Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.
1
BT:o 1.
Ank. till Riksd. kansli den 18 mars 1902, kl. 3 e. m.
Sammansätta banko- och lagutskottets betänkande, i anledning
af väckt motion om ändrad lydelse af § 19 i lagen för
Sveriges riksbank den 12 maj 1891.
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 19, har herr D.
Persson i Tallberg föreslagit uteslutande ur lagen för Sveriges riksbank
den 12 maj 1897 af den i lagens § 19 intagna bestämmelsen, att gods
under försegling (s. k. slutna deposita) må kunna i riksbanken till förvar
mottagas enligt bankoreglementets närmare föreskrifter.
Sedan denna motion hänvisats till bankoutskottet, har detta utskott
efter öfverenskommelse med lagutskottet öfverlemnat densamma till behandling
af sammansatt banko- och lagutskott.
Öfver motionen hafva bankofullmäktige den 6 innevarande mars
afgifvit yttrande och deri anfört:
»Till stöd för detta förslag har motionären hänvisat till uttalanden i
ämnet i de revisionsberättelser angående riksbanken, som åren 1900 och
1901 afgifvits af Riksdagens revisorer, äfvensom till ett uttalande af bankoutskottet
vid 1901 års riksdag, hvilka uttalanden samtliga gått i den
rigtning, att ifrågavarande gren af riksbankens verksamhet utan afsaknad
kunde upphöra.
Bih. till Likså. Prof. 1902. 6 Sand. 2 Afd. 1 Häft. (N:is 1 och 2.)
1
2 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande B:o 1,
Uti det utlåtande i frågan, fullmäktige atlemnade till 1901 års bankoutskott,
framhöllo fullmäktige, bland annat, hurusom redan i den till
1897 års Riksdag afgifna kongliga propositionen angående banklagen var
föreslaget, att från riksbankens verksamhet skulle borttagas rörelsen med
slutna deposita, men att förslaget icke vann Riksdagens bifall. Det särskilda
utskott, som då hade att behandla banklagen, fann giltig anledning
saknas att fråntaga riksbanken denna befogenhet, som banken dittills egt,
och om ock rörelsen varit af ringa omfång och föga inbringande, ansåg
utskottet dock, att en möjlighet borde öppnas för riksbanken att till förvaring
mottaga gods under försegling, medan på Riksdagen skulle bero
att stadga, om och i hvilken omfattning denna rättighet skulle göras till
eu skyldighet. Anslutande sig till denna uppfattning af 1897 års särskilda
utskott, och då rörelsen icke vållat riksbanken några olägenheter,
men deremot, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, beredde allmänheten
vissa fördelar, som icke med säkerhet kunde erhållas å andra
håll, ansågo fullmäktige, ehuru från riksbankens sida något särskildt intresse
att fortfara med ifrågavarande rörelse ej funnes, tillräckliga skäl ej
föreligga att vidtaga någon ändring i hvad i ämnet var stadgadt.
Den uppfattning, fullmäktige uttalade vid senaste riksdag, hysa fullmäktige
fortfarande. Då dessutom lagen endast innehåller en tillåtelse
för riksbanken att till förvar mottaga förseglad egendom, och det i reglementet
är öppet lemnadt att bestämma på hvilka vilkor sådana depositioner
må få ega rum, synas, utan upphäfvande eller ändring af sjelfva
lagens stadganden, sådana föreskrifter kunna gifvas, att hvarje missbruk
af depositionsrättigheten kan förebyggas.
Det förnämsta skälet för ett upphäfvande af denna rörelsegren är
naturligtvis, att riksbanken kan komma att till förvar få mottaga gods,
hvars bevarande kan medföra fara eller olägenhet för banken; men ehuru
en dylik farhåga väl näppeligen torde vara befogad, synes dock äfven i
detta hänseendet det anmärkta förhållandet kunna rättas, om i reglementet
den föreskrift lemnas, att det till förvar anmälda godset skall af deponenten
förseglas i riksbanken och inför en dess tjensteman, efter det denne
förvissat sig om, att godsets beskaffenhet eller paketets innehåll ej utgör
hinder för depositionen. Ett liknande stadgande återfinnes i reglementet
för franska banken, der det bestämmes, att smycken och liknande värdeföremål,
som inlemnas till förvar, skola öppet ingifvas, samt den låda,
der de förvaras, sedermera förseglas med deponentens sigill, hvarefter
banken endast ansvarar för att lådan återleinnas med obruten försegling.
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.
3
För den händelse, att banklagens föreskrift om slutna deposita förblifver
oförändrad, ämna fullmäktige föreslå, att bankoreglementets § 20
mom. 4 må erhålla följande förändrade lydelse:
Mom. 4. Hafva fullmäktige på grund af sista punkten i § 19 i
lagen för Sveriges riksbank af den 12 maj 1897 medgifvit mottagande
till förvar i hufvudkontoret af paket eller annan flyttbar egendom under
försegling, skall det till förvar anmälda, sedan en af fullmäktige dertill utsedd
tjensiemann förvissat sig om, alt innehållets beskaffenhet ej utgör hinder
för mottagande, inför samma tjensteman i riksbankens kontor förseglas med
deponentens sigill, samt förvaringsbevis utfärdas.
Beviset, som skall ställas till viss person, bör i öfrigt innehålla:
a) beskrifning å det till förvar aflemnades yttre skick och rymd; och
b) förbindelse för riksbanken att, mot återställande af beviset och
erläggande af nedan bestämda afgift, återlemna godset med obruten försegling-,
dock utan ansvarighet å riksbankens sida för oförvållad skada
eller tillfällig olycka.
Hvad beträffar motionärens förslag i fråga om § 19 i lagen för
Sveriges riksbank, få fullmäktige, under åberopande af hvad här ofvan
anförts, uttala såsom sin mening, att icke någon ändring i lagen må i
denna del göras.»
Då utskottet icke anser det lämpligt att fråntaga allmänheten den
sedan lång tid tillbaka medgifna förmånen att i riksbankens förvar öfverlemna
gods under försegling samt faran af att i riksbanken skulle mottagas
gods, hvars bevarande kan medföra våda eller olägenhet, synes
kunna fullständigt undanrödjas genom den af bankofullmäktige föreslagna
reglementsförändringen, som, enligt utskottets förhoppning, bankoutskottet
icke lärer underlåta att i samband med den årliga revisionen af bankoregleinentet
föreslå Riksdagen, föranlåtes utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte af Riksdagen
bifallas.
Stockholm den 18 mars 1902.
På sammansatta banko- och lagutskottets vägnar:
ER. GUST. BOSTRÖM.