Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.
1
N:o 29.
Ank. till Kiksd. kansli den 23 april 1902, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om höjning af tullsatserna
för arbetad tobak.
I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 57, har herr A. Thylander
framstält förslag, att Riksdagen måtte besluta,
1) att tullsatsen å arbetad tobak: cigarrer och cigarretter, nu 4 kronor
per kilogram, höjes till 8 kronor per kilogram;
2) att tullsatsen å arbetad tobak: andra slag, nu 1 krona 20 öre per
kilogram, höjes till 2 kronor 50 öre per kilogram, samt
8) att, för den händelse förhöjning af nämnda tullsatser af Riksdagen
medgifves, Riksdagen derjemte måtte besluta, att den sålunda för arbetad
tobak bestämda tullförhöjning skall såsom tilläggsafgift till nu gällande
tulltaxa jemväl under innevarande år utgöras från den tid, som af Kongl.
Maj:t bestämmes, samt i skrifvelse till Kongl. Maj:t, jemte öfverlemnande
af sitt ifrågavarande beslut, anhålla, det Kongl. Majrt ville, så fort ske
kan, förordna om beslutets trädande i kraft.
Till stöd för detta förslag anför motionären:
»Såsom framgår af de här nedan (uti tab. n:o 1) meddelade uppgifter
rörande rikets införsel af oarbetad och arbetad tobak för hvart och ett af
Bill. till Rilcsd. Prof. 1902. 5 Sand. I Afä. 26 Haft. (N:o 29.)
1
<>
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.
åren 1891-—1900, har importen af råvaran (oarbetad tobak, blad och stjelk)
under ifrågavarande tioårsperiod med hänsyn till qvantiteten visserligen
något ökats (med 8,9 %), men deremot, om afseende endast fästes vid det för
den importerade råvaran beräknade värdet, icke oväsentligt minskats, eller
med cirka 17 %, under det att å andra sidan importen af cigarrer och
cigarretter mera än fördubblats (ökningen utgör 113 %) och importen af
arbetad tobak, andra slag , ökats med cirka SO %. Berörda förhållande
åskådliggöres tydligt af följande tablå — hvilken, liksom de uti tab. 1
meddelade sifferuppgifter, grundar sig på uppgifterna i Sveriges officiella
statistik rörande handeln:
Importen utgjordes af:
Cigarrer och cigarretter:
Arbetad tobak »andra slag»
Oarbetad tobak, blad och
stjelk:
o ar |
1891: |
82,516 |
» |
1900: |
176,010 |
» |
1891: |
21,558 |
» |
1900: |
28,144 |
» |
1891: |
3,415,965 |
» |
1900: |
3,719,016 |
g.) ökning under
» 11 O-årsperioden: 113 %
> I ökning under
> 11 O-årsperioden: 30 %
ökning under
1 O-årsperioden: 8,9 %
hvilka sistnämnda qvantiteter
betingade ett värde år 1891 af 7,173,527 kr.
» 1900 » 5,950,425 »
minskning under
10-årsperioden: 17 %.
Det faktum, hvarom de här anförda siffrorna bära ett otvetydigt
vittnesbörd, är så mycket märkligare, som under de senaste tio åren
tobaksfabrikernas antal ökats (från 94 år 1891 till 101 år 1900), antalet
vid dessa fabriker anstälda arbetare stegrats med ett tusental (3,575 arbetare
år 1891 mot 4,540 arbetare år 1899 och 4,499 arbetare år 1900)
och slutligen värdet å tobaksfabrikernas samtliga fabrikat tillväxt med nära
4 millioner kronor (11,875,000 kronor år 1891 mot 15,714,000 kronor år
1900). Det måste i sanning vara egnadt att förvåna, att en ökning af
tillverkningens qvantitet och värde kan hafva egt rum, samtidigt med att
importen af råvaran, hvad qvantiteten beträffar, endast obetydligt ökats,
och värdet af samma import icke oväsentligt minskats.
Bevillningsutskottets Betänkande iV:o 29. 3,
Tub. n:o 1. Importen af tobak under hvart och ett af åren 1891—1900.
År. |
Oarbetad, blad och |
Arbe |
t a d. |
|||
Cigarrer och cigar-retter. |
Andra |
slag. |
||||
Qvantitet (kilogram). |
Värde (kronor). |
Qvantitet (kilogram). |
Värde (kronor). |
Qvantitet (kilogram). |
Värde (kronor). |
|
1891....................................... |
3,415,965 |
7,173,527 |
82,516 |
825,160 |
21,558 |
64,674 |
1892....................................... |
3,339,709 |
7,013,389 |
77,064 |
770,640 |
22,091 |
66^273 |
1893....................................... |
3,369,046 |
7,074,997 |
77,481 |
774,810 |
21,546 |
64,638 |
1894....................................... |
3,450,630 |
7,246,323 |
88,344 |
883,440 |
24,067 |
72,201 |
1895....................................... |
3,438,912 |
7,221,715 |
92,126 |
921,260 |
25,365 |
76,095 |
1896....................................... |
3,441,388 |
7,226,915 |
116,309 |
1,163,090 |
25,458 |
76,374 |
1897....................................... |
3,717,447 |
6,691,405 |
130,060 |
1,300,600 |
26,309 |
78,927 |
1898....................................... |
3,687,878 |
6,900,605 |
145,253 |
1,452,530 |
27,461 |
82,383 |
1899....................................... |
3,736,272 |
5,978,035 |
166,865 |
1,668,650 |
26,739 |
SO,217 |
1900....................................... |
3,719,016 |
5,950,426 |
176,010 |
1,760,100 |
28,144 |
84,432 |
Förklaringen till detta egendomliga sakförhållande är emelltid lätt
att finna, om man med hvarandra sammanställer importsiffrorna samt de
uti kongl. kommerskollegii berättelse rörande fabriker och handtverk för
olika år förekommande uppgifter angående qvantitet och värde å tobaksfabrikernas
olika slag af tillverkningar. Vid eu blick på dessa sifferuppgifter,
hvilka här uti den här bifogade tab. n:o 2 blifvit sammanstälda
för hvart och ett af åren 1891—1900, faller det genast i ögonen, hurusom
under tioårsperioden tillverkningen af kardustobak endast obetydligt
ökats och tillverkningen af ruff- och presstobak ganska afsevärdt minskats
(med cirka 210,000 kilogram), hvaremot den hufvudsakliga ökningen i
tillverkningen faller på cigarrer och cigarretter (cirka 300,000 kilogram)
samt framför allt på artikeln snus, beträffande hvilken ökningen i tillverkningen
under tioårsperioden uppgått till icke mindre än cirka 1,100,000
kilogram. Jemföras dessa sifferuppgifter med de ofvan angående importen
anförda — nemligen att importen af cigarrer ökats med 113 %, att importen
af oarbetad tobak, blad och stjelk, till qvantiteten ökats med cirka
9 %, men till värdet minskats med icke mindre än 17 % — torde det
framstå med all önskvärd tydlighet, att den svenska tobaksindustrien med
hvarje år, som gått, sett sig nödsakad att öfvergå från framställandet i
större skala af bättre fabrikat, särskildt af dyrare cigarrer och finare rull"och
presstobak, till att i stället allt mera, med anlitande af billigare importerad
tobak samt den tobak — på grund af våra klimatiska förhål
-
4
BevUluiiiymtskvltetn Betänkande N:o 29.
landeri af mindre god beskaffenhet — hvilken produceras å de i vissa
trakter af vårt land ännu förefintliga tobaksplantager, egna sig åt fabrikationen
af enklare cigarrer och s. k. cigarrcigarretter samt framför allt
snus, under det att den svenska marknadens behof af bättre cigarrer,
hvilket förr med framgång tillgodosågs af de inhemska fabrikernas erkändt
goda fabrikat, numera i allt större utsträckning tagits om hand af
utlän dingen.
Tab. n:o 2. Tobaksfabrikerna i riket och deras tillverkningar under hvart
och ett af åren 1891—1900.
År. |
Antal fabriker. |
Antal arbetare. |
Värde Kronor. |
T i |
1 1 v e r |
klingar. |
|||||
Cigarrer och |
Kardustobak. |
Ridt och press-tobak. |
Snus. |
||||||||
Qvantitet Kilogram. |
Värde Kronor. |
Qvantitet Kilogram. |
Värde Kronor. |
Qvantitet Kilogram. |
Värde Kronor. |
Qvantitet Kilogram. |
Värde Kronor. |
||||
1891 |
94 |
3,575 |
11,876,122 |
450,596 |
3,962,999 |
372,894 |
564,612 |
1,062,650 |
2,594,111 |
3,784,500 |
4,763,400 |
1892 |
89 |
3,268 |
11,670,657 |
478,970 |
3,840,992 |
342,180 |
536,101 |
1,182,935 |
2,669,594 |
3,834,211 |
4,723,970 |
1893 |
93 |
3,599 |
11,874,109 |
518,808 |
4,139,318 |
316,577 |
536,070 |
1,133,108 |
2,643,306 |
3,800,371 |
4,655,415 |
1893 |
89 |
3,600 |
11,955,228 |
498,979 |
4,014,407 |
436,461 |
717,907 |
1,112,365 |
2,350,347 |
4,101,203 |
4,872,667 |
1895 |
88 |
3,742 |
12,593,988 |
558,269 |
4,729,692 |
430,323 |
695,244 |
904,502 |
2,137,932 |
4,145,393 |
5,031,120 |
1896 |
94 |
4,077 |
13,435,595 |
560,681 |
5,035,475 |
396,124 |
770,032 |
895,876 |
2,175,874 |
4,349,031 |
5,454,214 |
1897 |
93 |
4,380 |
14,820,138 |
676,295 |
6,177,819 |
419,121 |
709,393 |
894,579 |
2,341,959 |
4,423,650 |
5,590,967 |
1898 |
97 |
4,548 |
15,471,099 |
732,120 |
6,635,570 |
420,462 |
887,863 |
901,843 |
2,172,355 |
4,549,470 |
5,775,311 |
1899 |
97 |
4,540 |
15,785,194 |
754,805 |
6,742,125 |
408,849 |
866,236 |
867,936 |
2,159,731 |
4,714,419 |
6,017,102 |
1900 |
101 |
4,499 |
16,714,358 |
746,277 |
6,601,306 |
384,635 |
810,807 |
850,243 |
2,147,149 |
4,886,894 |
6,155,096 |
Att denna utveckling, hvilken blifvit eu följd närmast af våra nu
gällande tullsatser å cigarrer och cigarretter, men i öfrigt äfven afen del
andra samverkande omständigheter, måste hafva varit egnad att framkalla
allvarliga farhågor hos utöfvarne af vår svenska tobaksindustri, är gifvet,
liksom ock att arbetarne inom samma industri funnit, att utan en ändring
uti de nu rådande förhållandena, hvilken endast kan åstadkommas genom
asättandet af en afsevärdt förhöjd tullsats å cigarrer och cigarretter, de
svenska tobaksfabrikerna alltmera måste inskränka sin fabrikation af bättre
cigarrer, hvilket åter måste hafva till påföljd, att bättre aflönadt arbete
för skickliga cigarrmakare icke framdeles kan vara att i nämnvärd män''
påräkna vid våra svenska cigarrfabriker.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.
5
Att konkurrensen från utlandet — särskild t från Tyskland hvad beträffar
bättre cigarrer — derest ett effektivare tullskydd icke med det
snaraste erbålles, måste blifva våra svenska cigarrfabrikanter öfverlägsen,
torde ock vara lätt att påvisa.
De arbetslöner, som betalas inom tobaksindustrien i vårt land, äro
vida högre, ja, oftast nära dubbelt så höga som de, bvilka betalas i främmande
med vårt land i denna bransch konkurrerande länder, särskildt i
Tyskland. Detta är ingen tillfällighet, lika litet som det får antagas bero
derpå, att våra tobaksarbetare skulle åtnjuta oskäligt höga löner, utan är
anledningen i främsta rummet att söka deruti, att den tyska och den
svenska cigarrindustrien äro i grund och botten af alldeles olika natur.
Den tyska cigarrindustrien består visserligen till en del af ett antal oftast
ofantligt stora etablissement — äfven sådana, som äro förlagda till frihamnsområde
och hvilka sålunda komma i åtnjutande af alla dermed förenade
lindringar och förmåner — och dessa hafva sedan uti den för våra svenska
förhållanden nästan otänkbara omfattning, hvari deras fabrikation och
afsättning bedrifvas, en fördel, som icke våra mindre eller medelstora fabriker
kunna tillkämpa sig. Men i allmänhet bedrifves cigarrfabrikationen
i Tyskland i den största utsträckning ‘såsom hem- och landtindustri, till
följd hvaraf omkostnaderna för fabrikationen, arbetslöner och dylikt kunna
utgå med ett minimum, som för oss i Sverige är hardt när otänkbart.
Tobaksfabrikerna i Sverige åter — med undantag af en i utdöende stadd
hemindustri i några socknar på den skånska landsbygden — bedrifvas så
godt som uteslutande inom större samhällen, uti hvilka arbetarnes utgifter
för bostad, föda och öfriga lifsförnödenheter ställa sig vida dyrare än i
små stadssamhällen och på landet. De beklagliga förhållanden, som råda
på de flesta ställen, hvarest tillverkningen af cigarrer i vårt land bedrifves
såsom hemindustri, torde väl helt och hållet få anses utesluta hvarje tanke
på att den svenska tobaksindustrien i detta afseende skulle ordnas efter
tyskt mönster. (Rörande denna hemindustri se dr Elmqvists »Undersökning
af tobaksindustrien i Sverige».)
Det lärer jemväl näppeligen kunna förnekas, att arbetarne på många
platser utomlands så till vida besitta större yrkesskicklighet, att de förmå
utföra en större arbetsqvanlitet, än en svensk arbetare på samma tid kan
prestera.
Hvad sålunda anförts är egnadt att utgöra en förklaring till det
faktum, att i Sverige måste betalas högre löner till cigarrarbetarne än exempelvis
i Tyskland.
Vidare torde böra erinras derom, att den tyska tullagstiftningen särskildt
gynnar exporten af färdigt tobaksfabrikat genom bestämmelsen om
ti
Bevillni mjuuWkotlets Betänka lida N:o 29.
eu tullrestitution; vid export af cigarrer, framstälda af icke tysk tobak,
uppgår denna restitution till 94 mark per 100 kilogram, då deremot tullen
vid råvarans import endast utgör 84 mark per 100 kilogram. Härigenom
blir det möjligt för de tyska cigarrfabrikanterna att vid export till Sverige
sälja sina produkter billigare, än eljest läte sig göra.
Att märka är äfven, att till följd af nyss anmärkta förhållande det
färdiga fabrikatet endast drabbas af en tull, motsvarande två tredjedelar af
den vigtmängd tobak, som den svenska cigarrfabrikanten måste förtulla
för att framställa motsvarande qvantitet cigarrer, d. v. s. den svenska
fabrikanten måste förtulla 30 % mer råvara än den, som kan användas
för tillverkningen af cigarrer. Förlusten utgör tobaksstjelk och dylikt,
som icke kan användas vid tillverkningen af cigarrer och hvars värde är
obetydligt i jemförelse med värdet å tobaksbladen. Härtill kommer derjemte,
att en icke obetydlig del af den vigt, tobaksbladen ega vid importen
och förtullningen, går förlorad vid den förberedande torkningsprocessen,
till följd hvaraf den för den svenska cigarrfabrikationen importerade
råvaran ni sjelfva verket drabbas af eu högre tull än den i tulltaxan
åsätta. A andra sidan kan erinras derom, att de till Sverige importerade
färdiga cigarrerna i allmänhet äro förpackade på ett sådant
sätt, att det vanligen förekommande taraafdraget blir större, än det borde
vara, till följd hvaraf den tull afgift, som drabbar importerade cigarrer, i
verkligheten icke obetydligt understiger det genom tulltaxan afsedda beloppet.
Önskligt vore derför, att det nu stipulerade taraafdraget, 3373
%, måtte nedsättas till 25 %, såsom bättre motsvarande de faktiska förhållandena.
Dessa jemte öfriga cigarrfabrikanterna i utlandet tillkommande förmåner
— sålunda hafva de svenska fabrikanterna att erlägga importtull
för etiketter, cederträlådor och dylikt, under det att de etiketterade lådorna,
hvari det utländska fabrikatet till Sverige inkommer, i sin egenskap af
emballage äro tullfria — göra det möjligt för de tyska fabrikanterna att
vid inträffande öfverproduktion, hvilken nu synes vara på väg att blifva
permanent, och då, såsom nu är fallet, andra länder för afsättningen af
denna öfverproduktion synas blifva stängda, öfversvämma Skandinavien
med sitt öfverskott i fabrikationen, utan att de hos oss gällande tullsatser
derför utgöra något hinder. Ty den nu gällande tullsatsen å cigarrer och
cigarretter — 4 kronor per kilogram — skyddar, såsom ofvan blifvit visadt,
endast det billigare fabrikatet, och detta har på senare tider börjat
att allt mer och mer ersättas af s. k. cigarrcigaretter och papperscigarretter,
hvilka båda slag på grund af sin ringa vigt utan hinder af tullen
kunna i landet införas. Hvarje rökare torde nog äfven hafva sig bekant,
7
Bmllningmtskottets Betänkande N:o 29.
att landet under de senare åren börjat öfversvämmas af de billiga amerikanska
cigarretterna, och att denna import, derest tullen icke höjes, med
hvarje år kommer att tilltaga, är en allmän öfvertygelse bland våra tillverkare
af cigarretter, hvilka häri se en öfverhängande fara för sin industri.
Den nu gällande tullsatsen å cigarrer och cigarretter har sålunda allenast
visa sig ega den betydelse, att densamma hindrar införseln till Sverige
af billigare eigarrer, hvaremot den icke förmår att till någon del utestänga,
ja, icke ens försvåra importen af cigarretter och dyrare cigarrer. Endast
beträffande de billigare cigarrerna är derför den svenska industrien befriad
från utländsk konkurrens. Detta har dock ingalunda för dessa billiga
fabrikat medfört högre priser, än eljest skulle vara fallet. Konkurrensen
emellan de svenska fabrikanterna har nemligen hållit priset å billiga
fabrikat så lågt, att deras framställande, med de aflöningar, som vid
fabrikationen måste betalas, knappast lemnar någon vinst. Det återstår
under sådana förhållanden för fabrikanterna — derest de icke skola se sig
nödsakade att afskeda sina skickligaste arbetare, hvilka kunna hafva anspråk
på högre aflöning — att söka skaffa sig möjlighet att framställa de
dyrare fabrikaten för att derigenom bereda sig någon vinst af sin rörelse.
Detta har emellertid för hvarje år visat sig allt svårare på grund af konkurrensen
med det utländska fabrikatet, som i sin kamp med den inhemska
varan jemväl har eu god bundsförvandt i svenskarnes kända svaghet för
allt utländskt,
Resultatet blir alltså, att konkurrensen mellan de svenska fabrikanterna
i förening med ogynsamma produktionsvilkor väsentligen reducerar
vinsten af framställandet af sådant fabrikat, som genom nu gällande tulllagstiftning
kan anses skyddadt mot utländsk konkurrens, under det öfrigt,
dyrare fabrikat, som rätteligen borde lemna den svenska fabrikanten någon
vinst, icke kan på grund af konkurrensen från utlandet vinna den afsättning
inom landet, som den totala konsumtionen af cigarrer i Sverige kunde
medgifva.
Behofvet af en höjd tull å arbetad tobak synes alltså vara till full
evidens styrkt. Det torde icke heller kunna bestridas, att det jemväl bör
vara ett vigtigt intresse, att, genom en dylik åtgärd från Riksdagens sida,
möjligheten af en tryggad fortvaro och fortsatt utveckling beredes åt den
svenska tobaksindustrien, hvilken sysselsätter ett betydande antal nu uti
sin existens hotade arbetare och som med hänsyn till tillverkningsvärdet
(cirka lb1/-, millioner kronor årligen) är att räkna bland landets
större och förnämligare industrigrenar. Då härtill kommer, att en förhöjning
af tullsatsen, enligt hvad ofvan blifvit visadt, endast är egnad att
höja priset å dyrare cigarrer — sådana, som i handeln betinga ett för
-
8
Bevillningsutskottets Betänkande 1V:o 29.
säljningspris af 12 a 15 öre och deröfver -— för hvilkas förbrukare en
förhöjning af ett par kronor per 100 cigarrer icke torde blifva vidare
känbar; då tullen å cigarrer och cigarretter således i främsta rummet,
jemte det att densamma skänker ett mer än väl behöfligt skydd åt en
vigtig industrigren, kommer att verka såsom en lyxtull, af hvilken den
fattigare konsumenten af tobak icke får någon som helst känning, och då
slutligen — enär ju allt fortfarande en betydande import af dyrare cigarrer
(äkta Havannacigarrer och dylikt) torde vara att påräkna, beträffande
hvilka en väsentlig tullförhöjning endast föga inverkar på priset — genom
en dylik tullförhöjning statskassan bör tillföras en icke så alldeles obetydlig
förstärkning, hvilken synpunkt icke torde vara utan sin stora betydelse
uti dessa tider af för hvarje år ökade statsutgifter och en samtidigt
inträdande minskning uti tullinkomsterna, synes mig en förhöjning
af tullsatserna å arbetad tobak val vara förtjent att tagas under allvarlig
ompröfning.
Såsom lämpliga tullsatser — för att det åstundade skyddet må blifva
fullt effektivt — anser jag mig böra föreslå:
för cigarrer och cigarretter: 8 kronor per kilogram (nu 4 kronor),
för arbetad tobak, andra slag: 2 kronor 50 öre per kilogram (nu 1
krona 20 öre).
Genom en dylik förhöjning — samtidigt med att tullen å oarbetad
tobak bibehålies vid sitt nuvarande belopp — 1 krona per kilogram —
skulle tullsatserna å olika slag af tobak bringas i nära öfverensstämmelse
med proportionen dem emellan på 1850-talet, hvilken proportion ovilkorligen
måste anses vara för våra svenska förhållanden mer lämplig än de
för närvarande gällande tullsatser å tobak, med hvilkas fastställande en
sträfvan synes hafva gjort sig gällande att lämpa denna proportion efter
de tullsatser, som i en del främmande länder voro gällande.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.
9
Tal. n:o 3. Tullsats å olika slag’ af tobak åren 1830 —1900 *).
År 1840. |
År 1850. |
År |
År |
||||||
År 1880. |
1860. |
1870. |
1880. |
1890*. |
Anmärkningar. |
||||
Tullsats i kronor |
per kilogram. |
||||||||
Tobak, oarbetad: |
|||||||||
blad........ |
0,45 |
0,45 |
0,52 |
1 |
1 1890 års tullsatser |
||||
0,5 2 |
0,oi |
0,99 |
1,00 |
å tobak äro fort- |
|||||
stjelk ...... |
0,14 |
0,14 |
0,29 |
1 |
farande gällande. |
||||
arbetad: cigarrer ......... |
2 1,50 |
2 1,50 |
3,98 |
4,23 |
3,og |
3,06 |
4,oo |
2 Per 100 stycken. |
|
karfvad ... |
0,88 k 2,64 |
0,88 k 2,35 |
1,04 k 2,Si |
1,18 |
1,06 |
||||
malen eller |
|||||||||
pressad,.. |
0,88 k 2,04 |
0,88 k 2,04 |
1,18 |
1,29 |
1,18 |
||||
»andra slag»: |
1,18 |
1,20 |
|||||||
spunnen... |
0,74 |
0,59 |
0,7 4 |
0,82 |
0,82 |
||||
stänger och |
|||||||||
karotter... |
1,32 |
1,18 |
1,32 |
1,41 |
1,29 |
År 1850 utgick nemligen tullen å
tobaksblad ............................. med 0: 52 öre pr kg. (nu 1 kr.)
tobaksstjelk............................ » 0: 29 » ■» » (» 1 » )
cigarrer................................... » 3: 98 » kronor » » ( » 4 » )
arbetad tobak, »andra slag» » 0: 74—2: 64 » » » ( » 1: 20 » )
Tullen å tobaksblad har sedan den tiden blifvit fördubblad, och tullen
å stjelk har mer än tredubblats, under det att tullen å cigarrer — hvilken
på 1860-talet till och med var högre än nu eller 4: 23 kronor per kilogram
(mot 52 öre per kilogram för tobaksblad), men sedermera under
1870- och 1880-talen utgick med 3: 06 kronor per kilogram — för närvarande
är i det allra närmaste densamma som på 1850-talet.
Införandet af de nu af mig föreslagna tullsatserna å arbetad tobak
skulle alltså återinföra samma proportion mellan tullsatserna å oarbetad
tobak å ena sidan och arbetad tobak å den andra som den proportion,
hvilken var gällande år 1850, och hvilken, som sagdt, synes vara den för
våra svenska förhållanden mest lämpliga äfven i våra dagar.
Den ökade tullinkomst, som genom de ifrågavarande tullsatsernas
höjande borde tillföras statskassan, torde, att döma efter de senaste årens
importsiffror, kunna anslås till i rundt tal 1/2 million kronor årligen.
För den händelse den af mig föreslagna förhöjningen af ifrågavarande
tullsatser vinner Riksdagens bifall, vore det äfven synnerligen af behofvet
påkalladt, att desamma, så snart sig göra läte, redan under innevarande år
Bill. till Mikael. Prof. 1,902. 5 Sami. 1 Afd. 26 Höft. 2
10
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.
kunde blifva tillämpade, enär det eljest är att befara, att, på grund af den
beslutade tullförhöjningen, importen af cigarrer under den återstående delen
af detta år kommer att uppdrifvas till en sådan höjd, att verkan af tullförhöjningen
till vår tobaksindustris fromma för en afsevärdt lång tid framåt
kommer att helt och hållet tillintetgöras.»
I särskilda, till chefen för finansdepartementet slälda skrifter hafva
dels åtskilliga innehafvare af tobaksfabriker i landet, dels ock »de svenska
tobaksarbetarne» genom »dess förbundsstyrelse» gjort framställningar om vidtagande
af åtgärder för höjning af tullen å arbetad tobak. Sedan generaltullstyrelsen
på grund af remiss den 7 sistlidne mars afgifvit utlåtande
öfver berörda framställningar, har lvongl. Maj:t den 21 i samma månad
till bevillningsutskottet öfverlemnat samtliga ifrågavarande handlingar för
den åtgärd, hvartill utskottet kunde finna desamma föranleda; och har
utskottet ansett sig böra här intaga generaltullstyrelsens berörda underdåniga
utlåtande, hvithet är af följande lydelse:
»I en till statsrådet och chefen för finansdepartementet stäld, af bilagor
åtföljd skrift hafva Gustaf Nordström & C:o och W:m Hellgren & C:o jemte
ett flertal andra innehafvare af tobaksfabriker här i landet fäst uppmärksamheten
å vissa svårigheter, med hvilka den svenska tobaksindustrien
hade att kämpa, i hvithet afseende till en början anförts: att statistiken
öfver importen till riket af oarbetad tobak, å ena, och färdigt fabrikat, å
andra sidan, under de senaste tio åren gåfve vid handen, att importen af
råvaran under denna tid i stort sedt varit densamma, under det att importen
af färdigt fabrikat mer än fördubblats; samt att detta förhållande
vore så mycket märkvärdigare, som under tioårsperioden 1890—1900 en
mängd fabriker inom tobaksindustrien uppstått och den ökade konsumtionen
borde föranledt en väsentligen ökad import af råvara med åtföljande
ökad afsättningsmöjlighet förden svenska tobaksindustrien; hvarefter såsom
hufvudsäkliga grunder till de svårigheter för den svenska tobaksindustrien,
på hvilka statistikens siffror sålunda visade hän, framhållits dels att arbetslönerna
inom ifrågavarande industri vore vida högre här i landet än i de
konkurrerande främmande länderna, särskildt Tyskland, äfvensom att arbetsskickligheten
här vore vida mindre uppdrifven och i följd deraf den under
en och samma tid levererade arbetsprodukten vida mindre, dels att den
tyska lagstiftningen särskildt gynnade export af färdigt tobaksfabrikat
genom tullrestitution, på grund hvaraf det för den konkurrerande tyska
11
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.
cigarrindustrien blefve möjligt att till Sverige sälja sina produkter billigare
än eljest kunde ske, samt dels att bär i landet för närvarande gällande
importtull å tobaksfabrikat vore allt för låg, i tv att densamma allenast
hindrade införseln af de billigare fabrikaten, men icke förmådde utestänga
eller ens försvåra importen af dyrare tobaksvaror, vid hvithet förhållande
de svenska tobaksfabrikanterna, som på grund af inbördes konkurrens i
de billigare fabrikaten och med de aflöningar, Indika nu måste betalas
vid tillverkningen af dessa fabrikat, derå knappast skördade någon vinst,
jemväl, i anseende till den utländska konkurrensen, hade med hvarje år
allt större svårighet att bereda sig någon ersättning genom framställning
af de dyrare fabrikaten; och har på grund af hvad sålunda anförts och
till stöd hvarför i tillämpliga delar de bilagda handlingarne åberopats,
hemstälts om vidtagande af erforderlig åtgärd för höjning vid innevarande
riksdag af tullen å arbetad tobak till ett belopp, som åt den svenska
tobaksindustrien, inom hvilken ett betydligt antal arbetare nu funne sysselsättning,
beredde ökadt skydd mot konkurrensen med utländsk vara och
som förmådde i någon mån hämma den öfverhandtagande importen af
arbetade tobaksvaror.
Genom nådig remiss den 15 sistlidne januari har Eders Kongl. Maj:t
anbefalt generaltullstyrelsen att häröfver afgifva underdånigt utlåtande,
hvarefter genom nådig remiss den 29 i samma månad till styrelsen öfverlemnats
för att tagas i öfvervägande vid afgifvandet af det sålunda infordrade
utlåtandet eu likaledes till statsrådet och chefen för finansdepartementet
stäld petition, deri I. Salomonson jemte fyra andra svenska tobaksarbetare,
utgörande, enligt uppgift, de svenska tokaksarbetarnes förbundsstyrelse,
efter att hafva framhållit, hurusom den svenska tobaksindustrien
i sjelfva verket kämpade med stora svårigheter på grund af den stora
importen af arbetad tobak samt hurusom, på grund häraf och då dessutom
samtidigt stor arbetslöshet i industrien vore rådande, det vore en omöjlighet
för de svenske tobaksarbetarne att få sitt arbete bättre betaldt, hemstält
om enahanda åtgärd som den, enligt hvad ofvan anförts, af tobaksfabrikanterna
påkallade.
Till fullgörande af hvad sålunda blifvit generaltullstyrelsen anbefaldt
får styrelsen, med återställande af remissakterna, i underdånighet anföra
följande.
I begge de förevarande framställningarne begäres visserligen efter ordalydelsen
höjning af tullen å arbetad tobak; men då tobaksfabrikanterna
i sin mera utförliga motivering för berörda yrkande vid ordande om »nu
gällande importtull å tobaksfabrikat» endast omförmäla »400 kronor per
100 kilogram», torde det kunna antagas, att det egentligen varit tullsatsen
12
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.
för cigarrer och cigarretter (4 kronor per kilogram), som afsetts. Tullsatsen
för öfriga tobaksfabrikat eller för hvad tulltaxan sammanfattar under
rubriken tobak, arbetad, andra slag, borde åtminstone, vill det synas generaltullstyrelsen,
så mycket mindre kunnat gifva anledning till klagan
öfver för lågt tullskydd, som införseln af sistberörda fabrikat både i och
för sig och i förhållande till den inhemska tillverkningen måste anses vara
af ringa betydelse samt dessutom samma införsel icke företett någon anmärkningsvärd
stegring under senare tider. Från att under femårsperioden
1891—1895 hafva utgjort i medeltal 22,925 kilogram om året har densamma
stigit till endast 26,822 kilogram i årligt medeltal under åren
1896 —1900; belöpande sig införseln under år 1900 till 28,144 kilogram,
hvilken sistnämnda införselsqvantitet motsvarades af utförsel under samma
år till myckenhet af 21.214 kilogram. Huru föga betydande denna import
af andra tobaksfabrikat än cigarrer och cigarretter i sjelfva verket är, framgår
väl bäst af en jemförelse med motsvarande inhemska tillverkning. I
medeltal räknadt belöpte sig under perioden 1891—1895 årliga tillverkningen
af artiklarne kardustobak, rall- och presstobak samt snus till 5,391,935
kilogram och under nästföljande femårsperiod eller till och med år 1900
till 5,872,626 kilogram; utgörande tillverkningsqvantiteten för sistnämnda
år icke mindre än 6,121,772 kilogram.
Undersöker man vidare, i hvad mån denna ökning i produktionen
hänför sig till de olika fabrikaten, finner man visserligen, att den öfvervägande
delen kommer å artikeln snus. Men äfven kardustobakstillverkningen
företer ett i någon mån ökadt tillverkningsresultat, i ty att detta
stigit från 379,687 kilogram om året, i medeltal räknadt, under perioden
1891—1895 till 405,838 kilogram i årligt medeltal under åren 1896 —1900;
och med afseende härå torde val icke heller förhållandena inom denna gren
af tobaksindustrien egentligen kunna anses jäfva antagandet af det nuvarande
skyddets tillräcklighet.
Hvad åter angår rull- och presstobakstillverkningen, synes denna visserligen
hafva gått något tillbaka, då årliga tillverkningen från att under
perioden 1891—1895 hafva utgjort 1,079,112 kilogram under den följande
femårsperioden sjunkit till 882,095 kilogram, allt i medeltal räknadt, och
år 1900 uppgått till endast 850,243 kilogram; men vid jemförelse med
ofvan anförda siffror, utvisande, att importen af samtliga andra slag af
arbetad tobak än cigarrer och cigarretter från den ena till den andra af
ifrågavarande begge femårsperioder icke ökats med i årligt medeltal fullt
4,000 kilogram, lärer minskningen i tillverkning icke kunna i afsevärd mån
tillskrifvas utländsk konkurrens, utan torde orsaken fast hellre få sökas i
minskad konsumtion eller rättare — då tobakskonsumtionen i sin helhet
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.
13
under tiden ökats — i ändrad smakrigtning bos konsumenterna. Till
äfventyra skulle en närmare undersökning kunna ådagalägga ett i viss
mån likartadt sakförhållande som i Tyskland, der man konstaterat, att en
tilltagande cigarrkonsumtion medfört minskning i konsumtion af andra
tobaksfabrikat.
Hvad den officiella statistiken gifver vid handen lärer sålunda få
anses lemna stöd för den uppfattning, att nu ifrågavarande framställningar
böra betraktas såsom egentligen endast afseende cigarr- och cigarretttullsatsen;
och öfvergår styrelsen fördenskull till att undersöka, huruvida
denna tullsats kan anses hafva med nu gällande tull å råtobak och under
hittillsvarande förhållanden i öfrigt visat sig innefatta för lågt skydd för
den inhemska tobnksindustrien.
Af tobak sfabrikanterna lika val som af tobaksarbetarne har i förevarande
framställningar hänvisats till statistikens vittnesbörd om missförhållanden
inom tobaksindustrien och i sådant afseende åberopats, att under
de senaste tio åren införseln af råtobak »i stort sedt varit densamma- ,
under det att »importen af färdigt fabrikat mer än fördubblats.»
Då emellertid inom landet odlas betydliga qvantiteter tobak, angående
hvilkas storlek noggranna och tillförlitliga uppgifter dock icke lära stå till
buds, samt den möjlighet väl icke är utesluten, att äfven tobakssurrogat
kunna komma till användning inom tobaksindustrien, och i allt fall, åtminstone
för den, som icke eger en ingående kännedom om tobaksindustriens
tekniska detaljer, några tillförlitliga slutsatser svårligen kunna härledas
ur en sammanställning till qvantitet mellan råvara och ett visst slag
(cigarrer och cigarretter) af de fabrikat, som deraf framställas, lärer ur
den åberopade statistiska jemförelsen näppeligen kunna hemtas något synnerligen
kraftigt bevis för de påstådda missförhållandena, i synnerhet soin,
på sätt här nedan skall visas, importen af cigarrer och cigarretter åtminstone
ännu är så många gånger mindre än den inhemska tillverkningen af dessa
artiklar, att äfven en jemförelsevis ansenlig procentisk förhöjning af samma
import icke eger allt för stor betydelse för frågan huruvida den inhemska
tobaksindustrien kan anses lida intrång af utländsk konkurrens.
Då det emellertid lärer få antagas, att arbetsgifvarnes och arbetstagarnes
sammanstämmande uppgifter om tobaksindustriens och närmast
cigarrfabrikationens nuvarande tryckta läge ega sin motsvarighet i verkligheten,
torde, för så vidt som denna försämrade ställning icke har sin grund
i den uti fabrikanternas framställning omförmälda skarpa inbördes konkurrensen
eller andra förhållanden inom landet, utan bör tillskrifvas den
utländska konkurrensen, det, för bedömande af det erforderliga skyddets
storlek, till en början vara lämpligt att tillse, i hvad mån den svenska
14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.
cigarrfabrikationen arbetar under ogynsammare vilkor än samma industri
i utlandet.
I sådant afseende hafva tobaksfabrikanterna hänvisat icke allenast till
olikheter i de egentliga produktionsförhållandena här och i utlandet, utan
derjemte såsom en särskildt gynsam omständighet för den tyska tobaksindustrien
i afseende å export af cigarrer till Sverige, likasom till utlandet
i allmänhet, framhållit, att i Tyskland restitution af råtobakstullen egetrum
vid dylik export. Med fog kan val dock icke påstås, att det åsyftade
inedgifvandet, hvithet återfinnes i § 30 af tyska tobaksskattelagen den 16
juli 1879, medför för den tyske cigarrfabrikanten på den svenska marknaden
någon fördel, som lians svenske konkurrent saknar. För att så
skulle vara förhållandet erfordrades uppenbarligen, att i restitutionen inginge
en exportpremie, i följd af hvilken det tullskydd, som den svenska
tulltaxan afsett att bereda den inhemska cigarrfabrikationen, blefve med
afseende å införseln från Tyskland delvis eluderadt. Intet antyder emellertid,
att så är förhållandet. Restitutionssatsen — utgörande vid den nuvarande
råtobakstullen af 85 mark per 100 kilogram 94 mark per 100
kilogram cigarrer — är nemligen beräknad enligt den utredning angående
rendementet, som lemnades af de sakkunnige i 1878 års stora tobaksskattekomité,
och med beaktande, att densamma icke skulle omfatta godtgörelse
för tullen å den del af affallet vid cigarrfabrikationen, som kunde finna
annan användning (100 kilogram cigarrer = 110 kilogram råtobak). Vid
sådant förhållande kan ur tullagstiftningen i förevarande del näppeligen
härledas någon mindre gynsam ställning i konkurrenshänseende för den
svenske fabrikanten, något, som val, strängt taget, icke heller efter ordalydelsen
ligger i påståendet, att i följd af den tyska tullrestitutionen »det
blir för den konkurrerande tyska cigarrindustrien möjligt att till Sverige
sälja sina produkter billigare än eljest vore fallet».
Hvad åter i öfrigt angår de förhållanden, under hvilka den svenska
cigarrfabrikationen arbetar, jemfördt med cigarrindustrien i de länder, hvilkas
tillverkning af denna artikel konkurrerar med de svenska cigarrerna, lärer
det visserligen icke kunna förnekas, att dessa förhållanden grunda en i
åtskilliga hänseenden mindre gynsam ställning för den svenska industrien.
Sålunda ställer sig otvifvelaktigt arbetslönen här icke oväsentligt högre än
t. ex. i Tyskland, det land, som i sådant afseende särskildt framhållits. Af
två vid tobaksfabrikanternas framställning fogade bilagor utvisar den ena,
att en cigarrfabrikant i Heidelberg betalar för formarbete från 5 till 9
mark och för handarbete från 10 till 21 mark samt för sortering och förpackning
från 0,40 till l,io mark (allt tydligen per mille), och den andra,
att en firma i Stockholm erlägger för formarbete från 7 till 18 kronor,
Bevillningsutskottets Betänkande X:o 29.
15
för handarbete från 13 till 24 kronor Samt för sortering och packning
från 1 till 2,70 kronor, allt per 1,000 stycken räknadt. Huruvida dessa
siffror kunna tillmätas någon mera allmängiltig betydelse, derom kan styrelsen
icke döma. Af de upplysningar i ämnet, styrelsen kunnat förskaffa
sig, vill det dock synas, som om åtminstone de först anförda prisuppgifterna
icke skulle kunna göra anspråk på att allmänt representera arbetslönen
för de tyska cigarrarbetarne. Tyska regeringen beräknade vid utarbetandet
af 1893 års förslag till tobaksskattelag genomsnittsarbetslönen för cigarrer
till 9V2 mark per mille, och, enligt hvad styrelsen inhemtat, vexlar för
närvarande arbetslönen i Bremen mellan 7 och 18 mark för formarbete
samt från 18 till 25 mark för handarbete och anses i medeltal kunna
sättas till ungefär 11 å 12 mark för formarbete, hvartill kommer försortering,
packning, spikning och klistring, allt efter som lådorna rymma 100
eller 50 eller 25 cigarrer, respektive 1,50 eller 2 eller 3 mark per 1,000
cigarrer. I Westphalen åter, der en mängd Bremerfabrikanter lära drifva
sin egentliga tillverkning, beräknas arbetslönen vara i allmänhet 3 å 4
mark lägre än i Bremen.
I sammanhang härmed kan förtjena anmärkas, att i en af danska cigarrocli
tobaksindustriens utöfvare utarbetad framställning till 1895 — 96 års
danska tullkomité arbetslönen vid cigarrfabrikation i Danmark uppgafs utgöra
per tusen cigarrer 8—12 kronor för fonnarbete och 14—20 kronor för
handarbete, till jemförelse hvarmed anfördes, att— enligt en framställningen
bilagd skrift från ordföranden för nederländska cigarr- och tobaksfabrikanternas
förening — i Holland motsvarande lönesatser voro respektive 4,50
—7,50 kronor samt 8,25—10,50 kronor. Af komiténs betänkande inhemtas
emellertid — jemte det uppgifterna i nyssberörda framställning vitsordas
vara i allt väsentligt öfverensstämmande med de faktiska förhållandena —
att, efter det de danska tobaksarbetarne i juni månad 1896 genomdrifvit
löneförhöjning, förestående prisuppgifter borde för att angifva den sedermera
i Danmark gällande arbetslönen ökas med 2 kronor.
Huru, öfver hufvud taget, de svenska arbetslönerna inom cigarrindustrien
ställa sig, derom torde allmänt tillgängliga uppgifter icke föreligga.
I det offentliggjorda resultatet af 1898 års arbetsstatistiska undersökning
angående den svenska tobak sindustrien har af skäl, som derstädes (sid. 127)
närmare angifvits, någon redogörelse i detta ämne icke kunnat inflyta.
Emellertid torde någon ledning för frågans bedömande kunna hemtas af
den på annat ställe i samma arbete meddelade uppgift, att 1896 års strejk
inom tobaksindustrien afslutades på vilkor, bland andra, att svenska cigarrfabrikantföreningen
beslöt en lägsta arbetslön af 12 kronor för 1,000 stycken
handcigarrer och 7,50 kronor för formcigarrer, hvarvid dock två Göteborgs
-
16 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.
fabrikanter förklarade sig icke kunna betala högre minimilön än 7 kronor
för 1,000 stycken formcigarrer.
Af hvad sålunda inhemtats synes ju framgå, att här i landet arbetslönen
inom cigarrindustrien, äfven om den icke öfverstiger hvad de danske
cigarrfabrikanterna måste betala sina arbetare, dock är icke obetydligt
högre än i Tyskland och Holland. Härtill bidrager val i icke ringa män
det af tobaksfabrikanterna påpekade förhållande, att hos oss tobaksindustrien
så godt som uteslutande drifves inom större samhällen, likasom ock
fallet lärer vara i vårt grannland Danmark, under det att deremot såväl
i Tyskland som i Holland ett stort antal cigarrfabrikanter under senare
tider skall hafva flyttat sin fabrikation ut till landsbygden, der billigare
arbetskraft står till buds. Måhända bör i fråga om arbetslönen icke heller
förbises, att i Tyskland cigarrtillverkning drifves inom fängelserna i icke
obetydlig omfattning. Enligt en bilaga till det tobaksskattelagförslag, som
år 1895 förelädes tyska riksdagen, voro under perioden 1891—1893 i
medeltal 3,843 straffångar i de tyska fängelserna sysselsatte med cigarrtillverkning
och tillverkade i genomsnitt 133,507,000 stycken cigarrer årligen.
Till jemförelse må erinras, att enligt kominerskollegii fabriksberättelse
för år 1893 voro sagda år vid Sveriges samtliga tobak sfabriker sysselsatte
tillsammans 3,599 arbetare, och utgjorde antalet inom landet tillverkade
cigarrer, någon obetydlig qvantitet cigarretter inberäknad, 518,808
kilogram, det vill säga, efter den vanliga beräkningen af 200 cigarrer per
kilogram, i rundt tal 103,762,000 stycken.
Äfven i ett annat afseende, än hvad arbetslönen angår, torde den
utländske fabrikanten ofta nog hafva ett icke oväsentligt försteg framför
den svenske, nemligen i den lättare tillgången till råvaran. Särskild! i
och i närheten af de städer i utlandet, som utgöra stapelorter för råtobaken,
eger den förre förmånen att kunna ständigt följa prisens vexlingar
och den större eller mindre tillgången på för honom lämplig råvara samt
att derefter afpassa sina inköp, hvartill kommer, att han icke behöfver
hålla så stora förråd på lägel’.
Härtill lärer jemväl kunna läggas, såsom en ytterligare förmån för
den utländske fabrikanten, lättare tillgång på lådor och tillbehör, hvaraf
han icke behöfver hålla ett skrymmande lager på hand.
Med vederbörligt beaktande af de, efter hvad sålunda anförts, i åtskilliga
afseenden mindre gynsainma vilkor, under hvilka cigarrfabrikationen
här i landet drifves, lärer man icke kunna underkänna befogenheten
af denna näringsgrens anspråk på ett kraftigt skydd gent emot den
utländska konkurrensen, och detta så mycket mindre, då hänsyn tages till
tobaksindustriens betydande insats i landets näringslif. Men å andra sidan
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.
17
måste tobakstullarnes fiskaliska betydelse göra det synnerligen angeläget
att icke, till förfång för statskassan, detta skydd sättes högre än nödigt
är. Det gäller derför att undersöka, huruvida icke ofvanberörda för den
svenska cigarrindustrien mindre gynsamma produktionsvilkor kunna anses
vederbörligen beaktade i vår tullagstiftning, och torde, till jemförelse, dervid
jemväl böra tillses, hvilket skydd ifrågavarande industri åtnjuter i de
af våra närmaste grannländer, från hvilka en jemförelsevis större cigarrimport
eger rum.
I Danmark, med en råtobakstull af 29 öre, utgör tullen för cigarrer
1 krona 67 öre och för cigarretter 42 öre, allt per kilogram och med inberäknande
af den s. k. krigsskatten. I Tyskland åter, der råtobakstullen utgör
85 mark, är tullsatsen för cigarrer och cigarretter bestämd till 270
mark, allt per 100 kilogram räknadt, Vid bestämmande af sistnämnda
tullsats har man utgått från den af 1878 års förenämnda komité verkstälda
utredning, enligt hvilken 10 kilogram råtobak beräknades åtgå till
framställande af 7 kilogram cigarrer, då affallet icke tillädes något ur
beskattningssynpunkt afsevärdt värde, hvarjemte antogs, att fabrikanterna
hade råmaterial och deraf framstäldt fabrikat på lager under i medeltal
ett år, samt att deraf föranledd utgift lämpligen kunde kompenseras medelst
ökning med 6 % af den å råvaran belöpande tullafgift. Med tillämpning
af dessa beräkningsgrunder för rendement och lagringskostnad utgör
det rena skyddet i den tyska cigarrtullen, per 100 kilogram räknadt: 270
mark — 10/7 X 85 mark X 1,06 = 141 mark 29 pf.; och gifver efter enahanda
beräkningsgrunder den danska cigarrtullen ett rent skydd, per kilogram, af:
1,67 kronor — 10/- X 0,29 kronor X 1,06 = 1 krona 23 öre.
Tillämpas nu samma beräkningssätt på de svenska tullsatserna, 1 krona
för råtobalc och 4 kronor för cigarrer, per kilogram räknadt, skulle skyddet
för vår cigarrfabrikation utgöra per kilogram:
4 kronor —10/7 X 1 krona X 1,06 = 2 kronor 49 öre.
Erinras bör dock, att hos oss en från ofvanstående något afvikande
rendementsberäkning äfven under senare tider lagts till grund för cigarrtullen.
De tullkomitéer, som 1865 och 1882 afgåfvo betänkanden med
förslag till tulltaxa, utgingo begge från den förutsättning, att vid råtobakens
förarbetande till cigarrer omkring 45 % af råvaran afginge; och det
sålunda antagna förhållandet mellan råvaran och fabrikatet åberopas ännu
af 1885 års Riksdags bevillningsutskott i dess afstyrkande utlåtande angående
väckt motion om cigarrtullens höjning från 3 till 5 kronor per
kilogram. 1888 års Riksdags bevillningsutskott, i enlighet med hvars hemställan
den ännu gällande, i motion af herr Reuterswärd föreslagna tullsatsen
bestämdes, hänvisar såsom grund derför till den utredning i frågan,
Bih. till Rikad. Prof. 1902. 5 Samt. 1 Afd. 26 Haft. 3
18
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.
som förebragts i en af herr A. E. Petersson i Hamra väckt motion; och
i denna åter meddelas, att enligt från yrkesidkare inhemtade upplysningar
uppstode under cigarrfabrikationen genom varans torkning, rensning m. m.
en förlust af från 20 till 30 procent. Med afseende härå torde man väl
vara berättigad antaga, att vid bestämmandet af gällande tullsats för cigarrer
lika högt rendement beräknats som i Tyskland. Men äfven om så
icke varit förhållandet, utan den äldre rendementsberäkningen fortfarande
ansetts tillämplig, skulle dock skyddet för cigarrfabrikationen icke ställa
sig lägre än 2 kronor 7 öre per kilogram; och ifrågasättas kan väl, om
icke detta må anses tillräckligt för utlemnande af de mindre gynsamma
produktionsvillkoren här i landet. I Norge, der vid den nästlidet år vidtagna
höjning af tullsatserna från 1 krona 75 öre till 2 kronor 25 öre för råtobak
och från 5 till 6 kronor för cigarrer och cigarretter, allt per kilogram
räknadt, relationen mellan tullen för råvaran och för fabrikatet blef
något gynsammare för fabrikanterna än förut, utgör skyddet, beräknadt
efter ofvan först tillämpade rendementsberäkning, 2 kronor 59 öre och
efter ett rendement af 55 % endast 1 krona 66 öre.
En närmare undersökning af huru det nuvarande skyddet för den
svenska cigarrindustrien verkat torde väl icke heller gifva stöd för ett
fullt så ogynsamt omdöme om sagda industris närvarande läge — för så
vidt detta kan anses bero på konkurrensen med utlandet — som den
ökade importen af cigarrer och cigarretter, ensam för sig betraktad, kunde
synas antyda. Visserligen har,, enligt hvad den officiella statistiken utvisar,
införseln af cigarrer och cigarretter ökats så, att densamma, från att
under åren 1891—1895 hafva omfattat i medeltal 83,506 kilogram om
året, under perioden 1896—1900 uppgick till i årligt medeltal 146,899
kilogram och år 1900 belöpte sig till icke mindre än 176,010 kilogram.
Men då förbrukningen inom landet af en vara tillgodoses medelst den inhemska
produktionen i så öfvervägande grad, som fallet är med afseende
å nu ifrågavarande artiklar, torde det, för att kunna bedömas, hvilken betydelse
ur produktionssynpunkt bör tillmätas berörda importsiffror, vara
nödigt att jemföra desamma med uppgifterna om konsumtionen i sin helhet;
och vid en sådan jemförelse framställa sig följande resultat:
I årligt medeltal utgjorde:
åren 1891-1895
åren 1896—1900
tillverkningen af cigarrer och cigarretter........ 501,124 kg. 693,963 kg.
införseln af d:o d:o ....... 83,506 » 146,899 »
Summa 584,630 kg. 840,862 kg.,
hvilka qvantiteter, då någon nämnvärd export af cigarrer och cigarretter
icke eger rum, alltså få anses motsvara årliga medelförbrukningen inom
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.
19
landet åt'' ifrågavarande artiklar; och utvisa dessa siffror, bland annat, att,
medan under den förra perioden ungefär 14 procent af de cigarrer och
cigarretter, som inom landet konsumerades, utgjordes af från utlandet
importerade, hade förhållandet under den senare perioden ändrats så, att
något mera än 17 procent utgjordes af importerade. Undersöker man,
huru förhållandet ställer sig för år 1900 — då tillverkningen omfattade
746,271 kilogram mot förenämnda införsel af 176,010 kilogram — finner
man, att införseln representerade ungefär 19 procent af hela konsumtionen.
Häraf torde väl framgå, att, om än importen af cigarrer och cigarretter
i och för sig betraktad företer en ansenlig ökning under sista årtiondet,
denna ökade import dock, sedd i förhållande till hela konsumtionen inom
landet, egen en helt annan och vida ringare betydelse. Tager man derjemte
i betraktande, att en följd af för landet ekonomiskt gynsamma år
kan antagas hafva framkallat en måhända öfvergående ökning i förbrukningen
af de finare och dyrbarare slagen af cigarrer och cigarretter, förringas
naturligtvis ytterligare i någon mån den ökade importens betydelse
såsom bevis derför, att den svenska tobaksindustrien lider oskäligt intrång
af utländsk konkurrens. Under sådana omständigheter lärer man icke
kunna annat än åtminstone ställa sig tveksam, huruvida det skydd, cigarrfabrikationen
sedan år 1888 åtnjutit, ännu kan hafva befunnits så otillräckligt,
att en förhöjning deri må anses påkallad i trots af de betänkligheter,
som från statsfinansiel synpunkt ställa sig emot en sådan åtgärd.
Till dessa betänkligheter hör naturligtvis äfven faran för en tilltagande
smuggling och deraf föranledd minskning i statsinkomst; men
under nuvarande förhållanden måste dock den fiskaliska synpunkten för
frågans bedömande blifva vida mera omfattande. Tobaken anses ju allestädes
såsom en för den indirekta beskattningen företrädesvis lämpad
artikel, och de flesta stater hemta från dess beskattande i en eller annan
form en ansenlig del af de för statsutgifterna erforderliga inkomster. Så
uppgick i medeltal under åren 1891 —1895 tobak sbeskattningen, per individ
af hela befolkningen räknadt, till: i Norge 1,59 kronor, i Tyskland 0,99
kronor, i Belgien 1,54 kronor, i Storbritannien och Irland 4,74 kronor samt
i Nordamerikas Förenta stater 2,36 kronor, under det att densamma i
Sverige utgjorde endast 0,78 kronor. Då nu såsom hos oss konsumtionen
af en sådan vara drabbas af beskattning endast i den mån varan införtullas
från utlandet, lärer man icke utan tvingande skäl böra vidtaga eu
åtgärd, hvarigenom denna beskattning i så väsentlig grad reduceras som
förhållandet blifver, allt efter som införseln öfvergår från att omfatta
färdigt fabrikat till att omfatta endast större eller mindre del af den för
fabrikatets framställande erforderliga råvara; och vid sådant förhållande
20
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.
synes det styrelsen, att vida starkare skäl än som torde kunna, hemtas ur
de sakförhållanden, hvilka påvisats i de remitterade framställningarne,
borde förebringas för att desamma skulle kunna anses till fyllest motivera
en framställning till Riksdagen om förhöjning af gällande tullsats för
cigarrer och cigarretter redan nu och innan en på grund af 1901 års
Riksdags uttalande i tobaksbeskattningsfrågan till äfventyrs förestående mera
omfattande utredning angående tobaksbeskattningen i allmänhet här i
landet kommit till stånd.»
I afseende å införseln och tillverkningen inom landet af olika slag af
tobak och tobaksfabrikat äfvensom de tullsatser derå, som under olika tider
varit gällande, får utskottet hänvisa till de härom i motionen leinnade
uppgifter, till hvilka utskottet icke har annat att tillägga, än att frågan
om höjning af tullen å tobak och tobaksfabrikat förevarit vid riksdagarne
år 1890, då förslag väcktes om höjning af tullen för cigarrer och
cigarretter från 4 kronor till 5 kronor för kilogram, år 1894, då förhöjd
tull å tobak eller ock en lämplig accis å förbrukningen deraf yrkades,
samt år 1895, då i en motion hemstäldes, att tullsatsen å tobak och tobaksfabrikat
måtte höjas med 33 procent. Samtliga dessa förslag blefvo
dock, i enlighet med bevillningsutskottets afstyrkande hemställan, af Riks
-
dagen afslagna. •— Enligt den officiella statistiken har tobaksskörden inom
landet utgjort:
år 1895.................................................. 813,600 kilogram
» 1896.................................................... 841,500 »
» 1897....................................................... 854,700
» 1898 .................................................... 692,300
» 1899...................................................... 691,100
eller i medeltal för dessa fem år 778,640 kilogram.
I ett af utskottet afgifvet betänkande i anledning af väckt motion om
skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga om införande af tobaksmonopol i Sverige
har utskottet föreslagit Riksdagen att besluta att i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, på hvad
sätt genom höjd beskattning eller andra åtgärder ökade inkomster må
kunna beredas statsverket af tobak och tobaksfabrikat, samt efter verkstäld
utredning, när sådant finnes af behofvet påkalladt, till Riksdagen inkomma
med förslag till de åtgärder, som må finnas bäst motsvara ofvan angifna
ändamål. Hufvudskälet för denna framställning har varit utskottets uppfattning,
att tobaken är ett synnerligen lämpligt föremål för beskattning,
21
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.
och att derför, i en tid, då behof af ökade inkomster för statsverket kunna
förväntas inträda, bland andra utvägar för täckandet af dessa behof bör
anlitas en form för beskattning af tobak och tobaksfabrikat, som i högre
grad än nu är förhållandet eger förmåga att bereda staten inkomster.
Stöd för denna sin uppfattning har utskottet hemtat i uttalanden dels af
chefen för finansdepartementet dels af nästlidet års Riksdag, hvilka uttalanden
öfverensstämma deri, att ökade inkomster för statsverket böra sökas,
bland annat, uti en höjd beskattning å tobak och tobaksfabrikat.
Den nu föreliggande motionen afser en mycket betydlig höjning af
tullsatserna å samtliga slag af arbetad tobak, hvaremot i fråga om tullen
å oarbetad tobak icke någon förhöjning ifrågasättes. Syftet med motionen
är sålunda att bereda tobaks fabrikerna i vårt land ett högst väsentligt
ökadt skydd. Det är emellertid tydligt, att ökade tullsatser å tobaksfabrikat
samtidigt dermed, att tullen å råtobak bibehölles oförändrad,
skulle medföra, att importen af oarbetad tobak komme att ökas under det
att införseln af färdigt fabrikat minskades, och att följaktligen statens inkomst
af tullen å tobak blefven samma mån reducerad. En åtgärd i den
af motionären föreslagna rigtning skulle derför stå i strid med syftet att
bereda staten ökade inkomster af tobaksförbrukningen. Om man emellertid
skulle vilja i statens intresse höja tullen äfven å oarbetad tobak,
skulle detta komma att verka såsom en premie för den inhemska tobaksodlingen,
i följd hvaraf statens inkomst af jemväl råtobakstullen blefve
minskad, i den mån odlingen af tobak toge uppsving. Högre tull å råtobak
synes derför förutsätta beskattning äfven af inhemsk tobak. Men
härmed kommer man in på frågan om tobaksbeskattningen i den vidsträckta
omfattning, hvari densamma i utskottets ofvan oinförmälda betänkande
beröres. I betraktande af det nära samband, hvari dessa frågor
alltså stå, svnes det utskottet mindre lämpligt att nu vidtaga någon åtgärd
till ändring af bestående förhållanden, då den möjligheten ju icke
är utesluten, att en sådan åtgärd skulle kunna försvåra en eventuelt förestående
beskattningsreform.
Redan på grund af hvad nu anförts hyser utskottet betänkligheter
mot ett bifall till förevarande motion. Men härtill kommer ytterligare,
att, på sätt generaltullstyrelsen utförligt framhållit, de skäl, som åberopats
till stöd för den föreslagna tullförhöjningen, icke synas tillfyllestgörande
motivera en sådan åtgärd. Af de i motionen förekommande, med den
officiella statistiken öfverensstämmande uppgifter om tillverkningen af
tobaksfabrikat m. in. framgår, att under tidsperioden 1891—1900 värdet
af hela tillverkningen afsevärdt stigit, nemligen från 11,875,122 kronor
till 15,714,358 kronor, och att samtidigt fabrikernas antal ökats från 94
22 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.
till 101 och arbetarnes från 3,575 till 4,499 — allt siffror, som svårligen
kunna tolkas såsom bevis på ifrågavarande fabrikations tillbakagång. I
fråga om införseln af cigarrer och cigarretter samt förhållandet mellan
införseln och tillverkningen deraf tillåter sig utskottet hänvisa till den af
generaltullstyrelsen i dessa afseenden verkstälda utredning, hvaraf framgår,
att, om än införseln under ifrågavarande tid ej obetydligt ökats, densamma,
i årligt medeltal af landets hela konsumtion, likväl icke utgjort mera än
ungefär 14 procent under åren 1891 — 1895 och något mera än 17 procent
under åren 1896—1900 samt ungefär 19 procent under 1900. Härtill
kommer, på sätt generaltullstyrelsen jemväl framhållit, att det effektiva
tullskyddet för cigarrer och cigarretter är icke obetydligt högre i vårt land än
i Tyskland och äfven i Danmark. Detta skydd utgör nemligen, för kilogram
räknadt, i Tyskland 1,41 riksmark (1 krona 25 öre), i Danmark 1 krona 23
öre, men i Sverige efter samma beräkningsgrund 2 kronor 49 öre, således ända
till 1 krona 24 öre högre än i Tyskland. Häraf framgår, att man redan
genom nu rådande tull sökt väsentligt motverka de delvis mindre gynsamma
förhållanden, under hvilka man förmenar att de inhemska cigarrfabrikerna
arbeta.
Af ofvanberörda förhållanden torde närmast den slutsats kunna dragas,
att den egentliga orsaken till det betryck, hvaraf tobaksindustrien i vårt
land uppgifves lida, icke så mycket har sin orsak i den utländska konkurrensen
som fastmer i konkurrensen de svenska fabrikerna emellan. I
motionen omförmäles, att den nu gällande tullsatsen å cigarrer och cigarretter
visat sig ega allenast den betydelse, att densamma hindrar införseln
till Sverige af billigare cigarrer, men- att i allt fall tillverkningen af
sådana, till följd af konkurrensen mellan de svenska fabrikerna, numera
knappast lemnar någon vinst. Det synes utskottet kunna befaras, åt t,
derest genom höjning af tullsaten å cigarrer och cigarretter importen af
äfven bättre cigarrer hindrades, enahanda verkan af den inhemska konkurrensen
skulle inträda äfven med afseende å de sålunda utestängda
fabrikaten, och att den ökade tullen derför icke skulle kunna bringa de
svenska fabrikerna annat än en tillfällig, snart nog upphörande hjelp. Och
om — hvilket icke synes osannolikt — de höjda tullsatserna skulle föranleda
tyska fabrikanter att här i landet anlägga filialer, skötta af mera
skickliga arbetare än de svenska, torde nog följden häraf för den svenska
tobaksindustrien blifva än betänkligare.
Om sålunda tillräckliga skäl för höjning af tullen å cigarrer och
cigarretter icke synas föreligga, så gäller detta i än högre grad beträffande
tullen å andra tobaksfabrikat. Införseln af dessa är i förhållande
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.
23
till deri inhemska tillverkningen så ringa, att deraf något inflytande å
den svenska tobaksindustrien icke torde kunna utöfvas.
På grund af hvad sålunda anförts och under åberopande i öfrigt af
det utaf generaltullstyrelsen i ämnet afgifna utlåtande, anser sig utskottet
icke kunna tillstyrka bifall till ifrågavarande motion, utan hemställer:
l:o) att tullen å tobak: arbetad: cigarrer och cigarretter
måtte bibehållas oförändrad;
2:o) att tullen å tobak: arbetad: andra slag äfven
måtte bibehållas oförändrad; samt
3:o) att, vid bifall till hvad utskottet här ofvan
under punkterna 1 ro) och 2:o) hemstält, motionärens
yrkande angående tiden för tillämpningen af de utaf
honom föreslagna tullsatserna måtte anses hafva förfallit.
Stockholm den 18 april 1902.
På bevillningsutskottets vägnar:
II. CA VALL!.
Reservationer:
af herrar Cavalli, Almström och Lithander, Indika anfört:
»Inom utskottet hafva vi yrkat ändring i tulltaxan i motionens syfte,
och vi anse således, att utskottet icke bort, åtminstone helt och hållet,
afstyrka bifall till motionen.
Vid ofvan angifna förhållande sakna vi anledning att yttra oss om
motiveringen, hvithet vi emellertid velat här anteckna»;
samt af herrar friherre Klingspor och Bergendahl mot viss del af
motiveringen.