8

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

N:o 37.

Ank. till Riksd. kansli den 8 april 1902, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående beviljande
af statsbidrag för ny reglering af viss del af Åmål
i följd af den staden år 1901 öfvergångna brand.

(E. A.)

Uti en den ? sistlidne februari till Riksdagen afbiten proposition (n:o 28)
har Kongl. Maj:t, under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden o för samma dag, föreslagit Riksdagen att, för ny reglering
af viss del af Amål i följd af den staden år 1901 öfvergångna brand, åt
nämnda stad bevilja såsom bidrag till inlösen af mark, som erfordrades till
utläggning, enligt af Kongl. Maj:t den 20 december 1901 faststäld regleringsplan,
af gator, torg och andra allmänna platser samt till bestridande af de
med regleringens genomförande i öfrigt förenade kostnader ett understöd af
tillhopa 375,000 kronor, deraf 75,000 kronor såsom anslag utan återbetalningsskyldighet
och 300,000 kronor såsom lån, att lyftas under år 1903 och, hvad
lånet angår, tillgodonjutas på de vilkor, som i nämnda protokoll omförmäldes.

Af åberopade statsrådsprotokollet inhemtas följande:

Uti en till Kongl. Maj:t stöld, af magistraten i Åmål till Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Elfsborgs län insänd samt af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
med skrifvelse den 14 november 1901 till Kongl. Maj:t öfverlemnad
skrift hade stadsfullmäktige i nämnda stad anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes
till Riksdagen aflåta proposition om beviljande af dels ett anslag utan återbetalningsskyldighet
å 100,000 kronor, dels ock ett lån å 450,000 kronor

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

9

mot lägsta möjliga ränta, 50 års afbetalningsskyldighet samt räntefrihet intill
1907 års slut, för att staden måtte komma i tillfälle att dermed bestrida
kostnaderna för genomförande af ny reglering af staden i följd af den vådeld,
som den 9 maj 1901 öfvergått staden.

Med förmälan att vid nämnda eldsvåda en stol1 del af norra och nästan
hela mellersta delen af staden, tillsammans 59 gårdar, blifvit lagd i aska,
hade stadsfullmäktige i förenämnda skrift anfört, att omedelbart efter eldsvådan
vidtagits åtgärder för ny reglering af den nedbrända staden, hvilket
arbete så långt framskridit, att det af en inom staden tillsatt tomtregleringskomité
med biträde af löjtnanten vid väg- och vattenbyggnadskåren H. G.
Torulf uppgjorda förslaget till stadsplan godkänts af stadsfullmäktige, som
gifvit i uppdrag åt sin ordförande att söka Kongl. Maj:ts fastställelse derå;
och, derest en sådan fastställelse erhölles, blefve det en tvingande nödvändighet
för staden att fä regleringen genomförd och staden återuppbyggd så skyndsamt
som möjligt. Vidare hade stadsfullmäktige anfört, att enligt de förslag,
som på grund af tillgängliga handlingar uppgjorts, kostnaderna för sjelfva
regleringens genomförande uppginge till 553,000 kronor och för de arbeten,
som stode i sammanhang med regleringen och hvilka fördelaktigast måste ske
samtidigt med denna för att förekomma dubbelarbeten och deraf följande
större kostnader, till 306,000 kronor eller tillsammans 859,000 kronor. Enligt
tomtregleringskomiténs utredning och kostnadsförslag utgjordes de kostnader,
som staden finge närmast vidkännas för regleringens genomförande, af:

i gamla stadsdelen:

inköp af jord för gator .....................

kronor

27,000

—

qvarterlösen.............................................

120,000

—

schaktning och planering ..................

»

8,000

—

vatten- och afloppsledning..................

>

15,000

—

stensättning och makadamisering af

gator .............................................

»

60,000

—

nybyggnad af en bro jemte repara-

tion af två andra .....................

20,000

—

regleringskostnader, diverse..............

3>

10,000

— kronor 260,000: —

i nya stadsdelen:

lösen af gator och torg .....................

kronor

45,000

—

schaktning och planering.....................

»

28,000

—

park och plantering..............................

10,000

—

Transport kronor 83,000 — kronor 260,000: —
Bill. till Biksd. Irot. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 29 Haft. 2

10 Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

Transport kronor

83,000: — kronor 260,000: —

stensättning och makadamisering ......

70,000: —

kulvert......................................................

20,000: —

vattenledning och aflopp .....................

»

50,000: —

expropriation af jord för qvarter......

»

60,000: —

kartläggning, diverse ...........................

»

10,000: — , 293,000: —

Kronor 553,000: —

Dertill kornme kostnaden för sådana arbeten, som blefve en följd af
och måste verkställas i sammanhang med regleringen dels för att, kunna utföra
dem afsevärdt mycket billigare, • dels ock för att förekomma dubbelarbeten
och deraf följande tidsutdrägt, nemligen:

vattenledning (redan beslutad) ................................................ kronor 175,000: —

dränering....................................................................................... » 10,000: —

belysning ......................................................... » 25,000: —

nytt spruthus med torn för torkning af slangar ............... » 10,000: —

ångspruta m. m......................................................................... » 10,000: —

nytt gymnastikhus för allmänna läroverkets behof (redan

beslutadt) ........................................................................... » 20,000: —

omändring af skolhuset till rektorsgård (redan beslutad) » 7,000: —

annex till folkskolehuset ......................................................... » 15,000: —

förvaringshvalf för stadens arkiv och kassor ..................... » 4,000: —

kraftöfverföring från i stadens närhet varande vattenfall

med maskiner för vattenledning och belysning ......... » 30,000: —

Kronor 306,000: —

Om några af dessa arbeten möjligen kunde något uppskjutas och staden
snart nog skulle kunna få igen en del utlägg för qvarterlösen, måste dock
eu summa af minst 550,000 kronor beräknas för de för regleringens genomförande
mest trängande behofven.

Stadsfullmäktige hade vidare anfört, att redan före den timade eldsolyckan,
på grund af många samverkande orsaker, stadens finansiella ställning
varit mindre god, men att efter den hemska olycka, som öfvergick samhället
den 9 maj 1901, många omständigheter tillstött, som förvärrade stadens
läge till den grad, att stadens invånare med allra största bekymmer
måste se framtiden an och icke kunde finna någon möjlighet för staden att
kunna hemta sig efter olyckan, om icke staten lemnade snar och kraftig hjelp.

Såsom skäl för sådan hjelps beviljande hade stadsfullmäktige framhållit,
dels att det betryckta läge, hvaruti staden, hvad dess ekonomi beträffade, be -

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

11

funne sig, vore förorsaka^, bland annat, hufvudsakligen af de stora uppoffringar,
staden på 1870-talet måst vidkännas för att få största möjliga nytta
af den då under byggnad varande bergslagernas jernväg, och hvilka uppoffringar
staden ännu finge vidkännas i form af annuiteter på lån, dels ock
att, enligt skrifvelsen bifogadt, af magistraten i staden utfärdadt intyg, de för
kommunens behof uttaxerade skatter utgått under är 1891 med 6, under
år 1892 med 7,16, under är 1893 med 6,20, under år 1894 med 6,75, under

år 1895 med 7,50, under år 1896 med 7,27, under år 1897 med 7,25, under

år 1898 med 7,25, under år 1899 med 7 och under år 1900 med 6,25 eller i

medeltal per är med 6,863 gånger bevillningskronan, hvartill komme skatten

till presterskapet, hvilken utdebiterades särskild!.

Vidare hade stadsfullmäktige anfört:

att af stadens 3,343 invånare omkring 1,800 personer bodde inom
den reglerade stadsplanen före eldsvådan och att af dessa 815 blifvit husvilla
efter densamma;

att, då den nedbrända delen af staden just inhyste den näringsidkande
delen af befolkningen, denna i saknad af lämpliga lokaler vore ur stånd att
i någon nämnvärd grad bidraga till skatternas utgörande;

att under tiden intill dess de afbrända tomterna hunne å nyo bebyggas,
desamma icke kunde bevillningstaxeras till högre belopp än hvad som motsvarade
sjelfva tomternas värde;

att de kapitalbelopp, som på grund af brandförsäkringen erhållits för
nedbrända byggnader, till större delen åtgått för gäldande af skulder, som
varit i fastigheterna intecknade, samt att dessa kapitalbelopp endast till ringa
del kunde träffas af bevillningstaxering;

att de nedbrända husen i allmänhet varit försäkrade efter värdena på
den tid, då husen uppfördes, hvilka värden ingalunda motsvarade nutidens,
att stadens skattdragare till förherskande del bestode af s. k. småfolk,
hvilket framginge deraf att, enligt en af drätselkammaren verkstäld utredning,
af hela det för inkomst upptaxerade beloppet 757,715 kronor, ej mindre
än 229,300 kronor utgått såsom bevillningsfritt afdrag; samt

att häraf torde framgå, att få städer io Sverige, om ens någon, haft
så stora svårigheter att dragas med, som Amål både hade och under de
närmaste åren komme att få.

Såsom skäl för den begärda räntefriheten till 1907 års slut hade stadsfullmäktige
anfört, att i december 1907 komme staden att hafva inbetalt ett
obligationslån, hvilket nu kräfde en årlig utgift af omkring 12,600 kronor;
att staden före sagda tidpunkt jemväl inbetalt två andra lån, det ena hos
Venersborgs stadshypoteksförening, som årligen kräfde 1,500 kronor, och det
andra det s. k. kyrkobyggnadslånet, som årligen kräfde 800 kronor, samt att så

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

småningom efter 1907 års slut stadens öfriga lån inbetalades, hvadan, om
staden finge ett till 1907 års slut räntefritt lån, staden kunde i känslan af
trygghet angående sin ekonomi och med begagnande af sina många utvecklingsmöjligheter
hoppas på en normal utveckling.

Vid stadsfullmäktiges ansökning vore fogad en till stadsfullmäktige
stäld skrift, deruti drätselkammaren på grund af 1900 års mantals- och
taxeringslängder för staden samt i öfrigt kända förhållanden meddelat:

att taxeringsvärdet utgjorde å all fast egendom 2,979,600 kronor, å
samtliga bebyggda tomter 1,899,600 kronor och å byggnaderna inom den afbrända
stadsdelen 609,442 kronor;

att antalet skattskyldige personer uppgått till 869 män och 914 qvinna1
eller tillsammans 1,783 personer;

att 642 skattskyldige varit beskattade för inkomst till ett sammanlagdt
belopp af 757,715 kronor, deraf 638 enskilda personer för tillsammans 695,625
kronor, hvilket i medeltal utgjorde ett inkomstbelopp af 1,090 kronor för
hvarje för inkomst uppskattad person,

att de bevillningsfria afdragen uppgått till 229,300 kronor;
att bevillningen till staten utgjort 6,453 kronor 43 öre samt den debiterade
skatten för ecklesiastika och kommunala behof uppgått till 44,753
kronor 14 öre;

att inom den af brända stadsdelen varit bosatta 815 personer, deribland
19 af stadens 29 handlande och 33 af dess 52 yrkesidkare; samt

att af invånarne i den nedbrunna stadsdelen inkomstskatt erlagts af
124 personer, hvilkas inkomst varit uppskattad till sammanlagdt 158,885
kronor.

Med vitsordande af de särskilda, i ansökningen omförmälda behofven
och af de rörande stadens ekonomiska ställning lemnade uppgifterna hade
magistraten förordat bifall till ansökningen.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade till alla delar vitsordat och instämt
uti hvad stadsfullmäktige till stöd för ansökningen uppgifvit och anfört
samt för egen del derjemte erinrat, att under tiden, intill dess de afbanda
tomterna hunne ä nyo bebyggas, desamma uppenbarligen icke kunde
bevillningstaxeras till högre belopp än som motsvarade sjelfva tomternas
värde, och att de kapitalbelopp, som på grund af brandförsäkring erhållits för
nedbrända byggnader, till betydande del åtgått till gäldande af skulder, som
varit i fastigheterna intecknade; att dessa kapitalbelopp således endast till
jemförelsevis ringa del kunde träffas af bevillningstaxering; samt att i följd
deraf stadens skatteförmåga komme att i ganska väsentlig mån minskas just
under den tid, då densamma mest behöfde tagas i anspråk. Kongl. Maj:ts
befallningshafvande hade på grund häraf förordat bifall till ansökningen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

13

Till följd af remiss kade statskontoret uti detta ärende afgifvit utlåtande
af den 12 december 1901 och dervid anfört, att statskontoret, med afseende
såväl å omfattningen af ifrågavarande eldsvåda, hvilken härjat 59 af stadens
gårdar och gjort 815 af stadens invånare husvilla, som ock å stadens mindre
gynsamma ekonomiska ställning, ansåge det oafvisligen nödvändigt, att staten
bidroge, bland annat, medelst ett anslag utan återbetalningsskyldighet till de
kostnader, som i anledning af eldsvådan drabbade staden för dess reglering
m. in., hvilka kostnader beräknats till 553,000 kronor, hvartill komme ytterligare
306,000 kronor för uppförande af vissa allmänna byggnader samt för
sådana redan före eldsvådan beslutade arbeten, hvilka nu måste i sammanhang
med regleringen utföras.

Statskontoret funne sig dock ej kunna tillstyrka bifall till ansökningen
i hela dess utsträckning, då detta skulle föranleda till att statsverket komme
att i förevarande afseende lemna Amål understöd med belopp, som både i och
för sig och i förhållande till eldsvådans omfattning och de deraf föranledda
kostnaderna komme att alltför mycket öfverstiga de statsbidrag, som under
likartade omständigheter kommit andra städer till del, i hvilket afseende
statskontoret erinrat, att statsverket under de senaste 15 åren i anledning af
i följande städer utbrutna större eldsvådor lemnat understöd till nedannämnda
belopp, nemligen:

år 1888 till Luleå -- der 77 gårdar nedbrunnit och kostnaderna för omregleringen
beräknats till 867,163 kronor 20 öre förutom 500,000 kronor för
uppförande af nya allmänna byggnader — ett anslag utan återbetalningsskyldighet
af 50,000 kronor och ett lån å 100,000 kronor;

år 1889 till Umeå — der 202 gårdar nedbrunnit samt kostnaderna för
den nya regleringen beräknades till 860,000 kronor och för uppförandet af
nya allmänna byggnader till 750,000 kronor, till betäckande hvaraf dock
funnits en tillgång af 375,000 kronor — ett anslag utan återbetalningsskyldighet
af 75,000 kronor och ett lån å 200,000 kronor;

samt år 1896 till Mariestad — der kostnaden för den nya regleringens
genomförande beräknats till 210,000 kronor, hvartill kommit ett belopp af
60,000 kronor för uppförande af ett nytt rådhus — ett lån å 150,000 kronor,
motsvarande hela det belopp, som under den närmaste tiden efter
eldsvådan erfordrades till jordlösen samt torgs och gators ordnande

Härvid hade dock statskontoret ansett sig böra erinra, dels att staden
Luleå ej begärt större understöd af statsmedel än som, på sätt nyss vore
nämndt, beviljades staden, dels, hvad Umeå beträffade, att denna stads ekonomiska
belägenhet varit jemförelsevis god, då staden vid 1888 års slut icke
haft större skuld än 21,556 kronor 74 öre och de uttaxerade afgifterna för
kommunens, kyrkans och skolans behof utgått med endast 3 kronor 42 öre

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 37,

för bevillningskrona, dels oek, i fråga om Mariestad, att den eldsvåda, som
år 1896 härjat en del af staden, icke haft så stor utsträckning som den,
hvilken nu öfvergått Åmål, samt att uttaxeringen för kommunens, kyrkans
och skolans behof år 1896 utgått med allenast 3 kronor 29 öre för bevilb
ningskrona.

Då, hvad nu Åmål anginge, uttaxeringen, oberäknadt afgiften till presterskapet,
för kommunens behof utgjort för är 1900 6,25 och i medeltal för
de tio sistförflutna åren 6,sisa gånger bevillningskronan, samt med hänsyn här
till Åmål, som vid 1899 ars slut hade en skuldbörda af 243,680 kronor 69
öre, syntes ega betydligt mindre möjlighet, än Umeå och Mariestad egde, att
genom utsträckt anlitande af uttaxeringen anskaffa de i anledning af branden
erforderliga medel, ansage statskontoret, att det bidrag, som kunde blifva
Åmål beviljadt, borde kunna sättas högre än som medgifvits för Umeå och
Mariestad; pa grund hvaraf statskontoret hemstält, att Kongl. Maj:t mätte
föreslå Riksdagen att bevilja staden Åmål för nu ifrågavarande ändamål dels
ett anslag utan återbetalningsskyldighet till belopp af 75,000 kronor, dels
ock ett lån ä 300,000 kronor.

Efter det fullmäktige i riksgäldskontor jemväl lemnats tillfälle att
yttra sig i ärendet, hade fullmäktige uti skrifvelse den 27 december 1901
erinrat derom att, då 1896 års Riksdag i följd af den Mariestad föregående år
öfvergångna brand beviljade sistnämnda stad ett tomtregleringslån att under
år 1897 lyftas i riksgäldskontor, för detta lån stadgats följande vilkor:

att stadsfullmäktige skulle i stadens namn och på dess vägnar för
länesumman afgifva sin till riksgäldskontor eller order stälda skuldförbindelse,
innefattande de för lånets användande och återbetalning stadgade vilkor;

att hvad af lånet icke blifvit hos riksgäldskontor uttaget före slutet
af år 1897 icke tinge derefter utbekommas;

att lånebeloppet finge utan ränta och kapitalafbetalning innehafvas till
1900 års slut, hvarefter och intill dess lånet blifvit till fullo godtgjordt, 46/j0
procent å dess ursprungliga belopp borde till riksgäldskontor ärligen inbetalas,
deraf ränta efter 3“/l0 för hundra å det oguldna kapitalet först
skulle beräknas och afgå samt öfverskottet utgöra kapitalafbetalning; samt
att inbetalning af den uti nästföregående punkt omförmälda annuitet
borde vid hvarje års slut verkställas, vid påföljd för underlåtenhet deraf, att
å annuiteten beräknas 4 Va procent ränta från förfallodagen.

På grund af de upplysningar stadsfullmäktige i Åmål lemnat om stadens
nuvarande lån, af hvilka ett med eu årlig utgift af omkring 12,600 kronor
skulle slutbetalas i december 1907, syntes det fullmäktige vara för staden
mycket önskvärdt att få till och med nämnda år åtnjuta frihet från ränta
och kapitalafbetalning å det lån, som i anledning af ifrågavarande ansökning

Statsutskottets Utlåtande N:o .37.

15

kunde varda af statsmedel beviljadt; och funne sig fullmäktige derför hafva
skäl att beträffande det ifrågasatta lånet förorda en bestämmelse af nu
angifvet innehåll. Då emellertid vid detta förhållande räntefriheten skulle
omfatta något längre tid än den, som i sådant hänseende medgifvits såväl
för ofvan omförmälda lån till Mariestad som ock för andra af liknande
anledning förut beviljade tomtregleringslån, ansåge sig fullmäktige icke kunna
i förevarande fall tillstyrka lägre räntefot än 4 procent, och syntes dervid
annuiteten lämpligen böra utgå med 5 procent af ursprungliga lånebeloppet,
hvarigenom lånet skulle komma att slutbetales på en tid af 41 år, räknad
från och med det är, då amorteringen toge sin början. o I öfrigt ansåge
fullmäktige vilkoren för det ifrågasatta lånet, till staden Åmål böra blifva
öfverensstämmande med dem, som, enligt hvad ofvan meddelats, stadgats för
det åt Mariestad beviljade lånet; och hvad särskildt anginge den ränta, som
skulle beräknas å uteblifven annuitetsinbetalning, syntes densamma i detta
fall, likasom för lånet till Mariestad blifvit föreskrifvet, böra bestämmas till
4 V» procent för år.

Enligt hvad föredragande departementschefen härefter upplyst, hade
Kongl. Maj:t, på särskild framställning af stadsfullmäktige i Åmål, genom
bref den 20 december 1901 fastställ regleringsplan för den del af staden
A mål, som den 9 maj 1901 afbrunnit jemte delar af vestra och norra Grunds
områden, sådan samma plan funnes åskådliggjord medelst eu af löjtnanten
Torulf år 1901 upprättad karta med tillhörande beskrifning, utom så vidt
anginge den å kartan jemväl angifna tomtindelningen, hvilken fråga icke
utgjorde föremål för Kongl. Maj:ts omedelbara pröfning; och hade Kongl.
Maj it jemväl genom samma bref på det sätt bifallit en af stadsfullmäktige i
sammanhang med nyssnämnda framställning gjord anhållan om rätt till expropriation
af mark för nämnda regleringsplans genomförande, att staden
Åmål berättigades att i den ordning, gällande författning om jords eller
lägenhets afstående för allmänt behof stadgade, till sig lösa, att genast tillträdas,
den enskild man, menighet eller inrättning tillhörig mark, som till
utläggande af gator, torg och andra allmänna platser enligt omförmälda
planen erfordrades.

Äf den o utaf stadsfullmäktige i framställningen förebragta, af såväl
magistraten i Amål som Kongl. Maj:ts befallningshafvande vitsordade utredningrörande
omfattningen af den vådeld, som öfvergått staden, samt angående
stadens nuvarande ekonomiska ställning äfvensom de kostnader, som kräfdes
föi- ny reglering af staden, ansåge departementschefen framgå, att det för
staden vore ett oafvisligt behof, att understöd från det allmännas sida komme
staden till del för bestridande af kostnaderna för genomförande af den genom
berörda kongl. bref faststälda regleringsplan. Vid jemförelse mellan de för

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

hållanden, som af stadsfullmäktige till stöd för framställningen åberopats, och
de omständigheter, som, på sätt statskontoret erinrat, förelegat i anförda
likartade fall, då tillförene understöd af statsmedel för enahanda ändamål
beviljats andra städer, funne departementschefen dock icke anledning förorda,
att understöd nu utginge med de belopp, som stadsfullmäktige ifrågasatt, utan
ansåge han sig, i betraktande af de skäl, som statskontoret anfört, höra, i
enlighet med dess hemställan, tillstyrka understöds beviljande åt staden Amål
till ett sammanlagdt belopp af 375,000 kronor, deraf 75,000 kronor såsom
anslag utan återbetalningsskyldighet och 300,000 kronor såsom lån. Mot
hvad fullmäktige i riksgäldskontoret hemstält beträffande vilkoren för lånets
åtnjutande hade departementschefen intet att erinra.

Departementschefen har derför tillstyrkt, att Kongl. Maj: t måtte föreslå
Riksdagen att åt staden Amål bevilja de statsbidrag, som i den kongl.
propositionen finnas angifna, hvarvid departementschefen ansett, att för tillgodonjutande
af lånet borde stadgas följande vilkor, hvilka ock åberopats i
propositionen, nemligen:

l:o) att stadsfullmäktige i stadens namn och på dess vägnar för lånesumman
afgifva sin till riksgäldskontoret eller order stälda skuldförbindelse,
innefattande de för lånets användande och återbetalning stadgade vilkor;

2:o) att hvad af lånet icke blifvit hos riksgäldskontoret uttaget före
slutet af år 1903 icke får derefter utbekommas;

3:o) att lånebeloppet får utan ränta och kapitalafbetalning innehafvas
till 1907 års slut, hvarefter, och intill dess lånet blifvit till fullo godtgjordt,
5 procent å dess ursprungliga belopp bör till riksgäldskontoret årligen inbetalas,
deraf ränta efter 4 för hundra å det oguldna kapitalet först skall beräknas
och afgå samt öfverskottet utgöra kapitalafbetalning; samt

4:o) att inbetalning af den uti nästföregående punkt omförmälda annuitet
bör vid hvarje års slut verkställas, vid påföljd för underlåtenhet deraf,
att å annuitet^ beräknas 4 1/2 procent ränta från förfallodagen.

Lika med n Kongl. Magt finner utskottet det vara billigt, att staten
lemnar staden Amål understöd för den af omförmälda brand förorsakade
tomtregleringen och dermed gemenskap egande åtgärders genomförande. Sådant
understöd synes så mycket mindre böra förvägras, som vid föregående
liknande tillfällen andra städer fått åtnjuta bidrag af allmänna medel till
lättande af den börda, som drabbat dem genom större eldsvådor. Med hänsyn
ej mindre till de kostnader, som kräfvas för ny reglering af staden
Amål, än äfven till stadens svaga ekonomiska ställning har utskottet ej något
att erinra mot de belopp, hvarmed staden enligt Kongl. Maj:ts förslag
skulle understödjas dels i form af anslag utan återbetalningsskyldig

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

17

het, dels ock såsom lån. Beträffande vilkoren för lånet har utskottet velat
fästa uppmärksamheten vid den stora lindring, som skulle beredas staden genom
åtnjutande, på sätt nu föreslagits, af frihet från ränta och amortering
under de fem första åren af lånets löpetid. I anledning häraf komme, oaktadt
efter berörda frihetsår beräknas ränta efter 4 procent, den effektiva
räntan å lånet att belöpa sig till föga mer än 3 procent. Då emellertid äfven
förut tomtregleringslån beviljats på i det hela lika förmånliga vilkor —
så är särskild! förhållandet med det till Mariestad år 1896 anvisade lånet
— anser sig utskottet i betraktande af staden Amals betryckta läge icke
böra afstyrka den ifrågasatta räntefriheten å lånet eller eljest föreslå någon
skärpning i de för dess åtnjutande föreslagna vilkoren.

I öfverensstämmelse med förut i liknande fall följda grundsatser torde
anslaget i fråga böra uppföras på extra stat under sjette hufvudtiteln, och
lånet anvisas till utgående från riksgäldskontoret. Om sättet för riksgäldskontorets
godtgörande för berörda utgift förbehåller sig utskottet att framdeles
inkomma med förslag.

På grund af hvad ofvan anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
proposition, må, för ny reglering af viss del af
Amål i följd af den staden år 1901 öfvergångna brand,
åt nämnda stad bevilja såsom bidrag till inlösen af mark,
som erfordras till utläggning, enligt af Kongl. Maj:t den
20 december 1901 faststäld regleringsplan, af gator, torg
och andra allmänna platser samt till bestridande af de
med regleringens genomförande i öfrig! förenade kostnader
dels ett anslag utan återbetalningsskyldighet till belopp
af 75,000 kronor, dels ock ett lån å 300,000 kronor,
att lyftas under år 1903, anslaget i statskontoret och
lånet i riksgäldskontoret, mot vilkor i afseende å lånet:

l:o) att stadsfullmäktige i stadens namn och på dess
vägnar för lånesumman afgifva sin till riksgäldskontoret
eller order stälda skuldförbindelse, innefattande de för lånets
användande och återbetalning stadgade vilkor;

2:o) att hvad af lånet icke blifvit hos riksgäldskontoret
uttaget före slutet af år 1903 icke får derefter utbekommas; 3:o)

att lånebeloppet får utan ränta och kapitalafbetalning
innehafvas till 1907 års slut, hvarefter, och intill
dess lånet blifvit till fullo godtgjordt, 5 procent å dess
Bih. till liihsd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Ajd. 29 Raft. 3

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

ursprungliga belopp bör till riksgäldskontoret årligen inbetalas,
deraf ränta efter 4 för hundra å det oguldna kapitalet
först skall beräknas och afgå samt öfverskottet utgöra
kapitalafbetalning; samt

4:o) att inbetalning af den uti nästföregående punkt
omförmälda annuitet bör vid hvarje års slut verkställas,
vid påföljd för underlåtenhet deraf, att å annuiteten beräknas
4 V2 procent ränta från förfallodagen.

Stockholm den 8 april 1902.

På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERGr.