Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

1

N:o 34.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 april 1901.

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om inteckning i fartyg,
lag om ändring i 10 och 17 kapitlen handelsbalken,
lag om ändring i vissa delar af utsökning slag en, lag
om ändrad lydelse af 51, 90 och 117 §§ konkurslagen,
lag om ändrad lydelse af 2, 3 och 52 §§ sjölagen,
lag om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4
mars 1862 om tioårig preskription och om årsstämning,
lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16
juni 1875 angående särskilda protokoll öfver lagfarter,
inteckningar och andra ärenden samt lag om antecknande
i fartygsregistret af tvist om fartyg eller fartygslott.

(Särskilda utskottets n:o 2 utlåtande n:o 2 och memorial n:o 4.)

Till Konungen.

Genom proposition den 19 sistlidne januari har Eders Kongl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bifogade förslag till
l:o) lag om inteckning i fartyg;

Bih. till RikscL. Prot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 6 Häft. (N:o 34). 1

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

2:o) lag om ändring i 10 och 17 kapitlen handelsbalken;

3:o) lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen;

4:o) lag om ändrad lydelse af 51, 90 och 117 §§ konkurslagen;
5:o) lag om ändrad lydelse af 2, 3 och 52 §§ sjölagen;

6:o) lag om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862

om tioårig preskription och om årsstämning;

7:o) lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16 juni 1875
angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden;
samt

8:o) lag om antecknande i fartygsregistret af tvist om fartyg eller
fartygslott.

Denna proposition har i hufvudsak vunnit Riksdagens bifall.

Dock har Riksdagen beträffande en bland de vigtigare frågor, som
beröras af propositionen, icke kunnat ansluta sig till densamma. Riksdagen
har nemligen ansett synnerlig vigt böra fästas dervid, att det stora
flertal sjöfartsidkare, som sannolikt aldrig kommer att begagna sig af den
ifrågasatta inteckningslagstiftningen, icke må för densammas skull underkastas
några nya, mer eller mindre betungande föreskrifter, och har Riksdagen,
med hänsyn härtill, icke funnit lämpligt att, på sätt Eders
Kongl. Maj:t föreslagit, såsom allmänt vilkor för registrering af fartyg
stadga, att då fartyg anmäldes till införande i registret, skulle företes
offentlig myndighets intyg, utvisande när, hvar och af hvem fartyget vore
bygd t, samt, der ej den, som byggt fartyget, sjelf anmäldes vara egare,
styrkas, att eganderätten till fartyget från honom öfvei''gått till den, hvilken
såsom egare anmäldes. Riksdagen har emellertid icke lemnat opåaktadt, att
derest vid första registrering af fartyg eftergifves fordran på bilbref och
eganderättens styrkande, en annan punkt måste finnas, vid hvilken det bestyrkande
af eganderätten, som i inteckningsärende bör ega ruin, kan anknytas.
Med tillämpning af nu gällande stadganden i registreringsförordningen,
som föreskrifver, att vid fartygs införande i registret skall antecknas, när,
hvar och af hvem fartyget är bygdt, samt att vid anmälan skall fogas
bilattest, har Riksdagen trott, att erforderlig upplysning i berörda afseende
skulle kunna anses vunnen genom en handling af hufvudsakligen samma
art som den nu föreskrifna bilattesten, af hvilken bör framgå, när, hvar
och af hvem fartyget är bygdt. Vid sådant förhållande har i andra stycket
af 2 § sjölagen enligt Eders Kongl. Maj:ts proposition, med uteslutande
af föreskrifterna om företeende af bilbref och åtkomstens styrkande, ansetts
böra intagas föreskrift, att vid registrering af fartyg, som ej är köpt
från utlandet, skall företes intyg, utmärkande, när, hvar och af hvem
fartyget är bygdt; och vidare har i 6 och 7 §§ i lagen om inteckning i

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

fartyg påkallats en jemkning, som jemväl med afseende å 37 § i samma
lag har sin vigt i fråga om framhållandet af registreringens betydelse.

I öfrigt har Riksdagen vid granskning af förslagens detalj bestämmelser
funnit vissa ändringar i särskilda delar af några bland förslagen
böra ega rum.

Hvad sålunda först angår förslaget till lag om inteckning i fartyg,
har den i 37 § af nämnda lagförslag innehållna regel, att — utom i vissa,
genom särskild lagstiftning reglerade fall — inteckning, som tillkommit
på grund af medgifvande af annan än rätt egare, skall vara ogill, synts
Riksdagen, enligt stadgandets af Eders Kongl. Maj:t föreslagna ordalydelse,
för vissa fall komma i strid med syftet af den i förra stycket af 7 §
upptagna föreskrift, eller att, der någon, efter att hafva afhändt sig ett
fartyg, medgåfve inteckning deri, inteckningsmedgifvandet skulle, änskönt
ej lemnadt af rätt egare till fartyget, ega giltighet, så framt inteckning
söktes, innan nye egaren läte till fartygsregistret anmäla sitt fång.

Då nyss antydda, i 7 § innefattade grundsats ej lärer kunna, utan
åsidosättande af rättssäkerhetens kraf, rubbas, men den föreslagna redaktionen
af 37 § onekligen kan föranleda till den uppfattning, att en under
här förutsatta omständigheter tillkommen inteckning skulle vara utan
verkan, har i sistnämnda paragraf ansetts böra intagas ett förbehåll, hvarigenom
i alseende å dylik inteckning göres undantag från regeln om ogiltighet
af inteckning, som tillkommit på grund af orätt persons medgifvande.
Den sålunda vidtagna jemkningen i första punkten af 37 § har
föranledt en redaktionel förändring i paragrafens senare punkt.

Vidare har Riksdagen beträffande 38 § af sistberörda lagförslag
ansett, att, för beredande af skyndsammare handläggning, då innehafvare
af fartygsinteckning vill vid domstol utsöka sin fordran, saken bör gå
till rådstufvurätt, äfven om den, som käres till, har sitt bo och hemvist
på landet.

Från den i 39 § af samma lagförslag innefattade bestämmelse, att
då utländskt fartyg öfvergår i svensk ego eller eljest i afseende å fartyg
inträffar sådan förändring, att det skall såsom svenskt anses, innehafvaren
af inteckning i fartyget skall ega att genast njuta betalning ur detsamma,
har Riksdagen funnit undantag böra göras för det fall, att försträckningen
lemnats under vilkor, att med betalningen skall anstå, äfven sedan fartyget
blifvit svensk egendom. Den tid, inom hvilken inteckningshafvare skall
utsöka sin fordran, har Riksdagen ansett kunna förkortas från ett år till
sex månader.

Den förändring, som på grund af lagen om inteckning i fartyg påkallats
i vissa delar af utsökningslagen, har synts Riksdagen böra utsträc -

4 Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

kas jemväl derhän, att, då fartyg öfver tjugu ton blifvit utmätningsvis
såldt, särskildt sammanträde bör utsättas för köpeskillingens gäldande
och fördelande. Då ett sådant sammanträde i de flesta fall blifver nödigt,
undvikes genom dylik bestämmelse den särskilda kallelsen till ett sådant.
För samtliga vederbörande lärer det ock finnas fördelaktigt att på så vis
få alla frågor om fördelningen pröfvade och liqviden tillgänglig redan
fjorton dagar efter auktionen. De ändringar, Riksdagen vidtagit vid 92,
93, 118, 119, 120 och 141 §§ äro föranledda häraf.

Vidkommande 52 § sjölagen har Riksdagen funnit i densamma
lämpligen kunna inrymmas en hänvisning till den föreskrift, som Eders
Kongl. Maj:t lärer komma att i administrativ ordning utfärda derom,
huru, sedan fartyg blifvit intecknadt, bevis om inteckningen skall öfversändas
till fartygets befälhafvare och derefter genom viss myndighets
försorg fästas vid certifikatet.

Under åberopande af hvad nu blifvit anfördt, får Riksdagen tillkännagifva,

att Riksdagen, som funnit sig icke kunna utan förändring godkänna
de af Eders Kongl. Maj:t framlagda förslag till lag om inteckning i fartyg,
lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen samt lag om ändrad lydelse
af 2, 3 och 52 §§ sjölagen, för sin del antagit lagar i dessa ämnen
af den lydelse bilagorna A, B och C utvisa, samt

att öfriga i propositionen innefattade lagförslag i oförändradt skick
af Riksdagen bifallits.

Stockholm den 13 april 1901.

Med undersåtlig vördnad.

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

5

Bil. A.

Lag

om inteckning- i fartyg.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Fartyg, som har en drägtighet af tjugu registerton eller derutöfver
och är i fartygsregistret infördt, må, der egaren det medgifver, intecknas
för fordran, efter ty här nedan sägs; och njute, der det skett, fordringsegaren
panträtt i fartyget. Tillhör fartyget flere gemensamt, må ej inteckning
meddelas, med mindre samtliga delegare dertill lemnat medgifvande.

Ej må inteckning meddelas utan för visst belopp i penningar, ej
heller i fartygslott eller i flera fartyg för samma fordran.

2 §•

Medgifvande af inteckning i fartyg skall tecknas å handling, hvarå
fordran grundas, samt innefatta uppgift om det nummer, hvarunder fartyget
är i fartygsregistret infördt; och varde medgifvandet af vittnen styrkt.

3 §•

Inteckning i fartyg sökes hos Stockholms rådstufvurätt.

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

4 §•

Då inteckning sökes, skall fordringsliandlingen, i hufvudskrift till
rätten ingifvas; och läte rätten handlingen offentligen uppläsas samt införas
i protokollet öfver inteckningar i fartyg.

5 §■

Finnes ej å handlingen bevittnadt medgifvande, som i 2 § sägs,
värde ansökningen afslagen.

6 §•

Ej må inteckning beviljas, der ej den, som inteckningen medgifvit,
är i fartygsregistret inskrifven såsom egare af fartyget.

öfverlåter någon till annan fartyg eller fartygslott, och har, innan
ny egares fång anmäles till fartygsregistret, inteckning blifvit sökt på
grund af tidigare egares medgifvande, utgöre öfverlåtelsen ej hinder för
inteckningens beviljande.

Sökes inteckning samma dag ny egares fång anmäles till fartygsregistret
eller derefter, skall ansökningen afslås, utan så är att nye egaren
iklädt sig förbindelse att låta fartyget intecknas på grund af tidigare
egares medgifvande eller eljest är med honom lika förbunden.

7 §•

Sökes inteckning, och är ej ansökningen grundad på medgifvande
af den, som, enligt hvad fartygsregistret utvisar, byggt fartyget, skall vid
rätten styrkas, att från honom eganderätten öfvergått till den, som inteckningen
medgifvit. Hvad sålunda är stadgadt, ege dock ej tillämpning,
der fartyget varit i utländsk ego eller blifvit i registret infördt innan
denna lag trädt i kraft, utan skall i ty fall, så framt ej eljest laga hinder
möter, inteckning beviljas, der den, som inteckningen medgifvit, antingen
blifvit vid fartygets införande i registret antecknad såsom egare eller bevisligen
härleder sin rätt från den först inskrifne egaren.

Har fartyget i fem år näst före ansökningen varit i registret infördt,
och finnes den, som inteckningen medgifvit, hafva under hela den tid varit

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

7

i registret inskrifven såsom egare eller hårleder han bevisligen sin rätt
från den, som vid början af samma tid var i nämnda egenskap inskrifven,
skall, ändå att annan upplysning om eganderätten ej vinnes, ansökningen
bifallas, der ej eljest laga hinder möter.

Ej må i inteckningsärende andra än skriftliga bevis gälla i fråga om
åtkomst till fartyg.

8 §•

Varder hos rätten upplyst, att klander å den af sökanden uppgifne
fartygsegarens åtkomst blifvit vid domstol anhängiggjordt, och visas ej
att det klander är genom laga kraft egande beslut ogilladt, varde ansökningen
afslagen.

9 §■

Upplyses, att före den dag inteckningen söktes eller ock samma dag
ansökningen gjordes fartyget eller lott deri tagits i mät, och visas ej att
utmätningen upphört att gälla, skall ansökningen afslås.

10 §.

Afträdes fartyg eller fartygslott till konkurs, medan ansökan om
inteckning i fartyget är på pröfning beroende, må ansökningen af rätten
pröfvas utan hinder af konkursen, men verkan af inteckningen, der den
beviljad varder, bestämmes på sätt särskildt är stadgadt.

11 §■

Finnes ej ansökan om inteckning böra genast afslås, anskaffe rätten,
innan yttrande öfver ansökningen meddelas, från den myndighet, som
förer fartygsregistret, afskrift af hvad deri finnes infördt om det fartyg
ansökningen afser.

12 §.

Då inteckning blifvit beviljad, teckne rätten bevis derom å fordringshandlingen.

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

13 §.

Panträtt, som genom inteckning i fartyg vinnes, omfattar jemväl
fartygets tillbehör. Under tillbehören innefattas icke proviant eller bränsle,
ej heller å ångfartyg kol eller andra för maskinens drift afsedda ämnen.

14 §.

Ar egare af fartyg på grund af tagen försäkring eller eljest berättigad
till ersättning för skada å fartyget; den ersättning häfte icke i fartygets
ställe för fordran, som är i fartyget intecknad.

15 §.

Ej må panträtt, som inteckning medför, särskildt göras gällande i
viss lott af det intecknade fartyget.

16 §.

Inteckning i fartyg skall förnyas i den ordning, som i 17 § bestämmes,
första gången inom tio år sedan den beviljades, och sedermera
inom tio år från hvarje förnyelse. Sker det ej, vare inteckningen förfallen,
ändå att inom nämnda tid vidtagits sådan åtgärd, som i sista
stycket af 18 § sägs.

17 §.

Vill någon låta förnya inteckning i fartyg, uppvise hos inteckningsdomstolen
fordringshandlingen i hufvudskrift; och varde bevis om förnyelsen
der tecknadt å handlingen. Sökanden stånde ock fritt att inför
annan underrätt förete inteckningshandlingen: den rätt läte, då sådant
sker, i sin dombok korteligen intagas hvad handlingen innehåller med dag
och årtal, då den utgafs, när och under hvilken paragraf i protokollet
inteckningen är beviljad och när inteckningen förnyades, nedsattes eller
annorledes förändrades, om det skett; teckne ock bevis å handlingen, att
den varit företedd till vinnande af inteckningsförnyelse: sedan ingifve

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

sökanden protokollet deröfver till inteckningsdomstolen inom tid, som i 16 §
sägs; och vare detta så gillt, som om handlingen der blifvit företedd.

18 §.

Vill någon låta inteckning helt och hållet eller för visst belopp dödas,
uppvise fordringshandlingen i hufvudskrift för inteckningsdomstolen;
och värde bevis om dödandet der tecknadt å handlingen.

Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, förfares i enlighet
med hvad angående intecknings dödande nu är sagdt.

19 §.

Är helt fartyg såldt efter utmätning eller eljest i den ordning,
som om utmätt fartyg finnes stadgad, vare, sedan köpeskillingen blifvit
emellan borgenärerna fördelad, inteckning för fordran, som antingen
alldeles icke eller endast till någon del kunnat af köpeskillingen gäldas,
utan verkan. Sådan inteckning varde, ändå att inteckningshandlingen ej
i hufvudskrift företes, dödad, der ny egare af fartyget eller lott deri,
sedan försäljningen vunnit laga kraft, det äskar och till inteckningsdomstolen
ingifver bevis om de inteckningar, som vid fartygets försäljning
deri funnos, så ock handling, som visar köpeskillingens fördelning, samt
intyg att fördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft.

20 §.

Varder intecknadt. fartyg, som efter timad skada förklarats icke
vara iståndsättligt, derefter försåldt, upphöre panträtten i fartyget; och
må, på ansökan utaf ny egare af fartyget eller lott deri, inteckningen
dödas, ändå att fordringshandlingen icke i hufvudskrift företes.

Har inteckning, på grund deraf att konkurs inträffat, blifvit genom
laga kraft egande beslut förklarad vara utan verkan, då må ock, på ansökan
af egare, inteckningen dödas utan hinder deraf, att fordringshandlingen
icke i hufvudskrift företes.

21 §.

Har intecknad fordringshandling kommit i gäldenårens eller, der
det intecknade fartyget tillhör annan, i dennes hand, och är ej sådant

Bih. till Riksd. not. 1901. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 8 Häft.

2

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

fall för handen, att inteckningen kan dödas utan att handlingen i hufvudskrift
företes, må den å nyo utgifvas med fortfarande inteckniagsrätt.

22 §.

Borgenär, som för sin fordran har inteckning till högre belopp än
fordringen, njute, i den mån sådant för fulla gäldandet af hans fordran
nödigt är, säkerhet i det intecknade fartyget till hela det belopp, hvarå
inteckningen lyder.

23 §.

Är intecknadt fartyg i annans eg o än gäldenärens, och räcker ej
fartyget till intecknade gäldens betalning, vare egaren ej till ansvar för
bristen bunden, der han ej gälden å sig tagit eller eljest derför i gäldenärens
ställe svara bör.

24 §.

Låter innehafvare af intecknad fordran ny egare till fartyget å inteckningshandlingen
teckna förbindelse, hvarigenom han öfvertager skulden,
vare förre gäldenären fri från sin förbindelse, der ej annorlunda är
aftaladt.

25 §.

Har innehafvare af skuldförbindelse, till säkerhet hvarför inteckning
blifvit fastståld i fartyg, som sedermera kommit i annan egares hand,
låtit inteckningen utan samtycke af förbindelsens utgifvare helt och hållet
eller för visst belopp dödas eller ock förfalla eller nedsättas, och kan
fordran till följd deraf icke ur fartyget uttagas, vare utgifvaren från
ansvar för fordringen fri. Hvad nu är sagdt om förbindelsens utgifvare
gälle ock om annan egare af fartyget, som skulden å sig tagit eller eljest
derför i utgifvarens ställe svara bör.

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

11

26 §.

Varder intecknadt fartyg utmätningsvis såld t, njute alla borgenärer,
som hafva inteckning i fartyget, genast derur betalning hvar efter sin
rätt, ändå att deras fordringar eljest ej äro till betalning förfallna; och
vare förre egaren fri från ansvar för hvad af köpeskillingen kunnat
gäldas.

27 §.

Är fartyg intecknadt för fordran, och öfvergår i annat fall än i
förra stycket af 20 § sägs eganderätten till fartyget genom frivillig öfverlåtelse
till utländsk man, eller öfverlåtes å utländsk man så stor lott i
fartyget, att detta jemlikt 1 § sjölagen ej må såsom svenskt anses, vare,
der ej inteckningshafvaren till öfverlåtelsen samtyckt, öfverlåtaren med
allt sitt gods ansvarig för fordringen, ändå att sådan ansvarighet ej förut
honom ålåg; och må, ehvad aftal om förfallotiden gjordt är, beloppet
genast hos öfverlåtaren utsökas. Äro flere delegare i fartyget, vare de,
som i öfverlåtelsen tagit del eller dertill samtyckt, en för alla och alla
för en ansvarige för den intecknade fordringen, der de ej redan förut
voro till sådan ansvarighet förbundne; och vare fordringen genast emot
en hvar af dem förfallen till betalning.

28 §.

Varder intecknadt fartyg af egaren vanvårdadt eller förderfvadt, så
att inteckningshafvarens säkerhet märkligen minskas, eller har fartyget
i den ordning sjölagen stadgar förklarats icke vara iståndsättligt, eller
inträffar sådan förändring i afseende å de omständigheter, som i 1 § sjölagen
omförmälas, att fartyget upphör att vara svenskt, ege inteckningshafvaren
att ur fartyget njuta betalning för sin fordran, ändå att den ej
är förfallen.

29 §.

Då utmätning skett af fartyg, som blifvit i fartygsregistret infördt,
eller jemlikt 51 § konkurslagen äskats, att intecknadt fartyg må utmät -

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

ningsvis säljas, skall, sedan i enlighet med 85 § utsökningslagen bevis
härom inkommit till inteckningsdomstolen, beviset å nästa rättegångsdag
för inteckningsärenden uppläsas och införas i protokollet öfver inteckningar
i fartyg. Visas, att utmätningen upphäfts, eller att frågan
om fartygets försäljning eljest förfallit, varde ock sådant i protokollet
antecknadt.

Har vid försäljning af fartyg i den ordning, utsökningslagen bestämmer,
fordran, som är i fartyget intecknad, kunnat till fullo gäldas
af köpeskillingen, skall anmärkning derom göras i det protokoll, som
nyss är sagdt, der ny egare, sedan försäljningen vunnit laga kraft, det
äskar och till rätten ingifver bevis om de inteckningar, som vid fartygets
försäljning deri funnos, så ock handling, som visar köpeskillingens
fördelning, samt intyg att fördelningen blifvit godkänd eller vunnit
laga kraft.

30 §■

Inkommer till inteckningsdomstolen handling, som utvisar, att fartyg
i den ordning sjölagen stadgar förklarats icke vara iståndsättligt, och är
fartyget för gäld intecknadt, vare lag som i 29 § sägs om bevis rörande
utmätning af fartyg.

31 §■

I öfverensstämmelse med protokollet öfver inteckningar i fartyg
skall vid inteckningsdomstolen föras bok, så inrättad, att deraf lätteligen
kan ses hvarje fartyg, deri inteckning blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens
namn, beloppet af fordran, hvarför inteckning är sökt, så ock, der
inteckning blifvit beviljad eller afslagen, förnyad, nedsatt eller dödad, tiden
då sådant skedde. Då enligt 29 eller 30 § anteckning skett i protokollet,
varde ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

32 §.

A protokollsutdrag, som utfärdas i ärende angående inteckning i
fartyg, skall tecknas afskrift af hvad om ärendet blifvit infördt uti den
i 31 § nämnda bok.

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

13

33 §.

Ärende angående inteckning i fartyg inå upptagas endast å måndag
eller, om helgdag då inträffar, nästa söckendag derefter; dock att
fråga om inteckningsförnyelse må handläggas jemväl å annan rättegångsdag.

34 §.

Den, som ej nöjes åt domstols beslut i ärende angående inteckning
i fartyg, ege deröfver föra klagan i enahanda ordning som gäller för
fullföljd af talan mot beslut i ärende angående inteckning i fast egendom.

35 §.

Har beslut, hvarigenom ansökan om intecknings beviljande helt och
hållet eller till någon del afslagits, blifvit till följd af besvär ändradt af
högre rätt, vare sökanden pligtig att inom tre månader från det utslaget
om ändringen vunnit laga kraft det hos inteckningsdomstolen förete, vid
äfventyr att i annat fall den inteckning, som på grund af utslaget beviljas,
gäller så som vore den sökt först å den dag, utslaget vid inteckningsdomstolen
företes.

36 §.

Utan hinder af inteckning må tvist om intecknad fordrans giltighet
lagligen pröfvas.

37 §.

Varder inteckning i fartyg beviljad på grund af medgifvande af
annan än rätt egare, och är ej sådant fall för handen, som i andra stycket
af 6 § sägs, vare inteckningen ogill. I fråga om rätt att tala å inteckning,
som, efter det någon förklarats skola för död anses, tillkommit
på grund af medgifvande af den, som hans egendom tillträdt, gälle hvad
särskildt är stadgadt.

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

38 §.

Vill inteckningshafvare vid domstol utsöka sin fordran ur det intecknade
fartyget, eller yppas tvist om giltigheten af meddelad inteckning,
gånge saken till rådstuiVurätten i den stad, der den, som käres till, har
sitt bo och hemvist, eller, om denne har sitt hemvist å landet eller i stad
der rådstufvurätt ej är, till den rådstufvurätt, som är närmast.

Tillhör intecknadt fartyg flere redare, ege i sak, som nu är sagd,
inteckningshafvaren söka hufvudredaren eller, der hufvudredare ej är vald,
någon af redarne, hvilken han helst vill.

39 §.

Öfvergår utländskt fartyg i svensk ego, eller inträffar eljest i afseende
å fartyget sådan förändring, att det jemlikt 1 § sjölagen skall
såsom svenskt anses, och är fartyget för fordran intecknadt, ege inteckningshafvaren
genast njuta betalning ur fartyget, der han ej förbundit sig
att låta med betalningen anstå, ändå att sådan förändring timar.

Har ej inteckningshafvaren inom sex månader från det fartyget blifvit
i fartygsregistret här i riket infördt genom stämning eller lagsökning
kräft betalning, vare inteckningen derefter utan verkan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1902.

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

15

Bil. B.

Lag

om ändring i vissa delar af utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att nedannämnda paragrafer i utsökningslagen
skola erhålla följande ändrade lydelse:

3 §•

Kronofogde eger att för bestämdt fall till utmätningsman i sitt
ställe sätta länsman eller annan man, som af Konungens befallningshafvande
antagen är; svare dock vid utmätning kronofogden sjelf för
redovisningen och för skada, som af utmätningsmannens fel eller försummelse
kan komma. Ej må kronofogde åt annan uppdraga försäljning af
fast egendom eller af fartyg, som i 92 § sågs, ej heller fördelning af
köpeskilling för fast egendom, eller för lös egendom i fall, då enligt 119
eller 120 § sammanträde för fördelningen erfordras.

I Stockholm, så ock i annan stad, der utmätningsmannabefattningen
anses icke kunna af en stadsfogde ensam fullgöras, må, om Konungen
finner godt sådant medgifva, stadsfogde likaledes ega att, under enahanda
ansvarighet och med det förbehåll i afseende å försäljning af fartyg
samt fördelning af köpeskilling för lös egendom, som för kronofogde
här ofvan stadgas, samt under de vilkor i öfrigt Konungen må föreskrifva,
för bestämdt fall i sitt ställe till utmätningsman sätta annan man, som
af öfverexekutor antagen är.

4 §•

Konungens befallningshafvande ege för bestämdt fall eller inom visst
område förordna länsman eller annan lämplig person att på eget ansvar

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

i kronofogdes ställe vara utmätningsman. Om sålunda förordnad utmätningsman
galle hvad i denna lag om kronofogde stadgas; dock må han
ej i sitt ställe sätta annan man och ej heller, med mindre förordnandet
innehåller särskildt medgifvande, befatta sig med försäljning af fast egendom
eller af fartyg, som i 92 § sägs, eller med fördelning af köpeskilling
i fall, som i 3 § 1 mom. omförmäla^.

13 §.

Är för fordran inteckning i fast egendom beviljad, och vill borgenär
för betalningen hålla sig allenast till egendomen, söke han egaren hos
öfverexekutor i den ort, der egendomen ligger. Har egendomen blifvit
af en till annan öfverlåten, må, innan nye egaren sökt lagfart, förre egaren
utan hinder af öfverlåtelsen sökas. Är tvist om eganderätten antecknad
i lagfartsprotokollet, må den sökas, hvilken såsom egare har egendomen
i besittning.

Vill borgenär, för hvars fordran fartyg är intecknadt, hålla sig allenast
till fartyget, söke egaren, der denne skall svara i mål, som i 12 §
afses. Tillhör fartyget flere redare, ege borgenären söka hufvudredaren,
eller, om hufvudredare ej är vald, någon af redarne, hvilken han helst vill.

28 §.

Äro ej sådana skäl för handen, att målet bör såsom tvistigt till domstol
förvisas, ålägge öfverexekutor gäldenären betalningsskyldighet, vid
äfventyr af utmätning.

Har borgenär enligt 13 § utsökt betalning ur fast egendom, som är
för hans fordran intecknad, och varder fordringen faststäld till betalning
ur den egendom, förordne öfverexekutor tillika, att egendomen må, utan
föregående utmätning, säljas i den ordning, som om utmätt fast egendom
stadgas; och vare det så ansedt, som hade egendomen blifvit utmätt.

66 §.

Ej må något, som till fartyg hörer, tagas i mät annorledes än genom
utmätning af fartyget.

Riksdagens Skrifvelse AT:o 34.

17

67 §.

Gäldenärs innestående aflöning för allmän eller enskild tjenst, eller
innestående pension å rikets stat må icke utmätas, förr än gäldenären är
berättigad att aflöningen eller pensionen lyfta.

År i lag eller författning särskildt stadgadt, att viss egendom ej
må utmätas, eller är af Konungen för viss pensions- eller lifrän
förordnadt, att derifrån utgående pension eller lifränta ej må tagas i mät;
lände det till efterrättelse.

85 §.

*

Utmätningsmannen åligger att, då fast egendom blifvit tagen i mät,
genast anmäla det hos öfverexekutor och tillika, om gäldenären vid utmätningen
uppgifvit auktionsställe, såsom i 96 § sägs, gifva det till känna.

Då fast egendom blifvit utmätt, vare utmätningsmannen pligtig att
genast å landet till domaren och i stad till rätten insända bevis om utmätningen,
innefattande uppgift om beloppet af den fordran, för hvilken
utmätningen egt rum, samt huruvida samma fordran är intecknad eller
icke intecknad, äfvensom hvad i öfrigt kan vara erforderligt för att tydligt
utmärka, hvilken den fordran är, hvarför utmätningen skett.

Utmätes fartyg, som blifvit i fartygsregistret infördt, åligger utmätningsmannen
att ofördröjligen till Stoekholms rådstufvurätt insända bevis
om utmätningen med angifvande af fartygets registreringsnummer. Sker
utmätning af fartygslott, insände utmätningsmannen ofördröjligen bevis
derom till den myndighet, som förer fartygsregistret; och varde i det
bevis intagna de uppgifter, som för fartygets säkra urskiljande erfordras,

Myndighet, som enligt 28 § meddelat förordnande om fast egendoms
försäljning eller hos hvilken, jemlikt 51 § konkurslagen, äskats, att fastighet
eller intecknadt fartyg må utmätningsvis säljas, vare ock pligtig att
bevis derom ofördröjligen insända, då fråga är om fastighet, till rätten
eller domaren i den ort, der fastigheten är belägen, och, då fartyg skall
säljas, till Stockholms rådstufvurätt.

89 §.

Kungörelse om auktion å lösören skall ske minst åtta dagar innan
auktionen hålles, der ej i fall, som i 88 § 2 mom. sägs, kortare tid för

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 10 Sami. I Afd. 1 Band. 0 Häft.

3

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

kungörandet nödig finnes; auktion å fordran eller rättighet skall kungöras
minst fjorton dagar förut. Skall i stad auktion å lös egendom kungöras
mera än en gång, vare det gillt, om första kungörandet skett inom tid,
som nu är sagd. Auktion å fordran eller rättighet må, der förbud enligt
75 § meddelas skall, icke utlysas förr än förbudet skett.

Skall fartyg eller gods i fartyg säljas, varde kungörelsen om försäljningen
jemväl införd i allmänna tidningarna tre gånger, sista gången
minst fjorton dagar före auktionen; och skall kungörelsen tillika innehålla,
att de borgenärer, som, ändå att de ej vunnit utmätning eller i utmätt
fartyg hafva inteckning, ega rätt till betalning ur det utmätta, hafva att
sådant, på sätt i 118 § sägs, före auktionen hos utmätningsmannen anmäla.
De borgenärer, hvilka jemlikt 11 kap. sjölagen ega rätt till betalning
ur det utmätta eller i utmätt fartyg hafva inteckning, skola derjemte,
der de äro kände och inom riket boende, underrättas om auktionen genom
särskilda kallelsebref, hvilka böra afsändas med posten så tidigt, att de
må kunna komma vederbörande till banda minst fjorton dagar före auktionen.

Är fråga om försäljning af fartyg, som blifvit i fartygsregistret infördt,
an skäfte utmätningsmannen gravationsbevis rörande fartyget; dock
vare, der utmätningsmannen det äskar, borgenären pligtig att förskjuta
den för bevisets utlösande nödiga kostnad.

90 §.

Skall egendom säljas, den någon har såsom lös pant eller eljest
under panträtt i handom, varde, der ej panthafvaren är pligtig att för sin
fordran taga betalning ur köpeskillingen eller på sätt i 71 § sägs förklarat
sig dermed nöjas, före utropet underrättelse meddelad, att försäljningen
sker med bibehållande af panthafvarens rätt.

Vid försäljning af lott i fartyg tillkännagifve utmätningsmannen, att
försäljningen ej medför rubbning i panträtt, som i hela. fartyget gäller;
meddele ock före utropet underrättelse om de fordringar, för hvilka fartyget
veterligen utgör pant.

92 §.

Skall försäljning ske af fartyg, som enligt mätbref eller å fartyget
anbragt tontalsmärke har en drägtighet af tjugu registerton eller der -

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

19

utöfver, uppläse utmätningsmannen före utropet gravationsbevis, der enligt
89 § sådant skall vara an skaffad t, och gifve till känna, å hvad tid köpeskillingen
sist skall inbetalas; anmane ock dem, hvilka äro tillstädes och
hafva fordran, som skall vid auktionen bevakas, att sådant anmäla. Varder
fordran anmäld hos utmätningsmannen, meddele han före utropet
derom underrättelse.

Innan auktionen afslutas, meddele auktionsförrättaren underrättelse
om tiden, då efter 119 § sammanträde för fördelning af köpeskillingen
hållas skall, så ock om stället för sammanträdet.

93 §.

Den, som inropat fartyg, hvarom i 92 § är sagdt, åligger att genast
efter inropet gälda en sjettedel af köpeskillingen i reda penningar eller
ställa pant eller borgen såsom för egen skuld för en femtedel af köpeskillingen.
Sker det ej, varde fartyget genast å nyo utropadt.

Hvad af köpeskillingen ej må vara vid inropet erlagdt skall gäldas
sist å det sammanträde, som i 119 § sägs. Visar köparen, att inteckningshafvare,
som skall ur fartyget erhålla betalning, låtit köparen öfvertaga
den intecknade skulden och lemnat anstånd med betalningen, njute
köparen till godo de vilkor, som dervid blifvit tingade. Finnes, sedan för
samtliga fordringar beräknats utdelning, öfverskott å köpeskillingen, och
beviljar gälderiären anstånd med betalning deraf, njute köparen ock det
anstånd till godo.

Varder ej sist å det sammanträde, hvarom förut är sagdt, köpeskillingen
till fullo gulden eller anstånd lemnadt efter ty nyss är sagdt,
vare köpet ogillt och besörje genast utmätningsmannen, att fartyget varder
till försäljning å nyo utlyst, som i 88 och 89 §§ sägs. Går fartyget vid
nya utropet till mindre än den förra köpeskillingen med laga ränta derå
från den dag, då betalning sist bort ske, ersätte förre köparen skilnaden;
går fartyget till mera. hafve förre köparen ej rätt till öfverskottet. Kostnaden
för senare försäljningen skall ock af förre köparen gäldas, der den
ej kan genom öfverskott å köpeskillingen godtgöras. Ar pant eller borgen
stäld för köpeskillingen, läte utmätningsmannen, der sådant erfordras till
gäldande af hvad förre köparen utgifva bör, ofördröjligen försälja panten
i den ordning, som om utmätta lösören stadgas, eller utsöka borgensförbindelsen
hos löftesmannen.

Varder köpeskillingen gulden, ege köparen genast kommma i besittning
af fartyget; och vare det i köparens hand fritt från all förre

20 Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

egarens gäld, der ej köparen, efter ty förut i denna § sägs, gälden
öfvertagit.

94 §.

Annan lös egendom än i 92 § sägs skall genast efter inropet betalas;
sker det ej, gånge egendomen under nytt utrop. Utmätningsmannen
stånde dock fritt att på eget äfventyr lemna anstånd med betalningen.

95 §.

Auktion å utmätt fast egendom skall förrättas af öfverexekutor, der
ej i 96 § annorledes stadgas.

96 §.

o

A landet ege gäldenären bestämma, om auktion å fast egendom skall
hållas å landskansliet eller å tingsställe i orten. Uppgifver gäldenären
annat ställe i orten, må ock auktionen der hållas, om öfverexekutor pröfvar
stället lämpligt. Har ej gäldenär vid utmätningen eller, der enligt
28 § egendomen skall utan föregående utmätning säljas, hos öfverexekutor
före målets afgörande uppgifvit auktionsställe, eller äro flere, som ega
auktionsställe nämna, och kunna de ej derom sig förena; bestämme öfverexekutor,
hvar auktionen skall hållas. Skall auktionen hållas på annat
ställe än landskansliet, varde den förrättad af utmätningsmannen i orten.

I stad skall auktion å fast egendom förrättas å öfverexekutors embetsrum
eller annat ställe, der auktioner i staden gemenligen hållas.

Skola, efter hvad i 104 § sägs, -fastigheter inom särskilde öfverexekutorers
områden gå i en försäljning, varde auktionen förrättad der
hufvudgården eller, om sådan ej finnes, den till allmän bevillning högst
uppskattade fastigheten är belägen; är det å landet, varde auktionen
hållen å landskansliet.

118 §.

Borgenär, som, då lös egendom för annans fordran utmättes, hade
panträtt i egendomen, utan att hafva den under panträtt i handom, eller

Riksdagens Skrifvelse N;o 34.

21

ock egde rätt att till säkerhet för sin fordran hålla egendomen qvar, vare
ock berättigad att ur köpeskillingen, efter ty nedan sägs, undfå betalning,
så vida han derom hos utmätningsmannen före auktionen framstält yrkande.
Skall under konkurs fartyg eller gods i fartyg utmätningsvis försäljas,
ege jemväl borgenär, som för sin fordran har förmånsrätt enligt 4
eller 7 § i 17 kap. handelsbalken, den rätt, nu är sagd.

Har fartyg, som är för fordran intecknadt, blifvit utmätningsvis såldt,
skall den å inteckningshafvarens fordran enligt förmån srättsordningen belöpande
utdelning utgå. ändå att fordringen ej blifvit anmäld. Skall ränta
utgå, varde den beräknad för ett år, der ej sist å sammanträde, som i
119 § afses, visadt varder, att den för annan tid innestår.

119 §.

Då fartyg, hvarom i 92 § sägs, blifvit utmätningsvis såldt, ege de,
hvilka anse sig hafva rätt till betalning ur köpeskillingen, så ock gäldenären
att å fjortonde dagen efter auktionen å utsatt ort och timme inför
auktionsförrättaren sammanträda för att höras angående köpeskillingens
fördelning.

Har, på klagan öfver utmätningen eller auktionen, högre myndighet
förordnat om inställande af vidare åtgärd i målet, och kan för ty sammanträde
ej hållas å den derför bestämda tid, varde det, så vidt ske kan,
kungjordt i tidning inom orten; upphör hindret, utsätte auktionsförrättaren
ofördröjligen ny tid för sammanträdet och läte kungörelse derom införas
tre gånger i allmänna tidningarna och, der så ske kan, i tidning
inom orten, första gången minst tio dagar före sammanträdet, der ej alla
rättegande annorledes så tidigt underrättas om sammanträdet, att de
sjelfva eller genom ombud kunna sig der infinna.

120 §.

Nu har, då annan lös egendom, än i 119 § sägs, blifvit för en
borgenärs fordran utmätt, annan borgenär, som derå jemväl vunnit utmätning,
påstått bättre förmånsrätt, än utmätningen medför, eller har
sådant yrkande, som i 118 § sägs, blifvit af borgenär inom föreskrifven
tid framstäldt: finnes ej full tillgång för borgenärerna och kunna de ej
åsämjas, huru medlen skola fördelas; bestämme utmätningsmannen viss
tid för medlens fördelning och kalle borgenärerna, så ock, då fråga är om

22

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

fordran, hvarför ej utmätning skett och för hvilken ej heller borgenären
haft det utmätta i handom såsom pant, gäldenären att med utmätningsmannen
å uppgifvet, ställe sammanträda för att sin rätt i afseende å fördelningen
iakttaga och bevaka. Sådan kallelse skall tre gånger, första
gången minst tio dagar före sammanträdet, i allmänna tidningarna införas,
der ej alla rättegande annorledes så tidigt underrättas om sammanträdet,
att de sjelfva eller genom ombud kunna sig der infinna.

Finnes i fall, som här förut är sagdt, full tillgång till alla fordringarnas
gäldande, eller åsämjas borgenärerna om fördelningen, men gitter
ej borgenär, som efter 118 § yrkar betalning utan att han fått utmätning,
visa att gäldenären medgifvit honom betalning ur köpeskillingen; hålle
utmätningsmannen inne hvad å sådan borgenärs fordran belöper och kalle,
såsom ofvan sägs, honom och gäldenären till sammanträde för att sin rätt
bevaka. Ej må deraf öfrige borgenärer uppehållas i sin rätt till utdelning.

Då sammanträde för köpeskillingens fördelning erfordras, men utmätningsförrättaren
ej är behörig att sådant sammanträde hålla, insände
han genast de medel, som fördelas skola, samt protokollet öfver utmätningen
och öfriga till ärendet hörande handlingar till fogden, som derefter
vidare förfar på sätt ofvan är stadgadt.

122 §.

Finnes behållen afkomst af såld fast egendom att tillgå, eller är, i
det fall att enligt 93 eller 110 § egendom gått under nytt utrop, förre
inroparen skyldig att utgifva ersättning, varde den tillgång jemte köpeskillingen
fördelad.

123 §.

Vid sammanträde, hvarom förut är sagdt, afgifve förrättningsmannen
redogörelse dels för den tillgång, som skall fördelas, dels ock för de
fordringar, för hvilka anspråk på betalning ur köpeskillingen blifvit anmäldt
eller utdelning ändock må beräknas; och ege derefter tillstädesvarande
borgenärer samt gäldenären, der han när är, att andraga hvad
de till bevakande af sin rätt akta nödigt.

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

23

130 §.

Då enligt 118 eller 127 § utdelning för fordran beräknas, utan att
fordringsbeviset blifvit företedt, så ock då medel enligt 129 § afsättas,
varde bestämmelse tillika meddelad, huru beloppet fördelas skall, för det
fall att detsamma eller någon del deraf sedermera tinnes ej böra tillkomma
den borgenär, för hvars fordran det blifvit beräknadt eller afsatt.

133 §.

Vill borgenär, innan utmätningsmannens fördelningsförslag eller öfverexekutors
beslut om fördelningen vunnit laga kraft, lyfta hvad honom
derigenom tillagdt blifvit, ege dertill rätt; ställe dock pant eller borgen
för hvad han lyfter, der ej öfverexckutor finner skäligt tillåta, att lyftning
må utan sådan säkerhet ske.

Har full betalning blifvit borgenär tillagd, efter ty han yrkat eller,
om hans fordran ej varit anmäld, enligt de i 118, 127 och 128 §§ stadgade
grunder; då må, utan hinder af hans uteblifvande från sammanträdet,
de borgenärer, som äro tillstädes, öfverenskomma, att lyftning må ske
utan pant eller borgen; och vare det gillt, der ej gäldenären det bestrider,
eller enligt 134 eller 135 § säkerhet ställas bör.

137 §.

Medel, som vid köpeskillings fördelning å landskansli blifvit borgenär
tillagda men icke af honom lyftas, skola i länets ränteri nedsättas. Lag
samma vare, der fördelning skett annorstädes än å landskansli, och borgenären
ej inom fyra veckor derefter medlen lyfter.

Ar enligt 118 eller 127 § utdelning beräknad, utan att fordringsbeviset
blifvit företedt, och anmäler sig ej fordringsegaren inom natt och
år efter det fördelningen vunnit laga kraft, må medlen, mot pant eller
borgen, lyftas af annan, som de enligt 130 § kunna tillfalla.

141 §.

Då enligt 120 § sammanträde för fördelning af köpeskilling för lös
egendom skall ega rum, vare utmätningsmannen pligtig att utsätta sam -

24

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

manträdet att hållas inom fjorton dagar eller, om kungörelse i allmänna
tidningarna erfordras, inom fyra veckor efter försäljningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1902. Mål, som vid den
tid äro anhängiga, behandlas enligt äldre lag.

Bil. a

Lag

om ändrad lydelse af 2, 3 och 52 §§ sjölagen.

Härigenom förordnas, att 2, 3 och 52 §§ sjölagen skola erhålla följande
ändrade lydelse:

2 §.

Öfver alla svenska fartyg, hvilka äro afsedda att nyttjas till handelssjöfart
eller resandes fortskaffande och ega en drägtighet af tjugu registerton
eller derutöfver, skall föras register, innehållande för hvarje sådant
fartyg de uppgifter, som pröfvas nödiga för fartygets säkra urskiljande,
så ock upplysning angående eganderätten till fartyget, beskaffenheten af
inskrifven egares fång samt tiden då fartyget i registret införts eller förändring
i eganderätten inskrifvits; skolande, sedan fartyg i registret antecknats,
derom utfärdas bevis, som bör åtfölja fartyget.

Då fartyg anmäles till införande i registret, skall företes intyg, som
utmärker, när, hvar och af hvem fartyget är bygdt, eller, der fartyget
varit i utländsk ego, visas, att utländsk egares rätt öfvergått å den, som
till registret anmäles såsom egare. Vid fartygs införande i registret skall

25

Riksdagens Skrifvelse JV:o 34.

visst nummer tilldelas fartyget; och må det nummer ej sedermera ändras
eller tilläggas annat fartyg. Varder fartyg, som ur registret afförts, deri
å nyo upptaget, behålle det sitt förra nummer. Göres anmälan om förändring
i eganderätten till fartyg, som är i registret infördt, men finnes
den, hvilken såsom egare anmäles, ej kunna i sådan egenskap inskrifvas,
skall ändock i registret göras anteckning, som utvisar hans namn, det
uppgifna fångets beskaffenhet samt dagen då anmälan skett. Fartyg, som
blifvit i registret infördt, må ej derur afföras i'' annat fall än då fartyget
förolyckats, upphuggits eller annorledes förstörts, eller enligt 258 § må
anses förloradt, eller efter timad skada förklarats icke vara iståndsättligt,
eller ock upphört att vara svenskt.

Vill egare af svenskt fartyg, som ej på grund af hvad här förut
blifvit stadgadt skall vara i fartygsregistret upptaget, låta det i registret
införas, vare dertill berättigad; och skall, der fartyget varder till registrering
anmäldt, hvad här förut är i afseende å registreringspligtigt, fartyg
stadgadt ega tillämpning.

Vidare föreskrifter, huru fartygsregister skall vara inrättadt och
registering ske, meddelas af Konungen.

3 §•

Har den, för hvars räkning fartyg bygges, för byggnadens verkställande
gifvit eller utfäst sig att gifva varfsegaren eller byggmästaren
förskott af penningar eller byggnadsämnen, ege lian, när afhandling derom
upprättats, att låta den intagas i protokollet hos magistraten i den stad,
der byggnaden verkställes, eller, om byggnadsorten är belägen å landet,
i närmaste stad; och njute sedan förmånsrätt, som i 17 kap. handelsbalken
sägs.

52 §.

Befälhafvaren skall under resans fortgång gifva redaren underrättelse
om fartygets tillstånd, resans förlopp, derunder slutna aftal och ingångna,
förbindelser samt angående allt, hvarom kännedom eljest kan vara till
nytta för redaren. Innan åtgärder af vigt vidtagas, bör han, der omständigheterna
det medgifva, inhemta föreskrift af redaren sjelf eller det ombud,
denne anvisat. Erfordras penningar för fartygets behof och kan
icke redarens föreskrift afvaktas, åligge befälhafvaren att till medlens an Bih.

till Riksd. Prot. 1301. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 6 Häft. 4

26

Riksdagms Skrifvelse N:o 34.

skaffande anlita den utväg, som för redaren är förenad med minsta uppoffring;
ej må han utan i yttersta nödfall föryttra något af lasten.

Varder fartyget å utländsk ort taget i mät eller för gäld belagdt
med qvarstad, och finnes af skeppshandlingarne, att fartyget är för gäld
intecknadt, åligge befälhafvaren att ofördröjligen om utmätningen eller
qvarstaden underrätta inteckningshafvaren, der denne är för honom känd.

Huruledes bevis om inteckningsåtgärd må biläggas skeppshandlingarne,
derom förordnar Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1902.

Stockholm 1901. Kungl. Boktryckeriet.

P. A. Norstedt & Söner.