Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 1.

1

N:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 17 maj 1902 kl. 11 f. m.

Sammansätta bevillnings- och lagutskottets utlåtande öfver väckt
motion i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med
förslag till ändrad lydelse af § 51 regeringsformen samt
§§ 13, 14, 16, 17, 19 och 25 riksdagsordningen.

Sammansatta bevillnings- och lagutskottet har till förberedande behandling
mottagit en inom Andra Kammaren af herr S. G. von Frusen
samt 81 andra bland kammarens ledamöter väckt motion, n:o 198, hvari
anförts följande:

»Genom antagande af den af undertecknade till årets Riksdag aflåtna
motion, n:o 197, med förslag till ändring af vissa paragrafer i riksdagsordningen
skulle valrätten till Riksdagens Andra Kammare komma att
ytterst grunda sig på rösträtten i kommunens allmänna angelägenheter.
Häraf blir en gifven följd, att det s. k. kommunalstrecket komme att erhålla
en helt annan betydelse, än hittills varit fallet, en betydelse af den
vidtgående och genomgripande art, att det måste framställa sig såsom en
angelägenhet af trängande vigt att utan uppskof få detta streck så lagfästadt,
att detsamma icke kan underkastas rubbning annorledes än medelst
beslut, fattadt af Konung och Riksdag gemensamt.

Uti det yttrande till statsrådsprotokollet, hvarmed statsrådet och
chefen för justitiedepartementet beledsagat Kong]. Maj:ts proposition

Bill. till Riksd. Prot. 1902. 5 Sami. 2 Afd. 1 Höft. (N:o 19) 1

2 Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 1.

n:o 65 till innevarande års Riksdag med förslag till ändrad lydelse af vissa
paragrafer i regeringsformen och riksdagsordningen, har departementschefen
erinrat, hurusom den kommunala rösträtten för närvarande är beroende
ej mindre på kommunallagstiftningen än äfven på bestämmelserna
om den allmänna bevillningen, så att genom ändring af vare sig den
förra eller de senare en rubbning i rösträtten kan åstadkommas, och
tillika framhållit, att, enär af nära till hands liggande skäl någon fixering
i grundlag af reglerna för den allmänna bevillningen icke kunde ifrågasättas,
man vore hänvisad att genom nya föreskrifter beträffande kommunallagstiftningen
söka förhindra, att genom ändring i bestämmelserna om
bevillning det nuvarande allmänna kommunalstrecket komme att sänkas.

I sistnämnda syfte har ifrågasatts införande i hvardera af kongl.
förordningarna om kommunalstyrelse å landet § 8, om kommunalstyrelse
i stad § 10 och om kommunalstyrelse i Stockholm § 9 af ett tillägg,
som i alla dessa förordningar skulle ega motsvarande innehåll och, hvad
förstnämnda förordning anginge, lämpligen kunna erhålla ungefär den i
statsrådsprotokollet angifna lydelse. Genom berörda tillägg skulle bestämmandet
öfver bevillningen desto mindre komma att bindas, som den
deruti förutsatta taxeringen icke nödvändigt behöfde afse bevillningen,
utan äfven kunde företagas för påförande af annan skatt, särskilt en icke
på bevillningen beroende kommunalskatt.

Emellertid har departementschefen, under uttalande, att antagandet
af sålunda erforderliga tillägg i kommunalförfattningarna, äfven om dessa
måste betecknas såsom synnerligen önskvärda, icke lämpligen kunde formelt
uppställas såsom förutsättning för grundlagsändringarna, inskränkt
sig till att allenast ställa i utsigt, att förslag till desamma kunde vara att
förvänta, sedan de i den kong], propositionen föreslagna grundlagsändringarna
blifvit af Riksdagen antagna såsom hyflande.

Undertecknade instämma till fullo i den uppfattning, som departementschefen
velat göra gällande i fråga om nödvändigheten att få vilkoren
för den kommunala — och såsom en följd häraf äfven den politiska —
rösträtten bestämda genom lag, tillkommen genom Konungs och Riksdags
gemensamma beslut, och detta desto hellre, som vi uti det beroende, hvaruti
kommunallagstiftningen för närvarande står af bevillningsförordningen,
se icke så mycket den i den kongl. propositionen antydda faran, att de röstberättigades
antal kan genom vidtagande af ändring i allenast bevillningsförordningen
ökas, utan fast hellre och med större skäl en fara af rent motsatt
och verkligt betänklig art, nemligen den, att genom ändring af nyssberörda
förordning antalet röstberättigade skulle kunna i afsevärd måtto
minskas. Ett annat förhållande, som vid likställande af kommunal och

Sammansatta Bevillnings- (och Lag-^utskottets Utlåtande N:o 1.

3

politisk rösträtt jemväl måste betecknas såsom, minst sagdt, olämpligt, är
det, som departementschefen väl uppmärksammat, men icke funnit förtjent
af beaktande, att redan med tillämpning af nu gällande bestämmelser om
bevillningsfritt afdrag en faktisk förhöjning af den kommunala census kan
inträda och i sammanhang dermed inträffa, att grunden för kommunal
rösträtt kommer att ställa sig olika inom olika kommuner. Enligt vår
mening böra icke tillfälliga lokala omständigheter få utöfva inflytande på
en så vigtig medborgerlig rättighet som den politiska valrätten, utan bör
densamma tryggas genom uttryckligt stadgande, att alla till en inkomst af
500 kronor uppskattade medlemmar af kommunen blifva röstberättigade,
oafsedt- storleken af det bevillningsfria afdraget. Då man icke torde böra
öfvergifva den nu rådande princip, att för kommunal rösträtt förutsättes
kommunal skattskyldighet, hafva vi förestält oss, att den här ofvan omordade
likställigheten kunde ernås t. ex. genom att föreskrifva skyldighet för
dem, som eljest på grund af nu gällande stadganden om det bevillningsfria
afdraget eller annan liknande framtida skattelagstiftning skulle blifva
fria från kommunalskatt, att erlägga ett, om än aldrig så obetydligt, bidrag
till kommunens allmänna utgifter.

Och enär vi, i motsats till departementschefen, hysa den bestämda
öfvertygelsen, att en förändring af kommunallagstiftningen i syfte att
vilkoren för utöfvande af rösträtt i kommunens allmänna angelägenheter
måtte blifva oberoende af bevillningsförordningens föreskrifter icke blott
står i det omedelbara och oafvisliga samband med den politiska rösträttens
utsträckning till alla kommunalt röstberättigade män, utan äfven
är af den grundläggande betydelse härutinnan, att frågan om åstadkommande
af lagstiftning i berörda hänseende bör snarast möjligt och sålunda
redan i år underställas Riksdagen, hafva vi funnit oss manade att, i samband
med den af oss framlagda motionen med förslag till grundlagsändringar
i syfte af valrättens utsträckning till kommunalt röstberättigade
män, till Riksdagen göra framställning om dess medverkan till erhållande
af lagbestämmelser i ofvan angifna syfte, vare sig desamma, på sätt departementschefen
föreslagit, komma till stånd medelst tillägg till kommunalförordningarna
eller, derest så till äfventyra kunde befinnas lämpligare,
varda innefattade i en särskild lag-.

Redan i vår nyss åberopade motion hafva vi något berört frågan
om upptagande af en ny klass utaf kommunalt röstberättigade. Det har
på många håll, så utom som inom Riksdagen, mötts med undran och
förstämning, att Kongl. Maj:t, vid affattande af den nu ifrågavarande
propositionen, ansett sig kunna till en oviss framtid undanskjuta frågan
om delaktighet i den föreslagna utsträckningen af politisk valrätt för det

4

Sammansatta Bevillnings- (och Lag-^utskottets Utlåtande N:o 1.

öfvervägande stora flertalet af den talrika klass af för åtnjutande af dylik
rätt otvifvelaktigt och obestridt mogne svenske medborgare, som man
plägar innefatta under den gemensamma benämningen jordtorpare. De
skäl, som till stöd för detta undanskjutande af departementschefen anförts,
synas oss visserligen bekräfta de svårigheter, som onekligen förefinnas att
på lämpligt sätt bereda ifrågavarande samhällsklass rätt till deltagande i
beslut om kommunens allmänna angelägenheter, men likväl ingalunda
ådagalägga, att dessa svårigheter för närvarande äro att anse såsom
oöfvervinneliga. Då man under den allmänna benämningen jordtorpare väl
torde få innefatta sådana personer, som, på grund af vare sig kontrakt
eller muntlig uppgörelse med vederbörande jordegare, fått åt sig för längre
eller kortare tid upplåtna större eller oftast mindre markområden med
tillhörande bostäder — eller med rätt att derå åt sig uppföra bostäder —
för att bruka och bebo mot skyldighet att till dessa områdens egare antingen
erlägga viss årlig afgäld eller arrende i penningar eller ock utgöra
vissa prestationer in natura medelst dagsverken, kolning, leverans af ladugårds-
eller jordbruksprodukter m. in., synes det böra ligga i öppen dag,
att uteslutandet af denna bofasta och arbetsamma klass af samhällsmedlemmar
från tillfälle att deltaga i det kommunala och dermed det politiska
lifvet innebär en i ögonen fallande orättvisa. Denna orättvisa framträder
desto tydligare, som inom nämnda klass af samhällsmedlemmar, de
må nu kallas landbönder, arrendatorer, kolare, torpare m. m., helt säkert
förefinnes, på det hela taget, åtminstone lika hög grad af ekonomisk sjelfständighet
som hos en stor del af de personer, hvilkaopå grund af gällande
bestämmelser redan äro kommunalt röstberättigade. Åtskilliga uttalanden
från olika läger gifva jemväl vid handen, att rösträttens utsträckande till
jordtorpare och med dem likstälda har tillvunnit sig sympatier hos till
sin politiska åskådning helt skilda grupper. Enär anledningen till att
nu ifrågavarande samhällsklass för närvarande är i saknad af allt inflytande
uti kommunens angelägenheter ju uppenbarligen är att söka uti
bristande föreskrifter i bevillningsförordningen derom, att lägenhet, som
är på något af här ofvan angifna sätt upplåten, skall till särskild taxering
uppgifvas och dess innehafvare direkt för sig beskattas, derest lägenheten
uppgår till sådant värde, som enligt derför gällande bestämmelser medför
skattskyldighet, vill det för oss synas, som om det närmast till hands
varande medlet till undanröjande af den orättvisa, som enligt vår uppfattning
ligger i den s. k. jordtorpareklassens uteslutande från rösträtt,
vore att söka uti komplettering af bevillningsförordningens föreskrifter
i ofvan antydd rigtning. Det torde knappt behöfva anmärkas, att
denna komplettering ingalunda torde kunna inskränkas till blotta ändringar

5

Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 1.

i bevillningsförordningen, utan efter all sannolikhet kräfver särskild
lagstiftning.

Då fråga af oss sålunda väckes om att tillfoga en ny klass af kommunalt
röstberättigade, måste detta helt naturligt innebära en ytterligare
uppfordran att få skyndsamt ordnadt det fastslående genom lag af vilkoren
för den kommunala rösträtten, som, enligt hvad vi tro oss hafva i det
föregående till fyllest påvisat, i allt fall måste ske.

Som vi emellertid icke tilltro oss att bestämdt formulera lydelsen af
de lagstadganden, hvilkas bringande till stånd utgör syftemålet med denna
vår motion, utan anse, att detta lämpligen bör öfverlemnas åt Kongl. Maj:t,
vilja vi hemställa, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och inför nästkommande Riksdag
framlägga förslag till sådana bestämmelser, hvarigenom, med ändring af
kongl. förordningarna den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet
och i stad samt den 23 maj samma år om kommunalstyrelse i Stockholm,
ernåddes:

l:o) att vilkoren för utöfvande af rösträtt i kommunens allmänna
angelägenheter blifva oberoende af bevillningsförordningens föreskrifter;

2:o) att förutom de enligt nu gällande bestämmelser kommunalt
röstberättigade personer jemväl de, hvilka med nyttjanderätt innehafva och
bebo lägenhet å landet, som för närvarande ej särskildt taxeras, men som,
derest den särskildt för sig taxerades, skulle betinga ett taxeringsvärde af
minst etthundra kronor, erhålla kommunal rösträtt; samt

3:o) att sådan särskild taxering, som under 2:o) förutsättes, blifver
föreskrifven.»

Såsom motionärernas framställning utvisar, utgör syftet med förevarande
motion hufvudsakligen att, för den händelse Riksdagen såsom hvilande
antoge något förslag till sådan ändring af gällande bestämmelser
angående valrätten till Riksdagens Andra Kammare, att den politiska rösträtten
väsentligen byggdes på den kommunala, gifva ökad stadga åt grunderna
för den kommunala rösträtten.

Genom de beslut, Riksdagens båda kamrar fattat i anledning af de
för Riksdagen framlagda förslag till ändrade bestämmelser angående valrätten
till Andra Kammaren, har emellertid berörda förutsättning förfallit;
och torde vid sådant förhållande någon åtgärd i anledning af motionen
icke böra af Riksdagen vidtagas.

6 Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 1.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 maj 1902.

På utskottets vägnar:

T. ZETTERSTRAND.

Stockholm 1902. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.