Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

1

Hfo 7.

Ant. till Riksd. kansli den 11 maj 1902, kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion
om ändring af § 24 riksdagsordningen m. m.

Vid val till Riksdagens Andra Kammare åligger det, jemlikt §
24 riksdagsordningen, den röstande att, om hans röstsedel skall kunna
godkännas, personligen aflemna densamma. I ändamål att bereda valberättigad,
som af en eller annan orsak är förhindrad att vid valtillfället
komma personligen tillstädes, möjlighet att ändock utöfva sin
rösträtt, hafva herrar W. T. Lundgren och Carl J. Ödman uti en inom
Andra Kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad motion, n:o
177, med anledning af Kongl. Maj:ts till innevarande Riksdag aflåtna
proposition i fråga om utsträckning af valrätten till Andra Kammaren
hemstält, att Riksdagen ville till godkännande i grundlagsenlig ordning
antaga dels följande förslag till ändrad lydelse af § 24 riksdagsordningen:

Bih. till Riksd. Prat. 1902. 3 Sami. 7 Käft. (N:o 7.) \

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Riksdagsordningen.

§ 24.

De röstberättigade, som vistas inom riket, men på grund af sjukdom,
militär tjenstgöring eller annat laga förfall icke kunna personligen inställa
sig vid valtillfälle, ega att skriftligen sända sina röster till valförrättaren,
innan valet hållits.

Samma rätt ega de röstberättigade, som af resa eller vistande utomlands
äro förhindrade att vid riksdagsmannaval iakttaga personlig inställelse.

För utöfvande af rösträtt, när dertill berättigad icke. personligen infinner
sig vid valförrättningen, skola iakttagas de föreskrifter, som äro i
särskild lag gifna;

dels ock ett vid motionen fogadt »förslag till lag angående hvad iakttagas
skall, när röstberättigad, hindrad att personligen inställa sig vid
riksdagsmannaval, ändock vill sin rösträtt utöfva»; hvarjemte motionärerna
framlagt förslag till s. k. mantalspass, hvarom i lagförslaget
närmare förmäles.

Till styrkande af behofvet. utaf de föreslagna lagstiftningsåtgärderna,
hafva motionärerna vidare anfört följande:

Hvilken uppfattning man än hyste om lämpligheten af den politiska
rösträttens utvidgning eller gränsen derför, torde hvarje förslag i den ena
eller den andra rigtningen likväl böra mötas i den åsigt, att den svenske
medborgare, som fullgjort föreskrifna vilkoren för åtnjutande af politisk
rösträtt, icke borde af olämpliga stadganden i grundlagen hindras att
denna sin rösträtt utöfva. Så hade emellertid hittills varit förhållandet
med en talrik klass svenska medborgare, nemligen sjömännen, hvilka, under
utöfvandet af sitt yrke, vanligen befunne sig utomlands, eller på inländska
platser, så långt aflägsna från deras hemorter, att de icke utan stor och
gent emot befraktare oförsvarlig tidsförlust, i förening med känbar kostnad,
kunde infinna sig vid en valförrättning, hvarför i de flesta fall icke
ens tiden vore dem närmare bekant. Alldenstund riksdagsordningens §
24 med dess nuvarande lydelse stadgade, att rösträtt icke finge utöfvas
af annan valberättigad än den, som vid valtillfället personligen sig instälde,
skulle sjömännen sålunda, om ingen ändring af detta stadgande

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

3

skedde, fortfarande sakna den medborgarrätt, hvarpå från andra samhällsklassers
sida så kraftiga yrkanden under flera år framkommit. Ju mera
afseende dessa yrkanden vunne, desto hårdare måste sjömännen känna sig
tillbakasätta. I samma ställning som sjömännen hade i här omförmälda
afseende befunnit sig äfven andra, om än icke så talrika representanter
från andra medborgareklasser, hvilka af en eller annan anledning varit
förhindrade iakttaga personlig inställelse vid riksdagsmannaval, men genom
utsträckningen af de värnpligtiges öfningstid tillkomme ytterligare ett stort
antal röstberättigade, tillhörande svenska armén och flottan, hvilka af sina
militära pligter nödgades under nu gällande grundlagsstadgande afstå från
utöfvande af den medborgarrätt, hvaraf de eljest vore i besittning. Detsamma
kunde sägas om personer anstälda vid jernvägar, post- och telegrafverken
m. fl. Då nu påpekade missförhållande icke kunde stå väl
tillsammans med den grundtanke, som borde bilda underlaget för hvarje
rättvist afvägande af medborgerliga rättigheter och pligter, hade motionärerna
funnit sig uppfordrade att föreslå en ändring af § 24 riksdagsordningen
i ändamål att så vidt möjligt förekomma, att ingen röstberättigad
måtte genom obilligt lagstadgande hindras från utöfvande af sin rösträtt
eller, med andra ord, från fullgörande af sin medborgerliga pligt. Den föreslagna
förändringen innebure icke någon nyhet, efter som de bestämmelser,
hvilka motionärerna tagit till mönster, varit gällande i Norge för inrikes
vistande ända från 1884 och för utrikes vistande sedan införandet af lagen
af den 5 juni 1897; och tillämpades enahanda princip i Nordamerikas
förenta stater och Schweiz, likasom förslag om liknande rätts införande
varit å bane i britiska parlamentet.

Derjemte hafva motionärerna anhållit, att konstitutionsutskottet behagade
vid de af dem framlagda förslagens pröfning vidtaga den ändring
i formuleringen, som möjligen kunde befinnas lämplig.

Då den i berörda motion väckta frågan, enligt utskottets uppfattning,
är helt och hållet oberoende af huruvida, med anledning af Kongl. Maj:ts
omförmälda proposition eller eljest, ett förslag till rösträttsreform varder
antaget eller icke, har utskottet företagit motionen till behandling utan
att sammanföra densamma med den vid innevarande riksdag föreliggande
frågan om utsträckning af valrätten till Riksdagens Andra Kammare.

Hvad sjelfva saken beträffar, har utskottet för sin del icke kunnat
inse lämpligheten och behöfligheten af den ifrågasatta lagstiftningen.

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

En rubbning af den i vår, likasom i de flesta andra europeiska staters,
valordning antagna grundsatsen om skyldighet att för röstsedels aflemnande
iakttaga personlig inställelse är, enligt utskottets åsigt, redan i
och för sig icke tillrådlig. Denna grundsats är nemligen fotad på den,
enligt utskottets förmenande, rigtiga uppfattningen, att den politiska rösträtten
helt naturligt ej bör få utöfvas på annat sätt än af den valberättigade
personligen.

Hvad särskild! angår sjömännen, må det väl vara sant, att desse
genom nu gällande bestämmelser stundom hindras att utöfva sin politiska
valrätt. Men dels har utskottet icke kunnat finna, att dessa
fall i vårt land äro af den omfattning och betydelse, att de, såsom af
helt naturliga skäl skett i Norge, der en högst afsevärd del af befolkningen
utgöres af sjömän och fiskare, böra gifva anledning till införande
af en särskild för deras politiska rösträtts utöfvande afsedd procedur, och
dels hafva, så vidt utskottet har sig bekant, bland de röstberättigade sjömännen
sjelf ve icke försports någon allmännare önskan i nu ifrågavarande
hänseende.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att herrar Lundgrens och ödmans motion icke må
föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 maj 1902.

På utskottets vägnar:
HUGO BLOMBERG.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 1902.