Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

1

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 19 februari 1902, kl. 1 e. rn.

Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t angående tullen å majs.

(l:a A.)

I en till bevillningsutskottet hänvisad motion, n:o 35 inom Andra
Kammaren, har herr M. Dalin, med hvilken elfva af kammarens ledamöter
instämt, föreslagit, »att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke de
hinder, som anses förefinnas mot borttagandet af tullen å majs, särskildt
hvad bränvinstillverkningen beträffar, skulle kunna undanrödjas genom
ändrad lagstiftning, och i sådant fall till Riksdagen inkomma med de
förslag, hvartill utredningen kan gifva anledning.»

Den till stöd för ifrågavarande förslag lemnade motivering är af
följande lydelse:

»Då år efter år motioner väckas om upphäfvande af tullen å majs,
kommer man helt naturligt på den tanken: kunna dessa oaflåtliga och
ihärdiga framställningar vara föranledda endast för att söka rubba grunden
för det nuvarande tullsystemet, eller kan det möjligen finnas skäl

— äfven för tullskyddsvänner — att, med bibehållande i öfrigt af det
protektionistiska systemet, afskaffa en tull, som hämmar vår modernärings
intensiva utveckling och dermed äfven verkar ogynsamt på vår
handelsbalans?

Jemförelsevis må framhållas, att i Danmark, der någon majstull
ej existerar, exporten af kött, fläsk, smör och ägg — samtidigt med
att vår export af nämnda varor på ett oroväckande sätt gått tillbaka

— tagit ett sådant uppsving, att dessa fyra artiklar vid slutet af det

Bill. till Riksd. Prot. 1902. 5 Samt. 1 Afd. 7 Höft. (N:o 8). 1

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

sistlidna seklet representerade ett värde af omkring 200 millioner kronor
eller detsamma som hela vår träexport — inbegripet bearbetadt
trä, tändstickor och trämassa —, hvilken ju utgör 50 procent af hela
vår utförsel.

Med afseende på tillbakagåendet af vår export på förstnämnda
område söker man trösta sig med att folkökning och stigande välmåga
medfört större konsumtion inom landet af dessa varor. Men folkökning
har ju egt rum proportionsvis i lika hög grad i Danmark, och
hvad välmågan beträffar, är den der — oaktadt ett olyckligt krig med
åtföljande landafträdelse — vida större och allmännare än i vårt land.

Men frågar man: icke kan ensamt upphäfvandet af majstullen en
så kraftig verkan åstadkomma? Ali nej: dervid medverka naturligtvis
äfven åtskilliga andra faktorer, såsom en rationel vård och skötsel (som
så småningom inläres) m. m.; men genom borttagandet af majstullen
möjliggöres en både billigare, kraftigare och snabbare gödning af såväl
nötboskap som svin och befordras hönsafveln och äggproduktionen,
hvarpå Danmark just lemnar de bästa och mest lärorika bevis.

Som skäl för majstullens påläggande och bibehållande har bland
annat äfven framhållits majsens konkurrens med potatisen vid brännerierna
och den skadliga inverkan denna konkurrens skulle komma att
utöfva på potatisodlingen och dermed på jordbruket å vissa orter, der
odlandet af potatis till bränvinsbränning utgör en vigtig inkomstkälla.
Detta må nu vara sant; men det kan ju afhjelpas genom bestämmande
af högre skatt på bränvin, som är brändt af majs och af majs i förening
med andra produkter, jemte fastställande af höga böter vid lagöfverträdelser.
Bränvinshandteringen är ju redan nu undantagen från
näringsfrihetsförordningen och föremål för särskild lagstiftning.

Skulle skärpt kontroll förorsaka bränvin stillverkaren ökade kostnader,
kan han ju neutralisera dem genom att med ett motsvarande
belopp höja priset på bränvinet, något som ju ingalunda står i strid
med nykterhetsrörelsen i landet och som redan ganska grundligt tilllämpas
inom en stor del af våra stadskommuner.

Då det emellertid är svårt att utan en fullständig utredning af
frågan i sin helhet bestämma proportionen emellan beskattningen af
majsbränvin och bränvin af med majs blandade produkter å ena sidan
och af annat bränvin å den andra, så vågar jag ej framlägga något
positivt förslag till lösning af frågan, helst som ju äfven andra sätt att
lösa densamma, än det af mig påpekade, torde finnas.»

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Vid 1880 års riksdag åsattes majs, som tillförene varit tullfri, en
tull af en krona 50 öre för 100 kilogram. Den tullkornité, som år
1882 afgaf förslag till ny tulltaxa, hemstälde emellertid om tullfrihet
för majs, malen och omalen. I enlighet härmed aflat Kongl. Maj:t
proposition till 1882 års Riksdag, som med bifall till propositionen
stadgade tullfrihet för majs, såväl malen som omalen. Vid 1885 års
riksdag väcktes motioner om åsättande af tull å majs. Vid behandlingen
af dessa motioner hemstälde bevillningsutskottet, att omalen majs måtte
beläggas med en tull af en krona för 100 kilogram och att malen majs
fortfarande måtte förblifva tullfri. Riksdagens båda kamrar beslöto
emellertid, att gällande tullfrihet för majs, såväl malen som omalen,
skulle bibehållas. Vid majriksdagen år 1887 förekom å nyo frågan om
tull å majs, hvarvid bevillningsutskottet afstyrkte förslagen derom.
Första Kammaren biföll utskottets hemställan, men Andra Kammaren
beslött en tullsats af två kronor för 100 kilogram, hvilket beslut segrade
i gemensam omröstning. Sedermera har majs alltjemt varit belagd
med tull, ehuru till vexlande belopp. De nu gällande tullsatserna å
majs åsattes af 1895 års Riksdag. Derefter hafva motioner väckts om
tullfrihet, dels år 1897 å såväl malen som omalen majs, dels ock åren
1898, 1899, 1900 och 1901 å endast omalen majs. Dessa motioner
hafva af bevillningsutskottet afstyrkts med undantag af år 1899, då
utskottet hemstälde, att tullsatsen för omalen majs måtte nedsättas till
två kronor för 100 kilogram. Riksdagen har emellertid hvarje gång
beslutit bibehålla gällande tullsatser, men sistlidet år antog dock Andra
Kammaren för sin del en vid bevillningsutskottets betänkande fogad
reservation, i hvilken framstälts ett förslag af enahanda innebörd som
det nu förevarande.

Såsom af ofvanstående redogörelse framgår, har frågan om majstullens
afskaffande vid fyrfaldiga tillfällen varit understäld Riksdagens
pröfning. Den nu väckta motionen afser visserligen endast en anhållan
hos Kongl. Maj:t om en utredning, huruvida icke de hinder, som anses
förefinnas mot en dylik åtgärd, särskilt hvad bränvinstillverkningen
beträffar, skulle kunna undanrödja^; men i anledning af ämnets stora
vigt och betydelse har utskottet i allt fall ansett sig böra tillkännagifva
sin ståndpunkt i sjelfva saken, frågan om majstullens bibehållande
eller afskaffande.

I sådant afseende tillåter sig utskottet framhålla, att de skäl, som
vid föregående tillfällen anförts mot afskaffande eller sänkning af tullen
å majs, enligt utskottets förmenande ega full giltighet och synas vara

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

för frågan afgörande. Utskottet anser sig derför icke böra underlåta
att äfven nu återgifva dessa skäl.

Visserligen må det medgifvas, att majs i flera afseenden är ett
godt foderämne, ehuruväl dess lämplighet för vissa ändamål är långt
ifrån oomtvistad. Majskli, som vid införsel är tullfritt, användes också
såsom foderämne, ensamt eller uppblandadt med annat kli. Men äfven
om någon fördel sålunda skulle kunna beredas jordbruket genom borttagandet
af tullen å majs, är det dock otvifvelaktigt, att en sådan åtgärd
skulle i ett hänseende verka synnerligen menligt för nämnda
näring, i det att majs, som särdeles väl lämpar sig för bränvinstillverkning,
skulle, sedan priset derå genom tullens borttagande blifvit i
väsentlig mån sänkt, komma att nästan helt och hållet utestänga användningen
af potatis för tillverkning af bränvin. Hvad detta skulle innebära
för de trakter i vårt land, hvilka på grund af jordmånens beskaffenhet
äro hufvudsakligen hänvisade till potatisodling med åtföljande bränvinsbränning,
torde ligga i öppen dag. Utskottet tillåter sig i fråga om
tullens inverkan på majsens användning vid bränvinstillverkning hänvisa
till ett af chefen för kontroll- och justeringsbyrån enligt erhållet uppdrag
afgifvet, den 19 december 1900 dagtecknadt utlåtande jemte en
dertill hörande tabell. Nämnda utlåtande och tabell funnos fogade vid
bevillningsutskottets nästlidet år afgifna betänkande i anledning af väckt
motion om majstullens afskaffande. Då detta utlåtande innehåller en
utförlig redogörelse för hithörande förhållanden, har utskottet ansett
sig böra foga detsamma jemte tabellen såsom bilagor äfven vid detta
betänkande, hvarvid anmärkes, att tabellen kompletterats med uppgifter
äfven för tillverkningsåret 1900—1901. Af sagda utlåtande inhemtas
nu, att, för att majs och potatis skola vara likstälda i afseende å den
ekonomiska användbarheten för tillverkning af bränvin, priset å en
deciton majs bör vara ungefär sex gånger så högt som priset å en
hektoliter potatis, d. v. s. att priset å en hektoliter potatis bör utgöra
ungefär 16,7 procent af priset å en deciton majs. Om priset å en
hektoliter potatis utgör mera än 16,7 procent af priset å en deciton
majs, är det sålunda fördelaktigare att till bränvin sbränning använda
majs än potatis. Undersöker man nu, med användande af de i nyssberörda
tabell lemnade uppgifter om prisen å majs och potatis under
tillverkningsåren 1896—1901, hvarunder majs varit belagd med en tull
af 3 kronor 70 öre för deciton, huru förhållandet mellan majsprisen
och potatisprisen stält sig, såväl då tullen inberäknas i majsprisen som
under den förutsättning, att dessa pris reducerats med tullens hela
belopp, kommer man till de resultat efterföljande tabell utvisar.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 5

Tillverkningsår.

Priset på en

deciton majs

Priset å en
hektoliter
potatis.

Priset å en hektoliter potatis,

uttryckt i procent af priset å en
deciton majs

tullen inbe-räknad.

tullen obe-räknad.

om i majspriset
tullen inbe-räknas.

om i majspriset
tullen icke
inberäknas.

Kr.

Er.

Kr.

1896—97

11: —

7: 30

1: 65

15,0

22,6

1897—98

11: 20

7: 50

1: 80

16,0

24,0

1898—99

12: 30

8: 60

2: 55

20,7

29,6

1899—00

12: 65

8: 95

2: 35

18,6

26,3

1900—01

12: 85

9: 15

2: 20

17,1

24,0

Häraf torde framgå, att redan nu förhållandet mellan prisen å majs
och potatis vissa år ställer sig till fördel för majsen. Under tillverkningsåren
1898—1899 och 1899—1900, då potatisprisen utgjort resp. 20,7 och
18,6 procent af majsprisen, har också inmäskningen af majs varit särskildt
stor, i runda tal resp. 287,000 och 294,000 deciton, samt inmäskningen af
potatis i samma mån liten. Tillverkningsåret 1900—1901 deremot, då
potatispriset utgjorde 17,1 procent af majspriset, nedgick också inmäskningen
af majs till i rundt tal 77,000 deciton, men inmäskningen af potatis
ökades högst betydligt. Af dessa förhållanden synes man sålunda vara
fullt berättigad att draga den slutsatsen, att användningen af majs för
bränvin still verkning ökas i samma mån som priset derå i förhållande
till potatisens pris ställer sig lågt och att, om genom tullens borttagande
majspriset komme att sjunka i betydlig grad, potatis icke skulle kunna
finna användning för sådant ändamål. Att härigenom ett hårdt slag
skulle tillfogas den inhemska jordbruksnäringen i vissa delar af landet,
torde icke kunna bestridas. — Vidare är det antagligt, att, om majs
komme att utgöra det hufvudsakliga råämnet för bränvinstiIlverkning,
denna industri från att, såsom nu är fallet, utgöra en binäring till jordbruket
skulle mer och mer öfvergå till en i några få fabriker drifven
storindustri, hvarigenom affallsprodukterna icke i så hög grad som nu
skulle komma jordbruket till godo.

Till förekommande af de olägenheter för jordbruket, som sålunda
vore att förvänta, om tullen; å majs borttoges, har vid flera tillfällen
förslag väckts antingen att helt och hållet förbjuda användning af majs
för bränvinstillverkning eller ock att högre beskatta bränvin, tillverkadt

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

af majs, än bränvin, tillverkadt af andra ämnen, vare sig så, att den
för bränvinsbränning använda majsen belädes med en särskild afgift,
eller så, att det af majs tillverkade brän vinet skulle drabbas af högre
skatt än annat bränvin. Om båda dessa förslag — af hvilka det förstnämnda
icke synes väl öfverensstämma med nutida åsigter om näringsfriheten
— gäller emellertid, att kontrollen skulle blifva ytterligt svår
att genomföra. Säkerligen skulle det visa sig erforderligt att för vinnande
af effektiv kontroll uppställa vilkor och inskränkningar för produktionen,
hvilka blefve i högsta grad betungande såväl för tillverkaren som för
staten. Då emellertid chefen för kontroll- och justeringsbyrån i sitt
ofvanberörda, härvid fogade utlåtande utförligt redogjort för alla de
svårigheter, som kontrollen skulle erbjuda, anser sig utskottet kunna
inskränka sig att i fråga härom hänvisa till berörda utlåtande. Utskottet
vill dock erinra, att vid de tillfällen, då förslag, sådana som de nu nämnda,
varit understälda Riksdagens pröfning, de aldrig lyckats tillvinna sig
bifall, och att skälen härtill just varit de af utskottet nu omförmälda.

Men utom de sålunda nu anförda skälen för bibehållande af den
nu gällande tullsatsen å majs komma äfven andra af icke mindre vigt
och betydelse. Redan nu torde det stundom förekomma, att majsmjöl
inblandas i annat mjöl, afsedt till menniskoföda, om också i obetydlig
mån. Men om priset å majs genom tullens borttagande blefve i väsentlig
grad sänkt, ligger det nära till hands att antaga, det en sådan inblandning
komme att göras i långt större grad. Enligt hvad inom
utskottet uppgifvits, kan i vanligt mjöl inblandas en ej oväsentlig mängd
majsmjöl, åtminstone af det hvita slaget majs, utan att detta kan upptäckas
annat än genom en undersökning, för hvars verkställande
erfordras särskilda förutsättningar, och hvars resultat i allt fall mången
gång måhända vore mindre tillförlitligt. Man skulle sålunda vid inköp
af mjöl blifva försatt i nödvändigheten att låta verkställa en dylik
undersökning för att få utrönt, huruvida man erhållit oblandad vara
eller icke; och helt visst vore det att befara, att man mången gång,
då en tillförlitlig undersökning icke kunnat åstadkommas, erhölle uppblandad
vara. Men äfven om man frånser de tillfällen till bedrägligt
förfarande, som sålunda skulle yppa sig för mindre samvetsgranna säljare,
och endast fäster sig vid det förhållande, att den blandade varan utgifves
för hvad den verkligen är, så torde det icke kunna bestridas, att
eu allmännare användning af majs såsom menniskoföda skulle verka
ofördelaktigt på den inhemska produktionen af spannmål. Visserligen
torde i vårt land för närvarande majs icke anses såsom eu omtyckt
beståndsdel i bröd; men det synes icke otroligt, att, om majs blefve

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

väsentligt billigare, det mer och mer skulle komma att begagnas till
menniskoföda, och verkan häraf skulle nog i sinom tid blifva ganska
känbar för vårt jordbruk.

Slutligen vill utskottet erinra, att majs också låter sig med fördel
användas till ölbrygd i stället för kornmalt eller jemte sådant och att
äfven härigenom en skadlig inverkan på det svenska jordbruket kan
förväntas, derest tullen å majs borttages.

Såsom ofvan nämnts, kan utskottet icke finna annat, än att de skäl,
hvilka tala för bibehållande af tullen å majs, äro af så stor betydelse,
att utskottet icke kan biträda åsigten om önskvärdheten af tullfrihet å
denna vara, utan fastmer måste uttala såsom sin åsigt, att borttagande
af tullen skulle vara skadligt för vår jordbruksnäring. Vid sådant förhållande
kan utskottet icke finna skäl tillstyrka motionärens begäran
om en utredning i denna fråga, helst härtill kommer, att enligt utskottets
förmenande någon ytterligare utredning utöfver den, som vid mångfaldiga
föregående tillfällen och särskildt af chefen för kontroll- och
justeringsbyrån i ofvanberörda utlåtande förebragts, synes utskottet icke
vara för frågans bedömande erforderlig.

På grund af det anförda hemställer utskottet,

att herr Dahns ifrågavarande motion med förslag
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj :t anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke
de hinder, som anses förefinnas mot borttagandet af
tullen å majs, särskildt hvad bränvinstillverkningen
beträffar, skulle kunna undanrödjas genom ändrad lagstiftning,
och i sådant fall till Riksdagen inkomma med
de förslag, hvartill utredningen kan gifva anledning,
icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 februari 1902.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C A VALLI.

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Bilaga till bevillningsutskottets betänkande n:o 8, innefattande
yttrande, afgifvet af chefen för kontroll- och justeringsbyrån.

Vördsamt memorial.

Sedan chefen för kontroll- och justeringsbyrån erhållit i uppdrag
att afgifva yttrande med anledning af herr statsrådet och chefens för
kongl. jordbruksdepartementet i skrifvelse den 6 juni innevarande år
framstälda begäran om eu utredning, huruvida en sänkning af det
under de senaste åren gällande priset å majs med 3,7 öre för kilogram
— motsvarande tullens hela belopp — skulle kunna antagas
komma att verka derhän, att bränvinsbränning af potatis, odlad inom
landet, blefve afsevärdt försvårad eller omöjliggjord, samt, för den
händelse så skulle visa sig blifva förhållandet, huruvida och i så fall
hvilka åtgärder lämpligen skulle kunna vidtagas för att, utan att
kontrollen blefve försvagad, bränvin, tillverkadt af majs, må kunna
blifva beskattadt högre än sådant, tillverkadt af potatis, får jag vördsamt
anföra följande:

I bilagda tabell hafva ur byråns berättelser om bränvins tillverkning
och försäljning sammanförts uppgifter för de tjugu senaste tillverkningsåren
angående

1) medelprisen å vid brännerierna använd majs och potatis;
uppgifter å råämnesprisen lemnas af tillverkarne till kontrollpersonalen,
hvarefter medelpris beräknas dels länsvis af öfverkontrollörerna, dels
för hela riket af byrån.

2) de qvantiteter majs, annan spanmål och potatis, som användas
för bränvinstillverkningen vid de bännerier, der pressjäst ej tillverkas;
från och med tillverkningsåret 1888—89 hafva äfven melassbrännerierna
uteslutits; samtliga dessa uppgifter lenmade i afrundade tal;

3) det belopp bränvin, som tillverkats vid de under 2) nämnda
brännerierna, beloppet angifvet i millioner liter af normalstyrka.

I samma tabell hafva ock intagits uppgifter för samma tid om
rikets potatisskörd, hemtade ur hushållningssällskapens berättelser tab.
1 (bidrag till Sveriges officiella statistik Litt. N.)

9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Af tabellen synes, att användningen af majs under ifrågavarande
tid vexlat högst betydligt. Det lägsta beloppet, 8,300 deciton, förekom
tillverkningsåret 1887—88 och de högsta åren 1884—85, 1890—92
och i synnerhet 1898—1900; allra störst var förbrukningen senaste tillverkningsår
1899—1900, nemligen 294,500 deciton. Yexlingarna hafva
naturligtvis i viss grad varit beroende af tillverkningens storlek, men
denna har dock inverkat jemförelsevis obetydligt, hvilket blir synnerligen
tydligt, om man reducerar råämnesförbrukningen till en medeltillverkuing
af t. ex. 30 millioner liter om året. Men det synes äfven
omedelbart af tabellen, att ej tillverkningens storlek varit ensam bestämmande
för majsförbrukningen, ty exempelvis åren 1883—84 och
1896—97 var tillverkningen densamma, men majsförbrukningen det
förra året mer än dubbelt så stor som det senare; ännu större var
skilnaden åren 1889—90 och 1890 —91.

Vexlingarna i majsförbrukningen äro ej heller beroende på majspriset;
just år 1887—88, då detta var lägst, var majsförbrukningen
den minsta under alla tjugu åren, hvaremot höga majspris sammanfalla
med stor majsförbrukning.

Äfven potatisförbrukningen har vexlat betydligt, från högst
2,327,000 hl. år 1880—81 till endast 692,000 hl. år 1899—19Ö0.
Dessa vexlingar följa ganska jemnt med vexlingarne i såväl rikets
potatisskörd som potatisprisen. År 1887—88, då potatisskörden var
den näst högsta under de tjugu åren och potatispriset det lägsta, kr.
1,19 för hektolitern, användes ovanligt mycket potatis, oaktadt bränvinstillverkningen
ej var särdeles stor, och just detta år användes, såsom
förut sagts, det minsta beloppet majs, som förekommit, trots att
majspriset aldrig varit så lågt som just då. År 1889—90 var potatisskörden
ännu större och då användes i förhållande till bränvinstillverkningens
storlek ännu mera potatis, oaktadt dess pris stigit till
kr. 1,4 0, men fortfarande obetydligt majs.

Det har således hittills alls icke varit majspriset, som bestämt
användningen af majs eller potatis såsom råmaterial för bränvinstillverkningen,
utan detta har uteslutande berott på potatistillgången, så
att när denna varit riklig, hafva endast obetydliga qvantiteter majs
användts, vare sig majspriset varit lågt eller högt.

Potatisodlingen i riket har ej heller under dessa år minskats, utan
tvärtom; utsädesbeloppet, som år 1880 var 2,660,000 hl., har sedan
dess varit stadt i jemn stigning och utgjorde 1898 2,922,000 hl.

Majsen har således hittills vid bränvinstillverkningen endast användts
såsom ersättning för potatis. Att så varit förhållandet framgår
Bih- till Riksd. Prof. 1902. 5 Sami 1 Äfd. 7 Höft. 2

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

ock af följande omständigheter. År 1889—90 inmäskades majs endast
vid 31 brännerier af 141, men följande år, då potatis var dyr, vid 85
brännerier af 134. Med år 1892—93 började majsförbrukningen åter
aftaga, och då nedgick också antalet brännerier, der majs inmäskades,
nemligen till 68 brännerier af 134; detta antal nedgick ytterligare
under de följande åren, så att år 1896—97 var det ej mer än 48
brännerier af 111, som inmäskade majs. Allt sedan dess har potatistillgången
årligen minskats och samtidigt dermed antalet brännerier,
som inmäskat majs, ökats, så att år 1899—1900 inmäskades majs vid
samtliga jordbruksbrännerier utom två de allra minsta. Innevarande
höst, då åter en god potatisskörd erhölls, har intill den 15 december
ej inmäskats mer än 416 deciton majs vid 5 brännerier af de 116, vid
hvilka pressjäst ej tillverkas.

Utbytet af en deciton majs plägar räknas till 70 liter bränvin,
hvilket dock torde vara högt räknadt, och utbytet af en hektoliter
potatis antages, lågt räknadt, till 13 liter; närmare rätta förhållandet
torde man komma, om man säger, att en deciton majs lemnar fem
gånger så mycket bränvin som en hektoliter potatis. För att majs
och potatis såsom råämnen för bränvinstillverkningen skola ställa sig
lika dyra, borde således priset på en deciton majs vara fem gånger
priset på en hektoliter potatis, men det tillkommer en omständighet,
nemligen att dranken efter majs är värdefullare än potatisdranken.
Majspriset bör derför vara ungefär sex gånger potatispriset, för att de
båda råämnena skola kunna anses likstälda.

Tillämpar man denna prisjemförelse på de i tabellen anförda
pris det år, då potatispriset var lägst, nemligen 1887—88, finner
man, att majspriset var kr. 9,9 5 och att således potatispriset kunnat
vara kr. 1,6 6 utan att det blifvit fördelaktigare att använda majs;
potatispriset var emellertid endast kr. 1,19, hvilket visar, att det ingalunda
var majspriset, som nedtryckte potatispriset. Likadant var förhållandet
åren 1889 — 90 och 1895—96, då majspriset var sju gånger
potatispriset.

Under nuvarande förhållanden är det således alldeles obehöflig!
att vidtaga några särskilda åtgärder för att hindra den allmännare
användningen af majs vid bränvinstillverkningen. Skulle deremot den
nuvarande tullafgiften å majs, kr. 3,7 0 för en deciton, borttagas och
majspriset derigenom komma att nedgå till ungefär 9 kr., eller kanske
ännu lägre, om majspriset å verldsmarknaden skulle sjunka, kommer
frågan naturligtvis i ett annat läge. Härvid är emellertid att märka,
att det torde vara omöjligt att för en längre tid förutsäga majsprisen;

11

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

i stället för att visa någon sjunkande tendens, tiar det, såsom af tabellbilagan
synes, under de fyra senaste åren varit i stigande, och innevarande
år är priset något högre än bösten 1899.

Vid ett majspris af 9 kr. för deciton skulle enligt ofvanstående
beräkningar ett potatispris af kr. 1,5 0 för hektoliter ännu kunna erhållas
och vid ett majspris af 8 kr. ett potatispris af kr. 1,3 3. Vidare
är att märka, att inom det län, nemligen Kristianstads, der bränvinsbränningen
synes hafva största betydelsen för potatisodlingen, i det
att under år med dåliga potatisskördar omkring 33 procent och under
goda potatisår till och med mer än 50 procent af länets potatisskörd
användes till bränvin sbränning, bränvinstillverkarne, åtminstone på vissa
trakter, till stor del afverka potatis, som skördats å deras egna egor.
Detta tillgår på så sätt, att närboende jordbrukare sammansluta sig i
bolag för att i gemensamt bränneri idka bränvinstillverkning, hvarvid
hvar och en af bolagsmännen för sig inmäskar i viss ordning sina
produkter och tillvaratager deraf erhållet bränvin och drank.

Skulle det emellertid anses behöfligt att i sammanhang med borttagande
af tullen å majs vidtaga några särskilda åtgärder till förekommande
af en vidsträcktare användning af majs vid brännerierna,
finnas dertill två utvägar, nemligen dels att belägga den till brän vinsbränning
använda majsen med en särskild afgift, dels att pålägga det
af majs tillverkade brän vinet högre skatt än annat bränvin.

Om den förstnämnda metoden väljes, måste inmäskningarna vid
bränneriet underkastas en noggrann kontroll. Redan nu utöfvas en
viss kontroll öfver dem, till hvilket ändamål tillverkaren är skyldig att
dagligen lemna kontrollören uppgift öfver råämnenas myckenhet och
beskaffenhet, samt tillhandahålla behöfliga mätnings- och vägningsredskap.
Kontrollören åligger att med uppmärksamhet följa inmäskningen,
att understundom närvara vid råämnenas uppvägning och kontrollera
dennas rigtighet, att uppmäta mäskens volym och undersöka
dess sockerkaka samt häröfver föra journal äfvensom att i enlighet med
kontroll- och justeringsbyråns särskilda föreskrifter af dels råämnenas
mängd, dels mäskens volym och soekerhalt beräkna det bränvinsutbyte,
som borde erhållas, och dermed jemföra det af bränvinskontrollapparaten
angifna utbytet. På detta sätt erhålles en sekundär kontroll öfver
bränvinstillverlcningen. Om nemligen kontrollapparatens utslag i betydligare
mån understiger det beräknade utbytet eller plötsliga vexlingar
i detta uppstå, får kontroll personalen sin uppmärksamhet fäst
på förhållandet och kan vidtaga behöfliga åtgärder för att utröna,
huruvida möjligen ett fel hos kontrollapparaten eller en försnillning

12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8-

föreligger. Härtill kan den nuvarande kontrollen öfver inmäskningarna
vara tillräcklig, men den är långt ifrån tillräcklig för att läggas till
grund för beskattning. Det är intet i densamma, som hindrar tillverkaren
att, ehuru inmäskningarne vid ett och samma bränneri pläga
göras med samma belopp hvar dag, ändock för de uppvägningar, vid
hvilka kontrollören ej är närvarande, uppgifva mindre majs och mera
annan spannmål; att lemna dylika origtiga uppgifter bereder honom
emellertid för närvarande ingen nytta.

Skall en särskild afgift erläggas för den inmäskade majsen, måste
kontrollören före hvarje inmäskning bestämma den till inmäskning
afsedda majsens vigt och dessutom tillse, att ej majs mellan de ordinarie
inmäskningarne obehörigen inmäskas. Majs afverkas vanligen i brännerierna
helkokt, och man kan då tänka sig, att, sedan den af kontrollören
uppvägda majsqvantiteten införts i kokaren och någon tid der
kokats,, ny majs påfylles vid något tillfälle, då kontrollören ej vore
närvarande. Att ålägga kontrollören ej endast att närvara vid hvarje
inmäskning, utan äfven att ständigt öfvervaka kokaren låter sig ej ens
göra vid .bränneri, der tillverkning endast bedrifves på dagen, enär
kontrollören vissa tider är upptagen af annat arbete, såsom bränvinets
uppmätning ur sprithållaren samt inläggning å och uttagning från
nederlaget m. in.; ännu mindre skulle det gå för sig vid bränneri, der
tillverkning pågår hela dygnet. Det skulle således i många fall erfordras
två kontrollörer, boende i bränneriets omedelbara närhet.

Denna stränga kontroll öfver bränneriet, hvilken väl knappast
skulle kunna genomföras, kan möjligen undvikas genom eu föreskrift,
att all vid bränneriet befintlig majs, så länge tillverkningsrätt der gäller,
skall förvaras i särskildt magasin under kronans lås och ej utlemnas
annat än i den mån den skall användas i bränneriet. Men denna föreskrift
måste ytterligare kompletteras med en annan, nemligen att under
samma tid majs ej må användas på egendomen, der bränneriet är
beläget, till något annat ändamål, t. ex. utfodring åt kreatur, ty finge
majs, afsedd att användas för sistnämnda ändamål, förvaras i annan
lägenhet på egendomen, funnes ju ingen säkerhet, att den ej obemärkt
infördes i bränneriet och der inmäskades utan kontrollörens vetskap;
detta gäller åtminstone för brännerier, der majs användes vid bränvinstillverkningen,
vid hvilka det derför blir alldeles nödvändigt att under
pågående tillverkning förbjuda användning af majs till utfodring.

Den andra af de föreslagna ufcetoderna var att pålägga det af
majs tillverkade bränvinet en högre skatt än annat bränvin. Enär det
är omöjligt att, när flera olika råämnen användas i ett bränneri, sär -

13

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8-

skilja det af det ena råämnet tillverkade bränvinet från det öfriga, blir
det nödvändigt att underkasta allt det bränvin, som tillverkas vid
bränneriet, under det att majs der afverkas, den högre skatten. Denna
metod är ur kontrollsynpunkt enklare än den förut omnämnda, emedan
kontrollören ej beliöfver noggrant öfvervaka, huru mycket majs inmäskas,
utan endast behöfver tillse, huruvida majs användes vid inmäskningen.
Den medför deremot för tillverkaren den olägenheten, att han ej kan
mäska majs samtidigt med andra råämnen, hvilken samtida inmäskning
dels af åtskilliga tillverkare anses medföra bättre utjäsning, dels lemnar
värderikare drank än enbär potatismäsk. Hvad särskildt pressjästfabrikerna
beträffar, torde denna metod sannolikt komma att alldeles
hindra dem att vid sin tillverkning använda majs. Vid dessa fabriker
användes ej majs annat än tillsammans med råg, som är deras hufvudsakdiga
råämne, och fabrikerna blifva stälda i valet mellan att antingen,
såsom ett par redan gjort, alldeles upphöra med användningen af majs
eller att erlägga den högre skatten för hela sin tillverkning; huru
svårt det senare alternativet för dem är, synes bäst, om man erinrar,
att deras majsförbrukning under senare åren uppgått till högst en fjerdedel
och ett år ej ens uppgick till en tiondedel af hela deras spanmålsförbrukning.

En svårighet för kontrollen är öfver vakandet, att ej majs i malen
form ölofligen inmäskas, hvilket skulle kunna ske genom inblandning
af majsmjöl i annat mjöl. Denna svårighet är visserligen gemensam
för båda metoderna, men är störst vid den förstnämnda, d. v. s. om en
särskild afgift skulle läggas på den inmäskade majsen, emedan det
skulle bli synnerligen svårt att öfvervaka, att ej majsmjöl, vare sig
oblandadt eller ännu hellre inblandadt i annat mjöl, införes i förmäsken.

Stockholm den 19 december 1900.

K. Lindeberg.

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Uppgift

å den spannmål och potatis, som under tillverkningsåren 1880—81—1900
—Öl inmäskats vid de brännerier, der ej tillverkas pressjäst (från och med
året 1888—89 äro äfven melassbrännerierna frånräknade), samt bränvinstillverkningen
vid samma brännerier.

Tillverk-

ningsår.

Medelpris kr.
för

t dt. ! 1 hl.
majs. j potatis.

Majs dt.

Annan

spanmål

dt.

Summa

spanmål

dt.

Potatis

hl.

Bränvinstillverk-ning millioner

1. n. st.

Rikets potatis-skörd hl.

- • Ut

1880—81

12.20

1.79

71.600134.900

206.500

2.327.000

43.4

19.950.000

1881—82

14.40

1.76

19.300

142.400

161.700

2.091.000

33.3

17.870.000

1882—83

>14

2.30

17.100

268.500

285.600

1.238.000

29.7

13.760.000

1883—84

r

2.40

54.500

143.100

197.600

1.444.000

29.0

15.960.000

1884—85

(in co

2.io

145.500

162.600

308.100

1.430.000

36.6

16.460.000

1885—86

/iU- 0 U

1.75

96.300

147.500

243.800

1.710.000

35.4

17.490.000i

1886—87

10.2 5

1.67

78.800

101.000

179.800

1.500.000

33.1

18.350.000

1887-88

9.95

1.19

8.300

72.000

90.300

1.630.000

28.7

21.380.000

1888—89

12.60

2.15

65.300

90.800

156.100

1 050.000

22.2

14.830.000

1889—90

12.30

1.40

15.800

70.300

86.100

1.590.000

26.2

22.840.000

1890—91

13.60

2.5 0

114.800

103.800

218.600

1.020.000

26.0

12.470.000

1891—92

14.50

2.50

99.100

75.000

174.100

1.210.000

25.9

16.250.000

1892—93

11.55

1.80

43.000

71.800

114.800

1.260.000

24.6

18.260.000

1893—94

11.05

1.60

32.900

83.000

115.900

1.620.000

29.3

20.540.000

1894—95

12.15

2.io

78.100

148.300

226.400

1.020.000

27.1

16.440.000

1895—96

12.—

1.70

13.500

79.600

93.100

1.460.000

25.9

18.320.000

1896—97

11.-

1.65

23.800

76.800

100.600

1.620.000

29.0

20.650.000

1897—98

11.20

1.80

93.400

77.700

171.100

1.330.000

29.6

18.520.000

1898—99

12.30

2.55

287.300

105.000

392.300

826.000

38.1

13.280.000

1899—1900

12.65

2.35

294.500

90.400

384.900

692.000

36.0

12.096.662

1900—01

12.85

2.20

76.564

103.378

179.942

1.758.377

37.5

24.644.000

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

15

Reservationer:

af herr Fredholm; samt

af herrar Brodin, J. Bromée, Meyer, G. Jansson, Lundström,
0. A. Ericsson och Wittsell, hvilka anfört:

Införseln af majs, priset å denna vara samt de under olika tider
gällande tullsatserna inhemtas af efterföljande tabell. De i densamma
angifna prisen, i hvilka tullafgiften icke ingår, äro i likhet med uppgifterna
om införseln hemtade ur de utaf kommerskollegium utgifna
statistiska tabeller.

D

16

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Ä r

M a j s.

Införselöfverskott.

Pris för

Tullsats för

Qvantitet.

Värde.

100 kg.

100 kg.

I

Ton.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

160

17,462

10: 91

fri

4,274

466,602

10: 90

fri

3,672

601,302

10: 60

fri

7,038

852,933

12: o i

fri

4,896

486,320

9: 93

fri

42,706

4,465,200

10: 45

fri

1,871

233,845

12: 49

1: 5 0

1,515

186,663

12: 32

/ v1i—!6/e 1: 50,\
t derefter fri /

5,809

755,207

13: —

fri

11,472

1,491,301

43::—.,

fri

28,020

2,942,118

10: 50

fri

11,215

1,065,439

9: 50

fri

4,565

456,452

10: —

/ Vi—15/7 fri, \
l derefter 2: — /

172

19,826

11: 50

/ Öl—13/2 2: -t, \
i derefter 2: 6 0 /

9,336

863,587

9: 25

2: 50

16,428

1,724,922

10: 50

2: 50

7,847

1,020,151

13: —

2: 50

18,359

1,927,660

10: 5 0

/ Vi-*% 2: 50, \

i derefter 1: 2 5 f

9,684

934,530

9: 65

1: 25

10,728

938,728

8: 75

1: 25

4,945

395,570

8: —

f ''/i-6/i 1:25, )
7/i-3/4 3: 15,
i derefter 3: 7 o 1

5,240

366,821

7:-

3: 70

7,921

594,044

7: 50

3: 7 0

27,142

2,239,209

8: 25

3: 70

38,601

3,184,623

8: 25

3: 7 0

15,974

1,517,570

Uppgifter

9: 50

3: 7 0 ;

15,129

saknas

3: 7 0

1875

1876

1877

1878 .

1879 .

1880
1881 .
1882 .
1883 .
1884.

1885 .

1886 .

1887 .

1888 .

1889 .

1890 .

1891

1892

1893

1894

1895 ,

1896 .

1897 .

1898 .

1899 .

1900 .

1901

Af ofvanstående tabell inhemtas, att oaktadt den majs åsätta tullen
införseln af denna vara är ganska afsevärd och stundom betydligt öfver -

Bevillningsutskottets Betänkande N;o 8. 17

stigit införseln deraf under de tider, då tullfrihet eller en lägre tullsats
än den nu gällande varit bestämd. Ehuruväl en stor del af den införda
majsen användts till bränvinsbränning, torde man dock kunna hafva
fog för antagandet, att majsens egenskap af ett värdefullt foderämne
åstadkommit en mera utsträckt användning deraf äfven i landthushållningen.
Och det lider enligt vår mening intet tvifvel, att icke upphäfvande
af tullen å majs skulle medföra, att majs i än större utsträckning
komme att användas såsom foderämne och att derigenom
afsevärda fördelar skulle beredas det svenska jordbruket. För att med
framgång kunna upptaga täflan med andra länder i fråga om de mera
lönande grenarne af landthushållningen, nemligen produktionen af smör,
kött och fläsk, är det nödvändigt att hafva tillgång till ett godt foderämne
för billigt pris; och, såsom nämnts, utgör majs otvifvelaktigt ett
sådant foderämne. Särskild! vill det synas, som skulle tullfrihet å majs
kunna åstadkomma en inhemsk produktion af fläsk, till beskaffenheten
likartad! med det amerikanska, af hvilket, som bekant, betydliga qvantiteter
införas, i synnerhet till de norra delarna af landet, för livilka dylikt
fläsk utgör en nödvändighetsvara.

Frågan om upphäfvande af tullen å majs synes oss derför synnerligen
vigtig och värd att taga i omsorgsfullt öfvervägande. Såsom
ofvan nämnts, har också denna fråga vid fyrfaldiga tillfällen varit understäld
Riksdagens pröfning; och att densamma, trots upprepade afslag å
de gjorda framställningarna, alltjemt tränger sig fram, torde enligt
våld förmenande få anses såsom ett säkert bevis på dess stora betydelse
för jordbruket i vårt land. Såsom skäl för bibehållandet af den
gällande tullsatsen å denna vara har bland annat anförts, att, derest
priset å majs genom tullens borttagande blefve sänkt, denna vara skulle
komma att användas vid tillverkning af bränvin i så stor omfattning, att
det hufvudsakligaste inhemska materialet för sådan tillverkning, potatis,
skulle komma att utestängas från användning för detta ändamål och
priset å potatis till följd deraf nedgå, hvarigenom förlust skulle tillskyndas
jordbrukare i de trakter af vårt land, hvilka på grund af jordmånens
beskaffenhet vore så godt som uteslutande hänvisade till potatisodling.
Härtill komme äfven, att genom ett utsträckt användande af majs för
brän vinstill verkning denna handtering, som för närvarande hufvudsakligen
. utgjorde en binäring till jordbruket, skulle mer och mer öfvergå
till en storindustri, hvilket förhållande jemväl ansåges vara till skada
för jordbruket. Till förekommande af de olägenheter, som sålunda skulle
vara att förvänta, har vid upprepade tillfällen föreslagits antingen att
Bih. till Biksd. Prof. 1902. 5 Sand. 1 Afd. 7 Höft. 3

18

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

helt och hållet förbjuda tillverkning af bränvin utaf majs och andra
utländska råämnen eller ock att belägga bränvin, tillverkadt af dessa
ämnen, med en högre tillverkningsskatt än den eljest stadgade; men
mot dessa förslag har återigen invändts, mot det första, att det borde
stå hvar och en fritt att vid utöfvandet af sin näring välja de råämnen,
lian för densamma funne förmånligast, och mot det andra, att kontrollen
skulle blifva svår, om ej omöjlig att genomföra. Vidare har såsom skäl
mot majstullens sänkning eller borttagande anförts, att, derest priset å
majs folie, det vore att befara, att majsmjöl korume att mer eller mindre
inblandas i mjöl, afsedt till menniskoföda, något, som skulle kunna menligt
inverka på spanmålsprisen inom landet, samt att, det mötte stora svårigheter
att kontrollera, huruvida en sådan inblandning af majsmjöl i annat
mjöl egt rum.

Såsom af det nu anförda framgår, hafva skäl förebragts både för
den uppfattningen, att borttagande af tullen å majs skulle för vårt jordbruk
medföra stora fördelar, och för en motsatt åskådning. Att afgöra,
hvilka skäl äro de starkaste, är enligt vårt förmenande en mycket
svår och grannlaga uppgift. Det vill dock synas oss, som om tvifvel
icke kunde råda derom, att, i händelse de betänkligheter mot
tullfrihet å majs, som gjorts gällande särskildt med hänsyn till potatisodlingen,
men äfven ur andra synpunkter, kunde genom lämpliga åtgärder
häfvas, afskaffande af tullen å majs skulle vara till fördel för
vårt lands jordbruk. Huruvida möjlighet härtill förefinnes, derom torde
emellertid förvissning kunna vinnas endast genom en ingående och allsidig
utredning af alla de förhållanden, som med denna fråga ega sammanhang.
En sådan omsorgsfull utredning synes oss derför vara högeligen
önskvärd; men för densamma kräfves ett synnerligen omfattande
arbete, hvilket svårligen torde kunna utföras annorledes än genom de
organ, Kong! Maj:t har till sitt förfogande.

På grund af det nu anförda få vi hemställa,

«

att Riksdagen, med bifall till herr Dahns motion,
måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kodgl.
Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke de hinder, som
anses förefinnas mot borttagandet af tullen å majs,
särskildt hvad bränvinstillverkningen beträffar, skulle
kunna undanrödja® genom ändrad lagstiftning, och i
sådant fäll till Riksdagen inkomma med de förslag,
hvartill utredningen kan gifva anledning.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTEYCKEBI-AKTIEBOLAG, 1802.