Riksdagens Skrifvelse N:o 73
3
N:o 73.
Uppläst och godkänd, af Första Kammaren den 3 maj 1901.
— — — — Andra Kammaren den 3 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
angående införande i konkurslagen af bestämmelse, att
handlingar i konkursmål må kunna med allmänna posten
till rätten eller domaren insändas.
(Lagutskottets utlåtande n:o 36.)
Till Konungen.
Vid innevarande riksdag har enskild motionär väckt förslag om
införande i konkurslagen af bestämmelse, att handlingar i konkursmål
må kunna i betaldt bref med allmänna posten till rätten eller domaren
insändas.
Enligt Riksdagens uppfattning kan åt bestämmelserna i konkurslagen
derom, att handlingar skola till rätten eller domaren ingifvas,
icke gifvas annan tolkning, än att part i konkursmål har att sjelf eller
genom ombud aflemna dylika handlingar till rätten eller domaren. Det
är visserligen icke för Riksdagen obekant, att domare emottaga bevakningar
och anmärkningsskrifter, h vil ka blifvit i behörig tid med posten
insända, såsom om do i laga ordning ingifvits, men detta förfarande anser
Riksdagen hafv^ sin grund uteslutande i ett tillmötesgående mot parterna
och icke under några omständigheter åligga domaren såsom tjenste
-
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 73.
pligt. Ett sådant förfaringssätt har emellertid enligt Riksdagens åsigt
goda skäl för sig. Det synes nemligen Riksdagen klart, att det för
den rättsökande ofta kan vara förenadt med stora svårigheter, ja, hardt
när omöjligt att personligen infinna sig, och äfven om parten för sådant
fall är hänvisad till begagnande af ombud, är ett dylikt förfarande förenadt
med åtskilliga olägenheter, såsom besvär för anskaffande af ombud,
omkostnader, osäkerhet, att ombudet med noggrannhet fullgör
uppdraget, och dylikt. Dessa och liknande olägenheter skulle undanrödjas
genom det af motionären föreslagna förfaringssättet — ett förfaringssätt,
som redan tillämpas hos administrativa myndigheter. Genom
tvenne kongl. förordningar den 12 juni 1885 är nemligen stadgadt, att
part får, under iakttagande för öfrigt af vederbörlig tid och ordning,
på eget äfventyr till statsdepartement och förvaltande myndigheter insända
ansökningar, besvär och andra handlingar i betaldt bref med
allmänna posten. Enligt hvad Riksdagen erfarit, har denna anordning
icke förauledt några olägenheter, utan tvärt om visat sig i alla afseenden
förmånlig. Riksdagen har derför funnit syftet i den väckta motionen
synnerligen beaktansvärdt.
Att medgifva parten att i alla de fall, då handlingar i konkursmål
skola till rätten eller domaren iugifvas, insända handlingarne med
allmänna posten, har dock synts Riksdagen icke vara tillrådligt. I vissa
fall, t. ex. då konkurs sökes af borgenär eller gäldenär, då förklaring
öfver borgenärs konkursansökan ingifves af gäldenär, då borgenärers
beslut öfverklagas eller utdelningsförslag klandras, då ackord sförslag
framställes och då nedläggande af konkurs begäres, äro så vigtiga intressen
i fråga eller påkallas så omfattande åtgärder, att tillfälle bör
beredas domaren eller den, som i hans ställe handlägger ärendet, att
af parten sjelf eller den person, som för parten ingifver handling, inhemta
möjligen erforderliga upplysningar eller åtminstone att förskaffa
sig full visshet derom, att inlagan är af behörig person aflemnad. Motsvarande
behof föreligger äfven, då borgenär efter inställelsedagen
bevakar fordran.
I öfverensstämmelse med den uppfattning, som sålunda uttalats,
har Riksdagen alltså för sin del antagit följande
Lag
angående ändrad lydelse af 142 § konkurslagen.
Härigenom förordnas, att 142 § konkurslagen skall erhålla följande
ändrade lydelse;
5
Riksdagens Skrifvelse N:o 73.
Då i stad rättegångsdag ej är, och någon ej finnes satt att å
rättens vägnar inlagor emottaga, må ansökningar och andra skrifter,
som enligt denna lag skola till rätten ingifvas, aflemnas till rättens
ordförande.
Part vare tillåtet att med allmänna posten i betaldt bref till rätten
eller domaren insända följande handlingar, nemligen: bevis att borgenärs
ansökan om konkurs blifvit gäldenär delgifven; bevakningsinlaga, såvidt
fråga ej är om efterbevakniug; anmärkning emot bevakad fordran;
yrkande att fordran skall med ed fästas; bevis om delgifning af föreläggande,
som i anledning af sådant yrkande meddelats; anmälan att
hinder mött för sagda delgifning eller för edens afläggande; bevis att
eden blifvit aflagd; jäf emot sådant bevis; samt skrift, deri borgenär
bestrider fastställelse af ackord; och skall handling, som blifvit sålunda
insänd, anses ingifven å tid, då den emottagits al den, till hvilken
handlingen enligt lag bör aflemnas.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1902.
Stockholm den 3 maj 1901.
Med undersåtlig vördnad.