genast, efter det nämnda arbeten afslutats, förläggas vid
en plats, der de hastigt kunde förses med utredning m. m. och hvarifrån
de lätt och snabbt kunde gå till sjös; att, till förekommande deraf,
att de kusteskadern tillhörande fartyg, hvilka äro förlagda till Carlskrona,
skulle kunna äfventyra att vid ett hastigt krigsutbrott blifva instängda
derstädes, det vore af största vigt, att dessa fartyg kunde åtminstone
lika hastigt som en eventuel fiendes blifva mobiliserade och således
satta i stånd att oantastade gå till sjös för att utföra dem atibefalda
uppdrag; samt att för en snabb mobilisering af fartygen i främsta
rummet erfordrades en mobiliseringskaj i närheten af inventarieförråden
och att en dylik i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det år 1896
från varfvet afgifna förslaget torde vara lämplig.
Sedan marinförvaltningen härefter anmodat varfschefen att inkomma
med ritning och kostnadsförslag till en kajbyggnad i förlängning af
Ang. anslag
till mobiliseringskaj
ä
varfvet i
Karlskrona.
[34.]
124
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
och i ostlig riktning från högvaktskajen, öfverlemnade varfschefen med
skrifvelse den 20 december 1898 ritningar och kostnadsförslag till en
mobiliseringskaj i öfverensstämmelse med den sålunda af marinförvaltningen
meddelade föreskrift.
Enligt detta förslag skulle kaj byggnadsarbetet kunna utföras i 4
delar, så att af den beräknade kostnaden för hela kaj anläggningen,
761,170 kronor, skulle belöpa
å |
delen |
n:o |
1 .................... |
.................................. kronor |
191,170: — |
» |
)) |
» |
2 ................... |
.................................... » |
184,000: — |
)) |
3 ...................... |
...................................... » |
187,000: — och |
||
5) |
)) |
4 ....................... |
.................................... )> |
199,000: — |
|
Summa kronor |
761,170: — |
I skrifvelse den 29 september 1899 till dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet
anförde marinförvaltningen, bland annat, att, då
de nuvarande förläggningsplatserna vid varfvet i dockor och svajningsrum
icke kunde begagnas vid fartygens mobilisering, enär de måste
uteslutande af ses för fartyg, å hvilka nödvändiga reparations- och underhållsarbeten
skulle utföras, det borde erkännas, att den föreslagna
mobiliseringskajen borde komma till utförande så snart sig göra läte.
Mot varfschefens ritning och kostnadsförslag samt den föreslagna fördelningen
af arbetet i fyra delar hade marinförvaltningen icke något
att erinra.
Marinförvaltningen hemstälde derför om godkännande af den i
nyssnämnda ritning föreliggande planen till anläggning af en mobiliseringskaj
å Carlskrona varf; hvarjemte marin förvaltningen i underdånig
skrifvelse samma dag angående utgifterna under riksstatens femte
hufvudtitel år 1901 hemstälde, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos
Riksdagen äska till anläggning af l:a delen af ifrågavarande kaj ett
extra ordinarie anslag för år 1901 af 191,170 kronor.
Någon proposition till Riksdagen har emellertid hittills icke blifvit
i detta ämne aflåten.
Sedan marinförvaltningen nu i sin underdåniga skrifvelse den 24
september 1901 förnyat sin framställning om äskande af anslag för ifrågavarande
ändamål, har jag i ärendet infordrat jdfrande från väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen; och har denna styrelse, enligt embetsskrifvelse
den 4 innevarande januari, icke funnit något att erinra mot det af
marinförvaltningen förordade förslaget vare sig i tekniskt afseende eller
beträffande kostnadsberäkningen.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
125
Den af marint or välta ingen i ämnet gjorda framställningen anser
jag mig böra på det kraftigaste understödja. De af såväl varfschefen
som marinförvaltningen anförda skäl synas mig till fullo ådagalägga
angelägenheten af, att tillgodoseendet af ifrågavarande behof icke längre
undanskjutes; och mot ritningen och kostnadsförslaget har jag icke
något att anmärka.»
Utskottet, som anser anläggandet af nu ifrågavarande kaj vara ett
vigtig^ led i de anordningar, som erfordras för att underlätta flottans
snabba mobilisering, och af de till ärendet hörande handlingar inhemtat,
att detsamma utgör ett af de mest brådskande behofven vid flottans
varf i Karlskrona, hemställer,
att Riksdagen må, med bifall till Kong!. Maj:ts
förevarande framställning, för påbörjande af en mobiliseringskaj
å flottans varf i Karlskrona bevilja på
extra stat för år 1903 ett anslag af 191,170 kronor.
Förstärkning af arbetskrafterna i marinförvaltningen
och vid flottans civilstat.
35:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för tillfällig förstärkning
af arbetskrafterna i marin/arv ältning en och vid flottans civilstat
bevilja på extra stat för år 1903 ett anslag af 11,800 kronor.
Departementschefen har härom anfört:
»Såsom jag redan vid behandlingen af de ordinarie anslagen anmält,
har marinförvaltningen i sin underdåniga skrifvelse den 24 september
1901 angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel
för år 1903 framhållit behofvet af ökade anslag till marinförvaltningen
och till flottans civilstat. I detta ämne har marinförvaltningen
i särskild underdånig skrifvelse af samma dag ytterligare anfört följande.
Ur den kraftiga utveckling, hvaråt flottan beträffande såväl ökningen
af dess materiel som ock deraf påkallad ökning af den militära
personalen käft att glädja sig under de senare åren, hade framträdt
krafvel, på ökad kraftutveckling af den del af flottans administrativa
maskineri, som utgjordes af den civila tjenstemannapersonalen inom
marinförvaltningen och af flottans civilstat. Hvad anginge marinföp
-
Ang. anslag till
förstärkning
af arbetskrafterna
i marinförvaltningen
och vid flottans
civilstat.
[35.]
126
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
valtningen, hade detta kraf ej blott låtit sig af nämnda allmänna grund
förnimmas, utan kunde till följd af tillkomsten af en helt ny organisation,
kustartilleriet, förväntas blifva inom den allra närmaste framtiden
ännu mera känbar! Svårigheten att med för närvarande tillgängliga
krafter motsvara samma kraf hade vid olika tillfällen blifvit påpekad,
men om man undantoge uppförandet å ordinarie stat af eu advokatfiskal
i marinförvaltningen och anvisande af medel för tillfälligt anställande
af ett kanslibiträde hos stationsbefälhafvaren vid flottans station
i Karlskrona, hade icke någon åtgärd vidtagits i syfte att ordna hithörande
förhållanden.
Hvad då först anginge mar inför v ältning en, så hade embetsverket i
sitt den 14 december 1900 afgifna underdåniga utlåtande öfver kustartillerikomiténs
betänkanden och förslag framstält behofvet af ökning
af embetsverkets tjenstemän och vaktbetjening för utförande af göromålen
inom embetsverket, hvilka genom kustartilleriets tillkomst kunde
förväntas blifva i betydlig mån ökade. Under medgifvande, att nämnda
behof nog komme att inträda, hade dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet
likväl, enär behofvet då ännu ej kunde med säkerhet
bedömas, ansett sig icke böra i berörda syfte förorda någon framställning
till 1901 års Riksdag.
Då emellertid den njm organisationen af kustartilleriet skulle träda
i tillämpning med 1902 års början, från och med hvilken tid marinförvaltningen
finge dels inträda i utöfningen af den tekniska och ekonomiska
öfverstyrelsen jemväl öfver kustartilleriet med dess båda administrativa
enheter, Vaxholms och Carlskrona kustartilleriregementen,
hvartdera med sin särskilda ekonomi, dels i sig upptaga en ny afdelning,
fortifikationsafdelningen, hvaraf följde en särskild ökning i göromålen
för embetsverkets civilafdelning och kansli, måste, såvida med
visshet skulle kunna påräknas, att embetsverket skulle blifva i stånd
att i behörig ordning fullgöra sina åligganden, detsamma^ arbetskrafter
redan från och med ingången af år 1902 förstärkas.
Dertill funnes vid ofvan anförda förhållanden icke annan utväg, än
att, af Eders Kong! Maj:t bereddes medel för anskaffande för embetsverk
ets räkning af tillfällig arbetskraft för år 1902 och att hos Riksdagen
äskades extra anslag för ändamålet för år 1903.
I sådant afseende hade, vid anstäld beräkning af behofvet, marinförvaltningen
funnit detta kunna tills vidare afhjelpas, om embetsverkets
civilafdelning och kansli erhölle ytterligare hvar sin amanuens och
om den till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän i öfrigt anvisade
medelstillgången blefve i någon mån förstärkt.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
127
För närvarande funnes å civilafdelningen eu och å kansliet två
amanuenser, hvilka hvardera njöte ett arfvode af 1,000 kronor om året.
Detta amanuensarfvode, beräknadt för minst 3 timmars arbete om dagen,
vore mindre än i flertalet öfriga embetsverk och måste höjas till
åtminstone 1,200 kronor om året, såvida icke för embetsverket skulle
uppstå svårighet att erhålla amanuenser för längre tid än den, hvarunder
de tillhörde nybörjareklassen. Genom anställande af ytterligare
en amanuens å civilafdelningen och eu å kansliet samt genom medelsanvisning,
hvarmed gratifikationer till något afsevärdare belopp än hittills
skulle kunna tilldelas de för närvarande till antalet nio e. o. tjenstemän
i embetsverket, som icke vore amanuenser, hvilket utgjorde vilkoret
för att af dem skulle kunna kräfvas mer arbete än hittills, syntes
behofvet af ökad arbetskraft kunna för den närmaste tiden nödtorftligen
afhjelpas.
Å marinförvaltningens stat funnes för närvarande anvisadt 8,500
kronor till vikariatsersättning, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga
biträden. Nämnda belopp fördelades på följande sätt:
ersättning til! vikarier under de civila embets- och tjen
-
stemännens semester ........... |
............................................ kr. |
1,125 |
— |
renskrifning å kansliet .................... |
.......................................... » |
1,440 |
— |
2 amanuenser å kansliet och 1 å |
civilafdelningen ............ » tjenstemän i embetsver- |
3,000 |
— |
ket ........................................... |
....................................... D |
2,325 |
— |
e. o. vaktmästare ............................ |
...............................,........)) |
610 |
— |
Summa kronor |
8,500 |
— |
För ofvan omförmälda erforderliga ökning af nuvarande 3 amanuensers
arfvoden till 1,200 kronor erfordrades ett årligt belopp af tillhopa
................................................................................................... kr. 600: —
Till förstärkning af arbetskrafterna beliöfdes:
för anställande af ytterligare 2 amanuenser med arfvode
af 1,200 kronor hvar ....................................................... » 2,400: —
till gratifikationer åt öfriga e. o. tjenstemän samt aflöning
af ytterligare eu e. o. vaktmästare ..................... » 1,500: —
Summa kronor 4,500: —
Beträffande flottans civilstat anför marinförvaltningen i detta sammanhang
följande.
Vid flera tillfällen hade under de senare åren behofvet af för -
128
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
stärkning af personalen vid denna stat föranledt framställningar från
stationsbefälhafvare och varfschefer.
Så hade stationsbefälhafvaren i Karlskrona i skrifvelse den 5 oktober
1894 till chefen för sjöförsvarsdepartementet väckt förslag om
ändringar i staten för civilstaten i syfte af dennas förstärkning, hvilket
förslag, sedan yttrande deröfver afgifvits af marinförvaltningen, öfverlemnats
till den då arbetande reglementskommissionen.
Derefter och sedan stationsbefälhafvaren i Karlskrona ånyo fästat
uppmärksamheten på den i hans förenämnda skrifvelse omförmälda
angelägenhet, samt marinförvaltningen, som af chefen för sjöförsvarsdepartementet
erhållit uppdrag att inkomma med yttrande och förslag
i fråga om de åtgärder, som kunde finnas erforderliga för uppehållande
tills vidare af sekreteraregöromålens hos stationsbefälhafvaren behöriga
gång, uti afgifvet yttrande anfört, att då nytt reglemente för flottan,
I delen, med tilläfventyrs nya bestämmelser angående civilstaten, vore
att förvänta, den ifrågakomna angelägenheten syntes böra blifva föremål
för allenast interimistiskt ordnande, och i sådant afseende afgifvit förslag,
hade genom nådigt bref den 18 november 1898 förordnats, att
under år 1899 i stationsbefälhafvarens i Karlskrona expedition ett biträde
finge af stationsbefälhafvaren anställas med närmare angifna skyldigheter,
samt att till godtgörelse åt ett sådant biträde finge af särskildt
anvisade medel användas ett belopp af högst 1,500 kronor.
Uti det af reglementskommissionen afgifna förslag till reglemente
för flottan, del I, fans emellertid icke intagen någon bestämmelse i syfte
att förstärka civilstaten.
Uppå särskilda underdåniga framställningar hade enahanda medgifvande
som uti berörda nådiga bref den 18 november 1898 meddelats
för åren 1900 och 1901 genom nådiga blefven den 2 mars och
den 9 november 1900.
Vidare och sedan varfscliefen vid flottans station i Karlskrona i
skrifvelse till marinförvaltningen hemstält om utverkande deraf, att vid
varfscliefens kansli blefve på ordinarie stat tillsatt en registrator med
värdighet och aflöningsförmäner lika med revisors, samt att, intill dess
sådant kunde ske, ett belopp af 1,500 kronor blefve årligen från och
med år 1901 stäldt till varfschefens förfogande, på det att de kansliet
åliggande göromål måtte kunna inom behörig tid utföras, hade marinvaltningen
i underdånig skrifvelse den 13 november 1900 anfört, att
då frågan om erforderlig ökning af flottans civilstat inom kort torde
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
129
blifva föremål för särskild utredning-, embetsverket icke ansåge sig för
det dåvarande böra göra framställning om aflåtande till Riksdagen af
nådig proposition om inrättande af en registratorstjenst vid varfschefens
expedition, men att då behofvet af förstärkning af arbetskrafterna
i varfschefens kansli vore otvifvelaktigt, marinförvaltningen ansåge sig
böra hemställa, att, i likhet med hvad redan egde rum vid stationsbefälhafvarens
expedition, ett biträde måtte få af varfschefen från och
med år 1901 anställas och att till biträdets aflöning måtte få användas
1,500 kronor för år räknadt, men genom embetsskrifvelse från chefen för
sjöförsvarsdepartementet den 23 november 1900 hade meddelats, att
vid ärendets föredragning Kongl. Maj:t ej funnit skäl att till marinförvaltningens
hemställan lemna bifall.
Uti skrifvelse till marinförvaltningen den 5 januari 1901 hade
stationsbefälhafvaren i Stockholm, med öfverlemnande af en utaf varfschefen
gjord framställning i ämnet, hemstält, att marinförvaltningen
ville föranstalta antingen om civilstatens vid stationen tillökande med
en ordinarie kammarskrifvare eller ock om beredande af medel till belopp,
som motsvarade en ordinarie kammarskrifvares aflöningsförmåner, på
det att dermed måtte kunna aflönas en e. o. kammarskrifvare för tjenstgöring
å varfvet, men med anledning af innehållet i chefens för sjöförsvarsdepariementet
nyssnämnda embetsskrifvelse till marinförvaltningen
hade embetsverket ansett stationsbefälhafvarens skrifvelse icke för
det dåvarande böra föranleda någon vidare åtgärd af embetsverket.
Med åberopande af motiveringen uti sin ofvan omförmälda framställning
till stationsbefälhafvaren hade sedermera varfschefen i Stockholm
i skrifvelse till marinförvaltningen den 31 augusti 1901 hemstält
dels om utverkande deraf, att vid hans kansli måtte få på ordinarie stat
anställas eu registrator med värdighet och löneförmåner motsvarande
varfvets förrådsförvaltares, dels att, intill dess frågan härom kunde
blifva afgjord, sådan anordning, som afsetts i hans förberörda framställning
till stationsbefälhafvaren, måtte blifva vidtagen.
1 skrifvelse den 27 augusti 1901 angående beräknande af utgifterna
under år 1903, hade, sedan kamreraren vid flottans station i Stockholm
hos stationsbefälhaf varen för vederbörlig åtgärd anmält, att räkenskapskontorets
vid stationen ordinarie personal behöfde skyndsamt ökas med
minst en revisor, två kammarskrifvare och en vaktmästare, stationsbefälhafvaxeti,
under anförande, bland annat, att civilstatens nuvarande
personal, beräknad efter behofvet vid en långt tillbaka liggande tidsperiod,
icke kunde på ett reglementsenligt sätt uppehålla göromålen,
liih. till Riksd. Prat. 1902. å Samt. 1 Afd. 6 Hä/t. 17
130
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
och att större fordringar än som nu stäldes på stationens tjensteman i
fråga om tjenstgöringstid icke kunde reglementsenligt uppställas, hemstält,
dels att marinförvaltningen i förslag till stat för år 1903 måtte
upptaga nu angifna behof af ökade arbetskrafter, dels ock, med erinran
om sin förut nämnda skrifvelse den 5 januari 1901 angående behofvet
af ytterligare en kammarskrifvare på varfvet, att antalet nya kammarskrifvaretjenster
vid stationen måtte ökas till tre.
Att en förstärkning af arbetskrafterna vid civilstaten vore af nöden,
ansåge marinförvaltningen uppenbart vid blott en tanke på den ökning
af materiel och personal vid flottan och den utsträckning af arbetena
vid varfvet och af flottans öfningar med deraf följande användning af
allt flere civila tjenstemän för tjenstgöring ombord, som under de senare
åren egt rum och ännu fortfore, och på den häraf framkallade tillväxt
af alla de göromål, som tillhörde civilstatens personal. Det tryckande
behofvet i nämnda hänseende hade äfven genom stationsmyndigheternas
omförmälda skrivelser blifvit tillräckligt vitsordadt.
Då emellertid vid sidan häraf qvarstode det på senare tid vid flere
tillfällen, stundom såsom en förutsättning för af myndigheter afgifna
yttranden och förslag, framstälda yrkandet på en omorganisation af
civilstaten, och denna fråga torde böra utredas och pröfvas, innan
ändring i ordinarie staten för civilstaten vidtoges, hade marinförvaltningen,
under förutsättning att sådan utredning, som nu vore nämnd,
blefve under den närmaste framtiden föremål för åtgärd från Eders
Kongl. Maj:ts sida, icke heller nu ansett sig kunna föreslå ändring i
berörda stat.
Att längre låta anstå med åtgärder för afhjelpande tills vidare af
det mest trängande behofvet af förstärkta arbetskrafter vid civilstaten,
läte sig likväl icke göra. Den utväg, som härvid erbjöde sig, syntes
enligt marinförvaltningens tanke vara att Kongl. Maj:t täcktes hos
Riksdagen för nödtorftig förstärkning af civilstaten äska anslag å extra
stat för år 1903 och för tiden intill dess bereda de för ändamålet
oundgängligen behöfliga medlen. Uti det e. o. anslag, som sålunda
skulle begäras, torde äfven böra inbegripas det belopp af 1,500 kronor
om året, som för tillfälligt biträde vid stationsbefälhafvarens i Karlskrona
kansli varit honom de senare åren anvisadt. Med inbegrepp af
nämnda biträde syntes alltså, med ledning af nu åberopade framställningar,
det behof, som närmast skulle behöfva fyllas, kunna, för år
räknadt, angifvas sålunda:
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
131
vid Karlskrona station:
för anställande af ett biträde i stationsbefälhafvarens
kansli.................................................................................. kronor 1,500: —
ett d:o i varfschefens d:o............................................ » 1,500: —
vid Stockholms station:
för varfschefens kansli:
ett biträde med aflöning, motsvarande kammar skri f
vares
aflöningsförmåner ................................................ » 1,500: —
för räkenskapskontoret:
en kammarskrifvare, förordnad såsom revisor, skilnaden
mellan hans egna och revisors tjenstgörings
-
penningar................................................................... » 400: —
två e. o. kammarskrifvare å 1,200 kronor hvardera... » 2,400: —
Summa kronor 7,300: —
Om med sistnämnda belopp sammanlades förut an
gifna
behof för marin förvaltningen......................... » 4,500: —
skulle.......................................................................... kronor 11,800: —
utgöra hvad som borde å extra stat hos Riksdagen äskas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer marinförvaltningen,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos nästkommande Riksdag äska
till förstärkning af arbetskrafterna inom marinförvaltningen och flottans
civilstat ett e. o. anslag för år 1903 af 11,800 kronor.
Under erinran derom, att jag, på sätt jag i det föregående omförmält,
har för afsigt att under den närmaste framtiden hemställa om en
utredning rörande omorganisation af flottans civilstat, får jag, då det
af marinförvaltningen i förevarande skrifvelse framhållna behofvet af
extra anslag för år 1903 till ifrågavarande ändamål torde vara oafvisligt,
underdånigst hemställa, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen
att för tillfällig förstärkning af arbetskrafterna i marinförvaltningen
och vid flottans civilstat bevilja på extra stat för år 1903 ett anslag
af 11,800 kronor.»
132
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Ang. anslag
till sjökrigsskolan.
[36.]
Ang. anslag
till kustbefästningarna.
[37.]
Utskottet, som finner af hvad sålunda i statsrådsprotokollet anförts
framgå, att de nu ifrågasatta förstärkningarna i arbetskrafterna
inom marinförvaltningen och flottans civilstat äro af behofvet påkallade,
anser sig, i afvaktan på den omorganisation af flottans civilstat, som
stälts i utsigt att snarast möjligt ega rum, böra biträda nu föreliggande
förslag, och hemställer,
att Riksdagen må, för tillfällig förstärkning af
arbetskrafterna i marinförvaltningen och vid flottans
civilstat bevilja på extra slät för år 1903 ett anslag
af 11,800 kronor.
Sjökrigsskolan.
36:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till löneförbättring
åt lärarne vid sjökrigsskolan bevilja på extra stat för år 1903 ett anslag
af 1,860 kronor.
I öfverensstämmelse med departementschefens hemställan och i
likhet med hvad under en följd af år egt rum, hemställer utskottet,
att Riksdagen må till löneförbättring åt lärarne
vid sjökrigsskolan, utöfver de belopp, som enligt medgifvande
af 1881 och 1888 årens Riksdagar få användas
af kadetternas terminsafgifter, anvisa för år 1903
ett extra anslag af 1,860 kronor med det dervid för
löneförbättringens erhållande fästade vilkor, att den,
som vill deraf komma i åtnjutande, icke må, jemte
sin lärarebefattning vid sjökrigsskolan, utöfva lärareverksamhet
vid någon privat undervisningsanstalt för
inträde i nämnda skola.
Kustartilleriet.
Kustbefästningarna.
37:o) Uti punkten 37 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t
i statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att för fortsättande af
Statsutskottets Utlåtande N;o 6.
133
arbetena å rikets kustbefästningar bevilja ett anslag af 1,696,400 kronor
samt deraf på extra stat för år 1903 anvisa 590,000 kronor.
Statsrådsprotokollet innehåller härom följande anförande af departementschefen:
»I
sin underdåniga skrifvelse den 24 september 1901 angående utgifterna
under riksstatens femte hufvudtitel år 1903 hemställer marinförvaltningen
— under hänvisning till särskild underdånig skrifvelse,
som framdeles komme att aflåtas, — att Eders Kongl. Maj:t täcktes
till förstärkning af det fasta kustförsvaret äska för år 1903 ett extra
anslag af 590,000 kronor.
Sedan derefter såväl chefen för fortifikationen som generalfälttygmästaren
och inspektören för artilleriet, såsom svar å af marinförvaltningen
gjorda förfrågningar, inkommit med skrifvelser, af hvilka chefens
för fortifikationen åtföljdes af ett till Eders Kongl. Maj:t stäldt
memorial angående extra ordinarie anslagen till rikets kustbefästningar
för åren 1903 —1905 samt särskildt för år 1903, har marinförvaltningen,
med öfverlemnande af nämnda memorial jemte generalfälttygmästarens
skrifvelse, i underdånig skrifvelse den 4 oktober 1901 afgifvit vidare
yttrande i ämnet.
I chefens för fortifikationen omförmälda underdåniga memorial åt
den 30 september 1901 anföres hufvudsakligen följande.
Då med ingången af år 1902 rikets fasta kustförsvar komme att
underordnas sjöförsvarsdepartementet, blefve häraf en följd, att anslagen
till rikets fasta försvar hädanefter komme att fördelas mellan fjerde och
femte hufvudtitlarna, hvarför ock särskilda underdåniga framställningar
om anslag dels till det fasta kustförsvaret, dels till landfästningarna
borde göras. Chefen för fortifikationen ansåge sig på grund häraf nu
böra i underdånighet anmäla 1903 års anslagsbehof för rikets kustbefästningar.
Hvad först vidkomme Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning, så
utginge sista återstoden af det för densamma senast beräknade och af
Riksdagen beviljade anslag redan under år 1902, då försvarsverken
också skulle blifva fullbordade till den af 1897 års befästningskomité
föreslagna omfattning, ehuru detta på grund af en del förhållanden,
som försvårat förarbetenas jemna bedrifvande, sannolikt ej kunde ske
förrän under år 1903. Emellertid återstode ännu en del utgifter, som
icke med säkerhet kunde till sin storlek beräknas, såsom kostnaden för
förvärfvandet af behöflig mark för återstående försvarsanordningar,
134
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
hvarförutom expropriationsförrättning för förvärfvande å Edholmen af
mark, som tagits i anspråk för försvarsanordningarna vid inloppet till
Kodjupet, påginge, och utgången af detta mål kunde ännu icke ens
tillnärmelsevis angifvas. Vidare hade vissa arbeten visat sig blifva
något dyrare, än senast beräknats, exempelvis försänkningarna i Bullerholmssundet,
för hvilka kostnaderna i följd af bankarnes upprepade
gånger inträffade sjunkning uppgått till långt mera, än hvad derför
beräknats, och ännu återstode en del arbeten å dessa försänkningar.
Slutligen hade det visat sig, att genom inträffade omständigheter, som
ej kunnat förutses, kostnaderna för vissa af batterierna å Vermdön
torde blifva något dyrare, än man beräknat. Huruvida besparingar på
andra arbeten kunde uppstå, tillräckliga för att täcka de ökade utgifter,
som af sistnämnda förhållanden förorsakades, kunde ännu icke förutsägas.
För kustbefästningarna vid Fårösund hade sista återstoden af den
för desamma beräknade kostnadssumman redan anvisats att utgå under
år 1901, och då arbetena derstädes vore i det närmaste färdiga, kunde
redan nu med visshet antagas, att ingen brist i det anvisade anslaget
skulle uppstå.
För Karlskrona fästning vore för år 1902 beviljad sista återstoden
af den för befästningarna å Kungsholmen och öarna beräknade kostnaden.
Någon brist hade icke uppstått å de arbeten, som här redan
fullbordats, enär den allmänna stegringen af material- och arbetskostnader
icke gifvit sig tillkänna på denna ort förrän under den allra
sista tiden; men huruvida de återstående, redan under utförande varande
eller ännu ej påbörjade arbetena derstädes skulle kunna verkställas
för de derför beräknade kostnaderna, vore omöjligt att förutsäga.
Särskildt gälde detta om det stora batteriet vid Ellenabben å
Aspö samt för infanteriverken å Tjurkö och Sturkö.
Vid 1903 års början skulle endast återstå ombyggandet af fästet å
Vestra Hästholmen, hvarför af förutnämnda komité beräknats en befästningskostnad
af 716,900 kronor, deraf under byggnadsperioden
’ 1903—1905 föreslagits att utgå 223,600 kronor och under sista perioden,
1906—1908, återstående 493,300 kronor. Härförutom hade emellertid i
arméns myndigheters yttrande den 31 oktober 1898 öfver befästningskomiténs
förslag påyrkats ett tillägg till den beräknade befästningskostnaden
af 4,000 kronor, så att hela den då såsom behöflig ansedda befästningskostnadssumman
uppgick till 720,900 kronor, i hvilket belopp kostnaden
för pansarkonstruktioner redan inginge med en betydande siffra. Under
de år, som förflutit efter beräkningarnas uppgörande, både emellertid eu
betydlig stegring i jern- och stålpriser egt rum. hvarför med säkerhet
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
135
kunde antagas, att denna omständighet komme att förorsaka en afsevärd
brist. Antagligt vore väl ock, att de stegrade arbetspriseu äfven
skulle förorsaka ökad kostnad för byggnadsarbetets utförande.
På grund häraf måste utan tvifvel det beräknade anslaget till ornfästet
a Vestra Hästholmen höjas; men då möjligen ytterligaie
behof af medel för förut angifna arbeten kunde uppstå, torde
underdånig anmälan om det belopp, som ytterligare kunde erfordras
föi Karlskrona kustbefästningars afslutande enligt nu föreliggande plan,
först framdeles böra göras.
Då det emellertid vore i hög grad oförenligt med god hushållning
att bedrifva ombyggnadsarbetet å Vestra Hästholmen med så små årsanslag,
som skulle erhållas, om för hvardera af de tre till byggnadsperioden
1903—1905 hörande åren anvisades endast en tredjedel af det
lör nämnda period af befästningskomitén beräknade beloppet, 223,600
kronor, hvarifrån dessutom i sådant fall äfven skulle afdragas ett belopp
af 10,200 kronor, som redan för år 1902 anvisats af artillerikostnaden
utöfver hvad för samma år dertill beräknats, syntes det för Vestra Hästholmen
beräknade byggnadsanslaget böra fördelas på lämpligare sätt.
Detta kunde i någon man ske derigenom, att hela det för ifrågavarande
fäste af befästningskomitén upptagna beloppet, 1,100,000 kronor, lika
fördelades på de båda byggnadsperioderna, så att på hvardera af dessa
komme ett belopp af 550,000 kronor. Från denna summa borde emellertid
för den närmaste perioden dragas den redan anvisade artillerikostnaden
86,600 kronor, då sålunda 463,400 kronor komme att återstå.
Da ej. någon ytterligare artillerikostnad under samma period behöfde
bestridas, skulle hela denna återstod kunna disponeras för befästningsändamål
och sålunda dertill afses för år 1903 en tredjedel af den
för perioden beräknade summan, eller i rundt tal 154,000 kronor.
Hvad slutligen beträffade sjöbefästningarna utanför Göteborg så
komme minflankeringsbatteriet och försänkningarna att inom 1902 års
utgång blifva, fullbordade, hvilket också af befästningskomitén var
beräknadt. . Till andra byggnadsperioden, som inginge med år 1903,
återstode af befästningsarbeten endast fortet å Vesterberget. För samtliga
föreslagna befästningsåtg-ärder vid Göteborg jemte bestyckning
m. in. hade inom fortifikationen en summa af 3,880,000 kronor beräknats
erforderlig; men 1897 års befästningskomité upptog för samma
försvar ej högre belopp än 1,900,000 kronor, hvilken summa dock, på
hemställan af arméns myndigheter, af Eders Kongl. Maj:t ökades med
30,000 kronor genom förhöjning från 240,000 till 270,000 kronor af
136
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
bidraget från en-per-mille-fondeu, hvarjemte, på flottans myndigheters
förslag, en summa af 762,000 kronor, motsvarande kostnaden för ett
förut föreslaget haubitsbatteri å Käringberget, äfven tillädes. För nu
föreslagna befästningsarbeten vid Göteborg skulle sålunda sistnämnda
summa af 762,000 kronor oräknad — vara tillgängligt ett belopp af
1.930.000 kronor, hvilket af arméns myndigheter ansetts böra fördelas
så, att 995,000 kronor användes till befästningskostnader, 50,000 kronor
till kostnader för försvarets ledning och 885,000 kronor till artillerikostnader,
allt under förutsättning att Eders Kongl. Maj:t gillade den
föreslagna bestyckningsändringen, hvilket sedermera också skett genom
den under den 6 april 1900 1 nåder faststälda bestyckningsplanen för
befästningarna vid Göteborg.
Af befästningskosinaden, hvilken enligt befästningskomiténs förslagskulle
i sin helhet utgå under de två första byggnadsperioderna, hade
hittills — för minflankeringsbatteriet och försänkningarna — anvisats
305.000 kronor, hvadan för nästa period skulle återstå 690,000 kronor.
Emellertid hade vid de fullständiga, _ på nu rådande arbets- och
materialpriser stödda beräkningar, som nyligen afslutats, visat sig,^ att
en brist af 168,000 kronor komme att uppstå pa anslaget till nuifiag-avarande
befästningsarbeten, hvilken brist till ungefär hälften orsakats
af stegring i jernprisen samt i öfrigfc vore beroende på ökade försänkningskostnader
m. m. I sammanhang härmed torde äfven böra eiinras
om, att det af befästningskomitén upptagna anslaget till försvarets ledning
gifvetvis vore alldeles otillräckligt, hvilket redan af arméns myndigheter
i deras ofvannämnda yttrande påpekats, ehuru något yrkande
om detsammas höjande då ej ansågs böra göras. Någon beräkning
öfver härför erforderliga kostnader hade emellertid ej ännu hunnit uppgöras,
och de för ifrågavarande ändamål redan anvisade 25,000 kronor
både tills vidare reserverats. Uti andra perioden inginge emellertid ej
någon kostnad för försvarets ledning, utan endast artilleri- och befästningskostnader,
hvilka sistnämnda, enligt hvad ofvan angifvits, borde
upptagas till 858,000 kronor, eller 286,000 kronor per år. Som dock
en väsentlig del häraf måste afses för pansaranskaffning, så komme ändock
ej större summa att återstå för de egentliga arbetena, än som för
dessas ändamålsenliga bedrifvande vore behöflig.
På grund af det anförda hemställer chefen för fortifikationen,
att Eders Kongl. Magt täcktes af nästsammanträdande Riksdag, till
fortsatt stärkande af landets fasta kustförsvar, äska för nästkommande
byggnadsperiod, omfattande åren 1903 —1905:
Statsutskottets Utlåtande N:o 6. 137
till befästningsarbeten vid Karlskrona........................ kronor 463,400: —
» » » Göteborg........................... » 858,000: —
eller tillsammans kronor 1,321,400: —
samt deraf för år 1903:
till befästningsarbeten vid Karlskrona......................... kronor 154,000: —
» » . , » Göteborg............................. » 286,000: —
eller tillsammans kronor 440,000: —
I skrifvelse till marinförvaltningen den 30 september 1901 har
generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet anfört, att några
ytterligare medel för de bestyckningsåtgärder beträffande nu ifrågavarande
befästningar, som skulle under den första byggnadsperioden
utföras, icke syntes behöfva äskas för år 1903.
Marinförvaltningen anför i sin förutnämnda underdåniga skrifvelse
den 4 oktober 1901 hufvudsakligen följande.
Arbetena å de befästningar, som efter 1902 års ingång komme
att tillhöra sjöförsvaret — nemligen Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästning, Karlskrona fästning samt befästningarna vid inloppet till Göteborg
och vid Fårösund — hade af 1897 års befästuingskomité ansetts
böra fördelas på tre perioder, upptagande tillsammans 10 års tid och
omfattande, den l:a perioden 4 år till och med 1902 samt den 2:a
och 3:e hvardera 3 år, och borde under den l:a perioden arbetena å
Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning och å Fårösund slutföras,
vid Karlskrona förstärkningarna och nybyggnaderna å fortet Kungsholmen
och å öarna afslutas samt vid Göteborg minflankeringsbatteriet
och försänkningarna fullbordas, hvarefter under de två sista perioderna
endast borde återstå ombyggandet och ombestyckandet af fortet Vestra
Hästholmen vid Karlskrona äfvensom nybyggandet och bestyckandet af
fortet Vesterberget vid Göteborg.
Den ofvan angifna planen för stärkandet af nu ifrågavarande del
af landets fasta försvar vore följd och medel derför hade af Riksdagen
anvisats.
Under hänvisning till chefens för fortifikationen och generalfälttygmästarens
ofvan anförda yttranden, af hvilka framginge, att dessa
myndigheter ej nu tillstyrkte äskandet af medel för år 1903 till arbeten,
tillhörande l:a perioden, ville marinförvaltningen rörande de bestyckningsarbeten,
som för l:a perioden blifvit åt marinförvaltningen
anförtrodda, anmäla, att nu ej kunde uppgifvas, huruvida utöfver anvisade
medel ytterligare anslag kunde kräfvas för arbetenas fullbordande,
Bill. till Riksd. Prot. 1002. 4 Sami. 1 Afd. 6 Haft. 18
Statsutskottets Utlåtande N:ö 6.
138
men att verkställa beräkningar syntes gifva förhoppning, att de anvisade
medlen skulle visa sig tillräckliga.
Marinförvaltningen hade alltså nu icke någon framställning att göra
rörande äskande af medel för fullbordande af sådana bestycknings- och
befästningsarbeten, som folie inom l:a perioden.
Rörande de återstående förstärkningarbetena vid fasta kustförsvaret,
så vidt de falla under 2:a perioden, anför marinförvaltningen vidare.
Det af befästningskomitén för ombyggandet och ombestyckandet
af Vestra Hästholmen upptagna beloppet utgjorde 1,100,000 kronor,
hvilken summa chefen för fortifikationen af skäl, hvilka af marinförvaltningen
biträddes, ansett lämpligen böra fördelas lika på 3-års perioderna,
eller med 550,000 kronor på hvardera.
Till bestyckning af detta fort hade emellertid redan anvisats 86,600
kronor, eller 10,200 kronor mera än det belopp af 76,400 kronor,
som befästningskomitén afsett härför böra utgå under 2:a perioden.
Någon ytterligare artillerikostnad torde således ej under denna period
behöfva bestridas, hvarför det belopp, 463,400 kronor, som återstode,
sedan ofvan angifna summa, 550,000 kronor, minskats med nämnda
artillerikostnad, borde uteslutande få disponeras för befästningsarbeten
vid detta fort.
För befästnings- och bestyckningsanordningarna vid Göteborg hade
befästningskomitén föreslagit ett belopp af 1,900,000 kronor, sålunda
fördeladt:
till befästningskostnad ............................................... kronor 840,000:
» försvarets ledning..................................................... » 50,000:
» artillerikostnad .......................... » 1,010,000: —
eller tillsammans kronor 1,900,000: —
Derigenom att bidraget från en-per-mille-fonden blifvit af Eders
Kougl. Maj:t bestämdt till 270,000 kronor i stället för föreslagna
240,000 kronor, höjdes den för arbetena vid Göteborg! som tillgång
beräkneliga summan till 1,930,000 kronor.
Arméns myndigheter hade i sitt yttrande den 31 oktober 1898
öfver befästningskomiténs förslag ansett, att, genom en tillfällig ändring
af bestyckningen å Vesterberget, eu summa af 125,000 kronor skulle
kunna öfverföras från artillerikostnaden till befästningskostnaden och
att de disponibla medlen skulle fördelas sålunda, att 995,000 kronor
användes till befästningskostnad, 50,000 kronor till försvarets ledning
och 885,000 kronor till artillerikostnad.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
139
Enligt chefens för fortifikationen förutnämnda underdåniga memorial
hade för befästningsarbeten vid Göteborg hittills anvisats 305,000 kronor,
hvadan till dessa arbeten, som enligt befästningskomiténs förslag skulle
vara fullbordade under de två första perioderna, skulle återstå för 2:a
perioden 690,000 kronor, men ansåge nämnda chef, att denna summa
ej vore tillräcklig, utan att eu brist på 168,000 kronor skulle komma
att uppstå, hvarför det vore nödvändigt att öka det anslag, som borde
för ifrågavarande period äskas, med denna summa, eller till 858,000
kronor.
Af den artillerikostnad, 1,010,000 kronor, som 1897 års befästningskomité
beräknat till Göteborgs befästningar, hade Riksdagen för
l:a perioden anvisat 100,000 kronor; och skulle enligt komiténs förslag
under 2:a perioden anvisas ytterligare 500,000 kronor.
Då emellertid de fortifikatoriska arbetena skulle vara afslutade med
2:a perioden, syntes de 125,000 kronor, hvilka, enligt hvad ofvan anförts,
borde öfverföras från artillerikostnad till befästningskostnad, lämpligen
böra under denna period från den förra kostnaden afdragas, hvarför
de medel, som för denna period borde äskas för artillerikostnad vid
Göteborg, kunde begränsas till 375,000 kronor.
Af hvad sålunda anförts framginge, att det belopp, som kräfdes
för stärkande af rikets fasta försvar i hvad anginge under sjöförsvaret
hörande kustfästningar, skulle för nästa period, omfattande åren 1903
—1905, utgöra:
till befästningsarbeten vid Karlskrona..................... kronor 463,400: —
» bestyckningsarbeten vid Göteborg .................... » 375,000: —
» befästningsarbeten » » .................... » 858,000: —
eller tillsammans.............................................................. kronor 1,696,400: —
samt att deraf erfordrades för år 1903:
till befästningsarbeten vid Karlskrona.................... kronor 154,000: —
» bestyckningsarbeten vid Göteborg..................... » 150,000: —
» befästningsarbeten » » .................... » 286,000: —
eller tillsammans............................................................ kronor 590,000: —;
hvarför marinförvaltningen hemstälde, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af
näst sammanträdande Riksdag för perioden 1903—1905 till förstärkning
af fasta kustförsvaret äska ett belopp af 1,696,400 kronor, deraf för år
1903 590,000 kronor.
140
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Ang. anslag
till nybyggnader
för
kustartilleriets
förläggning
m. m.
[38.]
Med stöd af den sålunda i detta ärende lemnade utredning hemställer
jag i underdånighet, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå
Riksdagen
att för fortsättande af arbetena å rikets kustbefästningar bevilja
ett anslag af 1,696,400 kronor samt deraf på extra stat för år 1903
anvisa 590,000 kronor.»
På grund af hvad sålunda i statsrådsprotokollet anförts, finner
utskottet sig böra biträda det framstälda förslaget i afseende å arbetenas
bedrifvande å ifrågavarande kustbefästningar och får derför, under
tillstyrkan af bifall till hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende
föreslagit, hemställa:
att Riksdagen må, för fortsättande af arbetena å
rikets kustbefästningar, bevilja ett anslag af 1,696,400
kronor samt deraf på extra stat för år 1903 anvisa
590,000 kronor.
Nybyggnader för kustartilleriets förläggning m. m.
38:o. Kongl. Maj:t har i punkten 38 under denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen dels att till nybyggnader för kustartilleriets förläggning
m. m. bevilja på extra stat för år 1903 ett anslag af 588,078 kronor,
dels ock att medgifva, att till bestridande af kostnader för kustartilleriets
förläggning å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning utöfver hvad
derför beräknats i det vid statsverkspropositionen till 1901 års riksdag
fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 11
januari samma år måtte få användas ej mindre de å reservationsanslaget
till Karlskrona artillerikår uppkomna besparingar än äfven, i mån af
behof, de besparingar, som under tiden för kustartilleriets uppsättning
kunde uppkomma å anslaget till aflöning för kustartilleriets personal.
Departementschefen har angående ifrågavarande framställning till
ofvanberörda statsrådsprotokoll yttrat sig på följande sätt:
»Af det vid statsverkspropositionen till 1901 års riksdag fogade
utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 11 januari
samma år inhemtas, att kostnaderna för kustartilleriets förläggning i
fredstid — ej inberäknadt kostnaderna för nybyggnader m. m. för
Statsutskottets Utlåtande N;o 6.
141
kustartilleriets inqvartering å det s. k. Nya varfvet vid Göteborg —
då beräknades uppgå till 1,975,802 kronor, sålunda fördelade:
år |
1902 ........................ |
........................ kronor |
508,078 |
— |
» |
1903 ........................ |
.......» |
508,078 |
— |
» |
1904 ........................ |
........................ » |
318,386 |
— |
D |
1905 ........................ |
........................ » |
318,386 |
— |
)) |
1906 ........................ |
....................... )■> |
161,438 |
— och |
» |
1907 ........................ |
....................... » |
161,438 |
— |
hvarjemte kostnaderna för minförsvarets ordnande samt inqvarteringen
vid mobilisering beräknades uppgå till 797,485 kronor, sålunda
fördelade:
år 1904 ................................................ kronor 137,824: —
1905 .............................................. » 137,824: —
» 1906 ................................................ » 260,919: —
s> 1907 .............................................. » 260,919: —
Med stöd af dessa beräkningar äskades af Riksdagen ett extra
anslag för år 1902 af 508,078 kronor till nybyggnader för kustartilleriets
förläggning m. m.
I skrifvelse den 1 juni 1901 (n:o 100) anförde Riksdagen, under
punkten 35, beträffande detta anslag följande.
Riksdagen, som antagit det af Eders Kongl. Maj:t framlagda förslaget
till organisation af kustartilleriet, hade funnit samtliga de i ofvan
berörda statsrådsprotokoll omförmälda, af den sålunda antagna organisationen
betingade nybyggnader vara af behofvet påkallade. Den omständighet,
att de till flottan hörande värnpligtiges utbildningstid genom
Riksdagens den 23 maj 1901 fattade beslut nedsatts till 300 dagar,
hade icke synts Riksdagen vara af beskaffenhet att kunna föranleda till
någon minskning i behofvet af nybyggnader.
Emellertid hade Riksdagen, beträffande den för inqvartering af
kustartilleriets värnpligtiga manskap i Karlskrona föreslagna träbaracken,
i likhet med chefen för fortifikationen, ansett tillrådligt, att densamma
utbyttes mot en kasernbyggnad af sten, dels på grund deraf, att en
förläggning under vintertid af en så stor kontingent som 475 man i
träbarack medförde alltför bet}Mlig eldfara, dels emedan de värnpligtige
genom en sådan anordning skulle beredas en sundare och beqvämligare
inqvartering, dels med hänsyn dertill, att en kasernbyggnad af sten
gifvetvis droge väsentligt lägre underhållskostnad än en träbarack af
den storlek, som här vore i fråga, och följaktligen i längden stälde sig
142
Statsutskottets Utlåtande N;o 6.
ekonomiskt, fördelaktigare.
Riksdagen ville derför framhålla önskvärdheten
af att nytt förslag härutinnan uppgjordes och kostnadsberäkningarna
för ett kommande år rättades i öfverensstämmelse härmed. Vidare
hyste
Riksdagen
den förhoppning, att den föreslagna träbaracken
Fårösund, hvilken barack vore afsedd för vinterförläggning, ombonades
på sådant sätt, att den blefve fullt lämpad för sitt ändamål. Riksdagen,
som i öfrigt icke haft något att erinra mot Eders Kong]. Maj:ts ifrågavarande
framställning, hade till nybyggnader för kustartilleriets förläggning
m. in. beviljat på extra stat för år 1902 ett anslag af 508,078
kronor.
Sedan inom sjöförsvarsdepartementet blifvit, med biträde af tillkallade
sakkunnige, utarbetad plan till förläggningen åt Karlskrona
kustartilleriregementes manskap, såväl stam som beväring, enligt hvilken
plan skulle å den plats, der det, nuvarande tyghuset i Karlskrona är
beläget — den enda för ändamålet fullt lämpliga plats, som inom Karlskrona
stad stode att erhålla — uppföras dels en kasernbyggnad af sten,
hvilken, derigenom att en del af ifrågavarande manskap kunde förläggas
å forten, icke behöfde inrymma mera än 432 man stam och beväring,
dels byggnad för underbefäl, dels ock nödiga uthus, anmodade jag genom
embetsskrifvelse den 21 augusti 1901 marinförvaltningen och
chefen för fortifikationen att inkomma med, bland annat, ritningar och
kostnadsförslag till nämnda byggnader.
Under tillkännagifvande att det fullständiga utarbetandet af ritningarna
till ifrågavarande byggnader ej hunne afslutas för än i början
af år 1902, hafva marinförvaltningen och chefen för fortifikationen med
embetsskrifvelse den 12 sistlidne december öfverlemnat beräkning öfver
kostnaderna för ifrågavarande byggnader.
Kostnaderna skulle enligt denna beräkning utgöra för
ny kasernbyggnad....................................... kronor 440,000
ny underofficersbyggnad....... .....
ändring i nuvarande kasernbyggnaden
vedbodar och afträde!! ....................
rifning af artilleriinventariekammaren,
nuvarande uthusen, en del af varfsmuren
in. in., arbetskostnad Överskjutande
materialvärdet ...............
planering........................................................
ledningar.........................................................
administration................................................
oförutsedda utgifter...................................
156,000
9,000
10,000
6,000
5,000
25.000
15.000
34,385
700,385:
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
143
Enligt den i statsrådsprotokollet den 11 januari 1901 framlagda
beräkningen skulle kostnaderna för då föreslagna anordningar för kustartilleriets
förläggning i staden Karlskrona samt för en beväringsbarack
ntgjort föi
-
ny stenkasern...................................
ändring i nuvarande kasernen ..
planering och stängsel.................
beväringsbarack .............................
tillagda kostnader för kasernen
oförutsedda utgifter, 5 % ...........
kronor |
337,450 |
— |
» |
1,000 |
— |
5,000 |
— |
|
i» |
118,750 |
— |
» |
52,550 |
— |
25,635 |
— |
540,385: —
hvadan den ursprungligen beräknade kostnaden skulle komma att ökas
med ett belopp af 160,000 kronor.
Enligt den af kustartillerikomitén uppgjorda, i statsrådsprotokollet
den 11 januari 1901 anförda planen för fördelning på 3 byggnadsperioder
af byggnadsarbetena för kustartilleriets förläggning m. in.
skulle samtliga nybyggnadsarbetena i Karlskrona fördelas på de båda
första perioderna, med undantag allenast af de till ett kostnadsbelopp
af 1,000 kronor då upptagna ändringsarbetena i Karlskrona artillerikårs
kasern, hvilka förlagts till den 3:e perioden. Flyttas emellertid sistnämnda
jemförelsevis obetydliga kostnad till den 2:a perioden, som
börjar med år 1904, så att hela kostnaden för kustartilleriets förläggning
i staden Karlskrona fördelas på i:a och 2:a perioderna, bör
det enligt sistnämnda statsrådsprotokoll för år 1903 beräknade anslagsbeloppet,
508,078 kronor, ökas med hälften af nyssnämnda ökning af
ifrågavarande kostnad, 160,000 kronor, eller med 80,000 kronor.
Enligt kustartillerikomiténs ursprungliga förslag skulle, på sätt i
ofvan åberopade statsrådsprotokoll angifves, kustartilleriets förläggning
å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning medföra följande kostnader:
för Vaxholm ............................................. kronor 376,800: —
» Rindö redutt....................................... » 16,000: —
» Oscar-Fredriksborg........................... » 392,600: —
Härtill skulle komma
dels med anledning af utsträckningen af beväringens
öfningstid:
för tillbyggnad och omboning af be
väringsbaracken
.............................. kronor 42,500: —
.» matinrättning för beväringen ...... » 40,000: —
785,400: —
82,500: —
Transport kronor 867,900: —
144
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Transport 867,900: —
dels med anledning af chefens för fortifikationen underdåniga
utlåtande den 13 december 1900:
för planering vid befälsbyggnaderna
i Vaxholm.......................................... kronor 21,000: —
» planering m. in. för byggnaderna
vid Oscar-Fredriksborg.................. » 8,000: — 29,000: —
dels de af komitén beräknade kostnaderna för minförsvarets
ordnande och inqvartering vid mobilisering ...... 105,400: —
summa kronor 1,002,300: —,
hvartill ytterligare skulle läggas 5 % för oförutsedda utgifter
......................................................................................... 50,115:
då slutsumman skulle blifva kronor 1,052,415: —.
I dessa för 1901 års riksdag framlagda kostnadsberäkningar torde
emellertid vissa jemkningar blifva erforderliga.
Samma skäl, som af Riksdagen anförts mot lämpligheten deraf, att
kustartilleribeväringen å Karlskrona fästning blefve förlagd i en träbarack,
tala äfven mot eu sådan anordning i Vaxholm. Derför synes
mig den af kustartillerikomitén föreslagna tillbyggnaden och omboningen
af beväringsbaracken å Vaxöu jemte uppförande af matinrättning
för beväringen böra ur byggnadsplanen uteslutas och i stället deruti
upptagas byggande af stenhus för inrymmande jemväl af beväringsmanskapet,
hvaremot den nuvarande beväringsbaracken å Vaxön lämpligen
skulle kunna flyttas till Oscar-Fredriksborg och der inredas till
skollokaler. Derjemte har det ansetts vara ur flera synpunkter lämpligt,
om den omedelbart till fortet Oscar-Fredriksborgs område gränsande
lägenheten Brännudden, hvilken lägenhet vid tiden för det ursprungliga
förslagets uppgörande icke var till salu, kunde åt kronan
förvärfvas för kustartilleriets förläggning; och skulle å denna lägenhets
område befintliga många och värdefulla byggnader kunna användas för
kustartilleriets ändamål.
Enligt ett af öfversten vid fortifikationen G. C:son Bergman uppgjordt
förslag skulle kostnaderna för kustartilleriets förläggning å Vaxholms
och Oscar-Fredriksborgs fästning enligt den på nu angifvet sätt
förändrade planen blifva följande:
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
145
vid Vaxholms fästning och Rindö redutt:
två underofficersbyggnader af trä ... kronor 87,500:
en fortifikationsbyggnad af trä, jemte
inköp af tomt................................. » 35,000:
ändringar å Vaxholms fästning......... » 35,000:
» å Rindö redutt..................... » 16,000:
hamnanläggning vid Länsmansviken » 8,500:
182,000:
vid Oscar-Fredriksborg:
inköp af Brännudden ...........................
två ofjficersbyggnader af sten............
två kasernbyggnader af sten ............
en arrestbyggnad af sten.....................
ett varmbadhus af sten........................
diverse uthus ..........................................
ändring af äldre byggnader...............
vattenledning och belysningsanord
ningar.
...............................................
planeringar och stängsel....................
bryggor, kajer och kallbadhus .........
fattning af Vaxöbaracken och dess
inredning till lektionssalar.........
oförutsedda utgifter, administration
och kontroll ....................................
kronor 250,000: —
» 144,000: —
» 360,000: —
)) 30,000: —
» 30,000: —
)) 10,000: —
» 102,000: —
» 30,000: —
» 10,000: —
» 20,000: —
» 25,000: —
* 39,000: — i^qso^oq.
Summa kronor 1,232,000:
Öfver det sålunda uppgjorda förslaget hafva marinförvaltningen och
chefen för fortifikationen den 30 sistlidne december afgifvit infordradt
utlåtande, hvaruti de hemstält, att det af öfversten Bergman uppgjorda
förslaget borde läggas till grund för blifvande åtgärder rörande förläggningen
i fred för Vaxholms kustartilleriregemente, dock att följande
höjningar i kostnadsberäkningarna borde vidtagas:
för planering och stängsel vid Oscar-Fredriksborg
ytterligare........................................................................ kronor 9,000: —
)'' vågbrytare och brygga med ducd’alber samt kallbadhus
ytterligare......................................................... » 21,000: —
)) vatten- och afloppsledningar å fortet Vaxholm... » 15,000: —
eller tillhopa kronor 45,000: —,
Bill. till Riksd. Prat. 1002. 4 Sami. 1 Afd, 6 Haft. 19
146
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
hvarigenom sammanlagda kostnaden skulle uppgå till 1,277,000 kronor,
eller "till i rundt tal 225,000 kronor mera än enligt de beräkningar, som
framlades för 1901 års Riksdag.
Beträffande sättet att täcka dessa utgifter har marinförvaltningen
föreslagit, dels att proposition måtte aflåtas till nästkommande Riksdag
derom, att besparingarna å reservationsanslaget till Carlskrona artillerikår
måtte få användas för kustartilleriets behof, dels ock att omförmälda
brist i öfrigt måtte få betäckas af besparingar, som under tiden för
kustartilleriets uppsättning uppkomme å anslaget till aflöning för kustartilleriets
personal; och har jag redan i det föregående under punkten
[11] uttalat min anslutning till hvad i sådant afseende föreslagits.
Då jag för min del finner de föreslagna ändringarna i fråga om
anordnandet af kustartilleriets förläggning lämpliga och ändamålsenliga
och då den föreslagna förändringen beträffande förläggningen i Carlskrona
är föranledd af den utaf Riksdagen framhållna önskvärdheten af
beväringsmanskapets inrymmande i kasernbyggnad af sten, hvadan ökadt
anslag för detta ändamål lämpligen torde böra begäras, hemställer jag
i underdånighet, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen
dels att till nybyggnader för kustartilleriets förläggning m. in. bevilja
på extra stat för år 1903 ett anslag af 588,078 kronor,
dels ock att medgifva, att till bestridande af kostnader för kustartilleriets
förläggning å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning utöfver
hvad derför beräknats i det vid statsverkspropositionen till 1901
års Riksdag fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 11 januari samma år må användas ej mindre de å reservationsanslaget
till Carlskrona artillerikår uppkomna besparingar än
äfven, i mån af behof, de besparingar som under tiden för kustartilleriets
uppsättning må uppkomma å anslaget till aflöning för kustartilleriets
personal.»
Utskottet har i afseende på förslaget angående kustartilleriets förläggning
i Karlskrona funnit sig böra erinra, att, då det uppgifvits, att
en del af ifrågavarande manskap skall förläggas å forten, det torde
böra tillses, att de logement, som derstädes beredas, äro fuktfria samt
i öfrigt så beskaffade, att de icke medföra fara för manskapets helsa,
samt att ombyte af besättningsmanskap å dessa fort må ske, så ofta
det utan olägenhet för öfningarnas och tjenstgöringens behöriga ordnande
kan ega rum. Derjemte har utskottet, i afseende å sjelfva
kasernbyggnaden i Karlskrona velat framhålla, att det synes vara
Statsutskottets Utlåtande N:o 6. 147
mindre nödigt att, såsom ritningarna utmärka, förse dess nedre våningar
med utvändig puts i s. k. rustik, hvilken lär vara dyrbarare än
enkel slätputs. 1 öfrigt bär utskottet icke funnit anledning till anmärkning
emot förslaget angående kustartilleriets förläggning vid Karlskrona
Inköpet af Brännudden för förläggning af större delen af Vaxholms
kustartillenregemente synes utskottet medföra afsevärda fördelar och
hnner sig utskottet derför böra förorda detsamma jemte de förändringar
1 förutvarande förläggnmgsförslag, som deraf blifva eu följd.
. Utskottet, som emot förslagen i öfrigt icke funnit anledning- till
erinran, hemställer,
att. Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts
f öre varande fram ställ ning,
dels till nybyggnader för kustartilleriets förläggning
m. m. bevilja på extra stat för år 1903 ett anslagaf
588,078 kronor,
dels ock medgifva, att till bestridande af kostnader
för kustartilleriets förläggning å Vaxholms och
Oscar-Fredriksborgs fästning utöfver hvad derför beräknats
i det vid statsverkspropositionen till 1901 års
riksdag fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver
sjöförsvarsärenden den 11 januari samma år må användas
ej. mindre de å reservationsanslaget till Karlskrona
artillerikår uppkomna besparingar än äfven, i
mån af behof, de besparingar, som under tiden för
kustartilleriets uppsättning må uppkomma å anslaget
till aflöning för kustartilleriets personal.
Nybyggnader m. m. för kustartilleriets inqvartering å det
s. k. Nya varfvet vid Göteborg.
39:o) Kongl. Maj:t har i punkten 39 under denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att af det utaf 1901 års Riksdag beviljade anslag å 350,000
kronor till nybyggnader in. in. för kustartilleriets inqvartering å det s. k.
Nya varfvet vid Göteborg anvisa på extra stat för år 1903 återstående
175,000 kronor.
Depaitementschefen har i denna fråga till merberörda statsrådsprotokoll
yttrat sig på följande sätt:
Angående anvisning
å beviljadt
anslag
till nybyggnader
m. m. för
kustartilleriets
inqvartering
å det
s. k. Nya
varfvet vid
Göteborg.
[39.]
148
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
»Till nybyggnader m. in. för kustartilleriets inqvartering å det s. k. Nya
varfvet vid Göteborg beviljade 1901 ars Riksdag, i enlighet med Eders
Kong!. Maj:ts förslag, ett anslag af 350,000 kronor och anvisade deraf
på extra stat för år 1902 ett belopp af 175,000 kronor.
Genom nådigt bref den 14 juni 1901 behagade Eders Kong!. Maj:t
fastställa det förslag till delning af Nya vårhvete område mellan sjöförsvaret
och fångvården, som omförmäldes i det vid propositionen i
ämnet till 1901 års Riksdag fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver
sjöförsvarsärenden deri 22 mars samma år, hvarefter från marinförvaltningen
och chefen för fortifikationen infordrats ritningar och kostnadsförslag
till de byggnads- och öfriga arbeten, som enligt nämnda
statsrådsprotokoll vore afsedda att för kustartilleriets räkning utföias
å den del af Nya varfvet, som skulle till sjöförsvaret återställas.
Emellertid har i anledning af fångvårdsstyrelsens underdåniga skrifvelse
den 8 oktober 1901 rörande den tidender hvilken fångvårdsstyrelsen
skulle kunna förvänta att blifva bibehållen vid besittningen
af den fångvården jemlikt nådiga brefvet den 14 juni 1901 behållna
del af Nya varfvet, Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 1
november 1901 förklarat, att da det inom kort torde böra tagas i öfvervägande,
huruvida det ej blefve nödigt att förse Göteborg äfven med
rörligt försvar och att således dit förlägga någon del af flottans materiel
och personal, för hvilken händelse äfven den del af Nya varfvets
område, som fortfarande tills vidare vore upplåten åt fångvården, måste
med derå befintliga byggnader återställas till sjöförsvaret, någon ändring
i de vid upplåtelsen den 14 december 1869 fästade vilkor icke kunde
medgifvas.
1 underdånig skrifvelse den 11 december 1901 har fångvårdsstyrelsen
med anledning häraf anfört, att, då ifrågavarande vilkor innefattade,
att sjöförsvaret efter ett års uppsägning egde återfå dispositionsrätten
till Nya varfvet, styrelsen hade känt sig uppfordrad att,, i
fullföljd af sin uppfattning om olämpligheten af, att fångvårdsmedel till
afsevärda belopp fortfarande nedlades a eu anstalt, som inom kolt
kunde varda af sjöförsvaret återfordrad, utan dröjsmål till behandling
upptaga frågan om det sätt, hvarå för fångvården måtte kunna beredas
vederlag för den förlust med hänsyn till möjligheten al fångförvar,
som genom Nya varfvets fullständiga återställande tillskyndades
rikets fångvård.
I denna skrifvelse har fångvårdsstyrelsen också framlagt en plan
för beredande af nödigt fängelseutrymme, i händelse den ifrågasatta
indragningen af cellfängelset å Nya varfvet skulle komma till stånd.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
149
Några tillförlitliga kostnadsberäkningar för genomförande af denna plan
hade styrelsen emellertid icke ansett sig kunna för närvarande framlägga;
men för att kunna så hastigt som möjligt åstadkomma en derför
erforderlig utredning anhöll styrelsen, att ett förslagsanslag af 5,000
kronor måtte ställas till styrelsens förfogande; och har denna framställning
blifvit, på föredragning af chefen för justitiedepartementet,
den 30 sistlidne december af Eders Ivongl. Maj:t bifallen.
Af den förberedande utredning i ämnet, som af»fångvårdsstyrelsen
i nyssnämnda skrifvelse lemnats, vill det synas, som om möjlighet förefunnes,
att fångvården kunde, inom en jemförelsevis kort tid och utan att
alltför betydande olägenheter deraf förorsakades, afstå från Nya varfvets
hela område, hvarigenom inqvartering för kustartilleriet der skulle kunna
beredas utan uppförande af eu ny, dyrbar kasernbyggnad. Skulle denna
uppfattning vinna bekräftelse genom den närmare utredning, som nu
skall af fångvårdsstyrelsen företagas, torde jag få anledning att göra
hemställan om en ändrad disposition af det för kustartilleriets inqvartering
å Nya varfvet beviljade anslag samt om den framställning till
Riksdagen, som häraf må påkallas. Innan denna utredning inkommit,
anser jag mig i alla händelser icke böra framlägga något förslag till
användning af de för ifrågavarande ändamål redan anvisade medel.
Emellertid och då för närvarande icke någon sådan utredning föreligger,
anser jag mig likväl böra hemställa, det täcktes Eders Kongl.
Magt föreslå Riksdagen
att af det utaf 1901 års Riksdag beviljade anslag å 350,000 kronor
till nybyggnader m. m. för kustartilleriets inqvartering å det s. k. Nya
varfvet vid Göteborg, af hvilket anslag för år 1902 anvisats 175,000
kronor, anvisa på extra stat för år 1903 återstående 175,000 kronor.»
På grund af de sedan nästlidet års riksdag inträffade förhållanden,
som i ofvanberörda statsrådsprotokoll närmare angifvas, anser utskottet,
att med anvisande af återstående beloppet, 175,000 kronor, af nu ifrågavarande
anslag må utan olägenhet kunna anstå i afvaktan på den utredning
öfver de på frågan om kustartilleriets inqvartering vid Göteborg inverkande
omständigheter, som är underarbete. Utskottet hemställer derför,
att Kongl. Maj ds förevarande framställning icke
må vinna Riksdagens bifall.
150
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Angående anslag
till fasta
minför3varet.
[40.]
Fasta minförsvaret.
40:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till ändring af i
förråd befintliga minor bevilja på extra stat för år 1903 ett anslag af
118,825 kronor.
Departementschefens anförande till statsrådsprotokollet är angående
denna fråga af följande lydelse:
»Sedan Eders Kongl. Maja efter anmälan från marinförvaltningen i
underdånig skrifvelse den 28 september 1900, att för ändring af i förråd
befintliga äldre minor och deras förseende med bomullskrutladdningar
erfordrades 226,025 kronor, hvaraf beräknades kunna under år
1902 användas 107,200 kronor, hos Riksdagen gjort framställning om
extra anslag för år 1902 till fasta minförsvaret å tillhopa 122,200 kronor,
i hvilket belopp ingick dels kostnaden för eu ny minstation vid
Oscar-Fredriksborg med 15,000 kronor, dels ock kostnaden för ändring
af i förråd befintliga minor med 107,200 kronor, blef det sålunda äskade
anslaget af Riksdagen beviljadt.
För fullbordande af omförmälda ändringsarbeten å i förråd varande
minor erfordras således ytterligare ett anslag af 118,825 kronor, om
hvars äskande af nästsammanträdande Riksdag marinförvaltningen i sin
underdåniga skrifvelse den 24 september 1901 gjort framställning.
Derjemte har marinförvaltningen i sistnämnda skrifvelse anfört, att
för hastigare mobilisering af minförsvaret vid Göteborg ytterligare eu
ångkranpråm vore behöflig, och har marinförvaltningen föreslagit, att
medel för anskaffande af en sådan, 98,500 kronor, jemväl måtte af
Riksdagen begäras.
Med sistnämnda anskaffning torde emellertid, af hänsyn till andra
anslagsbehof, böra anstå, hvaremot medel för fullbordande af ändringsarbetet
å minor i förråd synes mig böra nu äskas.»
Utskottet får, med hänsyn till hvad i statsrådsprotokollet sålunda
anförts, hemställa,
att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts
nu ifrågavarande framställning, till ändring af i förråd
befintliga minor bevilja på extra stat för år 1903
ett anslag af 118,825 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
151
Handeln.
Påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster.
41:o) Uti punkten 41 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att till påskyndande af sjömätningarna vid rikets
kuster bevilja på extra stat för år 1903 ett anslag af 54,500 kronor.
Härom innehåller merberörda statsrådsprotokoll följande:
;>I underdånig skrifvelse den 10 december 1900* har chefen för
flottans stab i fråga om behofvet af ökadt anslag till sjökarteverket
anfört följande.
Anslaget till sjökarteverket, hvilket från och med år 1870 upptagits
under femte hufvudtiteln, hade allt sedan sistnämnda år utgått
med 60,000 kronor årligen intill år 1900, då det börjat utgå med
65,000 kronor.
En af Eders Kongl. Maj:t till 1892 års Riksdag gjord framställning
om anslagets höjning till 70,000 kronor vann icke Riksdagens bifall.
Under åren 1897 och 1898 förfogade sjökarteverket öfver rikligare
medelstillgång, enär genom nådigt bref den 25 september 1896 från
handels- och sjöfartsfonden anvisats ett belopp af 25,000 kronor för
påskyndande af uppmätningen och kartläggningen af farlederna till
hamnarna å norrländska kusten.
I anförande till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvar särenden den
13 januari 1899, bilagdt statsverkspropositionen till samma års Riksdag,
framhöll dåvarande departementschefen, bland annat, hurusom det ordinarie
anslagets otillräcklighet under de då senast förflutna åren allt
märkbarare framträdt och att den torde närmast vara föranledd af hufvudsakligen
samma omständigheter, som år 1892 åberopats, eller höjda
pris på stenkol och öfriga förnödenheter, samt att då bidrag för ändamålet
från handels- och sjöfartsfonden icke vidare vore att påräkna, det
vore uppenbart, att mätningarna redan under år 1900 icke kunde fortsättas
i samma omfattning som förut, än mindre påskyndas. Hå emellertid
påskyndandet af mätningarna, särskilt vid den norrländska kusten,
syntes, med afseende å den ökade sjöfarten till hamnarna vid nämnda
kust, vara synnerligen angeläget och derjemte vore af stor vigt för
flottan, tillstyrkte departementschefen proposition till Riksdagen om
anslagets höjning med 10,000 kronor.
Angående anslag
till påskyndande
af
sjömätningarna
vid
rikets kuster.
[41.]
152
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Sedan i enlighet med departementschefens tillstyrkan nådig proposition
blifvit till Riksdagen aflåten, anförde Riksdagen i skrifvelse den
14 maj 1899, att Riksdagen funnit behöfligheten af någon ökning i
anslaget till sjökarteverket vara ådagalagd, men att, då den verksamhet,
som af sjökarteverket utöfvades, vore af högst väsentlig betydelse lör
handel och sjöfart, det syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke denna
verksamhet lämpligen kunde på ett kraftigare och mera stadigvarande
sätt än hittills understödjas af medel, som kunde af Eders Kongl. Maj:t
disponeras för nämnda näringars befordrande, t. ex. från handels- och
sjöfartsfonden. Under sådana förhållanden hade Riksdagen höjt anslaget
med 5,000 kronor till 65,000 kronor.
Då sålunda behofvet af ytterligare höjning af de medel,_ öfver
hvilka sjökarteverket för sin verksamhet förfogade, vore erkändt jemväl
af Riksdagen, skulle — fortsätter chefen för flottans stab ett ytterligare
framhållande af detta behof måhända icke vara erforderligt; men
då en mycket väsentlig stegring af prisen å de för sjömätningarna
oundgängliga förnödenheter inträdt, sedan Eders Kongl. Maj:t af 1899
års Riksdag äskade förhöjning af anslaget till sjökarteverket, och då
dessutom, utöfver ofvan åberopade skäl för sjömätningarnas påskyndande,
jemväl andra skäl under de senaste åren framträdt, syntes grundad
''anledning vara för handen att åter upptaga frågan.
Sjöfarten på Norrlands hamnar tilltoge år från år i omfattning,
och särskild! för malmutförseln användes allt större och mera djupgående
ångfartyg. I sammanhang härmed syntes ock det relativa antalet
sjöolyckor i Bottenhafvet snarare till- än aftaga. Intill dess erforderliga
sjömätningar blifvit verkstälda, torde det icke vara möjligt att på ett
tillfredsställande sätt ordna fyrbelysningen på vissa ställen i Bottenhafvet,
särskildt öfre Qvarken, hvilket förhållande också framkallat
berättigade klagomål från sjöfartens målsmän. Slutligen torde böra
erinras, att mätningar utanför Bottenhafvets finska kust redan fortskridit
så långt, att den motsatta svenska, i allmänhet till utseendet renare
delen af farvattnet, måste anses vida farligare för sjöfarten än den finska.
Det behof, som ur sjöförsvarssynpunkt funnes att påskynda sjömätningarna
vid rikets kuster, kunde icke anses vederbörligen tillgodosedt
genom den ifrågasatta höjningen af sjökarteverkets anslag till
70,000 kronor, då medel borde anskaffas till bestridande af erforderliga
utgifter för påskyndande af mätningarna icke blott vid Norrlands kust,
utan ock i Södermanlands skärgård. Dessa mätningar, h vilkas afslutande,
med ett årligt anslag af 60,000 kronor, af chefen för sjökarteverket
beräknats kräfva en tid af 161/-’ eller, om tiden för sjökortens gravering
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
153
medräknades, 19 år, borde, för tillgodoseende af sjöförsvarets behof,
vara afskräde inom 10 år.
För den händelse några kraftigare åtgärder icke vidtoges för mätningarnas
snabbare bedrifvande och således kartläggningen af Norrlands
kust och Södermanlands skärgård icke skulle blifva af slutad förrän efter
år 1918, skulle för sjöförsvaret uppstå olägenheter af sådan art, att
de under vissa förhållanden kunde blifva olycksdigra, isynnerhet för
flottans dyrbaraste fartyg. Fn ommätning af Bohusläns skärgård skulle
nemligen i sådant fall komma att undanskjutas till en alltför aflägsen
framtid, oaktadt en sådan ommätning, såsom chefen för sjökarteverket
framhållit och såsom ock vid 1899 års eskaderöfningar bekräftats, vore
oundgängligen nödvändig, för att flottans fartyg skulle kunna med någon
trygghet röra sig i denna skärgård utanför de allmänna farlederna eller,
med andra ord, draga full nytta af det skydd och den ökning i försvarskraft,
som denna skärgård eljest skulle kunna bereda.
På grund häraf vore det utan tvifvel synnerligen önskvärd!, att
medel kunde anskaffas för ommätning, enligt de numera följda, noggrannare
mätningsprinciperna, af Bohusläns skärgård redan under de
närmaste åren, samtidigt med den pågående mätningen af Norrlandskusten,
hvarefter i första hand Blekinge skärgård samt dernäst Smålands
och Stockholms skärgårdar fordrade ommätning. Skulle emellertid en
samtidigt med den nu pågående mätningen af Norrlandskusten utförd
ommätning af andra områden anses medföra alltför stora kostnader,
syntes dock sakens vigt kräfva, att åtminstone sådana åtgärder vidtoges,
att arbetet med ommätningen af Bohusläns skärgård kunde påbörjas
inom ett tiotal år.
Med stöd af det sålunda anförda och verkstäld beräkning af kostnaderna
för arbetets utsträckande på föreslaget sätt hemstälde chefen
för flottans stab, att åtgärder måtte vidtagas dels för höjning af anslaget
till sjökarteverket från 65,000 kronor till 101,000 kronor, dels
för anvisande af en summa för en gång af 18,000 kronor till sjömätningsmateriel
för 4 mätare.
Öfver denna framställning infordrades yttrande från chefen för
sjökarteverket, hvilken i underdånig skrifvelse den 22 december 1900,
med den lifligaste tillstyrkan af chefens för flottans stab förslag, i
öfrig! anförde:
att för att så fort som möjligt erhålla färdiga sjökort öfver nymätta
trakter för såväl flottans som allmänna sjöfartens behof, och då,
till föreslagna kraftigare bedrifvande af sjömätningsarbetena kräfdes
vidlyftiga förberedande åtgärder med triangelmätning samt beräknande
Bih. till TlUcsd. Prof, 1902. 4 Sand. 1 A/d. 6 Höft. 20
154
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
och konstruerande af originalmätningskartor, det vore i allo lämpligare
att koncentrera hela arbetspersonalen på samma trakt;
att Norrlands kust, såsom varande med afseende å mätningen den
ofullständigaste, borde först afslutas, hvarefter Södermanlands läns samt
Göteborgs och Bohusläns skärgårdar borde ommätas;
att det ej torde vara skäl att så långt i förväg bestämma den
trakt, som efter sistnämnda skärgårds afsilande borde till mätning
ifrågakomma; samt
att på grund af sjömätningsarbetets kraftigare bedrifvande större
personal behöfde anställas vid sjökarteverket för sommararbetets inläggning
å originalmätningskartorna, dessas kopiering och transportering,
konstruerandet och ritandet af sjökort, rättelsers inläggning å
äldre sjökort in. m., hvarför sjökarteverkets personal torde behöfva
ökas med minst eu officer och en ritare, hvartill förslagsvis beräknades
2,000 kronor.
Någon proposition i förevarande ämne blef emellertid icke till 1901
års Riksdag aflåten.
I embetsskrifvelse den 19 november 1901 har chefen för sjökarteverket
hemstält, att det anslag, som för år 1903 komme att af Riksdagen
äskas för sjökarteverket, måtte upptagas till 106,000 kronor,
hvartill borde komma ett anslag för en gång af 13,500 kronor till
sjömätningsångslupar och instrument. På sådant sätt skulle, enligt
chefens beräkning, sjömätningspersonalen kunna ökas med tre officerare
och sjökarteverkets personal med eu officer och en ritare, hvarigenom
det utomordentligt vigtiga hastigare bedrifvandet af sjömätningsarbetet
jemte utgifvande! af nya sjökort skulle väseniligen befrämjas.
Vid sistnämnda skrifvelse finnes fogadt ett sjökortsutklipp öfver
norra Q varken, hvilket visar dels genom grundstötningar upptäckta
grund (rödt), dels platser, der man under liårdt väder observerat brott
(blått), dels ock platser, hvarest — enligt hvad djupen gifvit vid handen
— grund antagligen äro till finnandes (grönt). Af detta utklipp
erhölie man — anför chefen för sjökarteverket vidare — en föreställning
om huru behjertansvärdt ett hastigare bedrifvande af sjömätningsarbetet
på Norrlands kuster vore. Förr än sjökorten öfver dessa trakter
blefve tillförlitligare, vore ej lotsverket i stånd att utföra några säkerhetsanstalter,
då fara kunde uppstå att just genom dessa locka fartyg på
grund. Så vore t. ex. ett grund med endast 3,''J meter vatten upptäckt
i den för grundfri ansedda hvita sektorn af Husums fyr för besegling
till den betydliga lastageplats!! af samma namn.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6,
155
Vid ett möjligen inträffande fredsbrott skulle de svenska kusterna
vid och norr om norra Qvarken kunna blifva alldeles i saknad af försvarande
örlogsfartyg, då det vore förenadt med stort ansvar att sända
våra dyrbara fartyg på en så grunduppfyld och okänd terräng, hvaremot
fiendtliga fartyg i hafsbandet af Vasa skärgård eller möjligen inomskärs
genom denna samt vidare norrut utmed land torde kunna efter
nymätta kartor uppkomma i Bottenviken.
Då engelska och andra nationers fartyg årligen grundstötte i och
omkring norra Qvarken dels på okända grund, dels i följd af otillräckligheten
af säkerhetsans tal terna i detta af tjocka ofta'' hemsökta farvatten,
kunde man, särskildt på grund af det kolossala uppsving, malmexporten
från Luleå tagit, till hvilken export stora och delvis mycket
djupgående fartyg användes, när som helst vänta sig erinringar från
främmande makter att bättre uppmäta och belysa detta för assuradörer
så dyrbara farvatten.
Af en utaf chefen för sj ökarte verket aflemnad promemoria rörande
användningen af det belopp af 13,500 kronor, som enligt hans förslag
borde för en gång anvisas, inhemtas, att derutaf ett belopp af 11,000
kronor vore afsedt för anskaffning af 3 ångslupar i enlighet med ett
från flottans härvarande varf afgifvet kostnadsförslag samt återstoden
till instrumenter och öfrig utredning.
En reproduktion af det- utaf chefen för sjökarteverket öfverlemnade
sjökortsurklippet torde, såsom synnerligen upplysande i fråga om förhållandena
i norra Qvarken och trakten deromkring, få biläggas detta
protokoll.
Slutligen har lotsstyrelsen, som redan förut framhållit vigten deraf,
att mera tillförlitliga sjökort öfver Norrlandskusten och norra Qvarken
med det snaraste anskaffades, i embetsskrifvelse den 29 sistlidne
november anfört, att vinnandet af detta syftemål kräfde en icke obetydlig
förböjning i det ordinarie anslaget till sjömätningar. Till ytterligare
upplysning om den rådande osäkerheten hos våra nuvarande
sjökort öfverlemnades med sistnämnda skrifvelse eu förteckning på
grund, som, oberoende af resultaten från pågående sjömätningar och
farledsundersökningar, blifvit under det då pågående seglationsåret nyupptäckta
i våra af allmän sjöfart trafikerade farvatten, och anser lotsstyrelsen
det trängande behofvet af att sjömätningarna å våra kuster
under den närmaste framtiden fullföljas efter en utvidgad plan samt i
så stor utsträckning som möjligt härigenom vinna en ytterligare bekräftelse.
156
Statsutskottets Utlåtande N:o- 6.
Den sålunda af cheferna för flottans stab och för sjökarteverket
samt af lotsstyrelsen ur såväl den allmänna sjöfartens som sjöförsvarets
synpunkt framhållna angelägenheten deraf, att de pågående sjömätningarna
vid våra kuster, särskildt vid den norrländska kusten, under den
närmaste framtiden kraftigt påskyndas, synes mig höra föranleda dertill,
att medel för ändamålet så snart som möjligt anvisas. Från haudelsoch
sjöfartsfonden hafva visserligen vid särskilda tillfällen anvisats
medel för dylikt ändamål; men denna fonds tillgångar torde icke medgifva,
att densamma anlitas för mätningarnas påskyndande i sådan omfattning,
som nu blifvit på fullgoda skäl ifrågasatt. Följaktligen torde
medel härför böra af Riksdagen äskas.
Härvid här det synts mig, att arten af det föreliggande behofvet
i sin helhet snarare bör föranleda till anvisande af extra anslag för
ändamålet än till höjning af det ordinarie anslaget till sjökarteverket.
Af den verkstälda utredningen framgår visserligen, att medel till sjömätningsarbetenas
fullföljande efter utvidgad plan torde blifva erforderliga
under åtminstone 10 år framåt, men huruvida medelsbehofvet derefter
skall förblifva detsamma, lärer nu icke kunna beräknas.
I fråga om det belopp, som nu borde för ändamålet äskas, synas
mig de af chefen för sjökarteverket senast gjorda beräkningarna åt
anslagsbehofvet, hvilka, såsom jag förut nämnt, afse en höjning af det
ordinarie anslaget med 41,000 kronor och ett anslag för en gång af
13.500 kronor, böra läggas till grund.))
Af hvad sålunda i statsrådsprokokollet meddelats och anförts finner
utskottet visserligen framgå, att det är önskligt, att sjömätningarna
vid rikets kuster må kunna bedrifvas snabbare än som med de nu dertill
disponibla medlen är möjligt. Dock håller utskottet före, att det
extra anslag, som för sådant ändamål blifver erforderligt, må kunna
bestämmas till något lägre belopp än Kongl. Maj:t nu ifrågasatt, och
finner utskottet sig böra förorda, att jemte det belopp af 13,500 kronor,
som skulle åtgå för en gång till anskaffning af sjömätningsångslupar
och instrument, ett ytterligare belopp af 25,000 kronor måtte anvisas,
hvarigenom det extra anslagets för år 1903 totalbelopp skulle blifva
38.500 kronor. Utskottet hemställer derför,
att Kongl. Maj:ts nu förevarande framställning
må på det sätt bifallas, att Riksdagen, till påskyndande
af sjömätningarna vid rikets kuster, på extra
stat för år 1903 beviljar ett anslag af 38,500 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
157
Dyrtidstillägg.
Dyrtidstillägg åt vissa statens tjensteman och betjente.
42:o) Uti punkten 42 af femte hufvudtiteln har Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet,
öfver linansärenden den 4 januari 1902 angifna grunder, af dyrtidstillägg
för innevarande dr åt en del tjenstemän och betjente i sjöförsvarsdepartementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt till sjöförsvarsdepartementet
hörande embetsverk, kårer och stater, på extra stat för år
1903 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af 170,000 kronor.
Öfver berörda framställning hafva kamrarne redan fattat beslut,
hvilket utskottet bär endast skolat
anteckna.
Dyrtidstillägg åt tjenstemän och vaktmästare vid
flottans pensionskassa.
43:o). Uti punkten 43 af femte hufvudtiteln har Kongl. Maja föreslagit,
Riksdagen att medgifva, att dyrtidstillägg, i enlighet med de i
statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 4 januari 1902 beträffande
dyrtidstillägg för vissa statens tjenstemän och betjente angifna grunder,
må för innevarande år utgå till tjenstemän och vaktmästare vid flottans
pensionskassa.
Jemväl öfver berörda framställning hafva kamrarne redan fattat,
beslut, hvilket utskottet här endast skolat
anteckna.
Stockholm deri 22 april 1902.
På statsutskottets vägnar:
D3rrtid stillägg
åt vissa
statens tjenstemän
och
betjente.
[42.]
Dyrtidstillägg
åt tjenstemän
och vaktmästare
vid
flottans pensionskassa.
[43.]
CHR. LUNDEBERG.
158
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Reservationer:
vid punkten l:o (angående ökning af anslaget till aflöning af flottans
kårer och stater):
af herrar C hr. Lundeberg, I. Wijk, friherre J. T. Gripenstedt, K.
Bohnstedt, K. G. Bildt, grefve PA. Klingspor, C. von Frusen, L. Grundberg,
grefve C. 0. Taube, F. G. M. Ridderbjelke, J. T. Iiennedy och
friherre C. J. Rappe, Indika ansett, att utskottets yttrande och förslag
bort hafva följande lydelse:
»Utskottet får, i fråga om det uti herr J. Johanssons ofvanberörda
motion väckta förslag, hänvisa till hvad utskottet i sitt utlåtande angående
regleringen af utgifterna under andra hufvudtiteln, punkten 9:o
yttrat om ifrågavarande motion. Beträffande de under femte hufvudtiteln
upptagna stater, om hvilkas reglering fråga nu föreligger, anser
utskottet sig icke böra ifrågasätta tillämpning af de utaf motionären
föreslagna aflöningsgrunderna.
Kongl. Maj:ts förevarande framställning åsyftar dels viss ökning
af flottans personal enligt för Riksdagen förut framlagda grunder,
dels ökning i aflöningsförmånerna för samma personal i öfverensstämmelse
med hvad Kongl. Maj:ts förslag angående armén innefattat,
dels ock vissa särskilda förslag i afseende å flottans läkarestat och poliskåren.
Hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit har utskottet funnit i alla
afseenden vara af beskaffenhet att böra till bifall förordas, och får utskottet
derför hemställa,
att Riksdagen må, med utslag å herr J. Johanssons
angående ifrågavarande ämne gjorda förslag,
dels godkänna stater för flottans officerskår, för
flottans underofficerskår, för flottans sjömanskår, för
flottans skeppsgossekår, för flottans mariningeniörstat,
för flottans marinläkarekår, för flottans poliskår samt
å dagaflöning till officerare och underofficerare vid
flottan, af den lydelse bilagorna n:is 1—8 vid detta
utlåtande utvisa;
dels medgifva, att marinöfverläkare och förste
marinläkare må för rätt till erhållande af ålderstillägg
tillgodoräkna sig den tid, han med fullmakt
innehaft tjenst såsom regementsläkare vid flottan,
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
159
samt att marinläkare af l:a klassen må i samma afseende
tillgodoräkna sig den tid, lian med fullmakt
innehaft tjenst såsom förste bataljonsläkare vid
flottan;
dels medgifva, att den, som, efter att hafva
minst tre år varit såsom läkare eller stipendiat anstäld
i flottans stam, anställes i marinläkarekåren i
flottans reserv och derefter fullgör de skyldigheter,
som äro eller blifva stadgade för marinläkare i flottans
reserv, må, sedan han, efter att hafva tillhört
marinläkarekåren i flottans stam eller reserv under
sammanlagdt minst 20 år, erhållit afsked samt uppnått
en ålder af 55 år, komma i åtnjutande under
sin återstående lifstid af en årlig pension å 500
kronor;
dels och höja anslaget till aflöning för flottans
kårer och stater från 2,911,979 kronor till 3,313,469
kronor, eller med 401,490 kronor.»;
vid punkten 5:o (angående ökning af anslaget till flottans öfningar):
af herrar Chr. Lundeberg, I Wijk, friherre J. T. Gripenstedt, K.
Bolmstedt, K. G. Blidt, grefve Ph. Klingspor. C. von Frusen, L. Grundberg,
grefve C. O. Taube, F. G. M. Ridderbjelke, J. T. Kennedy och friherre
C. J. Rappe, Indika ansett, att utskottets yttrande och förslagbort,
hvad det senare beträffar, såsom en följd af yrkandet i den vid
punkten l:o afgifna reservationen, hafva följande lydelse:
»Kongl. Maj:ts förevarande framställning afser ökning i anslaget till
flottans öfningar med dels förut beräknadt belopp af 150,000 kronor,
dels 40,000 kronor, utgörande en af Riksdagens nästlid et år fatt ade
beslut angående de värnpligtiges vid flottan öfningstid föranledd öfverflyttning
till detta anslag af sistnämnda belopp från anslaget till sjöbeväringens
vapenöfniugar, hvilket eljest, enligt den för 1901 års Riksdag
framlagda plan, skolat för år 1903 ökas jemväl med detta belopp,
och dels 10,000 kronor, motsvarande den ökade utgift för sjötillägg,
som å detta anslag skulle betingas af den föreslagna ökningen i dagaflöningen
åt officerare.
Emot hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit har utskottet icke funnit
anledning till erinran och hemställer derför,
160
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, höja reservationsanslaget till
flottans öfningar från 1,000,000 kronor till 1,200,000
kronor eller med 200,000 kronor.»;
vid ''punkten 27:o (angående anslag till excércis- och gymnastikhus
för skeppsgossar):
af herrar C hr. Lundeherg, I. Wijk, friherre J. T. Gripenstedt, K.
Bohnstedt, K. G. Blidt, grefve Ph. Klingspor. C. von Frusen, L. Grundberg,
grefve C. O. Taube, F. G. M. Ridderbjelke, J. T. Kennedy och friherre
C. J. Rappe, livilka ansett, att utskottets yttrande och förslag
bort hafva följande lydelse:
»Genom hvad sålunda i statsrådsprotokollet anförts finner utskottet
det vara ådagalagdt, att nuvarande anordningar för beredande åt skeppsgossekåren
af exercis- och gymnastiklokaler samt för lektionssalar
m. m. icke kunna bibehållas, när dels denna kår, för hvilken redan
vid en numerär af 400 gossar de nuvarande utrymmena ansetts för
trånga, uppbringas till 500 man, dels ock sjömanskåren och kustartillerikåren
i Karlskrona, hvilkas gymnastiklokaler antingen hittills användts
eller ock kunna ifrågasättas att användas för skeppsgossekåren, jemväl
ökas, så att berörda lokaler blifva helt och hållet upptagna för nämnda
kårers eget behof. Nybyggnad torde alltså för skeppsgossekårens vidkommande
vara oundgänglig, derest icke ökningarna skola blifva lidande,
och får utskottet, som inhemtat, att, i anseende till det föreslagna
exercishusets närbelägenhet till flottans varf, det ansetts erforderligt,
att nämnda hus uppföres af sten, hemställa,
att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, för uppförande i Karlskrona
af ett exercis- och gymnastikhus för skeppsgossar
bevilja på extra stat för år 1903 ett anslag af 174,000
kronor.»;
vid punkten 28:o (angående anslag till ett nytt skeppsgossefartyg):
af herrar Clir. Lundeherg, / Wijk, friherre J. T. Gripenstedt, K.
Bohnstedt, K. G. Bildt, grefve Ph. Klingspor, C. von Frusen, L. Grundberg,
grefve C. O. Taube, F. G. M. Ridderbjelke, J. T. Kennedy och friherre
C. J. Rappe, livilka ansett, att utskottets yttrande och förslag
bort hafva följande lydelse:
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
161
»Utskottet finner det vara ådagalagdt, att de för skeppsgossekårens
öfningar nu afsedda fartygen icke äro för detta ändamål tillräckliga,
ock att åtgärder till afhjelpande af detta missförhållande böra ofördröjligen
vidtagas. Det har då synts kunna ifrågasättas, om icke vissa
af flottans stridsfartyg skulle kunna lämpa sig för detta ändamål. Utskottet
har i detta afseende erfarit, att det särskilt för skeppsgossarnes
första utbildning anses nödvändigt, att öfningen till sjös eger rum å
seglande fartyg, samt att dessa fartyg måste vara af en viss mindre
storlek, på det att icke materielen må vara för tung för gossarne att
handtera. Dertill kommer, att kostnaden för öfningsexpedition med
stridsfartyg skulle betydligt öfverstiga expeditionskostnaden för särskilda
skeppsgossefartyg, rymmande lika stort antal skeppsgossar. På
grund häraf, och då icke ens efter byggandet af det nu ifrågasatta
femte skeppsgossefartyget kårens hela styrka, som utskottet uti punkten
Do här ofvan förordar skola uppbringas till 500 man och hvars ytterligare
ökning blifvit stöld i utsigt, kan rymmas å dessa öfningsfartyg,
anser sig utskottet böra tillstyrka beviljandet af det nu begärda nybyggnadsanslaget.
Emellertid synes det böra blifva föremål för öfvervägande,
huruvida icke de äldre skeppsgossarne må kunna öfvas å
stridsfartyg.
Utskottet får alltså hemställa,
att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts
nu förevarande framställning, för anskaffande af ett
nytt öfningsfartyg för skeppsgossar bevilja ett anslag
af 210,000 kronor och deraf på extra stat för år 1903
anvisa 105,000 kronor»;
vid punkten 41 :o (angående anslag till påskyndande af sjömätningarna
vid rikets kuster):
af herrar Clir. Lundeberg, I. Wijk, friherre J. T. Gripenstedt, K.
Bolmstedt, K. G. Bildt, grefve Ph. Kling spår, C. von Frusen, L. Grundberg,
grefve C. O. Taube, F. G. M. Ridderbjelke, J. T. Kennedy och friherre
C. J. Rappe, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag
bort hafva följande lydelse:
»Af hvad sålunda i statsrådsprotokollet meddelats och anförts finner
utskottet framgå, att det är af högsta vigt, att sjömätningarna vid rikets
kuster må kunna bedrifvas snabbare, än som med de nu dertill disponibla
medlen är möjligt, och finner sig utskottet böra i allo biträda
Bih. till Riksd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 6 Haft. 21
162
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Kongl. Maj:ts i sådant syfte nu framlagda förslag. Utskottet hemställer
derför,
att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, till påskyndande af sjömätningarna
vid rikets kuster bevilja på extra stat för
år 1903 ett anslag af 54,500 kronor.»
Det skulle här antecknas, att herrar H. P. P. Tamm, A. G. L.
Billing, F. E. Pettersson, N. Fosser, E. Fränekel, grefve K. A. Posse, S.
G. von Frusen, H. Andersson och N. Boström icke deltagit i förestående
hufvudtitels behandling inom utskottet.
164
Statsutskottets Utlåtande N;o 6.
Bil.
Tabell öfver ordinarie anslagen under
1902 års riksstat anslår: |
||||||||
Anvisning |
Indelning och dermed jem-förlig anvisning |
Summa. |
||||||
kontant. |
||||||||
Friheter |
Ersättningar. |
|||||||
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
Ö. |
Sjöförsvars- |
Departementet och |
||||||||
17,000 26,800 49,600 |
— |
— |
— |
17,000 26,800 49,600 |
— |
Departementschefen................................................ .Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli |
||
93,400 |
— |
— |
— |
— |
— |
93,400 |
— |
|
Flottan. |
||||||||
2,911,979 |
— |
— |
— |
— |
— |
2,911,979 |
— |
Aflöning för flottans kårer och stater. Nuvarande |
342,775 |
— |
— |
— |
— |
— |
342,775 |
— |
Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna, |
537,286 |
— |
— |
— |
— |
— |
537,286 |
— |
Natur aunderhåll åt personal vid flottan, förslags-Ökas med ............................................................ |
— |
— |
— |
26,400 |
— |
26,400 |
— |
Båtsmansindelningen. Nuvarande anvisning......... Minskas med............................................................ |
|
3,885,440 |
_ |
_ |
26,400 |
3,911,840 — |
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
165
Litt. A.
riksstatens Femte hufvudtitel.
Förslag till blifvande riksstat: |
|||||||||
Anvisning i |
Indelning och dermed jem-förlig anvisning |
Summa. |
|||||||
kontant. |
Friheter. |
Ersättningar. |
|||||||
departementet. |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
Ö. |
|
öfverstyrelsen. |
|||||||||
samt kommandoexpeditionen............................... |
17,000 26,800 49,600 |
— |
— |
— |
— |
— |
17,000 26,800 49,600 |
— |
|
S:gr |
93,400 |
— |
— |
— |
— |
93,400 |
— |
||
belopp .......................................... 2,911,979 ......................................................... 401,490 |
— |
3,313,469 |
3,313,469 |
||||||
reservationsanslag. Nuvarande belopp 342,775 |
_ |
369,500 |
— |
— |
369,500 |
— |
|||
anslag. Nuvarande belopp.................. 537,286 .............................................................. 58,779 |
— |
596,065 |
596,065 |
||||||
............................................................. 26,400 ............................................................... 2,640 |
_ |
--- |
— |
— |
23,760 |
— |
23,760 |
||
Tr:pt |
4,372,434 |
— |
1 i |
_ |
23,760 |
— |
4,396,194 |
— |
166
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
1902 års riksstat anslår:
Anvisning |
Indelning och dermed jem-förlig anvisning |
Summa. |
|||||
kontant. |
|||||||
Friheter. |
Ersättningar. |
||||||
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
Ö. |
3,885,440 33,300 1,685,000 1,000,000 |
— |
— |
26,440 |
— |
3,911,840 33,300 1,685,000 1,000,000 |
— |
|
11,900 |
— |
— |
— |
— |
11,900 |
— |
|
350,000 |
— |
— |
— |
— |
350,000 |
— |
|
53,470 |
— |
— |
— |
---- |
— |
53,470 |
— |
44,000 |
44,000 |
||||||
6,969,710 |
— |
— |
26,400 |
6,996,110 |
|||
826,209 |
— |
— |
826,209 |
— |
|||
132,384 226,621 145,602 |
— |
— |
— |
I |
132,384 226,621 145,602 |
— |
|
120,000 15,680 |
— |
— |
— |
— |
_ |
120,000 15,680 |
— |
13,000 |
_ |
— |
_ |
____ |
_ |
13,000 |
_ |
1,479,496 |
— |
— |
— |
— |
— |
1,479,496 |
— |
8,542,606 |
— |
_ |
26,400 |
8,569,006 |
Lindring i rustnings- och. roteringsbesyären, förFlottans
nybyggnad och underhåll, reservationsFlottans
öfningar, reservationsanslag. Nuvarande
Ökas med...............................................................
Kepetitionsöfningar för reservofficerare vid flottan,
Ökas med...............................................................
Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och
varande belopp......................................................
Ökas med.............................................................
Undervisningsverken:
Sjökrigshögskolan, reservationsanslag. Nuvaran
Ökas
med............................................................
Sjökrigsskolan. Nuvarande belopp..*..................
Ökas med............................................................
Skeppsgosseskolan. Nuvarande belopp ............
Ökas med.............................’...........................
Sjukvård för flottans personal, reservationsanslag...
Kust
Aflöning
för kustartilleriets personal. Nuvarande
Ökas med.............................................................
Beklädnad åt kustartilleriets manskap, reservationsNaturaunderhåll
åt kustartilleriets manskap, förUnderhåll
åt kustartilleriets byggnader och materiel,
Ökas med...............................................................
Kustartilleriets öfningar, reservationsanslag............
Kustartilleribeväringens vapenöfningar samt bettla#.
Nuvarande belopp.................................
Ökas med..............................................................
Sjukvård för kustartilleriets personal, reservations -
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
167
Förslag till blifvande riksstat: |
|||||||||
Anvisning |
Indelning och dermed jem-förlig anvisning |
Summa. |
|||||||
kontant. |
Friheter. |
Ersättningar. |
|||||||
slagsanslag...................... anslag ............................... belopp ............................... |
Tr:pt I’"”!"”"!!!"''.''i,oöö,ööö: ................... 190,000: — |
Kronor. 4,372,434 33,300 1.685.000 1.190.000 |
Ö. |
Kronor. |
ö. |
Kronor. 23,760 |
Ö. |
Kronor. 4,396,194 33,300 1.685.000 1.190.000 |
Ö. |
reservationsanslag. Nuvarande belopp 11,900: — ............................................................ 3,000: - |
14,900 |
— |
— |
— |
— |
— |
14,900 |
_ |
|
ersättning derför, förslagsanslag. Nu- ............................................................. 350,000: — ........................................................... 430,000: — |
780,000 |
780,000 |
|||||||
de belopp ......................... |
..... 13,600: — ..... 2,500: — 16,100: — .... 30,490: — 1,850: — 32,340: - ..... 9,380: — ..... 4,270: — 13,650: — |
62,090 |
62,090 |
||||||
44,000 |
— |
— |
— |
— |
44,000 |
— |
|||
S:gr |
8,088,324 |
— |
— |
— |
23,760 |
— |
8,112,084 |
- |
|
artilleriet. belopp .............................. |
...................... 826,209: — ....................... 48,585: — |
874,794 |
874,794 |
||||||
anslag ......................................................................... slagsanslag ................................................................ reservationsanslag. Nuvarande belopp... 145,602: — |
132,384 226,621 155,602 |
— |
— |
— |
— |
132,384 226,621 155,602 120,000 220,000 |
— |
||
klädnad och ersättning derför, förslags- .................................................................. 15,680: - .................................................................. 204,320: — |
120,000 220,000 |
||||||||
anslag ............................... |
13,000 |
— |
— |
— |
■-- |
— |
13,000 |
— |
|
S:gr |
1,742,401 |
— |
— |
— |
1,742,401 |
— |
|||
Tr:pt |
9,924,125 |
— |
-— |
— |
23,760 |
— |
9,947,885 |
— |
168
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
1902 års riksstat anslår:
Anvisning kontant. |
Indelning och Enheter. |
dermed jem-n visning Ersättningar. |
Summa. |
||||
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
Ö. |
8,542,606 |
— |
— |
— |
26,400 |
— |
8,569,006 |
— |
37,000 |
37,000 |
||||||
12,000 |
12,000 |
||||||
22,254 |
22,254 |
||||||
23,500 |
— |
— |
— |
— |
— |
23,500 |
— |
97,513 |
— |
— |
— |
— |
97,513 |
— |
|
12,500 |
— |
— |
— |
— |
— |
12,500 |
— |
204,767 |
— |
—- |
— |
— |
— |
204,767 |
— |
65,000 |
65,000 |
||||||
1,500,000 |
— |
405 |
— |
4 |
— |
1,500,409 |
— |
100,800 |
— |
— |
— |
— |
— |
100,800 |
— |
9,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
9,000 |
— |
13,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
13,000 |
— |
1,687,800 |
— |
405 |
— |
4 |
— |
1,688,209 |
— |
10,435,173 |
— |
405 |
— |
26,404 |
— |
10,461,982 |
— |
Diverse
Alderstillägg, förslagsanslag ...................................
Ersättning åt officerare och ingeniörer vid flottan
varande belopp ...................................................
Okas med ..............................................................
hvarjemte rubriken ändras till: Ersättning åt offimenaering
utrikes.
Resestipendium åt läkare vid flottan och och kust
Diverse
behof ..........................................................
Rese- och traktamentspenningar förslagsanslag.
Ökas med ...............................................................
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslags
Ökas
med ..............................................................
Extra utgifter ..........................................................
Han -
Sjökarteverket, reservationsanslag ...........................
Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstal
Undervisningsanstalter
för sjöfart .........................
Nautisk-meteorologiska byrån .................................
Alderstillägg för personalen vid undervisningsanstalmeteorologiska
byrån, förslagsanslag................
Statsutskottets Utlåtande W:o fl.
169
Förslag till blifvande riksstat: |
||||||||
Indelning |
och dermed jern- |
|||||||
förlig anvisning |
||||||||
Anvisning |
i |
på förslag. |
||||||
Summa. |
||||||||
kontant. |
||||||||
Friheter. |
| Ersättningar. |
|||||||
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
Ö. |
|
Tr:pt |
9,924,125 |
— |
— |
_ |
23,760 |
_ |
9,947,885 |
_ |
anslag. |
37,000 |
_ |
||||||
37,000 |
||||||||
under anställning eller kommendering utrikes. Nu- |
||||||||
................................................................. 12,000: — |
||||||||
..................................................................... 1,000: — |
13,000 |
— |
— |
— |
— |
...... |
13,000 |
— |
cerare och ingeniörer under anställning eller kom- |
||||||||
artilleriet, reservationsanslag (nytt).......................... |
2,000 |
— |
— |
— |
— |
__ |
2,000 |
_ |
22,254 |
— |
— |
— |
— |
— |
22,254 |
“ |
|
Nuvarande belopp .....................*............. 23,500: -— |
||||||||
................................................................... 2,650: - |
26,150 |
— |
— |
— |
---■ |
— |
26,150 |
— |
anslag. .Nuvarande belopp ..................... 97,513: - |
||||||||
............................................................... 9,406: — |
106,919 |
— |
— |
— |
— |
106,919 |
— |
|
....................................................................................... |
12,500 |
— |
— |
- |
12,500 |
— |
||
Sgr |
219,823 |
- |
— |
— |
— |
— |
219,823 — |
|
dela. ............................................... |
65,000 |
65,000 |
||||||
terna, reservationsanslag ........................................... |
1,500,000 |
— |
405 |
— |
4 |
— |
1,500,409 |
— |
100,800 |
— |
— |
— |
— |
— |
100,800 |
— |
|
terna för sjöfart och föreståndaren vid nautisk- |
9,000 |
— |
— |
-— |
— |
9,000 |
— |
|
13,000 |
— |
— |
— |
--- |
— |
13,000 |
— |
|
Sgr |
1,687,800 |
- |
405 |
— |
4 |
1,688,209 |
— |
|
Summa |
11,831,748 |
405 |
— |
23,764 |
— |
11,855,917 |
— |
Bih. till Rihd. Prof,. 1902. 4 Samt. / A/d. 6 Uä}t.
22
170
Statsutskottets Utlåtande N:o 6,
Bil. Litt. B.
Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Femte hufvudtitel.
Sjöförsvarsdepartementet:
Flottan.
Till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel
» ändring af 2:a klass pansarbåtarna Thordön och
Tirfing
» bestyckning och ammunitionsutredning för 5 min
försvaret
tillhörande ångslupar..........
» skjutförsök och inskjutning af kanoner
» anskaffning af kanoner i reserv
af
ersättande af äldre torpeder och anskaffande af
reservtorpeder ...................................................
» försöksskjutningar med torpeder ........................
» anskaffning af karbiner .......................................
För anskaffande af beklädnad åt sjöbeväringen ......
» anskaffande af transportmedel för flottans varf
» materiel för tillfälliga sprängnings- och kontra
-
mineringsarbeten
ny artilleriinventariekammare
flottans varf
» kustsignalväsendet
» uppförande af
Karlskrona..................................
» påbörjande af en mobil!seringskaj
i Karlskrona..........................................
» tillfällig förstärkning af arbetskrafterna i marinförvaltningen
och vid flottans civilstat .....
Till löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan
Transport
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
Ö. |
5,094,150 |
|||
280,000 |
|||
45.000 25.000 |
|||
60,000 8,000 57,900 86,800 78,500 |
— |
||
40,000 100,000 |
— |
||
112,500 |
— |
||
191,170 |
— |
1 |
|
11,800 1,860 |
— |
6,297,680 |
|
--i— |
6,297,680 |
— |
Statsutskottets Utlåtande N;o 6.
171
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
Ö. |
|
Transport |
— |
— |
6,297,680 |
— |
Kustartilleriet. |
||||
Till fortsättande af arbetet å rikets kustbefästningar |
590,000 588,078 118,825 |
1,296,903 |
||
Handeln. |
||||
Till påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster |
— |
— |
38,500 |
— |
Summa |
—— |
— |
7,633,083 |
— |
172
Statsutskottets Utlåtande N:o 6
Bil. n:o 1.
Stat
för flottans officerskår.
Fast lön. |
|||
Antal |
|||
Kr. |
Ö. |
||
i |
Flaggman............................................................................................... |
8,000 |
— |
2 |
D:o .............................................................................................. |
16,000 |
— |
1 |
Kommendör....................................................................,....................... |
6,000 |
—- |
6 |
D:o ............................................................................................ |
36,000 |
— |
1 |
Kommendörkapten af l:a graden.............................................................. |
4,500 |
— |
14 |
D:o af d:o ............................................................... |
63,000 |
— |
1 |
D:o af 2:a graden............................................................ |
4,000 |
— |
14 |
D:o af d:o ............................................................... |
56,000 |
— |
1 |
Kapten af l:a klassen ............................................................................. |
3,400 |
— |
51 |
D:o af d:o ............................................................................ |
173,400 |
— |
1 |
D:o af 2:a klassen .............................................................................. |
2,400 |
— |
26 |
D:o af d:o ............................................................................ |
62,400 |
— |
1 |
Löjtnant............................................................................................... |
1,500 |
— |
67 |
D:o ............................................................................................... |
100,500 |
- |
1 |
Underlöjtnant........................................................................................ |
720 |
— |
32 |
D:o ......................................................................................... |
23,040 |
— |
220 |
Kronor |
560,860 |
_ |
Tillkommer: |
|||
Årligt tillägg till fasta lönen åt innehafvare af chefsbefattningen i marin- |
|||
förvaltningen, chefsbefattningen i flottans stab eller stationsbefälhaf- |
|||
varebefattning, derest han icke uppbär flaggmans lön, med iakttagande |
|||
att, om två af nämnda befattningshafvare icke uppbära dylik lön, |
|||
tillägget skall tilldelas den, som är i sin befattning äldst..................... |
2,000 |
||
Summa kronor |
562,860 |
Anmärkningar:
l:o. Dagaflöning å 7 kronor till flaggman, G kronor till kommendör, 5 kronor till kommendörkapten
af l:a eller 2:a graden, 4 kronor till kapten af l:a eller 2:a klassen samt 3 kronor till löjtnant
och underlöjtnant eller half dagaflöning efter hvartdera af förestående belopp tillkommer i den ordning
reglemente för flottan bestämmer.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
173
2:o. Till officer, som icke åtnjuter fri bostad i kronans hus, utgår, i den ordning reglemente
för flottan bestämmer, inqvarteringsbidrag med ett efter år räknadt belopp af:
flaggman.............. vid Carlskrona station 1,200 kronor: vid Stockholms station 1,500 kronor.
kommendör........... » » » 900 » » » » 1,200 »
kommendörkapten.. » » » 600 » » » » 1,000 »
kapten.,............... » » » 400 » » » » 500 »
löitnant och )
underlöjtnant f
3:o. Då befälhafvande amirals- och stationsbefälhafvareembetena i Carlskrona innehafvas af en
och samma person, åtnjuter innehafvare!! ett särskildt arfvode af 3,000 kronor om året.
174
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Bil. n:o 2.
Stat
för flottans underofficerskår.
Bekläd |
||||||||
Fast lön. |
nadsersätt- |
Summa. |
||||||
Antal. |
ning. |
|||||||
Kr. |
ö. |
Kr. |
Ö. |
Kr. |
Ö. |
|||
1 |
Flaggunderofficer |
(styrman, konstapel eller skeppare) |
720 |
— |
200 |
920 |
— |
|
77 |
D:o |
d:o |
55,440 |
— |
15,400 |
— |
70,840 |
— |
1 |
D:0 |
(maskinist).................................. |
960 |
— |
200 |
— |
1,160 |
.... |
44 |
D:o |
d:o .................................. |
42,240 |
— |
8,800 |
— |
51,040 |
— |
1 |
D:o |
(rustmästare, torpedmästare eller |
||||||
qvartersman)............................ |
720 |
— |
200 |
— |
920 |
— |
||
6 |
D:o |
d:o |
4,320 |
— |
1,200 |
— |
5,520 |
— |
1 |
Underofficer af 2:a graden (styrman, konstapel eller |
|||||||
skeppare) .................... |
720 |
— |
200 |
— |
920 |
— |
||
156 |
D:o |
d:o |
112,320 |
— |
31,200 |
— |
143,520 |
— |
1 |
D:o |
(maskinist).................... |
720 |
— |
200 |
— |
920 |
— |
89 |
D:o |
d:o .................... |
64,080 |
— |
17,800 |
— |
81,880 |
— |
1 |
D:o |
(rustmästare, torpedmä- |
||||||
stare eller qvartersman)... |
720 |
— |
200 |
— |
920 |
— |
||
12 |
D:o |
d:o |
8,640 |
— |
2,400 |
— |
11,040 |
— |
390 |
Summa kronor |
291,600 |
— |
78,000 |
— |
369,600 |
— |
Anmärkningar:
l:o. Dagaflöning a 2 kronor till flaggunderofficer (maskinist), 1 krona 65 öre till flaggunderofficer
(styrman, konstapel, skeppare, rustmästare, torpedmästare eller qvartersman) ocli underofficer af
2:a graden (maskinist) samt 1 krona till underofficer af 2:a graden (styrman, konstapel, skeppare, rustmästare,
torpedmästare eller qvartersman) eller half dagaflöning efter hvartdera åt förestående belopp
tillkommer i den ordning, reglemente för flottan bestämmer,
2:o. Till underofficer, som icke åtnjuter fri bostad i kronans hus, utgår, i den ordning reglemente
för flottan bestämmer, inqvarteringsbidrag med ett efter år räknadt belopp af:
flaggunderofficer............. vid Carlskrona station 240 kronor; vid Stockholms station 300 kronor.
underofficer af 2:a graden » » » 180 » ; » » » 240 »
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
175
Bil. n:o 3.
Stat
för flottans sjömanskår.
Antal. |
Kr. |
Ö. |
Kr. |
ö. |
|
1 |
1- ik j/12 månaders månadslön å 30 kr....................t .a n gra ^tiagafltiiiing å 80 öre i 36B dagar.................../ |
652 |
— |
||
399 |
D:o d:o |
260,148 |
— |
||
1 |
o. imånaders månadslön å 20 kr....................\ ° a tdagaflöning å 50 öre i 365 dagar.................../ |
422 |
50 |
||
1,099 |
D:o d:o |
464,327 |
50 |
||
1 |
q „ j/12 månaders månadslön å 12 kr.....................1 3:6 lonegladWflöning 4 40 öre i 365 dagar..................} |
290 |
— |
||
599 |
D:o d:o |
173,710 |
— |
||
1 |
fo.„ „j(6 månaders månadslön å 12 kr......................i 3.e lönegradXdagaflöning . 4Q öre . lg4 dagar................... |4:e lönegrad/3 mä“aders må£adslön a®’5° kr....................\ v ° (daganonmg a 60 ore i 181 dagar..................J |
238 |
90 |
||
449 |
D:o d:o |
107,266 |
10 |
||
1 |
4-p l''\nPo-Tori/42 månaders månadslön å 6,50 kr...................\ u ° \dagaflöning å 30 öre i 365 dagar.................../ |
187 |
50 |
||
449 |
D:o d:o |
84,187 |
50 |
||
3,000 |
1,091,430 |
— |
|||
Afgår dagaflöning under tjenstgöring å varfvet, förslagsvis... |
30,000 |
1.061,430 |
_ |
||
Lega å 50 kronor, förslagsvis för 600 man ......................... |
30,000 |
||||
Kekryteringskostnader å 40 kronor, deraf högst 30 kronor till |
|||||
värfvaren, förslagsvis för 600 man ............................... |
24,000 |
— |
|||
Arfvode för 100 kompanikorpraler å 5 kronor i månaden .... |
6,000 |
— |
|||
Uppmuntringspenningar, förslagsvis ................................... |
45,000 |
— |
|||
Inqvarteringsbidrag, förslagsvis ......................................... |
138,660 |
— |
|||
Summa kronor |
— |
1,305,090 |
— |
Anmärkningar:
l:o. Skulle det sålunda bestämda antalet i någon af de tre högre lönegraderna icke finnas fulltaligt,
må de löner, som i följd deraf sakna innehafvare, till så stor del, som erfordras, användas till
Statsutskottets Vilåtande N:o 6.
176
aflöning åt manskap i lägre lönegrad samt till bestridande af lega och rekryterings kostnader, om rekryteringen
skulle behöfva omfatta flere än det förslagsvis upptagna antalet af 600 man.
2:o. Uppmuntringspenningar utgå under tjenstgöring i land till manskap, som tillhöra l:a, 2:a
eller 3:e uppmuntringsklassen, med respektive 15, 10 och 5 öre om dagen, enligt de för dagaflönings
åtnjutande gällande grunder.
3:o. Af det manskap, som erhållit vederbörligt tillstånd att bo utom kasern, ega högst 1,500
man under tjenstgöring i land och den, som är gift eller är enkling med minderårigt barn, äfven under
annan tjenstgöring att åtnjuta inqvarteringsbidrag till ett månatligt belopp för under officer skor pr al vid
Carlskrona station af 10 kronor och vid Stockholms station af 15 kronor samt för gemenskap vid den
förra stationen af 5 kronor och vid den senare af 10 kronor.
177
Statsutskottets Utlåtande N;o 6.
‘<1 «yr» ■»''m»» » v,Vitt*yS w ,V
Bil. n:o 4.
Stat
för flottans skeppsgossekår.
Antal. |
:.o: .-åt jo; .iil ;.al .-Öl ;.B> i''A :.ö'' .ia, ; |
Kr. |
Ö. |
i |
Skeppsgosse, dagaflöning å 10 öre eller per år.......................................... |
36 |
50 |
499 |
D:o eko d:o ........................................ |
18,213 |
50 |
1 Skeppsgossekorpral å 5 öre dagligen, tillökning ................................... |
18 |
25 |
|
24 D:o d:o d:o .................................... |
438 |
00 |
|
500 |
Summa kronor |
18,706 |
25 |
<9>
IHh. till Rilsd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afl. 6 Käft.
23
178
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Bil. n:o 5.
Stat
för flottans mariningeniörstat.
Tjenst |
Tjenst |
_ |
|||||||||
görings- |
Fast |
görings- |
Summa. |
||||||||
pennin |
artvode. |
pennin- |
|||||||||
gar. |
gar. |
||||||||||
Kr. |
Ö. |
Kr. |
Ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
Ö. |
Kr. |
Ö. |
||
Direktör äfvensom ingeniör, hvilken för- |
|||||||||||
1 Öfverdirektör........ |
— |
— |
7,000 |
2,000 |
9,000 |
i ordnas att i succession efter till öfver-direktör förordnad direktör förrätta |
|||||
1 Direktör................ |
4,500 |
1,500 |
— |
— |
— |
— |
6,000 |
dennes befattning, bekommer efter 5 |
|||
9,000 |
3,000 |
_ |
_ |
12,000 |
_ |
års tjenstgöring inom denna grad |
|||||
löneförhöjning med 500 kronor. |
|||||||||||
1 Ingeniör............ |
3,750 |
— |
250 |
— |
— |
— |
— |
— |
4,000 |
— |
mästare samt min- och torpedingeniör |
22,500 |
__ |
1,500 |
— |
— |
— |
— |
— |
24,000 |
— |
hvilken förordnas att i succession |
|
1 Byggmästare......... |
3,750 |
— |
250 |
— |
— |
— |
— |
— |
4,000 |
— |
efter till direktör förordnad ingeniör |
1 D:o ......... |
3,750 |
— |
250 |
— |
— |
— |
— |
— |
4,000 |
— |
befattning, åtnjuter efter 5 års väl |
1 Miningeniör........... |
3,750 |
— |
250 |
— |
— |
— |
— |
— |
4,000 |
— |
vitsordad tjenstgöring inom samma |
1 Torpedingeniör...... |
3,750 |
— |
250 |
— |
— |
— |
— |
— |
4,000 |
— |
efter 10 års sådan tjenstgöring ytter- |
1 D:o .... |
3,750 |
— |
250 |
— |
— |
— |
— |
— |
4,000 |
— |
ligare 500 kronor i innehafvande aflö-ningsförmåner. |
1 Ingeniör............... |
3,250 |
— |
250 |
— |
— |
— |
— |
— |
3,500 |
— |
Ilngeniörer af de två lägre lönegraderna |
3 D:o..................... |
9,750 |
750 |
— |
— |
— |
— |
— |
10,500 |
— |
i åtnjuta efter 5 års väl vitsordad tjenst- |
|
1 Ingeniör............... |
2,250 |
250 |
— |
— |
— |
— |
2,500 |
— |
( göring förhöjning af 500 kronor i inne-I hafvande aflöningsförmåner. |
||
1 D:o ............... |
2,250 |
250 |
— |
— |
— |
2,500 |
— |
J |
|||
1 Extra ingeniör...... |
— |
— |
2,000 |
— |
— |
2,000 |
|||||
2 D:o ...... |
— |
— |
4,000 |
— |
— |
4,000 |
— |
||||
Tillkommer fast arf |
|||||||||||
vode för den direk |
50C |
- |
50C |
— |
|||||||
Summa krono] |
— |
| | |
100,500| |
Anmärkning: Direktörs aflöning minskas med 500 kronor, ingeniör och bj-ggmästares med 300 kronor,
länge boställe af dem innehafves,
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
179
Bil. n:o 6.
Stat
för flottans marinläkarekår.
Carlskrona 1 station. |
Stockholms station. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
Ö. |
|
_ |
1 |
Marinöfverläkare, tillika förste marinläkare: |
||||
lön.............................................................................. |
3,400 |
— |
||||
dagaflöning å 6 kronor i 365 dagar................................. |
2,190 |
— |
||||
arfvode......................................................................... |
1,000 |
— |
6,590 |
|||
i |
— |
Förste marinläkare: |
||||
lön............................................................................... |
3,400 |
— |
||||
dagaflöning å 5 kronor i 365 dagar................................. |
1,825 |
— |
5,225 |
|||
i |
— |
Marinläkare af l:a klassen: |
||||
lön............................................................................... |
2,400 |
— |
||||
dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar................................. |
3,460 |
— |
3,860 |
|||
4 |
2 |
Marinläkare af l:a klassen ........................................... |
— |
— |
23,160 |
- |
38,835 |
— |
|||||
20 Marinläkare af 2. klassen, arfvoden å 1,200 kronor..,...................... |
— |
—- |
24,000 |
— |
||
10 Marinläkarestipendiater, stipendier å 600 kronor ........................... |
— |
— |
6,000 |
— |
||
Dagtraktamente till marinläkare af 2:a klassen ochmarinläkarestipendiater |
||||||
under tjenstgöring i land, förslagsvis ......................................... |
— |
— |
4,000 |
— |
||
Inqvarteringsbidrag, förslagsvis......................................................... |
— |
— |
4,800 |
— |
||
Summa kronor |
_ |
— |
77,635 |
— |
Anmärkningar:
l:o. Marinläkare af 2:a klassen ocli marinläkarestipendiat erhålla, då de äro förordnade till tjenstgöring
i land, dagtraktamente å 7 kronor.
2:o. För förste marinläkare ökas lönen efter 5 års tjenstgöring såsom sådan med 600 kronor.
För marinläkare af l:a klassen ökas lönen efter 5 års tjenstgöring i samma grad med 500 kronor
och efter 10 års sådan tjenstgöring med ytterligare 500 kronor.
; .s »I V. \ * V^YWA^''• }>}
]80 Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
För marinläkare af 2:a klassen ökas arfvodet efter 5 års tjenstgöring i samma grad med 300
kronor ooli efter 10 års sådan tjenstgöring med ytterligare 300 kronor. . .
3:o. Marin öfverläkare, förste marinläkäre och marinläkare af l:a klassen, som icke åtnjuta fri
bostad i kronans lins, erhålla inqvarteringsbidrag med ett efter år räknadt belopp af:
Marinöfverläkaren ........................................... 1,200 kronor.
Förste marinläkaren vid Carlskrona station......... 600 »
Marinläkare af l:a klassen vid Stockholms station 500 »
D:o d:o vid Carlskrona station 400 >
4:o. Skulle det i staten bestämda antalet mårinläkare af 2:a klassen icke finnas fulltaligt, må de
arfvoden, som i följd deraf sakna innehafvare, till så stor del, som erfordras, användas till aflöning af
ett vakanserna bland marinläkare af 2:a klassen motsvarande antal marinläkarestipendiater.
5:0. De båda sjukhusläkarne vid Carlskrona station åtnjuta hvardera ett arfvode al 500 kronor
för år från anslaget till sjukvård.
181
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Bil. n:o 7.
Stat
för flotians poliskår.
< vir? rr rr t ■ |
u ?. |
|||||||
Antal |
- |
Aflöning för år. |
Bekläd |
- |
||||
Carlskrona station. |
Stockholms station. |
nads- ersättning. |
Summa. |
|||||
Kr. |
Ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
Ö. |
|||
1 |
Poliskommissarie................................................... |
1,900 |
— |
— |
— |
1,900 |
— |
|
— |
i |
Poliskommissarie, tillika väbel.............................. |
1,000 |
— |
— |
— |
1,000 |
— |
2 |
2 |
Öfverkonstaplar .............................................. a |
1,500 |
— |
— |
— |
6,000 |
— |
15 |
15 |
Poliskonstaplar ............................................... å |
968 |
— |
132 |
— |
33,000 |
— |
Till extra konstaplar vid Carlskrona station............ |
—- |
— |
— |
— |
1,500 |
— |
||
Till uppmuntringspenningar åt personalen vid Carls- |
||||||||
krona station................................................. |
— |
— |
— |
— |
1,000 |
— |
||
Till extra konstaplar vid Stockholms station........... |
— |
— |
— |
— |
1,500 |
— |
||
. |
Till uppmuntringspenningar åt personalen vid Stock- |
|||||||
holms station.................................... |
-T- |
— |
— |
1,000 |
— |
|||
1 |
Summa kronor |
— |
_ |
- |
46,900 |
— |
Anmärkningar:
Ilo. Till polispersonalen utgå två ålders tillägg, hvartdera utgörande för pölistoÅiimssarie vid
Carlskrona station 200 kronor och. för en kvar af öfv.erkpnstaplarna ook konstaplarna 100 kronor, det
första ålders tillägget efter 5, års ock det andra efter 10.års, väl vitsordad tjenstgöring inom samma grad.
2:o. Åtnjuter poliskommissarie, öfverkonstapel eller konstapel bostad i kronanshus, afdrages,
så länge denna fördel varar, från lönen för kommissarie och öfverkonstapel 150 kronor och för konstapel
100 kronor, allt för år.
182
Statsutskottets Utlåtande N;o 6.
Bil. n:o 8.
Stat
å dagaflöning för officerare och underofficerare.
Kr. |
ö. |
Kr. |
Ö. |
Kr. |
ö. |
|
Officerskåren. |
||||||
3 Flaggman.................... dagaflöning å 7 kr. i 365 dagar 7 Kommendörer.............. » »6 » » » 30 Kommendörkaptener.... t » 5 » » ■» 79 Kaptener.................... » » 4 » > » 101 Löjtnanter och. under-löjtnanter............. » > 3 » » » |
7,665 15,330 54,750 115,340 110,595 |
— |
303,680 |
|||
220 |
||||||
Af går förslagsvis: Dagaflöning under tjenstgöring å varfvet och i sjökarte-verket............ ..................,.................................... |
25,000 |
278,680 |
||||
Underofflcerskåren. |
||||||
78 Flaggunderofficerare (styrmän, konstaplar eller skeppare) dagaflöning å 1 kr. 65 öre i 365 dagar...................... 45 Flaggunderofficerare (maskinister) dagaflöning å 2 kr. i 365 dagar.............................................................. 7 Flaggunderofficerare (rustmästare, torpedmästare eller 157 Underofficerare af 2:a graden (styrmän, konstaplar eller skeppare) dagaflöning å 1 kr. i 365 dagar.................. 90 Underofficerare af 2:a graden (maskinister) dagaflöning å 1 kr. 65 öre i 365 dagar....................................... 13 Underofficerare af 2:a graden (rustmästare, torpedmästare |
46,975 32,850 4,215 57,305 54,202 4,745 |
50 75 50 |
200,293 |
75 |
||
390 Transport |
— |
200,293 |
75 |
278,680 |
— |
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
183
Kr. |
Ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
||
Transport |
_ |
_ |
200,293 |
75 |
278,680 |
_ |
|
Af går förslagsvis: |
|||||||
Dagaflöning under tjenstgöring å varfyat:- |
|||||||
för |
45 Flaggunderoffleerare (maskinister) dagaflöning å 2 kr. |
||||||
i 225 dagar............................................................ |
20,250 |
||||||
7 Flaggunderoffleerare (rustmästare, torpedmästare eller |
|||||||
qvartersman) dagaflöning å 1 kr. 65 öre i 225 dagar |
2,598 |
75 |
|||||
90 Underofficerare af 2:a graden (maskinister) dagaflö- |
|||||||
ning å 1 kr. 65 öre i 225 dagar............................. |
33,412 |
50 |
|||||
> |
13 Underofficerare af 2:a graden (rustmästare, torped- |
||||||
mästare eller qvartersman) dagaflöning å 1 kr. i 225 |
2,925 8,000 |
||||||
3> |
Underofficerare af öfriga stater................................... |
67,186 |
25 |
133,107 |
50 |
||
Summa kronor |
_ |
— |
411,787 50 |
184
Statsutskottets Utlåtande N:o G.
Bil. n:o 9.
Stat
för skeppsgosseskolan.
• r— - , '' |
Lön. |
Arfvoden. |
Carlskrona station. • • .i di.W » |
Stockholms station. |
Summa. |
|||||
Kr. |
ö. |
Kr |
ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
o. |
Kr. |
ö. |
|
1 Rektor....................................... |
3,000 |
nr. |
_ |
1_ |
3,000 |
— |
— |
— |
3,000 |
— |
1 Skollärare .................................. |
1,200 |
— |
— |
— |
1,200 |
— |
— |
— |
1,200 |
— |
5 D:o ................................. 15 Mqiiitörer å 5 kronor hvardera i |
6,000 |
— |
6,000 |
6,000 |
||||||
månaden (under 8 månader)...... För inöfvande af hornblåsare och |
— |
600 |
600 |
600 |
||||||
trumslagare............................. |
— |
— |
— |
— |
1,600 |
— |
1,250 |
— |
2,850 |
— |
Summa kronor |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
13,650 — |
Anmärkning: Rektor erhåller lönetillökning med 500 kronor efter 5 års och med ytterligare
500 kronor efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring; och för skollärarne höjes lönen efter 5, 10 och 15
års val vitsordad tjenstgöring, hvarje gång med 200 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
185
Bil. n:o 10.
Stat
för kustartilleriet.
Antal. |
Krön |
o r. |
|||||
I. Lön och dagaflöningv |
|||||||
Officerare. |
|||||||
1 |
Chef för kustartilleriet: |
||||||
lön................................................................. |
8,000 |
— |
|||||
dagaflöning å 7 kronor...................................... |
2,555 |
— |
10,555 |
||||
1 |
Öfverste: |
||||||
lön.................................................................... |
6,000 |
— |
|||||
dagaflöning å 6 kronor....................................... |
2,190 |
— |
8,190 |
||||
1 |
Öfverste .................................................................. |
— |
— |
8,190 |
— |
||
1 |
Öfverstelöjtnant: |
||||||
lön.................................................................. |
4,500 |
||||||
dagaflöning å B kronor....................................... |
1,825 |
— |
6,325 |
||||
1 |
Öfverstelöjtnant..................................................... |
— |
— |
6,325 |
— |
||
1 |
Major: |
||||||
lön.................................................................... |
4,000 |
— |
|||||
dagaflöning å B kronor....................................... |
1,825 |
— |
5,825 |
||||
2 |
Majorer..................................................................... |
— |
— |
11,650 |
— |
||
1 |
Kapten af l:a klassen: |
||||||
lön................................................................... |
3,400 |
— |
|||||
dagaflöning å 4 kronor....................................... |
1,460 |
— |
4,860 |
||||
11 |
Kaptener af l:a klassen............................................ |
— |
— |
53,460 |
— |
, |
|
1 |
Kapten af 2:a klassen: |
||||||
lön................................................................... |
2,400 |
— |
|||||
dagaflöning å 4 kronor....................................... |
1,460 |
— |
3,860 |
||||
10 |
Kaptener af 2:a klassen............................................ |
— |
— |
38,600 |
— |
||
31 |
Transport |
— |
157,840 |
— |
. -1 |
XX t --1 XO l jOW -
Bill. till Bibel. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afd. '' 6 Häft. 24
186
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Antal. |
Krön |
o r. |
|||||
31 |
Transport |
— |
— |
157,840 |
— |
||
1 |
Löjtnant.: |
||||||
lön.................................................................. |
1,500 |
— |
|||||
dagaflöning å 3 kronor....................................... |
1,095 |
— |
2.595 |
_ |
|||
24 |
Löjtnanter.............................................. ................ |
— |
— |
62,280 |
— |
||
1 |
Underlöjtnant: |
||||||
lön.................................................................... |
720 |
— |
|||||
dagaflöning å 3 kronor...................................... |
1,095 |
— |
1,815 |
_ |
|||
13 |
Underlöjtnanter....................................................... |
— |
23,595 |
— |
248,125 |
_ |
|
• 70 |
Reservofficersaspiranter. |
||||||
1 |
Reservofficersaspirant: |
||||||
dagaflöning ä 4,50 kronor.................................. |
— |
— |
1,642 |
50 |
|||
5 |
Reservofficersaspiranter............................................ |
— |
— |
8,212 |
50 |
9,855 |
— |
6 |
Underofficerare. |
||||||
1 |
Styckjunkare (flaggjunkare och flaggmaskinist): |
||||||
lön................................................................... |
1,020 |
— |
|||||
dagaflöning å 2 kronor....................................... |
730 |
— |
1,750 |
— |
|||
39 |
Styckjunkare (flaggjunkare och flaggmaskinister)........ |
— |
— |
68,250 |
— |
k |
|
1 |
Sergeant (stabstrumpetare, maskinist och rustmästare): |
||||||
lön.................................................................... |
720 |
— |
|||||
dagaflöning ä 1,50 krona.................................... |
547 |
50 |
1,267 |
50 |
|||
83 |
Sergeanter (stahstrumpetare, maskinister och rust- |
||||||
124 |
mästare)............................................................ |
— |
— |
105,202 |
50 |
176,470 |
— |
Manskap. |
|||||||
1 |
l:a lönegrad (underofficerskorpral): |
||||||
lön.................................................................... |
300 |
— |
|||||
dagaflöning å 7Ö öre.......................................... |
255 |
50 |
555 |
50 |
|||
129 |
l:a lönegrad (underofficerskorpraler).......................... |
— |
— |
71,659 |
50 |
||
1 |
2:a lönegrad: |
||||||
lön................................................................... |
204 |
— |
|||||
dagaflöning å 50 öre.......................................... |
182 |
50 |
386 |
50 |
|||
310 |
2:a lönegrad............................................................. |
— |
119,815 |
— |
|||
441 |
Transport |
— |
192,416 |
50 |
434,450 |
— |
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
187
Antal |
Krön |
O |
r. |
||||
44i |
Transport |
192,416 |
50 |
i 434,450 |
l—l |
||
1 |
3:e lönegrad: |
'' |
|||||
lön.................................................................... |
144 |
||||||
dagafIsning å 40 öre......................................... |
146 |
— |
290 59,450 |
||||
205 |
3:e lönegrad............................................................. |
— |
— |
— |
|||
1 |
4:e lönegrad: |
||||||
lön................................................................... |
78 |
— |
|||||
dagaflöning å 30 öre.......................................... |
109 |
50 |
187 102,375 |
50 |
|||
546 |
4:e lönegrad ............................................................ |
— |
_ |
354.719 |
|||
1,194 ■ - |
Anm. Skulle det sålunda bestämda antalet i någon af |
||||||
Civilmilitär personal. |
|||||||
1 |
Uegementsintendent *): |
||||||
lön.................................................................... |
3,000 |
— |
|||||
tjenstgöringspenningar........................................ |
1,000 |
— |
4,000 |
_ |
|||
1 |
Uegementsintendent1)............................................... |
— |
— |
4.000 |
— |
||
1 |
Fästningsförvaltare''): |
||||||
lön................................................................... |
2,200 |
— |
|||||
tjenstgöringspenningar........................................ |
300 |
— |
2,500 |
_ |
|||
1 |
Regementsläkare: |
||||||
lön.................................................................... |
3,400 |
— |
|||||
dagaflöning å 5 kronor...................................... |
1,825 |
— |
5,225 |
||||
1 |
Förste "bataljonsläkare: |
||||||
lön................................................................... |
2,400 |
— |
|||||
dagaflöning å 4 kronor....................................... |
1,460 |
— |
3,860 |
_ |
|||
1 |
Förste bataljonsläkare.............................................. |
— |
3,860 |
— |
23,445 |
_ |
|
6 |
Transport |
— |
- | |
-| |
812,614 |
*) Efter 5 års tjenstgöring i samma grad ökas lönen .med BOO kronor ock efter 10 års tjenstgöring
i samma grad med ytterligare 500 kronor.
188
Statsutskottets Utlåtande N:o 6.
Antal. i
Transport!
II. Arfvoden.
Auditör....................
Regementspastor.......
Fästningspredikant....
III. Rekryteringskostnader.
Lega å 50 kronor förslagsvis för 250 man..................
Rekrytevingskostnader ä 40 kronor, deraf högst 30 kronor
till värfvare», förslagsvis för 250 man...............
IV. Inqvarteringsbidrag.
Inqvarteringsbidrag för officerare, läkare och underofficerare.
förslagsvis........................................
Inqvarteringsbidrag för underofficerskorpraler, förslagsvis
.......................................................................
Anm. 1. Officer, läkare och underofficer, som icke åtnjuta
fri bostad i kronans hus, uppbära inqvarteringsbidrag
med ett efter är räknadt belopp af:
å |
kustfästning |
i Stockholm |
kr. |
kr. |
|
generalsperson.................. |
— |
1,500 |
öfverste .......................... |
900 |
1,200 |
öfverstelöjtnant eller major |
G00 |
1,000 |
kapten............................ |
400 |
500 |
subalternofflcer................. |
300 |
400 |
regementsläkare................ |
G 00 |
1,000 |
förste bataljonsläkare........ |
400 |
500 |
styckjunkare (flaggj unkare |
240 |
300 |
sergeant (stabstrumpetare, |
180 |
240 |
Anm. 2. Af de underofficerskorpraler, som erhållit
vederbörligt tillstånd att bo utom kasernen, ega högst 50 att
åtnjuta inqvarteringsbidrag till ett månatligt belopp å kustfästning
af 10 kr. och i Stockholm eller Göteborg af 15 kr.
Summa
Kronor.
800
1,000
120
12,500:-
10.000-
31.16m
6,300l -
812,614
1,920
22,500
37,760
- 874.794
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1902.
llättelse
i statsutskottets utlåtande n:o 6.
Sid. 49 å de två sista raderna står: officerare och underofficerare jemte vederlikar;
läs: officerare jemte vederlikar.
Bih. till Rilcsd. Prof. 1902. 4 Sami.
1 Afd.