Statsutskottets Utlåtande N:o 47,
1
X:o 47.
Ank. till Riksd. kansli den 18 april 1902, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
bildande af en fond för landtförsvarets byggnader och
andra försvarsändamål.
(I. A.)
Kongl. Maj:t har, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver landtförsvarsärenden den 7 februari 1902, uti en samma
dag afbiten proposition (n:o 61) föreslagit Riksdagen, att de redan nu
inbesparade medel för försäljning af gardesregementenas forna tomter
i Stockholm och Kommendantsängen i Göteborg måtte jemte köpeskillingen
för öarne Frejsbolmen och Boön sammanföras samt af statskontoret
förvaltas och förräntas såsom en särskild fond, benämnd »Landtförsvarets
fond för byggnader och andra försvarsändamål», att af Kongl.
Maj:t, efter inhemtande i hvarje fall af Riksdagens medgifvande, för
sagda ändamål användas; samt att de belopp, som af försäijningsmedlen
ytterligare besparades, skulle tillgodoföras nämnda fond för att på enahanda
sätt användas.
Med bifall till en af Kongl. Maj:t derom gjord framställning hade,
enligt hvad departementschefen till ofvanberörda statsrådprotokoll erinrat,
1885 års Riksdag beslutit, att vissa Kongl. Maj:t och kronan tillhöriga,
af fotgardesregementena då disponerade tomter i Stockholm skulle förBih,
Ull Riksd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 34 Häft. (N:o 47—52). 1
2
Statsutskottets Utlåtande N.-o 47.
säljas, och. att det öfverskott af försäljningsmedlen, som uppstode efter
bestridande af kostnaderna för uppförande af nya kasernetablissement
för nämnda regementen samt för vissa nya gators ordnande, skulle reserveras
för framtida disposition af Riksdagen.
Vidare hade 1891 års Riksdag medgifva, att åtskilliga i dess
skrifvelse den 13 maj närmare angifna, af landtförsvaret disponerade
områden och byggnader i Göteborg, bland andra den s. k. Kommendantsängen
vid skansen Kronan, skulle försäljas, och att det öfverskott af
försäljningsmedlen, som uppstode efter bestridande af kostnaderna för
ett nytt kasernetablissement åt Första Göta artilleriregemente, skulle till
statsverket ingå och bland dess inkomster redovisas under titel extra uppbörd.
På derom af Kong! Maj:t framstäldt förslag hade sedermera 1892
års Riksdag beslutit, att vissa kronan tillhöriga, af Lifgardet till häst
dittills innehafda tomter i Stockholm skulle försäljas och af köpeskillingen
ett belopp af 1,886,000 kronor användas till bekostnad af ett
nytt etablissement för nämnda regemente, utan att Riksdagen dock härvid
fattat beslut rörande sättet för användande af de öfverskott å försäljningsmedlen,
hvilka efter uppförandet af etablissementet kunde komma att
uppstå.
Uti proposition till nästlidet års Riksdag hade Kong]. Maj:t föreslagit
Riksdagen medgifva, att de under landtförsvarets disposition stående
öarne Frejsholmen och Boön jemte dertill hörande skär och vattenrätt
finge för en summa af 25,000 kronor till Karlshamns stad försäljas, samt
att köpeskillingen måtte få användas till beredande af egna lokaler i
Karlskrona för fortifikationens behof. I skrifvelse till Kongl. Maj:t den
29 maj 1901 hade Riksdagen beträffande dispositionen af denna köpeskilling
anfört, att Riksdagen, som visserligen icke velat motsätta sig,
att köpeskillingar, som inflöte vid försäljning af för försvaret förut disponerade
fastigheter, blefve för försvarsverkets räkning använda, funnit
den vid ifrågavarande försäljning ingående köpeskillingen böra särskildt
af sättas för att framdeles efter Riksdagens bepröfvande för byggnader, afsedda
för för svar sväsendet, disponeras. Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition
hade derför blifvit på det sätt af Riksdagen bifallen, att öarne
Frejsholmen och Boön jemte dertill hörande skär och vattenrätt finge
för en summa af 25,000 kronor till Karlshamns stad försäljas, dock att
köpeskillingen skulle för framtida disposition reserveras.
Med framhållande deraf, att någon genomgående princip sålunda
ej blifvit följd vid bestämmande under de senare åren af de ändamål,
hvartill öfverskott å försäljningsmedel, influtna vid afyttring af fast egendom,
tillhörande landtförsvaret, skulle användas, ville departementschefen
Statsutskottets Utlåtande N:o 47.
3
erinra om innehållet af ett utaf arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet
afgifvet, i sammanhang med statsregleringen för innevarande
år af departementschefen föredraget utlåtande öfver chefens för
generalstaben förslag till ny härordning, i hvad det anginge kostnaderna
för de byggnadsarbeten, som för härordningens genomförande blefve
erforderliga. Arméförvaltningen hade härvid anfört, bland annat, att
tillgångar för betäckande af vissa af dessa kostnader utan tvifvel kunde
beräknas blifva disponibla genom försäljning af en del kronan tillhöriga
tomter och områden. Af medel, som influtit vid försäljningen af de
tomter, hvilka af Kongl. Maj:t stälts till förfogande för bestridande af
kostnaderna för fotgardesregementenas nya kaserner, återstode, enligt från
statskontoret vid slutet af år 1900 lemnad uppgift, efter afdrag af då
ännu icke ersatta kostnader för gat-uregleringar, en hufvudsakligen å
oguldna köpeskillingen behållen summa af 502,670 kronor. Lifgardets
till häst gamla tomter, af hvilka endast en mindre del dittills kunnat
försäljas, enär det gamla etablissementet behöft disponeras för Andra
Svea artilleriregementes tillfälliga inqvartering, kunde, med stöd af ett
år 1898 afgifvet anbud å hela den ännu osålda delen, beräknas lemna
ett öfverskott af minst 360,000 kronor, efter det kostnaden för regementets
nya etablissement och för gaturegleringar m. fl. utgifter afdragits
från den beräknade försäljningssumman. — Enligt likaledes från
statskontoret meddelad upplysning skulle dåmera återstå att gälda ett
belopp af 31,543 kronor för artillerietablissementet å Qviberg vid Göteborg.
Emellertid återstode ännu att sälja större delen af KommendantsUngen
vid skansen Kronan i Göteborg, och den inkomst, som häraf
kunde erhållas, skulle efter afdrag af ofvannämnda icke ersatta utgift
samt återstående omkostnader, enligt försäljningsmannens värdering,
blifva 1,490,000 kronor. I Marstrand egde kronan en del tomter, hvilka,
enligt arméförvaltningens åsigt, icke vore för kronan behöfliga. Jemlikt
ett värderingsinstrument, som uppgjorts af en utaf arméförvaltningen
samt länstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förordnad värderingsnämnd,
skulle inkomsten af de tomter i Marstrand, som ansåges
kunna afhändas kronan, uppgå till 60,000 kronor. Det belopp, som af
de sålunda angifna försäljningsmedlen blefve disponibelt, kunde sålunda
beräknas till sammanlagdt 2,412,000 kronor.
Vid en senare företagen uppskattning af tomterna i Marstrand
hade värdet å dessa dock ansetts icke böra sättas högre än till 45,000
kronor, hvadan den besparing, som kunde å försäljningsmedlen beräknas,
icke kunde antagas blifva högre än 2,397,000 kronor.
I skrifvelse den 5 innevarande februari hade arméförvaltningen
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 47.
vidare anfört, att, enligt från statskontoret inhemtade upplysningar, för
närvarande funnes under nämnda embetsverks vård och förvaltning ett
kontant belopp af 116,373 kronor 74 öre, utgörande behållningen af
hittills influtna räntor och köpeskillingar för fotgardesregementenas
tomter. Dessutom hade statskontoret under sin förvaltning ofvanberörda
belopp 25,000 kronor, utgörande köpeskillingen för Frejsholmen och
Boön, hvadan för närvarande funnes en kontant tillgång af sammanlagdt
141,373 kronor 74 öre af köpeskillingar, som influtit vid försäljning af
ifrågavarande för försvaret förut disponerade fastigheter.
Med erinran, att 1901 års Riksdag, på sätt ofvan anförts, vid fråga
om försäljning af nyssnämnda Öar uttalat, det Riksdagen ej motsatte
sig, att köpeskillingar, som inflöte vid försäljning af fastigheter, hvilka
förut varit för försvaret disponerade, blefve använda för försvarsverkets
räkning, framhölle arméförvaltningen derjemte lämpligheten deraf, att
beloppen af nämnda köpeskillingar sammanfördes till bildande af en fond,
att, efter Riksdagens medgifvande i hvarje särskilt fall, användas till
fyllande af vissa kostnader för de nu förestående byggnadsföretagen
för landtförsvarets räkning.
I denna af arméförvaltningen uttalade åsigt ansåge departementschefen
sig desto hellre böra instämma, som — utom det att genom
bildande af en sådan fond bragtes reda och planmessighet i afseende å
sättet för användande af ifrågavarande köpeskillingsbelopp, om hvilkas
reserverande och redovisning olikartade föreskrifter hittills af Riksdagen
lemnats —- härigenom äfven tillgodoses den rättvisa fordran från landtförsvarets
sida, att dessa efter hand inflytande medel, hvilka ostridigt
tillhörde försvarsverket, äfven blefve för dess räkning, särskilda från
öfriga statsmedel, förvaltade och fruktbargjorda.
I likhet med arméförvaltningen och jemväl den utaf Kougl. Maj:t
år 1897 tillsatta komité för verkställande af utredning rörande landets
fasta försvar ansåge departementschefen det synnerligen lämpligt, att
ifrågavarande medel användes i första rummet till bestridande af sådana
kostnader, som stode i samband med uppförandet af kasernbyggnader
och hvilka ej kunnat i de framlagda förslagen på förhand med större
grad af noggrannhet beräknas, företrädesvis inköp af jord, äfvensom
oförutsedda utgifter, uppkomna genom oväntade stegringar i pris å
materiel, arbetslönernas hastiga uppdrifning m. in.
Departementschefen ville i detta afseende erinra derom, att —
såsom han i sitt anförande till statsrådsprotokollet för den 11 januari
1901 i fråga om äskande af anslag till nya byggnader för armén närmare
omförmält — i de beräknade kostnaderna för beredande af nya
Statsutskottets Utlåtande N:o 47.
5
eller utvidgade lokaler för arméns förläggning och utbildning enligt den
nya härordningen, icke inginge medel för tomtinköp, enär man ansett, att
all erforderlig mark, som icke redan vore i kronans ego, borde kostnadsfritt
ställas till kronans disposition af kommunerna. Det vore också
antagligt, att kommjmerna skulle finna med sin egen fördel förenligt
att göra en sådan uppoffring för att vinna förmånen af ett garnisoneradt
regementes förläggning inom samhället. Vid vissa fästningsorter kunde
dock i hvarje händelse sådant bidrag icke påräknas, men för förvärfvandet
af den mark, som der behöfdes, skulle måhända andra resurser,
såsom tomtförsäljningsmedlen, kunna anlitas. I sitt ofvannämnda utlåtande
rörande statsregleringen för innevarande år fäste arméförvaltningen
jemväl uppmärksamheten dervid, att de undersökningar, som utförts
på orter, der kasernetablissement tänkts förlagda, icke varit och ej
heller kunnat vara annat än okulära. Platsundersökningar, utförda till
sådan omfattning, att full klarhet i förhållandena kunnat vinnas, skulle,
då det gälde en så vidt omfattande byggnadsfråga, blifva icke allenast
mycket tidsödande, utan äfven så kostsamma, att de knappast kunde
komma till verkställighet förr än i samband med byggnadernas uppförande.
Sådana undersökningar hade också så mycket mindre kunnat
ske, som förläggningsorterna ännu icke kunnat definitivt bestämmas.
Men under dessa förhållanden vore den faran icke alldeles utesluten,
att det vid planläggningen eller utförandet kunde uppstå arbeten eller
utgifter, som icke på förhand kunnat förutses. På grund af hvad sålunda
anförts, hade arméförvaltningen ansett försigtigheten bjuda, att
särskilda medel för eventuella fall blefve reserverade. Med den tillgång,
som, enligt hvad arméförvaltningen påvisat, kunde beräknas blifva tillgänglig
genom tomtförsäljningarna, skulle jemväl för detta ändamål en
utväg kunna beredas.
För egen del hade departementschefen härutinnan anfört, att
arméförvaltningens uppfattning om nödvändigheten af utgifter för anskaffande
af mark för nya kasernetablissement å vissa fästningsorter —
Vaxholm och Boden — öfvereusstämde med hans egen, och att han i
likhet med arméförvaltningen hölle före, att ifrågavarande utgifter lämpligen
kunde bestridas med tomtförsäljningsmedlen. Han ansåge nemligen,
att sådana medel rätteligen borde i fall som detta tjena som en
reservfond, och de borde äfven lemna full tillgång för gäldande af alla
kostnader, som möjligen på en eller annan ort kunde kräfvas till lokaler
för arméns förläggning och utbildning utöfver dem, som vore beräknade
och upptagna i det af chefen för generalstaben insända sammandraget
öfver dessa kostnader.
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 47.
Hvad departementschefen då yttrade egde fortfarande giltighet.
Enligt hans åsigt borde sålunda ifrågavai''ande medel utgöra en reservfond,
att anlitas för oförutsedda och icke på förhand beräkneliga utgifter
för de förestående militära byggnadsföretagen, i motsats mot
ändamålet med den fond, om hvars bildande Kongl. Maj:t uppå förslag
af statsrådet och chefen för finansdepartementet enligt statsrådsprotokollet
den 11 sistlidne januari beslutat hos Riksdagen göra framställning,
och hvars ändamål skulle vara att täcka de för kasernbyggnadernas
uppförande nödvändiga och hufvudsakliga kostnaderna, hvilka med visshet
kunde beräknas komma att uppstå.
På.^sättjpfbtatsrådsprotokollet erinras, anförde nästlidet års Riksdag
i skrifvelse den 29 maj 1901 i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
angående försäljning af öarna Frejsholmen och Boön med tillhörande
skär och vattenrätt, att Riksdagen, som visserligen icke velat
motsätta sig, att köpeskillingar, som inflöte vid försäljning af för försvaret
förut disponerade fastigheter, blefve för försvarsverkets räkning
använda, funnit den vid nämnda försäljning ingående köpeskillingen
böra särskild! afsättas för att framdeles efter Riksdagens bepröfvande
för byggnader, afsedda för försvarsväsendet, disponeras, hvadan
köpeskillingen skulle för framtida disposition reserveras. Då Kongl.
Maj:ts förevarande framställning står i öfverensstämmelse med den af
Riksdagen sålunda uttalade åsigt och under erinran att enligt Kong].
Maj:ts förslag medel från ifrågavarande fond icke kunna utan Riksdagens
medgifvande användas, får utskottet hemställa,
att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende
föreslagit må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 18 april 1902.
På statsutskottets vägnar:
CHR, LUNDEBERG.