Bevillningsutskottets Memorial AT:o 35.
7
N:o 35.
Ant. till Eiksd. kansli den 5 maj 1902, kl. 1 e. m.
Memorial, angående verkstäld granskning af tulltaxan.
(l:a A.)
Med begagnande af den enligt 40 § riksdagsordningen bevillningsutskottet
tillkommande befogenhet, har utskottet genomgått och granskat
de tullbevillningen rörande bestämmelser, beträffande Indika någon framställning
icke blifvit från kamrarne till utskottet hänvisad; och har utskottet
dervid funnit sig föranlåtet att till Riksdagen inkomma med de
framställningar, hvarom här nedan vidare förmäles.
l:o.
Rubrikerna n:is 16 och 17 i gällande tulltaxa äro af följande lydelse:
16. Apoteksvaror, alla i taxan ej specificerade, enkla
eller sammansatta, till införsel af apotekare
eller, efter Medicinalstyrelsens, Vetenskapsakademiens
eller vederbörande universitetsfakultets
hörande, af vetenskapsmän till begagnande
för vetenskapliga ändamål, eller
ock, efter Kommerskollegii pröfning, af näringsidkare,
som styrka sig hafva behof af
dylika varor för åstadkommande af sina
tillverkningar ..................................................... fria.
17. Arseniksyrlighet eller hvit arsenik, till införsel af
apotekare,, efter af Medicinalstyrelsen erhållet
tillstånd, och för fabriksbehof, efter
tillstånd af Kommerskollegium ................... .... fri.
Bevillningsutskottets Memorial N:o 35.
Rubriken n:o 105 i tulltaxan lyder sålunda:
105. Eter och s. k. Roff mans droppar (Aeter spirituosus),
till införsel af apoteksföreståndare
eller, efter Kommerskollegii pröfning, af
näringsidkare, som styrker sig hafva behof
af dylika varor för åstadkommande af
sina tillverkningar, kärlens vigt inberäknad 1 kilogram 2: —
Den skilnad, som förefinnes i affattningen af rubrikerna n:is 16 och
17, å ena, samt rubriken n:o 105, å andra sidan, eller att i förstnämnda
båda rubriker förekomma orden »till införsel af apotekare», men i rubriken
n:o 105 orden »till införsel af apoteksföreståndare», synes emellertid
kunna gifva anledning till det missförstånd, att apoteksvaror och arseniksyrlighet
skulle få införas af annan än apoteksföreståndare. Till förekommande
af fen dylik, enligt utskottets förmenande origtig tolkning får utskottet
hemställa,
att Riksdagen måtte besluta, att rubrikerna n:is 16
och 17 i gällande tulltaxa skola erhålla följande förändrade
lydelse:
16. Apoteksvaror, alla i taxan ej specificerade,
enkla eller sammansatta, till införsel af
apoteksföreståndare eller, efter Medicinalstyrelsens,
Vetenskapsakademiens eller
vederbörande universitetsfakultets hörande,
af vetenskapsmän till begagnande
för vetenskapliga ändamål, eller ock,efter
Kommerskollegii pröfning, af näringsidkare,
som styrka sig hafva behof af
dylika varor för åstadkommande af sina
tillverkningar................................................ — fria.
17. Arsenikéyrlighet eller hvit arsenik, till in
försel
af apoteksföreståndare, efter af
Medicinalstyrelsen erhållet tillstånd, och
för fabriksbehof, efter tillstånd af Kommerskollegium
............................................. — fri.
2:o.
I tulltaxerubriken n:o 123 finnes föreskrifvet, att flyttsaker, gamla och
brukade husgeråds- eller andra lösörepersedlar, skola åtnjuta tullfrihet när
Bevillningsutskottets Memorial N:o 35. 9
de, under vissa öfriga vilkor, inkomma för sådana personers räkning, hvilka
inflytta från utlandet eller vistats utomlands en tid af minst ett är. Sistberörda
bestämmelse bär emellertid, enligt livad utskottet erfarit, gifvit
anledning till den tolkning, att stadgandet om tullfrihet skulle ega tilllämplighet
på hvar och en, som vistats mer än ett år utomlands. "Då detsamma
emellertid uppenbarligen bör afse endast personer, hvilka ega hemvist
i Sverige, men mer än ett år vistats utom riket, synes rubriken böra
erhålla eu affattning, som tydligare än den nuvarande angifver stadgandets
verkliga innebörd. Utskottet hemställer fördenskull,
att Riksdagen måtte besluta, att rubriken n:o 123 i
gällande tulltaxa skall erhålla följande förändrade lydelse:
Flyttsaker:
gamla och brukade husgeråds- eller andra lösörepersedlar,
när de inkomma för sådana personers räkning,
hvilka inflytta från utlandet eller för sådana
personers räckning, hvilka, egande hemvist i Sverige,
vistats utomlands en tid af minst ett år, och egaren
på tro och heder skriftligen intygar sådant äfvensom
att han dem sjelf begagnat samt för eget bruk
och icke i handelsafsigt infört, samt vederbörande
tullkammare eller tullinspektion pröfvar dem icke
öfverstiga egarens behof....................................... fria.
Stockholm den 5 maj 1902.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CAVALLT.
Bill. till Riksd. Prot. 1902. 5 Sami. 1 Afd. 30 Höft.
2