12
Riksdagens Skrifvelse N:o 28.
N:o 28.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 mars 1901.
— — — — Andra Kammaren den 20 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af vackt motion
angående ändring af 26 kap. 4 § byggningabalken i
syfte att åstadkomma tillräckliga och lämpliga lokaler för
häradsrätternas sammanträden.
(Lagutskottets utlåtande n:o 19.)
Till Konungen.
Vid innevarande riksdag har enskild motionär väckt förslag om
sådan ändring af 26 kap. 4 § byggningabalken, att behof vet af tillräckliga
och lämpliga lokaler för häradsrätternas sammanträden måtte varda
på tillfredsställande sätt tillgodosedt.
Riksdagen har den uppfattning, att de i 26 kap. 4 § byggningabalken
gifna, ännu gällande bestämmelserna angående tingsbyggnings
storlek och inredning numera måste anses föråldrade och föga motsvarande
tidens kraf. Att de jemväl af dem, bvilka deraf närmast beröras — de
tingsbusbyggnadsskyldige — i allmänhet så betraktas, framgår deraf, att
13
Riksdagens Skrifvelse N:o 28.
desamma, då fråga är om nybyggnad af tingshus, mera sällan bringas i
tillämpning. De tingshus, som uppföras, äro i regel till såväl storlek
som beskaffenhet i öfrigt för sitt ändamål fullt tillfredsställande. Emellertid
gifves det exempel äfven derpå, att bestämmelserna begagnats såsom
medel att förhindra tillkomsten af fullt ändamålsenliga tingshus, och det
kan inträffa, att en minoritet inom tingshusbyggnadsskyldige genom att
påyrka bestämmelsernas bokstafliga efterföljd kan tvinga den vida öfvervägande
majoriteten att uppföra tingshus af förhållandevis alldeles otillräckliga
dimensioner. För att förebygga dylika eventualiteter är alltså
efter Riksdagens åsigt en omarbetning af ifrågavarande lagbestämmelser
af verkligt behof påkallad; dervid det dock synes Riksdagen uppenbart, att
det ej kan vara lämpligt att i lag fastslå en viss för alla tingshus gällande
norm i fråga om storlek och utrymme. Bäst torde vara att låta
frågan derom bero på pröfning i hvarje särskildt fall, hvarigenom tillfälle
beredes att taga hänsyn till alla omständigheter, som för frågans afgörande
äro af betydelse. I hvarje händelse böra efter Riksdagens mening, de
tingshusbyggnadsskyldige sjelfva tillförsäkras ett så väsentligt inflytande
på en tingshusbyggnadsfrågas utgång, att endast i undantagsfall afvikelse
från deras beslut må ega rum. För att så må kunna ske erfordras
emellertid, att i lagen införas bestämmelser om tillvägagångssättet för
åstadkommande af bindande beslut för de tingshusbyggnadsskyldige, om
den derför erforderliga majoritet, om sättet för fullföljd af talan mot
sådana beslut o. d., allt förhållanden, som lämpligen ordnas i samband
med den nu ifrågasatta lagändringen. Den ordning, som anses lämplig för
åvägabringande af beslut om sjelfva tingshusbyggnaden, kunde sedermera,
efter Riksdagens uppfattning, med fördel vinna tillämpning äfven författande
af beslut i andra för tingshusbyggnadsskyldige gemensamma angelägenheter,
såsom i fråga om häradstjenares aflöning, inköp af inventarier
i tingshuset m. m. dylikt.
Riksdagen vill slutligen framhålla önskvärdheten deraf, att vid
de nu närmast ifrågavarande bestämmelsernas omarbetning största möjliga
hänsyn tages dertill, att tingshusbyggnadsskyldigheten ej göres mera än
nödigt betungande. Särskildt är detta af vigt för sådana fall, då sammanslagning
af tingslag eger rum och det alltså kan ifrågakomma, att det
ena tingslaget, efter att nyligen hafva nedlagt afsevärda kostnader på sitt
tingshus, blifver skyldigt att deltaga i kostnaden för det gemensamma
tingshuset.
Rik. till Riksd. Prot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 3 Häjt. 3
14
Riksdagens Skrifvelse N:o 28.
Under åberopande af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla,
det täcktes Eders Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till lag om ändring i 26 kap. 4 § byggningabalken i syfte att
behofvet af tillräckliga och lämpliga lokaler för häradsrätternas sammanträden
måtte varda på tillfredsställande sätt tillgodosedt.
Stockholm den 20 mars 1901.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1901.