Riksdagens Skrifvelse N:o 130.

15

N:o 130.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 3 juni 1901.

— — Andra Kammaren den 3 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, om utredning rörande vissa
ecklesiastika boställen.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande (n:o 4.)
(Andra — — — (n:o 4) — (n:o 16.)

Till Konungen.

I två inom Riksdagen väckta motioner hafva förslag framstälts,
afseende att åstadkomma utredning dels angående de hemman och lägenheter,
som blifvit af kronan till presterskapets eller församlings understöd
anslagna, och de bidrag, som staten utbetalt till församling för anskaffande
af boställe för dess presterskap, dels ock rörande de ecklesiastika
boställsskogarnes ursprung och natur och att i sammanhang dermed
vinna de ändringar i kongl. förordningen angående hushållningen med
de allmänna skogarne i riket den 26 januari 1894, som genom denna
utredning och i öfrigt kunde anses vara erforderliga, för att förordningen
skulle fullt öfverensstämma med kongl. förordningen angående allmänt
ordnande af presterskapets inkomster den 11 juli 1862.

Till stöd för hvad härutinnan föreslagits har bland annat anförts
följande.

16 Riksdagens Skrifvelse N:o 130.

Föreskriften i förordningen den 11 juli 1862, under hvilka vilkor
inkomsterna från de ecklesiastika boställena kunde öfverflyttas från en
till en annan församling eller alldeles indragas, hade ofta framkallat
berättigadt missnöje öfver meddelade beslut rörande dispositionen af
dessa egendomars afkastning. Besluten hade nemligen icke alltid grundats
på fullständig utredning, huruvida dessa boställen å ena sidan anskaffats
af församlingarne eller donerats af enskilde eller å andra sidan
anslagits af kronan. Då i förra fallet boställets afkastning måste användas
till kyrkliga ändamål inom församlingen, men afkastningen i
senare fallet jemväl kunde öfverflyttas till annan församling, vore en
utredning om boställets natur en nödvändig förutsättning för ett rättvist
beslut rörande dispositionen af afkastningen. Jordeböckerna från 15-och 1600-talen gåfve vid handen, att ett stort antal af de ecklesiastika
boställena vore skattehemman, som varit påförda grundränta och kronotionde
såsom andra skattehemman, och kammarkollegii bref den 8 juni
och den 31 augusti 1686, hvarigenom dessa boställen förklarades skola
upptagas som krono, hade icke kunnat gifva dem krononatur, än mindre
utgöra bevis för, att de blifvit af kronan anslagna.

Ehuru det med afseende på dispositionsrätten af dessa boställens
afkastning varit vigtigt att utreda spörsmålet om sättet för boställenas
tillkomst, hade någon dylik utredning icke egt rum, hvaremot tid efter
annan förordningar utkommit, som förnärmat församlingarnes och presterskapets
rätt. Så hade genom kongl. förordningarna den 8 maj 1868
och den 26 januari 1894 stadgats, att endast, der skogen stodo under
boställshafvarens vård, egde denne att få andel af afkastningen samt
att hela afkastningen af s. k. beredningskuggning skulle ingå till de
ecklesiastika boställenas skogsfond.

Emellertid vore det obestridligt, att staten anslagit dels hemman
och lägenheter till boställen, dels ock penningar för inköp af dylika.
Härom kunde en utredning ega rum, enär staten vore i besittning af
härför erforderligt material.

Enligt Riksdagens mening finnas talande skäl för åvägabringande
af en utredning i förevarande fråga. Beträffande denna utrednings
omfång anser Riksdagen, att det för frågans bedömande vore tillräckligt,
om undersökningen endast afsåge att få utrönt, hvilka prestboställen
blifvit af kronan anslagna och de bidrag, som af staten utbetalts
till församlingarna för anskaffande af sådana boställen.

Riksdagens Skrifvelse N:o 130. 17

Med anledning af motionerna får Riksdagen derför anhålla, det
täcktes Eders Kongl. Maj:t låta verkställa en fullständig utredning angående
de ecklesiastika boställen, som blifvit af kronan till presterskapets
eller församlings understöd anslagna, och de bidrag, som staten
utbetalt till församling för anskaffande af boställe för dess presterskap
äfvensom framstält förslag till de förändringar i 1894 års skogsförordning,
som genom denna utredning och i öfrig! kunna anses vara
erforderliga.

Stockholm den 3 juni 1901.

Med undersåtlig vördnad.

Dih. till Riksd. Prof. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 37 Haft.

3