10

Riksdagens Skrifvelse N:o 27.

N:o 27.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 mars 1901.
— — — — Andra Kammaren den 20 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af vackt motion
angående ändring af 117 § i Kongl. Maj:ts förnyade
nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9 november 1866.

(Lagutskottets utlåtande n:o 15.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag kar enskild motionär väckt förslag derom,
att uti 117 § i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket i
riket den 9 november 1866 skulle stadgas skyldighet för ledamot i egodelningsrätt
att vid viss ålder afgå från denna sin befattning.

Riksdagen har funnit omförmälda framställning, vara förtjent af
beaktande.

Äfven om fall gifvas, då en person vid mycket hög ålder bibehåller
sin fulla kroppsliga och andliga styrka, torde dock regeln vara, att ålderdomens
annalkande medför en begynnande nedsättning i kroppens och
själens förmögenheter, som väsentligen förminskar möjligheten att på ett
tillfredställande sätt fullgöra magtpåliggande värf i det allmännas eller
enskildas tjenst. Detta af erfarenheten bestyrkta förhållande har ock
föranledt staten att för flere af sina embets- och tjensteman fastställa en
viss åldersgräns, då afgång ur embetet eller tjensten ovilkorligen och
utan afseende å omständigheterna i individuella fall måste ega rum.

Denna princip torde efter Riksdagens mening böra vinna tillämpning
jemväl å ledamöter af egodelningsrätt, i all synnerhet som den dessa

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 27.

ledamöter åliggande tjenstgöringen, till följd af långvariga ochi vidlyftiga
förrättningar ute å marken, ofta är af mycket ansträngande art.

Det må visserligen1 inrymmas, att genom fastställande af en viss
åldersgräns för egodelningsrättsledamots tjenstgöring, egodelningsrättema
komma att gå förlustiga en viss fond af insigt och mognad erfarenhet,
men denna olägenhet uppväges efter Riksdagens åsigt till fullo af den
större energi och det mera lifliga intresse, som tillföras rätterna med de
personer, hvilka träda i de afgångnas ställe.

Uppmärksammas bör äfven, att de till egodelningsrättsledamöter
eljest lämpliga personer genom en tidigt börjad sysselsättning med jordbruk
och skiftesfrågor kunna antagas hafva vid yngre år än tjensteman
i allmänhet förvärfvat den för sysslans utöfning nödiga erfarenhet.

Riksdagen får alltså anhålla att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga
under öfvervägande, vid hvilken ålder ledamot af egodelningsrätt lämpligen
må vara skyldig att från sin befattning afgå, samt för Riksdagen
framlägga det förslag till lagbestämmelse härom, hvartill förhållandena
kunna gifva anledning.

Stockholm den 20 mars 1901.

Med undersåtlig vördnad.