Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

1

N:o 9.

Ank. till Riksd. kansli den 19 februari 1902, kl. 1 e. m.

Betänkande, angående vissa delar af tullbevillningen.

(l:a A).

Bevillningsutskottet får härmed afgifva yttrande i anledning af följande
till utskottet hänvisade motioner, rörande ändringar i nu utgående tullbevillning,
nemligen motionerna

n:o 14 inom Första Kammaren af herr C. P. af Buren, angående
tullen å fotografikameror; och

n:o 107 inom Andra Kammaren af herr S. Nordström i Höglunda,
om tull å polér- och smergelpapper.

Herr af Buren föreslår i sin ofvan omförmälda motion, att Riksdagen
måtte besluta, att fotografikameror skola i tulltaxan upptagas på följande
sätt:

Fotografikameror:

atelierkameror, vägande minst 5 kilogram pr. st. jemte delar och tillbehör
.......................................................................................... 1 kr. pr. 1 kg.

andra slag af fotografikameror jemte delar och tillbehör... 5 » » 1 »

särskilt inkommande delar af fotografikameror .................. 5 » » 1 »

Till stöd för detta förslag anför motionären följande:

»Det lifliga intresse, hvarmed fotograferingskonsten under de senare
åren omfattats, har haft till följd, att fotografiska apparater blifvit en beaktansvärd
industri- och handelsartikel. Flerstädes i utlandet ha stora
Bill. till Riksd. Prot. 1,902. 5 Sand. 1 Afd. 8 Haft. (N:o 9).

Fotografi kameror.

1

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

fabriksanläggningar uppstått för tillverkning af fotografikameror jemte
öfriga till det fotografiska facket hörande artiklar. Främst på verldsmarknaden
står Eastman Company i New-York, hvars apparater under namnet
Eastmans Kodak-kameror erhållit spridning öfver hela verlden, och hvaraf
årligen tusentals importeras till Sverige.

Sedan åtskilliga år bedrifves kameratillverkning äfven inom vårt land.
De största importfirmorna på detta område föra vid sidan af utländska
kameror äfven alster af svensk kameratillverkning, hvadan svenska handkameror
torde vara temligen kända bland den fotograferande allmänheten.

Hvad som inom landet tillverkas är dock till qvantiteten eu obetydlighet
mot hvad som importeras. Kameror af varierande konstruktion och
olika nationalitet fylla till trängsel den svenska marknaden. Ehuru inom
landet tillverkas fotografikameror, fullt jemförliga med de bästa utländska,
ha dock de senare åren att uppvisa en ständig och betydlig stegring af
importen med samtidigt ökade svårigheter för afsättning af inhemsk tillverkning.

Genom den växande konkurrensen på verldsmarknaden föranledas de
större utländska fabrikanterna att alltmer lägga an på export på mindre
stater såsom Sverige, hvarest den inhemska kameraindustrien med sitt
mindre afsättningsfält och begränsade kapital är mindre konkurrenskraftig.
Gynnande för importen äro derjemte de ringa fraktkostnaderna å denna
artikel, hvarå vigt och volym äro obetydliga, jemfördt med priset.

På grund af dessa omständigheter äro för närvarande utsigterna för
den svenska kameraindustriens bestånd och utveckling ganska ringa. Ehuru
ej af större allmän betydelse, torde dock denna omständighet jemte den i
närmaste samband härmed stående årliga ökningen i importen af fotografiska
apparater, hvarigenom allt större summor dragas ur landet, innebära
en anledning att fästa Riksdagens uppmärksamhet på tullförhållandet
på detta område.

De nu för fotografikameror gällande tullbestämmelserna äro tillkomna
vid en tidpunkt, då importen af dylika artiklar var obetydlig och då ännu
ingen inhemsk tillverkning egde rum. Införselsafgiften sattes derför från
början lågt, och har densamma af orsaker, som nedan angifvas, ytterligare
nedgått, så att för närvarande tullen å fotografikameror är väsentligt lägre
än å andra fabriksalster af jemförlig art, hvarå tillverkning inom landet
bedrifves. De flesta kameror, som importeras, äro dock tydligen att anse
såsom lyx- eller nöjesartiklar, som finna köpare uteslutande bland de burgnare
inom samhället och som derför utan ringaste olägenhet torde kunna
beläggas med en något högre tull än den synnerligen obetydliga, som nu
är gällande.

3

Bevillningsutskott ds Betänkande N:o 9.

Jemte närmare redogörelse för tullförhållandet på detta område följer
nedan ett förslag till ny tulltaxa för ifrågavarande artikel.

Vid tullbehandling hänföras fotografikameror dels till optiska instrument
och dels till snickeriarbeten. Till optiska instrument med 2 kronor
tull pr kilo hänföras de kameror, som inkomma försedda med optiska
glas eller linser, under det att öfriga, ej med linser försedda kameror betraktas
såsom snickeriarbeten med 60 öres tull pr kilo.

Med hänsyn till bruket och den deraf betingade konstruktionen kunna
de fotografiska apparaterna indelas i tvenne skilda grupper, nemligen
stationära kameror eller atelier- och reproduktionskameror, tillverkade uteslutande
för atelierbruk, samt rese- eller turistkameror, som i motsats till
de förra äro hoppfällbara eller hopträngda till ett portativ! format af minsta
vigt och volym.

Den förra gruppens kameror tullbehandlas alla såsom snickeriarbeten.
Som vigten å dessa stationära apparater är temligen stor, jemfördt med
priset, är tullförhållandet här mindre oegentligt. Någon höjning af tullen
äfven å dessa apparater torde dock ej få anses obefogad, ty ehuru i hufvudsak
snickeriarbeten, äro dock atelierkameror optiska instrument med en
mångfald af beslag och inventiösa anordningar, som göra värdet å desamma
i förhållande till vigten betydligt högre än å snickeriprodukter i allmänhet.

Den ojemförligt största importen utgöres emellertid af den senare
gruppens kameror, hvarunder innefattas s. k. hand- och stativkameror af
alla slag. Med 2 kronors tull pr kilo beläggas i regel handkameror, under
det att stativkameror tulltaxeras efter 60 öre pr kilo. Hos alla dessa
apparater äro ringa vigt och volym hufvudegenskaper. Genom användande
af lättare materiel och genom talrika uppfinningar och förbättringar har
vigten å dessa apparater betydligt reducerats, under det att genom ökade
kraf på inventiös konstruktion och fulländadt utförande priset ej i mot*
svarande grad nedgått. En småningom skeende minskning af den ursprungliga
införselsafgiften har häraf blifvit en följd.

Såsom de vanligaste bland här förekommande utländska handkameror
må framhållas de förut omnämnda Kodak-kamerorna, tillverkade af Eastman
Company. Vigten af dessa apparater kan anses variera mellan 0,2
och 2 kilo, och motsvarande importpris torde ligga mellan 15 och 100
kronor. Tullafgiften för dessa apparater, utgående efter 2 kronor pr kilo,
blir alltså 40 öre för en kamera å 15 kronor och 4 kronor för en dylik
å 100 kronor, alltså i medeltal ej fullt 4 % af värdet.

Af öfriga utländska handkameror, som äro föremål för någon större
svensk import, äro en del, såsom till exempel Murers Expresskameror,

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

något tyngre i förhållande till priset, andra åter, såsom exempelvis Auschiitz
Momentapparater, kameror från optiska firmorna Zeiss och Goerz i Tyskland
med flere åtskilligt dyrare, jemfördt med vigten. 4 a 5 % af värdet torde
derför få anses vara den införselsafgift, som i genomsnitt efter taxan 2
kronor pr kilo påföres handkameror.

Ännu lägre ställer rig tullafgiften å de resekameror, stativkamerorna,
som taxeras efter 60 öre pr kilo. Dessa apparater, merendels tillverkade
af polerad mahogny och försedda med belgutdrag i likhet med atelierkamerorna,
äro i olikhet mot dessa hoppfällbara till beqvämt portativ!
format samt till vigten endast obetydligt tyngre än handkamerorna.

Mot eu medelvigt å dessa apparater af 8 kilo torde kunna anses svara
ett importpris af 60 kronor. Efter 60 öre pr kilo utgör tullafgiften kronor
1: 80 eller 3 "jo af värdet.

Att bibehålla dessa nu gällande låga tullsatser å fotografiska apparater
kan ej gerna ur någon synpunkt anses lämpligt eller önskvärd!.

Vid ändring af gällande tullbestämmelser torde kunna bli fråga, huruvida
värde- eller vigtförtullning vore lämpligast.

V ärdeförtullning af fotografi k am eror, utgående med 15 %, är sedan
förra året införd i Norge, oaktadt inhemsk tillverkning ej ännu der existerar.
Dock torde värdeförtullning ej kunna anses i detta fall fullt lämplig.
Oftast är nemligen priset å de importerade kamerorna väsentligt
beroende af objektivets eller linsernas värde, och specielt denna del af
kameran kan ej inom landet tillverkas. Värdefull skulle dessutom helt
säkert medföra en genomgående sänkning af qvaliteten å importen utan
att afsevärdt minska densamma eller göra svenska kameraindustrien något
väsentligt bättre situerad.

Vigttull torde deremot medföra en i någon mån motsatt verkan, i
det densamma komme att känbarare beröra införseln af billigare apparater.
En tullsats, som verkade hämmande på importen af godtköpsapparater,
torde vara fördelaktig och behöflig, ty dylika apparater äro i regel
för sitt ändamål mer eller mindre odugliga och föranleda oftast
den mindre kritiske köparen till ett resultatlöst offrande af tid och
penningar.

Skilnaden i tullsatsen mellan stationära kameror och resekameror bör
i öfverensstämmelse med vigtförhållandet vara betydlig, särskild! som å
de senare fordringarna på långa vigt och volym ständigt växa, hvilket
deremot ej är fallet beträffande de förra.

Mellan de olika slagen af resekameror finnes ej någon bestämd skilnad
eller gräns, utan tvärt om finnas mellan hand- och stativkameror alla

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

5

möjliga öfvergång;?formar. Från resekamerorna skilja sig deremot bestämdt
genom hela sin konstruktion atelierkamerorna. Särskildt kännetecknande
för dessa är ett solidt, ej ledadt eller hopfällbart utdragsplan.»

På sätt motionären framhållit tullbehandlas för närvarande fotografikameror
på olika sätt. Sådana kameror, som vid införseln äro försedda
med linser — och detta är i regel förhållandet med s. k. handkameror
och andra mindre kameror — hänföras nemligen till optiska instrumenter
och draga en tull af två kronor för kilogram. Saknas deremot linserna,
hvilket vanligen är fallet med atelierkameror och andra större stativkameror,
tullbehandlas kameror såsom snickarearbeten; och då de bestå
af utländska träslag, hvilket i allmänhet är förhållandet, komma de sålunda
att draga en tull af 60 öre för kilogram. På grund deraf, att
kameror sammanföras med andra artiklar, kan någon uppgift om införseln
af kameror icke erhållas. Det torde dock kunna med säkerhet påstås, att,
särskildt hvad handkameror beträffar, införseln icke är obetydlig och att
densamma, att döma af det alltmer tilltagande bruket, är stadd i ökning;
och likaså torde det vara otvifvelaktigt, att de nuvarande tullsatserna å
handkameror äro långt ifrån tillräckliga att i någon mån skydda den inhemska
industrien från konkurrensen med de stora utländska fabrikerna
med deras masstillverkning och till hela verlden utsträckta marknad. Enligt
hvad af sakkunnig person för utskottet uppgifvits, kan man anse, att
medelvigten å handkameror utgör omkring tre fjerdedel kilogram och
medelpriset omkring 30 kronor vid införsel i parti, men i detaljhandeln
40—60 kronor; men högst betydande variationer förekomma naturligen,
särskildt i fråga om priset. Såsom en allmän regel kali emellertid uttalas,
att billigare och sämre kameror äro tyngre än de dyrbarare och bättre,
och att vid fabrikationen eftersträfvas att nedbringa vigten och storleken.
De mest efterfrågade och använda kameror uppgifvas hafva en vigt af
omkring ett hälft kilogram; och att en tullsats af en krona för en dylik
apparat, hvilken stundom kan hafva ett värde af etthundra till tvåhundra
kronor, är alltför ringa, synes utskottet uppenbart. En höjning af tullen
å kameror torde derför vara väl behöflig och nödvändig, för att den svenska
fabrikationen af kameror skall kunna ega bestånd i täflan med utlandets.
Särskildt bör höjningen träffa handkameror och andra mindre
kameror, men äfven hvad beträffar större och tyngre kameror, synes, med
hänsyn till det noggranna och dyrbara arbetet, som vida öfverträffar hvad
i allmänhet förstås med snickeriarbete, en höjning af tullen vara på sin
plats. Utskottet förbiser härvid ingalunda, att billigare och tyngre hand- *
kameror drabbas af en högre tull än dyrbarare och lättare; men detsamma

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

är förhållandet med många andra varor, som äro åsätta vigttull. Äfven
om genom förändring i tullsatsen priset å kameror skulle ställa sig högre
än för närvarande — hvilket dock näppeligen torde vara att antaga —
torde emellertid ökningen i priset, med hänsyn till dessa artiklars egenskap
att vara en öfverflödsvara, hvilken hufvudsakligen användes af de
mera bemedlade, icke skäligen kunna anses såsom någon olägenhet.

Utskottet finner sig på grund af det ofvan sagda böra tillstyrka
motionärens förslag, såvidt detsamma afser tullsatsernas storlek samt vigtgränsen
mellan kameror, som skola draga den lägre, och sådana, som skola
draga den högre tullsatsen. En sådan tullförhöjning skulle antagligen
kunna åstadkomma, att den inhemska fabrikationen af kameror skulle
kunna upptaga täflan med utlandet; och äfven om denna industri här i
landet icke är af någon större betydelse, synes det dock utskottet angeläget
att genom något tullskydd bereda densamma möjlighet att bestå i
konkurrensen. Deremot kan utskottet icke biträda .det af motionären
framlagda förslag till uppställning af den blifvande tulltaxerubriken. Det
synes utskottet icke föreligga någon anledning att från den lägre tullsatsen
undantaga sådana kameror af minst fem kilograms vigt, som icke äro
atelierkameror. Dessutom framgår ej fullt tydligt af motionärens förslag,
huru delar och tillbehör i hvarje fall skola tullbehandlas. Det kan nemligen
mången gång, då flere kameror af olika vigt samt en mängd olika
delar samtidigt inkomma, vara svårt att bestämma, till hvilken af de särskilda
kamerorna någon viss del hör, eller om någon eller några delar
till äfventyra icke tillhöra de inkomna kamerorna, utan måste anses såsom
särskildt inkommande. Enklare och tydligare synes det derför vara att
låta vigten å hvarje särskild kamera eller del deraf, i den form den inkommer,
vara afgörande för tullbehandlingen. Det af utskottet här nedan
framlagda förslag till tulltaxerubrik är uppgjorclt efter nyssnämnda grund.

Då kameror, försedda med linser, otvifvelaktigt äro att anse såsom
optiska instrumenter, torde, derest fotografikameror upptagas såsom en
särskild rubrik i tulltaxan, orden »ej specificerade» böra insättas i den
nuvarande tulltaxerubriken n:o 238: »Instrumenter: optiska».

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

Do) att Riksdagen, i anledning af herr af Burens
förevarande motion angående tullen å fotografikameror,
måtte besluta, att fotografikameror och delar deraf skola
i tulltaxan upptagas såsom en särskild rubrik, så lydande: -

Bevillningsutskottets Betänkande N;o 9.

7

Fota grafik ameror och delar deraf, i
den form de inkomma:

vägande per stycke 5 kg. och

deröfver...................................... 1 kg----1 krona

vägande per stycke mindre än

5 kg.............................................1 kg.... 5 kronor;

samt

2:o) att, derest fotografikameror upptagas såsom en
särskild rubrik i tulltaxan, Riksdagen jemväl måtte besluta,
att fullt axer ub riken n:o 238: »Instrumenter: optiska»
skall erhålla följande förändrade lydelse:

Instrumenter:

optiska, ej specificerade, derunder
inbegripna kikare, glasögon och
infattade optiska glas af alla slag;
barometrar, manometrar och termometrar.
.......................................... 1 kg.... 2 kronor.

Herr Nordström föreslår i sin ofvanberörda motion, att den i gällande
tulltaxa under rubriken n:o 500 upptagna artikeln polér- och smergelpapper,
som för närvarande är tullfri, måtte beläggas med den för maskiner,
redskap och verktyg stadgade tullsats af tio procent af värdet.

Till stöd för detta förslag anför motionären, att sedan år 1895, då
landets första smergelvarufabrik anlades, denna industri käft att kämpa
med betydliga svårigheter till följd af en alltjemt ökad konkurrens från
utlandet, hvilken nu hotade att alldeles undertrycka den inhemska fabrikationen,
samt att motionärens förslag afsåge att åt landet bevara den
inhemska industrien, hvars produkter visat sig vara af god beskaffenhet,
och att dessutom i någon mån motverka de kostnader för densamma, som
vore en följd deraf att åtskilliga för tillverkningen behöfliga ämnen vore
belagda med tull.

Vid 1897 års riksdag väcktes inom Andra Kammaren motion om tull
å åtskilliga för slipning och polering afsedda, tullfria artiklar, deribland
de nu ifrågavarande, samt om höjning af tullen å de artiklar för nämnda
ändamål, som redan voro belagda med tull. Den då gjorda framställningen
afstyrktes emellertid af bevillningsutskottet och vann icke heller Riksdagens
bifall.

tapper, polerocli
smergelm.
m.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

Gällande tulltaxa innehåller i fråga om dessa varor, att polér- och
smergelpapper äro tullfria och att smergelduk hänföres till maskiner,
redskap och verktyg med eu tull af tio procent af värdet. Enligt hvad
utskottet inhemtat, hänföras jemväl glas- och flintpapper till polér- och
smergelpapper och inkomma sålunda tullfritt, under det att glas- och
flintduk tullbehandlas såsom smergelduk och beläggas med samma tull
som denna.

Införseln och utförseln af nyssnämnda slag af papper har under nedan -

stående år utgjort:

Införsel.

Utförsel.

år 1895 ..................................

....................... 97,438 kg.

561 kg.

» 1896 .................................

....................... 99,876 »

248 »

» 1897 ................................

....................... 99,758 »

2,302 »

» 1898 ................................

....................... 88,930 »

7,722 >

» 1899 .................................

...................... 91,145 »

9,700 »

» 1900 ..................................

....................... 97,930 »

12,709 »

Införseln af smergelduk och dylikt kan deremot icke uppgifvas.

Tillverkningen af polér- och smergelpapper jemte andra för slipning och
polering afsedda artiklar har, såsom motionären erinrat, endast några få år
förekommit i vårt land och bedrifves för närvarande icke vid mera än en fabrik.
Emellertid har det visat sig, att denna fabrikation har att kämpa med
högst betydliga svårigheter; och det är fara värdi, att densamma kommer
att duka under i konkurrensen med utlandet, derest ej skydd för dess nu
tullfria produkter beredes densamma. De för anläggningen erforderliga
maskinerier äro dyrbara och hafva icke kunnat erhållas inom landet; och
detsamma är förhållandet med åtskilliga vid fabrikationen nödiga materialier,
såsom den för siktningen af smergelpulvret behöfliga metall- och
silkeduk, hvilken senare drager en tull af åtta kronor för kilogram, samt
åtskillig för sjelfva varan erforderlig duk, som, enär appreteringen icke
kan här verkställas, måste införskrifvas från utlandet. Då dertill kommer,
ätt såväl papper som lim, äfven om de kunna här anskaffas, äro belagda
med tull och här betinga jemförelsevis höga pris, är det tydligt, att omkostnaderna
för den inhemska industrien skola ställa sig höga och att det
för densamma är svårt att täfla med utlandet, något, hvarom också den
betydliga och ej minskade importen bär vittne. Också har, enligt hvad
för utskottet uppgifvits, den svenska fabriken hittills icke kunnat lemna
sina egare någon som helst vinst och icke heller några afskrifningar på
de för stark nötning utsatta maskinerna kunnat göras. Någon utförsel

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

9

har visserligen förekommit, men torde bestå af tillverkningsöfverskott, som
utförts för att icke än mera nedtrycka det genom den utländska konkurrensen
redan låga priset. Utskottet anser derför det till hjelp åt den
inhemska industrien begärda skyddet böra åt densamma beviljas. Någon
betydligare inverkan på de industrier, hvilka begagna sig af ifrågavarande
artiklar, särskild! snickerifabriker och mekaniska verkstäder, torde ifrågavarande
tull icke kunna hafva; och det bör dessutom ihågkommas, att
dessa industrier redan åtnjuta tullskydd.

Utskottet finner sig sålunda böra förorda motionärens förslag att belägga
polér- och smergelpapper med en tull af tio procent af värdet, eller
samma tullsats, som är bestämd för maskiner, redskap och verktyg. Dock
torde polér- och smergelpapper fortfarande såsom hittills böra upptagas
såsom en särskild rubrik i tulltaxan med särskild! utsatt tullsats och icke
sammanföras med maskiner, redskap och verktyg, enär detta senare skulle
medföra, att någon uppgift om införseln af sådant papper icke vidare
skulle kunna erhållas.

Då det emellertid synes utskottet lämpligt, att äfven glas- och flintpapper
särskild! nämnas i tulltaxan och sammanföras med polér- och
smergelpapper, med hvilka de torde böra draga lika tull, har utskottet
ansett sig böra härom väcka förslag; och likaledes får utskottet föreslå,
att glas- och flintduk, hvilka, såsom ofvan nämnts, i likhet med smergelduk
hänföras till maskiner, redskap och verktyg med tull af tio procent af
värdet, i tulltaxan särskild! nämnas tillsammans med smergelduk, hvarvid
utskottet tillika ansett lämpligt, att jemväl för dessa artiklar särskild tullsats
utsättes, så att desamma icke vidare komma att upptagas såsom
maskiner, redskap och verktyg.

Utskottet hemställer alltså,

3:o) att Riksdagen, i anledning af herr Nordströms
ifrågavarande motion om tull å polér- och smergelpapper,
måtte besluta, att dylikt papper skall åsättas en tull af
tio procent af värdet;

4:o) att Riksdagen jemväl måtte besluta, att glasoch
flintpapper skall åsättas en tull af tio procent af
värdet; samt

5:o) att, vid bifall till hvad utskottet här ofvan
under punkterna 3:o) och 4:o) hemstält, Riksdagen ytterligare
måtte besluta, att följande i tulltaxan förekommande
rubriker, nemligen:

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 5 Samt. 1 Afd. 8 Raft.

2

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

Papper:

polér- och smergel-......................................... fritt; och

Smergelduk; hänföres till Maskiner, Redskap och Verktyg;

skola erhålla följande förändrade lydelse:

Papper:

polér-, smergel-, glas- och flint- 100 kronor 10 kronor;
Smergelduk, Glasduk och Flintduk 100 kronor 10 kronor.

Stockholm den 17 Februari 1902.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

Reservationer:

vid punkterna 3:o), 4:o) och 5:o):
af herrar Brodin och J. Bromée; samt

af herr Neger, hvilken ansett, att herr Nordströms ifrågavarande
motion om tull å polér- och smergelpapper bort af utskottet afstyrkas.

Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B., 1902.