12

Riksdagens Skrifvelse N:o 38.

N:o 38.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den It) april 1901.
— — — — Andra Kammaren den 19 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
om utarbetande af skärpta lagbestämmelser för uraktlåtenhet
att utgifva bidrag till underhåll af oäkta barn.

(Lagutskottets utlåtande n:o 28.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag kafva enskilde motionärer väckt förslag
om skärpta lagbestämmelser gent emot fäder till oäkta barn, hvilka bevisligen
hafva förmåga, men ändock undandraga sig att lemna bidrag till
barnens uppfostran.

Riksdagen har funnit syftet med denna framställning vara förtjent
af behjertande.

Gällande bestämmelser rörande oäkta barns försörjning hafva
nemligen i tillämpningen visat sig icke tillräckligt verksamma gent emot
fader till oäkta barn. Erfarenheten utvisar nemligen, att fadern till ett
sådant barn, äfven om han på grund af eget erkännande af faderskapet
eller på grund af bristande, åt honom ådömd värjemålsed förpligtats att
till modern utgifva visst bidrag till barnets underhåll, lätteligen kan på
ett eller annat sätt, såsom genom att undanhålla sina tillgångar, undandraga
sig att fullgöra sin försörjningspligt. Härtill kommer, att fattigvården
ej sällan i hög grad betungas af underhållsskyldigheten utaf sådana
barn, utan att fattigvårdssamhället har verksamma tvångsmedel att

Riksdagens Skrifvelse N:o 3b. 13

förmå den trcdskande barnafadern att fullgöra den honom åliggande
försörj ningspligten.

Yid öfvervägande, huruledes ifrågavarande missförhållanden lämpligast
må kunna undanrödjas eller åtminstone stäfjas, har Eiksdagen
kommit till den öfvertygelsen, att, då behofvet af bestämmelser i ämnet
hufvudsakligen gör sig gällande emot sådana försörjningspligtige, hvilka,
utan att ega utmätningsbara tillgångar, likvisst hafva förmåga att genom
arbete förvärfva hvad för ändamålet fordras, men af lätja eller liknöjdhet
försumma sin skyldighet, syftet närmast vore att vinna genom ändring i
gällande fattigvårdslagstiftning i rigtning af skärpta åtgärder mot sådana
försörjningspligtige. Eiksdagen vill i detta sammanhang erinra derom,
att Eiksdagen år 1899 i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t anhöll, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Eiksdagen framlägga
förslag till, bland annat, skärpta och mera effektiva bestämmelser mot
familjeförsörjare, som af lätja eller liknöjdhet försumma sin försörjningspligt.

Det synes vid sådant förhållande vara skäl, att i samband med
den utredning, som af denna Eiksdagens skrifvelse torde kunna förväntas,
också tages i öfvervägande, hvilka åtgärder lämpligen böra vidtagas mot
dem, som, om ock ej familjeförsörjare i egentlig mening, likvisst hafva
en naturlig förpligtelse att utgifva uppfostringsbidrag till oäkta barn.

På grund af hvad sålunda anförts, får Eiksdagen anhålla, det
täcktes Eders Kongl. Maj:t taga i öfvervägande, huruledes genom ändring
af gällande fattigvårdsförordning må kunna vinnas skärpta och mera
effektiva bestämmelser mot sådane fader till oäkta barn, som af lätja
eller liknöjdhet försumma sin försörjningspligt, samt för Eiksdagen framlägga
det förslag, hvartill den verkstälda utredningen kan föranleda.

Stockholm den 19 april 1901.

Med undersåtlig vördnad.