Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

1

1*''}''; >

St*»l •''

N:o 4.

U f* T W i f ''* 5

-V O

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen om förändrad
lydelse af § 4 i nådiga förordningen angående vilkoren
för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade
spirituösa drycker den 24 maj 1895; gifven Stockholms
slott den 30 november 1900.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att besluta, att § 4 i nådiga förordningen angående vilkoren för
försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa
drycker den 24 maj 1895 skall erhålla följande förändrade lydelse:

1. Ej må någon tillhandagå allmänheten med anskaffande af
bränvin i mindre belopp än han sjelf eger försälja.

2. Ej heller må innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin
låta vare sig mot efterkraf för köpeskillingen eller genom ombud
å annat ställe än det, der han sin försäljningsrätt utöfvar, till köpare
utlemna bränvin i mindre belopp än 250 liter.

Har innehafvare af rättighet, hvarom ofvan säges, till annat ställe
än det, der han sin försäljningsrätt utöfvar, under sin egen adress
försändt eller låtit försända bränvin i mindre belopp än 250 liter och
låter han annan person mot postförskott bekomma skriftlig handling,
innefattande bemyndigande att hos den, som bränvinet mottagit, afhemta
detsamma, vare det, der sådant afhemtande sker, ansedt såsom
om bränvinet blifvit af rättighetsinnehafvaren genom ombud å det
ställe, der afhemtandet sker, till köparen utlemnadt.

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 4 Höft. 1

2

ioHtfl-. M&tit Md. froptäifiöh M>'' 4.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen
med all Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Hans Wachtmeister.

IIH ''.i U&

iJU

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

3

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kongl.

Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 30 november 1900.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Ottee,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lageeiieim,
Statsråden: Wikblad,

Annekstedt,

herr von Krusenstjeena,
grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyessen,

Ceusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

, , 4 i Jf ,

Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister
anförde:

I § 4 af nådiga förordningen angående vilkoren för försäljning
af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker den
24 maj 1895, sådan denna § lyder enligt nådiga kungörelsen den 25
september 1897, stadgas som följer:

1. Ej må någon tillhandagå allmänheten med anskaffande af
bränvin i mindre belopp än han sjelf eger försälja.

2. Ej heller må innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin
låta vare sig mot efterkraf lör köpeskillingen eller genom ombud

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

å annat ställe än det, der han sin försäljningsrätt utöfvar, till köpare
utlemna bränvin i mindre belopp än 250 liter.

I underdånig skrifvelse den 21 mars 1899 har Riksdagen anfört,
att stadgandet i mom. 2 af berörda §, enligt hvad i en vid samma års
riksdag väckt motion erinrats, hade börjat kringgås på det sätt, att
vid försäljning af spritdrycker till någon å annan ort bosatt reqvirent
varan adresserades i afsändarens eget namn, hvarjemte fullmagt mot
postförskott, motsvarande det belopp, reqvirenten hade att för varan
betala, tillsändes denne, som derefter utlöste fullmakten samt under
åberopande af densamma utqvitterade varan. Om icke förbud blefve
stadgadt häremot, komme enligt motionärens påstående försäljningen
af spirituösa drycker mot postförskott att tilltaga och dryckenskapen
att i hög grad befrämjas synnerligast bland den arbetande klassen på
större arbetsplatser. Det syntes icke heller, enligt Riksdagens åsigt,
kunna bestridas, att försäljningen af spirituösa drycker mot postförskott
innebure ett uppenbart kringgående af bränviusförsäljningsförordningens
omförmälda föreskrifter, med hvilka tydligen åsyftats att i möjligaste
mån främja de enskilda kommunernas sträfvan att hvar inom sitt område
motarbeta missbruket af spirituösa. Efter motionärens uppgifter
att döma syntes användningen af det anmärkta tillvägagåendet redan
hafva, åtminstone på vissa orter, vunnit en betänklig utsträckning.
Det syntes emellertid vara tvifvelaktigt, huruvida ett enkelt förbud
mot försäljning af spirituösa i mindre qvantiteter mot postförskott
skulle kunna göras effektivt; möjligen skulle deremot det afsedda
målet kunna vinnas på annan väg, då den, som på grund af fullmagt
uttoge ett i afsändarens namn afsändt parti spirituösa, i sjelfva verket
syntes vara att anse såsom afsändarens ombud för varans utlemnande.
Utan att dock vilja härutinnan uttala någon bestämd åsigt anhöll
Riksdagen, att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa undersökning
rörande de omförmälda missförhållandena samt till Riksdagen inkomma
med förslag till den ändring i nådiga förordningen angående vilkoren
för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa
drycker, hvartill undersökningen möjligen kunde gifva anledning.

Efter särskilda nådiga remisser hafva öfverståthållareembetet
och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga län inkommit
med underdåniga yttranden öfver berörda framställning. Af dessa
yttranden inhemtas, att, såvidt genom verkstälda undersökningar kunnat
utrönas, det ifrågavarande försäljningssättet vunnit stor utsträckning
inom Norrbottens län, der det isynnerhet användes af personer, som

5

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 2.

yrkesmessigt bedrefve oloflig bränvinsförsäljning, äfvensom inom en
socken i Vesterbottens län, der det vore mycket vanligt och skedde i
vidsträckt omfattning. Inom Upsala, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs
och Bohus, Elfsborgs, Vermlands, Vestmanlands, Kopparbergs och
Gefleborgs län hade visserligen dylik försäljning förekommit, men
endast i ringa eller till och med ytterst ringa omfattning. Öfverståthållareembetet
och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesternorrlands
och Jemtlands län hafva icke yttrat sig om förekomsten af
ifrågavarande försäljningssätt och i öfriga län synes det alls icke förekomma.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala län betviflar, att ett
förbud mot försäljning af spirituösa mot postförskott skulle råda bot
mot de anmärkta missförhållandena, hvilka syntes kunna lika väl
stäfjas genom tillämpning af gällande lagstadganden, ty då den,
som mot postförskott löste fullmagt från afsändaren och med stöd
deraf utqvitterade varan, otvifvelaktigt vore afsändare^ ombud och
då enligt stadgandet i 4 § 2 mom. i försäljningsförordningen innehafvaren
af rättighet till försäljning af bränvin ej finge genom ombud
å annat ställe, än der han sin försäljningsrätt utöfvade, till köpare
utlemna bränvin, borde det icke möta afsevärd svårighet att i förekommande
fall åstadkomma sådan bevisning om den skedda försäljningen,
att vederbörande afsändare kunde träffas af stadgadt straff;
den ifrågasatta lagbestämmelsen vore derföre icke behöflig. I denna
åsigt om obehöfligheten af den ifrågasatta lagbestämmelsen instämma
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro och Jemtlands län, af
hvilka den senare anser, att bästa korrektivet mot ifrågavarande
missförhållande vore att söka i eu kraftig och fördomsfri tillämpning
af gällande lag.

Kongl. Majtts befallningshafvande i Södermanlands samt Göteborgs
och Bohus län anse icke heller något behof af ytterligare
lagstiftningsåtgärder i ämnet förefinnas, enär postförskott ju icke vore
annat än ett efterkraf på posten samt postförskottsbeloppet, fastän
försändelsen endast innehöllo eu fullmagt till bränvinets uttagande,
väl måste anses utgöra köpeskillingen för bränvinet och således
lagen, rätt tillämpad, redau i sin nuvarande affattning innebure ett
korrektiv mot ifrågavarande kringgående. Kongl. Majrts befallningshafvande
i Södermanlands län tillägger, att enär, om öfverklagado tillvägagåendet
på någon eller några orter börjat användas, det antagligen
icke komme att dröja, innan det gjordes till föremål för laga
beifran och bedömande, skäl icke förofunnes att ändra lagstiftningen,

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

förrän det visat sig, att densamma vore i sin nuvarande affattning
kraftlös. . Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vermlands län erinrar
om svårigheten att i lagar och författningar införa stadganden af
sådan lydelse, att de icke kunde kringgås, hvilken svårighet syntes
tilltaga i samma mån som stadgandena gjordes minutiösa, och gälde
detta särskildt om förordningar, hvilka afsåge undantag från de allmänna
nationalekonomiska hufvudgrunderna, såsom förhållandet vore
med bränvinsförsäljningsförordningen. Då utredning saknades derom,
att rättelse i det anmärkta missförhållandet icke kunde vinnas genom
åtal vid domstol och då oupphörliga ändringar och tillägg till gällande
bränvinsförsäljningsförordning blott till följd af enstaka försök att
kringgå densammas föreskrifter icke syntes vara att förorda, åtminstone
icke för det närvarande, anser sig Kong]. Majt:s bemälde befallningshafvande
icke kunna tillstyrka bifall till Riksdagens framställning
om ändring i nu ifrågavarande lagrum.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län finner
sig, enär de verkstälda undersökningarne visat, att föreskrifterna i
försäljningsförordningens § 4 icke inom länet kringgåtts på sätt i
Riksdagens skrifvelse antyddes, sakna anledning afgifva något förslag
i ämnet och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län, som
håller före, att ett förbud mot ifrågavarande sätt för bränvins afyttrande
icke skulle minska tillfällena för befolkningen att åtkomma
spirituösa drycker, finner sig visserligen icke i förhållandena inom länet
hafva anledning förorda någon bestämmelse i det syfte, Riksdagens
skrifvelse angåfve, men anser sig, då förhållandena kunde vara olika
å andra orter, icke böra afstyrka en sådan bestämmelse.

Kongl. Maj:ts öfriga befallningshafvande och af dem äfven några
som anse det anmärkta försäljningssättet vara straffbart enligt nu
gällande bestämmelser, hemställa om vidtagande af antingen nödiga
ändringar i förordningen angående försäljning af bränvin eller ock
andra åtgärder, hvarigenom det sätt att kringgå gifna föreskrifter, hvarom
nu är fråga, må kunna för framtiden förekommas. I detta syfte
föreslå Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms, Jönköpings,
Vestmanlands och Hallands län förbud att på jernväg eller ångbåt försända
bränvin till afsändarens eget, mottagande och Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Elfsborgs län, att, när bränvin afsändes till
afsändarens eget mottagande, det endast må utlemnas till honom
personligen. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesternorrlands län
föreslår stadgande derom, att spritvaror, när do försändas från eu

7

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

ort till en annan, skulle åtföljas af förpassning, hvilken borde uppvisas
för polismyndigheten i adressorten, innan varan finge utlemnas
till adressaten, hvarigenom polismyndigheten finge tillfälle att taga
kännedom om köpeaftalets beskaffenhet, varans myckenhet och specifikation
samt de personer, mellan hvilka aftalet ingåtts m. m.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län föreslår, såsom
alternativ till ett annat redan omnämndt förslag, att nu ifrågavarande
försäljningssätt likställes med försäljning mot efterkraf och att fördenskull
till § 4 mom. 2 af bränvinsförsäljningsförordningen fogas
ett så lydande tillägg:

Har innehafvare af rättighet, hvarom nu nämnes, till annat ställe
än det, der han sin försäljningsrätt utöfvar, under sin egen adress försändt
eller låtit försända bränvin i mindre belopp än 250 liter och
låter han annan person mot postförskott utbekomma skriftlig handling,
innefattande bemyndigande att hos den, som bränvinet mottagit, afhemta
detsamma, vare det, der sådant afhemtande sker, ansedt såsom
om bränvinet mot efterkraf för köpeskillingen till köpare utlemnats.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län, som finner
nyss berörda mom. böra förtydligas, anser, att detta lämpligen kunde
ske genom inskjutande mellan orden »genom ombud» och »å annat
ställe» af orden »eller annorledes», hvarigenom momentet skulle erhålla
följande lydelse:

2. Ej heller må innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin
låta mot efterkraf för köpeskillingen eller genom ombud eller annorledes
å annat ställe än det, der han sin försäljningsrättighet utöfvar,
till köpare utlemna bränvin i mindre belopp än 250 liter.

Mot en sådan ändring kunde enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
förmenande möjligen invändas, att derigenom i betydlig mån
försvårades all handel med spritdrycker i mindre partier från en ort
till en annan, men med den i lagstiftningen om försäljning af spritdrycker
förherskande grundsatsen att någon vinst för enskilda ej borde
af sådan försäljning uppkomma öfverensstämde bäst, att försäljningen
i hvarje stad egde rum till stadens och närmast kringliggande landsbygds
invånare och att de olika städernas försäljare af spritdrycker,
vare sig de utgjordes af bolag eller enskilda, icke med hvarandra konkurrerade.

öfverståthållareembetet, som finner det vara tvifvelaktigt, huruvida
ett enkelt förbud mot försäljning af spirituösa mot postförskott
skulle blifva effektivt, enär ett sådant förbud antagligen skulle kunna

8

Kongl. Maj:ts Nåd■ Proposition N:o 2.

lika lätt kringgås som det nu gällande förbudet mot spirituosaförsäljning
genom ombud eller mot så kalladt efterkraf, anser, att ändamålet
med stadgandet i § 4 mom. 2 i försäljningsförordningen skulle kunna
säkrast och fullständigast vinnas på det sätt, att åt denna bestämmelse
gåfves en så vidsträckt affattning, att densamma komme att utgöra
laga hinder för innehafvare af spirituosaförsäljningsrättighet att på
hvad sätt det vara månde låta minuteriugs- eller utskänkningsvis tillhandahålla
köpare spirituösa under omständigheter, af hvilka uppenbarligen
framginge, att varan endast skenbart försålts å det ställe, der
försäljningsrättigheten finge utöfvas, men i verkligheten afyttrats annorstädes;
och föreslår Öfverståthållareembetet derför att följande lydelse
måtte gifvas åt berörda mom:

I mindre belopp än tvåhundrafemtio liter må ej heller innehafvare
af rättighet till försäljning af bränvin låta å annat ställe än det, der
han utöfvar sin försäljningsrättighet, till köpare utlemna bränvin mot
efterkraf eller postförskott för köpeskillingen eller genom ombud eller
eljest vare sig omedelbart eller medelbart, så att köpet måste antagas
hafva egt rum annorstädes än der försäljningsrättigheten får utöfvas.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län betviflar,
att försäljning af spritdrycker mot postförskott skulle vara särskildt
egnad att främja dryckenskap bland den arbetande befolkningen på
större arbetsplatser, men medgifver, att nu ifrågavarande försäljningssätt
onekligen innebure ett kringgående af gällande föreskrift, hvilket
ej borde tillstädjas. Enda medlet att vinna det afsedda målet finner
Kongl. Maj:ts befallningshafvande vara en lagstiftning, hvarigenom
vid försäljning mot efterkraf eller postförskott köpet förklarades vara
afslutadt först då efterkrafs- eller postförskottsförsändelsen utlöstes, så
att säljaren ansåges hafva sålt varan å det ställe, der utlösandet skedde,
och följaktligen gjorde sig skyldig till oloflig försäljning, om han icke
innehade rätt till försäljning å samma plats. Vore en sådan rättsgrundsats
rigtig och borde genom lagbestämmelse befästas, måste
emellertid denna lagbestämmelse få sin plats i handelsbalken eller i en
blifvande ny lag om köp och byte, enär ju tvister rörande försäljning
mot efterkraf eller postförskott kunde förekomma vid handel med alla
slag af varor, och den omständigheten, att varan utgjorde spritdryck,
icke alls utöfvade något inflytande på rättsförhållandets beskaffenhet.

Ehuru det af Riksdagen anmärkta sättet för försäljning af spirituösa
drycker utom inom Norrbottens län och en socken af Vester -

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

bottens län ännu icke synes hafva erhållit någon allmännare användning,
torde dock häri icke ligga någon giltig anledning att icke redan
nu vidtaga åtgärder för att stäfja berörda missförhållande, der det redan
vunnit insteg, och för att förekomma, att det vinner ytterligare utbredning.
Beträffande då sättet för vinnande af detta mål kan jag, efter
öfvervägande af de olika förslag, som i detta afseende blifvit framstälda,
icke finna annat än att målet bäst och säkrast bör kunna uppnås
genom att till förordningen angående försäljning .af bränvin förlägga
de lagstiftningsåtgärder, som kunna vara behöfliga, för att det
skall blifva tydligt, att ifrågavarande försäljningssätt är olagligt; och
synes mig detta lämpligen kunna åstadkommas genom att till mom.
2 af 4 § i nämnda förordning foga ett tillägg af innehåll, att det nu
anmärkta försäljningssättet skall, såsom det ju också i sjelfva verket
är, anses likstäldt med det i samma mom. redan omförmälda fall att
någon genom ombud å annat ställe än det, der försäljningsrätten utöfvas,
till köpare utlemnar bränvin.

På grund af hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Kongl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att
besluta, att § 4 i nådiga förordningen angående vilkoren för försäljning
af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker den
24 maj 1895 skall erhålla följande förändrade lydelse:

1. Ej må någon tillhandagå allmänheten med anskaffande af
bränvin i mindre belopp än han sjelf eger försälja.

2. Ej heller må innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin
låta vare sig mot efterkraf för köpeskillingen eller genom ombud
å annat ställe än det, der han sin försäljningsrätt utöfvar, till köpare
utlemna bränvin i mindre belopp än 250 liter.

Har innehafvare af rättighet, hvarom ofvan säges, till annat ställe
än det, der han sin försäljningsrätt utöfvar, under sin egen adress försändt
eller låtit försända bränvin i mindre belopp än 250 liter och
låter han annan person mot postförskott bekomma skriftlig handling,
innefattande bemyndigande att hos den, som bränvinet mottagit, afhemta
detsamma, vare det, der sådant afhemtande sker, ansedt såsom
om bränvinet blifvit af rättighetsinnehafvaren genom ombud a det
ställe, der afhemtandet sker, till köparen utlemnadt.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten
Bih. till Riksd. Prof. 1901. 1 Hand. 1 Afd. 2 Höft. 2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll
utvisar.

Ex protocollo:

Bengt Oxenstierna.

STOCKHOLM ISAAC UARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1900.