Riksdagens Skrifvelse N:o 105.
1
N:o 105.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 31 maj 1901
— — — — Andra Kammaren den 31 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens tionde hufvudtitél, innefattande
anslagen till pensions- och indragningsstaterna.
(Statsutskottets utlåtanden nås 11 och Ila) samt memorial n:o 50.)
Till K onungen.
I afseende å regleringen af utgifterna under riksstatens tionde
hufvudtitél, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna,
får Riksdagen för Eders Kong!. Maj:t anmäla följande beslut.
Pensionsstaten.
_ Iso) Uti en den 15 sistlidne februari till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 43) har Eders Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva
sådan ändring i den för flottans pensionskassa gällande stat, att kammarskrifvarens
lön, som, enligt nu gällande bestämmelser, efter 5 års tjenstgöring
i samma grad ökades med 500 kronor, måtte efter 10 års väl
vitsordad tjenstgöring i denna grad ökas med }riterligare 500 kronor,
Bih. till Riksd. Prof. 1901. 10 Sami. 1 Åfd. 1 Band 25 Höft. (N:o 105). 1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 105.
att utgå och beräknas på samma sätt som det första ålderstillägget,
eller från och med året näst efter det. under livilket den för ålderstilläggets
erhållande föreskrifna tjenstetid blifvit uppnådd.
Hvad i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver
sjöförsvarsärenden för ofvannämnda dag till stöd för ifrågavarande
framställning åberopats och anförts har Riksdagen funnit utgöra fullt
skäl för medgifvande, på sätt Eders Kongl. Maj:t föreslagit, af ett andra
ålderstillägg åt ifrågavarande tjensteman, och har derför Eders Kongl.
Maj:ts nu ifrågavarande framställning vunnit Riksdagens bifall.
2:o) Eders Kongl. Maj:t har i den till Riksdagen den 14 januari
innevarande år aflåtna proposition angående statsverkets tillstånd och
behof under tionde hufvudtiteln i punkten 1 föreslagit Riksdagen, att
för beredande af bidrag till sjuksköterskors pensionering måtte från
och med år 1902 å riksstat ens tionde hufvudtitel anvisas ett årligt
förslagsanslag af 8,000 kronor, att användas under följande vilkor,
nemligen:
att statsbidrag endast tillkomme teoretiskt och praktiskt utbildad
sjuksköterska, som vore delegare i någon för ifrågavarande ändamål inrättad
pensionsanstalt, för hvilken Eders Kongl. Maj:t fastslält reglemente;
att statsbidrag måtte för hvarje sköterska, äfven om hon vore
delegare i mera än en dylik anstalt, utgå med högst 30 kronor årligen,
dock icke med belopp, öfverstigande hvad som för näst föregående år
af eller för sköterskan blifvit i pensionsanstalt insatt;
att styrelsen för sådan pensionsanstalt skulle, då densamma önskade
komma i åtnjutande af statsbidrag för de i anstalten delaktiga sjuksköterskor,
till Eders Kongl. Maj:t ingifva ansökning derom, åtföljd af
den öfver anstaltens förvaltning och räkenskaper senast afgifna revisionsberättelse
samt förteckning öfver de i anstalten delaktiga sjuksköterskor,
upptagande beloppet af de insatser, som för det år, revisionsberättelsen
afsåge, blifvit af eller för en hvar af dem gjorda, äfvensom uppgift
om hvilka af sjuksköterskorna vore delaktiga äfven i annan dylik pensionsanstalt;
samt
att sjuksköterska, som utfinge af eller för henne insatt belopp,
dervid icke finge utbekomma jemväl do bidrag af statsmedel, som för
henne utbetalts, utan att dessa borde, på sätt Eders Kongl. Maj:t bestämde,
komma öfriga delegare i pensionsanstalten till godo.
Med hänsyn till den stora betydelse i den allmänna helsovårdens
intresse, som måste tillmätas sjuksköterskornas verksamhet, samt på
3
Riksdagens Skrifvelse N:o 105.
grund af öfriga i statsrådsprotokollet öfver civildepartementsäronden
den 21 december 1900 anförda skäl anser Riksdagen anledning förefinnas,
att staten i någon mån bidrager till beredande åt dem af lämpligen
afvägda pensioner, och har Riksdagen, i betraktande af denna
pensionsfrågas nuvarande läge, ansett detta böra ske på det af Eders
Kongl. Maj:t föreslagna sättet, att staten under vissa vilkor lemnar
tillskott till särskilda för ändamålet upprättade pensionsanstalter. Två
dylika anstalter äro redan bildade, och den ena af dom, svenska sjuksköterskornas
allmänna pensionsförening, är så organiserad, att den kan
i sig upptaga hvilka sjuksköterskor som helst. Emellertid håller Riksdagen
före, att statens bidrag icke bör utgå för alla de sjuksköterskor,
som äro delegare i dylika kassor, utan att sagda bidrag bör begränsas
att gälla endast dem, som äro anstälda hos landsting eller kommun
eller å allmän sjukvårdsinrättning mot åtnjutande af lön eller rätt till
ersättning enligt viss taxa. Dessa sjuksköterskors verksamhet torde
nemligen i högre grad än de rent privata sjuksköterskornas få anses
representera ett allmänt intresse. Riksdagen har derför i de för statsbidragets
utgående fästade vilkor insatt bestämmelse härom.
Hvad derefter vidkommer storleken af statens bidrag, har detsamma
synts kunna lämpligen sättas till 25 kronor, hvilket belopp
styrelsen för svenska sjuksköterskornas allmänna pensionsförening också
föreslagit. Då, enligt departementschefens meddelande, en premie å
31,4 8 erlagd från och med fylda 24 år till och med fylda 49 år anses
kunna bereda en årlig pension från 50 års ålder af 100 kronor,
lärer äfven om statens fyllnad sbidrag bestämmes till blott 25 kronor,
pensionernas belopp, med hänsyn till den tidiga pensionsåldern, få
anses blifva tillfredsställande. Då Riksdagen alltså vidtagit nedsättning,
i förhållande till Eders Kongl. Maj:ts förslag, med V6 af årsbidraget
för hvarje sjuksköterska, har Riksdagen ansett deraf följa, att
förslagsanslagets totalbelopp äfven bör med Ve minskas eller, i jemnadt
tal, till G,700 kronor.
I afseende å vilkoren för statsbidragets åtnjutande, har Riksdagen
ansett nödigt tillfoga den bestämmelsen, att statsbidrag icke bör utgå
för något år, hvarunder sjuksköterskan icke varit i tjenst anstäld. Om
nemligen en sjuksköterska, sedan hon under det för rätt till pensions
erhållande stadgade antal år, exempelvis 12, haft sådan anställning,
som Riksdagen, enligt hvad ofvan anförts, ansett höra medföra rätt
till statsbidrag för hennes pensionering, lemnar sin anställning och under
den tid, som återstår, till dess hon vid 50 års ålder blifver pensionsmessig,
egnar sig åt annan sysselsättning, synes det icke lämpligt, att
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 105.
staten utgifver bidrag under sistnämnda tidsperiod, då hon icke längre
på det sätt, som nu är i fråga, tjenar ett allmänt ändamål. Deremot
iärer hon vara oförhindrad att genom egna insättningar fortsätta att
öka sitt tillgodohafvande i pensionshänseende.
Enär de nu för ifrågavarande båda pensionsföreningar gällande
reglementen stadga olika lång tjenstetid, nemligen resp. 8 och 12 år,
för rätt till erhållande af pension, vill Riksdagen uttala önskvärdheten
af att den tid, under hvilken sjuksköterska, för att blifva berättigad
till det pensionsbelopp, som kan vara grundadt på statsbidraget, måste
hafva varit anstäld i sådan tjenst, som Riksdagen ofvan omförmält,
blifver vid alla hithörande pensionsinrättningar bestämd till lika längd,
dock minst 12 år.
Emot förslaget i öfriga delar har Riksdagen icke funnit anledning
till anmärkning.
Eders Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning har alltså
af Riksdagen på det sätt bifallits, att för beredande af bidrag till sjuksköterskors
pensionering från och med år 1902 å riksstatens tionde
hufvudlitel anvisats ett årligt förslagsanslag af 6,700 kronor, att användas
under följande vilkor, nemligen:
att statsbidrag endast tillkommer teoretiskt och praktiskt utbildad
sjuksköterska, som är hos staten, landsting eller kommun eller å allmän
sjukvårdsanstalt eller enskild stiftelse tillhörande sjukvårdsinrättning
anstäld mot åtnjutande af lön eller rätt till ersättning enligt taxa
och som tillika är delegare i någon för ifrågavarande ändamål inrättad
pensionsanstalt, för hvilken Eders Kongl. Maj:t faststält reglemente;
att statsbidrag må för hvarje sköterska, äfven om hon är delogare
i mera än en dylik anstalt, utgå med högst 25 kronor årligen,
dock icke med belopp, öfverstigande hvad som för näst föregående år
af eller för sköterskan blifvit i pensionsanstalt insatt, och icke för något
år, hvarunder hon icke varit anstäld i sådan tjenst, som ofvan sagts;
att styrelsen för sådan pensionsanstalt skall, då densamma önskar
komma i åtnjutande af statsbidrag för i anstalten delaktiga sjuksköterskor,
till Eders Kong!. Maj:t ingifva ansökning derom, åtföljd af den öfver
anstaltens förvaltning och räkenskaper senast afgifna revisionsberättelse
samt förteckning öfver de i anstalten delaktiga sjuksköterskor, upptagande
beloppet af de insatser, som för det år, revisionsberättelsen
af ser, blifvit af eller för en hvar af dem gjorda, äfvensom uppgift om
hvilka af sjuksköterskorna äro delaktiga äfven i annan dylik pensionsanstalt;
samt
att sjuksköterska, som uttager af eller för henne insatt belopp,
5
Riksdagens Skrifvelse N:o 10S.
dervid icke må utbekomma jemväl de bidrag af statsmedel, som för
henne utbetalts, utan att dessa böra, på sätt Eders Kongl. Maj:t bestämmer,
komma öfriga delegare i pensionsanstalten till godo.
3:o) Eders Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen under tionde
hufvudtiteln i punkten 4 föreslagit, att Riksdagen måtte, för beredande
af delaktighet i lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa
åt innehafvarne af 15 nya lektors- och 65 nya adjunktsbefattningar vid
de allmänna läroverken samt 1 rektors- och 3 lektorsbefattningar vid
tekniska elementarskolan i ITernösand, bevilja ett belopp af 9,965
kronor till höjning af det såsom bidrag till pensionering af enkor och
barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m.
för närvarande utgående belopp 69,851 kronor.
Eders Kongl. Maj:ts i statsverkpropositionen under åttonde hufvudtiteln
gjorda framställningar dels i punkten 18 om beviljande af ett
ordinarie anslag å 195,000 kronor för inrättande af 15 nya lektorsbefattningar
och 65 nya adjunktsbefattningar vid de allmänna läroverken
och dels i punkten 29 om beviljande å ordinarie stat af ett anslag å
22,600 kronor för tillämpning vid tekniska elementarskolan i Hernösand
af en stat, upptagande en föreståndare- och 3 lektorsbefattningar, hafva
af Riksdagen bifallits.
Då Riksdagen ansett häraf följa, att delaktighet uti ifrågavarande
enke- och pupillkassa bör beredas de nya lärarebefattningarnas innehafvare,
har Riksdagen med bifall till Eders Kongl. Maj:ts nu förevarande
framställning, för beredande af delaktighet i lärarnes vid
elementarläroverken enke- och pupillkassa åt innehafvarne af 15 nya
lektors- och 65 nya adjunktsbefattningar vid de allmänna läroverken
samt 1 rektors- och 3 lektorsbefattningar vid tekniska elementarskolan
i Hernösand, beviljat ett belopp af 9,965 kronor till höjning af det
såsom bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid allmänna
läroverk, pedagogier, seminarier m. m. för närvarande utgående
belopp 69,851 kronor.
Med anledning häraf kommer nämnda bidrag att uppgå till
79,816 kronor.
4:o) Uti en till Riksdagen den 1 mars detta år aflåten proposition
(n:o 60) har Eders Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva, det
barn efter afliden delegare i folkskolelärarees enke- och pupillkassa,
måtte blifva berättigade till åtnjutande af pension ur kassan, till dess
de fy It 21 år, dock att pensionsrätten för dotter måtte upphöra vid ingående
af äktenskap före nämnda ålder.
6
Riksdagens Skrifvelse N;o 105.
Riksdagen har väl funnit, att den åldersgräns, intill hvilken barn
efter afliden delegare i folkskolelärarnes enke- och pupillkassa för närvarande
äro berättigade att åtnjuta pension ur kassan, eller 16 år,
torde vara väl låg. Å andra sidan anser emellertid Riksdagen, att en
viss försigtighet bör iakttagas vid afgörande af en fråga, som innebär
rubbning af kassans ekonomiska ställning, hvilken, ehuru den för närvarande
synes vara god, likväl är underkastad möjligheten af försämring.
Med anledning häraf synes ifrågavarande åldersgräns icke lämpligen
böra sättas högre än till 18 år. En sådan åldersgräns är nu
stadgad för åtnjutande af motsvarande pensioner från telegrafverkets
enke- och pupillkassa samt från statens jernvägstrafiks enke- och pupillkassa
och har jemväl plägat bestämmas för åtnjutande af pension, som
i särskilda fall af Riksdagen beviljats åt löntagares efterlefvande barn.
Eders Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning har derför
på det sätt bifallits, att Riksdagen medgifvit, att barn efter afliden delegare
i folkskolelärarnes enke- och pupillkassa må blifva berättigade
till åtnjutande af pension ur kassan, till dess de fylt 18 år, dock att
pensionsrätten för dotter må upphöra vid ingående af äktenskap före
nämnda ålder.
5:6) Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts under punkt 2 af tionde
hufvudtiteln gjorda framställning har Riksdagen, i afseende å kostnaderna
för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning
och verksamhet under år 1902, medgifvit:
att Eders Kongl. Maj:t må för nämnda år bestämma de belopp,
som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga;
samt
att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter i
öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Eders Kongl. Maj:t,
i den mån influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas af tillgängliga
statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i
den mån de under året ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året
befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.
6:o) Uti punkten 8 under förevarande hufvudtitel har Eders Kongl.
Maj:t i statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att medgifva,
att småskolelärare och småskolelärarinnor, hvilka anstäldes vid af
landsting eller stad, som ej i landsting deltoge, anordnadt seminarium
för bildande af lärare och lärarinnor vid småskolor m. m. och till
hvilkas aflönande bidrag af allmänna medel utginge, måtte erhålla rätt
7
Riksdagens Skrifvelse N:o 105.
till understöd från stnåskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
under iakttagande uti tillämpliga delar af det för anstalten gällande
reglemente och med vilkor att vederbörande seminariestyrelse erlade
de afgifter till anstalten, som enligt reglementet borde för lärarne och
lärarinnorna utgå; samt
att lärarne och lärarinnorna måtte få räkna tjenstgöringen vid
landstingsseminariernas öfningsskolor sig till godo för rätten till uppflyttning
i högre lönegrad.
Vid det förhållande, att, genom den i öfverensstämmelse med
Riksdagens år 1898 fattade beslut af Eders Kongl. Maj:t den 27 maj
samma år utfärdade kungörelse angående statsbidrag till aflönande af
lärare eller lärarinnor vid nu ifrågavarande seminarier, det förnämsta
hinder, som Riksdagen år 1897 ansåg föreligga mot bifall till en motion
i liknande syfte som Eders Kongl. Maj:ts nu föreliggande förslag, torde
hafva blifvit undanröjdt, har Riksdagen, med hänsyn jemväl till hvad i
statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 2 i december 1900
blifvit i öfrigt till stöd för framställningen anfördt, funnit sig böra
bifalla densamma.
Eders Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande förslag har derför vunnit
Riksdagens bifall.
7:o) I afseende å öfriga anslag under pensionsstatcn har någon
förändring icke af Eders Kongl. Maj:t föreslagits; och hafva samtliga
de anslag under pensionsstaten, i afseende å hvilka förändring icke
blifvit härofvan anmäld, i riksstaten för år 1902 upptagits med oförändrade
belopp.
Allmänna indragningsstaten.
8:o) Uti två inom Riksdagen väckta, lika lydande motioner har
föreslagits, att Riksdagen måtte bevilja förre godsegaren Frithiof Sandberg,
nu boende i Helsingborg, skadestånd för mot honom den 14 juni
1877 af benådad lifstidsfånge begånget våld, antingen en ersättning en
gång för alla af 10,000 kronor eller ock en årlig pension under hans
återstående lifstid af 1,000 kronor.
Riksdagen har beviljat förre godsegaren Frithiof Sandberg till följd
af mot honom den 14 juni 1877 af benådad lifstidsfånge begånget våld
en ersättning en gång för alla af 1,000 kronor.
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 105.
9:o) Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver utrlkesdepartementsärenden den 8 nästlidne mars har Eders
Kongl. Maj;t i en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 62) af samma
dag föreslagit Riksdagen att medgifva, att vaktmästaren i utrikesdepartementet
Johan Edvard Ohlson måtte från och med månaden näst
efter den, i hvilken afsked blefve honom beviljadt, för sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en hans lön jemte ålderstillägg
motsvarande årlig pension af sexhundra kronor.
Af handlingarna i ärendet inhemtas, att Ohlson, som är född den
24 augusti 1842, antogs till extra vaktmästare i utrikesdepartementet den
1 augusti 1874 samt till ordinarie vaktmästare derstädes den 30 maj
1879 och alltså icke synes hafva under längre tid än omkring 26Y2 år
varit i statens tjenst austäld. Hvarken i afseende å lefnads- eller
tjenstår uppfyller alltså Ohlson de beträffande civile embets- och tjenstemän
samt betjente stadgade fordringarne för erhållande af pension å
allmänna indragningsstaten. Med Ohlsons befattning är förenad lön
jemte ålderstillägg å tillhopa 600 kronor äfvensom tjenstgörmgspenningar.
Enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag skulle förstnämnda summa utgå
såsom pension. För Ohlson sjelf torde det vara likgiltigt, under hvilken
titel beloppet utgår, och någon förbättring i hans ställning genom öfverflyttande
på indragningsstat skulle icke enligt Eders Kong]. Maj:ts
förslag ega rum. Anledningen till en sådan åtgärd skulle då, såsom
ock statsrådsprotokollet gifver vid handen, vara utrikesdepartementets
eget intresse. Riksdagen kan emellertid icke finna det ur dylik synpunkt
nödigt att nu pensionera ifrågavarande vaktmästare, hvilken endast
under något mer än två år varit till följd af sin sjukdom urståndsatt
att tjenstgöra och hvilkens befattning det icke torde blifva svårt att få
upprätthållen genom lämplig person mot åtnjutande af tjenstgöringspenningarna
och med utsigt till befordran. Med anledning häraf och
då Riksdagen anser, alt endast i särskilda undantagsfall, för livilka
förutsättningarna här saknas, pension må af Riksdagen åt till följd af
sjukdom otjenstbara personer beviljas före uppnådd pensionsålder, har
Eders Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning icke af Riksdagen
bifallits.
10:o) Eders Kongl. Maj:t har i punkten 5 under ifrågavarande
hufvudtitel i statsverkspropositionen föreslagit, att Riksdagen måtto
medgifva, att vid Oscar-Fredriksborgs fästningsbyggnad såsom bergssprängare
förut anstälde arbetaren Johan Richard Bjurström måtte under
9
Riksdagens Skrifvelse N:o 105.
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension af 200 kronor att utgå från och med början af år 1900.
Enär Riksdagen ansett pension af statsmedel böra beredas ifrågavarande
under arbete i statens tjenst genom olyckshändelse svårt
skadade arbetare och icke haft något att emot pensionens föreslagna
belopp erinra, har Eders Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning
vunnit Riksdagens bifall.
ll:o) Uli punkten G under denna hufvudtitel har Eders Kongl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva, att smedsmästaren, föreståndaren
för Svea ingeniörbataljons smides-, til- och plåtslagareverkstäder Johannes
Jonsson Lundberg måtte från och med månaden näst efter den, då han
blefve från sin befattning entledigad, under sin återstående lifstid åtnjula
pension från allmänna indragningsstaten till belopp af 750 kronor
årligen.
Ehuruväl Lundberg hvarken i afseende på lefnadsålder eller antal
tjenstår torde kunna anses hafva till fullo uppfyldt betingelserna för
erhållande af pension, har likväl Riksdagen i betraktande af hans väl
vitsordade tjenstgöring samt med hänsyn dertill, att han numera är
otjenstbar, och detta förhållande, enligt hvad chefen för fortifikationen
upplyst, föranledts genom menligt inflytande på lians helsa af hans
verksamhet i statens tjenst, ansett sig böra medgifva, att pension måtte
med det af Eders Kongl. RIaj:t föreslagna belopp Lundberg beredas.
Eders Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning har derför af
Riksdagen bifallits.
12:o) Uti en till Riksdagen den 22 nästlidne mars aflåten proposition
(n:o 74) har Eders Kongl. Maj:t under åberopande af bilagdt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsäronden för samma dag
töreslagit Riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja f. d. musikanföraren
vid Vermlands regemente, musikdirektören m. in. Axel Adam
Svensson en årlig pension af femhundratio kronor att utgå från och med
1901 års iugång.
Riksdagen har inhemta!, att ifrågavarande musikanförare varit i
berörda egenskap anstäld vid Vermlands regemente enligt ett mellan
regementschefen och honom uppgjordt kontrakt. Någon befattning på
stat vid armén har han sedan 1867 icke innehaft. Då regementstrumslagarebeställningen
vid regementet år 1876 skulle tillsättas, fann
sig Svensson icke böra ingå på de vilkor, som uppstäldes för att han
Bih. till Riksd. Prof. 1901. 10 Sami. 1 Afl. 1 Band. 25 Höft. 2
10
Riksdagens Skrifvelse N:o 105.
skulle blifva utnämnd till sagda befattning och derigenom blifva pensionsberättigad,
nemligen att lian skulle sköta de med samma tjenst förenade
åligganden, utan blef annan person till regementstrumslagare utnämnd.
Svensson bär alltså under hela sin tjenstetid såsom musikanförare endast
åtnjutit arfvode af de till musikens underhåll anslagna medel, och någon
pensionsrätt synes icke kunna vara derigenom grundad. Riksdagen har
icke heller kunnat finna tillfyllestgörande skäl vara anförda för att Riksdagen
skulle i allt fall anse billigheten kräfva, att pension af statsmedel
beredes Svensson. Visserligen har han i mer än femtio år varit anstäld
vid armén, men befattningen såsom musikanförare, hvilken han innehaft
sedan 1867, har uppenbarligen för honom endast varit en bisyssla,
hvilken han skött under ledigheten från sin hufvudsakliga tjenst i hofkapellet.
På grund af sin anställning såsom musikanförare har han
dock från regementets musikkårs enskilda pensionskassa erhållit en
pension af 550 kronor. Då han derjemte eger uppbära en pension å
1,200 kronor från hofkapellets pensionskassa, synas icke heller några
ömmande omständigheter föreligga. På grund af hvad sålunda anförts
och då ett bifall till Eders Kongl. Maj:ts framställning torde kunna
innebära ett prejudikat i afseende på pensionering af dylika musikanförare,
hvilka till ett icke obetydligt antal synas vara vid armén
anstälda utan att samtidigt innehafva tjenst på stat, har Eders Kongl.
Maj:ts förevarande framställning icke af Riksdagen bifallits.
13:o) Eders Kongl. Maj:t har i en till Riksdagen den 22 nästlidne
mars aflåten proposition (n:o 75) föreslagit Riksdagen att å allmänna
indragningsstaten bevilja f. d. förrådsdrängen vid arméns utredningsförråd
i Stockholm Olaus Petterson och bagaregesällen vid Stockholms
kronobageri Johan Bernclt Sydoiv en årlig pension under deras återstående
lifstid af 300 kronor för den förre och 500 kronor för den
senare, att utgå för Pettersson från och med innevarande års början
samt för Sydow från och med månaden näst efter den, i hvilken han
erhölle entledigande från sin beställning vid kronobageriet.
Med stöd af hvad i det vid propositionen fogade utdrag af statsrådsprotokollet
öfver landtförsvarsärenden den 22 mars innevarande år i
dessa ärenden upplysts, har Riksdagen ansett pension af statsmedel icke
böra förvägras ifrågavarande till hög ålder komne och af sjuklighet
lidande personer, som under mycket lång tid haft stadig anställning vid
staten tillhöriga inrättningar och för sin dervid utöfvade verksamhet
blifvit väl vitsordade samt synas befinna sig i behöfvande omständigheter.
11
Riksdagens Skrifvelse N:o 105.
Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställningar hafva derför
vunnit Riksdagens bifall.
14:o) Eders Kongl. Maj:t har i punkten 7 under förevarande
hufvudtitel föreslagit Riksdagen medgifva, att länsmannen i Daga härad
af Södermanlands län Erik Adolf Ncesström måtte för sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 900
kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder han
erhölle afsked.
Enär det, på sätt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande framhållit,
torde vara synnerligen olämpligt, att en länsmans tjenstebefattning-
varder under den långa tid af ej mindre än åtta år, som återstår
innan Naesslröm kan blifva berättigad till pension, uppehållen af tillfälliga
vikarier, har Riksdagen ansett pension böra redan nu Nmsström
beredas. Visserligen är han, enligt hvad Riksdagen inhemta!, nu berättigad
att från civilstatens pensionsinrättning erhålla afkortad pension
med 450 kronor, men då, jemlikt § 11 af det för pensionsinrättningen
den 9 juni 1899 utfärdade förnyade reglemente, sagda pension icke
kommer aft utgå, ifall något underhåll af statsmedel beredes honom,
har Riksdagen funnit det icke kunna undvikas, att åt Nmsström måste
i sin helhet å indragningsstaten anvisas en pension till det belopp, att
han må finna med sin fördel förenligt att afgå ur tjensten.
_ Eders Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning har derför
vunnit Riksdagens bifall.
15:o) Eders Kongl. Maj:t har vidare under donna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen, uti punkten 8, att medgifva, att förre ombudsmannen
vid statens jernvägsbyggnader, vice häradshöfdingen Johan Olof Emil
Gustaf Olai’ enka Selma Petronella Olai, född Lindwall, och deras dotter
Ingrid Vifva Gustava mål te från allmänna indragningsstaten från början
af år 1901 åtnjuta, den förra, så länge hon förblefve enka, en årlig
pension af 500 kronor, och den senare, till dess hon uppnådde aderton
år eller, om hon dessförinnan trädde i gifte, till dess sådant skedde,
ett årligt understöd af 100 kronor.
Riksdagen har af den i ärendet lemnade utredning funnit sig ega
anledning medgifva beviljande af en pension å 500 kronor till enlcan
Olai, hvaremot, i betraktande af att dottern Ingrid Vifva Gustafva Olai
under nästkommande juni månad uppnår en ålder af 17 år och alltså
torde kunna i väsentlig mån bidraga till sin egen försörjning, någon
pension — hvilken Eders Kongl. Maj:t ifrågasatt skola efter 100 kronor
12
Riksdagens Skrifvelse N:o 105.
om året under högst ett och ett hälft år till henne utgå — icke synts
skäligen höra henne beviljas.
Eders ICongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning har derför på
det sätt bifallits, att Riksdagen medgifvit, att förre ombudsmannen vid
statens jernvägsbyggnader, vice häradsliöfdingen Johan Olof Emil
Gustaf Olai’ enka Selma Petronella Olai, född Lindvall, må från allmänna
indragningsstaten från början af 1901 åtnjuta, så länge hon
förblifver enka, en årlig pension af 500 kronor.
16:o). Uti en till Riksdagen den 22 februari 1901 aflåten proposition
(n:o 55) har Eders Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,
att landskanslisten i Stockholms län Ferdinand Kjerrman måtte för sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
af 1,000 kronor att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder
han erhölle afsked.
Eders Kongl. Maj:ts nu förevarande framställning har vunnit
Riksdagens bifall.
17:o) Uti en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits, att
Riksdagen ville åt yrkesinspektören Gustaf TJlir bevilja en pension att,
under Uhrs återstående lifstid, mod ett årligt belopp af 2,000 kronor
utgå på allmän indragningsstat från och med månaden efter den, hvarunder
Uhr blefve från yrkesinspektörsbefattningen entledigad.
Till stöd för denna framställning har anförts följande.
Som bekant, hade för sin dol 1889 års Riksdag antagit förslag
till lag angående skydd mot yrkesfara. Lagen, som utkom den 10 maj
samma år, hade trädt i kraft den 1 juli 1890. Dessförinnan skulle
emellertid de tre yrkesinspektörer tillsättas, som skulle tillhandagå
industriidkare med råd och upplysningar till främjande af lagens syfte
samt äfven eljest öfvervaka lagens efterlefnad. Desse män, hvilkas
aflöning Riksdagen bestämt till 5,000 kronor för år jemte rese- och
traktamentsersättning efter reglementets 4 klass, måste naturligen ega
ej blott goda teoretiska kunskaper, utan äfven en omfattande praktisk
erfarenhet, derest de skulle kunna ernå det inflytande, som vederborde.
Bland dem, som anmält sig till erhållande af förordnande å yrkesinspektörstjenst,
hade äfven varit ingeniör Gustaf Uhr.
Af de sakkunnige, som på uppdrag af dåvarande statsrådet och
chefen för civildepartementet haft att upprätta förslag till yrkesinspektörstjensternas
besäthande, hade Uhr enhälligt ansetts böra i första
rummet förekomma och placeras i Stockholm, der svårigheterna vid in
-
13
Riksdagens Skrifvelse N:o 105.
spektionens utöfvande ansetts vara störst. Uhr hade vid denna tidpunkt
arbetat som konsulterande ingeniör och hade i Lindesberg inrättat en
af landets industriidkare mycket anlitad konstruktionsbyrå, som helt
säkert jemte den verksamhet Uhr i öfrigt utöfvade såsom ledare af anläggningar
af fabriker, valsverk, hyttor m. m. hade inbragt honom en
större inkomst än don lön, han såsom yrkesinspektör fått uppbära. Uhr
hade emellertid varit besjälad af ett ovanligt lifligt intresse just för den
sak, han såsom yrkesinspektör skulle tjena, och hade derför satt de
stöi re inkomsterna i andra rummet.
Den 12 oktober 1889 hade Uhr förordnats att vara yrkesinspektör
med placering i Stockholm och hade derefter, med undantag af den
tid han måste för sjukdom derifrån afstå, alltjemt utöfvat sitt kall med
allra största intresse och nit.
_ På senare tid hade emellertid den nitiske och skicklige mannen
angripits af sjukdom, som för framtiden gjorde honom i det närmaste
oförmögen till arbete. Uhr hade nemligen till följd af tuberkulos inflammation.
blifvit stel i högra knäleden och venstra höftleden, enligt
hvad ett vid motionen fogadt läkarebetyg närmare utvisade, hvadan han
endast, kunde ligga eller, stödd mot kryckor, stå och något litet gå,
men sitta kunde han icke. Det vore sålunda faktiskt omöjligt för honom
att fullgöra en yrkesinspektörs tjensteåligganden, och jemväl utsigterna
för honom att på annat sätt förvärfva uppehälle för sig och
sin familj vore väsentligen afstängda. Han hade derför hos Eders
Kongl. Maj:t anhållit, att Eders Kongl. Maj:t ville vidtaga åtgärd för
beredande åt honom under hans återstående lifstid af årlig pension, att
utgå, sedan han erhållit entledigande från sin innehafvande yrkesinspektörsbofattning.
Kommerskollegium och statskontoret, häröfver
hörda, hade båda tillstyrkt Uhrs begäran, hvarvid statskontoret, i betraktande
af den relativt korta tid, Uhr tjenat staten, föreslagit ett
belopp af 2,000 kronor i stället för hvad kommerskollegium "ansett
lämpligt, nemligen två tredjedelar af hans årsarfvode eller 3,333 kronor
33 öre. Eders Kongl. Maj:t hade emellertid enligt beslut don 31 december
1900 funnit Uhrs framställning icke till någon Eders Kongl.
Maj:ts vidare åtgärd föranleda.
Uhr vore lödd den 21 november 1845, och enligt vid don ofvanberörda
ansökningen fogadt intyg, innehade Uhr en personlig förmögenhet,
som under de senaste åren i medeltal lemnat en årsavkastning
af 2,187 kronor. Hans familj utgjordes af hustru och fyra döttrar,
den äldsta 18 och den yngsta 1 år.
Ehuru icke kundo sägas, att absolut nöd vore för Uhr och hans
14
Riksdagens Skrifvelse N:o 105.
familj för handen, vid det förhållande, att han egde ofvanberörda inkomst,
hvilken dock icke vore alldeles gifvet säker, enär den, såsom
härflytande från aktier i industriella företag, vore af konjunkturer beroende,
syntes dock med fog kunna sägas, att Uhr vore i fullt behof
af något understöd i form af pension.
Dessutom syntes det ur statens egen synpunkt och med fästadt
afseende å vigten deraf, att yrkesinspektörstjonsterna med full sakkunskap,
nit och oväld upprätthöllcs, vara fullt lämpligt och rigtigt
att nu, då första gången fråga om pension åt en yrkesinspektör förelåge,
bevilja sådan.
Yrkesinspektörernas aflöning vore visserligen anvisad på extra
stat, men dock borde dessa tjensteman kunna ega grundad förhoppning
att, der de sig väl förhållit, kunna erhålla pension, då de för ålder
eller sjukdom måste afgå från sin befattning. Funnes ej sådan förhoppning,
torde allt större och större svårighet uppstå att till yrkesinspektöror
erhålla fullt lämpliga personer, helst den med befattningen
förenade aflöning måste anses vara ganska låg i förhållande till de krat
på tekniska insigter och erfarenhet, som måste ställas på befattningens
innehafvare. Yrkesinspektörerna måste vidare redan vid antagandet
vara erfarne män. Denna egenskap måste i regel förvärfvas inom den
privata praktiken, hvaraf följde, att de först vid mognare år kunde
komma i statens tjenst; och då deras sysselsättning kräfde större rörlighet
än de flesta andra civila statstjenarcs, borde deras tjenstetid icke
kunna utsträckas till en lika hög ålder som de flesta andra civila
tjenstemäns.
På grund således ej blott af de ömmande förhållanden, som, beträffande
Uhr, måste anses förefinnas, utan äfven med hänsyn till statens
eget intresse, framstäldes ifrågavarande förslag.
På de skäl, som i motionen anförts, har Riksdagen funnit sig
böra medgifva att åt Uhr må, såsom jemväl kommerskollegium och
statskontoret förordat, beredas pension å allmänna indragniugsstaten. I
afseende på pensionens belopp har, i betraktande af, å ena sidan, Uln s
korta tjenstetid, och å den andra, dels de föreliggande synnerligen
ömmande omständigheterna, dels ock Ulirs nitiska och skickliga verksamhet
i yrkesinspektionens tjenst under de första för denna institutions
framtida utveckling betydelsefulla åren närmast efter dess införande i
vårt land, detsamma synts lämpligen kunna bestämmas till 1,500 kronor.
Riksdagen har derför åt yrkesinspektören Gustaf Uhr beviljat en
pension att, under Uhrs återstående lifstid, med ett årligt belopp af
Riksdagens Skrifvelse N:o 105. 15
1,500 kronor utgå från allmänna indragningsstaten från och med månaden
efter den, hvarunder Uhr varder från yrkesinspektörsbefattningen
entledigad.
18:o) Eders Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen under denna
liufvudtitel uti punkten 0 föreslagit Riksdagen,att notarien hos domkapitlet
i Upsala Erik Rudolf Henschen måtte från och med månaden
näst efter den, i hvilken afsked från konsistorienotariebefattningen
blefve honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension till belopp af 4,000 kronor.
Riksdagen har afslagit Eders Kongl. Maj:ts i detta ämne gjorda
framställning.
19:o). I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
har Riksdagen medgifvit, att läraren i musik vid högre allmänna
läroverket i Kristianstad Pehr Henrik Kemncr må från och med
månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom beviljadt från
befattningen. såsom lärare i musik vid nämnda läroverk, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig; pension t ill
belopp af 1,000 kronor.
20:o) Eders Kongl. Maj:t har i punkten 11 af denna liufvudtitel
föreslagit Riksdagen, att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i
Vesterås (Jarl Johan Johansson måtte från och med månaden näst efter
den, i hvilken han komme att frånträda befattningen såsom vaktmästare
vid nämnda läroverk, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära pension till belopp af 600 kronor årligen.
Eders Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning har af Riksdagen
pa det sätt bifallits, att Riksdagen medgifvit, att vaktmästaren
vid högre allmänna läroverket i Vesterås Carl Johan Johansson må
från och med månaden näst efter den, i hvilken han frånträder befattningen
såsom vaktmästare vid nämnda läroverk, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp af 500
kronor årligen.
21:o) I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof
har Eders Kongl. Maj:t under denna hufvudtitel uti punkten 12 föreslagit
Riksdagen medgifva, att lärarinnan vid statens normalskola för
flickor Catarina Adéle Hortence Westman måtte från och med månaden
näst efter den, hvari hon erhölle entledigande från sin anställning vid
16
Riksdagens Skrifvelse N:o 105.
läroverket, under sin återstående lifstid a allmänna, indragningsstaten
uppbära årlig pension till belopp af 1,650 kronor.
På grund af hvad i ärendet förekommit, har Riksdagen ansett,
att pension af statsmedel bör lärarinnan Westman beredas. Men med
hänsyn dertill, att hon endast är 61 år gammal samt, innehar blott, 34
års tjenstetid, och sålunda i intetdera afseendet fyllt de betingelser,
som skulle för henne medfört pensionsrätt, derest hon varit anstäld å
ordinarie stat, har pensionens belopp synts kunna för henne skäligen
bestämmas till 1,500 kronor.
Eders Kongl. Majds ifrågavarande framställning har derför på det
sätt bifallits, att Riksdagen medgifvit, att lärarinnan vid statens normalskola
för flickor Catarina Adele Hortence Westman må från och med
månaden näst efter den, hvari hon erhåller entledigande från sin anställning
vid läroverket, under sin återstående lifstid a allmänna iudiagningsstaten
uppbära årlig pension till belopp af 1,500 kronor.
22:o) Eders Kongl. Maj:t har föreslagit, att öfverlärarne vid tekniska
skolan i Stockholm Fredrik Theodor IAljeblaä och Henrik Ner pin
måtte hvardera från och med månaden näst efter don, under hvilken
han entledigades från sin nuvarande befattning såsom öfverlärare vid
nämnda skola, under sin återstående lifstid å allmänna iudragningsstaten
uppbära årliga pensioner, Liljeblad till belopp af 2,400 kronor
och Nerpin till belopp af 2,000 kronor.
I afseende på Eders Ivongl. Maj:ts förevarande framställning har
Riksdagen icke haft annat att erinra, än att, då Liljeblad och Nerpin
såväl i afseende å lefnadsålder och tjenstetid vid skolan som ock med
hänsyn till den af dem utöfvade lärareverksamhet synas vara ungefär
likstälda, om man frånser de extra uppdrag, hvilka Liljeblad. mot särskild
ersättning innehaft, och på hvilka pensionsberäkning icke torde
böra grundas, pensionens belopp synts böra bestämmas lika för begge
ifrågavarande öfverlärare.
Riksdagen har derför på det sätt bifallit Eders Kongl. Majds nu
ifrågavarande framställning, att Riksdagen medgifvit, att öfverlärarne
vid tekniska skolan i Stockholm Fredrik Theodor Liljeblad och Henrik
Nerpin må, hvardera från och med månaden näst efter don, under hvilken
han entledigas från sin nuvarande befattning såsom öfverlärare vid
nämnda skola, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension till belopp af 2,000 kronor.
23:o) Uti en till Riksdagen den 15 nästlidne mars aflåten proposition
(n:o 70) har Eders Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att med
-
17
Riksdagens Skrifvelse N:o 105.
gifva, att rektorn vid tekniska elementarskolan i Borås, lektorn derstädes
August Vilhelm Tidblom måtte från och med månaden näst efter
den, hvari han erhölle afsked från befattningarna såsom rektor och
lektor vid skolan, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära årlig pension till belopp af 3,000 kronor.
Enär det, på sätt i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 15 mars innevarande år framhållits, synes vara af stor vigt för
undervisningen vid ifrågavarande läroanstalt, att befattningarna såsom
lektor i de vigtiga läroämnena matematik och fysik och såsom rektor
för läroverket, hvilka befattningar under den långa tiden af nära 23
år, hvarunder Tidblom till följd af sjukdom varit förhindrad att sköta
desamma, uppehållits af tillfälliga vikarier, som härför allenast uppburit
ett jemförelsevis lågt arfvode, blifva besatta med ordinarie innehafvare,
hvilka kunna på ett mera stadigvarande sätt egna sin verksamhet åt
läroverket, har Riksdagen ansett, att, oaktadt Tidblom ännu icke i afseende
å lefnads- och tjenstår uppfylt fordringarne för erhållande af
pension, sådan redan nu bör tilldelas honom till sådant belopp, att han
kan finna det vara med sin fördel icke alltför oförenligt att afgå från
sina befattningar.
Eders Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning har derför
vunnit Riksdagens bifall.
24:o) I öfverensstämmelse med Eders Kong]. Maj:ts i punkt 14
under tionde hufvudtiteln gjorda framställning och med hänsyn särskildt
dertill, att don tjenst, på hvars innehafvande den ifrågavarande pensionen
grundas, skall med utgången af vårterminen 1901 indragas,
har Riksdagen medgifvit, att andra lärarinnan vid läroanstalten i Vadstena
för öfveråriga döfstumma Elfrida Ernestina Charlotta Franke må
från och med månaden näst efter den, under hvilken hon varder från
sin nuvarande befattning entledigad, för sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension af 600 kronor, med
vdkor dock att, derest hon framdeles skulle erhålla anställning mot
aflöning af statsmedel eller vid någon af de med statsbidrag understödda
läroanstalter för döfstumma, pensionen skall för den tid, sålunda
vunnen anställning varar, minskas i den mån den nya aflöningen tillhopa
med pensionen öfverskjuter det nu till henne utgående årsarfvodet.
25:o) I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
har Riksdagen å allmänna indragningsstaten för år 1902 anvisat
Bih. till Riksd. Prof. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 25 Höft. 3
18
Riksdagens Skrifvelse N:o 105.
ett anslag å 10,000 kronor, att, enligt de närmare bestämmelser Eders
Kongl. Maj:t kan finna godt meddela, användas till understöd af hög-st,
350 kronor åt sådana äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligt
skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.
26:o) Eders Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att å allmänna
iudragningsstaten måtte för år 1902 anvisas och till Eders Kongl.
Maj:ts disposition ställas ett anslag af 22,200 kronor för beredande af
ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och lärarinnor vid småskola eller
mindre folkskola samt biträdande och extra ordinarie lärare och
lärarinnor vid folkskola, hvilka, efter att hafva i minst 15 års tid
oförvitligen tjenstgjort, afgått från tjensten utan att erhålla understöd
enligt reglementet den 22 juni 1892, samt under följande vilkor och
bestämmelser i öfrigt:
att lärares eller lärarinnas tjenstgöring afslutats så tidigt, att
ålderdomsunderstöd enligt nyssnämnda reglemente icke kunnat honom
eller henne beviljas, eller före utgången af år 1891;
att sådan från tjensten afgången lärare eller lärarinna uppnått
en lefnadsålder af minst 50 år;
att han eller hon styrktes befinna 8ig i behöfvande omständigheter
;
att det belopp, hvartill understöd högst finge meddelas, bestämdes
till 100 kronor årligen; samt
att Eders Kongl. Maj:t skulle ega att meddela de närmare föreskrifter
i ämnet, hvilka kunde befinnas erforderliga.
Emot Eders Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande, af Riksdagens
skrifvelse i ämnet föranledda framställning har Riksdagen icke haft
något annat att erinra, än att den lefnadsålder, vid hvilken Eders Kongl.
Maj:t föreslagit att rätten till understöd skulle inträda, eller 50 år,
förefallit Riksdagen alltför låg, eu åsigt, som Riksdagen funnit bestyrkt
af statskontorets på anstälda jemförelser grundade uttalande härom.
Sagda ålder synes böra, såsom statskontoret föreslagit, bestämmas till
55 år. Genom en dylik skärpning af vilkoren skulle för ifrågavarande
förre småskolelärare och småskolelärarinnor ej uppstå annan menlig
följd, än att de finge några år senare än eljest komma i åtnjutande
af understödet. Enligt hvad tillgängliga handlingar utvisa, utgör bland
de 261 personer, som af Eders Kongl. Maj:t ifrågasatts till understöds
erhållande, antalet af dem, som befinna sig i en ålder af 50—54 år,
33 personer. Efter beräkning i öfverensstämmelse med det vid statsverkspropositionen
fogade statsrådsprotokollets öfver ecklesiastikärenden
19
Riksdagens Skrifvelse N:o 105.
don 21 december 1900 uppgifter af ett medelunderstödsbelopp å 85
kronor skulle för dessa 33 personer åtgå ett belopp af 2,805 kronor.
Afdrages detta från det af Eders Kongl. Maj:t äskade anslagsbeloppet,
återstå i rundt tal 19,400 kronor, hvilken siffra alltså betecknar den
kostnad för statsverket, som skulle genom ett sådant beslut förorsakas.
Eders Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning har alltså
på det sätt bifallits, att Riksdagen å allmänna indragningsstaten för år
1902 anvisat och till Eders Kongl. Maj:ts disposition stält ett anslag
af 19,400 kronor för beredande af dlderdomsunderstöd åt sådana lärare
och lärarinnor vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande
och extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskola, hvilka, efter
att hafva i minst 15 års tid oförvitligen tjenstgjort, afgått från tjensten
utan att erhålla understöd enligt reglementet den 22 juni 1892, samt
under följande vilkor och bestämmelser i öfrigt:
att lärares eller lärarinnas tjenstgöring afslutats så tidigt, att
ålderdomsunderstöd enligt nyssnämnda reglemente icke kunnat honom
eller henne beviljas, eller före utgången af år 1891;
att sådan från tjensten afgången lärare eller lärarinna uppnått
en lefnadsålder af minst 55 år;
att han eller hon styrkes befinna sig i behöfvande omständigheter;
att det belopp, hvartill understöd högst må meddelas, bestämmes
till 100 kronor årligen; samt
att Eders Kongl. Maj:t må ega att meddela do närmare föreskrifter
i ämnet, hvilka befinnas erforderliga.
27:o) Eders Kong]. Maj:t har i puukten 17 under denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen medgifva, att musikläraren vid treklassiga
allmänna läroverket i Arvika Magnus Pehrson måtte från och med månaden
näst efter den, i hvilken afsked blefve honom beviljadt från
musiklärarebefattningen vid nämnda läroverk, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp af
300 kronor årligen.
Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning har af Riksdagen
bifallits.
2S:o) Eders Kongl. Maj:t har uti en till Riksdagen den 15 nästlidue
mars aflåteu proposition (n:o G9), under åberopande af bilagdt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden samma dag,
föreslagit Riksdagen att medgifva, att telegrafisten och vaktmästaren
vid statens meteorologiska ceutralanstalt Vilhelm Zacharias Lindgren
20
Riksdagens Skrifvelse N:o 105.
måtte från och med månaden näst efter den, hvari han erhöllo entledigande
från sin befattning vid anstalten, under sin återstående lifstid
å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension till belopp af 800
kronor.
Af det ansökningshandlingarne bifogade läkarebetyg framgår, att
Lindgren till följd af sedan flera år tillbaka bestående och genom öfveransträngande
arbete i tjensten förvärrad kronisk, obotlig njurinflammation
samt ögonlidande är för framtiden till tjenstgöring oförmögen.
Under sådana förhållanden och med hänsyn till öfriga i statsrådsprotokollet
anförda omständigheter bar Riksdagen ansett, att pension bör
Lindgren beviljas vid afskedstagande!. Då emellertid Lindgren hvarken
i afseende å lefuadsålder eller tjenstetid uppfylt de vilkor, som gälla
för erhållande af pension för jemförliga, pensionsrätt medförande befattningar,
har Riksdagen funnit pensionen för Lindgren icke böra
sättas till högre belopp, än som af Riksdagen förut beviljats åt förste
vaktmästare vid vissa statsinstitutioner, eller 600 kronor.
Riksdagen bar derför på det sätt bifallit Eders Kongl. Maj:ts nu
ifrågavarande framställning, att Riksdagen medgifvit, att telegrafisten
och vaktmästaren vid statens meteorologiska centralanstalt Vilhelm
Zacharias Lindgren må från och mod månaden näst efter den, hvari
han erhåller entledigande från sin befattning vid anstalten, under sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension
till belopp af 600 kronor.
29:o) Eders Kongl. Maj:t har uti punkten 18 under denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen, att aktuarien vid Sveriges geologiska undersökning
Mats Johan Stolpe måtte från och med månaden näst efter den,
hvarunder han från sin befattning vid Sveriges geologiska undersökning
afginge, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 3,600 kronor.
Med hänsyn till hvad i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden
den 7 december 1900 anförts angående Stolpes lefnads- och tjenstålder,
hans embetsställning och åtnjutna aflöning samt öfriga på frågan om
pension inverkande omständigheter, har Riksdagen ansett sig böra medgifva,
att pension till det af Eders Kongl. Maj:t föreslagna belopp må
honom efter afskedstagande! tillförsäkras.
Eders Kongl. Maj:ts förevarande framställning har derför vunnit
Riksdagens bifall.
30:o) Uti en don 30 nästlidne mars aflåteu proposition (n:o 71)
har Eders Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att f. d. chefen
Riksdagens Skrifvelse N:o 105. 21
för Sveriges geologiska undersökning O. M. Torells enka Anna Elvira
Beata Torell, född Strömberg, må, så länge hon förblifver enka, å allmänna
indragniDgsetalen åtnjuta eu årlig pension af 800 kronor att
utgå från och med början af år 1901.
•i ^som statskontoret antydt, har den omständighet, att personalen
vid Sveriges geologiska undersökning icke är uppförd på af Eders
Kong], Maj:t och Riksdagen godkänd staf, utgjort hinder för framlidne
piolessor Torell att i civilstatens enke- och pupillkassa vinna delaktighet
och derigenom bereda sin enka pension. Häruti ligger, enligt Riksdagens
mening, ett talande skäl att nu bevilja fru Torell pension. Ytterligare
anledning dertill har Riksdagen funnit uti hennes mans såväl för
landet i ovanligt hög grad gagneliga som af den vetenskapliga verlden
både i Sverige och utlandet högt skattade verksamhet. Då dertill
kommer, att de ekonomiska förhållanden, hvari fru Torell befinner sig,
synas vara synnerligen bekymmersamma, enär bouppteckningen efter
hennes man utvisade eu betydlig brist, har Riksdagen ansett sig böra
bifalla Eders Kongl. Maj:ts förevarande framställning.
_ 31:o) Uti punkten 19 under denna hufvud titel har Eders Kong],
Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att kommissionslandtmätaren i
Uotlands län Johan Victor Schyl måtte från och med månaden näst efter
den, hvarunder han erhölle afsked från sin kommissionslandtmätarebefattning,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 1,200 kronor.
Eders Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning har af Riksdagen
bifallits.
32:o) Sedan Eders Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen under
denna hufvudtitel i punkten 20 föreslagit Riksdagen, att läraren i hästskötsel
och hofbeslag vid landtbruksinstifutet vid Aluarp Olof Persson
Bendz måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder han
erhölle afsked från sin anställning vid nämnda institut, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
af 2,800 kronor, har till Riksdagens statsutskott från jordbruksdepartementet
öfverlemnats utdrag af Lomma sockens död- och begrafningsbok,
utvisande, att Bendz den 3 sistlidne mars aflidit.
Under sådana förhållanden har Riksdagen ansett frågan om beviljande
af den föreslagna pensionen hafva förfallit; hvilket Riksdagen
skolat för Eders Kongl. Maj:t anmäla.
22
Riksdagens Skrifvelse N:o t05.
33:o) Eders Kongl. Maj:t har vidare under denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen uti punkten 21, att kartografen vid rikets allmänna
kartverk Brynte Lindegren måtte från och med månaden näst efter deri,
hvarunder han afgingo från sin befattning såsom kartograf, under sin
återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten en årlig
pension af 2,000 kronor.
Riksdagen har väl funnit att, på grund af hvad i statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden den 31 december 1900 i ärendet upplysts,
pension bör Lindegren af statsmedel beredas, men da Riksdagen
förut för åtskilliga kartografer och med dom likstälde tjensteman —
exempelvis år 1897 för kartografen Arnell — under hänvisande till
de pensioner, som tillkomma kommissionslandtmätare, bestämt pensionsbeloppet
till 1,600 kronor, har Riksdagen ansett anledning saknas att
nu bevilja högre pension än till sistnämnda belopp.
Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning har derför på
det sätt bifallits, att Riksdagen medgifvit, att kartografen vid rikets
allmänna kartverk Brynte Lindegren må från och med månaden näst
efter den, hvarunder han afgår från sin befattning såsom kartograf,
under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten
en årlig pension af 1,600 kronor.
34:o) Uti punkten 22 af denna hufvudtitel har Eders Kongl. Maj:t
föreslagit Riksdagen medgifva, att f. d. kartografen C. E. Dahlmaus
enka Johanna Aurora Elisabeth Dahlman, född Tingwall, må, så länge
hon förblifver enka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
af 300 kronor, att utgå från och med ingången af år 1901.
Eders Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning har vunnit
Riksdagens bifall.
35:o) Med åberopande af bilagdt utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden
den 15 nästlidne februari har Eders Kongl. Maj:t i en
nämnda dag till Riksdagen aflåten proposition (n:o 52) föreslagit Riksdagen
medgifva, att förre sergeanten, förre beridaren vid Flyinge bingstdepot
Bengt Knutsson Rudolfs enka Matilda Rudolf, född Giese, måtte,
så länge hon förblefve enka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en
årlig pension af 400 kronor, att utgå från och med den 1 mars 1900.
Riksdagen, som mot Eders Kong]. Maj:ts framställning icke haft
annat att erinra, än att den pension, som må enkan Rudolf beviljas,
synes, i likhet med hvad här ofvan föreslagits i afseende å pension
23
Riksdagens Skrifvelse N:o 105.
till tvenne andra enkor, böra bestämmas att utgå från den 1 januari
1901, har medgifvit, att förre sergeanten, förre beridaren vid Flyinge
bingstdepot Bengt Knutsson Rudolfs enka Mathilda Rudolf, född Giese,
må, så länge hon förblifver enka, å allmänna indragningS6taten åtnjuta
en årlig pension af 400 kronor, att utgå från och med den 1 januari
1901.
36:o) Beträffande slutsumman af förslagsanslaget, till allmänna
indragningsstaten har Eders Kongl. Haj:t ej föreslagit annan ändring,
än att, då, efter tillgodoseende af öfriga statsutgifter, återstode
ett disponibelt belopp af 15,215 kronor, anslaget till allmänna
indragningsstaten, å hvilket uppkommit brist, måtte höjas med nyssnämnda
belopp, 15,215 kronor, eller från 1,800,652 kronor till 1,815,867
kronor.
Riksdagen har uti riksstaten för år 1902 uppfört anslaget til
allmänna indragningsstaten med oförändrad! bolopp af 1,800,652
kronor.
Extra anslag.
37:o) I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och i likhet med hvad under en följd af år egt rum, har Riksdagen
å extra stat för år 1902 anvisat ett förslagsanslag af 1,540,000
kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering med faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för
pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande vederlag
för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner
i enlighet med do af Riksdagen godkända grunder för sådana
pensioners utgående.
Stockholm den 31 maj 1901.
Med undersåtlig vördnad.
24
Riksdagens Skrifvelse N:o 105.
Bil. Litt. A.
Allmänna indragningsstaten.
Ny anvisning.
f. Godsegaren Frithiof Sandberg, skadeersättning ................................
f. Arbetaren vid Oscar—Fredriksborgs fästningsbyggnad Johan Richard
Bjurström, pension ................................................................................
Smedsmästaren, föreståndaren för Svea ingeniörbataljons smides-, iiloch
plåtslagare verkstäder Johannes Jonsson Lundberg, pension ....
f. Förrådsdrängen Olaus Pettersson, pension ........................................
Bagaregesällen vid Stockholms kronobageri Johan Berndt Sydow,
pension ................................................................................................
Länsmannen Erik Adolf Nsesström, pension.........................................
f. Ombudsmannen vid statens jemvägsbyggnader, v. häradshöfdingen
J• O. E. G. Olai’ enka Selma Petronella Olai, född Lindwall, pension
Landskanslisten Ferdinand Kjerrman, pension.....................................
Yrkesinspektören Gustaf Uhr, pension .................................................
Musikläraren vid högre allmänna läroverket i Kristianstad Pehr Henrik
Kemner, pension ...............................................................................
Vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Yesterås Carl Johan
Johansson, pension ............................................................................
Lärarinnan vid statens normalskola för flickor Catarina Adéle Hortence
Westman, pension...................................................................................!
Öfverläraren vid tekniska skolan i Stockholm Fredrik Theodor Lilje
blad,
pension..........................................................................................I
Öfverläraren vid tekniska skolan i Stockholm Henrik Nerpin, pension
Rektorn vid tekniska elementarskolan i Borås, lektorn August Wilhelm
Tidblom, pension............................................................................
Andra lärarinnan vid läroanstalten i Vadstena för öfveråriga döfstumma
Elfrida Ernestina Charlotta Franke, pension ....................................
Understöd åt f. d. folkskolelärare, som tagit afsked före 1867 ........
Alderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid småskola eller mindre
folkskola samt biträdande och e. o. lärare och lärarinnor vid folkskola,
hvilka efter minst 15 års oförvitlig tjenstgöring afgått från
tjensten utan understöd ........................................................................
Kronor.
1,000
200
750
800
500
900
500
1,000
1,500
1,000
500
1,500
2,000
2,000
3,000
600
10,000
19,400
Transport) 46,650 |—
Riksdagens Skrifvelse N:o 105.
25
Kronor. |
, |
46,650 |
— |
300 |
|
600 |
|
3,600 |
|
800 |
_ |
1,200 |
_ |
1,600 |
— |
300 |
— |
400 |
— |
55,450 |
— |
Transport
Musikläraren vid allmänna läroverket i Arvika Magnus Pehrson, pension
Telegrafisten och vaktmästaren vid meteorologiska centralanstalten
Wilhelm Zacharias Lindgren, pension ................................................
Aktuarien vid Sveriges geologiska undersökning Mats Johan Stolpe,
pension ..................................................................................................
f. Chefen för Sveriges geologiska undersökning O. M. Torells enka
Anna Elvira Beata Torell, född Strömberg, pension ........................
Kommissionslandtmätaren Johan Victor Schyl, pension........................
Kartografen vid rikets allmänna kartverk Brynte Lindegren, pension
f. Kartografen C. E. Dahlmans enka Johanna Aurora Elisabeth Dahlman,
född Tingwall, pension ................................................................
f. Beridaren B. Knutson Rudolfs enka Mathilda Rudolf, född Giese,
pension ....................................................................................................
Summa
Bih. till Riksd. Prot. 1901.
10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 25 Häft.
4
26
Riksdagens Skrifvelse N:o 105.
Bil.
Ordinarie anslagen under
Pensions- och
A) Pensions
Civilstatens
pensionskassa:
Pensionsstaten för civile embets- och tjensteman ........................................................................
Dito för deras enkor och omyndiga barn ....................................................................................
Ersättning för mistade löneinnehållningar ..................................................................................
Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar.....................................................................
För pensionering af kommissionslandtmätare jemte deras enkor och barn ............................
För dito af tjensteman och betjente vid skogsstaten och skogsskolorna ................................
För dito af föreståndare, lärare och betjente vid tekniska högskolan ....................................
För dito af embets- och tjensteman samt betjente vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
och barn ......................................................................................................................................
I Arméns pensionskassa:
Ersättning för mistade löneinnehållningar .............................................,.....................................
| Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar.......................................................................
Bidrag till pensionering af enkor och barn efter befäl och underbefäl med vederlikar........
Vadstena krigsmanshuskassa ................................................................................................................
Förhöjning i gratialen åt afskedadt indelt manskap ........................................................................
Flottans pensionskassa:
Ersättning för mistade inkomster:
Till pensionsfonden .......................................................................................................................
„ gratialfonden............................................................................................................................
Till pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar, förslagsanslag................
Till pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap (deraf högst 9,030 kronor till den
invalidstat), förslagsanslag...........................................................................................................
i Invalidhusfonden ....................................................................................................................................
| För blesserade öfver- och underofficerare, reservationsanslag........................................................
Riksdagens Skrifvelse N:o 105.
27
Litt. B.
riksstatens Tionde hufvudtitel.
indragningsstaterna. |
Anvisning kontant. |
||
staten. |
37,500: — 1,300: — |
Kronor. |
Ö. |
hvilka uppbära lön på ordinarie stat, äfvensom af deras enkor |
112,286 |
||
4,640: — |
|||
100,428 243,640 83,000 |
|||
_ |
|||
............................................................................................ 36,320: — .......................................................................................... 16,650: — |
52,970: — 66,500: — |
||
för daglönare å f. d. timmermans- och handtverksstaterna inrättade |
389,470 60,350 2,400 |
||
— |
|||
Transport |
991,574 |
— |
28
Riksdagens Skrifvelse N:o 105.
Bidrag till sjuksköterskors pensionering, förslagsanslag (nytt) ..................................................
Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt att af tullmedlen direkt utgå, förslagsanslag ........
Bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier,
Ökas med ...........................................................................................................................................
Bidrag till folkskolelärares pensionering ......................................................................................
Bidrag till folkskolelärarnes enke- och pupillkassa..........................................................................
Bidrag till kongl. teaterns pensionskassor ........................................................................................
B) Allmänna
Till diverse föremål, förslagsanslag
Riksdagens Skrifvelse N:o 105.
29
Anvisning i
kontant.
Kronor. ö.
seminarier m. ro. Nuvarande belopp
Transport
991,574
6,700
78,000
69,851: —
9,965: —
Säger 1
79,816
622,878
68,500
6,000
,848,463
indragningsstaten.
Summa
1,800,652
3,649,115
Bih. till Riksd. Prot. 1901,
10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 25 Höft.
5
ao
Riksdagens Skrifvelse N:o 105.
Bil. Litt. C.
Extra ordinarie anslag under riksstatens Tionde hufvudtitel.
Kronor. |
ö. |
|
Pensionsstaten För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samt |
1,540,000 |
STOCKHOLM, ISAÅC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1901.