Bevillningsutskottets Memorial Nio 33.
1
N:o 33.
Ant. till Riksd. kansli den 5 maj 1902, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af Jcamrarnes skiljaktiga beslut beträffande
viss del af motiveringen till bevillningsutskottets betänkande
n:o 25, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
en inkomstskatt för år 1903.
Vid behandlingen af bevillningsutskottets betänkande n:o 25, i anledning
af Kongl. Maj:ts proposition angående en inkomstskatt för år 1903,
hafva i fråga om motiveringen Riksdagens kamrar, enligt utskottet tillhandakomna
protokollsutdrag, stannat i olika beslut på sätt här nedan
omförmäles.
Utskottet både i första stycket på sid. 19 i betänkandet gjort följande
uttalande:
»Till de af utskottet hittills gjorda erinringar rörande förslagets innehåll
och skattens anordnande kan läggas ännu eu anmärkning, som gäller
förslagets konstitutionella form. Det är naturligt, att en inkomstskatt,
hvilken efter skilda grunder och i olika hög grad beskattar olika inkomstarter,
måste föranleda många och starka meningsstrider. Onskvärdt vore
derför, att sagda grunder äfvensom den dermed sammanhängande progressionsskalan
vunne större fasthet än den för afgörande af bevillningsfrågor
stadgade ordning, enligt utskottets förmenande, torde lemna. Utskottet
anser derför lämpligt, att, såsom vid förslagets behandling i statsrådet af
en statsrådsledamot jemväl framhållits, de mest betydelsefulla grunder,
hvarpå skatten bygges, undandragas de gemensamma voteringarna inom
Riksdagens begge kamrar. Utskottet har alltså velat uttala såsom sin
mening, att förslag angående inkomstskatt, som förelägges eu kommande
Bill. till Riksd. Prof. 1902. 3 Samt. 1 Afä. 30 Höft. (Nös 33—35.) 1
2
Bevillningsutskottets Memorial N:o 33.
Riksdag, måtte afgifvas i sådan form, att de allmänna grunderna derför
fastställas genom lag, under det att Riksdagen förbehålles att inom de i
lagen angifna gränser bestämma skattebelopp och lemna öfriga föreskrifter.»
Beträffande detta stycke har Första Kammaren beslutit, att i stället
för den midt på sidan 19 i det tryckta betänkandet förekommande punkt,
som börjar med orden »Utskottet har alltså velat uttala», godkänna följande:
»Kammaren vill alltså såsom sin mening uttala, att Kongl. Maj:t måtte
förelägga en kommande Riksdag förslag till sådan ändring i regeringsform
och riksdagsordning, att de allmänna grunderna för taxering af inkomst
enligt inkomstskatteförordningen icke måtte kunna ändras i annan ordning
än genom båda kamrarnes samstämmiga beslut, under det att Riksdagen
förbehålles att inom de på sådant sätt angifna gränser enligt de regler,
som gälla för bevillningens reglerande, bestämma skattebelopp och lemna
öfriga föreskrifter.»
Deremot har Andra Kammaren, med bifall till den af herr Fredholm
afgifna, vid betänkandet fogade reservationen, beslutit ogilla nu omhandlade
stycke i utskottets motivering.
Jemlikt § 63 i riksdagsordningen åligger det utskottet att söka sammanjemka
kamrarnes olika meningar rörande utskottets motivering i nu förevarande
del. Med hänsyn till innebörden af kamrarnes skiljaktigaf beslut
i samma del är den möjlighet icke utesluten, att kamrarne i och för affattningen
af den skrifvelse, deri Riksdagen kommer att för Kongl. Maj:t
tillkännagifva sitt beslut i anledning af det af Kongl. Maj:t framlagda
förslag till förordning om inkomstskatt, skola kunna enas om ett uttalande
angående den konstitutionella formen för en dylik förordning.
Ett uttalande i den rigtnihg, Första Kammaren för sin del beslutit,
skiljer sig i så måtto från bevillningsutskottets motivering, att Första
Kammarens uttalande icke innebär något medgifvande af undantag från
den i § 57 regeringsformen gifna bestämmelsen, att svenska folkets urgamla
rätt att sig beskatta utöfvas af Riksdagen allena. I nämnda uttalande
förutsättes nemligen, att ändringar i regeringsform och riksdagsordning
vidtagas allenast i syfte, att lagstiftningen om de allmänna grunderna för
en inkomstskatt göres beroende på Riksdagens, kamrars sammanstämmande
beslut.
Då med ett uttalande i ofvan angifna rigtning sålunda icke afses sådan
ändring i grundlagar^, att Riksdagen derigenom skulle beröfvas sin rätt
att ensam bestämma öfver bevillningen, samt det af Andra Kammaren
■o
i frågan fattade beslut, af diskussionen i ämnet att döma, synes hufvudsakligen
hafva varit rigtadt mot en inskränkning i Riksdagens rätt i
nämnda hänseende, ifrågasätter utskottet, att Andra Kammaren biträder
Bevillningsutskottets Memorial N:o 33.
3
Första Kammarens beslut rörande ifrågavarande del af motiveringen med
en bär nedan föreslagen ändring.
Utskottet, som nemligen funnit, att, vid affattningen af Riksdagens
ofvanberörda skrifvelse till Kongl. Maj:t, af utskottets motivering i förevarande
del torde böra uteslutas, utom den punkt Första Kammaren för
sin del besluta skola utgå, jemväl näst sista punkten i samma stycke,
hemställer alltså,
att Riksdagen, hvardera kammaren med ändring af
sitt förut fattade beslut rörande ifrågavarande de! af
motiveringen till utskottets betänkande n:o 25, må besluta,
att denna del af motiveringen i och för dess intagande
i den skrifvelse, Riksdagen kommer att i ämnet
till Kongl. Maj:; aflåta, skall hafva följande lydelse:
»Till de af Riksdagen hittills gjorda erinringar rörande
förslagets innehåll och skattens anordnande kan
läggas ännu en anmärkning, som gäller förslagets konstitutionella
form. Det är naturligt, att eu inkomstskatt,
hvilken efter skilda grunder och i olika hög grad beskattar
olika inkomstarter, måste föranleda många och
starka meningsstrider. Önskvärd! vore derför, att sagda
grunder äfvensom den dermed sammanhängande progressionsskalan
vunne större fasthet, än den för afgörande
af bevillningsfrågor stadgade ordning lemnar. Riksdagen
vill alltså såsom sin mening uttala, att Kongl. Maj:t
måtte förelägga en kommande Riksdag förslag till sådan
ändring i regeringsformen och riksdagsordningen, att de
allmänna grunderna för taxering af inkomst enligt eu
inkomstskatteförordning icke måtte kunna ändras i annan
ordning än genom båda kamrarnes samstämmiga beslut,
under det att Riksdagen förbehålles att inom de på sådant
sätt angifna gränser enligt de regler, som gälla
för bevillningens reglerande, bestämma skattebelopp och
lemna ökriga föreskrifter.»
Stockholm den 5 maj 1902.
Pa bevillningsutskottets vägnar:
H. CAVALLI.
4
BevillningsulskoUste Memorial N:o 33.
Reservationer:
af herrar Fredholm, Brodin, J. Bromée, Lundström, friherre von Knorling,
0. A. Ericsson, Wittsell och Hedgren, hvilka ansett, att, då Andra Kammaren
beslutit ogilla ifrågavarande del af utskottets motivering, utskottet
bort besluta en anmälan till kamrarne, att enligt utskottets åsigt sammanjemkning
af kamrarnes beslut i denna del icke kunnat ega rum.