Statsutskottets Utlåtande N:o 42.
1
N:o 42.
Ank. till Eiksd. kansli den 18 april 1902, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
försäljning af en Skånska husarregementets musikkassa
tillhörig fastighet i Helsingborg.
fl. A.)
Ivongl. Maj:t bär i en till Riksdagen afbiten proposition (n:o 25) af
den 29 november 1901, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver landtförsvarsärenden samma dag, föreslagit Riksdagen
medgifva, att tomten n:o 3 i qvarteret Zephyren med adress n:o 106 vid
Drottninggatan i Helsingborg jemte derå uppförda byggnader måtte få försäljas
till ett pris, ej understigande tjugufemtusen kronor, och att blifvande
köpeskilling måtte få ingå till Skånska husarregementets musikkassa.
Till statsrådsprotokollet har departementschefen meddelat, att arméförvaltningen
å civila departementet i skrifvelse den 29 januari 1901
anmält, att förvaltningen vid Skånska husarregementet hos arméförvaltningen
gjort framställning derom, att den af chefen för nämnda regemente
för regementets musikkassas räkning inköpta tomten n:o 3 i qvarteret
Zephyren med adress n:o 106 vid Drottninggatan i Helsingborg jemte
derå på bekostnad af musikkassan uppförda byggnader måtte få försäljas
till ett pris, ej understigande 25,000 kronor. Omförmälda byggnader
Bill. till Eiksd. Prof. 1902. 4 Samt. 1 Afd. 33 Höft. (N:is 42—46) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 42.
utgjordes, enligt regementsförvaltningens uppgift, af ett mindre tvåvånings
stenhus, afsedt att bereda lokal för musikkårens öfningar, jemte en uthusbyggnad,
hvilka, sedan lokal för öfningarna numera beredts i den till
regementet upplåtna kasern, icke vidare vore för musikpersonalen beköfliga
och borde desto hellre nu försäljas, som hufvudbyggnaden i en snar
framtid kräfde en omfattande reparation, hvilken för musikkassan skulle
medföra afscvärd kostnad och minskade inkomster. I sitt nuvarande skick
inbringade fastigheten, som vore taxeringsvärderad till 17,000 kronor
och i musikkassans räkenskaper uppförd till ett värde af 18,606 kronor
99 öre, en årlig inkomst af allenast 875 kronor, hvaremot de årliga
utgifterna för onera, underhåll in. m. uppginge i medeltal till 380 kronor,
i följd hvaraf nettoafkastningen för år utgjorde 495 kronor, eller endast
2,66 procent af fastighetens bokförda värde. Då fastigheten hade ett
synnerligen fördelaktigt läge vid Helsingborgs mest trafikerade gata, borde
en försäljning af egendomen, å hvilken flere spekulanter anmält sig, för
musikkassan blifva gynsam genom att öka dess tillgångar och således
äfven dess årliga inkomster.
Om byggnadernas beskaffenhet hade fortifikationsbefälhafvaren vid
första fortifikationsområdet till arméförvaltningen inkommit med infordradt
yttrande, hvaraf inhemtades: att hufvudbyggnaden, ett mindre tegelhus i
två våningar, vore af så svag konstruktion, att en på- eller tillbyggnad
icke vore rådlig, hvadan byggnaden måste fullständigt rifvas och en ny
byggnad uppföras, innan ökad afkastning af fastigheten kunde vinnas;
att under denna förutsättning såväl hufvudbyggnaden som uthusbyggnaden
ej skulle betinga högre värde än att genom försäljning af materialierna
rifningskostnaden komme att betäckas; samt att sjelfva tomten i areal
omfattade endast 5,600 qvadratfot med en bredd åt gatan af allenast 40
fot och ett djup af 140 fot. Som närbelägna tomter för närvarande betingat
ett pris af 40 kronor för qvadratmeter eller mellan 3 och 4 kronor
för qvadratfot, hade fortifikationsbefälhafvaren funnit det af regementsförvaltningen
föreslagna minimipriset, 25,000 kronor, eller 4 kronor 46
öre för qvadratfot ej vara för lågt, och i likhet med regementsförvaltningen
ansett det vara för musikkassan fördelaktigt, om fastigheten kunde försäljas
till ett pris, ej understigande nämnda belopp.
Sedan inom arméförvaltningen ytterligare blifvit utredt, att ifrågavarande
tomt genom afhandling den 31 mars 1877 försålts af C. G.
Stevenius och K Persson till dåvarande chefen för Skånska husarregementet
G. Peyron för musikkassans räkning mot en köpeskilling af
Statsutskottets Utlåtande N:o 42.
Q
O
2,000 kronor ock vilkor, bland andra, att köparen skulle vara skyldig
att af tomten, som innekölle 6,182 qvadratfot, till staden, vid derom
framstäldt anspråk, utan godtgörelse afträda 582 qvadratfot, samt att
lagfart å tomten af rådstufvurätten i Helsingborg den 16 april 1877
beviljats »Ivongl. Skånska busarregementets musikkassa», dervid rådstufvurätten
anmärkt, att berörda 582 qvadratfot af tomten skulle användas
för gatans utvidgning; både arméförvaltningen, som ansett att, efter det
fastigheten ingått bland kronans fasta egendom, för dess afhändande
erfordrades jemte Ivongl. Maj:ts bifall äfven Riksdagens, äfvensom att det
vore sjelf klart, att en blifvande köpeskilling skulle ingå i musikkassan,
hemstält, att enär en lösning genom försäljning, på sätt föreslagits, af
musikkassans i fastigheten bundna kapitaltillgång syntes vara en för sagda
kassa fördelaktig förvaltningsåtgärd, Ivongl. Maj:t täcktes till Riksdagen
aflåta proposition angående försäljning af fastigheten till ett pris, ej understigande
25,000 kronor.
Uti häröfver afgifvet utlåtande den 30 sistlidne mars hade justistiekanslersembetet
erinrat derom, att vid den tid, då ifrågavarande fastighet
för musikkassans räkning inköpts, kassan förvaltats af regementschefen,
och att rörande kontrollen å denna förvaltning i instruktionen för generalmönstringarna
vid indelta kavalleriet den 16 november 1819, § 23,
funnits stadgadt, att redogörelse för sådana räntor, arrenden och vakansmedel,
som tillhörde regementena att användas till musiken, borde vid
generalmönstring företes och af förrättningen granskas, samt, om allt
rigtigt befunnes, åt vederbörande decharge meddelas. Sedan berörda föreskrift
genom kong!, bref till arméförvaltningen den 27 maj 1881 uttryckligen
blifvit upphäfd, hade i afseende såväl å denna som andra musikkassor
tillämpats hvad derom i § 31 af reglementet angående besörjandet
af den ekonomiska förvaltningen vid indelta arméns regementen den 9
april 1880, § 31, stadgats, eller att de för musikens underhåll anvisade
allmänna tillgångar af kontanta medel eller nummervakansafgifter skulle
ingå till eu musikkassa, som handhades af förvaltningsdirektionen, med
rätt för chefen att disponera och med biträde af regementsintendenten
använda desamma på sätt för ändamålets uppnående pröfvades lämpligast
och med möjligaste sparsamhet vore förenligt, under iakttagande, beträffande
kassavården, af de i reglementet härom i allmänhet gifna föreskrifter,
så vidt de egde tillämplighet; att när nyssnämnda tillgångar redan utgjorde
ett räntebärande kapital eller ock kunde för längre eller kortare
tid, i större eller mindre mån, förräntas, det skulle åligga förvaltnings
-
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 42.
direktionen att göra dem fruktbärande, dervid förvaltningsdirektionen
skulle ansvara för och förvara musikkassans tillgångar; samt att musikkassa,
som egde allmänna tillgångar, skulle årligen redovisas enligt de
föreskrifter, som af arméförvaltningen härom meddelades. Sedermera hade
enligt kungörelsen den 23 november 1894 förvaltningsdirektionens åligganden
öfvertagits af regementsförvaltningen, bestående af chefen såsom
ensam beslutande och regementsintendenten såsom föredragande. Af den
ifrågavarande musikkassans räkenskaper för år 1877, då fastigheten inköpts,
och för nästförflutna år 1900 hade justitiekanslersembetet beredt sig tillfälle
att taga del; och utvisade räkenskaperna för år 1877: att vid årets
början kassan haft fordringar och kontant behållning till belopp af 46,292
kronor 96 öre; att inkomsterna under året utgjorts af ränta härå, lönemedel
enligt stat, nummerlöner och vakansafgifter till belopp af 20,597
kronor 61 öre; att kassans utgifter, omfattande aflöning till stabs- och
sqvadronstrumpetare samt arfvoden och gratifikationer m. in., utgjort tillhopa
19,895 kronor 80 öre förutom det belopp, sammanlagdt 17,821 kronor 23
öre, som från kassan utbetalts för ifrågavarande tomt och dess bebyggande.
Eäkenskaperna för år 1900 utvisade: att vid årets början kassans tillgångar
utgjorts af fordringar, kontant behållning och ifrågavarande fastighet,
upptagna sammanlagdt till 58,581 kronor 28 öre; att inkomsterna
under året utgjorts af räntemedel och hyresafkastning, löne- och andra
medel enligt stat samt vakansafgifter till belopp af tillhopa 23,258 kronor
69 öre och utgifterna för aflöning till musikpersonalen, arfvoden och
gratifikationer ro. m. uppgått till sammanlagdt 21,150 kronor 36 öre.
Vidare hade på förfrågan af justitiekanslersembetet, huruvida andra medel
än statsmedel ingått i kassan, regementsförvaltningen meddelat, att under
1820- och 1830-talen genom bidrag från officerskåren tillsammans 2,664
riksdaler 16 skilling banko influtit till musikkassan, men att dess inkomster
i öfrig!, såvidt regementsförvaltningen af tillgängliga handlingar
kunnat utröna, varit af statsmedels natur. Regementets musikkassa hade
således bildats till hufvudsaklig del af statsmedel; och då härjemte fastigheten
tjenat ett statsändamål och stått samt fortfarande stode under
statsmyndighets förvaltning, måste den enligt justitiekanslersembetets uppfattning
betraktas såsom en kronans lägenhet, den der jemlikt 77 §
regeringsformen icke finge utan Eikdagens samtycke försäljas.
Hvad slutligen anginge användandet af en blifvande köpeskilling,
ansåge justitiekanslersembetet billighetsskäl kunna åberopas för att musikkassan
måtte få behålla densamma; ehuru hinder ur rättslig synpunkt
Statsutskottets Utlåtande N:o 42.
o
icke torde möta för att i den mån, som musikkassan för bestridande af
kassan åliggande utgifter icke behöfde köpeskillingen, disponera densamma
för något annat regementet eller landtförsvaret i allmänhet Renande ändamål.
Genom ofvan anförda skäl ansåge departementschefen lämpligheten
utaf eu försäljning af ifrågavarande fastighet till angifvet pris vara till
fullo ådagalagd; och då tomten inköpts för musikkassans räkning samt
derå uppförda byggnader af dess medel bekostats, vore det ock på grund
af de bestämmelser, som i fråga om kassans förvaltning varit och vore
gällande, skäligt, att den blifvande köpeskillingen tillfölle samma kassa.
Statsutskottet, som icke haft något att mot Kohgl. Maj:ts förevarande
framställning erinra, hemställer,
att hvad Ivongl. Maj:t uti ifrågavarande hänseende
föreslagit må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 18 april 1902.
På statsutskottets vägnar:
CHE. LUNDEBERG.