Beuilln ingsu Iskotta ts Betänkande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Jtiksd. kansli den 21 februari 1902, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kongl. Maj:t angående ändring af 3 § 1 mom. bevillnings
förordningen.

(2:a A.)

I eu till bevillningsutskottet öfverlemnad, inom Andra Kammaren
väckt motion, n:o 96, hemställer herr L. Eriksson, att Riksdagen måtte
besluta i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om förslag till sådan ändring
i eller tillägg till § 3 mom. 1 i bevillningsförordningen, att försäljningspriset
å sålda delar af styckad egendom ej må läggas till grund för taxering
af de osålda delande, eller blotta styckningsåtgärden må anses förläna
dessa högre värde, än de förut haft, utan värdet bestämmas med ledning
af den afkastning, de anses kunna lemna, eller det värde, de kunna anses
ha som jordbruk.

Såsom bilaga till motionen finnes fogad en Kongl. Maj:ts resolution
af den 8 juni 1900, så lydande:

»Kongl. Maj:ts

nådiga resolution på de besvär, Frötuna aktiebolag i underdånighet anfört
deröfver, att,

sedan 1898 års bevillningsberedning för Fellingsbro socken föreslagit,
att sextiofyra klaganden tillhöriga hemmansdelar i Korfviken n:o 1, utgörande
tillhopa 449/iooo mantal, skulle taxeras till sammanlagdt värde af 13,800
kronor,

Bih. till Biksd. Prof. 1902. 5 Sami. 1 Afd. 9 Raft. (N:o 10.)

1

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

samt klaganden kos taxeringsnämnden för socknen yrkat, att taxeringsvärdet
å kemmansdelarne icke måtte bestämmas till högre belopp än
6,700 kronor,

men taxeringsnämnden, enär af mantalslängden för berörda år inhemtats,
att ifrågavarande fastighet efter undergången hemmansklyfning vid
senaste mantalsskrifning upptagits i icke mindre än sextiofyra olika hemmansdelar,
en hvar å minst tre, högst åttiofem ettusendels mantal, hvilka,
i följd af Fellingsbro stations omedelbara närhet, vid efter hand skeende
försäljningar komme att betinga högre pris än annan jord i orten, godkänt
bevillningsberedningens förslag,

så och efter det Örebro läns pröfningsnämnd, hvarest klaganden fullföljt
sitt berörda yrkande, genom beslut vid sammanträde den 28 och
29 september 1898, enär fastigheten genom indelning i byggnadstomter ansåges
hafva det uppskattade värdet, ogillat yrkandet och faststält taxeringen,
har Kong!. Maj:ts och rikets kammarrätt, hvarest klaganden häröfver
sig besvärat, genom utslag den 26 september 1899 sig utlåtit, att som
det icke genom den af klaganden förebragta utredning kunde anses ådagalagdt,
att fastighetens verkliga värde understigit 13,800 kronor, funne
kammarrätten ej skäl att i öfverklagade taxeringsåtgärden göra ändring.
Gifven Stockholms slott den 8 juni 1900.

Kong!. Maj:t har, sedan kammarrätten, efter vederbörandes hörande,
afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, låtit handlingarna i detta mål
Sig föredragas och finner icke skäl att göra ändring i kammarrättens
utslag.

Hvilket vederbörande till underdånig efterrättelse länder.»

Den taxering, om hvilken fråga är i ofvanstående kongl. resolution,
synes motionären vara i strid med det i § 3 mom. 1 bevillningsförordningen
förekommande stadgande, att fast egendoms värde skall bestämmas
med ledning af de om hvarje särskild egendoms storlek, beskaffenhet och
afkastning inhemtade upplysningar; och yttrar motionären angående de
af de särskilda taxeringsmyndigheterna i ärendet fattade beslut följande:

»Den omständigheten, att i bilagan omnämnda fastigheten efter verkstäld
egostyckning i mantalslängden upptagits i sextiofyra olika hemmansdelar,
kunde väl icke förläna den något högre värde än förut, och taxeringsnämndens
yttrande, att den vid efter hand skeende försäljningar komme
att betinga högre pris än annan jord i orten, innebär ju ett bestämdt erkännande,
att den då icke hade det åsätta värdet, utan först framdeles
skulle komma att få det. Att sålunda åsätta ett värde, som icke finnes,

-Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

3

•eller till grund för värdet beräkna en afkastning eller vinst af egendomen,
jsom den icke lemnar förr än i en oviss framtid, kan väl icke vara med
rättvisa och billighet förenligt. Eigtigare är väl då att efter skedd försäljning
taxera säljaren för den vinst, han då verkligen gjort, och egendomen
till det värde, den då betingat. Derigenom verkar taxeringen på
•ett tillfredsställande sätt, emedan den träffat det verkliga värdet eller inkomsten
just då dessa framträda och ej förr, än de i verkligheten förefinnas
eller kunna afvinnas egendomen. Pröfningsnämndens åsigt, att fastigheten
genom indelningen i byggnadstomter fick det åsätta värdet, kan jag heller
icke tillmäta förmågan att till kemmansdelarne skaffa köpare, utan är det
väl först då köp ifrågakommer, som det högre värdet träder fram.

Kongl. kammarrätten har genom utslag i målet sig utlåtit, att som
klaganden icke ådagalagt, att fastighetens verkliga värde understigit det
densamma åsätta, funne kammarrätten ej skäl att i öfverklagade taxeringsåtgärden
göra ändring; och dock har klaganden genom intyg af två närboende
personer styrkt, att egendomen begagnades som jordbruksegendom
oeh ej lemnade högre afkastning än annan sådan i trakten. Något annat
sätt att styrka, att taxeringen var för hög, kunde mig veterligen ej åstadkommas
gent emot taxeringsmyndigheternas auktoritet, ty särskildt konto
öfver egendomen föres ej, emedan den då och ännu brukas i sambruk
med Frötuna aktiebolags hufvudgärd Frötuna, och att styrka, att egendomen
icke i eu obestämd framtid kunde bli värd 13,800 kronor, var ju
omöjligt, och det var ju det framtida värdet, som taxeringsnämnden lade
till grund för taxeringen.

Den ifrågavarande egendomen innehåller ej fullt 30 tunnland, och
då vanliga värdet i orten är 200 kronor tunnlandet, bör väl det af klaganden
föreslagna värdet 6,700 kronor anses tillräckligt.»

I motiveringen till den af motionären gjorda hemställan uttalar motionären
vidare sin farhåga för att, derest det blefve vanligt, att jordegendom
upptaxerades på sätt, som i förevarande fall skett, detta skulle vålla ett
betänkligt afbrott i den s. k. egna-hemsrörelsen.

I likhet med motionären anser utskottet, att det skulle vara synnerligen
olämpligt och mot bevillningsförordningen stridande, derest försäljningspriset
å sålda delar af en till tomter styckad jordegendom lades till
grund för taxeringen af de osålda, fortfarande till jordbruksnäring använda
delame, eller om blotta styckningsåtgärden ansåges förläna dessa ett högre
värde, än de förut haft.

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

Men så torde icke kunna sägas hafva varit händelsen i diet af motionären
åberopade fall. Enligt upplysningar, som utskottet från kong!..
kammarrätten inhemtat, var hemmanet Va mantal n:o 1 Korfviken, inom;
Fellingsbro socken och härad af Örebro län, för år 1897 taxeradt till:
12,400 kronor. Sedan hemmanet genom egostyckning delats, i 74 lotter,,
hade af dessa sålts 10 stycken, om tillhopa 51/iooo mantal'',, för en köpeskilling
af inalles 3,200 kronor. Medeltaxeringsvärdet inom. socknen var''
för år 1898 29,300 kronor för helt mantal.

Vid sålunda upplyst förhållande kan icke med fog sägas, att, då.
de osålda 64 hemmanslottema, å tillsamman 449/iooo mantal, för år 1898.
uppskattades till ett sammanlagdt värde af 13,800 kronor, försäljningspriset
å de sålda lotterna, om tillhopa 51/iooo mantal, lagts till grand för
taxeringen, ty efter denna beräkningsgrund skulle värdet å de förra uppgått
till mera än 28,000 kronor.

Utskottet finner, med hänsyn till hvad sålunda anförts, den af motionären
omförmälda taxeringsåtgärd icke vara af beskaffenhet att påkalla
någon ändring i eller tillägg till gällande bevillningsförordning i det af
motionären angifna syfte; och då utskottet ej heller i öfrigt har sig bekant,
att sådant missförhållande egt rum som det af motionären öfverklagade,
hemställer utskottet,

att herr Erikssons ifrågavarande motion om
skrifvelse till Ivongl. Maj it angående ändring af 3 §
1 mom. bevillningsförordningen icke måtte till någon.
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 februari 1902.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C AV ALLI.

Reservationer:

af herrar Cavalli och Nisser, mot motiveringen; samt

af herrar J. Bromée, G. Jansson, Lundström och O. Jk. Ericsson..

Stockholm, O. L. Svanbäcks Boktryckeri,. 1902.