Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

7

iV:o 48.

Ank. till Riksd. kansli den 18 april 1902, kl. 3 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående försäljning
af vissa kronan tillhöriga tomter inom Marstrands
stad.

(I. A.)

Kongl. Maj:t bär, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver landtförevarsärenden den 7 sistlidne februari, uti
en till Riksdagen samma dag aflåten proposition (n:o 58) föreslagit Riksdagen
medgifva, att de kronan tillhöriga tomterna n:is 1, 1 a, 1 b, 1
c, 1 d, 8, 9, 10 a, 10 b, 11, 64, 98, 127, 132, 132 a, 132 b, 144, 145,
148, 151, 152, 154, 155, 156 och 157 a inom Marstrands stad måtte få
försäljas för ett belopp, ej understigande 45,083 kronor 15 öre,

samt att, vid bifall till en af Kongl. Maj:t den 7 februari 1902
jemväl aflåten proposition om bildande af en fond, benämnd »Landtförsvarets
fond för byggnader och andra försvarsändamål», de genom
försäljningen inflytande medel finge nämnda fond tilläggas.

Till ofvanberörda statsrådsprotokoll har departementschefen i
ärendet anfört följande.

Uti skrifvelse den 25 augusti 1896 hade handlanden Emil Österlind
med flere innehafvare af Kongl. Maj:t och kronan tillhöriga tomter
inom staden Marstrand anhållit att få friköpa samma tomter samt till

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

stöd för denna framställning anfört, bland annat, att ifrågavarande tomter
till största delen vid upplåtelsen utgjort för kronan värdelösa moras och
bergklintar, som kräft mycken möda och stor kostnad från arrendatorernas
sida, innan de blifvit försatta i sådant skick, att de kunnat bebyggas,
samt att den för tomterna, som i allmänhet utarrenderades på
tre år i sänder, betingade lega ursprungligen varit måttlig, men att
arrendatorerna, särskildt under senaste tiden, för att efter utgången arrendetid
få bibehålla tomterna måst underkasta sig betydliga förhöjningar,
som, utan att för staten vara af nämnvärd betydelse, för dem
varit högst känbara. Härjemte hade sökandena framhållit, att stadens
utvidgning och förkofran motverkades af osäkerheten i besittningsrätten,
hvartill komme, att arrendatorerna, som icke kunde få sina hus intecknade,
i följd häraf saknade erforderliga medel för att å tomterna uppföra
sådana byggnader, som för dem sjelfva och för staden Marstrand
såsom badort skulle vara fördelaktigast.

Enligt ansökningen vidfogadt utdrag af protokoll vid stadsfullmägtiges
sammanträde den 10 april 1896 hade stadsfullmägtige besluta
att på det kraftigaste understödja ansökningen under uttalande
af den åsigten, att det vore af den största vigt för staden, om till
dess fria disposition öfverlemnades sådana inom stadens planlagda
område befintliga tomter, som icke blifvit af kronan inköpta, samt att
af kronan inköpta tomter finge friköpas, dervid hänsyn borde tagas
till det inköpspris, desamma ursprungligen betingat, men icke till de
högt uppdrifna arrendeafgifterna, en anordning, som icke, enligt stadsfullmäktiges
förmenande, skulle ådraga kronan någon förlust, men deremot
för en ändamålsenlig reglering vore för staden af högsta vigt.

Öfver ifrågavarande ansökning hade arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet
afgifvit utlåtande och dervid till eu början
erinrat, att samtliga kronans inom staden belägna tomter inköpts under
början af adertonde århundradet mot de på sin tid för dylika tomter
gällande pris för att användas för befästningsändamål; att, då emellertid
de ifrågasatta befästningsarbetena icke kommit att utföras, tomterna
utarrenderats mot eu billig afgift; samt att arrendeafgifterna, som inbetaltes
till fortifikationskassan och inginge till arrende-, jordskyldsoch
tomtöremedlen, vid legoaftalens utgång reglerats i förhållande till
då i allmänhet gällande tomtlegor, men i allt fall icke varit oskäliga
och ej så höga som de utgifter, hvilka betingats för enskilde egare
eller Marstrands stad tillhöriga tomter. Då det emellertid vore af fördel
för sökandena och staden att få friköpa tomterna, hvarigenom
möjligheten såväl för eu reglering af stadsplanen som för arrendato -

Statsutskottets Utlåtande N:o 4.8.

9

terna att inreda eller uppföra sådana byggnader, som för dem sjelfva
och för Marstrand såsom badort skulle vara fördelaktiga, otvifvelaktigt
skulle underlättas, och då flertalet af de inom stadens planlagda områdebefintliga
kronotomter, äfven om den numera desarmerade fästningen
Karlsten framdeles skulle komma att tagas i anspråk för försvarsväsendet,
ej körnare att användas för något försvarets omedelbara behof, hade
arméförvaltningen, med hänsyn jemväl till de med förvaltningen af
tomterna för kronans räkning förenade olägenheter, ansett sig kunna
förorda bifall till framställningen med de inskränkningar likväl, att den
rätt, kronan hade till de utanför den egentliga staden å Marstrandsön
belägna tomter — hvilken rätt kunde närmare bedömas efter utgången
af en nu pågående rättegång emellan kronan, å ena, samt Marstrands
stad, å andra sidan — fortfarande blefve kronan bibehållen, samt att
derjemte de inom staden befintliga tomterna n:is 2 och 3, 114 och
118, hvilka vore bebyggda med kronan tillhöriga hus och källare, äfvensom
n:is 175, 176 och 177, omfattande berg vid kafsstranden och det
af granit uppförda södra strandverket, från försäljningen undantoges.
Det område, som tomterna n:is 2 och 3 omfattade, vore den enda staten
tillhöriga plats, som lämpade sig till materialgård, derest vid eventuel!:
krigstillfälle vidtagandet af några försvarsanordningar skulle beslutas
för att bereda tillfälligt skydd i hamnen för krigs- eller handelsfartyg,
och byggnaden å tomten n:o 114 borde tills vidare bibehållas för inqvarteringsändamål.
A tomten n:o 118 funnes uppförd eu artilleridepartementet
tillhörig källare, som af nämnda departement ansåges tills
vidare höra bevaras; och dä skäl ej förelåge för nedrifning af befästningsverken
å tomterna n:is 175, 176 och 177, borde jemväl dessa
tomter bibehållas.

För bestämmande af de till försäljning ifrågasatta tomternas läge
och omfattning samt deras värden hade arméförvaltningen ansett nödigt
dels att begära förordnande för landtmätare att revidera och, der så
funnes nödigt, komplettera en år 1892 öfver Marstrand upprättad karta,
i hvad den omfattade ifrågavarande tomter, äfvensom att, derest styckning
eller förändring af äldre tomter för delarnes försäljning hvar för
sig ansågs lämpligen böra ega rum, så beskaffad omreglering verkställa,
dels ock att ombesörja värdering af tomterna. Efter vederbörligt förordnande
både kommissionslandtmätaren K. Reenstierna år 1897 verkstält
den äskade landtmäteriförrättningen samt deröfver affattat karta
med beskrifning, som lagts till grund för en af tre personer derefter
företagen värdering. Som emellertid dessa värderingsman icke kunnat
komma till någon enighet, samt de af majori to ten bestämda tomtvärdena
Bill. till Jliksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Å/å. Hd Hä/t. 2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 48,

synts allt för höga, hade arméförvaltningen ombesörjt ny värderinggenom
en nämnd, bestående af nuvarande fortifikationsbefälhafvaren
kaptenen Claes Grill, förordnad af arméförvaltningen, samt f. d. kaptenen
grefve Ph. von Schvverin och stadsfiillmägtiges i Marstrand ordförande
tullförvaltaren C. M. Olson, förordnade af Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
den sistnämnde såsom ombud för tomtarrendatorerna.
De af denna nämnd enstämmigt tomterna åsätta värden hade arméförvaltningen
funnit vara skäliga och böra läggas till grund för bestämmande
af tomternas försäljningspris; och hade arméförvaltningen
på grund af landtmäteriförrättningen och sistberörda värderingsförrättning
låtit upprätta eu skrifvelsen bilagd förteckning öfver de kronan
tillhöriga, inom staden belägna tomter, som utan men för kronan kunde
försäljas.

Med stöd af det anförda och öfverlemnande berörda karta, beskrifning
och värderingsinstrument hade arméförvaltningen hemstält,
att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen gorå framställning, att de å
förenämnda förteckning upptagna tomter i Marstrand måtte försäljas
mot ett pris för hvarje tomt, ej understigande det i förteckningen angifna
värde, samt att försäljningssumman efter gäldande af försäljningskostnader
måtte reserveras till framtida disposition af Riksdagen.

Jemte det departementschefen biträdde arméförvaltningens åsigt,
att ifrågavarande tomter, såsom icke vidare för kronan behöfliga, lämpligen
borde försäljas, ville han i fråga om de tomterna åsätta värden,
utgörande tillhopa 45,088 kronor 15 öre, meddela, att såsom han af
de till arméförvaltningen insända redogörelser öfver uppburna hyresoch
arrendemedel i III. fortifikationsområdet inhemtat, de särskilda tomtvärdena
vore i allmänhet högre än kapitalvärdet af de arrendeafgifter,
som för tomterna erlades. Detta oaktadt kunde likväl med hänsyn
såväl till de fördelar, som vore förenade med eganderätten till hus å
egen grund i stad, som särskilt till de för staden Marstrand såsom
för närvarande en modern badort säregna förhållanden, det med säkerhet
påräknas att vid försäljning af tomterna erhålla de pris, som dem
åsatts. Vid försäljningen syntes det böra iakttagas, att nuvarande
innehafvare af eu tomt finge vid afgifvande af lika köpeanbud som
annan spekulant vara närmast berättigad att erhålla eganderätten till
tomten.

Under åberopande af hvad han förut samma dag anfört, angående
proposition till Riksdagen om bildande af en fond för landtförsvarets
byggnadsbehof och andra försvarsändamål, ansåge departementschefen,

Statsutskottets Utlåtande K o 48,

11

att de medel, som vid försäljning af ifrågavarande tomter inflöte, borde
till nämnda fond ingå.

Utskottet har icke haft något mot Kongl. Maj:ts ifrågavarande
framställning att erinra, hvadan utskottet hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende
föreslagit må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 18 april 1902.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.