Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.
1
Nso 9.
Ank. till Riksck kansli den 11 maj 1902, kl. 2 e. in.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i ättledning af väckt motion angående
ändring i § 75 riksdagsordningen.
Till konstitutionsutskottets behandling har blifvit öfverlemnad en inom
Andra Kammaren af herr Ernst Carlson väckt motion, n:o 174, hvari
motionären hemstält, att Riksdagen måtte såsom hyflande för vidare behandling
_ i > grundlagsenlig ordning antaga följande förslag till ändrad
lydelse af § 75 riksdagsordningen.
Riksdagsordningen.
§ 75.
»1. Vid val iakttages, att namnsedlarne, så framt de skola blifva gällande,
_ böra . vara enkla, slutna, hoprullade, omärkta och fria såväl ifrån
tvetydighet i anseende till personernas namn som från oläglighet i anseende
till deras antal. Mellan personer, som vid val undfått lika antal
röster, skiljes genom lottning, när så erfordras.
2. Val, som af kammare förrättas, ledas af talmannen och öfvervakas
af honom ocn af en vid början af hvarje riksdag af kammaren utsedd
nämnd, bestående af fyra ledamöter, med lika många suppleanter.
3. \ id val, som af kammare förrättas, skall, derest minst eu tiondedel
af kammarens ledamöter senast vid det sammanträde, då tid för valet
utsättes, derom göra framställning, förfaras på följande sätt. De vid
valet afgifna namnsedlarnes antal delas med antalet af dem, som skola
väljas, och den sålunda erhållna valqvoten, vid uppkommande bråk be
Bili.
till Riksd. Prat. 1902. .7 Sand. 9 Höft. (Ko 9). 1
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.
stämd till närmast högre hela tal, lägges till grund för bestämmandet af
hvilka skola anses valda. Sedan namnsedlarne öppnats och till sin giltighet
granskats, fördelas de i flockar, så att till hvarje flock läggas de sedlar,
å hvilka samma namn förekomma i samma ordning. Vid uppräknandet
tagas till en början endast de flockar i beräkning, som innehålla minst
lika stort antal namnsedlar, som valqvoten angifver, de talrikare flockarne
först, de fåtaligare derefter. Inom hvar och en af dessa flockar förklaras
personer valde i den ordning, de å namnsedlarna finnas upptagne, och
till det antal, som angifves genom det hela tal, hvilket framkommer, då
namnsedlarnas antal inom flocken delas med valqvoten. Namn å den, som
redan i en föregående flock förklarats vald, förbigås, om det ånyo förekommer
i en följande, och i stället räknas det å namnsedeln närmast derefter
uppförda namnet. Har det antal, som skall väljas, icke på sådant
sätt uppnåtts, fylles antalet af den eller dem, som vid sammanräkning af
återstående namn å samtliga afgifna namnsedlar befinnas hafva erhållit de
flesta rösterna; i händelse af lika röstetal skilje lotten. Vid användande
af detta valsätt eger en namnsedel giltighet, äfven om den innehåller färre
namn än antalet af dem, som skola väljas.
4. Mellan de valde bestämmes ordningen, derest de förut tillhört
ifrågavarande utskott eller nämnd, efter det antal riksdagar de inom samma
varit ledamöter eller suppleanter, men eljest, eller i händelse detta antal
är lika, medelst lottning.»
Nämnda paragraf har nu följande lydelse:
Kilrsdagsordningen.
§ 75.
»Vid alla val iakttages, att namnsedlarne, så framt de skola blifva
gällande, böra vara enkla, slutna, hoprullade, omärkta och fria så väl från
all tvetydigtet i anseende till personernas namn, som från oläglighet i anseende
till deras antal. Mellan personer, som vid val undfått lika antal
röster, skiljes genom lottning, när så erfordras.»
Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande.
»Det är en utmärkande grundsats för vår riksdagsordning, att de flesta
och vigdgaste ärendena af kamrarne hänvisas till gemensam förberedande
behandling af vissa ständiga eller särskilda utskott, bestående af lika manga
ledamöter från hvardera kammaren. Derigenom blifva redan vid eu frågas
första handläggning inom representationen olika synpunkter och samhällsintressen
bättre företrädda, än om riksdagsärendena skulle, såsom i andra
länder med tvåkammarsystem är fallet, inom hvardera kammaren särskild!
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o !).
förberedas, lifter enahanda gemensamhetsgrund välja de båda lcamrarne
ett lika antal ledamöter äfven i Riksdagens delegationer, såsom opinionsnämnden,
valmän för utseende af Riksdagens justitieombudsman, dess fullmäktige
i riksbanken och i riksgäldskontor^, kanslideputerade, komiterade
för tryckfrihetens vård in. fi. Egentligen är det endast då frågan gäller
tillfälligt utskott eller sådana saker, som angå blott endera kammaren,
t. ex. tillsättande af dess kansli- och vaktbetjente eller handhafvande af
dess ekonomi, som särskild, endast för endera kammaren afsedd förberedande
behandling af ärendena eger rum.
Om anordningen med gemensamma utskott och nämnder, hvilken i
Sverige har gammal häfd, i allmänhet kan sägas ha verkat helsosamt på
riksdagsfrågornas utredning och behandling, så torde detta, kunna förväntas
i än högre grad blifva fallet, derest valsättet för utseende af ledamöter i
Riksdagens utskott och delegationer ändrades derhän, att det gåfve garanti
för väljandet af personer, som kunde sägas representera de väsentligaste
meningsskiljaktigheterna inom kamrarne och att sålunda hvardera kammarens
utskottshalfva blefve ett mera troget uttryck af kammarens egen
sammansättning. Visserligen har detta i viss mån kunnat ske äfven under
hittillsvarande valsätt genom att majoriteten på sina listor sjelfmant upptagit
ett eller ett par af minoritetens namn, hvilka den funnit för sig
acceptabla. En dylik handling af mer eller mindre godtycklig välvilja kan
emellertid för minoritetens del aldrig uppväga en i lag erkänd rätt att i
förhållande till sitt antal blifva företrädd. Och klart är, att för närvarande
ingenting hindrar en majoritet att i frågor, der specielt starka
partiintressen göra sig gällande, alldeles utesluta minoritetens kandidater
eller att ur motståndarnes krets upptaga helt andra än dem, minoriteten
sjelf betraktar såsom för densamma representativa. Endast möjligheten af
att den nuvarande metoden med rena majoritetsval i upprörda tider på
sådant sätt kan missbrukas torde få anses som tillräckligt skäl att påyrka
eu ändring i valsättet, egnad att under alla omständigheter trygga minoritetens
billiga anspråk på att i förhållande till sin styrka få göra sin stämma
hörd vid frågornas utredning.
Förutom den rättvisa och billighet, som ligger i att vid tillsättande
af utskott och delegationer skälig hänsyn tages äfven till den i antal svagare
partens uppfattning, tala också andra skäl för en sådan anordning.
Utan tvifvel skulle det bidraga till ärendenas möjligast grundliga och mångsidiga
utredning, om minoriteten redan vid en frågas förberedande behandling
kunde få lagstadgad rätt att framställa invändningar och ändringsförslag.
Med de ofullkomligheter, som vidlåda den menskliga naturen,
äfven då den är som bäst, lärer nemligen aldrig komma att inträffa, att
4
KonstUutionmtskoltds Utlåtande N:o 9.
sanningen ligger odelad på den ena sidan. En majoritet, om än aldrig så
stark i voteringen, skall alltid kafva något att lära af motståndarnes kritik,
ock meningsbrytningars utjemnande på en frågas tidigare stadium kan ofta
undanrödja svårigheter ock förkorta debatten vid afgörandet. Dessutom ■—-i dag mig, i morgon dig! Ett parti, som har majoritet ena gången, kan
den andra få bevittna, att rolerna blifvit ombytta, ock kommer då i sin
tur att åtnjuta fördelen af att kafva sig tillförsäkradt det mått af inflytande,
som alltid bör vara en minoritet af viss styrka medgifvet. Eu
dylik sakernas ordning, faststäld genom grundlagens bud, skulle för ofri g t
ej blott vittna om den aktning för motståndares olika mening, som är ett
politiskt moget folk värdig, utan äfven bidraga att minska den spänning
mellan partierna, som under striden om dagens frågor lätt uppkommer.
Ett effektivt medel i nämnda hänseende erbjuder det s. k. proportionella
valsättet, enligt hvilket hvarje meningsgrupp vid val får gälla hvad
den kan i förhållande till sin numerära styrka. Detta valsätt kar, såsom
bekant, på senare tider vunnit rätt vidsträckt användning både inom gamla
ock njm verlden vid politiska och kommunala val samt inom enskilda
associationer. Jag skall kär ej uppehålla mig vid den proportionella valprincipens
tillämpning under olika former vid val för utseende af folkrepresentanter
i Danmark, i Belgien, i flera af Schweiz’ kantoner och af
Amerikas stater m. fl. länder, då dessa förhållanden föga inverka på bedömandet
af nu föreliggande förslag. Jag skall ej heller närmare ingå på
de anordningar, som inom riksförsamlingen i Danmark, i Tyska riket, i
Spanien och i Portugal m. fl. stater, hvilkas författning är af nyare datum,
vidtagits för att vid tillsättande af förberedande utskott och kommissioner
låta minoritetens mening komma till sin rätt; dessa anordningar ansluta
sig nemligen i allmänhet till parlamentariska traditionel'', som äro ganska
olikartade med våra. Jag skall åtnöja mig med att konstatera, att det
proportionella valsättet i senare tider börjat allt mera vinna insteg inom
våra nordiska grannländer; i Danmark fick detta valsätt fast fot vid landtingsvalen
redan år 1855, vid utskottsval inom danska riksdagen år 1866
och har nyligen ytterligare utvecklats och förenklats (1895) samt infördes
år 1893 vid utskottsval inom Köpenhamns borgarerepresentation; i Norge
antogs år 1896 en lag om fakultativ användning af den proportionella
principen vid kommunala val (»formandskaber») på landsbygden och i städerna,
och i Finland beslöto ständerna år 1897 att hos kejsaren anhålla
om pröfning, huruvida och i hvad man nämnda grundsats kunde, der de
röstberättigade sådant önskade, vinna användning vid val af representanter
till prestestånd^.
Äfven inom Sverige synas sympatierna för det proportionella val -
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.
sättet vara. i stigande, ehuru frågan ännu på många håll har att kämpa
med otillräcklig insigt om dess egentliga innebörd. Af de förslag till användande
af ett dylikt valsätt, som hittills framlagts för svenska Riksdagen
— nemligen i fråga om utskottstillsättningen af herrar S. G. von
Troll 1867, IT. L. Rydin 1878, S. Palme 1896 och J. Nydal 1897 i
Andra Kammaren, i fråga om riksdagsmannaval i de större städerna af
Kongl. Maj it 1896 samt i fråga om stadsfullmäktigeval af herr H. Branting
1899 — har visserligen intet hittills lyckats vinna Riksdagens bifall.
Emellertid förtjenar anmärkas den väsentligen olika hållning, som utmärkt
konstitutionsutskottets yttranden angående dylika förslag i äldre och i
senare tider. Medan nemligen utskottet år 1878 i sitt afstyrkande utlåtande
med anledning af herr Rydins motion om fakultativt införande af
det i Danmark brukade valsättet för tillsättning af Riksdagens utskott och
delegationer väsentligen stödde sig derpå, att förhållandena i vårt land
voro olika med dem i andra länder och att derför hos oss målet att tillgodose
minoritetens anspråk, äfven om det vore ömkligt och nyttigt, att
detta skedde mer än hittills, borde bäst och lämpligast kunna vinnas på
öfvertygelsens väg, så har utskottet år 1896 i sitt utlåtande öfver herr
Palmes motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t om utredning i meranämnda
syfte, under uttalande af att utskottet ingalunda underskattade vigten deraf,
att vid tillsättande af Riksdagens utskott skälig hänsyn toges till olika
meningar, som kunde vara förtjenta af att der representeras, på det ärendena
måtte erhålla en i möjligaste måtto mångsidig utredning, hemtat det
hufvudsakliga skälet till utslag å motionen från den omständigheten, att
frågan om det proportionella valsättet ännu icke kunde anses tillräckligt
förberedd, för att det för närvarande skulle kunna vara möjligt att utarbeta
och framlägga något förslag till reform i berörda hänseende. Och
år 1897 gick konstitutionsutskottet i sitt utlåtande öfver herr Nydahls
motion ännu ett steg längre i erkännande af ifrågavarande tidskraf, då
utskottet förklarade sig anse, att det väl kunde vara önskvärd!, om beträffande
val inom Riksdagen och särskild! val af ledamöter i utskotten
eu valmetod blefve använd, hvarigenom de olika meningarna inom kamrarna
kunde i förhållande till sin stoiTek tillförsäkras inflytande på valresultatet;
men sa länge förslagen att lösa frågan om proportionell valsätt
visat sig behäftade med afsevärda svårigheter i tillämpningen, fann utskottet
välgrundade betänkligheter mot saken och afstyrkte. Det är dock uppenbart,
att det ej längre var principen i och för sig, utan fastmer öfvertygelsen
om det ofullkomliga i försöken att bringa densamma till utförande,
som vållade det hufvudsakliga motståndet emot reformen.
Under de senaste åren har kännedomen om ifrågavarande valsätt hos
6
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.
oss blifvit ytterligare spridd genom litteraturen, särskilt medelst tvenne
publikationer, nemligen »Proportionell representation» af skriftställaren E.
Svensén i Statsvetenskaplig Tidskrift 1897—99 och »Proportionella valmetoder»,
eu systematisk öfversigt, med statsbidrag utgifven af aktuarien
I, Flodström, till hvilka förtjenstfulla utredningar jag beträffande frågans
förhistoria och de olika metodernas detaljer tillåter mig att hänvisa. I
hufvudstaden ha ock förberedande åtgärder vidtagits för bildande af eu
förening med uppgift att verka för meranämnda valsätt, och vid innevarande
års riksdag har förslag om dess användande vid kommunala val
blifvit framlagdt i en motion af herr H. Hedlund (A. K. n:o 139)^.
Om sålunda intresset för frågan i vårt land onekligen ökats, sa saknas
dock ännu hos oss stödet af praktisk erfarenhet på detta^ område. Eu
sådan vore af vigt att vinna, så mycket iller som man från flera håll
börjat tala om det proportionella valsättet såsom en god garanti — sannolikt
den bästa och mest effektiva, som kan åstadkommas — i händelse en
mycket omfattande utsträckning af den politiska rösträtten komme att
genomföras. En tillämpning af nämnda valsätt låter sig emellertid icke
tänkas med bibehållande af den nuvarande valkretsindelningen för val till
Riksdagens Andra Kammare, enär denna väsentligen är byggd på enmansval,
och den proportionella valmetoden, såsom bekant, krafvel’ valkretsar
af större omfattning, så att minst tre representanter väljas inom kretsen.
För genomförande af meranämnda princip vid Andra-Kammar-valen utgör
alltså en fullständig omläggning af den nuvarande valkretsindelningen,
sannolikt med upphäfvande helt eller delvis af hittillsvarande skilnad mellan
städernas och landsbygdens representation, en nödvändig förutsättning. Men
äfven om en så genomgripande reform af den polititiska valrätten ej torde
stå omedelbart för dörren, så kan dock den dag komma, då en dylik reform
på allvar ifrågasättes, och då borde det vara af betydelse att på nära
håll ha vunnit någon erfarenhet om huru det proportionella valsättet ter
sig i tillämpningen. En sådan erfarenhet åter lärer ej pa bättre och säkrare
sätt kunna förvärfvas, än om detta valsätt finge användas vid val till
Riksdagens utskott och delegationer, der dess införande — såsom ofvan
påvisats — äfven af andra och djupare liggande grunder vore önskvärdt.
Sålunda kunde man inom ett strängt begränsad! område närmare lära
känna metoden, och derifrån skulle sedan, om den visade sig verka till
belåtenhet, kännedom om densamma genom representanterna kunna spridas
till landets olika delar. Det skulle måhända vid tillämpningen komma att
visa sig, att den nya valmetoden i praktiken ej är så krånglig, som den
vid första påseendet förefaller. Ty att denna metod i princip, mer jin
någon annan hittills brukad, bör vara egnad att i det offentliga lifvet låta
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o !).
7
olika meningar i mån af deras styrka komma till sin rätt, lärer väl ingen
sakkunnig vilja bestrida.
Hittills ha också försöken att få det proportionella valsättet hos oss
infördt väsentligen strandat derpå, att man ej lyckats påvisa någon metod
att tillämpa detsamma, som förenar tillräcklig enkelhet med effektivitet.
Ltt förslag, som sträfvar att tillfredsställa billiga fordringar i detta hänseende,
tillåter jag mig härmed att framlägga i form af ändrad lydelse af
§ 75 riksdagsordningen, hvilken som bekant innehåller de väsentliga bestämmelserna
om huru vid val inom Riksdagens kamrar skall förfaras.
Liksom herr Rydins förslag 1878 går det här framlagda ut derifrån,
att det nya valsättet skulle tillämpas fakultativt, d. v. s. träda i verkställighet,
endast om ett visst antal (minst Vio) af endera kammarens ledamöter
begär, att detsamma skall af kammaren användas. Ty att införa det proportionella
valsättet såsom obligatoriskt vid alla af kamrarne förrättade
val torde ej vara skäl. I de fall, då mindre än tre personer skola väljas,
eller i frågor, der inga nämnvärda partimotsättningar förefinnas, lärer man
nemligen allt framgent utan olägenhet kunna förblifva vid det gamla valsättet,
och nödig frihet att i dylika fall handla efter omständigheterna bör
derför åt kamrarne bevaras.
För att åstadkomma verksam kontroll och trygghet i ledningen af
valen synes lämpligt föreskrifva, att alla val böra öfvervakas utom af talmannen
af en för hvarje riksdag inom hvardera kammaren utsedd nämnd
af fyra ledamöter. Detta innebär i sjelfva verket endast en närmare utveckling
och fastslående i lag af den regel, som i kamrarnes ordningsstadga
redan nu finnes angifven, nemligen att talmannen, då omröstning till beslut
eller val skall företagas, anmodar fyra ledamöter att taga plats vid talmansbordet
för att öfver valet eller omröstningen föra anteckning.
Hvad den föreslagna valmetoden beträffar, utgör den en möjligast
förenklad tillämpning af systemet med valqvot, d. v. s. den siffra, hvilken
framkommer, då man delar de i valet deltagandes antal med antalet af
dem, som skola väljas, och hvilken vid uppkommande bråk afrundas till
närmast högre hela tal. Äro t. ex. de i valet deltagande 221 och de, som
skola väljas, 10, utgör alltså valqvoten 23.
Sedan valqvoten blifvit bestämd och de vid valet afgifna sedlarna
öppnats och granskats, delas dessa i flockar, hvar och en innehållande alla
sedlar, som upptaga samma namn i samma ordning. Denna valmetod
förutsätter nemligen, att de olika partier eller meningsgrupper, som deltaga
i valet, å namnsedlarna uppföra sina kandidater i den ordning de helst
önska dem valda.
Vid derpå följande uppräkning tagas till en början endast de flockar
8
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.
af namnsedlar i betraktande, som innehålla ett större antal sedlar, än valqvoten
ånger, först de talrikare och derefter de fåtaligare. Härvid förklaras
inom hvar och en af dessa flockar personer valde i den ordning,
de å namnsedlarne finnas uppförda, och till det antal, som angifves af det
hela tal, som fås genom att dela namnsedlarnes antal i flocken med valqvoten.
Om sålunda t. ex. ett antal af 221 röstande vid ett val af 10
utskottsledamöter i Andra Kammaren delar sig på trenne hufvudsakliga
flockar samt några enstaka sedlar med strukna namn eller namn i annan
ordning, hvilka vid användande af detta valsätt ej torde bli många, på
följande sätt:
l:a flocken: 2:a flocken: 3:e flocken: spridda:
115 sedlar, 75 sedlar, 25 sedlar, 6 sedlar = 221,
så erhålles genom valqvoten 23 till en början nedanstående antal valda
ledamöter för de olika flockarne:
Hvarje meningsgrupp har alltså i förhållande till sin styrka blifvit
representerad. Men som antalet af de ledamöter, som skulle väljas, var
10, återstår ännu att supplera valet med en ledamot, och detta föreslås
tillgå så, att den af det faststälda antalet ledamöter, som genom nämnda
tillämpning af det proportionella valsättet ej kunnat väljas, uttages enligt
vanlig enkel majoritetsberäkning, d. v. s. genom sammanräkning af alla
återstående namn å samtliga afgifna namnsedlar. Härvid komma således
äfven spridda namnsedlar eller flockar af mindre antal än valqvoten att,
jemte de återstående namnen å de större flockarnes sedlar, tagas med i
räkningen. Vid en dylik subsidiär utfyllnad af proportionsvalet, hvilken i
de flesta fall torde bli af nöden, blir visserligen majoritetens intresse
gynnade då den oftast lärer komma i besittning af den eller de subsidiärt
besatta platserna. Men denna utväg förenklar till vägagåendet i hög grad,
och hufvudsyftet, nemligen att hvarje meningsgrupp får sina representanter
i något så när rättvis proportion valda, har dock äfven med en sådan
utgång af valet blifvit vunnet.
Till ledning för den händelse, att ett redan valdt namn skulle förekomma
på namnsedlarne inom en eller flera följande flockar, bör ock föreskrifvas,
att detta namn i så fall i en senare flock förbigås och att i stället
räknas det å namnsedeln närmast följande. Om sålunda inom de tvenne
nämnda flockarna på 115 och 75 namnsedlar, hvilka med en valqvot af
23 voro berättigade till respektive 5 och 3 platser, två namn af den senare
l:a flocken: 2:a flocken:
5 ledamöter, 3 ledamöter,
3:e flocken:
1 ledamot = 9.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.
9
flockens vore gemensamma med den förras, så skulle enligt nyssberörda
regel hvardera flocken dock erhålla sitt rätta antal ledamöter. Vore nemligen
namnen inom
hot flocken (115 sedlar): 2:a flocken (75 sedlar):
Å X
B A
C B
D Y
E, Z,
skulle enligt ofvan angifna grunder af första flocken namnen: A, B, C, D,
E (= 5), och af andra flocken namnen: X, Y, Z (= 3), förklaras valda.
Sådant torde dock vid tillämpning af ifrågavarande valsätt, som gör enstaka
strykningar teinligen maktlösa, väl icke särdeles ofta förekomma.
Fastmer torde detta valsätt leda till större sammanhållning än hittills kring
bestämda partilistor, hvilka dock ej behöfva upptaga hela antalet ledamöter,
som skola väljas, utan endast ungefär så många, som partiet har
utsigt att för sin del få valda. Det bör derför medgifvas, att namnsedlarne
behålla sin giltighet, äfven om de ej upptaga hela antalet af dem, som
skola väljas.
Då vid användande af ifrågavarande valsätt de flesta blifva valda
utan angifvet röstetal, toi’de äfven en bestämmelse böra gifvas om den
ordning, i hvilken de skola å listan öfver de valde uppföras. Och synes
dervid såväl i fråga om ledamöter som om suppleanter riksdagsålder inom
vederbörande utskott eller nämnd och, der denna är lika eller saknas,
lotten lämpligen kunna gifva utslaget. Ty med afseende å ledamöterna
har ordningen ingen praktisk betydelse och med afseende å suppleanterna
endast en ringa sådan, sedan minoriteten väl erhållit fast representation
bland de ordinarie ledamöterna.»
Derjemte har motionären anhållit att, derest den i motionen framhållna
principen skulle vinna utskottets godkännande, men den föreslagna lydelsen
af § 75 riksdagsordningen ej befinnes tillfredsställande, utskottet måtte
föreslå annan och bättre utväg att få ifrågavarande grundsats inom vårt
statslif tillämpad.
Konstitutionsutskottet vid innevarande års riksdag har icke funnit
anledning att frångå den uppfattning i föreliggande fråga, som utskottet
vid flere föregående riksmöten uttalat och som Riksdagen jemväl alltid
genom sitt beslut visat sig godkänna.
Utskottet vill till en början framhålla, att den proportionella valmetoden,
såvidt angår val till och möjligen inom sådana nämnder, hvilka
Bih. till Riksd. Prof. 1902. 3 Samt. 9 Häft. 2
10
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.
af Riksdagen tillsättas med rätt att besluta eller förrätta val i Riksdagens
ställe, äfvensom beträffande val till andra Riksdagens delegationer än
utskott, enligt utskottets förmenande näppeligen kan anses ega principielt
berättigande. Ty enligt sakens natur torde vid dylika val de inom Riksdagens
kamrar rådande majoriteterna böra ega det afgörande inflytandet.
Dessutom skulle utan tvifvel vid nu omhandlade val den ifrågavarande
valmetoden i tillämpningen i flere fall visa sig, om ej oanvändbar, så dock
förenad med särskildt stora svårigheter.
I fråga derefter om val af ledamöter till Riksdagens utskott finner
utskottet väl, i likhet med motionären, rättvisa och billighet tala för, att
de olika meningsgrupperna inom kamrarne öfver hufvud blifva i förhållande
till sin numerära styrka inom utskotten företrädda. Utskottet
förbiser icke heller, att genom olika politiska åskådningars representerande
i utskotten den åt utskotten uppdragna förberedande handläggning och
utredning af riksdagsärendena kan vinna i allsidighet och fullständighet.
Men utskottet anser fortfarande de skäl, som utskottet tillförene anfört
emot det proportionella valsystemets användande vid här ifrågavarande
val, vara af afgörande betydelse. Den förut påpekade svårigheten att på
ett praktiskt tillfredsställande sätt lösa den proportionella valmetodens
problem synes icke heller af motionären i hans förslag hafva öfvervunnits,
ehuruväl detta förslag i jemförelse med förut framlagda enligt utskottets
uppfattning torde vara enklare och lättare att använda. Dertill kommer
den med det proportionella valsättets användande alltid förenade olägenhet
af en afsevärd tidsutdrägt, hvilken olägenhet särskildt med hänsyn till
det allt mer omfattande arbete, som Riksdagen numera har sig förelagdt,
måste blifva känbar. I alla händelser kan utskottet icke finna, att något
behof af ifrågavarande valmetod vid nu omhandlade val för närvarande
hos oss föreligger. Den omständigheten, att ledamöterna i Riksdagens
ständiga och särskilda utskott utses till lika stort antal från båda kamrarne,
synes nemligen utskottet, då man tager i betraktande de nuvarande
grunderna för de bada kamrarnes sammansättning, utgöra en borgen för,
att olika partimeningar åtminstone i regel skola komma att inom dessa
Riksdagens vigtigaste utskott blifva företrädda. Dessutom kan enligt utskottets
förmenande icke med fog påstås, att under de senare åren något
majoritetsförtryck vid utskottsval inom Riksdagen gjort sig gällande, utan
torde benägenhet från majoritetspartiers sida i allmänhet visats att tillmötesgå
andra partiers billiga anspråk på att i sin mån blifva representerade
i vederbörande utskott. Utskottet kan icke heller underlåta att
uttala farhåga för att, derest, en proportionel valmetod vid utskottsval
blefve tillämpad, partimotsättningarna inom Riksdagen och utskotten lätt
Konstitutionsutskottets inlåtande N:o 9.
11
skulle komma att blifva skarpare än hittills varit fallet, hvarigenom utskottens
arbete skulle försvåras samt ändamålet med metodens användande
i väsentlig mån blefve förfeladt.
På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att herr Carlsons förevarande motion ej måtte föranleda
någon Riksdagens åtgärd.
Stockholm den 10 maj 1902.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HUGO BLOMBERG.
Reservationer:
af herr Moberg;
af herrar friherre BarneJcoiv, Boethius, Waldenström och Carlson,
Indika anfört:
»På de grunder, som i motionen närmare utvecklats, hafva vi inom
utskottet yrkat på antagande af nedanstående, af en komité inom utskottet
utarbetade förslag till ändringar i riksdagsordningen i syfte, att det proportionella
valsättet må kunna användas vid vissa af Riksdagens kamrar
förrättade val.
Förslaget innebär en modifikation af motionärens så till vida, som
den fortfarande såsom fakultativ förutsatta användningen af det proportionella
valsättet inskränkts till att endast omfatta utskottsval och val af
sådana särskilda deputerade, som i 50 § riksdagsordningen afses (enligt
motionen: vid alla af kammare förrättade val), samt gjorts beroende af
att en femtedel (enligt motionen: en tiondedel) af kammarens ledamöter
sådant begär. Derjemte har föreskriften om den i mom. 2 af motionärens
förslag omtalade nämnden för valens öfvervakande uteslutits såsom öfverflödig
med hänsyn till de bestämmelser, som kamrarnes arbetsordningar
i detta afseende redan innehålla. Slutligen har ock i sammanhang härmed
det i 37 § mom. 1 riksdagsordningen förekommande, fullständigt föråldrade
stadgandet om att utskottsval eventuelt kan ske genom elektorer
ansetts böra utgå.
12
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.
Vi hemställa alltså,
att Riksdagen måtte såsom hvilande för vidare behandling
i grundlagsenlig ordning antaga förslag till
ändrad lydelse af:
Riksdagsordningen.
Nuvarande lydelse:
§37.
1. A hvarje lagtima riksdag skola,
inom sex dagar efter dess öppnande,
tillsättas: ett Konstitutionsutskott, ett
Statsutskott, ett Bevillningsutskott,
ett Bankoutskott samt ett Lagutskott.
Dessa Riksdagens ständiga utskott
skola bestå: Konstitutionsutskottet af
tjugo, Statsutskottet af tjugofyra, Bevillningsutskottet
af tjugo, Bankoutskottet
af sexton och Lagutskottet
af sexton ledamöter, hvilka hvardera
Kammaren till halfva antalet inom
sig väljer antingen omedelbart eller,
om Kammaren så beslutar, genom
elektorer; ankommande på Kamrarnas
sammanstämmande beslut att, när
sådant finnes vara af nöden, tillsätta
särskildt utskott för upptagande af
fråga, som tillhör ständigt utskotts
behandling, så ock att, derest utskott
anmäler behof af förstärkning i ledamöternas
antal, sådant bevilja.
Föreslagen lydelse:
§ 37.
1. A hvarje lagtima riksdag skola,
inom sex dagar efter dess öppnande,
tillsättas: ett Konstitutionsutskott, ett
Statsutskott, ett Bevillningsutskott,
ett Bankoutskott samt ett Lagutskott.
Dessa Riksdagens ständiga utskott
skola bestå: Konstitutionsutskottet af
tjugo, Statsutskottet af tjugofyra, Bevillningsutskottet
af tjugo, Bankoutskottet
af sexton och Lagutskottet
af sexton ledamöter, hvilka hvardera
Kammaren till halfva antalet inom
sig väljer; ankommande på Kamrarnas
sammanstämmande beslut att,
när sådant finnes vara af nöden, tillsätta
särskildt utskott för upptagande
af fråga, som tillhör ständigt utskotts
behandling, så ock att, derest utskott
anmäler behof af förstärkning i ledamöternas
antal, sådant bevilja.
(2, 3 och 4 oförändrade.)
§ 75. § 75.
Vid alla val iakttages, att namn- 1. Vid val iakttages, att namusedlarne,
så framt de skola blifva sedlarne, så framt de skola blifva
gällande, böra vara enkla, slutna, gällande, böra vara enkla, slutna,
hoprullade, omärkta och fria såväl hoprullade, omärkta och fria såväl
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.
13
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
från all tvetydighet i anseende till från tvetydighet i anseende till perpersonernas
namn, som från origtig- sönernas namn som från oriktighet,
het i anseende till deras antal. Mellan i anseende till deras antal. Mellan
personer, som vid val undfått lika personer, som vid val undfått lika
antal röster, skiljes genom lottning, antal röster, skiljes genom lottning,
när så erfordras. när så erfordras.
2. Vid val, som enligt 37 och
50 §§ af kammare förrättas, skall,
derest minst en femtedel af kammarens
ledamöter senast vid det sammanträde,
då tid för valet utsättes, derom
gör framställning, förfaras på följande
sätt. De vid valet afgifna
namnsedlarnes antal delas med antalet
af dem, som skola väljas, och
den sålunda erhållna valqvoten, vid
uppkommande bråk bestämd till närmast
högre hela tal, lägges till grund
för bestämmandet af hvilka skola
anses valda. Sedan namnsedlarne
öppnats och till sin giltighet granskats,
fördelas de i flockar, så att till
hvarje flock läggas de sedlar, å hvilka
samma namn förekomma i samma
ordning. Vid uppräknandet tagas
till en början endast de flockar i beräkning,
som innehålla minst lika
stort antal namnsedlar, som valqvoten
angifver, de talrikare flockarne först,
de fåtaligare derefter. Inom hvar
och en af dessa flockar förklaras
personer valde i den ordning, de å
namnsedlarna finnas upptagne, och
till det antal, som angifves genom
det hela tal, hvilket framkommer, då
namnsedlarnas antal inom flocken
delas med valqvoten. Namn å den,
som redan i en föregående flock förklarats
vald, förbigås, om det ånyo
förekommer i en följande, och i stället
14
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
räknas det å namnsedeln närmast
derefter uppförda namnet. Har det
antal, som skall väljas, icke på sådant
sätt uppnåtts, fylles antalet af den
eller dem, som vid sammanräkning
af återstående namn å samtliga afgifna
namnsedlar befinnas hafva erhållit
de flesta rösterna; i händelse
af lika röstetal skilje lotten. Vid
användande af detta valsätt eger en
namnsedel giltighet, äfven om den
innehåller färre namn än antalet af
dem, som skola väljas.
3. Mellan de valde bestämmes
ordningen, derest de förut tillhört
ifrågavarande utskott eller nämnd,
efter det antal riksdagar de inom
samma varit ledamöter eller suppleanter,
men eljest, eller i händelse
detta antal är lika, medelst lottning.
af herrar Dalm och Andersson, som yttrat:
»Då vi anse, att herr Carlsons förslag angående införande af proportionella
val vid tillsättande af Riksdagens utskott hör kunna tjena till
beredande af praktiska försök på den proportionella valmetodens område,
hafva vi instämt i motionens syfte»;
af herr Johnsson, som anfört:
»För en omfattande och allsidig utredning af de frågor, som hänskjutas
till förberedande behandling af Riksdagens delegationer och utskott, är
det utan tvifvel af vigt, att de olika meningsfraktionerna inom hvardera
kammaren blifva inom dessa delegationer och utskott representerade. Om
majoriteten inom hvardera Kammaren insätter i utskotten uteslutande sina
egna medlemmar, kan man befara, att utskottsledamöterna gruppera sig
Kammare mot Kammare, hvilket är egnadt snarare att åstadkomma olika
beslut inom Kamrarne än att leda till eu sammanjemkning af åsigter,
hvilken måste utgöra ett af ändamålen med ärendenas förberedande behandling.
Likasom det måste vara till det allmännas gagn, att äfven
minoriteten genom sina förtroendemän deltaga uti denna förberedande
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.
15
behandling och med sin erfarenhet och sakkunskap, som de lära få antagas
ega i icke mindre män än majoriteten, bidi’aga till frågornas lösning,
så torde det icke heller kunna bestridas, att eu minoritet eger ett på rättvisa
grundadt skäl att i förhållande till sitt antal blifva i utskotten representerad.
För vinnandet af detta, som det synes mig, vigtiga mål är det af
vigt, att den proportionella valmetoden vid tillsättning af utskotten, icke
såsom motionären föreslagit göres beroende af särskild framställning inom
en af Riksdagens Kamrar, vid hvilket förhållande olika valmetoder skulle
inom Kainrarne kunna användas och syftet med det proportionella valsättet
förryckas, utan att den proportionella valmetoden göres obligatorisk
för dessa val. Jag har derför ansett, att utskottet bort utarbeta och för
Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring af riksdagsordningen i det
af motionären angifna syftet, att det proportionella valsättet blefve tilllämpadt
vid val af ledamöter i de utskott, som enligt § 17 riksdagsordningen
böra tillsättas»; samt
af herr Pettersson, hvilken instämt i motionens syfte.
Herrar Trygger och Berg, Gustaf Axel, hafva begärt få här antecknad
t, att de icke deltagit i detta ärendes afgörande inom utskottet.
Herr Liljeholm har anhållit om anteckning å utlåtandet derom, att
han ej deltagit i behandlingen af detta ärende.