Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28
1
N:o 28.
kl. 1 e. m.
Ank. till Itiksd. kansli den 23 april 1902,
Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t i fråga om införande af tobaksmonopol i Sverige.
I en inom Första Kammaren vackt motion, n:o 3, föreslår herr
F. 0. Bremberg, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla
om utredning och förslag rörande införande af tobaksmonopol i Sverige.
Den af herr Bremberg anförda motivering är af följande lydelse:
»Då det är att förutse, att allt större anspråk komma att ställas
på statskassan, bör det vara lämpligt att söka statsinkomster ur sådana
källor, der de icke blifva för mycket betungande för allmänheten. Jag
får derför föreslå införande af tobaksmonopol, i likhet med hvad som
redan egt rum i åtskilliga andra länder, hvarigenom staten skulle erhålla
en rätt betydande inkomst.
Då tobaken icke är någon nödvändighetsvara, kan tobaksmonopolets
införande icke vara till någon skada för landet, utan tvärtom
genom de rikliga inkomster, som derigenom torde komma att inflyta i
statskassan, verka derhän, att skattelindring skulle kunna erhållas.
Statistiken visar, hvilka inkomster andra stater hafva af tobaksmonopol.
Så t. ex. uppgick nettoinkomsten deraf i Frankrike år 1899 till 337
millioner francs, och det är att förutse, att inkomsterna här i landet
skola komma att proportionsvis efter folkmängden ställa sig lika höga.»
YTid behandlingen af ifrågavarande motion liar utskottet ansett
det vara lämpligt att här lemna eu i korthet affattad, men såvidt
möjligt fullständig redogörelse för de olika former, under hvilka skatt
på förbrukning af tobak kan upptagas, äfvensom i hvad mån den ena
eller andra af dessa former vunnit tillämpning i olika länder jemte de
Bih. till Riksd. Prof. 1902. 5 Sami. 1 Afd. 25 Höft. (N:o 28). 1
2
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
vigtigaste dervid uppnådda ekonomiska resultat. Såsom källa för denna
redogörelse kar användts hufvudsakligen »Handwörterbuch der Staatswissenschaften»,
Jena 1901, utgifven af professorn vid universitetet i
Hake, Dr. J. Conrad med flere.
Af tobaksbeskattning särskiljas tre hufvudformer, nemligen tull
enbart, inre beskattning (Innere Steuer) samt dessa båda i förening.
Hvad då först angår tullen, som träffar endast från utlandet införd
tobak, förekommer denna form antingen i förening med förbud
för inhemsk tobaksodling — såsom i England, deraf detta system äfven
fått sitt namn, det engelska systemet — eller ock utan sådant förbud.
Beträffande derefter den inre beskattningen, är denna tillämpad
genom statsmonopolet under form af råtobaksmonopol, fabrikatsmonopol
och fullständigt monopol (Vollmonopol). Vid det förstnämnda har staten
uteslutande rätt att inköpa all råtobak, som är afsedd för förbrukninginom
landet, hvarjemte staten förbehåller sig viss rätt i afseende å ej
mindre tobaksodlingen inom landet än äfven försäljning — till förhöjda
priser — af den inköpta råvaran. Fullständigt monopol åter innebär
uteslutande rätt för staten att köpa och bearbeta inhemsk råtobak, att
från utlandet införa tobak och tobaksfabrikat samt att inom landet tillverka
och försälja tobaksfabrikat. Härigenom uteslutes alltså hvarje
konkurrens från vare sig in- eller utlandet. Monopolet anses deremot
icke böra utsträckas jemväl till tobaksodlingen, som i allmänhet, om
än med vissa inskränkningar och förbehåll, är de enskilde medgifven.
Vid fabrikatsmonopolet äro icke blott tobaksodling, utan jemväl införsel
af samt handel med tobak och tobaksfabrikat öfverlemnade åt den fria
näringsverksamheten. Monopolet, som kan utöfvas antingen under
statens omedelbara förvaltning eller medelst utarrendering, genomföres
i tekniskt hänseende sålunda, att staten bestämmer i förhållande till
produktionskostnaderna så höga priser på varan, att den vinst af försäljningen,
som uppstår, betydligt öfverstiger den, som skulle hafva
uppkommit vid fri konkurrens.
Vidkommande slutligen den tredje hufvudformen för tobaksbeskattning,
eller tull i förening med inre beskattning, förekomma i afseende å
denna senare fyra olika former, nemligen ytvidds- eller arealbeskattning
(Flächensteuer), tobaksplantbeskattning (Pflanzensteuer), råämnesbeskattning
(Materialsteuer) samt fabrikatsbeskattning (Fabrikatsteuer). Vid arealbeskattningen
beskattas icke under någon form den tobak, som odlas,
utan visst jordområde, der odlingen bedrifves, med eller utan hänsyn
till jordens afkastning. I fråga om tobaksplantbeskattningen undersökes
icke skörden efter vigt, utan tages i beskattningsafseende hänsyn
3
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
endast till antalet tobaksplantor. Råämnesskatten utgår efter skördens
storlek, och fabrikatsskatten efter fabrikatets mängd och art samt till en
viss grad efter dess qvalitet.
Af ofvan angifna former för beskattning af tobak förekommer,
såsom redan blifvit antydt, i England tull å införsel af tobak i förening
med förbud för inhemsk tobaksodling. Detta förbud, som utfärdades redan
under 1600-talet, afser att kunna träffa all tobak, som konsumeras inom
landet, med tull. Under åren 1886—1889 var tobaksodling försöksvis
tillåten, visserligen mot en särskild accis till belopp, motsvarande den
höga tullen på råtobak. Men försöket utföll icke väl, hvadan all inhemsk
tobaksodling å nyo förbjöds. Tullsatserna för tobak, hvilka särskilja
flere slag deraf, faststäldes senast år 1900, då de, efter den nedsättning,
som egde rum år 1898, å nyo höjdes till nuvarande ganska afsevärda
belopp. För handel med råtobak och tobaksfabrikat samt för
tillverkning i allmänhet äro dessutom föreskrifna mindre afgifter, s. k.
licenser. Nettoinkomsten för staten af ifrågavarande tull har under
tidsperioden 1895/96—1899/1900 utgjort i medeltal 11,016,026 pund
sterling (omkring 200,000,000 kronor), motsvarande ungefär 5 kronor
för hvarje invånare. Inkomsten af licensafgifterna, som åren 1895—
1900 i medeltal uppgått till 85,581 pund sterling (omkring 1,570,000
kronor), ökar förenämnda behållning med omkring 4 öre pr invånare.
Trots den sänkning i gällande tullsatser, som egde rum år 1898, inträdde
derefter en afsevärd stegring i inkomsterna, hvilken stegring i
följd af 1900 års tullförhöjning torde komma att fortfara.
Tull utan förbud för odling inom landet förekommer i Sverige,
Norge, Danmark, Finland, Nederländerna, Schweiz samt åtskilliga utomeuropeiska
länder.
Råtobaksmonopol finnes tillämpadt endast i två mindre utomeuropeiska
republiker och förbigås här.
Fullständigt monopol är — om än på sina ställen med vissa modifikationer
— infördt i följande länder: Österrike, Ungern, Bosnien och
Herzegowina, Frankrike, Italien, Rumänien och Serbien— i samtliga
dessa länder sker utöfvandet af monopolet under statens omedelbara
förvaltning — samt Spanien och Turkiet, i hvilka länder monopolet är
utarrenderadt till ett bolag, uti hvilket äfven staten är delegare.
Fabrikatsmonopolet förekommer i Portugal och utöfvas medelst utarrendering
till ett enskildt bolag.
I afseende å monopolet och dess utöfvande inom ofvan uppräknade
länder torde vara att anteckna följande.
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
I Österrike är tobaksodling medgifven endast i vissa landsdelar
och efter behörigt tillstånd samt med vilkor, att hela tobaksskörden
öfverlemnas till monopolförvaltningen mot pris, som för hvarje distrikt
bestämmes före odlingsperiodens början. Noggranna föreskrifter rörande
odlingen och kontrollen derå finnas stadgade. Tillverkning af tobaksfabrikat
får endast ega rum i fabriker, tillhöriga förvaltningen, hvilken
jemväl importerar dylika fabrikat. Försäljningen ombesörjes af särskilda,
af staten antagna personer, hvilka icke få afyttra de särskilda
fabrikaten till högre pris än de af staten bestämda. Försälj ningsmagasinen
stå under kontroll af förvaltningen. Införsel af tobak och
tobaksfabrikat från utlandet är medgifven de enskilde efter särskild
ansökning och mot utgörande af höga tull- och licensafgifter. — Under
femårsperioden 1895—1899 hafva inkomsterna af tobaksmonopolet uppgått
till 196,756,898 krönen (147,567,673 kronor), och utgifterna till
69,804,209 krönen (52,353,156 kronor), allt i årligt medeltal, hvadan
öfverskottet utgjort 126,952,689 krönen (95,214,516 kronor), motsvarande
4,9 7 krönen (omkring 3,7 G kronor) på hvarje invånare.
I Ungern, hvarest ungefär liknande bestämmelser äro gällande, uppgingo
under år 1899 inkomsterna till 102,699,000 krönen (77,024,250
kronor) och utgifterna till 39,758,000 krönen (29,818,500 kronor), i
följd hvaraf öfverskottet utgjorde 62,941,000 krönen (47,205,750 kronor).
Öfverskottet, för individ räknadt, utgjorde under perioden 1895—1899
i årligt medeltal 3,2 3 krönen (omkring 2,44 kronor.)
I Frankrike har sedan början af 1800-talet ett af staten förvaltadt
fabrikations- och handelsmonopol egt bestånd. Tobaksodling är medgifven
endast i vissa departement, och öfver densamma utöfvas sträng
kontroll. Skörden inköpes af förvaltningen, hvarvid högre pris betalas
allt efter tobakens bättre beskaffenhet. Tillverkning och försäljning
af tobaksfabrikat äro ordnade med stor noggrannhet i såväl tekniskt
som administrativt hänseende. Från statens fabriker går den färdiga
varan till statens nederlag, der den mottages af föreståndarne (entreposeurs),
hvilka sedermera öfverlemna densamma till försäljare (débitants),
tillsatta af myndigheterna. Priserna äro bestämda i en af staten fastslagen
tariff samt hafva upprepade gånger blifvit höjda och medfört
allt större och större inkomster. Under tidsperioden 1895—1899 har
öfverskottet uppgått i årligt medeltal till 324,275,000 francs (233,478,000
kronor), motsvarande 8,4 7 francs (6,11 kronor) på hvarje individ. År
1899 utvisar i inkomster 415,229,000 francs (298,964,880 kronor) och
utgifter 78,848,000 francs (56,770,560 kronor) samt ett öfverskott af
336,381,000 francs (242,194,320 kronor.)
5
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
1 Italien var monopolet till en början ntarrenderadt till ett bolag,
men utöfvas numera af staten sjelf. Bestämmelserna om förvaltning
och kontroll äro ungefär lika med de i Frankrike gällande. Under
tidsperioden 1895/96—1899/1900 uppgick nettoinkomsten för staten
till 150,518,114 lire (108,373,042 kronor), motsvarande 4,7 8 lire (3,44
kronor) på hvarje invånare — allt räknadt i årligt medeltal.
I Bosnien och Herzegowina infördes tobaksmonopol år 1880 efter
österrikisk förebild. Tobaksodling är medgifven endast efter behörigt
tillstånd. Briser och andra bestämmelser i afseende på monopolet
kungöras årligen före början af den period, då staten inlöser tobaksskörden.
Tillverkning af tobaksfabrikat får endast ega rum i statens
fabriker. Sedan monopolet infördes, hafva såväl produktion som försäljning
varit i ständig tillväxt. År 1900 uppgingo inkomsterna af
monopolet till 10,163,000 krönen (7,622,250 kronor) och utgifterna
till 5,254,000 krönen (3,940,500 kronor), hvadan öfverskottet utgjorde
4,909,000 krönen (3,681,750 kronor). Tidsperioden 1896—1900 utvisar
ett öfverskott, motsvarande i årligt medeltal 2,61 krönen (1,9 8 kronor)
på hvarje invånare.
T Serbien var monopolet till en början ntarrenderadt till ett bolag,
men utöfvas numera af staten sjelf. Under tidsperioden 1894—1897
uppgingo inkomsterna af monopolet i årligt medeltal till 9,346,000
francs (6,729,120 kronor), motsvarande 4,04 francs (2,91 kronor) på
hvarje invånare.
1 Rumänien utöfvar staten likaledes sjelf monopolet. Tillverkning
af tobaksfabrikat får ega rum endast i statens fabriker. Året 1898/99
uppgingo brirttoinkomsterna till 39,867,966 francs (28,704,935 kronor),
och nettobehållningen till 29,347,488 francs (21,130,191 kronor). Tidsperioden
1894—1899 utvisar eu nettovinst, motsvarande i årligt medeltal
4,4 5 francs (3,2 0 kronor) på hvarje invånare.
I Spanien är monopolet ntarrenderadt till ett bolag, hvars kontrakt
med staten förnyades senast år 1900 för en tid af 25 år, räknadt från
år 1896. Staten utöfvar sträng kontroll och erhåller 95 procent af
nettobehållningen, såvidt denna icke öfverstiger 120,000,000 pesetas
(86,400,000 kronor), 90 procent af hvad som öfverstiger nämnda belopp,
men icke 150,000,000 pesetas (108,000,000 kronor), samt 95 procent
af hvad som öfverstiger sistnämnda belopp. Tidsperioden 1895/96—1900
utvisar en nettobehållning af i årligt medeltal 106,500,000 pesetas
(76,680,000 kronor), motsvarande 5,8 8 pesetas (4,2 3 kronor) på hvarje
invånare.
I Portugal förekommer det s. k. fabrikatsmonopolet, och är detta
6
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
utarrenderadt till ett bolag. Det dervid år 1891 upprättade kontrakt
är gällande för en tid af 35 år. Staten erhåller årlig arrendeafgift,
som utgår efter viss föreskrifven beräkningsgrund. Försäljningspriserna
kunna af bolaget höjas med 20 procent. Utifrån införd tobak är belagd
med hög tull.
T Turkiet utöfvas monopolet af ett aktiebolag, uti hvilket äfven
staten är delegare. Detta bolag bär uteslutande rätt att uppköpa,
bearbeta och försälja all tobak, som odlas inom landet och är afsedd
att derstädes förbrukas. För såväl odling som försäljning gälla noggranna
föreskrifter. Bolaget erlägger i arrende till förvaltningen af
turkiska statsskulden 750,000 turkiska pund (12,412,500 kronor). Sedan
derefter bolaget i enlighet med faststäld beräkning af viss procent
erhållit utdelning, fördelas blifvande öfverskott mellan regeringen, förenämnda
förvaltning och bolaget, jemväl efter viss beräkningsgrund.
Året 1897—1898 uppgick sist omförmälda öfverskott till 63,975 turkiska
pund (1,058,786 kronor), 1896—1897 till 144,233 pund (2,387,056
kronor) samt 1895—1896 till 288,199 pund (4,769,693 kronor).
Ytvidds- eller arealbeskattning äfvensom tobaksplantbeskattning torde
numera knappast tillämpas, hvarför desamma här förbigås.
Råämnesbeskattning jemte tull förekommer i Tyskland och Belgien.
I Tyskland infördes år 1879 nu gällande system af Bill i förening
med inre beskattning under ofvannämnda form. Inkomsterna för staten
hafva det oaktadt i årligt medeltal icke uppgått till mera än 1 mark
(89 öre) på hvarje individ. Tidsperioden 1895—1899 utvisar eu nettobehållning
af tull- och skatteafgifter på tobak af i årligt medeltal
63,781,400 mark (56,765,446 kronor), motsvarande 1 mark 18 pfennige
(1,0 5 kronor) på hvarje invånare. Försök att i Tyskland införa statsmonopol
(1882) och fabrikatsskatt (1893 och 1895) hafva strandat på
motstånd inom tyska riksdagen.
I Belgien, hvilket land år 1879 införde accis under form af arealbeskattning,
men år 1883 bestämde, att skatten i stället skulle träffa
tobaksplantorna, tillämpas numera efter år 1896 enahanda system som
i Tyskland. Fn hvar, som handlar med tobak eller tillverkar eller försäljer
dylik vara, kan äfven påföras en särskild licensafgift. År 1899
uppgingo inkomsterna af tullen å tobak till 5,534,337 francs (3,984,722
kronor), och af öfriga skatteafgifter derå till 1,858,508 francs (1,338,125
kronor), eller tillhopa 7,392,845 francs (5,322,848 kronor). Åren 1898
—1899 utgjorde inkomstsiffran i årligt medeltal 1,11 francs (0,8o kronor)
på hvarje individ.
7
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
Fabrikatsskatt i förening med tull förekommer i Byssland och Nordamerikas
förenta stater.
I Byssland utgöres skatten dels af en accis på alla fabrikat,
hvilken accis utgår antingen i form af bandstämplar, som anbringas å
fabrikaten, eller genom inbetalning af en särskild tilläggsafgift, dels af
en s. k. patentskatt, hvilken alla innehafvare af fabriker och engrosnederlag
samt försäljare af tobaksblad och fabrikat äro underkastade,
dels af tull å utifrån införd tobak och tobaksfabrikat, samt dels af
böter för öfverträdelse af föreskrifterna i afseende på tobaksbeskattningen.
Tobaksodling är här fri, men den, som odlar tobak, eger sälja endast
till fabriker, engrosnederlag, särskildt privilegierade försäljare af råtobak
samt till andra, som jemväl drifva tobaksodling. Tillverkning af tobaksfabrikat
får endast eg a rum i fabrikerna, indika stå under offentlig
kontroll.
Sammanlagda inkomsterna uppgingo år 1899 till i rundt tal
40,365,000 rubel (omkring 79,000,000 kronor). Under tidsperioden 1895
—1899) utgjorde inkomstsiffran i årligt medeltal 0,3 6 rubel (0,6 8 kronor)
på hvarje individ.
I Nordamerikas förenta stater förekommer förutom ganska högtull
å utifrån införd tobak en särskild skatt å tobaksfabrikat. Denna
uttages sålunda, att hvarje packe arbetad tobak, innan den lemnar
fabriken, belägges med en särskild bandstämpel. Dylika stämplar tillhandahållas
af staten, som vid köp på en gång af en större mängd
sådana medgifver viss rabatt. Staten öfvar i afseende på denna stämpelskatt
sträng kontroll, hvarjemte den, som öfverträder de gifna föreskrifterna,
utsätter sig för en ganska hög plikt till staten. Tobaksodling
drifves fritt och utan tillsyn från statens sida. Inkomsterna af
denna fabrikatsskatt, som året 1887—1888 uppgingo till 30,662,431
dollars (114,677,491 kronor), hafva sedermera ökats, så att de året 1899
—1900 bestego sig till 59,355,084 dollars (221,988,014 kronor). Tullinkomsterna
å tobak, hvilka året 1887—1888 uppgingo till 9,734,987
dollars (36,408,851 kronor), belöpte sig året 1899—1900 till 14,381,873
dollars (53,788,205 kronor). Under tidsperioden 1898/99—1899/1900
uppgingo inkomsterna af tull och skatt gemensamt till 68,428,782 dollars
(255,923,644 kronor), motsvarande 92 cents (3,44 kronor) på hvarje
individ.
Då utskottet ansett det vara af intresse att ega tillgång till en
öfversigt af tobaksförbrukningen och skatteinkomsten för hvarje invånare
i åtskilliga länder äfvensom den i desamma gällande skatteform, har
8
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
utskottet i sådant afseende upprättat nedanstående tabell, hvars siffror
afse årliga medeltal för senare hälften af 1890-talet och äro, i likhet
med ofvan lemnade uppgifter om de olika formerna för tobaksbeskattningen,
hemtade ur förenämnda arbete »Handwörterbuch der Staatswissenschaften».
Länder. |
Förbrukning |
Statens |
Skatteform. |
kg- |
kronor. |
||
Nederländerna ............ |
3,38 |
0,05 |
Tull. |
Nordamerikas förenta |
|||
stater ........................ |
2,5 3 |
3,44 |
Fabrikatsskatt och tull. |
Belgien ....................... |
2,31 |
0,85 |
Råämnesbeskattning och tull. |
Tyskland ................... |
1,64 |
1,05 |
d:0 eko |
Österrike .................... |
1,44 |
3,76 |
Monopol. |
Bosnien och Herzego- |
|||
villa........................... |
1,35 |
1,98 |
d:0 |
Ungern ........................ |
1,23 |
2,44 |
d:o |
Frankrike ..................... |
1,07 |
6,11 |
d:o |
Spanien......................... |
1,01 |
4,23 |
d:o, utarrenderadt. |
Sverige ....................... |
0,92 |
0,83 |
Tull. |
Norge ........................... |
0,89 |
1,61 |
Tull. |
England........................ |
0,81 |
5,06 |
Tull i förening med förbud mot odling. |
Ryssland........................ |
0,75 |
0,69 |
Fabrikatsskatt och tull. |
Rumänien..................... |
0,7 2 |
3,20 |
Monopol. |
Italien ......................... |
0,6 1 |
3,44 |
Monopol. |
Serbien......................... |
Uppgift saknas |
2,94 |
Monopol. |
Danmark ..................... |
d o |
0,59 |
Tull. |
Schweiz ....................... |
d:o |
0,44 |
Tull. |
Såsom ofvan nämnts, utgöres i vårt land tobaksbeskattningen
uteslutande af tull. Gällande tullsatser äro: för oarbetad tobak, blad
och stjelk, en krona, för arbetad tobak, cigarrer och cigarretter, fyra
kronor och för arbetad tobak, andra slag, en krona 20 öre, allt för
kilogram. Under åren 1896—1900 har årliga införseln i medeltal utgjort:
af oarbetad tobak 3,660,400 kilogram, af cigarrer och cigarretter
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28. 9
146,899 kilogram och af arbetad tobak, andra slag, 26,822 kilogram.
Under år 1900 utgjorde värdet af hela införseln 7,794,958 kronor och
statens inkomst af tullen 4,456,828 kronor. Under nyssnämnda tidsperiod
1896—1900 uppgick, i medeltal räknadt, den inhemska tillverkningen
af cigarrer och cigarretter till 693,963 kilogram och af arbetad
tobak, andra slag, till 5,872,626 kilogram. Värdet af samtliga inom
landet under år 1900 tillverkade tobaksfabrikat uppgick till omkring
15,700,000 kronor och värdet af de under samma år utförda dylika
fabrikat till omkring 75,000 kronor. — Tobaksodling förekommer på
några orter i vårt land, hufvudsakligast i Skåne och trakten omkring
Stockholm. Skörden har enligt den officiella statistiken under nedannämnda
år utgjort:
år 1895 ... |
............................................. 813,600 kilogram |
|
„ 1896 .... |
............................................... 841,500 |
11 |
„ 1897 .... |
............................................. 854,700 |
11 |
„ 1898 .... |
............................................. 692,300 |
11 |
„ 1899 .... |
............................................... 691,100 |
V) |
medeltal för |
dessa fem år 778,640 kilogram. |
Allmänt torde det vara erkändt, att tobak utgör ett synnerligen
lämpligt föremål för beskattning. Tobak är nemligen ett njutningsmedel
af mycket stor betydelse, spridt inom alla samhällslager. Den,
som en gång vant sig vid bruket af tobak, torde i allmänhet finnas
villig att derför underkasta sig en ej oväsentlig beskattning. Häraf
förklaras, att, oaktadt upprepade höjningar af beskattningen, flerestädes
ökning af förbrukningen och dermed statens inkomst af tobaken kunnat
iakttagas. Tobaksskatten utmärker sig vidare fördelaktigt derutinnan,
att densamma icke i samma mån som flera andra förbrukningsskatter
drabbar befolkningen öfver hufvud, vare sig individen har förmåga att
sjelf betala skatten eller ej. I tekniskt hänseende är tobaken jemväl
synnerligen egnad för en förbrukningsskatt, i det att tobak så godt
som uteslutande användes såsom ett njutningsmedel, och på grund häraf
de svårigheter bortfalla, som uppstå vid beskattningen af andra ämnen.
I följd af dessa förhållanden har tobaken, på sätt af ofvanstående
redogörelse framgår, öfverallt gjorts till föremål för beskattning i en
Bih. till Riksd. Prof. 1902. 5 Sami. 1 Afd. 25 Höft. 2
10
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
eller annan form. De med hänsyn till förmågan att bereda staten
inkomster af tobaksförbrukningen verksammaste formerna af beskattningen
synas vara monopol och det s. k. engelska systemet, bestående
af höga införseltullar i förening med förbud mot odling af tobak. Med
bestämdhet kan sägas, att det i vårt land tillämpade systemet för
tobaksbeskattning i mindre grad än andra system eger förmågan att
tillföra staten inkomster. Det är derför också helt naturligt, att, då
nu behof af ökade inkomster för staten med säkerhet kunna förväntas
göra . sig gällande, statsmakterna fäst sin uppmärksamhet vid tobakens
förmåga att medgifva högre beskattning. Så anförde chefen för finansdepartementet
till statsrådsprotokollet för den 21 december 1900, att till
täckande af de ökade utgifter, som den nya härordningens antagande
komme att medföra, bland annat kunde tagas i anspråk höjd tull å
tobak; och i sin skrifvelse af den 2 juni 1901 (n:o 120 sid. 64) yttrade
sistlidet års Riksdag, efter en undersökning af Indika nya eller ökade
skatter kunde tagas i anspråk för att täcka de med försvarets ombildning
förenade ordinarie kostnader, att bland andra utvägar, som
kunde anlitas för att, då så erfordrades, öka statsverkets tillgångar,
ansåge Riksdagen, i likhet med departementschefen, ökad beskattning å
tobak böra särskildt framhållas, men att Riksdagen funne det vara
ovisst, i hvad mån det åsyftade ändamålet kunde vinnas genom den
af departementschefen ifrågasatta höjningen af tobakstullen utöfver nu
gällande tullsatser, så vida icke, i samband med höjningen af oarbetad
tobak, skatt infördes å tobak, som inom landet frambringades, något,
som dock kräfde eu utredning, hvilken Riksdagen icke varit i tillfälle
att verkställa.
Om således någon tvekan icke kan råda derom, att till ökande af
statsverkets inkomster höjd beskattning å tobak och tobaksfabrikat bör,
när så finnes erforderligt, tillgripas, torde deremot frågan, i hvad form
denna ökade beskattning lämpligast bör anordnas, kunna blifva föremål
för skilda åsigter. I sjelfva verket är denna fråga af mycket svårlöst
natur, då hvart och ett af de olika systemen erbjuder särskilda företräden,
men också olägenheter. Såsom af den förut lemnade redogörelsen
framgår, tillämpas i olika länder olika former för tobaksbeskattning med
vexlande framgång i afseende å syftet att bereda inkomster åt staten.
Naturligtvis beror detta till mycket stor del af genomsnittsförbrukningen,
som varierar högst väsentligt; men å andra sidan är det uppenbart, att
formen för beskattningen utöfvar ett stort inflytande å det ekonomiska
resultatet för staten. Vid valet emellan de olika former för tobaksbeskattningen,
som kunna tänkas ifrågakomma, bör följaktligen hänsyn
Bevillningsutskottets Betänkande N;o 28. 11
tagas icke blott till de särskilda formernas inbördes företräden och
olägenheter, utan ock’ till deras förmåga att tillföra staten inkomster.
Såsom förut nämnts, intager i sådant afseende monopolet ett framstående
rum och användes med stor fördel i åtskilliga af Europas
länder. Hufvudsakligen med hänsyn till denna monopolets förmåga har
motionären framstält sitt förslag om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående
införande af monopol. Det torde icke kunna med fog bestridas, att
monopolet i dess fullständiga form erbjuder åtskilliga fördelar, särskildt
genom sin förmåga att uppdrifva skatten ända till gränsen för konsumtionens
skattekraft; men mot dess införande i vårt land tala dock skäl,
som icke kunna frånkännas stor betydelse.
öfvergången från det här nu gällande system af enbart tull till
ett monopol skulle nemligen sannolikt blifva förenad med störa svårigheter
och kostnader för staten. Ju större omfattning monopolet skulle
erhålla, desto högre skulle kostnaderna för dess genomförande ställa
sig. Ett införande af fullständigt monopol skulle hafva till följd, att
staten måste inlösa samtliga tobaksfabriker med deras lager och inventarier.
Till de betydliga belopp, som härtill skulle åtgå, kunde äfven
komma andra utgifter i form af ersättning till dem, som nu hafva sin
utkomst genom tobakshandteringen. Det är uppenbart, såväl att statens
utgifter härför komrne att stiga till afsevärda summor, som ock att åtskilliga
vanskliga frågor i sammanhang härmed måste lösas. Också
har, såsom ofvan nämnts, ett i Tyskland gjordt försök att införa monopol
icke blifvit genomfördt; och det ligger i sakens natur, att dylika
försök i länder med en utbildad tobaksindustri skola möta de största
svårigheter.
Hvad angår den af chefen för finansdepartementet antydda utvägen
att genom högre tullar å tobak och tobaksfabrikat uttaga ett större
iukomstbelopp af tobaksförbrukningen, torde häremot kunna anmärkas,
på sätt jemväl nästlidet års Riksdag framhållit, att ensamt denna åtgärd
icke synes göra till fyllest för det afsedda ändamålets vinnande. En
höjning af tullsatsen för oarbetad tobak — hvilken tullsats för öfrig!
redan nu är, i fråga om vissa slag deraf, afsevärdt hög — synes nemligen,
derest icke, såsom i England är förhållandet, odling af tobak
inom landet skulle helt och hållet förbjudas, såsom ett nödvändigt
komplement förutsätta skatt å inom landet Irambragt tobak, enär eljest
det vore att befara, att tullen komme att verka allenast såsom en premie
för tobaksodlingen inom landet och, i den mån denna toge uppsving,
föranleda nedsättning af statens inkomst. Mot det s. k. engelska systemet
kan emellertid — äfven om erkännas måste, att detsamma utmärker
12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
sig genom en hög grad af enkelhet och effektivitet — invändas, att
ett förbud mot tobaksodling kan anses mindre tilltalande, såsom för
den fria utvecklingen af landets näringslif hinderlig^ och vidare torde
tull ensamt vara en mindre lämplig form för tobaksbeskattning, bland
annat derför att tull, derest densamma icke bestämmes att utgå efter
värde, endast i ringa grad låter sig anpassas efter skatteföremålets
beskaffenhet. Om derför de anmärkningar, som kunna rigtas mot det
s. k. engelska systemet, synas icke sakna fog, så gäller emellertid,
hvad vårt land beträffar, om en beskattning af allenast råämnet, den
oarbetade tobaken, att inkomsten deraf sannolikt icke skulle kunna
uppgå till något mera afsevärdt belopp; och vidare lider råämnesbeskattningen
af det nyss anmärkta felet, att tobakens qvalitet endast i mycket
ringa grad kan utöfva inflytande på skattens storlek, hvartill kommer,
att nämnda beskattningsform förutsätter en kostsam och för odlingen
besvärande kontroll. Fabrikatsbeskattning åter, der skatten afpassas
efter det färdiga fabrikatets mängd och art samt, till en viss grad,
efter detsammas qvalitet, synes, ehuruväl om densamma gäller, om än
i mindre grad, hvad om råämnesbeskattningen är sagdt, vara en mera
lämplig form och skulle säkerligen för staten medföra en större inkomst.
Att emellertid äfven i fråga om införande af fabrikatsbeskattning betänkligheter
kunna möta, torde framgå deraf, att, på sätt ofvan nämnts,
vid två olika tillfällen under senare tid i Tyskland väckta förslag att
utbyta den derstädes gällande råämnesbeskattningen mot fabrikatsskatt
icke vunnit framgång.
Ehuru utskottet sålunda vill utan tvekan såsom sin mening uttala,
att bland de utvägar, som kunna och böra anlitas för att täcka statsverkets
behof af ökade inkomster, en mera effektiv beskattning å tobak
och tobaksfabrikat bör ifrågakomma, kan utskottet dock icke undgå att
finna spörsmålet, hvilken af ofvan omförmälda former för en dylik beskattning
som bör föredragas framför de öfriga, vara ytterst svårt att
besvara. Såsom ofvan framhållits, kunna mot nästan alla former för tobaksbeskattningen
anmärkningar af mer eller mindre afsevärd betydelse rigtas.
Utskottet kan derför icke tillstyrka bifall till förslaget om en utredning,
begränsad till att afse allenast monopol, utan finner det nödigt, att en
utredning verkställes, som omfattar jemväl öfriga skatteformer. Denna
utredning bör innebära eu jemförande undersökning af samtliga skatteformernas
beskaffenhet och anordning, deras inbördes företräden och
olägenheter äfvensom den verkan, som kan vara att af hvarje särskild
form förvänta. Först med stöd af en dylik utredning torde valet af
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28. 13
clen för våra förhållanden lämpligaste skatteformen kunna träffas. Och
vidare synes det önskligt, att vdd utredningen särskild uppmärksamhet
egnas åt de för vårt land säregna förhållanden, som vid valet af skal teform
och beräkningen af dess verkan kunna utöfva inflytande. I sådant
afseende vill utskottet nu framhålla allenast en dylik omständighet,
nemligen faran för smuggling. I ett land med så vidsträckta och svårbevakade
land- och kustgränser som Sverige kan det nemligen alltid
befaras, att en beskattning å tobak, som i mera afsevärd mån stegrade
prisen här utöfver de i grannländerna gällande, skulle medföra en stark
frestelse till smuggling. Äfven om statsverkets förlust härigenom i
stort sedt icke skulle kunna tillmätas någon synnerligen stor betydelse
— ehuruväl icke heller denna sida af saken bör lemnas utan afseende
— torde dock den demoraliserande inverkan, en mera utbredd vana att
smuggla kunde medföra, icke böra underskattas.
Det torde vara uppenbart, att en utredning af den omfattning,
som ofvan antydts, bör utföras genom Kongl. Maj ds försorg; och då
det synes vara af vigt, att en dylik utredning verkställes i så god tid,
att densamma finnes tillgänglig, då statsverkets behof af ökade inkomster
nödvändiggör anlitandet af ifrågavarande skattekälla, har utskottet
funnit sig nu böra hemställa om aflåtande till Kongl. Maj:t af en skrifvelse
i sådant syfte.
På grund af det nu anförda hemställer utskottet,
att Riksdagen, i anledning af herr Brembergs
ifrågavarande motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
rörande införande af tobaksmonopol i Sverige, måtte
i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t
måtte låta verkställa utredning, på hvad sätt genom
höjd beskattning eller andra åtgärder ökade inkomster
må kunna beredas statsverket af tobak och tobaksfabrikat,
samt efter verkstäld utredning, när sådant
finnes af behofvet påkalladt, till Riksdagen inkomma
med förslag till de åtgärder, som må finnas bäst motsvara
ofvan angifna ändamål.
Stockholm den 18 april 1902.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALLI.
Bill. till Bilcsd. Prof. 1902. 5 Sami. 1 Afd. 25 Höft.
3
14
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
Reservationer:
af herr Fredholm, som ansett, att utskottet bort hemställa,
att Riksdagen måtte, med afslag å herr Brernbergs
motion, i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
att Kongl. Maj:t måtte taga under öfvervägande, på
hvad sätt och i hvad mån ökad beskattning å tobak
och tobaksfabrikat må kunna bereda statsverket större
inkomster, samt derefter, när sådant linnes vara af
statsverkets behof påkalladt, till Riksdagen inkomma
med förslag till dylik beskattning i den form, som
må finnas ändamålsenlig;
af herrar Brodin, J. Bromée, G. Jansson, Lundström, friherre von
Knorrig, Petri, O. A. Ericsson och Wittsell, hvilka anfört:
»Då vi å ena sidan anse, att statsmonopol med afseende å tobak
ej bör införas i vårt land och således ej heller någon utredning rörande
sådant monopol af Riksdagen bör direkt eller indirekt ifrågasättas, men
å andra sidan finna, i likhet med föregående Riksdag, att höjd beskattning
af tobak vore ett lämpligt skattemedel bland dem, som böra
användas för att betäcka de alltjemt sig förökande statsutgifterna,
hafva vi föreslagit utskottet hemställa till Riksdagen,
att Riksdagen måtte, med afslag å herr Brernbergs
motion, i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
att Kongl. Maj:t måtte taga under öfvervägande, på
hvad sätt och i hvad mån ökad beskattning å tobak
och tobaksfabrikat må kunna bereda statsverket större
inkomster, samt derefter, när sådant finnes vara af
statsverkets behof påkalladt, till Riksdagen inkomma
med förslag till dylik beskattning i den form, som
må finnas ändamålsenlig»;
samt af herr Bergendahl mot vissa delar af motiveringen.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1902.