Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

1

KONGL. MAJ:TS

NÅDIGA

PROPOSITION

TILL

Riksdagen

angående statsverkets tillstånd ock behof;

Gifven Stockholms slott den 14 januari 1901.

Jemlikt grundlagens bud afgifver Kongl. Maj:t härmed nådig proposition
angående statsverkets tillstånd och behof.

Dervid förekommer först frågan om beräkningen för nästa statsregleringsperiod
af statsverkets inkomster.

Med åberopande af de beslut, hvarom bilagda statsrådsprotokoll öfver
finansärenden för den 11 innevarande månad*) lemnar närmare upplysning,
och under de i samma protokoll angifna förutsättningar föreslår Kongl. Maj:t,
att statsverkets inkomster för år 1902 upptagas sålunda:

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Inkomsterna”.
Bih. till Rilcsd. Prot. 1901. l:a Samt. ha Afd.

1

2

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Ordinarie inkomster:

Grundskatt .......................................................................... kronor 480,000: —

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål.............. » 280,000: —

Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet » 42,000: —

Trosspassevolansafgift_____________________ » 19,000: —

Tillfälliga rotevakansafgifter........ ..... » 128,000: —

Soldatvakansafgift.....................................................:......... » 19,000: —

Båtsmansvakansafgift...................................................... » 150,000: —

Arrendemedel ..................... ....................................... » 2,100,000: —

Mantalspenningar............. » 750,000: —

Bötesmedel .............. » 350,000: —

Kontrollstämpelmedel..........................,............................. » 50,000: —

Fyr- och båkmedel......................................... * 1,500,000: —

Telegrafmedel................................... » 1,610,000: —

Jernvägstrafikmedel....._____1 i * 7,000,000: —

Skogsmedel.......''........1...............å....A.-.1...: ■-/........?..» 7,000,000: —

Extra uppbörd............................ » 100,000: —

säger 21,578,000: —

Bevillningar:

Tullmedel ..... kronor 51,000,000: —

Postmedel................. » 12,400,000: —

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter » 850,000: —

Stämpelmedel............ » 6,000,000: —

Bränvinstillverkningsskatt-................................... » 19,500,000: —

Hvitbetssockertillverkningsafgift...................... » 9,000,000: —

Bevillning af fast egendom samt af inkomst för år

1901 utöfver förut för samma år åtagen bevillning » 3,500,000: —

Tilläggsbevillning till bevillningen af fast egendom samt

af inkomst för år 1901.............................................. » 6,300,000: —

säger 108,550,000: —______

summa kronor 130,128,000: —

Kongl. Maj:t föreslår vidare enligt ofvan nämnda
protokoll öfver tinansärenden för den 11 innevarande
månad:

Transport kronor 130,128,000: —

3

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor 130,128,000: —

att såsom tillgång vid förevarande statsreglering
må beräknas och användas:

öfverskott å statsregleringarna för år 1899 och föregående
år......................................u.......... » 24,165,000: —

och af öfverskottet å 1900 års statsreglering ........ » 3,500,000: —

samt att för statsverkets behof må till utbetalning
vid den tid under år 1902, som af Riksdagen bestämmes,
af riksbankens vinst för år 1900 anvisas............. » 2,000,000: —

hvarefter det för nästa statsregleringsperiod disponibla

beloppet af statsverkets tillgångar uppgår till............ kronor 159,793,000: —

Första hufvudtiteln,

innefattande anslagen till kongl. hof- och slottsstaterna.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat Ull årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

för kongl. hofstaten..................... kronor 1,196,900: —

» » slottsstaten ................. » 123,100: —

tillsammans kronor 1,320,000: —

vill Kong]. Magt i enlighet med det beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver finansärenden för den 11 innevarande månad,*) föreslå
Riksdagen,

[l.J att höja det för Gripsholms slott uppförda anslag från 5,000 kronor
till 6,000 kronor;

kommande i händelse af bifall härtill ifrågavarande

anslag att ökas med................................ kronor 1,000: —

Beträffande öfriga under första hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag föreslår Kong!. Maj:t icke någon
förändring.

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie
anslag enligt nu gällande riksstat............................... » 1,320,000: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till ................ kronor 1,321,000: —

) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Första hufvudtiteln”.

4

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Extra anslag.

Med åberopande af ofvannämnda statsrådsprotokoll öfver finansärenden
för den 11 innevarande januari vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att å
extra stat under denna hufvudtitel bevilja

[2.] för yttre restaurering af Stockholms slott återstående femtedelen af
det beviljade anslaget, 500,000 kronor, eller...................... kronor 100,000: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för
år 1901 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1901. 1902.

ordinarie anslag 1,320,000: — 1,321,000: — således ökning kronor 1,000: —
extra » 100,000: — 100,000: — — —

summa kronor 1,420,000: — 1,421,000: — således ökning kronor 1,000: —

Andra hufvudtiteln,

innefattande anslagen till justitiedepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i
nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 3,842,950
kronor, vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda
statsrådsprotokoll öfver justitiedepartementsärenden den 11 innevarande månad,
*) föreslå Riksdagen beträffande

Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat:

[1.] att, för genomförande af delning af Vester
Dalarnes domsaga i två nya domsagor, anslaget till

häradshöfdingarne under Svea hofrätt måtte ökas med kronor 4,500: —

Transport kronor 4,500: —

'') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Andra hufvudtiteln”.

5

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

samt de till häradshöfdingen i Vester Dalarnes domsaga
anslagna tjenstgöringspenningar och förvaltningskostnadsbidrag
fördelas, på sätt åberopade statsrådsprotokoll
upptager;

kommande, i händelse af bifall härtill, det i 1901
års riksstat under rubrik »Svea hofrätt med derunder
lydande justitiestat» uppförda anslag, 670,787 kronor,
att förhöjas till 675,287 kronor;

Fångvården:

[2.] dels att medgifva:

att det i åberopade statsrådsprotokoll intagna förslag
till ändring i vissa delar af aflöningsstaten för
de tjensteman vid fångvårdsanstalterna, hvilkas aflöning
utgår från det i riksstaten uppförda bestämda
anslaget till fångars vård och underhåll, må tillämpas
från och med år 1902; samt

att till kamreraren vid centralfängelset i Malmö
må från och med år 1902 tills vidare, till dess beslut
angående detta fängelses användning för framtiden fattas
eller kamrerarens aflöning blifver fast reglerad, af
förslagsanslaget till fångars vård och underhåll utbetalas
ett årligt lönetillägg af 1,400 kronor, deri inbegripet
det nu utgående ersättningsarfvodet 750
kronor;

dels att föreskrifva, att för åtnjutande af nu angifna
löneförmåner skola gälla enahanda vilkor, som
bestämts för innehafvare af lön å nu gällande, af
Riksdagen antagna lönestat för tjensteman vid fångvårdsanstalterna,
med stadgande tillika:

a) att den kamreraren vid centralfängelset å Nya
Varfvet enligt nådiga brefvet den 5 mars 1880 medgifna
provision å hyror och arrenden och å jordbruksafkastningen
vid fängelset med mera samt den sistbemälde
och öfrige kamrerare och redogörare vid de
centrala fångvårdsanstalterna nu medgifna rätt till ut Transport

kronor

4,500: —

4,500: —

6

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

minuteringsprocent å så kallade premievaror äfvensom
dem i fråga om varor, som för fångvårdens räkning magasineras,
nu tillkommande rätt till lösen från kronan
eller disposition af det öfverskott, som ligger inom
den enligt gällande afskrifningsreglemente medgifna
afskrifningsprocenten, skall från och med den 1 januari
1902 upphöra; och

b) att likaledes de åt kamrerarne vid centralfängelset
i Malmö och tvångsarbetsan stalten i Landskrona
nu af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll
tillerkända kontanta ersättningar för mistad
inkomst i afskrifningsprocent skola från 1902 års ingång
indragas;

dels och att såsom följd häraf öka bestämda anslaget
till fångars vård och underhåll med 8,900 kronor
och förslagsanslaget till ålderstillägg för en del vid
fångvårdsstyrelsen och fångvården anstälde embetsoch
tjensteman med 1,000 kronor, men minska förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll med 3,030
kronor, eller skilnaden mellan, å ena sidan, beloppet
af besparade afskrifnings- och arrendeprovisioner, 3,680
kronor, samt, å andra sidan, lönetillägget till kamreraren
vid centralfängelset i Malmö, 1,400 kronor, med
afdrag af det till honom för närvarande utgående ersättningsarfvode,
750 kronor, eller sålunda 650 kronor;

kommande, i händelse af bifall till omförmälda
framställningar,

bestämda anslaget till fångars vård och underhåll,
som nu utgör 495,100 kronor, att uppgå till 504,000

kronor och sålunda ökas med............ kronor 8,900: —

och förslagsanslaget till ålderstillägg
för en del vid fångvårdsstyrelsen
och fångvården anstälde embets-
och tjensteman, nu utgörande
65,000 kronor, att upptagas till 66,000
kronor och sålunda ökas med.......... » 1,000: —

summa ökning kronor 9,900: —_

Transport kronor 9,900: — kronor

4,500: —

4,500: —

7

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor 9,900: — kronor 4,500: —
Dragés härifrån minskningen å
det i riksstaten för år 1901 till
1,042,375 kronor upptagna förslagsanslaget
till fångars vård och under -

håll u:.................................................... » 3,030: —

återstår ökning................................................................. » 6,870: —

Ersättning åt domare, vittnen och parter:

[3.] att, under förutsättning att propositionen med
förslag till lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken
bifalles, medgifva, att af förslagsanslaget till
ersättning åt domare, vittnen och parter må utgå den
kostnad, som kan uppkomma, ej mindre då ordförande
i häradsrätt befinnes jäfvig än äfven då uthärads nämnd
måste tillkallas;

Öfriga ordinarie anslag:

I dessa har Kongl. Maj:t icke att föreslå någon
förändring.

Summa ökning å de ordinarie anslagen kronor 11,370: —

Andra hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra enligt

nu gällande riksstat ........................................................ kronor 3,842,950: —

Om härtill lägges ofvan angifna ökning i samma
anslag .............................................................................. » 11,370: —-

så komma de ordinarie anslagen under denna hufvud titel

att uppgå till ............................................................. kronor 3,854,320: —

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under andra hufvudtiteln,
vill Kong]. Maj:t, på sätt förutnämnda protokoll öfver justitiedepartementsärenden
vidare innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1902
bevilja:

8

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

[4.] för fortsatt uppehållande af lagbyråns verksamhet.
.............................................................................. kronor 25,000: —

[5.] för bestridande af de utaf tillämpning af lagen
om straffregister föranledda kostnader för amanuenser,
renskrifning med mera vid justitiedepartementets afdelning
af Kongl. Maj:ts kansli........................................ » 3,000: —

[6.] för ökadt arbetsbiträde åt justitiekanslers embetet.

............................................................................... » 4,500: —

[7.] till arfvoden åt krigshofrättens ordförande

och militäre ledamöter....................................................... » 3,250: —

[8.] till resestipendier åt ordinarie domare eller
dem, som vid domstolarne bereda sig för domarekallet, » 6,000: —

[9.] för beredande af dyrtidstillägg för år 1901
åt en del tjensteman och betjente i justitiedepartementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt till justitiedepartementet
hörande embetsverk och kårer, förslagsvis, » 289,000: —

[10.] till beredande för innevarande år af tillfällig
ökning i arfvoden åt amanuenser och extra biträden
i justitiedepartementets afdelning af Kongl.

Maj:ts kansli och underlydande verk ............................ » 5,100: —

Summa kronor 335,850: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten
för år 1901 upptagen och sådan den nu är af Kongl. Maj:t föreslagen, utfaller
sålunda:

1901. 1902.

ordinarie anslag 3,842,950:— 3,854,320:—således ökning kronor 11,370: —
extra . > 87,350:— 335,850:— » > > 248,500: —

summa kronor 3,930,300: — 4,190,170: — således ökning kronor 259,870: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

9

Tredje hufvudtiteln,

innefattande anslagen till utrikesdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 641,950 kronor, vill
Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver utrikesdepartementsärenden den 11 innevarande månad,*) föreslå,
att nedannämnda ordinarie anslag må af Riksdagen anvisas att utgå emot
nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande
och under enahanda vilkor som hittills, nemligen:

Kabinettskassans utgifter:

[1.] departementschefen, ministern för

utrikes ärendena,....................................... kronor

[2.] utrikesdepartementet.......................... »

[3.] ministerstaten..................................... »

[4.] militärattachéer................................... »

[5.] skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter...............................................................

24,000: —

32,365: —

350,647: —

8,471: —

73,617: —- 489,100: —

Konsulskassans utgifter:

[6.] utrikesdepartementet...... kronor 9,021: —

[7.J konsulsstaten.................. » 248,630: —

[8.] skrifmaterialier, expenser

och extra utgifter......................... » 17,758: — 275,409:_

eller efter afdrag af hvad som häraf beräknas kunna
bestridas af inflytande konsulat- och expeditions afgifter.

....................................................................^l 15,409: — 160.000; —

summa kronor 649,100: —
Utgifter, som bestridas af svenska statsverket .allena:

[9.] svenska kyrkan i Paris........................................... » 2,950: —

tillsammans kronor 652,050: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Tredje hufvudtiteln”.

Bill. till Riksd. Prat. 1901. l:a Sami. l:a Afd.

10

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 1901.

Extra anslag. «

Under åberopande af hvad i ofvannämnda statsrådsprotokoll öfver utrikesdepartementsärenden
för den 11 innevarande månad finnes antecknadt, vill
Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att under denna hufvudtitel å extra stat bevilja:

[10.] för fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater»...... kronor 4,500: —

[11.] till bestridande af Sveriges andel i kostnaderna
för åren 1900 och 1901 i anledning af den i Haag jemlik!
konventionen för afgörandet på fredlig väg af internationella
tvister upprättade internationella byrå................. » 10,900: —

[12.] till beredande af dyrtidstillägg för innevarande år
åt tjensteman och betjente i utrikesdepartementets afdelning

af Kong]. Maj:ts kansli, såsom förslagsanslag,...................... » 6,400:

tillsammans kronor 21,800: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för
år 1901 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1901. 1902.

ordinarie anslag.... 641,950:— 652,050:— således ökning kronor 10,100: —

extra » ____ 20,000:— 21,800: »_*_*_1,800:

summa kronor 661,950:— 673,850: således ökning kronor 11,900:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. nio 1, om statsverket 1901.

11

Fjerde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i
1901 års riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................. kronor 27,526,684: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

ersättningar........................................ »_693,400: —

tillsammans kronor 28,220,084: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll
öfver landtförsvarsärenden den 11 innevarande januari,*) föreslå
Riksdagen beträffande

Skrifmaterialier och expenser, ved in. m. för departementet
:

[1.] att näst före anslaget till »extra utgifter» uppföra
ett förslagsanslag under benämning »skrifmaterialier
och expenser, ved in. m. för landtförsvarsdepartementet
och arméförvaltningen» till belopp af............... kronor 28,000: —

samt att, vid bifall härtill, medgifva, att anslaget till
»skrifmaterialier och expenser, ved m. in. för departementet»,
6,015 kronor, må ur riksstaten uteslutas;

ArmeTörvaltningeu:

[2.] att, med godkännande af det vid statsrådsprotokollet
fogade förslag till stat för arméförvaltningen,
ej mindre minska ifrågavarande anslag dels med

Transport kronor 28,000: —

'') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Fjerde luifvudtiteln”.

12

Kongl. Maj:ts nåd. grop. ko 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

de å nu gällande stat uppförda aflöningsförmåner till

en sergeant........................................ kronor 454: 40

dels, vid bifall till hvad under [1.]

föreslås, med..................................... » 12,555: 60

eller sammanlagdt kronor 13,010: —

än äfven höja samma anslag dels för beredande af
medel till arfvoden åt en extra revisor och två extra
amanuenser i arméförvaltningen med kronor 3,500: —
och dels, vid bifall till hvad under
[3.] föreslås, med............................... » 500: —

eller tillhopa kronor 4,000: —
kommande, vid bifall till hvad sålunda föreslagits,
anslaget till arméförvaltningen, nu kronor 147,265, att
på det hela minskas med kronor 9,010 till kronor
138,255;

Generalitetsstaten:

[3.] att, med godkännande af det statsrådsprotokollet
bilagda förslag till stat för generalitetet, höja

förevarande anslag, nu kronor 132,660, med.............. »

till kronor 154,150;

Generalstaben:

[4.] att, med godkännande af det vid statsrådsprotokollet
fogade förslag till stat för generalstaben,

öka förevarande anslag, nu kronor 251,000, fned......... »

till kronor 269,135;

Kommendantsstaten:

[5.] att, med godkännande af det vid statsrådsprotokollet
fogade förslag till stat för förevarande anslag,
öka dess slutsumma, nu kronor 14,348, med...... »

till kronor 14,660;

28,000: —

21,490: —

18,135: —

312: —

Transport kronor 67,937: —

13

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

Aflöning och rekrytering in. m.:

[6.] att, med godkännande af de statrådsprotokollet
bilagda förslag till stater för infanteriet, kavalleriet,
artilleriet, fortifikationen, trängen samt inspektionen
vid trängen, höja anslaget till »aflöning och

rekrytering m. m.», nu kronor 8,707,827, med........... »

till kronor 11,671,360;

Iutendenturcorpsen:

[7.] att, med godkännande af det vid statsrådsprotokollet
fogade förslag till stat för intendenturcorpsen,
höja detta anslag, nu kronor 394,552, med... »
till kronor 449,749;

Ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljons läkarne: [8.

] att öka förevarande anslag, nu kronor 43,176,

med...................................................................................... »

till kronor 51,865;

Stipendier för fältläkarecorpsen och veterinärstaten:

[9.] att öka detta anslag, nu kronor 21,800, med »
till kronor 27,000;

Inqyarteringskostnader:

[10.] att öka anslaget till inqvarteringskostnader,

nu kronor 173,016, med................................................... »

till kronor 430,369;

Åiderstillägg:

[11.] att öka detta anslag, nu kronor 30,000, med »
till kronor 32,600;

67,937: —

2,963,533: —

55,197: —

8,689: —

5,200: —

257,353: —

2,600: —

Transport kronor 3,360,509:

14 Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation: [12.

] att minska detta anslag, nu kronor 40,885,
med kronor 2,454 till kronor 38,431;

Resestipendier åt artilleri- och ingeniörofflcerare:

[13.] att ifrågavarande anslag må med oförändradt
belopp få i riksstaten uppföras såsom reservationsanslag; Resestipendier

åt officerare och intendenturtjenstemän:

[14.] att till resestipendier åt officerare och intendenturtjenstemän
bevilja ett anslag af...................... »

samt att detta anslag måtte få såsom reservationsanslag
uppföras å ordinarie stat närmast framför det
i riksstaten till resestipendier åt militärläkare upptagna
anslag;

Resestipendier åt militärläkare:

[15.] att förevarande anslag måtte med oförändradt
belopp få i riksstaten uppföras såsom reservationsanslag
;

Durchmarschkostnader:

[16.] att anslaget »durchmarschkostnader», nu kronor
8,000, må ur riksstaten uteslutas;

Remontering och skoning m. in. för garnisonerade arméns
hästar:

[17.] att höja detta anslag, nu kronor 190,770,

med...................................................................................

»

3,360,509: —

15,000: —

549,658: —

Transport kronor 3,925,167: —

15

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

till kronor 740,428, äfvensom medgifva, att detta anslag
måtte få under förändrad titel: »remontering och
skoning m. in.» i riksstaten uppföras;

Lega för hästar till artilleriets och ingeniörtruppernas

exercis:

[18.] att öka detta anslag, nu kronor 154,390, med
till kronor 743,700, äfvensom att medgifva att anslaget
måtte få i riksstaten uppföras under förändrad benämning:
»lega för hästar till artilleriets, ingeniörtruppernas
och trängens exercis»;

Det icke garuisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets
vapenöfningar:

[19.] att ur riksstaten utesluta anslaget till »det
icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets
vapenöfningar», nu kronor 1,160,640, och i dess
ställe uppföra ett nytt reservationsanslag, benämndt
»arméns fält- och fälttjenstöfningar» å...........................

De värnpligtiges vapenöfningar:

[20.] att ur riksstaten utesluta anslaget till »de
värnpligtiges vapenöfningar», nu kronor 3,201,080, och
i dess ställe uppföra ett nytt förslagsanslag benämndt
»de värnpligtiges aflöning, inskrifning och redovisning
m. m.» å...........................................................................-

Armöns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets
öfningar och materiel:

[21.] att höja anslaget till arméns vapen, ammunition
och skjutöfningar samt artilleriets öfningar och

materiel, nu kronor 1,441,175, med...............................

till kronor 1,790,000;

3,925,167: —

589,310: —

300,000: —

1,242,899: —

348,825: —

Transport kronor 6,406,201: —

16

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o i, om statsverket 1901.

Transport kronor

Arméns byggnader och kommendantskapsutgifter samt
fortifikationens öfningar och materiel:

[22.] att förevarande anslag måtte i riksstaten
upptagas under titel: »arméns byggnader, mötesfält,
kommendantskapsutgifter samt fortifikationens öfningar
och materiel» äfvensom att anslaget, nu kronor 495,000,

måtte höjas med................................................................ »

till kronor 552,600;

Triingens öfningar:

[23.] att detta anslag, nu kronor 5,000, måtte ur
riksstaten uteslutas;

Mathållning vid garnisonerade armén:

[24.] att höja detta anslag, nu kronor 1,443,300,

med ................................................................................... »

till kronor 4,009,965, äfvensom medgifva, att anslaget
må under förändrad titel: »arméns mathållning» i riksstaten
uppföras;

Furagering vid garnisonerade armén:

[25.] att förevarande anslag, nu 717,800 kronor,
måtte under förändrad titel: »furagering af arméns

hästar» i riksstaten upptagas samt höjas med............... »

till kronor 1,641,491;

Arméns munderingsntrustning:

[26.] att öka detta anslag, nu kronor 2,057,181,

med ................................................................................... »

till kronor 2,658,886;

Arméns diverse intendeutur- och sjukvårdsbehof:

[27.] att höja förevarande anslag, nu kronor

117,178, med .................................................................... »

till kronor 612,742;

6,406,201: —

57,600: —

2,566,665: —

923,691: —

601,705: —

495,564: —

Transport kronor 11,051,426: —

17

Korigl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor 11,051,426: —

Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för
den garnisonerade armén:

[28.] att höja detta anslag, nu kronor 215,621,

med ..................................................................................... » 568,772: —

till kronor 784,393, äfvensom medgifva, att anslaget
må under förändrad titel: »arméns kasernutredning samt
ved, ljus och vatten» i riksstaten uppföras; ''''

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären:

[29.] att öka förevarande anslag, nu kronor

3,330,000, med..................................................•................ > 420,000: —

till kronor 3,750,000;

t.!i: a ■ * i ■}, *i* ■ >.1,• :*ut b1'' .?::t,

Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och
Norrland

samt

Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne
och Norrland:

>''<><■ .».• '' •• ■ ‘ I ij \ i i i1 •

[30.] att, vid bifall till hvad under [29.] föreslagits,
ur riksstaten utesluta ej mindre anslaget till
»omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland»,
nu kronor 1,819,483, än äfven anslaget till »fortgående
vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne
och Norrland», nu kronor 291,600;

Extra utgifter:

[31.] att höja förevarande anslag, nu kronor 67,000,

med ................................................................................... » 8,000: —

till kronor 75,000.

Summa kronor 12,048,198: —

Beträffande öfriga under fjerde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon
förändring.

Transport kronor 12,048,198: —

3

Bih. till Kikad. Krut. 1901. l:u Sami. l:a Afd.

18

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor 12,048,198:
Från ofvan angifna ökning af hufvudtitelns ordinarie
anslag afgå

genom uteslutande af anslaget
till »skrifmaterialier och expenser,

ved m. m. för departementet»-., kronor 6,015: —

genom minskning af anslaget

till »arméförvaltningen»............. »

genom dito af anslaget till »ersättning
åt vissa löntagare till
följd af arméns omorganisation» »

genom uteslutande af anslaget

»durchmarschkostnader» ........ »

genom dito af anslaget till »det
icke garnisonerade infanteriets
och det indelta kavalleriets vapen öfningar».

............................ »

genom dito af anslaget till
»de värnpligtiges vapenöfningar» »

genom dito af anslaget till

»trängens öfningar» ..................... »

genom dito af anslaget till »omorganisation
af indelta kavalleriet

i Skåne och Norrland» ............... »

genom dito af anslaget till »fortgående
vakanssättning af indelta
kavalleriet i Skåne och Norrland» »

9,010: —

2,454: —

8,000: —

1,160,640: —

3,201,080: —

5,000: —

1,819,483: —

291,600: — >t » 6,503,282: —

hvadan förhöjningen utgör kronor 5,544,916: —

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie
anslag enligt nu gällande riksstat ................................ » 28,220,084: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till.................................................... kronor 33,765,000: —

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1901.

19

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den
januari tinnes antecknadt, föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:

[32.j att på extra stat för år 1902 anvisa dels,
af det utaf 1900 års Riksdag till fortsatt
tillverkning vid statens gevärsfaktori
af 55,000 gevär och 5,000 karbiner beviljade
belopp, till anskaffande af 20,000 gevär kronor

dels ock............................................ »i

för tillverkning af reservdelar till 6,5
mm. gevär;

[33.] att för uppehållande af erforderligt materialförlag
vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori
på extra stat för år 1902 anvisa »
äfvensom medgifva, att nämnda belopp
må redan under innevarande år för berörda
ändamål användas;

[34.] att för anskaffning och ändring af gevärshandtverkarekistor
och instrumentlådor
samt inköp af verktyg och instrument
för besigtning och reparation af eldhandvapen
på extra stat för år 1902
anvisa ett anslag af ............................... »

[35.] att för fortsatt tillverkning af ammunition
för eldhandvapen anvisa utaf det af 1900
års Riksdag för detta ändamål beviljade
belopp till utgående å extra stat för år

1902 en summa af.................................... »

[36.] att för utvidgning af ammunitionsfabriken
å Karlsborg på extra stat för år 1902

anvisa ett anslag af ................................ »

[37.] att af det för anskaffning af ny fältartilleri -

materiel beviljade belopp, 12,000,000

kronor, en sjettedel eller ........................ »

mätte för år 1902 å extra stat^anvisas;

Transport kronor

11 innevarande

1,145,470: —
102,000: —

50,000: —

63,500: —

654,000: —

300,000: —

2,000,000: —
4,314,970: —

20

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

[38.] att af det utaf 1900 års Riksdag för stärkande
af landets fasta försvar beviljade
anslag på extra stat under fjerde hufvud titeln

för år 1902 anvisa......................... »

[39.] att för uppförande af nya byggnader för
armén anvisa på extra stat för år 1902

ett belopp af........................................... »

[40.] att af den för anskaffning af 95,000 ammunitionsgördlar
med hylsor för bajonettbalja
beviljade summa till utgående på extra

stat för år 1902 anvisa........................... »

[41.] att af det för anskaffning af 65,135 meter
kläde och 8,390 meter yllefoder, att användas
såsom för truppförbanden vid
mobilisering erforderligt förlag, beviljade
anslag på extra stat för år 1902 anvisa »
[42.] att af det för anskaffning af erforderliga, till
den personliga fältutrustningen hörande
beklädnads-, utrednings- och remtygsm.
fl. persedlar för vissa truppförband
beviljade anslag, 931,000 kronor, på
extra stat för år 1902 anvisa återstoden,
eller.................................................... »

[43.] att utaf det för täckande af uppkommen
brist i ordinarie anslaget till arméns
s . . munderingsutrustning beviljade belopp,

404,000 kronor, på extra stat för år

1902 anvisa återstoden, eller.................„ »

[44.] att till inköp af remonter för arméns behof
bevilja å extra stat ett anslag af 300,000
kronor och deraf för år 1902 anvisa .... ■»

[45.] att till det frivilliga skytteväsendets befrämjande
såsom extra anslag för år 1902

bevilja......................................................... »

med rättighet för Kongl. Maj:t att under
följande år använda hvad af anslaget
kan under året besparas;

[46.] att utaf det af nästlidet års Riksdag till
ökade utgifter för krigshögskolan bevil Transport

kronor

4,314,970: —

1,925,000: —
4,000,000: —

328,500: —

115,000: —

465,500: —

202,000: —
100,000: —
400,000: —

11,850,970: —

21

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

jade anslag på extra stat för år 1902

anvisa återstoden, eller............................ »

[47.] att till täckande af vissa utaf statskontoret
och arméförvaltningen utgifna förskott
på extra stat för år 1902 anvisa ett

belopp af, i jemnadt tal,........................ »

[48.] att, till beredande, i enlighet med de i
statsrådsprotokollet den 7 i denna månad
angifna grunder, af dyrtidstillägg
för innevarande år åt en del af den
personal, som åtnjuter aflöning från
fjerde hufvudtitelns medel, å extra stat
för år 1902 anvisa såsom förslagsanslag ett
för jemnande af hufvudtitelns slutsumma

till............................................................ »

jemkadt belopp;

[49.] att, till beredande för innevarande år af tillfällig
ökning till nedannämnda belopp i
följande å staterna för landtförsvarsdepartementets
afdelning af Kongl. Maj:ts
kansli och arméförvaltningen uppförda
anslag, nemligen

å staten för landtförsvarsdepartementets
afdelning af Kongl. Majrts kansli:
anslaget till amanuenser, vikariatsersättningar,
renskrifning m. m. för
kansliexpeditionen 675 kronor, .
å staten för arméförvaltningen:

anslaget till vikariat sersättning, arfvoden
åt extra ordinarie tjensteman,
flitpenningar, tillfälligt biträde och
renskrifningskostnad 2,085 kronor,
å extra stat för år 1902 anvisa ett anslag
af...................................................... d

11,850,970:

U it*u. i iwj •

6,600:

37,186:

1,130,884:

2,760:

Summa kronor 13,028,400: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1901 års
riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:

22

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

1901. 1902.

ordinarie anslag 28,220,084 extra » 8,442,316	— 33,765,000: —således ökning kronor 5,544,916 - 13,028,400:— » > * 4,586,084	—
summa kronor 36,662,400	— 46,793,400:— således ökning kronor 10,131,000	—

Femte hufvudtiteln,

innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.

I afseende på regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken tinnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant..................................................................... kronor 8,625,486: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter........................................................................... » 405: —

ersättningar....................................................... » 26,404: —

tillsammans kronor 8,652,295: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll
öfver sjöförsvarsärenden den 11 i denna månad,*) föreslå
Riksdagen beträffande

Marinförvaltningen:

[1.] att, med godkännande af stat för marinförvaltningen,
af den lydelse bilagan n:r 1 vid ofvannämnda
protokoll utvisar, höja anslaget till marinförvaltningen

från 42,100 kronor till 49,600 kronor, eller med........ kronor 7,500: —

Aflöning för flottans kårer och stater:

[2.] att medgifva, att i de år 1898 godkända grunderna
för ändrad organisation af flottans sjömanskår

Transport kronor 7,500: —

‘) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Femte hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

må vidtagas sådana jemkningar beträffande kårens fördelning
på yrkesafdelningar, den tidpunkt, från hvilken
nyantagen sjömans tjenstetid skall räknas, samt anställningstidens
längd, som må finnas lämpliga och
icke medföra ökade kostnader för statsverket;

[3.] att, med godkännande af stater för flottans
officerskår, för flottans underofficerskår, för flottans
sjömanskår, för flottans skeppsgossekår, för flottans
mariningeniörstat, för flottans civilstat och å dagaflöning
till officerare, underofficerare och läkare vid flottan,
af den lydelse bilagorna n:r 2—8 vid ofvannämnda
protokoll utvisa, höja anslaget till aflöning för flottans
kårer och stater från 2,520,982 kronor till 2,911,979

kronor, eller med.......................................................... »

[4.] att medgifva, att reservofficerare, som dertill
finnas villiga, må, i den mån vakanser inom officerskåren
lemna tillgång till deras aflönande från anslaget
till aflöning för flottans kårer och stater, inkallas till
tjenstgöring vid flottan;

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna:

[5.] att höja reservationsanslaget till beklädnad åt
sjömans- och skeppsgossekårerna från 317,510 kronor
till 342,775 kronor, eller med.....................................

Naturaunderhåll åt personal vid flottan:

[6.] att höja förslagsanslaget till naturaunderhåll
under förändrad benämning af anslag till naturaunderhåll
åt personal vid flottan från 483,000 kronor till
537,286 kronor, eller med................................................

Flottans nybyggnad och underhåll:

[7.] att minska reservationsanslaget till flottans
nybyggnad och underhåll från 1,725,000 kronor till
1,685,000 kronor, eller med 40,000 kronor;

7,500:

390,997:

25,265:

54,286:

Transport kronor 478,048

24

Kongl. Maj:ts nåd. "prof. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

Flottans öfningar:

[8.] att höja reservationsanslaget till flottans öfningar
från 870,000 kronor till 1,000,000 kronor, eller
med.. ................................................................................ »

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning
derför:

[9.] att höja förslagsanslaget till sjöbeväringens
vapenöfningar samt beklädnad och ersättning derför
från 350,000 kronor till 420,000 kronor, eller med_____ »

[10.] att godkänna, att från samma anslag må utgå
dagaflöning till sjörullföringsområdesbefälhafvarne med
4 kronor för en hvar och till nämnda befälhafvares
expeditionsbiträden med 2 kronor för hvarje;

Sjökrigshögskolan:

[11.] att höja reservationsanslaget till sjökrigshögskolan
från 11,100 kronor till 13,600 kronor, eller

med.................................................................................... d

Sjökrigsskolan:

[12.] att minska anslaget till sjökrigsskolan från
31,040 kronor till 30,490 kronor, eller med 550 kronor;

kommande, vid bifall till hvad beträffande anslagen
till sjökrigshögskolan och sjökrigsskolan föreslagits,
anslaget till undervisningsverken att i sin helhet
höjas från 51,520 kronor till 53,470 kronor;

Kustartilleriet:

[13.] att bifalla, att, med indragning af Waxholms
och Carlskrona artillerikårer, ett kustartilleri uppsättes,
omfattande, efter fullbordad uppsättning och under

Transport kronor

478,048: —

130,000: —

70,000: —

2,500: —

680,548: —

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

förutsättning att beväringens öfningstid under fredstid
utsträckes till 365 dagar, följande med fasta aflöningsförmåner
anstälda personal, fördelad på Waxholms och
Carlskrona artilleriregementen, nemligen:

1 chef för kustartilleriet (generalsperson),

2 öfverstar och regementschefer,

2 öfverstelöjtnanter,

6 majorer,

21 kaptener af l:a klassen,

17 kaptener af 2:a klassen,

34 löjtnanter,

17 underlöjtnanter,

50 styckjunkare (flagg)unkare, flaggmaskinister),

104 sergeanter (stabstrurnpetare, maskinister, rustmästare),

2 regementsintendenter,

1 fästningsförvaltare,

1 regementsläkare,

2 förste bataljonsläkare,

1 auditör,

1 regementspastor,

1 fästningspredikant,

166 manskap i l:a lönegraden,

402	»	» 2:a	»
206	»	» 3:e	»
540	»	» 4:e	»

[14.] att, under förutsättning att Riksdagen beslutar
uppsättande af ett kustartilleri, ur riksstaten
utesluta anslaget till Carlskrona artillerikår;

Aflöning för kustartilleriets personal:

[15.] att medgifva, att de för befäl och underbefäl
med vederlikar samt manskap vid flottan gällande
pensioneringsgrunder må tillämpas jemväl i afseende
på befäl och underbefäl med vederlikar samt manskap
vid kustartilleriet;

[16.] att, med godkännande af stat för kustartilleriet,
af den lydelse bilagan n:r 11 vid förutnämnda

Transport kronor

680,548

680,548

Bill. till liilcsd. Prot. 1901. l:a Sand. 1:a Afd.

2t> Kong! Maj:ts nåd. prop. n:0 7, om statsverket 1901.

Transport kronor

protokoll utvisar, i riksstaten för år 1902 till aflöning
för kustartilleriets personal uppföra ett anslag af........ »

Beklädnad åt kustartilleriets manskap:

[17.] att i riksstaten för år 1902 till beklädnad
åt kustartilleriets manskap uppföra ett reservationsanslag
af............................................................................ »

Naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap:

[18.] att i riksstaten för år 1902 till nato ra underhåll
åt kustartilleriets manskap uppföra ett förslagsanslag
af ............................................................................ »

Underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel:

[19.] att i riksstaten för år 1902 till underhåll af
kustartilleriets byggnader och materiel uppföra ett
reservationsanslag af ........................................................- »

Kustartilleriets öfningar:

[20.] att i riksstaten för år 1902 till kustartilleriets
öfningar uppföra ett reservationsanslag af....:...... »

Kustartilleribeväringens vapenöfningar samt beklädnad
och ersättning derför:

[21.] att i riksstaten för år 1902 till kustartilleribeväringens
vapenöfningar samt beklädnad och ersättning
derför uppföra ett förslagsanslag af ..................... »

Sjukvård för kustartilleriets personal:

[22.] att i riksstaten för år 1902 till sjukvård för
kustartilleriets personal uppföra ett reservationsanslag af »

Transport kronor

680,548:

826,209:

132,384:

226,621:

145,602:

120,000:

15,680:

13,000:

2,160,044:

27

Kong!. Maj:t& nåd, prop, n:o 1, om statsverket I901.s

Transport kronor 2,160,044:

Diverse behof:

[23.] att höja anslaget till diverse behof från
19,175 kronor till 22,254 kronoi\ eller ined. ...............

3,079: —

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in.:

[24.] att höja anslaget till skrifmaterialier -och
expenser, ved m
kronor, eller med

m. från 47,104 kronor till 97,513

50,409:

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna:

[25.] att det till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna
erforderliga penningeanslag ma
upptagas till enahanda belopp, hvartill inkomsten af
titeln fyr- och båkmedel beräknats, eller 1,500,000
kronor, och följaktligen, med inberäkning af deri ingående
friheter och ersättningar, 409 kronor, utföras
med 1,500,409 kronor; hvarvid Kongl. Maj:t tillika
förutsätter, att de å inkomsttiteln fyr- och båkmedel
uppkommande öfverskott fortfarande må såsom hittills
få användas för de med anslaget afsedda ändamål;

Summa kronor 2,213,532:

Om härifrån afdraga^:
det till uteslutning ur riksstaten
föreslagna reservationsanslaget till

Carlskrona artillerikår.................... kronor 298,795: —

den föreslagna minskningen af
reservationsanslaget till flottans nybyggnad
och underhåll..................., » 40,000: —

den föreslagna minskningen af
anslaget till sjökrigsskolan............ » 550: —

blifver den föreslagna höjningen på det hela å de ordinarie
anslagen ................................................................

Lägges härtill slutsumman af femte hufvudtitelns

ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat ................

skulle femte hufvudtitelns ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till................................................. kronor 10,531,482: —

» 334,345: —

kronor 1,879,187: —
8,652,295: —

28

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet den 1
januari finnes antecknadt, föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:

[26.] att till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel

bevilja på extra stat för år 1902 ett anslag af...... .... kronor

[27.] att af det anslag å 660,000 kronor, som af
1900 års Riksdag beviljades till ändring af 2:a kl.
pansarbåtarna Thordön och Tirfing, anvisa på extra
stat för år 1902 ett belopp af........................................ »

Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att på extra
stat för år 1902 bevilja till

[28.] ändring af stångtorpedbåtar till bevaknings bätar.

................................................................................... »

[29.] anskaffning af en andra utredning af torpeder
och artilleriarnmunition för de tre under byggnad
varande l:a kl._pansarbåtarna..........................................

[30.] skjutförsök och inskjutning af kanoner........ .»

[31.] ersättande af äldre torpeder och anskaffande

af reservtorpeder................................................................ »

[32.] försöksskjutningar med torpeder.................... »

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:

[33.] att till anskaffning af handminor anvisa på
extra stat för år 1902 återstoden af det utaf 1900 års

Riksdag beviljade anslag till minväsendet med............ »

att på extra stat för år 1902 bevilja till

[34.] anskaffning af skärgårdstelefonmateriel......... »

[35.] anläggning af en koldepot och uppköp af

waleska kol ........................................................................ »

[36.] täckande af uppkommen brist i anslaget till

nybyggnad af öfningsskeppet, Jarramas ....................... »

[37.] anskaffande af beklädnad åt sjöbeväringen...

[38.] tillbyggnad af exercishuset i Carlskrona...... »

[39.] löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan

1 innevarande
6,639,915: —

280,000: —-

107,900: —

1,206,000: —
15,000: —

80,000: —
5,000: -

50,000: —

50,000: —

290,000: —

39,690: —
105,500: —
61.900: —
1,860: —

Transport kronor 8,932,765: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901. 2

Transport kronor 8,932,765:

Kongl. Maj:t föreslår vidare Riksdagen:

[40.] att af det utaf 1900 års Riksdag beviljade
anslag å 1,146,900 kronor till bestyckning af befästningarna
vid Carlskrona och batterierna vid Fårösund

anvisa på extra stat för år 1902 återstående................ » 294,400:

[41.] att af det anslag å 4,853,100 kronor, som
af 1900 års Riksdag under fjerde hufvudtiteln beviljades
till fortsatt stärkande af landets fasta försvar,
anvisa på extra stat för år 1902 under femte hufvudtiteln
ett belopp af............................................................ » 780,600:

[42.] att till nybyggnader för kustartilleriets för- >

läggning m. m. bevilja på extra stat för år 1902 ett

anslag af.....................................................-....................... » 508,078:

[43.] att till anläggande af ytterligare en minstätion
vid Oscar-Fredriksborg samt till ändring af i
förråd befintliga minor bevilja på extra stat för år

1902 ett anslag af............................................................ » 122,200:

[44.] att, till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
den 7 januari 1901 angifna grunder,
af dyrtid stillägg för innevarande år åt *en del tjensteman
och betjente i sjöförsvarsdepartementets afdelning
af Kongl. Maj:ts kansli samt till sjöförsvarsdepartementet
hörande embetsverk, kårer och stater, på extra
stat för år 1902 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp
af................................................................................ » 296,000:

[45.] att, till beredande af tillfällig ökning för
innevarande år med nedannämnda belopp i följande å
staterna för sjöförsvarsdepartementets afdelning af
Kongl. Maj:ts kansli, för marinförvaltningen och för
flottans civilstat uppförda anslag, nemligen:
å staten för sjöförsvarsdepartementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:
anslaget till amanuenser, skrifbiträ den

och extra vaktmästare med kronor 150: —
å staten för marinförvaltningen:
anslaget till vikariatsersättning, renskrifning,
flitpenningar och tillfälliga
biträden med.................... » 900: —

Transport kronor 1,050: — kronor 10,934,043:

30

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket idol.

Transport kronor 1,050: — kronor 10,934,043: —
å staten för flottans civilstat:

anslaget till gratifikationer åt e. o.
tjensteman samt för vård af arkiven
med........................................ » 1,125: —

på extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af............ » 2,175: —

[46.] att medgifva, att dyrtidstillägg i enlighet
med de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den
7 i denna månad beträffande dyrtidstillägg för vissa
statens tjensteman och betjente angifna grunder må
för år 1901 utgå till tjensteman och vaktmästare vid
flottans pensionskassa.

tillsammans kronor 10,936,218: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1901 års riksstat
upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:

1901. 1902.

ordinarie anslag 8,652,295: — 10,531,482:— således ökning kronor 1,879,187; —
extra » 13,224,105:— 10,936,218:- » minskning » 2,287,887: —

summa kronor 21,876,400: — 21,467,700: — således minskning kronor408,700: —

Sjette hufvudtiteln,

innefattande anslagen till civildepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................ kronor 18,014,983: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

ersättningar................................................................ » 4,567: —

tillsammans kronor 18,019,550: —

31

Kongl. Mapts nåd. prop. ris» 1, om statsverket 1901.

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver civilärenden den 11 innevarande månad,*) föreslå beträffande Landsstaterna

i länen:

[1.] att, för beredande af förhöjning i tjenst göringspenningama

med................................................... kronor 300: —

för länsmannen i Tärna distrikt af Vesterbottens län,
anslaget till landsstaterna i länen må höjas med samma
belopp;

[2.] att det under anslaget till landsstaterna i
länen uppförda reservationsanslag till arfvoden åt extra
länsnotarie!* och öfrig» extra biträden vid länsstyrel -

serna samt till vikariatsersättning under semester för
dertill berättigade tjensteman må höjas från 120,000

kronor till 150,000 kronor, eller med......._.................... > 30,000: —

[3.] att anslaget till landsstaterna i länen må, med
anledning af fyra boställens indragning och ändrad

beräkning af ett boställes afkastning, höjas med......... » 2,204: —

kommande, i händelse af bifall till hvad i dessa
tre punkter föreslagits, anslagstiteln landsstaterna i
länen med följande ändrade lydelse: »landsstaterna i
länen (deraf 150,000 kronor reservationsanslag)» att höjas
från 2,705,541 kronor till 2,738,045 kronor, eller med
32,504 kronor;

Väg- och vattenbyggnadsstaten:

[4.] att anslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
må minskas med ett belopp, motsvarande
den med en indragen byråingeniörsbefattning i väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen förenade aflöning, eller 3,500
kronor;

[5.] att det å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
staf uppförda anslaget till »vikariatsersättning, arfvoden
åt extra ordinarie tjensteman, rit- och skrifbiträde»

Transport kronor 32,504:

) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjette tillf''vudtitelu”.

32

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor
må höjas från 14,000 kronor till 17,000 kronor, eller
ined 3,000 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill och vid
iakttagande af nyss föreslagna minskning i anslaget,
anslagstiteln »väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf två
särskilda reservationsanslag, till expenser för allmänna
arbeten och till vägundersökningar, hvartdera å 35,000
kronor,)» att minskas med 500 kronor eller från 155,000
kronor till 154,500 kronor;

Postverket:

[6.] att Riksdagen må

dels medgifva, att postdirektören i Göteborg Frans
Broberg må, under förutsättning att han senast med
utgången af innevarande år afgår från tjensten, å postverkets
pensionsstat åtnjuta en årlig pension af 5,000
kronor, att utgå från och med månaden näst efter den,
under hvilken afsked ur postverkets tjenst varder
honom beviljadt,

dels ock, med godkännande af öfriga enligt statsrådsprotokollet
för den 11 innevarande januari tillstyrkta
ändringar i postverkets stater, för år 1902
bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt,
till 12,045,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen,
hvarigenom anslaget till postverket skulle ökas med »

Telegrafverket:

[7.] att Riksdagen, med godkännande af den i
ofvannämnda protokoll öfver civilärenden omförmälda
ändring i telegrafverkets öfvergångsaflöningsstat, må,
under Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater
göra de jemkningar, som kunna finnas af
behofvet påkallade, såsom reservationsanslag, att utgå
direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket för år 1902
anvisa enahanda belopp, 1,610,000 kronor, hvartill
inkomsterna af telegrafmedlen beräknats, samt tillika
medgifva, att det öfverskott, som kan å dessa inkomster
uppstå, må af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets

Transport kronor

32,504

1,295,000

1,327,504

33

Kong1. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor 1,327,504: —

och telefonväsendets tidsenliga utveckling och förbättring
; *

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

[8.] att Riksdagen må medgifva, att i den för
medicinalstyrelsen faststälda stat må för biträde åt
styrelsen vid handläggning af hospitalsärenden uppföras
aflöning dels åt en kamrerare med lön af 3,000
kronor, som efter 5 år kan höjas med 500 kronor och
efter 10 år med ytterligare 500 kronor, samt tjenstgöringspenningar
1,500 kronor, dels ock åt en notarie,
tillika sekreterare, med lön af 1,800 kronor, som efter
5 år kan höjas med 500 kronor och efter 10 år med
ytterligare 500 kronor, samt tjenstgöringspenningar
1,200 kronor;

kommande vid bifall till hvad nu föreslagits det
ordinarie anslaget till medicinalstyrelsen med dithörande
stater (deraf 1,500 kronor reservationsanslag)
att höjas från 491,600 kronor till 499,100 kronor, eller

med..................................................................................... » 7,500: —

Hospitals underhåll:

[9.] att Riksdagen må:

dels medgifva, att de till läkaren vid Nyköpings
hospital på grund af Riksdagens medgifvande i skrifvelse
den 15 maj 1896 utgående aflönings- och naturaförmåner
må utgå till öfverläkaren derstädes, med
bibehållande i allt öfrig! af de af Riksdagen i nämnda
skrifvelse meddelade bestämmelser rörande samma förmåner
;

dels godkänna följande aflöningsförmåner för biträdande
läkaren vid Nyköpings hospital, nemligen en
kontant aflöning af 2,500 kronor för år jemte bostad
med möbler och sängkläder, lyse, ved och tvätt samt
kost, lika med allmänna sjukafdclningens, och såsom
k o s tförbät t r i n gs pen n i ngar 200 kronor för år; äfvensom

Transport kronor 1,335,004: —

Bih. till liilcsd. Vrot. IDOL l:a Sami. l:a Afil.

34

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor 1,335,004: —
bifalla, att de i nådiga brefvet den 5 juni 1885 angående
aflöning åt tjensteman vid åtskilliga hospital
meddelade bestämmelser må lända till efterrättelse
jemväl i afseende på biträdande läkaren vid Nyköpings
hospital;

dels och medgifva, att den biträdande läkarens
aflöningsförmåner må utgå af förslagsanslaget till
hospitals underhåll;

[10.] att Riksdagen må medgifva:

att till arfvode åt en öfverinspektor för sinnessjukvården
i riket samt till resekostnads- och traktamentsersättning
för af honom i tjensten företagna
resor må från och med år 1902 utgå ett årligt belopp
af 11,000 kronor af förslagsanslaget till hospitals
underhåll samt

att, likaledes från och med år 1902, från samma
anslag må utgå arfvoden åt inspektörer för enskilda
anstalter för sinnessjuke med högst 500 kronor till
hvar;

Statens jernvägstrafik:

[11.] att Riksdagen må medgifva:
att i staten öfver fasta arfvoden för personal vid
statens jernvägar må uppföras arfvoden till följande
nya tjensteman, nemligen:

inom styrelsen:
två notarier; och

vid distrikten:

två distriktschefer,
två bandirektörer,
två maskindirektörer,
två trafikinspektörer,
två distriktssekreterare.
sju baningeniörer,
två distriktskassörer,
två verkstadskamrerare,

Transport kronor 1,335,004: —

35

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket W01.

Transport kronor 1,335,004: —

två förrådsförvaltare,
tre maskininspektorer,
tre verkmästare,
två telegraf inspektörer,
två byråassistenter;

att af desse tjensteman följande må anställas redan
under år 1901, nemligen: en distriktschef, en bandirektör,
en maskindirektör, en distriktssekreterare, en
distriktskassör, en verkstadskamrerare, en förrådsförvaltare
och eu telegrafinspektor; samt

att de i aflöningsreglementet för tjensteman och
betjente vid statens jernvägar intagna bestämmelser
om tilläggsarfvoden till fasta arfvoden må ändras
sålunda, att särskilda tilläggsarfvoden efter 500 kronor
per år tillkomma distriktschefer och trafikinspektörer
äfvensom en maskiningeniör samt att stationsinspektor,
som tillika är tågdirigent, kan erhålla ett tilläggsarfvode
efter högst 300 kronor för år;

[12.] att Riksdagen må medgifva:
att, med ändring af bestämmelsen i nu gällande
afiöningsreglemente för tjenstemän och betjente vid
statens jernvägar om högsta arfvode för manlig kontorsskrifvare
inom styrelsen, arfvode inom andra löneklassen
med årligt belopp af 2,700 kronor må kunna
tilldelas manlig kontorsskrifvare inom styrelsen;

att, med ändring af § 11 i samma afiöningsreglemente,
vagnmästare, vagnförmän, stationsmästare, förste
vaktmästare och vaktmästare må uppföras bland de
betjeningsgrupper, hvilka erhålla uniformspersedlar
in natura eller ock beklädnadsersättning till visst årligt
belopp; samt

att i staten öf ver fasta arfvoden för personal vid
statens jernvägar må uppföras arfvoden till ytterligare
16 stat!onsinspektörel'' å 2:dra klassens stationer och
2 stationsinspektorer å 3:dje klassens stationer, med
minskande af antalet arfvoden för underinspektörer
eller expeditionsföreståndare å lista klassens stationer
från 22 till 21;

Transport kronor 1,335,004

36

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor 1,335,004: —

Skrifmaterialier och expenser, ved in. in.:

[13.] att detta anslag ökas med ............................ » 46: —

eller från 185,526 kronor till 185,572 kronor;

Arbetareförsäkringen:

[14.] att Riksdagen må medgifva, att Kongl. Maj:t
må ega för år 1902 använda de till underlättande
af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors
bildande afsätta belopp, i mån af behof, dels
till förvaltningsbidrag åt sjukkassor, under enahanda,
vilkor, som i Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1900
(n:r 77) äro angifna, dels ock till utarbetande och
offentliggörande genom försäkringsinspektörens försorg
a,f årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

Summa ökning kronor 1,335,050: —

Då emellertid en minskning skulle uppkomma i
anslaget till väg- och vattenbyggnadsstaten med......... » 500: —

blifver ökningen å de ordinarie anslagen...................... kronor 1,334,550: —

Lägges till förestående ökning de ordinarie anslagens
nuvarande slutsumma............................................ » 18,019,550: •—

komma sjette hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå till kronor 19,354,100: —

Extra anslag.

Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll
öfver civilärenden för den 11 innevarande januari,
att under denna hufvudtitel må å extra stat
beviljas till:

[15.] handhafvande af kontroll å försäkrings anstalterna.

................................................. kronor 4,500: —

Transport kronor

4,500: —

37

Köngl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

[16.] fortsatt utgifvande af »polisunderrättelser».. »
[17.] aflöning m. m. åt särskild polisstyrka på

landet........................................................... »

[18.] ersättning för juridiskt biträde åt de svenska
lapparne i Norge samt till lappfogdar
och lappförmän äfvensom ordningsmän

inom lappbyarne................ »

[19.] uppehållande under år 1902 af en kronofogde^
enst och en häradsskrifvaretjenst
i Vesternorrlands län samt en länsmans tjenst

i Norrbottens län........................... »

att utgå i den mån sådant kan varda
erforderligt.

[20.] undersökningar af mindre hamnar och farleder
in. m.................................................. »

[21.] att af det för anläggning af en hamn vid
Hanö fiskeläge i Blekinge län beviljade
anslag å 101,500 kronor må på extra
stat för år 1902 anvisas återstående beloppet
........................................................ »

[22.] att af det utaf 1899 års Riksdag, för anläggning
af vissa telefonledningar, beviljade
anslag å 2,994,000 kronor må på

extra stat för år 1902 anvisas................. »

att under ifrågavarande hufvudtitel må vidare
å extra stat beviljas till:

[23.] arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper
.................................................... »

[24.] underhåll af Jerfsö sjukhus för spetelske »

[25.] uppförande å Restad i Elfsborgs län af eu
asyl för sinnessjuke in. in. af förut dertill
beviljadt anslag å 2,585,000 kronor »

[26.] utvidgning af Göteborgs hospital i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet
för den 11 innevarande
januari omförmälda, år 1900 uppgjorda
ritningar, utöfver förut för hospitalets
utvidgning anslaget belopp,.................... »

4,500: —
15,000: —

95,000: —

17,500: —

8,400: —

10,000: —

51,500: —■

1,194,000: —

1,200: —
18,000: —

600,000: —

72,435: —

Transport kronor 2,087,535: —

38

Kongl. Majits nåd. prop. nio 1, om statsverket 1901.

Transport kronor 2,087,535: —

[27.] ersättning för åtskilliga af statskontoret

förskottsvis bestridda utgifter.................... ». 25,565: —

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:

[28.] att för år 1902 anvisa å riksstatens sjette
hufvudtitel, till utförande af nya byggnader
och anläggningar vid statens jernvägstrafik,
med rätt för Kongl. Maj:t att
låta utaf detta belopp förskottsvis under
innevarande år af tillgängliga medel utanoi’dna
1,450,000 kronor,........................ » 2,793,000:-—

[29.] att, för år 1902 anvisa å riksstatens sjette
hufvudtitel, till förstärkning genom rälsutbyte
af öfverbyggnaden å bandelen
Arlöf—Engelholm, med rätt för Kongl.

Maj:t att låta förskottsvis undcp- innevarande
år af tillgängliga medel utanordna
detta belopp,................................... » 651,750: —

[30.] att, till utläggning af ytterligare ett jernvägsspår
mellan Elfsjö och Huddinge
samt mellan Tumba och Rönninge jernvägsstationer,
anvisa 710,000 kronor, med
rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf detta
belopp förskottsvis under innevarande År
af tillgängliga medel utanordna 300,000
kronor; *)

[31.] att för år 1902, till anskaffande af ny rörlig
materiel vid statens redan trafikerade jernvägar,
anvisa å riksstaten utom hufvudtitlarne
5,500,000 kronor, med rätt för
Kongl. Maj:t att låta utaf detta belopp
förskottsvis under innevarande år af tillgängliga
medel utanordna 1.000,000 kronor;
**)

[32.] att, till fullbordande af statsbanan från
Boden till Ytter-Morjärv, för år 1902

bevilja å riksstaten utom hufvudtitlarne______

Transport kinnor 5,557,850: —

*) Se vidare här nedan pag. 88.
**) Se vidare här nedan pag. 83.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1\ om statsverket 1901. 3

Transport kronor 5,557,850:
ett anslag af 722,000 kronor, med rätt
för Kongl. Maj:t att låta utaf detta belopp
förskottsvis under innevarande år
af tillgängliga medel utanordna 600,000
kronor; *)

[33.] att, till fullbordande af statsbanan mellan
Gellivare och riksgränsen, för år 1902
anvisa 10,407,000 kronor, med rätt för
Kongl. Maj:t att låta utaf detta belopp
förskottsvis under innevarande år af
tillgängliga medel utanordna 5,600,000
kronor; **)

[34.] att, till fortsättning af statsbanan från Göteborg
till Skee, för år 1902 anvisa 2,000,000
kronor; **)

Vidare föreslår Kongl. Maj:t, att under ifrågavarande
hufvudtitel må å extra stat för år 1902 beviljas
till:

[35.] bidrag för anläggning af nya samt förbätt -

ring eller omläggning af backiga eller

eljest mindre goda vägar......................... » 1,000,000:

36.] understödjande af brobyggnader och, företrädesvis
mindre, hamnbyggnader samt
upprensning af åar och farleder............. » 300,000:

hvarjemte Kongl. Maj:t föreslår, att i
afseende å de två sistnämnda anslagen må
gälla de vilkor och bestämmelser, som i
statsrådsprotokollet omförmälas.

Vidare anmärkes här:

[37.] att 1900 års Riksdag beviljat och stält till
Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af
4,795,000 kronor, att anvisas såsom lån
åt Borås—Alfvesta jernvägsaktiebolag för
utförande af jernvägsanläggning mellan
Borås och Alfvesta och utgå med hälften,
eller 2,397,500 kronor, under år 1902.

Transport kronor 6,857,850:

*) So vidare här nedan pag. 8iJ.
**) Se vidare här nedan pag. 88.

40

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen
[38.] att, till beredande, i enlighet med de i
statsrådsprotokollet öfver finansärenden
den 7 i denna månad angifna grunder,
af dyrtidstillägg för innevarande år åt en
del tjensteman och betjente i civildepartementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli
samt till civildepartementet hörande
embetsverk och kårer, å extra stat för
år 1902 anvisa såsom förslagsanslag ett

belopp af i afjemnadt tal......................... »

[39.] att, till beredande för innevarande år af
tillfällig ökning, till de i statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 11 i denna
månad angifna belopp, i de i samma protokoll
upptagna, å staterna för civildepartementets
afdelning af Kongl. Maj:ts
kansli samt underlydande verk och kårer
uppförda anslag till arfvoden åt amanuenser
och extra biträden in. in., å extra
stat för år 1902 anvisa ett anslag af i
afjemnadt tal.............................................. »

6,857,850: —

2,331,000: —

56,600: —

tillsammans kronor 9,245,450: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1901 års
riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1901. 1902.

ordinarie anslag 18,019,550 extra anslag 7,849,950	— 19,354,100:—således ökning kronor 1,334,550 — 9,245,450:— • » » » 1,395,500	—
summa kronor 25,869,500	— 28,599,550:— således ökning kronor 2,730,050	—

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

41

I * • 1

Sjunde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till finansdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant .........................................................................,....... kronor 7,267,645: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter .....................................................u.:.............. » 30: —

tillsammans kronor 7,267,675: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll
öfver finansärenden för den 11 innevarande månad,*) föreslå
beträffande

Kommerskollegium:

[1.] att Riksdagen må höja det i staten för korninerskollegium
upptagna anslag till juridiskt, biträde,
amanuenser och andra extra biträden, grufkartekontoret,

vikariatsersättningar, renskrifning m. m. med................. kronor

eller från 21,900 kronor till 28,350 kronor;

hvarigenom anslaget till kommerskollegium komme
att höjas från 72,000 kronor till 78,450 kronor;

Kammarrätten:

[2.] att Riksdagen må å Kammarrättens stat uppföra
lön och tjenstgöringspenningar för ytterligare två
kammarrättsråd med tillhopa 12,800 kronor och för
ytterligare en notarie med 3,000 kronor, med rätt
för dessa befattningars innehafvare till ålderstillägg i
likhet med öfriga tjensteman i samma tjenstegrad,

Transport kronor 6,450: —

••

6,450: —

’) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjunde hufvudtiteln”.
Bill. till Iliksd. Prof. 1001. I:a Sami. lut Af

G

42

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor
äfvensom höja det nu å kammarrättens stat uppförda
anslag till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden,
flitpenningar och renskrifningskostnad, 28,400
kronor, med 6,500 kronor till 34,900 kronor;

hvarigenom anslaget till kammarrätten komme att

höjas med..................................................................,......... »

eller från 169,600 kronor till 191,900 kronor;

Tullverket:

[3.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt
förut omförmälda protokoll öfver finansärenden tillstyrkta
förändringar i tullverkets stater, må för år 1902
bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas
slutsumma svarande belopp af 2,982,000 kronor, att
såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen;

kommande vid bifall härtill anslaget till tullverket
att minskas med 200 kronor;

Öfverintendentsembetet:

[4.] att Riksdagen må höja det å öfverintendentsembetets
stat till vikariatsersättning, arfvoden åt extra
biträden och extra ordinarie arkitekter samt renskrifningskostnad
m. m. uppförda anslag, 8,400 kronor,

med .................................................................................... »

eller till 12,000 kronor;

hvarigenom anslaget till öfverintendentsembetet
komme att höjas från 35,500 kronor till 39,100 kronor;

Patent- och Registreringsverket:

[5.] att Riksdagen, med godkännande af det enligt
statsrådsprotokollet för den 11 innevarande januari tillstyrkta
förslag till utgiftsstat för patent- och registreringsverket
för år 1902, må medgifva,

att afgifterna för patent samt för registrering af
varumärken äfvensom af mönster och modeller må an -

6,450

22,300

3,600

Transport kronor

32,350

43

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

vändas till bestridande af de utgifter, hvilka i enlighet
med den godkända utgiftsstaten för patent- och registreringsverket
betingas af tillämpning under år 1902
af förordningen angående patent, lagen om skydd för
varumärken samt lagen om skydd för vissa mönster
och modeller; samt

att afgifterna för registrering af aktiebolag och
föreningar för ekonomisk verksamhet och för andra
uppgifter till aktiebolags- och föreningsregistren äfvensom
för anmälanden till handelsregistren må användas
till bestridande af de utgifter, hvilka antingen i enlighet
med nyssberörda utgiftsstat betingas af tillämpning
under år 1902 af lagen om aktiebolag, lagen om
aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, och lagen om
registrering af bankaktiebolag, eller ock af Kongl.

Maj:t finnas betingade af tillämpning under år 1902
af lagen om registrerade föreningar för ekonomisk
verksamhet, lagen om handelsregister, firma och prokura
tillika med lagen om ändring i vissa delar af sistnämnda
lag samt lagen om handelsbolag och énkla
bolag.

Beträffande öfriga under sjunde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag föreslår Kong]. Maj:t icke någon

förändring. ____

Summa kronor

Dragés härifrån föreslagen minskning i anslaget
till tullverket med ....................................»

skulle förhöjningen på det hela å de ordinarie anslagen
blifva................................. kronor

Lägges till den föreslagna förhöjningen summan
af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt nu gällande

riksstat............... »

skulle, enligt Kongl. Maj:ts förslag, slutsumman af
sjunde hufvudtitelns ordinarie anslag för år 1902 blifva kronor

32,350: —

> ‘iev . " ''.

: •''(

32,3.50: —

___200: —

32,150: —

7,267,675: —
7,299,825: —

44

Kongl. MajUs nåd. prop. n:o /, om statsverket 1901.

Extra anslag.

Kongl. Maj:t föreslår vidai-e, med åberopande af ofvannä
öfver finansärenden för den 11 innevarande januari, att under
titel må å extra stat beviljas till

[6.] arfvode för en byråassistent å finansdepartementets
bankbyrå .............................................................. kronor

[7.] ordnande och registrerande af vissa handlingar
i kammararkivet 24,000 kronor, att utgå under

fyra år, deraf för år 1902................................................ »

[8.] ersättning för af statskontoret gjorda förskott »

[9.] anordnande af arbetsstatistiska undersökningar

af förut beviljadt anslag å 20,000 kronor ................... »

[10.] bidrag till upprätthållande af väfskolan i
Borås och till aflönande af en andre lärare vid samma

skola ................................................................................... »

[11.] understöd åt Göteborgs handelsinstitut och
grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans

Schartaus praktiska handelsinstitut ................................. »

[12.] befrämjande af afsättning i främmande länder

af alster af svensk industri och svenska näringar ........ »

[13.] handelsstipendier............................................... »

[14.] bergsskolorna i Filipstad och Falun................ »

[15.] anställande under år 1902 inom norra bergmästaredistriktet
af en extra gr ufingeniör.................... »

[16.] anordnande af fabriksinspektion .................... »

[17.] ersättning till sjömanshusen............................. »

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen
[18.] att, i afbidan på omreglering af konsulatafgifterna,
för att till svenska fartygsrederier må kunna,

enligt de närmare bestämmelser Kongl. Maj:t kan finna
godt meddela, återbetalas fyra femtedelar af hvad under
år 1902 kan komma att utgifvas såsom konsulatafgifter
för rederierna tillhöriga fartyg, på extra stat

för samma år anvisa ett förslagsanslag å .................... »

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare att på extra
stat bevilja till

[19.] tillfällig förstärkning af arbetskrafterna hos
kammarrätten .................................................................... »

Transport kronor

randa protokoll
denna hufvud -

4,500: —

6,000: —
34,465: —

10,000: —

4,800: —

28,000: —

15,000: —
20,000: —
14,000: —

2,000: —
81,000: —
30,000: —

175,000: —

6,000: —
430,765: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

45

Transport kronor

[20.] förstärkning af arbetskrafterna vid tullverket »
[21.] underhåll och reparationer af publika byggnader
..............................................................-L-.--......»

[22.] brandförsäkring af operabyggnaden i Stockholm
......................................................-.........---r......r - - »

Kongl. Maj:t föreslår slutligen Riksdagen
[23.] att, för vidtagande af sådana åtgärder, som
kunna finnas vara egnade att främja lösningen af frågan
angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den
i landets torfmossar befintliga bränsletillgång, på extra
stat för år 1902 till Kongl. Majtts förfogande, att i

mån af behof användas, anvisa........................................ »

[24.] att, till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
den 7 i denna månad angifna grunder,
af dyrtidstillägg för innevarande år åt en del tjensteman
och betjente i finansdepartementets afdelning af
Kongl. Maj:ts kansli samt till finansdepartementet hörande
embetsverk och kårer, å extra stat för år 1902

anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af.............. »

[25.] att, till beredande för innevarande år af tillfällig
ökning till de i statsrådsprotokollet den 7 i
denna månad angifna belopp i de i samma protokoll
upptagna, å staterna för finansdepartementets afdelning
af Kongl. Maj:ts kansli och underlydande verk
uppförda anslag till arfvoden åt amanuenser och extra
biträden m. m., å extra stat för år 1902 anvisa ett

anslag af......................—.................................................

Tillsammans kronor

430,765:

217,600:

50,000:

18,314:

100,000:

398,135:

13,061:

1,227,875:

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för
år 1901 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1901. 1902.

ordinarie anslag 7,267,675 extra » 975,625	— 7,299,825 — 1,227,875	— såledesökningkronor 32,150: — — » » » 252,250: —-
summa kronor 8,243,300	— 8,527,700	— således ökning kronor 284,400: —

46

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1901.

Åttonde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant............................................................................ kronor 12,845,486: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter....... ................... » 2,500: —

ersättningar......................................... »___ 513,088: —

tillsammans kronor 13,361,074: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver ecklesiastikärenden för den 11 januari 1901,*) föreslå
Riksdagen beträffande

Riks- och landsarkiven:

[1.] att riksarkivets anslag till inköp af tryckta
arbeten må under den förändrade titeln »till inköp af

arkivalier och tryckta arbeten» höjas med................ kronor 400: —

eller till 1,000 kronor;

vid bifall hvartill anslaget till riksarkivet, nu 39,300
kronor, skulle komma att uppgå till 39,700 kronor
samt hela anslagstiteln för riks- och landsarkiven, nu
45,100 kronor, till 45,500 kronor;

Kongl. biblioteket:

[2.] att på ordinarie stat bevilja
dels till aflöning åt två andre bibliotekarier i

kongl. biblioteket................................................................. »

att för en hvar af dem utgå med 1,800 kronor såsom
lön och 1,200 kronor såsom tjenstgöringspenningar
och med rätt till ålderstillägg i likhet med kong], bibliotekets
nuvarande amanuenser,

_ Transport kronor

6,000: —

6,400: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Åttonde hufvudtiteln”.

Kong!. Maj:ts nåd. prop. n-.o 1, om statsverket 1901.

47

Transport kronor

dels ock såsom förhöjning i det med det särskilda
anslaget å 1,500 kronor till eftermiddagsservis sammanförda
anslaget till vikariatsersättning m. m. ett belopp af »
hvilket anslag i sådant fall upptages till belopp
af 10,000 kronor under den förändrade rubriken »till
vikariatsersättning, arfvoden och flitpenningar åt extra
biträden, renskrifning, eftermiddagsservis in. ra.»;

kommande, vid bifall härtill, anslaget till kongl.
biblioteket, nu 73,200 kronor, att ökas till 81,700
kronor;

Universiteten:

[3.] att till aflöning åt en amanuens vid universitetets
i Upsala oftalmiatriska poliklinik och akademiska
sjukhuset i Upsala på ordinarie stat uppföra ett

anslag af............................................b...... »

[4.] att höja det ordinarie anslaget till materiel

för poliklinikerna vid universitetet i Upsala med......... »

eller från dess nuvarande belopp, 1,000 kronor, till
1,750 kronor;

[5.] att till aflöning åt en preparator vid universitetets
i Upsala anatomiska institution på ordinarie

stat uppföra ett anslag af............................ .................... »

[6.J att till ett för ämnet germanska språk afsedt
fast docentstipendium inom den filosofiska fakulteten
vid universitetet i Upsala på ordinarie stat bevilja ett

anslag af.............................................................................. »

[7.] att till upprättande af en ordinarie professur
i geografi vid universitetet i Upsala på ordinarie stat
bevilja ett belopp af.......................................................... »

deraf 4,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom
tjenstgöringspenningar;

[8.] att för höjning af de till amanuenserna vid
medicinska och kirurgiska klinikerna i Lund utgående
arfvoden till 900 kronor för hvardera samt för anställande
af en amanuens vid ögonkliniken och en amanuens vid
barnkliniken i Lund, hvardera med årligt arfvode af
900 kronor, på ordinarie stat bevilja ett belopp af..... »

Transport kronor

6,400: —

2,500: —

900: —
750: —

1,000: —

1,500: —

6,000: —

2,600: —
21,650: —

48 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 0)01.

v- Transport kronor

[9.] att till arfvode åt en instrumentmakare vid
fysiologiska institutionen i Lund på ordinarie stat bevilja
ett belopp af.........................."...........gi.... »

[10.] att till ett fast docentstipendium i germanska
eller romanska språk vid universitetet i Lund på ordinarie
stat uppföra ett anslag af.„..>.................. »

[IL] att för anställande af en assistent vid växtfysiologiska
laboratoriet vid botaniska institutionen i

Lund bevilja på ordinarie stat ett anslag af.................. »

[12.] att höja anslaget till materiel vid astronomiska
observatoriet i Lund, nu 1,600 kronor, med— »

eller till 3,000 kronor;

[13.] att höja anslaget till materiel vid universitetsbiblioteket
i Lund med.............................„...........!........... »

kommande, under förutsättning af bifall till hvad
under punkterna 3—13 föreslagits, anslaget till universiteten,
nu 824,324 kronor, att ökas med tillhopa
26,650 kronor, eller till 850,974 kronor;

Karolinska mcdiko-kirurgiska institutet:

[14.] att på ordinarie stat för institutet bevilja
dels till aflöning åt en lärare i otiatri, rhinologi och
laryngoskopi, med skyldighet för denne att förestå eu
poliklinik samt att meddela den undervisning, som i
vederbörlig ordning kan komma att honom åläggas,

ett belopp af.......................... ..................................

dels ock till arfvode åt en amanuens vid den

otiatriska polikliniken........................................................

[15.] att till aflöning af en amanuens vid institutets
gynekologiska klinik å serafimerlasarettet på ordinarie
stat bevilja ett belopp af.....................:...........1

[16.] att dels medgifva, att den vid institutet anstälde
maskinisten och eldaren må ega att komma i
åtnjutande af två ålderstillägg, hvartdera å 100 kronor,
efter 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, med
rätt för den nuvarande maskinisten och eldaren att

21,650: —

500: —

1,500: —

1,500: —-1,400: —

9,000: —

3,000: --750: —

900: —

Transport kronor

40,200: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

49

Transport kronor

räkna sig till godo den tid, han redan varit i institutets
tjenst anstäld,

dels ock förklara, att ifrågavarande ålderstillägg
skola utgå af det under riksstadens åttonde hufvudtitel
uppförda förslagsanslag: ålderstillägg;

[17.] att dels medgifva, att innehafvarne af de
nu vid institutet befintliga vaktmästaretjensterna vid
fysiologiska, histologiska., patologisk-anatomiska, anatomiska,
kemiska och bakteriologiska institutionerna
må ega att komma i åtnjutande af två ålderstillägg,
h vartd era å 100 kronor, efter 5 och 10 års väl vitsordad
tjenstgöring, med rätt för en hvar af de nuvarande
innehafvarne af nämnda tjenster att räkna sig
till godo den tid, han redan varit såsom vaktmästare
i institutets tjenst anstäld,

dels ock förklara, att ifrågavarande ålderstillägg
skola utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel
uppförda förslagsanslag: ålderstillägg;

kommande bifall till hvad under punkterna 16
och 17 föreslagits icke att föranleda förhöjning i något
åt Riksdagen beviljadt anslag, hvaremot, derest hvad
under punkterna 14 och 15 ifrågasatts vinner godkännande,
anslaget till karolinska mediko-kirurgiska institutet,
nu 202,350 kronor, skulle komma att ökas med
tillhopa 4,650 kronor, eller till 207,000 kronor;

Allmänna läroverken:

[18.] att till inrättande af 15 nya lektorsbefattningar
och 65 nya adjunktsbefattningar på en särskild,
för de allmänna läroverken gemensam stat, med rätt
för Kongl. Maj:t att bestämma såväl angående dessa
befattningars fördelning på de särskilda läroverken som
om tiden för deras tillsättning, bevilja för de allmänna

läroverken ett årligt anslag af..................... »

[19.J att höja det å allmänna läroverkens stat
uppförda anslaget till extra arfvoden åt gymnastik Transport

kronor

40,200: —

195,000: —

235,200: —

Bth. titt Kikad. Prof. 190!. Pa Samt. Pa Afd.

7

50

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

lärare samt till anskaffande af ammunition för målskjutning
m. m. med...................................................... »

eller från 34,000 kronor till 64,000 kronor;

kommande, under förutsättning af bifall till hvad
i punkterna 18 och 19 föreslagits, reservationsanslaget
till allmänna läroverken, nu 3,059,361 kronor, att ökas
med 225,000 kronor, eller till 3,284,361 kronor;

Folkundervisningen:

[20.] att, för beredande af medel för tillgodoseende
af vissa lärares och lärarinnors rätt till ålderstillägg,
anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande
ökas med...........................:...........................:■........ »

[21.] att medgifva, att de lärare, som äro eller
varda förordnade att uppehålla undervisningen i läsämnen
vid seminariernas öfningsskolor, må bekomma
dels från och med 1902 års ingång i årligt arfvode
1,800 kronor, dels ock ett ålderstillägg å 600 kronor
för år efter tio års väl vitsordad tjenstgöring, räknadt
från och med början af kalenderåret närmast efter det,
då förordnandet å här afsedd tjenst första gången erhölls,

samt att för ändamålet bevilja en förhöjning af
anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande

med............................ »

[22.] att höja det å staten till seminarier för folkskolelärares
bildande uppförda anslag till befrämjande

af vapenöfningar med........................................................ »

eller från 2,500 kronor till 8,500 kronor;

kommande, under förutsättning af bifall till hvad
i punkterna 20—22 ifrågasatts, anslaget till seminarier
för folkskolelärares bildande, nu 334,725 kronor, att
ökas med tillhopa 13,400 kronor, eller till 348,125
kronor;

[23.] att höja anslaget till understöd åt högre

folkskolor med................................................ »

eller från dess nuvarande belopp, 20,000 kronor, till
30,000 kronor; _

235,200: -30,000: —

1,100: —

6,300: —
6,000: —

10,000: —

Transport kronor 288,600: —

51

Kcmgl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

[24.] att dels godkänna de i ofvannämnda statsrådsprotokoll
angifna grunder för aflönande i vissa
fall af vikarie för lärare eller lärarinna vid af landsting
eller stad, som ej i landsting deltager, inrättadt
seminarium för bildande af lärare eller lärarinnor
vid småskola och mindre folkskola eller af biträdande
lärare eller lärarinnor vid folkskola, med rätt
för Kongl. Maj:t. att, när i särskilda fall omständigheterna
dertill föranleda, meddela understöd af statsmedel
för ifrågavarande ändamål utan hinder deraf
att någon afvikelse från nämnda grunder egt rum,

dels ock, för att i enlighet härmed användas, på
ordinarie stat uppföra ett förslagsanslag med titel »bidrag
till aflönande af vikarie för lärare vid småskole lärareseminarium»

å.............................................»

kommande, vid bifall till hvad i punkterna 20—24
föreslagits, anslaget till folkundervisningen, nu 6,438,725
kronor, att ökas med tillhopa 25,400 kronor eller till
6,464,125 kronor;

De tekniska läroverken:

[25.] att dels — med uteslutande ur tekniska högskolans
stat af det till en extra lärare i elektrokemi
upptagna arfvode, 1,200 kronor — till upprättande af
ett lektorat i elektrokemi vid högskolan på ordinarie
stat uppföra ett belopp af 3,000 kronor, att utgå med
2,000 kronor såsom lön och 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar,
vid bifall hvartill tekniska högskolans

stat ökas med.....................................................*............... »

dels ock förklara, att blifvande innehafvare af
denna lektorsbefattning eger att å lönen åtnjuta två
ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter fem och
tio års väl vitsordad tjenstgöring, att utbetalas af det
under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag
: ålderstillägg;

[26.] att för höjande af arfvodet till extra läraren

i teknisk hygien vid tekniska högskolan från dess nu-__

Transport kronor

288,600: —

2,000: -

1,800: —

292,400: —

52

Korigl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

varande belopp, 750 kronor, till 1,500 kronor bevilja

ett ordinarie anslag af...................................................»

[27.] att Riksdagen måtte, med uteslutande ur
den för Chalmers tekniska läroanstalt faststälda stat
af deri upptagna anslag till befrämjande af undervisningen
i byggnadskonst och ornamentsritning, 500
kronor, till en lärare i mekanisk teknologi, mekanik
och konstruktion af enkla maskindelar, 2,000 kronor,
till en lärare i svenska språket och bokföring, 400
kronor, till repetitörer, 1,200 kronor, samt till aflöningsbidrag,
som förut utgått af donationsmedel, 2,050
kronor, eller tillhopa 6,150 kronor,
dels på ordinarie stat bevilja:
till höjning af aflöningen för eu
hvar af sex nuvarande lektorer, nemligen
i matematik och beskrifvande
geometri, i kemisk teknologi samt
mineralogi och geognosi, i maskinlära
och maskinkonstruktioner, i skeppsbyggeri»
i byggnadskonst och ornamentsritning
samt i elektroteknik från

3,500 kronor till 4,500 kronor........ kronor 6,000: —

till höjning af aflöningen till en
andre lärare i matematik från 1,000

kronor till 3,000 kronor..................... » 2,000: —

till höjning af aflöningen för en
andre lärare i allmän kemi från 2,000

kronor till 3,000 kronor.................... » 1,000: —

till höjning af aflöningen för en
lärare i skeppsbyggeri från 1,800

kronor till 3,000‘kronor.................. » 1,200: —

till höjning af aflöningen för en
lärare i allmän mekanik från 1,500

kronor till 2,500 kronor.............. » 1,000: —

till höjning af aflöningen för en
lärare i väg- och vattenbyggnadskonst
från 1,200 kronor till 2,000 kronor. » 800: —

292,400

750

Transport kronor 12,000:— kronor 293,150:

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1901.

53

Transport kronor 12,000: — kronor
till höjning af aflöningen för en

lärare i modellering från 500 kronor

till 1,200 kronor.................... » 700: —

till aflöning af en lärare i mekanisk
teknologi..................................... » 1,500: —

till aflöning af en lärare i konstruktion
af enkla maskindelar......... » 1,200: —

till aflöning af en lärare i elementär
mekanik............ » 1,200: —

till aflöning af en lärare i svenska

och tyska språken............................... » 2,000: —

till aflöning af en lärare i bokföring.
............ » 600: ■—

till höjning af aflöningen för en
lärare i frihandsteckning från 1,000

kronor till 2,500 kronor.................... » 1,500: —

till aflöning • af en lärare i elektrokemi.
.................................,................... » 800: —

till aflöning af en lärare i landtmäteri.
............................................... » 400: —

till höjning af bibliotekariens arfvode
från 300 kronor till 800 kronor » 500: —

till höjning af aflöningen för en
vaktmästare från 750 kronor till
1,200 kronor med bibehållande af

rätt till fri bostad.............................,, » 450: —

till arfvoden för assistenter och

repetitörer........................................... » 8,100: —

till aflöning af arbetsbiträden på
verkstaden.................... ..................... » 1,500: ■—

eller sammanlagdt 32,450 kronor, vid bifall hvartill

staten för anstalten skulle komma att ökas med.......... »

dels förklara, att för ifrågavarande lektorsbefattningar
aflöningen skall fördelas i lön och tjenstgöringspenningar
med 2,600 kronor såsom lön och 1,900 kronor
såsom tjenstgöringspenningar,

dels ock medgifva, att samtlige lektorer och läraren
i verkstadsarbete vid anstalten må efter fem års

293,150: —

26,300; —

Transport kronor 319,450: —

54

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett ålderstillägg å
lönen af 500 kronor och efter ytterligare fem års sådan
tjenstgöring ett andra ålderstillägg likaledes af
500 kronor, med rätt för nuvarande lektorer och läraren
i verkstadsarbete att i fråga om åtnjutande af
ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, de efter sin
utnämning i sådan egenskap tjenstgjort vid anstalten;
att andre läraren i matematik, andre läraren i allmän
kemi och läraren i skeppsbyggeri äfvensom läraren i
frihandsteckning må efter fem års väl vitsordad tjenstgöring
åtnjuta ett ålderstillägg af 500 kronor; samt
att dessa ålderstillägg må utgå af det under riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg; [28.

] att, för åstadkommande af utvidgad undervisning
i byggnadskonst vid tekniska elementarskolan
i Örebro till likhet med förhållandet vid de tekniska
elementarskolorna i Norrköping, Malmö och Borås, höja
den med lektorsbefattningen i byggnadskonst, beskrifvande
och praktisk geometri samt ritning vid tekniska
elementarskolan i Örebro förenade lönen från 2,500
kronor till 3,000 kronor och för detta ändamål på
ordinarie stat bevilja ett belopp af................................. »

[29.] att för tillämpning af den i ofvannämnda
statsrådsprotokoll angifna stat vid tekniska elementarskolan
i Hernösand på ordinarie stat bevilja ett anslag af »
äfvensom medgifva, att de lektorerna vid skolan tillkommande
ålderstillägg må utgå af det under riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag:
ålderstillägg;

[30.] att till militäröfningars bedrifvande vid de
tekniska elementarskolorna bevilja på ordinarie stat ett
anslag af.._.........................................„..........................»

kommande, under förutsättning af bifall till
hvad i punkterna 25—30 föreslagits, anslaget till de
tekniska läroverken, nu 453,375 kronor, att ökas
med sammanlagdt 56,950 kronor, eller till 510,325
kronor; ___

319,450: —

500: —
22,600: —

5,000: —

Transport kronor 347,550: —

55

Kongl. Maj:t$ nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1900.

Transport kronor

Gymnastiska centralinstitutet:

[31.] att för aflönande af ytterligare en lärare vid

institutet bevilja på ordinarie stat ett anslag af...........

att utgå med 2,000 kronor såsom lön och 500 kronor
såsom tjenstgöringspenningar;

vid bifall hvartill anslaget till gymnastiska centralinstitutet,
nu 37,150 kronor, koinme att ökas till 39,650
kronor;

Farinacentiska institutet:

[32.] att, med godkännande af den i nämnda
statsrådsprotokoll omförmälda stat och den i protokollet
angifna bestämmelse i afseende å dess tillämpning,
höja anslaget till farmaceutiska institutet, nu 20,050

kronor, med...............................................................

eller till 38,500 kronor;

Barnmorskeundervisningen och barnhördshnsen:

[33.] att höja allmänna barnbördshusets ordinarie

anslag, nu utgörande 31,385 kronor, med.....................

eller till 35,385 kronor;

vid bifall hvartill anslaget till barnmorskeundervisningen
och barnbördshusen, nu 42,858 kronor, skulle
komma att ökas till 46,858 kronor;

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

[34.] att följande, hittills på extra stat uppförda
anslag beviljas på akademiens ordinarie stat, nemligen:

till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid
ordnandet och vården af de under akademiens inseende
stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening....

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets
fornlemningar in. in.......................................................... »

till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och
andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum

Transport kronor

347,550: —

2,500: —

18,450: —

4,000: —

4,000: —
3,200: —

2,000: —
381,700: —

in. in.

56

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o i, om statsverket 1901.

Transport kronor

vid bifall hvartill anslaget till vitterhets-, historieoch
antiqvitetsakademien, nu 29,450 kronor (deraf 450
kronor reservationsanslag), skulle komma att höjas till
38,650 kronor (deraf 450 kronor reservationsanslag);

381,700: —

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

[35.] att höja anslaget till förskolan för blinda i

Vexiö med..........................................................................

eller från dess nuvarande belopp, 9,500 kronor, till
12,300 kronor;

[36.] att medgifva, att rektor vid förskolan för
blinda i Vexiö må komma i åtnjutande af två ålderstillägg,
hvartdera å 500 kronor, efter fem och tio års väl
vitsordad tjenstgöring äfvensom att två ålderstillägg få
utgå för den nuvarande rektorn från och med år 1901
med 1,000 kronor;

kommande, då dessa förhöjda ålderstillägg böra, i
likhet med dem rektorn för närvarande åtnjuter, utgå
från det under åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag:
ålderstillägg, bifall till hvad i denna punkt
föreslagits icke att föranleda ökning af något i riksstaten
uppfördt anslag, hvaremot, derest hvad i punkten
35 föreslagits vinner bifall, anslaget till undervisningsanstalter
för döfstumma och blinda, nu 259,650 kronor,
komme att höjas till 262,450 kronor;

2,800: —

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.:

[37.] att detta förslagsanslag, för år 1901 upptaget

till 15,948 kronor, höjes med..........................................

eller till 16,018 kronor;

70: —

Om till förestående ökning lägges de ordinarie
anslagens nuvarande slutsumma.......................................

Summa ökning kronor 384,570:

» 13,361,074:

komma åttonde hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå
till................................................................................... kronor 13,745,644:

Kong1. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

57

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln,
vill Kong!. Maj:t, på sätt omförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden vidare
innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja i afseende å

''■ :.. ''''*• ''v &•••;*Nrr''-''rrv i

Riks- och landsarkiven:

[38.] till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman i»'' :
riksarkivet......................................................................... kronor 1,700: —

[39.] till fortsatt utgifvande i tryck genom riksarkivet
af sådana skrifter och handlingar, som äro af

vigt för fäderneslandets historia,.................................. » 3,000: —

[40.] till fortsatt utgifvande genom riksarkivet af
»Svenska riksdagsaktert jemte andra handlingar, som
höra till statsförfattningens historia under tidehvarfvet
1521—1718»,............................................................. > • : 1,500: —

Nationalmuseum:

[41.] till vård, underhåll och tillökning af statens
konstindustriela samlingar ...............................................

[42.] för anordnande af nattlig bevakning vid national
musei byggnaden...............................................;........

[43.] för restaurering af taflor, tillhörande statens
i nationalmusei förråd, i landsortsmuseer och å de
kongl. slotten, företrädesvis Gripsholm, befintliga konstsamlingar,
af förut beviljadt anslag................................

[44.] för biträde vid vård och tillhandahållande af
handtecknings- och gravyrsamlingen äfvensom för vetenskaplig
bearbetning af samlingarna.................................

Lifrustbammaren:

[45.] för tillsyn, underhåll och vård af samlingarna.
.......................................... ...................................... »

Transport kronor

Bill. till Rilcsd. Prut. 11)01. l:a Sami. 1:a Afd.

6,200: —

26,500: —
8

5,100: —
2,000: —

5,000: —
2,000: —

58

Kongl. Maj\ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

Domkapitlens expeditioner:

[46J för beredande af löneförbättring åt tjenste männen

vid dessa expeditioner........................................ »

[47.] för betäckande af brister i domkapitlens expeditionskassor
samt för oförutsedda, oundgängliga behof
vid deras expeditioner................................................. »

Universiteten:

•

[48.] till arfvode åt eu lärare vid universitetet

i Upsala i finsk-ugriska språk .......................................... »

[49.] till lektorer i tyska, franska och engelska
språken vid universitetet i Upsala af förut beviljadt anslag »
[50.] till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser

vid universitetsbiblioteket i Upsala..................................* »

[51.] till uppförande och utrustning %-f en ny
laboratoriebyggnad för institutionen för allmän och
analytisk kemi vid universitetet i Upsala af förut beviljadt
anslag...................................................................»

[52.] för utgifvande i tryck af vederbörligen granskade
anteckningar efter föreläsningar, hållna inom
juridiska fakulteterna vid rikets universitet, ett anslag af
att användas enligt de närmare föreskrifter, Kongl.

Maj:t kan finna godt bestämma;

[53.] för anställande under ytterligare sex år vid
universitetet i Lund af lektorer i tyska, franska och

engelska språken 36,000 kronor, deraf för år 1902..... »

[54.] såsom personligt lönetillägg för år 1902 åt
kamreraren vid universitetet i Lund Oscar Gerhard

Regnell..,............................................................................. »

deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar;

[55.] såsom särskildt arfvode för år 1902 åt professorn
Sven Otto Magnus Söderberg.............................. »

att utgå med vilkor att Söderberg under nämnda år
egnar sin tjenst åt universitetets i Lund historiska
museum samt mynt- och medaljkabinett; ___

26,500: —

3,716: —
2,500: —

2,500: —
6,000: —
3,500: —

100,000: —
4,000: —

6,000: —
750: —

3,000: —

Transport kronor 158,466: —

Kong!. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1001.

Transport kronor

[5(5.] för uppehållande af undervisning i entomologi
och vård af de entomologiska samlingarne vid

universitetet i Lund......................................—.............--- »

att utgå under förutsättning att fullt lämplig person
för tjenstgöringens bestridande finnes att tillgå;

[57.] till aflöning åt en assistent i matematik vid
universitetet i Lund.......................................................... »

[58.] till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket
i Lund........................................................ *

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

[59-] till arfvode åt en amanuens vid institutets

medicinska poliklinik å seraf!merlasarettet.............-........ *

[60.] till arfvode åt en amanuens vid institutets

kirurgiska poliklinik å serafimerlasarettet.....................- »

[61.] till arfvode åt en amanuens vid institutets

oftalmiatriska poliklinik å serafimerlasarettet..................

[62.] till arfvode åt eu amanuens vid institutets

gynekologiska klinik...............................................-......— »

[63.] till vaktmästarebiträde vid institutets hygieniska
institution................................................................. »

[64.] till en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn.................. »

och till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm »
under vilkor, hvad sistnämnda anslag beträffar, att
Stockholms stad för polikliniken tillskjuter samma belopp
för år 1902;

[65.] till anskaffande och underhåll af materiel för

oftalmiatriska kliniken vid institutet................................ »

[66.] till bekostande af teckningar i vetenskapliga

ändamål vid institutet........................................................ »

[67.] för ordnande af institutets patologisk-anatomiska
institutions samlingar samt för inköp af instrument
för nämnda institution..................-......................... 8

59

158,466: —

3,000: —

1,500: —
2,500: —

750: —

750: —

750: —

900: -

500: —

1,800: —
2,800: —

500: —
1,500: --

12,500: —

Transport kronor 188,216: —

60

Koriffl. Maj:ts nåd. proji. n:o 1, om statsverket 1''JOl.

Transport kronor

Allmänna läroverken och pedagogierna:

[68.] dels till beredande af tillfällig löneförbättring
åt lärarne vid de allmänna läroverken och pedagogierna

att utgå efter samma grunder som för år 1901............ »

dels ock till arfvoden åt extra och vikarierande

ämneslärare vid de allmänna läroverken......................... .»

[69.] till anskaffande af vapen och materiel för
militäröfningarna vid de allmänna läroverken................ »

Högre skolor för qvinlig ungdom:

[70.] till resestipendier åt föreståndarinnor och
lärarinnor vid högre skolor för qvinlig ungdom och
samskolor under de vilkor och bestämmelser, Kongl.

Maj:t kan finna godt föreskrifva,.......:„..Uu;.uuu..u.iuu •»

Högre lärarinneseminariet:

[71.] till betäckande af brist i seminariets anslag
vid 1900 års slut samt till uppehållande af undervisningen
vid seminariet under åren 1901 och 1902..^ »

[72.] för beredande åt lärare och lärarinnor vid
seminariet af tillfällig löneförbättring, att utgå efter

samma grunder som för år 1901................................... {»

[73.] för uppehållande af den valfria fjerde årskursen
vid seminariet ..M.............................. »

och för undervisning i huslig ekonomi vid seminariet
och den dermed förenade normalskolan för flickor »

Folkundervisningen:

[74.] för uppehållande af undervisningen uti de
vid folkskolelärareseminariet i Göteborg och folkskolelärarinneseminariet
i Kalmar anordnade parallelklasser »
[75.] till uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med af öfverintendentsembetet derför uppgjorda

188,216: —

469,725: —
60,000: —
113,000: —

6,000: —

21,250: —

3,250: —
3,000: —
5,000: —

12,650: —

Transport kronor 882,091: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 1901.

61

Transport kronor

ritningar och förslag af eu gyinnastikbyggnad vid folkskolelärareseminariet
i Göteborg 40,000 kronor och

deraf för år 1902 anvisa..........................+....................... ».

[76.] till uppförande af en gymnastikbyggnad vid ■
folkskolelärarinneseminariet i Kalmar återstoden af

förut beviljadt anslag....................................................... »

[77.] till uppförande af erforderliga byggnader för
ett folkskolelärarinneseminarium i Landskrona af förut

beviljadt anslag........................................i........................- »

[78.] för uppehållande af undervisningen vid folk"-

skolelärarinneseminariet i Landskrona.........................»

[79.] dels till uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med uppgjorda ritningar, af erforderliga
byggnader för ett folkskolelärareseminarium i Strengnäs
ett anslag af 218,000 kronor och deraf för år 1902.... »

dels ock för begynnande af verksamheten vid
nämnda seminarium med början af höstterminen 1901
samt uppehållande af undervisningen vid seminariet
under samma termin äfvensom vår- och höstterminerna
1902..................................''.................................................. »

[80.] till beredande af löneförbättring åt lärare
och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna samt arfvoden
åt teckningslärare för extra tjenstgöring och
extra arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier
enligt samma grunder, som för år 1901 blifvit bestämda,
...........................................i .................r _... _>.. »

[81.] till anskaffande af vapen och materiel för

militäröfningarna vid folkskolelärareseminarierna.......... »

[82.] till understöd åt mindre bemedlade manliga
och qvinliga lärjungar vid sådana folkhögskolor, som
åtnjuta bidrag af statsmedel, under vilkor att sådant
understöd endast får tilldelas elev, som är i den ålder,
att före kursens slut komma att uppnås af manlig I ..
elev 18 år och af qvinlig elev 16 år, samt i öfrigt
enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna

godt föreskrifva,................................................................. ’»

[83.] för bestridande af de'' kostnader, som, oberäknadt
utgifterna för nödigft'' virke, erfordras för upp -

882,091: —

20,000: —

15,000: —

65,000: —
22,900: —

100,000: —

19,850: —

36,300: —
24,100: —

25,000: —

Transport kronor 1,210,241:

62

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o l, om statsverket 1001.

Transport kronor

förande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda
ritningar, å den lappfolkskolan i Juckasjärvi
församling tillhöriga tomt af en nybyggnad, inrymmande
skolsal för 64 barn och bostad för lärare m. in., »

Kong]. Maj:t föreslår vidare Riksdagen att

[84.) dels medgifva, att det af Riksdagen på extra
stat för är 1901 beviljade anslag å 30,000 kronor för
uppförande vid Murjeks stationssamhälle, å staten tillhörig
mark, af byggnad jemte uthus för seminariet för
bildande af lappska småskolelärare och småskolelärarinnor
må, sedan från Jockmocks sockens skogsmedelsfond
ett belopp af 10,000 kronor tillskjutits, utan
hinder af det af Riksdagen vid dess omförmälda anslag
fästa vilkor, användas för uppförande, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar och
förslag, af nyssnämnda byggnader jemte de för bostäder
åt elever nödiga hus,

dels ock på extra stat för år 1902 anvisa för
ifrågavarande byggnaders uppförande ytterligare erforderliga
medel.............................,.......................... »

Härjemte vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att
på extra stat bevilja i afseende å folkundervisningen:

[85.] till resestipendier åt folkskolelärare och folkskolelärarinnor,
enligt de vilkor och bestämmelser, som
Kong]. Maj:t kan finna skäligt föreskrifva,................ »

[86.] till resestipendier åt rektorer samt öfriga
lärare och lärarinnor vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna,
under de vilkor och bestämmelser,
som Kongl. Maj:t kan finna godt föreskrifva,....... »

Kongl. Maj:t föreslår vidare Riksdagen att på extra
stat bevilja i afseende å

De tekniska läroverken:

[87.] till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska
högskolan................................................................. »

Transport kronor

1,210,241: —

14,400: —

16,300: —

4,000: —

2,400: —

16,000: —
1,263,341: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1,901.

Transport kronor

[88.] till betäckande af de ökade utgifterna för
inredning och utrustning af laboratorierna för allmän
kemi, allmän fysik och elektroteknik vid tekniska högskolan.
................................................................................ >

[89.] till återgäldande af förskjutna medel för uppehållande
af Chalmers tekniska läroanstalts verksamhet
under höstterminen 1900 samt till aflöning under år
1901 af assistenter och repetitörer samt arbetsbiträden

i anstaltens verkstad-......................................................... »

[90.] till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska
skolan i Stockholm 2,000 kronor

samt till inköp och underhåll af inventarier och
undervisningsmateriel vid samma skola 750 kronor,

eller tillhopa....................................................................... t

[91.] för uppehållande af verksamheten vid
tekniska elementarskolan i Norrköping:

till betjeningens aflöning kr.	250: —
	lyshållning, uppvärm-
	ning m. m................. »	1,300: —
»	assistenter och repeti-
	törel’........................... »	400: —
»''	undervisningen i
	främmande språk..... »	400: —
	höjd aflöning åt lära-
	ren i frihandsteck-
	ning........................... »	500: —
»	bibliotek och sam-
	linbär.......................... »	300: —
tekniska elementarskolan i Malmö:
till	betjeningens aflöning kr.	850: —
»	lyshållning, uppvärm-
	ning in. in................. »	1,550: —
»	en parallelafdelning i
	första årskursen........ »	3,000: —

kr.

,150:

en parallelafdelning i
andra årsk ursen under
höstterminen 1901
och hela år 1902____

_» 4,223: — » 9,623:

Transport kronor 12,773:-

6§

1,263,341: —

(»,800: —

11,400: —

2,750: —

kronor 1,284,291: —

64

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor 12,773: — kronor 1,284,291: —
tekniska elementarskolan i Örebro:
till betjeningens aflöning
under höstterminen
1901 och hela år 1902 kr. 1,155: —

» lyshållning, uppvärmning
m. in. dito dito » 3,034: —

» en parallelafdelning i
första årskursen dito

dito........................... » 5,778: —

» höjning af lönen för
lektorn i byggnadskonst
m. m. under
höstterminen 1901... » 223: —

» verkstadsmateriel...... » 22,000: —

» materiel vid kemiska

laboratoriet.............. » 4,740:— > 36,930: —

samt tekniska elementarskolan i Borås:
till betjeningens aflöning kr. 850: —

» lyshållning, uppvärmning
m. m................. » 1,600: — » 2,450: —

eller sammanlagdt.............................................................. » 52,153: —

[92.] till anskaffande af vapen och materiel för
militäröfningarna vid de tekniska elementarskolorna.... » 18,500: —

[93.] till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor
samt till bestridande af kostnader för inspektion af

dessa skolor af förut beviljadt anslag............................ » 60,000: —

Gymnastiska centralinstitutet:

[94.] för uppehållande under åren 1901 och 1902
af undervisningen i den qvinliga lärokursen vid institutet
med ett ökadt antal elever..............................» 9,400: —

Parmaceutiska institutet:

[95.] till inredning af lokaler för apotekselevers
undervisning........................................................... » 5,000: —

Transport kronor 1,429,344: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. nio 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

Barninorskeiindervisningen och barnbördshusen:

[96.] till anordnande af repetitionskurser för äldre
barnmorskor och till beredande, så vidt ske kan, af fri
bostad eller hyresbidrag åt deltagarinnorna deri under
den tid, de genomgå dessa kurser,.................................. »

[97.] såsom bidrag till uppehållande af allmänna

barnbördshusets verksamhet............................................... »

•

Kongl. Maj:t föreslår härjemte Riksdagen att i afseende
å

Vetenskapsakademien:

[98.] bevilja dels för inlösen under fem år af
fullständiga exemplar och enstaka delar af en internationell
fortlöpande katalog öfver naturvetenskaplig
litteratur ett belopp af 10,000 kronor, dels ock för
upprätthållande under åren 1901 och 1902 af en för
ifrågavarande katalogarbete afsedd regionalbyrå för
Sverige 2,000 kronor samt att på extra stat för år
1902 anvisa såväl sistberörda belopp som ock af anslaget
å 10,000 kronor ett belopp af 2,000 kronor,

eller tillhopa.................................................................... »

att användas med 2,000 kronor för berörda inlösen
och med 2,000 kronor för upprätthållande af omförmälda
byrå under åren 1901 och 1902;

Slutligen föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att på
extra stat bevilja i afseende å

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

[99.] såsom understöd till företagande af forskningar
efter svenska minnen i främmande länder, under
vilkor att den person, hvilken erhåller uppdrag att utföra
berörda forskningar, skall vara skyldig att till
vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien öfver-_____

Transport kronor

Bill. till Riksd. Prot. 1901. t:a Sami. l:a Afd.

65

1,429,344: —

2,000: —
4,000: —

4,000: —

1,439,344: —

9

66

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

lemna de afbildningar och anteckningar m. m., som

blifva frukten af hans forskningar, ett belopp af......... »

[100.] för utförande af restaureringsarbeten å Bohus
fästningsruin i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
uppgjord plan ett belopp af 35,500 kronor och deraf
för år 1902......................................................................... »

Naturhistoriska riksmuseum:

[101.] till inköp och insamling af naturalier vid
museets afdelning för arkegoniater och fossila växter,
till arbetsbiträden derstädes och till bestridande af
andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter »
[102.] till vård, underhåll och förkofran af museets

etnografiska afdelning....................................................... »

[103.] såsom bidrag till fyra etnografiska samlingars
inlösande åt museets etnografiska afdelning_____ »

[104.] till inköp åt museet af professor T. Thorells
samling af spindeldjur..................................................... »

Meteorologiska centralanstalten:

[105.] dels till upprätthållande af fullständigt ordnad
väderlekstjenst vid anstalten...___________________________________ »

deraf 500 kronor såsom personligt tillägg i arfvodet
åt nuvarande amanuensen vid anstalten Hugo Emanuel
Hamberg och 3,000 kronor såsom anslag till vetenskapligt
biträde vid väderlekstjensten,

dels ock till upprätthållande af eu meteorologisk

station i Gellivare.............................................................. »

[106.] för anstaltens förseende med dagliga meteorologiska
telegram från Fmröarne och Island af förut

beviljadt anslag ................................................................. »

[107.] till inrättande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den i ofvannämnda statsrådsprotokoll angifna
plan, af ett jordmagnetiskt centralobservatorium
i närheten af Stockholm ett belopp af 36,000 kronor
och deraf för år 1902........................................................ »

Transport kronor

1,439,344: —
3,000: —

24,000: —

2,000: —
7,300: —
5,000: —
3,000: —

9,050: —

300: —

7,200: —

18,000: —
1,518,194: —

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1901.

67

Transport kronor

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

[108.] för uppehållande af undervisningen vid läro -

anstalterna i Bollnäs och Vadstena för öfveråriga döfstumma.
............................................................................... »

[109.] till handtverksskolan i Kristinehamn för

blinda.................................................................................~ »

[110.] för uppehållande af förskolans för blinda å

Tomteboda verksamhet..,.................................................., »

[111.] till tryckning af blindskrifter....................... »

samt till understöd åt blindlärareelever och reseunder stöd

åt blindlärare............r.............................................. »

[112.] till resestipendier åt föreståndare, lärare
och lärarinnor vid rikets abnormskolor (döfstumskolor,
blindskolor och idiotanstalter) på de vilkor och under
de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna skäligt
föreskrifva, .............................r.,................................ »

Undervisningsanstalter för vanföra och lyfta:

[113.] till understöd åt de i Göteborg, Karlskrona,
Helsingborg och Stockholm af föreningarne för bistånd
åt vanföra inrättade undervisningsanstalter för vanföra
och lyfta samt till bekostande af dessa anstalters inspektion.
............................................................................... »

Diverse anslag:

[114.] för beredande af religionsvård åt svenske
sjömän i utländska hamnar samt åt andra derstädes sig

uppehållande landsmän.......... .......................................... »

[115.] till anställande af tre kontraktsadjunkter
inom Södra lappmarkens kontrakt samt de delar af
Vesterbottens andra och tredje kontrakt, som tillhöra

lappmarken, 18,000 kronor och deraf för år 1902_______ »

samt till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter
3,300 kronor och deraf för år 1902 ............ »

"fransport kronor

1,518,194: —

22,400: —

10,000: —

10,000: —
2,500: —

1,200: —

1,000: —

7,500: —

15,000: —

6,000: —

1,100: —
1,594,894: —

68

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

[116.] till anställande af två kontraktsadjunkter
inom Vesterbottens fjerde kontrakt återstoden af förut

beviljadt anslag................................................................ »

till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter
återstoden af förut beviljadt anslag.......................... »

samt till två stipendier för utbildande vid universitet
af prester, förtrogna med finska språket, likaledes
återstoden af förut beviljadt anslag...................... »

[117.] till resestipendier åt prestman under de
vilkor och bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt

föreskrifva, ...................................................................... »

[118.] för bestridande af kostnaderna för vissa utredningar
rörande presterskapets löneförhållanden m. in.

såsom förslagsanslag.......................................................... »

[119.] till svenska fornskriftsällskapet.................... »

[120.] till Nordiska museet....................................... »

[121.] till understöd på de vilkor, Kongl. Maj:t kan
finna lämpligt bestämma, för utgifvande under år 1902
af tidskriften »Nyare bidrag till kännedom om de svenska
landsmålen och svenskt folklif»................................. »

[122.] för åstadkommande af en utförlig ordbok

öfver Gotlands folkmål af förut beviljadt anslag.......... »

[123.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Nordiskt medicinskt arkiv»_________________________________ »

[124.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Acta mathematica» ____________________________________________ »

[125.] till understöd, under de i ofvannämnda
statsrådsprotokoll angifna vilkor, åt sådana anstalter
eller föreningar, som anordna föreläsningskurser för

arbetsklassen,...................................................................... »

[126.] till understöd under de vilkor, Kongl. Maj:t
kan finna skäligt bestämma, åt de vid Upsala enskilda
läroverk och Ateneum för flickor i Stockholm samt af
Göteborgs allmänna folkskolestyrelse anordnade undervisningskurser
för utbildande af lärarinnor i huslig

ekonomi .......................................................................... »

[127.] till bestridande, under förutsättning af fortfarande
samverkan från rysk sida, af på Sverige be -

1,594,894: —

4,000: —
500: —

1,500: —

5,000: —

10,000: —
2,000: —
50,000: —

3,650: —
1,100: —
3,000: —
3,000: —

65,000: —

6,300: —

Transport kronor 1,749,944: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

69

Transport kronor

löpande kostnader för fortsättning af gradmätningen

på Spetsbergen................................................................... »

[128.] för underhåll och tillsyn af de i riket inrättade
vattenhöjdmätningsstationerna in. in.................. »

samt till fortsatt sammanställning och bearbetande

af anteckningar öfver registrerade vattenhöjder............ »

[129.] ‘för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter.
................................................................................ »

att mot redovisningsskyldighet ställas till svenska nykterhetssällskapets
förfogande för ändamålet;

[130.] till understöd åt kuranstalten Sans Souci
invid Upsala på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvas

lämpliga, ............................tr—:.................-______........-v-- »

[131.] till understöd åt Stockholms alkoholisthem

på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga,......... »

[132.] till det af Stockholms läraresällskap grundade
pedagogiska biblioteket i Stockholm..................... »

[133.] till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
öfver finansärenden den 7 januari 1901
angifna grunder, af dyrtidstillägg för år 1901 åt en
del tjensteman och betjente i ecklesiastikdepartementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt till ecklesiastikdepartementet
hörande embetsverk och kårer,

såsom förslagsanslag, ........................................................ »

[134.] till beredande af tillfällig ökning för år
1901 i vissa å staterna för ecklesiastikdepartementets
afdelning af Kongl. Ma:jts kansli och underlydande
verk uppförda anslag till belopp, som i statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 11 januari 1901

förmäles,.............................................................................. »

[135.] till ersättning för medel, som förskottsvis
utbetalts

af statskontoret med......................... kronor 29,950: 77

samt af marinförvaltningen med » 38,360: 87

eller tillhopa kronor 68,311: 64,
ett anslag, hvilket, till undvikande af öretal i riksstaten,
bör bestämmas till.............................................. »

1,749,944: —
85,000: —
2,800: —

1,300: —

■■“''ii •

4,000: —

3,000: —
7,500: —
2,500: —

826,500: —

12,300: —

68,312: —

Summa kronor 2,763,156: —

70

Kongl. Maj ds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1901 års
riksstat upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Maj:t för år 1902 föreslagen,
utfaller sålunda:

1901. 1902.

ordinarie anslag 13,361,074:— 13,745,644 extra » 1,710,026:— 2,763,156	— således ökning kronor 384,570 — » » » 1,053,130	—
summa kronor 15,071,100:— 16,508,800	— således ökning kronor 1,437,700	—

Nionde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till jordbruksdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................ kronor 4,597,571: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter...................................................................... » 7,730: —

ersättningar............................................................. . » 1,664: —

tillsammans kronor 4,606,965: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver jordbruksärenden den 11 innevarande månad,*) föreslå beträffande Undervisningsanstalter

för jordbruk och landtmanna näringar: [1.

] att det under denna anslagstitel ingående bestämda
anslag å 175,400 kronor må höjas till 185,000

kronor, eller med............................................................. kronor 9,600: —

Transport kronor 9,600: —

'') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Nionde hufvudtiteln”.

71

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

kommande, i händelse af bifall härtill, anslagstiteln
»undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar»
(deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor
till understöd åt landtmannaskolor) att höjas från
190,400 kronor till 200,000 kronor;

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna näringar: [2.

] att det under denna anslagstitel uppförda anslag
må höjas från 140,500 kronor till 175,000 kronor,
eller med............................................................................. »

Länsveterinärer och veterinärstipendiater:

[3.] att Riksdagen må medgifva
dels att, under de i statsrådsprotokollet angifna.
vilkor och förbehåll, aflöningen för länsveterinärerne i
riket bestämmes att från och med år 1902 utgå med
1,800 kronor, deraf 1,200 kronor såsom lön och 600
kronor såsöm tjenstgöringspenningar, jemte två ålderstillägg,
hvartdera å 500 kronor, att tilläggas lönen;

dels ock att, för beredande af tillgång till de för
länsveterinärerne föreslagna aflöningar, anslaget till
»länsveterinärer och veterinärstipendiater» höjes från
50,100 kronor till 59,700 kronor, eller med.................

Skogsväsendet:

[4.] att Riksdagen må höja ej mindre reservationsanslaget
till enskilda skogsundervisningen, nu 4,800
kronor, med 1,400 kronor till 6,200 kronor, än äfven
reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och
befrämjande af skogsväsendet i allmänhet från dess nuvarande
belopp, 1,479,992 kronor, med 22,000 kronor
till 1,501,992 kronor,

så att det ordinarie anslaget till skogsväsendet
erhåller följande uppställning: ___

Transport kronor

9,600: —

34,500: —

9,600: —

53,700: —

72

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

bestämdt anslag:

för skogsstaten.... kronor 640,008: —

» statens skogs läroverk.

.... > 55,000: — kronor 695,008: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och

skogsinstitutets lärarepersonal » 100,000: —-

reservationsanslag:

» enskilda skogsundervisnin gen.

..............kronor 6,200: —

» kronoskogarnes
förvaltning och
befrämjande af
skogsväsendet i

allmänhet........ » 1,501,992: — » 1,508,192: —

summa kronor 2,303,200: —
hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet

i dess helhet skulle ökas med........................,.............. »

[5.] samt att Riksdagen må, till beredande af ökade
extra lärarekrafter vid skogsinstitutet, på extra stat
för år 1902 anvisa ett belopp af 7,000 kronor;

Till belöningar för rofdjnrs dödande:

[6.] att af det under nionde hufvudtiteln uppförda
förslagsanslaget till belöningar för rofdjurs dödande må,
enligt de närmare bestämmelser, Kong!. Maj:t, kan firma
godt meddela, användas ett årligt belopp af högst 7,000
kronor såsom bidrag till belöningar för dödande af
spelår, under vilkor att statsbidraget icke må utgå med
högre belopp, än som motsvarar hvad vederbörande
hushållningssällskap eller landsting, hvart för sig eller
i förening, utbetalt såsom belöningar för inom området
dödade sjelar, och ej i någon händelse med mer än 3
kronor för hvarje dödad sjel.

53,700: —

■23,400: —

Transport kronor 77,100: —

Kongl. Maj:ts nåd. grop. 11:0 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

77,100: —

73

Skiften och afvittringar:

[7.] att Riksdagen må dels medgifva, att de belopp,
hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1902 för
afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens
län kunna komma att understiga 2,500 kronor för dem,
som tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor för
dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning,
må desse tjensteman godtgöras af anslagen
till storskiftes- och afvittringsverken, dels ock för år
1902 åt föredraganden af afvittringsärendena i Norrbottens
län samt till skrifbiträde åt honom bevilja en
tillökning af 400 kronor i det åt honom anslagna belopp; Skrifmaterialier

och expenser, ved m. ni.:

[8.] att för jemnande af hufvudtitelns slutsumma
förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved
in. m., nu utgörande 16,601 kronor, må höjas till

16,651 kronor, eller med ............................................... » 50: —

komma nionde hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå till kronor 4,684,115: —

Summa ökning kronor 77,150: —

Om till förestående ökning lägges de ordinarie anslagens
nuvarande slutsumma..........................................

»

4,606,965:

Bih. till Riksd. Prof. 1901. Pa Sami. Pa Afd.

10

74

Kong!. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Extra anslag.

Förutom ofvan under punkten 5 begärda extra anslag till

ökade extra lärarekrafter vid skogsinstitutet................. kronor

vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att
å extra stat bevilja till:

[9.] aflöningar och öfriga utgifter vid Ultuna

landtbruksinstitut....................................»a. '' »

[10.] uppehållande af undervisningen vid mejeriinstitutet
vid Alnarp.................................. » .

[11.] bidrag till bestridande af kostnaderna för

allmänna landtbruksmöten........................ »

[12.] prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten

för husdjur, redskap, maskiner m. in..... »

[13.] bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer
för jordbrukets och näringarnas be -

hof....................................................... »

[14.] bidrag till underhåll af en för öfre Norrland
afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt inom

Norrbottens län........................................... »

[15.] understöd åt frökontrollanstalter................. »

[16.] utbildande af en elev i boskapsskötsel och

mejerihushållning............................... »

[17.] bidrag till svenska mosskulturföreningen
för anställande af en torfingeniör, med
rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf detta
belopp förskottsvis under innevarande år
af tillgängliga medel utanordna 3,750

kronor, .................................................. »

[18.] understöd åt svenska mosskulturföreningen
för uppehållande af dess verksamhet i

öfrigt............................................................ »

[19.] bidrag till åtgärder, i enlighet med i statsrådsprotokollet
angifna hufvudgrunder,

för höjande af det mindre jordbruket.... »
[20.] de geologiska undersökningarna .................. »

beredande af
7,000: —

31,000: —■
8,000: —
7,500: —
12,500: —

32,000: —

6,250: —
10,000: —

1,000: —

8,750: —

15,000: —

25,000: —
96,000: —

Transport kronor 260,000: —

75

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

[21.] anställande af en andre instruktör i husslöjd
och personligt ålderstillägg till andre instruktören
Jonas Wallander...................... »

[22.] stationerande af ett arraeradt ångfartyg vid
rikets kuster för åstadkommande af ordning
och skydd vid fiskets bedrifvande >>
[23.] utförande af hydrografisk-biologiska undersökningar
af de Sverige omgif vande

hafven .........................................................

[24.] arfvoden åt amanuenser och extra biträden

å domänstyrelsens skogsafdelning............. »

[25.] aflöning åt domänintendenter och för uppehållande
af domängöromålen hos länsstyrelserna.
.................................................. 51

[26.] resekostnader vid domänförvaltningen, såsom
förslagsanslag, .................... .-..I.;...... » .

[27.] bestridande af statsverkets andel i kostnaden

för vägdelningar, såsom förslagsanslag, »
[28.] förekommande och hämmande af tuberkel sjukdomar

hos nötkreaturen.....!................ »

[29.] understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,
af sådana myrutdikningar
och vattenaftappningar, hvilkas
ändamål är att minska frostländigheten

för närliggande bygd................. ''

hvarjemte Kongl. Mäj:t föreslår, att i
afseende å sistnämnda anslag må gälla
de vilkor och bestämmelser, som i statsrådsprotokollet
omförmälas.

Vidare anmärkes här:

[30.] att, enligt 1898 års Riksdags beslut, skola
till odlingslånefonden under år 1902 af
riksgäldskontoret, i mån af behof, öfverlemnas
medel till så stort belopp, som
jemte de till fonden ingående annuiteter
å odlingslån kan erfordras till fyllande
af högst 1,000,000 kronor.

260,000: —

3,000: —

25,000: —

24,300: —
6,100: —

43,200: —
40,585: —
50,000: —
75,000: —

400,000: —

Transport kronor

927,185

76

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t, att under ifrågavarande
hufvudtitel må å extra stat beviljas till:

[31.] afdikningar å ki*onans skogar i de norr -

ländska länen och i Kopparbergs län______ »

[32.] reglering af flottleder i Norrbottens och

Kopparbergs län................... .................... »

i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t
föreslår Riksdagen att medgifva, att de afgifter,
som läggas å flottningen, må för
enahanda ändamål disponeras;

[33.] skogsodlingens befrämjande...............„........... »

Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen
[34.] att medgifva, att för anläggande af en hamn
med lastbrygga i Grankullaviken å Öland
må af 1901 års skogsmedel användas ett
belopp af högst 68,000 kronor;

[35.] att, till betäckande af åtskilliga af statskontoret
förskottsvis bestridda utgifter, anvisa
å extra stat för år 1902 ett anslag af... »

[36.] att, till beredande, i enlighet med de i statsrådsprokollet
öfver finansärenden den 7
i denna månad angifna grunder, af dyrtidstillägg
för innevarande år åt en del
tjensteman och betjente i jordbruksdepartementets
afdelning af Kongl. Maj:ts
kansli samt till jordbruksdepartementet
hörande embetsverk och kårer, å extra
stat för år 1902 anvisa såsom förslagsanslag
ett belopp af.................................. »

[37.] att, till beredande för innevarande år af tillfällig
ökning till nedannämnda belopp i
följande å staterna för till jordbruksdepartementet
hörande verk uppförda anslag,
nemligen

å staten för landtmäteristyrelsen:
anslaget till vikariatsersättning,
arfvoden åt extra biträden och
renskrifningskostnad, med kronor
744: —;

927,185: —

150,000: —
100,000: —

50,000: —

206,800: —

146,000: —

Transport kronor 1,579,985: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

77

Transport kronor 1,579,985: —

å staten för domänstyrelsen:

anslaget till vikariatsersättning, arfvoden
för byggnadsplaners
granskning, åt amanuenser och
extra biträden, renskrifningsoch
tryckningskostnader, med
kronor 960: —,

å extra stat för år 1902 anvisa ett anslag
af i afjemnadt tal............................. » 1,800: —

tillsammans kronor 1,581,785: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1901 års
riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:

1901. 1902.

ordinarie anslag 4,606,965: extra anslag 2,904,335:	- 4,684,115:- — 1,581,785:-	-således ökning kronor 77,150: — - » minskning » 1,322,550: —
summa kronor 7,511,300;	- 6,265,900:-	- således minskning kronor 1,245,400: —

Tionde hufvudtiteln,

omfattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Pensionsstaten:

I afseende å denna stat, för hvilken gällande riksstat upptager kontant
1,831,798 kronor, föreslår Kongl. Maj:t enligt bilagda statsrådsprotokoll*)

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Tionde hufvudtiteln”.

78

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

[1.] att för beredande af bidrag till sjuksköterskors pensionering må
från och med år 1902 å riksstatens tionde hufvudtitel anvisas ett årligt förslagsanslag
af 8,000 kronor, att användas under följande vilkor, nemligen:

att statsbidrag endast tillkommer teoretiskt och praktiskt utbildad sjuksköterska,
som är delegare i någon för ifrågavarande ändamål inrättad pensionsanstalt,
för hvilken Kongl. Maj:t faststält reglemente;

att statsbidrag må för hvarje sköterska, äfven om hon är delegare i
mera än en dylik anstalt, utgå med högst 30 kronor årligen, dock icke med
belopp, öfverstigande hvad som för näst föregående år af eller för sköterskan
blifvit i pensionsanstalt insatt;

att styrelsen för sådan pensionsanstalt skall, då densamma önskar komma
i åtnjutande af statsbidrag för de i anstalten delaktiga sjuksköterskor, till
Kongl. Maj:t ingifva ansökning derom, åtföljd af den öfver anstaltens förvaltning
och räkenskaper senast afgifna revisionsberättelse samt förteckning öfver de
i anstalten delaktiga sjuksköterskor, upptagande beloppet af de insatser, som
för det år, revisionsberättelsen afser, blifvit af eller för en hvar af dem
gjorda, äfvensom uppgift om, hvilka af sjuksköterskorna äro delaktiga äfven
i annan dylik pensionsanstalt; samt

att sjuksköterska, som uttager af eller för henne insatt belopp, dervid
icke må utbekomma jemväl de bidrag af statsmedel, som för henne utbetalts,
utan att dessa böra, på sätt Kongl. Magt bestämmer, komma öfriga delegare
i pensionsanstalten till godo;

[2.] att Riksdagen i afseende å kostnaderna, för småskolelärares m. il.
ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning och verksamhet under år 1902," må
medgifva,

att Kongl. Majt må för nämnda år bestämma de belopp, som för bestridande
af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga; samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter i öfrigt
under nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Maj:t, i den män influtna
afgifter icke äro att tillgå, anvisas af tillgängliga statsmedel såsom förskott,
att antingen ersättas af berörda afgifter, i den mån de under året ingå, eller,
derest sagda afgifter skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till
ersättande af Riksdagen;

[3.] att Riksdagen må medgifva,

att småskolelärare och småskolelärarinnor, hvilka anställas vid af landsting
eller stad, som ej i landsting deltager, anordnadt seminarium för bildande
af lärare och lärarinnor vid småskolor m. in. och till hvilkas aflönande
bidrag af allmänna medel utgår, må erhålla rätt till understöd från småskolelärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt under iakttagande uti tillämpliga
delar af det för anstalten gällande reglemente och med vilkor att veder -

Kongl. Maj:t$ nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

79

börande seminariestyrelse erlägger de afgifter till anstalten, som enligt reglementet
böra för lärarne och lärarinnorna utgå; samt

att lärarne och lärarinnorna må räkna tjenstgöringen vid landstingsseminariernas
öfningsskolor sig till godo för rätten till uppflyttning i högre
lönegrad;

[4.] att Riksdagen för beredande af delaktighet i lärarnes vid elementarläroverken
enke- och pupillkassa åt innehafvarne af 15 nya lektors- och 65
nya adjunktsbefattningar vid de allmänna läroverken samt 1 rektors- och
3 lektorsbefattningar vid tekniska elementarskolan i Hernösand må bevilja
ett belopp af 9,965 kronor till höjning af det såsom bidrag till pensionering
af enkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier
in. in. för närvarande utgående belopp 69,851 kronor.

Ökningen under denna stat utgöres således af följande belopp, nemligen:

för beredande af bidrag till sjuksköterskors pensionering,
förslagsanslag, ................................... kronor 8,000: —

höjningen af det såsom bidrag till pensionering af enkor
och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier,
seminarier m. m. för närvarande utgående beloppet,
69,851 kronor, med................. » 9,965: —

tillsammans kronor 17,965: —

Om härtill lägges summan af ordinarie anslaget till

pensionsstaten enligt nu gällande riksstat.................... > 1,831,798: —

skulle anslaget till pensionsstaten, enligt Kongl. Maj:ts

förslag, sluta å ett belopp af.......r................................ kronor 1,849,763: —

Allmänna indragningsstaten:

För allmänna indragningsstaten är i nu gällande riksstat anvisadt kontant
1,800,652 kronor.

Beträffande denna stat föreslår Kongl. Maj:t:

[5.] att vid Oscar-Fredriksborgs fästningsbyggnad såsom bergsprängare
förut anstälde arbetaren Johan Richard Bjurström må under sin återstående lifstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 200 kronor att,
utgå från och med början af år 1900;

[6.] att smedsmästaren, föreståndaren för Svea ingeniörbataljons sraides-,
fil- och plåtslagareverkstäder Johannes Jonsson Lundberg må från och med månaden
näst efter den, då han varder från sin befattning entledigad, under
sin återstående lifstid åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten till
belopp af 750 kronor årligen;

80

Kongl. Maj:ts nåd. ''prof. n:o 1, om statsverket 1901.

[7.] att länsmannen i Daga härad af Södermanlands län Erik Adolf Naesström
må för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en
årlig pension af 900 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den,
hvarunder han erhåller afsked;

[8.] att förre ombudsmannen vid statens jernvägsbyggnader, vice häradshöfdingen
Johan Olof Emil Gustaf Olai’ enka Selma Petronella Olai, född
Lindwall, och deras dotter Ingrid Ylfva Gustafva må från allmänna indragningsstaten
från början af år 1901 åtnjuta, den förra, så länge hon förblifver
enka, en årlig pension af 500 kronor, och den senare, till dess hon uppnår
aderton år eller, om hon dessförinnan träder i gifte, till dess sådant sker,
ett årligt understöd af 100 kronor;

[9.] att notarien hos domkapitlet i Upsala Erik Rudolf Henschen må
från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från konsistorienotariebefattningen
varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp af 4,000
kronor;

[10.] att läraren i musik vid högre allmänna läroverket i Kristianstad
Pehr Henrik Kernner må från och med månaden näst efter den, i hvilken
afsked varder honom beviljadt från befattningen såsom lärare i musik vid
nämnda läroverk, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära årlig pension till belopp af 1,000 kronor;

[11.] att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Vesterås Carl
Johan Johansson må från och med månaden näst efter den, i hvilken han
frånträder befattningen såsom vaktmästare vid nämnda läroverk, under sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp
af 600 kronor årligen;

[12.] att lärarinnan vid statens normalskola för flickor Catarina Ådéle
Hortence Westman må från och med månaden näst efter den, hvari hon erhåller
entledigande från sin anställning vid läroverket, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension till belopp af
1,650 kronor;

[13.] att öfverlärarne vid tekniska skolan i Stockholm Fredrik Theodor
Liljehlad och Henrik Nerpin må, hvardera från och med månaden näst efter
den, under hvilken han entledigas från sin nuvarande befattning såsom öfverlärare
vid nämnda skola, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära årliga pensioner, Liljeblad till belopp af 2,400 kronor
och Nerpin till belopp af 2,000 kronor;

[14.] att andra lärarinnan vid läroanstalten i Vadstena för öfveråriga
döfstumma Elfrida Ernestina Charlotta Franke må från och med månaden
näst efter den, under hvilken hon varder från sin nuvarande befattning entledigad,
för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

81

Kongl. May.ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1901.

årlig pension af 600 kronor, med vilkor dock att, derest hon framdeles skulle
erhålla anställning mot aflöning af statsmedel eller vid någon af de med
statsbidrag understödda läroanstalter för döfstumma, pensionen skall för den
tid, sålunda vunnen anställning varar, minskas i den mån den nya a/flöningen
tillhopa med pensionen öfverskjuter det nu till henne utgående årsarfvodet;

[15.] att å allmänna indragningsstaten må för år 1902 anvisas ett anslag
å 10,000 kronor, att, enligt de närmare bestämmelser Kongl. Maj:t kan finna
godt meddela, användas till understöd af högst 350 kronor åt sådana äldre
behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligt skött sin tjenst, men derifrån
erhållit afsked före år 1867;

[16.] att å allmänna indragningsstaten må för år 1902 anvisas och till
Kongl. Maj:ts disposition ställas ett anslag af 22,200 kronor för beredande af
ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och lärarinnor vid småskola eller mindre
folkskola samt biträdande och extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskola,
hvilka, efter att hafva i minst 15 års tid oförvitligen tjenstgjort, afgått
från tjensten utan att erhålla understöd enligt nådiga reglementet den 22 juni
1892, samt under följande vilkor och bestämmelser i öfrigt:

att lärares eller lärarinnas tjenstgöring afslutats så tidigt, att ålderdomsunderstöd
enligt nyssnämnda nådiga reglemente icke kunnat honom eller
henne beviljas, eller före utgången af år 1891;

att sådan från tjensten afgången lärare eller lärarinna uppnått en lefnadsålder
af minst 50 år;

att han eller hon styrkes befinna sig i behöfvande omständigheter;

att det belopp, hvartill understöd högst må meddelas, bestämmes till
100 kronor årligen; samt

att Kongl. Maj:t må eg a att meddela de närmare föreskrifter i ämnet,
hvilka befinnas erforderliga;

[17.] att musikläraren vid treklassiga allmänna läroverket i Arvika
Magnus Pehrson må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked
varder honom beviljadt från musiklärarebefattningen vid nämnda läroverk,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension
till belopp af 300 kronor årligen;

[18.] att aktuarien vid Sveriges geologiska undersökning Mats Johan
Stolpe må från och med månaden näst efter den, hvarunder han från sin
befattning vid Sveriges geologiska undersökning afgår, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 3,600 kronor;

[19.] att kommissionslandtmätaren i Gotlands län Johan Victor Schyl må
från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller afsked från
sin kommissionslandtmätarebefattning, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,200 kronor;

Bill. till Iti k ad. Prof. 1901. 1:a Sami. I:a Afd.

11

82

Kong!. Majits nåd. grop. nio 1, om statsverket 1901.

[20.] att läraren i hästskötsel och hofbeslag vid landtbruksinstitutet vid
Alnarp Olof Persson Beudz må från och med månaden näst efter deri, hvarunder
han erhåller afsked från sin anställning vid nämnda institut, under
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
af 2,800 kronor;

[21.] att kartografen vid rikets allmänna kartverk Brynte Lindegren må
från och med månaden näst efter den, hvarunder han afgår från sin befattning
såsom kartograf, under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten
en årlig pension af 2,000 kronor;

[22.] att f. d. kartografen C. E. Dahlmans enka Johanna Aurora Elisabeth
Dahlman, född Tingvvall, må, så länge hon förblifver enka, å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 300 kronor att utgå från och med
ingången af år 1901; samt

[23.] att anslaget till allmänna indragningsstaten må höjas med 15,215

kronor, eller från 1,800,652 kronor till .......................... kronor 1,815,867: —

Lägges härtill anslaget till pensionsstaten....................... » 1,849,763: —

blifver slutsumman af tionde hufvudtitelns ordinarie

anslag för år 1902.....................................................kronor 3,665,630: —

Extra anslag.

Beträffande extra anslag å denna hufvudtitel föreslår Kongl. Maj:t:

[24.] att å extra stat för år 1902 må anvisas ett förslagsanslag af i,540,000
kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen
pensionering med faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan
att afstå det för året densamma tillkommande vederlag för de
till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner
i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående.

83

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för
år 1901 upptagen och sådan den af Kong!. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1901. ordinarie anslag 3,632,450 extra » 1,540,000	1902. — 3,665,630 — 1,540,000	orre — således ökning kronor 33,180	>; rr • < är
summa kronor 5,172,450	— 5,205,630	— således ökning kronor 33,180	—

De under de särskilda hufvudtitlarne äskade
sålunda:

Ordinarie:

Extra:

il) ■

anslag för år 1902 utgöra

Summa:

I hufvudtiteln:

II

III »

IV

V . »

VI »

VII

VIII

IX

X _»

summa krön

1,321,000: —
3,854,320: —
652,050: —
33,765,000: -10,531,482: —
19,354,100: —
7,299,825: —
13,745,644: —
4,684,115: —
3,665,630: — •

• 98,873,166: —

100,000 335,850	z
21,800	—
13,028,400 10,936,218	—
—
9,245,450 1,227,875 2,763,156	—
1,581,785	—
1,540,000	—
40,780,534	—

1,421,000: —
4,190,170: -rt673,
850: —
46,793,400: —
21,467,700: —
28,599,550: —
8,527,700: —
16,508,800: —
6,265,900: —
5,205,630: —

139,653,700: —

Härtill komma de belopp, hvilka Kongl. Maj:t i
sammanhang med reglering af utgifterna under sjette
hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att till utgående under
år 1902 utom hufvudtitlarne å riksstaten anvisa, nemligen
:

till anskaffande af ny rörlig
materiel vid statens redan trafikerade
jernvägar............................. kronor 5,500,000: —

till fullbordande af statsbanan

från Boden till Ytter-Morjärv..... » 722,000: — kronor 6,222,000: _

De riksgäldskontorets utgifter för riksdags- och
revisionskostnader samt räntor och af betalningar å
statsskulden m. in., hvilka Kongl. Maj:t, med åbero Transport

kronor 145,875,700: —

84

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1901.

Transport kronor 145,875,700: —
pande af omförmälda protokoll öfver finansärenden den
11 innevarande januari, *) anser böra i riksstaten uppföras,
äro:

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m.,

förslagsvis....................................kronor 795,000: —

räntor och afbetalningar å statsskulden.
.............. kronor 15,461,900: —

efter afdrag af de ti 11
riksgäldskontoret
ingående ränte- och

kapitalbetalningar » 3,989,600: —

förslagsvis...................................... kronor 11,472,300:— » 12,267,300: —

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare, under
åberopande af nyssnämnda protokoll, att afsätta

till arbetareförsäkringsfonden.................................... » 1,400,000: —

samt till underlättande af åtgärder för arbetares
olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande................ » 250,000: —

Summan af dessa belopp....!......................................kronor 159,793,000: —

utvisar totalsiffran af de i riksstaten förekommande utgifter, hvilka sålunda
uppgå till enahanda belopp, hvartill statsverkets tillgångar för år 1902 här
ofvan beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:

) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sammanställning åt inkomster och utgifter”.

Riksstat för år 190 2.

86

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1901.

Riksstat

Kronor.

Tillgångar och inkomster:

Öfverskott ä statsreglering ärna för år 1899 och föregående år
Af öfverskottet å 1900 års statsreglering................................................

Statsverkets inkomster:

ordinarie inkomster....................................................... 21,578,000 j

bevillningar....................................................................108,550,000

Af riksbankens vinst för är 1900 ........................................................

O

T i
*

i il

2,000,000

Summa kronor 159,793,000

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

87

för år 190 2.

'' ! ».i

	Ordinarie anslag.	Extra anslag.	Summa.
Utgifter:	Kronor.	Kronor-	Kronor.
att utgå från statskontoret:
I hufvudtiteln..................................	1,321,000	100,000	1,421,000
11 » ..............	3,854,320	335,850	4,190,170
1 in	652,050	21,800	673,850
! iv	33,765,000	13,028,400	46,793,400
v >	10,531,482	10,936,218	21,467,700)
VI » ........	19,354,100	9,245,450	28,599,5501
VII » .........	7,299,825	1,227,875	8,527,700
VIII	13,745,644	2,763,156	16,508,800
i IX » .....	4,684,115	1,581,785	6,265,900
X * ....................................	3,665,630	1,540,000	5,205,630
Utom hufvudtitlarne ........................	6,222,000	6,222,000
Säger	98,873,166	47,002,534	145,875,700
'' ''{t'' '' • ''lV 1‘~'' " ■ * 1 '' - :vu.'' att utgå från riksgäldskontor et: riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m förslagsvis.......................................................... ! räntor och afbetalningar å statsskulden 15,461,900:-efter afdrag af de till riksgälds-kontoret ingående rånte- och ka-pitalbetalningar................................ 3,989,600: - förslagsvis....................................	m., 795,000: - . 11,472,300:-	12,267,300
Afsättning till arbetareförsäkringsfonden.................	..........................	1,400,000
Afsättning till ''underlättande af åtgärder för arbetares olycksfalls-försäkring och sjukkassors bildande................................................	250,000
		Summa kronor	159,793,000

88

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1901.

Kongl. Maj:t föreslår i sammanhang härmed enligt beslut, som innefattas
i bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 11 innevarande
januari,*) att Riksdagen må medgifva, att vid statsregleringen för år 1902
de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841 angifna grunder i afseende
å dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande.

Utgifter utom riksstaten.

Beträffande slutligen de under sjette hufvudtiteln omförmälda anslag:
till utläggning af ytterligare ett jernvägsspår mellan Elfsjö och Huddinge

samt mellan Tumba och Rönninge jernvägsstationer..... kronor 710,000: —

till fullbordande af statsbanan mellan Gellivare

och riksgränsen.................................................................. » 10,407,000: —

samt till fortsättning af statsbanan från Göteborg
till Skee............................................................................. » 2,000,000: —

eller tillsammans kronor 13,117,000: —

föreslår, jemlikt nyssnämnda statsrådsprotokoll,*) Kongl. Maj:t, som anser det
omförmälda sammanlagda beloppet böra bestridas af upplånta medel, att
samma belopp, 13,117,000 kronor, må anvisas till utgående af riksgäldskontoret.

Samtliga de i denna proposition åberopade eller för öfrigt med statsregleringen
sammanhang egande handlingar skola Riksdagens statsutskott tillhandahållas;
och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och
ynnest städse väl bevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Hans Wachtmeister.

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sammanställning af inkomster ock utgifter”.

Stockholm 1901. Kungl. Boktryokeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Bilagor

till

Kongl. Maj:ts

f . '' l ■ ■ '' i *

nådig» p ro po si t i cot

om statsverket år 1901.

r^.,1 * f | * f'' i • ^ VXZ > i

Inkomsterna.

Utgifterna å I—X hufvudtitlarne.
Sammanställning af inkomster och utgifter.
Propositionens justering.

Inkomsterna.

i

U

Utdrag af protokollet öfver jindnsärenden, Aa/W in/or #aras Kongl.

Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 21 december 1900.

Närvarande:

; ‘ '' i \ ‘ v -KV • %* '' C '' -• ‘•; ''; v-:.Vi

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,
Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn^

QdelbErg,

Husberg:

• , '' *» . ''• *• V •

Hans excellens herr ministern1 för utrikes ärendena Lagerheim anmäldes
vara af illamående hindrad att infinna sig.

Sedan, med afseende derå att i särskilda inom generalstabén ööh''
flottans stab utarbetade, på’ grund'' af nådig befallning af tillkhllade
sakkunnig^ personer1 granskade förslag till åtgärder för stärkande af
landets försvar1 kostnaderna för de föreslagna'' åtgärderna'' berKkhåts
komma att uppgå* till1 betydande belopp, Hans Kongl. Höghet Kron1-prinsefi Regenten arimödat chefen för finansdepartementet^ statsrådet
grefve Wachtmeister att yttra1 sin mening angåénde sättet1 för''
bestridande af dessafi kostnader, yttrade bemälde departementschef'' i''
underdånighet:

Enligt hvad jag af cheferna för ländt- och1 sjoföre vår,sdöpattéBih.
till Riksd. Prof. 1901: 1 Sand.1 V Afd: l*

2

menten inhemtat, har beräknats, att efter den nya härordningens genomförande,
hvilket förutsatts komma att ega rum år 1912, de ordinarie
anslagen å riksstatens fjerde hufvudtitel, i riksstaten för år 1901 upptagna
till 28,220,084 kronor, komma att uppgå till 45,338,000 kronor
och enahanda anslag under femte hufvudtiteln, för år 1901 upptagna
till 8,652,295 kronor, till 13,889,004 kronor, ökningen utgör sålunda*
under fjerde hufvudtiteln 17,117,916 kronor och under femte hufvudtiteln
5,236,709 kronor, sammanlagdt således 22,354,625 kronor, eller i
rundt tal 22,350,000 kronor.

Denna summa är otvifvelaktigt för våra förhållanden så stor, att
ett förslag till stärkt försvar, som för sitt genomförande kräfver kostnader
af dylik omfattning, måste bygga på den förutsättning, att hos
vårt folk rör sig en lefvande öfvertygelse om nödvändigheten af kraftiga
ansträngningar för tryggandet af vårt nationela oberoende och en icke
mindre stark beredvillighet att underkasta sig de för målets vinnande
oundgängliga offer. För visso bedrager man sig ej heller, då man förutsätter
tillvaron af denna öfvertygelse och denna offervillighet. Men äfven
om man eger rätt att lita härtill, ligger det i sakens natur, att, när det
under fredens dagar gäller att bereda sig för den stund, då det kan
gälla afgörandet, om vårt folk vidare skall föra en sjelfständig tillvaro
eller ej, hänsynen till landets förmåga att bära dryga bördor för försvaret
måste göra sig gällande på helt annat sätt än då nämnda afgörandets
stund är inne. Det kan ej fordras, att folket skall åtaga sig
bördor så stora, att under deras tryck landets utveckling på de många
områden, öfver hvilka ett nutida kultursamhälle sträcker sin verksamhet,
hämmas eller kanske går tillbaka.

Här inställer sig då frågan: äro de offer, som enligt det
ifrågavarande förslaget af landet kräfvas, så stora, att de icke kunna
åtagas utan fara för ett hämmande af eller en tillbakagång i dess
utveckling?

Då jag nu går att yttra mig rörande denna fråga, tillkommer
det mig i min egenskap af chef för finansdepartementet närmast
att betrakta densamma såsom en fråga, huruvida budgeten utan att
öfverbetungas, så att den för landet medför en alltför dryg skattebörda
eller åtminstone icke lemnar utrymme för tillgodoseendet af andra
angelägna statsbehof, kan under loppet af de närmaste åren i sig
upptaga en ökning i de stadigvarande utgifterna af den betydenhet som
den nu ifrågavarande. Det torde för sådant ändamål till en början vara
lämpligt att, med utgångspunkt från det antagande, att statens öfriga
utgifter kunna betäckas med redan förefintliga poster på budgetens in -

3

komstsida utan annan förhöjning i dessa än den, som kan uppstå i
bredd med samhällets fortgående utveckling på olika områden, äfvensom
att dessa inkomstposter ej genom dylik naturlig tillväxt komma
att lemna bidrag till bestridande af de ökade försvarskostnaderna, undersöka,
" huruvida nya statstillgångar utan svenska folkets oskäliga betungande
kunna beredas till täckande af dessa ökade kostnader. Jag
behöfver naturligtvis icke framhålla, att jag gör nämnda antagande
endast för att komma i tillfälle att ur en särskild synpunkt bedöma
härordningsförslagets finansiela innebörd. Huruvida och i hvilken mån
antagandet må komma att motsvaras af verkligheten är en fråga, hvars
besvarande beror af faktorer af så mångskiftande art, att de undandraga
sig tillförlitlig pröfning.

Uppställes frågan så, som jag nu formulerat den, kommer den
att gälla möjligheten att bereda nya statstillgångar för täckande af en
ökad ordinarie statsutgift af 22,350,000 kronor. Vid denna undersöknings
verkställande bör dock berörda summa ökas med ett ytterligare
belopp, detta beroende därpå, att af de nya statstillgångarna en del
måste afses för täckande af statens allmänna behof, de ökade försvarskostnaderna
oberäknade. För åt ådagalägga detta anhåller jag att få
gå tillbaka till tiden för de vid 1892 års urtima riksdag beslutade reformerna
i skatte- och försvarsväsendet.

Den minskning i årlig tillgång, som för staten skulle uppkomma
genom det vid nämnda riksdag beslutade eftergifvandet af den då
ännu återstående delen af grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären,
beräknades till 6,700,000 kronor, deraf på grundskatterna belöpte
i rundt tal 3,250,000 kronor samt på rustnings- och roteringsbördan
likaledes i rundt tal 3,450,000 kronor. Det har alltid varit förutsatt,
att den sålunda eftergifna statstillgången skulle af andra inkomster ersättas;
och borde, enligt den af dåvarande herr statsministern den 23
september 1892 till statsrådsprotokollet uttalade, af statsrådets öfriga
ledamöter biträdda och af Kongl. Maj:t godkända mening, medel härtill
anskaffas, icke genom indirekta konsumtionsskatter, utan genom direkta
och förmögenhetsskatter. I underdånig skrifvelse den 27 november
samma år uttalade Riksdagen sin anslutning till nämnda mening.

Då chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet den 14
oktober 1892 framlade en kalkyl i fråga om beloppet och arten af de
nya tillgångar, som borde beredas för skatteregleringens genomförande,
sammanfattade han sina åsigter i ämnet sålunda, att enligt hans mening
i berörda afseende kunde påräknas;

geppm ^ordbruksfastig^etsbeviljningens ^jning $ Jill 6 pre för hvarje

"et...''...... j

i fprm af

?’

V

särskild fastighetsskatt (utgående

tifläggsbeyfllning).....................

serskild inkomstskatt (d:p d:o)

arfsskatt........................................

ökad stämpelskatt........................

kfonor	66Q?00P: —
•n	1,830,000: —
i?	2,520,000: —
n	700,000: —
99	500,000: —

summa kronor 6,210,000: —
Det återstående beloppet, i rundt tal 500,000 kronor, ansåg departementschefen
kunna fyllas genom påräknad ökning af skogsudde!.

Höjningen i bevillningen för jordbruksfastighet från 3 till 6 öre
för hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet, hvilken åtgärd beräknats
medföra en ökad statsinkomst af 660,000 kronor, genomfördes redan
vid 1892 års urtima riksdag. Då bevillningen för jordbruksfastighet år
1899 uppgick till 1,412,539 kronor 52 öre, kan den årliga statsinkomst,
som uppkommit genom höjningen åt nämnda bevillning, numera upptagas
till i rundt tal 700,000 kronor.

Den arfsskatt, hvars införande, såsom nyss blifvit nämndt, år 1892
stäldes i utsigt, kom till stånd vid 1894 års riksdag, då med anledning
af en utaf Kongl. Maj:t aflåten nådig proposition sådana ändringar
i förordningen angående stämpelafgiften beslötos, hvarigenom
den förut bestående bouppteckningsstämpeln förändrades till en efter mera
rationela grunder utgående arfsskatt. Det belopp, hvarmed denna arfsskatt
kunde antagas komma att öfverstiga den förra bouppteckningsstämpeln,
hvilket belopp år 1892 upptogs till 700,000 kronor, beräknades
vid skattens införande år 1894 till 1,000,000 kronor och torde, med
frånseende af de från år till år helt naturligt förekommande vexlingarna,
äfven för närvarande kunna upptagas till sistnämnda belopp.

Genom höjning af stämpelafgiften för andra handlingar än bouppteckningar
beräknades år 1892 kunna och böra beredas en ökad statsinkomst
af 500,000 kronor. Samtidigt med arfsskattens införande år
1894 underkastades äfven inrikes vexlar, obligationer och depositionsbevis
m. fl. affärspapper stämpelafgift, hvarigenom beräknades komma
att uppstå en ökad statsinkomst af 800,000 kronor. Den vigtigaste af
dessa nya stämpelafgifter, eller den för inrikes vexlar, har emellertid
åter bortfallit genom beslut af 1898 års Riksdag. Då denna afgift härvid
beräknades lemna staten en årlig inkomst af omkring 600,000 kronor,
skulle afkastningen af de återstående nya stämpelafgifterna icke kunna
upptagas till högre belopp än 200,000 kronor.

5

Märkas bör vidare, att tilläggsbevillning upptagits i riksstaterna för
åren 1893, 1894, 1895 och 1896 med respektive 1,160,850 kronor,

4,400,000 kronor, 4,900,000 kronor och 1,350,000 kronor. Tilläggsbevillniogen
utgick för åren 1893 och 1896 med 30 öre för bevillningskropa
samt för åren 1894 och 1895 med 1 krona för bevillningskrona.
Från utgörande af tilläggsbevillningen voro åren 1893, 1894 och 1895
de befriade, hvilka för inkomst voro taxerade till belopp understigande
800 kronor. Skattelättnaden för de lägst taxerade utsträcktes år 1896 sålunda,
att de, hvilka för inkomst voro taxerade till belopp, för hvilka
jemnlikt § 11 mom. 1 i bevillningsförordningen lindring i bevillningen
egde rum, skulle, då inkomsten icke uppginge till 1,200 kronor, från
tilläggsbevillningens utgörande vara befriade och, då inkomsten uppginge
till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, erlägga tilläggsbevillning
med endast 15 öre för bevillningskrona, d. v. s. endast half
tilläggsbevillning.

För tiden efter år 1896 har deremot tilläggsbevillning icke utgått.

Af de skatter, som voro afsedda att ersätta grundskatterna samt
rustnings- och roteringsbördan, bestå sålunda fortfarande endast följande:

höjd bevillning för jordbruksfastighet

arfsskatt ...............................................

nya stämpelafgifter .........................

............ kronor	700,000: -
	1,000,000: -
.............. 11	200,000: -
summa kronor	1,900,000: -

För grundskatterna, som fullständigt bortfalla med år 1904, samt
rustnings- och roteringsbesvären, hvilkas fulla värde från och med samma
tid skall ersättas de rustnings- och roteringsskyldige, har sålunda hittills
beredts ersättning i nya direkta skatter endast med 1,900,000 kronor,
medan de bortfallande skatternas och besvärens årliga värde upptagits
till 6,700,000 kronor. Den gynsamma ställning för statsverket, som
varit utmärkande för åren efter år 1896, har icke påkallat eller medgifvit
fortgång på den beträdda vägen. Men då det nu gäller att beräkna,
hvilka nya tillgångar må kunna beredas för täckande af de nya
statsbehof, som uppkomma såsom följd af försvarsväsendets nu ifrågasatta
utveckling bör vid en sådan kalkyl upptagas ett belopp i direkt skatt af

1,350,000 kronor, motsvarande det årliga belopp af grundskatter, som icke
blifvit ersatt af nyss omförmälda nya direkta skatter, och detta innan nya
tillgångar för mötande af kostnaderna för härordningen beräknas. Hvad
åter angår den bortfallande tillgång, som för statsverket förefunnits i rustnings-
och roteringsbesvären och som, enligt hvad ofvan blifvit sagdt, år
1892 beräknats till i rundt tal 3,450,000 kronor, är förhållandet ett annat,

6

då den utgift, som i riksstaden betecknar ersättningen eller lindringen till
de rustnings- och roteringsskyldige, äfven i sammanhang med den nya
härordningen bortfaller. Visserligen kan i fråga om en del af rustnings-
och roteringsbesvärens kapitalvärde, nemligen den del som successivt
förminskas genom afskrifning af vakansafgifter, icke påvisas
ett dylikt bortfallande af statsutgifter i sammanhang med den nya
härordningens genomförande, men i öfrigt skulle ju icke heller sagda
del af rustnings- och roteringsbördan kunna tänkas fortbestå, sedan
försvaret blilvit uteslutande bygdt på den allmänna värnpligtens grund.
Någon ersättning för den sålunda upphörande statsinkomsten beliöfver
derföre icke uppföras, innan tillgångarne för härordningen beräknas, men
i hvarje fall bör iakttagas, att bland de nya skatter, som kunna ifrågakomma,
upptages direkt skatt jemväl motsvarande det årliga värdet af
sagda besvär, hvilket med afseende på det genom senare tiders prisstegringar
ökade värdet af de med besvären förenade prestationer
nu kan upptagas till något högre belopp än det år 1892 beräknade,
eller 3,450,000 kronor.

På grund af hvad jag nu anfört, bör till det belopp, som uttrycker
den ökade årliga kostnaden på landt- och sjöförsvarets ordinarie budget,
eller 22,350,000 kronor, i och för den kalkyl, hvarmed jag nu
sysselsätter mig, läggas ett belopp af 1,350,000 kronor, till följd hvaraf
frågan kommer att gälla, huruvida nya statstillgångar må kunna beredas
till en sammanlagd summa af 23,700,000 kronor.

Jag har redan haft tillfälle erinra, hurusom åtagandet af den nya
härordningen kräfver betydande offer af det svenska folket. Väl är
fosterlandets försvar en angelägenhet af lika vigt för alla samhällsklasser,
bemedlade som obemedlade, och den uppoffring af lefvande
kraft, som af befolkningen kräfves, är ock lika för alla klasser. De
ekonomiska bördor, hvilkas åtagande det nya härordningsförslaget
oundgängligen kräfver, äro ock af den omfattning, att alla klasser
i samhället måste komma att af dem drabbas. Men då nu för främjandet
af en lifssak för landet af detta kräfves en ekonomisk ansträngning
tilläfventyrs mera betydande än någon som tillförene under fredens dagar
förekommit, måste det ur alla synpunkter anses med billighetens och
rättvisans fordringar förenligt, att bördorna så fördelas, att en icke
alltför ringa del af dem kommer att särskildt hvila på de förmögnare
klasserna i samhället. Denna bördornas fördelning kan endast åvägabringas
derigenom, att kostnadsbeloppet till så stor del som möjligt
uttages genom direkt skatt. En så mycket större uppfordran att i

7

möjligaste mån anlita den direkta skatteformen föreligger deruti, att,
såsom nyss blifvit erinradt, den hufvuddel af den tillförene bestående
direkta beskattningen, som utgjorts af grundskatterna samt rustningsocb
roteringsbesvären, till större delen redan bortfallit och under de allra
närmaste åren kommer att fullständigt upphöra, utan att hittills hafva
till mer än en jemförelsevis ringa del blifvit af annan direkt skatt
ersatt.

Bortser man från de ännu återstående och snart upphörande
andelarna af grundskatterna samt sådana afgifter, som ega sammanhang
med rustning och rotering, upptager det svenska skattesystemet, då
fråga är om skatter till staten, ej många former af direkt skatt. Missförhållandet
mellan direkt och indirekt beskattning utjemna^ visserligen,
då man öfverblickar beskattningen till staten och kommunen såsom ett
samladt helt, i sin mån derigenom, att på det kommunala skatteområdet
den direkta beskattningen intager det vida större utrymmet. Men intet
tvifvel förefinnes derom, att, äfven alldeles frånsedt den nu föreliggande
frågan om täckande af den ökade kostnaden för försvaret, en riktigare
proportion bör åstadkommas mellan den direkta och den indirekta beskattningen
inom statsbeskattningens område.

Menar man med direkta sådana skatter, som utgå för besittningen
af ett kapital eller annat förmögenhetsobjekt eller åtnjutandet af en
inkomst, och med indirekta sådana, som erläggas vid företagandet af
en handling, som anses utvisa skatteförmåga, kunna, grundskatterna
samt vissa vakansafgifter oberäknade, bland skatterna till staten endast
följande anses såsom direkta, nemligen bevillning af fast egendom samt
af inkomst, bevillningsafgifter af särskilda förmåner och rättigheter,
lastpenningar samt vissa stämpelafgifter. Den ojemförligt vigtigaste
af dessa skatter är bevillningen af fast egendom samt af inkomst, till
hvilken jag nedan återkommer. Bland bevillning safgifterna af särskilda
förmåner och rättigheter är, jemte bevillningen af vissa handlande och
handelsexpediter, som år 1899 uppgått till 275,016 kronor 50 öre, endast
bevillningen af bankbolag med sedelutgifningsrätt af någon betydenhet
i finansielt afseende. Denna bevillningsafgift inbragte år 1899
ett belopp af 812,228 kronor 54 öre, men, då enligt 1897 års banklagstiftning
de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt skall upphöra med
utgången af år 1903, kommer nyssnämnda bevillningsafgift att inom
den närmaste framtiden bortfalla. De under tullmedlen bokförda lastpenningarna
lemnade staten år 1899 en inkomst af 614,079 kronor 3
öro. Denna å en viss näring lagda skatt måsto numera anses föråldrad
och skulle antagligen i likhet med öfriga direkta produktionsskatter

8

redan kafva varit afskaffa^, derest icke vissa betänklighet©*, tid hvilka
jag i detta sammanhang icke beböfver närmare uppehålla mig, deremot
mott. I alla händelser saknar denna skaft hvarje möjlighet till vidare
utveckling.

Flertalet af de under stämpelskatten hörande afgifter äro- af blandad
natur, i det att sagda afgifter, jemte det de i många fall temligén
direkt träffa kapitalförmögenheten, i andra åter sträcka sina verkningar
åt annat håll. Äfven till dessa afgifter återkommer jag nedan och vill
nu endast något uppehålla mig vid den bland dem, som bland alla
har den mest omisskänliga karaktären af direkt förmögenhetsskatt, eller
arfsskatten, såsom man med ett gemensamt namn kan benämna de
under § 8 A) i gällande förordning i ämnet upptagna stämpelafgifterna
för bouppteckningar, fideikommissbref om fast egendom, gåfvobref,
morgon gåfvobref, testamenten och äktenskapsförord. Stämpeln å bouppteckningar
förändrades år 1894 från en å den samlade behållningen i boet
beräknad skatt af 0,5 och i vissa fall 0,6 procent af behållningen till en å
hvarje sterbhusdelegares andel af behållningen beräknad skatt, som efter
en i dubbelt hänseende, nemligen i förhållande dels till slägtskapsgradens
närhet och dels till arfslotteDS storlek, progressiv skala vexlar från
0,5 till 6 procent.

Denna arfsskatt har under den sista tioårsperioden inbragt följande
belopp:

1890 .................................................... kronor 483,435: 92

1891 ................................................... „ 469;573: 39

1892 .................................................. „ 517,792: o*

1893 .................................................... „ 498,745: 36-

1894 ..................................................... „ 715^811: 30''

1895 .................................................. „ 1,164,416: 20

1896................................................ „ 1,175,-880: —

1897 ................................................... „ ^582j320f—

1898 ........................... ....................... 1^715^201: sb 1899

........................................................ „ 3,758,204:7 3

Såsom förut blifvit nämndt, beräknades, att de år 1894 rörande
bouppteckningsstämpeln och denna närstående afgifter vidtagna förändringar,
genom hvilka först sagda stämpel blef en arfsskatt-i egentlig
mening, skulle medföra en ökad statsinkomst af i 1,000,000 kronor.
Denna beräkning motsvarades icke omedelbart af det verkliga utfallet;
först år 1898 uppnåddes till fullo den påräknade inkomstökningen;
Att skattens afkastning år 1899 sprungit upp ända till 3,758;204 kronor
73 öre, har berott på ett kändt undantagsförhållande.

9

Arfsskatten, sådan den nu består, är visserligen lägre än motsvarande
skatt i vissa andra länder, men kan i och för sig icke
sägas vara låg. Maximisatserna äro: i första gruppen (bröstarfvinge,
bröstarfvinges afkomling, efterlefvande make) 1,5 procent vid en arfslott
af 75,000 kronor; i andra gruppen (föräldrar, syskon, syskons afkomling)
3 procent vid en arfslott af 50,000 kronor och i tredje gruppen
(öfriga) 6 procent vid en arfslott af 40,000 kronor. Att redan nu
ställa i utsigt en förhöjning i dessa afgifter, hvilka allenast varit
gällande i sex år, synes mig icke rådligt. I alla länder har man undvikit
att med skatt alltför hårdt drabba arf, som går i rätt nedstigande
led. Vid ett dödsfall kunna förhållandena understundom vara sådana,
att nödvändigheten att på en gång utbetala ett större belopp i arfsskatt
kan, äfven der förmögenhetsställningen är god, vålla betänkliga rubbningar
i familjens existensvilkor. Hänsyn af denna art väga mindre
vid arffall inom andra och tredje grupperna, men, utom det att de för
dessa grupper bestämda maximisatser, respektive 3 och 6 procent vid arfslotter
af respektive 50,000 och 40,000 kronor, såsom sagdt, icke äro låga,
utvisar statistiken, att det vida öfvervägande antalet arffall tillhör första
gruppen. Håller jag mig till 1898 års siffror — 1899 års motsvarande
siffror bero på ett undantagsförhållande — utgör stämpelbeloppet för
första gruppen med den lägre skattesatsen sammanlagdt 800,503 kronor
97 öre, medan enahanda belopp för andra och tredje grupperna utgöra
respektive 405,560 kronor 25 öre och 362,507 kronor 15 öre. Det kan
derföre antagas, att eu förhöjning af skattesatsen i andra och tredje
grupperna icke, annat än i något undantagsfall, skall inbringa staten
någon i mera afsevärd mån ökad inkomst, och det bör vid denna frågas
bedömande ej heller lemnas ur i''äkningen, att en betydligare skatteförhöjning
lätteligen kan leda till ett kringgående af skatten genom
egendomens bortskänkande under lifstiden. Att detta redan nu i icke
så alldeles ringa omfattning eger rum, har man varit i tillfälle att
iakttaga.

öfvergår jag härefter till den direkta statsbeskattningens hufvudbeståndsdel,
eller bevillningen af fast egendom samt af inkomst, skall
jag icke länge uppehålla mig vid de egendomligheter i fråga om
denna skatts anordning, som länge utgjort och alltjemt utgöra
hindret för en tidsenlig utveckling af denna skatteform ■— utveckling
ej mindre till större rättvisa i skattebestämmelserna än äfven till större
finansiel betydelse för staten — och som derföre utgjort den hufvudpunkt,
kring hvilken det långvariga arbetet för skattens reformering
Bill. till Riks. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 2

10

rört sig. Jag åsyftar naturligtvis den anordning af bevillningen, enligt
hvilken denna är sammansatt af en partiel inkomstskatt och en fastighetsskatt
och utgör underlaget för den direkta beskattningen till kommunen.
Hurusom bevillningens nyssnämnda dubbelnatur och dess ovilkorliga
samband med kommunalbeskattningen, intill dess bevillningen förvandlas
till en allmän ren inkomstskatt och nyssberörda samband med kommunalbeskattningen
lossas, utgöra oöfverstigliga hinder för tillämpning
hos oss af de skatteprinciper, som i de flesta länder stå på dagordningen
och i många erhållit en mer eller mindre genomgripande lösning,
såsom den fonderade inkomstens högre beskattning, skattefotens successiva
stegring i visst förhållande till inkomstens ökning, eller s. k.
progressiv beskattning, eller ock blott utsträckning af skattelindringen
för smärre inkomstbelopp, beskattning å utdelning i aktiebolag, med
flera frågor, har utförligt utvecklats af min företrädare i embetet,
då han den 26 februari 1897 inför Kongl. Maj:t anmälde ett af
särskilda komiterade utarbetadt förslag till ny bevillningsförordning,
och behöfver derföre icke nu i detta sammanhang upprepas. Ett vigtigt
steg framåt har frågan om en reform af bevillningsförordningen
tagit, sedan med anledning af en af Riksdagen i underdånig skrifvelse
den 5 maj 1897 gjord framställning Kongl. Maj:t den 15 oktober
samma år nedsatt en komité med uppdrag att afgifva förslag till ändringar
i gällande bestämmelser om kommunalbeskattningen i syfte,
bland annat, att genom upplösning af det bestående sambandet mellan
bevillningen till staten och den kommunala skattskyldigheten utväg
måtte beredas till vidtagande af sådana förändringar i bevillningslagstittningen,
hvilka ur statsbeskattningeus synpunkt ansåges önskvärda,
men för hvilka den af nämnda samband beroende hänsynen till kommunernas
skatteintresse för närvarande lade hinder i vägen, samt denna
komité den 18 maj 1900 afgifvit underdånigt betänkande med förslag
till, bland andra författningar, förordning angående bevillning af inkomst.
Detta betänkande är remitteradt till utlåtande af öfverståthållareembetet
och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen.

Hufvuddragen af den form, komitén önskat gifva den nya
inkomstskatten, har komitén sammanfattat väsentligen sålunda. Komitén
har gjort bevillningen till en allmän och ren inkomstskatt. I stället
för den nuvarande söndersplittringen i fråga om beskattningsort träder
ett system, i hvilket beskattningsorten är endast en. Afdrag för skuldräntor
är utan inskränkning medgifvet. Till inkomst i beskattningsafseende
hafva hänförts förmögenhetsvinster, likasom afdrag medgifvits
äfven för förmögenhetsförluster.

11

Det af komitén upprättade förslaget till bevillningsförordning är,
såsom redan af denna korta antydan om förslagets innehåll framgår,
sålunda affattadt, att det, i motsats till den nuvarande bevillningsförordningen,
medgifver upptagandet i författningen af de nyare beskattningsprinciper,
om hvilka jag förut talat. Komitén har visserligen icke
i sitt förslag tillämpat principerna om den fonderade inkomstens högre
beskattning än den ofonderade och om progressiv beskattning, men
komitén har, enligt hvad komitén särskildt framhåller, tillsett, att affattningen
af förordningens bestämmelser icke måtte lägga hinder i vägen
för införande af högre skattefot för vissa slag af inkomst eller för
träffande af de skattetekniska anordningar vid bevillningsprocentens
bestämmande, som må erfordras för genomförandet af progression i
beskattningen. Komitén har löst frågan om beskattning af inkomst
af aktier sålunda, att, medan aktieegaren skattar för hela den honom
tillfallande inkomsten, aktiebolaget väl äfven skattar för sin inkomst,
men eger rätt till afdrag för ett belopp, motsvarande fyra procent på
inbetaldt kapital. I särskildt af komitén afgifvet förslag till förordning
angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering är principen
om obligatorisk sjelfdeklaration tillämpad.

Bevillningen af fast egendom samt af inkomst har icke, åtminstone
icke sedan lång tid tillbaka, varit någon af statens mera betydande
inkomstkällor. Dess uppgift har varit att utgöra en fyllnadsskatt,
att täcka det behof, som återstått, sedan statens öfriga inkomster
blifvit beräknade. Äfven denna uppgift har bevillningen endast i jemförelsevis
ringa mån förmått fylla, detta just på grund af dess ofvan
framhållna ringa smidighet, dess af skattens dubbelnatur af inkomstoch
fastighetsskatt och samband med kommunalbeskattningen beroende
brist på förmåga att i sig upptaga sådana skatteprinciper, som kunnat,
utan att göra skatten alltför betungande, höja dess afkastning i förhållande
till statsverkets behof vid hvarje särskildt tillfälle. Inkomsttiteln
bevillning af fast egendom samt af inkomst har på grund af
nämnda samband med kommunalbeskattningen blifvit och måst blifva
eu till skattefoten i hufvudsak konstant post på budgetens inkomstsida.
Då ökad inkomst af denna skattetitel skolat uttagas, har detta måst
ske genom tilläggsbevillning, hvilken dock icke förekommit i den utsträckning,
man på grund af bevillningens natur af fyllnadsskatt kunnat
vänta, och hittills aldrig uttagits till högre belopp än 1 krona för bevillningskrona,
eller 100 procents tillägg till bevillningen. Af motiveringen
till komnumalskattekomiténs betänkande framgår, att komitén
vid affattningen af sitt förslag till bevillningsförordning utgått från

12

bevillningens hittillsvarande natur af fyllnadsskatt och, ehuru komitén
stält sig gynsam gent emot principerna om den fonderade inkomstens
starkare beskattning och om progressiv beskattning, likväl hufvudsakligen
af hänsyn till statsverkets nuvarande goda ställning icke i
sitt förslag till bevillningsförordning tillämpat dessa principer. Framgent
måste emellertid bevillningens plats i skattesystemet otvifvelaktigt
varda en annan och mera betydande. Jemte det nämnda inkomsttitel
fortfarande naturligen måste bibehålla sin, för öfrigt äfven af grundlagen
densamma anvisade ställning såsom fyllnadsskatt, måste den del
af skatten, hvilken kan anses ingå i budgeten såsom en mera konstant
inkomstpost, svälla ut till en i finansielt hänseende mera betydande
faktor än hittills. Denna slutsats torde af sig sjelf följa ur det ofvan
sagda. Utom arfsskatten är bevillningen den enda direkta skatt af
någon betydenhet, som ingår i skattesystemet. Förut är framhållet,
att, oberoende af de ökade kostnaderna för försvaret, ersättning genom
direkt skatt bör beredas för 1,350,000 kronor bortfallande grundskatt.
Ytterligare var vid 1892 års reform af skatte- och härordningsväsendet
förutsatt, att med direkt skatt skulle ersättas genom lindring
i rustnings- och roteringsbesvären afgången årlig statstillgång till belopp
af minst 3,450,000 kronor, hvilket ersättningsbelopp visserligen enligt
det förut sagda kan tagas i beräkning såsom tillgång för täckande af
kostnaderna för den nya härordningen. Men om dessa belopp, samman -lagdt 4,800,000 kronor, uttagas genom direkt beskattnings bar man
endast fullföljt den af Konung och Riksdag år 1892 samstämmigt
godkända plan för grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens
ersättande. Nu har, såsom jag redan framhållit, i och med
behofvet af tillgångar för täckande af de ökade kostnaderna för försvaret,
ett nytt kraf på den direkla beskattningens ökande gjort sig
gällande. Intet tvifvel synes mig derföre böra råda derom, att icke
ett väsentligt högre belopp än det nyssnämnda bör uttagas genom
direkt beskattniug.

Den nuvarande inkomsttiteln bevillning af fast egendom samt af
inkomst, hvilken utgår med 1 procent af uppskattad inkomst samt 0,o 6
procent af jordbruksfastighets och 0,0 5 procent af annan fastighets uppskattade
värde, har för år 1900 varit beräknad till 6,000,000 kronor
och är jemväl för år 1901 faktiskt beräknad till samma belopp, ehuru
i sammanhang med åtgärder för bevillningens upptagande i riksstaten
för det år, under hvilket den inflyter, i riksstaten för år 1901 endast
upptagits bevillning till halfva det normala beloppet. De belopp, med
hvilka bevillningen under de sista åren influtit, hafva dock varit högre

13

än det sålunda för åren 1900 och 1901 beräknade och i allmänhet har
inkomsttitelns afkastning befunnit sig i rask stegring, såsom framgår
af följande uppgifter angående de belopp, med hvilka bevillningen af
fast egendom samt af inkomst influtit under den senaste tioårsperiodeh:

1890 ............................................... kronor 4,373,879: 70

1891 ................................................ „ 4,416,318: 67

1892 ............................................... „ 4,455,025: 9 5

1893 ................................................ „ 5,224,662: 72

1894 ................................................ „ 5,376,652:81

1895 ................................................ „ 5,515,141: 76

1896 ................................................ „ 5,829,797: 74

1897 ................................................ „ 6,202,336: 29

1898 ............................................... „ 6,846,227: Öl

1899 ................................................. „ 7,314,199: 05;

börande härvid anmärkas, att stegringen från år 1892 till år 1893
väsentligen berott deraf, att bevillningen för jordbruksfastighet från och
med sistnämnda år höjts från 3 till 6 öre för hvarje fulla 100 kronor af
taxeringsvärdet. Såsom af förestående tabell framgår, har bevillningssumman
från år 1897 till år 1899 ökats med öfver 1,100,000 kronor
eller med 17,7 procent. För år 1902 har ock statskontoret i dess berättelse
angående statsverkets inkomster beräknat bevillningen — enligt
den till halfva det normala beloppet nedsatta skattefoten — till 3,500,000
kronor, fcvilket motsvarar en bevillningssumma enligt den normala skattefoten
af 7,000,000 kronor.

Då ökad statsinkomst skolat uttagas under formen af bevillning
af fast egendom samt af inkomst, har man, såsom förut blifvit erinradt,
måst begagna sig af formen af tilläggsbevillning. I mån som större
belopp uttagits genom bevillning, har naturligen behofvet af lindring
vid skattens utgörande gjort sig gällande i fråga om de lägst taxerade
inkomsttagarne, och då lindringen icke, utan att tillika utöfva en icke
afsedd inverkan på kommunalbeskattningen, kunnat sättas lika för bevillningen
och tilläggsbevillningen, har lindringen måst utmätas rymligare
i fråga om den senare bevillningen. Då tilläggsbevillning år 1896 senast
uttogs, befriades, såsom redan nämnts, från sådan bevillning inkomster
under 1,200 kronor, medan för inkomster från och med 1,200 till 1,800
kronor endast utgjordes half tilläggsbevillning. Med stöd af en på 1891
års bevillningstaxering grundad utredning, hvilken finnes bifogad den
till 1893 års Riksdag aflåtna statsverksproposition, bär beräknats, att
sagda lättnader verka en minskning med 10 procent af bevillningssumman
i dess helhet.

14

Skall bevillningen, såsom den främsta direkta skatten, framgent
intaga en mera framskjuten plats i skattesystemet än hittills, måste
den utan tvifvel, såsom ju ock redan länge varit allmänt erkändt,
undergå en genomgripande reform och intet tvifvel synes mig heller
böra råda derom, att icke denna reform bör gå i den af kommunalskattekomitén
angifna rigtning eller bevillningens utveckling till en
allmän och ren inkomstskatt. Men en dylik reform ingriper på många
områden af samhällslifvet och dess genomförande kräfver sin tid.
De många af nyssnämnda komité utarbetade författningsförslagen äro,
såsom ofvan nämnts, för närvarande under remiss till vederbörande
myndigheter och jag vågar ännu icke med bestämdhet angifva den tidpunkt,
då förslagen kunna framläggas för Riksdagen. Med åtgärder
för ökning af den direkta statsbeskattningen kan emellertid icke anstå
till nämnda tidpunkt, utan lärer en sådan ökning böra vidtagas redan
från och med det år, under hvilket tillämpningen af den nya härordningen
är afsedd att begynna, eller år 1902. Annan utväg återstår
då ej än att för detta år anlita formen af tilläggsbevillning. Denna
synes då böra bestämmas till 100 procent med nyss omförmälda lättnader.
Med utgångspunkt från den beräknade bevillningssumman för år 1902
eller 7,000,000 kronor, bör tilläggsbevillningen tillföra staten en inkomst
af 6,300,000 kronor.

Att på grundvalen af den nuvarande bevillningen af fast egendom
samt af inkomst uttaga större tilläggsbevillning än 100 process möter
af förut anförda orsaker betänklighet, dervid särskild hänsyn bör fästas
vid det förhållande, att, medan vid utgörande af den del af tilläggsbevillningen,
som belöper på inkomst af kapital och arbete, lättnader
kunna beredas de lägst taxerade inkomsttagarne, motsvarande lättnader
icke kunna beredas innehafvarne af smärre fastigheter, detta på grund
deraf att fastighetsbevillningen har naturen af en fastighetsskatt, en
real- eller afkastningsskatt, hvilken utgår i förhållande till fastighetens
beräknade afkastningsförmåga och ej tager någon hänsyn till egarens
personliga förhållanden. Då emellertid högre belopp i direkt beskattning
än det nyss angifna behöfver uttagas, ligger häri en kraftig påminnelse
om behofvet af den å bane bragta reformen af bevillningslagstiftningen.

Det lärer icke af mig fordras, att jag i detta sammanhang och
innan ännu utredningen af skattefrågan blifvit hos vederbörande myndigheter
bragt till slut skall närmare yttra mig angående de nya grundsatser
i fråga om bevillningens anordning, soin af kommunalskattekomitén
föreslagits. Såsom jag redan antydt, synas de mig i stort sedt gå i

15

rätt rigtning. Att hvad det finansiela utbytet beträffar jemföra den
nuvarande bevillningen af fast egendom samt af inkomst med en allmän
inkomstskatt sådan som den af komitén föreslagna är för visso
ingen lätt sak. Till minskning i afkastningen kommer att verka det
allmänt medgifna afdraget för skuldräntor äfvensom otvifvelaktigt äfven
fastighetsbeskattningens utbytande mot skatt för inkomst af fastighet,
ehuru såsom motvigt i sistnämnda hänseende i sin mån kommer att
verka den effektivare beskattningen al inkomsten utaf skogsrörelse, hvilken
inkomst för närvarande, enligt hvad kändt är, på grund af bevillningsförordningens
affattning icke drager den beskattning, som rätteligen
vederbort. Ökning af bevillningssumman kan åter förväntas genom införandet
af obligatorisk sjelfdeklaration och genom aktieutdelningars
beskattande hos aktieegarne. Ansluter man sig derjemte till principerna
om progressiv beskattning och starkare beskattning af den fonderade inkomsten
— det sistnämnda må nu komma att ske genom högre skattefot
för sådan inkomst eller genom en fristående förmögenhetsskatt —
är det klart, att tillämpningen af dessa grundsatser äfven skall resultera
i en ökning af bevillningssumman.

Utan att nu vidare inlåta mig på några beräkningar i de nämnda
afseendena, hvilket för öfrigt med det förefintliga statistiska materialet
skulle förete väsentliga svårigheter, anser jag mig vara berättigad antaga,
att en reform af bevillningsförordningen, företagen i syfte att
vinna större rättvisa och jemnhet i beskattningen, utan att i sammanhang
dermed ökad statsinkomst omedelbart åsyftades, borde företagas sålunda
att genom noggrant afpassande af de nya bestämmelserna bevillningen
komme att inflyta med belopp ungefärligen motsvarande hvad före
reformen varit normalt. Man har då funnit en ram, inom hvilken i
fall af behof en ökad beskattning med större lätthet än förut kan uttagas;
och då man vid föregående tillfällen ansett sig kunna ålägga
dubbel bevillning (bevillning och tilläggsbevillning), om ock med vissa
lättnader, bör det, sedan bevillningen blifvit förvandlad till en rationel
inkomstskatt, väl kunna låta sig göra att, när sådant för statens behof
oundgängligen erfordras, på denna väg uttaga ett belopp, som svarar mot
bevillning och tilläggsbevillning, denna senare bestämd till en och en
half gånger bevillningens belopp. Dock förutsätter jag, att skatten icke
bör sättas till så högt belopp, utan att de större inkomsterna dragas in
under skatten i icke oväsentligt starkare proportion än de mindre.

Den efter nuvarande skattefot utgående bevillningen jemte 100
procents tilläggsbevillning med förut omförmälda lättnader i don senare
kunna beräknas för år 1902 lemna en afkastning af 13,300,000 kronor.

16

Att, sedan bevillningslagstiftningen blifvit reviderad, genom bevillning
eller inkomstskatt (möjligen i förening med en supplementär förmögenhetsskatt
såsom form för den fonderade inkomstens högre beskattning) uttaga
ytterligare 4,200,000 kronor, hvarigenom den samlade bevillningssumman
skulle komma att motsvara en efter nuvarande regler utgående
bevillning med tilläggsbevillning, den senare bestämd till en och en half
gånger bevillningens belopp utan de nyssnämnda lättnaderna, kan icke
sägas komma att innebära ett öfverdrifvet betungande af de skattskyldige,
helst om man besinnar, att med den årliga stegring, bevillningssumman
hittills utvisat, sagda summa antagligen vid den tidpunkt, då fulla höjningen
af skatten skulle behöfva tagas i anspråk, skall hafva ökats så
mycket, att till äfventyrs skattefoten då ej behöfver höjas till det belopp,
som nu skulle erfordras för det behöfliga skattebeloppets uppbringande,
ökningen i bevillningssumman har utgjort:

från år 1895 till år 1896: kronor 314,655: 9 8
„ „ 1896 „ „ 1897: „ 372,538: 55

„ „ 1897 „ „ 1898: „ 643,890: 72

„ „ 1898 „ „ 1899: „ 467,972: 04

eller i medeltal under dessa fyra år 449,764 kronor 32 öre om året.
Visserligen har den nu åsyftade perioden varit en tid af ovanligt kraftig
ekonomisk utveckling för landet, hvilken utveckling icke kan antagas
komma att framgent orubbadt fortgå, men å andra sidan bör ej heller
lemnas ur sigte, att, såsom jag längre fram får tillfälle att något närmare
utveckla, den senare tiden för vårt land medfört en tillväxt i
dess kapitalförmögenhet, som tidigare varit utan motstycke. Landets
ekonomiska nivå har omisskänligen höjts och de under den gångna
tiden samlade kapitalen komma äfven under mindre gynsamma konjunkturer
att lemna sin afkastning.

Att såsom tillgång för täckande af kostnaderna för härordningen upptaga
en ökad inkomst af bevillningen till belopp af 10,500,000 kronor
torde under sådana förhållanden icke anses förmätet.

Förslaget till ny värnpligtslag förutsätter tillkomsten af en hittills
hos oss icke förekommande form af direkt beskattning. Enligt
§ 4 i detta förslag skall nemligen den, som på grund af oförmåga
till tjenst vid rikets försvar frikallas från värnpligtens fullgörande eller
som får uppskof med inskrifning, för hvarje år, hvarunder han sålunda
undgår att tillhöra beväringen, erlägga en skatt till staten, under benämning
värnskatt. Rörande värnskattens belopp, dess påförande, uttagande,
redovisning och användande hänvisas i nyssnämnda författningsrum
till särskild lag, hvartill förslag för närvarande är under utarbetning.

17

I motiveringen till det af generalstaben afgifna förslag till härordning
(sid. 96 och 97) anföres, bland annat, att oduglighet till krigstjenst och
oduglighet till arbete eller enskildt förvärf alldeles icke äro med hvarandra
öfverensstämmande eller liktydiga begrepp och att, då den, som
frikallats från värnpligtens fullgörande, onekligen undgår ekonomiska
uppoffringar, men står i skuld till staten för åtnjuten uppfostran
och andra fördelar, värnskatten näppeligen kan betraktas såsom en
orättvis eller obillig pålaga. Instämmande häri hänvisar jag i öfrigt
till hvad i sagda motivering anföres. I fråga om värnskattens belopp
föreligger ännu intet förslag, men vid ett föregående tillfälle — i det
inom generalstaben år 1890 utarbetade förslag till värnpligtslag — var
föreslaget, att värnskatten icke finge understiga 3 kronor, men i öfrigt
för en hvar, som erlade bevillning enligt andra artikeln i bevillningsstadgan,
skulle uppgå till lika belopp med sagda bevillning.

På frågans nuvarande ståndpunkt kan naturligen icke någon exakt
beräkning företagas angående det belopp, en värnskatt må komma att
tillföra statskassan, men i och för den nu förevarande kalkylen torde
beloppet approximativt kunna upptagas till 500,000 kronor.

Jemför man vår svenska budget med de flesta andra länders,
störres som mindres, faller genast i ögonen den undanskjutna ställning,
stämpelskatten hos oss intager. I Frankrike beräknades sålunda stämpelskatten
(med inberäkning af de med denna skatt till deras skattepolitiska
natur likstälda inregistreringsafgifterna m. fl. afgifter) för år 1899 till
711,649,400 francs eller 21 procent af samtliga statsinkomster. I Belgien
beräknades enahanda afgifter för samma år till 52,060,000 francs eller

II procent af statsinkomsterna. I England uppgingo stämpelafgifterna
under budgetåret 1898—1899 till 23,649,341 pund sterling eller omkring
19 procent af samtliga statsinkomster. I Holland beräknades nu ifrågavarande
afgifter för år 1899 till 20,732,000 floriner, motsvarande 14
procent af statsinkomsterna. I Sverige deremot är stämpelafgiften i
riksstaten för år 1901 beräknad till allenast 5,000,000 kronor, hvilket
belopp motsvarar endast 4,2 procent af samtliga till 118,341,000 kronor
upptagna statsinkomster. Skilnaden varder än mera i ögonen fallande,
då man besinnar, att — oafsedt att kortstämpelafgiften med omkring

140,000 kronor ingår under inkomsttiteln stämpelafgift, dit den äfven
hänföres i vissa andra länder — stämpelafgiften består af två till sin
natur sins emellan helt olikartade afgifter, af hvilka den ena, stämpelafgiften
för statsmyndigheternas expeditioner, icke är en skatt i egentlig

Bih. till Rilcsd. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 3

18

mening, utan afser att ersätta staten vissa den eDskilde genom det allmännas
försorg lemnade tjenster, medan den andra, stämpeln till
enskilda handlingar, är en skatt på transaktioner eller på öfverflyttning
af värdebelopp från en band till en annan. Den förra af dessa afgifter,
stämpelafgiften för expeditioner, bar sedan läng tid tillbaka bär i landet
varit ganska utvecklad, under det att åter den senare, den egentliga
skatten, först på sista tiden börjat i något mera utsträckt omfattning
tagas i anspråk för fyllande af statens behof.

Obenägenheten för en kraftigare utveckling af stämpelbeskattningen
bar bär i landet varit påfallande och framträder i bjert motsats till
den stora användning, sagda beskattning, såsom nyss nämnts, erhållit i
vissa andra länder. I samtliga ofvan omförmälda länder intaga stämpelafgifterna
och med dem likartade afgifter å egendoms öfvergång från en
band till en annan en större plats i budgeten än t. ex. tullinkomsterna; i
Frankrike inbringa de nära dubbelt så mycket som tullarna; i Holland
mellan två och tre gånger så mycket; särskilda poster i stämpeltarifferna
böjas och sänkas i dessa länder ofta i mån som statens behof ökas
eller minskas. Denna olikhet bär nog sin förklaring. I kapitalstarka
länder med af ålder rikt utveckladt näringslif bar staten tidigt
och i stor utsträckning begagnat sig af den lätt tillgängliga utvägen
att med skatt belägga de värdebelopp, som öfvergå från en band till
en annan och sålunda likasom visa sig. Sedan lång tid tillbaka bar
derföre bos den skattdragande allmänheten den föreställningen rotfäst
sig, att hvarje handling, hvarigenom någon öfverlåter en rättighet
eller åtager sig en förbindelse, skall draga stämpel. Detta bar, som
sagdt, ingått i det allmänna föreställningssättet och skatten bäres, enligt
hvad från sakkunniga båll vitsordas, i allmänhet med lätthet. Sos oss
bar det icke varit så. Landets fattigdom på kapital bar i äldre tider icke
inbjudit till ett vidsträcktare anlitande af denna skatteform och, då med
stigande kapitaltillgång och ökade statsutgifter anledningar uppstått
till ökad användning af stämpelskatten, bar, der skatten icke hatt
stödet af gammal häfd, öfvertygelsen om rättmätigheten af denna
skatteform haft svårt att vinna insteg. Här är icke stället att utveckla
de skäl af olika slag, som pläga anföras för att begrunda stämpelskattens
rättighet till en plats i skattesystemet. Det må vara nog att
erinra derom, att det mest talande skälet lärer vara det, att, då vid
inkomstskattens påförande mycken inkomst, särskildt inkomst af kapital,
lyckas undandraga sig beskattning, stämpelskatten, som träffar kapitalet
vid dess framträdande, verkar som ett komplement till inkomstskatten.
Att skattens verkan ock i stort sedt blifver denna, är otvifvelaktigt,

19

men lika gifvet är, att skatten till följd af sitt auläggningssätt stundom
måste komma att drabba, der skatteförmågan är ringa. Lättheten att
uppvisa fall, der skattens verkan icke varder den afsedda eller snarare
motsatsen till den afsedda, har stått i vägen, då en vidare utveckling af
skatten varit ifrågasatt. Härvid bör dock erinras om den gamla satsen,
att i ett utveckladt samhälle kräfves ett flertal skatteformer. Det
låter sig icke göra att uttaga statens hela skattebehof i omedelbart
förhållande till hvarje individs skatteförmåga. Men hvarje skatt, som
icke är anlagd i ett sådant förhållande, måste stundom drabba på
ställen, der ringa skatteförmåga finnes. Framför allt gäller detta om den
stora gruppen af indirekta skatter, tullar och andra konsumtionsskatter,
hvilka dock ingen stat kan undvara. Naturligen bör man söka anordna
så, att de antydda menliga verkningarna af skatterna i möjligaste mån
reduceras. Att de aldrig helt kunna undvikas, får icke utgöra något
skäl för staten att afstå från användandet af en viss skatteform.

I mån som vårt lands nationalförmögenhet, dess handel och industri
allt mer tillväxa och i bredd dermed ock statsutgifterna ökas, lärer
stämpelskatten äfven hos oss böra och kunna komma till utsträcktare
användning.

Ett vittnesbörd om den föga framträdande plats, stämpelskatten
hos oss intagit, ligger äfven deruti, att intill senaste tid man i regeln
icke ansett sig kunna stadga stämpelafgift för andra handlingar än
sådana, som måste företes inför offentlig myndighet för någon åtgärd.
Om man bortser från bouppteckningsstämpeln, om hvilken jag redan
förut i sammanhang med arfsskatten talat, utgjorde sedan gammalt
stämpeln till lagfarter och inteckningar hufvudstommen bland stämpelafgifterna.
De afgifter, som jemte dessa förekommo, voro af mindre
betydenhet. En ringa motsvarighet till den i andra länder brukliga
omfattande stämpelbeskattningen af affärspapper förefans i den fixa
stämpeln af 1 krona för utrikes vexel.

Jemte det bouppteckningsstämpeln år 1894 förvandlades till en
verklig arfsskatt, togs samma år det första mera afsevärda steget till
utveckling af stämpelbeskattningen äfven i öfrig!. En för ändamålet
tillsatt komité hade föreslagit införandet af stämpelafgifter för vissa
slag af affärspapper. I fråga om vexlar föreslog komitén, med förändring
af den förut stadgade fixa 1-kronestämpeln för utrikes vexlar, att med
vissa särskilt angifna undantag både inrikes och utrikes vexlar skulle
draga en proportionel stämpel af i medeltal y2 per mille, sålunda
närmare bestämd, att stämpeln skulle utgöra 50 öre för belopp, ej öfverstigande
1,000 kronor, och derutöfver 50 öre för hvarje påbörjadt tusen -

20

tal kronor. Enahanda stämpel föreslogs för depositionsbevis, skuldebref
och handlingar, innefattande inkassering suppdrag. För obligationer föreslogs
en afgift af 0,3 procent eller 30 öre för belopp, ej öfverstigande
100 kronor, och derutöfver 30 öre för hvarje påbörjadt hundratal kronor.
För anvisningar ä bankräkning samt postremissvexlar föreslogs en fix
afgift af 10 öre stycket. Komitén hade äfven tagit i öfvervägande
lämpligheten att stadga stämpelafgift för aktier, men af anförda skäl
afstått från tanken härpå. Komitén beräknade det finansiela utbytet
af de föreslagna nya stämpelafgifterna (utom arfsskatten) sålunda:

Depositionsbevis ....................................................... kronor 335,000: —

Skuldebref..................................................................... „ 274,000: —

Vexlar .......................................................................... „ 693,000: —

Handlingar, innefattande inkasseringsuppdrag ... „ 20,000: —

Obligationer................................................................. „ 60,000: —

Bankanvisningar och postremissvexlar............... „ 210,000: —

Summa kronor 1,592,000: —

Sedan komiténs berörda förslag blifvit genom nådig proposition
för Riksdagen framlagda, godkände Riksdagen de föreslagna stämpelafgifterna
för depositionsbevis (dock med frihet för bevis å belopp, ej
öfverstigande 100 kronor, samt med vissa lägre afgifter för bevis å
belopp, ej öfverstigande 500 kronor), för vexlar och handlingar, innefattande
inkasseringsuppdrag, samt för obligationer, hvaremot Riksdagen
afslog förslagen om stämpel för skuldebref, bankanvisningar och postremissvexlar.
Den sålunda för vexlar och handlingar, innefattande inkasseringsuppdrag,
införda stämpelafgiften afskaffades emellertid åter,
hvad inrikes vexlar och inkasseringshandlingar angår, vid 1898 års
riksdag.

Att inom stämpelbeskattningens område föreligger ett ännu till stor
del obrutet fält för upptagande af inkomster för staten, framgår af
det förut sagda. Men på samma gång manar den motvilja mot denna
skatteform, som ofta vid förhandlingar om dess vidare utveckling hos
oss kommit till synes, att framgå med varsamhet. Utan att man behöfver
ifrågasätta någonting motsvarande de vidt omfattande system af stämpelskatter,
som i flertalet andra länder förefinnas, kan dock utan den
allmänna rörelsens oskäliga betungande från denna skatteform hemtas
ett afsevärdt bidrag till bestridande af de ökade kostnaderna för
försvaret. Ofvan omförmälda, vid 1894 års riksdag föreslagna stämpel
för skuldebref möttes med afgjord obenägenhet inom Riksdagen och torde
derföre måhända icke böra på nytt ifrågasättas, men stämpeln för inrikes
vexlar, som afskaffades vid en tidpunkt, då statens finanser voro exceptionelt

21

göda, bör åter kunna införas, då staten är i behof af densamma.
Denna stämpel beräknades år 1898 inbringa 600,000 kronor. Likaså bör
den allmänna rörelsen icke blifva betungad, om för bankanvisningar
införes en fix stämpel af 10 öre, såsom år 1894 föreslogs, samt för postremissvexlar
en likaledes fix stämpel, som, i enlighet med hvad kammarrätten
och statskontoret i deras öfver ofvan omförmälda komitébetänkande
afgifna utlåtande föreslogo, torde kunna bestämmas till 20 öre. Enligt
de af sagda komité följda beräkningsgrunder skulle stämpelafgifter till
nu angifva belopp för baukanvisningar och postremissvexlar inbringa,
lågt räknadt, 330,000 kronor.

I stämpel för inrikes vexlar, bankanvisningar och postremissvexlar
borde sålunda kunna inflyta ett belopp af sammanlagdt omkring 930,000
kronor, hvilket torde kunna afjemnas uppåt till 1,000,000 kronor.
Dessa stämpelafgifter komme att. i alldeles öfvervägande grad drabba
de förmögnare klasserna, framför allt affärsverlden. Att denna skulle iafsevärd
mån betungas genom ett bidrag till det allmänna till nyssnämnda
belopp, lärer icke kunna påstås. Deremot är det en gifven sak, att,
såsom ock vid föregående tillfällen blifvit framhållet, den form, under
hvilken beloppet vore afsedt att uttagas, komme att i någon mån verka
besvärande för rörelsen. Denna besvärlighet minskas dock i mån som
under tidens lopp allmänheten hinner vänja sig vid dessa stämpelafgifter.
Allt för stor vigt lärer ej heller behöfva fästas vid den stundom
uttalade farhågan, att stämpelbeläggning af nu ifrågavarande papper skulle
motverka deras användande. Vårt ekonomiska lif får väl anses hafva vuxit
sig så starkt, att en sådan påföljd af skatten icke torde vara att befara.

Den stämpelafgift, som skall utgöras vid lagfart å köpe- eller
bytesbref angående fast egendom, har sedan år 1857, då afgiften faststäldes
till 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af fastighetens värde,
varit oförändrad, allenast med det undantag att år 1883 afgiften för
det fall, att lagfart söktes för aktiebolag, som icke drefve bankrörelse,
höjdes till 1 krona 20 öre för hvarje fulla 100 kronor af fastighetens
värde. Redan i den omständighet att sagda lagfartsslämpel närmare
ett hälft århundrade utgått med oförändradt belopp, oaktadt den nedgång
i penningevärdet, som under tiden egt rum, kunde ligga ett skäl
att genom afgiftens höjning återföra skatten till det belopp, hvarmed
den afsetts att träffa fast egendom vid dess öfvergång till annan egare.
Men härtill kommer ytterligare, att den vid lagfarter utgående stämpel
äfven till sin i författningen stadgade siffra direkt minskats. Utöfver
stämpeln till köpe- eller bytesbrefvet skulle nemligen före år 1875 för
fastebrefvet erläggas en stämpel, som ännu år 1874 utgick med 15 öre

22

för hvarje fulla 100 kronor af värdet, ehvad det utgjordes af egendom
i stad eller på landet, men genom den vid samma ärs riksdag antagna
stämpelförordning ökades med eu tilläggsstämpel, motsvarande den vid
landtdomstol indragna lösen för dessa handlingar, och belädes derefter
fastebref med olika stämpelbelopp i stad med egen domstol, i stad, som
lydde under landsrätt, och å landet. För egendom å landet skulle
erläggas 35 öre för hvarje fulla 100 kronor af värdet till och med

20,000 kronor och sedermera 25 öre för hvarje fulla 100 kronor.

Denna stämpel har emellertid upphört att utgå, sedan genom förordningen
den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom
fastebrefven blifvit ersatta med lagfartsbevis.

I nådig proposition till 1883 års Riksdag föreslogs, att såsom
vederlag för den bortfallna fastebrefstämpeln stämpeln för köpeoch
bytesbref skulle höjas med 15 öre från 60 öre till 75 öre för
100 kronor af fastighetens värde. Den sålunda föreslagna höjningen i
lagfartsstämpeln blef emellertid, jemte flera andra af då för Riksdagen
framlagda förslag rörande försvars- och skatteväsendet föranledda stämpelförhöjningar,
af Riksdagen afslagen såsom följd deraf, att sist omförmälda
förslag icke vunno Riksdagens bifall.

Under nuvarande förhållanden, då behof af ökade statsinkomster
kommer att föreligga, kunde väl ifrågasättas att höja den allmänna
lagfartsstämpeln från 60 öre till 1 krona. Stannar man vid en förhöjning
med 15 öre från 60 öre till 75 öre, då i allt fall afgifterna vid
lagfart på landet varda väsentligt lägre än de voro för närmare 50 år
sedan, bör all nödig varsamhet anses vara iakttagen. För bibehållande
af samma proportion som hittills mellan den allmänna lagfartsstämpeln
och den lagfartsstämpel, som bör af aktiebolag utgöras, torde den senare
böra höjas till 1 krona 50 öre.

Stämpelafgifterna för köpe- och bytesbref (efter så väl 60 öre som
1 krona 20 öre för 100 kronor) inbragte:

år 1897 ............................................ kronor 1,597,565: so

„ 1898 ............................................ „ 2,248,382: 2o

,, 1899 ............................................ „ 1,979,367: so

eller i årligt medeltal för denna treårsperiod kronor 1,941,771: 93, i rundt
tal således omkring 2,000,000 kronor. En förhöjning af lagfartsstämpeln
med en fjerdedel af dess nuvarande belopp kan således beräknas komma
att lemna staten en inkomst af 500,000 kronor. Lägges härtill den
förut beräknade stämpeln för inrikes vexlar, bankanvisningar och postremissvexlar,
skulle af nya eller höjda stämpelafgifter kunna påräknas
en ökad inkomst af 1,500,000 kronor.

23

När under de senast förflutna två årtiondena fråga varit om beredande
af nya tillgångar för fyllande af statens ökade behof, har
städse bland de skatter, som kunde komma i fråga att i första rummet
anlitas, nämnts beskattning å tillverkningen af maltdrycker. Redan
den 30 juni 1881 afgaf den för öfverseende af gällande bränvinslagstiftning
år 1877 tillsatta komité på nådig befallning särskild! betänkande
angående beskattning af maltdrycker och föreslog dervid påläggande
af eu maltskatt för det malt, som uppmättes eller uppvägdes för dryckestillverkning.
Detta förslag blef emellertid icke för Riksdagen framlagdt.
Eu ny, för ändamålet tillsatt komité afgaf derefter i betänkande af den
11 december 1891 förslag till förordning angående beskattning af maltdrycker,
enligt hvilket förslag vid tillverkning af maltdryck skulle, med
undantag hufvudsakligen för tillverkning för husbehof, erläggas ti 11-verkningsskatt med 10 öre för hvarje kilogram torkadt, rostadt eller
brändt malt, som auvändes för tillverkningen. Sedan Kongl. Maj:t
uppdragit åt samma komité, förstärkt med ett par nya ledamöter,
att, med anledning af ett utaf finansdepartementets kontroll- ochjusteringsbvrä
den 8 oktober 1892 afgifvet utlåtande, taga under förnyad
ompröfning den i komiténs förenämnda betänkande omhandlade frågan
om drickats undantagande från beskattning samt att afgifva förslag till
sådana ändringar uti och tillägg till de af komitén utarbetade författningsförslag,
som kunde erfordras för beredande af skattefrihet för
dricka, afgaf komitén den 26 november 1892 förnyadt utlåtande. I
det nya af komitén utarbetade författningsförslaget befriades från tillverkningsskatt
den, hvilken ej till afsalu tillverkade annan maltdryck än
svagdricka, hvarmed i förordningen förstods sådan maltdryck, hvars
stam vört ej hade högre extrakthalt än 5 procent.

I sitt betänkande af den 11 december 1891, deri icke föreslagits
skattefrihet för svagdrickstillverkuing, uppskattade komitén maltskattens
afkastning till 3,300,000 kronor, hvarifrån borde afgå den till 300,000
kronor beräknade kontrollkostnaden, då en behållen inkomst af omkring

3,000,000 kronor återst.ode. I fråga om beloppet af den nedsättning,
som af svagdrickats undantagande från skattens tillämpning kunde föranledas
i den uti nyssnämnda betänkande meddelade beräkning angående
maltskattens afkastning, har komitén uti sitt betänkande af den 26
november 1892 framhållit, att dylik beräkning mötte svårighet, bland
annat på den grund, att det vore ovisst, i hvad mån de bryggerier,
hvilka tillverkade så väl svagdricka som starkare maltdrycker, komme
att fortsätta med svagdrickstillvorkniugen, eller huruvida denna komme
att öfvertagas af särskilda bryggerier. Enligt af komitén verkstälda

24

beräkningar skulle skatteminskningen utgöra minst 300,000 kronor, men
i den mån svagdrickstillverkningen komme att handhafvas af särskilda
bryggerier komme minskningen att ökas, så att den möjligen kunde
uppgå till 900,000 kronor.

Då, på sätt förenämnda komité anfört, maltdryckerna, om de ock
af många anses som en nödvändighetsvara, dock ofta torde användas
så, att de böra i likhet med andra alkoholhaltiga drycker hänföras till
njutningsmedlens klass, samt förbrukningen af dessa drycker numera
blifvit så vidsträckt, att en måttlig skatt bör kunna lemna statskassan
ett afsevärdt tillskott, lära maltdryckerna få betraktas som ett lämpligt
skatteobjekt. Såsom sådant hafva de ock anlitats i flertalet andra länder.
Skattens belopp bör bestämmas så, att den å ena sidan icke verkar för
allmänheten betungande, men att den å andra sidan lemnar staten så
stor inkomst, att införandet af en ny konsumtionsskatt, som alltid medför
vissa rubbningar i förut bestående förhållanden, må vara motiveradt.

För bedömande af frågan om skattens belopp är af vigt att ega
kännedom om den utsträckning, hvari maltdrycker för närvarande tillverkas.
I detta afseende tillåter jag mig meddela följande uppgifter.

1891 års maltdryckskomité infordrade genom länsstyrelserna uppgifter
från samtliga bryggerier angående maltförbrukningen och tillverkningen
af maltdrycker under år 1890. Enligt dessa uppgifter skulle
sagda år hafva afverkats 358,050 deciton malt, samt deraf hafva tillverkats 37,

980 hl. porter
944,649 „ Öl och
1,210,714 „ dricka
tillsammans 2,193,343 hl.

De nyssnämnda uppgifterna underkastades sedermera af svenska
bryggareföreningen en ingående granskning och kompletterades delvis
med nyinhemtade uppgifter, hvarefter föreningen beräknade maltåtgången
under år 1890 till 357,118 deciton, hvaraf

251,046 dt. användts till Öl och porter och
106,072 „ till dricka,
samt maltdryckstillverkningen till

928,711 hl. Öl och porter samt
924,447 „ dricka

tillsammans 1,853,158 hl.

1898 års maltdryckskomité (för afgifvande af betänkande angående
maltdrycksförsäljning) har äfven infordrat uppgifter angående maltdrycks -

25

tillverkningen, nemligen under 1897, och skulle tillverkningen enligt
dessa uppgifter hafva uppgått till:
af öfverjästa drycker

44,934 hl. porter

26,467 „ svensköl
1,156,487 „ svagdricka

„ underjästa drycker

1,164,851 hl. Öl

175,110 „ dricka
tillsammans 2,567,849 hl.

Denna tillverkning kan ock, för bättre jemförelses skull, grupperas
sålunda

44,934 hl. porter
1,191,318 „ Öl
1,331,597 „ dricka
tillsammans 2,567,849 hl.

Maltdryckstillverkningen har alltså från 1890 till 1897 ökats med
714,691 hektoliter, om man jemför med bryggareföreningens siffror för
1890, eller, om man anser riktigare att jemföra de båda komitéernas
uppgifter, åtminstone med 374,506 hektoliter. I procent uttryckt skulle
ökningen utgöra 17 eller 38 procent, beroende på hvilket belopp man
antager för 1890.

Jemför man deremot endast tillverkningen af Öl och porter under
de två åren, så blir ökningen 26 å 33 procent, således ungefär 4 procent
om året.

Att tillverkningen af maltdrycker alltjemt ökas, synes äfven af
kommerskollegii uppgifter, enligt hvilka tillverkningen af Öl och porter
uppgick

år 1896 till 1,191,892 hl.

„ 1897 „ 1,221,507 „

„ 1898 „ 1,309,338 „

utvisande en ökning af mera än 9 procent på två år.

För att ur maltdryckstillverkningen år 1897 beräkna maltåtgången
samma år kan man använda de af bryggareföreningen ur uppgifterna
för 1890 erhållna utbytestalen. Enligt dessa skulle af 100 kilogram
malt erhållas

3,7 hl. underjäst Öl

8,4 „ „ dricka

3.6 „ öfverjäst Öl

9.7 „ „ dricka,

Bih. till Riks. Vrot. 1901. 1 Sami. 1 Afd.

4

26

hvarjemte kan antagas ett utbyte af 3 hektoliter porter af samma maltqvantitet.
Med dessa antaganden skulle maltåtgången år 1897 hafva
varit 459,569 deciton. Ökningen i maltafverkningen under åren 1890—
1897 har således uppgått till ungefär 102,000 deciton eller 28 procent
d. v. s. 4 procent om året.

Då, såsom ofvan visats, maltdryckstillverkningen fortfarande är
stadd i jemn tillväxt, kan man tryggt antaga, att densamma år 1903
torde hafva växt med 20 å 24 procent utöfver hvad den var 1897.
Skulle emellertid maltdrycker underkastas beskattning, hvilken dock ej
kan börja förrän allra tidigast den 1 oktober 1902, kommer väl till
följd af prisstegringen tillverkningen att något minskas, men denna
minskning kan ej gerna uppgå till mera än 20 procent, hvarför man
kan med säkerhet antaga, att tillverkningen under första tillverkningsåret
efter beskattningens införande kommer att uppgå till åtminstone
samma belopp som 1897.

Utaf det malt, som år 1897 afverkades, användes

333,558 dt. till underjästa drycker och porter
126,011 „ „ svensköl och svagdricka

summa 459,569 dt.

Maltskatten kan antingen, såsom af 1891 års maltdryckskomiié
föreslagits, fixeras till visst lika belopp för hvarje kilogram malt,
eller ock, såsom af svenska bryggareföreningen i ett år 1894 till
Kongl. Maj:t ingifvet förslag till maltdrycksbeskattning föreslagits, göras
progressiv i förhållande till den vid vederbörande bryggeri förekommande
maltafverkning. Vidare har, såsom ofvan anförts, ifrågasatts att från
beskattningen undantaga svagdricka. Det lärer icke ifrågasättas, att
jag skulle rörande dessa vigtiga frågor i förevarande sammanhang uttala
en definitiv mening. I och för den beräkning, hvarmed jag nu
sysselsätter mig, tillåter jag mig emellertid antaga, att svagdricka borde
undantagas från beskattning och att till vederlag för den härigenom
uppkommande minskning i statsinkomst skatten för andra maltdrycker
borde höjas något utöfver hvad maltdryckskomitén föreslagit eller från
10 till 15 öre för kilogram.

Under förutsättning att svagdricka komme att undantagas från
beskattning, återstode enligt förestående silfror omkring 330,000 deciton
malt, hvilket efter en skattesats af 15 öre för kilogram eller 15 kronor
för deciton skulle gifva ett belopp af 4,950,000 kronor eller något mer
än det belopp af omkring 4,600,000 kronor, skatten med 10 öres skattesats
skulle inbringa, om äfven svagdrickat underkastades densamma.

Från nyssnämnda belopp, 4,950,000 kronor, bör emellertid dragas

27

kontrollkostnaden, hvilken af 1891 års komité beräknades till 300,000
kronor. Om sagda kostnad för säkerhets skull under nuvarande förhållanden
upptages till 450,000 kronor, skulle för staten återstå eu
behållen inkomst af maltskatten till belopp af 4,500,000 kronor.

En skatt af 15 öre per kilogram malt skulle enligt den af sistnämnda
komité använda beräkningsgrund utgöra 3 kronor 75 öre för
en hektoliter Öl. För jemförelses skull må nämnas, att enligt samma
beräkningsgrund maltskatten utgår i Norge med 5 kronor 70 öro per
hektoliter Öl.

I fråga om skattens belopp bör jag erinra derom, att 1891 års
komité, som beräknat, att den af komitén föreslagna skattesatsen, 10
öre för 1 kilogram malt, utgjorde 0,8 9 öre per half butelj Öl, framhållit
vigten deraf, att skatten bestämmes så, att den förhöjning i försäljningspriset
å den färdiga varan, som af beskattningen skäligen kan böra
följa, vid försäljning af minsta brukliga qvantitet låter så nära som
möjligt uttrycka sig i minsta gällande myntenhet, enär det kan antagas,
att, om det skattebelopp, som faller t. ex. på en tredjedels liter
eller en vanlig halfbutelj Öl, endast utgör en mindre bråkdel af ett
öre, priset på half buteljen höjes med ett helt öre. Sättes, såsom ofvan
blilvit förutsatt, skatten till 15 öre per kilogram, skulle denna komma
att utgöra 1,3 3 öro per halfbutelj och det skulle således enligt komitéus
mening kunna befaras, att priset per halfbutelj skulle komma att
höjas med 2 öre. Häremot torde dock kunna erinras, att konkurrensen
inom bryggerinäringen i våra dagar är så stor, att, om ock till
en början eu dylik prisstegring å sina ställen skulle ega rum, densamma
snart åter skulle bringas att gå tillbaka.

Vidare kan en förhöjning af bränvinstillverkningsskatten ifrågasättas
och detta så mycket mera som i annat fall den stegring i priset
på Öl, som kan förväntas såsom följd af införandet af maltskatt, skulle
kunna föranleda en ökad konsumtion af bränvin. Under de senare åren
har ock en afgjord stegring i denna konsumtion visat sig. Enligt finansdepartementets
kontroll- och justeringsbyrås beräkningar utgjorde den
till förtäring inom riket disponibla qvantiteten bränvin nedannämnda
år följande belopp i liter 50-procentigt bränvin:
år 1895: 34,308,658 liter oller 7,o liter för hvarje invånare i riket

11	1896: 35,698,453	:)i	i?	7,3	11	11	ii	11
V	1897: 37,937,336	11		7,G	11	11	M	n
11	1898: 40,680,055	11	11	8,1	ll	ii	V)	n
11	1899: 43,343,194	11	11	8,6	11	11	V	ii

28

Bränvinstillverkningsskatten utgör såsom bekant 50 öre för
hvarje liter bränvin af normalstyrka.

Efter afdrag af restitution för utfördt och denatureradt bränvin
uppgick tillverkningsskatten nedannämnda år till följande belopp:

år 1897 kronor 17,339,200: —

„ 1898 „ 18,871,962: —

„ 1899 „ 19,624,291: —

eller i årligt medeltal för dessa tre år till 18,611,817 kronor.

En höjning med 10 öre för liter eller 20 procent af den nuvarande
skatten skulle, beräknadt å nämnda medeltal, medföra en ökning
i skattens afkastning med 3,722,363 kronor. Skattehöjningen komme
emellertid säkerligen att medföra en nedgång i tillverkningen, men,
med fästadt afseende derå att konsumtionen under de senare åren
varit i jemnt stigande samt att i sammanhang med höjningen af tillverkningsskatten
motsvarande höjning äfven bör vidtagas i tullsatserna
för spirituösa, torde afdraget för motsedd nedgång i tillverkningen icke
behöfva upptagas större än att för statsverket återstår en ökad inkomst
af 3,000,000 kronor.

Riksbankens vinst har under de senast förflutna åren uppgått till
följande belopp:

år 1896 ........... kronor 3,118,211: 54

„ 1897 .......................................... „ 3,327,923: 13

„ 1898 .......................................... „ 3,886,374: 09

„ 1899 ......................................... „ 4,355,078: 99

Jemlikt § 26 i lagen för riksbanken skall minst en tiondedel af
årliga vinsten till reservfonden afsättas, intill dess densamma uppgått
till 25 procent af grundfonden, eller till 12Va millioner kronor. Reservfonden
utgör för närvarande 6 millioner kronor.

I riksstaterna för åren 1900 och 1901 har ingen del af bankovinsten
tagits i anspråk för statsverkets behof.

Från och med ingången af år 1904 kommer riksbanken ensam
att öfvertaga all sedelutgifning i riket. En betydande ökning i riksbankens
årliga vinst bör derefter komma att inträda. Huru stor denna
ökning kommer att blifva, lärer för närvarande undandraga sig all
beräkning. Dock synes man utan fara för misstag kunna antaga, att
den kommer att blifva åtminstone så stor, att, sedan i lag föreskrifven
och eljest måhända behöflig afsättning för riksbankens egen räkning
egt rum, till disposition för statsverkets räkning må återstå ett belopp
i storlek motsvarande riksbankens senast intjenade vinst.

29

Å andra sidan bortfaller, såsom förut blifvit erinradt, bevillningen
af bankbolag med sedelutgifningsrätt, hvilken år 1899 uppgått till
812,228 kronor 54 öre.

I förevarande kalkyl torde derföre kunna under rubriken bankovinst
med trygghet upptagas ett belopp af 3,500,000 kronor.

Såsom jag förut erinrat, uppgår den ökade ordinarie årskostnaden
för försvaret till i rundt tal 22,350,000 kronor. Då fråga är om beredande
af nya statstillgångar, bör af skal, som jag ofvan anfört, härtill läggas en
summa af 1,350,000 kronor, utgörande det belopp i afskrida grundskatter,
som ännu icke blifvit med annan direkt skatt ersatt. Dessa
summor, sammanlagdt utgörande 23,700,000 kronor, motsvaras i det
närmaste af summan af de i det förestående angifna statsinkomster,
nemligen:

ökad bevillning af fast egendom samt af inkomst kronor 10,500,000: —

värnskatt ........................................................................ ,, 500,000: —

ökad stämpelskatt........................................................ „ 1,500,000: —

maltskatt ................ „ 4,500,000: —

ökad bränvinstillverkningsskatt .............................. „ 3,000,000: —

bankovinst............................................................. ■»__3,500,000: —

summa kronor 23,500,000: —

Den förestående undersökningen har gått ut på att visa, att, om
det, under i öfrigt oförändrade förhållanden, gäller att genom nya statstillgångar
eller sådana, som icke för närvarande tagas i anspråk för statsverket,
täcka kostnaden för den nytillkommande stora post på utgiftssidan,
som betecknas af de ökade försvarskostnaderna, utväg härtill icke saknas,
utan att statsverket derigenom anstränges utöfver dess förmåga.
Åtagandet af de i det föregående omförmälda nya skatterna blefve
naturligen för de skattdragande känbart, särskild! derigenom att, då
ökningen af försvarskostnaden redan år 1907 skulle uppgå till 16,463,314
kronor, en stor del af skatterna måste införas under loppet af en jemförelsevis
kort tid. I och för sig lärer dock icke med fog kunna sägas,
att genom dem oskäliga skattebördor läggas på landet.

Men frågan är då den: under förutsättning att den, om jag så
får uttrycka mig, obegagnade skattereserv, som ligger i do förut omförmälda
skatterna, nu tages i anspråk för det enda ändamålet: försvaret,

30

hafva statens inkomster i öfrigt tillräcklig utvecklingsförmåga att tillgodose
statens alla öfriga, med all säkerhet växande behof, då dervid
särskildt beaktas, att bland dessa behof under en tid af tolf år framåt
förekommer en post af i medeltal fyra millioner kronor om året för
kasernbyggnader? Och ännu mer: förutsatt att en återgång inträffar i
de för statens finanser gynsamma konjunkturer, som nu under några
år varit rådande, skola ens statens nuvarande utgifter, utan att någon
ökning i dem tages i betraktande, kunna bestridas, utan att sagda
skattereserv behöfver anlitas?

Intet är vanskligare än att i ekonomiska ting söka förutsäga framtiden;
den, som derpå inlåter sig, utsätter sig för att af händelserna
få en snabb och kraftig dementi. På tal om de störa öfverskott, som
uppstått på de senare årens statsregleringar, och de stundom uttalade
farhågorna för starka rubbningar i statsreglering^!, som kunde befaras
komma att inträffa, om och när dessa öfverskott en gång upphörde,
bör man emellertid fasthålla ett sakförhållande, som lärer få anses
ovedersägligt, det nemligen att vårt lands hela ekonomiska nivå på
jemförelsevis kort tid höjt sig på ett sätt, som hittills saknat motstycke.
Ett talande vittnesbörd i detta afseende lemnas af en siffersammanställning,
som, utförd af sakkunnig person, finnes införd i den på framställning
af 1898 års Riksdag utarbetade statistiska handboken öfver
Sverige. Dessa siffror afse att medelst en jemförelse mellan storleken
af Sveriges nationalförmögenhet hvardera af åren 1885 och 1898 uppvisa
sagda förmögenhets tillväxt under ifrågavarande period. Sammanställningen
är af följande innehåll:

År 1885.

Jordbruksfastighet........................ 3,092,900,000 kr.

Annan fastighet ........................... 1,458,500,000 „

Kreatursstocken......................... 441,000,000 ,,

Jordbrukets döda inventarier ... 139,000,000 „

Lager, maskiner, personlig lösegendom
etc......................... 1,380,000,000 „

Grufvor och andra större fyndigheter
................................. 43,100,000 „

Fisken och fiskevatten............... 36,500,000 „

Kommunikationsmedel ............... 442,200,000 „

Handelsflottan ................. 79,400,000 „

År 1898.

3.100.100.000

2.348.700.000

465.000. 000

163.000. 000

2,324,000,000

91,700,000

45,000,000

760,700,000

104.000. 000

kr.

•n

Transport 7,112,600,000 kr. 9,402,200,000 kr.

31

Transport 7,112,600,000 kr.

Myntstock ock myntmetall 43,700,000

Fordringar af utlandet............... 50,000,000

Summa 7,206,300,000 kr.
Af går-. Skulder till utlandet 664,000,000 „
Behållning 6,542,300,000 kr.

9.402.200.000 kr.
68,500,000 „
98,000,000 „

9.568.700.000 kr.
570,000,000 „

8.998.700.000 kr.

Enligt dessa uppgifter har Sveriges nationalförmögenhet på dessa
tretton år stigit från 6,542 millioner kronor till 8,999 millioner kronor,
eller med 2,457 millioner kronor, motsvarande 37,5 procent eller nära
3 procent för år. Då Sveriges folkmängd vid 1885 års slut var

4,683,000 personer, vid 1898 års slut åter 5,063,000, komma på hvarje
inbyggare 1,397 kronor det förra året och 1,777 kronor det senare.

Dessa uppgifter kunna enligt sakens natur endast vara approximativa,
men då beräkningarna för båda åren utförts enligt enahanda
grunder, för hvilka i handboken redogöres, kan beviskraft icke frånkännas
dem.

Ett ytterligare vittnesbörd om kapitaltillökningen inom landet
erhålles, om man med hvarandra jernför de siffror, som angifva enskildes
tillgodokafvanden i bankinrättningarna vid slutet af hvartdera året
1885 och 1899 (för sparbanker och folkbanker 1898). Dessa siffror

utvisa följande tillgodohafvanden i kronor:

år 1885 år 1898

i sparbanker och folkbanker............... 224,278,000: —

i riksbanken, de enskilda bankerna
och aktiebankerna:

på sparkasseräkning ..................... 8,059,000: —

„ upp- och afskrifningsräkning 50,159,000: —

„ löpande räkning ..................... — —: —

,, depositionsräkning .................. 275,087,000: —

i postsparbanken .................................... 1,455,000: —

415,436,000: —
år 1899

75,460,000: —
96,195,000: —
38,478,000: —
478,351,000: —
59,934,000: —

Om landets utveckling får fortgå utan att störas af yttre eller
inre förvecklingar, eger man grundad anledning hoppas, att, om ock
konjunkturerna kunna vexla, dåliga tider omskifta med göda, landets
kapitalrikedom skall äfven framgent fortsätta att tillväxa. Do nytillkomna
kapitalen skola söka användning och kalla till lif de ännu oanvända
naturtillgångar, hvarpå vårt land är rikt. Våra talrika vattenfall skola
komma till användning i industriens tjenst, vår handelssjöfart genom
kloka åtgärder till dess främjande uppblomstra.

32

I korthet sagdt: om man ock kan vänta en återgång i den nuvarande
gynsamma ställningen för statens finanser, synes man på grund
af den i allmänhet höjda ekonomiska nivån, statens så väl som den
enskilda hushållningens, icke behöfva befara, att bakslaget skall kännetecknas
af någon större våldsamhet.

De inkomsttitlar, som tillföra statsverket hufvudparten af dess
inkomster äro (om jag bortser från postmedlen, hvilka till större delen
åtgå för bestridande af postverkets egna utgifter) jernvägstrafikmedel,
skogsmedel, tullmedel, stämpelmedel, bränvinstillverkningsskatt, hvitbetssockertillverkningsafgift
och bevillning af fast egendom samt af
inkomst.

Af jernvägstrafikmedlen hafva nedannämnda år följande belopp
aflevererats till statskontoret:

år	1890...........................	6,500,000	—
	1891...........................	6,500,000	—
•n	1892............................	6,500,000	—
•n	1893...........................	6,700,000	—
•n	1894............................	7,500,000	—
	1895...........................	9,000,000	—
y>	1896............................	9,800,000	—
•n	1897............................	13,800,000	—
v	1898............................	11,000,000	—
•n	1899............................	10,500,000	—

Under innevarande år torde ej mer än sammanlagdt 7,000,000
kronor komma att aflevereras.

Den nedgång i jernvägstrafikmedlen, som under de sista åren
inträffat, har väsentligen berott på de betydligt höjda stenkolsprisen
och äfven andra prisstegringar, hvilka måste inverka på drift- och
underhållskostnaderna vid statens jernvägar. Det vore emellertid förhastadt
att af dessa på mer eller mindre tillfälliga konjunkturer beroende
förhållanden draga någon slutsats om en för framtiden förminskad
afkastningsförmåga hos statens jernvägsnät. Här öppnar sig
för öfrigt utsigten att såsom drifkraft för jernvägarne kunna använda
bränntorfven i landets torfmossar och vattenkraften i dess vattenfall,
förvandlad i elektrisk kraft. Omöjligt är att i detta ögonblick kunna
förutsäga, i hvilken mån dessa utsigter komma att motsvaras af en
blifvande verklighet; man må blott hoppas, att framtiden må varda
dem förbehållen, tvifvelsutan till stor fromma för statjernvägarnes
afkastning.

33

Bland statens nuvarande inkomstkällor torde det knappt gifv^s
någon, som erbjuder större utvecklingsmöjligheter än afkastningen ct,f
statens skogar. För att visa den utveckling, statens skogsyäsende
under det senast förflutna årtiondet ernått, tillåter jag mig meddela
följande tabell:

Uppgift dels å arealen af kronoparker, skogar undantagna frän kronans
utarrenderade jordbruksdomäner, kronoöfverloppsmarker och
oafvittrade kronomarker, dels ä statsverkets skogsmedel
och utgifterna för skogsväsendet.

Vid slutet af	Kronoparker.	Från kronans utarrenderade jordbruksdo-mäner undan-tagna skogar.	Kronoöfver-loppsmarker och oafvitt-rade krono-marker.	Summa ytvidd.	Stats verkets skogsmedel.	Utgifter för skogs-väsendet.	Netto- behållning.
år	Har	ar	Har	ar	Har	ar	Har	ar	Kronor	Kronor	Kronor.
1890	3,408,750	68	27,468	7 6	1,049,248	84	4,485,468	28	3,190,426	947,883	2,242,543
1891	3,416,192	34	30,700	—	1,049,248	84	4,496,141	18	2,544,458	1,052,942	1,491,516
1892	3,446,015	25	34,000	—	1,049,248	84	4,529,264	09	2,983,230	1,024,722	1,958,508
1893	3,457,721	08	37,300	—	1,049,248	8,	4,544,269	92	2,940,167	1,069,871	1,870,296
1894	3,468,040	95	40,600	—	1,049,248	84	4,557,889	79	3,515,009	1,102,316	2,412,693
1895	3,741,761	68	43,832	42	956,225	0,	4,741,819	11	4,262,400	1,113,335	3,149,065
1896	3,747,056	86	43,832	42	955,670	99	4,746,560	27	4,291,031	1,269,512	3,021,519
1897	3,780,979	—	43,832	42	955,670	99	4,780,482	41	5,500,423	1,329,996	4,170,427
1898	4,071,812	33	43,832	42	927,670	99	5,043,315	74	7,786,325	1,574,938	6,211,387
1899	4,448,534	20	43,832	42	641,971	79	5,134,338	41	7,001,477	1,846,050	5,155,427
1900	•) 4,500,000		43.832	42	641,971	79	5,185,804	21	2) 7,779,983	3) 1,846,050	5,933,933

Anmärkningar: 0 Kronoparksarealen approximativt angifven med ledning af föregående års
arealuppgift samt af under året gjorda skogsköp och till kronan återfallna
stockfängstskogar.

2) Inkomsterna angifva på grund af de tre första qvartalsrapporterna med tillägg
af fjerde qvartalets skogsmedel enligt föregående års bokföring.
s) Som årets räkenskaper ej ännu afslutats, har fjolårets utgiftsbelopp upptagite.

Man må hoppas, att nettobehållningen af statens skogar äfven
under den närmaste tiden skall tillväxa, hastigare eller långsammare,
allt efter som konjunkturerna på trävarumarknaden ställa sig mer eller
mindre gynsamma. Men den stora tillväxten kan först väntas ett par
årtionden eller något längre tid härefter, då de på åstadkommaodet af
eu intensivare skogshushållning på de äldre kronoskogaree nedlagda
kostnader börja bära frukt, då de vidsträckta skogsarealerna i öfre
Bih. till Biksd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 5

34

Norrland genom förbättrade kommunikationer och flottledsanläggningar
blifvit lättare åtkomliga än för närvarande och då de betydande, kala
eller med hufvudsakligen ungskog beväxta skogsegendomar, som staten
på de senare åren inköpt och, efter hvad man bör hoppas, äfven
framgent kommer att inköpa, börja lemna riklig afkastning. Det torde
icke vara förmätet att antaga, att i en framtid skogsmedlen komma att
utgöra en af de allra främsta posterna på budgetens inkomstsida.

Tullmedlen hafva utgjort:

ar

11

11

1890.......................................... kronor 42,675,131

38,012,542
37,297,733
37,111,961
38,631,960
39,466,186
42,339,086
43,755,018
52,211,885
60,366,953

1891.

1892.

1893.

1894.

1895.

1896.

1897.

1898.

1899.

Bland alla statsinkomster äro af påtagliga skäl tullmedlen de till
beloppet mest vexlande. Den ökade konsumtionsförmågan bland befolkningens
olika lager samt det uppsving i industriel afseende, som
kännetecknat de senaste åren, hafva orsakat en ökad import och ökade
tullinkomster. Det gynsamma utfallet af 1900 års skörd har orsakat,
att 1900 års inkomstsiffra kommer att visa någon nedgång i jemförelse
med motsvarande inkomst för år 1899.

Vi hafva under de senare åren befunnit oss i en svallvåg af uppåtgående
konjunkturer. Enligt tingens vanliga ordning kan man vänta,
att denna i sin tid skall gå tillbaka och konjunkturerna gå nedåt. Tullinkomsterna
komma då utan tvifvel att sjunka. Men om ock det ekonomiska
lifvets periodiska vågrörelser undandraga sig all beräkning, kan
man vara berättigad att uti vissheten om nationalförmögenhetens förut
antydda, betydliga tillväxt och den förkofran, landets ekonomiska lif
vunnit, se en borgen för att vågen, i hvad dess inverkan på tullmedlen
angår, ej skall draga sig så långt tillbaka, att statsfinanserna deraf röna
en allt för djupgående inverkan.

I fråga om stämpelmedlen, bränvinstillverkningsskatten samt bevillning
en har jag redan meddelat uppgifter, som utvisa, att afkastningen af
dessa inkomsttitlar under senare tider varit i jemnt stigande. Denna
stegring har, särskildt hvad angår bränvinstillverkningsafgiften, nog

35

stått i visst sammanhang med den senare tidens goda konjunkturer,
men, äfven oafsedt dessa, finnes ingen anledning betvifla, att icke, enstaka
vexlingar undantagna, utvecklingen i stort sedt skall gå i samma rigtning
som hittills.

Af socherbeshattningen har statens inkomst nedannämnda år utgjort:

	tull	accis	summa
	kr.	kr.	kr.
år 1890 .....	.... 11,900,968	— 997,976	— 12,898,944
» 1891.....	.... 9,241,509	— 1,846,578	— 11,088,087
» 1892.....	.... 9,057,630	— 2,260,496	— 11,318,126
» 1893.....	.... 8,949,161	— 2,718,927	— 11,668,088
» 1894 .....	.... 6,628,156	— 4,723,275	— 11,351,431
)) 1895 .....	.... 2,519,044	— 7,139,148	— 9,658,192
» 1896 .....	.... 2,598,534	— 7,726,387	— 10,324,921
j> 1897 .....	.... 1,630,014	— 11,008,906	— 12,638,920
» 1898.....	.... 1,745,020	— 6,317,671	— 8,062,691
» 1899.....	.... 4,369,070	— 7,483,948	— 11,853,018

Anledning att vänta någon stadigvarande nedgång i statens inkomst
af sockerbeskattningen finnes icke. Accisens afkastning kan väl
år från år vexla, i mån som utfallet af betskörden varder bättre eller
sämre, men den brist, som uppstår i den inhemska sockerproduktionen,
fylles då genom import från utlandet. Förhållandena i detta afseende
hinna icke alltid att regleras under loppet af hvarje särskildt år, hvadan
stundom någon rubbning i statsverkets inkomst af sockerbeskattningen
på det hela uppstår, men denna rubbning utjemnas snart åter.

Med undantag för tullmedlen, beträffande hvilka man måste vara
beredd på vexlingar af rätt stor omfattning, föreligga sålunda, så vidt
sådant låter sig med någon grad af sannolikhet beräkna, inga särskilda
skäl att vänta någon större eller varaktigare minskning i afkastningen
af statens nuvarande, mera betydande inkomstkällor. Naturligtvis kan,
oberoende af de ökade kostnaderna för försvaret, vid statsregleringens uppgörande
för något år behof hädanefter som hittills uppstå att anlita
någon ny inkomstkälla. Utväg härtill lärer då ingalunda komma att
saknas. Först och främst bör erinras, att, ehuru jag i det förestående
angifvit nya statstillgångar till mötande af den ökade försvarskostnaden
till hela dess belopp, det derför ingalunda är gifvet, att dessa till fullo
behöfva för ändamålet tagas i anspråk; i huru stor grad detta kan
komma att ske, måste naturligtvis komma att bero på statsverkets
tillstånd vid hvarje särskildt statsregleringstillfälle. Skulle verkligen så

36

ske, att de alla vid någon viss tidpunkt måste anlitas, kan man tryggt
antaga, att de särskilda nya inkomsttitlarne skola besitta sådan expansionsförmåga,
att en del af inkomsterna snart åter skola frigöras och varda
disponibla för andra statsändamål. I hvarje fall bör ihågkommas, att
:af de ifrågavarande nya inkomsterna ett belopp af 1,350,000 kronor,
motsvarande det af annan direkt skatt ännu icke ersatta beloppet grundskatter,
uttryckligen af mig angifvits såsom afsedt att fylla andra statsbehof
än försvarskostnader.

Tullen å kaffe nedsattes år 1888 från 26 öre till 14 öre perkilogram.
Det har vid flera tillfällen under de senare åren varit förutsatt, att vid
ökade statsbehof den sålunda nedsatta kaffetullen kunde och borde
återföras till sitt förra belopp. Tullsatsen torde dock i förekommande
fall böra jemnas till 25 öre.

Införseln af kaffe uppgick år 1899 till 25,091,376 kilogram. En
höjning af den nuvarande tullsatsen med 11 öre per kilogram skulle i
förhållande till nämnda importsiffra medföra en förhöjning i tullbeloppet
af 2,760,051 kronor. En nedgång i importen kan väl såsom följd af
tullförhöjningen motses, men torde snart åter utjemnas, hvadan den
under denna rubrik uppkommande ökade statsinkomsten torde kunna
upptagas till 2,500,000 kronor.

Vidare kan höjning af tullen å tobak och vin sättas i fråga. Utgår
man från 1899 års införselbelopp, skulle man med nedan angifna
tullförhöjningar komma till följande ökade inkomstbelopp:

Tobak:

Oarbetad: införsel 3,736,272 kg.; nuv. tull 1 kr. pr kg.

En höjning med 25 öre pr kg. skulle inbringa kr. 934,068: --Cigarrer och cigarretter: införsel 166,865 kg., tull 4 kr pr kg.

En höjning med 1 kr. pr kg. skulle inbringa » 166,865: ■—

Andra slag: införsel 26,739 kg.; tull kr. 1: 20 pr kg.

En höjning med 30 öre pr kg. skulle inbringa » 8,022:

Summa kr. 1,108,955: -n Vin: på

fat: införsel 3,179,325 kg.; tull 50 öre pr kg.

En höjning med 10 öre pr kg. skulle inbringa kr. 317,933: npå
andra kärl:

mousserande: införsel 328,543 liter; tull kr. 1: 50 pr liter.

En höjning med 50 öre pr liter skulle inbringa » 164,272: —

icke mousserande: införsel 265,574 liter; tull 80 öre pr liter.

En höjning med 20 öre pr liter skulle inbringa » 53,115: t—

Summa kr. 635,320: —''

37

Med afdrag för möjlig nedgång i import bör i förhöjd tull för
tobak och vin kunna beräknas ett sammanlagdt belopp af 1,500,000 kr.

Äfven om man gent emot den på senare tider framträdda strömning,
som velat från beskattning alldeles fritaga socker, icke skulle vilja
ifrågasätta någon förhöjning i sockerbeskattningen i den män denna
verkar såsom konsumtionsskatt — erinras må dock i förbigående derom,
att den skatteeftergift, staten i fråga om denna artikel, af ålder ett af
statens mest betydande skatteföremål, gjort genom det sätt, hvarpå
dess beskattning nu är anordnad, i betydelse för statsverket kan jemför.
as med afskrifningen af grundskatter samt rustning och rotering —
lärer dock, om ökade statsinkomster behöfvas, en sådan kunna beredas
genom höjning af det beräknade sockerutbytet från betorna. Detta är
i lag bestämdt till 10,5 procent af betornas vigt. Under tillverkningsåret
1899—1900 var emellertid medelutbytet för hela riket (andra och
tredje produkt reducerad till första) 12,80 procent (i Gotlands län 12,38,
i Blekinge 11,7 5, i Christianstads 12,6 0, i Malmöhus 12,8 9). En höjning
af det beräknade utbytet till 11,5 procent skulle medföra en ökning i
hvitbetssockertillverkningsskatten till belopp af omkring 1,000,000 kronor.

För öfrigt är det ju så, att i arten af ett nutida kultursamhälle
ligger, att det i ständigt stigande grad uppställer nya behof af allmängiltigt
intresse, Indika kräfva att uppfyllas. I hvilken mån dessa kraf
kunna tillfredsställas, beror åter på den vid hvarje särskild tid rådande
tillgång på de erforderliga materiela medlen. I en tid, då, såsom under
de senast förflutna åren, dessa flödat rikligt, hafva många allmännyttiga
syftemål kunnat befrämjas, hvilka vid en mindre gynsam tidpunkt
skulle fått stå tillbaka för att vid lägligare tid upptagas. _ En blick på
de senaste statsregleringarna visar, huru rikligt många olika grenar af
samhällets verksamhet kunnat tillgodoses, att icke tala derom, att i stor
utsträckning vigtiga jernvägslinier blifvit byggda, utan att upplåning
måst tillgripas. Varder tillgången på statsmedel knäppare, kan det
komma att visa sig nödvändigt att afstå från att i riksstaten uppföra
anslag till jernvägsbyggnader, likasom ock att på andra områden af
samhällsverksamheten, om jag så får uttrycka mig, något indraga seglen.
Denna vexling mellan hastigare och långsammare utveckling är en naturlig
sak och ingalunda liktydig med stillastående eller tillbakagång. Man kan
under alla förhållanden med stöd af erfarenhetens vittnesbörd förutse, att
en sådan period af långsammare utveckling skall följa på de sista årens
liflighet på det ekonomiska området. Möjligt är, att nödvändigheten
Bill. till Riksd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 6

38

att nedlägga ökade kostnader på åstadkommandet af ett betryggande
försvar kan medföra ett mindre rikligt tillgodoseende af andra samhällsbehof.
Detta får ej anses såsom någon olycka. Alla vigtiga samhällsbebof
kunna ej samtidigt lika kraftigt befordras och intet af dem är
vigtigare än landets försvar. Förhållandena komma under tidens lopp
åter att utjemna^. Vårt land är ett lifskraftigt samhälle. Får dess
utveckling under den närmaste tiden ostördt fortgå, har man rätt att
motse den dag, då landets ekonomiska styrka så tillväxt, att den summa,
som uttrycker den ökade kostnaden för försvaret, skall väga med långt
mindre tyngd i budgeten än nu.

Sammanfattar jag det sagda, finner jag, att, om än, såsom jag
redan framhållit, genomförandet af det föreliggande förslaget till förstärkning
af försvaret kommer att kräfva en allvarlig ansträngning af
vårt lands ekonomiska bärkraft, intet antyder, att denna ansträngning
skall varda större, än att landet förmår bära den.

På statsrådets tillstyrkande behagade Hans Kongl.
Höghet Kronprinsen Regenten förordna, att utdrag af
detta protokoll finge till trycket befordras och på lämpligt
sätt offentliggöras.

Ex protocollo:

* Bengt Oxenstierna.

STOCKHOLM, ISAAC MAB.CUS’ BOKTKYCKEB.I-AKTIEBOLAG, 1900.

Inkomsterna: statsrådsprotokollet.

1

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 11 januari 1901.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister
anhöll att få underställa Kongl. Maj:ts pröfning de delar af statsregleringen
vid nu instundande riksdag, som rörde beräkningen af statsverkets
tillgångar för de behof, hvilka vid ifrågavarande statsreglering
borde fyllas, dervid departementschefen, efter att hafva anmält statskontorets
den 11 december nästlidet år afgifna berättelse om statsverkets
tillstånd och förvaltning, hvilken berättelse finnes detta protokoll bilagd
under litt. A, vidare anförde:

Beträffande först resultatet af 1899 års statsreglering, har statskontoret
i underdånig skrifvelse den 31 juli sistlidet år anmält, att å
Bill. till Riksd. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd. [

1899 än
statsreglering.

2 Inkomsterna: statsrådsprotokollet.

statsverkets inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag uppstått

ett nettoöfverskott af................................................ kronor 26,517,905:39

hvartill borde läggas:

jemlikt nådiga brefvet den 5 maj 1882 af

myntverkets behållning för år 1899 .......................

besparing å nionde hufvudtitelns anslag »bidrag
till folkskolelärares pensionering»..................

odisponerade behållningar å en del extra

statsanslag ...............................................v -__

så att öfverskottet på det hela uppginge till kronor 27,165,742: 73.

I samma skrifvelse redogjorde statskontoret jemväl för den i rikshufvudboken
under benämning åt »fonden för reserverade medel» upplagda
särskilda räkning öfver öfverskott och brister i statsregleringarna,
hvaraf inhemtas, att behållningen å denna fond vid 1899 års början

utgjorde kronor 58,271,216: 6 7

hvartill komme ofvannämnda öfverskott ............. „ 27,165,742: 7 3

tillsammans kronor 85,436.959: 4 0;

att, om derifrån afräknades hvad i 1899 års riksstat
blifvit anvisadt att från fonden utgå,.... „ 12,615,000: —

uppkomme det belopp af................................... kronor 72,821,959:40,

hvartill enligt 1899 års rikshufvudbok behållningen å ofvannämnda särskilda
räkning vid samma års slut uppginge; samt att af denna behållning
vore disponerade enligt 1900 års riksstat 21,316,000 kronor och
enligt 1901 års riksstat 27,340,000 kronor, i följd hvaraf återstode att
disponera en summa af 24,165,959 kronor 40 öre; och hemställer jag,
att detta belopp måtte få under benämning öfverskott å statsregleringarna
för är 1899 och föregående år tagas i beräkning för 1902 års statsreglering,
dervid summan torde få jemnas till 24,165,000 kronor.

woo års Såvidt hittills kan vara kändt eller beräknelig^ hafva följande öfver statsregienng.

sk0tt uppstått å 1900 års statsreglering:

—— _ r—— '' '' " |

Kronor.

SkogsmedeL Enligt meddelande från domänstyrelsen hafva
skogsmedlen för år 1900 belöpt sig till 8,339,180 kronor
58 öre. Af detta belopp hafva dock särskildt disponerats:!
till åtgärder mot insekten nunnan 80,500 kronor, till!
kronoskogarnes förvaltning och befrämjande åt skogsväsendet
i allmänhet 135,000 kronor samt till inköp afl

572,679: 82
550: —
74,607: 52

Inkom sterna: statsrådsprotokollet.

3

Kronor.

skogbärande eller till skogsodling tjenlig mark 1,500,000
kronor, eller tillsammans 1,715,500 kronor, hvadan af
skogsmedlen återstå 6,623,680 kronor 58 öre, hvilken
summa öfverskrider den beräknade, 4,600,000 kronor,

med i jemnadt tusental ......................................................

Tullmedel, för år 1900 beräknade till 45,200,000 kronor,
hafva, enligt meddelande från generaltullstyrelsen, belöpt
sig till 57,730,061 kronor 11 öre och således öfverskridit

beräkningen med i jemnadt tusental...............................

Stämpelmedel, för år 1900 beräknade till 4,700,000 kronor,
hafva influtit med 6,290,107 kronor 19 öre och lemna
alltså ett öfverskott af i jemnadt tusental

Bränvinstillverk7iingsskatten,för{iTl900beräknadti\in,000,000

kronor, har, enligt meddelande från finansdepartementets
kontroll- och justeringsbyrå, influtit med 21,742,814
kronor 50 öre. För denatureradt bränvin restituerades
samma år, likaledes enligt uppgift från nämnda byrå,
1,287,170 kronor 48 öre, hvadan behållna inkomsten af
bränvinstillverkningsskatten under år 1900 komme att
utgöra 20,455,644 kronor 2 öre, hvilken summa öfver stiger

beräkningen med i jemnadt tusental.....................

Hviibetssockertillverkmngsafgiften, i riksstaten för år 1900
beräknad till 9,000,000 kronor, har under samma år
debiterats med 9,946,572 kronor 79 öre, hvadan ett öfverskott
uppstår med i jemnadt tusental ............

Bevillning af fast egendom samt af inkomst, för år 1900
beräknad till 6,000,000 kronor, kan med ledning af förhållandena
under föregående år antagas lemna ett öfverskott
af omkring ...................................................

Summa

Deremot hafva jernvägstrafilcmedlen, hvilka för år 1900 beräknats
till 10,000,000 kronor, under samma år influtit
med allenast 7,000,000 kronor, hvadan en brist, som
bör från nämnda öfverskott afräknas, uppstår med.........

2.023.000

"f/''S

12,530,000

1.590.000

3,455,000

946,000

1,150,000

då återstoden utgör

21,694,000

3,000,000

18,694,000

4 Inkomsterna: statsrådsprotokollet.

I öfrigt å en del inkomsttitlar uppkommande öfverskott kunna
antagas ungefärligen motsvara de brister, som å andra inkomsttitlar
uppstått.

Enligt rikshufvudboken för år 1899 både å samma års förslagsanslag
uppstått:

brister ............................................................. kronor 5,607,673: 91

besparingar .............................................. „ 2,466,502: 3 2

eller en nettobrist af kronor 3,141,171: 5 9

I nämnda besparingar ingick äfven besparing å det från riksgäldskontoret
utgående anslaget till riksdags- och revisionskostnader samt
aflöningar m. m., räntor och afbetalningar å statsskulden med 1,646,043
kronor 76 öre. Af 1900 års enahanda anslag innestodo hos statskontoret
vid årets slut 569,500 kronor, och, enligt meddelande från
riksgäldskontoret, lärer en återbäring till statskontoret af derifrån lyftade
medel vara att förvänta till belopp af omkring 1,500,000 kronor.
Besparingen å detta förslagsanslag skulle sålunda för år 1900 belöpa
sig till omkring 2,069,000 kronor. Emellertid torde med säkerhet
kunna antagas, att å en del andra förslagsanslag, exempelvis ersättning
till städerna för mistad tolag, lönetillskott åt lärare vid folkskolor och
småskolor med derå, uppstått brister till afsevärda belopp, och torde
nettobristen å 1900 års förslagsanslag kunna beräknas uppgå till omkring
2,500,000 kronor.

Om från beräknade öfverskottet af inkomsterna
för år 1900 ............................................... kronor 18,694,000: —

dragés denna nettobrist ............................................. „ 2,500,000: —

skulle öfverskottet å 1900 års statsreglering

blifva omkring .................................................. kronor 16,194,000: —

För fullföljande af de vid 1900 års riksdag inledda åtgärder,
som afse en sålunda förändrad anordning i fråga om sättet för bevillningens
af fast egendom samt af inkomst upptagande i riksstaten, att
detta sker i riksstaten för det år, under hvilket bevillningen inflyter,
erfordras, att af öfverskottet å 1900 års statsreglering för 1902 års
statsreglering tages i anspråk ett belopp, motsvarande den summa,
hvarmed nu ifrågavarande inkomsttitel i sistnämnda års riksstat upptages.

Under hänvisning beträffande skälen för och de närmare omständigheterna
vid den ifrågavarande förändringen i riksstaten till hvad
jag i ämnet yttrat till statsrådsprotokollet den 13 januari 1900, tillåter
jag mig nu allenast i korthet erinra derom, att förändringen, som,
enligt hvad jag i berörda yttrande framhöll, kräfde samverkan af 1900

Inkomsterna: statsrådsprotokollet.

5

och 1901 årens Riksdagar, var afsedd att genomföras på sådant sätt,
att 1900 års Riksdag i vanlig ordning åtoge sig bevillning för år 1901,
dock endast till halfva beloppet af det normala, samt beslöte om bevillningsförordningens
tillämpning, icke till sintet af det år, 1901, under
hvars lopp ny förordning angående bevillningen blefve af Riksdagen
faststäld, utan till dess annorlunda af Riksdagen förordnades, samt att
1901 års Riksdag derefter åtoge sig bevillning till enahanda belopp,
med den afvikelse likväl från den vanliga ordningen, att bevillningen
åtoges för samma år 1901, äfvensom fattade enahanda beslut om bevillningsförordningens
tillämpning som 1900 års Riksdag.

Den del af dessa anordningar, som ankommit på 1900 års Riksdag,
har ock af sagda Riksdag blifvit beslutad. Enligt Riksdagens berörda
beslut undergingo §§ 1 och 7 i gällande förordning angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst sådan förändring, att bevillningen
för jordbruksfastighet nedsattes från sex till tre öre för hvarje fulla
hundra kronor af taxeringsvärdet, bevillningen för annan fastighet och
frälseränta från fem öre till två och ett hälft öre för hvarje fulla hundra
kronor af taxeringsvärdet samt bevillningen af inkomst från en till
en half för hundra af inkomstbeloppet; och faststäldes bevillningsförordningen
med omförmälda ändringar att lända till efterrättelse, till
dess annorlunda af Riksdagen förordnades, hvarom nådig kungörelse
den 1 juni 1900 blef utfärdad.

Statskontoret har i sin ofvanberörda berättelse, med utgångspunkt
från den sålunda nedsatta skattefoten, beräknat inkomsttiteln bevillning
af fast egendom samt af inkomst i 1902 års riksstat till 3,500,000
kronor. Denna beräkning, hvilken jag biträder, utvisar en ökning i
bevillningens afkastning från dess i riksstaten för år 1901 upptagna
belopp med 500,000 kronor. Så väl det i riksstaten för år 1901 upptagna
beloppet, som det belopp, hvilket vore afsedt att upptagas i
riksstaten för år 1902, skulle emellertid enligt ofvan omförmälda plan
för förändringens genomförande utgöra hvar sin hälft af 1901 års bevillning;
att bevillningssummorna i de båda riksstaterna blefve olika,
beror naturligtvis endast deraf, att beräkningen af den sannolika afkastningen
af hvardera bevillningshälften uppgjorts med ett års mellantid.

Af skäl, för hvilka jag redogjort i mitt förenämuda anförande till
statsrådsprotokollet den 13 januari 1900, synes lämpligt, att, då, utöfver
den bevillning till halfva det normala beloppet, Riksdagen redan förut
åtagit sig för år 1901, Riksdagen nu skulle för samma år åtaga sig
ytterligare en bevillning, likaledes till halfva det normala beloppet,
detta sker på sådant sätt, att de båda bevillningarne — eller bevillnings -

6

Ink omsterna: statsrådsprotokollet.

hälfterna — kunna i de debetsedlar, som skola liqvideras vid 1902 års
uppbördsstämmor, sammanföras till en summa. Detta mål vinnes osökt
derigenom, att §§ 1 och 7 i bevillningsförordningen återföras till den
lydelse, sagda §§ egde före de genom ofvannämnda kungörelse af den
1 juni 1900 i dem vidtagna förändringar. De sålunda till sin förra
lydelse återstälda paragraferna böra komma till förnyad tillämpning
så tidigt under år 1901, att de kunna tjena till efterrättelse vid taxeringsnämndernas
sammanträden, och då dessa jemlikt § 41 i bevillningsförordningen
skola utsättas till viss tid efter den 20 juni, torde sistnämnda
dag lämpligen kunna bestämmas såsom den tidpunkt, då
ändringarna i bevillningsförordningen böra träda i kraft. Härigenom
inträffar, att, då de åtgärder för bevillningens påförande, som föregå
taxeringsnämndernas sammanträden, egentligen endast äro af förberedande
natur, de i kungörelsen af den 1 juni 1900 innefattade bestämmelser,
hvilkas meddelande varit nödvändigt för den, om ock oförmodade,
likväl möjliga händelsen, att 1901 års Riksdag icke befunnits villig att
fullfölja de af 1900 års Riksdag inledda åtgärder för bevillningens upptagande
i riksstaten för det år, under hvilket den inflyter, faktiskt komma
att sakna tillämpning. Bevillningens påförande och erläggande kommer
att orubbadt fortgå och hela förändringen kommer att, såsom ock afsedt
varit, utöfva inflytande endast på riksstaterna.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i
underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte i särskild nådig proposition föreslå
Riksdagen

dels att utöfver den bevillning af fast egendom samt af inkomst
till belopp af 3,000,000 kronor, som 1900 års Riksdag för år 1901
åtagit sig till uppförande i riksstaten för sistnämnda år, ytterligare
åtaga sig bevillning af fast egendom samt af inkomst till belopp af

3,500,000 kronor för år 1901 till uppförande i riksstaten för år 1902,

dels ock att besluta, att 1 och 7 §§ af nådiga förordningen angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst den 3 december
1897, sådana dessa §§ lyda enligt nådiga kungörelsen den 1 juni 1900,
skola erhålla följande förändrade lydelse, att lända till efterrättelse från
och med den 20 juni innevarande år, nemligen:

1 §•

För all inom riket belägen fast egendom, hvartill ock räknas
frälseränta, skall, med de undantag, som i 4 § upptagas, bevillning utgöras
efter fastighetens uppskattade värde.

Inkomsterna: statsrådsprotokollet.

7

Denna bevillning utgår:

a) för jordbruksfastighet med sex öre för hvarje fulla etthundra
kronor samt

b) för all annan fastighet och frälseränta med fem öre för hvarje
fulla etthundra kronor af uppskattningsvärdet.

» §•

För all behållen inkomst, vare sig af kapital eller arbete, skall,
med de undantag, som i 11 § omförmälas, bevillning erläggas med en
för hundra af inkomstbeloppet.

Under förutsättning att hvad sålunda blifvit föreslaget bifalles, skulle
i riksstaten för år 1902 inkomsttiteln bevillning af fast egendom samt
af inkomst upptagas till 3,500,000 kronor, motsvarande hälften af det
belopp, hvartill bevillningen enligt den normala skattefoten skulle hafva
uppgått. I ersättning härför bör, i öfverensstämmelse med hvad i riksstaten
för år 1901 egt rum och enligt planen för den förevarande förändringens
genomförande varit förutsatt, af 1900 års, till 16,194,000
kronor beräknade öfverskott för den nu förestående statsregleringen
tagas i anspråk ett belopp af likaledes 3,500,000 kronor; och hemställer
jag alltså, att i förslaget till riksstat för år 1902 måtte såsom tillgångfå
af öfverskoitet å 1900 års statsreglering upptagas berörda belopp,

3.500.000 kronor. *

Vidkommande beräkningen af statsverkets inkomster för år 1902
och dervid först de ordinarie inkomsterna har statskontoret beräknat
inkomsttiteln afgifter för persedelunderhållet vid rusthallsinfanteriet till

47.000 kronor och inkomsttiteln tillfälliga rotevakansafgifter till 100,000
kronor, men dervid tillika anfört, att, derest det inom generalstaben
utarbetade förslag till ny härordning jemte öfvergångsförslag blefve af
Kongl. Maj:t och Riksdagen antaget, den förra af berörda statsinkomster
komme att för år 1902, utöfver af statskontoret redan beräknad
minskning, nedgå med ytterligare omkring 4,300 kronor, hvaremot den
senare inkomsttiteln komme att år 1902 tillföras ytterligare vakansafgifter
med omkring 28,000 kronor. Då nu Kongl. Maj:t den 7 innevarande
månad beslutit genom nådig proposition förelägga Riksdagen
ett förslag till ny härordning, som i hufvudsak öfverensstämmer med
det inom generalstaben utarbetade, hemställer jag, att i riksstaten för
år 1902 nyssberörda inkomsttitlar må upptagas, afgifter för persedelunderhållet
vid rusthållsinfanteriet till i jemnadt tal 42,000 kronor och
tillfälliga rotevakansafgifter till 128,000 kronor.

Ordinarie inkomster.

Afgifter för
''persedelunderhållet
vid
rusthåll infanteriet,

lillfätlig a
rotevakansafgifter.

8 Inkomsterna: statsrådsprotokollet.

Fyr''m upptagna till 1,500,000 kronor, har statskontoret föreslagit, att beräkningen
för år 1902 måtte höjas till 1,650,000 kronor. Då emellertid
beräkningen af denna inkomsttitel så nyligen som för två år sedan
höjdes från 1,400,000 kronor till 1,500,000 kronor och i någon mån
ovisst torde vara, om de förhållanden, som föranledt den under de senare
åren inträdda stegringen af fyr- och båkmedlen, komma att fortvara,
anser jag mig, efter samråd med chefen för sjöförsvarsdepartementet,
böra förorda bibehållandet af den nuvarande beräkningssiffran och hemställer
förty, att fyr- och båkmedel måtte i riksstaten för år 1902
upptagas till 1,500,000 kronor.

De öfriga ordinarie inkomsterna torde få i sistnämnda års riksstat
upptagas med de af statskontoret föreslagna belopp.

BTMmedeir Tullmedlen äro af statskontoret för år 1902 beräknade till samma

« me e. belopp, hvarmed de äro upptagna i riksstaten för år 1901 eller 49,000,000
kronor. Under de sista tre åren hafva tullmedlen influtit med följande

belopp:

år 1898 (enligt rikshufvudboken)............ kronor 52,211,884: —

„ 1899 ( dito dito )............ „ 60,366,952: —

„ 1900 (enligt uppgift från generaltullstyrelsen)
................................................... „ 57,730,061: —

eller i medeltal för dessa tre år ....... „ 56,769,632: —

Tullmedelsinkomsten för år 1900 företer, såsom ofvanstående siffror
utvisa, någon nedgång i jemförelse med det belopp, som betecknar
enahanda inkomst för år 1899. Minskningen, uppgående till 2,636,891
kronor, är emellertid till väsentlig del beroende på det gynsamma utfallet
af 1900 års skörd. Rörande tulluppbörden under december månad
nästlidet år föreligga ännu icke så detaljerade uppgifter, att man känner,
på hvilka varuslag den siffra, som betecknar minskningen för denna
månad i jemförelse med motsvarande månad år 1899, eller 943,608
kronor, fördelar sig, men högst antagligt är, att en icke obetydlig del
deraf belöper sig på artikeln spanmål. Jemför man tiden januari—
november 1900 med motsvarande tid 1899, förekomma de största minskningarna
på följande varuslag, nemligen spanmål, omalen och malen,
med 979,128 kronor, maskinerjned 350,400 kronor och fläsk med 343,800
kronor. Då tulluppbörden för år 1900, ehuru densamma med något
öfver 2 Vs millioner kronor understeg den exceptionelt höga tulluppbörden
för år 1899, likväl med omkring 5 Vs millioner kronor öfversteg
enahanda uppbörd för år 1898, hvilket år kännetecknades af ett lifligt

Inkomsterna; statsrådsprotokollet.

9

ekonomiskt uppsving inom landet, saknar man, särskilt med fästadt
afseende på den dryga andel den minskade spanmålsinförseln har i
nedgången för år 1900, anledning att, åtminstone i någon afsevärd grad,
skrifva minskningen i tullinkomst på räkningen af en nedgång i den
ekonomiska ställningen i landet, om ock de anförda siffrorna i sin mån
bära vittne derom, att den ekonomiska utvecklingen icke varit så liflig
under år 1900 som under år 1899.

Då den af statskontoret beräknade inkomsten af tullmedlen för
år 1902, 49,000,000 kronor, med öfver 8 Va millioner kronor understiger
tulluppbörden för år 1900 och med omkring 7 Va million kronor
medeluppbörden för åren 1898—1900, synes beräkningen af denna
inkomsttitel lämpligen kunna och böra böjas till ett belopp, som närmare
motsvarar den sannolika afkastningen; och hemställer jag fördenskull,
att tullmedlen må för år 1902 beräknas till ett belopp, som med

2,000,000 kronor öfverstiger den af statskontoret beräknade afkastningen,
eller således till 51,000,000 kronor.

Hvitbetssockertillverkningsafgiften är i riksstaterna för åren 1900
och 1901 iippförd med 9,000,000 kronor.

Statskontoret bar föreslagit, att den beräknade inkomsten af
denna skattetitel måtte nedsättas till 8,000,000 kronor. Detta sitt förslag
har statskontoret grundat hufvudsakligen derpå, att ifrågavarande
statsinkomst under senaste femårsperiod icke influtit med mera än
7,935,212 kronor i medeltal per år. Inkomsten utgjorde nemligen för
nedannämda år:

år 1895 ....................................... kronor

„ 1896 .......................................... „

„ 1897 ........................................ „

„ 1898 ......................................... „

„ 1899 ............................. „

7,139,148

7,726,387

11,008,906

6,317,671

7,483,948

Härvid bör erinras, att betskörden åren 1898 och 1899 var synner -

ligen svag.

Då emellertid enligt numera erhållen uppgift hvitbetssockertillverkningsafgiften
år 1900 uppgått till 9,946,572 kronor, synes anledning
icke föreligga att nedsätta den för närvarande gällande beräkningen.
Jag hemställer derföre, att ifrågavarande inkomsttitel måtte äfven i riksstaten
för år 1902 upptagas till 9,000,000 kronor.

Enligt statskontorets beräkning med deruti här ofvan af mig
föreslagna ändringar utgör summan af statsverkets för år 1902 påräkBih.
till Jtilcsd. Frat. 11)01. 1 Samt. 1 Afd. 2

Hvitbetssocker
tillverkningsafgiften.

10 Inkomsterna: statsrådsprotokollet.

neliga inkomster 123,828,000 kronor. Läggas härtill öfverskott å föregående
årens statsregleringar till belopp af sammanlagdt 27,665,000
kronor och det belopp af 2,000,000 kronor utaf riksbankens vinst för
år 1900, hvilket, enligt hvad jag nedan går att hemställa, torde böra
tagas i anspråk för 1902 års statsreglering, uppkommer en tillgångssumma
af 153,493,000 kronor. Summan af statsverkets utgifter för år
1902, sådan den framgått ur den förberedande behandlingen af statsregleringen,
utgör åter 159,793,000 kronor och öfverskjuter sålunda förut
angifna tillgångssumma, 153,493,000 kronor, med 6,300,000 kronor. Under
hänvisning till hvad jag i fråga om sättet för betäckande af de ökade
kostnaderna för försvarets stärkande m. m. yttrat till statsrådsprotokollet
den 21 sistlidne december, anser jag, att tillgång till nyssnämnda belopp
bör beredas medelst tilläggsbevillning. Sättes denna till en krona för
bevillningskrona med sådana lättnader för de lägst taxerade, att de,
hvilka för inkomst äro taxerade till belopp,'' för hvilka jemlik! § 11
mom. 1 i gällande bevillningsförordning lindring i bevillningen eger
rum, skola, då inkomsten icke uppgår till 1,200 kronor, från tilläggsbevillningens
utgörande vara befriade, och, då inkomsten uppgår till
1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, erlägga tilläggsbevillning med
endast 50 öre för bevillningskrona, kan, enligt hvad jag i mitt nyssnämnda
anförande närmare utredt, en sålunda bestämd tilläggsbevillning
beräknas lemna staten en inkomst, motsvarande det belopp, hvarmed
de beräknade statsutgifterna för år 1902 öfverskjuta de för samma år
beräknade inkomsterna eller 6,300,000 kronqr.

Önskligt både visserligen, enligt min mening, varit, att skattefoten
vid denna tilläggsbevillning kunnat göras i någon mån progressiv eller
åtminstone att skattelättnaderna kunnat göras något mera omfattande.
Hvad den progressiva skatteprincipens tillämpning beträffar, möter
emellertid ett bestämdt binder och, hvad angår en ytterligare utsträckning
af skattelättnaderna, åtminstone en afsevärd betänklighet uti samma
omständighet, som ofta tillförne stått i vägen för tillämpning af nya
principer i bevillningslagstiftningen, den nemligen att bevillningen och
följaktligen också tilläggsbeviUningen icke är en allmän och ren inkomstskatt,
utan en kombination af en partiel inkomstskatt och en fastighetsskatt.
Till närmare belysning af dessa frågor tillåter jag mig erinra om
hvad min företrädare i embetet yttrat i förevarande ämne till statsrådsprotokollet
den 26 februari 1897. Sedan lian erinrat, att till grund för
meningen om det berättigade i den progressiva beskattningsnormen
först ligger den allmänna satsen, att skatten bör lämpas efter den
enskildes skatteförmåga, och vidare åsigten, att skatteförmågan växer
i starkare progression än inkomstens belopp, fortsätter han:

Inkomsterna: statsrådsprotokollet. 11

»En progressiv inkomstskatt är derföre en i egentligaste mening
personlig skatt. Det gäller här framför allt att med den största möjliga
noggrannhet utfinna det belopp, som betecknar den skattskyldiges skatteförmåga,
d. v. s. den sammanlagda nettoinkomst, som han efter afdrag
af alla skuldräntor kan för sitt behof under året disponera. Lägger
man till grund för skattefotens bestämmande något belopp, som innefattar
mer eller mindre än denna rena nettoinkomst, begår man en
orättvisa, vida större än den ofta svårundvikliga, som beror af bristfällig
taxering.

Fasthåller man sålunda som en oafvislig förutsättning för den
progressiva beskattningsnormens tillämpning fordran på den samlade
nettoinkomstens utrönande, inses genast, hvilket binder för en sådan
anordning ligger uti bevillningens fördelning i en fastighetsskatt och
en inkomstskatt. Denna fördelning medför, att man för den stora och
vigtiga inkomstgrupp, som utgöres af den utaf fast egendom härflytande
inkomsten, ej kan utröna det inkomstbelopp, som för bildande af den
samlade nettoinkomsten bör sammanläggas med inkomsten af andra
inkomstkällor. Man kan icke hjelpa sig dermed, att man tager för
jordbruksfastighet sex och för annan fastighet fem procent af taxeringsvärdet,
betraktar det sålunda vunna beloppet som fastighetsinkomst och
sammanlägger detta med den öfriga inkomsten. Ty det belopp, man
på detta sätt erhåller, betecknar den i förväg beräknade afkastningen af
fastigheten, hvilket är något helt annat än den inkomst, som tillfaller
fastighetsegaren. För denne kan ju allt för väl all inkomst uteblifva
eller förbytas i förlust och i hvarje fall är afdrag för ränta å den skuld,
som kan vidhäfta fastigheten, icke medgifvet vid fastighetsbeskattningen,
till följd hvaraf den beräknade afkomsten af fastigheten, äfven om den
i ett eller annat fall skulle till beloppet sammanfalla med den inkomst,
som verkligen af fastigheten tillflyter dess egare, ändock icke betecknar
dennes nettoinkomst. Af det anförda följer utan vidare, att den nuvarande
inkomstbevillningen, som till omfattningen endast är en partiell
inkomstskatt och icke en gång en ren sådan, då afdrag icke medgifves
för ränta å all slags skuld, icke kan göras progressiv, likasom att den
progressiva skattenormen än mindre kan tillämpas på den nuvarande
fastighetsbevillningen, hvilken är en s. k. real- eller objektskatt och
såsom sådan alldeles icke tager hänsyn till egarens personliga skatteförmåga.

Men hindret för skatteprogressionens införande i vår nuvarande
bevillningslagstiftning ligger icke endast i bevillningens egenskap att
vara sammansatt af en fastighets- och en inkomstskatt. Då enligt lag

12 Inkomsterna: statsrådsprotokollet.

kommunalutskylderna skola utgöras i visst förhållande till bevillningen,
måste bevillningsförordningen i sig upptaga ett antal regler, enligt
livilka särskilda slag af inkomster skola taxeras inom vissa kommuner
och inkomsten af en rörelse, som drifves å liera olika orter, upptagas
till beskattning med vissa andelar å de särskilda orter, der rörelsen
utöfvas. Härigenom omöjliggöres för närvarande det sammanförande
till ett helt af alla de af den skattskyldige åtnjutna inkomstbelopp af
olika ursprung, som är nödvändigt för utrönande af den inkomstsumma,
i förhållande hvartill skall bestämmas den skattegrupp i den progressiva
skatteskalan, till hvilken den skattskyldige är att hänföra. Den nuvarande
anordningen af kommunalbeskattningen förutsätter, med ett
ord, med nödvändighet såsom regel den beskattnigsbara inkomstens
upptaxering till bevillning i de kommuner, der den förvärfvas, medan
den progressiva beskattningsnormens tillämpning med lika nödvändighet
fordrar hela inkomstens upptaxering i den skattskyldiges boningsort.»

Hvad den sist vidrörda frågan angår, bör särskildt uppmärksammas
det inflytande, bevillningens samband med kommunalbeskattningen
utöfvar äfven på tilläggsbevillningen, oaktadt denna icke ligger
till grund för kommunalutskyldernas beräknande. Men tilläggsbevillningen
beräknas i sin ordning å bevillningen och denna har, för att
varda tjenlig till underlag för kommunalbeskattningen, måst, på sätt i
omförmälda anförande framhålles, fördelas på kommunerna.

Om, såsom man bör hoppas, en allmän och ren inkomstskatt skall
komma att framgå såsom resultat af det pågående arbetet för bevillningsförordningens
omarbetning, erhåller man fria händer att på ett
vida mera tillfyllestgörande sätt än under nuvarande förhållanden beakta
den olika skatteförmågan hos de skattskyldiga.

I öfverensstämmelse med den förändrade anordning i fråga om
bevillningens upptagande i riksstaten, som, enligt hvad ofvan blifvit
anfördt, är ämnad att komma till slutligt genomförande vid den nu
förevarande statsregleringen och afser bevillningens upptagande i riksstaten
för det år, under hvilket den inflyter, bör naturligen så anordnas,
att den tilläggsbevillning, som upptages i riksstaten för år 1902, äfven
under samma år inflyter. Den bevillning af fast egendom samt af inkomst,
som inflyter år 1902, är bevillningen för år 1901. Hälften af
denna bevillning är upptagen i riksstaten för år 1901 och den andra
hälften är ofvan föreslagen att upptagas i riksstaten för år 1902.
Båda dessa hälfter skola, enligt hvad ofvan blifvit föreslaget, förekomma
som ett odeladt helt i de debetsedlar, som skola inbetalas i

Inkomsterna: statsrådsprotokollet. 13

början af år 1902. Tilläggsbevillningen bör alltså beräknas å bevillningen
af fäst egendom samt af inkomst för år 1901.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kongl.
Maj:t ville i särskild nådig proposition föreslå Riksdagen

att såsom bidrag till fyllande af statsverkets behof för år 1902
bevilja en särskild tilläggsbevillning af 6,300,000 kronor att, utan
sammanblandning med bevillningen af fast egendom samt af inkomst,
på grund af 1901 års bevillningstaxering utgå med en krona för bevillningskrona
å bevillningen af fast egendom samt af inkomst, dock så
att de, hvilka för inkomst äro taxerade till belopp,-.för hvilka jemlikt
§ 11 mom. 1 i gällande bevillningsförordning lindring i bevillningen
eger rum, skola, då inkomsten icke uppgår till 1,200 kronor, från
tilläggsbevillningens utgörande vara befriade och, då inkomsten uppgår
till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, erlägga tilläggsbevillning
med endast 50 öre för bevillningskrona; börande denna tilläggsbevillning
på enahanda sätt som bevillningen af fast egendom samt af inkomst
af vederbörande vid de under år 1902 infallande uppbördsstämmor
uppbäras samt i behörig ordning redovisas.

Ehuru jag hemställer, att statsverkets inkomster för år 1902 må
med de belopp jag föreslagit få i statsverkspropositionen upptagas i
deri ordningsföljd, som hittills varit iakttagen, och likaledes med den
vanliga fördelningen i ordinarie inkomster och bevillningar, torde det
tillåtas mig att, likasom vid föregående tillfällen egt rum, här låta införa
eu gruppering af dessa inkomster, som bättre än den sedvanliga
uppställningen lemnar en öfversigt af dessa inkomsters olika natur ur
finansiel synpunkt och närmare sammanför inkomster af närbeslägtad art.

Denna öfversigt angifver såsom

Statsverkets inkomster:

A. • Inkomster, som ej utgöra skatter:

arrendemedel ................................ kronor 2,100,000: —

skogsmedel ................................... „ 7,000,000: —

jernvägstrafikmedel ...................,, 7,000,000: —

postmedel ..................................... „ 12,400,000: —

telegrafmedel ............................... ,, 1,610,000: —

bötesmedel ................................... „ 350,000: —

extra uppbörd ............................. „ 100,000:— 30,560,000: —

transport kronor 30,560,000: —

Inkomsternas

uppställning.

14

Inkom Steril a: statsrådsprotokollet.

transport kronor 30,560,000: —
B. Skatter:

a) allmänna:

tullmedel .......... kronor 51,000,000: —

bränvinstillverk ,

<• 19,500,000: —

ii

ii

71

11

11

ningsskatt .......

hvitbetssockertillverkningsafgift

stämpelmedel ...
mantalspenningar
bevillning af fast
egendom samt

af inkomst --------

tilläggsbevillning
b) af viss fastighet:

grundskatt ......... kronor 480,000: —

kavallerirege -

9.000. 000

6.000. 000

750,000

3,500,000: —

6,300,000: — 96,050,000: —

mentenas hästvakansspanmål

afgifter för persedelunderhållet

vid rusthållsin fanteriet

...........

trosspassevolans afgift

................

tillfälliga roteva kansafgifter

......

soldatvakansafgift
båtsmansvakans afgift

.................

c) särskilda afgifter:

fyr-och båkmedel kronor 1,500,000: —
kontrollstämpel medel

................ „ 50,000: —

bevillningsafgifter
för särskilda
förmåner och

rättigheter ........ „ 850,000: —

11

11

280,000: —

42,000: —

19,000: —

128,000: —

19,000: —

150,000:— 1,118,000:

2,400,000: — 99,568,000: —

Summa kronor 130,128,000: —

Inkomsterna: statsrådsprotokollet.

15

Enligt mig från fullmäktige i riksbanken tillhandakommen uppgift
har riksbankens vinst för år 1900 enligt approximativ beräkning
uppgått till 4,178,000 kronor.

Af riksbankens behållna årliga vinst skola, jemlikt 26 § i lagen
om Sveriges riksbank den 12 maj 1897, minst 10 procent afsättas
till bankens reservfond, intill dess denna uppgått till minst 25 procent
af bankens grundfond. Då grundfonden utgör 50 millioner kronor
och reservfonden för närvarande 6 millioner kronor, bör alltså afsättning
till sistnämnda fond fortfarande ega rum.

För statsverkets behof synes i och för statsregleringen för år
1902 af bankovinsten för år 1900 böra tagås i anspråk ett belopp af

2,000,000 kronor. Jag hemställer derföre, att Kongl. Maj:t ville hos
Riksdagen göra framställning, att af riksbankens vinst för år 1900
måtte för statsverkets behof anvisas berörda belopp, 2,000,000 kronor,
att från riksbanken utbetalas de tider under år 1902, Riksdagen bestämmer.

Om, under förutsättning af bifall till hvad jag nu föreslagit, till

slutsumman af statsverkets ofvan beräknade inkomster.
........................................................................ kronor 130,128,000: —

läggas:

det af mig såsom öfverskott å statsregleringarna
för år 1899 och föregående år beräknade
belopp................................................................ „ 24,165,000:''—

af öfverskottet å 1900 års statsreglering „ 3,500,000: —

och af riksbankens vinstmedel för år 1900 „ 2,000,000: —

så erhålles för statsregleringen för år 1902 en

tillgång af ............................................................ kronor 159,793,000: —

De af föredragande departementschefen sålunda
i afseende å beräkningen af statsverkets ofvan omförmälda
tillgångar och dermed sammanhängande ämnen
gjorda hemställanden och förslag,* i hvilka statsrådets
öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Kongl.
Höghet Kronprinsen Regenten gilla och bifalla.

Riktbanleem

virutmedel.

Ex. protocollo:
Hjalmar Rettig.

Inkomstberäkningen: statskontorets skrifrelse.

1

Bil. Lftt. A

I % !.■ '' t'' •''

i.> qo\

Till Konungen.

Då statskontoret nu, till åtlydnad af föreskriften i § 2 af den för
embetsverket gällande instruktion, går att underdånigst afgifva berättelse
om statsverkets inkomster för sistförflutna år jemte förslag till deras
beräknande för år 1902, får statskontoret till en början dels åberopa
sin under den 11 nästlidne september afgifna underdåniga berättelse
om statsverkets tillstånd och förvaltning år 1899, hvarmed öfverBih.
till Riksd. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 1

2 Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse.

lemnats ett tryckt exemplar af det kapitalkonto till rikshufvudboken
för samma år med dertill hörande tablåer och bilagor, som blifvit härstädes
upprättadt, dels ock i underdånighet hänvisa till statskontorets underdåniga
skrifvelse den 31 derförutgångna juli, angående riksbokslutet för
år 1899, deri statskontoret beträffande resultatet af nämnda års statsreglering
anmält, att å statsverkets inkomster samt ordinarie och extra ordinarie
förslagsanslag uppstått ett nettoöfverskott af kronor 26,517,905: 39

hvartill borde läggas:

af myntverkets behållning för år 1899, enligt
nådiga brefvet den 5 maj 1882, ....... „ 572,679: 8 2

besparing å nionde hufvudtitelns anslag »bidrag
till folkskolelärares pensionering»...... „ 550: —

odisponerade behållningar på en del extra
statsanslag enligt särskilda nådiga föreskrifter
............................................................. „ 74,607: 52.

så att öfverskottet på det hela uppginge till kronor 27,165,742: 73.

Vidare anfördes i samma skrifvelse, beträffande förhållandet med
den uti rikshufvudboken under benämning af »fonden för reserverade
medel» upplagda särskilda räkning å öfverskott och brister i statsregleringarne,
att behållningen å denna fond vid 1899 års början ut -

gjorde ......................................................................... kronor 58,271,216: 67.

Om härtill lägges ofvannämnda öfverskott ...... ,, 27,165,742: 73

summa kronor 85,436,959: 4 0

samt afräknas hvad i 1899 års riksstat blifvit

anvisadt att från fonden utgå ............... ,, 12,615,000: —

uppkommer det belopp af...................................... kronor 72,821,959: 4 o,

hvartill, enligt 1899 års rikshufvudbok, behållningen å nyssnämnda
särskilda räkning vid samma års slut uppgick. Af denna behållning
voro disponerade enligt 1900 års riksstat 21,316,000 kronor och enligt
1901 års riksstat 27,340,000 kronor, i följd hvaraf återstå att disponera
24,165,959 kronor 40 öre.

Vid upprättande af sitt förslag till inkomstberäkning, hvilket innefattas
uti här bifogade tabell litt. a), har statskontoret fäst afseende
dels derpå, huruvida inkomsterna varit i jemnt stigande eller fallande,
uti hvilket hänseende åberopas här bifogade tabeller litt. b) och c), dels
ock på de vid vissa titlar förekommande särskilda förhållanden, för
hvilka statskontoret får bär nedan närmare redogöra.

Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse. 3

Ordinarie inkomster.

Grundskatt. I riksstaten för år 1901 är denna inkomsttitel upptagen
med 960,000 kronor.

Enligt lagen den 2 december 1892, angående afskrifning af de å
viss jord hyflande grundskatter, skola de skatter och utlagor, som med
tillämpning af bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 5 juni 1885,
angående nedsättning i samma grundskatter, samt § 4 i nådiga förordningen
den 11 september samma år, angående inlösen af skattefrälseräntor,
blifvit nedsatta med trettio procent, afskrifvas under loppet
af tolf år, räknadt från och med år 1893, i sådan ordning, att, under
iakttagande i tillämpliga delar af föreskrifterna i berörda nådiga kungörelse,
skatterna och utlagorna nedsättas från och med hvart och ett
af åren 1893, 1894, 1896, 1898, 1900 och 1902 med tio procent af
det belopp, hvarå nedsättningen enligt nämnda nådiga kungörelse beräknats,
hvarefter återstoden af skatterna och utlagorna från och med
år 1904 skall eftergifvas.

Enligt den iitredning, som meddelats i de vid Eders Kongl. Majrts
till 1892 års urtima Riksdag aflåtna nådiga propositioner angående afskrifning
af de å viss jord hyllande grundskatter med flera dermed
sammanhang egande ämnen bifogade utdrag af protokollet öfver finansärenden
den 14 oktober samma år, beräknades den grundskatt, hvarå
afskrifning kunde eg a rum, utgöra 4,604,819 kronor 29 öre. Tio procent
derå motsvara 460,481 kronor 92 öre eller i rundt tal 461,000
kronor. Med hänsyn till den ytterligare afskrifning, som, enligt hvad
ofvan är omförmäldt, skall ega rum för år 1902, hemställer statskontoret,
att grundskatten i riksstaten för nämnda år må upptagas med
ett till 480,000 kronor nedsatt belopp.

Vid denna beräkning har statskontoret icke ansett väsentlig hänsyn
böra tagas till den inlösen af skattefrälseräntor m. m., som eventuelt
kan komma att ega rum på grund af bestämmelserna i nådiga
förordningen den 11 september 1885 och nådiga kungörelsen den 11
maj innevarande år.

I detta sammanhang anser sig statskontoret emellertid böra i
underdånighet omförmäla, att löseskillingarne för skattefrälseräntor och
kronotionde, om hvilkas inlösen anbud inkommit till kammarkollegium
och derstädes intill den 1 innevarande månad handlagts, hafva, enligt
uppgift från kammararkivet, beräknats utgöra:

för skattefrälseräntor................................ kronor 3,113,728:70

„ kronotionde .................................................. „ 126,309:7 5

tillsammans kronor 3,240,038: 4 5.

4 Inkomstberäkningen: statekontoruts skrifrelae.

Någon inlösen af kofvejdgJjyldigbet bär, enligt hvad samma uppgifter
gifva vid handen, icke blifvit af kammarkollegium beviljad.

För inlösen af skattefrälseräntor och kronotionde voro i riksstaterna
för åren 1887—1891 anvisade tillhopa 3,070,000 kronor, hvilka
till fullo utgifvits; hvarförutom, jemlikt nådiga brefvet den 3 december
1897, för samma ändamål under förskottstitel af statskontoret anordnats
dels år 1898 9,858 kronor 85 öre, hvilka af 1899 års Riksdag ersatts,
dels under år 1899 7,660 kronor 50 öre, hvaraf 863 kronor 75 öre
ersatts af innevarande års Riksdag. Sammanlagda beloppet af hvad för
ifrågavarande ändamål utgifvits utgör alltså 3,087,519 kronor 35 öre.

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål erlägges, årligen och intilldess
annorlunda kan varda förordnadt, af rusthållen vid det afsutna
kavalleriet och blef i riksstaten för år 1901 beräknad till 270,000
kronor. Denna afgäld är visserligen beroende af vexlande markegångspris,
men har under en följd af år befannit sig i konstant stegring.
Den årliga medelökningen under senaste femårsperiod har utgjort 9,830
kronor.

Med hänsyn härtill och då afgälden under senaste treårsperiod
mflutit med i medeltal 286,997 kronor samt under samma period ingen
gång väsentligt understigit 280,000 kronor, har sistnämnda belopp i
tabellen upptagits.

Af gifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet. Enligt
1885 års Riksdags beslut och nådiga kungörelsen den 23 december
1885 öfvertog statsverket från och med år 1886 den rusthållarne vid
rusthållsinfanteriet åliggande skyldighet att anskaffa och underhålla
beklädnads-, bevärings- och remtygspersedlar, under vilkor att till
staten med eganderätt. samtidigt öfverlemnades af rusthållarne anskaffade
motsvarande persedlar till det antal och i det skick, som för godkännande
vid generalmönstring erfordrades, och att rusthållarne för
besvärets upphörande erlade en årlig ersättning af 20 kronor af hvarje
rusthållsnummer att af Eders Kongl. Maj:t för persedlarnes anskaffande
och underhåll användas. Ifrågavarande afgifter redovisades till en
början hos arméförvaltningen under det å riksstatens fjerde hufvudtitel
då uppförda reservationsanslag »till anskaffande och underhåll af beklädnads-,
bevärings-, remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar
vid det berustade kavalleriet och det berustade infanteriet.» Till följd
af viss vid 1888 års riksdag gjord förändring med berörda reservationsanslag
samt för åstadkommande af förenkling i redovisningen upptogos
från och med år 1890 dessa »afgifter för persedelunderhållet vid
rusthållsinfanteriet» bland statsverkets inkomster, hvilken inkomsttitel

Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse. 5

uppfördes med ett efter rusthållens dåvarande antal, 2,545, beräknadt
belopp af 51,000 kronor. Då emellertid inkomsttiteln varit i ständigt
sjunkande, beräknades inkomsten uti 1901 års riksstat till 49,000 kronor.
De effektiva rusthållens antal vid det afsutna kavalleriet, som enligt
räkenskaperna för år 1898 utgjorde 2,473, hade nästlidet år nedgått
till 2,437 och innevarande år, enligt de af Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande
i länen till statskontoret insända uträkningar å lindring
i rustningsbesväret, till 2,421. Med hänsyn till den oafbrutna minskningen
i denna inkomsttitel, i årligt medeltal under senaste femårsperiod
utgörande 436 kronor, och då denna afgift för nästlidet år endast
influtit med 48,740 kronor, anser statskontoret inkomsttiteln''icke kunna
för år 1902 beräknas till högre belopp än 47,000 kronor.

Af det inom generalstaben utarbetade underdåniga förslag till ny
härordning jemte öfvergångsförslag, öfver hvilket statskontoret, enligt
nådig remiss af den 27 nästlidne november, inom kort skall i vissa
Uti den nådiga remissen angifna hänseenden inkomma med underdånigt
yttrande, har statskontoret inhemtat, att vid hvardera af Vestgöta
regemente, andra lifgrenadierregementet och lifregementet till
fot 66 rusthåll eller rotar samt vid Smålands grenadierkår 18 rusthåll
äro afsedda att år 1902 ytterligare vakanssättas. Derest detta förslag
vinner Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens bifall kommer nu förevarande
statsinkomst att för berörda år nedgå med ytterligare omkring
4,300 kronor.

Trosspassevolansafgiften. På grund af med vederbörande rusthållare
träffade och genom särskilda resolutioner faststälda aftal, enligt
hvilka Kongl. Maj:t och kronan åtagit sig att både i freds- och krigstid
ombesörja anskaffandet, underhållandet och fortskaffningen af rusthållsregementenas
och kårernas tross äfvensom tillhandahållandet af trosskuskar
och trosshästar, fullt munderade, emot en viss, från hvarje helt
rusthåll utgående passevolansafgift, erlägges af rusthållarne vid ne dannämnda
regementen sådan afgift till följande belopp, nemligen:

3 kronor 75 öre i fredstid och 4 kronor 37 öre i krigstid vid de
skånska indelta kavalleriregementena enligt kongl. resolutionen den 18
december 1775, vid Yestgöta regemente enligt kongl. resolutionen den
18 mars 1776 och vid Smålands husarregemente och Smålands grenadierkår
enligt kong], resolutionen den 2 maj 1776;

4 kronor 37 öre både i freds- och krigstid vid Ostgöta kavalleriregemente
(andra lifgrenadierregementot) enligt kongl. resolutionen den
21 maj 1776», och

4 kronor 75 öre för alla lider vid lifregementet till häst (lifrege -

6 Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse.

mentets dragon-, husar- och grenadierkårer) enligt kontrakt den 15
januari 1778.

Denna statsinkomst var i riksstaterna för åren 1878—1894 beräknad
till 26,000 kronor och belöpte sig för treårsperioden 1890 — 1892
till 26,515 kronor, deraf

för 1,000 rusthåll vid skånska husarregementet . ... kronor 3,750: —

„ 1,000 rusthåll vid skånska dragonregementet „ 3,750: —

summa kronor 7,500: -—-Enligt 1892 års urtima Riksdags beslut och nådiga brefvet den 30
maj 1893 skola emellertid rusthållen vid sistnämnda båda regementen,
de tillfälligt karlvakanta genast och de öfriga i mån af dåvarande
ryttares afgång, för regementenas ombildning till värfvade sättas på
vakans mot erläggande såsom vakansafgift af ett belopp, motsvarande
de i lagen den 5 juni 1885, med deri i vederbörlig ordning beslutade
förändringar, rustningstungan vid dessa regementen åsätta värden, med
rätt för rusthållarne att tillgodonjuta den lindring, som i lagen bestämdes,
men mot viss stadgad skyldighet beträffande aflemnande eller underhåll
af nummerhäst. Uti den sålunda faststälda vakansafgiften ingår
jemväl trosspassevolansafgiften, hvilken alltså, i den mån vakanssättningen
fortgår, kommer att upphöra. Enligt ett vid Eders Kong!. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen den 14 oktober 1892, angående förbättrad
härordning, fogadt förslag till öfvergång från nuvarande till
föreslagna organisationen för dessa båda regementen skulle regementenas
ombildning från indelta till värfvade kräfva en tid af 25 år. Uti
sin underdåniga skrifvelse den 6 december 1893 med förslag till beräknande
af statsverkets inkomster vid nästföljande statsreglering yttrade
statskontoret, att med afseende å den ringa betydenhet, denna
statsinkomst och särskilt den del deraf, som motsvarade afgifterna från
nyssnämnda båda regementen, egde, syntes det statskontoret som en
årligen, under hela den tid vakanssättningen komme att försiggå, skeende,
efter vakanssättningen rättad minskning af inkomsttiteln ej vore
behöflig, utan borde redan då från inkomstberäkningen kunna uteslutas
hela beloppet af den trosspassevolansafgift, som erlades för rusthållen
vid dessa regementen. Denna statskontorets uppfattning blef af Eders
Kongl. Maj:t gillad och af Riksdagen biträdd; och blef i anledning häraf
denna inkomsttitel, för år 1894 beräknad till 26,000 kronor, i riksstaterna
från och med år 1895 upptagen med ett med summan af afgifterna
för de båda nämnda regementena, 7,500 kronor, minskadt belopp,
eller i jemnadt tal 19,000 kronor. Af berörda skäl och då för öfrigt, med

Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse. 7

beräkning af den årliga minskningen i medeltal under senaste femårsperiod,
eller 518 kronor, dessa afgifter icke torde komma att under år
1902 inflyta med afsevärdt högre belopp, har inkomsten blifvit i bifogade
tabell upptagen med 19,000 kronor.

Derest ofvan omförmälda, utaf generalstaben framlagda öfvergångsförslag
till ny härordning vinner Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens
godkännande, kommer jemväl denna inkomsttitel att deraf röna någon
inverkan, ehuru icke i sådan omfattning, att för år 1902 någon ytterligare
minskning i titelns beräkning behöfver ega rum.

Tillfälliga rotevakansafgifter. Enligt § 1 i lagen den 2 december
1892, angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären, skall i dessa
besvär på sätt och under iakttagande af de särskilda bestämmelser och
undantag, som i lagen omförmälas, lindring ega rum att årligen utgå
från och med år 1893 med fyrtio procent, från och med år 1894 med
femtio procent, från och med år 1896 med sextio procent, från och med
år 1898 med sjuttio procent,. från och med år 1900 med åttio procent
och från och med år 1902 med nittio procent, allt af dessa besvärs
uppskattade värde, samt från och med år 1904 med hela beloppet af
samma värde; varande dels i lagens § 2 stadgadt, att vid uppskattningen
af rustnings- och roteringsbesvären prestationerna för hvarje rusthåll
och rote skola, vid båtsmanshållet kompanivis samt för tiden intill
år 1900 vid rust- och rotehållet i öfrigt regements- och kårvis, bestämmas
till de i samma § bestämda värden, samt dels i § 3 föreskrifvet,
att år 1899 och derefter hvart tionde år, hvarje gång för de närmast
följande tio åren, rustnings- och roteringsbesvärens värde skall af Eders
Kongl. Maj:t bestämmas efter viss föregående utredning. Enligt nådiga
kungörelsen den 27 oktober 1899, angående ny uppskattning af rustnings-
och roteringsbesvären vid indelta armén, har Eders Kongl. Maj:t
förordnat, att vid uppskattning af rustnings- och roteringsbesvären vid
indelta armén för det i § 1 af nämnda lag angifna ändamål skola under
tio år, räknadt från början af år 1900, prestationerna för hvarje rusthåll
eller rote bestämmas till de i kungörelsen angifna förändrade värden,
hvilka statskontoret lagt till grund för beräkningen af denna inkomsttitel.

Under inkomsttiteln »tillfälliga rotevakansafgifter» inbegripas:

afgifter af rusthåll och rotar för uraktlåten rekrytering;

af de vid 1878 års början till statsverket tills vidare indragna
afgifterna af åtskilliga till underofficerares aflöning förut anslagna
vakanta rusthåll och rotar;

afgifter af rusthåll och rotar vid infanteriet, som jemlikt 1892

8 Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse.

års urtima Riksdags beslut samt nådiga brefven den 2 december 1892,
den 28 september 1893, den 5 oktober 1894, den 15 november 1895
och den 15 april 1898 blifvit vakanssatta för infanteriets omorganisation;

afgifter af rusthåll vid skånska husar- och dragonregementena,
hvilka i mån af ryttames afgång, jemlikt. samma Riksdags beslut och
nådiga brefvet den 30 maj 1893, blifvit satta på vakans för regementenas
ombildning till värfvare; samt

afgifter af dubbelrotar vid Jemtlands hästjägarekår, hvilka jemlikt
nämnda Riksdags beslut blifvit vakanssatta för kårens ombildning till
värfvadt regemente.

Belöpande afgifter för sådana rusthåll och rotar vid båtsmanshållet,
som jemlikt nådiga kungörelsen den 13 juli 1887, angående
båtsmanshållets sättande på vakans, inflyta, skola redovisas under titel
»båtsmansvakansafgift»; dock hafva, på sätt statskontoret i föregående
berättelser angående statsverkets inkomster meddelat, afgifterna för de
år, hvarunder vakanssättningen medgifvits, i räkenskaperna upptagits
under förevarande inkomsttitel.

Afgifterna för uraktlåten rekrytering, som år 1899 uppgingo till
9,232 kronor 77 öre och under senaste femårsperiod till i medeltal
6,507 kronor 66 öi-e, äro beroende på vexlande förhållanden och torde
derför icke böra beräknas högre än till 5,000 kronor.

För de vid 1878 års lönereglering till statsverket indragna rusthåll
och rotar kunna vakansafgifterna, hvilka för år 1901 beräknats till

19,000 kronor, enligt härstädes verkstäld beräkning antagas komma att,
efter afdrag af ytterligare tio procent lindring, erläggas med omkring
10,600 kronor.

Vakansafgifterna af de för indelta infanteriets omorganisation
vakanssatta rusthåll och rotar, hvilkas antal enligt här förvarade
handlingar för innevarande år utgör 140 af de förra och 1,154 af de
senare, kunna, med beräkning af förenämnda värden och sedan medgifven
lindring af nittio procent blifvit afdragen, antagas år 1902 inflyta
med omkring 30,150 kronor.

Enligt till statskontoret från länsstyrelserna i Kristianstads och
Malmöhus län inkomna handlingar i fråga om den rusthållen vid skånska
husar- och dragonregementena för innevarande år tillkommande lindring
i rustningsbesväret har vakanssättning för regementenas ombildning
till värfvade egt rum för 537 rusthåll vid hvardera regementet.

Effektiva rusthållens antal vid dessa båda regementen har beräknats
vid 1901 års slut utgöra högst 360 vid hvartdera eller vid båda
regementena tillsammans 720. Vakansernas antal skulle alltså komma

Inkomstberäkningen: statskontorets skrivelse. 9

att år 1901 uppgå till omkring 640 vid hvardera regementet eller tillsammans
1,280. Enligt meddelande från landtförsvarsdepartementet har
de effektiva rusthållens antal vid dessa båda regementen vid 1902 års
början beräknats till 370 nummer vid husarregementet och 324 nummer
vid dragonregementet. Vakansernas antal vid samma tidpunkt beräknas
alltså till respektive 630 och 676. Vederbörande arméfördelningschef
bär vidare meddelat, att under 1902 års lopp vakanser torde
komma att uppstå för ytterligare 40 nummer vid det förra regementet
och 27 nummer vid det senare. Vakansafgifterna, beräknade efter de
i nådiga kungörelsen den 27 oktober 1899 bestämda värden, skulle,
om man endast tager hänsyn till vakansernas beräknade antal vid 1902

års ingång, oafkortade uppgå till:

vid skånska husarregementet ......................................... kronor 220,500: - —

„ „ dragonregementet ............... „ 229,840: —

tillsammans kronor 450,340: —

Om härifrån dragés å rusthållen belöpande rustnings understöd,

beräknadt till......................................... kronor 2,000: —

återstå kronor 448,340: —

derå lindring skall tillgodonjutas med nittio procent eller 403,506 kronor.
Ifrågavarande vakansafgifter kunna alltså beräknas år 1902 inflyta med
omkring 46,834 kronor.

Af handlingarne angående den rotebållen vid Norrlands dragonregemente
för innevarande år tillkommande lindring inhemtas, att vakanssättningen
för detta regementes ombildning till värfvadt fortgått
så, att intill innevarande år 123 nummer äro satta på vakans. Regementet
består af 200 dubbelrotar. '' Det antal rotar, som under år 1901
skulle fullgöra roteringen effektivt, har beräknats till omkring 70 och
vakansernas antal alltså blifva omkring 130. Enligt en från vederbörande
fördelningschef till statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
inkommen uppgift, af hvilken statskontoret undfått del, kommer
antalet rotar, hvilka med visshet antagas komma att under år 1902 vid
regementet effektivt fullgöra roteringen, att utgöra 61, hvadan vakansernas
antal blifver 139. Vakansafgifterna, beräknade efter det i nådiga
kungörelsen den 27 oktober 1899 bestämda värde, skulle oafkortade

uppgå till .............................................................................. kronor 45,870: —

Om härifrån dragas de å rotarne belöpande roterings understöd,

beräknade till ........................................ 5,029: ■—

återstå kronor 40,841: —
hvarå lindring bör tillgodokomma rotarne med nittio procent eller 36,757
Bih. till Riksd. Frot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 2

10 Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse.

kronor. Dessa vakansafgifter kunna fördenskull antagas år 1902 inflyta
med omkring 9,113 kronor.

Inkomsttiteln kan alltså för år 1902 approximativt beräknas sålunda:

afgifter för uraktlåten rekrytering .................. kronor 5,000: —

vakansafgifter för rusthåll och rotar, indragna till
statsverket i följd af ny lönereglering för arméns
befäl, ............... „ 10,600: —

dito för dito dito, indragna till statsverket för indelta
infanteriets omorganisation, ........................ „ 30,150: —

dito för rusthåll, indragna för skånska husar- och
dragonregementenas ombildning till värfvade regementen,
..................................................................... „ 46,834: —

dito för dubbelrotar vid Jemtlands hästj ägarekår,
indragna för kårens ombildning till värfvadt

regemente, ................................................................. „ 9,113: —

summa kronor 101,697: —

hvartill komma afgifter för under år 1902 eventuel! vakanssatta rotar
och rusthåll vid båtsmanshållet; hemställande statskontoret, att inkomsttiteln
må beräknas till 100,000 kronor.

Derest ofvan omförmälda inom generalstaben utarbetade förslag
till ny härordning jemte öfvergångsförslag varder af Eders Kongl Maj :t
och Riksdagen antaget, kommer nu förevarande inkomsttitel att, enligt
härstädes verkstälda beräkningar, år 1902 tillföras ytterligare vakansafgifter
med omkring 28,000 kronor.

Soldatvakansafgiften kan, enligt härstädes, på grund af förenämnda
genom nådiga kungörelsen den 27 oktober 1899 faststälda värden samt
med iakttagande af nittio procent lindring, verkstäld approximativ beräkning,
antagas för år 1902 inflyta med följande belopp, nemligen:
afgifter af ny ordinarie rotering för 817,210 rotar kronor 15,112:7 1
dito för 3 rotar i Sårna, Idre och Hede byar i Kopparbergs
län ................................................................ „ 12: —

dito . af bergs] agsrotar:

hel afgift för 5,7 3 3 rotar ...... kronor 114: 6 6.

half afgift för 362,595 rotar... „ 3,625:94. ?? 3,740:60

eller tillsammans kronor 18,865: 31,

hvartill komma knekterotefrihetsmedel, beräknade till „ 40: —

och retroaktiva afgifter m. m., som torde inflyta med

omkring ...................................................................... „ 94: 6 9,

summa kronor 19,000: —

hvilket belopp torde få upptagas i riksstaten för år 1902.

Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse. 11

Båtsmansvakansafgiften. Vid 1887 års riksdag beslöts, att båtsmanshållet
skulle sättas på vakans samt derigenom inflytande vakansafgifter,
beräknade efter de i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären
den 5 juni 1885 bestämda värden, ingå bland statsverkets
inkomster; dock finge vakanssättningen under öfvergångstiden
till den i sammanhang dermed beslutade organisationen af en sjömanskår
icke ega rum med mera än en åttondedel af dåvarande effektiva
rotar årligen. Den tillökning i båtsmansvakansafgiften, som härigenom
vore att påräkna, antogs uppgå i jemnadt tal till 45,000 kronor för
hvart och ett af de följande åren. I sjelfva verket har tillökningen för
hvart och ett af åren 1888—1892, under hvilka år afkortning å afgifterna
egde rum med trettio procent, belöpt sig endast till:
år 1888 (inkomst af vakanssättningen kronor 37,033: 81) kronor 37,033: 81
„ 1889 ( „ „ „ „ 73,328:49) „ 36,294:68

„ 1890 ( „ „ „ „ 108,197:91) „ 34,869:42

„ 1891 ( „ „ „ „ 137,199:52) „ 29,001:61

„ 1892 ( „ „ „ „ 163,657:01) „ 26,457:49.

Under år 1893, då lindring egde rum med fyrtio procent, belöpte
sig inkomsten af vakanssättningen till 160,074: 19.

För åren 1894 och 1895, då lindring var medgifven med femtio
procent, och för åren 1896 och 1897, då lindringen utgjorde sextio
procent, belöpte sig inkomsten:

år 1894 till....................................... kronor 148,990: 4 6

„ 1895 „ „ 166,707: 12

„ 1896 „ „ 148,701: 83

,,1897 „ „ 169,974:93.

För åren 1898 och 1899, då lindring utgick med sjuttio procent,
belöpte sig inkomsten det förra året till 166,746 kronor 93 öre och
det senare till 175,787 kronor 81 öre.

I 1900 och 1901 års riksstater har inkomsten beräknats till 150,000
kronor med hänsyn till den under dessa år medgifna lindringen med
åttio procent och utan afseende å den fortsatta vakaussättningen. Denna
har numera fortskridit så, att enligt härstädes verkstäld beräkning vid
1901 års ingång högst 425 rusthåll och rotar vid båtsmanshållet komma
att qvarstå såsom effektiva. Emellertid skall lindring för år 1902 utgå
med nittio procent, hvadan statskontoret anser sig böra föreslå, det
inkomsten jemväl för detta år beräknas till 150,000 kronor.

Arrendemedlen, som för åren 1900 och 1901 beräknats till 2,200,000
kronor, hafva under en följd af år varit i konstant fallande, med en

12 Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse.

medelminskning under senaste femårsperiod af 49,810 kronor per år;
och då influtna inkomsten för år 1899 icke uppgått till mera än 2,241,916
kronor samt några omständigheter, som kunna föranleda en stegring,
icke synas föreligga, men deremot försäljning af mindre kronoegendomar
alltjemt fortgår, anser statskontoret skäl förefinnas för en nedsättning
i denna inkomsts beräkning till 2,100,000 kronor.

Mantalspenningar, som i riksstaterna för åren 1900 och 1901 upptogos
med 700,000 kronor, hafva befunnit sig i oafbruten stegring med
en årlig ökning i medeltal under senaste femårsperiod af 11,902 kronor.
Med hänsyn härtill och då inkomsten år 1899 inflöt med 741,741 kronor
torde en förhöjning för år 1902 till 750,000 kronor vara påkallad.

Bötesmedel. Jemväl denna inkomst, som i 1901 års stat upptogs
till 290,000 kronor, har befunnit sig i konstant stegring med en årlig
ökning under senaste femårsperiod af i medeltal 28,362 kronor, i anledning
hvaraf och då inkomsten år 1899 inflöt med 389,542 kronor
densamma torde böra för år 1902 upptagas med 350,000 kronor.

Kontrollstämpelmedlen hafva i medeltal under senaste femårsperiod
influtit med 48,055. kronor och år 1899 med 58,819 kronor med en
konstant årlig stegring under senaste femårsperiod af i medeltal 5,439
kronor. I 1901 års riksstat har inkomsten upptagits med 40,000 kronor
och torde för år 1902 kunna beräknas till 50,000 kronor.

Fyr- och båkmedel, som i riksstaten för år 1901 uppfördes med

1,500,000 kronor, hafva i medeltal under senaste femårsperiod influtit
med 1,638,432 kronor och under senaste treårsperiod intet år med
mindre än 1,650,000 kronor samt utvisa en årlig ökning i medeltal af
55,160 kronor. Statskontoret anser sig derför böra föreslå denna inkomsttitels
upptagande i 1902 års stat med ett belopp af 1,650,000
kronor.

Telegraf medlen äro i rikstaten för år 1901 upptagna med 1,610,000
kronor och hafva, enligt hvad statskontoret inhemtat, af telegrafstyrelsen
beräknats för år 1902 till enahanda belopp, hvilket i bifogade tabell
upptagits.

Jernvägstrafikmedel. Efter hvad statskontoret inhemtat, har jernvägsstyrelsen,
hvilken det jemlikt § 3 i nådiga instruktionen för styrelsen
med underlydande distriktsförvaltningar den 15 oktober 1897
åligger att före . utgången af november månad hvarje år till Eders
Kongl. Maj:t afgifva förslag till beräkning af den behållna inkomst af
statens jernvägar, som må upptagas i riksstaten för året näst efter det
påföljande, beräknat denna inkomsttitel för år 1902 till 7,000,000
kronor; varande detta belopp upptaget i omförmälda tabell.

Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse. 13

Skogsmedlen, som i riksstaten för år 1901 äro upptagna med

5,800,000 kronor, hafva utgjort:

år 1897 ................................................................... kronor 5,426,312: —

„ 1898 .................................................................... „ 7,554,845: —

„ 1899 ..................................................................... „ 7,001,477: —

eller i medeltal för dessa tre år........................ ,, 6,660,878: —

Enligt från domänstyrelsen erhållen uppgift hafva statsverkets
skogsmedelsinkomster under innevarande års tre första qvartal belöpt
sig till 6,944,208 kronor. I händelse skogsmedelsuppbörden under fjerde
qvartalet komme att motsvara uppbörden under samma qvartal af sistlidet
år, 835,775 kronor, skulle inkomsten af skogsmedel för år 1900
alltså komma att uppgå till 7,779,983 kronor och i medeltal för åren
1898—1900 utgöra 7,445,435 kronor.

Inkomsttitelns årliga ökning i medeltal har under senaste femårsperiod
utgjort 698,043 kronor. Denna stegring torde för innevarande
år snarare komma att ökas än minskas till följd af de höjda trävaruprisen.
Visserligen är det omöjligt att nu beräkna, huru dessa pris
komma att gestalta sig år 1902 under tilläfventyrs inträdande sämre
konjunkturer, men antagas kan, att den ständigt fortgående ökningen
af statens skogsegendom i förening med en allt omsorgsfullare skogshushållning
och den genom förbättrade flottledsanläggningar i Norrbotten
beredda möjligheten att tillgodogöra skogsalster,, hvilka derförutan
icke skulle hafva funnit användning, kommer att under alla förhållanden
under år 1902 bereda statsverket inkomster af skogsmedlen
till belopp, som icke i någon väsentlig mån understiga hvad som här
ofvan beräknats såsom medeltal för åren 1898—1900; och hemställer
förty statskontoret, att beräkningen af denna inkomsttitel för år 1902
må förhöjas till 7,000,000 kronor.

Extra uppbörd. Denna inkomsttitel är af fullkomligt tillfällig och
vexlande natur och inflöt under senaste femårsperiod med i medeltal
170,299 kronor, men under år 1899 med 133,845 kronor och torde
böra i riksstaten för år 1902 upptagas med oförändradt belopp af

100,000 kronor.

Bevillningar.

Tullmedlen hafva enligt räkenskaperna inbragt:

år 1897 ........................................................ kronor 43,537,911

„ 1898 ......................................................... „ 52,012,881

„ 1899 ......................................................... „ 60,051,428

eller i medeltal för dessa tre år

51,867,407

14 Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse.

För januari—november månader innevarande år hafva, enligt meddelande
från generaltullstyrelsen, debiterade tullmedlen utgjort 54,076,091
kronor 64 öre och skulle, i händelse uppbörden för innevarande månad
blefve lika med den för december månad sistlidet år, eller 4,631,024
kronor 22 öre, för innevarande år uppgå till 58,707,115 kronor 86 öre.

Denna statsinkomst är beroende af konjunkturförhållanden, hvilka
icke kunna tillförlitligt bedömas för den tid 1902 års statsreglering
afser; och statskontoret -hemställer, att densamma beräknas till enahanda
belopp som i 1901 års riksstat eller 49,000,000 kronor.

Postmedlen. Statskontoret har inhemtat, att generalpoststyrelsen
vid afgifvande af förslag till postverkets inkomst- och utgiftsstater,
som böra till nästkommande Riksdags pröfning öfverlemnas, beräknat
inkomsten af postmedlen till 12,400,000 kronor, hvadan denna summa
blifvit å bilagda tabell uppförd.

Bevillning saf gifter för särskilda förmåner och rättigheter. De särskilda
afgifter, som innefattas under denna titel, hafva enligt räkenskaperna
debiterats med:

1 år 1897	år 1898		år 1899
1,739	6 3	1,404	91	1,565	40
712,459	93	779,530	93	812,228	54
266,100	—	275,600	—	275,016	50
8,425	50	8,628	_	10,104	J
988,725 0 6 1,065,163	84	1,098,914 44

för rättighet till skogsfång och kolningsfrihet
på allmänningar .
af bankbolag med sedelut.gifnings-!

,, vissa handlande och handels expediter

..............................

„ utländingar för konserter och
dramatiska eller andra föreställningar
..........................

i

summa

Denna inkomsttitel var för år 1898 beräknad till 850,000 kronor,
men med fäst afseende å den minskning i bankbolags sedelutgifning,
som tilläfventyrs kunde ega rum i följd af stadgandet i § 41 i lagen
för Sveriges riksbank den 12 maj 1897, beräknade 1898 års Riksdag
bevillningsafgifterna för särskilda förmåner och rättigheter för år 1899
till ett nedsatt belopp af 750,000 kronor. Omförmälda lagrum innehåller,
bland annat, att enskilda banker ega att intill utgången af år
1903 utgifva egna sedlar, samt att från början af år 1899 till utgången

Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse.

15

af år 1903 enskild bank, som, efter minst tre månader förut hos cbefen
för finansdepartementet derom gjord anmälan, afstått från sin rätt att
utgifva egna sedlar samt icke indragit något af sina den 1 januari
1896 befintliga afdelningskontor, eger åtnjuta hos riksbanken vissa
förmåner.

Med 1898 års utgång upphörde en enskild sedelutgifvande bank,
Vesterbottens enskilda bank, med sin rörelse, som då öfvertogs af ett
nybildadt bankaktiebolag. Såsom statskontoret redan sistlidet år i underdånighet
meddelade, bar styrelsen för Mälareprovinsernas enskilda bank
hos chefen för finansdepartementet anmält, att bankens delegare å
ordinarie bolagsstämma den 8 mars 1899 beslutit, att banken vid 1902
års utgång skall upplösas för att ombildas till bankaktiebolag. I öfrigt
har ingen anmälan, som haft afseende å upphörande af enskilda bankers
sedelutgifning, till finansdepartementet inkommit.

Såsom af bifogade tabell framgår, har inkomsttiteln under en
följd af år befunnit sig i stegring med en årlig ökning under femårsperioden
af i medeltal 41,163 kronor. I medeltal för åren 1897—1899
har influtit 1,051,917 kronor och under samma treårsperiod har den
icke något år understigit 990,000 kronor. Ehuru en ökning i beräkningen
af denna inkomsttitel sålunda icke skulle sakna skäl, anser likväl
statskontoret, med hänsyn till möjligheten af förändrade förhållanden
beträffande åtskilliga enskilda bankers'' sedelutgifning redan före 1902
års utgång, försigtigheten bjuda, att inkomsten vid nu förestående statsreglering
beräknas till enahanda belopp som föregående år eller 850,000
kronor.

Stämpelmedlen, som för år 1901 beräknats till 5,000,000 kronor,
hafva utgjort:

år 1897 .......................................................... kronor

„ 1898 ........................................................ „

„ 1899 ......................................... „

eller i medeltal för dessa tre år............... „

Stämpelafgiften för spelkort ingick i nämnda belopp med:

år 1897 ...............................................;.............. kronor 111,832: —

„ 1898 ............................................................ „ 128,422: —

„ 1899 ................................................................. „ 141,984: 50

Under januari—november månader innevarande år hafva i länens
ränterier och till statskontoret influtit stämpelmedel med 5,462,891
kronor 34 öre, deraf 91,050 kronor kortstämplingsafgift, och skulle, i
händelse uppbörden för innevarande månad blefve lika med den för
december månad nästlidet år, stämpelmedlen för detta år uppgå till
6,001,057 kronor 14 öre, deraf 102,632 kronor 50 öre kortstämplingsafgift.

5,957,170

6,845,553

8,211,636

7,004,786

16

Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse.

Enligt i finansdepartementet utarbetade uppgifter för åren 1897
—1899 å beloppet af de stämplar, som användts till nedannämnda
handlingar, har detta belopp utgjort:

handlingar till lagfartsprotokoll

dito till inteckningsprotokoll.........

dito „ äktenskapsförordsprotokoll
dito „ bouppteckningsprotokoll...

summa kronor

år 1897

1,787,031
329,896 7 8
4,411 —
1,400,414,6 5

år 1898

9 6 2,446,043
435,752
3,981

1,524,12465

år 1899

2,281,428

435,053

4,440

3,463,047

80
40

3 3

3,521,754!38j4,409,901|3ij6,183,969 53
Inkomsttiteln utvisar sålunda en väsentlig stegring, som, enligt
hvad tabellen e) gifver vid handen, betecknas af en årlig medelökning
under senaste femårsperiod af 829,983 kronor. Dock bör härvid erinras,
att år 1899 i stämpelbeloppet för handlingar till bouppteckningsprotokoll
ingår afgift för en bouppteckning med omkring 1,800,000 kronor.

Stegringen är emellertid detta oaktadt så afsevärd, att statskontoret
håller före, det en förhöjning i beräkningen för år 1902 bör vidtagas
till 6,000,000 kronor, hvilket belopp stämpelmedlen under senaste treårsperiod
ingen gång väsentligt underskridit.

BränvinstillverJcningsskatt. Enligt räkenskaperna har bränvinstillverkningen
i riket utgjort:

år 1895 ..................................................................... liter 34,886,895

32,804,168

36,295,172

38,654,829

46,208,645

37,769,942

1896.

,'' 1897...................................................

„ 1898.....................................................

„ 1899......................................................

utgörande medeltalet för femårsperioden
samt årliga ökningen i medeltal under samma period 2,264,350 liter.

Tillverkningen under innevarande år intill den 1 i denna månad
har, enligt meddelande från finansdepartementets kontroll- och juste ringsbyrå,

uppgått till ................................................ liter 37,274,889,6

och om härtill lägges tillverkningen under december
månad sistlidet år............................................. „ 6,586,941,1

skulle, under förutsättning att sistnämnda litertal
komme att motsvara tillverkningen för samma
månad innevarande år, detta års tillverkning
blifva .......................................................

43,861,830,7.

Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse.

17

Beträffande tillverkningsskatten meddelas följande öfversigt för
femårsperioden 1895—1899:

Influten skatt.

Kronor.

Restitution för

denatureradt

bränvin.

Kronor.

för högt erlagd
skatt.

Kronor.

Statsverket

behållet.

Kronor.

År 1895..................................16,558,451 710,025 l,709]l5,846,717

1896 .................................. 17,545,976 744,617 5,279 16,796,080

1897 .................................. 18,438,057 919,989 5,643 17,512,425

1898 ............................. 20,004,608 992,768 6,481 19,005,359

1899 ............................... 20,889,190 1,104,593 9,080 19,775,517

B rån vinstill verkningsskatten är för år 1901 beräknad till 18,000,000

kronor.

Enligt hvad förestående öfversigt utvisar, belöpte sig statsverkets
behållna inkomst af bränvinstillverkningsskatten år 1899 till 19,775,517
kronor. Under innevarande år intill den 1 dennes är dylik skatt inbetald
med 19,275,911 kronor 50 öre och, under förutsättning att inkomsten
för denna månad kommer att inflyta med lika stort belopp som under
december månad sistlidet år, eller 2,533,741 kronor 75 öre, skulle årets
inkomst uppgå till 21,809,653 kronor 25 öre. Om derifrån afräknas
hvad för denatureradt bränvin under innevarande år blifvit eller än
vidare kan varda restitueradt, här förslagsvis beräknadt till 1,300,000
kronor, skulle återstå 20,509,653 kronor 25 öre. Denna statsinkomst,
som i medeltal för de senaste tre åren uppgått till 18,764,437 kronor
samt under hvardera af åren 1898—1900 öfverskridit 19,000,000 kronor
och hvars stegringstendens utmärkes af en årlig ökning under senaste
femårsperiod af i medeltal 982,200 kronor, torde böra upptagas med

19,500,000 kronor.

Hvitbetssockertillverkningsafgiften. Under nedannänmda tillverkningsår,
hvilka jemlikt nådiga förordningen den 19 maj 1893 räknas
från och med den 1 september till och med den 31 augusti nästföljande
år, har, enligt erhållna uppgifter från finansdepartementets kontrolloch
justeringsbyrå, vid samtliga fabriker inom landet afverkats följande
myckenhet betor:

Bih. till Riksd. Prof. Idol. I Sami. 1 Afd.

3

u

In k (»til st berslk n i rige ti: statskontorets skrifveisé.

1895— 1896

1896— 1897

1897— 1898

1898— 1899

1899— 1900

September—

december

ton.

Januari—

augusti

ton.

45,584

265,343

55,792

2,307

15,994

Summa

ton.

Högsta antalet
under tillvérkningsåret
i
gång varande
fabriker.

538,709

890,240

716,141

480,932

622,047

18

19

19

19

19

493,125
624,897
660,349
478,625

.......................... 606,053

Enligt meddelande från ofvannämnda byrå bär afverkningen under
nu löpande tillverkningsår utgjort:

o-..,- oktober.........................................ton 235,982,6

november..................................................................... „ 306,958,1

- :• ^ tillhopa ton 542,940,7.

Under motsvarande tid sistlidet år utgjorde betafverkninsren
468,867,7 ton.

Inkomsten af denna skättetitel har utgjort för kalönderår:

år 1895;,.............a kronor

,-, 1896.

H 1897.

„ 1898
„ 1899

ii

O

n

7,139,148:
7,726,387: —
11,008,906: —
6,317,671: —
7,483,948: —

tre åren 1897u-:-1899 har inkomsten belöpt sig

I medeltal för de
till 8,270,175 kronor,

Enligt meddelande från ofvahnämnda kolt troll- och justeringsb.yrå
har tillverkningsafgiften under januari—november månader innevarande
år debiterats med 6,891,661 kronor 18 öre. Under december månad
nästlidet år uppgick den debiterade afgiften till 1,691,493 kronor 53
öfe, hvadan, om förhållandena under denna månad gestaltade Big på
enahanda Bätt som under samma tid föregående år, 1900 års inkomst
skulle komma att uppgå till 8,583,154 kronor 71 öi-e.

Denna statsinkomst är i 1900 och 1901 års riksstater uppförd
med 9,000,000 kronör. Då densamma emellertid under senaste femårsperiod
icke influtit med mera än 7,935,212 kronor i medeltal per år ooh
stegringstendensen i förhållande till inkomsttitelns storlek är ringa samt
titeln i öfrigt är beroende af eventuelt svaga skördar, anser statskontoret
försigtigheten bjuda att en nedsättning till 8,000,000 kronor eger rum
för år 1902.

Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse. 19

Bevillning af fast egendom samt af inkomst. Sedan Eders Kongl.
Maj:t uti en till Riksdagen aflåten nådig proposition af den 15 januari
innevarande år — under förklarande att Eders Kongl. Maj:t ansåge
bevillningen af fast egendom samt af inkomst böra upptagas i riksstaten
för det år, under hvilket den inflyter, samt denna åtgärd böra på sådant
sätt genomföras, att 1900 års Riksdag för år 1901 åtoge sig bevillning
till hälften af det nu utgående beloppet, att uppföras i sistnämnda års
riksstat, samt att 1901 års Riksdag likaledes för samma år åtoge .sig
bevillning till hälften af det nu utgående beloppet, att uppföras i riksstaten
för år 1902, och förty icke ifrågasatte, att innevarande års
Riksdag skulle åtaga sig större bevillning af fast egendom samt af
inkomst än till belopp af 3,000,000 kronor — föreslagit Riksdagen att
besluta vissa härå syftande ändringar i §§ 1 och 7 af nådiga förordningen
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst den 3
december 1897, samt denna nådiga proposition af Riksdagen enligt
dess underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne maj bifallits, har Eders
Kongl. Maj:t genom nådig kungörelse den 1 derpåföljda juni till allmän
efterrättelse kungjort den förändrade lydelsen af berörda §§.

I anledning af den sålunda vidtagna förändringen beträffande
sättet för denna inkomsttitels upptagande i riksstaten bör densamma
för 1902 års statsreglering endast beräknas till hälften af nu utgående
belopp.

Inkomsten har under senaste treårsperiod belöpt sig till i medeltal
6,673,348 kronor med en fast stegringstendens, utvisande en årlig
ökning under senaste femårsperiod af i medeltal 439,382 kronor. Vid
sådant förhållande och då denna bevillning under nästlidet år inflöt
med 7,165,911 kronor, anser statskontoret inkomsttiteln kunna för 1902
års statsreglering beräknas till 3,500,000 kronor.

Stockholm den 11 december 1900.

Underdånigst

ALB. ANDERSON.

G. G. Sylvan. Oliv. L. Tenow Per Södermark.

föredragande.

G. Ahlm.

-I?4

! !!•»;» !;*, ;r 1 tf-''
■''j-git-tc.;- “• .(_■*, i/. f: .

Of’-5''f •''•!•. !''!»! .

: Vo ■

r ir''*-i*''

‘•M ■ v* V/J J''-• > • ’ ■’ • . >

I . w- .. r. •( H;» .

- . »• i , l t

! i

! i;

A".. •'' •'' ;.f ;

< il Sill >.<•» . V”‘ ; 1

1 «.

■ :njh:'' ''i v fii ''iiiii • i- ;■;*'' ;. i, i : .

■''tv-f fli i .t ii i»H . o l| . ’ v i ■ 1'' ■ 1 - ■

:

-.t»]:'' '' !

''tf)£éÖRTfV-''Atji»: : ■;r

J-fi ''ii;(n ■’ < • ij->.

.* : '' IM V. v-i f i i * i.., 1 - ''■ s m ’• - - i

V.''-”Vi f'':-!1- .1 i v ,

- K.U''/.

•■{''''*1-,

Ai

Vt.; t.lO:;.; ‘4>:

• V’-: ''\4s< Ii ,y : :!j ''i

Iv*;-!. !.t . r>>

1 ''i ’ I ’ '' ii *> ''. I ; i'' "''t J 1 I (

•l[f

fn-''

IV.’ Aj.jv

< ru*».* i-;.:, >ivv: :

t • ■ i k ''I ''• •){ , — >!, I i:i,<;

Ml'' .•{''•>

•o I

; i

,-n I .

i

fri

i ) j ; •

ob-»:>:?''•. /:< -

r '' ; 1; l.f / ,

i:i''i rr

•• '' ?.lrX''4>; • ‘

;«''A;

irx^V. r-''.

Mi

f ! ’ '' .. :

t1,

'' I tO«:

in a

c(

''''av1 •

*• ‘>0,,. r/-,v>a -

P *i''J i it '' *Ciå ''h

.» ■» ''; r i

''T‘v ‘

'' . . J • t .. i'', l'' i >> |7

-1 > ..

juli# ffs

: C11 n: 7 it

yj »l; J

v i i : ,’f

i..i* !.

. - • i- . : ''

>’-<>ifÖ>f i;''.i-1 i;::

iTi.

.tar»(vt ''i ‘ }-i

•*:r- *)

O-TiKi; -

:i -

: 1 ** . :i'' ; ■''i >, t:■!/ ;''

mm- : r’!>ii I''5-.ii-.

. *>r: tyy

■ P4''t

i. -r -!;; r ■V

i > u

;: Mil V

/1 -y ■

tf ■ t

-c.yi

.r?iK; Vi

Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse.

21

Statsverkets inkomster.

Bil. litt. a.

..... ,'' .... .... ■ »*’	Kronor.
f, * , Ordinarie inkomster. ■ * '' k: ''v. ■••••. * • • ...... i,.''-, :
Grundskatt....................................... .........................	480.000 280.000
Kavalleriregementenas hästvakansspanmål ....................	—
Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet	47,000	—
Trosspassevolansafgift ...........................................................	19,000	—
Tillfälliga rotevakansafgifter...............................................	100,000	—
Soldatvakansafgift .................................................................	19,000	—
Båtsm ansvakansafgift ...........................................................	150,000	—
Arrendemedel ...................................................	2,100,000	—
Mantalspenningar...............................................................	750,000	—
Bötesmedel ....................................................................	350,000	—
Kontrollstämpelmedel ..........................................................	50,000	—
Fyr- och båkmedel...............................................................	1.650.000 1.610.000 7,000,000	—
Telpgrafmedel ..... .............................	—
Jernvägstrafikmedel ..............................................................	—
Skogsmedel.......................................................................	7,000,000
Extra uppbörd........................................................................	100,000
Säger	21,705,000	i
Bevillningar.
Tullmedel................................................................................	49,000,000	—
Postmedel..................................................................................	12,400,000
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter	850,000	—
Stä mpel med el ............. .........................................	6,000,000 19,500,000	_
Bränvinstillverkningsskatt ...................................................
Hvitbetssockertillverkningsafgift.....................................	8,000,000	—
Bevillning af fast egendom samt af inkomst ..............	3,500,000
Säger	99,250,000	—
Summa	120,955,000

22

Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse.

Statsverkets

	Enligt ....... ..
	............ • För år 1895.	För år 1896.	För år 1897.
Ordinarie inkomster.
Grundskatt..........................................................................	2,350,957	1,882,056	1,882,115
Kavalleriregementernas hästvakansspanmål................	257,954	264,476	279,276
Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfan-
teriet...................................................................................	50,485	50,220	49,840
Trosspassevolansafgift ......................................................	24,841	24,272	23,675
Tillfälliga rotevakansafgifter .........................................	193,113	202,762	268,744
Soldatvakansafgift..............................................................	75,504	61,371	62,451
Båtsm ansvakansafgift..........................................................	272,403	230,279	243,443
Arrendemedel .......................................................................	2,441,156	2,348,955	2,309,988
Mantalspenningar .................................................................	694,135	705,871	716,974
Bötesmedel........, .................................................................	276,096	291,467	319,671
Kontrollstämpelmedel ......................................................	37,064	40,388	48,213
Fyr- och båkmedel .........................................................	1,533,014	1,581,458	1,664,659
Telegrafmedel i................................................................	1,445,572	1,520,224	1,624.208
Jernvägstrafikmedel.............................................................	9,000,000	9,800,000	13,800,000
Skogsmedel.................................................. ................	4,209,306	4.242,128	5,426,312
Extra uppbörd...........................................................	236,643	110,680	120,483
Säger	23,098,243	23,35.6,607	28,840,052
Bevillningar.
Tullmedel....................................................................	39,348,796	42,201,218	43,537,911
Postmedel ..........................................................................	8,548,268	9,035,371	9,704,637
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättig-
heter ..........................................................................	933,852	886,668	991,828
Stämpelmedel .....................................................................	4,891,704	5,240,923	5,957,170
Bränvinstillverkningsskatt..................................................	15,846,717	16,796,080	17,512,425
Hvitbetssockertillverkningsafgift.....................................	7,139,148	7,726,387	-.11,008,906
Bevillning af fast egendom samt af inkomst	5,408,384	5,730.320	i 6,108,078
i-i ''i. Säger	82,116,869	87,616,967	94,820,955
Summa	105,215,112	110,973,574	123,661,007
Tillkomma:
Kyrkotionde ...................................................................	207,911	207,786	211,891
Tilläggsbevillning .........................................................	5,219,175	1,473,064	— — -
	110,642,198)112,654,424	123,872,898

Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse.

23

inkomster.

Bil. litt. b.

räkenskaperna.				| Beräknade i	Statskontorets
För år 1898.	För år 1899.	Medium.	Årlig ökning i medeltal.	Årlig minskning i medeltal.	riksstaten för år 1901.	beräkning för år 1902.
1,416,344	1,411,085	1,788,511		234,968	960,000	480,000
284,442 i) ''!	297,274	276,684	9,830	__ _	270,000	280,000
49,460	48,740	49,749	- -	436	49,000	47,000
23,141	22,770	23,740	— —	518	19,000	19,000
221,263	229,788	223,134	9,169	— —	175,000	100,000
47,746	47,859	58,986	- -	6,911	38,000	''■ 19,000
207,454	216,545	234,025	- -	13,965	150,000	150,000
2,261,366	2,241,916	2,320,676	— —	49,810	2,200,000	2,100,000
730,872	741,741	717,919	11,902	- -	700,000	750,000
352,757	389,542	325,907	28,362	- -	290,000	350,000
55,792	58,819	48,055	5,439	- -	40,000	50,000
1,659,377	1,753,654	1,638,432	55,160	- -	1,500,000	1,650,000
1,702,314	1,841,578	1,626,779	99,002	- -	1,610,000	1,610,000
11,000,000	10,500,000	10,820,000	375,000	- -	8,000,000	7,000,000
7,554,845	7,001,477	5,686,814	698,043	- -	5,800,000	7,000,000
249,846	133,845	170,299	— —	25,700	100,000	100,000
27,817,019	26,936,633	26,009,710	1,291,907	332,308	21,901,000	21,705,000
52,012,881	60,051,428	47,430,447	5,175,658		49,000,000	49,000,000
10,310,473	11,121,372	9,744,024	643,276	— —	11,590,000	12,400,000
1,065,422	1,098,502	995,254	41,163	_ _	850,000	850,000
6,845,553	8,211,636	6,229,397	829,983	— -	5,000,000	6,000,000
19,005,359	19,775,517	17,787,220	982,200	- -	18,000,000	19,500,000
6,317,671	7,483,948	7,935,212	86,200	- -	9,000,000	8,000,000
6,746,055	7,165,911	6,231,750	439,382	— —	3,000,000,	3,500,000
102,303,414	114,908,314|	96,353,304	8,197,862	- -	96,440,000!	99,250,000
130,120,433	141,844,947	122,363,014|	9,489,769	332,308	118,341,000	120,955,000
218,114	221,367
1,118	428
130,339,665	142,066,742		1	1

24

Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse.

Statsverkets n•

Ordinarie inkomster.	Beräknade i riksstaten för år 1901.
960.000 270.000 49.000 19.000 175.000 38.000 150.000 2,200,000 700.000 290.000 40.000 1.500.000 1.610.000 8,000,000 5,800,000 100.000
Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet............
Säger Bevillningar. Tullmedel .........................................................	21,901,000
49.000. 000 11,590,000 850,000 5.000. 000 18.000. 000 9.000. 000 3.000. 000
Profitm Afl p.l ........................ ................. ..........
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter .....
Bevillning af fast egendom samt af inkomst .............................
Säger	96,440,000
Summa Tillkomma: T^TrrlrntinndA ....................................................	118,341,000
Ti 111 ä o* er r Via vi 11 ni ner ..........................................................
i	— —

Inkomstberäkningen: statskontorets skrifvelse. 25

Bil. litt. c.

inkomster.

Enligt räkenskaperna.	Statskontorets beräkning för år 1902.
För år 1897.	För år 1898.	För år 1899.	Medium.
1,882,115 279,276 49,840 23,675 268,744 62,451 243,443 2,309,988 716,974 319,671 48,213 1,664,659 1,624,208 13,800,000 5,426,312 120,483	1,416,344 284,442 49,460 23,141 221,263 47,746 207,454 2,261,366 730,872 352,757 55,792 1,659,377 1,702,314 11,000,000 7,554,845 249,846	1,411,085 297,274 48,740 22,770 229,788 47,859 216,545 2,241,916 741,741 389,542 58,819 1.753,654 1,841,578 10,500,000 7,001,477 133,845	1,569,848 286,997 49,347 23,195 239,932 52,685 222,481 2,271,090 729,862 353,990 54,275 1,692,563 1,722,700 11,766,667 6,660,878 168,058	480.000 280.000 47.000 19.000 100,000 19.000 150.000 2,100,000 750.000 350.000 50.000 1.650.000 1.610.000 7,000,000 7,000,000 100.000
28,840,052	27,817,019	26,936,633	27,864,568	21,705,000
43,537,911 9,704,637 991,828 5,957,170 17,512,425 11,008,906 6,108,078	52,012,881 10,310,473 1,065,422 6,845,553 19,005,359 6,317,671 6,746,055	60,051,428 11,121,372 1,098,502 8,211,636 19,775,517 7,483,948 7,165,911	51,867,407 10,378,827 1,051,917 7,004,786 18,764,437 8,270,175 6,673,348	49,000,000 12.400.000 850,000 6,000.000 19.500.000 8,000,000 3,500,000
94,820,955	102,303,414	114,908,314	104,010,897	99,250.000
123,661,007	130,120,433	141,844,947	131,875,465	120,955,000
211,891	218,114 1,118	221,367 428
123,872,898	130,339,665	142,066,742

liih. till Rihsd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd.

4

1

, I

Utgifterna.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kongl.

Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 7 januari 1901.

N äryarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister
anförde i underdånighet:

Sedan en del statens embets- och tjensteman samt betjente till
Kongl. Maj:t inkommit med underdåniga framställningarom erhållande af
dyrtidstillägg, samt statskontoret med flere embetsverk afgifvit infordrade
Rih. till Rilcsd. Prat. IDOL 1 Sami. 1 Afd. 1

2

underdåniga utlåtanden, förekom ärendet till behandling inför Kongl.
Maj:t den 8 januari 1900. Jag hade dervid tillfälle anföra, bland annat,
hurusom jag funne ställningen icke ännu vara sådan, att jag för det
dåvarande skulle ega skäl tillstyrka medgifvandet af ett allmänt dyrtidstillägg
till statstjenstemännens löner. Skulle ett sådant anses böra
ifrågakomma, vore det för öfrigt klart, att det borde medgifvas samtliga
klasser af tjenstemän, icke allenast dem, som då petitionerat. Men
ehuru tiden icke ännu syntes vara inne att på grund af rådande prisförhållanden
vidtaga en vare sig provisorisk eller definitiv löneförhöjning,
kunde staten, som ju i stor skala vore arbetsgivare, lika litet
som en enskild sådan undandraga sig pligten att tillse, att dess arbetstagare
icke komme att lida verklig nöd. Detta borde icke förutsättas
kunna inträffa i fråga om dem bland statens tjenstemän, som vore i
åtnjutande af en något högre aflöning. Det åt dem tillmätta lönebeloppet
erbjöde en marginal, inom hvilken under ett år af dyr tid lefnadsbehofven
borde kunna begränsas, ehuru naturligen en, om ock tillfällig,
nedsättning i en under billigare tider intagen lefnadsställning
icke utan svårighet kunde eg a rum. På annat sätt gestaltade sig deremot
förhållandet, då det blefve tal om de lägst aflönade statstjenarne,
om betjentklassen i dess helhet och de lägsta aflöningskategorierna
bland tjenstemännen. Hvad dessa statens tjenare beträffade, vore de
naturligen i hög grad beroende af vexlingarna i prisen och om dem
syntes kunna sägas, att de i regeln icke kunde, utan att verkligt betryck
uppstode, vidkännas en mera afsevärd inskränkning i de tillgångar,
hvilka de för sitt lifsuppehälle påräknat. Omständigheterna syntes derföre
vara sådana, att staten borde gent emot de lägst aflönade bland
sina tjenare träda hjelpande emellan med ett tillfälligt tillskott till deras
löner.

I sådant afseende föreslog jag, att, bland annat, följande grunder
borde uppställas för medgifvande af dy^rtidstillägg, nemligen:

att, der aflöningen utgjordes endast af penningar, dyrtidstillägget
utginge med 20 procent af densamma;

att, der åter aflöningen bestode dels af penningar och dels af
bostads- eller b o ställ sförmån in natura, vare sig denna vore i stat beräknad
till visst belopp eller icke, dyrtidstillägget utginge med 10 procent
af det kontanta aflöningsbeloppet;

att dyrtidstillägg icke tillkom me tjensteinnehafvare till högre belopp,
än att hans till grund för beräkningen liggande aflöningsförmåner,
inberäknadt värdet af bostad eller boställe, der sådant vore i stat angifvet,
jemte dyrtidstillägget uppginge till 3,600 kronor; samt

3

att äfven amanuenser med fast arfvode erhölle dyrtidstillägg.

Då med afseende på den karakter af ett tillfälligt understöd åt
de lägst aflönade statstjenarne, det föreslagna dyrtidstillägget skulle
erhålla, bäst öfverensstämde, att detsamma icke beviljades för en
period, som läge något längre fram i tiden, utan hänförde sig till då
bestående förhållanden, ansåg jag mig böra förorda, att Kongl. Maj:t
endast begärde anvisande af dyrtidstillägg för år 1900, lemnande till
framtida pröfning, huruvida sådant äfven för år 1901 kunde varda
erforderligt.

I den till Riksdagen den 15 januari 1900 aflåtna nådiga propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof föreslog Kongl. Maj:t
Riksdagen att anvisa medel till beredande, i enlighet med förut omförmälda
grunder, af dyrtidstillägg för år 1900 åt en del tjenstemän
och betjente.

Hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit blef emellertid, enligt hvad
Riksdagen i underdånig skrifvelse den 12 april 1900 meddelade, icke
af Riksdagen bifallet.

I och för utredning af frågan om och i hvilken mån på grund
af rådande prisförhållanden tillfällig löneförbättring för statens embetsoch
tjenstemän samt betjente kunde vara af behofvet påkallad, anmodade
jag i cirkulärskrifvelse den 3 juli 1900 vissa centrala myndigheter samt
läns- och stiftsstyrelser att till mig inkomma med sådana uppgifter
rörande lefnadskostnaderna, särskilt bostadshyror och tjenstehjonslöner,
som kunde stå dem till buds och vara egnade att belysa de förändringar,
som under senare tider inträdt i sagda kostnader; och framhöll
jag tillika, att vid meddelandet af dessa uppgifter, hvilka, der tillgängliga
materialier sådant medgåfve, lämpligen kunde utsträckas att afse en
jemförelse med förhållandena under senare hälften af 1870- och förra
hälften af 1880-talet, särskildt borde upplysas, huruvida, och i sådant
fall, i hvilken omfattning stegring i prisen gjort sig gällande under
det senast förflutna året.

Efter det uppgifter i berörda hänseenden inkommit, har på anmodan
af mig aktuarien å kommerskollegii statistiska afdelning I. Flodström
dels utarbetat en sammanfattning af uppgifterna, dels ock verkstält
en statistisk utredning beträffande prisförhållandena i hufvudstaden.

I anledning af anmärkningar, som blifvit af Riksdagen i dess
ofvan omförrnälda underdåniga skrifvelse den 12 april 1900 gjorda mot
de af Kongl. Maj:t i förberörda nådiga proposition föreslagna grunderna
för dyrtidstillägg åt statens tjenstemän och betjente, aflät jag den 16
oktober 1900 särskilda skrivelser till vederbörande chefer för stats -

4

departementen med anhållan,, att beträffande departementen samt under
dem lydande verk och stater upplysning måtte meddelas, dels
huruvida af bemälda verk och stater några på senare tiden reglerats
enligt grunder, afvikande från dem, som i allmänhet fastställs vid de
äldre löneregleringarna, dels huruvida några tjenstemän och betjente
under de senare åren beviljats tillfällig löneförbättring, dels ock i hvilken
män de till arfvoden åt amanuenser och extra biträden anvisade
anslag kunde böra förhöjas, för att å sagda anslag skulle kunna beredas
tillgång till anvisande åt amanuenser med fast arfvode och med dem
jemförliga personer af dyrtidstillägg till så stort belopp, att de, som
icke på grund af de under senare tiden stegrade lefnadskostnaderna
redan erhållit ökning i sitt arfvode med 15 eller 20 procent, kunde
komma i åtnjutande af sådan ökning. Med utgångspunkt från den förutsättning,
att i en eventuel framställning till Riksdagen om anvisande af dyrtidstillägg
till vissa embete- och tjenstemän samt betjente dyrtidstillägget
borde föreslås att beräknas å lön, tjenstgöringspenningar, ål der stillägg,
kontant bostads- eller inqvarteringsersättning samt i stat upptaget arfvode,
anhölls i skrifvelser den 31 oktober 1900 likaledes till vederbörande
departementschefer, att de måtte meddela, huruvida vid de under departetenten
lydande verk och stater förekomme aflöningsförmåner, hvilka, ehuru
olika benämnda med de nyssnämnda, dock vore med dem af så likartad
beskaffenhet, att jemväl å desamma dyrtidstillägg borde beräknas.

Af de upplysningar,, som i anledning af förberörda den 16 och 31
oktober 1900 aflåtna skrifvelser meddelats,, synes framgå, bland annat,
att — oafsedt de inqvarteringsbidrag, som enligt 1899 och 1900 årens
riksdagsbeslut tillkomma underofficerare vid flottan — af de under
statsdepartementen lydande verk och stater, som på senare tiden undergått
reglering, endast jernvägsstyrelsen med jernvägstrafikstaten reglerats
enligt grunder,, hvilka, ehuru i vida mindre omfattning än förut,
dock äro afvikande från dem, som i allmänhet fastsiälts vid de äldre
löneregleringarna.

Ofvan, omförmälda sammanfattning af infordrade uppgifter och
eljest tillgängliga upplysningar rörande prisförhållandena i olika delar
afl landet,, hvilken sammanfattning torde få biläggas dagens protokoll,
utvisar, att den stegring i priset på åtskilliga lifvets förnödenheter, som
föranledde Eongl. Maj:t att hos 1900 års Riksdag göra framställning om
visst dyrtidstillägg för samma år åt de lägst aflönade bland; statens tjensteinnehafvare,
icke under den derefter förflutna, tiden gått tillbaka. Med
hvilken svårighet det är förenadt att erhålla en fullt objektiv bild af de

5

vexliugar i prisen, som under en viss gifven tidsperiod inträffat, vsar sig
vid eu granskning af de vidt skilda omdömen, som, enligt livad nyssnämnda
sammanfattning utvisar, af olika myndigheter uttalats rörande måttet af
prisstegringen å samma ort och under samma tid. Men om ock uppgifterna
vexla i fråga om storleken af den inträdda stegringen, gifver dock den
verkstälda utredningen ett ojäfaktigt vittnesbörd derom, att stegringen i
priset på bostadshyror, bränsle och tjenstehjonslöner i allmänhet varit betydlig.
Särskild uppmärksamhet förtjenar den på ett synnerligen rikhaltigtmaterial
stödda utredningen rörande prisförhållandena i Stockholm.

Att med utgångspunkt från prisförhållandena vid den tidpunkt, då
flertalet af de nu gällande lönestaterna faststäldes, eller senare hälften af
1870-talet och förra hälften af 1880-talet, procentiskt uttrycka den stegring,
som inträdt till år 1900, är gifvetvis förenadt med rätt mycken
svårighet. I bilagan D till förut omförmälda sammanfattning innehålles
en dylik beräkning, som för hvarje län och för hela riket angifver den
proeentiska prisstegringen till år 1899 för bostadshyror, för tjenstehjonslöner,
för lifsmedel och bränsle samt för den totala lefnadskostnaden
äfvensom för medelstegringen för hela riket af den totala lefnadskostnaden
till år 1900. Enligt de från vederbörande myndigheter infordrade
uppgifter skulle stegringen i den totala lefnadskostnaden kunna i medeltal
för hela riket uppskattas till 26,4 procent till år 1899 och 30
procent till år 1900. På de i sagda utredning anförda skäl torde emellertid
dessa procenttal vara icke obetydligt för höga och böra reduceras
för år 1899 till 14 procent och för år 1900 till 16 procent. Dessa
procenttal torde emellertid med säkerhet kunna betecknas såsom minimital,
då de uppskattningar, efter Indika de beräknats, synas vara gjorda
med all nödig försiktighet.

Hvad utsigterna för innevarande år beträffar, är det naturligtvis
svårt att derom yttra sig med full bestämdhet. För att så vidt möjligt
utröna tendenserna i prisrörelsen under den närmaste tiden har jag
låtit verkställa en jemförelse mellan medelpriserna i Stockholm å bostadslägenheter,
lifsmedel och ved dels för de nio första månaderna af år
1900 dels för det sista qvartalet, och har dervid befunnits, att priset
per uthyrdt rum undergått en om ock ringa stegring; att priserna å
de olika mjöl- och grynsorterna förblifvit i det hela oförändrade; att
ett temligen afsevärdt prisfall inträdt för potatis, men att deremot fläsk
och kött, fisk, smör och ägg öfver hufvud taget blifvit ej obetydligt
dyrare; äfvensom slutligen att priset nedgått för ved.

Någon på mera hållbara grunder fotad anledning till hopp om
snart inträdande lättnad för statens löntagare i deras näringsomsorger

6

synes alltså icke förefinnas, och samma skäl, som föranledde Kongl.
Maj:t att hos nästlidet års Riksdag göra framställning om tillfällig förbättring
af deras aflöning, föreligga sålunda ännu. Jag anser det
derföre vara min pligt att nu upptaga denna fråga, i hvad den afser
anvisande af dyrtidstillägg för år 1901.

Då en stegring i lefnadskostnaderna inträffar, som är af den betydenhet,
att den anses böra föranleda en de ökade lefnadkostnaderna
i större eller mindre mån motsvarande, tillfällig förhöjning i statstjenstemännens
i penningar uttryckta löner, är det naturligtvis följdriktigast
att låta denna förhöjning taga sig uttryck i ett procentiskt lika tillägg
till alla löner i statens tjenst, från den lägsta till den högsta. Visar
sig prisstegringen vara af konstant art, så att den föranleder en definitiv
höjning i statstjenarnes aflöning, är ju ock ett sådant tillvägagående
det enda rigtiga, under den förutsättning nemligen — hvilken man väl
lärer vara berättigad uppställa — att förhållandet mellan de olika
lönebeloppen tillförene blifvit rigtigt afvägdt. Detta hindrar naturligtvis
icke, att, innan förhållandena ännu så utvecklat sig, att man kan
bedöma, huruvida den inträffade prisstegringen kommer att visa sig vara
af stadigvarande natur, staten kan med tillfällig hjelp gripa in på
sådana punkter, der den dyra tiden ansetts framkalla det största betrycket.
Ett betraktelsesätt af denna art låg till grund för Kongl.
Maj:ts vid 1900 års riksdag framstälda förslag, att dyrtidstillägg icke
skulle tillkomma tjensteinnehafvare till högre belopp, än att hans aflöningsförmåner
jemte dyrtidstillägget uppginge till 3,600 kronor. Enligt
hvad jag redan erinrat, tillvann sig emellertid detta förslag icke godkännande
af Riksdagen, som i sin förut omförmälda underdåniga skrifvelse
den 12 april 1900 framhöll, bland annat, att de högre aflönade,
i allmänhet äldre tjänstemän, hvilka oftast bildat familj och på grund
deraf måste vidkännas drygare utgifter än de lägre aflönade, i ungefär
lika hög grad som de senare berördes af stegrade lefnadskostnader,
äfvensom att genom bifall till berörda förslag en förryckning i de en
gång faststälda lönestaterna skulle uppkomma derigenom, att tjenstemän,
hvilka af Kongl. Maj:t och Riksdagen ansetts med afseende på tjensternas
olika vigt och beskaffenhet eller med hänsyn till de dermed förenade
göromålens större eller mindre mängd böra hänföras till olika
grader eller löneklasser, skulle komma att uppbära lika aflöning. Hvad
sålunda blifvit af Riksdagen anmärkt lärer höra föranleda dertill, att,
då dyrtidstillägg åter äskas af Riksdagen, detta föreslås att utgå enligt
grunder, som innebära en förmedling mellan de båda förut omförmälda
utvägarne, den, som låter dyrtidstillägget komma alla statens löntagare

7

med lika procenttal till godo, och den, enligt hvilken lönetillökningen
endast förunnas de lägst aflönade statstjenarne. En sådan förmedling
synes kunna åstadkommas derigenom, att dyrtidstillägg medgifves till
ett visst gifvet procenttal af ett visst lönebelopp, oberoende deraf,
huruvida löntagarens hela aflöning öfverstiger sistnämnda belopp eller
icke, hvarjemte från beräknande af dyrtidstillägg torde kunna undantagas
de högsta lönebeloppen, med iakttagande dervid, att gränsen bestämmes
på sådant sätt, att den af Riksdagen anmärkta rubbning i
gällande lönestater icke kommer att inträda. En sådan grundsats tillämpades
af 1874 års Riksdag vid beviljandet af dyrtidstillägg för år
1875 och förordades äfven i hufvudsak af statskontoret i dess den 30
november 1899 i dyrtidstilläggsfrågan afgifna underdåniga utlåtande.

Hvad angår procentsatsen för ett eventuelt dyrtidstillägg, bör först
komma under öfvervägande, huruvida anledning må förefinnas att bestämma
denna procentsats till olika belopp för olika orter. Af den verkstälda
utredningen framgår visserligen, att prisstegringen varit olika
stor i olika landsändar, men skilnaden kan -— särskild! om man fäster
afseende dervid, att uppgifterna rörande prisförhållandena icke för alla
orter besitta den objektivitet, att de medgifva en på fullt säkra grunder
fotad jemförelse — dock icke sägas vara af den betydenhet att den
bör motivera dyrtidstilläggets bestämmande till olika procenttal för olika
landsdelar. En något högre beräkningsgrund skulle visserligen kunna
ifrågasättas beträffande de två nordligaste länen, der prisstegringen
öfver hufvud taget synes hafva varit störst, dock utan att likväl olikheten
varit så stor, att icke äfven å andra orter dermed jemförlig prisstegring
förekommit. Vid sådant förhållande synas afgörande skäl icke
föreligga att mäta ut dyrtidstillägget till större belopp i de nyssnämnda
båda länen.

Då således öfvervägande skäl tala för att fastställa ett enhetligt
procenttal, synes detta lämpligen kunna bestämmas till 15 procent, eller
den siffra, som betecknar medeltalet mellan den beräknade medelstegringen
till år 1899 och enahanda stegring till år 1900. Väl kan
anmärkas, att, enligt tabell D vid förut omförmälda utredning, stegringen
å vissa orter varit mindre. Dervid bör dock ihågkommas, att de i berörda
tabell beräknade procenttal äro minimital, vida lägre än de, som
framgå ur de från vederbörande myndigheter inhemtade uppgifter, och
afse inköp ur första hand. Ej minst i större städer tillkommer ett
ytterligare tillskott till stegringen derigenom, att mellanhänderna i sin
ordning hafva att godtgöra sig för de ökade kostnader, som drabba
dem genom stegringen i hyror, löner till arbetsbiträden m. in.

8

Der aflöningen icke utgöres endast af penningar, utan derjemte af
bostads- eller bostadsförmån in natura, lärer dyrtidstillägget höra bestämmas
till 10 procent å aflöningen.

Den punkt å aflöningsskalan, der dyrtidstillägget upphör att tillväxa
i bredd med aflöningens storlek, eller, med andra ord, det högsta belopp
af aflöningen, å hvilket en löntagare eger beräkna dyrtidstillägg, bestämdes
år 1874 i fråga om det då beviljade dyrtidstillägget till 5,000
kronor och synes lämpligen nu kunna bestämmas till enahanda belopp.
År 1874 bestämdes vidare, att å lön, som öfverstege 9,000 kronor, dyrtidstillägg
icke borde medgifvas. Denna siffra betecknade då den
för cheferna för vissa embetsverk bestämda aflöning. För bemälda
embetsmän är aflöningen nu höjd till 10,000 kronor; och synes derföre
lämpligt, att under sålunda ändrade förhållanden nu ifrågavarande
gräns sättes vid sistnämnda siffra.

Bland anmärkningar, som af 1900 års Riksdag gjordes vid det
inför samma års Riksdag af Kongl. Maj:t framlagda förslaget i nu förevarande
ämne, var äfven den, att förslaget vore för vidtomfattande i
så måtto, att det äfven afsåge åtskilliga statstjenare, hvilka, utöfver
sin ordinarie aflöning, å tjensten hade afsevärda extra inkomster, men
emellertid, vid det förhållande att för afgörande, huruvida dyrtidstillägg
borde ifrågakomma, hänsyn finge tagas endast till de ordinarie inkomsterna,
skulle i afseende å rätt till dyrtidstillägg komma i samma
kategori som de tjenstemän, med hvilkas tjenster följde lika ordinarie,
men deremot inga extra inkomster. Det är gifvet, att sagda anmärkning,
som fram stälts emot ett förslag, enligt hvilket frågan, huruvida
en tjensteinnehafvare egde rätt till dyrtidstillägg eller icke, berodde
af en pröfning, huruvida hans ordinarie aflöning uppginge till 3,600 kronor
eller icke, skall erhålla långt mindre betydelse, då pröfningen kommer
att röra frågan, huruvida den ordinarie aflöningen öfverstiger 10,000
kronor eller icke. Det såsom oegentligt anmärkta förhållandet skulle
visserligen kunna undanrödjas genom ett stadgande, att, derest tjensteinnehafvare
under nästföregående året af sin tjenst åtnjutit inkomster,
hvilka varit af annat slag än de, å hvilka dyrtidstillägg må beräknas,
men af beskaffenhet, att bevillning för dem enligt gällande bevillningsförordning
bör erläggas, och sammanlagda beloppet af dessa inkomster
och de tjensteinnehafvaren tillkommande aflöningsförmåner, hvilka äro
af sådant slag, att dyrtidstillägg å dem må beräknas, öfverstiger 10,000
kronor, sådan tjensteinnehafvare icke må uppbära något dyrtidstillägg.
Då emellertid de fall, der en embets- eller tjensteman åtnjuter extra
inkomster till sådant belopp, att de tillsammans med hans ordinarie

9

aflöning öfverstiga 10,000 kronor icke torde vara synnerligen talrika
och i alla händelser de fall, då det Överskjutande beloppet, der det
förefinnes, uppgår till mera afsevärdt belopp, lära vara ganska få, synes
den oegentlighet, som skulle förebyggas genom eu föreskrift sådan som
den nyss antydda, icke vara af den betydenhet, att man derföre skulle
behöfva tillita berörda, till mycken omgång ledande utväg.

De grunder, enligt hvilka dyrtidstillägg borde utgå, skulle med
stöd af det anförda blifva följande, dervid i fråga om de aflöningsförmåner,
å hvilka dyrtidstillägg skulle ifrågakomma att beräknas,
äfvensom de verk eller stater, som skulle komma i åtnjutande af dylik
förmån, i hufvudsak lagts till grund ofvan omförmälda, från de olika
statsdepartementen meddelade uppgifter:

1) att dyrtidstillägget utgår med följande belopp:

a) der aflöningen utgöres endast af penningar:

med 15 procent å aflöningen, dock icke i något fall med högre
belopp än 750 kronor;

b) der aflöningen består dels af penningar och dels af bostads- eller
boställsförmån in natura, vare sig denna är i stat beräknad till
visst belopp eller icke:

med 10 procent å aflöningen, dock icke i något fall med högre
belopp än 500 kronor;

2) att å aflöning, som öfverstiger 10,000 kronor, dyrtidstillägg icke
utgår;

3) att dyrtidstillägg beräknas å följande aflöningsförmåner:
lön;

tjenstgöringspenningar;
ålderstillägg;

kontant bostads- eller inqvarteringsersättning;
i stat uppfördt arfvode;

med lön enligt arméns aflöningsreglemente likstäldt lönetillägg åt
äldre bataljonsläkare samt åt sergeanter, regementstrumslagare,
hautboister, stabs- och batteritrumpetare vid garnisonerade armén;
dagaflöning vid armén, deri inbegripen förhöjd dagaflöning till äldre
bataljonsläkare;

portionsersättning och beklädnadsersättning vid armén;
dagaflöning, beklädnadsersättning och ersättning för naturaportion
vid flottan samt tillfällig löneförbättring åt lärare vid sjökrigsskolan; häradsskrifvare

enligt för landsstaten gällande lönestater tillkommande
tillägg å deras fasta tjenstgöringspenningar;

Bih. till Kiks. Prat. 1901. 1 Sami. 1 Af cl.

2

10

den godtgörelse, som jemlikt nådiga brefven den 26 maj och den
13 oktober 1899, angående postverkets stater för år 1900, tillkommer
ordinarie vaktbetjente å de fasta postanstalterna samt
å jernvägs- eller ångbåtslinie tjenstgörande postvaktbetjente,
hvilka genom tillämpning af sagda stater lidit en minskning i
sina löneinkomster, genom personligt aflöningstillägg i form af
personligt tilläggstraktamente; äfvensom den jemlikt samma nådiga
bref brefbärareförmän i Stockholm tillkommande tilläggsaflöning
af tio kronor i månaden;

den ordinarie tjenstemän vid postanstalterna tillkommande uppbördsoch
frimärkesprovision äfvensom den ersättning för minskning i
sådan provision, som från och med år 1901 i vissa fall tillkommer
bemälde tjenstemän;

den ersättning för mistning af uppbörds- och frimärkesprovision, som
tillkommer de kontrollörer och postexpeditörer vid postanstalterna,
hvilka beordras att tjenstgöra vid distriktsförvaltningarna;
den del af det till de uti jernvägspostkupé tjenstgörande postexpeditörer
utgående traktamente, som kan anses utgöra ersättning till
dessa tjenstemän för saknad af uppbörds- och frimärkesprovision,
eller 400 kronor om året för hvar;
de årliga arfvoden, som till tre ordinarie tjenstemän utgå från det i
gällande aflöningsstat för telegrafverkets personal uppförda anslag
till arfvoden för kontroll öfver den utländska telegramvexlingen å
Göteborgs, Malmö och Stockholms stationer;
de enligt gällande utgiftsstater för telegrafverket en hvar af 16 f. d.
telegrafister å öfvergångsaflöningsstat tillkommande belopp af 200
kronor årligen;

det från anslaget till telegrafverkets undervisningsanstalt till anstaltens
föreståndare utgående arfvode af 200 kronor i månaden;
till personalen vid statens jernvägar enligt särskilda bestämmelser
utgående tilläggsarfvoden, personligt tillägg till löner och lönefyllnad,
med undantag likväl af lönefyllnad, hvilken tillkommer
tjensteman vid statens jernvägar på grund af civilrättsligt aftal
vid enskild jernvägs öfvergång i statens ego, samt lönefyllnad,
hvilken tillagts tjensteman vid statens jernvägar såsom ersättning
för mistade felräkningspenningar;

personligt lönetillägg åt akademikamreraren i Lund Oscar Gerhard
Regnell;

tillfällig löneförbättring till lärare och lärarinnor vid de allmänna

11

läroverken, högre lärarinneseminariet, pedagogierna och folkskolelärareseminarierna
;

arfvoden, som utgå från de för allmänna läroverken och folkskolelärareseminarierna
uppförda anslag till bibliotekarier, rektorernas
skrifbiträden och skolläkare samt till extra arfvoden åt teckningsoch
musiklärare för undervisning utöfver det normala timantalet;
det till en kanslisekreterare i ecklesiastikdepartementet från departementets
allmänna anslag utgående årsarfvode å 1,000 kronor för
beredning af en del till folkskolebyrån hörande mål och ärenden;
från det ordinarie anslaget till extra biträden m. m. vid det under
akademiens för de fria konsterna inseende stälda läroverk jemlikt
nådiga brefvet den 6 juni 1890 till två professorer vid akademien
utgående ersättningsbeloppp;

till nuvarande amanuenser vid naturhistoriska riksmuseets mineralogiska
afdelning jemlikt nådiga brefvet den 4 juni 1886 utgående
anslagsförhöj ning;

det till nuvarande amanuensen vid meteorologiska centralanstalten
utgående personliga tillägg i arfvodet af 500 kronor;

4) att dyrtidstillägg allenast utgår för befattning, som finnes uppförd å
af Konungen och Riksdagen faststäld ordinarie stat eller för hvilken
aflöningen utgår från ordinarie statsanslag, dock att dyrtidstillägg
äfven beräknas för följande tjensteinnehafvare, för bvilka aflöningen
i sin helhet eller delvis är anvisad å extra stat, nemligen:
krigshofrättens ordförande och öfriga militära ledamöter;
inspektören öfver försäkringsanstalterna i riket och dennes amanuens
för försäkringsärenden;
lappfogdarne;

innehafvarne af en ny kronofogde- och en ny häradsskrifvaretjenst
i Vesternorrlands län samt en ny länsmanstjenBt i Norrbottens län,
dock att aflöningsbeloppen härvid endast upptagas till följande
belopp, nemligen:

för kronofogden till .................................................... kronor 4,000: —

„ häradsskrifvaren till ........................................ „ 2,500: —

„ länsmannen till.................................................... „ 1,500: —

en adjungerad ledamot i generalpoststyrelsen;
den inom jernvägsstyrelsen organiserade jernvägsbyggnadsbyrån;
revisorn för granskning af hospitalens räkenskaper;
ett ekonomiskt biträde och ett kanslibiträde hos medicinalstyrelsen
vid hospitalsärendens behandling;

12

läkaren, själasörjaren, sysslomannen, vaktmästaren och hushållerskan
vid Jerfsö sjukhus för spetelske;
tjenstemän och betjente å tullverkets extra aflöningsstat;
lektorer, assistenter och andre extra lärare vid universiteten;
vikarierande och extra lärare vid allmänna läroverken;
folkskoleinspektörerna för deras arfvoden;

föreståndaren för naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling;
föreståndaren för lifrustkammaren;
lärare vid landtbruksinstitutet å Ultuna;

tjenstemän och betjente vid Sveriges geologiska undersökning;
andre instruktören i husslöjd Jonas Wallander;
domänintendenter;

5) att dyrtidstillägg till den, som af statens medel åtnjuter lön eller

arfvode för två eller flere befattningar, utgår endast för en af dessa,
nemligen för den, som medför högsta afiöningen, eller, derest denna
på mer än ett ställe är lika, för den af dem, till hvilken han först
blifvit befordrad; samt

6) att dyrtidstillägget anses tillhöra lönen.

För utrönande af det belopp, hvartill ett enligt förestående grunder
utgående dyrtidstillägg för år 1901 skulle utgå, hafva uträkningar
verkstälts, enligt hvilka beloppet skulle utgöra:
för tjenstemän och betjente under justitiedepartementet
............................................................................ kronor 288,768: —

för tjenstemän och betjente under utrikesdepartementet
(å Sveriges andel i afiöningen)„„........ „ 6,398: 8 2

för tjenstemän och betjente under landtförsvarsdepartementet
............................................................ „ 1,130,909: 7 9

för tjenstemän och betjente under sjöförsvarsdepartementet
(utom lotsverket) ........................ „ 295,467: 0 6

för tjenstemän och betjente under civildepartementet.
........................................................................... „ 2,330,470:61

(deraf å postverket kronor 498,130, å telegrafverket
— telefonväsendet oberäknadt
— kronor 107,295 och å statsjernvägarnes
personal kronor 1,260,000)
för tjenstemän och betjente under finansdepartementet.
....................v...................................................... „ 397,521:25

(deraf belöpa å tullverket kronor 309,411: 2 5
och å patent- och registreringsverket
kronor 8,945)

transport kronor 4,449,535: 53

13

transport kronor 4,449,535: 53
för tjenstemän och betjente under ecklesiastik -

departementet .......................................................... ,, 826,500: —

för tjenstemän och betjente under jordbruks- *

departementet ........................................................... ,, 145,602: 2 o

(deraf belöpa å domänförvaltningen kronor

69,160: Öl) _ ______ J______

summa kronor 5,421,637: 7 3.

Härtill komma: för lotsverket 56,100 kronor, för statens telefonväsende
81,465 kronor och för postsparbanksbyrån 13,815 kronor. Beträffande
dessa verk utgå aflöningsbeloppen från respektive fyr- och
båkmedlen, telefonmedlen samt postsparbankens inkomster, bvilka medel
Kongl. Maj:t eger disponera till bestridande af aflöningarne inom de
respektive verken.

De af mig nu föreslagna grunderjför^dyrtidstilläggs medgifvande
afse icke amanuenser med fastjarfvode och med dem jemförliga personer.
Enligt hvad inhemtas af Riksdagens förberörda skrifvelse den 12 april
1900, har Riksdagen angående de då ifrågasatta dyrtid stilläggen åt amanuenser
anfört, bland annat, att det icke syntes lämpligt, att ,Riksdagen
under form af dyrtidstillägg beviljade medel för att användas till höjande*af
arfvoden, bvilka till äfventyrs redan af vederbörande myndighet med
afseende å den inträdda prisstegringen höjts till belopp, som myndigheten
ansåge tillfyllest, utan hölle^Riksdagen före, att, i händelse grundade
anspråk af myndigheterna på förhöjningar i utgående anslagsbeloppen ej
kunde från de olika verkens anslag åt amanuenser m. m. beredas, framställning
om vederbörande anslags ökning borde hos Riksdagen göras.
Med afseende å hvad sålunda förekommit, framstäldejag*hos.vederbörande
min förut omförmälda anhållan om upplysning, i hvilken mån de till
arfvoden åt amanuenser och extra biträden anvisade anslag kunde böra
förhöjas, för att å sagda anslag skulle kunna''1 beredas)tillgång tilhanvisande
af dyrtidstillägg åt amanuensep-med fast arfvode och med dem jemförliga
personer. De uppgifter i berörda hänseende, som till mig inkommit,
utvisa, att för beredande åt amanuenser med fast arfvode och med dem
jemförliga personer af dyrtidstillägg för innevarande år till så stort belopp,
att de, som icke på grund af de under senare tiden stegrade lefnadskostnaderna
redan erhållit ökning i sitt arfvode med 15 procent, kunde
komma i åtnjutande af sådan ökning, erfordras, att de för statsdepartementen
samt derunder lydande verk och stater anvisade anslag, af bvilka
arfvoden åt amanuenser och extra biträden utgå, höjas med följande
belopp, nemligen!

14

justitiedepartementet .......................	med kronor	247	50
nedre justitierevisionen ............	•n	99	2,370	—
justitiekanslersembetet................	99	99	324	-—
Svea*hofrätt ....................................	11	99	889	50
Göta hofrätt ....................................	11	99	690: —
hofrätten öfver Skåne och Ble-kinge ............................................	99	99	300	_
fångvårdsstyrelsen........................	99	99	270	—	5,091: —
landtförsvarsdepartementet ............	99	kronor	675	—
arméförvaltningen ........................	99	99	2,085	—	2,760: —
sjöförsvarsdepartementet ................	99	kronor	150	—
marinförvaltningen........................	99	99	900	—-
e. o. tjenstemännen vid flottans civilstat ........................................	99	99	1,125	—	2,175: —
civildepartementet ...........................	99	kronor	1,305	—
öfverståthållareembetet ............	99	99	570	—
Kongl. Maj:ts befallningshaf-vande i länen ............................	99	99	12,832	50
generalpoststyrelsen med post-staten ............................................		99	36,200
medicinalstyrelsen ........................	99	99	1,800: —
väg- och vattenbyggnadsstyrel-sen med underlydande stat	99	99	2,610	_
telegrafstyrelsen ...........................	99	99	1,125	—
karantänsanstalten på Känsö......	99	99	75	—	56,517: 50
finansdepartementet ........................	99	kronor	420	—
kammarkollegium ........................	99	»j	1,876	17
statskontoret....................................		99	2,490	—
kontrollverket ................................	11	99	180	—
kommerskollegium........................	99	99	1,410	—
kammarrätten ................................	11	99	4,290	—
statistiska centralbyrån ............	99	99	2,169	—
öfverintendentsembetet ............	99	99	225	—	13,060: 17
ecklesiastikdepartementet ................	99	kronor	1,080	—
riksarkivet samt landsarkivet i Wadstena ....................................	99	11	780	- -
kongl. biblioteket ........................	99	99	480	—
nationalmuseum ............................	99	99	480	—
transport	kronor	2,820; —	79,603: 6 7

15

transport kfonor	2,820: —	79,603: 67
domkapitlen ....................................	med	ii	557: 40
UpBäla universitet ........................	11	11	525: —
Lunds universitet ........................	u	11	375: —
karolinska mediko-kirurgiska
institutet........................................	n	11	570: —
gymnastiska centralinstitutet....	11	11	450: —
tekniska högskolan ....................	11	11	2,070: —
tekniska elementarskolan i
Norrköping ................................	11	11	270: —
tekniska elementarskolan i
Malmö ......................................	11	11	225: -
tekniska elementarskolan i
Örebro .......................................	11	11	300: —
tekniska elementarskolan i
Borås ...........................................	11	11	270: —
tekniska skolan i Stockholm	11	11	975: —
tekniska skolan i Eskilstuna	11	11	570: —
veterinärinstitutet i Stockholm	11	11	112:50
naturhistoriska riksmuseum ....	11	11	180: —
meteorologiska centralanstalten	11	11	150: —
vitterhets-, historie- och anti-
qvitetsakademien ....................	11	11	330: —
musikaliska akademien ............	11	11	1,310:
folkskolelärarnes pensionsin-
rättning m. fl. kassor............	11	11	225: —	12,284: 90
jordbruksdepartementet:
landtmäteristyrelsen ....................	11	kronor	744: —
domänstyrelsen ............................	11	11	960: —	1,704: —

summa kronor 93,592: 5 7.

Gifvet är, att ifrågavarande ökningar i de anslag, från hvilka
arfvoden åt amanuenser och extra biträden utgå, såsom af tillfällig
natur, endast böra föreslås till anvisande å extra stat; och synes dervid,
till undvikande af ett allt för stort antal extra anslag, lämpligt, att de
ifrågavarande, till hvarje särskild hufvudtitel hörande summorna i riksstaten
sammanföras under ett extra anslag å hvarje hufvudtitel, med
iakttagande likväl att ingen sammanblandning af de för särskilda verk
eller stater afsedda belopp får ega rum.

Säväl dyrtidstilläggen Bom de tillfälliga höjningarna i anslagen

16

till amanuenser och extra biträden äro, såsom af det förestående framgår,
afsedda att utgå år 1901, men torde, af skäl som anfördes till
statsrådsprotokollet den 8 januari 1900, böra upptagas i 1902 års riksstat;
lärande Kongl. Maj:t, om anslagen beviljas, vilja anbefalla statskontoret
att under år 1901 förskjuta beloppen.

På sätt ofvan meddelats utgöra de hithörande summor, bvilka, fördelade
på de särskilda hufvudtitlarne, skulle såsom extra anslag å 1902
års riksstat uppföras, för dyrtidstillägg 5,421,637 kronor 73 öre och
för tillfälliga ökningar i anslag till amanuenser och extra biträden
93,592 kronor 57 öre. Åt anslagen till dyrtidstillägg lärer böra gifvas
naturen af förslagsanslag. De förhållanden, som legat till grund för
beräkningarna, kunna under året vexla och dessutom bör erinras, att,
då sagda beräkningar skolat utföras med tillämpning af förut omförmälda
grunder för medgifvande af dyrtidstillägg, det naturligen, med
fästadt afseende på de mångskiftande förhållandena inom statsförvaltningens
olika grenar, stundom kan komma att inträffa, att vid en blifvande
pröfning, huruvida och till hvilket belopp dyrtidstillägg bör tillkomma
en viss gifven tjensteman, omförmälda grunder finnas böra i
det särskilda fallet tillämpas på annat sätt, än vid beräkningarnes utförande
antagits.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
anfört, deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten
godkänna; och skulle utdrag af detta protokoll tillställas
de öfriga departementen för behörigt iakttagande
vid uppgörande af förslag till reglering af
utgifterna under vederbörande hufvudtitlar i riksstaten.

Ex protocollo:

Hjalmar Retlig.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKEKI-AKTIEBOLAG, 1901.

Bil. till statsråd spröt, den 7 Jan. 1901.

1

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kong!. Finansdepartementet.

I anledning af mig benäget meddeladt uppdrag dels att lämna eu
sammanfattande öfversikt, af genom Herr Statsrådets cirkulärskrifvelse den
3 juli innevarande år från vissa centrala myndigheter samt läns- och stiftsstyrelser
infordrade uppgifter rörande lefnadskostnaderna för dem underlydande
ämbets- och tjänstemän samt betjänte, dels att, bland annat, särskilt
verkställa en statistisk utredning beträffande prisförhållandena i hufvudstaden,
får jag för utförandet af ifrågavarande uppdrag härmed vördsamt
afgifva följande redogörelse.

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

1

2

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

l. Prisförhållanden i hufvudstaden åren 1876—1900.

I tabellen bil. A meddelas uppgifter öfver tjänstehjonslöner, bostadshyror
samt bränsle- ock lifsmedel spriser i Stockholm för hvart och ett af
åren 1876—1900.* Uppgifterna om beloppen af årslöner för kvinnliga
tjänstehjon äro hämtade från det af öfverståthållareämbetet i frågan afgifna
utlåtande. De i tabellen upptagna medelhyresbeloppen pr rum,
hvarom uppgifterna, utom för år 1900, likaledes erhållits genom öfverståthållareämbetet,
äro grundade på det rika material, som samlats inom
Stockholms Inteckningsgarantiaktiebolag, och afse de genom förmedling af
detta bolags publikation »Stockholms Hyreslista» uthyrda oinöblerade bostadslägenheter.
Enär bolagets ifrågavarande hyresstatistik emellertid icke
sträcker sig längre tillbaka än till år 1883, har det för tabellen jämväl
erforderliga motsvarande medelbeloppet för tioårsperioden 1876—1885 måst
approximativt beräknas med stöd af kända förhållanden och under jämförelse
med andra till buds stående uppgifter. Dessa sednare hafva utgjorts
dels af hyreslistor för åren 1881—1885, tillhöriga en af hufvudstadens
större husegare och omfattande ett åttiotal lägenheter, dels af en
i Nationalekonomiska Föreningens förhandlingar, årgången 1893, offentliggjord,
på inom ofvannämnda Inteckningsgarantiaktiebolag förda anteckningar
grundad beräkning, enligt. hvilken från början af 1870-talet till början
af 1880-talet hyresbeloppen för ett trettiotal i olika delar af hufvudstaden
belägna fastigheter, hvilka under mellantiden icke undergått någon nämnvärd
förändring, ökats i medeltal med 63 procent. För öfrigt äro de i
tabellen meddelade prisuppgifterna hufvudsakligen beräknade efter i hufvudstadstidningar
upptecknade torg- och hamnpriser.

I fråga om tjänstehjonslöner framgår af tabellen, att dessa vid jämförelse
med medelförhållandena under tioårsperioden 1876—1885 för närvarande
kunna anses vara höjda med 70—80 procent, hvarvid dock till -

* Uppgifterna för år 1900, hvilka vid skrifvelsens aflämnande endast kunnat beräknas
för årets tre första kvartal, hafva under tryckningen korrigerats och afse nu, såväl här
som i bilagan A, hela det ifrågavarande året.

Bil. till statsråd spröt, den 7 Jan. 1901.

3

lika äfven torde böra komma i betraktande tjänarnes stegrade anspråk på
kosthåll och logis samt ledighet.

Medelhyran pr rum kan i medeltal,, för åren 1876—1885 beräknas
hafva uppgått till omkring 200 kronor. År 1900 utgör motsvarande medelbelopp
250 kronor, utvisande en stegring af omkring 25 procent. Beträffande
denna uppskattning kan visserligen anmärkas, att de lägenheter,
efter hvilka 1900 års medelhyra blifvit beräknad, i allmänhet varit bestående
af ett något större antal rum och alltså tillhört den klass, i fråga
om hvilken medelpriset pr rum är jämförelsevis högt; men nämnda förhållande
motväges mer än väl däraf, att under de sista åren tillgången å
medelstora och små lägenheter varit ytterst begränsad och att våningar
om 3—4 rum understundom icke ens stått att få. Ökningen i medelantalet
rum pr uthyrd lägenhet är för öfrigt icke större än från 4,16 år 1896
till 4,35 år 1900, och motsvarande medelantal har icke för något af de år,
som den här åberopade hyresstatistiken omfattar, understigit 3,71 (siffran
för år 1892).

Okrossad koks har stigit i pris sedan den här till jämförelse tagna
tioårsperioden med 28 procent, björkved med 18 och barrved i medeltal
med 25 procent. I fråga om koks har man att till det i tabellen angifna
priset lägga kostnaden för hämtning, och beträffande veden tillkomma utgifter
för hemkörning, sågning och huggning samt uppbärning i våningarna,
hvilka tilläggsutgifter, i betraktande af de starkt ökade ersättningsanspråken
för allt handräckningsarbete, utan tvekan kunna antagas vara
stegrade i vida högre grad än bränslepriserna i och för sig.

I fråga om lifsmedel hafva prisförändringärna, såsom känd! är, för
skilda varuslag gått i vidt skilda riktningar. Sålunda stå de olika mjöloch
grynsorterna (af spannmål) år 1900 öfver hufvud taget i samma pris
som eller möjligen något lägre än under sednare hälften af 1870-och förra
hälften af 1880-talet; hvetemjölet har blifvit billigare, rågmjölet något
dyrare, och för spisbröd har uppstått en stegring af 7 procent. Potatis
har ökats med 5, ärter med 8—10 procent. Prishöjning har vidare inträdt
för fläsk, färskt och salt, med omkring 20 procent, för ox-, får- och
kalfkött samt renstek med i medeltal 12 procent, för höns med 26 procent.
De tre fiskslagen gädda, abborre och Hjälmargös hafva i medeltal stigit
med 48 procent och salt lax med ej mindre än 118 procent, beroende
detta på de sednare årens starka konkurrens mellan uppköpare för den
inhemska och den utländska marknaden. För kabeljolånga har pristillväxten
utgjort 31 procent och för norsk sill 17 procent. I fråga om
priset å strömming hafva säkra uppgifter icke stått att erhålla. Sinörpriset
har ökats med 6 och priset å ägg med 4 procent. Nedgång visa

4

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

artiklarna sötmjölksost med 3 procent, socker med 34 procent samt oskummad
mjölk med 6 procent. Hvad skummjölk beträffar, har visserligen, af
siffrorna att dömma, priset därå sjunkit med ända till 37 procent af det
äldre medelpriset; men denna omständighet förklaras helt naturligt af
skummjölkens i och med maskinsepareringens utbredande och fullkomnande
starkt minskade näringsvärde.

Hvad samtliga i tabellen förekommande uppgifter öfver lifsraedelspriser
beträffar, är för öfrigt att märka, att de endast gälla uppköp ur
första hand och sålunda icke gifva någon ledning för beräknande af möjligen
inträdda förändringar i storleken af de s. k. mellanhändernas försäljningsvinst.

Såsom välbekant är, inträdde framemot midten af 1880-talet en
prisperiod, som karaktäriseras af i allmänhet mycket lägre priser än de
närmast föregående årens och som, enligt hvad af tabellen framgår, sträckte
sig långt in på 1890-talet. De relationstal för prisförhållandena under år
1900, som ofvan anförts, måste därför blifva i väsentlig mån förändrade,
om, i stället för medelpriserna åren 1876—1885, till utgångspunkt för
procentberäkningen tagas motsvarande priser under den oss närmare i tiden
liggande tioårsperioden 1886—1895; och huru 1900 års priser ställa sig
vid en sådan beräkning, synes af följande procentsiffror:

Procentisk ökning ( + )
eller minskning (—) från
perioden 1886—1895
till år 1900.

Tjänstehjonslöner..........+ 33 %

Bostadshyror............+ 37 »

Bränsle:

björkved.............+ 33 »

barrved.............+ 39 »

koks .............+ 51 »

Lifsmedel:

hvetemjöl............+ 2»

rågmjöl.............+. 20 >

rågsikt.............+ 7 »

spannmålsgryn (i medeltal) .... + 12 >

ärter, gula och gröna (i medeltal) . + 22 »

potatis.............+ 31 »

spisbröd.............+ 20 »

Bil. till stat sråd spröt, den 7 Jan. 1901.

5

Procentisk ökning (+)
eller minskning (—) från
perioden 1886—-1895

	till år 1900.
fläsk, färskt och salt (i medeltal) .	+	31 %
kött, ox-, får- och kalf- samt ren-
stek (i medeltal).......	+	25 »
höns...............	+	28 *
gädda, abborre, Hjälmargös (i me-
deltal)............	. +	46 »
salt lax.............	+	103 »
kabeljolånga...........	+	35 »
norsk sill............	+	69 »
smör..............	+	11 >
sötmjölksost...........	+	9 >
mjölk, oskummad ........	+	15 »
skummad.........	±	0 i
ägg...............	+	11 »
socker ..............	—	12 »

Af den meddelade tabellen framgår slutligen äfven, att den allmänna
prisstegring, som nu så kännbart gör sig gällande, inträdt jämförelsevis
plötsligt och oförberedt. Om än redan under år 1897 möjligen i ett eller
annat, fall en uppåtgående tendens kunde förmärkas, är det dock först
under det därpå följande året som samma tendens med klarhet framstår.
År 1899 är stegringen allmän och betydlig, och under 1900 har den, särskild!
hvad lifsmedel beträffar, öfver hufvud taget på ett omisskännbart
sätt ytterligare prononcerats.

2. Markegångspriser, äfvensom årslöner för kvinnliga

tjänstehjon.

Tabellen bil. B upptager efter länens markegång staxor (litt. A) beräknade
riksmedelpriser för åren 1876—1900 å vissa varor äfvensom medelbeloppen
af årslön för piga i husbondes kost i enlighet med uppgifterna
i Kongl. Hushållningssällskapens årsberättelser för åren 1876—1899.

Såsom af denna tabell framgår, har årslönen för piga i husbondes
kost i medeltal för hela riket ökats till år 1899 med 70 procent vid järn -

6

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

förelse med medellönen under årsperioden 1876—1885 och med 45 procent
i förhållande till medellönen åren 1886—1895.

Beträffande markegångspriserna, förhålla sig medeltalen för åren 1899
och 1900 till medelpriserna under de resp. perioderna 1876—1885 och
1886—1895 så som nedanstående förteckning utvisar:

Procentisk ökning ( + ) eller minskning (—):
från perioden 1876— från perioden 1886—>

1885 1895

	till 1899.	till 1900.	till 1899.	till 1900.
Båg.......	... 4-	1	%	—	4	%	+	22 %	+	17 %
Smör.....	... +	8		+	10		+	12 »	+	14 »
Fläsk . • ....	... -	2		+	12	»	+	6 »	+	22 »
Torrt kött ....	... +	13	2>	+	20	2>	+	14 »	+	22 >
Oxe.......	... +	6		+	15		+	13 »	+	22 »
Får.......	... +	11	»	+	21	»	+	14 »	+	23 >
Höns......	... -	4		±	0		+	6 »	+	10 »
Ägg.......	... +	7		+	11		+	16 »	+	20 »
Strömming ....	... —	28		—	24	2>	+	4 »	+	11 >
Lax.......	... +	2	»	+	8		+	17 »	+	24 >
Torsk......	... -	16		—	4		+	2 »	+	10 »
Torr fisk ....	... +	14		+	23		+	19 »	+	29 *

Man linner häraf, att äfven enligt markegångstaxorna. en mer eller
mindre betydande stegring af priserna å födoämnen i allmänhet egt rum,
och såsom särskilt afsevärd framträder densamma, när jämförelsen med
de nuvarande förhållandena stannar vid tidsperioden 1886—1895. Såsom
kändt är, kunna dock markegångstaxornas priser icke anses afgifva fullgiltig!
vitsord för uppskattningen af de prisförändringar, som i detaljhandeln
egt rum.

3. Centrala styrelsers samt läns- och stiftsstyrelsers

utlåtanden.

Kongl. Generalpoststyrelsen,

som dels genom kamreraren å styrelsens kameralbyrå införskaffat vederböilig
utredning beträffande hos styrelsen anställde tjänstemän i andra

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

7

och första lönegraderna samt ordinarie vaktmästare, dels inhämtat upplysningar
från samtliga postdirektörer och postmästare, har af de erhållna
uppgifterna låtit verkställa ett i tabellform affattadt sammandrag, hvarur
torde böra meddelas följande procentsiffror beträffande den sedan tioårsperioden
1876—1885 inträffade prisstegringen för nedanstående förnödenheter:

	Lifsmedel.	Annan hus-hållskostnad, däribland ut-gifter för ljus och bränsle.	Bostadshyra.	Kläder.
	Prooentisk prisstegring från perioden 1876-1885 till:
	1898.	1899.	1898.	1899.	1898.	1899.	1898.	1899.
Styrelsen:
Tjänstemän i 2:dra lönegraden......	22	48	23	26	26	40	17	39
» i lista > ......	11	22	69	74	25	37	23	33
Betjänta.................	46	51	9	31	28	31	1	19
Postanstalterna:
Postförvaltare af lista klassen.......
> af 2:dra > .......	24	38	23	37	18	32	26	39
> af 3:dje > .......	20	29	31	36	33	38	30	37
> af 4:de > .......	35	48	44	55 '' 129	38	45	23	31
> af 5:te > .......	23	33	97	59	69	33	41
> af 6:te > .......	35	47	38	49	47	61	27	36
Kontrollörer...............	24	39	48	67	51	68	27	41
Postexpeditörer .............	28	41	37	55	39	56	18	28
Vaktbetjänte...............	28	41	42	63	40	53	25	36

Beträffande årslönen för kvinnligt tjänstehjon uppgifves, i medeltal
för samtliga postfunktionärer, stegringen från perioden 1876—1885 till år
1898 hafva utgjort 51 procent och från samma tioårsperiod till 1899 räknadt
67 procent.

Kongl. Telegrafstyrelsen

har, efter inhämtande af uppgifter från samtliga statstelegrafstationer i
riket för såväl årsperioden 1876—1885 som åren 1898, 1899 och den intill
tiden för uppgifternas afgifvande — sistlidna augusti månad — för -

8

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

flutna delen af 1900 lämnat följande sammanfattning af prisstegringen,
särskildt för hufvudstaden och särskildt för landsorten:

		Prisstegring,	uttryckt	i procent,
		från årsperioden 1876-	-1885 till:
		1898..	1899.	1900.
Hyreskostnader:	Stockholm..........	16	32	46
	landsorten .........	39	50	73
Tjänstehj onslöner:	Stockholm..........	20	50	65
	landsorten.........	60	79	100
Lifsförnöden heter (hvari äfven innefattats bränsle):
	Stockholm .........	31	44	64
	landsorten .........	22	33	45

Kongl. Järnvägsstyrelsens

genom distriktsförvaltningarna insamlade uppgifter grunda sig, enligt hvad
styrelsen meddelat, dels å distriktens egna räkenskaper, dels å uppgifter
rörande torgpriser äfvensom uppgifter, vunna ur han delsböcker, som af köpmän
å resp. orter tillhandahållits, dels å af sakkunnige lämnade utredningar,
dels slutligen å vederbörande tjänstemäns och betjäntes egen erfarenhet
rörande prisförhållanden med afseende å lefnadskostnaderna å resp.
orter. Af den bearbetning af uppgifterna, som styrelsen låtit verkställa,
framgå följande allmänna resultat:

Procentisk prisstegring från perioden
1876-1885 till:

	1898.	1899.	1900.
Bostadshyror (ett rum och kök)	36	47	60
Lön för kvinnligt tjänstehjon . . .	50	74	96
Yed, barr- och björk-......	32	50	61
Födoämnen:
Fläsk, salt............	18	32	51
Oxkött.............	28	42	58
Potatis.............	45	86	114
Mjölk..............	22	33	44
Smör..............	23	33	42
Sill...............	41	68	100
Rågmjöl.............	25	31	44
Ägg ..............	37	55	70

Bil. till statsråd spröt, den 7 Jan. 1901.

9

Kort

har öfverlämnat från styrelsen underlydande ämbets- och tjänstemän samt
betjänte infordrade uppgifter tillika med eu tabellarisk sammanfattning —
här återgifven såsom bil. C —, hvarur bland annat framgår, att från perio -

den 1876—1885 till de båda åren 1898	och 1899 inträdt	följande procen-
tiska prisstegringar:	Till 1898.	Till 1899.
	För	För	För	För
	tjänstemän.	betjänte.	tjänstemän.	betjänte.
å lifsmedel...............	26 %	37 %	39 %	48 %
» ved och kol.............	39 >	48 »	58 »	70 »
» annan hushållskostnad (såsom tvätt, be-lysning m. m.)..........	29 »	42 >	42 »	O* G© »tf
» bostadshyra.............	31 »	50 »	46 »	67 »
» kläder................	24 .»	32 »	35 »	46 »
i tjänstehjonslön............	63 »	65 »	89 >	90 >

Innehållet af tabellbilagan C kommer att längre fram, vid behandlingen
af mellan land och stad samt mellan hufvudstaden och landsorten
förekommande olikheter, ytterligare beröras.

I de utlåtanden från öfverståthållareämbetet i Stockholms stad
samt Länsstyrelserna, för hvilka nu närmast skall redogöras, är, likasom
i de förut refererade, till utgångspunkt för beräkningen af de inträdda
prisförändringarna, när intet annat särskildt nämnes, öfverallt tagen tidsperioden
1876—1885.

Af Öfverståthållareämbetet lämnade uppgifter hafva delvis tillgodogjorts
för den särskilda utredning beträffande förhållandena i hufvudstaden,
hvars resultat förut meddelats, och någon närmare redogörelse för
ämbetsverkets utlåtande torde därför här icke vara behöflig.

Stockholms län. Bostadshyrorna i de till hufvudstaden angränsande
delar af länet kunna för närvarande beräknas till nära nog samma värden
som där äro rådande och hafva äfven i länets öfriga delar afsevärdt ökats.
Särskildt gäller detta städerna, hvarest ökningen stundom uppgått till öfver
100 procent. På landsbygden, där ökningen varit svårare att beräkna och

Bil. till stater»d''spröt!. den 7 Jan. 1901. 2

10

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

dessutom varit olika för olika orter, kunna hyrorna för bostad anses hafva
stigit med 25—50 procent å förut under 1870- och 1880-talen gällande priser.
— En ännu större stegring förete tjänstehjonslönerna. Medan för 20—25
år sedan en dräng betingade i lön 75—125 kronor och en piga 60—75
kronor, uppgå lönerna för närvarande i allmänhet till 200—300 kronor
för en dräng och 100—200 kronor för en piga, hvartill kommer fri kost
jämte bostad. — Vedpriserna, som under slutet af 1870-talet uppgingo
till 12—18 kronor famnen för björkved och 8—11 kronor famnen för
barrved, äro för närvarande uppe till 18—32 kronor för björk- och 13—
22 kronor för barrved — priser som dock på sista tiden visat tendens att
något falla. — 1 fråga om priserna å öfriga förnödenheter, såsom lifsmedel,
hushållsartiklar och beklädnadspersedlar, äro dessa i trakten af
Stockholm de samma som i hufvudstaden. I Vaxholm uppgifvas priserna
till och med ställa sig högre, och detta torde vara händelsen äfven i de
delar af Stockholmstrakten, hvarest lifsförnödenheter icke kunna erhållas
på stället utan måste tagas från hufvudstaden, i hvilket fall transportkostnaderna
ytterligare fördyra varorna. I öfriga delar af länet har prisstegringen
å nu ifrågavarande förnödenheter visserligen varit något mindre,
men torde likväl icke kunna sättas lägre än 25 procent.

Beträffande frågan i hvad mån prisstegringen gjort sig gällande
under år 1899, anför länsstyrelsen såsom sin åsikt, att under sistberörda
år bostadshyror och tjänstehjonslöner kunna anses hafva stigit med 15—
20 procent samt öfriga lefnadsomkostnader med 10 procent.

Uppsala län. Priserna å de oumbärligaste lifsmedlen uppgingo år
1899 till belopp, som för bröd, smör, potatis m. m. vida öfverstego motsvarande
priser under perioden 1876—1885. Allt bränsle, såväl ved som
kol och koks, har vid inköp i smärre kvantiteter år 1899 betingat vida
större kostnad än under den nämnda tioårsperioden. Beträffande bostadshyrorna
lära å länets landsbygd dessa hafva i allmänhet höjts med omkring
25 procent från medlet af 1870-talet. I Uppsala stad hafva de under
samma tid undergått betydliga förändringar. Låga i början af 1870-talet, stegrades hyrorna under de närmaste tio åren med bortåt 50 procent,
men sjönko åter mot slutet af 1880-talet. Under den sednare delen af
1890-talet har en betydlig höjning i desamma åter inträdt, så att de vid
1899 års utgång torde hafva varit åtminstone en tredjedel högre än vid
förstnämnda tidpunkt. I Enköping skola hyrorna från 1875 till 1899 hafva
stegrats med mer än 100 procent. — Hvad tjänstehjonslönerna angår, hafva
dessa under tiden från 1875 till 1899 ökats högst betydligt, å en del af
landsbygden, enligt uppgift, till dubbla beloppet och därutöfver. I stä -

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901. 11

derna anses förhöjningen i denna kostnad utgöra omkring 50 procent under
samma tid.

Ur de länsstyrelsens utlåtande bilagda handlingar inhämtas bland
annat, att enligt den af magistraten i Uppsala förebragta utredningen, som
stöder sig på uppgifter från stadens arbets- och försörjningsinrättning,
priserna å lifsmedel (rågbröd, rågmjöl, hvetemjöl, korngryn, ärter, kött,
fläsk, klippfisk, sill, strömming, smör, sirup, skummjölk, dricka, potatis,
kålrötter) för år 1899 äro i genomsnitt 8,35 procent lägre än motsvarande
priser under åren 1875—1879 och 5,5 procent lägre än för tiden 1880
—1884 (men däremot högre än under de närmast föregående åren, sålunda
exempelvis 12,i procent högre än för år 1896).

Södermanlands län. Länsstyrelsen sammanför de från magistrater
och kronofogdar inkomna prisuppgifterna i tvänne tabeller, den ena gällande
Nyköpings stad, där Avtalet löntagare uppgifvas vara boende, och
den andra gällande landsbygden. Enligt dessa tabeller hafva medelpriserna
varit:

	I Nyköpings stad.	Å Södermanlands läns landsbygd.
1876— 1880.	1881— 1885.	1899.	1900.	1876- 1880.	1881— 1885.	1899.	1900.
	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
Oxkött, kg........	0.88	0.81	0.85	0.85	0.73	0.74	0.82	0.84
Fårkött, kg........	0.84	0.78	0.85	0.90	0.75	0.75	0.85	0.91
Fläsk, kg.........	0.77	0.84	0.80	0.90	0.73	0.70	0.94	1.01
Kalfkött, kg........	0.94	0.84	0.88	0.95	0.67	0.69	0.76	0.84
Smör, kg.........	1.61	1.88	1.83	1.83	1.62	1.43	1.84	1.90
Hvetemjöl, kg.......	0.27	0.258	0.26	0.26	0.22	0.22	0.25	0.25
Rågmjöl (samsikt), kg. . .	0.18	0.172	0.21	0.21	0.17	0.16	0.17	0.18
Ägg, tjog........	0.90	0.92	1.10	1.36	0.76	0.79	1.14	1.26
Mjölk (osknmmad), liter . .	0.097	0.097	0.10	0.11	0.07	0.08	0.09	0,09
Potatis, tunna......	5.80	5.60	7.oo	9.00	4.66	4.88	7.75	8.38
Björkved, storfamn ....	17.70	17.00	23.00	24.00	14.26	14.75	22.25	22.00
Barrved, > ....	12.80	12.00	I8.00	20.00	9.13	9.75	16.13	16.13
Hyror, rum.......	70.00	80.00	120.00	120.00	56.25	61.25	81.25	85.00
Tjänstohjonslön (kvinnlig) .	70.00	80.00	120-140	120-140	67.50	73.76	117.50	122.50
> (manlig) .	—	—	—	—	117.25	160.00	195.00	200.00

12

Bil. till statsrådsprot. den 1 Jan. 1901.

Priserna i Eskilstuna skola i det närmaste öfverensstämma med dem
i Nyköping och ställa sig i de fyra öfriga mindre städerna i länet i afseende
å egentliga lifsförnödenheter något dyrare — beroende på mindre
tillförsel — men i afseende å ved och hyror något billigare än i Nyköping
eller närmare i likhet med priserna å landsbygden.

Östergötlands län. Med stöd af uppgifter, afgifna af magistrater och
kronofogdar, meddelar länsstyrelsen, att bostadshyror stegrats med omkring
33 procent, tjänstehjonslöner med omkring 66 procent samt öfriga lefnadskostnader
(oaktadt priserna å spannmål, mjöl och några andra artiklar
kunna anses vara oförändrade) med omkring 33 procent. — Förhöjningen
af bostadshyror och tjänstehjonslöner har inträdt, så småningom; dock har
den hufvudsakligaste höjningen inträffat under de två sista åren. Beträffande
öfriga lefnadskostnader kunna dessa beräknas hafva under år 1899
ökats med ungefär 15 procent.

Jönköpings län. Efter inhämtande af yttranden från magistrater,
kronofogdar och kronolänsmän sammanfattar länsstyrelsen sitt omdöme i
fråga om de sista tjugu årens prisförändringar sålunda, att vid speciellt
afseende på hyror och tjänstehjonslöner de förra stigit med omkring 50
procent och de sednare med omkring 80 procent; läggas därtill utgifterna
för bränsle af hvarjehanda slag, som under samma tid stigit med fullt 70
procent, kommer man för dessa tre utgiftsposter till en förhöjning af i medeltal
66 procent. Lifsmedel, kläder och skodon hafva däremot i allmänhet icke
stigit i samma grad, hvadan samtliga lefnadskostnader enligt uppgjord medeltalsuträkning
för länet under ifrågavarande tid stigit med omkring 30 procent
och, hvad beträffar det sednast förflutna året, med omkring 10 procent.

För bedömmandet af den föreliggande frågan framhålles i utlåtandet
för öfrigt äfven den allmänna höjning i lefnadsnivån, som inträdt i vårt
land under de sista 20—25 åren och som gör att priser och löner nu måste
mätas med en helt annan måttstock än vid slutet af 1870- och början af
1880-talen.

Kronobergs län. På grundvalen af landsstatstjänstemännens i länet
afgifna yttranden har länsstyrelsen upprättat en tablå, hvarur bland annat
framgå följande medelprocentförhållanden för prisstegringen intill nuvarande
tid:

	Staden Växjö.	Lands- bygden.	Länet.
å lifsförnödenheter ....	. ... 37%	37%	37%
.» bostadshyror......	. . . . 27»	40 »	35 »
,» tjänstehjonslöner ....	. . . . 67»	74 »	72 »

Bil. till statsrådnprot. den 7 Jan. WOl.

13

Kalmar läns länsstyrelse har öfverlämnat en på upplysningar, erhållna
från magistrater och kronofogdar i länet, och på för länsstyrelsen i öfrigt
kända förhållanden grundad uppgift, hvarur här meddelas följande beräkningar
öfver 1899 års priser i förhållande till motsvarande priser under
sednare hälften af 1870- och förra hälften af 1880-talet; utmärkande -fden
procentiska höjningen och — den procentiska sänkningen:

Hvetemjöl....................— 12 %

Hvetebröd....................+ 30 »

Rågmjöl.....................+ 30 »

Rågbröd....................+ 40»

Kött, olika slag.................+ 35 »

Fläsk......................+ 33 »

Smör.......... + 20 »

Strömming...................+ 100»

Salt sill.............. + 80 »

öfrig fisk....................+ 55 »

Mjölk......................+ 20 »

Ägg......................+ 80 »

Potatis.....................+ 60»

Socker....... — 35 »

Kaffe......... — 14»

Ved......................+ 70»

Tjänstebjonslöner................+ 100 »

Handtverksarbeten och tillfällig arbetshjälp .... + 75 »

Bostadshyror..................+ 40»

I öfrigt anmärker länsstyrelsen, att den prisstegring, som sålunda
gifvit sig tillkänna under närmast föregående år, fortgått jämväl innevarande
år, särskildt hvad angår bostadshyror och tjänstehjonslöner, och
att den icke ännu synes hafva nått sin höjdpunkt.

Från Gottlands län meddelade uppgifter afse endast åren 1879, 1884,
1899 och 1900 och äro, då de två första af de sålunda valda åren ej kunna
anses fullt representativa för den tioårsperiod, som i allmänhet, enligt föreskrift,
i länsstyrelsernas utlåtanden tagits till utgångspunkt för jämförelsen
med den sist förflutna tiden, icke så upplysande i förevarande hänseende
som önskligt varit. Beträffande de förhållanden, med afseende å hvilka,
efter hvad det synes, en mera jämn prisstegring under årens lopp

14 Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

småningom inträda må dock ur länsstyrelsens utlåtande följande uppgifter
meddelas:

Pris, i kronor, åren:

	1879.	1899.	1900.
Furuved, 3-fots, pr kast........	11: —	15: —	15: 50
» 2 Va-fots, pr kast.......	10: —	13: —	13: 50
Björkved, 2 Va-fots, pr kast.......	13: —	17: —	17: 50
Vedsågning. pr kast..........	1:50	2: —	2:25
Hyra för 3 rum och kök........	150 å 200	225 å 300	300 å 350
Kontant lön till en tjänarinna: i staden .	50 ä 60	90 ä 140	100 å 150
» » » > » på landet	50 ä 60	75 å 100	90 ä 120
Tvätt i staden (utom strykning) pr lispund	1:25	2: —	2: —

Blekinge län. Det sammandrag, som af länsstyrelsen upprättats öfver
från magistrater, kronofogdar, häradsskrifvare och kronolänsmän i länet
infordrade uppgifter, synes utvisa en stegring intill nuvarande tid af:

för bostadshyror i medeltal 53 procent (minimum 25, maximum

200 %),

för löner till kvinnliga tjänstehjon i medeltal 81 procent (minimum 33,
maximum 150 tf),

för öfriga lefnadskostnader i medeltal 47 procent (sifferuppgift
lämnad endast från ett mindre antal håll).

Kristianstads län. Omdömet om prisförhållandena sammanfattas af
länsstyrelsen, med stöd af infordrade uppgifter, sålunda:

att bostadshyrorna stegrats sedan sista hälften af 1870- och första
hälften af 1880-talet med 50 och tjänstehjonslönerna med 80—100 procent,
däraf minst 15 procent torde kunna anses falla på det sista året;

att utgifterna för hyror och tjänstehjonslöner alltjämt äro i stigande,
beroende hvad hyrorna angår på räntestegring för lån mot inteckning i
fastighet samt de högst betydligt uppdrifna priserna på tomter, byggnadsmaterialier
och arbetskraft; samt

att öfriga lefnadskostnader äfven högst betydligt stigit, dock väsentligen
olika i olika delar af länet.

Malmöhus län. Förutom från magistrater och kronofogdar inkomna
skrivelser i ämnet har länsstyrelsen jämväl meddelat uppgifter dels hämtade
ur länets markegångstaxor, dels gällande upphandlingar vid Malmö
fattigvårdsanstalt och vid fängelserna i Malmö. Enär dessa sistnämnda

15

Bil. till statsråds prof. den 7 Jan. 1901.

meddelanden endast afse åren 1878, *1898 och 1899, kan, på grund af det
förstnämnda årets exceptionalitet i ifrågavarande hänseende, ur desamma
inga allmängiltiga slutsatser dragas. — Med afseende på de inhämtade
upplysningarna i allmänhet sammanfattar länsstyrelsen sitt omdöme sålunda,
att en betydande stegring af lefnadskostnaderna synes hafva egt rum under
sednare tider och att denna stegring, som hufvudsakligen träffat bostadshyror,
tjänstehjons- och andra arbetslöner samt stenkol, jämväl fortgått
under det sist förflutna året.

Hallands län. Efter inhämtande af upplysningar från magistrater
och kronofogdar äfvensom från enskilda personer meddelar länsstyrelsen,
att bostadshyrorna i länet i medeltal stigit med 25—30 procent, att tjänstehjonslönerna,
som i slutet af 1870- och början af 1880-talet utgjorde omkring
100—125 kronor för manligt och 60—70 kronor för kvinnligt tjänstehjon,
numera i medeltal utgöra såväl å landet som i städerna 200—250
kronor för manligt och 100—130 för kvinnligt tjänstehjon, samt att stegring
i priserna å en del födoämnen, särskild! å smör, mjölk, ägg, fläsk och all
slags fisk, på ett märkbart sätt gjort sig gällande såväl under sistlidet
som innevarande år. Vid utlåtandet är bifogad en i landskontoret upprättad
jämförande tablå öfver medelpriserna å vissa varor under sednare
hälften af 1870- och förra hälften af 1880-talet samt år 1899, hvilken tablå
här återgifves:

Pris, i kronor:

	Sednare hälften
	af 1870- och bör-	År 1899.
	jan af 1880-talet.
Hvetemjöl, kg......		0.26
Rågmjöl, » .....		0.20
Korngryn, » .....		0.31
Hafregryn, » .....		0.38
Risgryn, » .....		0.60
Bröd, » .....		0.60
Smör, > .....		2.08
Ost, » .....		1.11
Kaffe, » .....		1.66
Socker, » .....		0.7»
Mjölk, liter........		0.12
Ägg, tjog.........		1.10
Potatis, 20 liter......		1.10
Arter, liter........		0.21

16

Bil. till staturådsprot. deri 7 Jan. IDOL

• Pris, i kronor:

	Sednare hälften af 1870- och bör-	År 1899.
Bönor, bruna, kg. ....	jan af 1880-talet.	0.40
Oxkött, » ....	..... 0.52	0.77
Fårkött, » ....	..... 0.56	0.78
Kalfkött, » ....	..... 0.25	0.51
Fläsk, » ....	..... 0.7O	0.97
Sill, salt, st........	..... 0.05	O.io
» färsk, val......	..... 1.37	4.oo
Fisk, färsk, kg.......	..... 0.28	0.66
	..... 0.50	1.20
Bokved, långfamn.....	..... 32.50	45.00
Björkved, kortfamn ....	..... 10.67	lo.oo
Furuved, » ....	..... 9.oo	13.25

Af länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län är icke något för länet
i dess helhet gällande omdöme uttaladt, utan hänvisas till de länsstyrelsens
skrifvelse åtföljande yttranden från magistrater, kronofogdar, häradsskrifvare
och kronolänsmän i länet, som af styrelsen infordrats. Bland dessa
yttranden är särskildt anmärkningsvärdt det, som af magistraten i Göteborg
afgifvits, men den utredning, nämnda magistrat låtit verkställa,
sträcker sig tyvärr icke längre tillbaka än till år 1879, hvarför resultaten
af densamma icke äro med öfriga från länsstyrelserna inkomna uppgifter
i allo jämförbara. Från början af 1880-talet till år 1900 kan emellertid,
enligt hvad i utredningen yttras, konstateras ,en ökning i lefnadskostnaderna,
som för mat och kläder torde uppgå till 13 /, för hyra till 18 f,
för ved och belysning till 30 % samt för tjänare till 92 %.

I öfriga yttranden från detta län framhålles — såsom öfverallt —
särskildt tjänstfolkets ökade anspråk. I fråga om priserna å lifsmedel,
bränsle m.1 m. äro uppgifterna mera varierande, angifvande en ökning af
från 20 till 50, stundom 100 procent. Hvad hyror beträffar, synes medeluppskattningen
vara en tillväxt af 30—40 procent. Innehafvare af boställen
å landet klaga särskildt däröfver, att genom de stegrade arbetspriserna
underhållet af erforderliga åbyggnader fördyrats och brukningskostnaderna
i allmänhet på de sista tjugu åren så stigit, att boställena, ifrån att åtminstone
gifva fri bostad och tjänstehäst, öfvergått till en frätande kräfta
för ekonomien, uppslukande en stor del af den kontanta lönen. Och såsom
ett betecknande faktum i fråga om boställenas värde framhålles, att vid

17

Bil. till statur!dsprot. den 7 Jan. 1901.

utarrendering af sådana numera i allmänhet endast erhålles hälften af det
belopp, hvartill deras årliga afkomst varit värderad.

Alf sborgs län. Med stöd af yttranden från samtliga magistrater och
kronofogdar inom länet har i landskontoret upprättats eu sammanfattande
tablå, upptagande nedanstående prisuppgifter:

Ärra

1875—1885. År 1899.

Kronor. Kronor.

Smör, kg. . .............. I.do l.so

Mjölk, liter.............. O.oo O.u

Ost, kg................. l.oo 1.2o

Fårkött, kg.............. O.gs 0.96

Ox-, ko- och annat nötkött, kg..... O.co O.70

Fläsk, kg............... 0.76 0.90

Höns, st................ O.70 0.9o

Ägg, tjog............... 0.70 1.20

Sill, kg................ 0.25 0.35

Potatis, hl............... 3.oo 5.oo

Hvetemjöl, 100 kg........... 21.oo 23.oo

Rågmjöl, 100 kg............ 15.oo 17.oo

Bränsle:

Fyrkol, hl........... .... 2.40 3.25

Koks, okrossad, hl........... 0.86 las

» maskinkrossad, hl......... 0.96 I.30

Ved, björk-, kbm........... 4.50 6.10

» barr-, » . . . ........ 3.so 5.25

Tjänstehjonslöner:

För en husjungfru........... 75.00 125.oo

» » köksa............. 75.00 135.oo

Bostadshyror: förhöjning af 25—30 procent.

Från Skaraborgs län hafva de af länsstyrelsen infordrade uppgifterna
till Kongl. Finansdepartementet utan någon som hälst bearbetning öfverlämnats.
Af dessa uppgifter synes för länet i allmänhet framgå, att tjänstehjonslöner
stigit med 80—100 procent och vedpriser med omkring 100
procent, under det att priserna för lifsmedel, hvilka visserligen å flertalet
Bil. till staturådsprot. den 7 Jan. 1901. 3

18

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

håll, såväl i städer som å landet, ökats med 40—50 procent, dock å andra
håll, särskild! på landsbygden, varit i det hela oförändrade. Hvad bostadshyror
beträffar, synes för länets städer hafva antagits i medeltal en höjning
af 50 procent. På länets landsbygd förekommer ytterst sällan uthyrning
till ståndspersoner, hvarför de statens tjänstemän, som icke innehafva boställen,
äro, såvida de måste bo å landet, hänvisade antingen till arrenderande eller
till uppförande af egna gårdar. Beträffande boställena klagas öfver en
mycket ojämn uppskattning af deras afkomst, i följd hvaraf några boställsinnehafvare
kunnat af sina boställen hafva en god inkomst, då däremot
särskild! de mindre bosi allena beredt sina innehafvare förlust, och meddelas
af kronofogden i Vartofta fögderi i detta hänseende en beräkning,
som icke saknar intresse. Om t. ex. vid löneregleringen ett boställe, förutom
fri bostad för innehafvarens familj och tjänare, beräknats till 500
kronor och ett sådant boställe kunnat skötas med två drängar och två
pigor, måste afkomsten däraf hafva minskats i samma man som löner och
kosthåll för tjänarepersonalen ökats. Under 1870- och 1880-talen kunde
kostnaderna för två drängar beräknas till ett årligt belopp af 550 och för
två pigor till 350 eller tillhopa 900 kronor, medan samma kostnader nu
måste uppskattas till resp. 900 och 600, d. v. s. tillsammans 1,500 kronor,
hvilket gör eu skillnad till innehafvarens nackdel af 600 kronor för år.
Därtill komma höjda priser å virke och bränsle.

Värmlands län. Efter genom kronofogdarna i länet inhämtade uppgifter
beräknar länsstyrelsen en ökning i medeltal för bostadshyror af 55
procent, för tjänstehjonslöner af 106 procent (maximum, 200 ?», i Alfdals
fögderi), samt för lifsförnödenheter af 48 procent (maximum, 100 %, i
Östersysslets, minimum, 20 f, i Södersysslets fögderi). I Karlstad har,
enligt länsstyrelsens uppgift, från år 1880 till 1899 hyran pr rum stigit
från 75 till 150 kronor och lönen för eu tjänarinna från 65 till 120 kronor.

Örebro län. Sammanfattande de uppgifter, som genom vederbörande
magistrater och kronofogdar erhållits, lämnar länsstyrelsen den upplysning,
att under de sednaste åren priserna å lifsförnödenheter i medeltal ökats
med 35—40 procent samt att bostadshyror och tjänstehjonslöner stegrats
med minst 50 procent.

Va stm anlända län. Inom detta län hafva, enligt länsstyrelsens efter
infoi’dradc upplysningar gjorda medelberäkningar, kostnaderna under nedan -

10

Bil. till staturädtipråt. den 7 Jarl. IDOL

stående tidsperioder utgjort, i städer samt platser å landsbygden med
större, sammanträngd befolkning:

För bostad, pr rum med kök . . . .
» ved, björk-, pr liten famn . . . .
» » barr-, » »

» kvinnligt tjänstehjon......

Aren Åren Aren

1875-1879. 1880-1884. 1899-1900.

Kronor. Kronor. Kronor.

100 125 150—175

11 15 20-21

8 10 15-16

70-80 80—90 130-150,

ända till 180.

Hvad beträffar öfriga lefnadskostnader, är väl — säger länsstyrelsen
— sannt, att en del födoämnen, t. ex. hvetemjöl, rågmjöl, socker, kaffe,
stå i samma pris eller, såsom de sednare artiklarna, till och med fallit
under hvad de gällde 1880. Det samma torde vara förhållandet med vissa
andra förbrukningsartiklar, såsom ljus, vissa väfnader o. s. v.; men å andra
sidan betalas det bakade brödet och sådana dagligen erforderliga födoämnen
som ägg, smör, mjölk, kött, fläsk, grönsaker, maltdrycker vida dyrare än
1880. Sammanfattande de från olika håll inkomna upplysningarna, anser
sig länsstyrelsen med bestämdhet kunna försäkra, att inom länet de oundgängliga
lefnadskostnaderna i närvarande tid äro uppdrifna till minst 30
—40 procent utöfver dem, som gällde i sednare hälften af 1870-talet och
början af det följande årtiondet. — Någon afsevärd stegring i priserna
har icke under det sistförflutna året gjort sig gällande.

I Kopparbergs län hafva lefnadskostnaderna, enligt af länsstyrelsen
inhämtade uppgifter, trots stora skiljaktigheter inom olika delar af länet,
öfver hufvud taget varit oförändrade under sednare hälften af 1870- och
förra hälften af 1880-talet, men därefter stegrats, bostadshyror och tjänstehjonslöner
med ända till närmare 50 procent för tiden till och med 1898
samt med ytterligare omkring 20 procent under år 1899.

Gäfleborgs län. På grund af från magistrater och kronofogdar äfvensom
från enskilda personer inhämtade upplysningar torde, enligt länsstyrelsens
utsago, få anses vara utredt, att under de sednaste tjugu åren en
prisstegring af vid pass 60 procent, försiggått såväl på landsbygden som i
städerna. Bostadshyrorna hafva ökats med omkring 58 procent, t jans tehjonslönerna
med 85, kostnaderna för vedbrand med 58 och lifsförnödenheter
i allmänhet med 44 procent. Prisstegringen under 1899 anses i
medeltal hafva uppgått till omkring 17 procent.

20

Bil. till statsråd spröt, den 7 Jan. 1901.

Västernorrlands län. Enligt vederbörande redogörares i länet af
länsstyrelsen infordrade yttranden framgår, att en betydande prisstegring
egt ruin, hvilken beräknats till:

i Sundsvalls stad, under tiden från början af 1880-talet till nuvarande
tid, för lifsförnödenheter 20 procent, för ved 40 procent, för
tjänstehjonslöner 50 procent, för bostadshyra 20 procent och för kläder
15—20 procent;

i Hernösands stad, under tiden från slutet af 1870-talet till år 1899,
för lifsförnödenheter, bostadshyror och tjänstehjonslöner i genomsnitt 65
procent;

i Örnsköldsviks stad, för lifsförnödenheter, vid jämförelse mellan åren
1884 och 1899, 48 procent, samt, vid jämförelse mellan perioden 1875—
1884 å ena och år 1899 å andra sidan, för bostadshyra 58 procent och
för tjänstehjonslöner 89 procent;

i Sollefteå, vid jämförelse mellan tidsperioden 1875—1885 å ena
samt innevarande år å andra sidan, för lifsförnödenheter 50 procent samt
för bostadshyra’ och tjänstehjonslöner 25 procent.

Beträffande särskildt bränsle bifogar länsstyrelsen en uppgift om de
priser, som veden till landsstatshuset och till cellfängelset i Hernösand
betingat under tidsperioden 1875—1885 samt åren 1899 och 1900, hvaraf
framgår, att priserna under de båda sistnämnda åren stigit å björkved med
resp. 15,5 och 27,5 procent och å barrved med resp. 20,5 och 48,75 procent,
änskönt barrveden bestått under åren 1875—1885 af V3 tall och 2 3 gran,
under år 1899 af Vs tall och 4/s gran samt år 1900 af endast gran.

Jämtlands län. Länsstyrelsen yttrar:

»Bostadshyrorna, som å länets landsbygd och i dess enda stad utgått
med väsentligt olika belopp under slutet af 1870- och början af 1880-talet, så att hyrorna i staden förut varit minst dubbelt så höga som hyrorna
å landsbygden, visa under de sednare åren mindre skiljaktigheter i
fråga om beloppen, detta beroende därpå, att under det priserna å landet
stigit med 80—100 procent, stegringen inom staden ej uppgått till mera
än 25 procent å de hyresbelopp, som utgingo i slutet af 1870- och början
af 1880-talet, och till omkring 60 procent å de hyror, som gällde i midten
af 1880-talet. För tjugu år sedan var vanliga årshyran för ett rum i
staden Östersund 100 kronor och å- landsbygden 40—55 kronor, under
det att sagda hyra nu utgör i staden 125 och å landsbygden 75—100
kronor. Den högsta stegringen har inträffat under de allra sednaste åren
och visar, åtminstone hvad staden beträffar, tendenser att fortgå. Att den
höga pänningeräntan i någon mån bidragit till höjningen är påtagligt, men

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jah. 1901.

21

äfven andra förhållanden, såsom ökad industriell och annan affärsverksamhet
samt i följd däraf ökning af den icke jordbruksidkande befolkningens
antal, åstadkommen dels genom inflyttningar, dels genom jordbruksarbetares
öfvergång till industrien, hafva härvidlag haft stort inflytande.
Särskilt i staden har genom förläggningen därstädes af Kongl. Norrlands
artilleriregemente och genom den efter nya distriktsindelningens genomförande
ökade järnvägspersonalens hitflyttning skapats ett betydande behof
af bostadslägenheter, som ännu icke hunnit att genom nybyggnad tillgodoses.

Tjänstehjonslönerna visa samma bild af fortgående stegring, som efter
alla tecken att dömma ännu ej nått sin höjdpunkt. Dränglönerna hafva
under de sednaste tjugu åren stigit från 150—200 kronor till 300—400
kronor; piglönerna visa en höjning under samma tid från 60—80 kronor
till 120—150 kronor och därutöfver, — så betinga kvinnliga tjänare, som
äro kunniga i matlagning, minst 15 kronor i månaden eller för år 180
kronor i kontant lön, — utom de andra förmåner, som till alla tjänare
utgå och som till följd af dessas ökade anspråk för husbönderna medföra
alltmera växande utgifter.

Bland orsakerna till denna stegring är först att nämna de i allmänhet
ökade dagsverkspriserna, som under de sednaste årens gynnsamma
konjunkturer på trävarumarknaden måst höjas 50—75 procent; därtill
kommer den större liflighet, som å det industriella området under de sednare
åren utvecklats inom länet. Hvad särskilt beträffar de kvinnliga
tjänarne, äro de under sommarmånaderna i tillfälle att betinga sig göda
inkomster hos innehafvarne af de i länets fjälltrakter ymnigt förekommande
sanatorier, för hvilkas behof massor af tjänstehjon tagas från de
privata familjerna. Följden häraf blir naturligen ökade anspråk från tjänarnes
sida, anspråk som måste uppfyllas, därest tjänare skola stå att få.
— Stegringen i nu förevarande afseende har inträdt så småningom och
kan icke anses särskildt märkbar under det sednast förflutna året.

Fn artikel, som inom detta län spelar en betydande roll vid uppskattning
af lefnadskostnaderna, är ved, och denna artikel har mera än
någon annan blifvit under de sednare åren fördyrad. Priset å eu famn
barrved har under de 20—25 år, som förevarande utredning omfattar,
stigit från 5—6 till 8 kronor under början af 1890-talet och 12 kronor
under de allra sednaste åren. — Enahanda höjning har inträdt i priset å
björkved, som i allmänhet motsvarar priset å barrved med 50 procent
förhöjning.

A öfriga lifsförnödenheter har priset under samma år blifvit betydligt
stegradt, så att lefnadskostnaderna numera kunna anses omkring

22

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

30—40 procent högre än i slutet af 1870- och början af 1880-talet. Därvid
är dock att märka, att priset å åtskilliga förnödenheter blifvit lägre,
under det andra artiklar blifvit i hög grad fördyrade. Största förhöjningarna
visa ladugårdsprodukter, fisk, kött och potatis.»

Västerbottens län. Af magistraters, kronofogdars och länsmäns yttranden,
hvilka af länsstyrelsen utan något generellt utlåtande öfverlämnats,
synes framgå:

att i Umeå stad bostadshyror stegrats med omkring 100 procent,
piglöner med 50 och dränglöner med 80 procent;

att i Skellefteå stad hyrorna ökats med 25 och piglönerna med 30
procent;

att i Umeå fögderi, på mera centrala platser, hyrorna ökats med
150, piglöner med 67 och dränglöner med 100 samt ved med 75 procent;

att i Skellefteå fögderi prisstegringen utgjort för hyror 25, för
t j än stel) j onslöner 80 samt för lifsmedel 35 procent; äfvensom att

i Lappmarksfögderiet hyresstegringen utgjort 50—200 procent, tjänstehjonslönerna
ökats för dräng med 100—200 procent och för piga med 30
—40 ända till 200 procent, samt vedpriserna höjts med 50—300 procent.

Från Norrbottens län är endast insänd en redogörelse för Luleå
fögderi, hvilken af länsstyrelsen ansetts kunna representera medelförhallandena
inom det vidsträckta länet. Enligt denna redogörelse, som innehåller
uppgifter för åren 1875—1880, 1881—1885, 1890 1895, 1897 samt

början och slutet af år 1899, ställde sig lefnadskostnaderna sålunda:

	1875—1880.	1881—1885. 31 dec. l>
	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Eu lägenhet om 1 rum och kök, pr år . . .	75	100	225
» » » 5 * » .». » • • •	250	300	800
En famn ved, hälften barr- och hälften björk-	4—5	5-6	12—15
Årslön för en piga............	50	60	150
» .*:,•» dräng...........	175	200	600
En kanna mjölk.............	0.20—0.25	0.25—0.30	0.38—0.15
Ett kilogram fårkött...........	0.5O	0.55	0.80-1.00
v >. nötkött...........	0.10--0.60	0.15—0.60	0.75—0.90
» » fisk (sik)..........	0.25	0.25	0.70
» » bröd ............	0.20—0.25	0.25	0.35--0.39
Hel inackordering, pr månad.......	40-45	40—45	75
Mat, pr månad..............	30	35	50—60
Ett rum, med eldning och städning, pr år .	60—80	75—85	225

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901. 23

Enär af de från Domkapitlen inkomna utlåtanden rörande lefnadskostnaderna
för lärarne vid de allmänna läroverken endast tvänne innehålla
för vederbörande stift i deras helhet gällande generella omdömen,
torde här lämpligast böra lämnas en kort redogörelse för de genom resp.
läroverksrektorer afgifna yttranden beträffande hvarje särskild läroverksort.
När intet annat särskildt nämnes, afses därvid alltid en jämförelse med
förhållandena under sednare hälften af 1870- och förra hälften af 1880-talet.

Uppsala ärkestift.

Uppsala: för lifsmedel, ljus och tvätt under de sednaste åren någon
prisstegring, för ved och kol under de sednaste åren åtminstone 25 procents
prisförhöjning, för bostadshyror under de två sista årtiondena en stegring
af 40 procent, för tjänares aflöning en under samma tid inträdd stegring
af 36 procent.

Gäfle: prisstegring under år 1899 för lifsförnödenheter 25—30 procent,
för bostadshyror under de två sednaste åren en ökning af 25—33
procent, för kvinnliga tjänstehjon sedan 1898 en höjning i aflöningarna af
omkring 20 procent.

Hudiksvall: sedan 1880 stegring för bostadshyror 60—70 procent,
för tjänstehjonslöner 60—75 procent, för ved ungefär lika mycket.

Norrtälje: från 1875 för mindre våningar en prisstegring af ända
till 100 procent, för större 50 procent, och med afseende på tjänstehjonslöner
en höjning sedan samma tid af öfver 50 procent, oafsedt stegrade
anspråk på kost, bekvämlighet och ledighet; för lifsmedel i allmänhet prisstegring
med 25—30 procent.

Enköping: sedan perioden 1880—1885 eu stegring i hushållskostnaden
(beräknad enligt meddelanden från hälsovårdsnämdens inspektör
öfver torghandeln) med 58 procent samt en ökning af tjänstehjonslöner
med 75 och af bostadshyror med 50 procent.

Söderhamn: bostadshyrorna 40—100 procent, lönen för ett kvinnligt
tjänstehjon 33 procent, betalningen för ett kvinnodagsverke 67—100 procent
och vedpriset 40—90 procent högre än under åren 1875—1885.

Linköpings stift.

Linköping: prisstegring för en del lifsmedel 6—60 procent och för
ved 33 procent; tjänstehjonslegan ökad med 75 procent och hyror med
15—20 procent. Beräkningarna äro gjorda i fråga om lifsmedel efter
lokaltidningarnas uppgifter om torgpriser, i fråga om ved efter domkapit -

24

Bil. till statsrndsprot. den .7 Jan. 1901.

lots räkenskaper samt i fråga om tjänstehjonslega enligt uppgifter från
kommissionskontor i staden.

Norrköping: för jungfrulöner 60 procents, för hyror 40 procents och
för lifsförnödenheter minst 40 procents prisstegring.

Västervik: stegring af bostadshyror 30 procent, af tjänstehjonslöner
80—100 procent samt i vedpris omkring 40 procent.

Eksjö: bostadshyror sedan 1880 stegrade med 45—50 procent och
tjänstehjonslöner med 35—70 procent; veden är 100 procent dyrare än i
slutet af 1870- och början af 1880-talet.

Vadstena: tjenstehjonslöner ökade med 57—71 procent, och nedanstående
varor (för hvilka beräkningarna, enligt uppgift, gjorts efter upphandlingspris
vid offentliga entreprenad auktioner) från perioden 1876—
1885 till 1900 stegrade i pris med:

Procent.

Fläsk, färskt........ 43

salt......... 46

rökt ........ 44

Fårkött.......... 90

Kalfkött.......... 25

Oxkött........... 7

Potatis .......... 58

Ärter........... 67

Mjölk........ 25

Smör, färskt........ 31

matsmör....... 33

Sill............ 100

Mjöl, hvete-........ 15

råg-......... 58

Gryn, korn-........ 47

hafre-........ 33

Ägg............ 57

Ved, harr-........ . 44

björk-.....■ . . 38

För socker har priset fallit med 40 och för kaffe med 44 procent.

Söderköping: utgifter för bostad och tjänstehjon under de sednaste
tjugu åren ökade med omkring 100 procent, utgifterna till bränsle, lyse,
kläder och matvaror under det eller de sednaste åren genom prisstegring
ökade i medeltal med minst 25 procent.

25

Bil. till utaturådsprot. den 7 Jern. 1901.

Vimmerby: priserna under det sista decenniet stegrade för olika slag
af jnatvaror med 25—100 procent, tjänstehjonslöner med 50 procent
(hjälpdagsverken vid byk o. d. 100 procent, vattendragningsafgift öfver
300 procent), ved med 50—67 procent och hyror med 25 procent,

Skara stift.

Skara: för bostadshyror 25—30 procents och för tjänstehjonslöner
30—40 procents stegring, hvarjämte under de båda sista åren en prisstegring
af i medeltal 30 procent å ved och lifsförnödenheter inträdt.

Vänersborg: sedan 1880 stegring af åtminstone 25 procent för bostadshyror,
100 procent för tjänstehjonslöner och 50—100 procent för
li fsförnödenheter.

Mariestad: [sammanfattande uppgift saknas],

Borås: [uppgift endast gällande åren 1896 och 1899],

Lidköping: från perioden 1878—1882 till åren 1898—1900 hyror
stegrade med 25 och tjänstehjonslöner med 70 procent, samt priset å ved
höjdt med 25 procent, å vedkörning med 70 och å vedhuggning med 83
procent; större delen af stegringen faller på åren 1899—1900.

Sköfde: [yttrandet, som framhåller en skarp prisstegring under de
sista åren, innehåller ej med de öfriga jämförbara uppgifter],

Alingsås: under de sednaste tio åren prisstegring å lifsförnödenheter
i allmänhet med omkring 30 procent, å björkved med 40 procent samt
å en femrumslägenhet med 43 procent; tjänstehjonslöner sedan början af
1880-talet höjda med 60—90 procent,

Falköping: [lämnade uppgifter ej med öfriga jämförbara].

Strängnäs stift.

‘ 1 '''' i; : , V i''!,'',c ’ ! '' ; •: ; f ■'' • ’l;

Strängnäs: enligt lämnad öfversikt hafva hyror, löner samt varu -

priser varit:	Åren	Åren
	1876—1885.	1899—1900.
, : • i; 11 j; .{•. •	Kronor.	Kronor.
Våning, pr rum.........u'' .. ; i . . .	. . . * 75	100
Enkelrum, med eldning och städning.......	... 16	20
Tjänarinnelön, med städsel............	. . . 70—80	125—150
Björkved, storfamn, ohuggen...........	. . . 12-14	22—23
Barrved, » : » ......... . .	. . . 8—10	15—16
Mjölk, oskummad, pr liter...... .'' .		O.u
Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.		4

26

Bil. till statsrådgprot. den 7 Jan. 1901.

Åren , , Åren
1876—1885. 1899—1900.
Kronor. Kronor.

i ,j I t I

Smör, pr kg. (medium för året, torgpris) . . . . . I.50 I.90

Ägg, pr tjog (d:o d:o)................. O.90 I.bo

Oxkött, pr kg. (d:o d:o)................ O.es 0.85

Kalfkött, pr kg. (d:o d:o)...... 0.65 0.85

Fårkött, pr kg. (d:o d:o)...... O.70 O.so

Fläsk, ösaltadt, pr kg. (d:o d:o)..... O.75 l.oo

» rökt, pr kg. (d:o d:o)..........., . . I.10 l.«

flvetemjöl, pr kg. (d:o d:o) Ä ''. ............. O.28 O.25

Rågmjöl, finsiktadt, pr kg. (d:o d:o)........... 0.28 O.25

Potatis, pr tunna (24 kappar) ............. 4—5 8—10

Örebro: för bostadshyror 25 procents, för tjänstehjonslöner ungefär
liknande och för lifsmedel- och vedpriser 25—50 procents förhöjning.

Nyköping: prisstegring för våning å fyra rum och kök 37 procent,
en tjänarinna (lön, städsel och jjulpänningar) 65 procent, ved 60—90 procent,
matvaror 20—25 procent samt kläder och skodon 20 procent.

Eskilstuna: sedan 1880 stegring å hyror med 60 procent, å tjänstehjonslöner
20—80 procent samt å ved 50 procent.

Askersund: lefnad skostnaderna i allmänhet höjda med 20—25 procent,
hyrorna med 50 procent, vedpriset likaså, tjänstehjonslöner med 70
procent; prisstegringen till mycket stor del inträdd under sist förflutna året.

Södertälje: hyror stegrade med 60—90 procent, tjänstehjonslöner
med 100 procent och däröfver.

Västerås stift.

Västerås: stegring af lefnadskostnaderna i allmänhet med 50—60
procent, särskilt af hyror med 80''—90 procent och af tjänstehjonslöner
med 100 procent; under sistförflutna året stegring af lefnadskostnaderna
i allmänhet med 20, af hyrorna med 15, af tjänstehjonslönerna med 25,
af bränslepriser med 75 och af matvarupriser med 10—15 procent.

Falun: bostadshyror höjda med omkring 40 procent, tjänarinnelöner
med 70 procent och vedpriser med 60 procent.

Arboga: lefnadskostnaderna för en lärare stegrade intill 1898 i afseende
å lifsmedel med 54 procent, andra hushållsbehof (bränsle, lyse in.
m.) med 14 procent, bostadshyra med 13 procent, kläder med 43 procent,
årslön för kvinnlig tjänare med 22 procent och i fråga om alla dessa
poster tillsammans med 40 procent, hvartill kommer en ökning öfver

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

27

hufvud åren 1898—1899 af 9 procent. Uppgifterna äro grundade på specificerade
räkenskaper, förda af två bland kollegerna vid läroverket, båda
gifta och boende i Arboga under tiden 1876—1899.

Sala: för bostadshyror 50 procents, för tjänstehjonslöner 90—100
procents, för ved 80—100 procents och för lifsmedel i allmänhet 30 procents
ökning. '' ,

Köping: bostadshyror höjda med 40 och tjänarinnelöner med omkring
100 procent.

Nora: bostadshyrorna ökade med 30—40 procent, tjänstehjonslöner
med 20—40 procent och vedpriser med 25—30 procent.

iyir.-.-äU''-* 1 •*-. vsr,«sf i*.» f. !.i- ''»a; !h!i ’>•, Dynt t, --.cf!

Växjö stift.

Växjö: under de sednaste åren prisstegring å de viktigaste födoämnena
med 20—30 procent och ännu mera, å ved med lika mycket, å
hushyror med omkring 30 procent, särskildt beträffande mindre våningar,
samt å tjänstehjonslöner med 100 procent.

Jönköping: stegring sedan år 1889 å hyran för en våning om fem
rum 50 procent samt å tjänarinnelön likaledes 50 procent.

'' Lunds stift.

• t ’ v i . , :■:•• • « p]■,>j; ]• * 1 rf* ■ l-iW . ; 1 >

För förhållandena i de olika läroverksstäderna lämnas af domkapitlet,
på grundval af vederbörande rektorers uppgifter, följande tabellariska
öfversikt:

	Bostadshyror,	Tjänstehjonslöner,	Lifaförnödenheter,
	stegring i %.	stegring i %.	stegring i %.
Lund...... .	......33—100	75—100	. * .
Malmö . ''. . . , . i	...... 87	. . .
Kristianstad......	...... 25	nära 100	50
Karlskrona.......	...... 33	33	33
Hälsingborg......	......50—100	50—87	25—50
Ystad..........	......27—45	71—80
Karlshamn.......	...... 50	minst 100	50
Landskrona .......	...... 25	50	. . ■
Sölvesborg .......	......50—75	100
Trälleborg.......	...... 100	100	30—50
Ängelholm.......	...... 35	omkr. 50	35
Simrishamn......	...... 50	50	30-35

28

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

Göteborgs stift.

Göteborg: sedan slutet af 1870-talet ökning i lifsmedelspriser med
25 procent eller mera, i bostadshyror med 25 procent, i bränslepriser med
öfver 50 procent och i tjänstehjonslöner med mer än 100 procent. Uppgifterna
äro i hufvudsak lämnade med ledning af den statistiska redogörelse,
som utarbetats på uppdrag af stadens magistrat i och för dess
yttrande till Konungens Befallningshafvande i länet (jfr ofvan).

Halmstad: å bostadshyror 25—30 procents, å tjänstehjonslöner 50—
70 procents samt å ved 20—25 procents stegring.

Uddevalla: bostadshyror ökade med 25—50 procent och tjänstehjonslöner
med 70—100 procent samt öfriga lefnadskostnader med omkring
20 procent — allt i enlighet med af magistraten till Konungens Befallningshafvande
i länet lämnade uppgifter.

Varberg: från tiden omkring 1880 till 1899—1900 stegring å hyrespriset
för våning om fyra rum och kök 33 procent, å jungfrus lön 130 procent
och å ved 60 procent.

Strömstad: lefnad skostnad erna under 1890-talet, jämförda med samma
kostnader under slutet af 1870-talet samt under 1880-talet, i allmänhet
ökade med 30—40 procent och särskilt för åren 1899—1900 med 50
procent eller deröfver.

Marstrand: bostadshyror stegrade med åtminstone 50 procent, lönen
för en tjänsteflicka med omkring 100 procent, priserna å fisk i allmänhet
flerdubblade.

Kalmar stift.

Domkapitlet, som i ärendet infordrat yttranden från vederbörande
rektorer vid Kalmar och Oskarshamns läroverk, meddelar, att bostadshyrorna
för lärare år 1898 voro omkring 35 procent högre än under tiden
1875—1885, och att, hvad särskildt Kalmar angår, med anledning af flere
förhållanden en ytterligare stegring af hyrorna med omkring 15 procent
dels redan inträdt under år 1899, dels är omedelbart förestående; att
tjänstehjonslönerna nu kunna beräknas vara omkring 100 procent högre
än under tiden 1875—1885 (stegring särskildt för år 1899 omkring 40
procent); att samma förhållande råder med allt handräckningsarbete och
allt arbete, som utföres på beställning; att med afseende på bränslet prisstegringen
för ved är omkring 30—40 procent; samt att, hvad lifsmedlen
angår, prisstegringen i det hela, vid jämförelse med förhållandena under
tidsperioden 1875—1885, torde böra beräknas till omkring 50 procent,
hvaraf omkring 25 procent komma på år 1899.

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

29

Karlstads stift.

Karlstad: stegring för hyror, i jämförelse med förhållandena för
några år sedan, 35—40 procent, för löner till tjänsteflickor 30—40 procent,
för lifsmedelspriser och för priserna å kläder, skodon in. m. omkring
30 procent, för vedpriser 40 procent; under det sist förflutna året har
stegringen i allmänhet uppgått till 10—15 procent.

Kristinehamn: lefnadskostnaderna under de sednare åren ökade med
omkring,, 30 procent.

A mål: under de sista åren stegring i fråga om bostadshyror med
20—25 procent, tjänstehjonslöner med omkring 50 procent, arbetslöner i
allmänhet med samma procenttal, ved med minst 40 procent och lifsförnödenheter
med i genomsnitt 40—50 procent.

Filip stad: vid jämförelse af priserna under åren 1876—1885 och
innevarande år stegring å lifsmedel 30 procent, annan hushållskostnad
30 procent, kläder 20 procent, bostadshyror 20—25 procent, tjänstehjonslöner
minst 75 procent.

Arvika: å bostadshyror och tjänarinnelöner omkring 66 procents och
å lifsmedel omkring 42 procents stegring.

■„’1| i : i, ''t

Hernösands stift.

Hernösand: priser å lifsförnödenheter från 1879 till 1899 stegrade
med 43 procent och från 1899 till 1900 med 16 procent.

Östersund: lifsförnödenheternas priser öfver hufvud taget stegrade
med 40—50 procent.

Umeå: bostadshyror höjda med omkring 100 procent och likaså
tjänstehjonslöner.

Luleå: lefnadskostnaderna i allmänhet ökade med 100 procent, utom
hvad beträffar hyror, vedpriser och tjänstehjonslöner, hvilka stegrats
ännu mer.

Sundsvall: bostadshyrorna under det sista året stegrade med 25—
40 procent och tjänstehjonslönerna under det sista årtiondet med omkring
30 procent.

Piteå: bostadshyrorna i det hela oförändrade, i följd af utflyttning
till Luleå, Gellivara och Boden (dock under sednaste året något höjda),
tjänstehjonslönerna ökade med 75—100 procent och lefnadskostnaderna i
öfrigt med 30—40 procent.

30

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. Idol.

Haparanda: från åren 1879—1880 till år 1900 stegring för bostadshyror
öfver 100 procent, för tjänarinnelöner 100 procent, för vedpriser
60—70 procent samt för ett flertal matvaror mer ån 100 procent.

Skellefteå: sedan 1880 stegring af bostadshyrorna med 25 procent,
af tjänstehjonslöner och arbetspriser i allmänhet med 35 procent och af
priserna å skogsved (enligt läroverkets räkenskaper) med 100 procent.

Örnsköldsvik: lefnadskostnaderna, med särskildt afseende fäst vid
bostadshyror och tjänstehjonslöner, ökade med minst 40 procent.

{ ____# , ; '' _ . ,

Visby stift.

Visby: under de tvänne sednast förflutna åren en rätt betydande
stegring i lefnadskostnaderna i förhållande till de under det närmast föregående
tidsskedet gällande priser och i vissa stycken, särskildt i fråga om
bostadshyror och tjänstehjonslöner, äfven i förhållande till sednare hälften
af 1870-talet.

4. De meddelade uppgifternas innebörd.

Med ytterst få undantag äro de i föregående afdelning refererade,
af centralmyndigheter samt läns- och stiftsstyrelser meddelade uppgifter
rörande nu gällande prisers förhållande till de under sednare hälften af
1870- och förra hälften af 1880-talet rådande hufvudsakligen grundade på
yttranden, infordrade af myndigheterna från dem underlydande tjänsteinnehafvare.
Dessa sistnämndes yttranden åter synas till väsentlig del
stödja sig på rent individuella antaganden och uppskattningar, meddelanden
från trovärdiga personer o. s. v., hvarför åt desamma, hvart och ett för
sig taget, knappast torde kunna tillmätas någon större grad af allmängiltighet.
En följd häraf blir, att äfven de öfverordnade myndigheternas
utlåtanden i viss mån präglas af brist på tillräcklig objektivitet, en brist
som ofta är mycket tydligt framträdande och till hvars belysande såsom
exempel särskildt kunde påpekas den mellan olika myndigheters uppskattningar
af hyresbeloppens stegring i en och samma stad förekommande
olikhet. Medan t. ex. för eu af våra större städer det länsstyrelsens utlåtande
bifogade yttrandet från vederbörande magistrat upptager hyresstegringen
till 20—25 procent, beräknas den i en af de centrala myndigheternas
utlåtande för samma stad till 98 procent. För ett annat, likaledes
ganska betydande stadssamhälle uppskattas hyresstegringen af stadens

31

Bil. till staturådsprot. den 7 Jan. 1901.

magistrat till 15 procent, under det att af därvarande tullpersonals uppgifter
framgår en stegring af öfver 100 procent. För en tredje stad växla
uppgifterna om hyresstegringen mellan 20 och 100 procent, för en fjärde
mellan 0 och 100 procent, o. s. v.

Med afseende på den sålunda märkbart framträdande bristen på
allmängiltighet i de lämnade uppgifterna har det synts nödigt att icke
utan vidare taga dem för goda. En pröfning har varit nödvändig, och
har denna gifvit vid handen, att uppgifterna om prisstegringen icke blott
i enskilda fall utan äfven öfver hufvud taget torde kunna anses vara något för
höga. Detta framgår bland mycket annat exempelvis af en jämförelse mellan
de olika beräkningarna af hyresstegringen för Stockholms stad. Medan denna
enligt tabellen bil. A intill år 1899 icke får uppskattas högre än till 24 procent,
kan den enligt en af de centrala styrelsernas uppgifter i medeltal anslås
till 36 procent, enligt en annan till 32, enligt en tredje till 42 och enligt
en fjärde till 46 procent. Och hvad de angifna prisstegringarna i fråga
om lifsmedel beträffar, synas de, vid jämförelse med hvad genom noggrann
prisstatistik är med visshet kändt, i allmänhet icke kunna vara med de
verkliga förhållandena öfverensstämmande. Endast i fråga om tjänstehjonslönerna
— hvilkas stegring försiggått mera jämnt än de andra utgiftsposternas
— torde de gjorda uppskattningarna, som i allt väsentligt bestyrkas
genom uppgifterna i hushållningssällskapens berättelser, öfver hufvud
taget icke vara i behof af någon reduktion.

Men om också de i myndigheternas utlåtanden förekommande uppgifter
beträffande prisstegringen sålunda oftast äro något för höga i förhållande
till verkligheten, låter sig detta lätt förklara genom två skilda
omständigheter.

Såsom redan förut framhållits, är den under de sista åren inträdda
prisstegringen, procentiskt räknadt, vida större, när till utgångspunkt för
beräkningen tagas medelpriserna under åren 1886—1895, än då jämförelsen,
i enlighet med hvad i Herr Statsrådets cirkulärskrifvelse till myndigheterna
särskild! såsom önskvärdt framhållits, utsträckes till att afse förhållandena
under sednare hälften af 1870- och förra hälften af 1880-talet — de år
alltså, under hvilka den lönereglering för flertalet af statens ämbets- och
tjänstemän samt betjänte, som sedermera utgjort den allmänna grunden
för statens hela aflöningsväsende, kom till stånd. Under antagande att den
i flertalet utlåtanden angifna graden för de sista årens prisstegring afsåge
den förra af dessa prisperioder i stället för den sednare, skulle den icke
vara för hög; och det synes äfven ytterst sannolikt, att det just är en
omedveten hänsyn till 1880-talets låga [»riser som för vederbörandes uttalade
omdömen varit bestämmande.

32

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

De år, hvilka medelprisnivån för hela tioårsperioden 1876—1885
egentligen har att tacka för sin jämförelsevis höga ståndpunkt, äro nämligen
hufvudsakligen periodens tre första år, hvilka nu ligga mer än tjugu
år tillbaka i tiden. Men det torde just vara under de sista tjugu åren
som flertalet af nu lefvande tjänsteinnehafvare erhållit befattningar i statens
tjänst; de kunna alltså intet egentligt minne ega af de föregående
dyra åren, deras hushållning har alltifrån början varit inrättad efter sednare
inträdda lägre prisförhållanden, och deras omdöme har helt naturligt
af dessa bestämts. Man skall till och med bland äldre personer sällan
finna någon, som nu förmår bilda sig en riktig uppfattning af prisförhållandena
under 1870-talet utan att ega tillgång till en verklig prisstatistik.
Men de statistiska källor vi beträffande ifrågavarande ämne ega
äro såsom bekant ytterst torftiga och svårbearbetade.

Skäl torde för öfrigt icke saknas att till en viss grad godkänna ofvan
antydda sätt för beräkningen af den prisstegring, hvarpå statstjänares af
alla grader anspråk på tillfällig löneförbättring grundas. Den tidsperiod,
under hvilken • den allmänna prisnivån utan väsentliga afbrott hållit sig
på den en gång intagna låga ståndpunkten, har nämligen varit af så lång
varaktighet, att de låga priserna börjat uppfattas icke såsom endast en
tillfällig lättnad för löntagarne i deras näringsomsorger utan såsom varande
af konstant natur, egande sin grund i nyare tiders förändrade produktionsförhållanden.
Icke ens inom nationalekonomiska kretsar har man varit
förberedd på det starka omslag, som på den sista tiden inträdt. Den
omständigheten, att aflöningsbeloppen för statens tjänare i allmänhet blifvit
fastställda under eu period af jämförelsevis höga priser, mister därigenom
mycket af sin betydelse och skulle väl, under antagande att ytterligare
ett antal år hunnit förflyta mellan löneregleringsperioden och nu inträdda
prisstegring, för frågan om tillfällig löneförbättring haft ännu mindre
att betyda.

Den andra omständighet, som för förklaringen af de höga uppskattningarna
bör tagas i betraktande, är, att priser och lefnad skostnader
ingalunda för alla tider äro eller kunna förblifva i samma inbördes proportion.
Priserna kunna vara oförändrade och de allmänna lefnadskostnaderna
det oaktadt i hög grad stegrade; priserna kunna ökas med vissa
procent, lefnadskostnaderna med mycket högre procenttal. Och det synes
mycket antagligt, att de lämnade uppgifterna om prisstegringen, på grund
af en lätt begången förväxling, oftast i själfva verket afse den sedan slutet
af 1870- och början af 1880-talet inträdda stegringen i de allmänna
lefnadskostnaderna.

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

33

Det torde af ingen bestridas, att den allmänna lefnadsnivån i vårt
land under de sista tjugu åren undergått eu betydande höjning, en höjning
som omfattat hela vårt folk, från de högsta i samhället till landsbygdens
allmoge och daglönare samt städernas arbetareklass. Det är ett egendomligt
förhållande med den långvariga depression, som snart sagdt ända
sedan slutet af 1870-talet hvilat öfver landets näringslif, att trots enskildes
missräkningar och förluster, arbetslöshet och umbäranden nationalförmögenheten
tillväxt med en förut okänd hastighet och lefnadsvilkoren
förbättrats för alla lager af befolkningen. Enligt beräkningar, utförda
för den till innevarande års utställning i Paris utarbetade statistiska
handboken, har Sveriges nationalförmögenhet från år 1885 till år
1898 ökats i värde med ej mindre än 2 milliarder 332 millioner kronor,
d. v. s. att, medan år 1885, efter folkmängden räknadt, på hvarje individ
kom ett belopp af 1,397 kronor, år 1898 motsvarande summa uppgick till
1,753 kronor. Och jämför man beloppen af de skattebördor, som det
svenska folket under olika skeden af det nu gångna fjärdedels seklet, i
form af bevillning af fast egendom och af inkomst efter 2:dra artikeln,
ansett sig kunna bära, befinnes det, att hela bevillningssumman samt
beloppet däraf pr innebyggare utgjort i årligt medeltal:

åren 1876—1885 .....kronor 3,479,490, d. v. s. pr innebyggare kronor 0''?6

» 1886—1895 ..... » 4,495,172, » . » , » , 0-94

år 1896 ........ » 5,826,158, » . » . » » l-is

» 1897 ........ i> 6,198,978, » » » » I24

» 1898 ........ » 6,840,873, » ■ » » » l-36

> 1899 ......... > 7,309,358, » » 1-44

Härvid har man visserligen att iakttaga, att bevillningen för jordbruksfastighet
åren 1876 —1892 beräknats efter andra grunder än från och
med det därpå följande året. Men äfven om man omräknar talen för perioderna
1876—1885 och 1886 —1895 i enlighet med nu gällande beskattningsgrunder
— hvarvid erhållas resp. 4,107,945 och 4,955,150 kronor
eller pr innebyggare resp. 0''9o och 1''04 kronor —, finner man att bevillningsbeloppet
pr innebyggare från perioden 1876 —1885 till och med 1899
ökats med ej mindre än 60 procent, hvaraf öfver 22 procent komma på
de båda åren 1898 och 1899.

Men med all utveckling, som försiggår under gynnsamma ekonomiska
betingelser, är en höjning af den nationella lefnadsnivån oskiljaktigt
förbunden. Såsom exempel på konsumtionens tillväxt i Sverige under
Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901. '' 5

34

Bil. till statsrådsprot. dm 7 Jäv. 1901.

sednast förflutna decennier kunna anföras följande sifferuppgifter, afseende
årskonsumtionen pr innebyggare (men tyvärr endast upplysande om förhållandena
till och med år 1895), Indika hämtats ur ofvan omnämnda
statistiska handbok:

Åren Åren

1871/80. 1891/95.

Hvete.....23 kg. 51 kg.

Råg......123 » 124 »

Kaffe......23-s hg. 34-6 hg.

Te....... Oa » 0''3i »

Åren Åren

1871/80. 1891/95.

Socker.....7-63 kg. 16-os kg.

Öl ...... . 16-8 1. 27-6 1.

Vin.......0''8 » 0''6 i>

Tobak......9-76 hg. 10-63 hg.

Om det sålunda måste anses otvifvelaktigt, att sedan slutet af 1870-och början af 1880-talet välståndet i vårt land ökats och lefnadssättet
afsevärdt förbättrats, följer ock däraf, att de allmänna lefnadskostnaderna,
äfven om priserna i och för sig icke undergått någon stegring, ändock
ökats, och att, om prisstegring inträdt, den procentsiffra, hvarmed lefnadskostnadernas
ökning skall uttryckas, blir betydligt högre än den som kan
beräknas för själfva priserna. Men det torde ock kunna sägas, att det
just är de af tidsförhållandena bestämda lefnadskostnaderna, som vid bestämmandet
af aflöningsbelopp för statens tjänare alltid varit och alltid
böra vara hufvudnormen. Ty det är endast så som staten kan tillförsäkra
sig nödig tillgång på för skötandet af dess befattningar i olika grader
kvalificerade personer. Ett annat till vägagående skulle hafva till följd,
att unga personer af större duglighet i stället för att ingå i statens tjänst
egnade sig åt privat verksamhet; och det framhålles nu äfven, i förbigående
sagd!, från flere håll inom förvaltningen, att brist på extra
arbetskrafter, där sådana regelmässigt pläga vara behöfliga, redan börjat
göra sig mycket kännbar — ett tydligt tecken till, att de förmåner staten
erbjuder sina tjänare icke mer stå i nivå med de ekonomiska betingelserna
inom nationen i dess helhet.

Är det alltså efter lefnadskostnaderna, d. v. s. priserna i deras förhållande
till den nationella lefnadsnivån, som lönerna bestämmas, så är
det ock efter lefnadskostnadernas stegring som behofvet af löneförbättringtorde
böra bedömmas. Och ur denna synpunkt sedt måste det anses
otvifvelaktigt, att de i de inkomna yttrandena lämnade sifferuppgifterna
i allmänhet mer närma sig de verkliga föidiållandena än nakna prisberäkningar.

Bil. till statsråd spröt, den 7 Jan. 1901.

35

5. Förhållandena inom olika landsdelar.

I syfte att utröna, om i olika delar af landet mera anmärkningsvärda
skiljaktigheter förekommit med afseende på graden af lefnadskostnadernas
stegring sedan slutet af 1870- och början af 1880-talet, har med
ledning af de erhållna uppgifterna gjorts en del sammanställningar och
jämförande beräkningar, för hvilkas resultat nu i korthet skall, redogöras.

Då den förmodan torde vara tämligen allmän, att stegringen i hufvudstaden
skulle vara mera betydande än i landsorten öfver hufvud taget,
må här först på ett ställe samlas de sifferuppgifter, som i detta ämne
kunna meddelas.

Efter Kongl. Generalpoststyrelsens upplysningar i ämnet låta sig följande
medelsiffror för den procentiska prisstegringen från perioden 1876—
1885 till år 1899 beräknas:

	Styrelsen.	Postanstalterna.
Lifsmedel........	. 40 %	40 %
Annan hushållskostnad .	. 44 »	61 »
Bostadshyra.......	. 36 >	53 >
Kläder ........ •	. 30	36 »

Af Kongl. Telegrafstyrelsen lämnas nedanstående uppgifter beträffande
samma förhållanden:

	Stockholm.	Landsorten.
Hyreskostnader...........	. 32 %	50 %
Tjänstehjon slön er..........	. 50 *	79 »
Lifsförnödenheter (hvaribland bränsle)	. 44 »	33 *

Slutligen framgår ur Kongl. Generaltullstyrelsens tabell (bil. C)
följande medelförhållanden:

Lifsmedel .
Ved och kol

Stockholm. Landsorten.

42 % 44 %

52 » 66 »

36

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

	Stockholm.	Landsorten.
Annan hushållskostnad,	såsom för tvätt,
belysning m. m. . .	........ 55 %	51 %
Bostadshyra .....	........ 42 »	59 »
Kläder ........	........ 24 :	43 »
Tjänstehjonslön . . . .	........ 65 »	92 »

Det befinnes sålunda, att, i motsats till hvad man möjligen väntat,
uppgifterna beträffande lefnadskostnadernas stegring i hufvudstaden
endast på ett par undantag när äro lägre än motsvarande uppgifter i fråga
om landsorten såsom ett helt betraktad. Förhållandet torde, för så vidt
det — såsom måhända icke är osannolikt — eger grund i verkligheten, kunna
förklaras däraf, att redan på 1870- och 1880-talen lefnadskostnaderna i
Stockholm voro jämförelsevis högre uppdrifna än i andra landsdelar och
att därför själfva stegringen icke kunnat blifva proportionsvis så hög i
hufvudstaden som i det öfriga landet.

För en motsättning af landsortens städer och landsbygden lämnar
ofvannämnda bil. C ett mycket användbart material i och genom den för
hvarje distrikt vidtagna uppdelningen i å ena sidan större städer (med
öfver 3,000 innevånare) och å andra sidan mindre städer samt landsbygd.
Medelprocenttalen för stegringen från 1876—1885 till 1899 äro:

	Större städer i	Mindre städer samt
	landsorten.	landsbygden.
Lifsmedel.......	43 %	46 %
Ved och kol . • . . . .	64 >	68 >
Annan hushållskostnad	50 »	51 »
Bostadshyra......	59 »	60 »
Kläder........	43 »	43 »
Tjänstehjonslön . . . .	84 ^	100 »

Lefnadskostnadernas stegring uppskattas, såsom häraf synes, icke
häller vid en jämförelse af uppgifterna från landsbygden med dem från
städerna, lägre i de förra än i de sednare — snarare tvärtom. Äfven till detta
förhållande torde förklaringen hufvudsakligen böra sökas i den nivellerande
tendensen hos de sista tjugu årens materiella utveckling, hvilken
på landsbygden, i betraktande af dess efterblifvenhet sedan äldre tider,
ställt proportionsvis större kraf än på städerna. Sålunda hafva på landet
lifsmedlen blifvit dyrare i män som genom kommunikationsväsendets ut -

37

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

veckling afsättningen till städerna underlättats; tjänstefolket föredrager
städerna framför landsbygden, och hvad hyror beträffar, är det för en
tjänsteman ofta helt och hållet omöjligt att få bostad på landet utan att
arrendera en egendom eller bygga för egen räkning. Järnvägsstationssamhällen
och framåtgående industricentra suga till sig den orngifvande
bygdens förråd, och de allt talrikare och allt lifligare frekventerade badoch
kurorterna medverka i vissa trakter af vårt land i betydlig mån till
höjandet af tjänstehjonens anspråk och till lifsmedelsprisernas stegring.
Endast från några smärre, efterblifna stadssamhällen och en eller annan
aflägsen landsbygd förnimmas ännu ingå- afsevärdare klagomål i dessa
afseenden. — I fråga om förhållandena å landsbygden torde för öfrigt
äfven böra beaktas de ökade kostnader, som tjänstemän, hvilka ega barn
att uppfostra, få vidkännas för dessas underhåll i läroverksstäderna och
vid universiteten.

Hvad de särskilda länen beträffar, kan man, i betraktande af uppgifternas
ojämna beskaffenhet, i allmänhet svårligen komma till några fullt
säkra slutsatser angående föreliggande fråga. Aro uppgifterna från ett
håll med afseende på de förnämsta orterna inom ett visst län jämförelsevis
höga, äro de ofta från ett annat håll med afseende på samma orter vida
lägre; och om lefnadskostnadernas stegring inom några delar af ett län
utan tvekan kan betecknas såsom mindre vanlig, är den åter i andra
delar af samma län ytterst obetydlig. Endast i frå£å om de båda nordligaste
länen, Norr- och Västerbottens, synas tillgängliga uppgifter tämligen
samstämmigt vittna om eu betydligt skarpare stegring än som förekommit
i andra landsdelar. Visserligen torde äfven i det öfriga Norrland
förhållandena i vissa afseenden hafva varit någorlunda likartade med dem
i Norr- och Västerbottens län — särskildt uppgifves från alla håll en stark
stegring af priset å den för norrländska hushåll viktiga artikeln ved —;
men då redan på 1870-talet priserna i de nederbottniska städerna voro
ytterligt högt uppdrifva, har själfva den procentiska stegringen därstädes
icke kunnat vara så stor som i de hufvudsakligen först under sednare år
af en nyare tids utveckling berörda öfverbottniska länen.

Beträffande frågan om olika grader af prisstegring inom olika län
hänvisas ytterligare till tabellen bil. D, för hvars innehåll i nästa afdelning
närmare skall redogöras.

38

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

6. Beräkning af lefnadskostnadernas genomsnittsstegring.

Att slutligen finna ett sifferuttryck, som med någon grad af noggrannhet
angifver genomsnittsstorleken af lefnadskostnadernas under de
sednaste åren inträdda stegring, är på grund af de erhållna uppgifternas
natur ytterst svårt. Emellertid har en beräkning försökts, till utgångspunkt
för hvilken antagits en norinalhushållsstat, hvari, oberäknadt
skatter samt pensions- och försäkringsafgifter, följande hushållsposter ingå,
nämligen:

Lifsmedel och bränsle med .... 44%

Bostadshyra med........16 »

Tjänstehjonslöner med...... 5 »

Andra lefnadskostnader med ... 35 »

Summa 100%

Beräkningen har utförts länsvis (se beräkningstabellen bil. D). För
de 35 procent af utgifterna, som i budgeten betecknats med »andra lefnadskostnader»,
har därvid antagits att ingen som hälst stegring förekommit
— ett antagarffle, som i och för sig synes mycket osannolikt men
som åtminstone icke kan bidraga till att resultatet af beräkningen blir
för högt. Tjänstehjonslönernas stegring har beräknats för hvarje län
efter uppgifterna i Kongl. Hushållningssällskapens årsberättelser angående
årslön för »piga i husbondes kost». Såsom stegringsprocenter för bostadshyror
äro — undantagandes i fråga om två län, för hvilka vederbörande
länsstyrelsers uppgift följts — antagna medeltalen af de i hvarje fall lägsta
uppgifterna beträffande de särskilda städerna inom vederbörande län.
Slutligen hafva för lifsmedel och bränsle, i beräkningskolumnen 4, antagits
de af resp. länsstyrelser uppgifna procenttal eller eljest — i de fall,
då dylika uppgifter saknats — insatts siffror, som ungefärligen kunnat
motsvara de från olika håll inom vederbörande förvaltningsområde uttalade
omdömen.

Med dessa antaganden hafva, beträffande hvarje särskildt af nu
ifrågavarande administrationsområden, erhållits de stegringsprocenter för
lefnadskostnaderna i allmänhet — räknadt från slutet af 1870- och början
af 1880-talet intill år 1899 —, som finnas angifna i beräkningstabellens
kol. 6. För riket i dess helhet blir medelstegringen intill samma

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

39

år 26,4 procent, en siffra som beträffande år 1900 torde kunna höjas till
omkring 30 procent.

Hvad de sålunda funna slutsiffrornas giltighet beträffar, torde kunna
sägas, att, med afseende på de till grund för desamma liggande uppgifternas
ojämna beskaffenhet, de såsom uttryck för prisstegring antagligen
äro för höga, men såsom uttryck för de allmänna lefnadskostnadernas
stegring däremot snarast för låga.

Ett för prisstegringen i och för sig — och sålunda utan afseende
på lefnadskostnadernas ytterligare stegring — någorlunda giltigt minimital
skulle måhända kunna finnas sålunda, att, med bibehållande af beräkningsgrunderna
i öfrigt, de uppgifna stegringsprocenterna för lifsmedel
och bränsle i kol. 4 utbytas mot de i kol. 5 antagna, nämligen 10 procent
för Stockholms stad och de sydliga och medelsvenska länen samt 12
procent för de norrländska. Härmed vinnes ett slutresultat (i kol. 7) för
hela riket af 14 procents stegring från perioden 1876—1885 till 1899; för
innevarande år torde motsvarande procenttal kunna anslås till minst 16.

Den vid förevarande beräkning såsom medeluttryck för prisstegringen
å bränsle och lifsmedel i Stockholms stad använda siffran 10 är vunnen
genom en uppskattning, verkställd på grund af de i tab. bil. A meddelade
prisuppgifter. Då dessa prisuppgifter endast gälla köp ur första
hand; då prishöjningen å samma förnödenheter i landsorten, med undantag
för de norrländska länen, uttryckts med samma siffra, ehuru de genom
myndigheterna insamlade uppskattningar, som i detta afseende icke kunna
anses innebära någon osannolikhet, snarare gifva vid handen, att stegringen
i landsorten varit, procentiskt sedt, något större än i hufvudstaden;
och då i beräkningen tillika ingår det sannolikt ohållbara antagandet, att
i fråga om mer än en tredjedel af lefnadskostnaderna ingen som hälst
förhöjning egt rum; torde beträffande prisstegringen i och för sig det
slutomdöme kunna få anses berättigad^ att den i sin helhet, från perioden
1876—1885 intill nuvarande tid, åtminstone icke kan hafva understigit
de siffror, som nyss angifvits såsom den sista beräkningens resultat.

Stockholm den 22 november 1900.

1. Flodström.

40

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

Tjänstehjonslöner, bostadshyror samt bränsle- och

Bil. A.

	Å r.	Årslön•) för	Medel- hyres- belopp pr rum. 2)	B	r ä n s 1	e.
	V e d: 3		Gasverks-! koks, okrossad.4):
kokerska.	piga.	björk-.	tall-.	gran-.
1 famn ä 4 kvm.	1 hl.
1876 . . .		125	100		26-61	16-86	15-86	...
77 . . .		125	100		25-29	1617	15-25
78 . . .		125	100		22 22	14-72	13-61
79 . .		125	100		20 28	12-91	11-92
80 . . .		125	100		21-73	1392	12-95	''
1881 . . .		125	100		25-77	16-84	16-11
82 . . .					23-51	15-85	16-54
83 . . .				209	2127	14-11	12-85
.81 . . .		180	120	215	22-34	13-70	12-67	0-95
85 . . .		180	120	217	21-76	14-17	1296	085
	Medeltal 1876-1885	139	105	(200)	23-08	14-93	1407	(0 98)
1886 . . .				209	19-47	12-88	1108	085
87 . . .				195	18-81	11-72	10-80	0-85
88 . . .				185	21-17	12-61	11-74	0-85
89 . . .				177	21-97	1304	1369	0-95
90 . .				175	21-57	1298	1344	1-00
1891				174	20-87	14-59	15-19	0''75
92 . . .				174	19-20	12-94	13-63	070
93				172	21-54	13-48	1339	0-80
94				176	2090	1278	12-81	080
95		200	150	183	1939	1361	13-61	0-75
	Medeltal 1886-1895	190	135	182	2049	1306	12-94	083
1896 .. .				194	1902	13-34	1334	0-76
97 . . .	..............			195	2084	13-87	13-85	0-75
98 . . .				216	23-49	14-47	14-49	0-75
99		250	180	247	26-07	17-55	17-16	l-oo
1900 .. .				250	2721	17-46	1872	1-25
I procent	1896 års priser ....			97	82	89	95	77
af medel-	97 . . .....			98	90	93	98	77
priserna	98 » > ....			108	102	97	103	77
åren	99 » » ....	iSo	171	124	11 J	118	122	102 |
1876-1885:	1900 » > ....			125	I Iö	»7	•33	128
I procent	1896 års priser ....			107	93	102	•°3	90
af medel-	97 > > ....			107	102	106	107	90
priserna	98 » » ....			no	"5	1 II	I 12	90
åren	99 > » ....	132	>33	I36	127	•34	•33	120
1886-1895:	1900 » > ....			137	»33	•33	•45	•5>

l) Enligt genom Öfverståthållareämbetet inhämtade uppgifter. — 2) Beräknadt åren 1883—1900 för
meradt. — 3) Enligt i tidningen Dagens Nyheter noterade torg- och hamnpriser. — *) Pris, gällande vid hämtapproximeradt.
— b) Priserna äro beräknade efter torg- och hamnpriser i tidningen Dagens Nyheter, utom
socker, för hvilken priserna äro meddelade af Tanto Aktiebolag. De nr tidningar hämtade torg- och hamnpriser

4l

Bil. till statsråds frat. den 7 Jan. 1901.

lifsmedelspriser i Stockholm åren 1876—1900. (Kronor).

		L	i	f	smed	e	1.5	(Forts.)
M j ö	1:	G r	y n		Ä r	e r:	Potatis.	Spis- bröd.	Fläsk:
hvete- mjöl.	råg- mjöl.	rågsikt.	korn-.	kross-.	hel-.	hafre-.	gula.	gröna.	färskt.	salt.
	1 0	0 k i	1 .0	g	r a	m.	_____	1 hl.	1 kg.	1 kilogram.
27-78	15-27	2118	2112	27-85	23-75	28-20	17-80	21-07	3-63	0-29	0-99	1*06
31-48	1609	22-18	2410	29-95	29-25	27-73	19-68	22-93	4-30	030	0-85	0-89
3001	13-69	20 30	22-35	27-73	27-67	27-44	1813	23-42	374	0 29	0''75	0-74
27-38	1410	18-60	22-12	28-43	26-21	24-51	15-07	1858	4-26	025	0-73	072
28-73	18-49	23-68	2335	34-40	29-08	2709	19-99	23-89	4 74	029	0-81	083
29-01	19-31	26-38	22-64	32-18	28-90	27-73	20-20	25-07	396	032	0-82	090
29-72	1574	22-47	18-90	2902	23-40	2504	18-23	23-87	3-96	0 29	087	1 14
26-08	14-28	19-13	18-26	31-63	21-66	23-11	17-43	22-29	4-97	0-27	0-78	0-93
23-64	13-28	18-96	17-79	28-90	20-48	23-75	17-92	21-85	467	0-25	067	0-86
20-53	1270	17-84	17-44	24-80	20-24	24-87	15-11	18-57	377	024	0 72	0-86
27-55	1530	21-16	20-81	29-48	25-06	25-95	17-96	22-15 -	419	028	0-80	089
1995	1106	16-88	17-55	22-93	20-24	25-74	13-50	16-49	2-91	0-22	0 72	087
21-01	10-42	15-33	16-21	19-54	19-54	22-23	12-49	14-93	2-72	0-21	0-62	0*80
22-88	11-53	15-74	1544	17-97	20-01	19-48	14-11	16-23	2-79	0-22	0-63	0-82
23-94	1328	13''59	18-50	19-48	19-56	23-79	20-21	22-36	3-80	0-26	068	0-89
23-56	1503	2077	21-84	23-23	22-43	26-48	20-67	2265	387	0 30	004	0-78
2638	18-45	2307	24-88	26-02	25-47	26-96	23-42	25-93	515	0-32	0-68	0-77
23-46	17-68	22-98	24-46	25-54	25-20	25-74	22-65	24-27	3-85	031	0-73	0-86
20-35	1335	18-33	18-52	22-51	21-54	22-99	14-41	1737	3 15	0-25	0-86	1-04
17-78	11-18	1501	16-58	19-09	19 38	19-86	12-79	15-62	2-62	0 20	0-78	0 91
20-85	1315.	17-10	16-77	18-24	18-43	18-03	1349	14''98	2-82	0-21	0-G8	078
2202	13-52	17-83	20-08	21*46	21-18	23-13	1677	1908	337	025	0-70	0-85
22-50	13-37	17-80	17*86	19-29	19-29	18-50	14-91	1663	2-67	0-21	0*67	0-77
26-18	13 83	19-23	19-80	21-86	21 88	22-43	1595	17-27	3-36	024	0-77	0-94
28-03	15-63	21-28	21-36	24-18	24-28	23-77	1363	18-05	3-61	0-26	085	1-03
23-93	16-41	21-08	20-58	23-26	22 53	24-18	1825	26-89	3-53	028	0-80	l-oo
22-50	16-20	19 04	21-50	24-50	24-50	26-00	19-74	23-94	4-40	0 30	0-88	Itc
82	87	84	86	65	77	71	83	7?	Öl	7?	84	75
95	90	9''	95	74	87	86	89	7»	80	86	96	IOO
102	102	IOI	103	82	97	9''	76	81	86	93	106	116
o7	IO7	IOO	99	79	90	93	102	I 21	84	IOO	IOO	112
82	106	90	103	83	98	IOO	no	108	io5	i°7	I IO	130
102	99	IOO	89	90	9''	80	89	87	79	si	96	9''
I>9	102	108	99	102	>03	97	95	9»	IOO	96	I IO	I 1 I
127	I l6	119	IOO	113	''i?	103		95	107	IO4	I 21	I 2 I
109	121	IIX	102	108	IOO	105	109	141	105	I 12	"4	118
102	120	107	107	1 *4	116	I 12	118	125	>3''	120	126	136

genom Stockholms Hyreslista uthyrda omöblerade bostadslägenheter; medeltalet för åren 1876—1885 approxining
från Stockholms gasverk, för åren 1884 -1900 enligt uppgift från gasverket; medeltalet för åren 1876 1885
be.träffande artikeln Icalfkött, hvarom uppgifterna hämtats från tidningen Nya Dagligt Allehanda, samt artikeln
äro parti priser, gällande för köp ur första hand.

Bil. till statsråd spröt, den 1 Jan. 1901. (!

42

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jern. Idol.

Tjänstehjonslöner, bostadshyror samt bränsle- och

Bil. A. (Forts.)

Å r.			(Forts.)	L	i	f	s
	K ö	t t		Renstek:	Höns.
OX-.	färskt får-.	salt får-.	kalf- (samt gödkalf).	färsk.	rökt.
1	k	i 1	0 g	r a	m.	1 st.
1870 . . .		072	089	0''60	0 66	1-38	1-42	112
77 . . .		068	0-84	063	075	1-40	1-33	107
78 . . .	.	066	085	066	076	125	115	104
79		062	0 79	061	072	1-20	1-24	092
80 . . .		063	0*75	055	072	in	1-43	0-88
1881 . . .		0''C3	078	062	069	1-19	116	0 74
82 . . .		071	0’88	0-68	0-69	116	105	113
83 . . .		069	0-84	069	067	116	116	1-20
84 . . .		0''66	087	067	0 64	119	1-38	113
85 . . .		0-65	082	064	059	114	114	116
	Medeltal 1876 — 1885	067	083	064	070	1-22	125	1-04
1880 . . .			, 072	0-58	0-53	103	108	118
87 . . .		056	067	0-52	052	0-86	099	0 76
88 . . .		0''54	0.68	0-55	053	091	1-06	077
89 . . .		065	069	0-54	063			0-90
90 . .		0''60	0 68	0-60	0''68			103
1891 .		063	0-69	0-58	069			1-06
92 .		065	0''70	064	0 68	068		1-09
93 . .		068	0-85	077	075	0''84	1-12
94 . .		0''68	084	0-76	076	0-96	113	1-24
96 . . .		068	0-78	0-73	068	0-98	117	119
	Medeltal 188(5 1895	062	073	063	0-65	0-89	1 09	102
189(5 . . .		063	076	0-79	065	091	in	1-17
97 . .		0-67	0''82	080	0-69	088	1-20	1-12
98 . . .		067	0''84	0 80	073	0''91	1-31	1-13
99		072	085	0-75	0 78	098	1-39	1-17
1900 . .		071	086	076	0-86	Ilo	1-52	1-31
I procent	1896 års priser.....	94	90	123	93	75	8§
af medel-	97 » > .....	JOO	96	125	99	72	96	108
priserna	98 » > .....	IOO	IOI	125	104	75	105	109
åren	99 » » .....	107	102	117	113	80	in	1 *3
187(5 1886:	1900 » > .....	106	IO4	119	123	90	122	120
I procent	1896 års priser.....	102	IO4	126	IOO	102	102	i«5
af medel-	97 » •'' .....	108	112	127	106	99	no	1 IO
priserna	98 \> > .....	108	>15	127	112	102	120	in
åren	99 > . .....	ii6	I l6	119	120	no	128	"5
188(5 1895:	1900 » > .....	n5	118	121	132	124	139	128

'') Se anm. 5 å föreg. uppslag.

43

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

lifsmedelspriser i Stockholm åren 1876—1900. (Kronor).

in	e	d	e	1.	'')
i	F	i	s	k :		S in	ö r:	Söt- mjölks- ost.	M j	ö 1 k:	Ägg. !	Raffin.
gädda.	abborre.	Hjälmar- gös.	salt lax.	kabeljo- långa.	norsk sill.	bords-.	mat-.	oskum- mad.	j skum-mad.	‘socker.
1	kilogram.	1 tunna.	1 kilogram.	1 liter.	1 tjog.	100 kg.
075	0''69	104	1-34	038	2076	2-39	1-92	1-29	0-17	0-10	1-24	87-23
074	070	092	1-81	0''40	32-56	2-31	1-79	1-32	017	0-09	1-80	94-82
065	0-62	078	1-45	032	31-96	2-08	1-47	1-35	017	0-08	1-08	87-28
0''67	063	0''85	1-56	026	26-79	1-80	1-29	1-09	0-15	0-07	1-10	88-64
0G2	0-61	0-86	1-45	0''29	33-21	2-28	1-71	1-20	015	008	1-06	90 50
066	0-62	081	1-23	034	26-27	2-22	1-72	1-29	OlC	0-08	117	9330
065	065	0-85	1-45	0-37	29-24	225	1*63	1-29	0-16	007	107	91-23
070	065	0''91	1 53	038	37-16	2-12	1-50	1-16	015	007	110	86-53
0 67	0-62	087	1-34	0''37	29-30	2-20	1-48	1-21	014	0*07	1 09	76-61
0-66	0-59	091	089	035	30-72	2-11	1-46	1-19	0-15	007	1 07	71-39
068	0''64	088	1-35	035	30-70	2''18	1-60	1-24	016	008	113	86-75 i
0''65	0-59	090	101	0 31	21-73	2 •<»	1-33	1-05	0-14	0-06	098	1 68-48
062	0-58	089	0-88	029	20-94	1-99	1-32	0-99	013	005	0*90	62-60
069	0-64	087	1-28	036	21-61	1-97	1''49	102	013	0 06	103	65-80
0''72	057	074	090	034	19 22	1-96	162	111	013	006	101	69-61
0-65	050	075		0-35	1982	1-99	1-62	112	012	006	1-11	64-50
0 69	050	0-88		0''35	2085	2-11	1-65	114	0-12	0-06	1-11	64-93
067	049	089		0 34	22-67	2-06	1-67	116	012	005	1-07	67-27
0-74	0-69	1-21	1-70	0-37	18-19	2-04	1-75	1-29	0-11	0-04	113	68-60
076	0''67	115	1-90	0 33	1843	1-95	1-72	1-17	013	003	1-04	61-40 1
0''80	072	1-24	2-51	034	28-76	1-89	1 62	0-93	014	0''04	in	53-84
O70	060	0-95	1-45	034	21 22	2-00	1-58	Ilo	013	005	1 05	64-69
072	0''69	113	213	0’34	20-70	1-93	1-64	0-95	014	0-04	107	57-67
0''69	067	1-24	2-08	0-33	26-89	202	1-65	105	014	004	107	48-49
082	0 74	1''18	2-36	041	25-90	1-89	1-60	105	014	0"04	1-06	54-67
091	075	1-44	2-23	0-45	29-00	2-08	1-78	1-04	014	004	115	5619
0 91	0 91	1-47	2''94	0''46	35-93	222	1-76	1-20	015	0 05	117	56-94
106	108	128	158	97	67	89	''°3	77	88	50 !	95	66
IOI	''04	I4I	''54	IOO	88	93	103	»5	88	5° i	95	56
121	ii6	''34	''75	"7	84	87	IOO	85	88	50	93	63
''34	"7	164 167	>65	129	94	95	III	84	88	50 ;	102	65
''.34	142	218	1.3''	"7	102	110	97	94	63 |	IO4	66
''°.3	"5	"9	''47	IOO	98	97	104	86	108	80	102	89 75
99	112	>3''	>43	''0.3	127	IOI	104	95	108	8° ;	102
"7	''2.3	124	163	I 21	122	95	IOI j	95	108	so	IOO	85
''.30	125	152	''54	132	''37	IO4	"3 ;	95	108	80	I IO	87
''.30	152	''55	2°3	''35	169	I 11	111 1	IO9	"5	IOO !	111	88

44

Bil. B.

Bil. till statsrådsprot. den 1 Jan. 1901.

Riksmedelpris (i kronor) å nedanstående varor åren 1876 -1900
enligt länens markegångstaxor, litt. A (med iakttagande af Kongl. Kammarkollegii
däri gjorda rättelser och ändringar) äfvensom uppgifter å årslön för piga i hus.
bondes kost, enligt Kongl. Hushållningssällskapens årsberättelser.

År.	Råg. •)	! Smör.''2) Fläsk.3)	Torrt kött.4)	Oxe. 5-)	Får. c) i	Höns.	1 .. Ägg.	Ström- ming.7) 1	Lax.s)	Torsk.	Torr fisk.	Årslön :ör piga i hus-bondes kost.
1 hl.	1 kg.	1 kg.	1 kg.	1 st.	1 st.	1 st.	1 tjog.	1 hl.	1 hl.	1 hl.	1 kg.
1876 .		10.05	1.78	0.97	0.63	99.60	8.19	0.80	1.04	15.81	108.72	16.92	0.47	70.00
77 . .		10.08	1.83	0.90	0.62	96.77	7.52	0.79	1.05	17.50	114.22	17.19	0.46	67.00
78 . .		8.75	1.48	0.78	0.62	102.97	8.32	0.80	0.98	13.87	116.55	16.24	0.45	61.00
79 . .			1.29	0.74	0.61	99.51	8.11	0.78	0.90	14.78	111.40	15.59	0.44	61.00
80 . .		10.73	1.56	0.82	0.59	96.48	7.63	0.77	0.89	16.39	114.87	16.24	0.43	63.00
1881 . .		11.35	1.69	0.84	0.57	89.15	7.29	0.76	0.89	16.69	110.97	16.24	0.43	62.00
82 . .		9.09	1.65	1.00	0.70	110.17	9.04	0.78	0.92	14.82	109.18	16.50	0.44	65.00
83 . .		8.86	1.62	0.87	0.70	109.90	9.13	0.77	0.92	15.55	110.17	17.15	0.43	66.00
84 . .		8.17	1.60	0.81	0.68	107.62	8.71	0.77	0.91	12.95	103.48	16.66	0.44	69.00
85 . .		7.14	1.54	0.75	0.63	96.7''e	8.17	0.76	0.90	14.02	92.90	16.43	0.43	68.00
Medeltal	76/85	9.29	1.60	0.85	0.64	100.89	8.21	0.78	0.94	15.24	109.55	16.52	0.44	65.20
1886 . .		6.80	1.43	0.72	0.58	81.22	7.46	0.72	0.86	11.69	90.95	14.33	0.42	67.00
87 . .		5.76	1.45	0.70	0.54	76.08	6.91	0.70	0.81	10.24	87.39	13.85	0.41	64.00
88 . .		7.50	1.50	0.75	0.58	90.48	7.64	0.71	0.83	11.15	93.75	14.07	0.41	69.00
89 . .		7.98	1.53	0.75	0.62	92.30	7.82	0.71	0.83	10.70	95.14	14.21	0.40	70.00
90		8.13	1.55	0.80	0.69	107.93	8.69	0.72	0.86	9.76	96.72	14.14	0.41	76.00
1891 .		10.90	1.61	0.82	0.68	106.36	8.60	0.70	0.87	10.74	97.54	13.47	0.42	80.00
92 .		8.51	1.63	0.84	0.68	104.69	8.60	0.71	0.90	10.09	97.55	13.14	0.43	8I.00
93		7.53	1.62	0.87	0.65	93.52	8.10	0.70	0.90	10.16	97.97	12.95	0.43	85.00
94 .		6.41	1.52	0.80	0.66	98.08	8.24	0.70	0.90	9.70	98.24	12.87	0.43	86.00
95		6.98	1.53	0.73	0.64	97.58	8.29	0.70	0.90	10.43	100.14	12.96	0.45	88.00
Medeltal	86 95	7.65	1.54	0.78	0.63	94.82	8.04	0.71	0.87	10.47	95.54	13.60	0.42	76.60
1896 .		7.46	1.59	0.68	0.63	94.84	8.18	0.70	0.88	9.71	102.10	12.85	0.44	91.00
97 .		8.10	1.59	0.77	0.65	96.18	8.37	0.70	0.89	10.43	102.16	12.77	0.46	96.00
98 . .		8.40	1.61	0.83	0.70	109.64	8.76	0.73	0.94	10.49	105.70	13.39	0.49	105.00
99 . .		9.35	1.73	0.83	0.72	107.38	9.13	0.75	1.01	10.93	111.51	13.92	0.50	111.00
1900 . .		8.94	1.76	0.95	0.77	115.99	9.90	0.78	1.04	11.63	118.33	14.90	0.54
1 % af	medel-
priserna 76/85:
1896 års	priser	So	99	SO	98	94	IOO	90	94	64	93	78	IOO	140
97 •	■ 5	87	99	91	102	95	102	90	95	68	?3	V	10;	47
98 »	>	QO	IOI	98	ICO	109	107	94	IOO	69	96	8l	111	IOI
99 >	V	101	108	98	113	106	I I I	96	107	72	102	84	114	170
1900 >	7»	96	1 IO	112	120	115	I 21	IOO	III	76	108	96	•23
I % af	medel-
priserna	86 95:
1896 års	priser	98	•°3	87	IOO	IOO	102	99	IOI	93	i°7	94	105	119
97 »		106	103	99	IO3	ICI	IO4	99	102	ICO	IO7	94	no	125
98 *	>	I IO	10;	106	111	116	109	•03	108	IOO	I I I	98	••7	•37
99 >	i	1 22	I 12	106	114	! 1 *3	114	106	i 116	104	117	102	| "9	•45
1900 ,	7>	"7	114	122	122	122	123	I IO	1 120	III	I24	I IO	1 ,29

Bil. till statsrådeprot. den 7 Jan. IDOL

45

Anmärkningar till tabellen bil. B. Afvikande rubriker förekomma i följande fall:

1) Råg, ren och strid (Jönk. 1.); afrada- och kronotionderåg (Kalmar 1.).

2) Sommarsmör (Ybott. 1.). _ , .. . „ ,, ,, ^ ,.

3) Fläsk, torrt (Jönk., Kronob., (lott!., Gröteb., Värml. och Vägtull, län); saltadt, torrt (boderm. 1.);
salt (Uppsala, Kalmar, Jämtl. och Nbott. län); saltgrönt kornfläsk (Hall. 1.).

4) Torrt oxkött (Jönk. 1.); kött (Ör. 1.).

6) Oxe om 128 kg. (Jönk., Krön., Kalm., Värml. och Gäfleb. län); laggill oxe (Altsb. 1.); oxe om
170 kg. (Skarab. län); skattgill oxe (Ör. 1.).

e) Får, gammalt (Gottl. 1.); tiondefår (Nbott. 1.).

T) Strömming, lagd (Uppe. 1.); salt (Vbott. och Nbott. 1.).

«) Bättre lax (Vnorrl. 1.); salt (Vbott. och Nbott. 1.).

46

Bil. till statsrädsprot. den 7 Jan. 1901.

Bil. C.

Sammandrag af uppgifter rörande lefnadskostnaderna för de Kong!. Ge -

		Lifsmedel.		1]	Ved	och kol.
	1—1 CD		|	Ökning i	*—i	1		Ökning i
	er.			% från 1876	*4			% från 1876
	i	1898.	1899.	—1885	1	1898.	1899.	—1885
	CD CD			till	till	gg			till	till
				1898.	1899.				1898.	1899. i
K o n g 1. Generaltullstyrelsen.	Kr.	Kr.	Kr.			Kr.	Kr.	Kr.
Tjänstemän.........	1,525	2,050	2,525	34.4	65.6	142	177	212	24.6	49.2
Betjänte........	700	945	975	35	39.2	60	80	100	33.3	66.6
I. Centraldistriktet (Stockholms stad, Stock-
holms, Uppsala, Västmanlands och Söderman-
lands län, Gästrikland samt eu del af Koppar-
bergs län).
l:o) Stockholms stad:
Tjänstemän......	1,805	2,136	2,293	12.7	21	183	227	255	24	39.3
Betjänte.........	783	1,010	1,105	28.9	41.1	67	83	102	23.8	52.2
2:o) Gäfle, Södertälje, Nyköping, Uppsala, Västerås:
Tjänstemän........	1,460	1,846	1,968	26.4	34.7	123	196	218	59.3	77.2
Betjänte........	562	765	837	36.1	48.9	45	74	86	64.4	91.1
3:o) Öfriga tullplatser och landet :
Tjänstemän.......	1,500	1,700	2,100	13.3	40	160	200	240	25	50
Betjänte..........	610	759	848	24.4	39	65	81	95	24.6	46.1
II. Västra distriktet (Göteborgs och Bohus län
samt Hallands län).
l:o) Göteborg, Uddevalla, Varberg, Halmstad:
Tjänstemän.........	1,943	2,180	2,397	12.1	23.3	184	199	232	8.1	26
Betjänte..........	661	858	931	29.8	40.8	57	89	105	56.1	84.2
2:o) Öfriga tullplatser och landet:
Tjänstemän...........	1,476	2,028	2,172	37.3	47.1	140	213	250	52.1	78.5
Betjänte............	581	815	856	40.2	47.3	57	85	92	49.1	61.4

l) Medeltalsberäkningar.

Bil. till statsråd''«prof. den 7 Jan. 1901.

47

neraltullstyrelsen underlydande ämbets- och tjänstemän samt betjänte.*)

Annan hushållskostnad, såsom för tvätt, belysning ra. m.	Bostadshyra.	Kläder.	Tjänstehjonslön.
1876—1885.	1898.	1899.	Ökning i % från 1876 —1885	SS 05 1 1 gg pt	1898.	1899.	Ökning i % från 1876 —1885	CD 05 1 gg P1	1898.	1899.	Ökning i % från 1876 —1885	H-i CD •*4 05 1 h-1 gg CJ*	1898.	1899.	Ökning i % från 1876 —1885
till 1898.	till 1899.	till 1898.	till 1899.	till 1898.	till 1899.	till 1898.	till 1899.
Kr.	Kr.	Kr.			Kr.	Kr.	Kr.			Kr.	Kr.	Kr.			Kr.	Kr.	Kr.
425	525	625	23.5	47	887	950	1250	7.1	40.9	700	750	800	7.1	14.2	120	144	180	20	50
100 ■	200	200	100	100	250	350	400	40	60	245	300	300	22.4	22.4	100	170	180	70	80
404	404	463	0	14.6	859	916	1,060	6.6	23.4	643	704	775	9.4	20.5	108	159	178	47.2	64.8
129	179	205	38.7	58.9	296	373	430	26	45.2	220	285	308	29.5	40	108	159	178	47.2	64.8
195	256	281	81.2	44.1	491	678	835	38	70	517	614	668	18.7	29.2	76	123	136	61.8	78.9
50	70	75	40	50	168	244	277	45.2	64.8	172	262	284	52.3	65.1	76	123	136	61.8	78.9
i-00	900	1,000	12.5	25						500	600	700	20	40	85	160	160	88.2	88.2
155	248	267	60	72.2	107	|166	176	55.1	64.4	213	248	281	16.4	31.9	75	125	135	66.6	80
432	'' 642	686	48.6	58.7	806	899	963	11.5	19.4	447	700	749	56.5	67.5	90	157	174	74.4	93.3
108	161	178	56.3	72.8	204	302	339	48	66.1	227	296	332	30.3	46.2	85	151	170	77.6	100
356	542	581	52.2	63.2	400	500	537	25	34.2	445	630	715	41.5	60.6	65	103	123	58.4	89.2
68	101	102	48.5	50	109	181	182	66	66.9	185	251	266	35.6	43.7	65	103	123	58.4	89.2

48

• Bil. till statsråd spröt, den 7 Jan. 1901.

Bil. C. (Forts.)

1 h : ■ i y •. $ * i i i • ; , ■ -v ■■. • - - >jr-:; ir• >	Lifsmedel.		Ved	och kol.
				Ökning i	8-t			Ökning i
■■ •''	er-	1898.	1899.	% från 1876 —1885	er i	1898.	1899.	% från 1876 —1885
	i			till	till				till	till
	Ut			1898.	1899.	&			1898.	1899.
III. Södra distriktet (Malmöhns och Kristian-	Kr.	Kr.	Kr.			Kr.	Kr.	Kr.
stads län).
l:o) Hälsingborg, Landskrona, Lund, Malmö, Ystad:
Tjänstemän................	1,633	1.951	2,050	19.4	25.5	165	222	244	34.5	47.8
Betjänte..................	761	974	1,077	27.9	41.6	77	114	140	48	81.8
2:o) Of riga tullplatser och landet:
Tjänstemän................	1,600	2,266	2,466	41.6	54.1	166	230	266	38.5	60.2
Betjänte..................	581	742	824	27.7	41.8	79	103	122	30.3	54.4
IV. Sydöstra distriktet (Blekinge och Kalmar
län).
l:o) Karlshamn, Karlskrona, Kalmar, Oskarshamn,
Västervik:
j Tjänstemän................	1,396	1,798	1,927	28.7	38	151	195	227	29.1	50.3
Betjänte..................	623	828	884	32.9	41.8	59	84	92	42.3	55.9
2:o) Öfriga tullplatser och landet:
Tjänstemän.................	1,050	1,250	1,375	19	30.9	115	150	170	30.4	47.8
Betjänte..................	526	691	753	31.3	43.1	51	66	75	29.4	47
! V. tiottlnnds distrikt.
l:o) Visby:
Tjänstemän................	—	1,350	1,415	_	_	_	300	350	_	_
Betjänte..................	700	825	850	17.8	21.4	75	109	125	45.3	66.6
2o) Öfriga tullplatser och landet:
Tjänstemän.................	. -	850	950	_		—	190	232	,_	__
Betjänte..................	425	653	735	53. G	72.9	—	97	121	—	—
VI. Östra distriktet (Östergötlands län).
Iso) Norrköping, Linköping:
Tjänstemän ................!	1,850	2,028	2,236	9.6	20.8	187	221	251	18.1	34.2
Betjänte..................	499	695	757	39.2	51.7	44	59	65 i	34	47.7

Bil. till staturådsprot. den 7 Jan. 1901.

49

Annan hushållskostnad, såsom för tvätt, belysning m. m.	Bostadshyra.	Kläder.		Tjänstehjonslön.
1876—1885.	1898.	1899.	Ökning i % från 1876 —1885	00 3 i	1898.	1899.	Ökning i % från 1876 —1885	ce 33 1 So ce	1898.	1899.	Ökning i % från 1876 —1885	05 1 ce ce pt	1898.	1899.	Ökning i % från 1876 —1885
till 1898.	till 1899.	till 1898.	till 1899.	till 1898.	till 1899.	till 1898.	till 1899.
Kr.	Kr.	Kr.			Kr.	Kr.	Kr.			Kr.	Kr.	Kr.			Kr.	Kr.	Kr.
557	687	721	23.3	29.4	525	792	825	50.8	57.1	613	7fc	753	21	22.8	73	129	140	76.7	91.7
197	255	296	29.4	50.2	209	302	349	44.4	66.9	249	303	347	21.6	39.3	73	129	140	76.7	91.7
493	633	683	28.3	38.6	366	533	550	45.6	50.2	566	716	766	26.5	35.3	65	100	118	53.8	81.5
107	135	154	26.1	43.9	137	210	232	53.2	69.3	187	222	246	18.7	31.5	65	100	118	53.8	81,5
355	471	508	32.6	43	452	600	655	32.7	44.9	538	626	655	16.3	21.7	78	116	132	48.7	69.2
106	142	158	33.9	49	174	244	275	40.2	58	224	278	292	24.1	30.3	78	116	132	48.7	69.2
470	585	690	24.4	46.8	312	375	425	20.1	36.2	300	400	425	33.3	41.6	70	126	145	80	107.1
102	137	155	34.3	51.9	92	123	140	33.6	52.1	157	199	219	26.7	39.4	65	125	142	92.3	118.4
	340	365				425	425				425	500			67	100	120	49.2	79.1
125	200	225	60	80	100	200	250	100	150	175	225	275	28.6	57.1	67	100	120	49.2	79.1
	175	200									350	375			50	86	in	72	122
67	94	123	40.2	83.5	102	187	200	83.3	96	155	255	275	64.6	77.4	50	85	113	70	126
675	927	1,085	37.3	60.7	625	665	693	6.4	10.8	525	702	886	33.7	68.7	100	138	152	38	52
120	165	153	37.6	27.6	200	255	268	27.6	34	151	246	298	62.9	97.8	70	107	125	52.8	78.6

Bil. till statsråd spröt, den 7 Jan. 1901.

7

50

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

Bil. C. (Forts.)

1 .:»r: ''		Lifsmedel.			Ved	och kol.
	M			Ökning i	»-* 23	i		Ökning i
				* från 1876			% från 1876
		1898.	1899.	—1885	1	1898.	1899.	—1885
	Cg			till	till				till	till
				1898.	1899.	P			1898.	1899.
2:o) Öfriga tullplatser och landet:	Kr.	Kr.	Kr.			Kr.	Kr.	Kr.
Tjänstemän................ Betjänte..................	—	1,125	1,175	—	—	—	150	200	—	—
550	763	833	38.7	51.4	71	91	in	28.1	56.3
• VII. Norra distriktet (Norrbottens, Västerbot-
tens och Västernorrlands län samt provinsen Hälsingland).
T.o) Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall, Hernösand,
Umeå, Luleå:
Tjänstemän................	1,383	1,820	1,937	31.5	40	107	150	170	40.1	58.8
Betjänte..................	515	826	909	60.3	76.5	46	75	89	63	93.4
2:o) Öfriga tullplatser och landet:
Tjänstemän ................	1,400	2,000	2,083	42.8	48.7	125	206	226	64.8	80.8
Betjänte..................	531	781	842	47	58.6	39	65	77	66.6	97.4
1 : VIII. Inre bevnkningsdistriktet (Kronobergs,
Skaraborgs, Jönköpings och Örebro ( län samt delar af Älfsborgs och Värmlands län).
Jönköping, Örebro, Lidköping:
Tjänstemän ................ Betjänte..................	1,000	1.566	1,766	56.6	76.6	156	255	263	63.4	68.6
360	576	635	60	76.3	52	87	95	67.8	82.6
IX. Värmlands och Älfsborgs lans gränsdistrikt.
l:o) Karlstad:
Tjänsteman ................	1,800	2,200	2,400	22.2	33.3	150	200	220	33.3	46.6
Betjänte..................	500	750	825	50	65	40	60	65	50	62.5
2:o) Öfriga tullplatser och landet:
Tjänstemän . . , . . . > • Betjänte..................	975	1,295	1,380	32.8	41.6	90	130	147	44.4	63.3
1 368	558	593	51.6	61.1	49	71	73	44.8	48.9
X. Kopparbergs läns gräusdistrikt.
l:o) Falun:
Tjänsteman................	—	1,200 600	1,400 750	—	—	—	230 150	280 180	—	—

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

51

• i.-H

Annan hushållskostnad, såsom för tvätt, belysning m. m.	Bostadsbyra.	Kläder.	Tjänstehjonslön.
1876—1885.	1898.	1899.	Ökning i % från 1876 —1885	CD <1 05 1 h-t 88 px	1898.	1899.	Ökning i % från 1876 —1885''	)->■ CD ä 1 h-A OO CD QT	1898.	1899.	Ökning i % från 1876 —1885	CD 05 1 HA SB P1	1898.	1899.	Ökning i % från 1876 —1885
“till 1898.	till 1899.	till 1898.	till 1899.	till 1898.	till 1899.	till 1898.	till 1899.
Er.	Er.	Er.			Er.	Er.	Er.			Er.	Er.	Er.			Er.	Er.	Er.
_	450	500	__	_	200	300	300	50	50	_	295	345			70	102	125	45.7	78.5
185	262	298	41.6	61	60	97	97	61.6	61.6	174	285	315	63.7	81	63	95	113	50.7	79.3
616	781	842	26.7	36.6	450	617	687	37.1	52.6	408	515	555	26.2	36	72	120	i.U 143	66.6	98.6
112	184	209	64.2	86.6	172	279	309	62.2	79.6	197	251	277	27.4	40.6	72	120	143	66.6	98.6
325	408	433	25.5	33.2	383	566	633	47.7	65.2	433	533	575	23	32.7	64	108	125	68.7	95.3
106	136	146	28.3	37.7	115	181	215	57.3	95.6	157	197	223	25.4	42	64	108	125	68.7	95.3
223	281	316	26	41.7	416	700	800	68.2	92.3	523	643	666	22.9	27.3	61	125	146	103.2	139.3
47	63	73	34	55.3	121	198	225	63.6	85.9	195	257	268	31.7	37.4	61	125	146	103.2	139.3
150	190	210	26.6	40	550	700	800	27.2	45.4	900	1,100	1,200	22.2	33.3	75	125	140	66.6	86.6
40	50	55	25	37.6	200	280	300	40	50	150	180	200	20	33.3	75	125	140	66.6	86.6
562	725	795	29	41.4	300	350	412	16.6	37.3	450	595	650	32.2	44.4	53	117	139	120.7	162.2
72	117	129	62.5	79.1	97	130	155	34	59.7	131	206	243	57.2	85.4	55	120	137	118.1	149
	120	140				600	700				430	620			75	100	120	33.3	60
—	65	75									400	500	—	—	75	100	120	33.8	60

52

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

Bil. C. (Forts.)

i	Lifsmedel.		CD P-	och kol.
	M- 25 05 I	1898.	1899.	Ökning i % från 1876 —1885	3 05 1	1898.	1899.	Ökning i % från 1876 -1885
	88 P1			till 1898.	till 1899.	|			till 1898.	till 1899.
2:o) Öfriga tullplatser och landet:	Kr.	Kr.	Kr.			Kr.	Kr.	Kr.
Betjänte..................	230	350	380	52.1	65.2	50	100	100	100	100
XI. Jämtlands läns gränsdistrikt.
l:o) Östersund:
Tjänsteman................ Betjänt..................	_ 540	800 630	900 650	16.6	20.3	60	140 90	180 no	50	83.3
2:o) Öfriga tullplatser och landet:
Tjänsteman................ Betjänte..................	600 300	650 325	700 350	8.3 8.3	16.6 16.6	100 25	180 40	200 50	80 60	100 100
Skeppsmätningsöfverkontrollören och Skeppsmät- ningskontrollören i Stockholm........ Skeppsmätningskontrollören i Malmö....... D:o i Sundsvall......	2,100 2,200	2,500 1,900	2,850 2,500 2,200	13.6	35.7 13.6	125 200	250 260	212 300 380	25	69.6 50 ''

Bil. till atatarådsprot. den 7 Jan. 1901.

53

Annan hushållskostnad, såsom för tvätt, belysning, m. m.	Bostadshyra.	Kläder.	Tjänstehjonslön.
1876-	1898.	1899.	Ökning i % frän 1876 —1885	1876—	1898.	1899.	Ökning i % frän 1876 —1885	CO -vl r	1898.	1899.	Ökning i % från 1876 —1885	1876-	1898.	1899.	Ökning i % från 1876 —1885
88			till	till				till	till	g			till	till	t—■ 88			till	till
P1			1898.	1899.	P''			1898.	1899.	O*			1898.	1899.	91			1898.	1899.
Kr.	Kr.	Kr.			Kr.	Kr.	Kr.			Kr.	Kr.	Kr.			Kr.	Kr.	Kr.
40	60	70	50	75	100	160	160	60	60	130	180	190	38.4	46.1	75	100	120	33.3	60
	400	475				500	500				167	*) 445			87	135	140	54	60.9
30	30	40	0	33.3	180	200	200	11.1	11.1	150	170	180	13.3	20	87	135	140	54	60.9
100	150	150	50	50						200	200	200	0	0	60	100	120	66.6	100
25	30	30	20	20	—	—	—	—	—	140	140	140	0	0	60	100	120	66.6	100
250		375		50	600		975		62.5	450		750		66.6	100		165		65
700	950	1,000	35.7	42.8	1.000	1,000	1,050	0	5	1.000	1,200	1,200	20	20	100	150	150	50	50
—	1,000	1,260	—	—	—	800	1,000	—	—	-	500	700	—	—	—	135	165	—	—

'') Inberäknad kostnad för reskläder.

54

Bil. till statsrådsprot. den 7 Jan. 1901.

Bil. D.

Beräkning af den procentiska prisstegringen från perioden
1876-1885 till åren 1899 och 1900.

1	2-	3.	4.	5. |	6.	7.
	Prisstegring till 1899, i procent, för: |	Beräknad prissteg-ring till 1899, i
					procent,	för den
		%	lifsmedel och	totala lefnads-
Område.	bostads-	tjänste-	bränsle.	kostnaden,
	hyror.	löner.	enligt	enligt	enl. kol.	enl. kol.
r: ■ > 1 - • v.! • ''• ‘			uppgift.	antagande.	2, 3 o. 4.	2, 3 o. 5.
Stockholms stad.............	32	75	42	IO	27,4	•3-3
Stockholms län.........	79	63	30	IO	29,0	20,2
Uppsala j .........	50	92	40	IO	30,2	17,0
Södermanlands » .........	43	85	30	IO	24,3	''5.5
Östergötlands > .........	45	78*	33	IO	25,6	15.5
Jönköpings > .........	49	48*	30	IO	23,4	14,6
Kronobergs > .........	27	51	37	IO	23,2	•''.3
Kalmar » .........	33	60*	37	IO	24,6	■2.7
Gottlands » .........	21	50*	25	IO	16,9	•o,3
Blekinge » .........	40	94	47	IO	31,8	''5.5
Kristianstads » .........	28	71	40	IO	25,6	I2,+
Malmöhus > .........	30	90	30	IO	22,6	''3.7
Hallands > .........	53	82	35	IO	28,0	''7.0
Göteborgs o. Bohus > .........	29	59	30	IO	20,8	12,o
Älfsborgs > .........	19	77	35	IO	22,3	".3
Skaraborgs > .........	32	70	25	IO	19,6	''3,o
Värmlands » .........	21	72	48	IO	28,1	",4
Örebro > .........	25	76	35	IO	23,2	12,2
1 Västmanlands > .........	38	70	35	IO	25,0	''4,o
i Kopparbergs > .........	40	70	40	IO	27,6	''4-3
Gäfleborgs > .........	55	41	44	12	30,2	16,1
Västernorrlands » .........	40	26	50	12	29,7	''3,o
Jämtlands > . . . ,.....	25	Öl	40	12	24,2	11,g
Västerbottens > .........	63	114*	50	12	37,8	2»,I
j Norrbottens > .........	67	75*	55	12	38,7	19,8
Medelstegring till 1899	—	—	—	—	26,4	I4,o
d:o till 1900	—	—	—	—	30,0	16,0

Normalhushållsstat:

Lifsmedel och bränsle........ 44 procent

Bostadshyra............ 16 >

Tjänstehjonslöner.......... 5 >

Andra lefnadskostnader....... 35 >

Summa 100 procent

* Enligt uppgifter för 1898, med approximativ förhöjning.

Stockholm 1901. Kung!. Boktryckeriet, P. A.. Norstedt & Söner.

I

1

Första hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kongl.

Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 11 januari 1901.

N ärvarande:

J . ■ . r * ■.

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister
anförde vidare:

Beträffande

Ordinarie anslag

är under denna hufvudtitel för Gripsholms slott uppfördt ett anslag å [L]

5,000 kronor. I detta anslag anser jag mig nu böra ifrågasätta en Oripthoinu
förhöjning. Anledningen dertill framgår af det följande.

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd.

2

Första hnfvndtiteln.

Östra kungsladugården om 1 mantal, belägen nära Nyköping i
Helgona socken och Rönö härad af Södermanlands län, har enligt kongl.
brefvet den 5 juni 1739 anslagits landskamererare^ landssekreteraren och
landträntmästaren i nämnda län samt dåvarande slottsskrifvaren vid
Nyköpings slott såsom boställslägenhet med en fjerdedel till hvardera.
Beträffande den nämnda slottsskrifvare anslagna fjerdedelen af kungsladugården
förordnades genom kongl. brefvet angående byte af löner
och förmåner mellan slottsförvaltaren på Gripsholm och slottsskrifvaren
i Nyköping den 17 december 1782, att vid den senares afgång, bland
andra löneförmåner, den honom anslagna fjerdedel af ifrågavarande kungsladugård
skulle tilläggas slottsförvaltaren vid Gripsholm att allt framgent
denna beställning åtfölja. Häri har annan ändring icke skett, än att,
sedan, på sätt protokollet för hofärenden den 27 oktober 1853 utvisar,
i nåder förordnats, att i stället för förutvarande såväl ståthållare
som slottsförvaltare på Gripsholms slott för samma slott skulle anställas
en intendent, ifrågavarande fjerdedel af kungsladugården tillfallit denne
intendent såsom löneförmån, samt att Kongl. Maj:t den 4 oktober 1892,
enligt hvad protokollet öfver hofärenden för samma dag gifver vid
handen, befalt, att de tjensteåligganden, som jemlikt nyssberörda beslut
den 27 oktober 1853 varit uppdragna åt en intendent vid Gripsholms
slott, dädanefter skulle bestridas af en ståthållare, hvilken skulle ega
att derför åtnjuta alla de löneförmåner, som varit med intendentsbefattningen
förenade. Hvad åter angår de landssekreteraren, landskamereraren
och landträntmästaren af kungsladugården anslagna lotterna,
hafva dessa i följd af ny lönereglering för landsstaten blifvit till statsverket
indragna, de båda förstnämnda den 14 mars 1881 och landträntmästarens
lott den 14 mars 1886.

Jemte meddelande att någon annan fördelning af kungsladugårdens
egor mellan de särskilda lotterna icke egt rum, än att inegorna blifvit
dem emellan delade genom sämjedelning, åkern och ängarne år 1834
samt hagmarken år 1842, har domänstyrelsen i underdånig skrifvelse
den 20 januari 1899 anfört, att, sedan Kongl. Maj:t genom nådigt bref
den 16 april 1880 på ansökning af dåvarande intendenten vid Gripsholms
slott dels medgifvit, att den intendenten på lön anslagna fjerdedel af
Östra kungsladugården finge utarrenderas i sammanhang med den del
af samma kungsladugård, som innehafts af landskamereraren i länet,
dels ock föreskrifvit, att halfva arrendebeloppet, sedan deraf för redovisning
innehållits den kronan behållna räntan för ifrågavarande boställsandel,
skulle af fögderiredogörarne tillhandahållas slottsintendenten mot
qvitto, som borde biläggas specialräkenskapen, och i berörda räkenskap

Första hufvudtiteln.

3

afföras under behörig titel, samtliga lotterna, hvilka från den 14 mars
1886 varit förenade i en arrendators hand, nu vore utarrenderade till
den 14 mars 1902, de landskamereraren och intendenten vid Gripsholms
slott anslagna lotterna genom ett kontrakt mot arrende af 2,060 kronor
samt landssekreterarens och landträntmästarens forna lotter genom särskilda
kontrakt, den förra lotten för 675 kronor och den senare för 450 kronor.
Då arrendeafgifterna för landssekreterarens och landskamererarens forna
lotter sålunda uppginge till mer än 500 kronor hvardera, skulle, enligt
gällande författningar, dessa lotter fortfarande utarrenderas. Vidkommande
landträntmästarens lott, för hvilken arrendet understege sistnämnda
belopp, kunde det ifrågasättas, huruvida icke denna lott vore
underkastad de i kongl. brefvet den 29 maj 1891 meddelade bestämmelser
angående försäljning af mindre kronoegendomar, men, då alla
lotterna hade sammanblandade egor och delvis gemensamma byggnader,
syntes det uppenbarligen ligga i statens intresse, att landträntmästarens
lott icke afyttrades. Härför talade äfven den omständigheten, att, om
alla lotterna förblefve i kronans eg o, skulle genom deras sammanslagning
under ett arrende kunna bildas en lagom stor arrendegård, å
hvilken redan nu funnes tillräckliga uthus och af hvilken, sedan boningshus
för arrendatorn och möjligen en arbetarebostad blifvit uppförda,
borde, med det fördelaktiga läge, egendomen hade, kunna väntas en
ganska afsevärd inkomst för statsverket. Hvad särskildt anginge den
del af kungsladugården, som anslagits slottsintendenten vid Gripsholm
på lön, syntes bemälde intendent icke kunna förmenas att, om han så
önskade, vid arrendetidens slut sjelf taga denna lott om hand. Blefve
detta händelsen, skulle emellertid stora svårigheter uppstå vid brukningen
af de öfriga lotterna, på grund deraf att, enligt hvad en vid
domänstyrelsens skrifvelse fogad karta utvisade, dels en af åbyggnaderna
vid kungsladugården läge delvis på slottsintendentens lott och
åtskilliga andra vore uppförda på den för lotterna gemensamma marken,
dels ock tre skiften af slottsintendentens lott sköte djupt in i de öfriga
lotterna och ett skifte till och med sträckte sig från kungsladugårdens
södra gräns till den norra, så att, egorna derigenom splittrades i två
från hvarandra skilda delar. Då emellertid, om slottsintendentens lott
skulle utbrytas, egoblandningen och förhållandet med byggnaderna syntes
komma att vålla i det närmaste lika stora olägenheter för brukaren af
denna lott som för de öfriga lotternas innehafvare och till följd deraf skulle
uppstå svårigheter att på nöjaktiga vilkor erhålla brukare af jorden,
vore det antagligt, att slottsintendenten skulle vara mest böjd för att
låta sin lott förblifva i sambruk med de öfriga lottorna mot erhållande

4

Första hufvudtiteln.

af den andel i det för kungsladugården blifvande arrende, som på hans
lott belöpte. Härvid vore dock att märka, att vid kungsladugårdens
utarrendering enligt nu gällande grunder för förvaltningen af kronans
jordbruksdomäner de arrendebelopp, som af arrendatorn inbetalades,
kunde blifva ganska vexlande, i det att arrendatorn kunde erhålla
afdrag å arrendet ej mindre för erforderliga byggnader, hvilka medförde
högre kostnad än'' som motsvarade hans byggnadsskyldighet enligt
arrendekontraktet, än äfven i vissa fall för jordförbättringar såsom nyodlingar,
täckdikning med mera. Den minskning i arrendeinkomst, som
på detta sätt kunde, särskildt med afseende å behofvet af ökadt bostadsutrymme
vid egendomen, för slottsintendenten uppstå, kunde han
emellertid näppeligen antagas vilja underkasta sig, helst den förhöjning
i arrendet, som genom förbättringarna vore att förvänta under en ny
arrendeperiod, sannolikt ej skulle komma honom eller hans rättsinnehafvare
till godo; och då det syntes styrelsen ej kunna ifrågasättas,
att de arrendeafdrag, som för ofvanberörda ändamål erfordrades, skulle
afräknas endast å kronans andel i arrendet, ansåge styrelsen, att saken
skulle blifva bäst ordnad så väl för slottsintendenten som för kronan
såsom jordegare, om den förres lott i kungsladugården blefve till statsverket
indragen med rätt för slottsintendenten att uppbära kontant
ersättning.

På grund af hvad sålunda anförts, har domänstyrelsen hemstält,
att Kongl. Maj :t måtte dels förklara, att den landträntmästaren i Södermanlands
län förut anslagna del af östra kungsladugården skulle i statsverkets
ego bibehållas och fortfarande utarrenderas, dels ock taga i
öfvervägande, huruvida icke åtgärder borde vidtagas, för att den slottsintendenten
vid Gripsholm på lön anslagna del af kungsladugården
måtte, då nu löpande arrendeperiod för densamma den 14 mars 1902 gånge
till ända, till statsverket indragas för att för dess räkning utarrenderas
tillsammans med öfriga delar af kungsladugården.

Efter särskilda nådiga remisser hafva underdåniga utlåtanden i
ärendet afgifvits ej mindre den 10 februari 1899 af riksmarskalksembetet,
som dervid öfverlemnat inhemtadt yttrande från ståthållaren på Gripsholms
slott, än äfven den 18 augusti 1899 af statskontoret och den
27 december samma år af kammarkollegium.

Af dem, som sålunda yttrat sig i ärendet hafva ståthållaren på
Gripsholms slott och riksmarskalksembetet förklarat sig icke hafva något
att erinra mot hvad domänstyrelsen föreslagit i afseende å dispositionen
af den slottsintendenten vid Gripsholm på lön anslagna del af Östra
kungsladugården, under förutsättning att slottsintendenten tillerkändes

Första hnfvndtiteln.

5

rätt att i stället för afkomsten af den mistade lönejorden af statsverket
uppbära kontant ersättning.

Statskontoret erinrar, att i öfverensstämmelse med förberörda kongl.
bref den 16 april 1880 funnes efter nämnda tid uti vederbörande
fögderispecialräkning å arrendemedlen mot intendentens, numera ståthållarens
å Gripsholm qvitto afförd den honom tillkommande andel
deraf, under det att samma medel icke funnes upptagna i Gripsholms
slotts räkenskaper; och har statskontoret vidare anfört, att vid den
reglering, som af 1809—1810 årens Riksdag vidtogs med slotts- och
hofstaterna, såsom allmän grundsats faststäldes, att »Kongl. Maj:t skulle
i underdånighet erbjudas en viss bestämd summa årligen till dess hofoch
hofstallstallstaters underhåll, emot det att Kongl. Maj:t i nåder
täcktes till Riksens höglofliga Ständers fria disposition öfverlemna de
kungs- och kungsladugårdar med tillhörande hemman och lägenheter,
som dittills stått under Kongl. Maj:ts och dess höga företrädares enskilde
disposition.» I öfverenstämmelse med denna grundsats hade ock Rikets
ständer uppfört å stat till Gripsholms slotts underhåll och nödig betjenings
aflöning 2,000 riksdaler, hvarvid emellertid, såvidt statskontoret
kunnat finna, slottsförvaltarens förmån af östra kungsladugården icke
tagits i beräkning. Såsom vilkor för anslagets utgående hade bestämts,
att från 1810 års början de inkomster, som dittills influtit i Gripsholms
slottskassa, skulle till statskontoret direkt levereras, hvarefter i kongl.
brefven den 23 augusti 1810 och den 7 augusti 1816 vidare föreskrifvits,
att de nämnda slottskassa förut tillfallande inkomster skulle
ingå till statsverket och af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands
län uppbäras. Af hvad sålunda förekommit ville det synas
statskontoret, som om den slottsförvaltaren vid Gripsholms slott enligt
kongl brefvet den 17 december 1782 på lön anslagna del af östra
kungsladugården bort vid 1810 års reglering af slotts- och hofstaterna
till statsverket indragas, samt att i följd häraf ersättning för indragningen
icke kunde till slottskassan anvisas, med mindre Riksdagens
medgifvande dertill vunnits; och hemstälde på grund häraf statskontoret,
som i öfrigt instämde i hvad domänstyrelsen föreslagit, att, derest Kongl.
Maj:t skulle finna Gripsholms slottskassas behof kräfva, att densamma
bereddes ersättning för den minskning i inkomster, som uppkomme
genom indragning till statsverket af ifrågavarande del af Östra kungsladugården,
Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen äska erforderlig förhöjning
i det till Gripsholms slott uppförda anslaget.

Kammarkollegium har till en början erinrat, att vid 1809—1810
årens riksdag för slottsförvaltaren vid Gripsholm upptagits och be -

6

Första hufvndtiteln.

räknats indelta räntor till sammanlagdt belopp af 33 riksdaler 16 skillingar
bankomynt efter kronovärdering, i hvilket belopp räntan från slottsförvaltarens
andel af Nyköpings östra kungsladugård ingått med 6 riksdaler
32 skillingar enahanda mynt, eller 10 kronor, men att för åstadkommande
af förenkling i räkenskaperna nämnda räntor sedermera, jemlikt kongl.
brefvet angående reglering af utgifterna under riksstatens första hufvudtitel
den 19 augusti 1851, till statsverket indragits mot kontant ersättning,
beräknad efter markegång till 230 riksdaler bankomynt, eller 345
kronor. Beträffande den af statskontoret anmärkta, vid 1809—1810 årens
riksdag vidtagna reglering för indragning till statsverket af särskilda i
riksdagshandlingarna närmare angifna kronoegendomar, hvilka dittills
stått under Kongl. Maj:ts enskilda disposition, har kammarkollegium
anfört, att denna reglering så mycket mindre kunnat eller bort utsträckas
till ifrågavarande kungsladugård, som denna egendom vid
tiden för nämnda riksdag icke stått under Kongl Majrts enskilda
disposition, utan innehafts såsom ett vanligt boställshemman af särskilda
löningstagare enligt faststälda specialstater. På grund häraf och då
de inkomster, som jemlikt kongl. brefven den 23 augusti 1810 och
den 7 augusti 1816 skolat indragas från Gripsholms slottskassa, icke
afsett någon del af nu ifrågavarande egendom, från hvilken arrendet
ej ingått till slottskassan, har kammarkollegium funnit de af statskontoret
åberopade omständigheter i afseende å vilkoren för åtnjutande
af vissa i riksstaten för slotts- och hofstaterna uppförda anslag sakna
betydelse för nu föreliggande fråga om indragning till statsverket af
återstående delen af Nyköpings Östra kimgsladugård, hvilken andel, på
sätt jemväl statskontoret antydt och Kongl. Majrts beslut angående lönereglering
med mera för slottsintendenten den 12 juni 1866 gåfve vid handen,
fortfarande innehades såsom boställsförmån. Domänstyrelsens ofvanberörda,
af indelningshafvaren godkända förslag har för den skull synts
kollegium icke kunna genomföras, med mindre full ersättning bereddes
indelningshafvaren för den minskning i inkomst, som till följd af
indragningen honom tillskyndades. I detta afseende har kollegium,
som i öfrigt ej haft något att erinra mot bifall till hvad domänstyrelsen
föreslagit och hemstält beträffande kungsladugårdens framtida disposition,
erinrat, att boställshafvarens inkomst från egendomen, sedan ofvanberörda,
kronan numera behållna ränta, 10 kronor, blifvit afdragen, under
nu löpande arrendeperiod utgjort 1,020 kronor årligen, till hvilket
belopp indelningshafvarens ersättning för boställsförmånen syntes kunna
uppskattas och för framtiden bestämmas.

Första hufrndtiteln.

7

Lika med domänstyrelsen och öfriga i ärendet hörda myndigheter
anser äfven jag, att det skulle vara för statsverket fördelaktigast, att
den andel af östra kungsladugården, hvilken såsom löneförmån för närvarande
innehafves af ståthållaren vid Gripsholms slott, vid arrendetidens
utgång, den 14 mars 1902, indrages till statsverket och utarrenderas
tillsammans med öfriga lotter af kungsladugården. Denna uppfattning
delas äfven, enligt hvad jag inhemtat, af statsrådet och chefen
för jordbruksdepartementet. Med afseende å hvad kammarkollegium
meddelat erfordras emellertid, för att en sådan indragning skall kunna
ske, att ståthållaren vid Gripsholms slott beredes godtgörelse för den
minskning i löneinkomster, som härigenom skulle komma att tillskyndas
honom, och hvilken godtgörelse iag anser böra bestämmas till i iemnt
tal 1,000 kronor.

Med åberopande af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att höja det för Gripsholms slott uppförda anslaget med 1,000
kronor, eller från 5,000 kronor till 6,000 kronor, samt

att följaktligen höja anslaget till kongl. Imf- och slottsstaterna
från 1,320,000 kronor till 1,321,000 kronor.

Beträffande öfriga ordinarie anslag ifrågasätter jag icke någon
ändring.

I fråga om

Extra anslag

under denna hufvudtitel anförde departementschefen:

Yttre restaurering af Stockholms slott.

Sedan med anledning af en af Kongl. Maj:t gjord framställning [2.]
1897 års Riksdag för yttre restaurering af Stockholms slott beviljat Yttre rettaure 500,

000 kronor och deraf på extra stat för hvartdera af åren 1898,

1899, 1900 och 1901 anvisats en femtedel, eller 100,000 kronor, hemställer
jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att å extra stat för år 1902 af nämnda anslag bevilja återstoden,
eller 100,000 kronor.

8

Första hufvndtiteln.

I hvad föredragande departementschefen sålunda
hemstält och föreslagit beträffande anslagen under
första hufvudtiteln instämde statsrådets öfrige ledamöter;
och behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
Regenten bifalla hvad sålunda blifvit tillstyrkt.

Ex protocollo:

Hjalmar Rettig.

»löje

"si.naw^b; --''t

STOCKHOLM, JSAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1901.

1

Andra hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kongl. Höghet .Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott fredagen den 11 januari 1901

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

Departementschefen statsrådet Annerstedt föredrog de frågor, som
rörde regleringen af andra hufvudtitelns stat, och yttrade dervid beträffande: -

Ordinarie anslag.

Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat.

Vester Dalarnes domsaga, med ett ytinnehåll af nära 80 qvadratmil
och en folkmängd, som den 31 december 1899 uppgick till mera
Bih. till Biksd. Bror. 1901. 1 Samt. 1 Afä. 1

[1-]

Delning af
Vester Dalar ne*

domtaga.

2

Andra hufvndtiteln.

än 54,000, består af fem tingslag, nemligen Nås, Malungs, Grangärdes,
Norrbärkes och Söderbärkes.

Vid domhafvandens frånfälle 1861 gjordes, med afseende på domsagans
utsträckning och folkmängd samt antalet deri förekommande
mål och ärenden, af åtskilliga socknar inom domsagan underdånig
framställning om domsagans delning sålunda, att Nås och Malungs
tingslag komme att bilda en domsaga och öfriga tingslag den andra.

Sedan Svea hofrätt i infordradt underdånigt utlåtande afstyrkt
ansökningen af skäl, att inkomsterna af domsagan syntes otillräckliga
för två domares aflönande, fann Kongl. Maj:t det väl vara betänkligt
att under dåvarande förhållanden medgifva delning af domsagan, på
sätt den blifvit begärd; men då åtskilliga olägenheter obestridligen
egde rum till följd af domsagans omfång, och enahanda förhållande
förefunnes inom den angränsande Öster Dalarnes domsaga, anbefaldes
hofrätten att, när domareembetet i sistnämnda domsaga blefve ledigt,
till Kongl. Maj:t inkomma med förslag till förändrad reglering åt båda
domsagorna.

Sedan domareembetet i Öster Dalarnes domsaga i början af år

1873 blifvit ledigt, framstäldes förslag, att delningen af de båda domsagorna
skulle verkställas antingen sålunda, att af domsagorna bildades
tre nya, eller ock på det sätt, att hvardera domsagan delades i två.
Efter det innehafvaren af Vester Dalarnes domsaga, för den händelse
delning komme till stånd, framstält vissa anspråk på ersättning för
mistade inkomster, fann Kongl. Maj:t, enligt nådigt bref till hofrätten
den 11 december 1874, att ändamålseuligheten af en delning af domsagorna
vore satt utom tvifvel, samt att, då något antagligt förslag att
af dessa domsagor bilda tre icke kunnat framställas, endast förslaget
att af hvardera domsagan bilda två förtjenade att komma under öfvervägande;
och hade Kongl. Maj:t beslutat vidtagande af åtgärder för delning
af öster Dalarnes domsaga; men enär i följd af den under år

1874 skedda regleringen af häradshöfdingarnes aflöningsförmåner eu
delning af Vester Dalarnes domsaga skulle under dåvarande innehafvarens
tjenstetid sannolikt ådraga statsverket en utgift, för hvilken icke
vunnes motsvarande fördel, förklarades annan åtgärd för delning af
sistnämnda domsaga icke böra för det dåvarande vidtagas, än att hofrätten
anbefaldes att, då domareembetet i domsagan blefve ledigt, till
Kongl. Maj:t inkomma med förnyad underdånig anmälan i ämnet.

Förslag om anvisande af nödiga medel för åstadkommande af
delning af Vester Dalarnes domsaga blef emellertid redan vid 1875 års
riksdag väckt af enskilde motionärer under uppgift, att dåmera del -

Andra hufvudtiteln.

3

ning af domsagan skulle kunna ske, utan att utöfver beloppet af en ny
häradshöfdingelön någon kostnad för statsverket skulle förorsakas^

Riksdagen, som för genomförande af förändrad reglering af Öster
Dalarnes domsaga anvisade en ny häradshöfdingelön, anhöll tillika i
skrifvelse den 3 maj 1875, att Kongl. Maj:t täcktes till påföljande
riksdag låta utreda, huruvida icke äfven Vester Dalarnes domsaga kunde,
utan afvaktande af dåvarande innehafvarens afgång, delas utan annan
kostnad för statsverket än den, som föranleddes af behofvet af ytterligare
en häradshöfdingelön.

I infordradt underdånigt utlåtande angående denna framställning
gjorde domsagans innehafvare emellertid anspråk på att bibehållas vid
så stor del af den för häradshöfdingen från statsverket utgående kontanta
aflöning, att återstoden deraf ej syntes kunna jemte en ny lön
och påräknade sportler bereda en häradshöfding i den andra nybildade
domsagan nödig utkomst. I anledning häraf och då följaktligen den
förutsättning, under hvilken Riksdagen aflåtit sin ifrågavarande skrifvelse,
icke förefunnes, fann Kongl. Maj:t någon åtgärd i anledning af
skrifvelsen icke böra vidtagas.

Sedan i sistliden mars månad innehafvaren af Vester Dalarnes
domsaga aflidit, har hofrätten hos Kongl. Maj:t ånyo anmält ärendet
rörande domsagans delning och dervid tillika meddelat, att utöfningen
af domareembetet i domsagan i anseende till densammas omfattning
och mängden af förekommande göromål varit från slutet af oktober
1883 nästan oafbrutet delad mellan två domhafvande, af hvilka den
ene förestått Nås och Malungs tingslag och den andre öfriga tre
tingslag.

I anledning häraf anbefalde Kongl. Maj:t hofrätten att rörande
frågan om domsagans delning ånyo infordra yttranden från vederbörande
samt dermed äfvensom med eget förnyadt underdånigt utlåtande till
Kongl. Maj:t inkomma.

Till följd häraf hafva de särskilda tingslagens invånare blifvit
hörda inför domhafvanden genom socknevis valda ombud, hvilka enhälligt
tillstyrkt domsagans delning sålunda, att Nås och Malungs
tingslag komme att bilda en domsaga samt Grangärdes, Norrbärkes
och Söderbärkes tingslag den andra; och hafva yttranden i ärendet afgifvits
af två domhafvande, förordnade att samtidigt förvalta hvar sin
del af domsagan, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs
län och af Svea hofrätt, hvilka samtlige likaledes förordat en delning
af domsagan på nyssnämnda sätt.

Enligt uppgift från statistiska centralbyrån funnos den 31 december

4

Andra hufvudtiteln.

1899 i Nås och Malungs tingslag tillsammans 26,873 invånare och i
Grangärdes, Norrbärkes och Söderbärkes tingslag tillhopa 27,809 invånare.

De under år 1899 i domsagan anhängiga mål och ärenden uppgingo
till ett antal af närmare 2,900.

Med afseende å domsagans utsträckning och folkmängd samt antalet
deri förekommande mål och ärenden synes en delning af domsagan
vara af behofvet påkallad; och torde delningen, i enlighet med derom
afgifna förslag, böra ske sålunda, att Nås och Malungs två tingslag
komma att utgöra en domsaga under benämning Nås och Malungs
domsaga och att Grangärdes, Norrbärkes och Söderbärkes tingslag bilda
en domsaga, hvilken synes lämpligen kunna benämnas Smedjebackens
domsaga. Som häradshöfdingeembetet för närvarande är obesatt, torde
intet hinder möta för delningens omedelbara verkställande.

Hvad angår det anslag, som för delningens genomförande erfordras,
äro åt domhafvanden i den odelade domsagan af statsmedel anvisade
4,500 kronor i lön, 3,400 kronor såsom tjenstgöringspenningar och 500
kronor såsom förvaltningskostnadsbidrag. Då invånarnes antal väl är
något mindre men målens antal större i Nås och Malungs tingslag än
i de öfriga, torde tjenstgöringspenningarne och förvaltningskostnadsbidraget
böra, i öfverensstämmelse med de vid reglering af häradshöfdingarnes
löneförmåner följda grunder, på de båda nya domsagorna
sålunda fördelas, att på Nås och Malungs domsaga komma 1,800 kronor
i tjenstgöringspenningar och 300 kronor i förvaltningskostnadsbidrag
samt på Smedjebackens domsaga 1,600 kronor i tjenstgöringspenningar
och 200 kronor såsom förvaltningskostnadsbidrag. Då anledning att
föreslå beredande af högre tjenstgöringspenningar eller förvaltningskostnadsbidrag
ej förefinnes, skulle domsagans delning således för statsverket
medföra en ökad utgift af allenast beloppet af en häradshöfdingelön
eller 4,500 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för delning af Vester Dalarnes domsaga, på sätt
nu blifvit ifrågasatt, i stället för de åt domhafvanden
i nämnda domsaga å ordinarie stat anvisade aflöningsbelopp
af tillsammans 8,400 kronor, å ordinarie stat
bevilja:

för häradshöfdingen i Nås och Malungs domsaga:

lön ..................................... kronor 4,500: —

tjenstgöringspenningar „ 1,800: —

förvaltningskostnadsbidrag „ 300: — 6,600:_

Andra hufvudtiteln.

5

för häradshöfdingen i Smedjebackens domsaga:

lön....................................	kronor	4,500: —
tjenstgöringspenningar ...	11	1,600: —
förvaltningskostnadsbidrag	11	200: —

Genom bifall härtill skulle det i nu gällande riksstat under rubrik
»Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat» uppförda anslag, 670,787
kronor, förhöjas till 675,287 kronor.

Fångvården.

Sedan Kongl. Maj:t i nådig proposition föreslagit sistlidet års
Riksdag att till ersättning för upphörda sportelinkomster höja lönen
för kamrerarne vid vissa fångvårdsanstalter, fann Riksdagen, att af utredningen
i frågan väl framginge, att under senare år kamrerarne vid
de centrala fångvårdsanstalterna fått vidkännas delvis högst betydlig
minskning i de inkomster, som på grund af sportler i form af afskrifningsprocent
och utminuteringsprocent förut tillkommit dem, men då Riksdagen
hyste den öfvertygelsen, att nämnda på inkomst af sportler grundade
aflöningssystem numera icke vore lämpligt, och Riksdagen i öfverensstämmelse
dermed ansåge en sådan ny lönereglering för ifrågavarande
tjenstemän böra snarast möjligt ega rum, att hvarje dylik sportelaflöning
kunde upphöra och, der så funnes böra ske, utbytas mot bestämd kontant
aflöning, fann Riksdagen, under antagande att densamma hade att emotse
förslag från Kongl. Maj:t i antydda hänseende, sig icke böra för afhjelpande
till en del af missförhållandet för det dåvarande företaga någon åtgärd
af den art, Kongl. Maj:t ifrågasatt.

I anledning häraf fann Kongl. Maj:t godt anbefalla fångvårdsstyrelsen
att inkomma med underdånigt förslag i det sålunda af Riksdagen
omförmälta afseende.

Till åtlydnad af sagda nådiga befallning har fångvårdsstyrelsen
i underdånig skrifvelse den 28 sistlidne september anfört följande:

I slutet af 1850-talet, då ännu all aflöning till befattningshafvande
vid fångvårdsanstalterna faststäldes af Kongl. Maj:t utan Riksdagens
hörande, åtnjöto fängelsekamrerarne, förutom afskrifnings- och utminuteringsprocent
samt tjenstebostad och vedbrand äfvensom ljusanslag,
i allmänhet i lön 1,200 riksdaler och i skrifvarearfvode 300 eller vid
de större fängelserna 450 riksdaler om året, hvarjemte fängelsekamreraren
å Långholmen för sitt bestyr vid det å platsen befintliga kronohäktet
uppbar ett årligt arfvode af 150 riksdaler. Då derefter aflöningen för
eu del af tjenstemännen vid fångvårdsanstalterna af Riksdagen år 1863

[2-]

Höjning af
lönen för
kamrerarne
vid vissa fångvårdsanstaller.

6

Ändra hufvudtiteln.

uppförts å ordinarie stat, blefvo, med bibehållande af nämnda aflöningsgrunder,
i den stat, som då liksom sedermera 1867 och 1868 af Riksdagen
godkändes, följande kontanta lönebelopp anvisade åt kamrerarne,
nemligen lön 1,200 kronor, skrifvarearfvode vid fängelserna å Långholmen,
i Malmö och i Karlskrona 450 kronor samt i Landskrona 300
kronor, hvarförutom kamreraren vid förstnämnda fängelse åtnjöt för bestyret
vid kronohäktet å Långholmen ett arfvode af 150 kronor och
kamreraren vid tvångsarbetsanstalten i Norrköping ett arfvode för
arbetenas bokföring af 225 kronor.

I anledning deraf att, enligt vid siraffängelset i Malmö vidtagen
anordning, proviantleverantören för hvarje dag vid tiden för mattillredningen
levererade de för fängelset erforderliga proviantartiklar, och
derför kamreraren i Malmö, som sålunda med proviantens mottagande
och redovisning icke hade att bestyra, icke heller i likhet med andra
fängelsekamrerare egde åtnjuta afskrilhingsprocent å provianten, anvisades
i lönestaten tillika åt bemälde kamrerare ett ersättningsarfvode
härför af 750 kronor för år att utgå, så länge afskrifhingsprocent å
proviantuppbörden icke tillgodokomme honom.

I de kamrerarne sålunda tillerkända löneförmåner inträdde någon
förhöjning genom den allmänna reglering af fängelse^ enstemännens
löner, som genomfördes vid 1874 och 1875 års riksdagar. Enligt den
då antagna och med några mindre ändringar och tillägg ännu gällande
lönestaten uppbure kamrerarne vid ofvannämnda fångvårdsanstalter
samt det år 1875 färdigbyggda centralfängelset å Nya Varfvet och den
år 1891 öppnade tvångsarbetsanstalten å Svartsjö följande aflöning:

å		å		i	1 1 1 1
Lång-	i	Nya	å	Karls-	Lands- 1 Norr-
holmen.	Malmö.	Varfvet.	Svartsjö.	krona.	krona, 1 köping.
Kr. /	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr. ! Kr.

lön..........................................	1,500	1,500	1,500	1,500	1,500	1,500	1,500
skrifvarearfvode ........................	450	450	300	300	300	300	300!
arfvode för bestyr vid det & platsen			■				|
befintliga kronohäktet..............	150						--1
Summa	2,100	1,950	1,800	1,800	1,800	1,800	1,800

hvartill komme åt eu hvar af kamrerarne ålderstillägg med 300 kronor
efter fem och ytterligare 200 kronor efter tio år, tillsammans 500 kronor,
samt såsom förut tjenstebostad och löneved eller ersättning derför.
Deremot blefvo de till kamrerarne förut af förlagsanslaget till fångars

Andra hnfvudtiteln. * 7

vård och underhåll utgående ljusanslagen, som uppgingo från 40. till
80 kronor, genom 1874 och 1875 års riksdagsbeslut indragna. Hvad
beträffade det åt kamreraren i Malmö af 1863 års Riksdag å ordinarie
stat uppförda ersättningsarfvoaet för mistad afskrifningsprocent, så
blef detta arfvode, enär det såsom beroende på eft tillfälligt undantagsförhållande,
som när som helst kunde förändras, icke syntes tillhöra
den ordinarie aflöningsstaten ulan böra af förslagsanslaget utgå, af
1874 års Riksdag uteslutet från nämnda stat och i stället beviljadt af
förslagsanslaget. Af samma Riksdag blef af enahanda orsak, som föranledt
medgifvandet af berörda ersättningsarfvode åt kamreraren i Malmö,
ett dylikt arfvode af 500 kronor för år beviljadt äfven åt kamreraren i
Landskrona att likaledes, så länge afskrifningsprocent å proviantuppbörden
af honom icke åtnjötes, utgå af förslagsanslaget. Enär förhållandet
i berörda afseende vid dessa begge fångvårdsanstalter sedermera
varit oförändradt, hade sagde arfvoden derstädes från nämnda tid
fortfarande utgått. Vidare erinrades, att kamreraren vid centralfängelset
å Nya Varfvet för sitt redovisningsbestyr vid den för unge lösdrifvare
af mankön å platsen provisoriskt anordnade tvångsarbetsanstalten, enligt
den af Kongl. Maj:t för anstalten å förslagsanslaget faststälda stat,
åtnjöte ett arfvode efter 300 kronor för år, hvilket dock, enär fråga
länge förevarit om ändrade anordningar för nämnda klass åt lösdrifvare,
måste betraktas såsom blott tillfälligt. Vidare hade samme kamrerare,
liksom äfven direktören vid sistnämnde centralfängelse, genom Kongl.
Maj:ts nådiga bref den 5 mars 1880 för sina till deras egentliga tjenstebefattningar
icke hörande redovisnings- och andra bestyr med fängelsets
icke obetydliga jordbruk och de kronans många å platsen befintliga
byggnader, hvilka såsom icke erforderliga för fängelsets egna behof
uthyrdes till enskilda, fått sig tillerkända vissa procent af de till fängelsets
kassa inflytande hyror och arrenden med mera samt afkastningen af
jordbruket. Inkomsten häraf för kamreraren uppgick år 1899 till 112
kronor 56 öre.

Att löneökningen åf kamrerarne vid 1874 års riksdag icke sattes
högre, än ofvan nämnls, hade sin förklaring i den stora inkomst, kamrerarne
vid denna tid åtnjöto i sportler. Af dessa utginge afskrifningsprocenten
af statsmedel på grund af nådiga afskrifningsreglementet den
11 augusti 1812. Utminuteringsprocenten hade likaledes af ålder utgått
och utgjorde ersättning till kamrerarne för besvär och tidspillan genom
bestyret med de så kallade premievarorna, som fångarne egde tillhandla
sig föi- sin arbetsförtjenst, samt för förlust vid utminuteringen af dessa
varor ur kamrerarnes förråd. Den hade utgjort 12 procent å varornas

8 Andra hnfrndtiteln.

inköpspris och godtgjordes kamrerarne genom höjning af detta samt
betalades sålunda af fångarnes arbetsförtjenst. Nämnda sportelinkomster
kunde, efter beräkning för kamrerarne i Malmö och Landskrona af de
arfvoden, som i stället för afskrifningsprocenten tillerkändes dem af
Riksdagen, och i öfrigt efter medelbeloppet af sagda sportler för de tre
åren närmast före 1874, vid denna tid uppskattas till följande belopp:

	å Lång- holmen. Kr.	i Malmö. Kr.	i Karlskrona. Kr.	i Landskrona. Kr.	i Norrköping. Kr.
Afskrifningsprocent ........................	1,450	750	1,200	500	470
Utminuteringsprocent .....................	2,950	1,000	875	1,450	400
Summa	4,400	1,750	2,075	1,950	870

Berörda sportelinkomster hade emellertid redan under åren närmast
efter 1874 års lönereglering betydligt nedgått och derefter i allmänhet
fortfarande sjunkit; så hade utminuteringsprocenten år 1899 utgjort,
vid Långholmen 609: 35, i Malmö 205: 58, å Nya Varfvet 417: 78,'' vid
centralfängelset i Göteborg 71: o7, å Svartsjö 319: 96, i Karlskrona
355: to, i Landskrona 129: 5 5 samt i Norrköping 220: 7 3.

Om man frånsåge den lilla sålunda ännu återstående och allt mer
försvinnande inkomsten i utminuteringsprocent, hade sportelinkomsterna
nedgått till följande belopp:

	å	i	å		i	i	i
	Lång-	Nya	å	Karls-	Lands-	Norr-
	holmen.	Malmö. Kr.	Varfvet.	Svartsjö. Kr.	krona.	krona.	köping.
|	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
•1 afskrifningsprocent ...................	750	765	870	395	585	500	370®
[provision å arrenden m. m. .. .....	—	—	no	•		- -	---- -
Säger	750	765	980	395	585	500	370
1 iSammanlades dessa belopp med ofvan angifna å det bestämda anslaget uppförda aflöning:, utgörande ......	2,100	1,950	1,800	1,800	1,800	1,800	1,800
så erbölles såsom inkomstsummor...	2,850	2,715	2,780	2,195	2,385	2,300	2,170

Direktören vid centralfängelset för qvinnor i Göteborg, hvilken
tillika vore redogörare för detta fängelse och, förutom bostad och vedbrand,
åtnjöte lön som direktör 1,500 kronor och arfvode som redo -

Andra hufvudtiteln.

9

görare 500 kronor äfvensom två ålderstillägg å tillsammans 500 kronor,
hade år 1899 såsom redogörare uppburit i afskrifningsprocent 100 kronor,
hvadan hans inkomster, med frånräkning af ålderstilläggen, kunde för
närvarande uppskattas till 2,100 kronor.

Med afseende å sportelinkomsternas föränderliga och ovissa natur
kunde styrelsen icke annat än på det lifligaste instämma i Riksdagens
uttalande om önskvärdheten af ett utbyte af fängelsekamrerarnes sportler
mot kontant aflöning.

För den händelse sådan ändring vidtoges, måste dock i allt fall
för fängelsekamrerarne qvarstå ansvaret för omhänderhafvande förråd.
Fn följd häraf vore, att såsom jemväl i fråga om varuuppbörden för armén
föreslagits, fortfarande någon afskrifningsprocent borde bibehållas till
uppbördsmannens skyddande mot den oundvikliga förlust, han eljest
komme att lida för — såsom det i 1812 års afskrifningsreglemente
hette — »all den minskning, som uppbörden tillskyndas genom mätning,
vågning, minutering, intorkning, laccage, råttfrat, damning, spillning
och handtering m. m.» Styrelsen hölle dock före, att den för detta
ändamål behöfliga afskrifningsprocent borde kunna nedsättas icke obetydligt
under den i 1812 års reglemente bestämda. Om storleken af den
reducerade procenten vore styrelsen icke för närvarande i tillfälle att
afgifva yttrande. Och skulle Kongl. Maj:t, såsom ifrågasatt blifvit,
finna lämpligt att utfärda nytt gemensamt afskrifningsreglemente för
alla statens förvaltningsgrenar, torde åtskilliga förarbeten derför ännu
återstå. Behofvet af afskrifningsreglementets ändring i nu angifna riktning
torde emellertid icke utgöra något hinder för beslut om upphörandet
af fängelsekamrerarnes nuvarande, hufvudsakligast ur afskrifningsprocenten
härflytande sportelinkomst. För den händelse ett dylikt
beslut fattades, torde deraf för fångvårdsförvaltningen blott påkallas
meddelande af bestämmelse derom, att den kamrerarne vid vissa fångvårdsanstalter
hittills medgifna rätt till lösen från kronan för det öfverskott,
som läge inom den medgifna afskrifningsprocenten, skulle för framtiden
upphöra.

Med särskild hänsyn till den betydande uppbörd, som anförtroddes
åt kamrerarne, måste det ligga i statens välförstådda intresse, att de icke
aflönades så knappt, att de nedtvingades i ekonomiska bekymmer. Så
vore dock nu förhållandet. Efter den nedgång, som egt rum i deras
sportler, vore deras aflöning i sj elfva verket så knapp, att den långt
ifrån motsvarade hvad deras magtpåliggande tjensteåligganden billigtvis
kunde kräfva. Endast med ihärdig sparsamhet och verkliga försakelser
torde den kunna göras tillräcklig för eu ordinär familj af den samhällsBih.
till Btksd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 2

10

Andra hufvudtiteln.

klass, som dessa statstjenstemän tillhörde. Det kunde så mycket mindre
förundra, om kamrerarne djupt kände det obilliga i en dylik löneställning,
som deras inkomster vid lönernas bestämmande beräknats betydligt
högre, än de nu stälde. sig.

Till afhjelpande af detta missförhållande, som ytterligare ökades
genom senare tiders dyrare lefnadsförbållanden och den betydliga
sjunkning af penningevärdet, som efter 1874 års lönereglering inträdt,
torde vid det utbyte, som enligt Riksdagens anvisning kunde komma
att göras af kamrerarnes sportelinkomster mot kontant fast aflöning, denna
böra afvägas mindre efter storleken af de sportler, de för närvarande
kunde påräkna, än med skälig hänsyn till de tillskott till den egentliga
lönen, som vid nu gällande lönestats uppgörande torde hafva i sportler
för dem beräknats.

Hvad härvid anginge centralfängelset i Malmö, så enär fråga uppstått
om detta fängelses nedläggande såsom straffanstalt, apsåge styrelsen
den aflöning, som kunde beredas kamreraren derstädes i stället
för den nuvarande sportelinkomsten, icke böra anvisas å bestämda anslaget
som fast lön utan af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll
som lönetillägg tills vidare, till dess frågan om fängelsets framtid
kunde blifva afgjord eller kamrerarens lön fast reglerad.

Förslag både visserligen blifvit väckt om återlemnande till flottan
af dennas till fångvårdsstyrelsen för provisoriskt begagnande och på ett
års uppsägning upplåtna etablissement å Nya Varfvet. Men då styrelsen
af anförda orsaker bölle det antagligt, att styrelsen i allt fall icke skulle
uppsägas från de delar af Nya Varfvet, som i främsta rummet erfordrades
för dervarande fängelse, både styrelsen funnit sig böra i sitt löneregleringsförslag
upptaga jemväl aflöningen för kamreraren vid detta
fängelse. Skulle Kongl. Maj:t finna skäligt att i fråga om den föreslagna
uppsägningen annorlunda besluta, torde ock dermed löneregleringsförslaget
i berörda del få anses tills vidare förfallet.

Uppbördsansvaret vore störst för kamreraren vid centralfängelset
å Långholmen och dernäst för kamreraren vid centralfängelset å Nya
Varfvet. Dertill komme, att då dessa fängelser vore de största i riket
samt hyste de största upplagsförråden, äfven sj elfva redogörarebestyret
der måste vara mera tidsödande och sträfsammare än för öfriga fängelsekamrerare.
Löneförmånerna borde derför för kamrerarne å Långholmen
och Nya Varfvet sättas något högre än för de öfrige. Härvid borde
afseende fästas äfven derå, att kamreraren å Långholmen tillika vore
redogörare vid det som kronohäkte benämnda stora cellfängelset å
platsen. Det arfvode af 150 kronor för år, han härför åtnjöte, vore

Andra hufvadtiteln.

11

tydligt vis allt för otillräckligt att utgöra skälig ersättning för hans
bestyr med nämnda fängelse, hvilket sedan den tid, då lönestaten uppgjordes,
blifvit tillbygdt med mer än 100 celler.

I fråga om de belopp, hvartill aflöningen åt kamrerarne borde
sättas, erinrades, dels att innehafvarne af dessa tjenster i allmänhet
icke hade att, såsom bevakningsbefälhafvarne vid de centrala fångvårdsanstalterna
eller lägre aflönade fängelseföreståndare, i mån af förtjenst
vänta befordran till högre aflönade befattningar inom fångvården, dels
ock att flera af direktörerna vid de nuvarande länsfängelserna, med
inräkning af dem tillkommande andelar i arbetsinkomsten och ålderstillägg,
nådde en kontant inkomstsumma af inemot 4,000 kronor och
deröfver.

Styrelsen ansåge lämpligt, att, med indragning af de till fängelsekamrerarne
i afskrifnings- och utminuteringsprocent samt provision å
arrenden m. m. nu utgående sportler, aflöningen till dem så bestämdes,
att kamreraren vid centralfängelset å Långholmen finge åtnjuta i denna
egenskap, utom ålderstillägg, en lönesumma af 3,300 kronor och som
redogörare vid kronohäktet derstädes 500 kronor, att likaledes kamreraren
vid centralfängelset å Nya Yarfvet, hans arfvode vid den provisoriska
tvångsarbetsanstalten oräknadt, samt en hvar af kamrerarne
vid tvångsarbetsanstalterna å Svartsjö och i Karlskrona erhölle en lönesumma,
utom ålderstilläggen, af 3,300 kronor och kamrerarne vid tvångsarbetsanstalterna
i Landskrona och Norrköping hvardera en lönesumma,
utom ålderstilläggen, af 3,000 kronor. Ålderstilläggen, som fortfarande
borde vara två för hvarje kamrerare, att utgå det ena efter fem och
det andra efter tio år, borde sättas för en hvar af de två förstnämnda
kamrerarne till 1,000 kronor, nemligen 500 kronor för hvartdera tilllägget,
samt för en hvar af kamrerarne vid tvångsarbetsanstalterna å
Svartsjö och i Karlskrona samt den med dem i storlek och göromålens
besvärlighet närmast jemförliga tvångsarbetsanstalten i Norrköping till
700 kronor, det ena å 400 och det andra å 300 kronor, samt för karmreraren
i Landskrona till 500 kronor, det ena å 300 och det andra å 200
kronor.

Aflöningarna, h vilka sålunda med ålderstilläggen skulle uppgå å
Långholmen till 4,800 kronor, å Nya Varfvet, arfvodet vid tvångsarbctsanstalten
oräknadt, till 4,300 kronor, å Svartsjö och i Karlskrona till

4,000 kronor, i Norrköping till 3,700 kronor och i Landskrona till
3,500 kronor, borde så fördelas i lön och arfvoden, att efter gällande
grunder för pensions beräkning denna skulle komma att utgöra för
kamrerarne å Långholmen och å Nya Varfvet 2,800 kronor, eller ena -

Andra hufvudtiteln.

12

hända belopp, som i pension tillkomme första gradens tjensteman i de
centrala embetsverken, för kamrerarne å Svartsjö, i Karlskrona och i
Norrköping 2,500 kronor och i Landskrona 2,300 kronor.

I fråga om kamreraren vid centralfängelset i Malmö ansåge styrelsen,
att med hänsyn till detta fängelses för närvarande minskade
betydelse det ifrågasatta lönetillägget borde inskränkas till 1,400 kronor,
deri inbegripet det nu utgående ersättningsarfvodet 750 kronor.

» För direktören och redogöraren vid centralfängelset i Göteborg
borde den fasta aflöningen ökas med 300 kronor såsom tillägg till hans
arfvode som redogörare. Derigenom skulle hela inkomsten vid befattningen
komma att uppgå, utan ålderstillägg, till 2,300 kronor och med
ålderstillägg till 2,800 kronor. Pensionen blefve liksom nu 2,000 kronor.

De framställningar, styrelsen sålunda gjort, sammanfattades i följande
förslag till ändring i vissa delar af aflöningsstaten för de tjenstemän
vid fångvårdsanstalterna, bvilkas aflöning utgår från det i riksstaten
uppförda bestämda anslaget till fångars vård och underhåll;

	Lön.	Arfvode.			Ålderstillägg
	arfvode.	Summa.	efter 5 år.	efter 10 år.
Centralfängelset å Långholmen. 11 kamrerare............. ...............................	1,800	1,000	500	3,300	500	500
Centralfängelset å Nya Varfvet. 1 kamrerare ....................t.....................	1,800	1,000	500	3,300	500	500
uppbär derjemte tills vidare, så länge den provisoriska tvångsarbetsanstalten å Nya Varfvet för unge lösdrifvare af mankön , bibehålies, arfvode af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll för redo-görelsebestyren vid denna anstalt.		• '' • .
Centralfängelset i Göteborg. 1 direktör ............................................. | dito såsom redogörare...........................	1,500	■ 800	•	^ 2,300	300	200
Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö. 1 kamrerare ..........................................	1,800	1,000	500	3,300	400	300
Tvångsarbetsanstalten i Karlskrona. Il kamrerare ..........................,...............	1,800	1,000	500	3,300	400	300
Tvångsarbetsanstalten i Landskrona. 1 kamrerare ..........................................	1,800	900	300	3,000	300	200
Tvångsarbetsanstalten i Norrköping. 1 kamrerare ..........................................	1,800	900	300	3,000	400;	300
Kronohäktet å Långholmen. jKamreraren vid centralfängelset ...............		500	•	500
i Summa kronor	12,300	7,100| 2,600j 22,000,

Andra hufvudtiteln.

13

Då emellertid denna lönestat icke skulle komma att tillämpas före 1902,
men den starka nedgången i utminuteringsprocenten efter den 1 oktober
1899, då styrelsens beslut trädde i kraft, att fångarnes rätt att uttaga
s. k. premievaror skulle inskränkas till endast mindre qvantiteter af
vissa födoämnen, syntes ställa billiga anspråk derpå, att kamrerarne redan
före förstnämnda år erhölle någon ersättning för hvad de sålunda förlorade,
föresloge styrelsen, att dem finge för år 1901 medgifvas fyllnadsersättningar
från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll till
belopp, som tillsammans med dem under samma år tillgodokommande
inkomst i utminuteringsprocent motsvarade hvad hvar och en åtnjutit i
dylik procent för år 1898.

Om från sistnämnda summa ........*......................	kronor	22,000: —
droges summan af å bestämda anslaget till samme tjenstemän nu uppförda aflöningar .............................	V)	13,100: —
funne man, att aflöningsutgifterna till dem å detta anslag skulle ökas med ............................................	kronor	8,900: —
Dertill komme ökningen i ålderstillägg, hvilken, vid beräkning efter antalet för år 1900 till dessa tjenstemän utgående dylika tillägg, skulle uppgå till	It	1,000: —
hvadan sammanlagda ökningen i utgift å bestämda anslaget och anslaget till ålderstillägg kunde be-räknas till..................................................................	kronor	9,900: -
Deremot skulle besparas de nu af förslagsanslaget utgående afskrifnings- och arrendeprovisioner till före-nämnda kamrerare och direktören vid centralfängelset i Göteborg, hvilka provisioner efter 1899 års för-hållanden upptoges till	It	3,680: —
Fångvårdens verkliga utgiftsökning för de i ofvan-stående förslag till ändring i lönestaten upptagne tjenstemän skulle sålunda kunna uppskattas till	kronor	6,220: —
hvartill komme ökningen genom lönetillägget åt kamreraren i Malmö .......................................	It	650: —

Summa beräknad utgiftsökning kronor 6,870: —

Hvad fångvårdsstyrelsen sålunda anfört anser jag mig böra biträda,
utom hvad angår framställningen om fyllnadsersättningar till kamrerarne
för år 1901, hvilken framställning ej torde böra föranleda annan åtgärd
än den, som kan varda till beredande af dyrtidstillägg åt vissa statens

14

Andra hufvudtiteln.

embets- och tjensteman vidtagen; och hemställer jag derför i underdånighet,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

dels att medgifva:

att ofvan afgifna förslag* till ändring i vissa
delar af aflöningsstaten för de tjenstemän vid fångvårdsanstalterna,
hvilkas aflöning utgår från det''i riksstaten
uppförda bestämda anslaget till fångars vård och
underhåll, må tillämpas från och med år 1902; samt

att till kamreraren vid centralfängelset i Malmö
må från och med år 1902 tills vidare, till dess beslut
angående detta fängelses användning för framtiden
fattas eller kamrerarens aflöning blifver fast reglerad, af
förslagsanslaget till fångars vård och underhåll utbetalas
ett årligt lönetillägg af 1,400 kronor, deri inbegripet
det nu utgående ersättningsarfvodet 750 kronor;

dels att föreskrifva, att för åtnjutande af nu
angifna löneförmåner skola gälla enahanda vilkor, som
bestämts för innehafvare af lön å nu gällande af Riksdagen
antagna lönestat för tjenstemän vid fångvårdsanstalterna,
med stadgande tillika:

a) att den kamreraren vid centralfängelset å Nya
Varfvet enligt nådiga brefvet den 5 mars 1880 medgifna
provision å hyror och arrenden och å jordbruksafkastningen
vid fängelset med mera samt den sistbemälte
och öfrige kamrerare och redogörare vid de
centrala fångvårdsanstaltema nu medgifna rätt till
utminuteringsprocent å så kallade premievaror äfvensom
dem i fråga om varor, som för fångvårdens räkning
magasineras, nu tillkommande rätt till lösen från
kronan eller disposition af det öfverskott, som ligger
inom den enligt gällande afskrifningsreglemente medgifna
afskrifningsprocenten, skall från och med den
1 januari 1902 upphöra; och

b) att likaledes de åt kamrerame vid centralfängelset.
i Malmö och tvångsarbetsanstalten i Landskrona
nu af förslagsanslaget till fångars vård och
underhåll tillerkända kontanta ersättningar för mistad
inkomst i afskrifningsprocent skola från 1902 års ingång
indragas;

Andra hufvudtitöln.

15

dels ock att såsom följd häraf öka bestämda
anslaget till fångars vård och underhåll med 8,900
kronor och förslagsanslaget till ålderstillägg för en
del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anstälde
embete- och tjensteman med 1,000 kronor men minska
förslagsanslaget till fångars] vård och underhåll med
3,030 kronor eller skilnaden mellan, å ena sidan, beloppet
af besparade afskrifnings- och arrendeprovisioner, 3,680
kronor, samt, å andra sidan, lönetillägget till kamreraren
vid centralfangelset i Malmö, 1,400 kronor, med afdrag
af det till honom för närvarande utgående ersättningsarfvode,
750 kronor, eller sålunda 650 kronor.

Hvad fångvårdsstyrelsen hemstält angående förbättrade lönevilkor
för bevakningspersonalen vid rikets fängelser torde för närvarande ej
böra föranleda annan åtgärd än den, som kan varda till beredande af
dyrtid stillägg åt vissa statens tjenstemän vidtagen.

Beträffande ordinarie anslagen till fångvårdsstyrelsen samt till
vård och underhåll af läns- och kronohäkten finnes icke anledning att
ifrågasätta förändring.

Bifalles hvad ofvan hemstälts, komma bestämda anslaget till
fångars vård och underhåll, som nu utgör 495,100 kronor, att upptagas
till ......................................................................... kronor 504,000: —

förslagsanslaget till fångars vård och underhåll,
som nu utgör 1,042,375 kronor, att upptagas till „ 1,039,345: —

förslagsanslaget till ålderstillägg för en del vid
fångvårdsstyrelsen och fångvården anstälde embetsoch
tjenstemän, som nu utgör 65,000 kronor, att

upptagas till ............................................................. „ 66,000: —

och fångvårdsanslaget i sin helhet, som nu utgör
1,691,975 kronor, att upptagas till .................. „ 1,698,845: —

Ersättning åt domare, vittnen och parter.

Jemlikt nuvarande lydelse af 13 kap. 3 § rättegångsbalken gäller,
att då, i anseende till jäf för ordförande i härads- eller rådstufvurätt,
ställföreträdare för honom måste förordnas, de kostnader, som häraf

[3.]

Rätt till användande
o/
detta anslag.

16

Andra hufvudtiteln.

uppstå, skola förskjutas af käranden och stanna å den part, som saken
tappar. Enligt det förslag till lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken,
om hvars framläggande för Riksdagen Kongl. Maj:t den
31 sistlidne december fattat beslut, skall nämnda föreskrift upphöra att
gälla. Varder förslaget i berörda hänseende godkändt, lärer häraf följa,
att, då ordförande i häradsrätt befmnes jäfvig, derigenom uppkommande
kostnad skall bestridas af statsverket. Likaledes torde i de fall, då
uthärads nämnd måste tillkallas, kostnaden härför böra af statsverket
gäldas. Ersättning för de kostnader, som i sagda hänseenden kunna
ifrågakomma, synas lämpligen kunna utgå af det å andra hufvudtiteln
för närvarande uppförda förslagsanslaget till ersättning åt domare,
vittnen och parter å 135,000 kronor, deri förhöjning för närvarande ej
torde erfordras.

Jag hemställer alltså i underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen:

att, under förutsättning att propositionen med
förslag till lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken
varder af Riksdagen bifallen, medgifva, att af
förslagsanslaget till ersättning åt domare, vittnen och
parter må utgå den kostnad, som kan uppkomma, ej
mindre då ordförande i häradsrätt befinnes jäfvig än
äfven då uthärads nämnd måste tillkallas.

• . , . '' ;■■■. K-;t - r- ■ - ■

Öfriga ordinarie anslag.

öfriga ordi- Beträffande öfriga ordinarie anslag har lag icke att föreslå någon

antla*'' förändring.

Extra anslag.

[4.] För fortsatt uppehållande af lagbyråns verksamhet torde Kongl.

Lafbyrän. Maj:t föreslå Riksdagen:

att på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp
af 25,000 kronor.

Andra hufyudtiteln.

17

I sammanhang härmed torde angående lagbyråns verksamhet
under år 1900 böra meddelas:

Lagbyrån, hvilken under senare delen af år 1899 utarbetat förslag
till lag om inteckning i fartyg, var under början af vårsessionen
1900 sysselsatt med afslutande af de förslag till ändringar i allmän
lag, bvilka deraf föranleddes, jemte upprättande af motiv till förstnämnda
lagförslag. Derefter utarbetades förslag till lag om ocker,
under bvilket arbete en af lagbyråns ledamöter i högsta domstolen
föredrog förslaget till lag om inteckning i fartyg och dermed sammanhängande
författningar. Under senare hälften af vårsessionen behandlade
lagbyrån frågan om lagstiftning angående samegendom, hvilker
arbete under vårsessionen så fortskred, att förslag till lag angående
sameganderätt och i sammanhang dermed erforderliga förslag till ändring
i vissa lagrum blefvo upprättade, hvarjemte en ledamot föredrog i högsta
domstolen lagförslaget angående ocker. Under höstsessionens förra del
genomgicks och granskades dels förslaget till lag om sameganderätt,
dels förslaget om ändrad lydelse af 17 och 31 kap. rättegångsbalken
samt upprättades förslag till lag om tillägg till förordningen den 6
februari 1849 angående viss tid för klander af husesyn, hvarjemte eu
af ledamöterna biträdde vid utarbetande af förslag till kungörelse om
uppgifter till straffregistret och registrets förande. Under senare delen
af höstsessionen utarbetades förslag till lag om tolks anlitande vid
domstol; och hafva under denna tid lagbyråns ledamöter i öfrigt varit
hufvudsakligen sålunda sysselsatta, att en ledamot uppgjort förslag till
de ändringar, som i författningsförslaget angående fullföljd af talan
föranleddes af anmärkningar, framstälda inom högsta domstolen vid
granskningen af nämnda förslag, en ledamot deltagit i utarbetande af
förslag till författning angående anteckning i kyrkobok om förändring
eller antagande af slägtnamn samt till lag angående verkställighet i
vissa fall af straff, ådömdt genom icke laga kraft egande utslag, samt
en ledamot föredragit i högsta domstolen förslagen till lag om ändrad
lydelse af 17 och 31 kap. rättegångsbalken samt till lag om tolks
anlitande vid domstol.

Efter det Kongl. Maj:t föreslagit 1900 års Riksdag att, under [5.]
förutsättning att särskildt aflåten proposition med förslag till lag om Straffregistret.
straffregister blefve af Riksdagen bifallen, till bestridande af deraf
föranledda kostnader öka anslaget till justitiedepartementets afdelning
af Kongl. Maj.-ts kansli med 4,700 kronor, har Riksdagen antagit

Bih. till Rilcsd. Prat. 1901. 1 Samt. 1 Afd.

3

18

Andra hufvudtiteln.

.. C6-]

Ökadt arbetsbiträde
åt
justitiekansler
sembetet.

ofvannämnda lagförslag men ansett, att, innan den genom lagen införda
nya gren af statsförvaltningen fått under några år vara i verksamhet,
icke kunde med någorlunda visshet bedömas mängden eller
beskaffenheten af de arbetskrafter, som kunde finnas för densamma
erforderliga, samt för bestridande af de af lagens tillämpning föranledda
kostnader för amanuenser, renskrifning m. m. vid justitiedepartementets
afdelning af Kong!. Maj:ts kansli å extra stat för år
1901 anvisat 3,000 kronor. Om ock det sålunda anvisade belopp är
otillräckligt, sedan göromålen med straffregistret uppnått större omfattning,
får jag, vid det förhållande att lagens tillämpning inträdt
först med början af innevarande år och sålunda tillräcklig erfarenhet
för närvarande saknas för bedömande, i hvad mån höjning i anslaget
kan för år 1902 anses erforderlig, i underdånighet hemställa, att Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att för bestridande af de utaf tillämpning af lagen
om straffregister föranledda kostnader för amanuenser,
renskrifning m. m. vid justitiedepartementets afdelning
af Kongl. Majrts kansli å extra stat för år 1902 anvisa
ett belopp af 3,000 kronor.

Sedan Kong!. Maj:t den 31 nästlidne december, jemte det Kongl.
Maj: t beslutat att till innevarande års Riksdag aflåta proposition om
antagande af förslag till lag angående ändring i vissa delar af rättegångsbalken,
hvilket förslag innehöll bland annat, att i brottmål, som
fullföljts i hofrätt eller blifvit dess pröfning understäldt, allmän åklagare
ej egde i annat hänseende, än såvidt anginge ansvars- eller ersättningsskyldighet
för honom sjelf, söka ändring i hofrättens utslag, der han
ej tillika vore målsegande, men att justitiekansleren, der han, på framställning
af åklagaren eller eljest, funne sådana omständigheter vara
för handen, att talan mot hofrättens utslag borde fullföljas, egde derom
förordna, genom nådigt bref samma dag, då det vore att förutse, att
den uppgift, som sålunda skulle tillkomma justitiekansleren, för honom
medförde behof af ökadt arbetsbiträde, anbefalt justitiekanslersembetet
att afgifva underdånigt utlåtande angående det belopp, som för beredande
af sådant ökadt arbetsbiträde kunde anses erforderligt, har
justitiekanslersembetet i underdånigt utlåtande den 4 i denna månad
anfört, att enligt i lagbyrån gjorda undersökningar under femårsperioden
1891—1895 i högsta domstolen afgjorts följande antal brottmål

Andra hufvudtiteln.

19

af nu ifrågavarande slag, i hvilka underdåniga besvär fullföljts af allmän
åklagare:

år 1891 ......................................... 104

„ 1892 ........................................ 127

„ 1893 .......................................... 89

„ 1894 .......................................... 62

„ 1895 ........................................ 104

eller i medeltal omkring 97 brottmål om året. Efter emottagande af
den nådiga remissen hade justitiekanslersembetet låtit genomgå de å
nedre justitierevisionens registratorskontor förda diarier öfver besvärsoch
ansökningsmål för åren 1896—1900, och hade dervid befunnits,
att nedannämnda antal mål af ifrågavarande beskaffenhet hos Kongl.
Maj:t fullföljts af allmän åklagare:

o ar	1896 ...................	...................... 122
	1897 ...................	...................... 91
	1898 ....................	...................... 72
??	1899 ...................	...................... 101
	1900 ....................	..................... 86

eller i medeltal omkring 95 mål om året.

Äfven om, såsom i motiven till det ifrågavarande lagförslaget
förutsattes skola ske, antydan meddelades åklagarne, att hemställan
hos justitiekansleren om talans fullföljande borde ske endast i sådant
fall, der det med hänsyn till yppad ny bevisning eller af annan särskild
orsak vore angeläget, att talan fullföljdes, komme dock antagligen
antalet fall, då dylik hemställan gjordes hos justitiekansleren, åtminstone
det första året efter lagens trädande i kraft, att närma sig sistnämnda
siffra. Det vore sannolikt, att antalet derefter minskades, men huru
stor denna minskning kunde blifva, läte sig ej förutse; att antalet
skulle minskas med mera än hälften, vågade justitiekanslersembetet
ej antaga.

För att kunna bedöma, huruvida ett mål borde fullföljas i högsta
instans, erfordrades, bland annat, en noggrann granskning af underdomstolens
ofta vidlyftiga protokoll, de till hofrätten ingifna skrifterna
och öfriga handlingar i målet. En sådan granskning af handlingarna
i nu ifrågavarande mål torde icke utan åsidosättande af öfriga justitiekansleren
åliggande göromål kunna af honom sjelf medhinnas. Det
torde derför blifva nödvändigt att i justitiekanslersexpeditionen anställa
en särskild tjensteman, hvilken skulle hafva att verkställa denna

20

Andra hnfvudtiteln.

granskning och att derefter inför justitiekansleren föredraga målen i
de delar,, som erfordrades för bedömande af frågan, huruvida de borde
fullföljas eller icke, äfvensom att biträda vid författande af underdåniga
besvär i de mål, som befunnos böra dragas under högsta domstolens
pröfning.

Till en dylik befattning i justitiekanslersexpeditionen vore det
önskvärdt erhålla en person, som tjenstgjort i hofrätt såsom fiskal och
derunder förvärfvat vana vid brottmåls inläsande och föredragning.
De ordinarie hofrättstjenstemännen vore emellertid härvid ej att påräkna.
För att förmå någon af de extra ordinarie tjenstemännen,
hvilka tjenstgjort såsom fiskaler, att emottaga förordnande i justitiekanslersexpeditionen,
blefve det af nöden att erbjuda honom något
högre löneförmåner än dem han åtnjöte i hofrätten och att inskränka
förordnandet till viss kortare tid, ett hälft eller ett helt år, efter hvars
förlopp han kunde återgå till sin tjenstgöring i hofrätten. De extra
ordinarie hofrättstjenstemän, hvilka sålunda kunde komma i fråga,
uppbure aflöning intill ett belopp af 3,500 kronor om året. För att
justitiekansleren med säkerhet skulle kunna påräkna en till den ifrågasatta
tjenstgöringen fullt qvalificerad person, ansåge justitiekanslersembetet
således ett belopp af 4,000 kronor för det första året böra
ställas till justitiekanslerens förfogande.

Till det nu nämnda beloppet borde emellertid läggas ett mindre
belopp till bestridande af ökade renskrifningskostnader och skälig
ersättning till den i justitiekanslersexpeditionen anstälde amanuens,
som af justitiekansleren förordnades att fullfölja de mål, i hvilka klagan
ansåges böra ega rum. Detta belopp torde tills vidare kunna bestämmas
till 500 kronor om året.

Under åberopande af hvad justitiekanslersembetet sålunda anfört
och då, innan nödig erfarenhet vunnits angående omfattningen af
de göromål, som på föreslaget sätt skulle tilldelas justitiekanslersembetet,
ej torde böra ifrågasättas något ordinarie anslag för ökadt
arbetsbiträde åt samma embete, får jag i underdånighet hemställa,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att, under förutsättning att propositionen med
förslag till lag angående ändring i vissa delar af
rättegångsbalken varder af Riksdagen bifallen, till
ökadt arbetsbiträde åt justitiekanslersembetet på extra
stat för år 1902 anvisa ett belopp af 4,500 kronor.

Andra hufvudtiteln.

21

Då öfver ett inom departementet utarbetadt förslag till lag om [7.]
ändrad lydelse af vissa paragrafer i förordningen den 11 juni 1868 ^igihofrm&n.
om krigsdomstolar och rättegången derstädes krigshofrättens utlåtande
blifvit den 7 innevarande januari af Kongl. Maj:t infordradt men ännu
icke afgifvits, samt följaktligen frågan om krigshofrättens organisation
ännu icke kommit i det skick, att densamma kan för Riksdagen framläggas,
hemställer jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen:

att för år 1902 till arfvoden åt krigshofrättens
ordförande och militäre ledamöter på extra stat anvisa
enahanda belopp, som för närmast föregående år dertill
anslagits, eller 3,250 kronor.

_ I underdånig skrifvelse den 9 sistlidne november har Riksdagens [8.]
justitieombudsman anfört, hurusom på kulturens flesta områden i våra Re,estipendierdagar
gjorde sig gällande ett oafvisligt behof att lära känna främmande
folks uppfattning, sedvänjor och inrättningar. För att underlätta och
befordra en sådan kunskap om främmande länder hade staten, der sådant
ansetts behöfligt, anslagit medel till resestipendier för olika yrken.

Särskildt inom den andliga kulturens områden hade anslag hos oss
beviljats till dylika resestipendier för vetenskapsmän och konstnärer,
lärare vid de allmännna läroverken, läkare, prestmän m. fl.

Förgäfves spanade man emellertid i riksstaten efter något anslag
till resestipendier åt praktiska jurister.

Skulle någon med anledning häraf antaga, att statsmakterna ansåge
dylika stipendier för denna yrkesklass obehöflig», så vore en
sådan uppfattning utan tvifvel felaktig. Grunden till det anmärkta förhållandet
torde vara att söka allenast deri, att ifrågavarande angelägenhet
hittills icke blifvit af statsmakterna tillräckligt uppmärksammad.

Det kunde nemligen ej gerna bestridas, att det vore till nytta
för lagskipning och lagstiftning, om bland landets praktiska jurister,
dermed i främsta rummet afsåges ordinarie domare och dem, som eljest
vid domstolarne beredde sig för domarekallet, funnes ett ej alltför ringa
antal, som hade annan och mera lefvande kunskap om utländsk rätt,
än de här i landet kunde hafva inhemtat af literaturen. Och det vore
en sjelfklar sak, att kunskap om utländsk rätt och dess tillämpning
bäst förvärfvades genom studier i utlandet. Der erhölles på ort och
ställe de säkraste anvisningarne å lämplig literatur, och tillfällen erbjöde
sig der att genom bevistandet af rättsförhandlingarne, åhörandet af
föreläsningar och diskussioner samt personligt umgänge med domare

22

Andra hufvudtiteln.

och advokater göra de bokliga studierna mera lefvande och fruktbärande,
än kammarstudier i hemlandet utan dylik lifgifvande påverkan någonsin
kunde blifva. Otvifvelaktigt skulle jurister, som sålunda sattes i tillfälle
att under en ej alltför kort tids vistelse i utlandet idka rättsstudier,
dervid göra iakttagelser och jemförelser, som skulle göra dem
skickliga icke blott att med större sakkunskap, än nu vore fallet,
bedöma värdet af ifrågasatta reformer inom svensk lagskipning och
lagstiftning, utan äfven att rätt uppskatta de egendomligheter, som
funnes hos vår rätt och vore förtjenta att bibehållas. Dylika studieresor
för praktiska jurister skulle tillika gifvetvis stegra deras intresse
för sitt kall och för en hvar, som kom me i åtnjutande af ifrågavarande
förmån, utgöra ett lifvande afbrott i de vanliga, ofta enformiga och i
regeln ansträngande göromålen.

Antagligt vore vidare, att sådana studieresor skulle medföra ett
välkommet tillskott till den torftiga svenska juridiska literaåuren.
Måhända kunde det åläggas vederbörande stipendiater att offentliggöra
en berättelse rörande gjorda iakttagelser och rön under resan eller att
utgifva en afhandling öfver något särskildt ämne, som derunder utgjort
föremål för studier. 1 hvarje fall torde man kunna antaga, att åtskilliga
af stipendiaterna skulle sjelfmant komma att lemna dylika bidrag till
den juridiska literaturen.

Det gåfves ett skäl, som syntes göra dessa studieresor just i vår
tid till ett behof af beskaffenhet att ej böra afvisas. Den rättegångsreform,
hvilken i vårt land så länge fördröjts, kunde icke alltjemt^ på
samma sätt som hittills undanskjutas, utan måste frågan härom en gång
på allvar komma på dagordningen. När striden då skulle utkämpas
om de stora och omtvistade frågorna på processrättens område, dervid
enligt sakens natur hänsyn måste tagas till utländsk processlagstiftning,
vore det af vigt, att bland de rättsbildade i landet ej saknades personer,
som angående processlagarne i det ena eller andra af de främsta kulturländerna
skaffat sig den grundliga insigt, som, på sätt ofvan antydts,
endast genom praktiska studier på ort och ställe kunde förvärfvas. Ju
allsidigare den juridiska sakkunskapen vore hos de jurister, som till
följd af embetsställning eller eljest komme att öfva inflytande på den
vigtiga reform, som på ifrågavarande område förestode, desto säkrare
kunde man hoppas, att reformen komme att ledas i en god riktning.

På grund af hvad sålunda anförts hemstälde justitieombudsmannen,
det täcktes Kongl. Maj:t taga under öfvervägande, huruvida resestipendier
för praktiska jurister kunde anses vara af behofvet påkallade, och under
sådan förutsättning hos Riksdagen begära för ändamålet erforderligt anslag.

Andra hufvudtiteln.

23

Öfver denna framställning hafva underdåniga utlåtanden inhemtats
från presidenterna i hofrätterna, hvilka samtliga tillstyrkt bifall till
framställningen, presidenten i Göta hofrätt dock under förklarande,
att lian väl ej kunde dela justitieombudsmannens uppfattning, att det
vore till någon omedelbar nytta för lagskipningen, om bland domarekåren
funnes ett antal jurister, som hade annan och mera lefvande
kunskap om utländsk rätt, än de här i landet kunde hafva inhemtat af
literaturen, men att, såvidt anginge lagstiftningen, justitieombudsmannens
framställning syntes förtjent af gillande.

Beträffande de grunder, som vid stipendiernas inrättande borde
tillämpas, har af presidenten i hofrätten öfver Skåne och Blekinge blifvit
uttalad!, bland annat, att stipendiaten borde vara väl förtrogen med
vår svenska rätt och vår processordning, hvartill fordrades tre å fyra
års tjenstgöring hos underdomare och i hofrätt, samt fullt beherska det
landets språk, der han ämnade idka sina studier; att tiden för vistandet
utrikes borde bestämmas till minst ett år; att stipendiaten borde förpligtas
att till ådagaläggande af vunna insigter efter hemkomsten afgifva
reseberättelse eller författa en afhandling, samt att stipendiet borde
sättas till så högt belopp, att det betäckte stipendiatens kostnader i
utlandet och jemväl lemnade honom godtgörelse för de aflöningsförmåner
i hemlandet, som han möjligen finge afstå under sin vistelse utrikes.

Det förslag, som sålunda framstälts, synes vara synnerligen beaktansvärdt.
Utan tvifvel vore af icke ringa betydelse, att praktiska
jurister beredes tillfälle att studera rättegångsförfarandet i andra länder
och att för sådant ändamål statsmedel anvisas till resestipendier för
ordinarie domare och dem, som vid domstolarne bereda sig för domarekallet;
och jag finner derför grundade skäl att biträda justitieombudsmannens
framställning.

I afseende å det till resestipendierna erforderliga belopp synes, då
stipendiatens vistelse i utlandet lämpligen torde kunna bestämmas till en
tid af sex månader, icke skäligen höra nu ifrågasättas ett högre anslag
än 6,000 kronor, fördeladt på två stipendier.

Beträffande sättet och vilkoren för resestipendiernas utdelande
torde de närmare bestämmelserna böra meddelas af Kongl. Maj:t.

Jag hemställer alltså i underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Biksdagen:

att till resestipendier åt ordinarie domare eller
dem, som vid domstolarne bereda sig för domarekajlet,

24

Andra hufvudtiteln.

[9-]

DyrtidtliUägg

[10.]
Tillfällig
ökning i anslagen
till
amanuenser
oeh extra
biträden.

för inhemtande af kännedom om rättegångsförfarandet i
andra länder, under de vilkor och bestämmelser Kongl.
Maj:t kan finna godt föreskrifva, anvisa på extra stat
för år 1902 ett belopp af 6,000 kronor.

Under åberopande af hvad chefen för finansdepartementet till
statsrådsprotokollet den 7 i denna månad anfört i fråga om beredande
åt statens _tjensteman och betjente af ett dyrtidstillägg för år 1901 att
uppföras i riksstaten för år 1902, hemställer jag i underdånighet, att
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen:

att, till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
den 7 i denna månad angifna grunder,
af dyrtidstillägg för innevarande år åt eu del tjensteman
och betjente i justitiedepartementets afdelning
af Kongl. Maj:ts kansli samt till justitiedepartementet
hörande embetsverk och kårer, å extra stat för år 1902
anvisa såsom förslagsanslag ett belopp, i afjemnadt
tal, af 289,000 kronor.

Under åberopande af hvad chefen för finansdepartementet den 7
i denna månad inför Kongl. Maj:t anfört i fråga om beredande af tillgång
till anvisande åt amanuenser och extra biträden af tillfälliga ökningar
i deras arfvoden, hemställer jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen:

att, till beredande för innevarande år af tillfällig
ökning till nedannämnda belopp i följande å staterna
för justitiedepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts
kansli och underlydande verk uppförda anslag, nemligen å

staten för justitiedepartementets afdelning af Kongl.
Maj:ts kansli

anslaget till amanuenser, vikariatsersättningar,
renskrifning

m. m. med kronor.................. 247: 5 0.

ii ii ii nedre justitierevisionen

anslaget till gratifikationer åt
e. o. tjenstemän och e. o.
vaktmästare med kronor...... 2,370: —

Andra hufvudtiteln.

25

å staten för justitiekanslersembetet

anslaget till amanuenser, vikariatsersättningar,
renskrifning

m. m. med kronor.................. 324: —

„ „ „ Svea hofrätt

anslaget till amanuenser och

e. o. biträden med kronor ... 889: 50

„ „ „ Göta hofrätt

anslaget till amanuenser och

e. o. biträden med kronor .. 690: —

„ „ „ hofrätten öfver Skåne och Blekinge

anslaget till amanuenser och

e. o. biträden med kronor ... 300: —

„ „ „ fångvårdsstyrelsen

anslaget till vikariatsersättningar
samt arfvoden och flitpenningar
åt extra biträden m. m.
med kronor.............................. 270: —

å extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af, i jemnadt tal,
5,100 kronor.

Statsrådets öfrige ledamöter biträdde hvad föredragande departementschefen
sålunda hemstält,

och täcktes Hans Kongl. Höghet KronprinsenReg-enten
dertill i nåder lemna bifall.

O

Ex protocollo
Aug. von Hartmansdorff.

Bih. till Riksd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd.

4

It

Tredje hufvudtiteln.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Kongl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den It januari 1901.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena föredrog regleringen af
utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för år 1902 och yttrade beträffande:

Bih. till Riksd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 1

2

Tredje hufvudtiteln.

Ordinarie anslag.

Ordinarie »Med afseende å kabinettskassans utgifter för år 1902 beräknades behofvet
anslag. • (|e^. budgetförslag, som af mig föredrogs den 7 nästlidne December, till

684.600 kronor för de Förenade Rikena tillsammans. Af detta belopp
skulle Sverige bestrida dels hela det till hemliga utgifter beräknade anslaget,

20,000 kronor, dels ock af återstoden, 664,600 kronor, enligt vedertagen proportion,
12/''i7 eller i afrundadt tal 469,100 kronor, således tillhopa 489,100
kronor.

[1.] Af de i budgetförslaget ingående anslag är löneanslaget till departements chefen,

ministern för utrikes ärendena, uppfördt med samma belopp som i
nu gällande riksstat, eller 24,000 kronor.

[2.] Samma förhållande eger rum med anslagen till utrikesdepartementet, mi [3.

] [4.] nisierstaten och militärattachéer, som alltså upptagits till resp. 32,365 kronor,
350,647 kronor och 8,471 kronor.

[5.] Det gemensamma anslaget till skrifmaterialier, expenser och extra utgif ter,

som i budgeten för år 1901 upptogs till 95,900 kronor, har för år 1902
beräknats till ett med 10,100 kronor förhöjdt belopp eller till 106,000 kronor.
Denna förhöjning utgöres af den föreslagna ökningen från 9,900 kronor till

20,000 kronor af anslaget till hemliga utgifter, hvilket bestrides af Sverige
allena. Den på Sverige belöpande andelen af hela anslagsrubriken utgör
73,617 kronor

Hvad konsulskassan angår, äro inkomster och utgifter i detta budgetförslag
beräknade till 628,900 kronor, deraf 275,409 kronor beräknats belöpa
på Sverige och 353,491 kronor på Norge, efter den verkliga proportionen
de båda länderna emellan för året 1899 i afseende å de för konsulskassans
räkning erlagda konsulat- och expeditionsafgifter samt statsanslagen från
båda rikena. Denna proportion, som utgjorde i det närmaste 43,79 procent för
Sverige och 56,21 procent för Norge, har jemväl lagts till grund vid fördelningen
af utgifterna under de särskilda rubrikerna.

Dessa äro:

[6.] Utrikesdepartementet. Af det från konsulskassan beräknade bidraget,

20.600 kronor, är alltså den svenska andelen uppförd med 9,021 kronor.

[7.] Konsulsstaten- Slutsumman utgör 567,750 kronor, och har således ett

belopp af 248,630 kronor uppförts för Sverige.

[8.] Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter. Af det beräknade anslaget

till denna rubrik, 40,550 kronor, har den svenska andelen blifvit utförd med
17,758 kronor.

Tredje hnfyudtiteln.

3

Under utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena, uppföres un- [9.]
derstöd åt svenska kyrkan i Paris med oförändradt belopp af 2,950 kronor.

Extra anslag.

o

A tredje hufvudtiteln finnes i riksstaten för 1901 uppfördt ett extra Extra anslag.
anslag å 4,500 kronor för utgifvande af »Sveriges Traktater».

Sedan professorn vid Upsala universitet O. Alin, hvilken efter kansli- [10.]
rådet O. S. Rydbergs år 1899 timade frånfälle öfvertog utgifvandet af verket,
den 31 nästlidne december aflidit, hafva särskilda redogörelser om fortskridandet
under år 1900 af arbetet i dess båda af delningar afgifvits af de personer,
hvilka under professor Alins inseende haft närmaste befattningen med
det vidlyftiga materialets sammanställande, kompletterande och bearbetande.

Den af docenten E. HallendorfF afgifna redogörelsen beträffande den afdelning
af verket, som omfattar den äldre tiden till år 1814, upplyser, att
af den V delen, deraf vid kanslirådet Rydbergs död voro tryckta tvenne
häften om sammanlagdt 23 ark, innehållande traktater för åren 1572 till
början af 1630, numera äro tryckta ytterligare 5 ark, innehållande traktater
från åren 1630 och 1631, hvarjemte 5 ark äro uppsatta och korrekturlästa.

Dessutom har docenten S. Clason under en för armat ändamål företagen utländsk
resa dels från åtskilliga arkiv i Tyskland förvärfvat 80 foliosidor afskrifter,
dels biträdt med utredandet af vissa oklara punkter.

I redogörelsen rörande den senare afdelningen af traktatverket, som omfattar
tiden efter 1815 och hvaraf delarne I—III (åren 1815—1877) redan
utkommit, meddelar andre arkivarien C. Sandgren, att arbetet å IV delen så
fortskridit, att för närvarande 6 ark föreligga färdigtryckta och ytterligare
6 ark äro uppsatta och korrekturlästa.

Jag hemställer, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för fortsatt
utgifvande af »Sveriges Traktater» för år 1902 bevilja ett extra anslag
af 4,500 kronor.

Jemlikt artikeln 20 af den vid fredskonferensen i Haag den 29 Juli [11.]
1899 afslutade och af Kongl. Maj:t den 8 Augusti 1900 ratificerade konvention
för afgörandet på fredlig väg af internationella tvister, hafva de undertecknande
makterna förbundit sig att, i syfte att underlätta omedelbart hänskjutande
till skiljedom af sådana internationella tvister, hvilka ej kunnat
afgöras på diplomatisk väg, inrätta en permanent skiljedomstol. Vidare
stadgas i samma konventions artikel 22, att en i Haag upprättad internationel
byrå skall tjena som domstolens kansli, samt i artikel 29, att kostnaderna

4

Tredje hnfvudtiteln.

för denna byrå skola bestridas af de undertecknande makterna i samma
proportion, som faststälts för verldspostföreningens internationella byrå. På
grund af sistnämnda stadgande komma Sverige och Norge att med afseende
på bidragen till byråns underhåll tillhöra olika klasser.

Den på Sverige belöpande andelen i kostnaden för år 1900 utgör omkring
7,500 francs och, enligt hvad med bestämdhet kan antagas, kommer
Sveriges kostnad för innevarande år icke att öfverskrida nämnda belopp.
Sveriges utgifter för byrån under 1900 och 1901 skulle sålunda utgöra högst

15,000 francs, motsvarande i afrundadt tal 10,900 kronor.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet hemställa,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, till bestridande af Sveriges
andel i kostnaderna för åren 1900 och 1901 i anledning af den i Haag,
jemlikt konventionen för afgörandet på fredlig väg af internationella tvister
den 29 Juli 1899, upprättade internationella byrå, å extra stat för år 1902
anvisa ett belopp af 10,900 kronor.

Under åberopande af hvad chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet
den 7 i denna månad anfört i fråga om beredande åt statens
tjensteman och betjente af ett dyrtidstillägg för innevarande år att uppföras
i riksstaten för år 1902, får jag, med förmälan att summan af de utrikesdepartementets
tjensteman och betjente, enligt de i nämnda protokoll angifna grunder,
tillkommande dyrtidstillägg utgör 9,065 kronor, deraf enligt den vedertagna
proportionen för Sveriges och Norges deltagande i kabin ettskassans utgifter,
12: 5, på Sverige belöper 6,398 kronor 82 öre och på Norge 2,666 kronor
18 öre, i underdånighet hemställa, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till beredande af dyrtidstillägg för innevarande år åt tjensteman och betjente
i utrikesdepartementets afdelning af Kongl. Majds kansli å extra stat
för år 1902 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af 6,400 kronor, motsvarande
i afjemnadt tal Sveriges andel af ifrågavarande dyrtidstillägg.

Tredje liutvudtitelii.

5

På grund af hvad jag nu i olika punkter anfört och föreslagit, får jag i
underdånighet hemställa:

att Kongl. Magt måtte af Riksdagen för år 1902 äska de anslag under
tredje hufvudtiteln, som finnas intagna i kolumnen b af den i likhet
med hvad föregående år egt rum uppstäda tablå, som torde böra fogas vid
denna dags protokoll såsom bilaga A;

att de ordinarie anslagen måtte föreslås att utgå mot nu gällande redovisningsskyldighet
samt med samma rätt till deras användande och under
enahanda vilkor som hittills;

samt att afskrifter af protokollen vid föredragning i sammansatt statsråd
den 17 september och 7 december 1900 samt denna dag angående den för
de Förenade Rikena gemensamma utrikesbudgeten för år 1902 måtte såsom
bilagor B, C och I) åtfölja protokollet öfver denna föredragning.»

Jemlikt statsrådets tillstyrkande

behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
med gillande af det föredragna förslaget till riksstatens tredje
hufvudtitel för år 1902 samt af hvad herr ministern för
utrikes ärendena i öfrigt hemstält och föreslagit, befalla,
att afskrift af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemnas för att tjena till ledning vid författandet af
Kongl. Majits nådiga proposition till Riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof.

In tidem:
Fredrik Rappe.

6

Tredje hufvudtitaln.

Bil. A.

Ordinarie anslag. Kabinettskassans utgifter. Departementschefen, ministern för utrikes ären-dena....................... ..... ...................	Riksstaten 1901.	Förslag till riksstat 1902.	Norges andel i utrikes-liudgeten 1902.	Sveriges och Norges ge-mensamma 1 ntrikesbud- j get 1902.
a kronor. 24,000 32,365 350,647 8,471 63,517	b kronor. 24,000 32,365 350,647 8,471 73,617	C kronor. 13,485 146,103 3,529 32,383	d (b T c) kronor. 24.000 45,850 496,750 12.000 106,000
Utrikesdepartementet........................................... Ministerstaten.................................................. Militärattachéer.................. ..................... Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter ....
Säger Konsulskassans utgifter. Utrikesdepartementet ...................................... Konsulsstaten...................................................... Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter.... 1 V, ; . ■ . . ■ . : Åtgår hvad som häraf beräknas kunna bestridas af inflytande konsulat.- och ex ped i ti ori safgifter	479,000	489,100	195,500	684,600
8,857 241,510 17,433	9,021 248,630 17,758	11,579 319,120 22,792	20,600 567,750 40,550
267.800 107.800	275.409 115.409	353.491 233.491	628.900 348.900
Säger	100,000	160,000	120,000	280,000
Summa Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena. Svenska kyrkan i Paris. . ...	039,000	049,100	315,500	964,600
2,950	2,950
Säger	2,950	2,950
Summa Extra anslag. För fortsatt utgifvande af »Sveriges Traktater» Ersättning för de af statskontoret förskottsvis bestridda kostnaderna för Sveriges deltagande i den internationella fredskonferensen i Haag Sveriges andel i kostnaderna för åren 1900 och 1901 i anledning af den i Haag jemlikt konventionen för afgörandet på fredlig väg af internationella tvister upprättade inter-nationella byrå.............. Dyrtidstillägg för 1901 åt tjensteman och be-tjente i utrikesdepartementets afdelning af Kong]. Maj:ts kansli, förslagsanslag_______________	641,950	652,050
4.500 15.500	4,500 10,900 6,400	i
Säger	20,000	21,800
Summa	661,950	673,850

Tredje hufrudtitelii.

7

Anmärkningar.

(Till kabinettskassans utgifter bidrager Sverige med 12/I7 och Norge med ä/17. Anslagen till ministerstaten
och till militärattachéer äfvensom till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter må användas
utan hinder af deras fördelning ä särskilda utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år.

(Sverige bestrider allena löneanslaget till departementschefen, men, för vinnande af ofvan angifna
proportion mellan slutsumman för Sveriges andel och slutsumman för Norges andel i kabinettskassans
utgifter, är Norges bidrag till anslagsrubriken 5 beräknadt högre än proportionen.

5 I slutsummau, Kr. 106,000, ingår för hemliga medel Kr. 20,000, att betalas af Sverige ensamt.

Konsulskassans utgifter bestridas med dels de vid de lönade konsulaten inflytande konsulatafgifter
af svenska och norska fartyg samt expeditionsafgifter (angående beräkningen af dessa
båda slag af afgifter, se sid. 19 och 20 här nedan), dels statsanslag, till hvilka Sverige bidrager
med 4/7 och Norge med 3/7 (se svensk-norska konsulatkomiténs den 4 november 1876 afgifna
betänkande sid. 53 och följ. samt sid. 170 och följ., jmfr konsulatförordningen den
4 november 1886, § 126).

8

Tredje Imf vildt! teln.

.! K V ii

Bil. B.

Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms
slott den 17 september 1900.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Hans excellens norske herr statsministern Blehr,

Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

Claeson,

Dyrssen,

Odelberg,

Nysom,

Sonde.

3:o.

Herr ministern föredrog derefter ett af honom upprättadt preliminärt förslag till de
Förenade Rikenas gemensamma utrikesbudget för år 1902 och yttrade i sammanhang
dermed följande:

»Innan Stortinget sammanträder och mottager budgetförslag för den norska statsregleringsperioden
1 april 1901—31 mars 1902, hvilket, hvad Norges andel i utgifterna
från kabinetts- och konsulskassorna beträffar, måste stödja sig icke blott på den gemensamma
utrikesbudgeten för år 1901, hvilken redan blifvit faststäld, utan ock till någon

Tredje hufvudtiteln.

9

del på beräkningar för år 1902, hvilka ännu icke blifvit för Eders Kongl. Mnj:t anmälda,
anser jag det af vigt att hafva för Eders Majestät framlagt några förhållanden, som
torde böra vinna beaktande vid uppställandet af 1902 års utrikesbudget, och dervid
särskildt framhålla dels några nya anslagsbehof, om hvilka jag hemställer, att Eders
Majestät måtte göra framställning såväl till Riksdagen som till Stortinget, dels ock till
behandling upptaga frågan om en nedsättning i den nu utgående konsulatafgiften.

I den faststälda budgeten för 1901 äro anslagen till kabinettskassan upptagna till
sammanlagdt kr. 674,500, deraf på Sverige belöper kr. 479,000 och på Norge kr. 195,500.
I budgeten för 1902 föreslår jag den ändring beträffande ifrågavarande anslag, att
å ministerstaten till arfvoden åt kanslister vid trenne af Eders Kongl. Maj:ts beskickningar,
nämligen i Berlin, Paris och St. Petersburg, uppföres ett belopp af kr. 12,000
eller kr. 4,000 för hvarje. Härigenom skulle anslagens slutsumma ökas till kr. 686,500,
af hvilken summa skulle komma på

Sverige: hela anslaget till hemliga utgifter..................................................... kr. 9,900

samt af återstoden, kr. 676,600, enligt den vedertagna proportionen 12: 5 » 477,600

tillsammans kr. 487,500

samt på Norge ................................................................................................. » 199,000

summa kr. 686.500

Beträffande konsulskassans utgifter, hvilka i 1901 års budget upptagits till kr. 622,900,
ifrågakomma för 1902 följande förändringar.

Ökning uppstår

dels på grund af Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 8 nästlidne augusti, att å
budgetförslaget för år 1902 skall upptagas förhöjd lön för 2:e kontoristen vid general -

konsulatet i London från kr. 4,000 till kr. 4,500 eller med ........................ kr. 500

äfvensom lön för en 3:e kontorist vid samma generalkonsulat med................ j> 4,000

dels ock derigenom, att Eders Kongl. Maj:t den 25 Maj innevarande
år i nåder beslutat, att det till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet
vid generalkonsulatet i Hamburg anvisade årliga anslag kr. 5,500 skall tillsvidare
från och med 1900 års början höjas från kr. 5,500 till kr. 7,000,

sålunda med ......................_............................................w........................... » 1,500

Derjemte har fråga väckts, att det nu olönade, men med kontorskostnadsanslag
utan redovisningsskyldighet af kr. 4,000 försedda generalkonsulatet
i Buenos Aires skall omregleras till lönadt generalkonsulat, hvadan i budgetförslaget
för 1902 blifver att eventuelt för bemälda generalkonsulat uppföra

lön till generalkonsuln .............................................................. kr. 18,000

samt kontorskostnadsanslag mot redovisningsskyldighet ................ » 6,000 „ 24 000

tillhopa kr. 30,000

Bih. till Rikad. Prot. 1901. 1 Sami 1 A/d. 2

10

Tredje hufvudtiteln.

Transport kr. 30,000

A andra sidan skulle minskning i utgifterna ega ruin med det nu till
generalkonsulatet i Buenos Aires utgående kontorskostnadsanslaget utan redovisningsskyldighet
........................................................................................ » 4,000

hvilket skulle bortfalla under förutsättning af generalkonsulatets omreglering;
utgörande sålunda hela den ökning i konsulskassans utgifter för 1902, som
för närvarande torde böra ifrågasättas .......................................................... kr. 26,000,

hvarigenom slutsumman af samma utgifter skulle komma att uppgå till kr. 648,900, att
betäckas af dels inflytande konsulat- och expeditionsafgifter, dels de svenska och norska
statsverkens anslag.

Konsulskassans inkomster af konsulat- och expeditionsafgifter, enligt de af konsulerna
ingifna helårsuppgifter, under år 1898, det senaste för hvilket fullständiga upp -

gifter föreligga, utgjorde:

konsulatafgifter .................................................................................. kr. 435,412:30

expeditionsafgifter ............................................................................ » 24,850:''45

tillhopa kr. 460,262: 75

Läggas härtill de båda statsverkens anslag ..................................... » 280,000: —

så utgjorde konsulskassans verkliga totalinkomster under nämnda år . .. kr. 740,262: 75

Under år 1902 torde kunna med full säkerhet påräknas en inkomst af konsulatoch
expeditionsafgifter vid de nuvarande redovisningsskyldiga konsidaten icke under -

stigande 1898 års inkomst, således i runda tal

konsulatafgifter........................................................................... ................ kr. 435,400

expeditionsafgifter...................................................................................... » 24,900

tillhopa kr. 460,300

Härtill komma konsulatafgifter från generalkonsulaten i Kobe, Shanghai
och Buenos Aires, hvilka kunna beräknas till ............................................ » 17,700

tillsammans kr. 478,000

deraf konsulatafgifter tillhopa ........ ....................................................... ... kr. 453,100

och expeditionsafgifter ................................................................................ » 24,900

Läggas härtill direkta anslag till samma belopp, hvarmed dessa under
en följd af år utgått, nämligen kr. 160,000 för Sverige och kr. 120,000 från
Norge eller tillsammans ................... ................ ....................................... » 280,000

skulle konsulskassans inkomster under 1902 kunna beräknas utgöra i det hela kr. 758,000
Dragas derifrån konsulskassans beräknade utgifter för 1902 ^............. » 648,900

skulle öfverskott uppstå af icke mindre än .............................................. kr. 109,100

Vid sådant förhållande och då konsulskassans inkomster af konsulat- och expeditionsafgifter
under de senare åren varit i stadig tillväxt, synes tidpunkten vara inne att

Tredje hnfvudtiteln. 11

vidtaga en nedsättning i den nu med 6,35 öre per ton utgående konsulatafgiften, och
torde densamma utan fara för uppkommande brist i konsulskassans budget kunna göras
med 1,35 öre per ton till 5 öre per ton. Med en sådan nedsättning skulle de påräkneliga
konsulatafgifterna nedgå till kr. 356,800. hvilket belopp dock torde böra afrundas
nedåt till kr. 344,000.

Hvad de olönade konsulaten beträffar, lärer nedsättningen knappast behöfva betinga
någon godtgörelse för minskade inkomster, men skulle undantagsvis en sådan ifrågakomma,
finnes otvifvelaktigt tillgång dertill inom nyssnämnda marginal.

För Sveriges del kan nedsättningen vidtagas genom beslut af Eders Majestät, medan
den för Norges del betingar lagstiftningens mellankomst. Det är då otvifvelaktigt lämpligt,
att de vid flera tillfällen yrkade och af Stortinget senast innevarande år beslutade
ändringar i andra delar af lagen om konsulatväsendet af den 15 juni 1878 än dem, som
röra konsulatafgiftens belopp, komma under förnyad behandling. Jag tänker härvid särskilt
på lagens § 6.

Derjemte bör jag fästa uppmärksamheten derå, att ett beslut om nedsättning af
konsulatafgiftens belopp från 6,35 till 5 öre per ton ingalunda utgör hinder för än betydligare
nedsättningar framdeles, vare sig de sökas på den väg, som angifvits af en
svensk komité medelst införande af en afgift per fartyg åt 1 till 5 kronor, eller så som
Stortinget för sin del funnit ändamålsenligt genom en i hemlandet ålagd beskattning
inom en viss maximalgräns. Den utredning om förhöjda direkta statsbidrag till konsulatväsendet,
hvilken bör föregå hvarje beslut i någotdera af dessa afseenden, kan sannolikt
vara afslutad under loppet af nästkommande års förra hälft och sålunda redan före
nästkommande års utgång föreligga färdig till slutlig behandling. Jag ser emellertid
ingen anledning att till dess uppskjuta vidtagandet af den nedsättning, för hvilken
redan nu föreligga fullgoda skäl.

I fall denna nedsättning bestämdes att inträda från och med år 1902, skulle konsulatbudgeten
för samma år erhålla följande utseende:

Inkomster:

Konsulatafgifter................

Expeditionsafgifter............

Anslag..............................

Utgifter ...

I det jag påpekar, att förutsättningarne, såväl hvad kabinettskassan som konsulskassan
beträffar, måste förblifva oförändrade, såvidt angår Eders Majestäts dispositionsrätt
öfver uppkommande besparingar för Sveriges del samt beviljandet af särskilda anslag
till oförutsedda eller tillfälliga utgifter för Norges del, måste jag jemväl vid framtida
föredragning af ett definitivt förslag till utrikesbudgct för år 1902 förbehålla mig att

............ kr. 344,000

.......... » 24,900

» 280,000

tillhopa kr. 648,900
» 648,900.

12

eventuel!

föranleda.

Jag

hemställt

Tredje hufradtiteln.

ifrågasätta de mindre jemkningar eller tillägg, hvartill omständigheterna må

hemställer, att Eders Kong], Maj:t behagade öfver hvad jag nu föreslagit och
infordra Dess norska regerings betänkande.»

Jemlikt hvad öfrige närvarande svenske och norske statsrådsledamöter
i underdånighet tillstyrkte, behagade Hans
Maj:t Konungen härtill i nåder lemna bifall.

Ex protocollo:
Fredrilc Rappe.

Tredje hnfvudtiteln.

13

Bil. C.

Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i sammansatt
statsråd å Stockholms slott den 7 december 1900.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Ottek,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Hans excellens norske herr statsministern Blehr,

Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,
grefve W achtmeister,

Claéson,

Dyrssen, *

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Sunde,

Sparre.

8:o.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:

»I det jag nu går att föredraga förslaget till de Förenade Rikenas gemensamma utrikesbudget
för 1902, ber jag att få erinra derom, att jag vid föredragning den 17 sist—
lidne september framlade ett preliminärt förslag till sådan.

14

Tredje hufvndtiteln.

Beträffande Icabinettskassans utgifter föreslog jag då den ändring, i jemförelse med
de för år 1901 beviljade anslagen, att å ministerstaten skulle till arfvoden åt kanslister
vid trenne af Kongl. Maj:ts beskickningar, nämligen i Berlin, Paris och S:t Petersburg,
uppföras ett belopp af kr. 12,000 eller kr. 4,000 för hvarje.

Motiveringen till detta förslag var sammanfattad i en promemoria, hvilken delgafs
norska departementet för det inre med skrifvelse den 18 september och var af följande
lydelse:

»Vid de större beskickningarne har under senare tider och särskildt under 90-talet
göromålens mängd tilltagit i afsevård grad. Det är icke korrespondensen allena
som ökats, utan i än högre grad de af stipendiater och andra från de Förenade Rikena
utsända personer föranledda förfrågningar hos embetsmyndigheter och enskilde. Denna
de! af beskickningarnes göromål är ofta mycket tidsödande, dels på grund af de stora afstånden
i städer som Berlin, Paris och S:t Petersburg, dels derför att det mången gång
är förenadt med svårighet att utfinna, hos hvilken myndighet eller enskild person de
behöfliga upplysningarne stå att erhålla. Det administrativa maskineriet i de stora länderna
är nemligen mycket mera kompliceradt än hos oss, och arbetsfördelningen mellan
ministerier, direktioner, divisioner och byråer sådan, att inom ett och samma ministerium
den fullständigaste obekantskap kan hos flertalet af de der anstälde råda om, hvem som
är den verkligen sakkunnige i ett visst ämne.

Vore beskickningarnes personal under längre tider alldeles oförändrad, skulle den
nu påpekade svårigheten i någon mån kunna öfvervinnas, men den lönade personalen
vid beskickningarne såväl som de olönade attachéerna vexla och måste vexla rått ofta.
Dertill kommer, att rekryteringen af attachéer är mycket ojemn, så att de större beskickningarne
icke alltid med säkerhet kunna påräkna biträdet af attachéer.

Det har från beskickningarne i Berlin, Paris och S:t Petersburg förnyade gånger
gjorts framställningar hos ministern för utrikes ärendena om afhjelpande af bristen i
arbetskrafter, antingen genom utsändandet af andre legaAonssekreterare eller genom
anställandet af kanslister. Mot den förra anordningen möter betänklighet, utom från
utgiftens synpunkt, jemväl derutinnan, att äfven legationssekreterare och särskildt de
yngre bland dem måste hållas på temligen rörlig fot. Målet synes deremot för en
mycket rimlig kostnad kunna vinnas genom anställandet af kanslister, hvarom särskildt
den förra året aflidne ministern i S:t Petersburg gång på gång med stor enträgenhet
gjorde anhållan.

Det lider icke tvifvel, att en sådan anordning skulle vara af mycket väsentligt gagn,
likasom den ock redan vunnit tillämpning hos många främmande makter, och deribland
särskildt Nederländerna.»

Uti underdånigt betänkande, afgifvet af Kongl. norska regeringen den 2 sistlidne
oktober, har departementet för det inre om denna punkt anfört, att, i trots af hvad
sålunda blifvit framhållet, departementet icke kan tillegna sig den öfvertygelse, att de
omförmälda beskickningarnes nuvarande utrustning (»udstyr») icke är tillräcklig för att
på ett fullt betryggande sätt tillvarataga de dem anförtrodda intressen.

Tredje hufvudtiteln.

15

Departementet framhåller derefter, att enligt utrikesdepartementets kalender för
1900 funnos anstälde: vid beskickningen i Berlin, en envoyé, ett legationsråd, tre
attachéer och en militärattaché; vid beskickningen i S:t Petersburg, en envoyé, ett legationsråd
och en marinattaché samt vid beskickningen i Paris, en envoyé, ett legationsråd,
tre attachéer och eu militärattaché. Oaktadt man väl förstår, säger departementet
vidare, att det för vederbörande beskickningschef är en fördel, att det vid beskickningen
finnes en vid densamma stadigt fästad tjensteman, anser departementet sig å andra sidan
likväl icke kunna gå med på att föröka den fasta staten och dermed statskassans ordinarie
utgifter utan tvingande nödvändighet, och då en sådan i detta fall icke inses vara
för handen, kan departementet icke tillstyrka, att det af mig nämnda beloppet upptages
i budgetförslaget.

I anledning af detta yttrande tillåter jag mig påpeka, att, då det icke torde vara
departementets mening, att ministrarne eller legationsråden, ej heller militär- eller
marinattachéerna skulle utföra det uppdrag, som tillkommer en kattslist, måste detta
åligga de civila attachéerna, men jag har i den citerade promemorian påpekat, hvarför
sådant icke kan med säkerhet påräknas, förutom att en attaché under första året af sin
anställning vid en beskickning aldrig kan tänkas''ersätta en fäst anstäld kanslist och
under det andra året i regeln varder förflyttad. Af de tre attachéer, som vid utgifvande
af utrikesdepartementets kalender för 1900 hade förordnande i Berlin, hade vid tiden
för afgifvandet af departementets betänkande en fullständigt afgått, en för sjukdom permitterats
på längre tid, så att blott en återstod. Denne har sedermera blifvit förflyttad.
Häri torde ligga ett tillräckligt afgörande bevis för, att till och med tre attachéer icke
ersätta en fast anstäld kanslist.

Då jag emellertid efter norska regeringens uttryckliga afböjande icke anser mig
böra för närvarande förnya förslaget om anställande af fast aflönade kanslister, återstår
blott den utväg att genom någon provisorisk åtgärd söka fylla ett behof, som år för år
gör sig allt starkare gällande.

O O O

I det preliminära budgetförslaget af den 17 september hade jag vidare beträffande
konsulskassans inkomster af konsulat- och expeditionsafgifter påpekat, att, derest de för
1902 beräknades till samma belopp, hvarmed de influtit under åt* 1898, ökadt med de
beräknade afgifterna från generalkonsulaten i Kobe och Shanghai samt det såsom lönadt
ifrågasatta generalkonsulatet i Buenos Aires, skulle, under förutsättning af statsanslag
till oförändrade belopp, å konsulskassans budget för år 1902 uppstå ett betydligt öfverskott.
Vid sådant förhållande och då konsulskassans inkomster af konsulat- och expeditionsafgifter
under de senare åren varit i stadig tillväxt, syntes mig tidpunkten vara inne
att omedelbart vidtaga nedsättning i den nu med 6,35 öre per ton utgående konsulatafgiften,
eu nedsättning som utan fara för uppkommande brist i konsulskassans budget
torde kunna göras med 1,35 öre, alltså till 5 öre per ton.

16

Tredje hufvudtiteln.

Rörande denna nedsättning anförde jag, bland annat, att den för Sveriges del kunde
vidtagas genom nådigt beslut, medan den för Norges del betingade lagstiftningens
mellankomst. Det vore då otvifvelaktigt lämpligt, att de vid flere tillfällen yrkade och
af Stortinget senast innevarande år beslutade ändringar i andra delar af den norska lagen
om konsulatväsendet af den 15 juni 1878 än dem, som rörde konsulatafgiftens belopp,
komme under förnyad behandling.

Derjemte ansåg jag mig böra fästa uppmärksamheten derå, att ett beslut om nedsättning
af konsulatafgiftens belopp från 6,35 till 5 öre per ton ingalunda utgjorde hinder
för än betydligare nedsättningar framdeles, vare sig de söktes på den väg, som angifvits
af en svensk komité medelst införande i stället för den nuvarande konsulata&iften af en

C

afgift per fartyg af 1 till 5 kronor, eller så, som Stortinget för sin del funnit ändamålsenligt,
genom en i hemlandet ålagd beskattning inom en viss maximalgräns. Den utredning
om förhöjda direkta statsbidrag till konsulatväsendet, hvilken borde föregå hvarje
beslut i någotdera af dessa afseenden, kunde sannolikt vara afslutad under loppet af
nästkommande års förra hälft och sålunda redan före nästkommande års utlåna; föreligga
färdig till slutlig behandling. Jag såg emellertid ingen anledning att till dess
uppskjuta vidtagandet af en nedsättning, för hvilken redan nu förelåge fullgoda skäl.

I anledning af detta förslag» erinrar departementet för det inre i förut åberopade
betänkande af den 2 oktober, att under sista stortingssessionen odelstinget och lagtinget
för sin del beslöto en lag, gående ut på, bland annat, att utbyta den i lagen om konsulatväsendet
af den 15 juni 1878, § 8 faststälda afgift, som erlägges till konsulerna,
mot en fast, inom ett visst maximum begränsad inländsk afgift. Nämnda beslut, som
icke erhöll nådig sanktion, var i sina hufvudsakliga drag ett upprepande af ett år 1894
fattadt beslut.

Departementet, som tillstyrkt sanktion, hade redan i betänkande af den 6 december
1898 uttalat sig om de med de nuvarande afgiftsreglerna förenade olägenheter. Dessa
vållade, anfördes deruti, icke blott skeppsförarne besvär och gjorde uppbörden tung och
dyrbar, utan de medförde med nödvändighet, att afgiften drabbade tillfälligt och olika
och derjemte orättvist, enär det nemligen vore beroende deraf, huruvida det funnes konsulattjensteman
i en hamn, om derstädes skulle erläggas afgift, och dennas årliga belopp
kunde vara beroende på, huruvida samma hamn anlöptes flere gånger eller ej. Den
myndighet, som tillsatte vederbörande tjensteman, pålade derigenom skatten. Detta betänkande
hade departementet åberopat i senare betänkanden af den 3 januari och 29
december 1899.

Efter hvad sålunda förekommit, torde det, enligt departementets mening, vara uppenbart,
att departementet icke kunde tillstyrka, att för Stortinget framlades förslag till en
lag, som icke skulle afhjelpa någon af de utaf departementet förut påpekade, i Stortinget
framhållne olägenheter och brister med afseende på den nuvarande ordningen för
afgiften s erläggande.

17

Tredje hufvudtiteln.

I anledning häraf får jag i underdånighet erinra derom, att ernåendet af de förenklingar
och lättnader, som Stortinget afsett att vinna genom det icke sanktionerade
lagbeslutet innevarande år, icke i ringaste mån skulle försvåras än mindre förhindras
genom en under den nuvarande stortingssessionen beslutad lag om nedsättning af konsulatafgiften
från 6,36 till 5 öre. Det icke sanktionerade lagbeslutet var afsedt att träda
i kraft den 1 april 1903. Den nedsättning, jag föreslagit, kunde tillämpas redan med
1902 års ingång. I fall den nuvarande ordningen för konsulatafgiftens erläggande
drabbar orättvist, är det svårt att inse, hvarför en enkel utväg att åtminstone i någon
mån minska orättvisan under ett kommande år, bör undanskjutas. Departementet har
icke vidrört de öfriga ändringar i 1878 års lag, hvilka jag antydt såsom lämpliga att
komma under förnyad behandling och som äro fullständigt oberoende af en nedsättning
eller indragning af konsulatafgiften. Jag måste derför antaga, att departementet betraktar
jemväl en ändring i dessa delar af lagen såsom för tillfället otjenlig.

Enär sålunda från norsk sida hvarje mindre, men omedelbart verkande ändring af
bestämmelserna i 1878 års lag blifvit afböjd, återstår blott att snarast möjligt söka
genomföra den radikala reform af bestämmelserna om konsulatafgiften, som å ena sidan
föreslagits af den svenska sjöfartskomitén, hvilken i dessa dagar afslutar sina arbeten,
samt å den andra funnit sitt uttryck i Stortingets, af departementet för det inre förordade
senaste lagbeslut. Innan man från svensk eller norsk sida bestämmer sig för
någondera af dessa utvägar, hvilka båda högst betydligt stegra anspråken på svenska
och norska statsverkens bidrag till konsulatväsendets upprätthållande, måste enighet
mellan rikena uppnås om samfälda beloppet af dessa bidrag samt om den proportion,
efter hvilken de för framtiden böra utgå. I förra afseende! är en sammanställning
under utarbetning i utrikesdepartementet, men en del af de för arbetets afsilande
nödiga uppgifter hafva ännu icke ingått.

Jag öfvergår nu till att redogöra för detaljerna af budgetförslaget för 1902.

Uti den faststälda utrikesbudgeten för 1901 äro de särskilda utgiftsposterna på

kabinettskassan upptagna till följande belopp:

ministern för utrikes ärendena .......................................................................... kr. 24,000

utrikesdepartementet............................................................................................. » 45,850

ministerstaten .............................................................. > 496,750

militärattachéer ................................................................................................... » 12,000

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter, i hvilken post ingår anslaget

• till hemliga utgifter, kr. 9,900, som bestrides af Sverige ensamt......... > 95,900

eller tillsammans kr. 674,500

Då frågan om anslag till kanslister vid beskickningarne i Berlin, Paris och
S:t Petersburg för det närvarande förfallit, hafva de fyra första utgiftsrubrikernas slutBih.
till Riktd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 8

18

Tredje hufvudtiteln.

summor uppförts med oförändrade belopp. På ministerstaten har vid beskickningen i
Paris införts den anmärkning, att ministern för sin bostad i beskickningshuset skall i
årlig hyra till svenska statsverket erlägga ett belopp af kr. 10,000.

Rubriken skrifmaterialier, expenser och extra utgifter är förhöjd till kr. 106,000
eller med kr. 10,100, med hvilket belopp anslaget till hemliga utgifter blifvit ökadt,
nemligen från kr. 9,900 till kr. 20,000. Nämnda anslag faststäldes 1862 att utgå med
högst kr. 34,000, beräknades sedermera till olika belopp under olika årsperioder, sålunda
i 1868 års budget och senare till kr. 25,000, i 1872 års budget och senare till

kr. 17,000, i 1875 års budget till kr. 16,000 samt i 1876 års budget till kr. 14,000,

hvilken beräkning bibehölls ända till och med år 1896. Af sistuämnda belopp, kr. 14,000,
skulle på Sverige och Norge, efter den vedertagna proportionen 12: 5, belöpa respektive
kr. 9,900 och kr. 4,100. Sedan Stortinget förklarat sig icke vilja bidraga till anslaget
till hemliga utgifter under annat vilkor, än att användandet af anslaget underkastades
kontroll af ansvarig norsk myndighet, hafva i utrikesbudgeterna från och med
år 1897 uppförts allenast kr. 9,900, motsvarande den svenska andelen af kr. 14,000.
Då det nuvarande beloppet är otillräckligt, och behof af ökadt anslag för ifrågavarande
ändamål gjort sig gällande, har i budgetförslaget för 1902 detta anslag beräknats till

kr. 20,000. Enär utsigt emellertid icke lärer förefiunas, att Stortinget vill ingå på att

lemna bidrag till anslaget under annat vilkor än det förut uppstälda, hvilket jag i likhet
med mina företrädare i embetet icke finner mig kunna tillråda Kongl. Maj:t att antaga,
torde anslaget fortfarande jemväl med sitt förhöjda belopp bestridas af Sverige
allena.

Utgiftsberäkningen för kabinettskassan slutar alltså å ett belopp af kr. 684,600. Häraf

belöper på Sverige: hela anslaget till hemliga utgifter.............................. kr. 20,000

och af återstoden, kr. 664,600, enligt proportionen 12: 5.............................. » 469,130

tillsammans kr. 489,130

samt på Norge ................................................................................................... > 195,470

kr. 684,600

De från kabinettskassan utgående pensioner hafva icke undergått någon förändring,
och har derföre den i 1901 års budget för denna utgiftspost upptagna siffra bibehållits.

Konsulskassans inkomster af konsulatafgifter beräknades i 1901 års budgetförslag
till kr. 324,900. Då den af mig vid den underdåniga föredragningen den 17 sistlidne
september af det preliminära budgetförslaget väckta frågan om nedsättning af dessa afgifter,
på sätt jag redan närmare omtalat, för denna gång förfallit, så hemställer jag,
att nämnda inkomster måtte i budgeten för 1902 få beräknas till samma belopp som
de i budgeten för 1901 uppförda, endast med tillägg af kr. 6,000 för åstadkommande
af jemnvigt emellan kassans inkomst- och utgiftsposter. Jag erinrar härvid, att upp -

Tredje lmfvudtiteln.

19

kommande öfverskott å konsulskassan, enligt Kongl. Maj:ts beslut den 4 december 1893,
skola fördelas mellan Sverige och Norge efter proportionen af de båda rikenas bidrag
till konsulskassan såvål genom statsbidrag som genom erlagda konsulat- och expeditionsafgifter.
Ofvannämnda inkomster torde således med ledning af de under 1899 influtna

konsulatafgifter kunna upptagas med följande belopp:
från Antwerpens distrikt:

från hufvudstationen ............................................................ kr. 9,200

» vicekonsulaten............................................................... » 1,600 kr. 10,800

» Archangels distrikt............................................................... » 2,200

» Barcelonas » » 6,700

» Bilbuos » » 7,700

» Genuas distrikt:

från hufvudstationen ............................................................ kr. 3,300

» vicekonsulaten............................................................... » 700 , 4,000

» Hamburgs distrikt:

från hufvudstationen .......................................................... kr. 10,900

» vicekonsulaten........,.................................................. » 600 » 11,500

» Havres distrikt:

från hufvudstationen ....... kr. 5,500

» vicekonsulatet i Bordeaux .......................................... » 2,800

» de olönade vicekonsulaten ......................................... > 10,900 , 19.200

> Helsingfors’ distrikt......................................................,................................ » 9,500

» Kobes distrikt..............................................................................................» 3,100

» Konstantinopels distrikt .....................................................................-...... » 750

> Köpenhamns distrikt:

från hufvudstationen.................. kr. 9,700

» vicekonsulatet i Helsingör .......................................... » 500

» de öfriga vicekonsulaten ............................................. » 10,000 , 20,200

> Leiths distrikt:

från hufvudstationen ............................................................ kr. 2,600

» vicekonsulaten................. » 19,300 » 21,900

Lissabons distrikt..........................................................................>..... » 4,000

> Londons distrikt:

från hufvudstationen .......................................................... kr. 32,300

» vicekonsulatet i Cardiff................................................ » 20,400

> » i Liverpool .......................................... » 8,900

» » i Newcastle ,...... » 29,200

» » i The Hartlepools................................. > 4,400

» de öfriga vicekonsulaten ........ » 57,200 » 152,400

transport kr. 273,950

20

Tredje hnfvudtiteln.

från Lybecks distrikt:

från hufvudstationen .........

» vicekonsulaten............

» New-Yorks distrikt.................

» Rigas distrikt:

från hufvudstationen ..... ...

» vicekonsulaten............

» Rio de Janeiros distrikt:

från hufvudstationen .........

> vicekonsulaten............

» Shanghais distrikt .................

transport kr. 273,950

kr.	4,300
$	3,100 ,	7,400
	.......... »	30,400
kr.	5,000
»	2,200 ,	7,200
kr.	1,800
	2,400 >	4,200
	........... »	7,750

summa kr. 330,900,

‘ ''.jr. " 1> ..... ‘ . ■■H’

hvaraf, jemväl med ledning af 1899 års siffror, i runda tal kr. 107,443 eller 32,47 procent
antagas belöpa på svenska och kr. 223,457 eller 67,53 procent på norska fartyg.

Konsulskassans inkomster af expeditionsafgifter, som för 1901 beräknades till kr.
18,000, torde kunna uppföras med samma belopp. På grund af 1899 års uppbörd
kunna ifrågavarande afgifter i runda tal beräknas utgöra för svenska ärenden omkring
kr. 7,936 eller 44,09 procent, för norska ärenden kr. 10,003 eller 55,67 procent samt för
sådana ärenden, hvilka äro att betrakta såsom för båda rikena gemensamma, kr. 61
eller 0,34 procent.

Om till den beräknade inkomsten af konsulatafgifter .............................. kr. 330,900

samt af expeditionsafgifter ................................................................................. > 18,000

läggas statsbidrag till samma belopp, hvarmed dessa under en följd af år
utgått och jemväl för 1901 blifvit beviljade, nemligen kr. 160,000 från
Sverige och kr. 120,000 från Norge eller tillsammans .................................... » 280,000

skulle konsulskassans inkomster komma att utgöra i det hela........................ kr. 628,900

Beträffande härefter konsulskassans utgifter upptages bidraget till utrikesdepartementet
med oförändradt belopp, kr. 20,600.

I fråga om rubriken löner och arfvoden inträder den redan i det preliminära budgetförslaget
upptagna ökning af kr. 4,500 till dels löneförhöjning till 2:dre kontoristen vid
generalkonsulatet i London, kr. 500, dels lön för en 3:dje kontorist vid samma generalkonsulat,
kr. 4,000.

I afseende å anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet uppstår ökning
genom den jemväl i det preliminära budgetförslaget omförmälda förhöjning med kr.
1,500 af kontorsanslaget till generalkonsulatet i Hamburg.

Beträffande anslagen till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet inträda ett
par förändringar, hvilka dock icke inverka på rubrikens slutsumma. Jemlikt Kongl.
Maj:ts förut denna dag fattade nådiga beslut, uppföres anslaget till generalkonsulatet i

Tredje hufvudtiteln.

21

Buenos Aires med ett från kr. 4,000 till kr. 6,000, alltså med kr. 2,000 förhöjdt belopp.
A andra sidan har anslaget till vicekonsulatet i Cardiff, jemväl enligt nådigt beslut denna
dag, minskats med samma belopp från kr. 7,000 till kr. 5,000.

Utgifterna till pensioner hafva minskats med kr. 225 eller den pension, som uppburits
af aflidne konsulatsekreteraren Frumeries numera uflidna dotter Anna Carolina.
Som emellertid ökning af konsulskassans pensionsstat snart torde uppstå, har jag icke
ansett mig höra ifrågasätta någon ändring i rubrikens slutsumma.

För skrifmaterialier, expenser och extra utgifter beräknas likasom för 1901 ett be-.

lopp af kr. 40,550.

Konsulskassans utgifter år 1902 skulle alltså omfatta:

utrikesdepartementet.....,......................i.......................... kr. 20,600

konsulsstaten;

a) löner och arfvoden_____________ kr. 415,400

b) anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet. » 82,500

c) anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet. » 58,300

d) pensioner ............................................,............- » 11,550 , 567,750

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter........................................... » 40,550

summa utgifter kr. 628,900

Denna summa motsvaras af den ofvan gjorda inkomstberäkningen.

En sammanställning af beräkningarna för 1901 och 1902 skulle hafva följande utseende
:

Inkomster: 1901. 1902. Ökning. Minskning.

statsverkens bidrag__________________________ kr. 280,000 kr. 280,000 — —

konsulatafgifter................................ » 324,900 » 330,900 kr. 6,000 —

expeditionsafgifter.

18,000

18,000 —

summa	kr.	622,900	kr. 628,900	kr.	6,000
Utgifter:		1901.	1902.	Ökning.
utrikesdepartementet________________________	kr.	20,600	kr. 20,600		—
konsulsstaten:
a) löner och arfvoden.................		410,900	» 415,400	kr.	4,500
b) anslag till kontorskostnader mot
redovisningsskyldighet.............		81,000	» 82,500		1,500
c) anslag till kontorskostnader utan
redovisningsskyldighet............	»	58,300	» 58,300		—
d) pensioner______________________________	»	11,550	» 11,550		—
skrifmaterialier, expenser och extra ut-
gifter_________________________________________		40,550	» 40,550		—
summa	kr.	622,900	kr. 628,900	kr.	6,000

Minskning.

22

Tredje hnfrndtiteln.

Till betackande af tillfälliga och oförutsedda utgifter torde, hvad Norge beträffar,
af StortiDget böra begäras såsom hittills kr. 12,000 för kabinettskassan, hvaremot för
konsulskassan inkomstberäkningen är så lågt satt, att den nödiga marginalen för betäckande
af sådana utgifter otvifvelaktigt förefinnes. För Sveriges del lärer Kongl.
Maj:t vilja af Riksdagen begära samma dispositionsrätt öfver anslagen som hittills varit
medgifven.

Enär fråga torde uppstå att af Riksdagen äska dyrtidstillägg för 1901 till tjensteman
och betjente i de svenska statsdepartementen och derunder lydande embetsverk,
får jag, för det fall att nådigt beslut derom kommer att fattas, hemställa, att Stortingets
medgifvande måtte begäras till, att den på Norge belöpande andelen af de dyrtidstillägg,
hvilka kunna ifrågakomma för utrikesdepartementet, må få utgå af samma års anslag
till tillfälliga och oförutsedda utgifter för kabinettskassan.

Jag hemställer i underdånighet, det Eders Kongl. Höghet behagade öfver hvad jag
i olika punkter föreslagit äfvensom öfver de af mig uppgjorda beräkningar infordra
Kongl. norska regeringens betänkande.»

Till hvad hans excellens herr ministern för utrikes ärendena
sålunda hemställt, och deruti öfrige närvarande svenske och
norske statsrådsledamöter i underdånighet sig förenade,
behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lemna nådigt bifall.

Ex protocollo:

Fredrik Rappe.

Tredje hufvudtiteln.

23

Bil. 1).

Protokoll öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i sammansatt
statsråd å Stockholms slott den 11 januari 1901.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre VON Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Hans excellens norske herr statsministern Blehr,

Statsråden: Wikbead,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

ClaEson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Sparre.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena föredrog i underdånighet det
vid detta protokoll såsom bil. 1 fogade förslag till de Förenade Rikenas gemensamma
utrikesbudget för 1902 med tillhörande beräkningar samt uppgift öfver pensioner, äfvensom
norska regeringens den 5 innevarande månud öfver förslaget afgifna underdåniga
betänkande.

Herr ministern anförde:

»Emot de af mig uppgjorda beräkningarne har Kongl. norska regeringen icke haft
något att erinra. Enligt dessa beräkningar utgör hela anslagsbehofvet till kabinettskassan
kr. 684,600 för de Förenade Rikena tillsammans. Af detta belopp bestrider

24 Tredje hufvudtiteln.

Sverige ensamt det till hemliga utgifter beräknade anslaget kr. 20,000. Återstoden,
kr. 664,600, torde, enligt den vedertagna proportionen 12 : 5, fördelas sålunda, att
med afrundning af slutsumman till närmaste hundratal Sveriges andel beräknas till kr.
469,100 och Norges till kr. 195,500. En obetydlig rubbning uppkommer visserligen härigenom
i proportionen mellan rikenas bidrag, men den är endast skenbar, emedan
i utrikesdepartementets räkenskaper hänsyn till den rätta proportionen alltid tages, och
skilnaden godtgöres hvartdera landet, så att uppkommen besparing eller brist i hvarje
fall noggrant fördelas efter den angifna proportionen.

Det anslag af statsmedel, som erfordras för konsulskassan, belöper sig i likhet med
föregående år till kr. 280,000, hvaraf, enligt proportionen 4: 3, kr. 160,000 skulle
falla på Sverige och kr. 120,000 på Norge.

Vid den underdåniga föredragningen den 7 nästlidne december anförde jag, att till
betäckande af tillfälliga och oförutsedda utgifter torde, hvad Norge beträffar, af Stortinget
böra begäras såsom hittills kr. 12,000 till kabinettskassan, hvaremot för konsulskassan
inkomstberäkningen vore så lågt satt, att den nödiga marginalen för betäckande af sådana
utgifter otvifvelaktigt förefunnes. Med anledning häraf har departementet för det
inre, under hänvisning till en af departementet den 29 december 1899 lemnad redogörelse,
fästat uppmärksamhet på, att utrikesdepartementet icke skulle vara i tillfälle att
bestrida oförutsedda utgifter på konsulskassan utöfver hvad under hvarje särskild hufvudrubrik
beviljats, med mindre det ifrågavarande anslaget till tillfälliga och oförutsedda
utgifter blefve gifvet, oafsedt om i verkligheten något öfverskott af konsulatafgifter
uppstode. Till följd häraf hade departementet funnit sig böra uppföra det sedvanliga
beloppet af kr. 16,000 till tillfälliga utgifter på konsulskassan.»

Sedan herr ministern återgifvit hufvudpunkterna i den af departartementet för det
inre åberopade redogörelse, hvilken han hemstälde måtte in extenso fogas vid detta
protokoll såsom bil. 2, samt i anledning af departementets erinran förklarat sig anse,
att äfven på konsulskassan borde uppföras det hittills utgående anslaget till tillfälliga
och oförutsedda utgifter, yttrade hans excellens slutligen:

»På grund af hvad jag nu anfört, får jag i underdånighet hemställa, det Kongl.
Maj:t behagade besluta att af Riksdagen och Stortinget äska de för utgifternas bestridande
nödiga anslag, att utgå såväl för kabinettskassan, så vidt angår de för Sverige
och Norge gemensamma anslagen, som för konsulskassan efter den för de båda rikenas
bidrag till sådana utgifter hittills tillämpade proportion.

Med hänsyn såväl till de för Sverige och Norge olika statsregleriugsperioderna,
som till den olika dispositionsrätt öfver besparingar å ifrågavarande anslag, hvilken i
de båda rikena under senare år varit bestämd, får jag slutligen föreslå,

att af Riksdagen måtte för 1902 begäras kr. 489,100 (kr. 20,000 + 469,100) till kabinettskassan
och kr. 160,000 till konsulskassan, att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet
samt med samma rått till anslagens användande och under enahanda vilkor
som hittills;

Tredje hufvudtiteln. 25

och att af Stortinget måtte för budgetterminen 1 april 1901—31 mars 1902 äskas
kr. 195,500 till kabinettskassan och kr. 120,000 till konsulskassan, förutom hvad i konsulatafgifter
af norska fartyg samt expeditionsafgifter kan komma att under samma period
inflyta, äfvensom derutöfver ett anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter af kr.
28,000, hvaraf kr. 12,000 för kabinettskassan och kr. 16,000 för konsulskassan.»

Uti hvad sålunda blifvit hemstäldt och föreslaget, förenade sig öfrige närvarande
svenske och norske statsrådsledamöter;

JjQfjj *ir 5t4ni

och behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten

detsamma i nåder gilla och bifalla.

In fidem:
Fredrik Rappe.

. •* -''.T Y,''U«W-'' . I, V

i . ikO ■: . .. : i''''":.''.

! ..... • y, V

i ef ;.\t . .

■■■t''. Ii/! bil- i ■ in ir i i.,l ''ifcélA
f /-i''-: . • »;*r.: n»;.-'':* o v; -vmiK ..Hann, n.u \ >• •

(H), 1_ i j fl.‘t ‘tTy */

50*1

V

" il< I

l.l.jSfl

Juli. till Kilad. Vrål. 1(101. I Samt. I A/d.

4

26

Tredje hufvudtiteln

Ä biU''i • '' ; ■: ,f> ... I! tV>)t. ■

Bil. 1.

liv . ''i. <:.n

Förslag

Sveriges och Norges gemensamma utrikesbudget för år 1902.

I.	Kabinettskassan:	Sverige.	Norge. Kronor.	Tillsammans
	1.	Ministern för utrikes ärendena ____________________	24,000	24,000
	2. 3.	Utrikesdepartementet_________________________________ Ministerstaten___________________________________________	32,365 350,647	13,485 146,103	45,850 496,750
	4.	Militärattachéer________________________________________	8,471	3,529	12,000
	5.	Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter...	73,617	32,383	106,000
		Summa kronor 489,100	195,500	684,600
II.	Konsulskassan:
	6. 7.	Utrikesdepartementet................................. Konsulsstaten___________________________________________	9,021 248,630	11,579 319,120	20,600 567,750
	8.	Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter...	17,758	22,792	40,550
			275,409	353,491	628,900
	Afgår hvad som häraf beräknas kunna bestridas
		af inflytande konsulat- och expeditionsafgifter.	115,409	233,491	348,900
		Summa kronor	160,000	120,000	280,000

Beräkning öfver kabinettskassans utgifter för år 1902.

Kronor.

1. Ministern för utrikes ärendena ....................................................... 24,000

2. Utrikesdepartementet...................................................................... 45,850

3. Ministerstaten:

a. Traktamenten m. m.

Beskickningen i Berlin:

Minister.......................................................... 48,000

Legationssekreterare......................................... 6,000 54,000

Transport 54,000

69,850

Tredje hufvudtiteln.

27

Transport 54,000
Beskickningen i Bryssel och Haag:

Minister.................................................... 20,000

Beskickningen i Konstantinopel:

Minister................................................... 10,000

Beskickningen i Köpenhamn:

Minister........................................ 36,000

Legationssekreterare....................... 5,000 41,000

Beskickningen i London:

Minister........................................ 60,000

Legationssekreterare....................... 8,000 68,000

Beskickningen i Madrid och Lissabon:

Minister......................................... 32,000

Kanslist, arfvode ............................ 4,000 36,000

Beskickningen i Paris:

i årlig hyra för sin bostad | .

kickningshuset till svenska> Minister_________________________

verket erlägga 10,000 kr. J .

Legationssekreterare........

Ö

60,000

8,000

68,000

Beskickningen i S:t Petersburg:

Minister____:................................. 60,000

Legationssekreterare..................... 8,000 68,000

Beskickningen i Bom:

Minister .................................................. 29,000

Beskickningen i Tokio:

Minister*)........................................

Anslag till kanslikostnader............... 4,000 4,000

Beskickningen i Washington:

äjr*l“om K°ner,llkonsu1} Minister.................................... 24,000

Legationssekreterare, lön................. 6,000

D:o, tjenstgöringspenningar 4,000 34,000

Transport 432,000

69,850

69,850

*) Beskickningen för estäs åt Kongl. nederländske envoyén.

28

Tredje hufvudtiteln.

Transport 432,000

Beskickningen i Wien:

Minister...................................................... 32,000 464,000

b. Expektanslöner och Pensioner.................. , 32,750

4. Militärattachéer:

1 Militärattaché........................■*.................. 6,000

1 d:o ............................................... 6,000

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser...................... 31,000

b. Ekiperingspenningar..................................... 10,000

c. Hemliga utgifter.......................................... 20,000

d. Öfriga extra utgifter.................................... 45,000

Summa kronor

, Beräkning öfver konsulskassans inkomster och utgifter för

‘ ... . i:t **. • * IM ‘

Inkomster:

Svenska statsverkets bidrag.................................................

Norska statsverkets bidrag....................................................

Konsulatafgifter, förslagsvis:

inom Antwerpens konsulsdistrikt ..................... 10,800

i Archangels » 2,200

» Barcelonas » .......4.......v.,.. 6,700

» Bilbaos » 7,700

» Genuas » _____.....ii.......wj ^ 4,000

» Hamburgs ,,, » 11,500 ;

» Havres » ..........,.......... 19,200

» Helsingfors’ » 9,500

•» Kobes » 3,100

» Konstantinopels » 750

69,850

496,750

12,000

106,000

684,600

1902.

Kronor.

160,000

120,000

Transport 75,450

280,000

Tredje liufvudtiteln,

21)

för mininterataten.

ppbar konsulÄlafgiftcr.

inom Köpenhamns konsulsdistrikt

» Leiths »

» Lissabons »

» Londons »

» Lybecks »

» Newyorks »

» Rigas »

» Rio de Janeiros »

» Shanghais »

Expeditionsafgifter, förslagsvis

Transport 75,450 280,000

............. 20,200

.............. 21,900

............. 4,000

.............. 152,400

............. 7,400

............. 30,400

............. 7,200

............. 4,200

............. 7,750 330,900

.....................18,Om 348,900

Summa kronor 628,900

U tgifter:

6. Utrikesdepartementet......................................................... 20,600

7. Konsulsstaten:

a. Löner och arfvoden m. m.

Antwerpen,	Generalkonsuln,	lön .........	13,000
Archangel,	Konsuln,	» 8,000
	resekostnadsersättning 4,000	12,000
Barcelona,	Generalkonsuln, lön ......	12,000
Bilbao,	Konsuln,	»	10,000
Genua,	Generalkonsuln,	» ........	12,000
Hamburg,	»	» .........	15,000
Havre,	»	» 14,500
	Vicekonsuln,	» 5,000	19,500
Bordeaux,	»	»	6,000
Helsingfors,	''Generalkonsuln,	» .........	15,000
Kobe,	»	» ........	18,000
Konstantinopel,	Ministern,	» 10,000
	Drogrnan,	» 7,000	17,000
Köpenhamn,	Generalkonsuln,	» 12,000
	Vicekonsuln,	» 4,500	16,500
Helsingör,	»	» 3,900
	2:ne ålderstillägg 1,000	4,900
Leith,	Konsuln,	lön .........	16,000
Lissabon,	Generalkonsuln,		15,000

Transport 201,900

20,600

.so

Tredje hnfvudtiteln.

Transport 201,900

Jemför ministerstaten.

London,	Generalkonsuln, lön	24,000
	Vicekonsuln,	»	10,000
	Kanslisten,		6,000
	En kontorist,	»	5,000	1
	» »	»	4,500
	» »	»	4,000	53,500
Cardiff,	Vicekonsuln,	»		9,000
Liverpool,	Vicekonsuln,	lön	9,000
	2:ne ålderstillägg	1,000	10,000
Newcastle,	Vicekonsuln,	lön	9,000	• f
	2:ne ålderstillägg	1,000	10,000
The Hartlepools, Kontoristen,	lön	4,000
	personligt lönetillägg	1,000	5,000
Lybeck,	Generalkonsuln, lön		12,000
Newyork,	Konsuln,	»	30,000
	Vicekonsuln,	»	9,000	39,000
Riga,	Konsuln,	»		9,000
Rio de Janeiro,	Generalkonsuln,			17,000
Shanghai,	Generalkonsuln,	»	24,000
	Vicekonsuln,	»	, 9,000	33,000
W ashington,	Generalkonsuln,	*		16,000

20,600

415,400

b. Anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet:

Antwerpen...........................................-..........- 4,500

Archangel.................................—................... 2,500

Barcelona........................................................ 2,000

Bilbao .................................................. 2,500

Genua............................................................. 2,500

Hamburg........................................... 7,000

Havre...........................................................4,500

Helsingfors..................................................... 4,000

Kobe .......................................-.........-.......... 3,000

Köpenhamn..........................................-..... 4,500

Leith .............................................................t 6,000

Lissabon .....ii................—i.................... 4,000

London ........................>............11,000

till underhåll af generalkonsulatets hus... 4,000 15,000

Transport 62,000 415,400 20,600

31

Tredje hufvudtiteln.

Transport 62,000 415,400

Lybeck............................................................ 3,500

Newyork............................ 8,000

Riga............................................................... 3,000

Shanghai.................................... h,000 82,500

SO ijJ0 ’ *l‘SflnYu

c. Anslag till kontor skostnader utan redovisningsskyldighet:

Alexandria............................a......... 3,500

Alger............... 2,000

Bordeaux................................ 2,000

Buenos Aires............ 6,000

Cardiff.............. 5,000

Gibraltar .................''........................„.r. . 2,000

Havana..............................................r...r^.r..... 3,000

Kiel.....______ 800

Liverpool......................... 5,000

Marseille........................................... 1,500

Melbourne....................................................... 6,000

Montevideo...................................................... 2,000

Neapel............................................ 3,000

Newcastle..............................j.................^....... 4,000

Piraeus................ 1,000

Rio de Janeiro............................j.................... 4,000

San Francisco.............................r„ 4,000

Tanger.................................. 1,500

Tunis................ 1,000

Yokohama ....... 1,000 58,300

d. Pensioner...................................................,.......... 11,550

8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser..................................... 8,550

h. Konsulernas embetsutgifter....................................... 20,000

c. Diverse utgifter....................... 12,000

Summa kronor

20,600

567,750

40,550

628,900

32

Tredje hnfvndtiteln.

H)mi

MJ .i’ „ A U)/. ./{jr.

• |( Kf ” ,j,;\ » /)

Uppgift öfver de från kabinettskassan och konsulskassan för närvarande utgående

expektanslöner och pensioner.

Från kabinettskassan.

Jeml. nådigt
beslut af den

10 juli 1884 F. d.
7 febr. 1899 »

6 sept. 1895 »

23 maj 1879 »

Pensioner: Kronor.

envoyén herr O. M. Björnstjerna .................. 6,000

» F. Due ........... 6,000

ministern C. Burenstam .............................................- 5,000

ministerresidenten friherre L. Wrede...........................--- 4,000

Summa kronor 21,000

Jeml. nådigt
beslut af den

Från konsulskassan.

jj >,}

Pensioner:

30 dec. 1898 F. d. generalkonsuln C. Juhlin-Dannfelt.

24 april 1885 Generalkonsuln G. Hegardts enka -------

16 okt. 1898 » C. Falsens enka ..........

9 juli 1896 Konsuln A. Kirseboms enka ...............

29 maj 1874 Vicekonsuln Hambros enka ................

9 juli 1896 » J. J. G. Nicolaysens enka .

Kronor.

4,000

800

800

700

400

400

Summa kronor 7,100

Tredje hnfvudtiteln.

33

Bil. 2.

Utdrag af storting sproposition N:o 1, hufvudpost X (1899/1900), om diplomatiska
och konsulatutgifter. Norska regeringens underdåniga utlåtande
af den 29 december 1899.

Under behandlingen af udenrigsbudgettet paa sidste storting blev det fremholdt, åt dét
var mindre rimeligt, åt der ved siden af de ordinaere budgetters udgiftspost »Extraudgifter»
opfortes en särskilt bevilgning til »Tilfaeldige udgifter», hvorfor det henstilledes til regjeringen
åt optage til overveielse, livorvidt ikke disse tvende poster maatte kunne slaaes sammen (St.forh.
1898/99, bind 7, side 1695—1708).

I anledning heraf skal man tilade sig åt anfore folgende:

Stortingets konstitutionskomite 1880 udtalte i sin indstilling angaaende udenrigsbudgettet,
åt den forudsatte, åt dette budget undergaves de samme regler for eventuel inddragning, som
gjaelder for de ovrige ved särskilt beslutning ikke undtagne bevilgninger, og den forventede, åt
styrelsen ved affattelsen af nseste budgetproposition vilde läge hensyn hertil (indst. S. XII, 1880).
Indstillingen bifaldtes af stortinget.

Gjort bekjendt hermed udtalte udenrigsdepartementet ved budgetforelaegget 1881 (St. prp.
1881 nr. 1 C, side 200), åt hvad der under sporsmaalets diskussion ved adskillige leiligheder
var fremkommet turde give fuld berettigelse til åt fortolke stortingets opfatning derhen, at> stortinget
onskede en tilbagebetalning af kabinetskassens og konsulskassens beholdninger, mod åt
stortinget hvert aar bevilgede et passende belob til uforudseede udgifter. Kun under forudsaetning
af saadan bevilgning vilde det kunne anbefales, åt stortingets onske blev efterkommet.

Konstitutionskomiteen anforte i anledning heraf i sin indstilling (inst. 1881, S. nr. 116,
side 393 tf.), åt det blev nödvändigt, hvis beholdningerne ikke skulde staa til disposition, åt
bevilge et saerskilt belob til uforudseede utgifter. Komiteen fandt derför, åt der til dmkkelse
af manglende indtsegter og bestridelse af uforudseede udgifter burde bevilges en särskilt post
efter det overslag, som af styrelsen for hvert aar blef fremlagt over, hvad der kan antages åt
ville medgaa.

I det for stortinget 1882 fremlagte budgetförslag var for förste gång opfort bevilgninger
til »Tilfseldige udgifter» vedkommende diplomatiske og fselles konsulsere anliggender. Indredepartementet
fremholdt i sit föredrag (St. prp. 1882 nr. 1, hovedp. X), åt saadanne bevilgninger
var forudsaetningen for beholdningernes inddragning. Konstitutionskomiteen udtalte sit
bifald (indst. 1882, S. nr. 127).

Senere har stadig et belob af kr. 12 000,oo vaeret opfort som »Tilfseldige udgifter» vedkommende
ministerkassen. Vedkommende konsulskassen opfortes kr. 24 000,oo, indtil dette belob
i budgetforelaegget for terminen 1893—94 foresloges nedsat til kr. 16 000,oo, hvilket belob
senere har vaeret opfort.

Bill. till Riksd. Vrot. 1901. 1 Sami. 1 A/d. 5

34

Tredje hufvudtitelu.

Medens indredepartementet i sine föredrag angaaende de af udenrigsdepartementet fremlagte
budgetförslag tidligere havde indskraenket sig til åt foreslaa vedkommende af departementet
godkjendte beleb bevilget i en totalsum, gik departementet i sit föredrag af lOde januar
1893 angaaende budgetforelsegget vedkommende 1894 over til åt specificere de enkelte udgifter
saaledes, åt disse foresloges bevilget postvis, en fremgangsmaade, som senere er bleven
befulgt. I anledning liera! udtalte hs. exc. udenrigsministeren i sammensat statsraad den 14de
januar 1893, åt han antog, åt denne ordning ikke tilsigtede nogen anden eller yderligere specificering
end omtrent den samme, som anvendes i den tilsvarende del af det svenske statsbudget,
og åt der med den noget forandrede formelle opstilling ikke kunde tilsigtes nogen indskrsenkning
i den Hans Majestset medgivne dispositionsret over de i budgettet opferte bevilgningsposter.
Hertil bemerkede den norske statsraadsafdeling, åt den ikke antog, åt den af indredepartementet
foreslaaede form for det norske budget vilde medfara nogen anden indskrsenkning
i den kongen hjemlede dispositionsret, end hvad der var en ligefrem felge af selve specificeringen
i hovedposter. Indenfor hver enkelt af disse vil formentlig dispositionsretten vsere
uforandret (Sth. prp. nr. 1. 1893, hovédp. X).

Efter hvad der saaledes er passeret, vil nu overskridelser under én hovedpost ikke kunne
dsekkes ved besparelser under en anden saadan. Det turde vaire indlysende, åt under saadanne
omstsendigheder bevilgningen til »Tilfseldige udgifter», der tilsigter åt mede uforudseede udgifter
— udgifter, der paa et felt som den udenrigske reprsesentation vanskelig vil kunne undgaaes —,
er end mere paakraevet end tidligere, da praxis tillod benyttelsen af den hele ordinsere bevilgning
uden noget hensyn til inddelingen i udgiftsposter. Åt gjere mulige overskridelser till gjenstand
for efterbevilgninger og saaledes lade Sverige staa i forskud, finder departementet ikke
anbefalelsesvserdigt.

Efter departementets formening burde foravrigt den omstsendighed, åt en bevilgning gives
som extraordinsert tillskud, altsaa för kun åt benyttes i nadsfald, indeholde större garanti mod
dens upaakrsevede anvendelse, end om vedkommende belob medtoges under den ordinsere bevilgning.

Naar det i stortinget er bleven anfört, åt »Tilfseldige udgifter» og det ordinsere budgets
»Extraudgifter» maa antages åt falde sammen, og åt der saaledes bevilgedes to gånge til extraudgifter,
turde dette bero paa en missforstaaelse. Medens nemlig bevilgningen til »Tilfseldige
udgifter», som paapeget, tjener til dsekkelse af uforudseede udgifter og deraf folgende overskridelser
under budgettets forskjellige hovedposter, udgjor budgettets »Extraudgifter» en fast forudseet
udgiftspost. Under det diplomatiske budgets hovedpost 5 »Skrivematerialier, expenser og
extraudgifter» udredes nemlig halvdelen af udenrigsdepartementets kontorudgifter, abonnement
paa aviser og tidskrifter, udenrigsdepartementets og legationernes telegram- og postporto, ekipering
af gesandterne, »hemmelige» udgifter, forskjellige ved de stedlige forhold nodvendiggjorte
kancelliudgifter ved legationerne, reiseudgifter, alderstillseg, forskjellige dels fast, dels nogenlunde
regelmsessig tilbagovendende udgifter, saasom bidrag til diakonissehjemmet i Alexandrin,
til legationspresten i London, til rengjaring i udenrigsdepartementet med mere.

Har der derimod t. ex., paa grund af uformodet indtrufne begivenheder, maattet udsendes
et overordentligt gesandtskab, der har vseret förbundet med en betydeligere udgift, har en kostbar
extraordinser mission af en eller anden art vseret befundet paakrsevet, eller har der fundet
en ^sedvanlig omfattencle omflytning sted Liden den diplomatiske etat, sprsenges den ordinsere
bevilgning under vedkommende hovedpost, og man maa ty til den extraordinaere. Som regel
kan vedkommende forfaininger henfares under hovedpost 5; men det kan ogsaa indtreeffe —
t. ex. ved ^sedvanlig talrige vikariattjenester —åt de vedkommer en af de avrige hovedposter,
og man vilde da staa uden midler til åt hindré udgiftsforagelsen, saafremt den nuvserende extraordinsere
bevilgning blev slaaet sammen med det ordinsere budgets »extraudgifter».

Tredje hufvudtiteln.

35

Åt med den siden 1893 befulgte fremgangsmaade ved budgetteringen bebovet for en extrabevilgning
er paakrsevet, selv om der paa det ordinsere budget i sin helhed er besparelse, fremgaar
aerat, åt der for aaret 1895 fra ministerkassen tilbagebetaltes til den norske statskasse
kr. 15 794,56, saaledes mera end den extraordinsere bevilgning, samtidig som der af denne bevilgning
var medgaaet kr. 3 336,85.

I aarene 1896—1898 tilbagebetaltes der henholdsvis kr. 6 8 2 7,76, kr. 9 0 8 6,28 og kr.
9 2 2 3,07, medens der samtidig af bevilgningen til »Tilfseldige udgifter» medgik kr. 8 724,15, kr.
4 008,29 og kr. 3 485,43.

For konsul skassens vedkommende gjselder, hvad ovenfor for ministerkassen er anfört, hvortil
kommer, åt den extraordinsere bevilgning her tilsigter, foruden åt mode uforudseede udgifter, åt
tjene til udfyldning af manglande indtsegt, idet, som bekjendt, intsegten af konsulat- og expeditionsafgifterne
budgetteres anslagsvis.

Under lronsulatbudgettets hovedpost 3 »Skrivematerialier, expenser og extraudgifter» udredes
halvdelen af udenrigsdepartementets kontorudgifter, konsulernes post- og telegramporto, reise- og
flytningsudgifter, anskaffelse af inventarium for lonnede konsulater, inkjob af flag, vaabenskjolde og
stempler for konsulerne, udgifter ved tryksager i konsulatanliggender m. m.

ti

Fjerde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 11 januari 1901.

Närvarande:

,1. '' ‘ * '' V ii : S-''T :»• ‘ . * y ** v r.» i • < \ . *. ‘ s

: 1 : '' ‘ V • ■ '' 4 i" ’ ’ *'''' '' .t : •» l-y" '' '') 1 ’ ■ -t\.‘

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister, ,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg och
Husberg.

Departementschefen, statsrådet Crusebjörn anhöll att få underställa
Kongl. Maj:ts pröfning frågan om reglerandet af utgifterna under riksstatens
fjerde hufvudtitel för år 1902 och att i sammanhang dermed
få föredraga följande till Kongl. Maj:t inkomna skrivelser och framställningar
i de delar, de icke förut blifvit för Kongl. Maj:t anmälda,
nemligen:

ett af chefen för generalstaben den 13 november 1900 afgifvet
underdånigt förslag till ny härordning jemte öfvergångsförslag äfvensom.
arméförvaltningens å artilleri-, fortifikations-, intendents- och civila
Bill. till Jtihcl. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 1 Iläft. 1

2 Fjerde hufvudtiteln.

departementen samt medicinalstyrelsens deröfver afgifna underdåniga
utlåtanden;

betänkande och förslag af den af Kongl. Maj:t den 14 oktober

1898 tillsatta komité för verkställande af utredning beträffande vissa
spörsmål inom värnpligtslagstiftningen, afgifvet den 12 december 1899,
äfvensom deröfver infordrade utlåtanden;

t. f. inspektörens för kavalleriet förslag den 4 november 1897
angående upprätthållandet af kavalleriinspektörsbefattningen samt t. f.
chefens för generalstaben utlåtande häröfver;

generalfälttygmästarens Och inspektörens för artilleriet skrifvelse
den 17 november 1899 angående legning af hästar för rekrytutbildningen
vid fältartilleriet samt arméförvaltningens utlåtande i detta ärende;

statskontorets och kammarrättens gemensamma yttrande angående
föreslagen värnskatt den 19 november 1891;

ett inom landtförsvarsdepartementet utarbetadt förslag till ordnande
af reservofficersutbildningen vid infanteriet och vederbörande myndigheters
i denna fråga ''infordrade utlåtanden; < -

t. f. chefens för generalstaben förslag till omorganisation af arméns
auditörsstat den 24 mars 1893 äfvensom vederbörande myndigheters
utlåtanden i ämnet;

t. f. chefens för generalstaben förslag till omorganisation af generalstabens
personal den 19 september 1898 samt arméförvaltningens
utlåtande öfver detta förslag;

generalfälttygmästarens skrifvelse den 21 november 1899 angående
beredande af löneförbättring åt tygstatens personal och arméförvaltningens
deröfver afgifna utlåtande;

t. f. inspektörens för kavalleriet den 16 februari 1898 till Kong],
Maj:t öfverlemnade förslag angående ordnande af underbefäl sutbildningen
vid kavalleriet äfvensom chefernas för första och sjette arméfördelningarne,
t. f. chefens för generalstaben samt arméförvaltningens utlåtanden
i denna fråga;

inspektörens för kavalleriet förslag angående remontdressyrens förbättring
vid det värfvade icke garnisonerade kavalleriet af den 4 mars

1899 samt t. f. chefens för generalstaben och arméförvaltningens öfver
förslaget infordrade utlåtande^;

inspektörens för kavalleriet förslag till inrättande af eu remontdepot
vid Herrevadskloster af den 4 mars 1899 äfvensom arméförvaltningens
och stuteriöfverstyrelsens öfver förslaget afgifna utlåtanden;

generalintendentens förslag af den 4 juli 1900 angående ändrad
organisation af intendenturcorpsen;

3

Fjerde hufYudtitehi.

ett af komitén för utarbetande af förelag till förenkling af arméns
aflöning den 23 augusti 1900 afgifvet förslag rörande härens ordinarie
aflöning;

inspektörens för trängen, förslag af den 5 november 1898 rörande
afhjelpande af det stora vakansantalet bland manskapet vid trängen
äfvensom arméförvaltningens och nyssnämnda komités öfver detta förslag
afgifna utl.åtanden; ,

chefens för fjerde arméfördelningen skrifvelse den 24 augusti 1899
angående behofvet af inqvarteringsersättningens höjande för i Stockholm
boende och till sådan ersättning berättigade militärpersoner samt arméförvaltningens
och meranämuda komités i ämnet afgifna utlåtanden;

chefens för tredje arméfördelningen skrifvelse den 30 november
1899 angående manskapsaflöningen för de garnisonerade truppförbanden
inom tredje arméfördelningen äfvensom arméförvaltningens i ärendet infordrade
utlåtande; -i . , ... . •

chefens för andra arméfördelningen till departementschefen stälda
skrifvelse den 27 april 1899 angående ersättning för hästtransport
m. m. åt ordonansofficer ur artilleriet, som beriden tjenstgör hos arméfördelningschef,
samt arméförvaltningens å intendents- och civila departementen
deröfver afgifna utlåtande;

chefens för tredje arméfördelningen skrifvelse den 1 februari 1899
angående rekryteringen- vid Göta trängbataljon äfvensom arméförvaltningens
å civila departementet yttrande i anledning af denna skrifvelse;

chefernas för första och sjette arméfördelningarne samt för Kronprinsens
husarregemente, Vendes artilleriregemente och Vendes trängbataljon
framställningar rörande inq vårte långs- och servisersättning m. in.
till viss personal vid armén samt arméförvaltningens å civila departementet
öfver dessa framställningar afgifna utlåtande;

chefens för femte arméfördelningen skrifvelse den 15 november 1899
angående höjning af inqvarteringsersättningen vid Andra Svea artilleriregemente,
äfvensom arméförvaltningens å civila departementet utlåtande
häröfver;

arméförvaltningens å artilleri- och civila departementen skrifvelse
den 31 mars 1900 angående beredande af ett ålderstillägg åt förvaltaren
vid Manna skjutfält;

ge 11 er al fälty g mästarens skrifvelse den^ 28 februari 1899 angående
ålderstillägg åt artilleriets besigtningsrustmästare jemte arméförvaltningens
å civila departementet deröfver infordrade utlåtande;

arméförvaltningens skrifvelse den 21 november 1899 angående förhöjning
af de till amanuenserna i arméförvaltningen utgående arfvoden;

4 Fjerde hufvudtiteln.

arméförvaltningens å civila departementet skrifvelse den 4 december
1900 angående de förvaltningen anslagna expensmedel;

armé förvaltningens den 7 december 1900 till departementschefén
ställda skrifvelse angående behof af extra arbetskrafter inom arméförvaltningens
intendentsdepartement;

arméförvaltningens å artilleridepartementet skrifvelse den 13 december
1900 angående behofvet af höjning i anslaget till arméns vapen,
ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel för
år 1902;

arméförvaltningens å artilleridepartementet skrifvelse den 18 december
1899 med öfverlemnande af en utaf chefen för fjerde arméfördelningen
gjord framställning rörande anslag till rengöringsmaterialier
för eldhandvapen;

arméförvaltningens å artilleridepartementet skrifvelse den 9 oktober
1900 angående departementets behof af ordinarie anslagsmedel för år
1902;

generalfälttygmästarens skrifvelse den 8 oktober 1900 angående
arméförvaltningens å artilleridepartementet behof af extra anslagsmedel
för år 1902;

generalfälttygmästarens skrifvelse den 31 augusti 1900 angående
förflyttning till Karlsborg af ammunitionsfabrikens afdelning å Marieberg;

generalfälttygmästarens till departementschefen ställda skrifvelse
den 17 december 1900 angående behof af materialförlag för Carl Gustafs
stads gevärsfaktori;

arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet skrifvelse den 14
november 1900 angående departementets behof af ordinarie anslagsmedel
för år 1902;

chefens för fortifikationen skrifvelse den 19 oktober 1900 angående
extra anslag till rikets fästningsbyggnader för år 1902 äfvensom
arméförvaltningens å artilleri- och fortifikationsdepartementen
vid öfverlemnandet af denna skrifvelse deröfver afgifna yttrande;

arméförvaltningens å artilleri-, fortifikations-, intendents- och civila
departementen samt marin förvaltningens gemensamma, till departementschefen
ställda skrifvelse den 28 november 1900 angående öfverflyttning
till sjöförsvarsdepartementet af ärenden rörande Vaxholms artillericorps
samt Vaxholms och Oscar Fredricsborgs fästning m. m.;

chefens för generalstaben skrifvelse den 8 december 1900 med
öfverlemnande af sammandrag af kostnaderna för beredande af lokaler
för arméns förläggning och utbildning enligt förslaget till ny härordning
äfvensom arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet deröfver
afgifna utlåtande;

Fjerde hufvudtiteln. 5

centralstyrelsens för Sveriges frivilliga skytteföreningar skrifvelse
den 19 november 1900 angående höjning af anslaget till det frivilliga
skytteväsendets befrämjande äfvensom arméförvaltningens å civila departementet
i ämnet afgifna utlåtande;

arméförvaltningens å intendentsdepartementet skrifvelse den 2 november
1900 angående departementets behof af anslagsmedel för år 1902;

statskontorets skrifvelse den 19 december 1900 med beräkning och
uppgift rörande vissa anslagsbelopp under fjerde hufvudtiteln m. m.
samt

statskontorets skrifvelse den 10 december 1900, ifråga om ersättande
af ett utgifvet förskott.

Härefter anförde departementschefen:

Kongl. Maj:t har den 7 innevarande januari beslutat, att proposition
om ny härordning skall, i öfverensstämmelse med af mig gjorda
framställningar, till Riksdagen aflåtas, och i sammanhang härmed aubefalt
mig att, i fråga om regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde
hufvudtitel för år 1902, afgifva de förslag, som med anledning af den
beslutade propositionen funnes böra för Riksdagen framläggas.

I följd af de under senaste decennier vidtagna organisationsändringar
inom armén, såsom ombildande af de s. k. beväringstrupperna,
uppsättande af trängtrupper m. m. samt framför allt genomförandet af
1892 års förbättrade härordning, hafva hufvudtitelns särskilda anslag,
undergått betydande ändringar såväl med afseende å belopp och benämningar
som ock beträffande beskaffenheten åt de utgifter, till hvilkas bestridande
hvart och ett af anslagen ursprungligen varit afsedt. Med anledning
häraf och då i sammanhang med den nya härordningens genomförande
ytterligare ändringar af genomgripande art måste vidtagas i
fråga om ordnandet af de utgiftsposter, hvilka skola till de olika anslagstitlarne
hänföras, har jag ansett mig böra, till åstadkommande af reda
och öfverskådlighet rörande uppkomsten och utvecklingen af hufvudtitelns
särskilda anslag, vid detta protokoll såsom bilaga foga en åt
nuvarande expeditionschefen m. m. C. H. Weidenhielm utarbetad
»öfversigt af statsregleringen å fjerde hufvudtiteln 1875—1900».

Under erinran att jag i sammanhang med framläggandet af förelaget
till ny härordning afgifvit, yttrande rörande landtförsvarets
kostnad efter densammas genomförande samt med tillkännagifvande
att vid statsregleringen för år 1902 andra ändringar i de för närvarande
utgående ordinarie anslagen å fjerde hufvudtiteln icke af mig ifrågasättas
än de,1 som nu komma att af mig särskild! omförmälas, anhåller
jag att få anföra beträffande de

6

Fjerde hufvudtiteln.

.[!•]

Skrifmaterialier
och expenser,
ved m. m.
för departementet.

Ordinarie anslagen.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementet.

I de vid chefens för generalstaben förslag till ny härordning jemte
öfvergångsförslag fogade tablåer öfver landtförsvarets kostnad under
sjette och tolfte öfvergångsåren finnes förevarande anslag upptaget med
samma belopp, som uti innevarande års riksstat, endast med den ökning,
hvilken ansetts erforderlig för att till jemn siffra afrunda sammanlagda
beloppen af de ordinarie anslagen. Departementets expensanslag, hvilket
under en följd af år var afsedt uteslutande för kansliafdelningens
behof, upptogs vid 1880-talets Riksdagar med belopp vexlande
mellan 5,000 och 4,200 kronor, men ökades vid 1890 års riksdag med
den del af det dåvarande anslaget till kommandoexpeditionen, som var
afsedd till expenser, eller 1,790 kronor, och faststäldes i 1891 års riksstat
till 6,136 kronor, med föreskrift att derifrån skulle sedermera
bestridas jemväl de för kommandoexpeditionen erforderliga kostnader
uti ifrågavarande hänseende. Anslaget har sedermera underkastats
mindre ändringar för jemnande af hufvudtitelns slutsumma och upptogs
uti 1901 års riksstat till 6,015 kronor. Under hvart och ett af de
sj.sta fem åren har emellertid anslaget måst öfverskridas med i medeltal
öfver 2,900 kronor till följd af utvidgning af departementets lokaler,
ökadt behof af skrifmaterialier, stegrade pris å eldnings- och belysningsämnen,
telegraf- och telefonkostnader m. m. Då anslaget sålunda
under en följd af år visat sig otillräckligt genom förhållanden,
hvilka äfven för framtiden torde ega bestånd, lärer, till undvikande af
den eljest ständigt återkommande bristen, anslaget böra ökas med ett
belopp, motsvarande ungefärliga medeltalet af densamma under sistlidna
åren eller 3,000 kronor.

Men äfven af annan orsak torde det nuvarande anslagsbeloppet, 6,015
kronorp böra underkastas ändring, hvarom arméförvaltningen å civila
departementet i dess ofvanberörda skrifvelse den 4 december 1900 gjort
framställning i sammanhang med väckt fråga om höjning af de till detta
embetsverk anslagna expensmedel. Dessa medel, hvilka intill år 1897
bildat ett särskilt bestämdt ordinarie anslag, hade af Rikets Ständer
vid 1856—58 årens Riksdag blifvit faststälda till 8,770 kronor och vid
detta belopp bibehållits till år 1881, då anslaget genom 1880 års Riksdags
bifall till Kongl. Maj:ts förslag bestämts till 15,000 kronor, hvari

7

Fjerde hufvudtiteln.

dock jemväl innefattats medel för uppvärmning och belysning af generalstabens
lokaler. Genom den af 1896 års Riksdag vidtagna ändring af
fjerde bufvudtitelns uppställning hade anslaget uteslutits ur riksstatea och
fördelats mellan anslagen till generalstaben och arméförvaltningen, på
hvilket sistnämnda anslag de för arméförvaltningen ensam afseddä
expensmedlen uppfördes med fixt belopp af 12,555 kronor 60 öre,
hvarmed det fortfarande utginge. . .kö.!

Denna anslagspost hade emellertid varit och vore fortfarande otillräcklig.
Redan det odelade anslaget på 15,000 kronor hade öfver*

skridits:

år 1892 med............................................................................. kr. 2,300: 91,

» 1893 » » 3,872: 93,

» 1894 » » 4,013: Öl,

» 1895 » ..........................................,1.................................... » 6,903: 60,

» 1896 » » 8,574: ,59,

och de för arméförvaltningen ensam å dess aflöningsanslag
Irån och med år 1897 uppförda expensmedlen, 12,555
kronor 60 öre, hade hvarje år visat brist, uppgående år

1898 till ............................................................................. » 6,652:! 97,

och år 1899 till ........................................................................... » 6,364:! 40.

Orsakerna till expensmedlens otillräcklighet vore flerahanda. Redan
år 1882, således andra året efter anslagsförhöjningen, tillkom till följd
af Kongl. Maj:ts, på grund af Riksdagens uttalade önskan, meddelade
befallning om utarbetande årligen af en »liggare» öfver fjerde hufvudtitelns
statsanslag, tryckningskostnader för denna liggare, hvilken nya
utgift å expensmedlen uppgått till mellan 1,500 och 2,000 kronor årligen.
Vidare hade kostnaderna för uppvärmning och belysning i betydlig grad
vuxit till följd af ej mindre stegrade pris å hithörande förnödenheter, än
äfven lokalernas oundvikliga utvidgning, beroende på såväl tillkomsten i
embetsverket af en ny byrå, sjukvårdsbyrån, som embetsverkets i allmänhet
ökade verksamhet, i hvilket afseende arméförvaltningen särskild!, velat
framhålla revisionsarbetets tillväxt samt fortifikationens efter 1892 års
förbättring af härordningen forcerade arbete för uppgörande af ritnin-r
gar och ''förslag till nya kaseruetablissement m. m,, hvilket allt fordrat
ökad personal och således ökadt utrymme. Denna fortgående stegring
i arbetet inom embetsverket hade naturligen måst medföra ökade utgifter
å så godt som alla de poster, som hänfördes under begreppet
expenser. Telegram- och telefonafgifter, tryckeri- och bokbinderikostnader,
utgifter för skrifmaterialier af alla slag, för nödtorftiga möbler
till de nya lokalerna, fraktafgifter för ökade försändelser till landsorten,

8

Fjerde hufYudtiteln.

transportkostnader i allmänhet o. s. v. — allt hade med den växande
lifaktigheten inom härväsendet visat sig i stigande. Resultatet hade
blifvit de anslagna expensmedlens otillräcklighet i den utsträckning,
som de lemnade siffrorna angåfve. Bristerna hade visserligen hittills
blifvit af Kongl. Maj:t genom särskilda medel fylda, men en årligt återkommande
brist i ordinarie anslagsmedel påkallade åtgärder för dessas
höjande.

Arméförvaltningen ansåge sig emellertid härvid böra i underdånighet
fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på det förhållandet, att de för skrifmaterialier,
ved och ljus in. m. anvisade anslagsmedel, hvilka således
skulle bestrida utgifter, hvars storlek vexlade till följd af dels förnödenheternas
skiftande pris dels ock den af tillfälliga omständigheter beroende
åtgången, lämpligen borde vara af förslagsanslags natur. Denna
grundsats hade äfven blifvit följd vid uppgörande af riksstaten för
öfriga statsdepartement, för hvilka — oafsedt utrikesdepartementet, der
särskilda förhållanden medfört annan anordning — å vederbörlig hufvudtitel
uppförts ett gemensamt förslagsanslag för »skrifmaterialier och
expenser, ved m. m.» till belopp, som för de särskilda departementen
i 1901 års riksstat vexlade mellan 16,601 och 185,526 kronor. För
landtförsvarsdepartementet hade deremot dylikt anslag anvisats endast
för departementets eget behof, hvaremot, såsom nämnts, för dess centralembetsverk,
arméförvaltningen, medel till fixt belopp af 12,555 kronor
60 öre funnes för dylikt ändamål anslagna å förvaltningens aflöningsanslag.
Det ville synas, som om sakens natur kräfde en ändring häruti,
hvilken, enligt arméförvaltningens åsigt, lämpligast kunde ega rum
sålunda, att sistnämnda medel utbrötes från anslaget till arméförvaltningen
och, med nödig förhöjning af 6,000 kronor, sammansloges med
landtförsvarsdepartementets expensmedel till ett gemensamt förslagsanslag.

Med iakttagande af den utaf mig förordade ökning i landtförsvarsdepartementets
expensmedel, skulle sålunda, i händelse af bifall till
arméförvaltningens hemställan, det gemensamma förslagsanslagets siffra
i riksstaten böra beräknas på följande sätt:
nuvarande anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved

m. m. för departementet .................................................. kr. 6,015: —

förhöjning deri ...............................i;............................................. » 3,000: —

arméförvaltningens nuvarande expensmedel ........................ » 12,555: 60

förhöjning deri ........................... ........... ........................, » 6,000: —

eller i jemnadt tal 28,000 kronor.

Summa kronor 27,570: 60

9

Fjerde hufvudtiteln.

Den af arméförvaltningen föreslagna höjningen i ernbetsverkets
expensmedel finner jag på ofvan anförda skäl vara behöflig, och då jag
tillika delar den af arméförvaltningen uttalade åsigt om lämpligheten
deraf att dessa expensmedel icke äro bundna vid ernbetsverkets stat,
som är af bestämdt anslags natur, likasom att expensmedlen för såväl
landtförsvarsdepartementet som armé förvaltningen blifva sammanförda
till ett gemensamt förslagsanslag, hvilket torde böra hänföras till den
under hufvudtiteln förekommande gruppen »diverse anslag», får jag,
som anhåller att sedermera under [2] få återkomma till frågan om
den minskning i arméförvaltningens anslag, som i anledning häraf påkallas,
härmed i underdånighet hemställa, att Kong!. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att näst före anslaget till »extra utgifter» uppföra
ett förslagsanslag under benämning »skrif materialier och
expenser, ved m. m. för landtförsvarsdepartementet och
arméförvaltningem till belopp af 28,000 kronor, samt
att vid bifall härtill medgifva, att anslaget till »skrifmaterialier
och expenser, ved m. m. för departementet»,
6,015 kronor, må ur riksstaten uteslutas.

Arméförvaltningen.

Generalstabschefen föreslår, att för närvarande ingå andra ändringar
måtte vidtagas i arméförvaltningens stat, än dels höjning af de i
staten för sjukvårdsbyrån uppförda aflöningsförmånerna åt fördelningsläkare
och äldre bataljonsläkare, dels ock uteslutande af den i staten
med tillsammans 454 kronor 40 öre uppförda dagaflöning och portionsersättning
under 320 dagar till en sergeant, hvilken åtnjutit öfriga aflöningsförmånerfrån
staten för Svea trängbataljon. Framställningen i förstnämnda
del anser jag ej för närvarande böra föranleda annan åtgärd, än
att fördelningsläk arens arfvode böjes från 500 till 1,000 kronor, på sätt
för öfrige fördelningsläkare föreslås å nästföljande anslag till generalitetsstaten.
Vidkommande åter frågan om ofvannämnda aflöningsförmåner
till en sergeant, livilka å arméförvaltningens stat varit uppförda för de
dagar af året denne ej åtnjöte dylika förmåner vid truppförbandet, lärer,
vid det förhållande att i de stater för träugens corpser, hvilka jag nu
Bill. Uti Riksd. Prof. 1901. / Samt. / Afd. 1 Höft. 2

[2-]

Arméförvalt ningen.

10 Fjerde liufvudtiteln.

går att förelägga Kong! Maj:ts pröfning, dagaflöning finnes uppförd för
samtliga sergeanter under hela året, nämnda belopp, 454 kronor 40
öre, böra ur arméförvaltningens stat uteslutas.

Redan kort efter genomförandet af 1881 års i hufvudsak ännu
gällande lönereglering för arméförvaltningen, befunnos göromålen å
nämnda embetsverks intendentsdepartement hafva så ökats, att förvaltningen
såg sig nödsakad att år efter annat hos Kongl. Maj:t begära
medel för tillfällig förstärkning i arbetskrafterna derstädes. Kongl.
Maj:t lemnade till dessa framställningar bifall för åren 1885, 1886 och
1887, men förständigade emellertid arméförvaltningen, i sammanhang
med beviljande af det begärda anslaget för sistnämnda år, att tillse,
det tjenstgöringen inom intendentsdepartementet så ordnades, att det
departementet åliggande arbete måtte för framtiden kunna utföras af
den personal, till hvars aflönande den faststälda staten lemnade tillgång.

Med anledning häraf tillkännagaf arméförvaltningen uti underdånig
skrifvelse den 5 januari 1888, att intendentsdepartementet — med hänsyn
ej mindre till den vid 1881 års lönereglering vidtagna öfverflyttningen
till departementet af den omedelbara granskningen utaf en
mängd räkenskaper, hvilka tillförene granskats endast hos kammarrätten,
samt den genomgående omdaning af kassaväsendet, hvilken betingats
af det samtidigt till arméförvaltningens efterrättelse faststälda nya
hufvudboksformuläret, än äfven till förvaltningsväsendets vid armén
betydliga utveckling — vore urståndsatt att ordna tjenstgöringen på
sätt af Kongl. Maj:t föreskrifvits. Arméförvaltningen hemstälde derför
att å intendentsdepartementet måtte från och med år 1888 och tillsvidare
få förordnas 1 extra revisor, att biträda vid revisionsgöromålen,
och 2 extra amanuenser, af hvilka den ene borde biträda vid revisionsoch
bokhållaregöromålen och den andre vid kansligöromålen, emot arfvoden
för år af 1,200 kronor till revisorn och 1,000 kronor till
hvardera amanuensen, samt att kostnaden härför finge med tillhopa
3,200 kronor årligen utgå från fjerde lmfvudtitelns anslag till extra utgifter.
Till denna framställning fann Kongl. Maj:t, enligt nådigt bref
den 18 februari 1888, godt lemna bifall.

Ifrågavarande medel hafva sedermera hvarje år för ändamålet utgått.
Då emellertid numera anslaget till extra utgifter blifvit synnerligen
betungadt af andra oundgängliga kostnader för landtförsvaret,
anmodade jag, genom skrifvelse den 30 november 1900, arméförvalt -

Fjerde hufvudtiteln. 11

ningen att inkomma med upplysning, huruvida behof af ofvanberörda
extra arbetskrafter fortfarande förefunnes och att i sådant fall afgifva
förslag, huru medel till bestridande af ifrågavarande kostnader på annat
sätt än från omförmälda anslag måtte kunna beredas.

Till svar härå anförde arméförvaltningen uti sin ofvan omförmälda
skrifvelse den 7 nästlidne december i hufvudsak följande:

Behof af förstärkta arbetskrafter inom arméförvaltningen förefunnes
fortfarande i sådan utsträckning, att än ytterligare arbetsförstärkning,
om tillgång till aflöning af sådan stode att erhålla, vore
synnerligen behöflig. Arméförvaltningen nödgades derför anhålla att,
derest utgifterna för den hittills medgifna arbetsförstärkningens aflöning
ansåges icke vidare böra utgå från anslaget till extra utgifter, framställning
måtte hos Riksdagen göras om lämplig förhöjning i det ä
arméförvaltningens stat uppförda anslag till vikariatsersättning, arfvoden
till e. o. tjenstemän m. m.

Beträffande storleken af denna anslagsförhöjning ville arméförvaltningen
framhålla, att det vid befordringar och placeringar af extra
tjenstemän visat sig medföra afsevärda olägenheter, att det till ofvannämnde
extra revisor utgående arfvodet, 1,200 kronor, vore mindre än
det, som bestodes vissa s. k. diarieförande amanuenser eller 1,500
kronor, helst extra revisorn, hvilken fått sig tilldelad full revisionslott,
i verkligheten vore förtjent af full revisorslön och således i hvarje
fall icke borde tilldelas mindre arfvode än nyssnämnda amanuenser.
Arméförvaltningen, som i annat sammanhang gjort framställning om
förhöjning i de till amanuenser nu utgående arfvoden, hemstälde
derför att, under förutsättning af bifall till sistnämnda framställning,
enligt hvilken diarieförande amanuenser skulle komma i åtnjutande
af 1,800 kronors arfvode och öfrige amanuenser af 1,200 kronors arfvode,
de till ifrågavarande extra arbetskrafter på grund af nådiga
brefvet den 18 februari 1888 utgående årsarfvoden måtte höjas till

följande belopp, nemligen:

för en extra revisor till .............................................................. 1,800 kronor

» två extra amanuenser, å 1,200 kronor, till.................. 2,400 )>

eller till sammanlagdt 4,200 kronor.

Då behofvet af ofvan omförmälda extra arbetskrafter inom arméförvaltningen
nu fortfarit i 15 år och sålunda synes vara af konstant
natur, helst arméförvaltningens arbetsbörda under de senare åren än

12

Fjerde hufvudtiteln.

mera ökats, lärer anledning icke längre förefinnas att såsom hittills
allenast provisoriskt tillgodose detsamma, utan torde de för ändamålet
erforderliga medel böra uppföras å ordinarie stat. I hufvudsak anser
jag mig alltså böra förorda arméförvaltningens ifrågavarande framställning.

Jag har icke heller något att erinra mot de af arméförvaltningen
anförda skäl för ökning af extra revisorns arfvode till likhet med det
för diarieförande amanuens nu utgående belopp, men finner jag icke
skäl att för närvarande biträda arméförvaltningens hemställan om
ytterligare ökning derutöfver, utan synes mig arfvodesbeloppen för
ifrågavarande extra personal böra bestämmas för den extra revisorn till
1,500 kronor och för de två extra amanuensernas såsom hittills till
1,000 kronor hvartdera.

Den å arméförvaltningens stat upptagna posten »till vikariatsersättning,
arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän, flitpenningar, tillfälligt
biträde och renskrifningskostnad», nu 26,000 kronor, torde sålunda
böra ökas med 3,500 kronor till 29,500 kronor.

Såsom jag ofvan under [1] anfört skulle, derest å fjerde hufvudtiteln
uppföres ett nytt anslag, benämndt »skrifmaterialier och expenser, ved
m. m. för landtförsvarsdepartementet och arméförvaltningen», förevarande
anslag minskas med 12,555 kronor 60 öre.

Derest åter min under [3] gjorda underdåniga framställning om
höjning till 1,000 kronor af de för närvarande till fördelningsläkare utgående
arfvodena bifalles, torde det å arméförvaltningens stat uppförda
arfvode till den fördelningsläkare, hvilken tjenstgör såsom chef för
sjukvårdsbyrån, böra höjas till enahanda belopp eller med 500 kronor.

Jag hemställer derför, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, med godkännande af bilagda förslag till stat för
arméförvaltningen (bil. 41), ej mindre minska ifrågavarande
anslag dels med de å nu gällande stat uppförda
aflöningsförmåner till en sergeant kronor 454: 40
dels, vid bifall till hvad under [1] föreslagits,
med ........................................................ 12,555: 60

eller sammanlagdt kronor 13,0J0: —

än äfven höja samma anslag dels för beredande af medel
till arfvoden åt eu extra revisor och två extra ama -

Fjerde hufvudtiteln. 13

nuenser i arméförvaltningen med kronor 3,500: —;

och dels, vid bifall till mitt förslag

under [3], med .................................... » 500: —

eller tillhopa kronor 4,000: —
kommande, vid bifall till hvad sålunda föreslagits,
anslaget till arméförvaltningen, nu kronor 147,265: —
att på det hela minskas med......... » 9,010: —

till............................................................ kronor 138,255: —

Generalitetsstaten.

Det af chefen för generalstaben framlagda förslag till stat för
generalitet^ skiljer sig från den nu gällande staten — förutom beträffande
ökning i dagaflöning åt samtliga derå uppförda generalspersoner
— hufvudsakligen i följande afseenden, nemligen:

att inspektören för kavalleriet, i stället för det till honom nu anslagna
arfvode å 2,500 kronor, tilldelats fördelningschefs aflöningsförmåner; att

de i nu gällande stat uppförda sex adjutanterna vid fördelningsstaberna
erhållit, i stället för årliga arfvoden å 750 kronor, kaptens
dagaflöning under 265 dagar om året;

att lönetillägg och furageersättning upptagits för ytterligare 6
adjutanter;

att fördelningsläkare, i stället för arfvode å 500 kronor, tilldelats
majors lön och dagaflöning; samt

att det till expenser m. m. vid fördelningsexpeditionerna förut anvisade
belopp 8,000 kronor höjts till 15,000 kronor, hvarvid angifvits,
att denna post afsåge äfven dagaflöning åt erforderliga skrifbiträden
(sergeanter med fanjunkares dagaflöning) samt omkostnader af ifrågavarande
slag jemväl vid inspektörens för kavalleriet expedition.

Enligt hvad chefen för generalstaben erinrat, har den ändring,
som generalitetsstaten undergick vid 1892 års urtima riksdag derutinnan,
att de fasta aflöningsförmånerna till en särskild inspektör för kavalleriet
utbyttes mot ett arfvode, visat sig mindre ändamålsenlig, enär afsevärda
olägenheter uppstått vid inspektörstjenstens förening, på sätt
Riksdagen afsett, med regementschefsbeställning vid kavalleriet. Den nuvarande
kavalleriinspektören bestrider emellertid sin befattning utan
hinder af annan tjenst och utan åtnjutande af annan ersättning än

[3.]

Generalitets staten.

14 Fjerde hufvudtiteln.

i staten upptagna arfvode, och torde, så länge ett sådant förhållande
kan vara att påräkna, med uppförande af fast lön för kavalleriinspektören
kunna anstå samt för tjenstens uppehållande fortfarande anslås
ett arfvode af 2,500 kronor.

Den militära afdelningen af arméfördelningsstaben är för det närvarande
på det sätt ordnad, att stabschefen, en officer ur generalstaben,
har till biträde dels såsom adjutant en kompaniofficer vid något af
arméfördelningens regementen, för hvilken å staten finnes upptaget
arfvode om 750 kronor jemte ersättning för två egna tjenstehästar,
dels ordonnansofficerare, till ett antal af högst tre, för hvilka dock
icke några aflöningsförmåner äro i generalitetsstaten uppförda. Då
emellertid denna organisation af fördelningsstaben icke motsvarade den
utveckling, som härens högre truppförhand erhållit under senaste årtionde
och ej heller vore rättad efter de kraf, som fältförhållandena
framstälde, har generalstabschefen, med framhållande af nödvändigheten
deraf att den mobiliserade arméfördelningsstaben på krigsfot vore indelad
i en generalstab, bestående af 2 general stabsofficerare, och en
adjutantur af 4—5 adjutanter, erinrat att, derest en sådan indelning af
tjensten i arméfördelningsstaberna med framgång skulle kunna tillämpas
och genomföras i krigstid, densamma måste vara förberedd och hafva
sin motsvarighet i fredstid. För sådant ändamål borde hvarje arméfördelningsstab
ökas med 1 generalstabsofficer af kompaniofficers grad
samt de nuvarande adjutanternas och ordonnansofficerarnes antal vid
hvarje arméfördelningsstab bestämmas till två, hvarvid benämningen
ordonnansofficer, som ej egde motsvarighet vid de mobiliserade truppförbanden
och staberna, borde upphöra. Då aflöningsförmåner tör
dessa adjutanter, hvilka skulle beordras ur truppförbanden, vore upptagna
å " dessas stater, endast med det undantag att för adjutanterna
af kaptens grad vore beräknad dagaflöning under blott 100 dagar,
borde å förevarande anslag uppföras, på sätt ofvan nämnts, dels för 6
adjutanter dagaflöning under 265 dagar, dels för samtliga 12 adjutanter
ersättning för två egna tjenstehästar, hvaremot de nuvarande adjutantsarfvodena
skulle indragas.

För egen del torde det tillåtas mig erinra, att Kongl. Maj:t redan
hos 1899 års Riksdag hemstält, att, enär arbetet i fördelningarnas
stabsexpeditioner genom 1892 års förbättrade härordning samt värnpligtens
utsträckande så väsentligen ökats, att ordonnansofficerare i
ganska stor utsträckning måste tagas i anspråk, men, i följd deraf att
någon ersättning icke lemnades för dessa arbeten, svårigheter uppstått
att till ordonnansofficerare erhålla dugliga personer, Riksdagen måtte

15

Fjerde hufvudtiteln.

anvisa särskilda arfvoden å 730 kronor till ordonnansofficerares aflöning
samt bifalla att lönetillägg och furageersättning för en tjenstehäst
i hvarje fördelning finge ställas till fördelningschefens förfogande
för att ordonnansofficer tilläggas. I skrifvelse den 14 maj 1899 förklarade
Riksdagen sig ingalunda vilja bestrida, att någon tillökning i
arbetskrafter vid dessa staber vore af behof påkallad, men funne Riksdagen
ej lämpligt, att tjenstgöring af ifrågavarande slag aflönades med
arfvoden, utan borde såväl adjutanter som ordonnansofficerare för tjenst
vid arméfördelningsstab tilläggas dagaflöning. Enär emellertid Riksdagen
samtidigt hos Kongl. Maj:t gjorde framställning om en förenkling
i härens aflöningssy stena, ansåg Riksdagen sig icke för det dåvarande
böra gifva bestämdt uttalande i ämnet utan fann frågans afgörande
böra anstå i afvaktan på berörda aflöningsreglering. Det ifrågasatta
lönetillägget för tjenstehäst jemte furageersättning blef ej af
Riksdagen beviljadt, enär möjlighet funnes att till ordonnansofficer hos
fördelningschef beordra en officer, som enligt stat skulle vara försedd
med egen tjenstehäst eller kunde göras beriden å kronans häst.

Dä det torde vara uppenbart, att arbetena vid arméfördelningsstabernas
militära afdelningar redan under öfvergångstiden till den nya
härordningen blifva af synnerligen maktpåliggande och betungande art,
lärer det vara oeftergifligt, att dessa afdelningar redan under första
öfvergångsåret erhålla den organisation, de vid genomförd härordning
komma att ega. Den tillökning i generalstabens personal, hvarom jag
i nästföljande punkt kommer att göra framställning, torde emellertid
ej under första öfvergångsåret kunna ske till den utsträckning, att ur
generalstaben skulle kunna kommenderas, förutom fördelningarnes stabschefer,
ytterligare en officer till hvarje fördelning. I dessas ställe
torde sålunda under samma år böra från truppförbanden beordras dertill
lämpliga officerare mot ersättning, som torde kunna från hufvudtitelns
allmänna besparingar bestridas.

Generalstabschefens förslag i afseende å aflöningen till adjutanterna
inom arméfördelningsstaberna finner jag mig desto hellre böra
tillstyrka, som den af Riksdagen uttalade åsigt om lämpligheten af att
de nu utgående arfvodena utbytas mot dagaflöning derigenom blifvit
beaktad. Den af Riksdagen uttalade mening att hästersättning till
ordonnansofficerarna ej borde upptagas å generalitetets stat, anser jag
mig deremot ej kunna biträda, då tillfälle för ordonnansofficer att göras
beriden å kronans häst endast i undantagsfall torde kunna förekomma
samt möjlighet att till ifrågavarande tjenstgöring kommendera officerare
ur andra vapenslag än kavalleriet härigenom i det närmaste ute -

16 Fjerde hufvudtiteln.

slötes. Enär adjutanterna under minst 138 dagar af första öfvergångsåret
komma att åtnjuta dagaflöning från vederbörande truppförband,
bar i generalitetsstaten för dem upptagits dagaflöning under
årets öfriga 227 dagar. Skulle emellertid dessa officerare, jemlikt
staterna för de truppförband, vid hvilka de äro anstälda, vara berättigade
till lönetillägg och furageersättning för tjenstebästar eller
till dagaflöning under längre tid än 138 dagar, komma, enär nämnda
aflöningsförmåner ej få samtidigt åtnjutas från tvenne håll, de belopp,
som motsvara hvad från truppförbanden utbetalas, att kronan besparas
å nu förevarande anslag. Genom denna förändring i afseende å adjutanternas
aflöningsförmåner uppstår en besparing af 69 kronor för hvar
och en af de nuvarande eller tillsammans 414 kronor, hvaremot för de
6 nytillkomna adjutanterna betingas en kostnad af 1,984 kronor för
hvar och en eller tillhopa 11,904 kronor, hvadan statens slutsumma,
vid bifall till förslaget i denna del, komme att ökas med 11,490 kronor.

För delning släkarnes aflöning torde fortfarande böra å staten uppföras
såsom hittills med arfvode, intill dess ökningen i antalet öfningsdagar,
enligt det nya härordningsförslaget, för de värnpligtige till fullo
inträdt. Arfvodet till dem torde likväl för år 1902 böra höjas från
500 till 1,000 kronor med hänsyn till den ökning i deras göromål, hvilken
blifver en följd af den afsevärda utsträckning i arméns öfningar,
som redan nämnda år inträder. Häraf föranledes en höjning i förevarande
anslag med 3,000 kronor.

Hvad slutligen beträffar förslaget att det till expenser m. m. i
generalitetsstaten nu uppförda belopp, 8,000 kronor, skulle höjas till
15,000 kronor, har jag ansett mig dertill höra tillstyrka bifall, enär till
en arméfördelningsexpedition torde erfordras minst 5 rum, afsedda 1 för
vederbörande general, 1 för hvardera af stabschefen och fördelningsintendenten
samt 2 för öfrig personal, nemligen 3 officerare, 1 intendenturtjensteman
och 1 skrifbiträde. Ifrågavarande kostnader torde
kunna beräknas på följande sätt:

hyra å 800 kronor för kavalleriinspektörens expedition och för hvar fördelningsexpedition,
med undantag af den fjerde och femte, hvilka för
närvarande äro hyresfritt förlagda i kronans hus. . kronor 4,000: —
eldning, belysning och städning af samtliga expeditionerna
å 400 kronor ................................................ » 2,800: —

dagaflöning åt 6 skrifbiträden å 2 kronor i förslagsvis
227 dagar................................................................ » 2,724: —

Transport 9,524: —

Fjerde hufvudtiteln. 17

Transport 9,524: —

samt förhöjning i dagaflöning åt dessa biträden å 0,50
kronor under öfriga 138 dagar, då på respektiva
truppförbands stater för dem finnes uppförd dagaflöning
med 1 krona 50 öre per dag.Jx............ kronor 414: t—

öfriga expenser, såsom skrifmaterialier, blanketter,
andra tryckalster, underhåll af expeditionsmateriel,
inbindning af böcker m. m. å 750 kronor
för hvar fördelnings expedition och 500 kronor
för kavalleriinspektörens expedition........................ » 5,000: —

tillhopa kronor 14,938: —

eller i jemnadt tal 15,000 kronor.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, får jag i underdånighet
hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, med godkännande af bilagda förslag till stat
för generalitetet (bil. 43), höja förevarande anslag

nu................................................. kronor 132,660: —

med (11,490 + 3,000 + 7,000) » 21,490: —

till ................................................ kronor 154,150: —

Generalstaben.

Chefen för generalstaben har i sitt förslag till ny härordning hemstält,
dels att följande nya fenster vid generalstaben måtte inrättas, Generalstaben,
nemligen

1 öfverstebeställning,

2 majorsbeställningar,

4 kaptensbeställningar af 1. klassen och
2 löjtnantsbeställningar af 1. klassen,

dels ock att de å generalstabens stat för närvarande uppförda särskilda
anslag måtte ökas med följande belopp, nemligen:
arfvoden åt aspiranter, under förändrad rubrik: »ersättning
åt aspiranter och inkommenderade officerare» med 6,000 kronor

arkivet och biblioteket, inköp af böcker m. m.......... » 2,000 »

generalstabens fältöfningar, kommunikationsafdelnin gens

resor, resestipendier m. m............................... » 2,500 »

expenser, renskrifning, tryckningskostnader och ved

m. m................................................................................. » 750 »

Bih. till lUfod. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afl. 1 Saft.

3

18 fjerde tiufvudtiteln.

Den af chefen för generalstaben till stöd för dessa hemställanden
anförda motivering har jag funnit i allo öfvertygande. Önskligt vore,
att den ifrågasatta ökningen af generalstabens personal egde rum så
snart det, med iakttagande af vilkoren för lämplig personals anställande,
läte sig göra. Generalstabschefen föreslår ock, att detta måtte få ske
under de närmaste fyra åren och att under första öfvergångsåret måtte
få inrättas en kaptens- och en löjtnantsbeställning. Jag har ingen anledning
att frångå detta förslag, hvadan jag anser att anslaget bör för
år 1902 höjas med aflöning åt en kapten och en löjtnant (5,425 + 3,460),
tillhopa 8,885 kronor.

Ehuru sålunda endast en obetydlig ökning af stabens personal
föreslagits, har det likväl visat sig nödvändigt att redan för nästkommande
år icke oväsentligt höja de på denna stat uppförda »särskilda anslag». I
bilagda förslag till stat (bil. 46) har den förenämnda posten för aspiranters
aflönande upptagits med 16,000 kronor, eller hela det belopp, som
ansetts erforderligt efter härordningens fullständiga genomförande.
Skälet till denna anskigshöjning är nödvändigheten att redan från
början af förslagets tillämpande bereda medel till ersättning åt minst
fyra inkommenderade officerare af kaptens grad, för hvilket ändamål
omkring 6,000 kronor äro af nöden, och då den af generalstabschefen
angifna förutsättning, hvarunder det nu till arfvoden åt aspiranter utgående
beloppet, 10,000 kronor, skulle kunna nedbringas, nemligen att
aspiranterna finge vid sina truppförband åtnjuta dagaflöning under hela
året, icke under den första öfvergångsperioden blifver uppfyld, kan
någon minskning i sistnämnda siffra icke ega rum.

Vidkommande anslaget till »arkivet och biblioteket, inköp af böcker
m. m.» har detta redan under nuvarande förhållanden visat sig otillräckligt.
Krigsarkivets verksamhet är nemligen synnerligen omfattande.
I främsta rummet åligger arkivet ordnandet af de samlingar, som till
detsamma öfverlemnats, hvarvid kostnaderna för papper, etikettstryck
och renskrifning blifva rätt betydliga. Äfven bokbinderiarbeten kräfva
ganska störa utgifter, särskildt med anledning af den vanvård, för hvilken
åtskilliga handlingar, innan de öfverlemnats till krigsarkivet, varit
utsatta. Krigsarkivets dyrbara samlingar af kartor och planer behöfva
delvis lagas och uppfodras, hvilka arbeten kräfva yrkesskickligt biträde.
Det åligger äfven arkivet att fullständiga sina samlingar rörande Sveriges
krigs- och härväsendes historia samt af kartor och planer öfver
fältslag och fästningar jemte för krigshistoriens studium nödvändiga
stadsplaner, gräns- och vägkartor, för hvilket ändamål arkivet måste
inköpa utländska tryckalster om den svenska hären noll dess krig samt

Fjerde hufrudtitelu. 19

låta kopiera i främmande arkiv påträffade kartor och handlingar rörande
sådana krig. Att alla de uppgifter, arkivet sålunda har sig ålagda,
måste kräfva betydande kostnader är uppenbart, och då den nu erforderliga
ökningen af arkivets anslagsmedel icke är af tillfällig natur,
har jag ansett, att ifrågavarande utgiftspost borde redan nu i staten
upptagas med det af chefen för generalstaben föreslagna belopp 5,000
kronor.

Om generalstabens personal ökas, erfordras naturligtvis också någon
ökning i anslaget till fältöfningar och kommunikationsafdelningens resor,
resestipendier m. m., och har derför i bilagda förslag till stat denna
anslagstitel upptagits till ett med 500 kronor höjdt belopp, eller 10,000
kronor.

Då de till expenser, renskrifning, tryckningskostnader och ved
m. m. för generalstaben i gällande stat upptagna medlen, 5,945 kronor,
visat sig otillräckliga, lärer den föreslagna höjningen deri med 750
kronor redan under första öfvergångsåret vara behöflig, och har jag
med anledning deraf i förslagsstaten upptagit denna utgiftstitel till
6,695 kronor.

Under åberopande af hvad jag sålunda i underdånighet anfört, får
jag hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, med godkännande af det vid detta protokoll fogade
förslag till stat för generalstaben (bil. 46), öka före -

varande anslag,

nu..................................................................... kronor 251,000: —

med (8,885+6,000+2,000+500+750) ... » 18,135: —

till ................................................................. kronor 269,135: —

Kommendantsstaten.

staten.

Beträffande anslaget till kommendantsstaten har chefen för general- [5.]
staben i det af honom uppgjorda förslaget till ny härordning anfört, Kommendantshurusom,
enligt hans åsigt, det vore nödvändigt, att i stad eller
ort, der två eller flera truppförband vore förlagda, kommendant funnes
eller att åtminstone någon militär person bekläddes med kommendants
åligganden för att ordna och öfvervaka den gemensamma tjensten i
förläggningsorten. I obefäst stad eller ort — med undantag af hufvudstaden
— kunde till kommendant förordnas den till tjensterangen främste
truppförbandschefen, så att icke särskild person behöfde för ändamålet
anställas. I befäst stad eller ort borde deremot särskild kommendant

20 Fjerde hufvudtiteln.

vara förordnad, såsom för närvarande vore fallet å Karlsborg. Frånsedt
Stockholm, Karlskrona och Karlsborg, der särskilda kommendantsskap
redan vore inrättade, kräfdes sådana i främsta rummet å Vaxholm och
Oscar-Fredriksborg samt i Boden. Att i Göteborg upprätta särskildt
kommendantsskap vore deremot icke för närvarande af behofvet påkalladt.

Hvad emellertid anginge Vaxholm och Oscar-Fredriksborg, hade,
vid det förhållande att förslag förelåge att ställa denna fästning under
sjöförsvarsdepartementet, generalstabschefen ansett frågan om kommendantsskapets
ordnande derstädes icke böra i detta sammanhang tagas
under ompröfning.

Den väsentligaste ändring af kommendantsstatens nuvarande organisation,
som chefens för generalstaben ifrågavarande förslag innebär, är
alltså inrättandet af ett kommendantsskap i Boden. Men derjemte har
föreslagits, att kommendanterna och deras adjutanter skulle erhålla
lönetillägg och furageersättning för en tjenstehäst, att de nuvarande
adjutanterna vid öfverkommendantsexpeditionen i Stockholm skulle indragas
och ersättas med adjutant, beordrad ur något af de i Stockholm
förlagda regementena, samt att aflöningsförmånerna för de å staten
upptagna kommendanterna reglerades. Generalstabschefen har jemväl
såsom önskvärdt framhållit, att de erforderliga kommendanterna liksom
äfven deras adjutanter (platsmajorerna) kunde komma på ordinarie stat med
de mot vederbörlig grad svarande aflöningsförmåner, och att de sålunda
icke, såsom nu vore förhållandet, komme att förordnas mot åtnjutande
af endast arfvode. Men då detta icke för närvarande syntes böra
ifrågasättas, har han allenast, såsom sin åsigt uttalat, att den anordning
hvarigenom åt pensionerade officerare uppdroges kommendantsbefattningar
mot arfvode, icke kunde betraktas annorlunda än såsom en öfvergångsform
till kommendanter på fast stat och med den grad, som de borde
innehafva i krigstid.

Hvad anginge öfriga å staterna för kommendantsskapen upptagna
befattningar har i generalstabschefens förslag den nu till garnisonspastorn
å Karlsborg utgående lönen, 2,000 kronor, utbytts mot arfvode
till samma belopp, hvarjemte, då hans aflöningsförmåner otvifvelaktigt
vore i behof af att ökas, honom tilldelats äfven de arfvoden, som i
vederbörliga stater beräknats för upprätthållandet af de presterliga befattningarne
vid de å Karlsborg förlagda truppförbanden — naturligtvis
under förutsättning att han bestrider dermed förenade tjenstegöromål.
Den å nu gällande stat för kommendantsskapet å Karlsborg uppförde
garnisonsauditören har i generalstabschefens förslag till stat bibehållits,

Fjerde lnifvudtiteln. 21

men såsom aflöning tilldelats, i stället för det till honom nu utgående
arfvode af 1,000 kronor, de arfvoden, som äro uppförda till auditör å
staterna för de truppförband, som äro förlagda å eller komma att förläggas
till Karlsborg. Den nu å staten uppförde väbeln har å förslagsstaten
uteslutits, enär såsom sådan komme att vid hvart och ett af de
å Karlsborg förlagda truppförbanden tjenstgöra en å truppförbandets
stat uppförd underofficer.

Förslaget till stat för kommendatsskapet i Boden har upprättats i
fullkomlig öfverensstämmelse med det för kommendantsskapet å Karlsborg,
med den skilnad dock, att garnisonspastorn å Boden, hvilkens
tjenstegöromål ej blefve närmelsevis af den omfattande art som å Karlsborg,
icke tilldelats arfvode å kommendantsskapets stat.

I hufvudsak har jag icke något att anmärka mot chefens för generalstaben
förslag till ordnande af kommendantsstaten. Hvad först vidkommer
kommendantsskapet i Boden synes upprättandet af ett dylikt
vara oundgängligen nödvändigt, dock först — såsom ock i öfvergångsförslaget
angifves — när truppförband af olika vapen blifvit till Boden
förlagda.

Beträffande derefter kommendantsskapet i Stockholm anser jag,
att kommendanten derstädes borde redan ‘under första öfvergångsåret
tilldelas de för honom i förslaget angifna aflöningsförmåner, till följd
hvaraf hans arfvode skulle ökas från 2,555 kronor till 3,000 kronor,
men deremot den till honom nu utgående ersättning med 1,530 kronor
för två tjenstehästar nedbringas till 765 kronor för en tjenstehäst. De
nu å stat uppförda aflöningsförmånerna för kommendantens i Stockholm
båda adjutanter, torde böra tillsvidare utgå, så länge dessa befattningars
nuvarande innehafvare i sådan egenskap qvarstå. De till kommendantsskapet
i Stockholm nu anvisade anslagsmedlen komma sålunda, vid
bifall härtill, att minskas med (765—445 =) 320 kronor.

Hvad slutligen angår kommendantsskapet å Karlsborg anser jag
mig böra föreslå, att kommendanten, förutom sitt nuvarande arfvode,
måtte få redan under år 1902 åtnjuta ersättning för en tjenstehäst med
765 kronor samt att adjutantens i stat uppförda arfvode, 400 kronor,
må ur staten uteslutas och i stället äfven för honom uppföras lönetillägg
och furageersättning för en tjenstehäst. Behofvet för kommendanten
och hans adjutant att vara beridna förefinnes redan för närvarande.

22

Fjerde hufvudtitehi.

Garnisonspastorn å Karlsborg, som, på sätt ofvan erinrats, hittills
åtnjutit lön med 2,000 kronor, har i förslaget tilldelats arfvode med
samma belopp, förutom de arfvoden, som i respektive stater för å
Karlsborg förlagda truppförband till pastoralvård upptagits. Den förbättring
i löneförmåner, hvaraf han härigenom skulle komma i åtnjutande,
torde för honom få anses väl behöflig med hänsyn till de omfattande
tjenstegöromål, hvilka äro en följd af den pastoralvård, som
åligger honom i egenskap af kyrkoherde inom Karlsborgs territoriela
församling. Arméförvaltningen å civila departementet påyrkar ock
i sitt underdåniga utlåtande, att de i staten för honom uppförda 2,000
kronor skola fortfarande såsom hittills bibehålla naturen af fast lön,
hvilken åsigt jag äfven biträder, helst som skälig ersättning kommer
att vid tjenstledighet för garnisonspastorn beredas vikarien derigenom,
att denne författningsenligt eger uppbära de å staterna för de på
Karlsborg förlagda truppförbanden uppförda arfvoden för presterligt
biträde.

Hvad angår garnisonsauditörens aflöning, finner jag ändamålsenligast
att tillsvidare för honom uppföres arfvode å kommendantsstaten med
samma belopp som förut eller 1,000 kronor, hvaremot ur staterna för
de å Karlsborg förlagda truppförbanden arfvode till auditör torde böra
uteslutas.

Yäbelns lön, 547 kronor 50 öre, har i enlighet med förslaget
borttagits ur staten, men så länge den nuvarande väbeln i tjenst qvarstår,
torde lön till samma belopp, som nu för honom utgår, böra beredas
honom från det å riksstatens fjerde hufvudtitel uppförda anslaget till
»ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation».

I anslaget till skrifmaterialier torde redan nu förhöjning erfordras
från det anvisade beloppet, 50 kronor 50 öre, till det af generalstabschefen
föreslagna, 100 kronor.

De medel, som för närvarande äro! anvisade till kommendantsskapet
å Karlsborg, skulle alltså komma att ökas dels med lönetillägg
och furageersättning för en tjenstehäst åt hvar och eu af kommendanten
och hans adjutant, tillhopa 1,530 kronor, och dels med den föreslagna
förhöjningen i anslaget till skrifmaterialier, 49 kronor 50 öre,
eller med tillsammans 1,579 kronor 50 öre, men deremot minskas med
dels adjutantens arfvode, 400 kronor, och dels väbelns lön, 547 kronor
50 öre, eller med tillhopa 947 kronor 50 öre, hvadan anslagsmedlen i
dess helhet för detta kommendantsskap komme att ökas med 632
kronor.

23

Fjerde hufvudtiteln.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet hemställa,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, med godkännande af det vid detta protokoll
fogade förslag till stat för förevarande anslag, (bil. 49),

öka dess slutsumma, nu .................. kronor 14,348: —

med (632—320)................... » 312: —

till.......................................................... kronor 14,660: —

Aflöning och rekrytering m. m.

Detta anslag är af chefen för generalstaben beräknadt komma att [6.]
uppgå vid öfvergångstidens slut till 17,058,576 kronor. Enligt utförda Aflöning och
kostnadsberäkningar, efter de af mig föreslagna grunder, skulle till rek^ytm)DB
»aflöning och rekrytering m. m.» för år 1902 erfordras 11,671,360 kronor
10 öre. I detta belopp äro inbegripna de löneförmåner, som ansetts
erforderliga för inspektionen vid trängen.

Ökningen af detta anslag, som nu utgör 8,707,827 kronor, är i
främsta rummet beroende af den föreslagna förändrade härorganisationen
samt dessutom af de förändrade aflöningsbelopp, som chefen
för generalstaben, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den för afgifvande
af förslag till förenkling af härens aflöningssystem i anledning
af Riksdagens framställning i nåder förordnade komité, ansett böra
antagas.

Väl fann berörda komité sin uppgift vara inskränkt till afgifvande
af förslag till reglering allenast af sjelfva formerna för aflöningen, men
komitén hade likväl i flera fall, då någon förenkling i aflöningssystemet
och annorledes kunde vinnas, ansett sig oförhindrad att föreslå en
reglering jemväl af lönebeloppen.

Som emellertid komitén hade att taga hänsyn till förhållandena
under nuvarande härorganisation, har dess förslag icke kunnat i alla
delar oförändradt inpassas å de ändrade förhållanden, som måste förekomma
i ett på allmän värnpligt grundadt förslag till ny härordning.

Dock har komitén i vissa fall antydt de ändringar, som i dess förslag
vid antagande af sådan härordning borde ifrågakomma.

Komitén, som i likhet med chefen för generalstaben ansett lön
och dagaflöning vara de grundformer, under hvilka aflöning till såväl
befäl som manskap borde utgå, har i särskilda afdelningar af sitt ut -

24

Fjerde hufvudtiteln.

låtande behandlat officers-, underofficers- och manskapsaflöning samt
dessutom inqvarteringsersättning och musikpersonalens aflöning.

Enär jag emellertid, såsom jag till statsrådsprotokollet den 7 innevarande
januari anfört, icke nu har för afsigt att föreslå någon ändring
i fråga om officerares och vederlikars aflöningsförmåner, anser jag mig
icke heller nu böra redogöra för hvad komitén eller chefen för generalstaben
härutinnan anfört och föreslagit.

Vidkommande deremot underofficers- och manskapsaflöning torde
jag i korthet böra redogöra för komiténs motiverade förslag, desto
hellre som chefens för generalstaben förslag i väsentligt afseende dermed
sammanfaller.

Vid pröfning i hvad mån nu för underofficerare tillämpade aflöningsformer
kunde sammanslås till grundformerna lön och dagaflöning, hade
komitén funnit, att det för närvarande till en del af dem utgående lönetillägg
kunde tilläggas lönen samt att dertill kunde läggas jemväl beklädnadsersättning,
hvarigenom underofficerare komme att likställas med
officerare, hvilka vore skyldiga att för lönen hålla §ig beklädda. Att
beklädnadsersättningen redan nu vore af samma natur som lön framginge
deraf, att densamma, som utginge från aflöningsanslaget, beräknades
vid pension.

I öfverensstämmelse med den i en uti Andra Kammaren väckt
motion uttalade uppfattning, hade komitén funnit portionsersättning böra
sammanslås med dagaflöning. Ersättning för portion i de fall, der
ersättningens belopp icke funnes till siffran angifvet i staterna, utginge
visserligen icke från aflöningsanslaget, men då redan nu den till siffran
bestämda portionsersättningen till underofficerare och vederlikar vid
Hallands och Blekinge bataljoner samt Gotlands infanteriregemente
utginge från detta anslag och likformighet jemväl i fråga om de anslagstitlar,
hvarunder aflöningsförmåner af samma slag utginge, vore önskvärd,
hade komitén funnit anförda omständighet icke utgöra hinder för
den ifrågasatta sammanslagningen. Med bibehållande af de utaf Riksdagen
tillfälligt bestämda dagaflöningsbelopp, 1 krona 50 öre för fanjunkare
och 1 krona 20 öre för sergeant, skulle dagaflöningen, efter
sammanslagning af den till 62 öre bestämda portionsersättningen, blifva
'' för fanjunkare 2 kronor 12 öre och för sergeant 1 krona 82 öre. Men
dessa belopp borde med hänsyn dels till deras ojemnhet och dels till
deras förhållande till den åt officerare utgående dagaflöning jemkas för
fanjunkare till 2 kronor, hvarigenom fanjunkares dagaflöning ej komme
att öfverstiga subalternofficers, och för sergeant till 1 krona 50 öre,
hvilket belopp stode i rimligt förhållande såväl till fanjunkares dag -

25

Fjerde hufvudtiteln.

aflöning som till sammanlagda beloppet af dagaflöning och värdet af
portion för korpral. Återstående 12 öre om dagen för fanjunkare och
32 öre om dagen för sergeant hade komitén velat tillägga lönen.

Jemväl de i staterna för vissa truppförband uppförda tjenstgöringspenningar
borde utbytas mot annan aflöningsform.

I anledning deraf, att tjenstgöringspenningar icke tillkom me alla
löntagare, att beklädnadsersättningen icke utginge med samma belopp
till alla dertill berättigade, och att lönetillägg, som ej heller tillkomme
alla löntagare, icke ens vid de truppförband, der det förekomme, vore
detsamma, men lönen för alla löntagare med samma beställning borde
vara lika, hade komitén icke kunnat åtnöja sig med en enkel sammanläggning
af nuvarande lönebelopp och de aflöningsförmåner, som skulle
tilläggas lönen, utan måst taga hänsyn till summan af alla de en hvar
löntagare med samma beställning vid särskilda truppförband tillkommande
löneförmåner och efter jemkning af dessa belopp söka för hvarje
klass af löntagare bestämma ett belopp, som skulle såsom lön tillkomma
desamma, hvarefter återstoden fördelats till dagaflöning. Jemkningen
hade i allmänhet vidtagits uppåt till likställighet med de för
närvarande bäst aflönade, för hvilket tillvägagångssätt komitén ansett
sig hafva stöd i den omständigheten, att löneförmånerna för ifrågavarande
löntagare i jemförelse med sådana för andra statens tjenare i
motsvarande ställning och med hänsyn till nuvarande lefnadskostnader
måste anses knappa. Dock hade komitén till formerna lön och dagaflöning
icke kunnat öfverföra vare sig hela beloppet af de fanjunkare
vid den indelta delen af armén nu tillkommande tjenstgöringspenningar,
eller det underofficerare vid det under omorganisation varande kavalleriet,
hvilka icke voro i ständig tjenstgöring, tillkommande disponibilitetsarfvode,
motsvarande nummerlön af 150 kronor, hvarjemte komitén
ansett sig icke kunna föreslå någon ändring i det förhållande, att underofficerare
och vederlikar vid det indelta kavalleriet utöfver de af staten
dem bestådda aflöningsförmåner bibehölle nummerlönen från rusthållen.

Ehuru komitén för sin del icke kunnat annat än i sitt förslag
bibehålla dels 200 kronor af berörda tjenstgöringspenningar samt omförmälda
disponibilitetsarfvoden i form af arfvoden dels ock nämnda
nummerlöner, ansåge likväl komitén, att dessa aflöningsformer vid genomförande
af en på allmän värnpligt byggd omorganisation af hären
saknade berättigande, såsom icke tillkommande andra löntagare i motsvarande
ställning, och förty borde förfalla, hvarigenom aflöning till
alla löntagare af underofficersklass skulle utgå allenast i form af lön
och dagaflöning.

Bih. till Rihd. Vrot. HJUL 1 Smil/. 1 Af A. 1 lläft.

4

26

Fjerde hufvudtiteln.

Vid den pröfning, som komitén efter angifna grunder företagit,
hade komitén stannat vid samma lönebelopp, som derefter generalstabscliefen
i sitt förslag upptagit, eller för fanjunkare 1,020 kronor, för
sergeant af första klassen 720 kronor och för sergeant af andra
klassen 600 kronor.

Hegementsväbels- och bataljonsadjutantsbefattningärna syntes komitén
vara i staterna oegentligt upptagna såsom sj elfständiga beställningar,
hvarför deruti föreslagits ändring.

I fråga om dagaflöning till gevärshandtverkare och pistolsmeder
vid det icke garnisonerade infanteriet och kavalleriet, erinrade komitén,
att berörda förmån till och med år 1899 utgått med samma belopp,
40 öre, som före år 1892 varit bestämdt jemväl för sergeant. Vid förhöjning
af sergeants dagaflöning till 80 öre tillgodokom motsvarande
ökning sålunda icke ifrågavarande löntagare, Indika först genom 1899
års Riksdags beslut i likhet med andra löntagare af underofficersklass
tillerkändes förhöjning i dagaflöningen med 50 procent eller från 40
till 60 öre. Komitén, som icke funnit något angifvet skäl, hvarför
gevärshandtverkares och pistolsmeders dagaflöning icke bort bestämmas
till samma belopp som sergeanters dagaflöning vid dess förhöjning till
80 öre, ansåge, att den forna likställigheten emellan omförmälda löntagare
i afseende å dagaflöningens belopp borde återställas.

Vidkommande manskap sa fröning en hade komitén funnit aflöningsformerna
för manskap vid de garnisonerade truppförbanden, å ena sidan,
och de icke garnisonerade, å den andra, väsentligen olika. Derjemte
vore de för aflöningen vid särskilda truppförband af den garnisonerade
delen af armén gifna bestämmelser sinsemellan icke med hvarandra
öfverensstämmande. Skiljaktigheterna inskränkte sig icke allenast till
formerna, utan omfattade framför allt lönebeloppen; och de olikheter,
som i aflöningshänseende förefunnes mellan det till särskilda truppförband
hörande manskap, gjorde sig ytterligare gällande genom de skiljaktiga
organisationsförhållanden, som förefunnes mellan olika truppslag.''
Vid jemförelse, beträffande beloppen mellan manskapsaflöningen vid de
garnisonerade och de icke garnisonerade truppförbanden, hade komitén
haft desto större anledning att fästa särskild uppmärksamhet vid det
ofta förekommande beloppet 150 kronor, som ungefär samma belopp,
hvilket utgjorde den fasta lönen för det af staten helt aflönade manskap
vid sistnämnda truppförband, tillika utgjorde normalbeloppet för en efter
aflöningssystemet II aflonad, i ständig tjenstgöring varande menigs löneförmåner.
Då dessutom nämnda belopp uttryckligen i staterna angåfves
såsom ersättning,- för nummerlön och kunde anses i medeltal motsvara

27

Fjerde hufVudtiteln.

minimum af den manskap vid den indelta delen af armén tillkommande
aflöning, hade komiten ansett berörda belopp böra antagas såsom
normal fast aflöning för manskap.

Dagaflöning, som borde tillkomma alla tnenige vid tjenstgöring,
ansåge komitén böra bestämmas till 10 öre.

Efter att hafva i fråga om de vid särskilda truppförband anställda
beställning smärt och deras löneförmåner framhållit vissa olikheter, som
borde utjemnas, ansåge komitén, att godtgörelse till alla beställningsmän
borde utgå under samma former, lön- och dagaflöning, samt i den
mån, sådant kunde ske, med samma belopp.

Hvad anginge underbefäl af manskapsklass syntes det komitén, att
dagaflöning för korpraler vid de garnisonerade truppförbanden borde
bestämmas till samma belopp, eller 50 öre, hvartill den vid de icke
garnisonerade truppförbanden genom nästlidne års Riksdags beslut blifvit
tillfälligt förhöjd. Inga skäl förefunnes, hvarför dagaflöningen vare sig
för korpraler eller beställningsmän vid de icke garnisonerade truppförbanden
skulle vara högre än för motsvarande löntagare vid de garnisonerade.

Genom erhållande af en så hög dagaflöning skulle korpralerna vid
de garnisonerade truppförbanden blifva så väl tillgodosedda, att korpralslönerna
kunde bestämmas till samma belopp, hvarmed de vid de
icke garnisonerade truppförbanden nu utginge, eller 5 kronor för vice
korpral och 10 kronor för korpral i månaden, förutom nummerlön.

För underbefäl af manskapet vid de utaf fast anstälde volontär er bestående
truppförbanden hade någon egentlig förhöjning i aflöningen icke
af komitén satts i fråga, enär behofvet i sådant afseende torde anses
tillgodosedt genom den af Riksdagen år 1899 beviljade förhöjning af
dagaflöning.

För officers- och under of feer svolontär er i nummer, för hvilka aflöningsformen
städja ej vore tillämplig, borde löneförmånerna utgå under
formerna lön och dagaflöning med samma belopp, som för annat
manskap.

I fråga om rekryteringen hölle komitén före, att rekryteringen skulle
på lämpligaste sätt ombesörjas och sparsamhet i största möjliga män
kunna iakttagas derigenom, att de för värfning af manskap vid alla
truppförband erforderliga kostnader sammansloges till ett gemensamt
anslag för rekryteringen i allmänhet och sålunda icke utginge med
särskilt för hvarje truppförband bestämdt belopp.

Med gillande af komiténs, af generalstabschefen biträdda förslag i
afseende å grundformerna för aflöningen till härens personal, kan jag —

28

Fjerde hufvudtiteln.

då genom antagande af föreliggande förslag till nj arméorganisation,
grundad på allmän värnpligt, den förutsättning komitén i flera fall framhållit,
skulle inträffa — fullfölja den af komitén uttalade åsigt om lämpligheten
att borttaga äfven de andra aflöningsformer för viss personal, som
komitén af uppgifna skäl ansett sig förhindrad föreslå skola bortfalla.
Jag åsyftar härmed närmast de arfvoden, som komitén förmenat böra
tills vidare bibehållas såsom vederlag för en del för närvarande till
underofficerare utgående tjenstgöringspenningar samt de vid det under
omorganisation varande kavalleriet utgående disponibilitetsarfvodena.

Ehuru jag sålunda i hufvudsak gillar de af komitén afgifna förslag
såväl till aflöningsformer som till de belopp, med hvilka dessa böra
utgå, har jag likväl med anslutning till chefens för generalstaben förslag
i vissa fall ansett mig böra vidtaga jemkningar, som äro påkallade
af sjelfva organisationen, hvarigenom samtliga truppförband
af samma vapenslag blifva sinsemellan likstälda, i följd hvaraf jemväl
fullkomlig likställighet i aflöningshänseende kan påräknas.

1 fråga om den till under officer sidassen hänförliga personals löneförmåner
finner jag sålunda, med antagande af de utaf komitén i öfrigt
föreslagna belopp, att löner till alla gevärshandtverkare och pistolsmeder,
som i förslag till staterna upptagits under gemensam benämning gevärshandtverkare,
böra bestämmas till 600 kronor eller samma belopp,
som nu utgår till nämnda löntagare vid den garnisonerade delen af
armén och föreslås för sergeanter af andra klassen.

Vidkommande befäl af manskapsklass kan jag icke i allo biträda
komiténs förslag.

Väl har komitén för den föreslagna dagaflöningen 50 öre till allt
befäl af manskapsklass haft stöd i den af Riksdagen tillfälligt beviljade
löneförbättring för ifrågavarande löntagare. Men en så hög dagaflöning
för manskapsunderbefäl af alla grader torde dels medföra en allt för
dryg kostnad för statsverket dels ock vara olämplig, enär skilnaden i
de olika gradernas lönevilkor derigenom blefve för ringa. Fördenskull
har jag härutinnan ansett mig böra instämma med generalstabschefen
och föreslå en sådan jemkning, att med bibehållande af nämnda belopp
50 öre, såsom dagaflöning för distinktionskorpraler, (förste konstaplar),
dagaflöningen måtte bestämmas för korpraler (andre konstaplar) till 40
öre och för vice korpraler (vice konstaplar) till 30 öre. Likaledes biträder
jag generalstabschefens förslag till lönebelopp: för distinktionskorpral
300 kronor, för korpral 240 kronor och för vice korpral 180
kronor.

29

Fjerde liufvudtiteln.

I afsigt att ytterligare genomföra det af komitén förordade likformighetssystem
har jag i fråga om de beställning smärt, som enligt
härordningsförslaget skulle erfordras, i likhet med chefen för generalstaben
ansett desamma böra i aflöningshänseende likställas med motsvarande
rent militära löntagare, till hvilka jemväl de nyupptagna beställningsmännens
benämning hänförts.

Sålunda hafva likstälts: gevärshandtverkare med sergeanter af 2:dra
klassen; sjukvårdskorpral (sjukvårds andre konstapel), gevärshandtverkarekorpral
(handtverks andre konstapel) och hofslagarekorpral (hofslagare
andre konstapel) med korpraler (andre konstaplar); sjukvårds
vice korpral (sjukvårds vice konstapel), gevärshandtverkare vice korpral
(handtverks vice konstapel) och hofslagare vice korpral (hofslagare vice
konstapel) med vice korpraler (vice konstaplar), samt sjukvårdsoldater,
sjukvårdsryttare, sjukvårdsartillerister, gevärshandtverkaresoldater, hofslagareryttare,
hofslagareartillerister och handtverksartillerister med menige.
Dock hafva de med menige eljest likstälde beställningsmän ansetts
böra genom förhöjd dagaflöning få någon ersättning för yrkesskickligheten,
hvarför dagaflöning för dem uppförts till samma belopp, 30 öre,
som för vice korpraler.

Af nyss anförda skäl hafva beställningar såsom musikfanjunkare
(musikstyckjunkare) samt musiksergeanter af lista och 2:dra klassen i
staterna upptagits med löneförmåner såsom respektive fanjunkare (styckjunkare)
och sergeanter, hvarjemte menige vid musiken ansetts böra
tilldelas dagaflöning i likhet med beställningsmän.

Slutligen har jag funnit skäligt biträda det af såväl komitén
som generalstabschefen framstälda förslag att lön för menig bör antagas
till 150 kronor för år.

0

Såsom af de vid detta protokoll fogade bilagor framgår, utgöra de
å de särskilda staterna uppförda och efter ofvanangifna grunder beräknade
aflöningsbelopp tillhopa: för infanteriet 6,010,937 kronor 90 öre,
för kavalleriet 1,920,369 kronor 10 öre, för artilleriet 2,206,925 kronor,
för fortifikationen 590,734 kronor och för trängen 566,206 kronor.

Då jag icke känt mig öfvertygad derom, att den afgång i vissa
beställningar, som uti det inom generalstaben utarbetade öfvergångsförslag
för första året antagos, verkligen kommer att inträffa, har jag
ansett försigtigheten bjuda att under första ‘öfvergångsåret i allmänhet
endast påräkna sådan afgång, som kan beräknas i följd af befordran till

30 Fjerde hufvudtiteln.

nya beställningar i högre grad. Af det indelta manskapet har jag likväl
ansett en afgång af omkring sju procent med säkerhet kunna beräknas.
Nya beställningar i korpralsgraderna hafva vid en del truppförband
ej upptagits under första öfvergångsåret till det antal, som
öfver gångsförslaget anger; detta på grund deraf att man ej med visshet
kan påräkna, vare sig att den indragning af en del sergeantsbeställningar,
som förslaget förutsätter, i verkligheten under året kan genom
inträffad afgång bland sergeanterna ega rum, eller att för de nya beställningarna
lämpliga volontärer redan under detta år kunna vara
att tillgå i den utsträckning, som beräknats. De mindre afvikelser från
öfvergångsförslaget, som af angifna förhållanden föranledts, framgå
närmare vid en jemförelse emellan de för de olika truppförbanden för
år 1902 framlagda stater och de i öfvergångsförslaget bifogade öfvergångsplaner.

Under ifrågavarande anslag har vidare upptagits dagaflöning åt
indelt menigt manskap vid infanteriet med 43,686 kronor och vid kavalleriet
med 15,247 kronor 10 öre. Dylik dagaflöning, som beräknats
till samma belopp, 10 öre, som i staterna upptagits för annat manskap,
utgår för närvarande från vapenöfningsanslagen. Men då dessa anslag
måste försvinna, sedan hären i sin helhet kommer att i fråga om underhåll
och aflöning likställas med den nuvarande garnisonerade delen
deraf, torde det vara lämpligt att redan nu öfverföra omförmälda kostnader
till aflöningsanslaget, hvilket efter härordningens fullständiga genomförande
måste komma att vidkännas utgifterna för all manskapsdagaflöning.

Till utgifter för hyra, eldning, belysning och städning för sådana
expeditioner vid infanteriet och kavalleriet, som antagas icke kunna
under år 1902 komma att inrymmas i kronans hus, hafva upptagits för
hvarje expedition 1,200 kronor eller tillhopa för infanteriet 31,200
kronor och för kavalleriet 2,400 kronor. Af det för hvarje expedition
erforderliga belopp hafva, i likhet med hvad jag förut i fråga om motsvarande
utgifter för generalitetsstaten anfört, beräknats för hyra 800
kronor samt för eldning, belysning och städning 400 kronor.

Ytterligare expenskostnader hafva för skrifmaterialier, blanketter,
öfriga tryckalster m. rn. påförts ifrågavarande anslag med tillhopa 42,300
kronor för infanteriet, 12,600 kronor för kavalleriet, 11,000 kronor för
artilleriet, 2,000 kronor för ingeniörregementena och derutöfver 250
kronor för fälttelegrafcorpsen samt 2,000 kronor för trängen.

För närvarande äro kostnaderna för nu berörda ändamål vid de
garnisonerade truppförbanden uppförda å respektive stater, hvaremot

31

Fjerde liufvudtiteln.

kostnader af detta slag för den indelta delen af armén samt det under
omorganisation varande kavalleriet bestridas från vapenöfningsanslagen.
Ehuru jag anser, att ifrågavarande kostnader icke lämpligen, efter det
sistomförmälda anslag bortfallit, kunna hänföras till annat anslag än
det ifrågavarande, finner jag dock, i likhet med chefen för generalstaben,
att de, såsom icke tillhörande aflöningen, ej böra i aflöningsstaterna
inbegripas, utan på sätt, som skett, särskild! upptagas.

Till expenser för hvarje garnisoneradt regemente äro för närvarande
anslagna 1,000 kronor. Erfarenheten har emellertid visat, att detta belopp
är otillräckligt, hvarför jag i likhet med chefen för generalstaben
finner en ökning till nu föreslagna belopp nödvändig; dock har jag i
hans förslag funnit den ändring kunna vidtagas, att kostnaderna uti
ifrågavarande hänseende för militärbefälhafvarens på Gotland och Gotlands
infanteriregementes expeditioner, som af generalstabschefen uppförts
med särskilda belopp, respektive 2,000 och 1,500 kronor, kunna
bestridas med ett för dem gemensamt belopp af 1,800 kronor. Uti förberörda
kostnadsberäkningar äro angifna de belopp, som för hvarje
särskildt truppförband i öfrigt ansetts erforderliga och Indika, afvägda
efter det sannolika behofvet, äro desamma, som generalstabschefen föreslagit.

Vid beräkning af kostnaden för rekrytering har chefen för generalstaben
i sitt förslag utgått från de för närvarande till största delen
af den garnisonerade armén beräknade utgifter eller 40 kronor för
hvarje man. Då jag hyser den tillförsigt, att rekryteringen skall kunna i
väsentlig grad utan afsevärd kostnad ske ur de värnpligtiges led, har jag
ansett mig kunna anslå ifrågavarande kostnad för år 1902 till 50 kronor
för hvarje rekryt och dervid, med hänsyn till tre års beräknad tjenstetid,
antagit antalet till allenast en tredjedel af det fast anstälda manskapet.
Till rekryteringskostnader äro sålunda beräknade: för infanteriet 83,800
kronor, för kavalleriet 42,950 kronor, för artilleriet 52,500 kronor, för
fortifikationen 13,650 kronor och för trängen 9,250 krono?.

Till ifrågavarande anslag liar chefen för generalstaben i sitt förslag
hänfört aflöning till den vid artilleriets fabriker anstälda personal. Men
enär berörda aflöning synts mig vara hänförlig till utgifterna för nämnda
fabriker samt derför böra såsom hittills bestridas af det ordinarie anslag,
hvarifrån fabrikernas driftkostnader utgå, eller från anslaget till arméns
vapen, ammunition och skjutöfningar in. in., och då härtill kommer,
att inrymmandet af nämnda aflöning under det ordinarie aflöningsanslaget
skulle påkalla en likställighet i aflöningsbelopp med militära

[7-]

Intendentur corpsen.

32

Fjerde hufvudtiteln.

beställningar, som, med hänsyn till krafvet å särskild yrkesskicklighet
hos större delen af dessa fabrikers personal, svårligen skulle kunna
fullt genomföras, har jag ansett merberörda aflöning fortfarande böra
bestridas af vapenanslaget. Från sistnämnda anslag har jag ansett
böra utgå löner, arfvoden och servisersättning m. m. till fabrikspersonal,
hvilka nu till ett sammanlagdt belopp af 12,935 kronor äro uppförda
såsom utgifter för artilleriet gemensamt och utgå från aflöningsanslaget.

I detta sammanhang torde jag få erinra, att jag icke nu upptagit
den i generalstabschefens kostnadsberäkning för artilleriet beräknade
ersättning för hästskötare, enär dylika beställningsmän torde erfordras
först efter det den fäst anstälda manskapsstyrkan nedbragts och stamhästarne
ökats till det antal, som enligt härordningsförslaget förutsättes
efter organisationens genomförande.

Deremot har jag i likhet med chefen för generalstaben funnit lämpligt,
att de för inspektion vid trängen erforderliga aflöningskostmader,
som beräknats till 11,355 kronor, uppföras under anslaget »aflöning och
rekrytering m. m.» hvartill de, då de ej lämpligen böra utgå såsom
särskild! anslag, torde vara närmast hänförliga.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, med godkännande af bilagda förslag till stater
för infanteriet, kavalleriet, artilleriet, fortifikationen,
trängen samt inspektionen vid trängen, (bilaga 2—11,
13—18, 22—27, 30—32, 35—36 och 45) höja anslaget
till »aflöning och rekrytering m. ra.»,

nu.
med

till

....... kronor	8,707,827: —
....... »	2,963,533: —
....... kronor	11,671,360: —

*

Intendenturcorpsen.

Den vid chefens för generalstaben förslag fogade stat för intendenturcorpsen
slutar å ett belopp af 586,605 kronor 85 öre, hvartill
komma, förutom inqvarteringskostnader och ålderstillägg, expenser med
sammanlagdt 3,500 kronor, deraf 1,500 kronor för generalintendentens
expedition och 2,000 kronor för intendenturcorpsens hufvudstation.

Då under öfvergången till ny härordning arbetet inom staberna
helt naturligt ökas i ännu högre grad än efter liärordningsförslagets

Fjerde hufvudtiteln.

33

fulla genomförande, kan, vidkommande omorganisationen af intendenturcorpsen,
på sätt chefen för generalstaben i öfvergångsförslaget anfört,
denna icke genomföras jemnt och proportionsvis för hvarje år under
öfvergångstiden, utan måste man tillse, att de behöfliga arbetskrafterna
allt ifrån öfvergångens första år stå till buds för att möta de fordringar,
som dervid ställas på corpsens personal.

Enligt sistnämnda förslag skulle under första öfvergångsåret tillsättas
den för corpsens hufvudstation afsedda öfverfältintendenten, fyra
intendenter att placeras vid tre arméfördelningar och militärbefälhafvarens
på Gotland stab, tolf förvaltare, deraf sex för fördelningsintendenturerna,
en för trupperna å Gotland, tre för intendenturförrådet i Stockholm
och två vid de fyra corpser och bataljoner, som skulle omorganiseras
till infanteriregementen, hvarjemte, enligt den vid öfvergångsförslaget
fogade plan för corpsens omorganisation, enahanda aflöning, som utgår
till löjtnanter af första klassen, skulle i staten uppföras för 23 tjenstemän,
med benämning underintendenter, i stället för det belopp af 25,000
kronor, som i nuvarande staten finnes uppfördt till arfvoden åt examinerade
intendentsaspiranter och underintendenter, eller, såsom de enligt
nådiga instruktionen för intendenturcorpsen den 3 december 1898 benämnas,
extra intendenter.

Den sålunda för år 1902 föreslagna ökningen af corpsens personal
anser jag dock kunna utan afsevärd olägenhet något minskas. Under
första öfvergångsåret, då öfningarna med de värnpligtige ännu icke
fått den utsträckning, de sedermera skulle erhålla, torde de för arméfördelningarna
och för Gotlands trupper afsedda intendenturtjenstemännen
kunna undvaras. År 1902 skulle sålunda endast följande nya
beställningar vid corpsen tillkomma, nemligen: en öfverfältintendent,
en intendent af första klassen, båda afsedda för intendenturcorpsens
hufvudstation, som redan från början af öfvergångstiden är i behof af
ökade arbetskrafter, fem förvaltare, deraf tre för intendenturförrådet i
Stockholm, eu för Smålands grenadiercorps och en för Vermlands fältjägarecorps
vid dessa corpsers öfvergång till regementen.

Med hänsyn till kostnaderna anser jag lämpligt, att för extra intendenter
nu utgående arfvoden under år 1902 bibehållas oförändrade.
Före den af 1898 års Riksdag medgifna omorganisationen af intendenturcorpsen
utgick arfvode till underintendent med samma belopp som
löjtnants af andra klassen aflöning vid garnisonerad trupp eller 1,630
kronor om året. Vid corpsen finnas ännu qvar tA-enne underintendenter,
som från ofvannämnda i nuvarande staten till arfvoden anvisade belopp,
25,000 kronor, fortfarande uppbära nämnda aflöning. Det torde derför

Bil/,, till Iliksd. Prof. IDOL / Sami. / Afd. 1 Höft. &

. [SO

Okad aflöning
för de till
tjensteåldern
äldste bataljonsläkarne.

34 Fjerde hufvudtiteln.

vara lämpligt, att aflöning för dessa tvenne tjensteman i staten uppföres
med enahanda belopp eller 1,630 kronor till hvardera, och att
det till arfvoden åt extra intendenter afsedda beloppet, 25,000 kronor,
minskas med motsvarande summa (2 x 1,630) eller 3,260 kronor till
21,740 kronor.

Då, såsom jag härofvan angifvit, arbetet vid generalintendentens expedition
och inom intendenturcorpsens hufvudstation redan under första öfvergångsåret
kommer att i betydlig mån ökas, anser jag, att de i chefens
för generalstaben förslag till stat för intendenturcorpsen uppförda, förhöjda
belopp till skrifmaterialier, blanketter m. m. redan under år 1902
blifva erforderliga.

I enlighet med de åsigter, jag nu uttalat, har jag låtit utarbeta
härvid fogade förslag till stat för intendenturcorpsen, med en slutsiffra
af 449,749 kronor; och får jag, under åberopande af hvad jag
sålunda anfört, i underdånighet hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen

att, med godkännande af bilagda förslag till stat
för intendenturcorpsen (bil. 50), höja detta anslag,

nu.......................................................... kronor 394,552: —

med............................................... » 55,197: —

till ........................................................ kronor 449,749: —

Ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne.

Hos 1892 års urtima Riksdag framstälde Kongl. Maj:t förslag i
syfte att uppflyttning till l:ste bataljonsläkares löneförmåner i regeln
måtte komma att ega rum i tur inom hela fältläkarecorpsen. Detta förslag
blef visserligen icke af Riksdagen bifallet, men i sin underdåniga
skrifvelse den 26 november 1892 antydde Riksdagen, att det af Kongl.
Maj:t afsedda mål syntes kunna vinnas på det sätt, att bataljonsläkarne
uppfördes i en enda lönegrad, motsvarande 2:dre bataljonsläkares, och
att till Kongl. Maj:ts disposition stäldes ett belopp, svarande mot skilnaden
emellan l:ste och 2:dre bataljonsläkarnes löneförmåner att lika
fördelas bland de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne.

En i den sålunda antydda rigtningen af Kongl. Maj:t hos 1893 års
Riksdag gjord framställning blef på det sätt bifallen, att Riksdagen bemyndigade
Kongl. Maj:t att så ändra de vid 1892 års urtima riksmöte
af Riksdagen godkända stater för dem af arméns truppförband, vid hvilka

Fjerde hufvudtiteln. 35

funnos anstälde l:ste eller 2:dre bataljonsläkare, att samtliga dessa beställningar
upptoges under benämningen »bataljonsläkare» och att för
dem af beställningarne, som förut varit betecknade såsom l:ste bataljonsläkarebeställningar,
uppfördes »lön 900 kronor» och »dagaflöning 2
kronor» under vederbörligt antal dagar. Riksdagen beslöt vidare att, i
mån af dåvarande l:ste bataljonsläkares afgång, de till tjensteåldern
äldste bataljonsläkarne vid armén, intill ett antal af 39, skulle i tur och
ordning och under förutsättning, att deras tjenstgöring blifvit af vederbörande
väl vitsordad, utöfver de dem enligt stat tillkommande löneförmåner,
komma i åtnjutande af tillägg i lönen med 900 kronor och i
dagaflöningen med 1 krona. Slutligen beviljade Riksdagen, i sammanhang
med motsvarande minskningar i anslagen till de truppförband, å
hvilkas stater l:ste bataljonsläkare funnes uppförda, ett förslagsanslag
af 41,975 kronor under benämning »ökad aflöning för de till tjensteåldern
äldste batalj onsläkarne», samt förklarade, att från nämnda förslagsanslag
skulle utgå, förutom ofvan omförmälda lönetillägg, jemväl erforderlig
förhöjd dagaflöning i alla de fall, då sådan dagaflöning eljest
skulle från vederbörande truppförbands aflöningsanslag utbetalas.

Detta anslag, som af 1896 års Riksdag reglerades till 41,911 kronor,
ökades af 1900 års Riksdag, i anledning deraf att genom Karlsborgs
artillericorps’ omorganisation en ny bataljonsläkarebeställning vid
armén blifvit inrättad, med 1,265 kronor och är alltså i 1901 års riksstat
upptaget till 43,176 kronor.

Af de i gällande stater för armén upptagna 79 bataljonsläkarebeställningar
äro sålunda 40 förenade med äldre bataljonsläkares aflöningsförmåner.
I det föreliggande förslaget till ny härordning beräknas antalet
bataljonsläkare, efter härordningens fullständiga genomförande,
uppgå till 91 och enligt samma förslag borde 45 af dessa tilldelas den
för äldre bataljonsläkare afsedda förhöjningen af 1,265 kronor. Anslaget
till »ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne»
beräknas alltså efter genomförd organisation komma att uppgå till
(1,265 x 45) 56,925 kronor.

Då för dessa beräkningar legat till grund den hittills följda och af
Riksdagen godkända principen, att halfva antalet å stat uppförda bataljonsläkare
skulle komma i åtnjutande af ökade aflöningsförmåner, har
jag icke något att erinra mot generalstabschefens förslag till bestämmande
af nu förevarande anslag.

Jemlikt, de vid detta protokoll fogade förslag till stater för arméns
truppförband för år 1902, skulle enligt angifna beräkningsgrund för
nämnda år erfordras ökad aflöning för 41 bataljonsläkare. Vid bestäm -

36

Fjerde hufvudtiteln.

[9.]

Stipendier för
fältläkarecorpsen
och
veterinärstaten.

rnandet af de anslagsmedel, som härför komma att erfordras, har antagits,
att en hvar af dessa äldre bataljonsläkare skulle komma i åtnjutande
af tillsammans 1,265 kronors tillökning i aflöningen, hvilket förutsätter
en ständig tjenstgöring för desse läkare under årets 365 dagar.
Det i staterna för dem förslagsvis uppförda antalet tjenstgöringsdagar
är naturligtvis vid truppförband, tillhörande den nuvarande icke garnisonerade
armén, bestämdt till en betydligt lägre siffra. Men då någon
fast utgångspunkt för beräkning af det verkliga antalet tjenstgöringsdagar
saknas, samt de besparingar som å anslaget, hvilket är af förslagsanslags
natur, uppstå komma statsverket till godo, har jag icke
haft något att deremot erinra.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet hemställa,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att öka förevarande anslag,

nu ...	...............................	....................... kronor	43,176: —
med		...................... »	8,689: —
till ...		..................... kronor	51,865: —

Stipendier för fältläkarecorpsen och veterinärstaten.

Detta anslag, som uti innevarande års riksstat är upptaget till 21,800
kronor, är, enligt gifna föreskrifter, så fördeladt, att deraf utgår dels
för fältläkarestipendiater af 1. klassen 8 stipendier å 600 kronor och
9 å 500 kronor samt för stipendiater af 2. klassen 15 stipendier å 400
kronor och ett lika antal å 300 kronor, dels för fältveterinärstipendiater
5 stipendier å 400 kronor. Chefen för generalstaben har föreslagit,
att fältläkarestipendiaternas antal måtte ökas från 47 till 60, hvaraf 20
af 1. klassen med 600 kronors och 40 af 2. klassen med 500 kronors
aflöning, samt att antalet fältveterinärstipendiater måtte ökas från 5 till
8 med bibehållande af det till hvar och en af dem nu utgående belopp.
Anslaget skulle härigenom komma att höjas till 35,200 kronor.

På sätt framgår af mitt anförande till statsrådsprotokollet den 7
innevarande januari angående ny härordning, delar jag generalstabschefens
uppfattning rörande behofvet af den föreslagna ökningen i stipendiaternas
antal och af förändringen i de till fältläkarestipendiaterna
utgående aflöningsbelopp.

I fältveterinärstipendiaternas antal torde emellertid för år 1902
icke erfordras någon ändring, hvaremot hvad beträffar fältläkarestipen -

Fjerde hufvudtiteln.

37

diaterna den förenkling redan nu torde böra göras, att stipendiebeloppen
bestämmas till 600 kronor för första och 500 kronor för andra klassen,
hvarjemte det nuvarande antalet stipendiater inom hvarje klass torde
böra sättas till 15 af första och 32 af andra klassen.

Härigenom skulle fältläkarestipendiaterna, isynnerhet de af andra
klassen, erhålla en välbehöflig förhöjning af sina arfvoden, hvilka med
skäl måste anses alltför låga, med hänsyn till såväl skyldigheten att
anskaffa och vidmagthålla uniformspersedlar, som ock den förlängning
af studietiden, hvilken förorsakas genom erhållna kommenderingar, och
synes här ifrågasatta förhöjning i arfvodena redan nu böra ega rum,
helst arfvodena till stipendiaterna vid flottan för närvarande utgå med
de nu föreslagna beloppen.

Vid bifall till detta förslag skulle erfordras för fältläkarestipendiater
(15 x 600 + 32 x 500) 25,000 kronor och för fältveterinärstipendiater
(5 x 400) 2,000 kronor eller tillhopa 27,000 kronor, och får jag i underdånighet
hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att öka detta anslag,

nu ........................... med .......................	••••■•..........•''••••••—	.. kronor D	21,800: — 5,200: —
till .......................		kronor	27,000: —

Inqvarteringskostnader.

Anslaget till inqvarteringskostnader, som i 1901 års riksstat är nr)l
upptaget till 173,016 kronor, har af chefen för generalstaben beräknats inqVarteringskomma
att, efter genomförandet af den föreslagna härordningen, uppgå kostnader,
till 749,073 kronor. Denna ökning är beroende hufvudsakligen derpå,
att inqvarterings- och servisersättning, som nu tillkommer allenast den
garnisonerade arméns personal, för så vidt denna icke åtnjuter inqvartering
och servis in natura, är afsedd att efter härordningens genomförande
utgå till hela arméns personal, i den mån bostäder för densamma
icke kunna i kronans hus och byggnader beredas. Men tillika
betingas den föreslagna ökningen i anslaget af en af generalstabschefen
ifrågasatt höjning i nu utgående inqvarteringsersättning.

De belopp, hvarmed ständig inqvarterings- och servisersättning enligt
gällande bestämmelser utgår till arméns personal, motsvara numera
ingalunda den förmån af fri bostad, som de ursprungligen varit afsedda

38 Fjerde hufvudtiteln.

att ersätta, och en förhöjning af dessa belopp är derför af behofvet
högeligen påkallad. ■i ''

Då jag emellertid af skäl, som jag till statsrådsprotokollet den 7
innevarande januari i underdånighet anfört, icke för år 1902 ifrågasatt
någon ändring af officerares och vederlikars öfriga löneförmåner, anser
jag någon ändring beträffande inqvarteringsersättning för nämnde löntagare
ej heller böra för närvarande komma ifråga. För beställningar,
som i de särskilda staterna blifvit för nyssnämnda år nyuppförda, är
således inqvarteringsersättning beräknad efter hittills gällande grunder.

Hvad deremot angår underofficerare och deras vederlikar har jag i
mitt anförande till nämnda statsrådsprotokoll framlagt de 1 skäl, som
göra en reglering af deras aflöningsvilkor synnerligen af behofvet påkallad.
Grunderna för denna reglering äro der angifna. Enligt dessa
skola samtliga underofficerare och vederlikar bekomma inqvarteringsoch
servisbidrag. Så fort omständigheterna medgifva skola de dock
beredas inqvartering in natura. Först vid öfvergångstidens slut torde
detta emellertid i sin fulla utsträckning vara att påräkna. Således
måste under här ifrågavarande anslagstitel inqvarterings- och servisbidrag
beräknas för ett ganska stort antal underofficerare, hvilket
likväl år från är kommer att minskas med en fortskridande byggnadsverksamhet
för arméns kasernering.

Ifrågavarande bidrag utgår för närvarande till underofficerare med
följande belopp nemligen:

i Stockholm ............................................................... kronor 200: —

» Göteborg .................................................................. » 190: 50

)) öfrig landsort .......................................................... » 96: —

Generalstabschefen, som icke ifrågasatt någon ökning af underofficerarnes
t Stockholm inqvarterings- och servisbidrag, har föreslagit
den förhöjning i öfriga nyss angifna ersättningsbelopp, att underofficerarne
i Göteborg skulle blifva likstälde med dem i Stockholm samt
underofficerarne i öfrig landsort erhålla 150 kronor; och har jag mot
den sålunda föreslagna tillökningen icke något att erinra.

Samtliga dessa förändringar komma, enligt de vid detta protokoll
fogade kostnadsberäkningar (bil. 53), till hvilka jag tillåter mig att
hänvisa, att för år 1902 medföra en ökning af anslagets utgifter med
257,353 kronor 37 öre.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet
hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

Fjerde hufvudtiteln.

39

att öka anslaget	till inqvarterings-
kostnader, nu ...............	................... kronor	173,016: —
med...................................		257,353: —
till ...................................	-...,;i1 ;* ),• t•'' A.; v	430,369: —- U*?''# - ''
	•. i’,1" ;T > ij• v. r''i	; . '' - -V ^ •

Ålderstillägg.

I det af chefen för generalstaben afgifna förelag till ny härordning [H ]
är detta anslag beräknadt att uppgå till 41,550 kronor efter härord- iiderstiiiägg.
ningsförslagets genomförande. Härvid har den beräkningsgrund blifvit
följd, att anslaget uppförts med hälften af det belopp, hvartill utgifterna
skulle uppgå, derest alla, som äro eller efter viss tids tjenstgöring blifva
berättigade till ålderstillägg, åtnjöte denna förmån.

Emot denna beräkningsgrund, som jemväl förut vid bestämmandet
af erforderliga höjningar i anslaget varit använd, lärer intet vara att
erinra.

gjorda beräkningarna böra under detta anslag för år

Jemlikt de
1902 uppföras:

för kavalleriet (bil. 21) ..................................................... kronor

J> artilleriet (bil. 29)...........................................

» fortifikationen (bil. 34).................................................

» armé förvaltningen (bil. 42) .................................

» generalstaben (bil. 48).................................................

» intendenturcorpsen (bil. 52)......,.......................

hvartill komma för landtförsvarsdepartementet enligt
gällande stat....................................................................

2,000

5,250

3.000
9,650

1.000

9,000

2,700: —

eller tillhopa kronor 32,600: —

På grund häraf får jag i underdånighet hemställa, det Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen

att öka detta anslag,

nu ..................................... kronor 30,000: —

med............................................................ » 2,600: —

till ........................................ kronor 32,600: —

40

Fjerde hufrudtiteln.

Reservbefälet.

Reeervbe- J)e årliga kostnaderna under förslagsanslaget till nämnda befäl äro

af chefen för generalstaben i förslaget till ny härordning beräknade att
efter dennas genomförande utgå i jemnadt- tal med 200,000 kronor.

För närvarande är detta anslag i riksstaten uppfördt med ett belopp
af 53,516 kronor.

Då under år 1899, eller det sista år, för hvilket fullständigt afslutade
räkenskaper föreligga, endast något öfver en tredjedel af detta
anslag kommit till användning, samt den utveckling af reservbefälsinstitutionen,
med hänsyn till hvilken generalstabschefen uppgjort berörda
beräkning, först så småningom kan ega rum, finner jag någon ändring
i anslagsbeloppet för närvarande icke påkallas.

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation.

[12''J. Enligt mig tillhandakommen uppgift från arméförvaltningen å ci Ersättning

åt vila departementet beräknas utgifterna under innevarande år å detta
tagare*i^föijd anslag> som i riksstaten är uppfördt med ett belopp af 40,885 kronor,
af arméns att uppgå till 37,866 kronor 37 öre, hvadan anslaget alltså skulle kunna
°m°tioT1Sa'' för år 1902 minskas till sistnämnda summa.

Emellertid bör, vid bifall till min under [5] gjorda, framställning
rörande kommendantsstaten, förevarande anslag ökas med 547 kronor
50 öre, aflöning till väbeln vid kommendantsskapet å Karlsborg,
hvilken befattning är afsedd att vid nuvarande innehafvarens afgång
indragas. Anslaget komme alltså att uppgå till 38,413 kronor 87 öre,
hvilket belopp likväl, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, torde
böra ökas med 17 kronor 13 öre till 38,431 kronor.

Jag får alltså hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att minska detta anslag,

nu ................................................... kronor 40,885: —

med ..................................................... » 2,454: —

till ............................................................kronor 38,431: —

Fjerde hufvu dtiteln.

41

Resestipendier åt artilleri- och ingeniörofficerare.

Under denna benämning finnes i riksstaten såsom bestämdt anslag
uppfördt ett belopp af 7,000 kronor. De öfverskott, som derå kunna
uppkomma, skola således, på grund af anslagets natur, ingå bland hufvudtitelns
allmänna besparingar.

Då det emellertid torde vara lämpligt, att de medel, som, i följd
af inträffadt förfall för stipendiat att uppehålla sig utrikes under hela
den tid, stipendiet omfattar, eller af annan möjligen inträffande orsak,
under något år icke å anslaget utbetalas, finge användas till främjande
af det med anslaget afsedda syfte, anser jag önskvärdt, att det belopp,
som under ett år kan derå besparas, må för enahanda ändamål användas
under ett följande år eller med andra ord, att anslaget erhåller reservationsanslags
natur; och får jag i anledning häraf hemställa, det
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att ifrågavarande anslag må med oförändradt belopp
få i riksstaten uppföras såsom reservationsanslag.

Resestipendier åt officerare och intendenturtjenstemän.

Rikets ständer beviljade vid 1856—58 årens Riksdag på extra stat
ett anslag af 9,000 riksdaler till understöd åt officerare af arméns särskilda
hufvudvapen, som inträdde i aktiv krigstjenst hos någon i vänskapligt
förhållande till Sverige stående makt, hvars armé till större
eller mindre del befunne sig på krigsfot. För detta ändamål utgick
sedermera årligen ett extra anslag af ofvan nämnda belopp ända till
år 1877, då Riksdagen, på Kongl. Maj:ts framställning, anvisade enahanda
anslagsbelopp, men i afseende på dess användning medgaf, att
medlen finge utgå jemväl vid kommendering att åtfölja en större armécorps’
rörelser hos någon utländsk makt, som stode till Sverige i vänskapligt
förhållande.

Med denna förändring i afseende å dispositionen utgick anslaget
årligen till år 1883, då Riksdagen höjde detsamma till 12,000 kronor
och medgaf att anslaget finge användas, förutom till understöd åt officerare
under anställning i utländsk tjenst eller kommendering utrikes,
jemväl till reseunderstöd åt intendenturtjenstemän. 1884 års Riksdag

Bill. till Riksd. Prot. 11)01. l Sami. 1 A/d. 1 Iliift. 6

[13.]

Resestipendier
till artilleri-
och ingeniörofficerare.

[14.]

Resestipendier
åt officerare
och intendenturtjenstemän.

42 Fjerde lmfvudtiteln.

•åter ansåg, att det belopp, hvarmed anslaget under år 1883 och förut
utgått, vore under dåvarande förhållanden tillräckligt, hvadan Riksdagen
nedsatte anslagsbeloppet till 9,000 kronor, hvarmed det sedermera
årligen utgått.

Emellertid har detta anslag under de senare åren alltmera visat
sig otillräckligt för ett nöjaktigt tillgodoseende af dermed afsedda
ändamål. Anledningarne härtill torde vara att söka dels uti de ökade
utgifter, som på grund af i allmänhet stegrade lefnadsomkostnader äro
med utländska studieresor förenade, dels framför allt uti den omständigheten,
att antalet af dem, som lämpligen böra för sin utbildning
beredas tillfälle till anställning i utländsk krigstjenst eller eljest till
militära studier i främmande land, numera betydligt vuxit i samband
med hela arméns under de senaste 20 åren skedda utveckling.

Under riksstatens tredje hufvudtitel äro uppförda arfvoden för två
militärattachéer, hvartdera om 6,000 kronor. Dessa arfvoden hafva
omvexlande utgått till svenska eller norska officerare, anstäld.a såsom
militärattachéer i regeln vid Kongl. Maj:ts beskickningar i Paris,
Berlin eller Petersburg. Lämpligheten af militärattachéers anställande
vid dessa tre legationer torde vara uppenbar, men, vid det förhållande
att endast tvenne arfvoden varit att disponera, har detta
endast kunnat ske derigenom, att någon officer varit villig att mottaga
ett dylikt förordnande utan att härför åtnjuta särskild ersättning. Med
hänsyn till de stora kostnader, som äro förenade med en dylik anställning,
kan blott undantagsvis stå till buds en för uppdraget lämplig
officer, som vill och kan underkasta sig härmed förbundna uppoffringar.
Understundom har detta lyckats endast derigenom att till honom anvisats
något understöd från nu ifrågavarande anslag. Mot det berättigade
i en sådan åtgärd hafva emellertid invändningar blifvit, gjorda.

Äfven vid andra beskickningar än de här nämnda kan under vissa
förhållanden vara af stort värde att hafva militärattachéer anstälda.

I detta sammanhang torde det tillåtas mig erinra, att vid uppgörande
af förslag till de förenade rikenas gemensamma budget för
innevarande år fråga uppstod om ökande af anslaget till militärattachéer
med ett belopp af 6,000 kronor, afsedt för en tredje sådan beställning.
På sätt inhemtas af det inför Kongl. Maj:t i sammansatt statsråd den 13
januari 1900 förda protokoll, hade norska departementet för det inre
förklarat sig icke kunna biträda berörda förslag. Enligt departementets
förmenande tillhörde utgifter af ifrågavande slag rätteligen hvartdera
rikets militärbudget, och om äfven departementet icke ansåge sig
böra gå ända derhän att föreslå uteslutande ur den gemensamma ut -

Fjerde liufvudtiteln.

43

rikesbudgeten af hela utgiftsposten militärattachéer, så hade detta sin
grund endast deri, att departementet icke funne förhållandet vara af
sådan betydelse, att departementet ansåge nödigt att motsätta sig en
anordning, som en gång vore antagen. Att utvidga denna anordning
till att omfatta ännu en tredje post borde emellertid efter departementets
förmenande icke kunna komma i fråga.

Med anledning häraf förklarade hans excellens utrikesministern,
att han, enär norska regeringen ej ansåg sig kunna biträda förslaget,
icke ville tillråda Kongl. Maj:t att då framlägga detsamma.

Vid sådant förhållande finner jag ifrågavarande angelägenhet lämpligast
böra ordnas på det sätt, att nu förevarande anslag ökas med
6,000 kronor med rätt för Kongl. Maj:t att, när omständigheterna sådant
föranleda, använda högst detta belopp till underlättande af anställandet
utaf militärattachéer, som icke komma i åtnjutande af arfvode från
tredje hufvudtiteln.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då beredandet af
tillräckligt reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän synes
mig värdefullt för arméns tjenstduglighet, anser jag mig böra
förorda, att förevarande anslag måtte bestämmas till 15,000 kronor.
Jag instämmer äfven med chefen för generalstaben i hans uttalade
åsigt, att detta anslag, som är fullt likstäldt med de båda å ordinarie
stat uppförda anslagen till resestipendier åt artilleri- och ingeniörofficerare
äfvensom åt militärläkare, bör till åvägabringande af likformighet
och följdrigtighet jemväl uppföras å ordinarie stat; och får jag i underdånighet
hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till resestipendier åt officerare och intendenturtjenstemän
bevilja ett anslag af 15,000 kronor,

samt att detta anslag måtte få såsom reservationsanslag
uppföras å ordinarie stat närmast framför
det i riksstaten till resestipendier åt militärläkare
upptagna anslag.

Resestipendier åt militärläkare.

Af enahanda skäl, som jag under [13.] i fråga om anslaget till
resestipendier åt artilleri- och ingeniörofficerare anfört, anser jag, att
jemväl förevarande bestämda anslag, hvilket finnes i riksstaten uppfördt

[15.]

Resestipendier
åt militärläkare.

44 Fjerde hufyudtiteln.

med 2,000 kronor, bör erhålla reservationsanslags natur; och hemställer
jag fördenskull i underdånighet, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att förevarande anslag måtte med oförändradt belopp
få i riksstaten uppföras såsom reservationsanslag.

Durchmarschkostnader.

[16.] Detta anslag, hvilket i riksstaten för innevarande år upptagits till

Durchmarsch- 8,000 kronor, är afsedt hufvudsakligen för bestridande af utgifter vid
kostnader. värfva(p. manskaps förflyttning från en till annan garnisonsort samt för
tryckning af formulär och blanketter till marschrouter, skjutsförteckningar,
qvittenslistor och liqvider m. in., hvilka anbefallas i Kongl. förordningen
den 6 september 1842, angående truppers och persedlars
fortskaffande. Under senare åren har anslaget särskildt tagits i anspråk
för gäldande af kostnaderna för värfvade truppers transporter till gemensamma
fälttjenstöfningar samt vid de förflyttningar, som, till följd
af den år 1892 beslutade härorganisationen, inom de värfvade truppförbanden
egt rum.

Då emellertid enligt det nya härordningsförslaget värfvade truppförband
icke vidare komma att ingå i härorganisationen, samt kostnaden
för tryckning af omförmälda formulär och blanketter m. m. lämpligen
böra bestridas från de anslag, hvarmed öfriga tryckningskostnader
gäldas, har i den vid härorganisationsförslaget fogade kostnadsberäkning
ifrågavarande anslag icke särskildt upptagits, utan hafva sådana kostnader,
för hvilka detsamma hittills tagits i anspråk, beräknats att hädanefter
bestridas från, bland annat, anslaget »arméns diverse intendenturoch
sjukvårdsbehof», samt från de till skrifmaterialier och tryckalster
m. m. anvisade medel.

Som jag af nu anförda skäl anser förevarande anslag icke vidare
böra i riksstaten upptagas, får jag i underdånighet hemställa, det Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att anslaget »Durchmarschkostnader», nu kronor
8,000, må ur riksstaten uteslutas.

Fjerde hufvudtiteln.

45

Remontering och skoning m. ni.

Chefen för generalstaben har i förslaget till ny härordning beräk- [17.]
nät, att detta anslag skulle uppgå till 936,924 kronor, sedan härord- Remontering
ningen genomförts. Denna beräkning är gjord under förutsättning, att °chm8 m"1115
samtliga kavalleriregementen remonteras på statsverkets bekostnad samt
att de inköpta remonterna under 1 å l1/* år uppställas i depot, innan
de utlemnas till truppförbanden. Efter genomförd organisation skulle
antalet hästar utgöra vid kavalleriet 6,000 och vid öfriga beridna vapen
tillhopa omkring 3,500 eller sammanlagdt 9,500, till hvilket antal häststammen
skulle uppbringas genom inköp under öfvergångstiden af erforderligt
antal remonter, utöfver hvad som vore behöfligt för att ersätta
störtade eller utrangerade hästar. Under år 1902 skulle, enligt
öfvergångsförslaget, hästantalet genom extra remontering ökas vid kavalleriet
med 192, vid artilleriet med 323, vid ingeniörtrupperna med
6 och vid trängen med 6 hästar.

Med hänsyn till svårigheten att bereda erforderligt utrymme i rent
ontdepoter redan under år 1902 anser jag, att det antal remonter,
som under nämnda år skulle inköpas för ökning af häststammen, bör
minskas till 129 stycken, deraf 123 för artilleriet och 6 för ingeniörtrupperna.

Det belopp, hvarmed ifrågavarande anslag bör uppföras, är beroende
af dels antalet stamhästar vid vederbörande vapenslag, dels den
årliga omsättningen af dessa hästar, hvilken beräknas till 9 procent
vid garnisonerad trupp, dels medelpriset på remonter, för närvarande
800 kronor, och öfriga med inköpen förenade kostnader, dels utgiften
för remonternas underhåll i depot, dels ock slutligen värdet af försålda
utrangerade hästar. Detta värde har i generalstabschefens förslag upptagits
till 180 kronor för hvarje häst, men torde, innan remontdepotväsendet
hunnit tillräckligt verka, böra under första åren af öfvergångstiden
beräknas till lägre belopp.

Vid samtliga kavalleriregementen utgör det nuvarande antalet stamhästar
4,836 (bil. 21). Årsbehofvet af remonter har beräknats efter
jemkning för de olika regementena till 439. Enligt samma beräkningsgrund
skulle vid artilleriet (bil. 29) inköpas 87 remonter, hvartill
komma 123 för ökning af stamhästantalet, eller sammanlagdt 210,
och vid ingeniörtrupperna (bil. 34) 8 för bibehållande af nuvarande
stammen och 6 för ökning deraf eller tillhopa 14. För trängen (bil. 38)

46 Fjerde hufvudtiteln.

skulle endast 10 remonter, motsvarande omsättningen under året, anskaffas.

Den afsevärda höjning af detta anslag, som enligt de gjorda kostnadsberäkningarna
skulle erfordras för år 1902, är i hufvudsak beroende
på, dels att kostnaderna för remontering m. m. vid de under omorganisation
varande kavalleriregementena i Skåne och Norrland, hvilka
kostnader nu till största delen utgå från de till omorganisation af dessa
trupper anvisade medel, skola af förevarande anslag gäldas, dels att
statsverket från och med nämnda år skulle öfvertaga remonteringen
jemväl vid det indelta kavalleriet, dels ock att, på sätt ofvan nämnts,
för ökning af antalet stamhästar 129 remonter skulle inköpas. Efter
öfvergångstidens slut, då det ökade antalet stamhästar anskaffats, blifva
kostnaderna å detta anslag proportionsvis mindre.

Generalstabschefen har under anslaget till »aflöning och rekrytering
m. in.» upptagit aflöningsförmåner enligt särskild stat för remonteringsstyrelsen.
Ehuru jag, såsom jag varit i tillfälle att på annat
ställe uttala, inser fördelarne af en sådan anordning, håller jag dock
före, att nämnda styrelse kan under år 1902 bibehållas vid sin nuvarande
organisation, hvarigenom kostnaden för samma år något nedbringas,
och har jag för den skull låtit arfvodena till styrelsens chef
och redogörare med oförändrade belopp qvarstå under nu ifrågavarande
anslag.

På grund af hvad jag sålunda anfört och då med hänsyn till att
från anslaget hädanefter skulle bestridas kostnaderna för remontering
och skoning in. m. vid hela armén, får jag i underdånighet hemställa,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att höja detta anslag,

nu......................................................... kronor 190,770: —

med........................................................ » 549,658: —

till........................................................... kronor 740,428: —

äfvensom medgifva, att detta anslag måtte få under
förändrad titel: »Remontering och skoning m. m.» i
riksstaten uppföras.

Fjerde hufvudtiteln.

47

Lega för hästar till artilleriets och ingeniörtruppernas exercis.

Generalstabschefen ifrågasätter i förslaget till ny härordning, att
detta anslag skall uppföras med ett belopp af 427,014 kronor, sedan
organisationen genomförts. Vid denna beräkning har förutsatts, att
antalet stamhästar vid vederbörande truppslag skulle vara fyldt, hvarefter
legning af hästar skulle ifrågakomma endast vid artilleriet och
ingeniörtrupperna under repetitionsöfningarna.

Under öfvergångstiden ställa sig förhållandena helt annorlunda. I
samma mån behofvet af stamhästar icke blifvit tillgodosedt, måste bristen
ersättas med legda hästar, och då denna brist är störst under de första
öfvergångsåren, erfordras, att under dessa år ett betydligt antal hästar
legas icke blott vid artilleriet och ingeniörtrupperna utan äfven vid
trängen. Det antal hästar, som under olika perioder af året enligt
öfvergångsförslaget skulle legas under år 1902, och som betingas af
den föreslagna ökningen af de värnpligtiges öfningstid, framgår af de
till sistnämnda förslag hörande bilagorna n:ris 33, 43 och 50. De
gjorda beräkningarna visa, att kostnaderna för samma år skulle uppgå
till följande belopp, nemligen:

vid artilleriet (bil. 29)........................................................ kronor 564,963: —

» ingeniörtrupperna (bil. 34) ....................................... » 50,901: —

)> trängen (bil. 38)............................ » 127,836: —

eller tillhopa kronor 743,700: —

För närvarande bestridas kostnaderna för hästar, hvilka legas för
trängens behof, från anslaget till de värnpligtiges vapenöfningar. Då
emellertid dessa kostnader, enligt hvad jag under nämnda anslag kommer
att föreslå, icke vidare skulle derifrån utgå, böra för nämnda
ändamål erforderliga medel anvisas från annat anslag, och har jag ansett
lämpligast, att det beräknade kostnadsbeloppet upptoges under det
nu ifrågavarande. Af denna anledning och då jemförelsevis lång tid
förflyter, innan trängens behof af legda hästar upphör, torde anslaget
böra erhålla en något ändrad benämning, som angifver hela det dermed
afsedda ändamålet.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet hemställa,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

[18.]

Lega för hästar
till artilleriets
och ingeniörtruppernas

exercis.

48 Fjerde hufvudtiteln.

att öka detta anslag,

nu.......................................................... kronor 154,390: —

med............... » 589,310: —

till........................................................... kronor 743,700: —

äfvensom medgifva, att anslaget måtte få i riksstaten
uppföras under förändrad benämning: ''»Lega för hästar
till artilleriets, ingeniörtruppernas och trängens exercis».

Det icke garnisonerade infanteriets och det indelta
kavalleriets vapenöfningar.

[19.] I den kostnadsberäkning, som bifogats det af chefen för gene Det

icke gar- ralstaben uppgjorda härordningsförslaget, bar förevarande anslag icke
infanteriets upptagits, men i dess ställe såsom reservationsanslag uppförts ett annat
och indelta anslag under benämning »arméns fält- och fälttjenstöfningar». Denna

vapenöfning åtgärd synes mig vara fullt betingad af den nya organisation, som

gar. armén skulle erhålla. Sedan armén fått en mera likartad samman sättning,

kan icke finnas rimligt skäl, hvarför samma slag af utgifter
skulle bestridas från olika anslag, såsom för närvarande är händelsen.
Truppernas vapenöfningskostnader hafva hittills utgått efter olika grunder
allt efter som de afsett garnisonerad eller indelt trupp, hvarförutom
de värnpligtiges vapenöfningskostnader bestridts från särskildt anslag.
Då den nya armé, som skulle danas genom den föreslagna härordningen,
i fråga om tjenstgöringsförhållanden närmast vore att jemföra
med den nuvarande garnisonerade armén, låg det nära till hands
att man, vid den ändring till likformighet i anslagsväg, som genom förslaget
kunde åvägabringas, valde den garnisonerade arméns anslag till
förebild. Anslaget till det icke garnisonerade infanteriets och det indelta
kavalleriets vapenöfningar eller det s. k. vapenöfningsanslaget har
sålunda utskiftats å »arméns aflöning och rekrytering m. m.» hvad angår
aflönings- och s. k. expenskostnader, å »remontering och skoning m. m.»
hvad beträffar hästarnes sjukvård och skoning vid tjenstgöring, å »arméns
byggnader, mötesfält, kommendantskapsutgifter samt fortifikationens
öfningar och materiel» vidkommande mötesfältens underhåll med hvad
dertill hörer, å »arméns mathållning» i fråga om mathållnings- och kokinrättningskostnader,
å »furagering af arméns hästar» angående hästarnes
utfodring och dermed sammanhängande kostnader, å »arméns diverse
intendentur- och sjukvårdsbehof» beträffande kommunionspenningar,

49

Fjerde hufvudtiteln.

sjukvårdskostnader, undervisningsmateriel af alla olika slag, underhåll
af trängfordon, transporter m. fl. utgifter af diverse natur samt å
»arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten» hvad rörer egentliga
förläggningskostnader utom sådana, som vidkomma byggnadsunderhållet.
*

Lämpligheten af denna fördelning af ifrågavarande anslag synes
uppenbar och vid sådant förhållande torde detsamma böra ur riksstaten
utgå.

Då likväl en del af anslaget icke kunnat utskiftas å andra anslag, anser
jag, lika med generalstabschefen, ett nytt anslag under benämning »arméns
fält- och fälttjenstöfningar» böra i riksstaten uppföras. För dylika öfningar
finnes nemligen icke något särskildt anslag i riksstaten uppfördt, utan hafva
kostnaderna för desamma till hufvudsaklig del gäldats från merberörda
vapenöfningsanslag. För främjande af arméns krigsmessiga utbildning
anser jag, såsom vid annat tillfälle af mig framhållits, ej mindre att
årliga fälttjenstöfningar med trupper af alla vapen — antingen armefördelning
emot arméfördelning eller inom hvarje arméfördelning
böra hållas och utgöra afslutningen på repetitions- (regemente-). öfningarna,
än äfven att fältöfningar med officerare m. fl. årligen i regel
böra utföras såväl vid hvarje arméfördelning som vid kavalleriet och
vid intendenturcorpsen.

Till ledning vid beräkningen af det nya anslagets medelsbehof,
anhåller jag till en början att få hänvisa till en redogörelse för kostnaderna
för större gemensamma fälttjenstöfningar under de sista 20
åren (bil. 54). Af denna framgår, att kostnaden för en dylik fälttjenstöfning
i afrundadt medeltal bör beräknas till 322,000 kronor, i hvilket belopp
dock ingå provianteringskostnader med omkring 56,600 kronor samt
furageringskostnader med omkring 24,000 kronor, af livilka sistnämnda
kostnader 6,000 kronor kunna beräknas för furagering af de genom
intendenturens försorg legda hästar, livilka icke ingå bland truppförbandens
hästar. Då arméns proviantering och furagering äro uppförda under
andra anslag, böra dessa utgiftstitlars slutsumma, med undantag af hvad
deraf utbetalts för furage till nyssnämnda af intendenturen legda
hästar, fråndragas nu beräknade kostnader för större fälttj enstöfningar.
På sådan grund skulle kostnaden för en dylik öfning, enligt
den vunna erfarenheten från föregående år, beräknas till i rundt tal

250,000 kronor, men som å andra sidan truppens numerär vid blifvande
fälttj enstöfningar skulle efter genomförandet af den nya härordningen

Bill. till lliksd. Frat. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft. 7

50

Fjerde liufvudtiteln.

blifva större än under de öfningar tabellen upptager, finner jag försigtigast
att nu beräkna en dylik öfning- till 280,000 kronor.

Beträffande de mindre, arméfördelnings vis utförda fälttjenstöfningarna
kan icke från vunnen erfarenhet hemtas någon tillförlitlig grund
för kostnadsberäkningen, då de öfningar af sådant slag, som egt rum,
fått till sin omfattning planläggas med hänsyn till de medel, som för
ändamålet för tillfället anvisats, och således hvarken med afseende å
öfning eller antal kunnat utföras i den omfattning som varit önskvärd.
Jag antager emellertid, att för hvarje sådan öfning vid första, andra,
tredje, fjerde och femte arméfördelningarna skulle erfordras 25,000 kronor,
samt vid den sjette, med hänsyn till de drygare transportkostnaderna
inom denna fördelning, dubbla beloppet, 50,000 kronor, eller i medeltal
omkring 29,000 kronor. Således skulle för de fyra fördelningar, som
icke deltaga i de större fälttienstöfningarna för året, åtgå tillsammans

116,000 kronor.

Enligt hvad erfarenheten hittills gifvit vid handen, hafva fältöfningar
med officerare och intendenturtjenstemän i medeltal kostat 7,500
kronor. Då dylika öfningar årligen skulle hållas inom hvarje arméfördelning
samt särskildt för officerare af kavalleriet och för intendenturcorpsen,
skulle häraf uppkomma en årlig utgift af 60,000 kronor.

Såsom af mitt anförande till statsrådsprotokollet den 7 innevarande
månad angående ny härordning framgår, anser jag derjemte lämpligt,
att de kaptener eller ryttmästare, hvilka vilja göra anspråk på befordran,
böra för vinnande af detta mål aflägga vissa prof. Dessa prof
medföra en del utgifter, hvilka lämpligast torde böra bekostas från anslaget
till arméns fält- och fälttjenstöfningar. På grund af hvad jag
här anfört skulle detta anslag beräknas sålunda: 280,000 kronor för en
större årlig fälttjenstöfning med två arméfördelningar; 116,000 kronor för
mindre fälttjenstöfningar med fyra arméfördelningar och 60,000 kronor
för fältöfningar eller tillsammans 456,000 kronor, hvartill dock skulle
komma de årliga utgifterna för omförmälda kompetensprof för befordran
till regementsofficer, hvarom någon utredning ännu icke föreligger,
men hvilka kostnader jag förutsätter komma att afrunda nyssnämnda
belopp till 500,000 kronor.

För att i någon mån begränsa utgifterna för landtförsvaret under
år 1902, har jag emellertid förutsatt, att ifrågakomna öfningar ej skulle
redan nämnda år anordnas i hela den utsträckning, som sedermera med
det nya härordningsförslagets genomförande borde ske; och har jag derför
ansett anslaget för nämnda år böra bestämmas till allenast 300,000
kronor.

Fjerde hufvudtiteln. 51

Med stöd af hvad jag nu anfört, får jag i underdånighet hemställa,,
det Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen

att ur riksstaten utesluta anslaget till »det icke
garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets
vapenöfningar», nu kronor 1,160,640, och i dess ställe
uppföra ett nytt reservationsanslag, benämndt »arméns
fält- och fdittjenstöfning arv å 300,000 kronor.

De värnpligtiges vapenöfningar.

Uti det af chefen för generalstaben afgifna förslaget till ny här- [20.]
ordning har anslaget till »de värnpligtiges vapenöfningar» — i nu ne värnpiiggällande
riksstat upptaget till 3,201,080 kronor — beräknats efter Aningar”"
genomförd härorganisation komma att uppgå till 10,161,146 kronor 60
öre. Af den vid nämnda förslag såsom bil. 31 fogade kostnadsberäkning
för detta anslag inhemtas, att från detsamma skulle bestridas
dels inskrifningskostnader samt hyra af expeditionslokaler åt rullföringsområdesbefälhafvare,
färdkostnader, mönstringskostnader samt dagaflöning
åt de värnpligtige, dels och på de värnpligtig^ belöpande andelar
af kostnaderna för arméns byggnadsunderhåll, mathållning, munderingsutrustning,
kasernutredning samt ved, ljus och vatten äfvensom diverse
intendentur- och sjukvårdsbehof.

Emot de beräkningar, som ligga till grund för bestämmandet af
de för ifrågavarande ändamål erforderliga medel, har jag icke något
att erinra. Då jag emellertid hyser den åsigt att, sedan armén erhållit
sin nya organisation, de slag af utgifter, hvilka äro med hvarandra likartade,
böra, för vinnande af större öfversigtlighet och reda samt bättre
kontroll, sammanföras under gemensamma anslagstitlar för armén i dess
helhet, anser jag mig ej kunna biträda generalstabschefens förslag, att
kostnader för arméns byggnadsunderhåll, mathållning, munderingsutrustning,
kasernutredning samt ved, ljus och vatten äfvensom diverse
intendendentur- och sjukvårdsbehof skulle utgå från detta anslag, utan
torde dessa utgifter böra fördelas på andra anslag under fjerde hufvudtiteln.

Mot en dylik fördelning af berörda kostnader har invändts, att
vissa af dessa, som till följd af de värnpligtiges vexlande numerär
svårligen på förhand kunna beräknas och derför fortfarande borde af
förslagsanslag bestridas, skulle komma att falla på i riksstaten uppförda

52

Fjerde hufvudtiteln.

reservationsanslag, nemligen: »arméns munderingsutrustning», »arméns
diverse intendentur- och sjukvårdsbehof» äfvensom »arméns kasernutredning
samt ved, ljus och vatten». Jag kan dock icke finna, att några
olägenheter deraf uppstå, om årligen vid statsregleringarnas uppgörande
tillses, huruvida antalet af de värnpligtige under nästföregående år undergått
någon afsevärd förändring och nämnda anslag sålunda befunnits
mindre väl motsvara de på dem belöpande utgifter, samt i dylikt fall
rättelser i anslagens belopp ega rum. Att en sådan rättelse härigenom
kommer att inträda först ett år senare än förhållandena kräft, anser
jag fullt uppvägas af den reda och ordning i räkenskaperna, som vinnes
genom tillämpandet af bestämda grunder för beräknande af anslagen
samt genom det derigenom möjliggjorda undvikandet af de för noggrann
kontroll af utgifterna synnerligen olämpliga omföringarne mellan
anslagen.

De delar af kostnaderna för de värnpligtige, hvilka enligt beräkningarne
i bil. 39 vid detta protokoll skulle komma att upptagas å
särskildt anslag, blifva sålunda följande:

rullföringsväsendet

färder........................

mönstringar ............

dagaflöning ............

å fastlandet och å Gotland ...	kronor	225,565: —
	»	500,000: —
	»	25,000: —
	»	492,334: —
eller tillsammans	kronor	1,242,899: —

hvilket belopp synes mig böra i riksstaten uppföras såsom förslagsanslag
under benämning »de värnpligtiges aflöning, inskrifning och redovisning
m. m.»

I detta sammanhang vill jag framhålla, att anledningen dertill, att
dagaflöningskostnaden beräknats dels efter 50 öre och dels efter 10
öre, är den att de värnpligtige, som under år 1902 komma att fullgöra
andra årets beväringsöfning, ansetts fortfarande såsom hittills böra
komma i åtnjutande af 50 öres dagaflöning, hvaremot alla öfriga böra
i dagaflöning erhålla allenast 10 öre på skäl, som af mig blifvit vid
annat tillfälle anförda.

I statsrådsprokollet den 7 innevarande månad, som åtföljer Kongl.
Maj:ts proposition med förslag till ny värpligtslag, har jag varit i tillfälle
att framhålla vigten och betydelsen af inskrifningsväsendets ordnande
efter andra grunder än de nuvarande. De hittills för inskrifningsväsendét
belöpande kostnader utgå nu från förevarande anslag med
103,270 kronor och från extra anslaget »för tillämpning af nya värnpligtslagens
föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redo -

53

Fjerde hufvudtiteln.

visning m. in.» med 53,000 kronor eller tillsammans 156,270 kronor
samt beräknas hädanefter till 225,565 kronor..

På grund af hvad jag ofvan anfört, hemställer jag det Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att ur riksstaten utesluta anslaget till »de värnpligtiges
vapenöfningar», nu kronor 3,201,080, och i
dess ställe uppföra ett nytt förslagsanslag, benämndt
■»de värnpligtiges aflöning, inskrifning och redovisning
in. m.r> å kronor 1,242,899.

Arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar

och materiel.

Detta anslag, som i den vid chefens för generalstaben förslag fogade
tabell rörande kostnaderna för den nya härordningen vid öfvergångstidens
slut är beräknadt att utgå med 3,176,000 kronor, finnes i
riksstaten för innevarande år upptaget till 1,441,175 kronor. Enligt
den för anslaget senast faststälda stat af den 19 oktober 1900 är detsamma
uppdeladt å nio olika titlar med de benämningar och belopp,
som finnas angifna i den vid detta protokoll fogade tablå (bil. 55),
hvarjemte i nämnda stat åberopas särskilda aflöningsstater för artilleriets
fabriker, faststälda för Carl Gustafs stads gevärsfaktori den 10 mars
1876, för Mariebergs ammunitions fabrik den 26 maj samma år och för
Åkers krutbruk den 31 december 1888. Af nämnda tablå framgå äfven
de summor, med hvilka de särskilda titlarna komma att minskas vid
Vaxholms artillericorps’ öfverflyttning till femte hufvudtiteln, äfvensom
de belopp, med hvilka, enligt min åsigt, hvar och en af dessa titlar
bör under år 1902 utgå; och torde det tillåtas mig härmed närmare
redogöra för de skäl, som legat till grund för de ändringar af dessa
belopp, hvilka jag nu går att föreslå.

Den å titel I Artillerimateriel upptagna första underafdelningen »fältartilleriet»,
hvilken är afsedd att bekosta underhållet af fältartillerimateterielen
jemte inventarier, materialier och förbrukningspersedlar samt
arbets- och transportkostnader vid tygförråden i Stockholm, Göteborg,
Kristianstad, Östersund, Jönköping, Visby samt från och med 1901 jemväl
Upsala, har, enligt hvad arméförvaltningen anmält, visat sig
icke kunnat under treårsperioden 1897—1899 bestrida erforderliga
kostnader, hvilka i medeltal per år öfverstigit det anslagna beloppet,

[21.]

Arméns vapen,
ammunition
och skjutöfningar
samt
artilleriets
öfningar och
materiel.

54

Fjerde hufvudtiteln.

70.000 kronor, med 29,000 kronor, ett förhållande, som berodde i främsta
rummet på den omständigheten att fältartilleriets öfningar under
de senare åren blifvit allt mer och mer omfattande och bedrifvits grundligare
och mer fältmässigt, hvaraf en ökad slitning af materielen blifvit
en oundviklig följd.

Med antagande af det nya liärordningsförslaget blifver under år 1902
fältartilleriets stamtrupp väl icke i väsentlig mån förändrad, men de
värnpligtiges antal och öfningstid ökas deremot i betydlig grad, hvaraf
helt naturligt följer att materielen kommer att under längre tid och till
större antal än hittills vara i bruk samt derigenom underkastas större
slitning och således äfven fordra större underhållskostnad. Arméförvaltningen
anser denna lämpligen kunna beräknas blifva proportionel
med det ökade antalet tjenstgöringsdagar för stamtrupp och värnpligtige
tillsammans.

Enligt denna beräkningsgrund borde, jemlikt arméförvaltningens
åsigt, den summa, som redan nu visat sig för ifrågavarande ändamål
erforderlig, ökas med 26 procent och anslagstiteln sålunda höjas till

125.000 kronor, men med tanke på nödvändigheten af att, med hänsyn
till öfriga anslagskraf, för år 1902 nedbringa anslagets slutsumma till
så lågt belopp som möjligt, anser jag, på sätt arméförvaltningen äfven
föreslagit, höjningen för nämnda år böra begränsas till 112,000 kronor.

A den andra underafdelningen af titel I »fästningsartilleriet», hvarifrån
bestridas utgifter för underhållet af fästningarnas bestyckning samt
positionsartillerimaterielen jemte inventarier, materialier och förbrukningsartiklar
äfvensom arbets- och transportkostnader vid tygförråden på
Karlsborgs samt Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästningar, har under
treårsperioden 1897—1899 årligen uppstått en brist af omkring 3,500
kronor, beroende dels på samma omständigheter, som ofvan anförts angående
fältartilleriet, dels äfven i väsentlig grad deraf att fästningsartilleriets
materiel under de senare åren blifvit i högst betydlig mån ökad.
Genom Vaxholmscorpsens öfverflyttande till femte hufvudtiteln minskas
visserligen, såsom af tablån framgår, den erforderliga anslagssumman,
men genom härordningsförslagets genomförande ökas deremot tjenstgöringsdagarnes
antal vid fästningsartilleriet synnerligen under den del
af öfvergångstiden, då positionsartilleriregementets värnpligtige skola
utbildas vid detta vapen i afvaktan på uppsättandet af det nya positionsartilleriregementet,
så mycket att enligt samma beräkningsgrund,
som följts vid fältartilleriet, det nu erforderliga behofvet torde böra
ökas med 93 % och beräknas till 13,400 kronor. Jag anser mig emellertid
kunna biträda arméförvaltningens af ofvan angifna skäl gjorda

Fjerde liufvudtiteln. 55

hemställan, att ifrågavarande undertitel för närvarande bestämmes till

10,000 kronor.

Hvad titeln II Handvapen angår, röner densamma genom Vaxholm scorpsens
öfverflyttning en obetydlig förminskning af 200 kronor, men
torde dock denna titel af nedannämnda skäl böra böjas. Uti underdånig
skrifvelse har nemligen chefen för fjerde arméfördelningen hemstält, att
de rengöringsmedel för handvapen, hvilka för närvarande bekostas af
stammanskapet, måtte, i likhet med de för värnpligtige behöfliga dylika
medel, få anskaffas på statens bekostnad, och bär såsom skäl härför
blifvit anfördt, att 6,5 mm. geväret torde kräfva en omsorgsfullare vård,
än gevär af äldre modell, och att det i anledning häraf vore fördelaktigt
om rengöringsmedlen finge anskaffas genom regementsförvaltningarnas
försorg, hvarvid det dock ej vore lämpligt, att manskapet genom
afdrag å lön eller på annat sätt skulle ersätta härtill förskjutna kostnader.
Arméförvaltningen har äfven funnit det fullt befogadt, att för
samtliga till tjenstgöring använda, staten tillhöriga vapen rengöringsmedel
bekostades af staten, samt beräknat, att för sådant ändamål kräfdes
en höjning af det nuvarande anslaget med 12,000 kronor.

Vid härordnings förslagets genomförande erfordras å denna titel ep
ytterligare höjning. Från densamma bekostas nemligen hufvudsakligast
underhåll af gevärspersedlar samt inventarier, materialier och förbrukningspersedlar
vid gevärsförråden, och då gevärspersedlarnes slitning
torde kunna beräknas vara beroende på antalet tjenstgöringsdagar för
alla härmed utrustade, d. v. s. i detta fall för hela armén, torde äfven
den behöfliga anslagsökningen böra beräknas proportionel med ökningen
i antalet tjenstgöringsdagar. En sådan beräkning gifver vid handen,
att titeln »handvapen» borde ökas med ungefär 67 %, men af förut anförda
skäl får jag, i enlighet med hvad arméförvaltningen jemväl föreslagit,
hemställa, att för år 1902 ökningen beräknas efter endast 34 %.
Vid bifall till de sålunda föreslagna tvenne höjningarne skulle anslagstitelns
belopp komma att utgå med 83,000 kronor.

Hvad beträffar de å titel III Ammunition upptagna underafdelningar
»fältpjeser» och »fästningspjeser», af hvilka den senare genom Vaxholmscorpsens
öfverflyttning minskats med 24,400 kronor, bestrides från dessa
hufvudsakligast kostnaden för den årliga förbrukningen af artilleriprojektiler
med rör och öfriga tillbehör. Denna förbrukning, som för att den
ökade öfningstiden skall kunna rätt tillgodoses, lärer komma att i afsevärd
grad ökas, torde böra så beräknas, att hvarje man under sin utbildningstid
får tillfälle att under ett visst antal skott tjenstgöra vid kanonen
under skarpskjutning, ökningen i anslagstiteln kan sålunda beräknas

56 Fjerde hufyudtiteln.

proportionel med ökningen af antalet i öfningarna deltagande. Enligt
denna beräkningsgrund skulle nu ifrågavarande undertitlar höjas till
resp. 340,000 kronor och 54,000 kronor, men anser jag i likhet med
arméförvaltningen och särskildt med hänsyn till att antalet batterier
och kompanier under 1902 icke ökas, anslagen kunna för sagda år beräknas
för fältartilleriet till 277,000 kronor och för fästningsartilleriet
till 32,000 kronor.

Den under titel III anslagna ammunitionen för »handvapen» är för
närvarande beräknad för en ammunitionsförbrukning, revolverammunitien
oberäknad, af i rundt tal 51 2 millioner skarpa och 3l 2 millioner
lösa gevärspatroner. Då vid öfvergången till den nya härordningen
lärer böra till den värnpligtige rekrytens utbildning anslås samma
ammunitionsmängd, som nu är anslagen till stamrekryten, torde härigenom,
enligt utförda beräkningar, kunna uppkomma en ammunitionsförbrukning
för år 1902 af ungefär 7,800,000 skarpa och 3,400,000 lösa
gevärspatroner, hvilket med nuvarande pris för ammunitionen betingar
en kostnad af 984,000 kronor, hvaraf likväl 140,000 kronor torde böra
påföras anslaget till kruttillverkningen. Då emellertid den så beräknade
ammunitionsförbrukningen lärer vara ett maximum, som icke
kommer att under år 1902 fullt uttagas, torde för samma år anslaget
till ammunition för handvapen, på sätt af armé förvaltningen blifvit
föreslaget, lämpligen böra höjas till 720,000 kronor.

Anslagstiteln för kruttillverkning, hvars storlek är beroende af den
mängd ammunition, som årligen förbrukas, har med stöd af de ofvan
föreslagna höjningarna å öfriga underafdelningar af denna anslagstitel
af arméförvaltningen beräknats för 1902 böra utgå med 230,000 kronor.

Det å titel IV Öfningar »för artilleriet» anslagna belopp, hvilket, på
sätt närlagda tablå utvisar, i någon mån minskas vid Vaxholms artillericorps’
öfverflyttning, har, enligt hvad arméförvaltningen anmält, på
grund af de förhållanden, under hvilka artilleriets öfningar numera bedrifvas
och hvarom ofvan talats under titel I, visat sig mer och mer
otillräckligt. Arméförvaltningen, hvars mening jag härvid biträder, har
ansett en höjning redan under nuvarande förhållanden vara erforderlig
med minst 21,000 kroror och, med hänvisande till den beräkningsgrund,
som följts vid förslaget om höjning af anslagen under titel I, hemstält,
att nu ifrågavarande anslagsdel finge för 1902 utgå med ytterligare
5,950 kronor, hvarigenom densamma skulle komma att uppgå till 60,000
kronor.

Äfven det under titel IV »för öfriga vapen» anslagna belopp har
under de senaste åren visat sig otillräckligt, i det bristen år 1898 uppgick

57

Fjerde hufvudtiteln.

till omkring 3,500 kronor och år 1899 till 6,800 kronor. I betraktande
häraf och då en allmän klagan under de senare åren försports öfver
knappheten af de anslag, som kunnat anvisas för underhåll dels å infanteriets
skjutbanor af blinderingar och öfrig målskjutningsmateriel,
dels ock af materielen för fältskjutning i trupp, samt otillräckligheten
af dessa medel torde blifva än mer kännbar i den mån det nya 6,r>
mm. geväret kommer till allmän användning, anser arméförvaltningen,
som i ämnet hört vederbörande arméfördelningschefer, att ifrågavarande
anslagsmedel böra med hänsyn endast till nuvarande förhållanden höjas
med 10,000 kronor, samt att samma medel, med tanke på genomförandet
under år 1902 af det nya härordningsförslaget, icke böra för
nämnda år sättas lägre än till 62,000 kronor, hvilken åsigt jag till
fullo delar.

Titeln V Fabriker har sedan år 1897 icke undergått någon förändring.
De ändringar, som för år 1902 äro erforderliga, grunda sig dels på behofvet
att med den nya härordningens införande bringa reda i de nu
å fabrikernas stater upptagna, sins emellan olika löneförmåner, dels ock
på sträfvan att åstadkomma erforderlig förbättring af hit hörande civilmilitära
personals lönevilkor. Vid uppgörande af förslag till dessa har
uppstälts såsom önskemål, att aflöningsformerna måtte blifva desamma,
som för det stora flertalet af arméns öfriga personal och sålunda utgå
med lön och dagaflöning. Enär emellertid fabrikernas personal, för
hvilken fordras särskild utbildning inom det tekniska facket eller i förvaltningsgöromål
vid fabrikerna, icke kunna rättvisligen i allo likställas
med den rent militära personalen af motsvarande rangklass, samt härtill
kommer att någon utsigt till vidare befordran i allmänhet för ifrågavarande
personal ej förefinnes, synes en förbättring af lönen efter vissa
års väl vitsordad tjenst vara önskvärd genom uppförande å staten af
ålderstillägg, afvägda med hänsyn till lönernas belopp, så att vederbörande
komme i åtnjutande af ungefär samma pension som nu.

Med stöd af ofvanstående principer har arméförvaltningen uppgjort
förslag till Stater för är 1902 för Carl Gustafs stads gevärsfaktori,
för Ainmunitionsfabriken och för Åkers krutbruk.

Beträffande de särskilda beställningarna har, hvad först angår nuvarande
verkmästarebeställning med lön 3,000 kronor, innehafvaren häraf,
hvilken bör vara en fullständigt utbildad ingeniör och hafva genomgått
teknisk högskola samt i öfrigt erhållit den utbildning, som vid de olika
fabrikerna är för arbetenas ledande erforderlig, ansetts böra med titel
af fabriksingeniör uppföras i kaptens aflöningsklass.

Dih. till Riksd. Prat. IDOL 1 Sami. 1 Aid. 1 Haft.

8

58 Fjerde hufvudtiteln.

Förvaltare, som nu uppbära i lön 1,800 kronor och äro berättigade
till ett å två ålderstillägg å 300 kronor, hafva uppförts i subalternofficers
löneklass, dock med fortfarande rätt till ålderstillägg. I fråga om
denna personal har arméförvaltningen särskildt framhållit, att förvaltarne
vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori och ammunitionsfabriken för närvarande
eg a uppbära tvenne ålderstillägg, hvarigenom den slutliga
lönen för en hvar af dem uppginge till 2,400 kronor. Arméförvaltningen
har derför hemstält, att förvaltarne vid nu ifrågavarande fabriker
måtte tilldelas två ålderstillägg af sådan storlek, att den slutliga lönen
komme att uppgå till ungefär samma belopp som den nuvarande.

Besigtningsrustmästare, hvilkas nuvarande lön uppgår till 1,500 kronor,
samt verkmästare hafva uppförts i underofficers (fanjunkares) aflöningsklass,
men dessutom i ofvan angifvet syfte tilldelats ålderstillägg. För
vissa personer af denna kategori, synnerligast dem, som under pågående
gevärstillverkning vid faktoriet bestrida mycket ansvarsfulla poster, kan
visserligen den nu föreslagna aflöningen ingalunda anses tillräcklig,
men torde åt sådan personal kunna i händelse af behof från det anslag,
med hvilket kostnaden för tillverkningen bestrides, beredas tillfälliga
löneförbättringar, beroende på tillverkningens omfattning.

Fabriksskrifvare, som nu i lön åtnjuta 1,000 kronor, hafva äfven
uppförts i underofficers (sergeants af första klass) aflöningskategori samt
tilldelats ålderstillägg enligt förut angifna grunder.

I sammanhang härmed har arméförvaltningen anfört att, enär utöfver
de i slutsumman för Carl Gustafs stads gevärsfaktoris stat inräknade
belopp, tillhopa 18,825 kronor, tillkomme, förutom ofvan angifna
ålderstillägg, nu utgående arfvoden till styresmannen och läkaren,
samt omkostnader för eldning, städning, belysning m. m., det för faktoriet
nödiga beloppet borde bestämmas till 36,000 kronor.

Uti ammunitionsfabrikens stat vore uppförd nu befintlig personal —
deribland en förvaltare och en fabriksskrifvare, hvilka hittills åtnjutit
endast arfvoden — hvarjemte såsom synnerligen behöfliga, med hänsyn
till fabrikens ökade verksamhet, å staten upptagits en fabriksingeniör
och en fabriksskrifvare, den sistnämnde afsedd för afdelningen å Karlsborg.

Då för ammunitionsfabriken borde utgå, förutom beloppet å förslagsstaten,
14,325 kronor, jemte ålderstillägg, äfven de nuvarande arfvodena
till styresman, arbetsofficerare och underofficerare, tjenstgörande såsom
verkmästare, samt omkostnader för expenser in. in., borde under titeln
»ammunitionsfabriken» för år 1902 uppföras ett belopp af 30,000 kronor.

Beträffande staten för Åkers krutbruk komme den derå uppförda

59

Fjerde hufvudtiteln.

verkmästare^’ensten att nytillsättas. Beräknades att af anslaget utginge
nuvarande arfvoden till styresman, arbetsoflicerare, läkare med flere
samt omkostnader med förutvarande belopp, kunde utgifterna för krutbruket
under år 1902 beräknas till 8,500 kronor.

I likhet med arméförvaltningen anser jag, att personalen vid krutbruket,
hvilken hittills icke uppburit löner utan erhållit endast arfvoden,
bör likställas med personalen vid statens öfriga verkstäder, då
intet skäl kan finnas att försätta dem i en undantagsställning, som
torde kunna medföra olägenhet af hvarjehanda art.

Arméförvaltningens förslag att tilldela fabriksförvaltarna tvenne
ålderstillägg å hvartdera 500 kronor kan jag deremot icke biträda, enär
dessa derigenom komrne i åtnjutande af löneförmåner, hvilka icke torde
kunna beredas de med dem för öfrigt jemstälda tjenstemän vid armén
till samma belopp. Jag anser derför, att dessa förvaltare icke böra
komma i åtnjutande af mer än ett ålderstillägg af ofvan angifna storlek.

De stater för ifrågavarande verkstäder, som detta protokoll bifogas
(bil. 56, 57, 58), äro sålunda affattade i likhet med de af arméförvaltningen
uppgjorda, dock med den förändringen att för fabriksförvaltarna
upptagits endast ett ålderstillägg å lönen å 500 kronor efter 5 års väl
vitsordad tjenst.

I detta sammanhang torde det tillåtas mig erinra, att aflöningsförmånerna
till personalen vid artilleriets fabriker blifvit i chefens för
generalstaben förslag uppförda å anslaget »aflöning och rekrytering m. m.».
Af skäl, som jag närmare utvecklat i mitt anförande till statsrådsprotokollet
den 7 innevarande januari angående den nya härordningen, har jag
emellertid ansett, att ifrågavarande personals aflöning lämpligen bör
utgå från nu förevarande anslagstitel, från hvilken äfven för närvarande
denna aflöning hufvudsakligen bekostas.

De reparations- och underhållskostnader, som vid besigtningsförrättningar
ansetts nödiga för vidmakthållande af byggnader, tillhörande artilleriförråden,
fabrikerna, skjutlälten in. in., hafva under senare åren
uppgått till icke oväsentligt högre belopp, än den å titeln VI upptagna
anslagssumman, hvadan betydliga nedsättningar måst ske. Sålunda hafva
exempelvis under hvartdera af åren 1899 och 1900 reparationsarbeten
för omkring 7,400 kronor måst uppskjutas till ett kommande år. Ett
sådant till vägagående kan dock ej i längden fortfara, ty derigenom
måste årligen behofven växa, på samma gång skadorna småningom förvärras
och byggnadernas bestånd på ett betänkligt sätt äfventyras. Då
härtill kommer, att under åren 1899 och 1900 uppförts ett stort antal
nya byggnader, hvilka äfven skulle med detta anslags tillgångar under -

60 Fjerde hufvudtiteln.

hållas, är en ökning af denna anslagstitel synnerligen behöflig och torde
i enlighet med arméförvaltningens beräkning böra bestämmas till 10,000
kronor, hvarigenom anslagstitelns slutsumma, sedan Vaxholmscorpsen
öfverflyttats, komme att höjas till 48,000 kronor.

Vid öfvergången till den nya härordningen böra, på sätt jag redan
under [6] erinrat, till titeln VII Skjutfält öfverföras de löner till förvaltaren
och handtverksmästaren å Marma skjutfält, hvilka nu utgå från
anslaget till aflöning och rekrytering (artilleriet gemensamt), men i de
nya staterna blifvit derifrån uteslutna. Med beräkning af nämnde personers
aflöning i likhet med hvad ofvan föreslagits för förvaltare och
handtverksmästare i allmänhet torde förevarande anslagstitel böra höjas
till 25,000 kronor.

Enär transportkostnader för ammunition m. in. lärer ökas i samma
mån som ammunitionsförbrukningen blifver större, torde det under titeln
VIII Transporter uppförda belopp böra, efter framräknande af hvad derutaf
är afsedt för Vaxholms artillericorps, ökas till 21,000 kronor.

Hvad slutligen angår titeln IX Diverse behof skola från denna, bland
annat, bestridas kostnaderna för artilleriförsök, men erfarenheten har
visat, att anslagstiteln härtill lemnat föga eller ingen tillgång. Derest
det svenska artilleriet skall kunna följa med nutidens snabba utveckling
af detta vapen, torde det emellertid vara nödvändigt, att omförmälda
försök i skäligen vidsträckt omfattning komma till utförande, hvarför
de härtill afsedda tillgångarna böra upptagas med så stort belopp, att något
hinder genom anslagets otillräcklighet ej må uppresas mot undersökningar
och experiment, som för artillerivapnets jemna utveckling äro nödvändiga.
Härvid bör särskildt beaktas, att vid en period, då man står
i begrepp att införa fälthaubitzer och nytt positionsartilleri, försök i
större omfattning än hittills ovilkorligen blifva nödvändiga.

För att kunna följa utvecklingen af vapentekniken utom vårt eget
land är det äfven oafvisligt, att medel finnas tillgängliga till bekostande
af en del tillfälliga resor för artilleriofficerare för bevistande af i utlandet
anstälda artilleriförsök.

Bland öfriga till sistnämnda anslagstitel hörande utgifter ingå dels
expenser vid generalfälttygmästarens expedition, der, i följd af göromålens
ständiga tillväxt, jemväl krafven på ökade expensmedel gjort sig
gällande, dels ock underhållet af artillerimuseet, som i mån af samlingarnas
ökande påkallar högre underhållskostnader.

Enligt hvad jag under [6] erinrat bör till denna titel öfverföras
de arfvoden och öfriga medel, tillhopa 7,435 kronor, hvilka förut utgått
från anslaget till aflöning och rekrytering (artilleriet gemensamt)

61

Fjerde hufvudtiteln.

men uteslutits ur de upprättade nya staterna för artilleriet. Af nu anförda
skäl anser jag, att anslagstiteln diverse behof bör för år 1902
höjas till 35,500 kronor.

Vid angifvande af de å detta anslags särskilda titlar erforderliga
förhöjningar har jag städse tagit hänsyn till nödvändigheten, att för år
1902 nedbringa kostnaderna till de lägsta möjliga, men torde dessa icke
kunna ytterligare nedsättas utan att rubba planen för härordnings förslagets
jemna genomförande.

På grund af hvad jag sålunda anfört och med stöd af de utaf arméförvaltningen
rörande ifrågavarande anslagsbehof verkstälda utredningar,
får jag i underdånighet hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att höja anslaget till arméns vapen, ammunition och
skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel

nu.......................................................kronor 1,441,175: —

med..................................................... )) 348,825: —

till.......................................................kronor 1,790,000: —

Arméns byggnader och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens

öfningar och materiel. I

I chefens för generalstaben förslag till ny härordning upptages
för bestridande, efter förslagets genomförande, af underhållet utaf
arméns under fortifikationsdepartementets vård stälda byggnader och
mötesfält, af kommendantskapsutgifter samt af kostnaderna för fortifikationens
öfningar och materiel, dels ett fast anslag till belopp af
694,115 kronor 1 öre, dels ock ett förslagsanslag under titeln i vapenöfningar» till belopp af 534,367 kronor 26 öre eller tillsammans
i afrundadt tal 1,229,000 kronor.

Af det nuvarande anslaget, som i gällande riksstat finnes uppfördt
med 495,000 kronor, må jemlikt den senaste af Kongl. Maj:t för anslagets
användande utfärdade stat utgå till nybyggnader och underhåll
af rikets fästningar samt landtförsvaret tillhörande, under arméförvaltningens
å fortifikationsdepartementet vård stälda hus och byggnader

431,000 kronor, till kommendantskapsutgifter 16,500 kronor, till fortifikationens
öfningar 26,000 kronor och till fortifikationens materiel 21,500
kronor.

Med tillkännagifvande att sistberörda tre belopp för närvarande vore
tillräckliga för bestridandet af de utgifter, för hvilka de vore alsedda,

[22.]

Arméns byggnader
och
kommendantskapsutgifter

samt fortifikationens
öfningar
och
materiel.

62 Fjerde hufvudtiteln.

men att den för nybyggnader och underhåll af rikets fästningar
och nyssnämnda hus och byggnader anslagna summa deremot mer och
mer visat sig otillräcklig, har arméförvaltningen å nämnda departement
i skrifvelse af den 14 november sistlidet år erinrat, hurusom redan uti
departementets skrifvelse den 15 november 1897, — med begäran om
höjning af ifrågavarande anslag med 30,000 kronor för ökad underhållskostnad
af de efter år 1883 uppförda byggnader, hvilken höjning
blifvit af 1898 års Riksdag beviljad, — framhållits, att detta anslag,
äfven med tillägg af nämnda förhöjning, dock icke blefve tillräckligt,
enär dels den ökade underhållskostnaden för de tre nya gardeskasernerna,
hvilka vore betydligt större än de gamla, icke i den begärda
förhöjningen medräknats, dels underhållet af byggnaderna på mötesplatserna
komme att blifva betydligt drygare i den mån de värnpligtiges
öfningstid blifvit utsträckt och till följd häraf fordringarna på
beqvämlighet, hvilken dittills föga tillgodosetts, blifvit ökade.

Men utom nämnda tvänne orsaker till ifrågavarande anslags otillräcklighet
hade sedan år 1897 andra vida mer vägande tillkommit. I
främsta rummet hade de under de senaste tre åren alltjämt stegrade
prisen å byggnadsmaterialier och arbetskraft förorsakat, att anslaget
numera icke på långt när vore tillräckligt att tillfredsställa alla de kraf,
som stäldes på detsamma. Ej blott en stor mängd, af regementsförvaltningarne
begärda och väl behötliga om- och tillbyggnads- samt
mindre nybyggnadsarbeten, uppgående under senaste två år till öfver

300.000 kronor, hade måst afslås, utan äfven åtskilliga, under år 1900
till öfver 100,000 kronor beräknade reparations- och underhållsarbeten,
som för byggnadernas bestånd varit högeligen påkallade, hade måst
åsidosättas. Då härtill komme, att priserna sedan år 1897 stigit för
arbetskraft med omkring 30 % och för byggnadsmaterialier af olika
slag med 20 å 40 % , borde endast till följd af dessa förhållanden det
nu utgående anslaget, 431,000 kronor, höjas med 30 % eller omkring

130.000 kronor.

Men vidare hade sedan år 1897 en ganska stor mängd oundgängligen
behöfliga nybyggnader tillkommit, såsom 4 befäls- och underbefälsbyggnader
i Vaxholm, 1 befälsbyggnad i Umeå, 8 bad- och tvätthus,
3 depotstall, 2 observationsstall och 1 sommarstall vid olika kasernetablissement
samt 1 nytt beväringsetablissement i Kristianstad, hvilka
samtliga nybyggnader betingat en anläggningskostnad af omkring 600,000
kronor och hvilkas framtida underhåll, beräknadt efter 1 V* % af anläggningskostnaden,
uppginge till 7,500 kronor. Dessutom hade under
de senaste åren en del nya fästningsanläggningar vid Vaxholm och

• Fjerde hufvudtiteln. 63

Karlsborg tillkommit, livilkas underhåll kräfde en icke obetydlig årlig
kostnad.

Slutligen hade de å indelta arméns mötesplatser belägna etablissementen
— tillsammans innefattande icke mindre än 873 särskilda byggnader,
hvilka till större delen blifvit uppförda under 1870- och 80-talen
och detta på ett mycket provisoriskt sätt, afsedda, som de vore, att
fylla inqvarteringsbehofvet endast under den korta tid på högsommaren,
som då var anslagen till såväl stammens som beväringens öfningar —
befunnits i behof af vida grundligare reparationer och förbättringar än
förut beräknats. Sålunda vore t. ex. nästan alla byggnaderna täckta
endast med papptak, hvilka nu till största delen visat sig så bristfälliga,
att de måste utbytas mot plåttak.

Ehuru på grund af dessa omständigheter anslaget till underhåll af
arméns under fortifikationsdepartementets vård stälda byggnader borde
höjas med minst 140,000 kronor, hade arméförvaltningen, under antagande,
att de nu så uppdrifna prisen på arbetskraft och byggnadsmaterialier
icke vidare komme att stiga utan möjligen tvärt om skulle
något sjunka, icke ansett sig för närvarande böra föreslå en förhöjning
med hela detta belopp, utan med tillsvidare blott 80,000 kronor, motsvarande
något mindre än 20 % af den nu utgående anslagssumman.

Uti det embetsmemorial, som finnes fogadt vid armé- och marinförvaltningarnas
den 28 november 1900 afgifna utredning angående de belopp,
som från, bland andra, förevarande anslag borde öfverflyttas till femte
hufvudtiteln, under förutsättning att ärenden rörande Vaxholms artilleri -corps samt Vaxholms och Oskar Fredriksborgs fästning, Karlskronas befästningar
äfvensom befästningarne vid inloppet till Göteborg och vid
Fårösund komme att öfverflyttas från landtförsvars- till sjöförsvarsdepartementet,
har anförts, att i sådant fall anslagets nuvarande belopp,
enligt gjord beräkning, borde minskas med 72,400 kronor, samt den
nu ifrågasatta förhöjningen i anslaget med 80,000 kronor nedsättas
med 10,000 kronor.

På sätt jag under [19.] och [20.] anfört, hafva från de nuvarande,
under arméförvaltningens å intendentsdepartementet vård stälda anslagen
till »det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets
vapenöfningar» och till »de värnpligtiges vapenöfningar», hvilka
anslag, enligt hvad jag hemstält, skulle komma att uppdelas å andra
anslagstitlar, bekostats underhållet af arméns mötesfält. Redan vid
1892 års urtima riksdag framhölls af dåvarande chefen för landtförsvarsdepartementet
lämpligheten deraf att inseendet öfver mötesplatserna
flyttades från intendents- till fortifikationsdepartementet, hvilket

[23.]

Trängens

öfningar.

64 Fjerde hufvudtiteln.

sistnämnda departement numera fått sig anförtrodt uppsigten och vården
af de å dessa platser uppförda byggnader. För vidtagande af berörda
åtgärd, hvilken jag finner vara lämplig och befogad, torde vara nödigt
att de medel, Indika från nämnda båda anslag med ett årligt belopp
af 50,000 å 60,000 kronor utgått för mötesplatsernas underhåll, uppföras
å nu förevarande anslag. Med hänsyn till ökningen i de värnpligtiges
öfningstid m. fl. förhållanden, torde anledning ej förefinnas
till antagande, att utgifterna för omförmälda ändamål kunna nedbringas
under sistberörda belopp, med hvilket anslaget sålunda torde böra ökas.

På grund af hvad jag ofvan anfört och då detta anslag sålunda
skulle komma att å ena sidan minskas med det belopp, som derifrån
utgår till underhåll af sjöfästningarne eller 72,400 kronor, men å andra
sidan höjas dels i följd af ökade kostnader för underhåll af nu befintliga
byggnader, med 70,000 kronor och dels genom öfverflyttningen
från de förutvarande vapenöfningsanslagen med 60,000 kronor, eller
tillsammans 130,000 kronor, får jag i underdånighet hemställa, det Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att förevarande anslag måtte i riksstaten upptagas
under titel: »Arméns byggnader, möte&fält, kommendantskap
sutgifter samt fortifikationens öfningar och materiel»
äfvensom att

anslaget, nu ....................................... kronor 495,000: —

måtte ökas med................................. » 57,600: —

till ......................................................... kronor 552,600: —

Trängens öfningar.

Från det i riksstaten uppförda anslaget till »trängens öfningar» bestridas
för närvarande kostnaderna för hästutredning och materiel vid
öfningarna med trängens stamtrupper, dock med undantag af utgifterna
för intendentur- och sjukvårdsträng.

Då jag emellertid ansett lämpligt, att ifrågavarande kostnader sammanföras
med andra utgifter af liknande art under anslag, afsedda för
hela armén, har jag, i enlighet med hvad chefen för generalstaben föreslagit,
upptagit samma kostnader under anslagen till »arméns munderingsutrustning»
och till »arméns diverse intendentur- och sjukvårdsbehof».

Fjerde Jiufvudtiteln. 65

Med anledning häraf får jag i underdånigh&t hemställa, det Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att detta anslag, nu 5,000 kronor, måtte ur riksstaten
uteslutas.

Mathållning vid garnisonerade armén.

Chefen för generalstaben har uti sitt förslag till ny härordning
under benämning »mathållning för arméns manskap» upptagit ett anslag,
som efter genomförd härordning skulle uppgå till 2,813,899 kronor
40 öre.

Häri ingå dock icke, såsom jag redan i fråga om anslaget till de
värnpligtiges vapenöfningar erinrat, mathållnings- och kokinrättningskostnader
för de värnpligtige, uppgående för beräknade 7,633,818 underhållsdagar
efter 52 öre om dagen till 3,969,585 kronor 36 öre, men då
jag anser, att kostnaderna för mathållningen vid hela armén böra uppföras
under samma anslag, skulle, efter genomförd organisation, anslaget
uppgå till 6,783,484 kronor 76 öre. Som denna höjning föranleder
motsvarande minskning å annat anslag, uppkommer derigenom icke
någon förändring i den af generalstabschefen beräknade slutsumma,
hvartill de ordinarie anslagen under riksstatens fjerde hufvudtitel efter
öfvergångstidens slut skulle uppgå.

Enligt statsrådsprotokollet för den 7 innevarande månad har jag i
sammanhang med frågan om »landtförsvarets kostnad» redogjort för,
huru det för mathållningen angifna priset, 52 öre för underhållsdag,
blifvit beräknadt.

För år 1902 utgöra nu ifrågavarande kostnader, enligt detaljerade
kostnadsberäkningar, till hvilka. jag anhåller att få hänvisa,

987,014: 08
522,734: 68

för stammanskap: vid infanteriet (bil. 12) ............... kronor

» kavalleriet (bil. 21) ............... »

» artilleriet (bil. 29)................. »

» ingeniörtrupperna (bil. 34)... »

» trängen (bil. 38)..................... »

de värnpligtige (bil. 39)........................................... »

615,901:

155,256:

107,047:

40

20

»

1,622,011: 04

eller tillhopa kronor 4,009,964: 40
Då anslaget skulle komma att omfatta alla arméns utgifter för
mathållning, torde det äfven böra erhålla en deremot svarande, ändrad

benämning.

Bill. till Riksd. Prat. 1901. 1 Samt. 1 Afl. 1 Uäft.

[24.]

Mathållning
vid garnisonerade
armén.

66

Fjerde hufvudtiteln.

[25.]

Anslag till
furagering vid
garnisonerade
armén.

Med anledning a£ hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet

hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att höja detta anslag,

nu ...................................................... kronor 1,443,300: —

med...................................................... » 2,566,665: •—

till ...................................................... kronor 4,009,965: —

äfvensom medgifva, att anslaget må under förändrad
titel: Darméns mathållning» i riksstaten uppföras.

Furagering vid garnisonerade armén.

I den kostnadsberäkning, som chefen för generalstaben bifogat sitt
förslag till ny härordning, upptages förevarande anslag att, efter genomförd
härorganisation, under benämning »furagering af arméns hästar»,
utgå med 3,171,278 kronor 70 öre.

Uti berörda förslag förutsättes, att kostnaderna för all vid armén
ifrågakommande furagering skulle utgå från detta anslag, — en uppfattning
som jag till fullo delar.

Vid redogörelsen för anslagen »det icke garnisonerade infanteriets
vapenöfningar» och »de värnpligtiges vapenöfningar» har jag erinrat,
hurusom från dessa anslag hittills bestridda utgifter för furagering framdeles
skulle komma att utgå från förevarande anslag och till statsrådsprotokollet
den 7 innevarande månad har jag angifvit den grund, efter
hvilken kostnaderna för furageringen af arméns hästar beräknats eller
till 90 öre för hvarje ration vid full utfodring samt till 72 öre för i
depot vid kavalleriet uppstäda hästar.

För år 1902 äro omförmälda kostnader, enligt detaljerade beräkningar,
uppskattade till:

för kavalleriet (bil. 21) ............

» » (bil. 21) ...........

» artilleriet (bil. 29) ...............

» ingeniörtrupperna (bil. 34)
» trängen (bil. 38) ..................

Kationer Kr.

1,041,495 å 0,90
115,808 » 0,72
555,147 » 0,90
50,369 » 0,90
84,222 » 0,90

Kronor

937,345: 50
83^381: 76
499,632: 30
45,332: 10
75,799: 80

eller tillhopa 1,847,041 = 1,641,491: 46

deraf .............. 1,731,233 rationer å 0,90 kronor = 1,558,109: 70 kronor

och ..................... 115,808 » » 0,72 » = 83,381: 76 »

67

Fjerde hufvudtiteln.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet hem ställa,

det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att förevarande anslag,

nu ........................................................kronor 717,800: —

måtte under förändrad titel vfuragering
af arméns hästar» i riksstaten
upptagas samt höjas med » 923,691: —

till.......................................................kronor 1,641,491: —

Arméns munderingsutrustning.

Chefen för generalstaben har i det afgifna förslaget till ny här- [26.]
ordning beräknat, att detta anslag skulle uppgå till 1,997,411 kronor Arméns mun85
öre efter genomförd organisation. dermgs Härunder

har han dock icke upptagit för de värnpligtiges utrustning
uppkommande kostnader, hvilka i bil. 31 till berörda förslag beräknats
till 2,519,159 kronor 94 öre, motsvarande 7,633,818 tjenstgöringsdagar
å 33 öre om dagen, och uppförts under anslaget till »de
värnpligtiges vapenöfningar». På de skäl, jag i mitt underdåniga anförande
beträffande sistberörda anslag angifvit, torde dock kostnaderna
för underhåll af de värnpligtiges mundering jemväl böra uppföras under
nu förevarande anslag. Om så sker, skulle detsamma efter öfvergångstidens
slut sålunda utgå med 4,516,571 kronor 79 öre.

Rörande de grunder, som följts vid beräkningen af kostnaderna
för den personliga munderingsutrustningen, har jag i underdånighet
yttrat mig till statsrådsprotokollet för den 7 innevarande månad. Under
hänvisning härtill anser jag mig nu böra tillägga, att i de för kavalleriet
och trängen uppgjorda beräkningarna underhållet af sadelmunderings-
och hästutredningspersedlar upptagits för de hästar, som ständigt
äro i tjenst, till 10 öre om dagen för hvarje häst samt, beträffande
förstnämnda vapenslag, för stamhästar uppstälda i depot 5 öre om
dagen. Den beräkningsgrund, som sålunda följts i fråga om utredningen
till de ständigt i tjenst varande hästarna, står i öfverensstämmelse
med 1892 års urtima Riksdags beslut i enahanda afseende vid
omorganisationen af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland, men, enär
det antagits, att depothästarna äfven skulle komma att användas till
ridning, ehuru i mindre mån, och att utredningen för dem sålunda
skulle utlemnas och vara i bruk, har underhållet af de för dessa hästar

68 Fjerde hafyudtiteln.

afsedda sadelmunderings- och: utredningspersedlar nu upptagits väsentligt
högre än 1892, då det beräknades uppgå till ungefär 1,1 öre om
dagen.

Vid artilleriet och ingeniörtrupperna utgå kostnaderna för sadelmundering
och hästutredning från de anslag, som bestrida dessa vapenslags
materiel eller anslagen till »arméns vapen, ammunition och skjutöfningar
samt artilleriets öfningar och materiel» och till »arméns
byggnader, kommendantskapsutgifter samt fortifikationens öfningar och
materiel». I detta afseende har jag icke ifrågasatt någon ändring.

På sätt kostnadsberäkningarna för de olika vapenslagen närmare
utvisa skulle utgifterna under detta anslag för år 1902 uppgå till:

för stammanskap:

vid infanteriet (bil. 12) ............

» kavalleriet (bil. 21)...............

» artilleriet (bil. 29) ..............

» ingeniörtrupperna (bil. 34)

» trängen (bil. 38) ..................

för de värnpligtige (bil. 39) ......

hvartill kommer för sadelmunderings- och hästutredningspersedlar: vid

kavalleriet (å 10 öre om dagen)........................ kronor 104,149: 50

» d:o (å 5 » » » )........................ » 5,790: 40

» trängen .......................... » 4,161: —

Summa kronor 114,100: 90

eller tillhopa..............<............................................. » 2,658,886:

På grund häraf får jag i underdånighet hemställa, det Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att öka detta anslag,

nu ..................................................... kronor 2,057,181: —

med ................................................... » 601,705: —

till ......................,.............................. kronor 2,658,886: —

............. kronor 626,374: 32

.............. » 331,735: 47

.............. » 390,860: 25

............. » 98,528: 10

............. » 67,933: 80

■..t:.:....... » 1,029,353: 16

Summa kronor 2,544,785: 10

Fjerde hufviidtiteln.

69

Arméns diverse intendentur- och sjukvårdshehof.

I den kostnadsberäkning, som cbefen för generalstaben bifogat
sitt förslag till ny härordning, har förevarande anslags slutsumma upptagits
att efter genomförd organisation uppgå till 432,907 kronor
60 öre.

Såsom jag redan den 7 innevarande månad till statsrådsprotokollet
uttalat, har jag icke något att erinra mot den beräkning, som legat till
grund för uppskattningen af anslagets medelsbehof, nemligen att kostnaderna
för bestridande af de till arméns intendentur och sjukvård
hänförliga utgifter borde antagas uppgå till 8 öre om dagen, hvilken
beräkningsgrund jemväl af arméförvaltningen lemnats utan anmärkning.
Med stöd af samma skäl, som jag vid anslaget för de värnpligtiges
vapenöfningar anfört och sedermera vid föregående anslag haft anledning
återupprepa, anser jag dock ifrågavarande kostnader, för såvidt
de afse de värnpligtige, böra öfverflyttas till förevarande anslag, hvilket
vid sådant förhållande komme att höjas med den på de värnpligtige
för 7,633,818 dagar belöpande kostnad efter 8 öre om dagen, eller
610,705 kronor 44 öre, till 1,043,613 kronor 4 öre.

Af närlagda kostnadsberäkningar framgår, att utgifterna å förevarande
anslag för år 1902 skulle efter 8 öre för hvarje tjBotgöringsdag
uppgå:

vid infanteriet (bil. 12)...... för 1,851,274 dagar till kronor 148,101: 92

b kavalleriet (bil. 21)...... b 999,901 » b » 79,992: 08

» artilleriet (bil. 29)..... » 1,184,425 » » » 94,754: —

» ingeniör trupperna

(bil. 34)..... » 298,570 » » b 23,885: 60

b trängen (bil. 38)...... b 205,860 » b » 16,468: 80

samt för de

värnpligtige (bil. 39)...... b 3,119,252 b b b 249,540: 16

eller för

7,659,282 dagar å 8 öre kr. 612,742: 56

[27.]

Arméns diverse
intendentur-
och
sjukvårdsbehof.

Som under anslagen till »arméns mathållnings och sarméns munderingsutrustningB
tjenstgöringsdagarna icke upptagits till nyssnämnda
antal, anhåller jag få erinra, att skilnaden härrör deraf att marschdagar
af lätt insedda skäl icke inberäknats i det dagantal, som ligger till
grund för utgifterna under förevarande anslag.

70

Fjerde hufvudtiteln.

[28.]
Arméns kasernutredning

samt ved, ljus
och vatten för
den garnisonerade
armén.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört får jag hemställa, det
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att höja förevarande anslag, nu............... kronor 117,178: —

med .................................................................. » 495,564: —

till .................................................................... kronor 612,742: —

Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den garnisonerade

armén.

Detta anslag skulle enligt generalstabschefens förslag, efter nya
härordningens genomförande, i riksstaten uppföras med 577,294 kronor
93 öre under benämning »arméns kasernutredning samt ved, ljus och
vatten».

De kostnader af ifrågavarande slag, som uppkomma för de värnpligtige,
har chefen för generalstaben upptagit under anslaget till »de
värnpligtiges vapenöfningar» med 763,381 kronor 80 öre, motsvarande
7,633,818 tjenstgöringsdagar å 10 öre om dagen, men anser jag mig
böra, i likhet med hvad under andra anslag i härmed jemförliga fall
skett, i underdånighet föreslå, att jemväl sistnämnda kostnader upptagas
under förevarande anslag, som i sådant fall skulle efter öfvergångstidens
slut uppgå till 1,340,676 kronor 73 öre.

Emot den grund, som vid beräkningen af anslagets storlek blifvit
följd, eller att ifrågavarande utgifter skulle belöpa sig till 10 öre om
dagen för hvar och en af manskapet och 1 öre om dagen för hvarje
häst, har jag lika litet funnit något att erinra som mot den föreslagna ändringen
af anslagets benämning, hvilken betingas af de inträdande nya
förhållandena.

För år 1902 skulle nu ifrågavarande anslag, beräknadt på sätt jag
föreslagit, böra uppföras med ett belopp af 784,393 kronor 9 öre deraf

för stammanskap:

vid infanteriet (bil. 12)..................................................... kronor 185,127: 40

» kavalleriet (bil. 21) .................................................... » 99,990: 10

» artilleriet (bil. 29)......................................................... » 118,442: 50

» ingeniörtrupperna (bil. 34) .................................... » 29,857: —

» trängen (bil. 38)............... » 20,586: —

för de värnpligtige (bil. 39)................................................ » 311,925: 20

summa kronor 765,928: 20

Fjerde hufvudtiteln.

71

samt för hästar:

vid. kavalleriet (bil. 21)........................................................ kronor 11,573: 03

» artilleriet (bil. 29) ........................................................ » 5,551: 47

» fortifikationen (bil. 34) ............................................... » 498: 17

» trängen (bil. 38) ............................................................ » 842: 22

summa kronor 18,464: 89

eller tillhopa 784,393 kronor 9 öre.

Härvid torde jag få erinra, att, vid beräkning af detta anslagsbehof,
liksom i fråga om anslaget till diverse intendentur- och sjukvårdsbehof,
icke tagits hänsyn till några marschdagar för indelt manskap.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet hemställa,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att höja detta anslag, nu ...... kronor 215,621: —

med......................................................... » 568,772: —

till .....,................................................... kronor 784,393: —

äfvensom medgifva, att anslaget må under förändrad
titel: »arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten»
i riksstaten uppföras.

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

Jemlikt § 1 i lagen angående lindring i rustnings- och roterings- [29.]
besvären den 2 december 1892 skall denna lindring från och med år Lindring i rust1902
utgå med 90 procent af dessa besvärs uppskattade värde. n‘ngf °“h

Enligt räkenskaperna för år 1899, då lindringen åtnjöts med 70 avären.
procent af värdet efter då gällande uppskattning, belöpte sig lindringskostnaderna
till 2,771,173 kronor 68 öre, af hvilket belopp 231,355
kronor 50 öre guldits från anslaget till fortgående vakanssättning af
indelta kavalleriet i Skåne och Norrland och återstoden från anslaget
till lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

På grund af nådiga kungörelsen den 27 oktober 1899 angående
ny uppskattning af rustnings- och roteringsbesvären vid indelta armén
hafva från och med år 1900, då lindring i besvären skulle ega rum
med 80 procent, förändrade, delvis förhöjda värden varit vid beräkningen
af lindringsbeloppen gällande. Enligt hvad jag från statskon -

72

Fjerde Imf vild titeln.

toret inhemtat, utgör sammanlagda beloppet af den lindring, som för
år 1900 skall, på grund af de utaf statskontoret faststälda uträknings^
längder, till rusthåll och rotar utbetalas, 3,549,417 kronor 87 öre, deraf
från anslaget till fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne
och Norrland 273,003 kronor 7 öre och från anslaget till lindring i
rustnings- och roteringsbesvären 3,276,414 kronor 80 öre.

Från och med år 1902 skall, såsom jag i underdånighet erinrat,
lindringen utgå med ytterligare tio procent å besvärets uppskattade
värde, och har statskontoret uti skrifvelse den 19 sistlidne december
anmält, att anslagsbehofvet för nämnda år kan approximativt beräknas
till 3,750,000 kronor. Denna statskontorets beräkning har, enligt
hvad jag inhemtat, grundats på förhållandet mellan effektiva och
vakanta rusthåll och rotar vid 1900 års början och med tagen hänsyn
till den ytterligare vakanssättning, som, enligt det af generalstabschefen
framlagda öfvergångsförslag till ny härordning, skall vid 1901 års
generalmönstringar ega rum.

I sammanhang härmed torde böra erinras derom, att 1896 års
Riksdag i och för Skånska husar- och dragonregementenas samt Norrlands
dragonregementes omorganisation från indelta till värfvade truppförband,
hvilken omorganisation var afsedd att fortgå under en följd af
år, å riksstaten uppförde ett anslag, benämndt »omorganisation af indelta
kavalleriet i Skåne och Norrland)), från hvilket anslag skulle bestridas
alla utgifter, som för ifrågavarande tre regementen under omorganisationstiden
erfordrades. Allt efter som vakanssättningen fortskrede
och vakansafgifter i stället för effektivt utgörande af rustnings- och
roteringsbesväret erlades af rust- och rotehållarne, komme utgifterna
för dessa regementen att ökas. Derför uppfördes samtidigt i riksstaten
ett särskildt anslag under benämning »fortgående vakanssättning af indelta
kavalleriet i Skåne och Norrland», hvilket beräknades till sammanlagda
värdet å rustnings- och roteringsbesväret för icke vakanssatta
rust- och rotehåll vid berörda tre regementen. Från detta anslag skulle
bestridas lindring i rustnings- och roteringsbesväret för samtliga rusthåll
och rotar vid dessa regementen. Vidare skulle i den mån vakanssättningen
vid de tre regementena komme att fortgå, vid hvarje af de
följande statsregleringarne, till dess omorganisationen blifvit genomförd,
från sistnämnda anslag till anslaget för omorganisation öfverföras behöfliga
medel för de ökade utgifter, som uppkomme allt efter som
naturaprestationerna genom vakanssättningen upphörde. Anslaget till
fortgående vakanssättning skulle alltså successivt minskas, och sedan
omorganisationen blifvit fullständigt genomförd, skulle båda dessa an -

73

Fjerde liufvudtiteln.

slag ur riksstatén utgå och omkostnaderna för meranämnda tre regementen
fördelas å de nio anslag, från hvilka kostnaderna för öfriga
värfvade truppförband bestredes.

I öfverensstämmelse med denna af 1896 års Riksdag antagna plan
har storleken af anslaget för fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet
i Skåne och Norrland vid de följande statsregleringarne bestämts,
och är detsamma i 1901 års riksstat upptaget med 291,600
kronor. Anslaget till omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och
Norrland är i samma riksstat faststäldt till 1,819,483 kronor.

Enär i det nu föreliggande härordningsförslaget utgifterna för ifrågakomna
tre regementen äro afsedda att bestridas på samma sätt som
utgifterna för alla öfriga under omorganisation stälda truppförband,
böra, derest den föreslagna härordningen kommer att tillämpas från
och med år 1902, såväl omorganisationsanslaget som anslaget till fortgående
vakanssättning af dessa tre regementen ur riksstatén för nämnda
år uteslutas, under det att den effektiva rusthåll och rotar tillkommande
lindring i dem åliggande besvär böra utgå från det allmänna lindringsanslaget.

Under åberopandet af hvad sålunda förekommit, får jag, som icke
har något att erinra mot statskontorets beräkning af de i detta anslag
för nästkommande statsregleringsperiod erforderliga medel, härmed hemställa,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

med
till..

att öka förevarande anslag, nu kr. 3,330,000: —
..................................................... » 420,000: —

.......................................................kronor 3,750,000: —

Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland

samt

Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland.

Med hänvisning till hvad jag rörande dessa tvenne anslag anfört
under [29.] vid behandling af frågan om ökning i anslaget till lindring
i rustnings- och roteringsbesvären, får jag härmed i underdånighet hemställa,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, vid bifall till hvad under [29.] föreslagits, ur
riksstatén utesluta ej mindre anslaget till »omorganiBih.
till Riktd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 A/d. 1 Iläft. 10

[30.]

Omorganisation
af indelta
kavalleriet i
Skåne och
Norrland
samt

Fortgående vakanssättning

af indelta kavalleriet
i
Skåne och
Norrland.

74

Fjerde hufvudtiteln.

sation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland», nu
1,819,483 kronor, än äfven anslaget till »fortgående
vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och
Norrland», nu 291,600 kronor.

Extra utgifter.

[31.] Chefen för generalstaben har uti sitt förslag till nj härordning

Extrautgifter, hemstält, att anslaget till »extra utgifter» måtte höjas från dess nuvarande
belopp, 67,000 kronor, till 100,000 kronor, dels derför att anslaget
med en ny härordning vore i och för sig i behof af höjning,
dels och hufvudsakligen i syfte att bereda flyttningshjelp åt de officerare
och underofficerare, hvilka, utan att vinna befordran, för en längre tid
förflyttades från en ort till en annan, t. ex. officerare vid generalstaben,
artilleristaben, fortifikationen, landtfästningsartilleriet, intendenturtjenstemän
o. s. v.

Detta anslag, förr benämndt »oförutsedda utgifter för militära behof»,
blef för första gången af Rikets Ständer vid 1828—30 årens
riksdag i riksstaten upptaget till 50,000 rdr bko, nedsattes vid 1840—41
årens riksdag till 45,000 rdr bko eller 67,500 rdr rmt samt förblef vid
denna summa ända till år 1893, då det ytterligare nedsattes till sitt
nuvarande belopp, 67,000 kronor, genom öfverflyttning af 500 kronor
till intendenturcorpsens anslag. Emellertid har under de senare åren
anslaget till extra utgifter visat sig allt mer och mer otillräckligt. Från
detta anslag hafva nemligen måst anvisas medel för en mängd utgifter
af olika slag, till hvilkas bestridande andra tillgångar under fjerde
hufvudtiteln icke stått till buds. Så t. ex. utgå härifrån kostnaderna
för utarbetande och utgifvande af vissa militära arbeten, för tryckning
af blanketter och formulär för arméns behof, för anskaffande af statskalendrar
åt arméns myndigheter, expenser för utrustningskommissionen
samt för öfverfältläkarens expedition, understöd åt krigsvetenskapsakademien
och åtskilliga andra militära föreningar, statspris vid kavalleriofficerares
täflingsridningar, telegram och telefonkostnader vid
armén o. s. v.

I den mån armén ytterligare utvecklas måste säkerligen detta anslags
tillgångar i än vidsträcktare mån tagas i anspråk för olika ändamål,
och jag biträder derför, med åberopande af hvad jag rörande
denna utgiftspost för öfrig! anfört till statsrådsprotokollet den 7 i innevarande
månad, generalstabschefens förslag om anslagets höjning; men

Fjerde hufvudtiteln. 75

då det först efter härordningens fullständiga genomförande torde behöfva
uppgå till 100,000 kronor, lärer ökningen för år 1902 möjligen
kunna begränsas till 8,000 kronor, hvarigenom anslaget komme att
utgöra 75,000 kronor.

Jag får alltså hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen ~

• , *'' fTiijT.j* r<> Ai ; J ''

att höja förevarande anslag,

........................................................... kronor 67,000: —

med.......................................................... » 8,000: —

till .....................-...................................... kronor 75,000: —

Fjerde hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra

nu ...................• •••■•.............................................-............... kronor 28,220,084: —

De af mig ifrågasatta nya och tillökningar
i de förut i riksstaten upptagna ordinarie anslag
uppgå, efter afdrag af anslag, som föreslås skola
ur riksstaten afföras, äfvensom af förutsatt minskning
i eu del andra anslag till 5,544,916 kronor,
och skulle alltså de ordinarie anslagen genom

tillägg af nämnda belopp .......................................... » 5,544,916: —

komma att höjas till ................................................... kronor 33,765,000: —

Härefter torde jag få öfvergå till behandlingen af frågan om storleken
af de anslagsmedel, hvilka, enligt min åsigt, böra för år 1902
å fjerde hufvudtiteln anvisas såsom extra anslag.

76

Fjerde hufvudtiteln.

Extra anslag.

Artilleribehof.

Nya eldhandvapeti.

[32.] Enligt hvad jag i mitt underdåniga anförande till statsrådsproto Nya

eidhand- Collet öfver landtförsvarsärenden den 13 januari 1900 erinrade, föreslog
vapen. Kongl. Maj:t 1894 års Pdksdag — i sammanhang med framläggande
af plan för inköp af nya 6,5 mm. vapen med repetermekanism —
en anskaffning af 100,000 dylika gevär och 20,000 karbiner, hvilken
framställning Riksdagen visserligen endast i den mån biföll, att medel
anvisades till inköp af 5,000 karbiner, men bidrogo 1895—1899 årens
Riksdagar med olika, belopp till genomförande af berörda plan, så att vid
tiden för framläggande af 1900 års statsregleringsproposition medel funnos
beviljade till anskaffande af 95,000 6,5 mm. gevär och 15,000 karbiner.
I mitt ofvan berörda anförande uttalade jag, bland annat, den
åsigt, att om man ock kunnat uppställa anskaffandet af 100,000 gevär
och 20,000 karbiner såsom ett första mål vid arméns förseende med vapen
af den nya modellen, dess verkliga behof genom detta måls ernående
dock ingalunda kunde anses vara fullt tillgodosedt. Af skäl, som jag i
underdånighet anförde, ansåg jag, att det antal 6,5 mm. gevär, som vid
en mobilisering af vår armé måste finnas, icke kunde sättas lägre än till

200,000 stycken, och att önskvärdt vore, att man vid sådant tillfälle
kunde hafva att påräkna ännu ett 100,000-tal af samma gevär. Först
härigenom komme man upp till det antal, som motsvarade den fordran,
man i detta hänseende inom de stora europeiska arméerna för sig uppstält.
Jag anförde vidare, att jag, på grund häraf och med hänsyn
till önskvärdheten af att säkerhet för gevärstillverkningens jemna gång
vid statens gevärsfaktori för en längre tid framåt betryggades, helst
skulle se, att Riksdagen redan då beslutade en fortsatt tillverkning af
de nya gevären intill 200,000 stycken, men med tanke på det störa
belopp, som härför på en gång skulle beviljas, ansåg jag lämpligast,
att af Riksdagen äskades anslag för en fortsatt tillverkning af de nya
gevären endast intill 150,000 stycken. Enligt den anskaffningsplan,
jag föreläde Kongl. Maj:t, skulle för nedannämnda år erfordras:

77

Fjerde liufvudtiteln.

under 1901 för 15,000 gevär och 5,000 karbiner ...... 1,116,000 kronor

» 1902 för 20,000 gevär, deraf 18,300 efter ett

pris af 57 kronor 35 öre, och återstoden

efter ett pris af 56 kronor 45 öre .................. 1,145,470 »

» 1903 för 20,000 gevär efter lägre priset ......... 1,129,000 »

Summa 3,390,470 kronor

Med bifall till denna min underdåniga framställning täcktes Kongl.
Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja 3,390,470 kronor till fortsatt tillverkning
vid statens gevärsfaktori af 55,000 gevär och 5,000 karbiner,
samt att af detta belopp för år 1901 å extra stat anvisa 1,116,000
kronor till anskaffande af 15,000 gevär och 5,000 karbiner; och blef
denna framställning af Riksdagen bifallen.

Uti sin ofvan nämnda skrifvelse den 8 oktober 1900 har generalfälttygmästare^
med förmälan att produktionsförmågan vid Carl Gustafs
stads gevärsfaktori numera uppdrifvits derhän, att en årlig fabrikation
af 25,000 eldhandvapen ingalunda kunde anses såsom faktoriets yttersta
gräns för tillverkningen, utan att denna fastmer antoges kunna blifva
än vidare utsträckt, i underdånighet framhållit att, då, enligt ofvan
angifna anskaffningsplan, en årlig tillverkning af endast 20,000 vapen
vore beräknad, blefve man inom kort nödsakad att minska tillverkningen
vid faktoriet. En sådan åtgärd skulle dock, enligt generalfälttygmästarens
åsigt, inverka störande på fabrikationen i dess helhet
och göra det vid faktoriet erhållna utbytet i ekonomiskt afseende icke
oväsentligt sämre. Det syntes derför generalfälttygmästaren vara för
staten förmånligast, om faktoriets tillverkningsförmåga t-oges bättre i
anspråk, än som skedde, derest årstillverkningen beräknades endast till

20,000 vapen, och har han derför föreslagit, att anskaffningsplanen
måtte så ändras, att från och med år 1902 fninst 25,000 vapen komme
att årligen af faktoriet tillverkas, Vid bifall härtill erfordrades för en
tillverkning under år 1902 af 25,000 gevär, hvaraf 18,300 till ett pris
af 57 kronor 35 öre oöh återstoden till ett pris af 56 kronor 45 öre
per gevär, ett extra anslag af 1,427,720 kronor.

I anslutning till den åsigt, att arméns behof af eldhandvapen icke
kunde anses fyldt genom anskaffande af de 150,000 gevär och 20,000
karbiner, hvartill Riksdagen beviljat medel, bär generalfälttygmästaren
ånyo framhållit önskvärdheten af att den slutliga omfattningen af

78 Fjerde lnjfvudtiteln,

gevärsanskaffningen för armén nu definitivt faststäldes till minst 200,000
gevär.

Vidare har gen eral fälttygmästare!!, med erinran att han redan i
sin underdåniga skrifvelse den 15 november 1899 rörande gevärstillverkningen
under innevarande år, fästat uppmärksamheten vid behofvet
deraf, att ett ganska betydande antal reservdelar anskaffades till 6,5
mm. eldhandvapen, förmält, att arméförvaltningen å artilleridepartementet
nu låtit uppgöra en förteckning å de reservdelar af olika slag, som
borde finnas tillgängliga vid hvart och ett af arméns truppförband.
Kostnaderna för anskaffandet af dessa hade beräknats sålunda:

reservdelar till 6,5 mm. gevär m!96:

för 26 infanteriregementen å 502 kr. 40 öre kr. 13,062: 40
» 4 infantericorpser (bataljoner) och 3 ar tillericorpser

å 265 kr. 63 öre.............. » 1,859: 41 gj

reservdelar till 6,5 ram. karbin ml94:

för 2 kavalleri- och 6 artilleriregementen å

378 kr. 20 öre......................!.................. kr. 3,025: 60

» 6 kavalleriregementen (mindre), 2 ingeniör-
och 4 trängbataljoner å 202 kr.

66 ore ................... ........................................ 8 2,431: 92 5^457. 52

eller tillhopa kronor 20,379: 33

Med hänsyn till den årliga åtgången af reservdelar, torde den uppsättning
deraf, som nu borde ske, ej bestämmas till mindre än fem
gånger det antal, som enligt nyssnämnda förteckning ständigt borde
finnas utlemnadt vid truppförbanden. Kostnaderna för anskaffning af
denna första uppsättning finge alltså beräknas till 5 gånger 20,379 kr.
33 öre eller 101,896 kr. 65 öre, i rundt tal 102,000 kronor, hvilket belopp
borde af Riksdagen för ifrågavarande ändamål äskas.

Den af gener alfälttygmästar en förordade ändringen i planen för
tillverkningen vid gevärsfaktoriet kan visserligen ur ren fabrikationssynpunkt
hafva sitt berättigande och onekligen måste det anses glädjande,
att tillverkningen vid statens gevärsfaktori blifvit uppdrifven i
så hög grad, som nu är fallet, hvarigenom det blifvit möjligt att utjemna
den mindre produktionsförmåga, som af helt naturliga skäl före -

Fjerde hnfvudtiteln. 79

fanns i början af de nya gevärens framställande, men den för närvarande
uppdrifna verksamheten vid faktoriet torde icke i och för sig
böra föranleda till rubbning i den faststälda planen för gevärstillverkningen,
hvilken blifvit bestämd jemväl med hänsyn till de ökade utgifter,
som för andra vigtiga försvarsändamål med nödvändighet kräfvas.
Då några andra skäl för en ändring af nämnda plan ej blifvit
anförda, anser jag mig ej böra tillstyrka, att medel för gevärsanskaffningen
nu af Riksdagen äskas till högre belopp, än livad vid sistlidet
års Riksdag ansågs vara för år 1902 behöfligt.

Det synes dessutom vara sannolikt, att faktoriet kan finna afsättning
på annat sätt för det öfverskott af gevär, som möjligen kan finnas,
efter det de för statens behof framstälda gevären årligen levererats.
Centralstyrelsen för Sveriges frivilliga skytteföreningar har nemligen
i skrifvelse den 12 sistlidne november, bland annat, i underdånighet
hemstält, att enär af de 5,000 st. 6,5 mm. gevär m/96, som
jemlikt nådiga brefvet den 26 Maj 1899 blifvit för skytteföreningarna
anskaffade samtidigt med den vid Waffenfabrik Mauser för svenska
staten gjorda beställningen af 40,OT)0 dylika gevär, 2,000 st. blifvit
till skytteföreningar afyttrade under sistlidet års sommar, samt för återstående
3,000 st. afsättning sannolikt kunde påräknas under nästinstundande
sommar, Kongl. Maj: t täcktes medgifva styrelsen att i mån
af behof få från statens förråd för rikets frivilliga skytteföreningar och
medlemmar af sådana redan under år 1901 och senast från och med
år 1902 inköpa 6,5 mm. gevär m/96 till det pris, Kongl. Maj:t dervid
kunde finna för godt bestämma. Efter det arméförvaltningen å artilleridepartementet,
som varit i tillfälle att häröfver yttra sig, i hufvudsak
tillstyrkt centralstyrelsens framställning, har Kongl. Maj:t, uppå
min underdåniga föredragning, den 21 december sistlidet år medgifvit,
att dylika gevär finge af centralstyrelsen till pris, beräknadt enligt faststäld
taxa, från kronans förråd inköpas för rikets frivilliga skytteföreningar;
dock först sedan arméns mobiliseringsbehof af nämnda vapen
blifvit fyldt och endast till så stort antal, som enligt armé förvaltningens
bepröfvande kunde utan olägenhet för arméns tillgodoseende med
vapen undvaras.

De af generalfälttygmästaren begärda medlen till anskaffande af
reservdelar till vapen af 6,5 mm. kaliber anser jag böra af instundande
Riksdag äskas. Man torde icke längre böra uppskjuta anskaffandet af
dessa, då vid 1902 års utgång 20,000 karbiner och minst 120,000 gevär
torde finnas för statens räkning levererade, af hvilka vapen vid sagda

[33.]

Uppehållande
af gevärsfaktoriets

materialförlag.

80 Fjerde hufvudtiteln.

tidpunkt redan ett stort antal varit i bruk vid trupperna, hvadan tillgång
till nämnda reservdelar oundgängligen erfordras.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet hemställa,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1902 anvisa dels, af det
utaf 1900 års Riksdag till fortsatt tillverkning vid
statens gevärsfaktori af 55,000 gevär och 5,000 karbiner
beviljade belopp, till anskaffande af 20,000
gevär 1,145,470 kronor;

dels och 102,000 kronor för tillverkning af reservdelar
till 6,5 mm. gevär.

Uppehållande af gevärsfaktoriets materiaiförlag.

Beträffande den fortsatta anskaffningen af eldhandvapen åt armén
framhöll generalfälttygmästaren i underdåning skrifvelse af den 15
November 1899, bland annat, att det för fabrikationens jemna gång
vore af synnerligen stor betydelse, att medel beviljades för en längre
följd af år, eller åtminstone att antalet vapen, som borde tillverkas,
blefve bestämdt, enär en mängd materialier måste anskaffas långt i
förväg, livilket icke läte sig göra utan att den normala tillverkningen
vore fastslagen för en viss tid framåt; och hade generalfälttygmästaren
på grund af dessa förhållanden framlagt en plan för den fortsatta anskaffningen
under en tid af 6 år samt intill ett antal af 200,000 gevär
och 20,000 karbiner med en beräknad årstillverkning af 25,000 vapen
under de första 3 åren. Med erinran härom samt att sistlidet års
Riksdag beviljat medel till fortsatt anskaffning af eldhandvapen intill

150,000 gevär och 20,000 karbiner med en beräknad årstillverkning
af 20,000 vapen under åren 1901—1903, har arméförvaltningen å
artilleridepartementet uti en till mig stäld skrifvelse af den 17 december
1900 anfört, att med den produktionsförmåga, Carl Gustafs stads gevärsfaktori
numera egde, vid 1903 års slut samtliga vapen, för hvilka
anslag beviljats, borde vara färdiga, men att, enligt hvad jemväl blifvit
af mig uttaladt till statsrådsprotokollet den 13 januari 1900, arméns
behof af handvapen dermed ingalunda kunde anses fyldt, utan måste
åtgärder för tillverkningens fortsatta bedrifvande vidtagas.

Om gevärstillverkningen skulle kunna utan afbrott fortgå, sedan

Fjerde liufvudtiteln. 81

ofvannämnda 150,000 gevär och 20,000 karbiner, för hvilka Riksdagen
redan beviljat medel, blifvit färdiga, vore det, enligt arméförvaltningens
åsigt, nödvändigt att för tillverkningen under 1904 anskaffades en del
materialier, hvaribland i främsta rummet kunde nämnas ämnen till
stockar och handskydd, som under minst 3 år borde vara lagrade,
innan de kunde tagas i arbete.

Då sålunda för tillverkningens jemna gång årligen fordrades ett
visst förlagskapital för anskaffning af sådana materialier, som tarfvade
en längre tids lagring, och då redan under detta år komme att erfordras
medel till sådana inköp, afsedda att möjliggöra en fortsatt, tillverkning
af vapen, som af Riksdagen ännu icke vore, men kunde varda
beviljad, har arméförvaltningen framhållit behofvet deraf, att hos nästkommande
Riksdag äskades ett för uppehållande af gevärsfaktoriets
materialförlag afsedt extra anslag, hvarjemte arméförvaltningen anmält,
att ett belopp af 50,000 kronor erfordrades redan för innevarande år
för anskaffning af materialier, beräknade för 1904 års tillverkning.

Enär det måste anses synnerligen önskvärd!, att tillverkningen
af de för arméns behof erforderliga nya eldhandvapnen omedelbart fortsättes
jemväl efter 1903 års utgång, då samtliga de gevär och karbiner,
för hvilka medel blifvit af Riksdagen beviljade, beräknas skola vara
förfärdigade, men ett längre afbrott i tillverkningen otvifvelaktigt
komme att uppstå, om icke vissa slag af materialier, hvilka behöfva
längre tid lagras, i god tid anskaffas, samt det af arméförvaltningen
härför äskade belopp af 50,000 kronor, hvilket torde kunna betraktas
såsom ett förskott å de anslag, som framdeles måste af Riksdagen
begäras för fortsatt tillverkning af eldhandvapen, icke synes vara för
högt beräknadt, får jag hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att för uppehållande af erforderligt materialförlag
vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori på extra stat för
år 1902 anvisa 50,000 kronor äfvensom medgifva, att
nämnda belopp må redan under innevarande år för
berörda ändamål användas.

Bih. till Riltid. Prof. 1901. 1 Sami. / Afl. 1 Raft.

11

82

Fjerde hufvudtiteln.

[34.]

Anskaffande af
gevärsbandtyerkarekistor

m. m.

Gevärshandtverkarekistor m. m.

I den af Kongl. Maj:t till 1893 års Riksdag aflåtna proposition
angående statsregleringen framhölls, bland annat, hurusom för att verkställa
gevärsreparationer vid truppafdelningar, hvilka vore i fält, kräfdes
eu del verktyg och reservdelar, hvilka medfördes i kistor på bataljonspackvagnarna.
Enär de för 1867 års gevär afsedda, vid infanteriet
befintliga 51 dylika gevärshandtverkarekistor ej blefve för 1867—89 års
gevär användbara i oförändradt skick och antalet af desamma dåmera
äfven vore för litet, hemstälde Kongl. Maj:t att för ändring af gamla
och anskaffning af nya gevärshandtverkarekistor måtte på extra stat för
år 1894 uppföras 22,600 kronor, hvartill Riksdagen lemnade bifall. För
dessa medel hafva, enligt hvad generalfälttygmästaren i sin förutnämnda
underdåniga skrifvelse den 8 oktober 1900 omförmält, anskaffats 81
kistor, hvilka dock behöfde undergå vissa förändringar för att kunna
användas vid reparationsarbeten å det nya 6,5 mm. geväret. Enligt
gällande fältutrustningslistor vore det nuvarande behofvet af gevärshandtverkarekistor
för sistnämnda gevär 81 vid infanteriet och 10 vid
kavalleriet, hvarjemte för förråden erfordrades 2 kistor, hvadan hela
behofvet utgjorde 93, af hvilka dock, enär 81 kunde anskaffas genom
ändring af de äldre kistorna, endast 12 stycken borde nyanskaffas.

Då emellertid 8 mm. gevär m/''1867—89 fortfarande vore utlemnade
vid trupperna borde till förvaring af de för dessa behöfliga reservdelar
m. m., i ersättning för de nu befintliga gevärskistorna, hvilka komme
att användas för 6,5 mm. gevären, anskaffas en mindre låda för hvart
och ett af 30 truppförband.

Kostnaderna för ifrågavarande ändrings- och anskaffningsåtgärder
kunde på följande sätt beräknas:

10 st. nya kistor för karbin och revolver å kronor 618: 10 6,181: —
2 » nya kistor för gevär och revolver å » 634: 15 1,268: 30

81 » förändrade kistor å kronor 374: 55............................... 30,338: 55

30 » mindre lådor för 8 mm. gevär å kronor 30: —......... 900: —

Summa kronor 38,687: 85

För vapenvården erfordrades emellertid vidare, enligt generalfälttygmästarens
ofvanberörda framställning, besigtning sinstrument för vapenofficerare
samt verktyg och besigtningsinstrument för artilleriets gevärsreparationsverkstäder■
Enligt en af arméförvaltningen å artilleridepartementet
faststäld »handledning för arméns vapenofficerare», skulle nem -

83

Fjerde hufvudtiteln.

ligen uti en s. k. instrumentlåda, afsedd till användande af nämnda
officerare, förvaras vissa närmare angifna instrument för besigtning af
karbin, gevär och revolver. Af dylika lådor erfordrades:

vid infanteriet ..........‘.V........................................................................... 30

y> kavalleriet .................................................................................... 8

J> ingeniörtrupperna......................................................................... 2

» trängtrupperna ..........................................................................: 4 44

» de tygförråd, der icke större reparationsverkstad funnes, 4
» gevärsfaktoriet, infanteriskjutskolan och arméförvaltningen_3

eller tillhopa 51

Enär hvar och en af dessa lådor betingade ett pris af 200 kronor,
komme kostnaderna för denna anskaffning att utgöra tillhopa 10,200
kronor.

För hvart och ett af gevärsförråden i Stockholm, Karlsborg, Kristianstad,
Östersund och Visby erfordrades en fullständig uppsättning
af verktyg och besigtningsinstrument att användas vid reparationsverkstäderna
för nytillpassning eller reparation af eldhandvapen. Kostnaderna
härför uppginge, efter beräkning af 2,438 kronor 10 öre för
hvarje sats, till sammanlagdt 12,190 kronor 50 öre.

Hela kostnaden för de af generalfälttygmästaren ifrågasatta inköp

m. m. uppginge alltså till följande belopp:

för gevärshandtverkarekistor........................................- kronor 38,687: 85

» instrumentlådor för vapenofficerare ........... » 10,200: —

» verktyg och besigtningsinstrument för artilleriets

reparationsverkstäder .................... » 12,190: §0

tillsammans kronor 61,078: 35

hvartill borde läggas för oförutsedda utgifter omkring
4% ..................................................... kronor 2,421: 65

Summa kronor 63,500: —

Då dessa utgifter icke kunde af ordinarie anslag bestridas, har
generalfälttygmästaren hemstält, det Kongl. Maj:t måtte för ändamålet
af Riksdagen äska extra anslagsmedel.

Mot denna generalfälttygmästarens framställning har jag intet att
erinra; och får jag fördenskull i underdånighet tillstyrka, det Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

84 Fjerde hufvudtiteln.

att för anskaffning och ändring af gevärshandtverkarekistor
och instrumentlådor samt inköp af verktyg
och instrument för besigtning och reparation af eldhandvapen
på extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af

63,500 kronor.

IVlobiliseringsammunition för eldhandvapen.

[35.] Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för den 13 januari

Mobiliserings- 1900 erinrade jag i underdånighet, hurusom det förråd af mobiliseringsför
eidband- ammunition för arméns eldhandvapen, hvilket i första hand måste anses
vapen. behöflig^, kunde anslås till i rundt tal 31,000,000 patroner, samt att då
behofvet af reservammunition finge beräknas till 3 5 af hvad som i första
hand erfordrades, eller omkring 19,000,000, hela mobiliseringsbehofvet
i jemnt tal uppginge till 50,000,000 patroner. Då vid nämnda tidpunkt
omkring 20,000,000 häraf funnes anskaffade för de utaf Riksdagen
under föregående år anvisade medel,; återstode till behofvets fyllande
omkring 30,000,000 patroner.

Det för mobilisering beräknade antalet kulor, tändhattar och laddramar
kunde, såsom jag jemväl i underdånighet anförde, vid statens
ammunitionsfabriks båda afdelningar å Marieberg och Karlsborg tillverkas
och motsvarande antalet patroner hopsättas under loppet af 5l 2
år eller, med någon ökning af produktionsförmågan, under 5 år. Deremot
kunde hylstillverkningen icke uppdrifvas till mer än hvad som
ungefär motsvarade årsförbrukningen. Utan en ökning af hylsfabrikationen
skulle alltså samtliga de för mobiliseringsbehofvet erforderliga
hylsor behöfva anskaffas från enskilda fabriker.

Enligt uppgjorda beräkningar öfver tillverkningskostnaden för patronerna
framginge, att en icke oväsentlig besparing skulle kunna åstadkommas,
derest möjlighet funnes att under anskaffningstiden tillverka
äfven hylsorna vid statens fabrik eller med andra ord om erforderliga
medel, 300,000 kronor, beviljades till anordnande af en kylsfabrik vid
ammunitionsfabrikens afdelning å Karlsborg. Faststäldes anskaffningstiden
till 5 år, kunde under sistnämnda förutsättning antagas, att under
de tre sista anskaffningsåren hela behofvet skulle kunna tillverkas vid
statens egna verkstäder. Totalkostnaden för 30,000,000 patroner komme
under sådana förhållanden — oberäknadt det belopp af 300,000 kronor,
som under första året erfordrades för uppförande af hylsfabriken —

85

Fjerde hufvudtiteln.

att uppgå till 3,090,000 kronor, hvilken summa borde fördelas med
654,000 kronor på hvart och ett af de två första åren och 594,000
kronor på hvart och ett af de följande.

De af Kongl. Maj:t på ofvan angifna beräkningar grundade framställningar
till Riksdagen blefvo visserligen så tillvida bifallna, att
till anskaffning af ammunition för eldhandvapen beviljades en summa
af 3,090,000 kronor, hvaraf på extra stat för år 1901 anvisades ett
belopp af 654,000 kronor, men förslaget om anvisande af medel till
utvidgning af ammunitionsfabrikens afdelning å Karlsborg blef icke af
Riksdagen bifallet.

Då emellertid beräkningen af den ammunitionsmängd, som borde
under år 1902 anskaffas, grundats på förutsättning, att hela det för året
behöfliga antalet hylsor skulle levereras af enskilda verkstäder och vid
sådant förhållande Riksdagens beslut i sistnämnda del ej utöfvar inverkan
på det för samma år beräknade medelsbehofvet, får jag, som
anhåller att sedermera få ånyo återkomma till frågan om anordnande
af en hylsfabrik å Karlsborg, i underdånighet hemställa, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för fortsatt tillverkning af ammunition för eldhandvapen
anvisa utaf det af 1900 års Riksdag för
detta ändamål beviljade belopp till utgående å extra
stat för år 1902 en summa af 654,000 kronor.

Förflyttning till Karlsborg af ammunitionsfabrikens afdelning å Marieberg.

Då jag den 13 januari nästlidet år för Kongl. Maj:t i underdånighet
redogjorde för landtförsvarets behof af statsmedel under år 1901,
hemstälde jag, bland annat, att Kongl. Maj:t. måtte, i sammanhang med
äskande af medel till anskaffning af mobiliseringsammunition för eldhandvapen,
föreslå Riksdagen att bevilja anslag till utvidgning af
ammunitionsfabriken å Karlsborg. Jag påvisade då, att en icke oväsentlig
besparing af statsmedel skulle kunna åstadkommas, derest möjlighet
förefunnes att tillverka patronhylsor vid statens ammunitiansfabrik samt
att, om en dylik tillverkning komine till stånd å Karlsborg, derigenom
skulle vinnas äfven den fördelen, att å denna plats komme att finnas eu
fullständig gevärsammunitionsfabrik. Genom fabrikens utvidgning för
detta ändamål skulle ock, såsom jag vidare anförde, ett ytterligare steg

[36.]

Förflyttning
till Karlsborg
af ammunitionsfabrikens

afdelning å
Marieberg.

86

Fjerde hufvudtiteln.

tagas till förverkligandet af det länge tysta önskningsmålet att till
Karlsborg förlägga hela statens ammunitionstillverkning.

Frågan härom förföll visserligen vid sistlidne Riksdag till följd
af kamrarnes skiljaktiga beslut, men då den vore af så stor vigt, att
den icke med anledning häraf borde för längre tid undanskjutas, anbefalde
Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 1 sistlidne juni på min derom
gjorda framställning generalfälttygmästaren och inspektören för
artilleriet att inkomma med så väl yttrande och förslag rörande flyttningtill
Karlsborg af hela den nu befintliga ammunitionsfabriken å Marieberg
som ock detaljerade beräkningar öfver de dermed förenade kostnader.

Till åtlydnad häraf har generalfälttygmästaren med sin ofvannämnda
skrifvelse den 31 augusti 1900 öfverlemnat dylikt förslag jemte
kostnadsberäkningar och ritningar. Detta vore utarbetadt på grundvalen
af det förslag till fullständig ammunitionsfabrik å Karlsborg, som redan år
1883 uppgjorts på uppdrag af dåvarande statsrådet och chefen för
landtförsvarsdepartementet. Då de byggnader, hvilka för närvarande
tillhörde fabriken å Karlsborg, blifvit uppförda enligt den i 1883 års
förslag utstakade planen, afsåge alltså det nu uppgjorda förslaget en
utvidgning af den befintliga fabriken i sådan omfattning, att hela den
fabrikation, som nu bedrefves vid Marieberg, skulle kunna till Karlsborg
förflyttas.

I förslaget inginge upprättandet af fullständigt maskineri med transmissioner
m. m., som erfordrades för verkstädernas drifvande, men deremot
hade icke beräknats nyanskaffning af arbetsmaskiner och apparater
i annan mån, än som behöfdes för att kunna öka tillverkningen af
gevärspatronhylsor. Afsigten vore nemligen att efter hand öfverflytta
de flesta vid Marieberg nu befintliga arbetsmaskiner till fabriken å
Karlsborg. Bostadslägenheter borde anordnas för den befäls- och arbetspersonal,
som nu funnes vid fabrikens båda afdelningar, samt den
personal, som tillkomme till följd af den ökade hylstillverkningen.
Totalkostnaden komme att uppgå till 990,000 kronor eller, med tillägg
af medel för bestridande af oförutsedda utgifter, i rundt tal 1,000,000
kronor.

Sammanförandet af statens hela ammunitionstillverkning till Karlsborg
anser jag vara af synnerlig vigt, särskildt med hänsyn till förhållandena
i krigstid. Redan under fredstid bör denna tillverkning
vara ordnad på ett sådant sätt, att den kan fortgå så ostörd som möjligt
af pågående krigsoperationer samt att den må vid förberedelserna
till och i all synnerhet under kriget kunna uppdrifvas i den

87

Fjerde hnfrudtiteln.

största möjliga grad. Karlsborg erbjuder för en dylik anläggning fördelarna
af ett undandraget läge och dess befästningar gifva dessutom
densamma ett skydd, som icke kan på annat ställe inom riket erhållas.
Den hufvudsakligaste betydelse, Karlsborg har såsom fästning, är just
att vara en ort, hvarifrån arméns behof i en mängd afseenden till det
yttersta må kunna tillgodoses och framför allt torde det vara lämpligt
att här anordna arméns ammunitionstillverkning. Dennas bedrifvande
vid två afdelningar, en vid Marieberg och en å Karlsborg, är i flera
afseenden otillfredsställande, i all synnerhet då, särskilt hvad infanteriammunitionen
beträffar, förmågan att tillverka vissa patrondelar,
såsom hylsor och laddramar, icke motsvara fabrikernas tillverkningsförmåga
i öfrigt. Rörande dessa ämnen framhåller generalfälttygmä8taren
i fråga om fabrikens afdelning å Marieberg särskildt dess
blottade läge vid fientliga operationer mot hufvudstaden. Såsom förhållandena
nu äro, anför han vidare, måste de särskilda arbetena inom
fabrikens båda afdelningar å Karlsborg och Marieberg sammanbindas
med hvarandra, enär bristen på arbetslokaler och maskiner för vissa
tillverkningar gör det nödvändigt, att delar tillhörande patrontillverkningen
sändas från den ena fabriken till den andra för att slutligen
vid någondera af dessa sammansättas. Om efter utbrottet äf ett krig
förbindelsen mellan fabrikens afdelningar blifver afbruten, kan det sålunda
inträffa, att verksamheten vid den ena eller andra afdelningen
häraf lider väsentligt afbräck. De svårigheter för försvaret i dess
helhet hvilka härigenom kunna uppstå, äro uppenbara.

Men äfven för fredsförhällanden är ett fullbordande af Karlsborgsfabriken
synnerligen önskvärdt. Härvidlag torde den ekonomiska sidan
af saken spela största rolen, och att, såsom nu är fallet, drifva fabrikationen
vid tvenne mer eller mindre ofullständiga fabriker, med deraf
föranledda transporter dem emellan, kan aldrig blifva i ekonomiskt afseende
så fördelaktigt som om tillverkningen i sin helhet kunde ske
på ett ställe. Att utgifterna för dessa transporter icke oväsentligt bidraga
att öka kostnaden för den färdiga ammunitionen inses lätt, då
man betänker, att afståndet mellan de båda afdelningarna är 357 kilometer
jernväg, hvartill kommer transport efter häst mellan Marieberg
och Stockholm.

Förutom nu anförda skäl, hvilka i och för sig torde vara fullt tillräckliga
att ådagalägga behofvet af en fullständig ammunitionsfabrik å
Karlsborg, finnas äfven andra sådana af mera teknisk natur, som äfven
tala för Mariebergsfabrikens flyttning.

88 Fjerde hufvud titeln.

Af dessa må i främsta rummet framhållas den fara för eldsolycka
och dermed hela ammunition stillverkningens plötsliga upphörande, som
ligger deruti, att vid Marieberg ej mindre än ett hundratal personer
(deraf ett stort antal barn) tillhörande fabrikspersonalen är boende
ofvanpå verkstadslokalerna i den byggnad, hvarest i de undre våningarna
den hufvudsakligaste delen af fabrikationen bedrifves. Verkstadslokalerna,
hvilka så småningom tillkommit genom tid efter annan företagna
ändringar och nyinredningar uti en byggnad, som ursprungligen
ej varit afsedd för sitt nuvarande ändamål, äro dessutom för en rationell
tillverkning såväl otillräckliga som otidsenliga — exempelvis äro
vissa af dem så mörka att särskild belysning erfordras under hela dagen
— och att söka försätta dessa arbetslokaler å Marieberg uti ett
tidsenligt och tillfredsställande skick torde icke kunna anses lämpligt,
enär dertill skulle erfordras störa förändringar, förenade med betydande
kostnader, utan att ändamålet dock till fullo vunnes.

Af det nu anförda torde framgå, att ett fullbordande af den å
Karlsborg redan påbörjade fabriken är ur flera synpunkter synnerligen
önskvärd!, ja en nödvändighet, om man med tillförsikt skall kunna
hoppas, att ammunitionstillvexkningen äfven i farans stund skall kunna
ostörd fortgå.

I detta sammanhang torde det tillåtas mig erinra, att en enskild
fabrik för tillverkning af vissa patron delar blifvit anlagd i Vesterås och
att beställningar för statens räkning derstädes blifvit gjorda till den
utsträckning, som fabriksbolaget ansett för sig möjligt att effektuera.
Dessa beställningar hafva dock kräft en afsevärd förökad kostnad i
jemförelse med priserna i de aftal, som samtidigt blifvit afslutade med
en utländsk firma om leverans af enahanda patrondelar. Denna uppoffring
å statens sida för underlättande af den enskilda fabrikens verksamhet
torde dock få anses väl grundad med hänsyn till icke allenast
det önskvärda i att den inhemska industrien tillgodoses, utan i all synnerhet
det beaktansvärda uti att i farans ögonblick kunna väl tillgodose
försvarets behof af så riklig ammunitionstillgång som möjligt.

Tillkomsten af denna enskilda fabrik förminskar dock ingalunda
det angelägna i att ammunitionstillverkningen på Karlsborg ändamålsenligt
anordnas, om i betraktande tages dels att fabrikens i Vesterås läge
är vida mera blottstäldt än statens fabrik på Karlsborg, dels ock de
öfriga förmåner denna senare skänker statsverket. Den nu ifrågasatta
anläggningen på Karlsborg tillgodoser för öfrigt icke arméns behof af
ammunition utöfver det nuvarande; med den utveckling af arméns
skjutöfningar, som blifver en följd af utsträckta värnpligtsöfningar och

89

Fjerde hufvudtiteln.

framför allt med den ytterligare utveckling, som den frivilliga skytterörelsen
synes taga, kommer behofvet af ammunition att blifva så
stort, att såväl fabrikens å Karlsborg som den enskilda fabrikens produktionsförmåga
fullt tages i anspråk.

Generalfälttygmästaren, som emellertid anser det för närvarande
vara vigtigast att så snart som möjligt å Karlsborg anordnas fabrikation
af patronbylsor, så att man derstädes må kunna fullständigt tillverka handgevärsammunition,
ifrågasätter deremot icke, att ammunitionsfabrikationen
i sin helhet bör förläggas till Karlsborg förr än tillverkningen af den
mobiliseringsammunition, hvartill föregående Riksdag beviljat anslag,
blifvit om ungefär 5 år afslutad; och föreslår generalfälttygmästaren,
att det för ifrågavarande ändamål i dess helhet beräknade beloppet,
utgörande, enligt hvad ofvan blifvit nämndt, 1,000,000 kronor, måtte
så fördelas, att 300,000 kronor redan för år 1902 anslås till uppförande
af en hylsfabrik å Karlsborg samt att under följande 4 år återstoden
finge utgå med 175,000 kronor årligen. Då emellertid särskild! under
de första öfvergångsåren till den nya härordningen stora anslagskraf
måste för andra vigtiga ändamål uppställas, synes det mig lämpligast
att, med anledning af geueralfälttygmästarens framställning om Mariebergsfabrikens
förflyttning till Karlsborg, för närvarande endast ifrågasättes
hylsfabrikationens anordnande derstädes.

Mot de vid generalfälttygmästarens förslag fogade ritningar och
kostnadsberäkningar för liylsfabrikens anordnande å Karlsborg har jag
ej något att erinra, allrahelst dessa bekräfta, att det anslag af enahanda
belopp, som sistlidet år af Riksdagen äskades, är för ifrågavarande
ändamål tillfyllest.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, tillåter jag mig att hemställa,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för utvidgning af ammunitions fabriken å Karlsborg
på extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af
300,000 kronor.

Ny fältartillerimateriel.

Sedan Kongl. Maj:t föreslagit nästlidet års Riksdag att för anskaff- [37.]
ning af ny fältartillerimateriel och ammunition bevilja 12,000,000 kro- Ny fsitartunor
samt, med beräkning af anskaffningstiden till sex år, jemväl före- immateriel,
slagit Riksdagen att af nämnda belopp på extra stat för innevarande

Bih. till Riksd. Blot. KJOL 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft. 12

90

Fjerde hufvudtiteln.

[38.]

Fortsatt stärkande
af
landets fasta
försvar.

år anvisa en sjettedel eller 2,000,000 kronor, liar Riksdagen på det sätt
bifallit denna^ Kongl. Maj:ts framställning, att Riksdagen för anskaffning
af ny fältartiUerimateriel och ammunition å extra stat beviljat 12,000,000
kronor och deraf för innevarande år afsatt en sjettedel eller 2,000,000
kronor för att efter Riksdagens medgifvande användas.

Med anmälan att särskild!, förslag rörande användandet af det för
innevarande år afsätta belopp, 2,000,000 kronor, kommer att af mig för
Kongl. Maj:t framläggas i syfte att Riksdagens godkännande af detsamma
måtte af Kongl. Maj:t begäras, får jag i underdånighet hemställa,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att af det för anskaffning af ny fältartiUerimateriel
beviljade belopp, 12,000,000 kronor, eu sjettedel eller
2,000,000 kronor måtte för år 1902 å extra stat anvisas.

Fortifikations- och artilleribehof.

Forisatt stärkande af landets fasta försvar.

Med bifall till Kongl. Majrts i ämnet gjorda framställningar beviljade
1900 års Riksdag dels under fjerde hufvudtiteln för fortsatt stärkande
af landets fasta försvar 4,853,100 kronor, dels ock under femte
hufvudtiteln till bestyckning af befästningarna vid Karlskrona och batterierna
vid Fårösund 1,146,900 kronor, samt anvisade till utgående
under 1901 af det förra beloppet 2,147,500 kronor och af det senare

852,500 kronor, hvadan för de uppgifna ändamålen återstå till anvisande
för år 1902 å fjerde hufvudtiteln 2,705,600 kronor och å femte hufvudtiteln
.^94,400 kronor eller tillhopa 3,000,000 kronor.

I ''enlighet med befästningskomiténs förslag skulle med år 1902,
det vill säga vid den af komitén angifna första periodens slut, stärkandet
af försvaret vid Vaxholm och Oscar-Fredriksborg, vid Karlskrona
(med undantag af Vestra Hästholmen), vid Fårösund och, i hvad rörer
minförsvaret, vid Göteborg vara afslutadt. Befästningsarbetena vid de
tvenne sistnämnda platserna skulle emellertid redan med användande
af 1901 års extra anslag blifva fullbordade.

Sedan emellertid den af Kong!. Maj:t den 17 November 1899 tillsatta
komité för utredning rörande ny organisation af sjöfästnings -

91

Fjerde hufvudtiteln.

artilleriet och fasta minförsvaret jemte sammanhang'' dermed egande
frågor afgifvit underdånigt betänkande, grundadt på de förutsättningar,
bland andra, att Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning, Karlskrona
befästningar, äfvensom befästningarne vid inloppet till Göteborg och
vid Fårösund skulle helt och hållet underordnas sjöförsvarsdepartementet,
har jag, på hemställan af statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet,
anmodat arméförvaltningen å vederbörande departement
att gemensamt med marinförvaltningen inkomma med utredning angående,
bland annat, de belopp af det utaf 1900 års Riksdag beviljade,
men ännu icke anvisade extra anslag till landets fasta försvar, som
borde afses för ifrågavarande befästningar, och hafva nämnda embetsverk
till svar härå, med eget instämmande, öfverlemnat en af chefen
för fortifikationen samt generalfälttygmästaren och inspektören för
artilleriet afgifven utredning i ärendet, deri anförts, att den för stärkande
af försvaret vid Vaxholm och Oscar-Fredriksborg beräknade
kostnadssumman visserligen blifvit fyld med innevarande års anslag,
men att, då denna summa på grund af de senaste årens stora prisstegring
på jern, pansar och öfriga materialier samt ökade arbetskostnader
varit otillräcklig för arbetenas fullbordande enligt plan, måste
äfven af 1902 års extra anslag en icke obetydlig del afses för denna
fästning. Det för fullbordandet enligt plan af förstärkningsarbetena
derstädes behöfiiga tillskottet till den beräknade kostnaden uppginge
dock ej till mer än omkring 14,4 % af densamma. Hvad beträffade
förstärkningsarbetena vid Karlskrona, så kunde ännu icke med visshet
afgöras, huruvida något tillskott uti den för fullbordande af första
periodens arbeten beräknade summan framdeles blefve erforderligt.
Den summa, som för nämnda båda fästningar syntes böra utgå af sammanlagda
beloppet utaf ifrågavarande extra anslag för år 1902 eller
3,000,000 kronor, uppginge till 1,075,000 kronor, hvadan på öfriga
befästningar, det vill säga de båda landfästningarna Karlsborg och
Boden, folie skilnaden mellan dessa båda belopp eller 1,925,000 kronor
att anvisas under fjerde hufvudtiteln.

Mot den sålunda gjorda beräkningen har jag icke något att erinra.
Af den sistnämnda summan beräknas för Boden 1,775,000 kronor och
för Karlsborg 150,000 kronor. Enligt befästningskomiténs förslag skulle
under första perioden, åren 1899—1902, till Karlsborg utgå 800,000
kronor, oberäknadt de 200,000 kronor, som af 1898 års Riksdag sär -

92 Fjerde hufyudtiteln.

skildt anvisades för denna fästning. Emellertid hafva af dessa 800,000
kronor redan utgått under 1899 455,400 kr. och under 1900 200,000
kronor, hvadan för åren 1901 och 1902 skulle återstå tillsammans endast
144,600 kronor, eller fördelade lika på båda åren 72,300 kronor
om året. Att med ett så litet årsanslag drifva de nu i full gång varande
arbetena på Karlsborg vore dock ur sparsamhetshänsyn ofördelaktigt,
hvarför ett anslag för innevarande år af 150,000 kronor blifvit för
dessa arbeten anvisadt, och torde samma summa lämpligen böra beräknas
äfven för år 1902. — Härigenom kommer att, under den ofvannämnda
perioden, till Karlsborg hafva anvisats 955,400 kronor i stället
för beräknade 800,000 kronor. Detta öfverskridande, som under nästa
befästningsperiod det vill säga åren 1903—1905 kan utjämnas, har,
såsom i nådiga propositionen till sistlidna års Riksdag anmäldes, förorsakats
af nödvändigheten att för prisbillighetens skull på en gång
beställa samtliga de större pansartornen för Södra Vabergsfortet, hvarigenom
anslaget för år 1899 betydligt öfverstiglbr det beräknade årsan
slaget.

Till fästningsanläggningen vid Boden, å hvilken en del förberedande
arbeten redan sistlidne höst påbörjats, hafva för innevarande år
anvisats 560,000 kronor och till denna fästnings anläggning äro såsom
ofvan nämnts af 1902 års anslag afsedda 1,775,000 kronor. — Uti den
nådiga propositionen till sistlidne års Riksdag antyddes visserligen, att
ett belopp af omkring 2,300,000 kronor skulle kunna af detta sistnämnda
anslag påräknas för Boden, men till följd af den ökade kostnaden
för förstärkningarna vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästning samt det ökade anslaget till Karlsborg, har detta belopp måst
i samma mån nedsättas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får jag i underdånighet
hemställa, det täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen

att af det utaf 1900 års Riksdag för stärkande
af landets fasta försvar beviljade anslag på extra stat
under fjerde hufvudtiteln för år 1902 anvisa 1,925,000
kronor.

Fjerde liufvudtiteln.

93

Fortifikationsbehof.

Nya byggnader för armén.

I samband med utarbetandet af förslaget till ny härordning har
chefen för generalstaben låtit verkställa en utredning af kostnaderna
för de byggnadsarbeten, som för det nya härordningsförslagets genomförande
skulle blifva erforderliga, och har bemälde chef den 8 sistlidne
december till Kongl. Maj:t öfverlemnat ett sammandrag af berörda kostnader
jemte en promemoria angående beräkningen af desamma.

I denna promemoria anföres, att man, beträffande härens förläggning
i fredstid, tänkt sig denna så ordnad, att hvarje regemente och corps
i regeln skulle hafva en viss hufvudstation, der truppförbandets expedition,
förvaltning och skolor skulle vara förlagda och dit dess värnpligtiga
inkallades till sin första utbildning, samt en viss mötesplats, dit
truppförbandet skulle sammandragas under repetitionsöfningarna.

Hade man kunnat för hvarje truppförband sammanföra hufvudstation
och mötesplats till samma ort, skulle man, enligt chefens för generalstaben
åsigt, härigenom vunnit afsevärda fördelar med hänsyn till såväl
fredsöfningar som mobilisering; men ett sådant sammanförande hade
för flertalet regementen icke kunnat föreslås och detta af följande skäl.

För att en ort skulle vara lämplig som hufvudstation för ett regemente,
fordrades först och främst att den skulle kunna erbjuda höstäder
året om för den personal, som vid regementet måste tjenstgöra men
som icke vore kasernerad, och vidare att inom orten skulle finnas tillgång
till de lifsförnödenheter m. m., som för sagda personal med familjer
erfordrades, tillfälle till skolgång för barnen o. s. v., hvarför en dylik
hufvudstation alltid, der så ske kunde, syntes böra förläggas till en
stad eller ett annat större samhälle, som uppfylde dessa vilkor. Af en
mötesplats åter måste man framför allt fordra, att den erbjöde tillräckligt
vidsträckt öfningsterräng af omvexlande beskaffenhet samt skjutbanor, tillräckliga
för regementets samtliga skolskjutningar och så belägna att
genom skjutningen minsta möjliga fara eller olägenhet för ortens befolkning
uppstode, men terräng af sådan beskaffenhet stode icke alltid
att för rimligt pris finna i den omedelbara närheten af städerna. Då
härtill komme, att våra nuvarande mötesplatser, af hvilka de flesta i
alla händelser måste tagas i anspråk under öfvergångstiden, kunde för

[39.]

Nya byggnader
för
armén.

%

94

Fjerde hufvndtiteln.

en jemförelsevis ringa kostnad — åtminstone hvad byggnaderna beträffade
— så kompletteras, att de allt framgent blefve fullt användbara
såsom förläggningsorter under repetitionsöfningarna, så hade man äfven
i allmänhet ansett sig böra bibehålla dem såsom sådana. De nuvarande
mötesplatserna vore sålunda i regeln upptagna och hade uteslutits endast
för de regementen (corpser), som antingen till följd af relativt liten
personalökning under repetitionsöfningarna och dessa öfningars beskaffenhet
ansetts vara i mindre behof af stora öfningsfält, eller som till följd
af sin hufvu dstations sannolika förläggning beräknats kunna utan särskilda
anordningar för sina repetitionsöfningar begagna en lämplig, i
hufvudstationens omedelbara närhet belägen öfningsterräng.

Vid uppgörandét af det förslag till beredande af nya eller ökade
lokaler för arméns förläggning och utbildning, som lagts till grund
för kostnadsberäkningarna, hade man sålunda för hvarje truppförband
upptagit dels ett fullständigt kasernetablissement å truppförbandets hufvudstation
— kompletteradt eller nyuppfördt, allt efter som regementet
förut varit garnisoneradt å platsen eller icke — dels ock, der så ansetts
nödigt, jemväl en komplettering af byggnaderna å regementets mötesplats,
så att dessa skulle kunna motsvara icke blott behofvet under de första
öfvergångsåren, utan äfven det fortfarande behofvet under repetitionsöfningarna.

Vid uppgörande af förslag till kasernetablissement hade man ansett,
att dessa allt efter olika vapenslags behof borde bestå af:

Kanslibyggnad, innehållande, förutom chefskansli, order- och krigsrättsrum
samt arkiv, jemväl vaktlokal, lokaler för dagbefäl, officers- och
underofficersarrester, lokaler för regementsförvaltningen samt samlingsrum
och messlokaler för officerare och underofficerare;

Kasernbyggnader till erforderligt antal i 2 eller 3 våningar, jemväl
i regeln innehållande bostäder för allt å kompanierna (sqvadronera a
eller batterierna) placeradt underbefäl;

Arrestbyggnad, innehållande, förutom polisvakt och arrestlokaler,
jemväl bostadslägenhet för regementets väbel;

Kokinrättning med mathall, serverings- och diskrum, kontors- och
utvägningslokaler samt bostadsrum för köksföreståndare in. fl.;

Sjukpaviljong, hvilken, der flera truppförband beräknats förlagda till
samma plats, afsetts att vara gemensam för dessa;

Stallutrymme för truppförbandets samtliga såväl officers- som nummerhästar,
samt vid artilleriet och ingeniörtrupperna jemväl sommarstallskjul
för legda hästar;

Exercishus med gymnastikattiralj;

95

Fjerde lmfvudtiteln.

Ridhus för rekrytutbildningen och remontdressyren (för hvartdera
Skånska husar- och dragonregementena hade beräknats tvenne dylika);

Diverse öfrig a byggnader såsom afträden och gödselstäder, badinrättning
(i vissa fall gemensam för flera truppförband), förrådsbyggnad,
sjukstall, skosmedja in. m.

Vid beräkningen af det utrymme, som i olika byggnader skulle
erfordras, hade man utgått från de föreskrifter, som allt sedan 1883
för sådana byggnader vant faststälda, hvarvid man dock gjort sådana
mindre modifikationer, som man utan fara för tjenstgöriugens behöriga
gång eller truppens välbefinnande ansett sig kunna göra till besparings
vinnande. Sålunda hade i de nya kavallerikasernerna liksom förut
skett beträffande kavallerikasernerna i Ystad, korridorerna uteslutits,
då för detta vapenslag stallgångarna ansetts fullt tillräckliga för sqvadronernas
uppställning inomhus. Vidare hade för samtliga nya vinterstall
i Skåne och vid Göteborg antagits en billigare typ, den s. k.
depotstallstypen, som nyligen blifvit med fördel försökt i Malmö och
Ystad. Särskild kostnad för nya marketenterilokaler hade icke i förslaget
upptagits, då man ansett att. dylika lokaler skulle kunna anordnas
på sätt hittills å de indelta regementenas mötesplatser egt rum.

Beträffande barackerna å mötesplatserna, hade man visserligen icke
ansett sig kunna fullt tillmötesgå de fordringar på utrymme in. m.,
som medicinalstyrelsen uppstad, men man hade dock, genom upptagandet
i förslaget af ändringar samt till- och nybyggnader, sörjt för en
väsentligt förbättrad förläggning, hvarjemte samtliga för inqvartering
under längre tid afsedda lokaler beräknats skola ombonas och förses
med eldstäder samt till förekommande af smittas öfverförande förses
med invändig fernissad brädpanel. Alla britsar hade beräknats skola
borttagas för att ersättas med jernsängar och särskilda förvaringsrum
hade anordnats för såväl kronans som manskapets enskilda persedlar
äfvensom tvättrum, der sådana förut saknades.

Angående beräkningen af kostnaderna för arméns förläggning, hade
det naturligtvis ej varit möjligt att för hvarje särskild byggnad å
hvarje ort uppgöra särskild, detaljerad kostnadsberäkning; detta dels
derför att förläggningsorterna ännu ej kunnat definitivt bestämmas,
dels ock derför att af flera skäl de härför erforderliga noggrannare
undersökningarna å ort och ställe ännu icke kunnat verkställas, utan
både beräkningarna gjorts efter vissa normaltyper till de pris, som
under de senare aren i medeltal varit gällande lör utförda byggnader
af liknande slag och beskaffenhet, hvarefter man inom vissa gränser
proportionerat sig till totalkostnaden för hvarje särskild byggnad äfven -

96 Fjerde hufvudtiteln.

som till kostnaderna för »Diverse arbeten, omkostnader och oförutsedda
utgifter»; Och hade man härigenom ansett sig kunna borteliminera de
stora olikheter, som i afseende å såväl materialpriser som arbetskostnader
gjorde sig gällande å olika orter inom ett land, så vidsträckt
som vårt — allt under förutsättning att Riksdagen medgåfve, det Kongl.
Maj:t finge af det öfverskott, som vid ett etablissements utförande
kunde uppstå, anvisa hvad som vid ett annat kunde visa sig utöfver
den beräknade medelkostnaden vara af nöden.

Hela summan af alla de kostnader, som beräknats erforderliga för
beredande af nya eller ökade lokaler för arméns förläggning och utbildning
enligt härordningsförslaget, uppginge till 47,991,750 kronor,
eller i rundt tal till 48 millioner kronor, hvarvid man utgått från den
förutsättningen att nödig mark för etablissement^ antingen kunde erhållas
från kronan redan tillhöriga egendomar, eller af härför intresserade
kommuner skulle fritt ställas till förfogande för ändamålet.

Åt ofvan sagda summa beräknades ungefär hälften eller närmare
bestämdt 23,908,650 kronor erforderliga för de arbeten, som ansetts
böra vara af slutade före utgången af de sex första öfvergångsåren
(första perioden), och återstoden, 24,083,100 kronor, erforderliga för öfriga
i sammanhang med förslagets fullständiga genomförande stående byggnadsarbeten
(andra perioden).

Uppförandet af samtliga erforderliga byggnader kräfde sålunda en
summa af i medeltal 4 millioner om året under hela öfvergångstiden,
men en jemn fördelning af kostnaderna under hela denna tid ansåges
icke vara den för ändamålet lämpligaste. Tvärtom vore det fördelaktigast
om tiden för byggnadernas utförande kunde så mycket förkortas,
som med god hushållning läte sig göra, då man härigenom
skulle kunna i väsentlig mån undanrödja de svårigheter med afseende
å förläggningen, som eljest under öfvergångstiden måste ställa sig
hindrande för de värnpligtiges utbildning; och med hänsyn härtill
borde man, särskildt beträffande första öfvergångsperiodens arbeten,
söka få dessa utförda, så fort lämpligen ske kunde, så mycket mer
som hvarje onödigt uppskof med genomförandet af de till denna period
hörande anordningar måste synnerligen menligt inverka på genomförandet
af arméförslaget i dess helhet. Den för första öfvergångsperioden
beräknade byggnadssumman föresloges derför fördelad på 4
år — åren 1902, 1903, 1904 och 1905 — med ett belopp af i rundt
tal 6,000,000 kronor för hvarje år, allt på sätt en vid promemorian
fogad tablå närmare utvisade.

Fjerde hufvudtiteln. 97

Öfver denna chefens för generalstaben underdåniga framställning
har arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande och dervid anfört, att mot det upprättade kostnadsförslaget
icke något af större betydenhet varit att erinra vid den
granskning, som af arméförvaltningens fortifikationsdepartements militärbyrå
nu verkstälts. Att kostnadsuppgifterna i anseende till den jemförelsevis
korta tid, som stått till buds för förslagets uppgörande, icke,
såsom i förslaget äfven framhålles, kunnat grundas på några för hvarje
särskilt arbete i detalj utarbetade förslag, och att sålunda granskningen
lika litet kunnat ske annorlunda än i stort, ansåge sig förvaltningen
knappast behöfva särskildt påvisa. Synbarligen hade vid förslagets
uppgörande den grundsats gjort sig gällande, att den största sparsamhet
borde iakttagas i afseende å såväl det yttre som de inre
anordningarna.

Emellertid funne sig arméförvaltningen böra särskildt fästa Kongh
Maj:ts nådiga uppmärksamhet på den omständigheten, att några medel
för tomtinköp icke i förslagen upptagits, enär man ansett, att all erforderlig
mark, som ej redan vore i kronans ego, borde kostnadsfritt
ställas till kronans disposition af kommunerna. Det vore nog också
antagligt, att kommunerna skulle finna med sin egen fördel förenligt
att göra en sådan uppoffring för att vinna fördelen af ett garnisoneradt
regementes förläggning inom samhället. Vid vissa fästningsorter
skulle enligt armé förvaltningens åsigt dock i hvarje händelse sådant
bidrag icke kunna påräknas, men för förvärfvandet af den mark, som
der behöfdes, skulle måhända andra resurser, såsom tomtförsäljningsmedel,
kunna anlitas.

De för »omkostnader och oförutsedda utgifter» upptagna beloppen
kunde måhända tyckas vara höga, men torde snarare kunna betecknas
såsom låga, då man besinnade, att för dessa byggnadsfrågor lösning
fortifikationens krafter icke på långt när skulle räcka till, hvadan
civila biträden ej allenast för förslagens uppgörande utan äfven för
byggnadskontrollen måste anlitas.

Rörande kostnadssummornas beräknande syntes i öfrigt böra anmärkas,
att man i vissa hänseenden, särskildt hvad angår kansli- och
arrestbyggnader, ansett sig kunna grunda beräkningarna på ett något
knappare utrymme, än som i senast uppförda kasernetablisement tagits
i anspråk för dylika ändamål. Sålunda upptoges kostnaden för kanslihuset
vid ett infanteriregemente eller större kavalleriregemente till endast

100,000 kronor samt vid ett mindre kavalleriregemente till 90,000 kronor,

Bih. till ltiksd. Prat. IDOL 1 Barn/. 1 A/d. 1 Häft. 13

98 Fjerde hufvudtiteln.

h vilket vore ungefärligen 20 % mindre än samma byggnader skulle
kosta, beräknade efter hittills följda normer. Att det äfven kunde blifva
möjligt uppföra kanslihus för ungefär dessa nedsatta kostnadsbelopp,
ville förvaltningen visserligen icke bestrida, men anspråken på beqvämlighet
och utrymme måste då i jemnbredd med kostnadsnedsättningen
inskränkas.

Att i förslaget samtlige befälsbyggnader vid Boden vore upptagna
att byggas af trä, vore likaledes en omständighet, som förvaltningen
icke ansåge sig böra lemna obeaktad. Detta byggnadssätt, ehuru något
billigare än att bygga af sten, borde om möjligt icke i någon större
utsträckning komma till användning inom denna fästning, isynnerhet
beträffande de militära byggnaderna.

Vid inqvarteringen af und er officer arne hade man icke i visst afseende
följt de bestämmelser, som gifvas i nådiga brefvet den 28 september
1883, hvilket föreskrifver, att om möjligt för underofficerarne
skall beredas inqvartering i kronans hus efter beräkning, beträffande
fanjunkare, för samtlige såsom gifta och, beträffande sergeanter, för hälften
såsom gifta och hälften såsom ogifta. Under det att antalet lägenheter
för gifta hittills på grund af de faktiska förhållandena vanligen
hållits något högre än efter dessa bestämmelser, så ginge det föreliggande
förslaget i alldeles motsatt rigtning, i det att i regeln endast en
fanjunkare eller styckjunkare och en sergeant för hvarje kompani eller
batteri samt väbeln och köksföreståndaren antagits skola erhålla inqvartering
såsom gifta. Särskildt vid artilleriregementena, der underofficerarnes
antal vore jemförelsevis större, blefve inqvarteringsförhållandena
härigenom mindre tillfredsställande. Detta vore emellertid en olägenhet,
"hvilken sedermera kunde afhjelpas, när helst omständigheterna det
tilläte.

I afseende å de belopp, som upptagits för besörjande af inqvartering
af officerarne vid de i fästningsorterna förlagda truppförbanden,
vore desslikes att omnämna, att man med frångående af de grundsatser,
som hittills gjort sig gällande för fästningsorterna, beräknat bostäder,
afsedda för gifta, åt endast halfva antalet kaptener och icke för några
subaltern officerare. Då procenten af gifta officerare under alla förhållanden
stälde sig vida högre, så skulle alltså en större eller mindre del
af dessa få söka skaffa sig bostäder uti enskilda hus; men i hvad mån
detta i verkligheten blefve möjligt, vore förvaltningen icke i stånd att
bedöma. Visst vore, att det i Boden befunnits rätt svårt att bereda
passande bostäder åt de få tjensteman, som under detta år skulle i
och för befästningsarbetena dit förläggas. Skulle det blifva förenadt

Fjerde liufvudtiteln.

99

med allt för stora svårigheter för de bostadslösa gifta officerarne att
för rimligt pris sjelfva skaffa sig bostäder, så skulle det nu anmärkta
förhållandet otvifvelaktigt menligt inverka på rekryteringen af de på
fästningsorterna, särskildt Boden, förlagda officerscorpserna, hvilka ju
äfven i många andra hänseenden blefve mer ogynnsamt stälda än de
i städerna stationerade.

Till bostäder åt officerarne vid fästningsartilleridetachementet i
Boden hade inga som helst medel upptagits uti förslaget, tydligen under
den förutsättningen att dessas inqvartering ansetts skola, i likhet
med kasernetablissementet för truppen, bekostas af fästningsbyggnadsmedel.
Denna tanke kunde väl ock synas rigtig, men förvaltningen
ansåge sig härvidlag böra i underdånighet upplysa, att, enligt hvad
chefen för fortifikationen meddelat, den för sagda etablissement uti
kostnadsberäkningen öfver fästningsbyggnaden upptagna summan 600,000
kronor, på grund af inträffad prisstegring och förändrade beräkningsgrunder,
beträffande inqvarteringen, sedan fästningsbyggnadsförslaget
uppgjordes, icke ens kunde blifva tillräcklig för sjelfva kasernetablissementet
och således ännu mindre kunde lemna något öfverskott till
bestridande af utgifter för officersbostäder, hvilket ock redan i myndigheternas
utlåtande af den 31 oktober 1898 öfver 1897 års befästningskomités
förslag till stärkande af landets fasta försvar antydts.

Det hade sålunda varit väl behöfligt, att i förslaget till de för den
nya härordningens genomförande erforderliga byggnader få upptagen en
summa äfven för lösande af nu berörda bostadsfråga. Då emellertid
så icke skett, återstode blott antingen att, såsom man vid sistnämnda
förslags uppställande tänkt sig, lägga jemväl denna utgift på fästningsbyggnaderna
eller ock, såsom det ville synas förvaltningen bättre och
rigtigare, att, på sätt 1897 års befästningskomité föreslagit beträffande
dylika utgifter å vissa fästningar, bestrida densamma af medel, som
kunde antagas blifva tillgängliga genom redan beslutade eller möjligen
blifvande tomtförsäljningar.

Derest man vid lösandet af denna inqvarteringsfråga utginge från
enahanda beräkningsgrund, som antagits för officerscorpserna vid de
öfriga truppförband, hvilka skola förläggas i Boden, så skulle kostnaden,
approximativt beräknad, ändock belöpa sig till omkring 300,000 kronor,
kostnaden för tomten oberäknad, hvarvid dock antagits, att byggnaderna
skulle uppföras af sten.

Utan tvifvel kunde ännu långt större tillgångar än för betäckandet
af ofvanbcrörda utgifter beräknas blifva disponibla från torntförsäljningarna.
Af de medel, som influtit vid försäljningen af de tomter, hvilka

100

Fjerde Jiufvudtiteln.

af Kong!. Maj:t stäldes till förfogande för bestridande af kostnaderna
för fotgardesregementenas nya kaserner, återstode, enligt från statskontoret
lemnad uppgift, efter afdrag af ännu oguldna kostnader för
gaturegleringar, en behållen summa af 502,670 kronor och detta oaktadt
betydliga belopp utgått äfven för andra ändamål, bland annat, såsom
bidrag till uppförandet af kaserner, hvilka blifvit en följd af 1892 års
förbättrade härordning.

Lifgardets till häst gamla tomter, af hvilka endast en mindre del
hittills kunnat försäljas, enär det gamla etablissementet behöft disponeras
för Andra Svea artilleriregementes tillfälliga inqvartering, kunde,
med stöd af ett år 1898 afgifvet anbud å hela den ännu osålda delen,
beräknas lemna ett öfverskott af minst 360,000 kronor, efter det kostnaden
för regementets nya etablissement, gatu- och öfriga omkostnader
afdragits från den beräknade försäljningssumman. Enligt likaledes från
statskontoret meddelad upplysning, skulle återstå att gälda ett belopp
af 31,543 kronor för artillerietablissementet å Qviberg vid Göteborg.
Emellertid återstode ännu att sälja större delen af Kommendantsängen
vid skansen »Kronan» och den inkomst, som häraf kunde erhållas,
skulle, efter afdrag af ofvannämnda icke ersatta utgift samt återstående
omkostnader, enligt nuvarande försälj ningsmannens värdering blifva

1.490.000 kronor.

I Marstrand egde kronan en del tomter, hvilka numéra, enligt
arméförvaltningens åsigt, icke vore för kronan behöfliga. En framställning
af staden om tomternas försäljning eller inlösen läge för närvarande
på grund af nådig remiss under behandling af arméförvaltningen
å fortifikationsdepartementet och komme inom kort att till Kongl.
Maj:t återställas med underdånig tillstyrkan under förutsättning likväl
af vissa inskränkningar i afseende å framställningens omfattning. Jemlik!
ett värderingsinstrument, som uppgjorts af en utaf arméförvaltningen
och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förordnad värderingsnämnd
skulle inkomsten af de tomter i Marstrand, som nu af förvaltningen
anses kunna afhändas kronan, uppgå till 60,000 kronor. Hela den
ofvan angifna disponibla tillgången skulle sålunda i afrundadt tal blifva

2.412.000 kronor.

En framställning från staden Vaxholm angående friköp af kronans
tomter derstädes förelåge visserligen också till behandling af arméförförvaltningens
fortifikationsdepartement, men denna fråga hade ännu
icke fortskridit så långt, att man med visshet kunde säga i hvad mån
framställningen skulle kunna tillstyrkas. Säkert vore emellertid, att det
icke kunde ske till den utsträckning, staden begärt. För öfrigt vore

Fjerde hufvudtiteln.

101

det mycket svårt att bestämma värdet af dessa tomter, ty för eu sådan
värdering hade man icke att tillgå några försäljningspris å enskilda
tomter, enär samtliga tomterna, utom en enda, tillhörde kronan.

I alla händelser blefve den tillgång, som kunde erhållas genom
försäljning af de tomter inom Vaxholm, som ansåges kunna realiseras,
mer än väl behöflig för bestridande af utgifter, som kunde motses för
anskaffning af ännu erforderlig mark inom Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
försvarsområde.

Hvad vidare anginge fördelningen af byggnadsanslaget, så vore
det tydligt, att detsamma i sin helhet måste blifva tillgängligt inom en
kortare tidrymd än som beräknats för härordningens genomförande, på
det att inqvarteringen skulle kunna, i den mån härordningens utveckling
framskrede, behörigen besörjas och lokaler för öfningarne i rätt tid erhållas.
Åtta år vore för sådant ändamål den längsta byggnadsperiod,
på hvilken anslaget borde fördelas med 6,000,000 kronor årligen.

Den vid den nådiga remissen fogade tablån öfver fördelningen på
fyra år af den för första öfvergångsperioden beräknade byggnadssumman
23,908,650 kronor gåfve också vid handen, att nyssnämnda
beräkningsgrund blifvit följd vid förslagets uppgörande.

I samband härmed ville arméförvaltningen i underdånighet framhålla
nödvändigheten deraf, att byggnadsanslaget genast från första
början bestämdes för en tillräcklig följd af år, på det att, när uppförandet
af ett etablissement väl en gång vore påbörjadt, arbetena å
detsamma icke måtte blifva försenade på grund af bristande tillgång
på medel. Ett fördröjande af byggnadsarbetena skulle icke allenast lända
härordningens genomförande till men, utan äfven kunna föranleda ökade
utgifter, hvaraf åter en rubbning af de beräknade kostnadssummorna
otvifvelaktigt lätt kunde blifva en följd.

Anslagen borde sålunda bestämmas på en gång för hela den i
tablån angifna 4-årsperioden.

Vidare tilläte sig arméförvaltningen att särskildt vidröra ett ämne,
som likaledes antyddes uti det till arméförvaltningens yttrande öfverlemnade
förslaget, nemligen att de undersökningar, som utförts på
orterna, der kasernetablissement tänkts förlagda, icke varit och ej heller
kunnat vara annat än okulära. Platsundersökningar, utförda till sådan
omfattning, att full klarhet i förhållandena kunnat vinnas, skulle, då
det gälde en så vidt omfattande byggnadsfråga, blifva icke allenast
mycket tidsödande utan äfven så kostsamma, att de knappast kunde
komma till verkställighet förr än i samband med byggnadernas uppförande.
Sådana undersökningar hade nu så mycket mindre kunnat

102 Fjerde hufvudtiteln.

ske, som förläggnings orterna tydligen ännu icke kunnat definitivt bestämmas.
Men under dessa förhållanden vore den faran icke alldeles
utesluten, att det vid planläggningen eller utförandet kunde uppstå arbeten
eller utgifter, som icke på förhand kunnat förutses.

Slutligen borde — såsom i förslaget äfven förutsatts — i likhet
med hvad som beslutats i afseende å de kaserner, hvilka senast uppförts,
anslagen beviljas med rättighet att använda det öfverskott, som
till äfventyrs kunde uppstå vid ett etablissement, till fyllande af eventuel
brist vid ett annat.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, ansåge arméförvaltningen
icke desto mindre försigtigheten bjuda, att särskilda medel för eventuella
fall blefve reserverade. Med den tillgång, som, enligt hvad armé förvaltningen
i underdånighet påvisat, kunde beräknas blifva tillgänglig
genom tomtförsäljningarne, skulle jemväl för detta ändamål en utväg
kunna beredas.

Vid bestämmandet af de särskilda truppförbandens förläggningsorter
tages naturligtvis i främsta rummet hänsyn till de militära fordringar,
som man på en sådan ort måste ställa. Men då desöa fordringar
för de flesta truppförbanden kunna tillfredsställande fyllas af flera
orter, och då respektive kommuner icke lära förbise de ekonomiska
fördelar, som med truppförbandens förläggande inom desamma blifva
förenade, torde man vid förläggningsorternas bestämmande jemväl kunna
uppställa det vilkor, att kommunerna — derest Kongl. Maj:t och kronan
icke redan eger för ändamålet passande områden — skola fritt
lemna, icke blott den mark, som erfordras för sjelfva kasernetablissementets
uppförande, utan äfven den öfningsplats i närheten deraf som kan anses
vara erforderlig för truppförbandets utbildning.

Att redan nu afgifva definitivt förslag till förläggningsorter för
truppförbanden, torde derför icke låta sig göra, utan torde detta böra
ske först i den mån noggrannare undersökning af de påtänkta platserna
hunnit ega rum.

Om sålunda någon kostnad för inköp af mark för kasernetablissement
m. m. i regeln icke torde behöfva beräknas, så har likväl arméförvaltningen
i sitt underdåniga utlåtande ansett sig böra erinra, att
någon utgift för sagda ändamål ändock troligen blefve nödvändig å
vissa fästningsorter, hvarmed torde afses Vaxholm och Boden. Denna
uppfattning öfverensstämmer med min egen, men anser jag också, i

103

Fjerde hufvudtiteln.

likhet med arméförvaltningen, att ifrågavarande utgifter lämpligen kunna
bestridas med tomtförsäljningsmedel. Jag anser nemligen, att sådana
medel rätteligen böra i fall som detta tjena som en reservfond och de
torde äfven lemna full tillgång för gäldande af alla kostnader, som
möjligen på eu eller annan ort kunna kräfvas till lokaler för arméns
förläggning och utbildning utöfver dem, som äro beräknade och upptagna
i det af chefen för generalstaben insända sammandraget öfver
dessa kostnader.

Beträffande arméförvaltningens uttalade mening, att bostäder icke
skulle kunna beredas gifta officerare i tillräckligt antal å vissa fästningsorter,
anser jag mig böra erinra, att endast äldre officerare skäligen
kunna begära bostad för familj. Af yngre oificerare, som äro
sinnade att ingå äktenskap, torde det med skäl kunna fordras, att de
sjelfva utan kronans mellankomst skola ordna sina bostadsangelägenheter,
ty det är naturligtvis icke möjligt att beräkna utrymmet i kronans
bostäder så stort, att alla kunna få inqvartering som gifta.

Uppstår framdeles å någon ort ökadt behof af bostäder för gifta
officerare, lärer den enskilda företagsamheten snart besörja, att erforderliga
lägenheter ej komma att saknas.

Till alla delar instämmer jag i de åsigter, som uttalats beträffande
nödvändigheten af att byggnadsarbetena med sådan kraft bedrifvas, att
svårigheterna med ordnandet af truppernas förläggning under öfvergångstiden
må kunna i möjligaste mån öfvervinnas och de med en
provisorisk förläggning alltid förenade kostnaderna förminskas. Nämnda
svårigheter måste isynnerhet blifva högst afsevärda vid 7:de öfvergångsåret,
då de värnpligtiges vinterförläggning skall taga sin början, derest
icke byggnadsanslagen för 1.—6. åren varit tillräckliga att bestrida uppförandet
af åtminstone större delen af de för kasernetablissementen erforderliga
byggnaderna; och jag erkänner derför fullkomligt såväl det
berättigade uti de framställningar, som blifvit gjorda angående behofvet
af ett byggnadsanslag, beräknadt efter 0,000,000 kronor om
året, som äfven det från byggnadssynpunkt särdeles önskvärda deri,
att dessa anslag beviljades på en gång för de närmaste aren, för att
sedan år efter år anvisas. Men med hänsyn till öfriga störa och vigtiga
anslagsbehof under första öfvergångsåret, nödgas jag likväl nu
afstå från yrkande härom och anser mig icke böra begära större
byggnadsanslag för 1902 än 4,000,000 kronor. Icke heller anser jag
mig kunna begära beviljandet pa eu gång af eu större summa, afsedd
att för ändamålet utgå under eu följd af år, innan den tid inträffat,
då Riksdagen kan disponera öfver ökade tillgångar jemväl från

104 Fjerde hufvudtiteln.

skattekällor, som ännu ej kunna tagas i anspråk; men vill jag emellertid
på samma gång hafva framstäf en oafvislig fordran derpå, att ifrågavarande
byggnadsbehof snarast möjligt måtte tillgodoses utöfver det nu
begärda beloppet.

Det från chefen för generalstaben inkomna »Sammandrag af kostnaderna
för beredande af nya eller ökade lokaler för arméns förläggning
och utbildning enligt förslaget till ny härordning af 1900», äfvensom
»Tablå öfver fördelningen på 4 år af den för 1. öfvergångsperioden
beräknade byggnadssumman», samt »Förteckning öfver de byggnadsarbeten,
som föreslås till utförande med ett för 1902 begärdt anslag af
6,000,000 kronor», synas med hänsyn till dessa handlingars form och
omfattning icke lämpligen böra protokollet biläggas, men skola vederbörande
utskott tillhandahållas. Här torde emellertid böra nämnas, att
förteckningen öfver föreslagna byggnadsarbeten för 1902 upptager:

dels ändring och tillbyggnad af baracker å infanteriregementenas
mötesplatser;

dels nybyggnad af ett mindre antal dylika baracker allt i ändamål,
att icke blott som nu bereda inqvartering för sagda regementens underofficerare
och manskap under regementsmötena, utan jemväl under första
öfvergångsperioden bereda rum för volontärernas och de värnpligtiges
ändamålsenliga förläggning;

dels ock tillbyggnad af Skånska husar- och dragonregementenas, 1.
Svea, 1. Göta och Vendes artilleriregementens samt Norrlands trängcorps’
etablissement, delvis ominredning af Vendes trängcorps’ etablissement
samt ■påbörjandet af nya etablissement för 12 andra regementen
och corpser.

Då jag emellertid af skäl, som förut anförts, anser, att för år 1902
ett nybyggnadsanslag af endast 4,000,000 kronor bör äskas, bär jag
låtit uppgöra följande förslag till användande af ett sådant anslag,
nemligen: •

För infanteriregementenas mötesplatser:

Ändringar samt till- och nybyggnader enligt särskild specifikation, som

skall vederbörande utskott tillhandahållas,...... kronor 1,972,800: —

För lifregementets husarer:

Kokinrättningsbyggnad .	..................... kronor	40,000: —
Stall för 240 hästar........	...................... »	132,000: —
	Transport kronor	172,000: ~r- 1,972,800: —

Fjerde hufvudtiteln.

105

Transport

Exercishus .............................................

Ridhus-,........................................................

Arrest- och öfriga byggnader ...........

Diverse arbeten, omkostnader in. m.

För ingeniörcorpsen i Boden:

Cirka hälften af befälsbostäderna ...

Kokinrättningsbyggnad .......................

Stall m. m................................................

Exercishus ...............................................

Öfriga byggnader..,^,;...,........................

Diverse arbeten, omkostnader m. m.

För (1.) Göta trängcorps:

Kokinrättningsbyggnad ........................

Sjukpaviljong .....................................

Stall för corpsens alla hästar............

Exercishus ............................................

Förrådsbyggnad.......................................

Arrest- och öfriga byggnader............

Diverse arbeten, omkostnader m. m.

För (1.) Svea trängcorps:

Samma arbeten, som här ofvan.........

kronor	172,000	—	1,972,800: —
»	35,000	—
	65,000	—
»	46,000	--
»	20,000	—	338,000: —
	85,000
)>	35,000	—
)>	8,500
»	35,000	—
	26,500
y>	25,000	—	215,000: —
»	30,000
»	18,000	—
»	40,000	-^
»	35,000	—
D	50,000	—
»	45,000	—
y>	25,000	—	243,000: —
	....... kronor	243,000: —

För ett infanteriregemente i Karlskrona:

Kanslihus................................................. kronor 90,000: —

Kokinrättningsbyggnad .........i............. » 50,000^ —

Exercishus .............................................. » 35,000: —

Arrest- och öfriga byggnader............ » 31,000: —

Diverse arbeten, omkostnader m. m. » 40,000: —

För ett infanteriregemente i Vaxholm:

Hälften af befälsbostäderna................. kronor 100,000: —

Kokinrättningsbyggnad ...................... » 50,000: —

Exercishus .............................................. » 35,000: —

Arrest- och öfriga byggnader............ » 31,000: —

Diverse arbeten, omkostnader m. in. » 40,000: —

Transport kronor

Bih. till Uiksd. Blot. IDOL. I Sami. 1 A/cl. 1 Käft.

246,000: —

256,000: —

3,513,800: —
14

106

Fjerde hufvudtiteln.

Transport kronor 3,513,800: —

För Norrbottens regemente:

En del befälsbostäder........................... kronor 100,000: —

Kokinrättningsbyggnad ........................ » 60,000: —

Exercishus ......................... » 45,000: —

Arrest- och öfriga byggnader ........... » 31,000: —

Diverse arbeten, omkostnader m. in. » 20,000: —

För Vestmanlands regemente:

Kasernflygel............................................. » 120,000: —

Kokinrättningsbyggnad ....................... » 60,000: —

Exercishus .....................,.U..................... » 45,000: —

Diverse arbeten, omkostnader m. m. » 5,200: —

256,000: —

230,200: —

Summa kronor 4,000,000: —

Vid förslagets utarbetande har den grundsatsen gjort sig gällande,
att å mötesplatserna alla sådana anordningar böra vidtagas, som kunna
erfordras för upprätthållandet af en god helsovård samt för tillgodoseende
af de värnpligtiges behof af utrymme och beqvämlighet.

Beträffande de kasernetablissement, som i detta förslag äro upptagne
att till större eller mindre del utföras med för 1902 äskade medel,
torde här böra anföras följande.

För lifregementets husarers nya etablissement, som beräknas kosta i
allt 1,128,000 kronor, hvaraf behöfvas 692,000 kronor för tillgodoseende
af den förläggning, som ifrågasättes under första öfvergångsperioden,
begäres för år 1902 ungefär halfva sistnämnda summa, och afses att i de
byggnader, som härmed skola uppföras, kunna för den närmaste tiden
förlägga och utbilda en styrka af omkring 200 man och lika många
hästar. Påbörjandet af detta etablissement redan under första öfvergångsåret
torde vara af behofvet synnerligen påkalladt, enär de byggnader
af ett eller annat slag, regementet för närvarande eger eller kan
få disponera i Örebro och Sköfde, äro i så bristfälligt skick, att de svårligen
längre utan grundlig ombyggnad kunna ens för regementetö nuvarande
skolor användas.

För ett etablissement åt ingeniörcorpsen i Boden beräknas kostnaderna
uppgå i allt till 731,000 kronor, hela beloppet erforderligt
för tillgodoseende af den förläggning, som ifrågasättes under 1. perioden.
Detta etablissement bör vara färdigt senast 3. öfvergångsåret för att

Fjerde hnfvu dtiteln.

107

ej hindra corpsens förflyttning i god tid, efter utbrytning från nuvarande
Svea ingeniörbataljon, till Boden der dess närvaro torde vara af betydelse
jemväl för befästningsarbetenas framåtskridande.

Till nytt etablissement åt hvardera af (1.) Göta och (7.) Svea trtinycorpser
erfordras ett belopp af 578,000 kronor; hela beloppet erforderligt
för tillgodoseende af den förläggning, som ifrågasättes under 1. perioden.
Båda corpserna böra så fort ske kan flyttas från sina nuvarande
förläggningsorter, dels på grund af dessas mindre lämplighet för
corpsernas mobilisering, dels ock för att lemna plats för andra truppförband,
nemligen landtfästningsartilleriets Karlsborgsdetaschement och
fälttelegrafcorpsen.

Ett etablissement åt infanteriregementet för Karlskrona beräknas
kosta 865,000 kronor och ett djdikt för infanteriregementet för Vaxholm
och Oscar Fredriksborg antages kräfva 1,065,000 kronor, allt erforderligt
för tillgodoseende af den förläggning, som ifrågasättes under
1. perioden. Skilnaden i kostnaden ligger i de särskilda befälsbostäder,
som för regementet i Vaxholm äro nödvändiga på grund af bristen på
för vinterbruk afsedda bostäder vare sig i sistnämnda stad eller å den
plats i närheten af densamma, der regementets etablissement kan komma
att förläggas.

För Norrbottens regemente beräknas etablissementet färdigt kosta

1,445,000 kronor, hela beloppet upptaget för tillgodoseende af den förläggning,
som ifrågasättes under första perioden.

Att byggnader för samtliga bär nämnda trenne infanteriregementen
ansetts böra framför andra upptagas till utförande redan under nästkommande
år beror dels på nödvändigheten att så fort ske kan söka
skaffa erforderlig säkerhetsbesättning af infanteri å våra mest utsatta
fästningar, dels ock på vigten af att ju förr dess bättre kunna låta
dessa regementens värnpligtige, hvilka inskrifvas från områden i fästningarnas
närhet, jemväl å samma fästningar genomgå sin militärutbildning.

Angående behofvet af ny mötesplats för Vestrnanlands regemente
har jag till statsrådsprotokollet den 13. januari 1900 haft tillfälle
utförligt yttra mig. Jag anser mig derför nu endast böra inför Kongl.
Maj:t ännu en gång framhålla lämpligheten af att en förflyttning af
regementets öfningar från Salbohed till bättre belägen plats så snart
som möjligt måtte kunna ega rum, och då regementets på sagda hed
befintliga byggnader numera befinna sig i så bristfälligt skick, att deras
i stån dsättande skulle kräfva betydliga kostnader, har jag icke ansett
något sådant iståndsättande vidare böra ega rum, utan föreslår i stället,

108

Fjerde hufvudtlteln.

[40.]

Ammunitions''

gördlar.

att medel beviljas till påbörjande af ett nytt etablissement för regementet.
-Detta beräknas färdigt kosta 1,210,000 kronor, hvaraf 435,000
kronor äro erforderliga för tillgodoseende af den förläggning, som
ifrågasättes under första perioden. Till påbörjande af detta afses för
år 1902 230,000 kronor.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kongl.
Maj: t täcktes föreslå Riksdagen

att för uppförande af nya byggnader för armén
anvisa på extra stat för år 1902 ett belopp af
4,000,000 kronor.

Intendenturbehof.

Ammunitionsgördlar.

Hos 1900 års Riksdag äskade Kongl. Maj:t medel till anskaffning
af 95,000 patronväskor med rem och hylsa för bajonettbalja eller så
kallade ammunitionsgördlar, afsedda till förvaring af den vid användande
af de nya 6,5 mm. gevären erforderliga ammunition. Under förutsättning
af tillverkning i större skala beräknades hvarje gördel med
hylsa komma att betinga ett pris af 9 kronor.

Riksdagen, som ansåg att ifrågavarande persedlar borde blifva att
tillgå i samma mån, som de nya gevären skulle till de olika truppförbanden
utdelas, och att följaktligen det i första hand förefintliga behofvet
73,000 stycken borde anskaffas med 36,500 under hvartdera af
åren 1901 och 1902, hvaremot med inköpet af det återstående antalet

22,000 stycken borde anstå till 1903, beviljade till anskaffning af 95,000
ammunitionsgördlar med hylsor för bajonettbalja på extra stat 855,000
kronor samt anvisade häraf för år 1901 ett belopp af 328,500 kronor.

Med tillämpning af den sålunda utaf Riksdagen bestämda planen
för anskaffningen, har arméförvaltningen å intendentsdepartementet uti
sin omförmälda underdåniga skrifvelse den 2 november 1900 hemstält,
det Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen äska medel till anskaffning af
ytterligare 36,500 dylika gördlar, jemväl beräknade till ett pris af 9

Fjerde hnfvudtiteln.

109

kronor stycket, eller sammanlagdt 328,500 kronor; och hemställer jag,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att af den för anskaffning af 95,000 ammunitionsgördlar
med hylsor för bajonettbalja beviljade summa
till utgående på extra stat för år 1902 anvisa sistnämnda
belopp, 328,500 kronor.

Reservupplag af kläde m. m. till arméns munderingspersedlar.

Uti den till nästlidet års Riksdag aflåtna nådiga propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof föreslog Kongl. Maj:t Riksdagen,
bland annat, att för anskaffning af för truppförhanden vid mobilisering
erforderligt förlag af kläde och yllefoder bevilja 572,000 kronor samt
till utgående under år 1901 deraf anvisa å extra stat 190,670 kronor.

Riksdagen, som ansåg, att ifrågavarande anskaffning borde eg a
rum under en tid af fem år, beviljade det af Kongl. Maj:t äskade anslaget,
572,000 kronor, samt anvisade deraf för år 1901 å extra stat

115,000 kronor.

Då en lika stor summa behöfver under år 1902 tagas i anspråk
för detta ändamål, får jag, med anslutning till arméförvaltningens å
intendentsdepartementet derom gjorda framställning, härmed i underdånighet
tillstyrka, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att af det'' för anskaffning af 65,135 meter kläde
och 8,390 meter yllefoder, att användas såsom för truppförbanden
vid mobilisering erforderligt förlag, beviljade
anslag på extra stat för år 1902 anvisa 115,000 kronor.

Personlig fäliutrustning vid vissa genom 1892 års härorganisation
nyuppsatta truppförband.

Med bifall till min derom gjorda underdåniga framställning täcktes
Kongl. Maj:t föreslå nästlidet års Riksdag att till anskaffning af erforderliga,
till den personliga fältutrustningen hörande beklädnads-, utrednings-
och remtygs- m. fl. persedlar för såväl sjette arméfördelningens

[41.]

Reservupplag
af kläde m. m.
till arméns
munderingspersedlar.

[42.]

Personlig fältutrustning
vid
nyuppsatta
truppförband.

no

Fjerde hufvndtiteln.

[43.]

Täckande af
brist i ordinarie
anslaget
till arméns
munderingsutrustning.

fyra från bataljoner till regementen genom 1892 års härordning omorganiserade
infanteritruppförband, som för de genom samma härordning
nyuppsatta artilleriregementena, Karlsborgs artillericorps och trängbataljonerna,
på extra stat bevilja i jemnadt tal 1,000,000 kronor samt
till utgående under år 1901 deraf anvisa 500,000 kronor.

Riksdagen biföll framställningen i den mån, att för berörda ändamål
på extra stat beviljades 931,000 kronor, hvaraf till utgående under
år 1901 anvisades 465,500 kronor; och får jag i underdånighet hemställa
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att af det för anskaffning af erforderliga till den
personliga fältutrustningen hörande beklädnads-, utrednings-
och remtygs- m. fl. persedlar för ofvan angifna
truppförband beviljade anslag, 931,000 kronor, på extra
stat för år 1902 anvisa återstoden eller 465,500 kronor.

Täckande af brist i ordinarie anslaget till arméns munderingsutrustning.

I enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda ■ framställning beviljade
nästlidet års Riksdag, för täckande af uppkommen brist i anslaget
till arméns munderingsutrustning, på extra stat ett anslag af

404,000 kronor samt anvisade deraf för år 1901 hälften eller 202,000
kronor.

Arméförvaltningen å intendentsdepartementet hemställer nu i sin
ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse den 2 november 1900, att
återstoden af det sålunda beviljade beloppet eller 202,000 kronor måtte
hos näst sammanträdande Riksdag äskas; och får jag i underdånighet
tillstyrka, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att utaf det för täckande af uppkommen brist i
ordinarie anslaget till arméns munderingsutrustning beviljade
belopp, 404,000 kronor, på extra stat för år
1902 anvisa återstoden eller 202,000 kronor.

Fjerde hufrudtiteln.

in

Inköp af remonter.

Enligt kungörelsen den 9 juli 1896 angående remonteringen vid
värfvade armén, § 2 punkt 10, skola i regeln de af remonteringsstyrelsen
för kronans räkning årligen inköpta kästarne försändas till en lämpligt
belägen, af staten anordnad remontdepöt för att der qvarstanna,
fyraåriga och äldre hästar till nästblifvande remontutdelning under året,
men treåriga omkring ett år eller till tiden för påföljande års remontutdelning.

Den för statsverket ganska dyrbara anordningen med remontdepöter
har sedan flera år måst tillgripas för att armén skulle blifva försedd
med goda hästar. Hästuppfödarne söka nemligen att af ekonomiska
skäl afyttra sina hästar långt förr än dessa äro för militärbruk
lämpliga, hvarför staten, om den icke vill se sig förekommen af enskilde
in- eller utländske spekulanter, nödgas inköpa sina remonter innan
de uppnått tjenstbar ålder.

I regeln utbjudas inom landet uppfödda hästar, då de uppnått tre
års ålder, men deras dressyr bör i allmänhet icke påbörjas förrän vid
41 2 år, om de icke skola förstöras eller åtminstone deras kroppsutveckling
hämmas. Staten måste alltså genom inrättandet af remontdepöter
sörja för de inköpta unga hästarnes vård och underhåll, intill dess de
kunna tagas i anspråk för dressyr och tjenstgöring vid truppförbanden.

Statens första remontdepöt anordnades år 1885 å Strömsholm för
60 hästar och år 1888 inrättades ytterligare en sådan depot för samma
antal hästar å Gustafslund i Skåne. Dessa båda depöter ersattes år
1894 af remontdepöten å Ottenby, som för närvarande inrymmer 200
hästar, men under gräsbetestiden kan emottaga dubbla antalet.

Arméns stamhästar, deruti inräknade de af rust- och rotehållarne
uppsatta, utgöra för närvarande 5,998. Med beräkning af en årlig afgång
af 9 % erfordras för vidmakthållande af detta hästantal en remontering
af 540 hästar hvarje år. Enär statsverket, vid bifall till det
föreliggande nya härordningsförslaget, kommer att omedelbart öfvertaga
rust- och rotehållarnes remonteringsskyldighet, måste alltså årligen sistnämnda
antal af 540 hästar uppställas i statens remontdepöt, eller sålunda
340 hästar utöfver dem, som nu derstädes finnas.

Som emellertid de respektive truppförbanden ej kunna under den
tid af omkring ett år, då remonterna skulle befinna sig i remontdepöt,
undvara dessa 340 hästar, om desamma utan afbrott skola vara försedda

[44.]

Inköp af
remonter.

[45.]

Det frivilliga
ekytteväsendeta

befrämjande.

112 Fjerde hufvudtiteln.

med det antal hästar, de hittills haft och utan hvilket de ej heller äro
fullt tjenstbara, måste på sätt hittills skett ett antal af 340 remonter
med medel, det ordinarie remonteringsanslaget härför afser, uppköpas
och direkt till truppförbanden öfverlemnas, på samma gång ett lika antal
remonter anskaffas för remontdepoterna för att ett påföljande år tillhandahållas
trupp förbanden. De med sistnämnda uppköp förenade kostnader
uppgå efter beräkning af ett pils af 800 kronor för hvarje remont,
hvartill bör läggas 90 kronor i utgifter föh dess transport, till
(340x890) 302,600 kronor, hvilka kostnader icke kunna af ordinarie
statsmedel bestridas. Då emellertid svårigheter möta att omedelbart
kunna bereda nödigt depötutrymme för dessa hästar, samt dertill kommer
önskvärdheten, att de ökade årliga kostnaderna för landtförsvaret
stiga någorlunda jemt, anser jag mig böra föreslå, att ofvannämnda, till

300,000 kronor afrundade belopp, må på extra stat anvisas att utgå
med 100,000 kronor under hvart och ett af åren 1902, 1903 och 1904.

Jag anser mig här böra erinra, att enligt härordningsförslaget arméns
stamliästantal skall ökas med 3,519 stycken, hvilken ökning enligt
ofvan angifna beräkningsgrund betingar en ytterligare remontering
af 317 hästar om året, af hvilka dock 118 körremonter icke skola uppställas
i depöt, men då anskaffningen af dessa hästar skall ske successivt
under loppet af tio år, torde kostnaderna härför kunna bestridas
af ordinarie anslagstillgångar, detta likväl under förutsättning, att
respektiva truppförband få mottaga de nytillkomna hästarna så mycket
senare som den tid de måste tillbringa i remontdepöt.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet hemställa,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till inköp af remonter för arméns behof bevilja å
extra stat ett anslag af 300,000 kronor och deraf för
år 1902 anvisa 100,000 kronor.

Diverse behof.

Det frivilliga skyifeväsendets befrämjande.

Uti sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 19 november sistlidet
år har centralstyrelsen för Sveriges frivilliga skytteföreningar anhållit,
att Kongl. Maj:t täcktes till nästinstundande Riksdag aflåta nådig

Fjerde hufvudtiteln. 113

proposition om förhöjning af anslaget till det frivilliga skytteväsendets
befrämjande; och har centralstyrelsen till stöd för denna sin anhållan
anfört, bland annat, hurusom det anslag af 200,000 kronor, hvilket
under det senaste verksamhetsåret för skytteväsendet funnits att tillgå,
visserligen utgjort det högsta årsbelopp, som hittills kommit detsamma till
del, men att nämnda belopp, detta oaktadt, ingalunda varit för ändamålet
tillräckligt, framginge deraf att flera för skytteröreisen vigtiga
behof ändock ej kunnat tillgodoses.

Sedan skytteväsendet genom nådiga brefvet den 15 december 1893
erhållit sin nuvarande organisation, hade hvarje nytt verksamhetsår utvisat
ökning och framsteg, men intet af dessa år kunde dock i sådant
hänseende jemföras med det senaste. Sålunda hade antalet skytteföreningar,
som vid slutet af 1899, under hvilket år endast 62 nya skytteföreningar
bildades, utgjorde 637, ökats till 960, och det kunde, enligt*
centralstyrelsens åsigt, med fullt skäl antagas, att detta antal skulle
innan 1900 års slut öfverstiga ett tusen.

Af de rapporter, hvilka den 15 augusti sistlidet år till styrelsen
inlemnats af nybildade skytteföreningar, som vore berättigade till understöd,
framginge, att dessa föreningar tillfört skytterörelsen icke mindre
än 12,000 nya medlemmar, och då det toges i betraktande, dels att
icke alla nybildade skytteföreningar uppfyllt de vilkor, hvilka vore faststälda
för rättigheten att till styrelsen afgifva rapporter angående sin
verksamhet, dels ock att medlemmarnes antal i förutvarande äldre föreningar
i väsentlig grad ökats, ansåge centralstyrelsen det kunna med
skäl förutsättas, att det frivilliga skytteväsendet dåmera räknade öfver

50,000 medlemmar. I början af år 1893 hade antalet skytteföreningar
uppgått till 124 med omkring 14,000 medlemmar och antalet skyttar
inom dessa föreningar, i förhållande hvartill statsunderstöd anvisades,
hade utgjort omkring 6,000, under det att sistnämnda antal stigit den
31 december 1899 till 17,000 och vid tiden för skrifvelsens aflåtande
till 25,000.

De anslagsmedel, tillhopa 206,763 kronor 76 öre, som under sistlidet
år stått till skytterörelsens förfogande, hade blifvit på följande
sätt använda, nemligen:

till understöd åt äldre skytteföreningar, efter 3 kronor för hvar och en

af 17,021 skyttar....................................................... kronor 51,063: —

» d:o åt nybildade föreningar, efter 3 kronor för

hvar och en af 6,346 skyttar................................. » 19,038: —

Transport kronor 70,101: —

Dill. till Riksd. Fiol. IDOL 1 Samt. 1 A/d. 1 Saft. 15

114

Fjerde hufvudtiteln.

	Transport	kronor	70,101	—
till d:o åt skytteförbunden att användas till pris vid täflingsskjutningar m. m. ..............................		35,000
»	d:o åt vissa norrländska förbund...........................	x>	1,200	—
5>	en riksskyttetäfling i Stockholm ..........................	»	15,500	—
	centralstyrelsen .........................................................		10,500	—
»	reseersättning åt ledamöterna i centralstyrelsens verkställande utskott .............................................	»	1,000: —
	d:o åt de af Kongl. Maj:t utsedde ombud.........		4,000: —
»	anskaffande af fri ammunition åt 9,333 skyttar efter 2 kronor för hvarje man............................	)>	18,666
5>	anskaffande af skyttemärken..........>.........................	»	2,500	—
y>	skjutbanors ordnande och andra utgifter ............	1)	48,220	76
å	Summa	kronor	206,687	76

Med ledning af resultaten för såväl år 1899 som den förflutna
delen af år 1900 hade centralstyrelsen beräknat utgifterna under innevarande
år på följande sätt:

till understöd åt äldre skytteföreningar, efter 3 kronor för hvar och en

af 30,000 skyttar........................................................ kronor 90,000: —

» d:o åt nybildade föreningar, efter 3 kronor för

hvar och en af 7,000 skyttar.............................

» d:o åt skytteförbunden, att användas till pris
vid täflingsskjutningar och till bestridande af

förbundens omkostnader ....................................

» d:o åt vissa norrländska förbund.....................

» anordnande af en kurs för utbildande af instruktörer
för skytteföreningarna ..................

» centralstyrelsen .....................................................

)) reseersättning åt ledamöterna i centralstyrelsens

verkställande utskott .........................................

» d:o åt Kongl. Maj:ts ombud.............................

» ammunitionsersättning, efter 4 kronor för hvar

och en af 15,000 skyttar ...............................

» anskaffande af skytteraärken.............................

0) skjutbanors ordnande och andra utgifter........

x>

D

))

»

)>

»

))

»

))

21,000:

35,000: —
1,200: —

15,000: —
12,000: —

1,000: —
4,000: —

60,000

4,000

36,800

Summa kronor 280,000

Fjerde liufyudtiteln. 115

I gin underdåniga skrifvelse den 26 november 1898 angånde bebofvet
af anslagsmedel för år 1899 hade centralstyrelsen framhållit
såsom ett behjertansvärdt önskemål att kunna tilldela hvarje under året
i skytteförening inskrifven medlem i eller under värnpligtsåldern 96
fria skott samt hvar och en under föregående året inskrifven medlem
under värnpligtsåldern eller i beväringens första uppbåd 36 fria skott,
hvilket skulle föranledt en kostnad af tillsammans 54,564 kronor, men
trots det ökade understöd, som för år 1899 funnits att tillgå, hade, på
sätt ofvan nämnts, centralstyrelsen till anskaffande af fri ammunition
kunnat under samma år disponera allenast 18,666 kronor. Åt ofvan
intagna approximativa beräkning för innevarande år framginge, att
nämnda behof icke heller nu skulle kunna bättre tillgodoses, livilket
vore så mycket mera att beklaga, då anslutningen under år 1900 varit
dubbelt så stor som förut.

Af uppgjorda statistiska beräkningar framginge, att ett mycket stort
antal skyttar, isynnerhet i de yngre årsklasserna, årligen utginge ur
skytteföreningarna, hvartill antagligen orsaken vore att söka i de dryga
omkostnader, som vore förenade med ett aktivt deltagande i skytteverksamheten.
För rörelsens bestånd och för möjligheten att kunna fullfölja
sin uppgift, nemligen bibringandet af skjutskicklighet, vore det
emellertid i högsta grad önskvärdt, att de yngre skyttarne, äfven under
det andra året, kunde tillhandahållas delvis fri ammunition.

Oaktadt den stora ökningen i medlemsantalet hade icke de till pris
vid skjuttäflingarna afsedda understöden kunnat förhöjas, utan måst
bibehållas vid sina förutvarande belopp, eller desamma som för flera år
sedan, då medlemsantalet varit ungefär hälften af det nuvarande.

Vid skytteförbundens allmänna representantmöte den 24 september
sistlidet år hade derjemte framhållits behofvet för skytteföreningarna af
goda instruktörer och hade för afhjelpande af den nuvarande bristen
i detta afseende inrättandet af instruktörskurser enhälligt ansetts nödigt.

Behofvet af understöd till skjutbanors ordnande för de ständigt
tillkommande nya skytteföreningarna äfvensom till utvidgning af skytteförbundens
banor för att möjliggöra emottagandet af ökadt antal täflingsberättigade
gjorde sig alltjemt gällande och krälde årligen eu betydande
del af anslaget; under år 1900 hade för detta ändamål användts
icke mindre än omkring 40,000 kronor. Då under sistnämnda
år 360 skytteföreningar bildats, eller nära 300 flera än under år 1899,
och från de bestå af dessa inom den närmaste framtiden vore att förvänta
ansökningar om understöd till skjutbanors ordnande, komme, efter
beräkning af 300 kronor till hvarje förening, att till afhjelpande af

116 Fjerde liufvudtiteln.

detta understödsbehof erfordras omkring 100,000 kronor. Under sådana
förhållanden och då anslutningen till skytterörelsen efter allt att döma
torde komma att fortgå på samma lifliga sätt under innevarande år,
syntes det centralstyrelsen som det understöd af 280,000 kronor, hvilket
under detta år stode till förfogande, blefve otillräckligt för rörelsens
stigande utveckling, hvilket äfven framginge af ofvan intagna
approximativa beräkning.

Centralstyrelsen ansåge sig derföre nödsakad hemställa, det Kongl.
Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om förhöjning af ifrågavarande
anslag under 1902 till 400,000 kronor att användas enligt följande
fördelningsgrunder, nemligen:

till understöd åt skytteföreningar med 3 kronor (hvaraf 1 krona till pris,
1 krona till instruktör och 1 krona till bestridande af omkostnader),
för 30,000 skyttar, af hvilka hvar och en under år 1901 skju -

tit 60 skarpa skott ........................................................... kr. 90,000: —

» samma understöd åt nybildade skytteföreningar för

10,000 skyttar, som till den 15 augusti 1902 hvar

och en skjutit 60 skarpa skott....................................... » 30,000: —

» understöd åt skytteförbunden.......................................... b 50,000: —

hvaraf 10,000 kronor till bestridande af omkostnader
och 40,000 kronor till pris vid täflingsskjutningar;

» en kurs för utbildande af instuktörer för skytteföreningarna.
........................................................................ » 15,000: —

» centralstyrelsen..................................................................... » 12,000: —

» reseersättning åt ledamöterna i centralstyrelsens

verkställande utskott ......................................................... b 1,000: —

» d:o åt Kongl. Maj:ts ombud i skytt.eförbundens styrelse
..................................................................................... » 4,000: —

b ersättning för ammunition åt dem, som inskrifvits i
skytteförening under år 1901 och befinna sig i eller
under värnpligtsåldern samt deltagit i skjutning
under året, — efter beräkning af 5 kronor för hvar

och en af 15,000 skyttar ........................................... b 75,000: —

b samma ersättning åt nyinskrifna skyttar i eller
under värnpligtsåldern, hvilka under år 1901 och
1902 deltagit i skjutningar, — efter beräkning af

3 kronor för hvar och en af 15,000 skyttar............ b 45,000: —

b skjutbanors ordnande och andra utgifter .................. b 73,000: —

b anskaffande af skyttemärken .......................................... » 5,000: —

Summa kr. 400,000: —

117

Fjerde liufvudtiteln.

Styrelsen ville emellertid erinra att, då dessa siffror vore grundade
på resultatet af verksamheten under år 1900, kunde man med allt skäl
förutsätta, att desamma i verkligheten skulle komma att uppgå till
högre belopp, hvarjemte styrelsen, beträffande den i beräkningen af
anslagsbehofvet för år 1902 förekommande ersättningen för ammunition,
framhölle, att styrelsen förut vid äskande af understöd haft att taga
hänsyn till den ammunition, som erfordrades för 1867 års gevär och
hvilken vore jemförelsevis billig. Förhållandena vore nu väsentligt förändrade,
i det att arméns nyaste gevär, 6,5 mm. geväret m 96, begynt
att ganska allmänt begagnas inom skytteföreningarna och komme, såsom
man kunde våga hoppas, att under de närmaste åren alltmera uttränga
de gamla gevären. Då härigenom omkostnaderna för ammunitionen
stegrades till nära nog dubbelt, hade centralstyrelsen ansett sig böra,
på sätt som skett, förhöja beräkningen af det för ammunitionen erforderliga
understödsbeloppet.

Arméförvaltningen å civila departementet har i sitt öfver ifrågavarande
framställning afgifna underdåniga utlåtande förklarat sig icke
hafva något deremot att erinra.

Sistlidet års Riksdag har vid beviljande af anslag till det frivilliga
skytteväsendets befrämjande föreskrift, att de anvisade medlen skulle
för ändamålet användas på sådana vilkor och under sådan kontroll, att
det med det frivilliga skytteväsendet afsedda syftet i möjligaste mån
vunnes.

För användningen af de statsmedel, som till ifrågavarande ändamål
anvisats för åren 1900 och 1901, är redogörelse här ofvan lemnad.

Beträffande åter kontroll och redovisning för framtiden af dylika
medel har Kongl. Maj:t den 21 december sistlidet år förordnat:

att skytteföreningarna skola öfver erhållna statsunderstöd till vederbörande
skytteförbund afgifva af verifikationer åtföljd redovisning;

att skytteförbunden skola ej mindre upprätta och till centralstyrelsen
insända sammandrag öfver de från skytteföreningarne inkomna
redogörelserna än äfven, på enahanda sätt, som för skytteföreningarna
blifvit stadgadt, inför centralstyrelsen redovisa de för skytteförbundens
verksamhet anvisade statsbidrag; samt

att centralstyrelsens verkställande utskott skall årligen före den 15
mars öfver de medel, som under näst föregående år af Kongl. Maj:t
blifvit stälda till centralstyrelsens förfogande, genom nämnda styrelse

118

Fjerde liufvudtiteln.

till arméförvaltningen ingifva redovisning, äfvensom, efter granskning
af erhållna sammandrag och redovisningar från sky tf e förbunden, redogöra
för användningen af skytteföreningar och skytteförbund tilldelade
statsbidrag; hvarjemte Kongl. Maj:t dels faststält formulär för de redogörelser,
som skola af skytteföreningarna och skytteförbunden afgifvas
äfvensom för de sammandrag öfver föreningarnas redogörelser, som
skola upprättas, dels ock, rörande utbetalningen af de understöd, som
beviljas skytteföreningar och skytteförbund, föreskrifvit, att dessa medel
hädanefter skola genom arméförvaltningens försorg, på framställning
af centralstyrelsens verkställande utskott, hållas vederbörande tillhanda.

Beträffande slutligen det af centralstyrelsen gjorda anslagsäskandet
för år 1902, finner jag de anförda skälen för ytterligare ökning i det
af förlidet års Riksdag väsentligt höjda anslaget till det frivilliga
skytteväsendets befrämjande mycket beaktansvärda. Den stora tillslutning,
som den frivilliga skytterörelsen synes mer och mer erhålla, torde
vara ett tillförlitligt uttryck för den fasta vilja att försvara fosterlandet
och den tillförsigt att kunna värna detsamma, som förefinnes hos vårt
folk. Rätt omhuldad skall denna frivilliga skytterörelse medverka till
att göra icke allenast den lagbundna värnpligtens berättigande erkänd i
folkmedvetandet utan äfven dess tillämpning i härordningen mera fruktbärande.
I det nya härordningsförslag, som jag i underdånighet tillstyrkt
måtte framläggas till Riksdagens pröfning, är den allmänna värnpligten
tagen i anspråk i vidsträckt grad, då meningen är att på ett
effektivt sätt medelst denna uppsätta såväl linie- och reserv- som landstormstrupper.
Om man dervid ansett sig kunna begränsa utbildningstiden
till ett minimum i jemförelse med förhållandet inom de stora
europeiska staterna, är det icke minst med tanke på det värde, den
frivilliga skytterörelsen kan hafva ej mindre såsom en förberedelse för
skjututbildningen i armén, utan äfven för skjutskicklighetens bibehållande
bland de äldre klasser af de värnpligtige, som icke för året äro inkallade
till repetitionsöfningar, men som skola inkallas att ofördröjligen
möta den fiende, som våldför sig på vårt område.

Med uttalande af dessa åsigter anser jag mig böra på det lifligaste
tillstyrka, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till det frivilliga skytteväsendets befrämjande såsom
extra anslag för år 1902 bevilja 400,000 kronor,
med rättighet för Kongl. Maj:t att under följande år
använda hvad af anslaget kan under året besparas.

Fjerde hnfmdtiteln.

119

ökade utgifter för krigshögskolan.

Uti den till nästlidet års Riksdag aflåtna nådiga propositionen an- [46.]
gående statsverkets tillstånd och behof föreslog Kongl. Maj:t Riksda- ökade utgifter
gen att till ökade utgifter för krigshögskolan bevilja ett'' belopp af forBkoifnh°g’

28,000 kronor samt deraf på extra stat för år 1901 anvisa 14,000
kronor.

Riksdagen ansåg emellertid att, då en omreglering af krigshögskolans
stat icke syntes lämpligen böra ske förrän i sammanhang med
den önskvärd befunna fullständiga omorganisationen af nämnda högskola,
den ifrågasatta provisoriska ökningen i anslaget till krigshögskolan
borde begränsas till det allra nödvändigaste samt beviljade med anledning
deraf allenast följande ökning af det till krigshögskolan utgående
anslag för hvartdera af arbetsåren 1900 —1901 och 1901—1902 nemligen: till

somnaaröfningar .................................................................... 4,000 kronor

» repetitörer................................................................................. 1,000 »

» en andre lärare i ryska språket....................................... 1,000 »

)>'' läraren i ridning.......................................... 600 ))

eller tillhopa 6,600 kronor.

Riksdagen biföll alltså på det sätt Kongl. Maj ds ifrågavarande
framställning, att Riksdagen för nämnda ändamål beviljade ett belopp
af 13,200 kronor och deraf på extra stat för år 1901 anvisade 6,600
kronor.

Med anledning häraf får jag i underdånighet hemställa, det Kongl.

Majd täcktes föreslå Riksdagen

att utaf det af nästlidet års Riksdag till ökade utgifter
för krigshögskolan beviljade anslag på extra stat
för år 1902 anvisa återstoden eller 6,600 kronor.

Ersättning för förskott.

Genom nådigt bref den 27 juli 1900 bär Kongl. Majd bemyndigat [47.]
statskontoret att åt om händer hafvande medel under förskottstitel bestrida Ersättning för
vissa kostnader, som uppkommit för verkställande af utredningar i an- forBkott''

[48.]

Dyrtids tillägg.

120 Fjerde liufvudtiteln.

ledning af uppgjorda förslag till ny uppskattning af rustnings- och roteringsbesvären
under perioden 1900—1909, samt att sedermera hos
Kongl. Maj:t anmäla hvad sålunda förskjutits. Med anledning häraf har
statskontoret uti sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 10 december
1900 till ersättande anmält ett belopp af 66 kronor 90 öre, utgörande
resekostnadsersättning åt underofficerare vid Vestgöta regemente,
hvilka anbefalts att införskaffa upplysningar rörande manskapets vid
regementet löneförmåner.

Vidare har, enligt mig tillhandakomma uppgifter, arméförvaltningen
förskottsvis utbetalat dels på grund af nådiga bref den 9 juni och den
10 november 1899 samt den 30 november 1900 till komitén för verkställande
af utredning angående förenkling af bärens aflöningssystem
ett belopp af 12,892 kronor 53 öre, dels ock på grund af nådiga bref
den 17 november 1899 samt den 25 maj, den 6 juli, den 26 oktober,
den 9 och den 30 november äfvensom den 14 december 1900 till komitén
för verkställande af utredning rörande ny organisation af sjöfästningsartilleriet
och fasta minförsvaret m. m. ett belopp af 24,226 kronor
43 öre.

Då medel till täckande af dessa förskott, tillhopa 37,185 kronor
86 öre, icke kunna bland de under 4:de hufvudtiteln uppförda tillgångar
beredas, får jag i underdånighet hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen

att till täckande af ifrågavarande förskott på extra
stat för år 1902 anvisa ett belopp i jemnadt tal af
37,186 kronor.

Dyrtidstillägg.

Under åberopande af hvad chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet
den 7 innevarande januari anfört i fråga om beredande
åt statens tjenstemän och betjente af ett dyrtidstillägg för år 1901 att
uppföras i riksstaten för år 1902, samt med anmälan, att arméförvaltningen
å civila departementet till 1,130,909 kronor 79 öre beräknat det
belopp, hvartill sådant dyrtidstillägg komme att uppgå för den under
landtförsvarsdepartementet lydande personal, som deraf skulle komma i
åtnjutande, hemställer jag, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

Fjerde hufvndtiteln. 121

att till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
den 7 i denna månad angifna grunder af
dyrtidstillägg för innevarande år åt en del af den
personal, som åtnjuter aflöning från fjerde hufvudtitelns
medel, å extra stat för år 1902 anvisa såsom
förslagsanslag ett för jemnande af hufvudtitelns slutsumma
till 1,130,884 kronor jemkadt belopp.

, ; ..... '' f,'' '' ...... *A r: \ ... ... . ; 1 X L '' i (4 i

"''''Ihi'' /t vAnc•*. . > K::*.(''<;[»Mf ,,

: "? tv •<« M -i» U J t . * •.11 4 -.

Tillfällig ökning i anslagen till amanuenser och extra biträden.

Under åberopande af hvad chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet
den 7 i denna månad anfört i fråga om beredande af
tillgång till anvisande åt amanuenser och extra biträden af tillfälliga
ökningar i deras arfvoden, får jag hemställa, det Kong!. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen

att till beredande för innevarande år af tillfällig
ökning med nedannämnda belopp i följande å staterna
för landtförsvarsdepartementets afdelning af Kongl.
Maj:ts kansli och arméförvaltningen uppförda anslag,
nemligen:

å staten för landtförsvarsdepartementets afdelning af
Kongl. May.ts kansli:

anslaget till »amanuenser, vikariatsersättningar,
renskrifning in. in. för kansliexpeditionen»
med 675 kronor;

» » » armé för vältning en:

anslaget till »vikariatsersättning,
arfvoden åt extra ordinarie tjensteman,
flitpenningar, tillfälligt biträde och renskrifningskostnad»
med 2,085 kronor,
å extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af 2,760
kronor.

[49.]

Tillfällig ökning
i anslagen
till amanuenser
och
extra biträden.

Bih. till Ri/csd. Vrot. IDOL 1 Sami. 1 Åfd. J Saft.

16

Fjerde hufvudtiteln.

Hvad chefen för landtförsvarsdepartementet sålunda
i afseende å regleringen af utgifterna under
riksstatens fjerde hufvudtitel tillstyrkt och hemställt,
täcktes Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter gilla och
bifalla, med befallning tillika, att utdrag af detta
protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas
till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga
proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd
och behof för år 1902.

Ex protocollo:

G. Hagbergh.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr. 1901.

FÖRTECKNING ÖFVER BILAGORNA.

Bil. 1.
Bil. 2.
Bil. 3.

Bil. 4.

Bil. 5.
Bil. 6.
Bil. 7.
Bil. 8.
Bil. 9.

Bil. 10.

Bil. 11.
Bil. 12.
Bil. 13.
Bil. 14.

Bil. 15.
Bil. 16.
Bil. 17.
Bil. 18.

Öfversigt af statsregleringen å fjerde hufvudtiteln 1875—1900............... sid. 1.

Förslag till stat för Svea (Göta) lifgarde år 1902 ................................. » 209.

Förslag till stat för Lifregementet till fot (Forsta lifgrenadierregementet,
Andra lifgrenadierregementet, Vestgöta-, Uplands-, Skaraborgs-, Södermanlands-,
Kronobergs- och Jönköpings regementen, Dalregementet,
Helsinge-, Elfsborgs-, Bohusdals, Yestmanlands, Kalmar och Yermlands
regementen, Norra skånska infanteriregementet samt Södra skånska

infanteriregementet) år 1902................................................................ » 213.

Förslag till stat för Vestgötadals regemente och Hallands bataljon vid
öfvergång till nytt infanteriregemente för första arméfördelningen år
1902 ................................................................................................ » 218.

Förslag till stat för Norrbottens regemente år 1902 .............................. » 226.

Förslag till stat för Vesterbottens regemente år 1902 ........................... » 232.

Förslag till stat för Jämtlands fältjägareregemente år 1902..................... » 237.

Förslag till stat för Vesternorrlands regemente år 1902 ........................ » 242.

Förslag till stat för Smålands grenadiercorps och Blekinge bataljon vid

öfvergång till infanteriregementet för Karlskrona år 1902 .................. » 247.

Förslag till stat för Yermlands fältjägarecorps vid öfvergång till infanteriregementet
för V axholms och Oscar-Fredriksborgs fästning år 1902.. » 253.

Förslag till stat för Gotlands trupper år 1902 ...................................... » 257.

Kostnadsberäkning för infanteriets fast anstälda personal år 1902............ » 262.

Förslag till stat för Lifgardet till häst år 1902 .................................... » 264.

Förslag till stat för Lifregementets dragoner .(Lifregementets husarer och

Smålands husarregemente) år 1902 ................................... » 268.

Förslag till stat för Skånska husarregementet år 1902 ..........................>. » 274.

Förslag till stat för Skånska dragonregementet år 1902 ....... » 280.

Förslag till stat för Kronprinsens husarregemente år 1902 ..................... » 286.

Förslag till stat för Norrlands dragonregemente år 1902 ........................ » 290.

II

Bil. 19. Beräkning å underhålls- och tjenstgöringsdagar för kavalleriets hästar år

1902 ............................................................................................... sid- 295-

Bil. 20. Inqvarterings- och servisbidrag vid kavalleriet år 1902........................... » 297.

Bil. 21. Kostnadsberäkning för kavalleriets fast anstälda personal och stamhästar

år 1902........................................................................................... 8 298-

Bil. 22. Förslag till stat för Första Svea artilleriregemente år 1902..................... » 300.

Bil. 23. Förslag till stat för Första Göta artilleriregemente år 1902..................... » 304.

Bil. 24. Förslag till stat för Wendes artilleriregemente år 1902........................... » 308.

Bil. 25. Förslag till stat för Norrlands (Andra Svea och Andra Göta) artilleriregemente
år 1902 ...................................................... > 312.

Bil. 26. Förslag till stat för Gotlands artillericorps år 1902 ............................ ■> 316.

Bil. 27. Förslag till stat för Landfästningsartilleriregementet år 1902................ » 319.

Bil. 28. Inqvarterings- och servisbidrag vid artilleriet ar 1902 ........................... » 322.

Bil. 29. Kostnadsberäkning för artilleriets fast anstälda personal samt stam- och

legda hästar år 1902 ..................................................«......................** 324.

Bil. 30. Förslag till stat för fast anstälda officerare och underofficerare med vederlikar
samt betjente vid fortifikationen år 1902 ................................ » 326.

Bil. 31. Förslag till stat för den fast anstälda manskapsstyrkan vid Svea (Göta)

ingeniörregemente år 1902 .............................................................. 8 329.

Bil. 32. Förslag till stat för den fast anstälda manskapsstyrkan vid fälttelegraf corpsen

år 1902 ..........,............................................................ » 331.

Bil. 33. Inqvarterings- och servisbidrag vid fortifikationen år 1902 .................. » 332.

Bil. 34. Kostnadsberäkning för fortifikationens och ingeniörtrnppernas fast anstälda

personal samt stam- och legda hästar å„r 1902 ..........................''■..... » 333.

Bil. 35. Förslag till stat för Svea (Wendes) samt den för V. (II.) arméfördelningen
afsedda trängcorps år 1902 ......................t.................■•••• » 335.

Bil. 36. Förslag till stat för Göta (Norrlands) trängcorps år 1902 ..................*■!. .* 339.

Bil. 37. Inqvarterings- och servisbidrag vid trängen år 1902 .............................. » 342.

Bil. 38. Kostnadsberäkning för trängens fast anstälda personal samt stam- och

legda hästar år 1902 .............................. » 344.

Bil. 39. Kostnadsberäkning för de värnpligtiges vapenöfvande, inskrifning och redovisning
in. m. år 1902 ............................................................... 8 346.

Bil. 40. Förslag till stat för rullföringsområdesbefälhafvarne med biträden & fastlandet
..................U . J ................t....... .-In *...:............................... .» 347.

Bil. 41. Förslag till stat för arméförvaltningen år 1902 ............................. •» 3*8.

Bil. 42. Kostnadsberäkning för arméförvaltningen år 1902 » 352.

Bil. 43. Förslag till stat för generalitetsstaten år 1902 ................................ » 353.

Bil. 44. Kostnadsberäkning för generalitetsstaten år 1902 ................................... »• 354.

Bil. 45. Förslag till stat för inspektionen vid trängen år 1902 ............. •» »

Bil. 46. Förslag till stat för generalstaben år 1902............................................. » 355.

Bil. 47. Inqvarterings- och servisbidrag vid generalstaben år 1902 .................. •* 357.

III

Bil. 48. Kostnadsberäkning för generalstaben år 1902 ...................................... sid. 357.

Bil. 49. Förslag till stat för kommendantsstaten år 1902 ................................... » 358.

Bil. 50. Förslag till stat för intendenturcorpsen år 1902 ................................... » 360.

Bil. 51. Inqvarterings- och servisbidrag vid intendenturcorpsen år 1902............... » 362.

Bil. 52. Kostnadsberäkning för intendenturcorpsen år 1902 ................................. » 364.

Bil. 53. Laudtförsvarets ordinarie kostnad, enligt förslaget till ny härordning, år

1902 ......... » 365.

Bil. 54. Kostnader för fälttjenstöfningarne under åren 1884, 1886, 1888, 1889,

1895, 1897 och 1899 .................................................................... » 368.

Bil. 55. Tablå öfver ordinarie anslaget till arméns vapen, ammunition och skjut öfningar

m. m. år 1902.................................................................... » 370.

Bil. 56. Förslag till stat för Carl Gustafs stads gevärsfaktori år 1902 ............... » 371.

Bil. 57. Förslag till stat för ammunitionsfabriken år 1902 ................................. » 372.

Bil. 58. Förslag till stat för Åkers krutbruk år 1902.......................................... » 373.

Bil. n:o 1.

ÖFVERSIGT

AF

STATS REGLER! NGEN

FJERDE HUEVUDTITELN

1875—1900

STOCKHOLM

K. I,. BECKMANS BOKTKYCKElil
1901.

I

• ... i S i 2 i. ;* i i f • •

„ >>rrt * :?v

! ■ ■ > * i

v sn >

i

*7'' V*-

? J i

il i t \ i -?

1 ''■ . a . K ''i .fe

tf-’7^

A''- 7.O

'' ", -ä

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Afd. I.

Riksdagarne 1875—1895.

Landtförsvarsdepartementet.

Departementschefen............................................................................................... sid. 1.

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt kommandoexpeditionen ...... » 2.

Generalstaben ............................................................................ * 1-

Intendenturcorpsen............................................................................... » 5.

Arméförvaltningen . ...................................................................................... •''••• » 10.

Generalitetsstaten....................................!............................................................ » 13.

Artilleristaben .................................................................................................... 8 15-

Öfverkommendantsexpeditionen i Stockholm........................................................... » 16.

Kommendantsstaten .......................................... * 17.

Krigshögskolan...................................................................................................... * 21.

Krigsskolan ................................................... » 22.

Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg, reservationsanslag ..................... » 23.

Militärläkares undervisning................................................................................... » 24.

Resestipendium för militärläkare .....................................................................-••••■ » 25.

Pensioner och stipendier för fältläkarecorpsen ...................................................... »

Ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne, förslagsanslag .......b » 26.

Den icke garnisonerade armén.

Kavalleri- och infanteriregementena..................................................... » 28.

Det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning................................................... » 33.

Det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning............................................... * ll Lindring

i rustnings- och roteringsbesvären, förslagsanslag .................................... » 18.

Roteringsunderstöd, förslagsanslag ........................................................................ * ,r>l Ersättning

för störtade eller skadade nummerhästar vid indelta kavalleriet, förslagsanslag
................................................................................................ s

IV

För hämmande af smittosamma sjukdomar bland indelta kavalleriets nummerhästar

å mötesplatserna m. m., förslagsanslag......................................................... sid. 52.

Det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar (Indelta arméns

och Vermlands fältjägarecorps’ vapenöfningar), reservationsanslag.................. » 53.

Den garnisonerade armén.

Lifgardet till häst .................i.......................................*...........!.......................... ■» 58.

Kronprinsens husarregemente................................................................................ » 60.

Svea lifgarde......................................................................................................... » 62.

Andra lifgardet.................................................................................................... » 64.

Vermlands fältjägarecorps ................................................................ » 66.

Fältartilleriet å fastlandet (Artilleriet), reservationsanslag..................................... » 68.

Fästningsartilleriet (Vaxholms artillericorps), reservationsanslag.............................. » 74.

Gotlands artillericorps .......................................................................................... » 78.

Marinregementet, reservationsanslag ................. » 79.

Fortifikationen ........................................ » 81.

Trängen ................., ............................... .............................. » 86.

Värfvade garnisonstruppernas rekrytering och aflöning, reservationsanslag............... » 91.

Remontering och skoning in. m. för värfvade kavalleriets, artilleriets, fortifikations truppernas

och trängens hästar, reservationsanslag ...................................... » 94.

Lega för hästar till artilleriets, fortifikationstruppernas och trängens exercis ......... » 96.

Fourragering af artilleriets, värfvade kavalleriets, fortifikationstruppernas och trängens

hästar, förslagsanslag......................................................................,............. » 98

Mathållning för manskapet vid garnisonsregementena, förslagsanslag ................. » 100.

B avari ngen.

Gotlands nationalbeväring ..............................................1....................;.................... » 102.

Hallands beväring ................................................................................................ » 106.

Vesternorrlands beväring....................................................... » 107.

Aflöning till stamtrupp vid Vesternorrlands bataljon, reservationsanslag......•...... » 108.

Aflöning till stamtrupp vid Blekinge bataljon, reservationsanslag........................... » 110.

Beväringsmanskapets vapenöfningar, förslagsanslag .............................................. » 112.

Volontärskolor, förslagsanslag ...........u.äu.....„.,ix............................... » 118.

Reservbefålet, förslagsanslag, högst....................................... » 121.

Mater ielen.

Försvarsverket till lands i allmänhet eller arméforvaltningens departement, reservationsanslag.
..........................................................................:.V................1... » 123.

Beklädnad och utredning m. m. för indelta infanteriet, Vermlands fältjägarecorps

och Jemtlands liästjägarecorps ................................ » 131.

V

Anskaffande och underhåll af beklädnads-, bevärings-, remtygs- samt häst- och

sadelmunderingspersedlar vid det berustade kavalleriet, reservationsanslag..... sid. 135.

Byggnader och sängkläder på mötesplatserna m. in., reservationsanslag.................. » 138.

Inqvarteringskostnader, förslagsanslag............................................ » 141.

Till inqvarteringens ordnande i Stockholm, reservationsanslag............................... » 144.

Till uppköp af salpeter eller råmaterialier till röksvagt krut, förslagsanslag............ t 145.

Diverse anslag.

Ved och ljus vid fästnings- och garnisonsorter..........i.......................................... » 146.

För en ridskola vid Strömsholm .......................................................................... » 149.

Skjutskolor vid infanteriet och kavalleriet, reservationsanslag ................................. » 151.

Artilleriskjutskolor, reservationsanslag.................................................................... » 152.

Durchmarschkostnader, reservationsanslag........... » 153.

Ålderstillägg, förslagsanslag ............................................................................... » 154.

Bese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ................................................... » 156.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för arméförvaltningen m. fl. verk............. »

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in. för departementets afdelning af Kong!.

Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen, förslagsanslag ................ » 157.

Extra utgifter ...................................................................................................... » 159.

Disciplinkompaniet............................................. » 160.

Afd. II.

Riksdagarne 1896—1900.

Aflöning och expenser samt inqvarterings- och resekostnad.

Departementschefen ........................................................................................... sid. 162.

Departementet ............................................................ » »

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m för departementet, förslagsanslag ............ » 163.

Arméförvaltningen ............................................................................................. » »

Generalitetsstaten ............................................... » 164.

Generalstaben ............................................................................................... » 165.

Artilleristaben .................................................................................... » »

Kommendantsstaten ............................................................................................. » »

Aflöning och rekrytering m. in..................... » 166.

Intendenturcorpsen............................................................................................... » 170.

Ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne, förslagsanslag ......... » »

VI

Stipendier för fältläkarecorpsen och veterinärstaten ................................................ sid. 171.

Inqvarteringskostnader, förslagsanslag.................................................................... » »

Inqvarteringens ordnande i Stockholm, reservationsanslag....................................... » 172.

Alderstillägg, förslagsanslag ................................................................................. » »

Eeservbefälet, förslagsanslag, högst ............................................................. » r»:

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation, förslagsanslag, högst » 173.

Bese- och traktamentspenningar, förslagsanslag...................................................... » 174.

Besestipendier till artilleri- och ingeniörofficerare................................................... » 175.

Besestipendium till militärläkare........................................................................... » »

Durchmarschkostnader, reservationsanslag................................ » 176.

Remontering och häst/ega m. m.

Eemouteriug och skoning m. in. för garnisonerade arméns hästar, reservationsanslag » 176.

Lega för hästar till artilleriets och ingeniörtruppernas exercis ............................... » 177.

Skolor för officerare, underbefäl och militärläkare.

Krigshögskolor, reservationsanslag .................... » , »

Eidskolan, reservationsanslag.................................................................... >> 178.

Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet, reservationsanslag ................................. » »

Årtilleriskjutskolor, reservationsanslag.................................................................... » 179.

Krigsskolan, reservationsanslag......................................................................... » 180.

Volontärskolor, förslagsanslag................................................................................ » »

Militärläkares undervisning, reservationsanslag ..................................................... » 181.

Naturaunderhåll, sjukvård, öfningar och materiel.

Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg, reservationsanslag ..................... » 182.

Det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfningar, reservationsanslag
.......................................,................................................... » »

De värnpligtiges vapenöfningar, förslagsanslag ...................................................... » 184.

Arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel,

reservationsanslag ................................................................................. » 185.

Arméns byggnader och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens öfningar och

materiel, reservationsanslag.............:..........r.l........................... - » 187.

Trängens öfningar, reservationsanslag......................................................................189.

Mathållning vid garnisonerade armén, förslagsanslag ............................................. » , .»

Fourragering vid garnisonerade armén, förslagsanslag............................................. » 190.

Arméns munderingsutrustning, reservationsanslag .................................................. » 191.

Arméns intendentur och sjukvårdsträng, reservationsanslag ..................................."• » 192.

Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den garnisonerade armén,

reservationsanslag ................................................................................ » . 193.

Diverse intendenturbehof, reservationsanslag ...........................................,............. 195.

VII

Skattelindringar och ersättning till rust- och rotehållare.

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, förslagsanslag sid. 196.

Kustnings- och roteringsersättning på förslag......................................................... » 198.

Roteringsunderstöd, förslagsanslag ........................................................................ * »

Störtade eller skadade nummerhästar vid indelta kavalleriet, förslagsanslag ............ »

Diverse anslag.

Hämmande af smittosamma sjukdomar bland indelta kavalleriets nummerhästar, förslagsanslag.
.................................................................................................. 8 199.

Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland, reservationsanslag...... » »

Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland, förslagsanslag
......................................................................................................... * 202.

Extra utgifter ..................................................................................................... * 203.

Disciplinkompaniet, förslagsanslag, högst.............................................................. » 204.

Tillägg.

Extra anslaget »för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de

värnpligtiges inskrifning och redovisning m. m.»........................................ sid. 205.

Extra anslaget »till tillfällig löneförbättring åt underbefäl in. fl.»........................... » 206.

Förklaring öfver använda förkortningar.

Hqt tabl. hetyder de af fältintendenten af 1. graden in. in. P. A. F. Holmquist utarbetade
tablåer, som finnas bifogade det för 1896 års Riksdag framlagda förslaget
till förändrad uppställning af riksstatens 4:de hufvudtitel.

Grsm. uti. det utlåtande, som den 28 Okt. 1895 afgifvits af åtskilliga för gransk ning

af ofvannämnda förslag i nåder utsedde personer.

— års ligg. » den af Arméförvaltningen årligen utgifua liggaren öfver de i riksstaten
uppförda anslag å fjerde hufvudtiteln.

Afd. I.

Riksdagarne 1875—1895.

Departementschefen.1)

1875 års Riksdag uppförde å detta anslag samma belopp som
närmast föregående Riksdagar........................................................ kr. 17,000

(Ports. sid. 162).

'') 1840—1841 årens Riksdag bestämde departementschefens aflöning till följande
belopp:

lön................................................................................ 4,500: —

taffelpenningar .............................................................■■ 2,500: — 7)000 riksdaler banko;

hvarjemte förordnades, att hvad författningarne stadgade om liggetids- och nådårsbesparingar
icke finge iakttagas i afseende å lönen, samt att några afgifter för departementschefens
fullmagt icke borde erläggas.

1858—1858 arena Riksdag höjde departementschefens aflöning till 15,000 riksdaler
riksmynt.

Sedan Kongl Maj:t förklarat departementschefen böra frånträda den åt honom förut
upplåtna boställsvåning i det f. d. Preissiska huset mot enahanda hyresersättning, som
tilldelats cheferna för civil-, finans- och ecklesiastikdepartementen, hvilka fått afstå från
förut innehafda embetsvåningar, samt denna hyresersättning anvisats att, intill dess densamma
kunde varda å stat uppförd, utgå från hufvudtitelns anslag till extra utgifter, föreslog
Kongl Maj:t 1888 ars Riksdag, att, till utgående från början af år 1869, måtte uppföras
en årlig hyresersättning åt chefen för Landtförsvarsdepartementet till lika belopp, som
blifvit ofvannämnda departementschefer beviljadt eller 2,000 riksdaler, till hvilken framställning
Kiksdagen lemnade bifall.

1

2

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt
kommandoexpeditionen'').

1875 års Riksdag anvisade, såsom förut, ordinarie anslag

för kansliexpeditionen ................................................:........................ 39,300: —

samt för kommandoexpeditionen .................................................... 3,040: —

1878 års Riksdag:

För tillämpning af det utaf Kongl. Maj:t. framlagda
förslag till ny stat för departementets kansliexpedition äskade
Kongl. Maj:t höjning i anslaget till denna expedition från 39,300: —
med......................................................................................................... 9,700: —

till kronor 49,000: —

Med den ändring i de föreslagna vilkoren för den nya aflöningens
åtnjutande, att semester finge, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kunde ske, af embets- och tjenstemännen åtnjutas under
en och en half månad, biföll Riksdagen på det sätt Kongl. Maj:ts för- *)

*) Detta anslag var förut fördeladt på tvenne särskilda anslagstitlar: »Departementets
kansliexpedition» och »Departementets kommandoexpedition», Indika, »i sammanhang med förändrad
organisation af statsrådet», för första gången upptogos i 1842 års riksstat med
resp. 15,910 Edr 16 sk. b:ko och 4,000 Bär b:ko.

Anslaget till departementets kansliexpedition blef vid 1844—45 årens riksdag minskad t
med 105 Bdr b:ko, motsvarande värdet af 105 t:nr spannmål, som öfverflyttades till 5:te
hufvudtiteln, samt ökades vid 1853—54 årens riksdag med 300 Bdr b:ko, hvilket belopp,
utgörande departementets anslag till gratifikationer, öfverflyttades från anslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved och ljus för departementet (jemt. sid. 157 not. 1) till aflöningsansläget,
som sålunda kom att uppgå till 16,105 Bdr 16 sk. b:ko eller 24,158 Bdr rmt.
I sammanhang med ny lönereglering för departementet ökades anslaget vid 1856—58
årens riksdag till 39,000 Bdr rmt. hvilket belopp förblef oförändradt till 1873 års riksdag,
då det förhöjdes med 300 Bdr, utgörande löneförbättring å 150 Edr till hvardera af
departementets två vaktmästare.

Anslaget till departementets kommandoexpedition ökades vid 1844—45 årens riksdag med,
850 Edr b:ko för expenser, och kom sålunda att utgöra 4,850 Bdr b:ko eller 7,275 Bdr
rmt. Vid 1856—58 årens riksdag beviljades till förbättring i aflöningen åt personalen
en förhöjning i anslaget med 5,275 Bdr rmt till 12,550 Edr, hvilket belopp ytterligare
ökades, vid 1868 års riksdag med 150 Bdr, aflöning till en vaktmästare, och vid 1870
års riksdag med 3,750 Bdr, arfvoden åt generalstabsoffieerare, hvilka arfvocfen förut varit
anvisade å Generalitetsstatens anslag (jemt. sid. 13 not. 1). Vid 1873 års riksdag minskades
deremot anslaget, i sammanhang med kommandoexpeditionens omorganisation, med
13,560 Bdr, som öfverflyttades till Generalstabens anslag, men ökades med 150 Bdr,
löneförbättring åt en vaktmästare. Anslaget upptogs alltså i 1874 års riksstat till 3,040 Bdr.

3

slag till ny stat för expeditionen, att, af det för expeditionschefen bestämda
arfvode, 2,500 kronor skulle anses motsvara tjenstgöringspenningar,
och att lönen för hvardera af kanslisekreterarne och registratorn
bestämdes till 2,500 kronor och tjenstgöringspenningarne till 1,500
kronor, hvarjemte Riksdagen beviljade den för tillämpning af den nya
staten af Kongl. Maj:t äskade anslagsförhöjningen.

Anslaget till departementets kommandoexpedition upptogs med samma
belopp som förut eller 3,040 kronor.

1890 års Riksdag: Kongl. Majds proposition:

Af anslaget till kommandoexpeditionen skulle enligt staten två
belopp å tillhopa 1,250 kronor titgå såsom arfvoden samt återstoden
1,790 kronor användas till expenser. Den till expenser disponibla
summan hade under en följd af år öfverskridits och beskaffenheten
af de utgiftsposter, å Indika ökningen egt rum, gåfve tydligen vid
handen, att den uteslutande härrört af den stegrade verksamheten inom
expeditionen.

Då sålunda en förändring af anslagets belopp ifrågakomme, ansåg
Kongl. Maj:t lämpligast, att detsamma helt och hållet ur riksstaten
uteslötes och att den andel deraf, hvilken utginge såsom arfvoden,
uppfördes under anslaget till departementets afdelning af Kongl. Maj:ts
kansli, samt det belopp, som befunnes böra utgå till expenser, uppfördes
under anslaget till »skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för
departementets afdelning af Kongl. Maj ds kanslis.

Kongl. Majd föreslog i anledning häraf Riksdagen, förutom hvad
vid sistnämnda anslag finnes antecknadt (se sid. 158),

att för beredande af tillgång till gäldande af nämnda arfvoden, höja
anslaget till departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli 49,000: —
med ...................................................................................»y.................. 1,250: —

till kronor 50,250: —;

att förevarande anslag måtte för framtiden få benämnas vdepartementets
afdelning af Kongl. Maj ds kansli samt kommandoexpeditionen»;

och att anslaget till departementets kommandoexpedition måtte få
ur riksstaten utgå.

Dessa Kongl. Maj:ts framställningar blefvo af Riksdagen bifallna.

(Forts. sid. 162).

4

Generalstaben.

Med godkännande af ej mindre ett af Kongl. Maj:t framlagdt förslag
till organisation af generalstaben, i hvad det tillhörde Riksdagens
pröfning, än äfven de för denna corps föreslagna aflönings-, pensionsoch
utgiftsstater, biföll 1873 års Riksdag hvad Kongl. Maj:t i fråga
om de deraf föranledda anslagsbehof äskat och föreslagit samt uppförde
i riksstaten å detta anslag Rdr 157,770: —

1874 års Riksdag höjde anslaget,
i enlighet med det godkända förslaget

till generalstabens organisation, med ... 2,200: — kronor 159 970- _

1875 års Riksdag upptog anslaget med dess
förutvarande belopp och anvisade för generalstabens
fortgående utveckling och för tillämpning af beslutad
ny lönestat för densamma på extra stat för år 1876
76,590: —.

1876 års Riksdag uppförde
sistnämnda belopp på ordinarie stat kronor 76,590: —
samt anvisade för fullföljande af

generalstabens organisation » 1,965: —

1877 års Riksdag anvisade vidare för generalstabens
utveckling enligt den vid 1873 års Riksdag
bestämda plan.....................................................................

1883 års Riksdag:

Kongl. Maj:t föreslog att nedannämnda i gällande^stat
upptagna poster måtte höjas med följade]belopp,
nemligen:

arfvoden åt aspiranter..................... kronor 4,000: —

arkivet och biblioteket..................... » 1,000: —

Transport kronor 5,000: — kronor 241,555: —

» 78,555: —

)) 3,030: —

5

Transport kronor 5,000: — kronor 241,555: —
generalstabens fältöfningar, kommunikationsafdelningens
resor,
resestipendier m. m....... » 500: —

expenser, renskrifning, tryckningskostnader
.................................... y> 1,500: — ^ 7,000:

Summa kronor 248,555: —

Den äskade förhöjningen blef af Riksdagen beviljad.

(Forts. sid. 165).

Intendenturcorpsen.

1892 åra urtima Riksdag: Kongl. May.ts proposition:

Hela utgiften för den nya intendenturcorpsen skulle, enligt verkstälda
beräkningar, uppgå till 409,912 kr. 3 öre; och skulle medel
dertill på så sätt anskaffas, att af de särskilda anslag i riksstaten, från
hvilka aflöning till intendenturtjenstemän dåmera gäldades, skulle till
bestridande af utgifterna å corpsens stat anslås de till sådana tjenstemän
utgående aflöningsbelopp, samt skillnaden fyllas med ett nytt för
ändamålet beviljadt anslag.

För den nya corpsen kom me från nedannämnda anslag följande
belopp att tagas i anspråk, nemligen:

från Arméförvaltningen (se sid. 12) .......................................... 16,900: —

» Kommendantsstaten (fästningsintend. å Karlsborg) (se

sid. 20) ............................................................................ 15,060: —

» Krigsskolan (se sid. 22)........................................................ 2,960: —

» Allmänna Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karls borg

(se sid. 24) .......................................................... 4,200: —

)) Indelta arméns befälsaflöning (se sid. 38)....................... 86,420: —

hvaraf från det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning

(se sid. 39) ...................................................... 71,520: —

och från det icke garnisonerade kavalleriets

befälsaflöning (se sid. 46)............................ 14,900: —

Transport 125,540: —

6

Transport 125,540: —

från Vermlands fältjägarecorps (se sid. 39)...................v......... 2,980: —

B Indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps’ vapen öfningar

(se sid. 55) .............................................*...... 24,372: 51

)) Beväringsmanskapets vapenöfning^ (se sid. 116)..;...... 31,302: 50

» Lifgardet till häst (se sid. 59) ........................................... 3,895: —

b Kronprinsens husarregemente (se sid. 62) ..................... 3,895: —

b Svea lifgarde (se sid. 64) .................................................. 3,895: —

b Andra lifgardet (se sid. 66) ......... 3,895: —

» Artilleriet (se sid. 71) ............................................................ 11,685: —

b Vaxholms artillericorps (se sid. 77) ................................ 5,095: —

b Fortifikationen (se sid. 83) ................................................... 7,790: —

b Trängen (se sid. 88) ............................................................... 9,390: —

b Fourragering af artilleriets, värfvade kavalleriets, forti fikationstruppernas

och trängens hästar (se sid. 99) 1,500: —

b Mathållning för manskapet vid garnisonsregementena
(se sid. 101)............................................................ 2,800: —

b Gotlands nationalbeväring (se sid. 39)....................... 2,980: —

-b Försvarsverket till lands i allmänhet (se sid. 129)...... 48,830: —

b Beklädnad och utredning m. in. för indelta infanteriet,

Vermlands fältjägarecorps och Jemtlands häst jägarecorps

(se sid. 134)........,......''................................. 2,825: —

» Anskaffande och underhåll af beklädnads-, bevärings-,
remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar

vid det berustade kavalleriet (se sid. 138)............ 750: —

b Ålderstillägg (se sid. 155)................................................... 13,500: —

b Inqvartering (se sid. 143).................................................... 2,825: 62

b Extra utgifter (se sid. 160).................................. 500: —

För den nya corpsen vore sålunda disponibla............kronor 310,245: 63

och skulle alltså det nya anslaget endast behöfva utgå med

• ett belopp af.............................................................................. 99,666: 40

Summa kronor 409,912: 03

För år 1893 erfordrades såsom nytt anslag 13,517 kronor 60 öre
eller i rundt tal 13,500 kronor.

Urtima Riksdagen ansåg sig böra vidtaga några inskränkningar, hvarigenom
det totala kostnadsbeloppet för intendenturcorpsen skulle, utan
någon rubbning af sjelfva organisationen, i afsevärd män kunna nedbringas.
Af denna anledning hade Riksdagen låtit uppgöra nytt förslag
till stat för corpsen, slutande å ett belopp af 371,979 kronor 53 öre.

7

Genom de af Riksdagen vidtagna förändringarne skulle den ökade kostnaden,
som uppkomma genom intendenturcorpsens organisation, nedbringas
till ....................................................................................;....... 61,733: 90,

hvarifrån ytterligare kunde dragas ett i framtiden disponibelt

belopp å kommendantsstaten af (se sid. 20 not 2,300:—,

hvilket Riksdagen ansåg kunna till intendenturcorpsens organisation
användas, hvadan den ökade statsutgiften för intendenturcorpsen
när den förbättrade härordningen blifvit genomförd,
kunde beräknas komma att sluta på ett belopp af..... 59,433: 90.

Riksdagen biföll Kongl. Maj:ts framställning om inrättande af en
särskild intendenturoorps sålunda, att corpsen organiserades på det sätt
nämnda stat angåfve;

medgaf, att årligen finge användas af ofvan uppräknade anslag de
vid hvart och ett af dem tecknade belopp, och

beviljade derutöfver ett särskilt anslag för år 1893 till belopp af

13,500 kronor.

1893 års Riksdag: Kongl. Maj:ts proposition:

I anledning af 1892 års urtima Riksdags beslut borde ett nytt
anslag under benämning »intendenturcorpsen» i riksstaten uppföras till
belopp motsvarande sammanlagda summan af de särskilda poster, som
från ofvannämnda anslag i riksstaten finge för den nya corpsen tågas
i anspråk, och de belopp, Riksdagen år efter år för organisationens
genomförande beviljade.

Enligt Riksdagens beslut uppginge de anslagsposter, som från
redan befintliga anslag finge till den nya corpsen användas, till (se

ofvan) .................................................................................................. 310,245: 63;

för genomförande af corpsens organisation under år 1893

vore för nämnda år beviljade.......................................... 13,500: .

Enligt uppgjordt förslag till genomförande under år
1894 af corpsens organisation erfordrades ytterligare i
rundt tal ....................................................................................... 15,000: —

hvadan det nya anslaget i 1894 års riksstat borde uppföras

med ......................................................................................... .. 338,745: 63.

Härvid vore att märka, att i den nya staten tör iutondenturcorpsen
vore uppförd: _________ ______

Transport 338,745: 63.

8

Transport 338,

inqvarteringsersättning till vissa tjensteman med samman räknadt.

................................................................. 5,300: 63

och ålderstillägg till 35 förvaltare A, 300 kronor

med tillsammans ........................................ 10,500: — ^5

men att i öfriga arméns stater såväl inqvarteringsersättning
som ålderstillägg anvisades att utgå icke från
vederbörande corps’ eget anslag, utan från anslaget
till inqvarteringskostnader respektive anslaget till
ålderstillägg. Då enahanda bestämmelser lämpligen
syntes böra gälla för intendenturcorpsen, erfordrades
bemyndigande för Kongl. Maj:t att så ändra intendenturcorpsens
stat, att jemväl denna corps’ tjensteman
berättigades från de för ändamålet i riksstaten uppförda
anslag uppbära dem tillkommande inqvarteringsersättning
och ålderstillägg. Under förutsättning af

bifall härtill, skulle anslaget minskas till kronor ......... 322,

Från anslaget till inqvarteringskostnader skulle emellertid
för intendenturcorpsen få användas endast 2,825 kronor
62 öre (se ofvan). Då, på sätt ofvan nämnts, enligt

den nya staten för intendenturcorpsen ...... 5,300: 63

skulle utgå i inqvarteringsersättning åt intendenturtjenstemän,
måste alltså från det
kontanta tillskott, Riksdagen beviljade åt
corpsen, en summa motsvarande skillnaden
mellan sistnämnda belopp och....................... 2,825: 62

eller 2,475: 01

tillföras anslaget till inqvarteringskostnader, enär eljest anvisningarne
för intendenturcorpsen å detta anslag komme
att öfverskrida hvad, som enligt gällande bestämmelser
kunde för detsamma tagas i anspråk (jemt. sid. 143 och följ.).

Hvad anginge anslaget till ålderstillägg finge deraf för

intendenturcorpsen användas (se ofvan)........... 13,500: —,

utgörande det belopp, som beräknades utgå
till ålderstillägg åt de intendenturtjenstemän,
hvilka för det dåvarande vore till dylik förmån
berättigade.

745: 63.

800: 63,

945: —.

Transport 13,500:

322,945:

Transport 13,500: — 322,945:

Då enligt den nya staten endast ....................... 10,500: —

erfordrades till ålderstillägg, borde sålunda
till anslaget till intendenturcorpsen öfverföras
endast skillnaden mellan dessa belopp
eller (jemt. sid. 155)............................ 3,000:

Riksdagen beslöt bemyndiga Kongl. Maj:t att så ändra den
för intendenturcorpsen faststälda stat, att inqvarteringsersättning
eller ålderstillägg till tjenstemän vid
intendenturcorpsen, som vore till dylika förmåner berättigade,
komme att utgå från anslaget till inqvarteringskostnader
respektive anslaget till ålderstillägg,
hvarjemte Riksdagen i sammanhang med motsvarande
minskningar i ofvan omförmälda anslag (se anteckningarne
under de särskilda anslagen), beviljade ett

ordinarie anslag af kronor ............................................... 322,945:

att under benämning »intendenturcorpsen» uppföras.

1894 års Riksdag: Kongl. Maj ds proposition:

Enligt den, på grund af 1893 års Riksdags
beslut, utfärdade stat för corpsen, komme
utgifterna för densamma att uppgå till

(371,979: 53 — 15,800: 63) ....................... 356,178: 90.

Då anslaget i 1894 års riksstat vore upptaget
till (se ofvan) ..................................... 322,945: —

erfordrades alltså för bestridande af samtliga
de utgiftsposter, som i corpsens stat
funnes upptagna, ännu ett belopp af

kronor.................................................................. 33,233: 90.

Häraf vore för år 1895 af nöden .......................................... 16,055:

Och hemstälde Kongl. Maj:t att anslaget måtte höjas till

kronor....................................................................................... 339,000:

livilket af Riksdagen bifölls.

1894 års Riksdag:

För bestridande af samtliga de utgiftposter, som i corpsens
stat funnes upptagna, vore ännu ett belopp af

Transport 339,000:

10

Transport 339,000: —

(356,178: 90 — 339,000) = 17,178 kr. 90 öre erforderligt.
Kongl. Maj:t föreslog att häraf inåt teför år
1896 anvisas............................................................................. 9,210: —

och anslaget sålunda höjas till kronor
hvilket Riksdagen biföll.

........ 348,210: —

(Forts. sid. 170).

Arméförvaltningenx).

1875 års Riksdag anvisade för Arméförvaltningenå
ordinarie stat................................................................................... 118,175: —

1880 års Riksdag, som godkände förslag till ny stat
för Arméförvaltningen, ökade anslaget med .......................... 37,100: —

till kronor 155,275: —

men skulle härifrån afgå:

aflöning för personalen vid utredning sförrådet

i Stockholm .................. •.. ................ 7,000: — ä)

B b d:o vid indragna d:o i Göteborg 3,700: —

b b slotts- och proviantmästaren vid

slotts- och proviantmagasinet i Stockholm
(se sid. 125)...................................................... 1,425: —

Transport 12,125: — 155,275: — *)

*) Sedan K. M:t den 28 Febr. 1865 förordnat, att Dess och Rikets Krigskollegium
skulle förändras till en Arméförvaltning, faststälde Rikets Ständer år 1866 Arméförv:s
anslag till 123,200 Rdr, deruti dåvarande anslag till utredningsförråden, 10,700 Rdr,
vore inbegripet. Arméförvaltningens anslag höjdes år 1867 med 500 Rdr, aflöning för
ytterligare en vaktmästare. 1873 års Riksdag ökade anslaget med 600 Rdr, löneförbättring
å 100 Rdr för hvardera af sex vaktmästare, samt öfverförde till detsamma från
7:de hufvudtiteln 5,775 Rdr, aflöningsmedel för personalen vid Stockholms kronomagasin
och kronobageri. Anslaget upptogs sålunda i 1874 års riksstat med 130,075 Rdr förutom
ett mindre belopp, motsvarande värdet af oindelt spannmål. 1874 års Riksdag, som minskade
anslaget med 11,900 kr. genom indragning af ett ledigt krigsrådsembete och en
kamrerarebefattning samt aflöning till 2 magasinsdrängar och 5 bagerigesäller, uppförde
alltså anslaget i 1875 års riksstat med 118,175 kronor.

2) Till denna personal utgingo derjemte från extra anslaget till dyrtidstillägg åt
Arméförvaltningen 1,400 kronor eller tillhopa 8,400 kronor (se sid. 125).

11

Transport 12,125: — 155,275: —

kronobagarens aflöning, som i stället kom me
att utgå från anslaget till Dmathållning
för manskapet vid garnisonsregementena-D
utan någon förhöjning i samma anslags

belopp (se sid. 100)...................................... 450: — 12,575: _

rest kronor 142,700: —

hvarjemte Riksdagen medgaf, att för Arméförvaltningens
embets- och tjensteman samt betjente ifrågakommande ålderstillägg
å lön samt den för assistenten å intendentsdepartementet
föreslagna tillökning i arfvode l) finge utgå från
anslaget till ålderstillägg (se sid. 154).

1892 års urtima Riksdag: Kongl. Maj ds proposition:

T. f. chefen för generalstaben hade föreslagit, att för
afhjelpande af de brister, som förefunnes i fråga om ledningen
af arméns sjukvård och anskaffandet af derför nödig
materiel, medicinalstyrelsens fältläkarekontor måtte få förflyttas
till Arméförvaltningen och såsom en särskild byrå
införlifvas med dess intendentsdepartement.

Kostnaderna för den nya byrån komme att uppgå till
10,271 kronor 90 öre, hvaraf 8,909 kronor 40 öre till aflöning
och 1,362 kronor 50 öre till inqvartering.

Urtima Riksdagen beslöt, att en ny sjukvårdsbyrå skulle
inrättas å arméförvaltningens intendentsdepartement på det
sätt, Kongl. Maj:t föreslagit; samt

medgaf, att för genomförande af nämnda organisation
finge användas af anslaget till kommendantsstaten (se
sid. 21) 4,260 kronor, besparing genom indragning af
garnisonsläkaretjensten å Karlsborg, af anslaget till »militärläkares
undervisning» (se sid. 25) 2,150 kronor, besparing
derigenom att undervisningen vid militärläkarekursen komme
att ega rum endast hvartannat år, samt af de för den nya

Transport 142,700: —

q Detta arfvode, 1,500 kronor, skulle nemligen höja? med 500 kronor, om assistenten
vore kapten på stat vid indelta armén.

12

Transport 142,700: —

veterinärorganisationen anvisade medel den behållning (se
sid. 35) 6,342 kronor, som vid denna organisations genomförande
beräknades uppkomma, allt i den mån dessa tillgångar
genom garnisonsläkarens å Karlsborg afgång eller
eljest i vederbörlig ordning blefve för ifrågavarande ändamål
disponibla;

hvarjemte Riksdagen gillade en uppgjord ny stat
för Arméförvaltningen med slutsumma af 134,709 kronor
40 öre.

Sistnämnda belopp uppkom sålunda: slutsumman af
Arméförvaltningens förra stat var (se ofvan)... 142,700: —

Härifrån afgingo nedannämnda embets- och
tjenstemäns löneförmåner, hvilka uppfördes å
intendenturcorpsens stat, nemligen general -

intendenten ......	.................................... 9,000: —
intendenten ......	................................ 6,400: —
1 assistent.........	............................. 1,500: —
	(se sid. 5) kr. 16,900: —

men tillkommo kostnaderna för den
nya sjukvårdsbyrån med undantag
af inqvarteringsersättningen,
som påfördes anslaget
till inqvarteringskostnader (se

ofvan)........................................... 8,909: 40 7;99Q. 6Q

Rest kronor 134,709: 40

1893 års Riksdag: Kongl. Maj:ts proposition:

Garnisonsläkaren å Karlsborg hade dåmera afgått från
sin befattning, hvadan de dertill hörande, från anslaget till
kommendantsstaten utgående aflöningsmedel, 4,260 kronor,
kunde för sjukvårdsbyrån tagas i anspråk.

Till anslaget för intendenturcorpsen skulle öfverföras
(se ofvan)................................................................... 16,900: —

Transport 16,900: — 142,700: —

13

Transport 16,900: — 142,700: —
Om härifrån droges först berörda belopp, som
borde anslaget till Arméförvaltningen tillföras
....................................................................... 4,260: —

uppstode en minskning i detta anslag af............................... 12,640: —

och föreslog Kongl. Maj:t att anslaget måtte nedsättas_

till.............................................................................. kronor 130,060: —

hvilket Riksdagen medgaf.

(Forts. sid. 163.)

Generalitetsstaten'').

1875 års Riksdag anvisade för generalitetsstaten

ordinarie anslag ............................................................................... 76,750: —

och för tillämpning af ny lönestat såsom extra anslag
48,265: —

1876 års Riksdag uppförde sistberörda belopp på

ordinarie stat ..................................................................................... 48,265: ■—

Transport 125,015: —

*) Sedan1 Rikets Ständer vid 1828—30 årens riksdag i sammanhang med ny reglering
af generalitetsstaten, hvarigenom, bland annat, antalet generalslöner minskades från
24 till 9, uppfört detta anslag med 54,700 Rdr b:ko eller 82,050 Rdr rmt, förblef anslaget
oförändradt till 1856—58 årens riksdag, då detsamma, för att lemna tillgång till
bestridandet af åtskilliga beviljade arfvoden, ökades till 85,100 Rdr. Då emellertid, jemlikt
Rikets Ständers vid samma riksdag fattade beslut, en generalslön å 9,000 Rdr skulle
till statsverket indragas i den mån åtskilliga tillförne derå anvisade pensioner till ur
tjenst afgåugno generalspersoner och öfverstar icke vidare blefve behöfliga, minskades anslaget
vid följande riksdagar suecesivt, till dess det af 1867 års Riksdag bestämdes till
76,100 Rdr. Vid 1870 års riksdag minskades anslaget ytterligare till 72,350 Rdr genom
öfverflyttning till anslaget till kommandoexpeditionen af 3,750 Rdr (se sid. 2 not. 1). I
sammanhang med inrättandet af generalstaben blef anslaget vid 1873 års Riksdag dels
ökadt med 10,750 Rdr, i hvilket belopp ingick aflöning till chefen för generalstaben, dels
minskadt med 6,350 Rdr, som öfverflyttades till generalstabens anslag. Anslaget till
generalitetsstaten upptogs alltså i 1874 års riksstat till 76,750 Rdr.

14

Transport 125,015: —

1877 års Riksdag ökade arfvodena för adjutanterna
vid militärdistriktens staber från 500 till 750 kronor och
höjde alltså anslaget med............................................................... 1,250: —

till kronor 126,265: —

1892 års urtima Riksdag: Kongl. May.ts proposition:

T. f. chefen för generalstaben hade i sitt förslag till
förbättrad härordning beräknat kostnaden för uppsättande
af en 6. arméfördelningsstab till 15,265 kronor.

Af detta belopp erfordrades under 1. öfver gång sår et:

Aflönings- m. fl. förmåner för 1 adjutant ............ 2,280: —

Arfvode för 1 fördelningsläkare ........................... 500: —

Summa 2,780: —

Kongl. Maj:t föreslog Riksdagen att, med godkännande
af uppgjord ny stat för generalitetet med slutsumma af
(126,265 + 15,265) 141,530 kronor, till statens genomförande
under 1893 såsom extra anslag för nämnda år anvisa ett
belopp af 2,780 kronor.

Urtima Riksdagen beslöt, att en sjette fördelningsstab
skulle uppsättas på det sätt, som Kongl Maj:t föreslagit,
dock att för fördelningsgeneralen skulle uppföras lönetillägg
allenast för 2 i stället för 3 tjenstehästar med tillsammans
800 kronor samt fourrageersättning med 730 kronor, i enlighet
med en af Riksdagen gillad stat, uppgående till
(141,530 —[400 + 365]) = 140,765 kronor;

anvisade för arfvoden åt adjutanten hos fördelningsgeneralen
och åt fördelningsläkaren ett anslag af 2,780 kronor
för år 1893; och
beslöt för sin del:

att, så snart ske kunde, de för hvardera af fördelningsgeneralerna,
gener alfälttygmästar en, generalen för
fortifikationen och generalstabschefen uppförda lönetillägg
å tillsammans 1,200 kronor för 3 tjenstehästar skulle minskas
till 800 kronor för 2 tjenstehästar samt den dåmera
uppförda fourrageersättningen å 1,095 kronor minskas till 730
kronor; äfvensom

Transport 126,265:

15

Transport 126,265: —

att, vid dåvarande kavalleriinspektörens afgång lönen
skulle indragas samt inspektionen i stället förrättas på sätt
Kongl. Maj:t funne lämpligt oeli mot arfvode, som på framställning
af Kongl. Maj:t kunde af Riksdagen blifva anvisadt.

1893 års Riksdag:

Kongl Maj:t föreslog att, för beredande af erforderliga
arfvoden åt adjutanten och fördelningsläkaren vid den nya
fördelningsstaben, förevarande anslag måtte höjas med ...... 2,780: —

hvilket Riksdagen biföllx)

till kronor 129,045: —

(Forts. sid. 164).

Artilleristaben* 2).

1813 års Riksdag uppförde anslaget med dess förutvarande
belopp..................................................................................... 6,400: —

Transport 6,400: —

'') Beräkning af anslagets storlek vid öfvergångstidens slut:

Enligt urtima Riksdagens beslut skulle anslagets dåvarande belopp............... 126,265: —

minskas med:

samtliga aflöningsförmånerna åt kavalleriinspektören... 12,485: —
lönetillägg och fourrageersättning för 3. tjenstebästen

åt 8 generalspersoner (8 x 765) ........................ 6,120: — 18,605: —-

men ökas med:

aflöning till chefen, stabsadjutanten och fördelningsläkaren vid 6.

arméfördelningen (15,265 — 765)......................................... 14,500: — 4,105: —

Anslaget komme sålunda att minskas till............................................. kronor 122,160: —

2) Anslaget uppfördes vid 1817—18 årens riksdag för första gången i riksstaten
med ett belopp af 1,800 Bdr b:ko, hvilket ökades vid 1828—30 årens riksdag till 2,800
lldr b:ko och vid 1856—58 årens riksdag, i följd af de å staten anvisade arfvodenas
förhöjning, till 6,400 Rdr rmt.

16

Transport 6,400: —

samt anvisade på extra stat för tillämpning af artilleristabens
nya personal- och aflöningsstat ett belopp af 5,800 kronor.

1876 års Riksdag upptog sistnämnda belopp på ordinarie
stat .......................................................................................... 5,800: —

Summa kronor 12,200: —

(Forts. sid. 165).

Öfverkommendantsexpeditionen i Stockholm ).

1873 års Riksdag uppförde anslaget med dess förutvarande
belopp .................................................................................... 6,015: —

*

1876 års Riksdag höjde anslaget med följande belopp:
för beredande åt kommendanten och 1. adjutanten i expeditionen
af lika ersättning för tjenstehästar, som den, hvilken

åt öfriga officerare bestodes ................................................................ 1,185: —

till löneförbättring åt expeditionens vaktmästare....................... 150: —

Summa kronor 7,350: —

1893 års Riksdag beslöt, enligt Kongl. Maj:ts förslag, att förevarande
anslag skulle ur riksstaten utgå (jemt. sid. 19 och följ.).

0 Detta anslag blef vid 1823 års riksdag utbrutet ur anslaget till kommendantsstaten
och i riksstaten uppfördt med 1,536 Bär 12 sk. b:ko. Anslaget ökades vid 1828—30
årens riksdag till 2,600 Bdr b:ko, minskades vid 1840—41 årens riksdag till 2,015 Bdr
b:ko, samt ökades vid 1856—58 årens riksdag, till följd af beviljade förhöjningar i åtskilliga
arfvoden m. m., till 6,015 Bdr rmt.

17

Kommendantsstaten'').

1875 års Riksdag uppförde anslaget, såsom förut,

med..................................................................................................... 15,217: —

1876 års Riksdag: För garnisonsläkarens å Karlsborg
aflönande i likhet med vätfvade arméns regementsläkare

ökades anslaget med ...................................................................... 2,260: —

1877 års Riksdag beviljade förhöjning i arfvodet för

kommendanten å Karlsborg med ............................................. 1^200: —

arfvode till auditörsbiträde åt kommendanten derstädes.......750: —

stimma 19,4:27: —

men afförde från anslaget ett belopp, hvarmed detsamma
sedan lång tid tillbaka öfverstigit derå gjorda anvisningar
.....................................-.i......................... ________12t_ —

Återstod kr. 19,415: —

1878 års Riksdag: Befattningen med kronomagasinet
och kronobageriet å Karlsborgs fästning skulle öfverflyttas
från fortifikationsbefälhafvaren till kommendanten och högsta
inseendet öfver fästningens proviantering öfvertagas af
Arméförvaltningens intendentsdepartement;
för inrättandet af en intendentur å fästningen höjdes anslaget
i öfverensstämmelse med uppgjord stat med... 15,060: —

till kronor 34,475: —

Transport 34,475: —

>) I sammanhang med den reglering af kommendantsstaten, som till följd äf ändrade
förhållanden vid rikets fästningar egde rum vid 1856—58 årens riksdag, bestämde Rikets
ständer detta anslag till 15,006 Rdr 50 öre rmt. Vid 1865—66 årens riksdag minskades
anslaget till 14,297 Rdr, på grund, bland annat, deraf att kommendantsbefattningen vid
Karlshamns kastell indragits. Efter indragning af kommendantsbefättningarne vid NyElfsborgs
fästning samt Landskrona, Helsingborg och Ystad minskades ånslaget vid 1869
års riksdag ytterligare till 11,717 Rdr. Genom indragning af kommendaftsbefattningen
i Gefle blef anslaget vid 1872 års riksdag nedbragt till 11,417 Rdr, men ökades vid
nästföljande riksdag, till följd af beviljad aflöning åt en garnisonspastor och eu garnisonsläkare
a Karlsborg, med 3,800 Rdr till 15,217 Rdr.

3

18

Transport 34,475: —

1885 års Riksdag:

Sedan Kong''1. Maj:t den 13 maj 1881 anbefalt indragning
af såväl kommendantskapen å Karlsten samt i Kristianstad
och Malmö, som äfven gränsbefälhafvarebefattningen
i Haparanda samt dessa indragningar dåmera
blifvit genomförda, kunde de medel undvaras, som å
anslaget till kommendantsstaten funnes uppförda till
dessa ändamål med tillhopa................................................. • 3,607: 50

hvilket belopp enligt Kongl. Maj:ts förslag från anslaget
affördes, hvarefter återstoden 30,867: 50 utfördes till
jemnadt tal af .......................................................................... 30,868: —

1888 års Riksdag medgaf, att till genomförande af
organisationen utaf »fästningsartilleribataljonen å Vaxholm
—Oscar Fredriksborg» finge användas de till arfvoden åt
kommendant och placemajor å Vaxholm —Oscar Fredriksborg
anslagna medel (1,800 + 400) = 2,200: — (se sid. 76).

1892 års urtima Riksdag:

I riksstaten för 1892 funnos upptagna såsom särskilda
anslag:

1) Öfverkommendantsexpeditionen i Stockholm........ 7,350: —

(hvarförutom, enligt anmärkning vid staten, af anslaget
till extra utgifter tillsvidare utgingo till öfverkommendanten
såsom arfvode 1,080 kronor).

2) . Kommendantsstaten, derå funnos uppförda under följande

titlar:

Karlsborg:

1 kommendant, arfvode 3,000
1 placemajor och adjutant 400

1 garnisoÄpastor........... 1,800

1 garnisonsläkare ............ 4,260

Transport 9,460:

80,868:

19

Transport 9,460: —

Till arfvode åt auditörs biträde

.................. 750: —

» aflöning åt en väbel 547: 50

» skrifmaterialier......... 50: — gp^. gp

Fästningsintendenturen ..................... 15,060: —

Göteborg .......................................... 1,343: —

Kungsholmen ....................................... 1,020: —

Drottningskär ...................................... 387: —

Vaxholm och Oscar—Fredriksborg 2,250: —

öfverskjutande anvisning................. 0: 50 30,868: —

Kongl. Maj:t framlade nu förslag till ny stat för kornmendantsstaten,
upptagande under följande titlar:

Stockholm:

förra staten för öfverkommendants -

expeditionen (se sid. 16).............. 7,350: —

jemte arfvodet till öfverkommendanten 1,080: — 8,430: -_

Karlsborg:

1 kommendant, arfvode ........................ 3,000: —

1 placemajor och adjutant d:o........... 400: —

1 garnisonspastor, lön .......................... 2,000: —

1 auditör, arfvode................................... 1,000: —

1 väbel, lön................................................ 547: 50

skrifmaterialier.......................................... 50: — 6,997: 50

Vaxholm och Oscar—Fredriksborg:

[1 kommendant, arfvode (se ofvan)] 1,800: —

[1 placemajor och adjutant d:o d:o] 400: —

Till skrifmaterialier................................ 50: — 2,250: —

Summa kronor 17,677: 50

Kongl. May.t föreslog Riksdagen att, med godkännande
af den nya staten för kommendantsstaten, bemyndiga Kongl.
Maj:t att till bestridande af de i samma stat upptagna arfvodes-
och öfriga belopp använda de under anslagen »till

Transport

30,868: —

30,868: —

20

Transport 30,868: —

öfverkommendantsexpeditionen i Stockholm» och »till kommendantsstaten»
uppförda anslagsbelopp i den man desamma
blefve för nämnda ändamål disponibla.

Riksdagen, som ansåg, att de med öfverkommendantebefattningen
förenade tjensteåligganden kunde efter dåvarande
innehafvarens afgång öfverlåtas åt någon af de i
hufvudstaden boende officerare af generalitet,

medgaf, att till »kommendantsstaten)) finge öfverflyttas
anslaget till »öfverkommendantsexpeditiönen- i Stockholm}),

7,350 kronor;

afslog förslaget att å kommendantsstaten uppföra arfvode
af 1,080 kronor åt en öfverkommendant i Stockholm;

beslöt, att lönen till garnisonspastorn och arfvode! för
auditören å Karlsborg skulle höjas, den förra till 2,000
kronor och det senare till 1,000 kronor; samt

medgaf, att till bestridande af de ii dem nya. staten för
kommendantsstaten upptagna arfvodes- och öfriga belopp*
finge användas de under anslagen till »öfverkommendantsexpeditionen
i Stockholm» och till »kommendantsstaten»
uppförda anslagsbelopp, i den mån desamma blefve för
nämnda ändamål disponibla;

hvarjemte Riksdagen gillade en ny stat för Ifommendantsstaten,
upptagande de i den af Kongl. Maj:t framlagdå
staten angifna belopp, med undantag af ofvannämndå arfvode
åt kommendanten, och sålunda slutande å en summa af
(17,677: 50 — 1,080) = 16,597 kr. 50 öre1).

1893 års Riksdag: Kongl. Maj:ts proposition:

Enligt urtima Riksdagens beslut skulle af förevarande
anslag ett belopp af ...................... 15,060; —__

Transport 15,060: — 30,868: —

J) I motiveringen till sin skrifvelse framhöll Kiksdagen, hurusom den tänkt sig att
besparingen, som komme att å anslaget uppstå, utgörande

1,343 + l.,020 + 387 = 2,750: —

— (200 + 250) = 450: —

eller kronor 2,300: —

kunde användas till genomförandet af organisationen utaf den nya intendenturcorpsen

(jemf. sid. 7,)-

21

Transport 15,060: — 30,-868: —
öfverflyttas till det nya anslaget för intendentar -

corpsen (se sid. 5)

hvarjemte........................................................................... 4,2601 —

Under iakttagande häraf skulle anslaget till

kommendantsstaten minskas med..................... 19,320: —

men det skulle å andra sidan ökas med det belopp,
som förut var upptaget å anslaget
till »öfverkommendantsexpeditionen i Stockholm»
....................................................................... 7,350: —

hvarför Kongl. Maj:t föreslog, att anslaget efter minskning

med ............................................................................................... 11,970: —

mätte fä i riksetaten* upptagas med ............................................. 18,89-8: —

Härtill lemnade Riksdagen bifall'').

(Forts., sid. 166).

Krigshögskolan.

1877 års RiJesdag:

Kongl. Maj:t• föreslogs att till'' upprättande i Stockholm af en
krigshögskola måtte å 4:de bil (Vild titeln uppföras ett ordinarie anslag

af ........................................................................................................ 25,640: -

att användas i öfverensstämmelse med afgifvpt förslag till
stat, och att för bestridande af den inqvarteringsersättning,
som skolans chef och samtlige elever borde enligt nämnda
stat åtnjuta, anslaget till inqvartering skostnader i Stockholm
måtte> höjas med 7,500 kronor (se sid. 141). Denna läroanstalt
skulle erhålla namnet: »Krigshögskolan», medan det

J) Anslaget skulle sålunda vid öfvergångstidens slut komma att utgå med:

summan af den utaf urtima Riksdagen godkända staten ................................ 16,597: 50

minskad med det för artilleriet, disponibla belopp (se ofvan samt sid. 74)...... 2,250: —

eller kronor 14,547: 50

22

för artilleri- och ingen!örofficerare afsedda läroverket å
Marieberg skulle få namnet: »Högre artilleri- och ingeniörhögskolan».

Kongl. M.aj:ts förslag blef af Riksdagen bifallet.

(Forts. sid. 177).

Krigsskolan'').

1875 års Riksdag upptog detta anslag såsom förut med 79,888: 25

1880 års Riksdag ökade anslaget till närmast högre
krontal med ...........................................................................................: 75

till kronor 79,889: —

1891 års Riksdag:

Genom minskning af slottspastorns aflöning från 1,200

kronor till 1,000 kronor nedsattes anslaget med............ 200: —

till kronor 79,689: —

1892 års urtima Riksdag: Kongl. Maj:ts proposition:

I händelse af bifall till förslaget om inrättande af en sjelfständig
intendenturcorps (se sid. 5 och följ.) måste från
staten för krigsskolan afföras aflöning till en redogörare
med 2,960 kronor. Med iakttagande af denna ändring hade
förslag till ny stat blifvit uppgjord, hvarå Kongl. Maj:t

Transport 79,689: —

o b Sedan Fikets ständer uti und. skrifvelse den It Aug. 1860, i anledning af väckt
fråga om förändrad organisation af dåvarande Krigsakademien å Karlberg, hemställt, att
detta läroverk måtte förändras till en militär tillämpningsskola, samt Kongl. Maj:t till
följd deraf anbefallt en ombildning af denna akademi till en Krigsskola, beslöto Rikets
ständer vid 1862—63 årens riksdag, att förutvarande anslaget till krigsakademien skulle
tillsvidare orubbadt utgå till krigsskolan med 79,888 ltdr 25 öre.

23

Transport 79,689: —

äskade Riksdagens godkännande, och blef den nya staten
af Riksdagen gillad.

1893 års Riksdag minskade anslaget med sistnämnda
belopp (jemf. sid. 5 och 7)........................................................... 2,960: —

till kronor’ 76,729: —

(Forts. sid. 180).

Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg.

Reservationsanslag ’).

1873 års Riksdag anvisade till allmänna garnisonssjukhuset
i Stockholm å ordinarie stat samma belopp som förut.. 62,650: —
samt till förbättring i aflöningen åt tjenstemän och betjening
vid sjukhuset såsom extra anslag 8,836 kronor 25 öre.

1876 års Riksdag uppförde sistnämnda belopp å ordinarie
stat.............................................................................................. 8,836: 25

1878 års Riksdag:

Med godkännande af uppgjordt förslag till stat för Garnisonssjukhuset
å Karlsborg höjdes anslaget med ........................ 10,000: —

hvarjemte bestämdes, att anslaget skulle med förändrad benämning
»Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg»
utgå såsom reservationsanslag.

____ Transport 81,486: 25

b Rikets ständer vid 1809 års riksdag hemstälde hos Kongl. Maj:t om inrättande
af ett allmänt garnisonssjukhus i Stockholm samt anvisade dertill ott årligt anslag af

l, 825 ltdr b:ko, som vid 1817—18 årens riksdag ökades till 31,319 Rdr. 9 sk. 4 rst. b:ko.
Sedan anslaget vid 1834—35 årens riksdag uppförts till jemnadt belopp af 31,320 Rdr b:ko,
ökades detsamma vid 1856—58 årens riksdag, för beredande af förhöjd aflöning åt personalen

m. m., till 62,650 Rdr rmt.

24

Transport 81,486: 25

1880 års Riksdag ökade anslaget till närmast högre
krontal med .........................................................................................: 75

Summa kronor 81,487: —

1892 års urtima Riksdag:

Derest förslaget om inrättande af en sjelfständig intendenturcorps
(se sid. 5) bifölles, blefve deraf en följd att
från staten för allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm
måste afföras löner till en sjukhuskommissarie och en sjukhusskrifvare
(3,000 + 1,200) = 4,200. Med iakttagande af
denna ändring hade förslag till ny stat blifvit uppgjordt,
hvarå Kongl. Maj:t äskade Riksdagens godkännande, och
blef den nya staten af Riksdagen gillad.

1893 års Riksdag öfverförde från detta anslag till det

nya anslaget för intendenturcorpsen sistberörda belopp......... 4,200: —

Återstod kronor 77,287: —

(Forts. sid. 182.)

Militärläkares undervisning.

1876 års Riksdag:

För upprättande af en årligen återkommande militärmedicinsk lärokurs
föreslog Kongl. Maj:t Riksdagen att under förenämnda titel uppföra
ett nytt ordinarie anslag å 8,500 kronor, och vore det begärda anslaget
afsedt att. bereda tillgång till inrättande af en årligen återkommande
lärokurs på fyra månader, der de, som bestämt sig för militärläkareyrket,
kunde erhålla undervisning i sådana läroämnen, som specielt tillhörde
militärläkaren och hvari vid de medicinska skolorna ej lemnades
den för berörda yrke erforderliga handledning.

Med anmälan att hos Riksdagen framhållits angelägenheten deraf,
att ej den ifrågasatta åtgärden finge leda till inrättande af ett särskild^

25

militärmedicinskt läroverk anvisade Riksdagen till militärläkares undervisning
ett nytt ordinarie anslag å................................... kronor 8,500: —

1892 års urtima Riksdags beslut om användande af 2,150 kronor
af detta anslag för organisation af en sjukvårdsbyrå å Arméförvaltningens
intendentsdepartement se sid. 11.

(Forts. sid. 181.)

Resestipendium för militärläkare.1)

1875 års Riksdag uppförde detta anslag i riksstaten med samma
belopp, som förut, eller med kronor 2,000: —.

* (Forts. sid. 175).

Pensioner och stipendier för fältläkarecorpsen.

1875 års Riksdag upptog första gången detta anslag i riksstaten
och öfverförde hit från 8. hufvudtitelns anslag: »Sundhetskollegium med

medicinalstaten» .......................................................................... 9,650: —

hvarjemte Riksdagen på extra stat för år 1876 anvisade
10,150 kronor; dock med dervid fästadt förbehåll om
fortfarande skyldighet för pensionärer och stipendiater

Transport 9,650: — *)

*) 1844—1845 årens Rihdag medgaf, att till resestipendium för militäre läkare
finge å fjerde hufvudtiteln uppföras ett särskildt anslag af årligen 1,333 riksdaler 16
skillingar banko.

1847—1848 årens Rihdag förordnade, att, enär förevarande anslag upptagits under
kontanta anslaget för indelta armén, men jemväl läkare vid värfvadt regemente kunde
deraf komma i åtnjutande, anslagets belopp skulle under rubrik af »resestipendium för
militärläkare» under 4:do hufvudtiteln särskildt uppföras.

*

4

26

Transport 9,650: —

att, då de icke vore såsom militärläkare kommenderade,
efter Snndhetskollegii förordnande tjenstgöra vid den
civila sjukvården.

1876 års Riksdag uppförde sistnämnda belopp å ordinarie
stat ............................................................................................. 10,150: —

med bibehållande af det vilkor i afseende å pensionärers
och stipendiaters tjenstgöringsskyldighet, som vid det
af 1875 års Riksdag för ändamålet anvisade extra anslag
fästades.x) _

Summa kronor 19,800: —

J (Forts. sid. 171).

Ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne.

Förslagsanslag.

1893 års Riksdag. Kongl. Maj ds proposition:

Hos urtima Riksdagen hade Kongl. Maj:t framstält förslag i syfte
att uppflyttning till l:ste bataljonsläkarelöneförmåner i regeln måtte
komma att ega rum i tur inom hela fältläkarecorpsen och hade Riksdagen,
som icke biföll berörda förslag, i sin skrifvelse antydt, att det af
Kongl. Maj:t afsedda mål syntes kunna vinnas på det sätt, att bataljonsläkarne
uppfördes i en enda lönegrad, motsvarande 2:dre bataljonsläkares,
och att till Kongl. Maj:ts disposition stäldes ett belopp, svarande mot
skilnaden emellan förste bataljonsläkarnes och andre bataljonsläkarnes
löneförmåner att lika fördelas bland de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne.

För genomförande af ett förslag i sådan riktning erfordrades, att
ett särskildt nytt anslagsbelopp stäldes till Kongl. Maj:ts disposition,

b Enligt beslut vid 1886 års Riksdag skulle vid slutlig reglering af kostnaderna
för veterinärstatens organisation till detta anslag öfverföras de 2,000 kronor, som af Riksdagen
anslagits till arfvoden åt 5 extra hästläkare (jemf. sid. 35), hvarigenom förevarande
anslag skulle höjas till 21,800 kronor.

«

27

livilket belopp, till undvikande af en ny anslagstitel, lämpligen bovde
sammanslås med anslaget till pensioner och stipendier för fältläkarecorpsen,
från hvilket aflöning till en del af fältläkarecorpsens personal
redan bestredes.

Skillnaden mellan den till l:e och 2:e bataljonsläkare enligt de nya
staterna utgående lön och dagaflöning uppginge till 41,975 kronor.

Enär emellertid å dåvarande stater för arméns särskilda truppförband
skulle afföras ifrågavarande aflöningsskillnad, uppstode ökad utgift
för statsverket endast derigenom, att enligt de nya staterna 39 beställningar,
motsvarande l:e bataljonsläkare, beräknats i stället för förutvarande
37.

Minskning skulle sålunda ske i nedannämnde anslag med följande
belopp:

Indelta arméns befälsaflöning:

Det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning (se sid. I

39) (19 x 960)........................................................ 18,240: —

Det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning

(se sid. 46) (6 x 960) ....................................... 5,760: — 24,000: _

Lifgardet till häst (se sid. 59) ........................................................ 1,265: —

Kronprinsens husarregemente, Svea lifgarde, Andra lif gardet

(se sid. 62, 64 och 66) (3 x 1,265) ..................................... 3,795: —

Artilleriet (se sid. 72) (3 x 1,265) ................................................... 3,795: —

Vaxholms artillericorps (se sid. 77) ............................................. 1,265: —

Fortifikationen (se sid. 84) (2 x 1,265) .......................................... 2,530: —

Trängen (se sid. 89) (2 x 1,265 )...................... 2,530: —

Summa kronor 39,180: —

I anledning häraf föreslog Kongl. Maj:t, bland annat, jemte minskning
uti öfriga ofvannämnda anslag, att anslaget till pensioner och
stipendier för fältläkarecorpsen måtte ökas med 41,975 kronor. Denna
framställning blef på det sätt bifallen, att Riksdagen beslöt:

att bemyndiga Kongl. Maj:t att så ändra de vid 1892 års urtima
riksmöte af Riksdagen godkända stater för dem af arméns truppafdelningar,
vid hvilka funnos anstälde förste eller andre bataljonsläkare,
att samtliga dessa beställningar upptoges under benämningen
»bataljonsläkare» och att för dem af beställningarna, som förut varit
betecknade såsom l:ste bataljonsläkarebeställningar, uppfördes »lön
900 kronor» och »dagaflöning 2 kronor» under vederbörligt antal
dagar;

28

att, i mån af dåvarande l:ste bataljonsläkares afgång, de till ljensteåldern
äldste bataljonsläkarne vid armén, intill ett antal af 39, skulle i
tur och ordning och under förutsättning, att deras tjenstgöring blifvit
af vederbörande väl vitsordad, utöfver de dem enligt stat tillkommande
löneförmåner, komma i åtnjutande af tillägg i lönen med 900 kronor
och i dagaflöningen med 1 krona samt inqvarteringsersättning, der
sådan enligt gällande föreskrifter skulle utgå och af statsmedel gäldas,
med skillnaden emellan den för l:ste och 2:dre bataljonsläkare då bestämda
så beskaffade ersättning,

hvarjemte Riksdagen, i sammanhang med motsvarande minskningar
i vederbörande anslag (se ofvan), beviljade ett förslagsanslag å 41,975
kronor under benämning Dökad aflöning för de till tjensteåldern äldste
batalj onsläkarne»,

äfvensom förklarade, att från nämnda förslagsanslag skulle utgå,
förutom ofvan omförmälda lönetillägg, jemväl erforderlig förhöjd dagaflöning
i alla de fall, då sådan aflöning eljest skulle från vederbörande
truppförbands aflöningsanslag utbetalas.1)

(Forts. sid. 170.)

Kavalleri- och infanteriregementena.

1875 års Riksdag uppförde detta anslag, såsom den närmast föregående,
med tillhopa penningar..................... 410,505: 84

indelt ränta och ersättning för indragna

räntor ......................................................... 2,096,996: 11

indelt tionde och ersättning för indragna

tiondeanslag ............................................. 264,507: 39

värdet af oindelt spanmål, 16,980 kubikfot

6 kannor .................................................... 35,659: 26 2,807,668: 60

0 Enär dagaflöningen beräknats vid Skånska husarregementet för 305 i stället för
243 dagar och vid Skånska dragonregementetet för 215 i stället för 213 dagar (se urtima
Riksdagens skrifvelse sid. 110 och 117), torde anslaget hafva upptagits med 64 kronor
mera än som erfordrats eller 41,911 kronor.

29

Denna Riksdags beslut i fråga om löneregleringen för indelta
armén se sid. 33.

1876 års Riksdag: Kongl. May.ts proposition:

Enligt gällande stat uppbure en sqvadronshästläkare vid indelta
armén endast 500 kronor i lön, 40 öre om dagen i dagaflöning under
vapenöfningarne, beräknade till 60 dagar, samt vakansafgift för ett
nummer; en vid värfvade armén 600 kronor i lön jemte beklädnad och
portion.

Kongl. Maj:t föreslog, att aflöningsförmånerna för sqvadronshästläkarne
vid indelt regemente eller corps måtte så bestämmas:

lön ............................................................................................... kronor 800: —

dagaflöning under vapenöfningarna å 1 krona, beräknad

förslagsvis för 60 dagar till ........................................ » 60: —

portion under vapenöfningarne, hvarjemte nummerlönen bibehölles.

För värfvade kavalleriets sqvadronshästläkare föreslog Kongl. Maj:t
aflöningen att utgå med 800 kronor i lön jemte beklädnad och portion.

Då indelta arméns nya aflöning tillsvidare i sista hand bestredes
från ett förslagsanslag, borde den ifrågasatta förhöjningen för de indelta
sqvadronshästläkarne, uppgående för hvardera till 336 kronor,
således för sagda armés 37 sqvadronshästläkare sammanlagdt till 12,432
kronor, icke behöfva föranleda någon rubbning i riksstatens anslagssiffror,
hvaremot förhöjningen 200 kronor för hvar af de 10 värfvade
hästläkarne, tillsammans 2,000 kronor, iakttagits vid förslaget till
regleringen af vederbörande anslag (jemf. sid. 58 och 60).

Riksdagen:

Med hänseende till olikheten i sqvadronshästläkarnes tjenstgöringsskyldighet
vid indelta och vid värfvade regementena, fann Riksdagen
den olikhet i lön, som dåmera förefunnes, böra äfven framgent bibehållas
och således lönen för indelta arméns sqvadronshästläkare bestämmas
100 kronor lägre än i Kongl. Maj:ts proposition vore föreslaget.1)

De nödiga medlen finge, intilldess ordinarie aflöningsanslag blefvo
för indelta armén uppförda, utgå från de anslag, hvarmed likartad
aflöning vid indelta armén bestredes (jemf. sid. 33).

1877 års Riksdag upptog, efter afräkning af hvad dittills varit
anvisadt till befälets aflöning, anslaget till följande belopp:

0 Aflöningsförbättringen uppgick sålunda till 12,432 — 3,700 = 8,732 kronor, (jemf.
sid. 33).

30

penningar ...................................................................................... 20,790: 78

indelt ränta och ersättning för indelta indragna räntor... 1,485,554: 17

» tionde och ersättning för tiondeanslag ..................... 57,055: 11

oindelt spanmål, 10,838 kubikfot 9 kannor till ett värde

beräknadt efter 2 kronor 40 öre kubikfoten............. 26,013: 36

Summa 1,589,413: 42

Härvid hade äfven uteslutits det till aflönande af befälet vid Vesternorrlands
beväring anvisade belopp 13,905 kronor (se sid. 107), hvilket
dock borde framgent utgå och således måste tilläggas det för detta
ändamål i riksstaten uppförda anslag.

1880 års Riksdag:

Anslaget i penningar (se ofvan) ................... 20,790: 78

minskades:

genom omföring till anslaget
»Allmänna indragnings staten».

............................... 240: —

dito till rubriken »ersättnings
................................... 1.3,450: 78_78 . _

Anslagen ränta m. m. (se
ofvan) 1,485,554: 17 +

57,055: 11 + 26,013: 36= 1,568,622: 64
minskades genom omföring till
anslaget »Allmänna in dragningsstaten»

............ 2,897: 52 1^565,725: 12

återstoden ökades med brist i rånte- och
tiondeanslagen, enligt 1878 års landsboksräkenskaper,
............. 15,974: 10

Summa 1,581,699: 22

Denna summa fördelades sålunda:

Friheter............................................................................................ 901,750: —

Ersättningar........................................................... 679,949: 22

hvartill komme från penningeanslaget omföra
.................................. L3,450: 78 693,400: —

Summa 1,602,250: —

31

1881 års Riksdag: Kongl. Maj ds proposition:

Af ett i Statskontoret på grund af 1879 års landsböcker upprättadt
sammandrag hade det visat sig, att de under anslaget anvisade indelningar,
i 1881 års stat beräknade till 901,750 kronor, icke uppgått till
mer än 873,035 kronor.

Enligt Kongl. Maj:ts förslag faststälde derför Riksdagen anslagets
belopp sålunda:

Penningar...................................................................................... 7,100: —

Friheter ........ 873,000: —

Ersättningar ....... 693,400: —

Summa 1,573,500: —

1882 års Riksdag: Kongl. Maj ds proposition:

Af ett i Statskontoret på grund af 1880 års landsböcker upprättadt
sammandrag hade visat sig, att de under detta anslag i 1882 års riksstat
till ett belopp af 873,000 kronor uppförda indelningar eller skattefriheter
från ränta och tiondeafgift, — innefattande utgifter af den beskaffenhet,
att de, i mån utaf afgång bland löntagare på gammal stat
eller förnyad utarrendering och dermed förbunden afskrifning af ränta
å indragna boställen, komme att upphöra, — uppgått till endast 856,131
kronor. Kongl. Maj:t föreslog derför att under rubriken »Friheter» finge
i 1883 års riksstat uppföras i rundt tal 856,000 kronor, hvilket af
Riksdagen bifölls.

Anslaget uppfördes i anledning häraf för 1883 sålunda:

Penningar............................................................-.......................... 7,100: —

Friheter ..................................................................................... 856,000: —

Ersättningar ............................................................ 693,400: —

Summa 1,556,500: —

1883 års Riksdag:

Enär, enligt det öfver 1881 års landsböcker upprättade sammandrag,
de under anslaget uppförda indelningar eller friheter från ränteoch
tiondeafgift för samma år uppgått till endast 832,264 kronor, upptogs
anslaget i 1884 års riksstat med följande belopp:

Penningar.................. 7,100: —

Friheter ............................................................ 832,000: —

Ersättningar............... 693,400: —

Summa 1,532,500: —

32

1885 års Riksdag:

Enligt sammandrag på grund af 1883 års landsböcker hade indelningar
eller friheter från ränta och tiondeafgift uppgått för år 1883 till
endast 817,669: —. Anslaget uppfördes derför sålunda i riksstaten:

Penningar.................................. 7,100: —

Friheter ............................................................................................ 817,000: —

Ersättningar .......................................... 693,400: —

Summa 1,517,500: —

i 1893 års Riksdag: Kongl. Maj:ts proposition:

På sätt inhemtades af det utaf Kammarcollegium
och Statskontoret till Kongl. Maj:t i ämnet afgifna utlåtande
skulle det under detta anslag uppförda belopp

817,000 kronor, motsvarande ränta, som af berustade och
roterade hemman frinjötos, kunna nedsättas till 421 kronor
32 öre eller i rundt tal 400 kronor, utgörande den
ränta, hvilken frinjötes af åtskilliga innehafvare utaf
militieboställen på gammal stat.

Kongl. Maj:t föreslog derför Riksdagen att minska
förevarande anslag med.............................................................. 816,600: —

till kronor 700,900: —

hvilket förslag Riksdagen biföll.

1894 års Riksdag uteslöt, i enlighet med Kongl.

Maj:ts framställning, ur riksstaten det i kolumnen »friheter»
upptagna belopp ............................................................ 400: —

hvarigenom anslaget minskades till......................... kronor 700,500: —

(Forts. sid. 198.)

33

Det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning

(förut kalladt Indelta arméns befälsaflöning).

1875 års .Riksdag:

Jemte vidtagande af lönereglering för arméns befäl, beslöt Riksdagen
för sin del, att indelta arméns dåvarande aflöning stilig äng ar, med
undantag af hvad för löneregleringen framgent eller för kortare öfvergångstid
toges i anspråk, skulle, senast i sammanhang med den statsreglering,
som komme att 1877 års Riksdag föreläggas, öfverlemnas
till statsverket, emot det att ordinarie aflöning sanslag, i öfverensstämmelse
med uppgjorda stater, blefve för indelta armén å ordinarie stat
uppförda; att emellertid på extra stat uppföra ett förslagsanslag af

700,000 kronor för löneregleringens tillämpning under år 1876; samt att
Arméförvaltningen skulle ega att af Statskontoret under sagda år för
aflöningens utbetalande till indelta armén utbekomma nödiga förskott
mot ersättning af årets indelta lönetillgångar, när dessa hunnit inflyta.

1876 års Riksdag medgaf att för löneregleringens tillämpning vid
indelta armén under år 1877 finge uppföras ett extra förslagsanslag af

700,000 kronor, samt att Arméförvaltningen finge från Statskontoret
under sagda år för aflöningens utbetalande till indelta armén utbekomma
förskott på sätt vid föregående Riksdag blifvit för år 1876 beslutadt.

Denna Riksdags beslut om förhöjd aflöning till sqvadronshästläkare
se sid. 2-9.

1877 års Riksdag uppförde å ordinarie stat summan af de vid 1875

års Riksdags skrifvelse fogade stater eller.................. 4,072,252: —

med tillägg af den sqvadronshästläkare vid indelta armén

tillagda lönetillökning (se sid. 29 not.)........................... 8,732: —

beviljade för tillökning af indelta arméns underbefäl med
36 sergeanter af 1 kl., 78 korpraler, 78 vice korpraler

och 156 volontäror ..................................................... 87,822: —

samt medgaf, att lönefyllnad af 1,000 kronor finge komma
en hvar af regementsintendenterne vid indelta armén
till godo, i den mån dessa intendenter blefve på
ordinarie stat tillsatta, för hvilket ändamål uppfördes.
.................................................. 28,000: —

Transport 4,196,806: —

5

34

4,196,806: —
19,800: —

och medgaf Riksdagen att de regementsskrifvare, som
blifvit tillsatta före den 4 juni 1868, finge förklaras berättigade
till åtnjutande af pension.

Anslaget uppfördes sålunda i riksstaten med kronor 4,177,006: —

1878 års Riksdag:

Då Jemtlands hästjägarecorps ensam inom rytteriet vore
i saknad af löjtnant af 2. klassen, höjdes anslaget
för inrättandet af en sådan befattning med ................2,670: —

Summa kronor 4,179,676: —

1885 års Riksdag:

Vid 1875 års lönereglering för indelta arméns regementsintendentstjenster
upptogs af angifven orsak icke
regementsintendent vid Smålands grenadierbataljon. För
tillsättandet af denna syssla äskades erforderliga lönemedel
2,800 kronor.

6 mönster skr ifrare hade nu afgått, för hvilka aflönings beloppen

utgjort tillhopa............................. 4,600: —

Droges härifrån ofvanberörda för regements intendenten

erforderliga belopp...................1 2,800: —

kunde anslaget minskas med ............................_1,800: —

till kronor 4,177,876: —

Denna Kongl. Maj:ts framställning blef af Riksdagen
bifallen.

1886 års Riksdag: Veterinär statens organisation:

Kongl. Majt:s proposition:

För veterinärers aflöning utginge år 1886 tillhopa.
.......................................................... 72,347:

förutom 37 nummerlöner.

Enligt ett af Kongl. Maj:t framlagdt förslag
skulle i löner, dagaflöning, lönetillägg
och fourrageersättning till veterinärer utgå tillhopa.
........•....................-.i..................... 60,005: —__

Transport 60,005: — 72,347: — 4,177,876: —

Transport

hvarjemte det för mönsterskrifvare åindelta arméns aflöningsstater
dåmera uppförda belopp nedsattes med.............

35

Transport 60,005: — 72,347: — 4,177,876: —

hvartill komme: ålderstillägg, beräknadt
för fem regements veterinärer.

................................... 5,000: —

arfvoden för 5 extra hästläkare

å 400....................:............... 2,000: —

kostnader för beordrande af extra
hästläkare, för hvilka beräknades
dagtraktamente 4,50 kr.

förslagsvis...................... 1,500: —- 68,505: —

Vid bifall härtill uppkomme en besparing_

af.......................................................... kronor 3,842: —

Efter 1886 års utgång borde de 47 sqvadronshästläkaretjensterna
vid kavalleriet, i mån af inträffande ledigheter,
indragas samt i stället vid kavalleriet inrättas 12 bataljonsveterinärbefattningar
och anställas 5 extra hästläkare.

De efter år 1886 ifrågakommande ålderstillägg för
regementsveterinärer borde utgå från anslaget till ålderstillägg
(se sid. 154).

Riksdagen biföll Kongl. Maj:ts förslag, dock så att
det föreslagna ålderstillägg et åt regementsveterinärerne,
beräknadt för 5 dylika tjenstemän (se ofvan), bestämdes
att utgå med endast 500 kronor efter 10 års väl vitsordad
tjenstgöring samt under vilkor, att sådana anordningar
af Kongl. Maj:t vidtoges, att genom den minskade tillgång
på hästläkare, som kunde komma att uppstå genom
sqvadronshästläkarebefattningarnes indragande, vederbörande
rusthållare icke betungades med ökade utgifter i
de fall, då de för nummerhästarnes vård anlitade veterinärer.
Besparingen genom den nya veterinärorganisationen
komme sålunda att uppgå till (3,842 + 2,500) =

6,342 kronor (jemt. sid. 12).

1887 års Riksdag:

En mönsterskrifvarelön hade vid Skaraborgs regemente
i följd af innehafvarens död blifvit ledig, hvadan

anslaget minskades med dess belopp.............................. .600: —

till 4,177,276: —

Transport 4,177,276: —

36

Transport 4,177,276: —

1890 års Riksdag:

Kongl. Maj:t föreslog, att anslaget måtte ökas med
dels 5,220 kronor för beredande åt regementsintendenterne
vid indelta armén af dagaflöning méd 3 kronor under truppens
vanliga vapenöfningar, och dels med 6,600 kronor för
anställande af en 2. bataljonsläkare vid hvart och ett af
följande truppförband, nemligen Lifregémentets grenadiercorps,
Smålands grenadiercorps samt Norrbottens, Vesterbottens
och Jemtlands fältjägarecorpser.

Riksdagen höjde med bifall till fratnställningen i först

berörda del, anslaget med...:..,,,.........................................,.

men biföll förslaget i öfrig! endast på det sätt, att för
anställande vid hvarje af förenämnda corpser af en
andre bataljonsläkare med lön å 900 kronor jemte
dagaflöning (2 kronor om dagen i 60 dagar), anvisades
................................................................................

1891 års Milesdag: Kongl. Maj:ts proposition:

Hos Kongl. Maj:t hade framhållits önskvärdheten
deraf, att sergeanterne vid armén bereddes förhöjning i
den med 40 öre till dem utgående dagaflöningen.

För beredande af dagaflöning till belopp af en krona
åt sergeanterne i egentlig mening och de med dem så
till aflöning som tjenstgöringsförhållanden i det närmaste
likstälde bataljonsadjutanterne, regementsväblarne, samt
stabs- och sqvadronstrumpetärne (men icke indelta arméns
sadelmakare, pistolsmeder och geVärshandtverkare) skulle
förhöjning i vederbörande anslag erfordras till sammanlagdt
belopp af 113,076 kronor 60 öre.

Enligt hvad Arméförvaltningen i afgifvet utlåtande
anfört, vore de anslag, i hvilka höjning i följd häraf
borde ske, förutom de i det följande nämnda, jemväl
anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar

(se sid. 113) .......................................... 3,142: 20

y> » volontärskolor (se sid. 120) ............ 1,612: 50

Transport 4,754: 70 4,187,596: —

5,220: —

5,100: —

37

Transport 4,754: 70 4

anslaget till indelta arméns och Vermlands fält jägarecorps

vapenöfningar (se sid. 54)...... 94: 50

samt extra anslaget för nya värnpligtslagens

tillämpning (se sid. 206)................................. 540: —

Summa 5,389: 20

Någon förändring i de summor, med hvilka dessa
fyra anslag dåmera inginge i riksstaten, syntes Kongl.
Maj:t dock icke af bifall till förslaget påkallas. Den i
riksstaten synliga utgiftsförhöjningen skulle alltså kunna
inskränkas till 107,687 kronor 40 öre.

Riksdagen höjde dagaflöningen endast till dubbla beloppet
af den förutvarande eller från 40 öre till 80 öre.
Enligt från Arméförvaltningen lemnad uppgift, skulle den
ökade kostnad, som komme att drabba nedannämnda anslag,
då dagaflöningen sålunda höjdes för sergeanter, bataljonsadjutanter,
regementsväblar samt stabs-, sqvadrons- och
batteritrumpetare, uppgå till följande belopp, nemligen

anslaget till indelta arméns befälsaflöning...... 21,216: —

» » lifgardet till häst (se sid. 59)...... 3,650: —

» » Kronprinsens husarregemente (se

sid. 61) .......................................... 4,380: —

» » Svea lifgarde (se sid. 63) ............ 3,942: —

» 5> Andra lifgardet (se sid. 65)......... 3,942: —

» » Vermlands fältjägarecorps (se

sid. 67) .......................................... 432: —

3> » artilleriet (se sid. 70).................... 24,090: —

» » Vaxholms artillericorps (se

sid. 77) .................. 1,678: —

» » Fortifikationen (se sid. 83) ......... 5,256: —

» » Trängen (se sid. 88) ..................... 2,353: 60

» » Gotlands nationalbeväring (se

sid. 105).......................................... 852: —

Summa kronor 71,791: 60

. Riksdagen höjde alltså nu förevarande anslag till
indelta arméns befälsaflöning med .......................................

Summa kronor

,187,596: —

21,216: —
,208,812: —

38

1892 års urtima Riksdag medgaf:

att, för infanteriets omorganisation finge användas dels de i riksstaten
uppförda, till aflöning af befälet vid Svea och Andra lifgardet,
de nuvarande indelta infanteritruppförbanden ock Vermlands fältjägarecorps
samt de så kallade beväringstrupperna afsedda anslag, dels de
till bestridande af kostnaderna för manskapets vid nämnda truppslag
aflöning, underhåll och beklädnad afsedda anslag af allmän eller reservationsanslags
natur, i den mån bidrag från dem skulle enligt då gällande
bestämmelser till nämnda ändamål utgå, dels af anslagen till »värfvade
garnisonerade truppernas rekrytering och aflöning'')'') (se sid. 93) 11,050
kronor, af anslaget till ''»beväringsmanskapets vapenöfning ar)) (se sid. 116)
115,123 kronor, af anslaget till ))volontärskolor)) (se sid. 120) 93,655 kronor,
samt af anslaget till »nya värnpligtslagens tillämpning)) (se sid. 206) 24,529
kronor 95 öre, och dels slutligen vakansafgifterna för de nummer vid
indelta regementen, som i följd af den af Kongl. Maj:t föreslagna jemkningen
i regementenas nummerstyrka komme att sättas på vakans;

att för samtliga infanteri- (och kavalleri-) truppförband, med undantag
af gardesregementena (och kronprinsens husarregemente), finge till
dertill berättigad personal för dagaflöning uppföras ett, i anledning af
förlängda beväringsöfningar, ökadt belopp; samt

att regementspastorer och tillsvidare äfven auditörer finge tillsättas
på förordnande af Kongl. Mäj:t mot arfvode, men anhöll Riksdagen
derjemte det Kongl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande, huruvida
icke efter indragning af en del auditörsbefattningar, det antal auditörer,
som fortfarande ansåges oundgängligen behöfligt, kunde med fullmagt
å sin tjenst och fast lön förses, utan att kostnaden för auditörsstaten
i dess helhet af sådan anledning behöfde höjas samt, derest dylik
anordning befunnes lämplig, med förslag derom till Riksdagen inkomma.

Urtima Riksdagen beslöt att från anslaget indelta arméns befälsaflöning
finge användas för intendenturcorpsens organisation ett belopp
af 86,420 kronor, utgörande aflöning åt 29 regementsintendenter å
2,980 kronor (se sid. 5).

1893 års Rilcsdag: Kongl Maj:ts proposition:

Följande anslag och anslagsdelar, afsedda för aflöning af befäl och
manskap vid det indelta infanteriets truppförband, Vermlands fältjägarecorps
och de så kallade beväringstrupperna borde sammanslås till ett
anslag, nemligen:

39

a) Indelta arméns befälsaflöning (se sid. 37) 4,208,812

b) Vermlands fältjägarecorps (se sid. 68)... 141,182

c) Marinregementet (se sid. 80)..................... 66,000

d) Gotlands nationalbeväring (se sid. 106).. 200,509

e) Hallands beväring (se sid. 107)............... 12,660

f) Vesternorrlands beväring (se sid. 108)... 31,420

g) Aflöning till stamtrupp vid Vesternorr lands

bataljon (se sid. 109).................... 26,644:

b) Aflöning till stamtrupp vid Blekinge

bataljon (se sid. 111)...............?............ 60,000:

i) samt af anslaget till »värfvare garnisonstruppernas
rekrytering och aflöning»

(se sid. 93).................................................. 11,050:

k) och af anslaget »för tillämpning af nya
värnpligtslagens föreskrifter i fråga
om de värnpligtiges inskrifning och
redovisning m. m.» (se sid. 206)......... 24,529:

Härifrån borde dock afgå:

1) De belopp, som enligt vederbörliga stater från
anslaget »indelta arméns befälsafiöningi) utginge till det
indelta kavalleriet, tillhopa (se 1893 års ligg.) 936,325: -

2) De belopp, som från de till sammanläggning
ifrågasatta anslagen, utginge till intendent
ur tjensternän vid det ej garnisonerade
infanteriet, nemligen:

af »indelta arméns befälsaflöning»

(se sid. 5) ........................... 71,520:

» »Vermlands fältjägarecorps» (se

sid. 6) .......................................... 2,980:

» »Gotlands nationalbeväring» (se

sid. 6) ............................ 2,980: 77,480: —

95

4,782,806: 95

3) Skillnad mellan dåvarande 1. bataljonsläkares

aflöning och blifvande bataljonsläkares vid
19 indelta infanteriregementen (se sid.

27) (1,980 — 1,020) = 960 x 19.................. 18,240: —

4) Af anslaget »Gotlands nationalbeväring» den

derifrån utgående andel till Gotlands artillericorps
(se sid. 106)............................ 28,456: 05

Transport 1,060,501: 05 4,782,806: 95

40

Transport 1,060,501: 05 4,782,806: 95

5) Af anslaget »aflöning till stamtrupp vid
Blekinge bataljom den derifrån utgående
kostnad för stamtruppens utbildning
vid corpsens volontärskola (25,230 +

8,378: 75) (se sid. 55 och 111)........... 33,608: 75 ^ 094 109‘ 80

Återstod, hvarmed det nya anslaget skulle uppföras i riks staten.

........................................................................................ 3,688,697: 15

Denna summa borde dock höjas med det belopp, som
med anledning af infanteriets nya organisation, under år
1894 erfordrades till ökad befälsajlöning vid det icke garnisoner
ade infanteriet1)

utgörande enligt beräkning......................................................... 307,387: —

hvarefter alltså hela anslagsbeloppet komme att utgöra

kronor 3,996,084: 15

eller i rundt tal 3,996,084: —.

På grund af hvad sålunda anförts föreslog Kongl. Maj:t Riksdagen:
att de under punkterna a)—k) ofvan angifna an slagst illgångar måtte få
sammanslås till ett anslag att under benämning »det icke gamisonerade
infanteriets befälsaflönimp i riksstaten uppföras i stället för anslaget
Dtill indelta arméns befälsaflöningD äfvensom, vid bifall här till och de
förut framstälda förslagen om uppförande i riksstaten af ett särskildt
anslag för »intendenturcorpsen» och om ökning af anslaget till »pensioner
och stipendier för fältläkarecorpsen», minska det dittills under anslagsrubriken
Dindelta armens befälsaflöningD uppförda belopp (se sid.

37.) ........................................ kronor 4,208,812: —

med..................................................................................... » 212,728: —

till....................................................................................... kronor 3,996,084: —

Transport 3,996,084

*) Behofvet utgjorde (jemt. sid. 20 och 82 i Kongl. Maj:ts proposition) 288,361 kronor,
hvarvid dock vore att märka, att bland utgifter, som komma att upphöra, jemväl vore
beräknad den besparing 19,026 kronor, som i följd af indragningen af åtskilliga soldatnummer,
hvilka icke med nya ersattes, skulle i mötes- och öfningskostnader uppkomma,
och hvilken naturligtvis borde tillgodokomma anslaget till indelta arméns och Yermlands
fältjägarecorps’ vapenöfningar, som bekostade dylika utgifter (se sid. 55). I förstnämda
belopp erfordrades alltså en ökning af 19,026 kronor till 307,387 kronor.

4i

Transport 3,996,084: —

Riksdagen förordnade, att anslaget till indelta arméns
befälsaflöning skulle under förändrad benämning af »det
icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning» enligt Kongl,

Maj:ts framställning i riksstaten uppföras med sistnämnda
belopp.

1894 års Riksdag: Kongl. Ma]ds proposition:

Den ökade kostnaden för genomförande af infanteriets
nya organisation hade vid 1892 års urtima Riksdag
beräknats komma att uppgå till sammanlagdt (se
prop. till urtima riksdagen sid. 42)......... 414,356: 38

1893 års Riksdag både beviljat (se sid. 40

not)............*....................................................... 288,361: —

hvadan återstode att anvisa kronor...,.,.,,......... 125,995: 38

Det för nytillkommen personals aflöning nödiga an slagsbeloppet
under år 1895 hade af t. f. chefen för

Generalstaben beräknats till........................ 76,754: —

till betäckande hvaraf ansetts blifva disponibla: för

258 indelta rotar och 20 nummer vid
Vermlands fältjägarecorps, livilka beräknades
skola under år 1895 indragas
......................................... 40,200: —

samt besparad utbildnings- och

möteskostnad för 80 soldater 14,240: — 54,440: _

rest kronor 22,314: —

Ofvannämnda besparade utbildnings- och möteskostnad
.............................................................. 14,240: —

borde dock afföras från anslaget till det icke garnisonerade
infanteriets och kavalleriets vapenöfningar (se
sid. 55) och i stället påföras förevarande anslag, från
hvilket aflöningen till det nytillkomna befälet skulle
utgå, hvadan det belopp, hvarmed detta anslag borde
ökas, utgjorde ........................................................................ 36,554: —

Transport 4,032,638: —

G

42

Transport 4,032,638: —

En mindre oegentlighet hade insmugit sig i de nya staterna
för Hallands och Blekinge bataljoner, i det dagaflöningen
för regementstrumslagarne upptagits till allenast
80 öre, under det att i alla öfriga arméns stater
dagaflöningen till regementstrumslagare vore uppförd
med 1 krona. Det belopp, hvarmed anslaget förrättande
af den anmärkta o egentligheten borde liöjas,
utgjorde ................................................................................... 36: —*)

Riksdagen biföll att anslaget ökades på sätt Kongl. Maj:t

sålunda hemstält till kronor .................................4,032,674: —

1895 års Riksdag:

•

Af det belopp ......................................................... 125,995: 38

som enligt hvad vid 1894 års Riksdag ådagalagts
(se ofvan), då ännu skulle i form af
ökade anslag erfordras för genomförande
af infanteriets nya organisation, hade åt

nämnda Riksdag beviljats......................... 22,314: —

hvadan återstod att bevilja ................................ 103,681: 38

Enligt den af t. f. chefen för generalstaben gjorda beräkning
af den ökade kostnaden för år 1896 för
genomförande af nämnda organisation, uppginge det
för nytillkommen personals aflöning nödiga anslags beloppet

till ...............................................97,569: —

till täckande hvaraf beräknats dels vakansafgifter
och besparad aflöningskostnad för
258 indelta rotar och 20 nummer vid
Vermlands fältjägarecorps, hvilka borde

under år 1896 indragas............ 40,200: —

dels besparade rekryt- och rege Transport

40,200: — 97,569: — 4,032,674: —

b Ett af Kongl. Maj:t tillika framstäldt förslag att, i sammanhang med ifrågasatt
höjning af inkomsttiteln »tillfälliga roteyakansafgifter» med 98,000 kronor, förevarande
anslag måtte ökas med 41,535 kronor och anslaget till »det icke garnisonerade infanteriets
och kavalleriets vapenöfningar» med 56,465 kronor, hlef icke af Kiksdagen bifallet.

43

Transport 40,200: — 97,569: — 4,032,674: —
mentsmöteskostnader för 7 8

soldater .................................13,884: — 54 q84- _

hvadan för år 1896 behöfde anvisas kronor.. 43,485: —

t

Då emellertid, i enlighet med tillvägagåendet vid riksdagarne
1893 och 1894, nämnda belopp 13,884 kronor
torde böra afföras från anslaget till det icke garnisonerade
infanteriets och kavalleriets vapenöfningar (se sid. 56), från
hvilket anslag den besparade utbildnings- och möteskostnaden
skolat utgå, och i stället påföras nu förevarande
anslag, från hvilket aflöningen till det nytillkomna befälet
skulle gäldas, uppginge sålunda det belopp, hvarmed förevarande
anslag borde ökas, till 43,485 kronor + 13,884
kronor eller 57,369 kronor.

Kongl. Maj:t föreslog derför att för genomförande under
år 1896 af infanteriets nya organisation förevarande
anslag måtte ökas med...................................................... 57,369: —

till kronor......................................................................................... 4,090,043: —

hvilket af Riksdagen bifölls.1)

(Forts. sid. 166).

b På sätt närmare inhemta3 af Hqt tablå 4, fol. 2, skulle, enligt de af Kongl
Maj:t med urtima Riksdagen faststälda staterna, efter den nya härordningens genomförande

anslaget till det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning uppgå till ... 4,350,524: 70,
hvartill bör läggas ofvanberörda af 1894 ärs Riksdag anvisade belopp 36: —

Enligt denna beräkning komma anslaget alltså att vid öfvergångstidens slut

uppgå till kronor ........................................................................... 4,350,560: 70

44

Det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning.

1892 års urtima Riksdag medgaf, att regementsqvartermästare-,
regernentsadjutants- och regementsstallmästarebeställningarna vid kavalleriets
truppförband finge för framtiden tillsättas endast på förordnaden samt
sadelmakarebeställningärna indragas;

beslöt för sin del, att, så snart ske kunde, det för hvarje regementsofficer
vid kavalleriet uppförda lönetillägg å tillsammans 1,200
kronor för 3 tjenstehästar skulle minskas till 800 kronor för 2 tjenstehästar,
samt den dåmera uppförda fourageersättningen å 1,095 kronor
minskas till 730 kronor;

biföll, att rusthållen vid Skånska husar- och dragonregementena finge,
de tillfälligt karlvakanta genast och de öfriga i mån af dåvarande
ryttares afgång, för nämnda regementens ombildning till värfvade sättas
på vakans mot erläggande såsom vakansafgift af ett belopp, motsvarande
de i lagen af den 5 juni 1885, med deri i vederbörlig ordning beslutade
förändringar, rustningstungan vid dessa regementen åsätta värden,
med rätt för rusthållarne att tillgodonjuta den lindring, som i lagen
bestämdes, men mot skyldighet för dem att dels vid vakanssättningen,
enligt de grunder och i den ordning, Kongl. Maj:t bestämde, till kronan
aflemna den för numret tjenande häst och dels, der så skulle finnas
nödigt, mot den ersättning, som för vård och underhåll af utackorderad
nummerhäst vid kavalleriet kunde varda bestämd, tills vidare och intill
dess vakanssättningen vid regementena blifvit fullständigt genomförd,
till vård och underhåll mottaga en sådan;

beslöt för sin del, att rotehållen vid Jemtlands hästjägarecorps skulle,
för corpsens ombildning till värfvadt regemente, sättas på vakans mot
erläggande såsom vakansafgift af ett belopp, motsvarande det i lagen
af den 5 juni 1885 med deri i vederbörlig ordning beslutade förändringar,
roteringstungan för dubbelrote vid denna corps åsätta värde,
med enahanda rätt och skyldighet för rotehållarne, som ofvan nämnts;

beslöt, att nämnda vakanssättning skulle fortfara, så länge nödiga
medel af Riksdagen anvisades, till vidmagthållande af Skånska husar- och
dragonregementenas omorganisation till värfvade regementen samt till
de två indelta sqvadronernas vid Jemtlands hästjägarecorps ombildning
till värfvade;

medgaf, att från Kronprinsens husarregemente finge öfverflyttas eu
sqvadron till Lifgardet till häst.

45

medgaf, att Lifgardet till häst, Kronprinsens husarregemente samt
Skånska husar- och dragonregementena finge omorganiseras på sätt i statsrådsprotokollet
närmare angåfves, samt att Jemtlands hästjägarecorps
finge ombildas till regemente om 5 värfvade sqvadroner;

medgaf att, för genomförande af den nya organisationen för Lifgardet
till häst, finge användas, förutom de i staten för detta truppförband
uppförda anslagsmedel, jemväl uppkommande besparingar å anslaget till
Kronprinsens husarregemente, i den mån sådan genom förflyttning eller
afgång af personal vid sistnämnda regemente kunde varda för ändamålet
disponibla; samt

medgaf att, för omorganisationen af Skånska husar- och dragonregementena
samt Jemtlands hästjägarecorps, finge användas,

utöfver de för aflöning af befälspersonal och vederlikar vid truppförbanden
anvisade anslag äfvensom de för aflöning, beklädnad och
underhåll af manBkapsstyrkan vid desamma för det dåvarande afsedda
statstillgångar,

dels de besparingar, som i följd af Kronprinsens husarregementes
omorganisation samt ofvanberörda förändringar beträffande Lifregementets
dragoners och husarers samt Smålands husarregementes organisation
å aflöningsanslagen till nämnda regementen äfvensom å anslaget
till inqvarteringskostnader blefve för ifrågavarande ändamål disponibla,
dels de besparingar, som under förutsättning att Kong!. Maj:t
förordnade om indragning af infanteriets befälsmöten 2:dra och 3:dje
afdelningar, kunde å de för bekostande af dessa möten afsedda anslag
uppkomma, och

dels de från Skånska husar- och dragonregementena samt Jemtlands
hättjägarecorps inflytande vakansafgifter;

samt anvisade för nämnda ändamål ett anslag af 920 kronor för
år 1893. *

Urtima Riksdagens beslut i fråga om dag af aning för hefälet samt om
ecklesiastik- och auditör sstaterna se sid. 38.

1893 års Riksdag: Kongl. Maj:ts proposition:

De under anslaget till )>Indelta arméns hefälsaföningr> uppförda, för
aflöuiugen af befälet vid det indelta kavalleriet afsedda anslagstillgångar
borde lämpligen särskild! för sig upptagas i riksstaten, utgörande
tillhopa (se 1893 års ligg.) ..................................................... 936,325: —

Transport 936,325: —

46

<■ Transport. 936,325:

Härifrån borde dock afgå:

1. Det till intendenturcorpsen afsedda belopp (5 x 2,980)

(se sid. 5)....................................................................... 14,900: —

2. Skillnaden mellan dåvarande l:ste bataljonsläkares
aflöning och blifvande »bataljonsläkares»
vid nämnda 6 regementen (se sid. 27)

(1,980— 1,020) = 960 x 6 ...................................... 5,760: — 20 660: —

Återstod, hvarmed det nya anslaget skulle uppföras i
riksstaten .................................................................:.......................... 915,665: —

men denna summa borde ökas med den del af de för kavalleriets
nya organisation under år 1894 erforderliga
kostnader, som vore afsedd till aflöning åt befäl och
underbefäl med vederlikar äfvensom korpraler på gammal
stat (dylik aflöning utginge nemligen från anslaget

till »indelta arméns befälsaflöning») ............ 45,101: 64

hvarifrån borde afgå följande poster: indragning
af stallmästarelönen vid de båda skånska
kavalleriregementena (2 x 1,650) 3,300: —
indragning af en sadelmakarebefattning
vid Norrlands dragonregemente.
................................................. 460: — 3,760: — 41,341; 64

Det nya anslaget skulle sålunda uppföras med kronor ......... 957,006: 64

eller i rundt tal 957,000 kronor.

*

Kongl. Maj:t föreslog alltså Riksdagen att låta i riksstaten uppföra
ett nytt anslag under benämning ''»det icke garnisonerade kavalleriets
befälsaflöning», äfvensom att, vid bifall härtill och de förut framstälda
förslagen om uppförande i riksstaten af ett särskildt anslag för »intendenturcorpsen»
(se sid. 5 och följ.) och om ökning af anslaget till »pensioner
och stipendier för fältläkarecorpsen» (se sid. 27) under den sålunda
ifrågasatta anslagstiteln bevilja eu summa af 957,000 kronor.

Riksdagen uppförde, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag,
i riksstaten det nya anslaget med ................................. 957,000: —

Transport 957,000: —

47

Transport 957,000:

1894 urs Riksdag: Kongl. Maj:ts proposition:

De erforderliga kostnaderna för genomförande af den
nya organisationen af. Skånska husar- och dragonregementena
samt Norrlands dragonreg:te under år 1895 kunde
beräknas till 83,594 kronor 7 öre.

Under förevarande anslag borde uppföras samtliga de
belopp, som erfordrades i och för aflöning åt officerare och
underofficerare med vederlikar äfvensom korpraler på gammal
stat vid de respektive regementena.

I sådant afseende vore behöfliga under år 1895 sammanlagd!
kronor *..................................................... 58,232: 38

Då vid 1893 års Riksdag häraf beviljades (se

sid. 46) ............................................................... 41,341: 64

erfordrades sålunda att anslaget nu ökades med

kronor 16,890: 74*1)

Härtill måste emellertid läggas det belopp,
som vid kavalleriet erfordrades för bestridande
af dagaflöning till befälet under de

förlängda beväringsöfningarna.............................. 4,471: 10

hvadan hela den ökning af anslaget, som

för år 1895 erfordrades, uppginge till_

kronor 21,361: 84

eller i jemnadt tal.......................................................................... 21,360: ,—

Med godkännande häraf, ökade Riksdagen förevarande
anslag till ............................................................................. kronor 978,360: —

1895 års Riksdag:

Kongl. Maj:t föreslog Riksdagen, att för genomförande
under år 1896 af Skånska husar- och Skånska dragon Transport

978,360: —

'') De öfrig» ökade kostnaderna för kavalleriets organisation eller (83,594: 07 —
16,890: 74) = kronor 66,703: 33 påfördes anslaget till dot icke garnisonerade infanteriets
och kavalleriets vapenöfningar (se sid. 55).

48

samt Norrlands dragonregementes nya
ifrågavarande anslag med ..........................

Härtill lemnade Riksdagen bifall1).

Transport 978,360:
organisation öka
............................... 10,034:

till kronor 988,394:

• (Ports. sid. 166).

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

Förslagsanslag.

1885 års Riksdag: Kongl. Maj:ts proposition:

I särskild proposition hade föreslagits Riksdagen, bland annat, att
lindring skulle tillgodokomma rust- och rotehållare i deras besvär på
det sätt, att ett belopp, motsvarande 30 % af det för rustningen eller
roteringen i samma proposition bestämda värde, minskadt med statsunderstödet,
der sådant dåmera utginge, skulle af statsmedel till vederbörande
utbetalas.

Då till bestridande af ifrågavarande utbetalning till rust- och rotehållare
vid kavalleriet och infanteriet ett statsanslag med förslagsanslags
natur borde under 4. hufvudtiteln uppföras, och då, med tillämpning af
nyssnämnda förslag, värdet å rustningen och roteringen för de nummer,
som vore effektiva eller erlade vakansafgift till regemente eller corps,
sedan understödet frånräknats, hade befunnits utgöra:

för 3,505 rusthåll vid kavalleriet ..................................... 865,614: 22

» 2,940 d:o d infanteriet ........................................ 537,692: 64

» 200 rotar » kavalleriet . ...................................... 52,765: —

» 19,724 » » infanteriet .......................v,..,........... 2,976,760: 81

tillsammans kronor 4,432,832: 67,

*) På sätt närmare iubemtas af Hqt tablå 4 fol. 2 skulle, enligt de af Kongl.
Maj:t med urtima Riksdagen faststälda staterna, efter den nya bärordningens genomförande
anslaget till det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning uppgå till 972,449 kronor
75 öre.

49

hvarå den föreslagna lindringen skulle uppgå till 1,329,849 kronor 80
öre, föreslog Kongl. Maj:t Riksdagen att, vid bifall till förenämnda
proposition angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären, bland
4. hufvudtitelns ordinarie anslag, uppföra, under benämning »lindring af
rustnings- och rotering sbesvär em, ett förslagsanslag å jemnadt
belopp af........................................................................ 1,330,000: —

Riksdagen beslöt att uppföra detta anslag i enlighet
med Kongl. Maj:ts förslag.

1892 års urtima Riksdag beslöt för sin del, att §

1 i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären
den 5 juni 1885 skulle erhålla följande förändrade lydelse:

®I rustnings- och roteringsbesvären skall, på sätt
samt under iakttagande af de särskilda bestämmelser och
undantag, som här nedan i denna lag omförmälas, lindring
ega rum, att årligen utgå från och med år 1893
med fyratio procent, från och med år 1894 med femtio
procent, från och med år 1896 med sextio procent, från
och med år 1898 med sjuttio procent, från och med år
1900 med åttio procent, och från och med år 1902 med
nittio procent, allt af dessa besvärs uppskattade värde,
samt från och med år 1904 med hela beloppet af samma
värde»,

hvarjemte Riksdagen, utöfver det å riksstaten för år
1893 till lindring i rustnings- och roteringsbesvären uppförda
anslag för samma ändamål, beviljade ytterligare

443,000 kronor, att äfvenledes under år 1893 utgå.

1893 års Riksdag:

Kongl. Maj:t föreslog Riksdagen att höja förevarande
anslag med 886,000 kronor samt att bemyndiga Kongl.

Maj:t att tills vidare och intill dess annorlunda kunde
varda bestämdt låta, i den män den vid 1892 års urtima
Riksdag beslutade vakanssättning korame till stånd, årligen
af förevarande anslag tillhandahålla Arméförvaltningen
ett mot vakansafgifterna för de vakanssatta rotoch
rusthållsnumren svarande belopp, att af Arméförvalt Trarisport

1,330,000: —

7

50

Transport 1,330,000: —

ningen användas till bestridande af kostnaderna för den
förbättrade bärordningens genomförande.

Med bifall till Kongl. Maj:ts famställning höjde Riksdagen
anslaget med................................................................ 886,000: —

till kronor 2,216,000: —

samt lemnade Kongl. Maj:t ofvan omförmälda bemyndigande.

1895 års Riksdag höjde, med bifall till Kongl. Maj:ts
förslag, anslaget för beredande af ytterligare 10 procent
lindring i besvären med............................................................... 443,000: —

till kronor 2,659,000: —-l)

(Forts. sid. 196).

'') Då yärdet å rustnings- och roteringsbesvären enligt ofvanstående beräkning utgör

i jemnt tal................................................................................................... 4,432,832: —:

men härifrån torde böra afgå:

för infanteriet i följd af omflyttning af nummer och indragning af rotar

(275,894* — 60,250**)..........................................,... 215,644: —

samt för kavalleriet i följd af indragning af nummer......... 660,000: —***) _

skulle efter öfvergångstidens slut anslaget komma att utgå med.................. 3,557,188: —-

*) = summan af de i lindringslagen bestämda vakansafgifterna för de rust- och
rotehåll, hvilka vid samtliga indelta infanteritruppförband sättas på vakans eller till annat
truppförband öfverföras.

**) — de vakansafgifter, som enligt lindringslagen belöpa sig på de vid vissa
infanteritruppförband till reglering af deras nummerstyrka genom öfverflyttning tillkomna
numren''.

***) = vakansafgifterna för rust- och rotehållen vid Skånska husar-, Skånska dragonoch
Norrlands dragonregementen.

51

Roteringsunderstöd.

Förslagsanslag.1)

1875 års Riksdag
12,500: —.

uppförde detta anslag såsom förut med kronor

(Forts. sid. 198.)

Ersättning för störtade eller skadade nummerhästar vid indelta

kavalleriet.

Förslagsanslag.

1885 års Riksdag:

Till beredande af ersättning för indelta kavalleriet tillhörande
nummerhästar, som under extra kommendering ar störtade eller så skadades,
att de blefvo såsom tjenstehästar obrukbara, uppförde Riksdagen,
med bifall till Kongl. Maj:t framställning ett förslagsanslag å 4,000: —

Transport 4,000: — * i

b Med anledning deraf att de rotefrihetsafgifter, hvilka af nybyggare inom Vesterbottens
och Norrbottens län erlades, men, jemlikt Kongl. brefvet den 25 Augusti 1846,
finge af rotehallarne disponeras, inginge bland den öfriga statsmedelsuppbörden och af
Statskontoret under förskottstitel anordnades, och då ett likartad!, utbetalningssätt iakttoges

i afseende a ersättningar till rotehållare, hvilka, ehuru dels åtnjurande frihetsår å innehafvande
nybyggen, dels af en eller annan anledning från rotering frikallade, likväl utgjorde
effektiv rotering, äskade Kongl. Maj:t vid 1867 års Riksdag att för ifrågavarande
slags utgifter matte a 4. hufvudtiteln under förestående rubrik uppföras ett förslagsanslag,
hvarifrån äfven borde utgå den innehafvare af roterade ecklesiastikboställen tillkommande
ersättning, för hvars bestridande dåmera funnes å 8. hufvudtiteln uppfördt ett förslagsanslag
af 3,000 riksdaler, hvilket senare anslag i sådant fall icke vidare blefve behöfiigt;
och föreslog Kongl. Maj:t det nya anslagets belopp, i enlighet med Statskontorets beräkning,
till 12,500 riksdaler. Med godkännande af hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit
uppförde Riksdagen å 4. hufvudtiteln under nämnda rubrik ett förslagsanslag med sistberörda
belopp.

52-

Transport 4,000:

1891 års Riksdag beslöt, i anledning af väckt motion,
att af förevarande anslag finge utgå ersättning åt vederbörande
rusthållare jemväl för vid rekryt- och remontmöte
eller vid remontmöte störtad eller skadad nummerhäst samt
höjde för sådant ändamål anslaget med....................................... 2,000: —

till kronor 6,000: —*)
(Forts. sid. 198.)

För hämmande af smittosamma sjukdomar bland indelta kavalleriets
nummerhästar å mötesplatserna m. m.

Förslagsanslag.

1891 års Riksdag anhöll, med anledning af derom inom Riksdagen
väckt förslag, att Kongl. Maj:t täcktes föranstalta om erforderliga åtgärder
såväl till förekommande och utrotande af smittosamma sjukdomar
bland hästarna inom indelta kavalleriets stallar å mötesplatserna
som ock för hästarnes vård och behandling i karantän, innan de från
mötesplatserna hemsändes till rusthållen, derest smittosam sjukdom under
mötestiden uppkommit; och beviljade Riksdagen till bestridande af kostnaderna
för berörda åtgärder, hvilka enligt Riksdagens mening borde
vidtagas utan att derigenom särskilda kostnader ådroges rust- och rotehållare,
ett förslagsanslag af 5,000 kronor.2)

(Forts. sid. 199.)

*) Vid slutet a% öfvergångstiden för kavalleriets omorganisation skulle detta anslag
kunna minskas med 1,100 kronor, enligt den beräkning att af anslaget 500 kronor fallit
på hvardera af Skånska husar- och dragonregementena samt 100 på Jemtlands hästjägarecorps.

2) Med beräkning att af detta anslag tagits i anspråk för Skånska husar- och dragonregementena
hvartdera 1,500 kronor och för Jemtlands hästjägarecorps 300 kronor, skulle
anslaget vid slutet af öfvergångstiden för kavalleriets omorganisation kunna minskas med
3,300 kronor.

53

Det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar

(förut kalladt Indelta arméns och Vermlands fältjägare*
corps’ vapenöfningar).

Reservationsanslag.l)

187i7 års Riksdag uppförde å detta anslag såsom förut 1,270,000: —
samt anvisade å extra stat till bekostande af underofficerares
portion under vapenöfningarne 55,000 kronor.

• K''^ v- : i T''.» i i

1876 års Riksdag fattade enahanda beslut.

1877 års Riksdag anvisade å ordinarie

stat kostnaden för underofficerares portion under
vapenöfningarne............................................... 55,000: —

men afförde den dittills från öfningsanslaget

utgående mötespassevolansersättning för

åtskilliga vakanta rotar...........................-....... 5,200: — 49,800: _

hvarjemte till indelta arméns och Vermlands fältjägare-1
corps’ vapenöfningar på extra stat för år 1878 anvisades
388,000 kronor.

1878 års Riksdag:

Till anskaffning af granris samt åtskilligt virke för lägerbehofvet
under indelta arméns och beväringsmanskapets
årliga möten funnos medel anvisade under
anslaget för försvarsverket till lands i allmänhet, me Transport

1,319,800: —

'') Med uteslutande ur riksstat™ af de deri förut upptagna 4 anslagen: »Exereis sqvadronernas

underhåll», »Eouragering vid indelta kavalleriet», »Möteskostnader» samt
»Ersättning för utöfver markegångspris förhöjd betalning till inqvarterinrsgifvare för dagportioner
vid indelta regementenas marscher till och från möten», beviljade 1856—1858
årens riksdag ett ordinarie anslag af 596,000 riksdaler riksmynt under rubrik: indelta
arméns vapenöfningar. Detta anslag undergick sedan förändringar vid riksdagarna åren
1859—1860, 1862—1863, 1867, 1808, 1869, 1870, 1871 och 1872, hvilken sistnämnda
riksdag uppförde anslaget med 1,200,000 riksdaler. — 1874 års Riksdag ökade detta
belopp, för förbättrad utspisning vid ifrågavarande vapenöfningar, med 70,000 kronor till
1,270,000 kronor.

54

Transport 1,319,800: —

dan åter truppernas alla öfriga mötesförnödenheter,
såsom proviant, fourrage, ved, lägerhalm m. m. bekostades
från de båda anslagen till arméens och
beväringsmanskapets vapenöfningar. Riksdagen medgaf
att 4,000 kronor, hvartill årliga kostnaden för
ifrågavarande lägerartiklar uppginge, (se sid. 124)
finge från förstnämnda anslag öfverflyttas med 1,500
kronor till anslaget för beväringens vapenöfningar

(se sid. 112) och ................................................................. 2,500: —

till nu förevarande anslag; hvarjemte Riksdagen på extra
stat i likhet med 1877 års Riksdag beviljade 388,000
kronor.

1891 års Riksdag:

Denna Riksdags beslut om höjning i sergeanternes vid
armén dagaflöning från 40 till 80 öre se »indelta arméns
befälsaflöning» (sid. 37).

1892 års lagtima Riksdag: Kongl. Maj:tsproposition:
Arméförvaltningen hade anmält, att förevarande an slagsutgifter

under perioden 1881—1890 visat sig i medeltal
öfverstiga anslagstillgången med omkring 21,000 kronor.
I anledning häraf och på i öfrigt anförda skäl hade
Arméförvaltningen hemstält, att af Riksdagen måtte äskas
dels berörda belopp, dels och, för möjligheten att kunna
anställa större gemensamma fälttjenstöfningar på ett mera
regelbundet sätt än dittills, så att de åtminstone kunde
kunde ega rum hvartannat år, hälften af hvad för dessa
öfningar, anordnade med största sparsamhet och under
erforderlig tidslängd, på senaste tiden visat sig oundgängligen
erforderligt, eller 150,000 kronor, med tillhopa

171,000 kronor, hvilket belopp förvaltningen likväl ansåge
böra för utjemnande af anslagets slutsamma skäligen ökas
till 177,700 kronor.

Kongl. Maj:t föreslog att anslaget måtte höjas med
berörda belopp............................................................................ 177,700: _

till kronor 1,500,000: —

hvilket Riksdagen biföll.

Transport 1,500,000: —

55

Transport 1,500,000: —

1893 års Riksdag ökade anslaget

dels i sammanhang med uteslutande af anslaget
till aflöning till stamtrupp vid Blekinge
bataljon (se sid. 40 och 111)

med ................................................. 33,608: 75

dels ock för genomförande af kavalleriets
organisation med ......... 13,099: 82 43,708: 57

men minskade anslaget

dels med det till intendenturcorpsen

afsedda belopp (se sid. 6) ...... 24,372: 51

dels ock, till följd af indragning af
åtskilliga indelta manskaps nummer,

med............................. 19,026: — 43,398: 51

samt medgaf, att anslaget Ange, under förändrad benämning
af »det icke garnisonerade infanteriets och
kavalleriets vapenöfningar», uppföras i riksstaten till
ett med i rundt tal ............................................................ 3,300: —

ökadt belopp eller........................................................... kronor 1,503,300: —

1894 års Riksdag: Kongl. Maj ds proposition:

Af de belopp, sammanlagdt......... kronor 83,594: 07,

som (se sid. 47) vore af nöden för genomförande
under år 1895 af Skånska husaroch
Skånska dragon- samt Norrlands
dragonregementes nya organisation, skulle
under anslaget till det icke garnisonerade
kavalleriets befälsaflöning uppföras en

summa af ..................................................... 16,890: 74.

I enlighet med tillvägagåendet vid 1893 års

Riksdag skulle återstoden ........... kronor 66,703: 33

tillföras förevarande anslag.

Under anslaget till indelta infanteriets befälsaflöning
vore föreslaget, att sistnämnda
anslag skulle ökas med 36,594 kronor,
deraf dock ett belopp af (se sid. 41)...... 14,240: —, ^

Transport 52,463: 33 1,503,300: —

56

Transport 52,463: 33 1,503,300: —
motsvarande den besparade kostnaden för
utbildning af manskapet vid vakanssatta nummer,
beräknades samtidigt skola afföras från -«

förevarande anslag.

Hela den behöfliga ökningen i anslaget upp ginge

således till............................................ 52,463: 33

eller i jemnadt tal ....................................................................... 52,460: —5)

Riksdagen uppförde, med bifall härtill, anslaget i 1895_

års riksstat med .............................................. kronor 1,555,760: —

1895 års Riksdag: Kongl. Maj ds proposition:

I enlighet med det tillvägagångssätt, som vid 1893 och
1894 års Riksdagar följdes i fråga om uppförandet i
riksstaten af de för den förbättrade härordningens
genomförande erforderliga anslagsbelopp, skulle under
förevarande anslag upptagas den del af anslagsförhöjningarne
till kavalleriet, som ej föreslagits till
uppförande under anslaget till det icke garnisonerade
kavalleriets befälsaflöning. Då hela anslagsförhöjningen
till kavalleriet beräknats att för år 1896 komma att
uppgå till 37,511 kronor och 19 öre och en summa
af 10,034 kronor deraf ansetts böra påföras sistnämnda
anslag (se sid. 48), skulle alltså nu förevarande
anslag med anledning af kavalleriets beslutade
omorganisation böra för samma år ökas med
skilnaden emellan dessa båda belopp eller i rundt

tal ....................................................... kronor 27,477: —

A andra sidan måste emellertid anslaget minskas
med .................................................. 13,884: —

motsvarande den. besparing i utgifterna under
anslaget, som beräknats uppkomma såsom följd
af den under år 1896 fortsatta indragningen
af manskapsnummer vid det indelta infanteriet
(se sid. 43).

Transport 13,593: — 1,555,760: —

*) Börande ifrågasatt ökning af detta anslag i sammanhang med höjande af inkomsttiteln
»tillfälliga roteTakansafgifter» (se sid. 42 not).

57

Transport 13,593: — 1,555,760: —
Anslagsförhöjningen skulle således komma att

uppgå till............................................. kronor 13,593: —

Kongl. Maj:t föreslog alltså Riksdagen att höja förevarande
anslag med............................................................. 13,593: —

till kronor 1,569,353: —

Riksdagen biföll hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit.1)

(Forts. sid. 182).

'') Beräkning öfver anslagets belopp vid slutet af öfvergångstiden:

Anslaget, som i 1893 års riksstat fanns upptaget med (se ofvan)............... 1,500,000: —

torde böra minskas med, förutom det till »Inten denturcorpsen»

anvisade belopp (se sid. 55) 24,372: 51,

de besparingar, som uppkomma
vid infanteriet i följd af dels indragning af nummer
och af 6 mönsterskrifvaretjenster, dels
ock upphörandet af befälsmötets båda sista

afdelningar (jemt. Hqt:s tablå I bil. C) ...... 104,896: 31

och vid kavalleriet i följd af dels indragning af
nummer och dels den vid 1886 års Riksdag
beslutade organisationen af veterinärstaten
(jemt. Hqt:s tablå I, bil. A, fol. n:r 1 och

tablå I, bil. D) (1,332 + 371,058)............... 372,390: — 501,658: 82

men deremot ökas i följd af förböjda vapenöfningskostnader
för tillkomna nummer vid infan teriet

med (jemt. Hqt:s tablå I bil. J.)......... 66,876: 70

samt med dagaflöningskostnad åt 3 sjukvårdsryttare
och 3 hofslagareryttare vid kavalleriet (jemt.

d;0 bil. K).................................................. 21: 60 66,898: 30 434,760: 52

hvarefter anslagets belopp sålunda komme att uppgå till ............... kronor 1,065,239; 48

v

8

58

Lifgardet till häst ).

1875 års Riksdag:

Anslaget, som af 1874 års Riksdag bestämts

till ......................................................................... 95,012: 55

minskades med värdet af oindelt spanmål, 5,985

kubikfot ............................................................. 12,568: 50

till 82,444: 05

hvarjemte för tillämpning af den nya löneregleringen enligt
uppgjord stat såsom extra anslag för år 1876 anvisades
56,415 kronor 95 öre.

1876 års Riksdag uppförde sistnämnda belopp
å ordinarie stat................................................... 56,415: 95

och medgaf att till förbättring å 200 kronor i

4 sqvadronshästläkares löneförmåner finge
utgå 800 kronor (se sid. 29), hvadan staten
höjdes med............................................................ 800: —

till kronor 57,215: 95

hvarifrån dock skulle afgå löner för 2 obesatta

mönsterskrifvaretjenster.................................... 900: — 56,315: 95

1878 års Riksdag anslog till aflöning åt en ryttmästare
af 2. klassen och en andre adjutant tillhopa.............. 7,585: —

Transport 146,345: —

b Vid den under 1817—18 årens riksdag vidtagna allmänna reglering af de i
riksstaten upptagna aflöningsanslagen, bestämdes anslaget till Lifgardet till bäst att utgå
med 111,262 Kdr 6 sk. 6 rst bko, hvilket belopp vid 1828—30 årens riksdag, i sammanhang
med bildandet af ett anslag till remontering m. m. af värfvade kavalleriets och artilleriets
hästar (se sid. 94 not), nedsattes till 60,495 Kdr 37 sk. 6 rst bko. Efter åtskilliga,
tid efter annan företagna smärre jemkningar af anslaget, bestämdes det vid 1856—58
årens riksdag, på grund af don då genomförda löneregleringen, till 126,626 Kdr 5 öre
rmt. Sedan anslaget derefter blifvit vid 1867 och 1868 årens riksdagar ytterligare något
förhöjdt, nedsattes det vid 1874 års riksdag, till följd bland annat af bildandet af ett nytt
anslag till aflöning och rekrytering af manskapet vid garnisonsregementena (se sid. 91 not),
till 95,012 kr. 55 öre.

Transport 146,345: —

1891 års Riksdag beslöt, att, för ökande af dagaflö ningen

för de vid regementet anstäldå 16 sergeanter, 1
regementsväbel oeli 8 trumpetare från 40 till 80 öre, höja
förevarande anslag (se sid. 37) med .................................. 3,650: —

till kronor 149,995: —

1892 års urtima Riksdag faststälde nj stat för regementet
med en slutsumma af 158,550 kr. 40 öre1).

1893 års Riksdag: Kongl. Maj:t proposition:

iVy*'' t* : i •_ . ■ • . •. » ( ; , J -i- •» i

Kong]. Maj:t föreslog, att anslaget måtte minskas med

1) det för bildande af särskildt anslag till intendenturcorpsen

afsedda belopp (se sid. 6)................................ 3,895: —

2) skillnaden mellan en 1. och 2. bataljonsläkare aflöning

(2,895 — 1,630) (se sid. 27) ............ 1,265: — g jgp. _

samt i riksstaten sålunda upptagas med endast...... kronor 144,835: —

Riksdagen minskade anslaget på sätt Kong]. Maj:t föreslagit.

(Forts. sid. 166).

r) Från den nya statens slutsumma torde böra afdragas dels lönetillägg och fourageersättning
åt regementsofficerare för 3. tjenstehästen, tillhopa 2,295 kronor, dels oek det
för bildande af anslaget till ökad aflöning för de äldste bat-aljonsläkarne (se sid. 27)
afsedda belopp, 1,265 kronor, hvarigenom staten minskas till kronor 154,990: 40.

60

Kronprinsens husarregemente1).

1875 års Riksdag:

Anslaget, benämndt Husarregementet Konung Carl X F, hvilket af 1874

års Riksdag bestämts till .............................. 123,603: 16

minskades med värdet af oindelt spanmål 10,577

kubikfot 7 kannor........................................... 22,213: 17

till 101,389: 99,

hvarjemte för tillämping af den nya löneregleringen
enligt uppgjord stat såsom extra anslag för år 1876 anvisades
81,914 kronor 6 öre.

1876 års Riksdag uppförde sistnämnda belopp å ordi -

narie stat........................................................................ 81,914: 06

och anvisade till förbättring å 200 kronor i 6
sqvadronshästläkares löneförmåner (se sid.

29)........................................................................... ^200: ~ 83,114: 06

1878 års Riksdag anslog till aflöning åt en ryttmästare
af 2. klassen .................................................................................... 4,425: —

Summa kronor 188,929: 05

1879 års Riksdag. Kongl. Maj:ts proposition:

I regementets stat qvarstodo anslag, som efter passevolansens
upphörande icke i staten hade sin rätta plats,
nemligen till beväringspersedlars underhåll 324: —

Transport 324: — 188,929: 05

*) Vid den af Pakets ständer åren 1817—18 vidtagna allmänna regleringen af riksstatens
aflöningsanslag bestämdes detta anslag till 108,736 Edr 1 sk. 6 rst bko, hvilket
belopp vid 1828—30 årens riksdag, i sammanhang med bildandet af anslaget till remontering
m. m. af värfvade kavalleriets och artilleriets hästar, nedsattes till 57,018 Rdr 1
sk. 6 rst bko. Efter åtskilliga smärre jemkningar af anslaget höjdes det, för beredande
af vissa löneförbättringar, vid 1856—58 årens riksdag till 153,217 Rdr 39 öre rmt och
vid 1859—60 årens Riksdag till 159,820 Edr 39 öre rmt. Sedan anslaget derefter blifvit
vid 1867 och 1868 årens riksdagar ytterligare något ökadt, nedsattes det vid 1874 års
Riksdag till följd bland annat af bildandet af ett nytt anslag till aflöning och rekrytering
af manskapet vid garnisonsregementena (se sid. 91 not) till 123,603 kronor 16 öre.

61

Transport 324: — 188,929: 05
prisskillnad å rationskostnad för 26 hästar vid

kommenderingen i Göteborg ......................... 991: —

till underhåll af 100 sadel- och hästmunderingar

för oberidna delen af regementet .................. 300: — 1,615: _

Dessa belopp borde från staten afföras och för ändamålen
möjligen uppkommande kostnader utgå från vederbörande
anslag nemligen till »försvarsverket till lands
i allmänhet» och »fouragering af artilleriets, värfvade
kavalleriets och fortifikationstruppernas hästar» .............■

Rest kronor 187,314: 05

Kongl. Maj:t föreslog derjemte att på regementets
stat måtte, i likhet med förhållandet vid öfriga kavalleriregementen,
uppföras aflöning:

för en gevärshandtverkare med................................... 600: —

» » sadelhandtverkare » .................................... 700: — 1,300: _

Riksdagen lemnade härtill bifall. *

1880 års Riksdag ökade anslaget till närmast högre
krontal med..........................................................................................: 95

Summa kronor 188,615: —

1883 års Riksdag:

Sedan regementet dåmera återfått sin förra benämning
T>Kronprinsens husarregementen, blef denna namnförändring
i riksstaten för år 1884 iakttagen.

1888 års Riksdag, som biföll Kongl. Maj:ts förslag
om uppförande i trängens stat af det för aflönande af eu
andre bataljonsläkare vid värfvad trupp erforderliga belopp
1,630 kronor (se sid. 87), minskade anslaget till Kronprinsens
husarregemente med motsvarande summa ..................... 1,630: —

till kronor 186,985: —

1891 års Riksdag beslöt att, för ökande af dagaflöningen
till de vid regementet anstälde 24 sergeanter och
6 sqvadronstrumpetare från 40 öre till 80 öre, höja förevarande
anslag (se sid. 37) med.................................................. 4,380: —

till kronor 191,365: —

62

Transport 191,365: —

1892 års urtima Riksdag godkände ny stat för regementet
med en slutsumma af 157,508 kr. 65 öre1).

*

1893 års Riksdag:

Kongl. Maj:t föreslog, att anslaget måtte minskas med:

1). det för bildande af särskilt anslag till intendentur -

corpsen afsedda belopp (se sid. 6) .................. 3,895: -—

2). skillnaden mellan en 1. och en 2. bataljons .

''•7T läkares aflöning (se sid. 27) ........................... 1,265: — 5,160: —

samt sålunda i riksstaten upptages med endast ..... kronor 186,205: —

Riksdagen minskade anslaget på sätt Kongl. Maj:t föreslagit.

(Se sid. 166).

i.(; ; .....

---- i ''{ ), : ; ■;

Svea lifgarde2).

1873 års Riksdag:

Anslaget, som af 1874 års Riksdag bestämts till......... 121,905: 08

Transport 121,905: 08

J) Från staten torde böra afgå lönetillägg och fourageersättning åt regementsofficerare för
3. tjenstehästen, tillhopa 2/295 kronor, hvarigenom statens slutsumma minskas till 155,213
kronor 65 öre.

2) Anslaget upptogs i den af 1817—18 årens riksdag upprättade riksstaten till
81,968 Bdr 22 sk. 6 rst. bko, samt förblef derefter i hufvudsak oförmodadt till 1856—58
årens riksdag, då detsamma, för genomförande af ny lönereglering, ökades till 161,967
Bdr 10 öre rmt. Sedan anslaget ytterligare ökats vid 1862—63 årens riksdag med två
nya kaptenslöner samt vid 1867 och 1868 årens riksdagar dels genom förhöjning i kokinrättningsanslaget,
dels genom omföring från förra Lifbeväringsregementets anslag och dels
genom ökadt värde af lönespannmålen, minskades det vid 1874 års riksdag, till följd
bland annat af bildandet af anslaget till aflöning och rekrytering af manskapet vid garnisousregemeutena
(se sid, 91 not), till 121,905 kr. 8 öre.

63

Transport 121,905: 08

minskades med värdet af oindelt spannmål, 10,672 kubikfot
2 kannor ..........................•>.-............................................ 22,411:. 62

till 99,493: 46

hvarjemte för tillämpning af den nya löneregleringen enligt
uppgjord stat såsom extra anslag för år 1876 anvisades
62,668 kronor 69 öre.

1876 års Riksdag uppförde sistnämnda belopp å

ordinarie stat .............................................................. 62,668: 69,

hvarifrån skulle afgå lönen för en icke mera

tillsatt mönsterskrifvaretjenst........................ 450: — 62,218: 69

1877 års Riksdag höjde anslaget med aflöning åt 1

sergeant af 1. och 1 af 2. klassen .............................................

1880 års Riksdag ökade anslaget till närmast högre
krontal med.......................................................................................

1886 års Riksdag:

Kongl. Maj:t föreslog, att, med anledning af lifbeväringsregementets
indragning, måtte under anslaget till Svea
lifgarde uppföras aflöning för 1 kapten af andra klassen

med ........................... 2,895: —,

men att från anslaget måtte afföras en ledig

mönsterskrifvarelön med .................................. 450: —

samt att i följd häraf anslaget måtte höjas med .................

äfvensom att från riksstaten för år 1887 måtte afföras det
förutvarande anslaget för lifbeväringen.

Dessa Kongl. Maj:ts framställningar blefvo af Riksdagen
bifallna.

1891 års Riksdag beslöt att för ökande af dagaflöningen
till de vid regementet anstälda 18 sergeanter, 1
regementsväbel och 8 hautboister från 40 till 80 öre
höja anslaget (se sid. 37) med...................................................

Summa kronor 169,016: —

916: —

--: 85

2,445: —

3,942: —

64

Transport 169,016: —

1892 års urtima Riksdag godkände ny stat för regementet,
slutande å 165,549 kronor 15 öre1).

1893 års Riksdag:

Kongl. Maj:t föreslog att anslagets belopp måtte minskas
med:

1). det för bildande af särskilt anslag till intendentur -

corpsen afsedda belopp (se sid. 6) ................ 3,895: —

2). skillnaden mellan en 1. och en 2. bataljonsläkares
aflöning (se sid. 27).............................. 1,265: — 5,160: —

samt sålunda i riksstaten upptagas med endast ...... kronor 163,856: -—

Riksdagen minskade anslaget på sätt Kongl. Maj:t föreslagit.

(Forts. sid. 166).

Andra lifgardet* 2 3).

1875 års Riksdag:

Anslaget som af 1874 års Riksdag bestämts

till................................................................................. 121,320: 08

minskades med värdet af oindelt spannmål

10,672 kubikfot 2 kannor.............................. 22,411: 62

till 98,908: 46
Transport 98,908: 46

*) Statens slutsumma skulle efter afdrag af 1,265 kronor till bataljonsläkare komma
att uppgå till 164,284: 15 kronor.

2) Anslaget upptogs i den af 1817—18 årens riksdag upprättade riksstaten till

81,968 Rdr 22 sk. 6 rst. bko samt förblef, med vissa smärre jemkningar, vid ungefär
samma belopp till dess det vid 1856—58 årens riksdag, på grund af löneförbättring
för pörsonalen, ökades till 162,132 Rdr 10 öre rmt. Sedan anslaget ytterligare ökats

65

Transport 98,908: 46

hvarjemte för tillämpning af den nya löneregleringen enligt
uppgjord stat såsom extra anslag för år 1876 anvisades
62,668 kronor 69 öre.

1876 års Riksdag uppförde sistnämnda

belopp å ordinarie stat .............................. 62,668: 69

hvarifrån skulle afgå lönerna för 2 icke mera

tillsatta mönsterskrifvaretjenster .................. 900: — 61,768: 69

1877 års Riksdag höjde anslaget med aflöning åt 1

sergeant af 1. och 1 af 2. klassen ...........................................

1880 års Riksdag ökade anslaget till närmast högre
krontal med........................................................................................

1886 års Riksdag:

Kongl. Maj:t föreslog, i sammanhang med indragning
af det förutvarande anslaget till lifbeväringsregementet,
att för beredande af aflöning åt 1 kapten af andra klassen
anslaget måtte höjas med .................... .................................

hvilket Riksdagen biföll.

1891 års Riksdag beslöt att, för ökande af dagaflö ningen

till de vid regementet anstälda 18 sergeanter, 1
regementsväbel och 8 hautboister från 40 till 80 öre, höja
förevarande anslag (se sid. 37) med .........................................

1892 års urtima Riksdag antog ny stat för regementet
med en slutsumma af 164,964 kronor 15 öre* 2).

Transport 168,431: —

vid 1862—63 årens riksdag med två nya kaptenslöucr samt vid 1867 och 1868 årens
riksdagar dels genom förhöjning i kokinrättningsanslaget, dels genom omföring från förra
Lifbeväringsregementets anslag och dels genom ökadt värde af lönespannmålen, minskades
det vid 1874 års riksdag, till följd, bland annat, af bildandet af anslaget till aflöning
och rekrytering af manskapet vid garnisonregementena (se sid. 91 not.), till 121,320
Edr 8 öre rmt.

2) Denna summa komme efter afdrag af 1,265 kronor, aflöning till bataljonsläkare,
att uppgå till 163,699: 15 kronor.

916: —

--: 85

2,895:

3,942: —

9

66

Transport 168,431: —

1893 års Riksdag:

Kongl. Maj:t föreslog att anslagets belopp måtte minskas
med:

1). det för bildande af särskildt anslag till intendentur -

corpsen afsedda belopp (se sid. 6) .................. 3,895: —

2), skillnaden mellan en 1. och en 2. bataljonsläkares
aflöning (se sid. 27).............................. 1,265: — 5,160: _

samt sålunda i riksstaten upptagas med endast ...... kronor 163,271: —

Riksdagen minskade anslaget på sätt Kongl. Maj:t föreslagit.

(Forts. sid. 166).

Vermlands fältjägarecorps ’).

1875 års Riksdag:

Det förra anslaget till Vermlands fältjägareregemente
upptogs under ofvanstående rubrik med oförändradt belopp 69,490: 50
hvarjemte för den nya löneregleringens tillämpning på
extra stat för år 1876 anvisades 46,084 kronor.

Transport 69,490: 50

b Vid 1817—18 årens riksdag blef anslaget i sammanhang dermed, att afiöningen
till regementets korpraler, trumslagare och manskap ökades med 33l/3 procent, i riksstaten
uppfördt med 21,273 Edr. 24 sk. bko. Efter smärre förhöjningar i anslaget vid 1823,
1828—30, 1840''—41 samt 1853-—54 årens riksdagar, blef detsamma, för beredande af
förbättrad aflöning vid regementet, under 1856—58 årens riksdag ökadt till 74,974 Edr.
50 öré rmt., samt vid 1867 års riksdag ytterligare ökadt, för utsträckning af regementets
vapenöfningar, till 83,074 Edr. 50 öre rmt., men vid 1868 års riksdag minskadt genom
omföring äf 13,584 Edr. till anslaget till indelta arméns vapenöfningar, hvarigenom
regementets anslag nedbragtes till 69,490 Edr. 50 öre, hvilket anslag emellertid från och
med år 1871, i anledning af då uppkommen fråga om regementets indragning, endast
beviljades för en statsrogleringsperiod i sänder.

67

Transport 69,490: 50

1876 års Riksdag uppförde sistnämnda belopp å ordi -

narie stat ........................................................................................... 46,084: —,

medgaf förhöjning i aflöning åt korpraler, vice korpraler,

spel och jägare med tillhopa.......................,................ri.,.v. 17,220: —

samt anslog till musikens underhåll ......................................... 1,000: —;

hvarjemte Riksdagen biföll, att detta ordinarie anslag finge
i likhet med öfriga utgå utan förut gjord inskränkning till
visst år.

i • : d . ‘ ■ .* ? tio * & &" , ’ * x

1877 års Riksdag indrog 9 manskapsnummer, men
höjde anslaget med erforderligt belopp för anställande af
ytterligare 3 sergeanter af 2. klassen, 3 korpraler och 3
vice korpraler................................................................................... 1,890: —

1880 års Riksdag ökade anslaget till närmast högre
krontal med....................................................................................... —: 50

1885 års Riksdag ökade de å staten uppförda »rekryteringspenningar»
med ..............................................................2,385: —

1889 års Riksdag:

Med uteslutande från corpsens stat af en mönsterskrifvarelön,
uppförde Riksdagen derå aflöning till en regementsintendent
med........................................................................... 2,500: —

1890 års Riksdag:

För beredande åt regementsintendenten af dagaflöning
med 3 kronor under corpsens vanliga vapenöfningar, höjdes
anslaget med .................................................................................... 180: —

1891 års Riksdag beslöt att, för ökande af dagaflöningen
till de vid corpsen anstälde 15 sergeanter, 2 bataljonsadjutanter
och 1 regementsväbel från 40 till 80 öre,

böja förevarande anslag (se sid. 37) med................................ 432: —

och blef i enlighet härmed ny stat för regementet utfär -

dad med eu slutsumma af

kronor 141,182: —

68

1892 års urtima Riksdags beslut angående anslagets användande
för infanteriets omorganisation (se sid. 38)

1893 års Riksdag:

Katigt Maj:t föreslog Riksdagen att, vid bifall till det under »indelta
arméns befälsaflöning» framstälda förslag om sammanförande under ett
anslag af alla de för det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning
afsedda anslagstillgångar (se sid. 39), medgifva, att anslagets belopp
141,182 kronor finge ur riksstaten uteslutas.

Riksdagen lemnade härtill bifall.

Fältartilleriet å fastlandet

(förut Artilleriet).

Reservationsanslag1). v

1875 ärs Riksdag:

Anslaget, benämndt Svea, Göta och Vendes
artilleriregementen, hvilket af 1874 års Riksdag

bestämts till ........................................................... 854,894: 52

minskades med värdet af oindelt spanmål,

51,867 kubikfot 3 kannor.......................... 108,921: 33

till kronor 745,973: 19

Transport 745,973: 19

!) Rikets ständer vid 1834—35 årens riksdag sammanförde till ett anslag, uppgående
till 374,683 Rdr. 22 sk. 6 rät. bko., de dittills för Svea, Göta och Yendes artilleriregementen
beviljade anslagsmedel. Nämnda anslag ökades vid 1850—51 årens riksdag till
438,140 Rdr. 46 sk. 6 rst. bko., vid 1853—54 årens riksdag till 448,590 Rdr. 14 sk.
6 rst. bko. samt vid 1856—58 årens riksdag till 846,313 Rdr. 15 öre rmt., allt för
bestridande af beviljade löneförbättringar. Sedan anslaget vid 1862—63 årens riksdag
minskats med 11,348 Rdr. 90 öre, till följd af artilleridepotkompaniets i Visby öfverflyttning
till Gotlands nationalbeväring, ökades det ånyo vid 1865—66, 1867 och 1868

årens riksdagar till 854,558 Rdr. 21 öre. Anslaget minskades vid 1871 års riksdag med
650 Rdr., men förhöjdes åter vid 1872 och 1873 årens riksdagar till 1,015,305 Rdr.
70 öre. I sammanhang med beviljandet af ett nytt anslag till aflöning och rekrytering
af manskapet vid garnisonsregementena, (se sid. 91 not.), nedsattes anslaget till
854,894 kr. 52 öre i 1875 års riksstat.

69

Transport 745,973: 19

hvarjemte ett extra anslag å 348,575 kronor 40 öre för
år 1.876 anvisades dels till genomförande af löneregleringen
vid nämnda regementen (343,362: 90) och dels
för reservartilleriets utveckling enligt faststäld plan
(5,212: 50).

1876 års Riksdag uppförde beloppet

af nämnda extra anslag å ordinarie stat...... 348,575: 40

och anvisade till reservartilleriets utveckling

ytterligare....................................... 5,212: 50

Summa 353,787: 90

Under förutsättning att Riksdagen för

upprättande af Mariebergs ammunitions fabrik
å Arméförvaltningens artilleridepartements
andel i anslaget till försvarsverket till lands
i allmänhet dels beviljade en förhöjning af
10,880 kronor, dels öfverflyttade från intendentsdepartementets
andel i samma anslag
2,120 kronor (se sid. 123), föreslog Kongl.

Maj:t Riksdagen, — jemte indragning af
fyrverkarecorpsen i mån af manskapets afgång,

— att minskning måtte ega rum dels i förevarande
anslag med ..............................................7,795: 60 345,992: 30

dels i anslaget till mathållning vid garnisonsregementena
med 3,000 kronor (se sid. 100)

Riksdagen lemnade härtill bifall.

1877 års Riksdag medgaf, att underbefälet vid
artilleriregementena finge ökas med:

vid Svea artilleriregemente 2 sergeanter af 1. klassen
» Göta * » 2 t> sb»

» Vendes » 5 » » » »

och 2 förste konstaplar, men skulle vid hvardera regementet
ett motsvarande antal manskapsnummer indragas.

Någon förhöjning i anslaget erfordrades härvid ep

Transport 1,091,965: 49

Transport 1,091,965: 49
.................. —: 51

1880 års Riksdag ökade anslaget med
till närmast högre krontal....................................

1,091,966

1887 års Riksdag: Kongl. Maj:ts proposition:

Svea artilleriregementes skjutöfningar och åtskilliga
andra i samband dermed stående öfningar hade måst förläggas
till Marma skjutfält. Till följd deraf hade medel
blifvit af nöden till bestridande vid dessa öfningar af
transportkostnader, traktamentsersättningar m. fl. utgifter,
beräknade till 5,100 kronor.

Beviljades det föreslagna anslaget till »artilleriskjutskolor»
blefve emellertid å förevarande anslag obehöfiigt

ett belopp af (se sid. 153)....................................... 7,500: —

om derifrån droges förenämnda .......................... 5,100: —

återstode att afföras från förevarande anslag....................... 2,400: —

och föreslog Kongl. Maj:t att anslaget måtte nedsättas till

kronor 1,089,566: —

hvartill Riksdagen lemnade bifall.

1888 års Riksdag beslöt, att för genomförande af
organisationen utaf »fästningsartilleribataljonen å Vaxholm
•— Oskar Fredriksborg» finge användas dels de för Svea artilleriregementes
3 fästningskompanier och 1 fästningskompani
vid Göta artilleriregemente anslagna medel, dels
ock 10,400 kronor af reservartilleriets anslag (se sid. 76).

1891 års Riksdag beslöt, att för ökande af de vid
Svea, Göta och Vendes artilleriregementen anstälde sergeanters,
stabstrumpetares och batteritrumpetares dagaflöning
från 40 öre till 80 öre, höja förevarande anslag (se
sid. 37) med ................................................................................. 24,090: —

Summa kronor 1,113,656: -—

1892 års urtima Riksdag: Kongl. Maj ds proposition:

Kostnadenför den nyaorganisationenhade beräknats till: 3,914,612: 80
Utgifterna för gällande organisation uppgingo till: 3,169,456: 06

Tillökningen i kostnad utgjorde sålunda.................. kronor 745,156: 74

71

hvartill komme såsom utgift för en gång 1,270,000 kronor, beräknad
kostnad för ny artillerimateriels anskaffande.

För första öfver gång sår et erfordrades 192,015 kronor.

Förslaget till stat för artilleriet i dess helhet upptog ett sammanlagt
belopp af 3,766,712 kr. 57 öre, hvaraf 240,192 kr. 35 öre för
Karlsborgs artillericorps.

Urtima Riksdagen ansåg den för Karlsborg afsedda artillericorpsen
mindre af nöden. Då det emellertid dåmera funnes två fästningskompanier
på Karlsborg, hvilka, i händelse Kongl. Maj:ts förslag i denna
del blefve afslaget, på samma gång den förbättrade härordningen i
öfrigt godkändes, skulle komma att bilda en fristående qvarlefva af den
gamla organisationen, funne Riksdagen ändamålsenligt, att dessa två
kompanier finge en sjelfständig och med det öfriga artilleriet öfverensstämmande
organisation, hvarför Riksdagen godkände en ny stat för
artillericorpsen ä Karlsborg, slutande å ett kostnadsbelopp af 85,118
kronor 85 öre*) och

medgaf Riksdagen, att, för genomförande af omorganisationen af artilleriet
å fastlandet, finge användas ej mindre de under anslagen till
»artilleriet» och »Vaxholms artillericorps» (se sid. 77) uppförda belopp
än äfven öfriga för Svea, Göta och Vendes artilleriregementen samt
Vaxholms artillericorps afsedda anslagstillgångar; hvarjemte Riksdagen,
— med förklarande att Kongl. Maj:t dervid egde att, så länge organisationen
icke vore genomförd, i mån af behof anslå de å Svea, Göta
och Vendes artilleriregementens beklädnadsmedel i följd af omorganisation
uppkommande besparingar, 4,000 kr., till gäldande af andra i
staterna upptagna utgifter, — för organisationens genomförande under
år 1893, för nämda år anvisade ett belopp af 124,000 kronor, med rätt
för Kongl. Maj:t att för bestridande af uppsättningskostnader och öfriga
med organisationernas genomförande förenade utgifter disponera de å
nämnda belopp uppkommande besparingar.

Urtima Riksdagens beslut rörande ecklesiastik- och auditör sstater na
(se sid. 38);

angående användande för intendenturcorpsens organisation af aflöningen
till 3 regementsintendenter (3 x 3,895) = 11,685 kronor (se sid.
6 och följ.).

*) Slutsummaa af den utaf Kongl. Maj:t föreslagna staten, 3,766,712: 57, blef sålunda
minskad med (240,192: 35 — 85,118: 85) eller 155,073: 50 till kr. 3,611,639: 07.

72

1893 års Riksdag: Kongl. Maj:ts proposition:

Enligt uppgjorda beräkningar erfordrades under år 1894 i och för

fältartilleriets ombildning å fastlandet en summa af......... 119,100: —

utöfver det till »artilleriet» förut anvisade belopp (se ofvan) 1,113,656: —
jemte hvad urtima Riksdagen anvisat till organisationens

genomförande under år 1893 ............................................. 124,000: —

Summa kronor 1,356,756: —

Härifrån borde dock afgå:

det för bildande af särskild! anslag för intendenturcorpsen

afsedda belopp (se sid, 6) ........................... 11,685: —

skillnad mellan tre 1. och tre 2. bataljonsläkares
aflöning (se sid. 27) ........................... 3,795: — 15,480:

Återstod kronor 1,341,276: —

Då anslaget slutligen för framtiden komme att afses allenast för
fältartilleriet å fastlandet och dess benämning borde derefter lämpas,
föreslog Kongl. Maj:t alltså Riksdagen att öka anslaget till

artilleriet.......................................	..................................................... 1,113,656: -
med ...............................................	.................................,....... 227,620: —
till...................................................	...................................... kronor 1,341,276: —

äfvensom medgifva att anslaget för framtiden finge benämnas
»fältartilleriet å fastlandet».

I enlighet med Kongl. Maj:ts förslag uppförde Riksdagen
anslaget med dess ifrågasatta förändrade benämning
till det af Kongl. Maj:t föreslagna belopp.

1894 års Riksdag: Kongl. Maj:ts proposition:

Den ökade kostnaden för artilleriet under är 1895

vore beräknad till.................................................. 126,606: 40.

hvarifrån borde afgå och å anslaget till Gotlands
artillericorps uppföras lönen till
chefen för denna corps............................. 5,475: —

Transport 1,341,276: —-

73

Transport 1,341,276: —

Kong].. Maj:t hemstälde derför, att för genomförande
under år 1895 af fältartilleriets å fastlandet beslutade
nya organisation höja förevarande anslag med i rundt tal 121,132: —

till...................................................................................... kronor 1,462,408: —

hvilket af Riksdagen bifölls.

1895 års Riksdag: Kongl. Maj ds proposition:

Med tillkännagifvande att för genomförande under
år 1896 af artilleriets nya organisation erfordrades en
förhöjning af detta anslag med 114,284 kronor 40 öre,
hemstälde Kongl. Maj:t dels om bemyndigande att så
ändra gällande stater för de sex fältartilleriregementena
och Vaxholms artillericorps, att, jemte det från staterna
för förstnämnda sex regementen uteslötes det nu i desamma
uppförda arfvode å 800 kronor till en informationsofficer,
arfvodet för den återstående informationsofficeren
i alla berörda stater upptoges till 500 kronor,
och dels, att nu förevarande anslag måtte minskas med
4,200 kronor — utgörande skilnaden emellan de till de
sex informationsofficerarne vid fältartilleriregementena
dåmera utgående arfvoden 4,800 kronor och den arfvodesförhöjning,
som skulle tillkomma de återstående informationsofficerarne
vid samma regementen ■— och samtidigt
de båda anslagen till fästningsartilleriet och till
artilleriskjutskolor höjas, det förstnämnda, hvarifrån
aflöning till Vaxholms artillericorps utginge, med 100
kronor (se sid. 78), motsvarande den ifrågasatta arfvodesförhöjningen
för informationsofflcern vid nämnda
corps, och anslaget till artilleriskjutskolor med återstående
belopp 4,100 kronor (se sid. 153).

Med bifall härtill höjdes förevarande anslag med
(114,284: 40 — 4,200).......................................................... 110,085: —

till........................................................................... kronor 1,572,493: —l)

(Forts. sid. 166).

*) Slutsumman af don utaf urtima Riksdagen godkända
stat för artilleriet i dess helhet utgjorde (se sid. 71 not.) 3,611,639: 07

Transport 3,611,639: 07

10

74

Fästningsartilleriet

(förut Vaxholms artillericorps.)

Reservationsanslag.

1888 års Riksdag: Kongl. Maj ds proposition:

Kongl. Maj:t hade vid flere föregående Riksdagar gjort framställning
om organisation af en fästningsartilleribataljon å Vaxholm Oscar
Fredriksborg. Denna bataljon skulle bestå af 4 kompanier samt bildas

Transport 3,611,639: 07

Till kostnaderna för artilleriet torde ridare böra läggas:
de under anslaget »försvarsverket till lands i allmänhet»
artilleridepartementets andel, under titlarne »fästningsartilleriet»
och »artilleriregementena» förut anvisade
belopp tillhopa (se t. f. chefens för generalstaben förslag
sid. 281)............................................................... 168,372: 08

de blifvande kostnaderna för Gotlands artillericorps (se Hqts

tablå I bil. L) ....................................................... 91,068: 60 3,871,079: 75

Härifrån torde böra afgå:

det bidrag till kaserninventarier för Första Svea artilleriregemente,
som Stockholms stad lemnar (se dito) ...... 4,897: SO

de för en fjerde stockmakare vid Karlsborgs artillericorps
anvisade belopp till kommunionspenningar och servisersättning,
hvilket icke erfordras, då löner anvisats

blott till tre stockmakare (se dito).............................. 12: 05 4,909: 85

hvarefter återstå såsom kostnader för artilleriet i dess helhet (se dito) kronor 3,866,169: 90

Jemförelse mellan de kostnader för artilleriet (inberäknadt Gotlands artillericorps),
hvilka vid tiden för urtima Riksdagen från nedannämnda anslag utgingo (med iakttagande
dock af de för bildande af anslaget till intendenturcorpsen gjorda afdrag) och de som
efter genomförande af den förändrade organisationen, med tillämpning af urtima Riksdagens
beslut, torde komma att för artilleriet tagas i anspråk.

Förutvarande Nuvarande

kostnader kostnader

Från kommendantsstaten (se sid. 21 not) ........................... 2,250: — 2,250: —

» artilleriet (1,113,656 — 11,685, (jfr Hqt tablå I) ...... 1,101,971: — 1,318,544: 05*

Transport 1,104,221: — 1,320,794: 05

*) Häraf skulle komma att utgå till fältartilleriet å fastlandet (jemf. Hqt tablå V

fol. 3) 1,147,974: 20

» » » » » » fästningsartilleriet..................... 132,180: 80

» » » » » '' » Gotlands artillericorps ............... 38,389: 05

Summa kronor 1,318,544: 05

75

genom öfverförande till fästningsartilleriet af Svea artilleriregementes
tre fästningskompanier och ett af fästningskompanierna vid Göta artilleriregemente.

Samtliga de för aflöning, beklädnad och underhåll af personalen
vid den föreslagna fästningsartilleribataljonen erforderliga årliga kostnader
beräknades till sammanlagdt 265,954 kronor 85 öre.

Sammanlagda kostnaden för Svea artilleriregementes tre fästningskompanier
och ett af fästningskompanierna vid Göta artilleriregemente

Transport

Från »ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljons läkarne»

(3,795 + 1,265) (se sid. 27) ........................

» Vaxholms artillericorps (104,815 — 5,095) (se sid. 77)
» värfvade garnisonstruppernas rekrytering och aflöning

(jfr Hqt tab. I och sid. 93 not).................................

» remontering och skoning m. m. för värfvade kavalleriets,
artilleriets, fortifikationstruppernas och trängens

hästar (se Hqt tablå I och sid. 96 not) ....................

i> lega för hästar till artilleriets, fortifikationstruppernas
och trängens exercis (se Hqt tablå I och sid. 97 not.)
» fouragering af artilleriets, värfvade kavalleriets, fortifikationstruppernas
och trängens hästar (se Hqt tablå I

och sid 99 not)............................................................

» mathållning för manskapet vid garnisonsregementena

(se Hqt tablå I och sid. 102 not) ..............................

» Gotlands nationalbeväring.............................................

» beväringsmanskapets vapenöfningar (se Hqt tablå I

och sid. 118 not)..................................................:.....

» försvarsverket till lands i allmänhet:

artilleridepartementets andel (se Hqt tablå I och sid.

130 not) ..................................................................

intendentsdepartementets andel (se Hqt tablå I och

sid. 131 och 132 not) ................................................

» inqvarteringskostnader (se Hqt tablå I och sid. 144 not)
» .Norrbottens hästjägaresqvadronsfond ...........................

Summa kronor

1,104,221: —	1,320,794: 05
__	5,060: —
99,720: —	—
416,631: 21	534,330: 25
58,634: 08	76,000: —
58,860: —	138,880: —
283,126: 40	348,750: —
590,367: 33	689,350: 36
32,936: 05*)--
1,188: —
168,372: 08	251,000: —
390,535: 24	419,718: 44
46,074: 32	66,286: 80
16,000: —	16,000: —
3,266,665: 71	3,866,169: 90

Kostnaderna för artilleriet, deri inberäknade Gotlands artillericorps,
blifva sålunda ökade till ... 3,866,169: 90
från............................................................... 3,266,665: 71

eller med kronor 599,504: 19

*) Detta belopp utgöres af det förra anslaget till Gotlands artillericorps 28,456: 05

expensmedel..................................................................................................... 1,000: —

ett belopp, som Kongl. Maj:t under hvart och ett af de senare åren särskildt

anvisat till legning af hästar vid corpsen............................................... 3,480: —

Summa kronor 32,936: 05

76

utgjorde 150,218 kronor 23 öre och när detta belopp jemte 2,200 kronor,
motsvarande dåmera utgående, men sedermera obehöfliga arfvoden till
kommendanten samt placemajoren å Vaxholm Oscar Fredriksborg (se
sid. 18), afräknades från hela den anförda kostnadssumman af 265,954: 85,
visade sig att förhöjningen i då utgående belopp komme att utgöra

kronor........................... 113,536: 62; hvaraf för år 1889 kr. 96,800: —

dock att denna kostnad
genom användande
af 7s utaf de
till reservartilleriet
anvisade medel

minskades med...... 10,400: — 10,400: —

hvadan återstode att

fylla............ kronor 103,136: 62; deraf för år 1889 kr. 86,400: —

Kongl. Maj:t föreslog alltså Riksdagen:

att till genomförande af den del af bataljonens organisation, som
skulle ega rum under år 1889, anvisa, utöfver de för Svea artilleriregementes
3 fästningskompanier och 1 fästniugskompani vid Göta artilleriregemente
jemte befäl samt till arfvoden åt kommendant och placemajor
å Vaxholm Oscar Fredriksborg dåmera anslagna medel, jemväl 10,400
kronor af reservartilleriets anslag, samt såsom nytt anslag 86,400
kronor;

att sistnämnda anslagsbelopp, under benämning ifästning sar tilleribataljonen
å Vaxholm Oscar Fredriksborg», måtte uppföras såsom reservationsanslag; samt

att de besparingar, som under uppsättningstiden kunde å de
för fästningsartilleribataljonen sålunda afsedda medel beredas, måtte få
af Kongl. Maj:t disponeras för bestridande af uppsättningskostnader och
öfriga med organisationens genomförande förenade utgifter.

Denna Kongl. Maj:ts framställning blef af Riksdagen bifallen.

1889 års Riksdag beslöt:

att anslaget till fästningsartilleribataljonen å Vaxholm

Oscar Fredriksborg...................................................... 86,400: —

skulle med ................................................................. 16,737: —

ökas till ..................................................;f,.f.........,........... kronor 103,137: —

Transport 103,137: —

77

Transport 103,137: —

och att anslaget skulle för framtiden benämnas )) Vaxholms
ar tiller korp s»;

1891 års Riksdag beslöt att, för ökande af dagaflöningen
till de vid corpsen anstälde 16 sergeanter och 1
stabstrumpetare från 40 öre till 80 öre, höja förevarande

anslag (se sid. 37) med .............................................................. 1,678:

till kronor 104,815: —

1892 års urtima Riksdag medgaf:

att för genomförande af omorganisationen af artilleriet
å fastlandet finge användas det under anslaget till Vaxholms
artillericorps uppförda belopp (se sid. 71) dock

att för intendenturcorpsens organisation finge användas:

aflöning till 1 regementsintendent........................... 3,895: —

arfvode till 4 förrådsunderofficerare å 300........... 1,200: —

Summa (se sid. 6) 5,095: —
1893 års Riksdag: Kongl. Maj ds proposition:

Från förevarande anslag borde afgå:

1) de för bildande af särskild! anslag till intendentur corpsen

afsedda belopp (se ofvan) ................. 5,095: —

2) skillnaden mellan en 1. och en 2. bataljonsläkares
aflöning (se sid. 27)............................. 1,265: — 6,360: —

Rest kronor 98,455: —

Riksdagen minskade anslaget till berörda belopp och
medgaf att anslaget för framtiden finge benämnas -»Fästning
sartilleriet)).

1895 års Riksdag:

Kongl. Maj:t bemyndigades så ändra gällande stat för

Vaxholms artillericorps, att arfvodet för eorpsens informa-______

Transport 98,455: —

78

Transport 98,455: —

tionsofficer ökades till 500 kronor (se sid. 73), hvarjemte

anslaget höjdes med.......................................................................... 100: —

till ............................................................................................ kronor 98,555: —

(Forts. sid. 166).

Gotlands artillericorps.

1893 års Riksdag: Kongl. Maj ds proposition:

Under anslaget till Gotlands nationalbeväring vore uppfördt jemväl
det belopp 28,456 kronor 5 öre, som enligt gällande stat vore afsedt för
Gotlands artillericorps (se sid. 105 not). I förslaget om sammanförande
till ett anslag af alla de för det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning
afseddä anslagstillgångar vore förutsatt, att vid sammanslagningen
skulle från Gotlands nationalbevärings anslag afräknas nämnda
belopp (se sid. 39 ) och syntes detsamma, med afseende å Gotlands
artillericorps säregna ställning och från de öfriga artilleritruppförbandens
något afvikande organisation, tillsvidare åtminstone böra hållas skildt
från det öfriga artilleriets tillgångar och såsom ett särskildt anslag
uppföras i riksstaten.

Med undantag af chefen, skulle befälet vid corpsen år 1894 tillträda
sina nya löneförmåner. Härför erfordrades ett belopp af 3,958
kronor.

Anslaget i sin helhet skulle alltså komma att uppgå till (28,456: 05 +
3,958: —) 32,414 kronor 5 öre eller i jemnt tal 32,414 kronor; och
föreslog Kongl. Maj:t Riksdagen

att medgifva, det i riksstaten finge under benämning »Gotlands
artillericorps» uppföras ett särskildt för nämnda corps afsedt bestämdt
anslag, samt att derunder bevilja en summa af......... kronor 32,414: —

Härtill lemnade Riksdagen bifall. (Jemf. sid. 106).

79

1895 års Riksdag höjde, för beredande af medel till inrättande
af chefsbeställningen vid Gotlands artillericorps, anslaget

till corpsen ....................................................................................... 32,414: —

med................................................................................................... 5,475: —

till........................................................................................... kronor 37,889: —

(Forts, so sid. 166).

Marinregementet.

Reservationsanslag.

Sedan 1871 års Riksdag vid öfverflyttande af flottans marinregemente
från sjö- till landtförsvaret för sin del beslutat, att detta regemente
skulle, så snart ske kunde, indragas och anslaget, i den mån
det genom indragningen blefve disponibelt, till statsverket ingå, medgaf
1872 års Riksdag, att hvad af marinregementets anslag, 248,228: 42,
under åren 1872 och 1873 blefve disponibelt finge af Kongl. Maj:t
disponeras för upprätthållande under samma tid af garnison i Karlskrona.
Sedermera blef detta medgifvande till och med 1879 års Riksdag årligen
för hvarje statsreglering förnyadt, dock med nedsättning i anslaget från
och med år 1874 till 200,000: —, hvarförutom detsamma från och med
år 1875 uppfördes under titeln: »förslagsanslag, högst».

1880 års Riksdag minskade anslagets

dåvarande belopp ...................................................... 200,000: —

med............................................................................... 35,000: —

till 165,000: —

men medgaf att det fortfarande såsom ^förslag samlag, högst» finge, i
den mån det genom regementets indragning vore eller ytterligare blefve
disponibelt, äfven under år 1881 användas till underhåll af garnison i
Karlskrona.

80

1881 års Riksdag fattade samma beslut rörande anslagets användande
under år 1882.

1882 års Riksdag: d:o d:o under år 1883.

1883 års Riksdag: d:o d:o under år 1884.

1884 års Riksdag: d:o d:o under år 1885.

1885 års Riksdag:

Det dåvarande anslaget till marinregementet fördelades sålunda,
att såsom ordinarie anslag för marinregementet upptogs ett belopp af
allenast 66,000 kronor och att, under benämning: »garnisonskommendering
i Karlskrona», ett särskildt reservationsanslag uppfördes å 99,000
kronor (se sid. 110 ).

1886 års Riksdag:

Kongl. Maj:t föreslog, att till genomförande af stater för Blekinge,
Hallands och Vesternorrlands bataljoner måtte få användas i mån af
behof, bland annat, marinregementets anslag, allt efter det medel derå
blefve tillgängliga (jemt. sid. 104), och att under öfvergångstiden anslaget
finge upptagas såsom reservationsanslag.

Dessa Kongl. Maj:ts framställningar vunno Riksdagens bifall.

1892 års urtima Riksdag:

Om anslagets användande för infanteriets omorganisation (se sid. 38).

1893 års Riksdag:

Kongl. Maj:t föreslog Riksdagen att, vid bifall till förslaget om
sammanförande till ett anslag af de för det icke garnisonerade infanteriets
befälsaflöning afsedda anslagstillgångar, medgifva, att anslaget till
marinregementet, 66,000 kronor, finge ur riksstaten afföras.

Härtill lemnade Riksdagen bifall (jemf. sid. 39).

Bl

» i.- i I .'' ’, »./ IM i.i il \ ‘

Fortifikationeni) * * * * * * * * x).

1875 Riksdag:

Anslaget, som af 1874 års Riksdag bestämts till 212,718: 48
(derunder reservationsanslag till fortifikationens
praktiska öfningar 10,000 kronor),
minskades med värdet af oindelt spanmål 6,220

kubikfot 1 k:a.................................................... 13,062: 21

till kronor 199,656: 27

hvarjemte på extra stat för år 1876 anvisades för bestridande
af kostnader för uppsättning af 2. sappörkompaniet
samt för genomförande af ny lönereglering tillhopa 48,055
kronor 73 öre.

1876 års Riksdag uppförde sistnämnda belopp å ordinarie

stat................ 48,055: 73

(hvaraf 3,000 kronor tillädes reservationsanslaget
till’ fortifikationens praktiska öfningar, hvilket
derigenon ökades till 13,000 kronor),
anvisade till underhåll af tre nya krigsbryggeekipage,
beviljade af 1865 och 1870 årens

Riksdagar,.............................................................. 4,500: —_

Transport 52,555: 73 199,656: 27

i) Rikets Ständer vid 1817—18 årens riksdag beviljade ett nytt anslag till ingeniörcorpsen,
hvilket i riksstaten uppfördes med 37,930 Rdr 24 sk. bko. Nämnda anslag blef,

sedan fältmätningsbrigaden (sedermera topografiska corpsen) blifvit afsöndrad från ingeniör corpsen,

vid 1834—35 årens riksdag nedsatt till 21,535 Rdr 8 sk. bko, men ökades vid

1853—54 årens riksdag, då medel beviljades för uppsättande af ett sappörkompani, till

53,567 Rdr 8 sk. bko, vid 1862—63 årens riksdag, då medel till ytterligare ett sappörkompani
beviljades, till 139,085 Rdr 17 öre rmt, samt vid 1865—66 årens riksdag, i

sammanhang med anvisande af medel för ett nytt kompani ingeniörtrupper, till 169,985
Rdr 51 öre. Anslaget förhöjdes ånyo vid 1868 års riksdag, då det i riksstaten uppfördes
under titel »fortifikationen», äfvensom vid 1869, 1872 och 1873 arens Riksdagar (vid

sistnämnda riksdag till följd af inrättande af ytterligare ett sappörkompani). Vid 1874

års riksdag minskades anslaget, på grund af beviljandet af ett särskild! anslag för aflöning

och rekrytering af manskapet vid garnisonsregementena (se sid. 91 not.), samt upptogs i 1875

års riksstat till 212,718 kr. 48 öre.

11

Transport 52,555: 73 199,656: 27
och ökade fortifikationens expensmedelsanslag

1110(1................................................v-......-...... 1,000: — 53,555: 73

1877 års Riksdag anvisade för tillökning af fortifikationstrupperna
med ett 3. sappörkompani och sappörbataljo nens

stab ................ ..................v''.:....................„F......... 32,708: —

1878 års Riksdag: Kongl. Maj:ts proposition:

Kostnaderna för truppens praktiska öfningar kunde beräknas
till 2,500 kronor för kompani eller tillhopa för 3
kompanier pontonierer och 3 kompanier sappörer till 15,000
kronor, hvartill komme kostnaden för fortifikationens stabsöfningar
5,000 kronor. Anslaget till praktiska öfningar
(13,000: —) kräfde derför en förhöjning med 7,000: ;—
till kronor 20,000: —

Riksdagen medgaf denna förhöjning ................................. 7,000: —

och ökade anslaget, i enlighet med Kongl. Maj:ts hemställan,
ytterligare med ............................... 1,500: —

för underhåll af sappörbatäljonens skanstyg spark.

1882 års Riksdag: Kongl. Maj:ts proposition:

I staten för Fortifikationen vore uppförda särskilda
anslag, bland annat:

till skrifmaterialier för uppbördsmännen i fäsiiiingsorterna
äfvensom till rit- och skrifmaterialier samt till inköp
för fortifikationen, pontonierbataljonen etc. af kartor

och böcker............................................... 2,000: —

till underhåll af sex krigsbryggeekipager............ 9,000: —

» » » fältsignalmateriel ........................ 3,000: —

hvarjemte 1878 års Riksdag beviljat ett årligt
anslag till underhåll af sappörbataljonens
skanstygspark .................„................................. 1,500: —

Summa kronor 15,500: —

Transport 294,420: —

83

Transport 294,420: —

hvilka samtliga anslag, såsom ingående i anslaget till fortifikationen,
stode under Arméförvaltningens civila departements
förvaltning och redovisning. Nämnda underhållsanslag
hade en naturligare plats inom fojrtifikationsdepartementets
andel af anslaget till »försvarsverket
till lands i allmänhet», hvilket vore afsedt till materielens
underhåll, hvadan Kongl. Maj:t föreslog att sist

nämnda belopp........................................................................... 15,500: —

måtte härifrån till fortifikationsdepartementets andel af anslaget
till försvarsverket till lands i allmänhet öfverflyttas
(se sid, 125) samt förevarande anslag sålunda_

minskas till..:.....''........................................................... 278,920: »—«

Å anlaget till »fortifikationen» vore bland annat anvisade
3,500 kronor till fältsignalkompaniets fältöfningar, Det
vore en i riksstat^» godkänd grundsats, att dessa anslag
borde vara af reservationsanslags natur, der de icke utginge
såsom förslagsanslag. Kongl. Maj:t föreslog derför, att
reservationsanslaget till praktiska öfningar måtte ökas till
(20,000 + 3,500) 23,500 kronor, samt anslaget uppföras
i riksstaten sålunda: Fortifikationen (derunder reservationsanslag
23,500 kronor till praktiska öfningar).

Hvad af Kongl. Maj:t föreslagits blef af Riksdagen
bifallet.

1891 års Riksdag beslöt att, för ökande af dagaflöningen
till de vid fortifikationen anstälde 36 sergeanter
från 40 till 80 öre höja förevarande anslag (se sid. 37)

med ..................it..................... ..................ti............................................ 5,256: —

till kronor 284,176: —-

1892 års urtima Riksdag anvisade för genomförande af fortifikationens
ändrade organisation, utöfver anslaget till fortifikationen och
öfriga dåmera till corpsen anslagna medelstillgångar, ett anslag af 21,500
kronor för år 1893.

Urtima Riksdagens beslut att för intendenturcorpsens organisation
finge användas aflöningen till 2 regementsintendenter (2 x 3,895) = 7,790
kronor (se sid. 6).

84

— , - - . j . * .o, ^ -; * i l

1893 års Riksdag: Kongl. Maj:ts proposition:

Anslagets belopp utgjorde enligt 1893 års ursprungliga riksstat

(se ofvan) ......:....,..!..!A................................. 284,176: —

I tilläggs staten för samma år vore till
fortifikationen särskildt anslagna (se ofvan) ... 21,500: —

för genomförande af fortifikationens nya organisation
under år 1894 erfordrades............ 18,576: 30

tillhopa kronor 324,252: 30

Härifrån borde afgå:

Det för bildande af särskildt anslag till intendentur corpsen

afsedda belopp (se sid. 6) ........................... 7,790: —

Skillnaden mellan den i staten för två 1.
bataljonsläkare upptagna aflöning och den aflöning,
som vid värfvad trupp utginge till två 2.

bataljonsläkare (se sid. 27)........................................ 2,530: — 10,320: _

hvarefter återstode såsom behöfligt anslagsbelopp kronor 313,932: 30
Kongl. Maj:t föreslog sålunda Riksdagen att höja anslaget till

fortifikationen..................................	....................... ......................... 284,176: —
med i rundt tal................................	.................................................... 29,756: —
	till kronor 313,932: —

Riksdagen uppförde anslaget med sistberörda belopp,
derunder såsom reservationsanslag (se ofvan) 23,500 kronor
till praktiska öfningar.

1894 års Riksdag medgaf, att för beredande af tillgångar
till genomförande under år 1895 af fortifikationens
förbättrade organisation förevarande anslag höjdes med ... 18,124: —

till.............................''......................................................... kronor 332,056: -—

Transport 332,056: —-

85

Transport 332,056: —

1895 års Riksdag höjde för genomförande under år
1896 af fortifikationens ‘ organisation detta anslag med...... 20,095: —

kronor 352,151: —x)

r '' r\ -L\

(Forts. sid. 166).

J) Jemförelse mellan de kostnader, k vilka för Fortifikationen vid tideh för urtima
Biksdagen från nedannämnda anslag utgingo (med iakttagande dock af det för bildande
af anslaget till Intendenturcorpsen gjorda afdrag) pcb de, som efter genomförande af den
förändrade organisationen, med tillämpning af urtima ltiksdagens beslut, torde komma att
för fortifikationen tagas i anspråk (Jemt. Hqt tab. 1 bil. F och M):

förutvarande blifvande

kostnader kostnader

■ån anslaget till fortifikationen (284,176—7,790) .................. 276,386: — 333,124: —

» ökad aflöning för‘de till tjensteåldern äldste bataljonslä karne

(se sid. 27) ......................................................... — 2,530: —

» värfvade garnisonstruppernas rekrytering och aflöning (se

sid. 93 not) ............................................................ 110,518: — 116,098: —

» remontering och skoning m. m. för värfvade kavalleriets,
artilleriets, fortifikationstruppernas och trängens hästar

(se sid. 96 not) .....................................................—2,212: 62 5,900: 12

» lega för hästar till artilleriets, fortifikationstruppernas och

trängens exercis (se sid. 97 not)........................:........... 8,110: — 15,510: —

» fouragering af artilleriets, värfvade kavalleriets, fortifi kationstruppemas

och trängens hästar (se sid. 99 not)... 24,870: — 34,370: —

» mathållning för manskapet vid garnisonsregementena (se

sid. 102 not)................ 123,150: 60 124,508: 40»

» försvarsverket till lands i allmänhet:

fortifikationsdepartementets andel (se sid. 130 ochl31 not) 15,500: — 21,500: —

intendentsdepartementets andel (se sid. 131 och 132 not) 103,816: 44 104,216: 44

» inqvarteringskostnader (se sid. 144 not)........................... 16,866: — 20,053: 50

Summa kronor 681,429: 66 777,810: 46

Kostnaderna för fortifikationen blifva sålunda ökade

till....................................................................... 777,810: 46

från ..... 681,429: 66

eller med kronor 96,380: 80

86

Trängen.

1884 års Riksdag anvisade 198,000 kronor såsom extra anslag för
1885 till organiserande samma år af en trängbataljon samt medgaf, att
de besparingar, som under uppsättningstiden kunde å de för trängen
sålunda afsedda medel beredas, finge af Kongl. Maj:t disponeras för
bestridande af uppsättningskostnader och öfriga med organisationens
genomförande förenade utgifter.

1885 års Riksdag medgaf, att bland 4. hufvudtitelns ordinarie
anslag finge uppföras såsom reservationsanslag, under benämning »trängen»,
det för trängbataljonen å extra stat anvisade anslag af 198,000
kronor.

1888 års Riksdag: Kongl. Maj ds proposition:

Uppsättningen af trängbataljonen hade så fortskridit, att densamma
vid utgången af år 1888 kunde förväntas vara afslutad. Åtgärder
borde derför vidtagas i syfte att anslaget till trängen blefve uppdeladt
å de särskilda anslagstitlar i riksstaten, hvarunder anslagsmedlen med
afseende å de olika behof, hvarför de vore afsedda, borde hänföras.

Armé förvaltningen hade med anledning deraf hemstält, att före.
nämnda belopp, 198,000 kronor, måtte uppdelas på följande anslag:

Trängen....................................................................................

Värfvade garnisonstruppernas rekrytering och aflöning (se
sid. 92).................................................................................................

Remontering och skoning m. m. för värfvade kavalleriets,
artilleriets och fortifkationstruppernas hästar (se sid. 95) ......

Lega för hästar till artilleriets och forti fkationstrupper nas
exercis (se sid. 97).............................................................................

81,309: 60
34,520: 50
3,200: —
2,700: —

Fouragering af artilleriets, värfvade kavalleriets och fortifikationstruppernas
hästar (se sid. 98) .......................................... 15,500: —

Mathållninq för manskapet vid qamisonsreqementen (se
sid. 100) ............................................................................................... 31,205: 84

Försvarsverket till lands i allmänhet (se sid. 126)............ 23,601: 56

Transport 192,037: 50

87

Transport 192,037: 50

Inqvarteringskoshnader {se sid. 142)................................t..... 4,462: 50

Ved och ljus vid fästnings-och garnisonsorter {se sid. 147) 1,500: —

Summa kronor 198,000: —

y

Kongl. Maj:t, som ansåg det i Arméförvaltningens förslag ofvan
upptagna anslagsbeloppet till trängen 81,309: 60 böra afrundas till
81,310 kronor, samt att dertill borde läggas det för aflöning af en
andre bataljonsläkare erforderliga belopp, 1,630 kronor, om hvars uppförande
å trängens stat gjorts framställning under anslaget till Kronprinsens
husarregemente (se sid. 61), föreslog Riksdagen,

att minska anslaget till trängen......................................... 198,000: —

med _............................. ............................ 115,060: —

till kronor 82,940: —

Riksdagen biföll hvad Kongl. Maj:l sålunda föreslagit.

1889 års Riksdag:

Enär anslaget till trängen vore i 1889 års riksstat
upptaget såsom reservationsanslag, men detsamma dåmera,
sedan derifrån utginge endast aflöningsmedel, borde, i likhet
med alla öfriga så beskaffade anslag, få karakter af
allmänt anslag, uteslöts ordet reservationsanslag ur anslagets
titel.

1890 års Riksdag anvisade för organisation af ytterligare
en trängbataljon, förlagd å Karlsborg........„.................. 100,000: —

samt medgaf, att de besparingar, som under uppsättningstiden
kunde å de för den nya trängbataljonen afsedda
medel beredas, finge af Kongl. Maj:t disponeras för bestridande
af uppsättningskostnader och öfriga med organisationens
genomförande förenade utgifter.

Sistnämnda belopp skulle under förevarande anslag
uppföras såsom reservationsanslag.

1891 års Riksdag beslöt, att för genomförande af den
beslutade organisationen af en ny trängbataljon å Karlsborg

höja anslaget till trängen med...................................................... 97,789: —-

Transport 280,729: —

88

< . ''•. • - ■ ; i. , ''i5 Transport 280,729: —

i;.", att för ökande af dagaflöningen till sergeanter och
stabstrmnpetare r höja samma anslag med 2,354 kronor för
hvardera bataljonen eller med tillsammans (jemt. sid. 37) 4,708: —

samt medgaf, att af anslaget till träugen, utom af 189Ö
års‘Riksdag såsom reservationsanslag uppförda 100,000
kronor, ytterligare 100,143 kronor eller tillsammans ett
belopp af 200,143 kronor finge såsom afsedt för den nya
trängbataljonen, i riksstaten upptagas såsom reservationsanslag
med rättighet för Kongl. Maj:t att disponera derå
uppkommande besparingar för bestridande af uppsättningskostnader
och öfriga med genomförandet af den nya träng bataljonens

organisation förenade kostnader._

Summa kronor 285,437: —

1892 års urtima Riksdag:

Kongl. Maj:t föreslog Riksdagen, att, med godkännande af den i
framlagda stater närmare angifna organisationen af Svea, Göta, Vendes
och Norrlands trängbataljoner jemte hvad som i staterna föreslagits
beträffande officerares, underofficerares och civilmilitär personals aflöning,
till organisationens genomförande under år 1893 anvisa utöfver de då
för Svea och Göta trängbataljoner anslagna medel ett extra anslag för
nämnda år af 6,000 kronor.

Riksdagen biföll denna Kongl. Maj:ts framställning.

Urtima Riksdagens beslut om användande för intendenturcorpsens
organisation af

aflöning åt 2 regementkommissarier å 2,895: —............... 5,790: —

» b 2 förrådsförvaltare å 1,800: —............... 3,600: —

Summa kronor 9,390

se sid. 6.

1893 års Riksdag: Kongl. May.ts proposition:

Enligt de beräkningar rörande kostnaderna för trängen under år
1894, som af t. f. chefen för trängen blifvit uppgjorda, erfordrades:

för Svea trängbataljon:

bataljonens stat, hvilken uppginge
till (se ofvan 82,940: 00

89

+ Ökning i dagaflöning till sergeanter
och stabstrumpetare

2,354: 00) .......................................

hvaraf kunde besparas.....................

för öfriga bataljoner, hvilkas
uppsättning ännu ej vore afslutad:

Göta trängbataljon.....................

Norrlands d:o ...........................

Vendes d:o ...........................

85,294: —
6,063: 93

144,131: 85
90,629: 17
6,247: 69

79,230: 07

241,008: 71

Summa (jemnadt tal) 320,238:

Härifrån borde afgå:

Det för bildande af särskildt anslag till
intendenturcorpsen afsedda belopp (se ofvan) . 9,390: —

Skillnaden mellan två l:ste och två 2:dre
bataljonsläkares aflöning (2 x 1,265) (se sid. 27) 2,530: —

11,920: —

Det erforderliga kostnadsbeloppet utgjorde sålunda kronor 308,318: —

Af detta belopp äskades såsom reservationsanslag kostnaden för
Göta, Norrlands och Vendes trängbataljon er (se ofvan)...... 241,008: 71

minskadt med nämnda afdrag för:

1 regementskommissarie vid Göta trängbataljon 2,895: —

1 förrådsförvaltare vid d:o 1,800: —

skillnaden mellan aflöning till en l:ste och en

2:dre bataljonsläkare vid dito........................... 1,265: — g ggp. _

eller i jemnadt tal kronor 235,048: —

Kongl. Majd föreslog alltså Riksdagen att höja anslaget till trängen

(se ofvan)......................................	........................................................ 285,437: —
med ......................................	......................................................... 22,881: —
	till kronor 308,318: —

äfvensom medgifva att 235,048 kronor deraf finge upptagas
såsom reservationsanslag.

Riksdagen fattade sitt beslut i öfverensstämmelse med
Kongl Maj:ts förslag.

Transport 308,318: —
l a

90

Transport 308,318: —

1894 års Riksdag ökade för genomförande under år
1895 af trängens nya organisation anslaget till trängen med 74,045: —

till............................................................................................ kronor 382,363: —

hvaraf skulle upptagas såsom bestämdt anslag det belopp,
som vore af nöden till bestridande af befälsaflöning och
dylikt vid Svea trängbataljon, eller 91,206 kronor, och
återstoden 291,157 kronor, utgörande samtliga beräknade
kostnaderna för de tre öfriga bataljonerna, under anslaget
uppföras såsom reservationsanslag.

1895 års Riksdag böjde anslaget med .......................... 48,735: —

till............................................................................................. kronor 431,098: — * i

hvaraf 339,892 uppfördes såsom reservationsanslag1).

(Forts. sid. 166).

J) Jemförelse mellan de kostnader, hvilka för Trängen vid tiden för urtima Riksdagen
från nedannämnda anslag utgingo (med iakttagande dock af det för bildande af anslaget
till intendenturcorpsen gjorda afdrag), och de, som efter genomförande af den förändrade
organisationen, med tillämpning af urtima Riksdagens beslut, komme att för Trängen tagas

i anspråk (jemf. Hqt tablå 1, bil. G. och N.)

Förutvarande Blifvande
kostnader. kostnader.

Från anslaget till Trängen......................................................... 275,882: 12*) 267,076: —

» Ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljons läkarne

(se sid. 27) ............................................. .............. 2,530: —

» Värfvade garnisontruppemas rekrytering och aflöning (se

sid. 93 och 94 not)......................................................... 34,520: 50 88,139: 50

» Remontering och skoning m. m. för värfvade kavalleriets,
artilleriets, fortifikationstruppernas och trängens hästar

(se sid. 96 not) ............................................................... 3,200: — 8,640: —

Transport 313,602: 62 366,385: 50

*) Anslaget till Trängen utgick i 1892 års riksstat med (se sid. 88) 285,437: —
hvarifrån här afdragits:

dels till intendenturanslaget öfverförda (se sid. 88).....................

dels ett af urtima Riksdagen dubbelt beräknadt belopp 165 kronor,
utgörande inqvarterings- och servisersättning åt en regementskommissarie
vid Göta trängbataljon, men då i nämnda Riksdags
beräkningar anslaget till Trängen med ledning af
siffran å sid. 138 af 1892 års ligg. upptagits till 12 öre
för mycket, utföres af förstnämnda belopp endast...............

9,390:

164: 88

9.554- 88

Rest kronor 275,882: 12

91

Värfvade garnisonstruppernas rekrytering och aflöning.

Reservationsanslag k)

1875 års Riksdag:

I 1875 års riksstat fans upptaget ett anslag å 608,000 kronor med
titel »till aflöning åt manskapet vid garnisonsregementena ock till
samma manskaps rekrytering, förslagsanslag, högst». Detta anslag
fördelades af 1875 års Riksdag i två anslag under nedannämnda
rubriker och till följande i rundade tal utförda belopp, nemligen till
»värfvade garnisonstruppernas rekrytering, reservationsanslag»
....................................................................................... 70,000: —

och »värfvade garnisonstruppernas aflöning, förslagsanslag» 540,000: —
hvarjemte Riksdagen till bestridande af rekryterings- och aflöningskost -

Förutvarande Blifvande

kostnader. kostnader.

Transport 313,602: 62 366,385: 50

Från Lega för hästar till artilleriets, fortifikationstruppernas

och trängens exercis (so sid. 97 not) .............................. 2,250: —

» Fou regering af artilleriets, värfvade kavalleriets, fortifikationstruppernas
och trängens hästar (se sid. 99 not) ..... 15,500: — 39,420: —

» Mathållning för manskapet vid garnisonsregementena (se

sid. 102 not)..................................................................... 32,055: 62 81,096: —

» Försvarsverket till lands i allmänhet:

Fortifikationsdepartementets andel (se sid. 130 och 131 not) 6,000: — 22,000: —

Intendentsdepartements andel (so sid. 131 och 132 not) 17,924: — 72,031: 20

» Inqvarteringskostnader (se sid. 144 not)........................... 3,525: — 10,468: 50

» Yed och ljus för fästnings- och garnisonsorter (se sid. 149

not) ................................................................................ 1,500: 5,000:

Summa kronor 392,357; 24 596,401: 20

Kostnaderna för Trängen blefvo sålunda ökade till ....................................... 596,401: 20

från ............................................................................................................. 392,357: 24

eller med kronor 204,043: 96

>) För underlättande af rekryteringen vid värfvade armén medgaf 1874 års Riksdag,
att aflöningen till manskapet vid garnisonsregementena finge utgå efter vissa förändrade
grunder, i sammanhang hvarmed Riksdagen anvisade ett belopp af 608,000 kronor, hvilket
under rubrik »aflöning åt manskapet vid garnisonsregementena och till samma manskaps
rekrytering, förslagsanslag, högst» uppfördes bland fjerde hufvudtitolns ordinarie anslag.
Samtidigt nedsattos anslagen till Lifgardet till häst, Husarregementet Konung Carl XV,
Svea lifgarde, Andra lifgardet, Svea, Göta och Yendes artilleriregementen, Fortifikationen
och Gotlands nationalbeväring med sammanlagdt 427,286 kronor 80 öre. (Jfr resp. anslag).

92

naderna för 2. sappörkompaniet på extra stat för år 1876 anvisade
10,314 kronor.

1876 års Riksdag uppflyttade sistnämnda belopp å ordinarie stat

sålunda, att anslagen ökades

» Värfvade garnisonstruppernas rekrytering»................................ 70,000: —

med rekryteringskostnader vid 2. sappörkompaniet............. 1,214: —

till 71,214: —

och

» Värfvade garnisonstruppernas aflöning»................................. 540,000: —

med aflöningskostnader vid 2. sappörkompaniet.................... 9,100: —

till 549,100: —

1877 års Riksdag beslöt att båda anslagen skulle såsom ett reservationsanslag
under namn )>Värfvade garnisonstruppernas rekrytering och
aflöning'')'') ställas till Kongl. Maj:ts fria disposition för de i namnet uttryckta
ändamål (71,214 -i- 549,i00) ........................................... 620,314: —

hvarj emte be vilj ades:

dels de af Kong]. Maj:t såsom behöfliga befunna förhöjningar: i

rekryteringsanslaget ............................................ 100,141: —

och i aflöningsanslaget............................................. 123,106: 21 223 247- 21

dels ock för rekrytering och aflöning af 3. sappörkompaniet 15,650: —

1880 års Riksdag ökade anslaget till närmast högre
krontal med......................................................................................... ...: 79

1887 års Riksdag godkände de af Kongl. Maj:t föreslagna
grunder för upprättande af ett kompani volontärer
vid Norrbottens fältjägarecorps samt medgaf, att de för
personalen beräknade aflöningsbelopp, tillhopa 11,050 kronor
finge tillsvidare och intill dess medel kunde bekommas från
de dåmera vakanta, men till annat ändamål anslagna 99
rotarna vid corpsen, bestridas af anslaget till värfvade
garnisonstruppernas rekrytering och aflöning.

1888 års Riksdag öfverförde till detta anslag från

dåvarande anslaget till trängen (se sid. 86) ........................... 34,520: —

Transport 893,732: —

93

Transport 893,732: —

1892 års urtima Riksdag medgaf,

att förenämnda belopp 11,050 kronor finge användas
för infanteriets omorganisation (se sid. 38),

att vid hvardera af Svea och Andra lifgardet finge inrättas
2 nya korprals- och 2 nya vicekorpralsbeställningar,
för hvilka arfvoden skulle utgå från detta anslag; samt
att för genomförande af artilleriets omorganisation finge
användas de för Svea, Göta och Vendes artilleriregementen
samt Vaxholms artillericorps afsedda anslagstillgångar (se
sid. 71).

1893 års Riksdag:

Kongl. Maj:t föreslog att, vid bifall till förslaget om sammanförandet
af de för garnisonerade infanteriets befcilsaflöning
disponibla tillgångar (se sid. 39), minska förevarande
anslag med ofvanberörda belopp ........................ 11,050: —

hvilket af Riksdagen bifölls* 1).

till kronor 882,682: —

(Forts. sid. 166).

’) Beräkning af anslagets stortok efter öfvergångstidens slut:

Anslaget utgick i 1893 års riksstat med (se ofvan) .................................... 893,732: ■—

Erforderlig ökning:

för infanteriets omorganisation (jemf. Hqt tablå

1, bil. J.) ................................................... 720: —

» kavalleriets omorganisation (jemf. Hqt tablå

1, bil. K.)................................................... 278,426: —

i> artilleriets omorganisation (se sid. 75 not) ... 534,330: 25

» fortifikationens omorganisation (se sid. 85 not) 116,098: —

» trängens omorganisation (so sid. 90 not) ...... 88,139: 50 j Q^y y^g. yg

hvarifrån dock bör afdragas:

för kavalleriets omorganisation (jomf. Hqt tablå

1, bil. I)) ................................................... 11,948: 33

samt förutvarande kostnad:

y> artilleriet (so sid. 75 not)........................... 416,631: 21

» fortifikationen (so sid. 85 not)..................... 110,518: —

Transport 539,097: 54 1,017,713: 75 893,732: —

94

Remontering och skoning m. m. för värfvade kavalleriets, artilleriets,
fortifikationstruppernas och trängens hästar.

ReservationsanslagJ).

1875 ärs Riksdag uppförde anslaget, förut kalladt
»kavalleri- och artillerihästars remontering och skoning»,

med dess förra belopp..................................................................... 90,242: 75

men med förändrad benämning af »remontering och skoning,
m. m. för värfvade kavalleriets, artilleriets och fortifikationstruppernas
hästar».

1876 ärs Riksdag beviljade förhöjning af Svea artilleriregementes
remonterings- och skoningsanslag med 8,280: —

1877 års Riksdag höjde nedannämnda regementens
andelar af detta anslag med följande belopp:

Lifgardet till häst..................................................... 13,440: —

Husarregementet Konung Carl XV .................. 19,519: 95

Göta artilleriregemente ......................................... 7,500: —

och anslog för nya artilleristamhästar.................. 6,500: — 46,959: 95

Summa 145,482: 70
. Transport 145,482: 70

Transport 539,097: 54 1,017,713: 75 893,732: —

för trängen (se sid. 90 not) .............................. 34,520: 50

jemte Överskjutande anvisning.............................: 29 q. qq

- 573,618. 33 444 095; 42

Anslaget komme sålunda att ökas till ............................................. kronor 1,337,827: 42

samt om dertill ytterligare läggas ökade aflönings- och rekryteringskostnader
vid kronprinsens husarregemente (12,207: 52 + 7,121: 06) (se sid.

102 not och 132 not).......................................................................... 19,328: 58

till kronor 1,357,156: —

'') Till remontering, skoning och medikamenter m. m. för värfvade kavalleriets och
artilleriets hästar beviljades af Rikets ständer vid 1828—30 årens riksdag för första
gången ett anslag af 30,771 Rdr 40 sk. bko. Efter att hafva till beloppet minskats vid
1834—35 och 1840—41 årens riksdagar, men ökats vid 1853—54, 1856—58, 1862—03,
1872, 1873 och 1874 årens riksdagar, upptogs detta anslag i 1875 års riksstat till
90,242 kr. 75 öre.

95

Transport 145,482: 70

samt omförde

till iwed och ljus vid fästnings- och garnisonsorter» (se
sid. 147) åtskilliga för lysning i artilleriregementenas
och fortifikationstruppernas stallar anvisade

belopp..................................................................... 3,391: 50

och till ffour agering af artilleriets, värfvade kavalleriets
och fortifikationstruppernas hästar»,
ett för underhåll vid Lifgardet. till häst af

vagnar och seldon anslaget belopp (se sid. 98) 1,500: — 4,891: 50

Rest kronor 140,591: 20

1880 års Riksdag ökade anslaget till närmast högre

kröntal med......................................................................................

1881 års Riksdag medgaf, att anslaget finge med
oförändradt belopp i riksstaten uppföras såsom reservationsanslag.

1888 års Riksdag öfverförde till detta anslag från

dåvarande anslaget till Trängen (se sid. 86) ..........................

samt ändrade anslagets benämning till »Remontering och
skoning in. m. för värfvade kavalleriets, artilleriets, fortifikationstruppernas
och trängens hästar». _

Summa kronor 143,792: —

1802 års urtima RHesdag medgaf, att för genomförande af artilleriets
omorganisation finge användas de för Svea, Göta och Vendes artilleriregementen
afsedda anelagstillgångar (se sid. 71)1).

(Forts, sid. 17 G). *)

*) Beräkning af anslagets ställning vid öfvergångstidens slut:

Anslagets förutvarande belopp (se ofvan) ...................................................... 143,792: —

3,200: —

Transport 143,792: —

96

Lega för hästar till artilleriets, fortifikationstruppernas
och trängens exercis1).

1875 års Riksdag uppförde anslaget, i riksstaten förut kalladt
»lega för hästar till artilleriets och pontonierbataljonens exercis», med

kontant .............................................................................. 20,495: 74

värdet af oindelt spannmål 18,049 kubikfot 5

kannor......................................................................■ 37,903: 95 58,399: 69

samt under förändrad benämning: »Lega för hästar till
artilleriets och fortifikationstruppernas exercis».

1877 urs Riksdag biföll, att förslagsvärdet å den i
anslaget ingående qvantitet oindelt spannmål (se ofvan) finge
förhöjas från 2 kronor 10 öre till 2 kronor 40 öre kubikfoten,
hvarigenom samma förslags värde komme att utföras
med 43,318: 80 och anslaget sålunda erhålla en nominel
förhöjning af (43,318: 80 — 37,903: 95) ................................... 5,414: 85

Transport 63,814: 54

Transport 143,792: —

Erforderlig ökning:

För kavalleriets omorganisation (so Hqt tablå Ibil. K) 182,535: —

» artilleriets d:o (se sid. 75 not) 76,000: —

» fortifikationens d:o (se sid. 85 not) ...... 5,900: 12

» trängens d:o (se sid. 90 not) 8,640: — 273,075: 12

hvarifrån dock bör afdragas förutvarande kostnad:

För artilleriet (se sid. 75 not) .............................. 58,634: 08

» fortifikationen (se sid. 85 not) ........................ 2,212: 62

» trängen (se sid. 90 not) ................................ 3,200: —

jemte öfverskjutande anvisning.............................. ——: 80

64,047: 50 209,027; 62

Anslaget komme sålunda att ökas till ................................................ kronor 352,819: 62

'') Rikets ständer vid 1828—30 årens riksdag anslogo till lega af hästar för artilleriets
exercismöten 2,865 tunnor spannmål eller deremot svarande penningar. Vid 1856—58
årens riksdag ökades detta anslag med 11,262 Rdr 62 öre rmt och uppfördes i riksstaten
med 47,361 rdr 62 öre samt förhöjdes ytterligare vid 1862—63, 1865—66 och 1868
årens riksdagar till 55,294 Rdr 69 öre. Anslaget minskades vid 1871 års riksdag med
5,400 Rdr, men ökades ånyo vid 1872 års riksdag med 8,505 Rdr, hvadan det i följande
års riksstat upptogs till 58,399 Rdr 69 öre.

97

Transport 63,814: 54

1880 års Riksdag ökade anslaget för slutsiffrans jem -

nande med ........................................................................................... 185: 46

och utförde beloppet såsom anvisning i kontant.

1888 års Riksdag öfverförde till detta anslag från
dåvarande anslaget till trängen (se sid. 86) ............................. 2,700: —-

samt ändrade anslagets benämning till: »Lega för hästar till
artilleriets, fortifikationstruppernas och trängens exercis».

1889 års Riksdag: Kongl. Maj:ts proposition:

Å anslaget till Gotlands nationalbeväring (se sid. 105)
funnes under rubriken »diverse anslag» anvisadt till lega för
exercishästar vid nationalbeväringens artilleri ett belopp af
2,520 kronor. Då lämpligt vore, att denna medelsanvisning
sammanfördes med förevarande anslag, dit densamma på
grund af sin beskaffenhet egentligen hörde, föreslog Kongl.

Maj:t, att till detta anslag måtte få öfverföras berörda belopp.
.............................................................................,,........................ 2,520: —

hvilket förslag Riksdagen biföll.

1892 års urtima Riksdag medgaf, att för genom
förande af artilleriets organisation finge användas de för
Svea, Göta och Vendes artilleriregementen afsedda anslags tillgångar

(se sid. 71). _

Summa kronor 69,220: —-)

(Forts. sid. 177).

....................... 58,860: —

....................... 8,110: —

....................... 2,250: -

Summa kronor 69,220: —

Vid öfvergångstidens slut komme för lögning af ifrågavarande hästar att erfordras:

För artilleriets behof (se sid. 75 not) ............................................................. 138,880: —

» fortifikationens behof (se sid. 85 not)...........................„....... 15,510: —

Summa kronor 154,390: —

’) Af detta belopp hafva utgått:

För artilleriets behof (so sid. 75 not)

» fortifikationens » (se sid. 85 not)

» trängens » (se sid. 91 not)

13

98

**■ j r . •.»v -»v • *

Fourragering af artilleriets, värfvade kavalleriets, fortifikationstrupper nas

och trängens hästar.

Förslagsanslag. j

1875 års Riksdag uppförde anslaget, i riksstaten förut kalladt
»fouragering af artilleriets och ponto nierbataljonens samt värfvade kavalleriets
hästar», med förutvarande belopp.................................... 485,900: —

men under förändrad benämning: »fourragering af artilleriets,
värfvade kavalleriets och fortifikationstruppernas
hästar».

1 i; '' . ■ < ; ;];} , rgiij

1877 års Riksdag omförde från anslaget »remontering

och skoning m. in.» (se sid. 95) . ........... 1,500: —

och beviljade för utfodring af 64 nya artilleri—
stamhästar..................................................... 23,000: —

Då detta förslagsanslag under flere år visat sig otillräckligt
(bristen år 1875 hade uppgått till 95,949 kronor
62 öre), höjdes anslaget utöfver hvad Kongl. Maj:t begärt
med ........................................................................................

1888 års Riksdag öfverförde till detta anslag från
dåvarande anslaget till trängen ett för slutsummans afrundande
jern k a dt belopp af (se sid. 86) .................................

samt ändrade anslagets benämning till: »fourragering
af artilleriets, värfvade kavalleriets, fortifikationstruppernas
och trängens hästar».

1892 års urtima Riksdag medgaf,
att för genomförande af artilleriets organisation finge

Transport 615,000: —

*) Till fourragering af värfvade kavalleriets och. artilleriets hästar anvisades för första
gången af Eikets Ständer vid 1828—30 årens riksdag 126,543 Rdr bko, i sammanhang
hvarmed de värfvade kavalleriregementenas anslag minskades. Förstnämnda anslag, som
vid 1853—54 årens riksdag sammanfördes med anslaget till fourragering af artilleriets
legda hästar och samtidigt ökades till 137,000 Rdr bko, förhöjdes ytterligare vid 1856—-58 årens riksdag till 300,000 Rdr rmt, vid 1859—60 årens riksdag till 350,000 Rdr
rmt, vid 1862—63 årens riksdag till 390,000 Rdr rmt, vid 1872 års riksdag till 439,700
Rdr, vid 1873 års riksdag till 468,400 Rdr samt vid 1874 års riksdag till 485,900 Rdr.

24,500: —

''•Tb’!

89,600: —

V> > ■ X

’ k* 4 i •. . j.

15,000: —

99

Transport 615,000: —

användas de för Svea, Göta och Vendes artillerigementen
afsedda anslagstillgångar (se sid. 71), samt

att för intendenturcorpsens organisation finge användas
från detta anslag utgående aflöning:
till 1 kompanikommisearie vid Svea artilleriregemente.
..............................................:......................150: T-TV -i , ■ ;j

till 1 regementskommissarie vid Göta artilleriregemente
......................... 250:

till 1 regementskommissarie vid Vendes artilleriregemente.
........................... 500: —

till 3 sqvadronskommissarier vid Kronprinsens

husarregemente ..................... 600: —•

Summa (se sid. 6) 1,500:

1893 års Riksdag:

Kongl. Maj:t föreslog att, vid bifall till förslaget om
uppförande af ett särskild! anslag för intend''enturcorpsen (se
sid. 6), minska förevarande anslag med ofvan berörda belopp
...........................:.J.......................................1,500:

hvartill Riksdagen lemnade bifalll)

till kronor 613,500: —

(Ports, sid. 190).

b Beräkning af anslagets storlek Vid öfvergångstidens slut:

Anslagets belopp vid tiden för urtima Biksdagen (se ofvan) ........

Erforderlig förhöjning:

för kavalleriets omorganisition (se Hqt tablå 1.

Bil. K)........................ 594,137: 59

för artilleriets omorganisation (se sid. 75 not) ... 348,750: —

» fortifikationens d:o (se sid. 85 not) ... 34,370: —

» trängens d:o (se sid. 91 not) ... 39,420:

hvarifrån dock bör afdragas:
för bildande af anslaget till intendenturcorpsen

(so ofvan).................................................. 1,500: —

för kavalleriets omorganiation (so Hqt tablå 1 bil. D) 31,979: 58
samt förutvarande kostnad

för artilleriet,(se sid. 75 not)..,..................

» fortifikationen (se sid. 85 flét)...............

», trängen (se sid. 91 not).............

615,000:

1,016,677: 59

283,126

24,870

15,500

40

356,975: 98

Anslaget skulle sålunda komina att ökas till

659,701: 61

kronor 1,274,701: 61

100

Mathållning för manskapet vid garnisonsregementena.

Förslagsanslag'').

1875 års Riksdag uppförde anslaget med dess förutvarande
belopp.............................................. 800,000: —

jemte förhöjning i följd af dels brödspanmålens
afförande från de värfvade garnisonstruppernas
anslag samt indragning
af anslaget till spanna ålsupphandlings och

bagerikostnader ............ 270,000: —

dels ock 2. sappörkompaniets

uppsättning............................. 16,920: —

i rundt tal 287,000: — ^ Qgy Q00- _

1876 års Riksdag minskade anslaget i sammanhang med

fyrverkarecorpsens indragning (se sid. 69) med............ 3,000: —•

Rest kronor 1,084,000: —

1877 års RiJcsdag anvisade för mathållning åt 3. sappör kompaniet

...............................................................................

1880 års Riksdag anvisade, utan förhöjning i anslagets
belopp, aflöning åt kronobagaren 450 kronor, hvilken
summa förut utgått från anslaget till Arméförvaltningen
(se sid. 11).

1888 års Riksdag öfverförde till detta anslag från dåvarande
anslaget till trängen (se sid. 86) i jemkadt
belopp..........................................................................................

1892 års Riksdag medgaf,

att för genomförande af artilleriets organisation finge
användas de för Svea, Göta och Vendes artilleriregemen Transport

1,132,000: — *)

*) Rikets Ständer vid 1856—58 årens riksdag beviljade ettj^årligt”förslagsanslag å

175.000 Rdr rmt till mathållning för manskapet vid garnisonsregementena. Detta anslag
ökades vid 1859—60 årens riksdag till 200,000 Rdr, vid 1862—63 årens riksdag till

320.000 Rdr., vid 1872 års riksdag|till 358,000 Rdr., vid 1873 års riksdag till 386,000
Rdr., samt vid 1874 års riksdag till 800,000 Rdr.

17,000: —

31,000: —

101

Transport 1,132,000: —

ten samt Vaxholms artillericorps afsedda anslagstillgångar
(se sid. 71),

samt att för intendenturcorpsens organisation finge
användas aflöningsförmåner till:

1 regementskommissarie vid Svea artilleriregemente
................................. 650: —

1 kompanikommissarie vid Svea artilleriregemente
................................................ 150: —

1 regementskommissarie vid Göta artilleriregemente
..................................................................... 400: —

1 regementskommissarie vid Vendes artilleriregemente
......................*.............................. 1,000: —

3 sqvadronskommissarier vid Kronprinsens husarregemente
ä 200: — ....................................... 600: —

Summa (se sid. 6) kr. 2,800: —

1893 års Riksdag: Kongl. Maj:ts proposition:

Anslaget, som under år 1891 öfverskridits med
210,236 kronor 94 öre, borde ökas med en nämnda belopp
åtminstone i det närmaste motsvarande summa.

Denna summa kunde bestämmas till...... 150,000: —

Derifrån borde emellertid dragas ofvannämnda
för intendenturcorpsen afsedda belopp 2,800: —

Och föreslog Kongl. Maj:t att förevarande anslag
måtto ökas med .............................................................................. 147,200:

till kronor 1,279,200:

hvartill Riksdagen lemnaae bifall.1)

(Forts. sid. 189).

!) Beräkning af anslagets storlek vid öfvergångstidens slut:

Anslaget utgick vid tiden för urtima ltiksdagen mod (so ofvan) ...... 1,132,000: —

Erforderlig ökning:

för infanteriets omorganisation (se Hqt tablå 1,

bil. J.).........................._............................ 438: —

» kavalleriets omorganisation (se Hqt tablå 1,

bil. K.) ...................................................... 209,819: 88 _____

Transport 210,257: 88

1,132,000:

102

OuO

Gotlands nationalbeväring ’)

: ''* .li •'' -ny i , SU'': ''! ■ J

1875 ärs Riksdag:

Anslaget som af 1874 års Riksdag bestämts

till............................................................ 144,240: 30

minskades med värdet af oindelt spanmål, 655

kubikfot ......................................4...................... 1,375: 50

» fortifikationens d:o (se sid. 85 not)...

» trängens d:o (se std. 91 not) -.

Det belopp, hvarmed anslaget höjdes af
1893 års Eiksdag utgjorde (se ofvan)..............

hvarifrån böra afdragas:
för bildande af anslaget till intendenturcorpsen

(se ofvan) ...................................................

» veterinärstatens organisation (jemt. Hqt tablå

I, bil. A., fol. n:o 1) .................... .........

> kavalleriets omorganisation (jemf. Hqt tablå

i, bil. d.,)....................-....''..............

samt förutvarande kostnad:

» artilleriet (se sid. 75 not).........

trängen (se sid. 91 not).a.,.

.....

210,257:	88
689,350:	36
124,508:	40
81,096:	—■
150,000:	—
2,800:	_
2,190:	—
14,574;	61
590,367:	33
123,150:	60
32,055:	62

till kronor 142,864: 80
,(1,132,000: —

1,255,212: 64

765,138: 16

490,074: 48

Anslaget lomme .sålunda att utgå med.................................... kronor 1,622,074: 48

och om härifrån afdragas till kronprinsens husarregementes rekrytering
och aflöning (se sid. 94 not) ...............,f................................., 12,207: 52

kronor 1,609,866: 96

0 Vid 1812 års Riksdag anvisades af Rikets ständer ett anslag af 25,585 Rdr 16 sk.
bko till aflöning af ständigt befäl samt för manskapets underhåll under exercis och tjenstgöring
under fredstid vid Gotlands nationalbeväring. Anslaget ökades vid 1834—35 årens
riksdag, för genomförande af lönereglering vid corpsen, till 33,000 Rdr bko, och vid
1840—41 årens riksdag, för förbättring i de till underbefäl och spel utgående löner, till
34,897 Rdr 37 sk. 4 rst. bko. Efter åtskilliga ytterligare beviljade tillökningar i anslaget,
bestämdes detsamma vid 1862—6,3 årens Riksdag, i sammanhang med öfverflyttning till
corpsen af artilleridepotkompaniet i Visby, till 138,363 Rdr 40 öre rmt, hvilket belopp
vid 1865—66 årens Riksdag blef, för legning af exercishästar, höjd! till 139,113 Rdr
40 öre rmt. Anslaget blef slutligen vid 1874 års Riksdag, för beredande af aflöning åt
militärbefålhafvaren å Gotland, ökadt till 144,240 Kronor 30 öre.

103

Transport 142,864: 80

hvarjemte för tillämpning af den nya löneregleringen såsom
extra anslag för år 1876 anvisades 56,301 kronor 50 öre.

■ 1 i-0 f • r. . {}>1. >v i * fl t*J < h‘t • i:it x, * S* O fi 5 • ;.{v>} '' j; ,; ‘ •* t t <•-1_> * * * ■ (?''; ’ j«»

1876 års Riksdag uppförde sistnämnda belopp å

ordinarie stat.............................56,301: 50

samt beviljade för beredande af dagaflöning åt

regementsläkaren ........................................... ... 1,095: — ^ w

1880 års Riksdag afjemnade anslagets slutsumma med —: 70

V i.--O:,! ). r. ■■ , • ;:.1 •:;i 1. .>...f.''.•■ *: ■ ;<

1884 års Riksdag:

För beredande af dagaflöning under hela året åt de i
Visby garnisonerade, i daglig tjenstgöring varande officerare
af Gotlands nationalbeväring^ artillericorps, 1 kapten, 2
subalternöfiicerare och förste adjutanten, höjdes anslaget

med.........i,::....,..,.,...;.,:.......................1,735: -

■■■. r ■ ... . r„. ij,. o;. Summa 201,997: —

—- . . ... ;........... ... ............. . <;;j

1886 års Riksdag: Kongl. May.ts proposition:

Omorganisationen af bevaringstrupperna.

1 '' ■ ; '' i | 7

Gotlands nationalbeväring:

I följd af värnpligtslagens tillämpning å innevånarne på Gotland,
syntes en ombildning af Gotlands nationalbeväring vara af behof påkallad.

All den aflöning, som till personalen utginge för år eller för tjenstgöring
mellan de årliga vapenofningarne, hade blifvit upptagen i en
törslagsstat, hvaremot den aflöning, som tillkomme vid de ärliga vapenöfning
arne med beväringen, skulle, såsom dittills egt rum, utgå från
anslaget till beväringsmanskapets vapenöfning av.

Kostnaderna i gällande stat för nationalbeväringen vipp -

galge till (se ofvan)........................... ........................................... 201,997: —

den föreslagna statens summa''Vore . ...i:............................:... 185,254: 25

1 v- ° _. ■'' ■. ..C. !,''■ f ■■■........ . 7.....

hvadan uppstode i besparing...................................... kronor 16,742:, 75

104

Blekinge, Hallands och Vesternorrlands läns beväring:

Dessa 3 län vore i saknad af stamtrupp. Beväringsmanskapets
öfvande derstädes hade icke kunnat fullgöras utan att befäl, spel och
såsom instruktörer lämpliga soldater från andra trupper beordrats till
förstärkande af de otillräckliga kadrerne inom länen. Kongl. Maj:t
ansåge dessa brister böra afhjelpas derigenom, att inom Blekinge län
marinregementet ersattes med eu beväringscorps och att inom Hallands
och Vesternorrlands län de redan befintliga beväringscorpserna erhöllo
nödig utveckling, d. v. s. att inom hvart och ett af länen anordnades
en beväringscorps med fulltalig befälskader för en bataljon. De framlagda
staterna för Hallands, Vesternorrlands och Blekinge bataljoner
vore hvarandra fullkomligt lika.

Den besparing, som vid införandet af den nya organisationen af
Gotlands nationalbeväring uppkomme i dess stat, jemte det då till
marinregementet utgående anslag, hvilket blefve tillgängligt i den mån,
den vid regementet ännu qvarvarande personalen derifrån aflinge, blefve
tillräckliga att betäcka de kostnader, som tillkomme för den nya organisationens
genomförande vid de tre beväringscorpserna på fastlandet.

Gällande stater för ifrågavarande truppförband uppgingo sammanlagdt
till............................................................................................... 310,677: —

De föreslagna staternas slutsummor voro upptagna till
följande belopp:

Gotlands nationalbeväring....................................... 185,254: 25

Hallands bataljon......................................... 40,902: 50

Vesternorrlands » 40,902: 50

Blekinge » 40,902: 50 307?961: 75

Besparing Kronor 2,715: 25

Kongl. Maj:t föreslog Riksdagen:

att, med godkännande af omförmälda förslag till stat för Blekinge
bataljon och till nya stater för Gotlands nationalbeväring samt Hallands
och Vesternorrlands bataljoner, medgifva, att ej mindre Gotlands nationalbevärings
dåvarande anslag till den del, som för nationalbeväringens
nya stat icke behöfde tagas i anspråk, än äfven marinregementets
anslag, allt efter det medel å dessa begge anslag blefve tillgängliga,
finge från och med år 1887 och intilldess slutlig reglering af vederbörande
anslag kunde ega ruin, användas i mån af behof till genomförandet
af de föreslagna staterna för Blekinge, Hallands och Vesternorrlands
bataljoner;

105

samt att, i sammanhang med tillämpning vid Gotlands nationalbevärings
artillericorps af förändrade grunder för stammanskapets anställning,
tjenstgöring och aflöning, denDa artillericorps’ nummerstyrka
finge efter hand ökas från 75 till 100 man.

Under vilkor att den till militärbefälhafvaren på Gotland utgående
inqvarteringsersättning skulle vid den dåvarande tjensteinnehafvarens
afgång upphöra, biföll Riksdagen Kongl. Maj:ts framställning i allo.

1889 års Riksdag medgaf, att från förevarande anslags

belopp (se sid. 103).................................................................... 201,997: —

finge till anslaget »lega till hästar för artilleriets, fortifikationstruppernas
och träng ens exercis» (se sid. 97) öfverföras det
belopp ........................................................................................... 2,520: —

som funnes anvisadt till lega för exercishästar vid nationalbeväringens
artilleri, hvadan anslaget minskades till........ 199,477: —

1890 års Riksdag:

För beredande åt regementsintendenten vid nationalbeväringen
af dagaflöning med 3 kronor under de vanliga
vapenöfningarna höjdes anslaget i enlighet med Kongl.

Maj:ts förslag med ....................................................................

1891 års Riksdag beslöt att, för ökande af dagaflö ningen

till de vid nationalbeväringen anstälde bataljonsadjutanter,
sergeanter och spel från 40 till 80 öre,
höja förevarande anslag (se sid. 37) med............................

1892 års urtima Riksdags beslut om anslagets användande
till eu del för infanteriets omorganisation se sid. 38

Transport 200,509: -—

Staten för Gotlands nationalbeväring bestämdes af 1886 års Riksdag

till................................................................................................................. 185,254: 25

detta belopp minskades (se ofvan) med.......................................... 2,520: —

men ökades med (180 + 852) ..................................................... 1,032: — j ^gg._

Slutsumman af 1891 års stat utgjorde sålunda ................................ kronor 183,766: 25,

hvaraf voro upptagna under titlnrne »militärbefälhafvare med stab och civilpersonal» samt
»infanteri» tillhopa 149,813: 50, »artilleri» 28,456: 05 och »särskilda anslag» (expensrnodel)
5,496: 70.

180: —

852: -1)

14

106

Transport 200,509: —

1893 års Riksdag, som, i enlighet med Kongl. Maj:ts
förslag, medgaf, att af förevarande anslag finge öfverföras: till

det nya anslaget till intendenturcorpsen

(se sid. 6) .................................................. 2,980: —

» anslaget till det icke garnisonerade infanteriets
befälsajlöning.............................. 169,072: 95

» anslaget till Gotlands artillericorps (se

sid. 39) ....... 28,456: 05

Summa kronor 200,509: —,

samt beslöt, att anslaget till Gotlands nationalbeväring
skulle ur riksstaten afföras (se sid. 39).

Hallands bevaring1).

1875 års Riksdag uppförde anslaget med dess förutvarande
belopp.................................................................................. 7,500: —

hvarjemte för den nya lönestatens tillämpning för år 1876
anvisades ett extra anslag af 5,160 kronor.

1876 års Riksdag uppförde sistnämnda belopp å

ordinarie stat......................................................................................... 5,160: —

Summa kronor 12,660: —

1886 års Rilssdag godkände i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag
ny stat för Hallands bataljon till belopp af 40,902 kronor 50 öre. (Riksdagens
beslut om anvisande af medel till statens genomförande m. m.
se redogörelsen sid. 104).

1892 års urtima Riksdags beslut om anslagets användande för

infanteriets omorganisation (se sid. 38).

__ •

'') Till Hallands beväringsbataljon anvisade 1817—18 årens riksdag 3,460 Rdr bko,
hvilket belopp vid 1856—58 årens riksdag ökados till 7,500 ltdr rmt.

107

1893 års Riksdag beslöt, i enlighet med Kcragl. Maj:ts förslag,
att förevarande anslag, som öfverfördes till det nya anslaget ndet icke
garnisonerade infanteriets befäl saflöniny» (se sid. 39), skulle ur riksstaten
afföras.

Vesiernorrlands bevaring1).

1875 års Riksdag uppförde anslaget, benämndt »Vesternorrlands

beväring, lönefyllnad», med dess förutvarande belopp............ 6,295: —,

hvarjemte Riksdagen för genomföring af den beslutade lönereg-lerin^en
beviljade för år 1876 på extra stat ett belopp

af 11,220 kronor.

1876 års Riksdag uppförde sistnämnda belopp å

ordinarie stat......................................................................................... 11,220: —

1877 års Riksdag öfverflyttade till detta anslag från

»kavalleri- och infanteriregementena» (sid. 30) ....................... 13,905: —,

hvarigenom förevarande anslag kom att omfatta hela aflö ningen

för bataljonen, och blef derför ordet »lönefyllnad»

ur titeln uteslutet. _

Summa 31,420: —

1886 års Riksdag godkände, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag
ny stat för Vesternorrlands beväringsbataljon till belopp af 40,902
kronor 50 öre* 2 3). (Riksdagens beslut om anvisande af medel till statens
genomförande m. in. se redogörelsen sid. 104).

1887 års Riksdag, som till organisation af en stamtrupp vid
Vesternorrlands bataljon beviljade ett årligt anslag af 26,643: 75, med J)

Detta anslag uppfördes såsom nytt af Rikets ständer vid 1856—58 årens riksdag
med 6,295 lldr rmt.

2) Enligt donna stat, hvari, bland annat, upptogs aflöning till volontärer med till hopa

5,992 kr. 50 öre, skullo dagaflöning utgå för tjenstgöring mellan de årliga vapen -

108

gaf, att detta belopp jemte de å bataljonens stat till volontärers aflöning
uppförda 5,292: 50, sistnämnda belopp i den mån det för ändamålet
blefve disponibelt, finge under benämning: »aflöning till stamtrupp vid
Vesternorrlands bataljon», såsom ett särskildt reservationsanslag uppföras
(se sid. 109).

1892 års urtima Riksdags beslut om anslagets användande för infanteriets
omorganisation (se sid. 38).

1893 års Riksdag beslöt, att förevarande anslag, som öfverfördes
till det nya anslaget till det ''»icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning»
(se sid. 39), skulle ur riksstaten afföras.

Aflöning till siamtrupp vid Vesternorrlands bataljon.
Reservationsanslag.

1887 års Riksdag: Kongl. Maj ds proposition:

Genom den vid 1886 års Riksdag faststälda staten för Vesternorrlands
bataljon (se sid. 107) funnes redan derstädes upptaget allt det
för mobilisering af en bataljon nödiga antal befäl och underbefäl.

Den behöfliga aflöningen för en fredsstyrka af 300 man beräknades
till .............................................................................................. 31,936: 25

Om härifrån droges de af 1886 års Riksdag till aflöning åt
korpraler och volontärer vid Vesternorrlands bataljon å
staten uppförda (se ofvan) ..................................................... 5,292: 50

återstode ett ökadt aflöningsbelopp af.......................... kronor 26,643: 75

öfningarne jemte beväringens redovisning från anslaget till ersättning åt värnpligtsområdenas
befäl och under de årliga vapenöfning»™© af anslaget Ull beväringens vapenöfning ar. Portion
åtnjötes af underofficerare och spel under vapenöfningarne i likhet med, beväringsmanskapet
samt utginge för tjenstgöring under den öfriga tiden af året jemte beväringens redovisning
från anslaget till ersättning åt värnpligtsområdenas befäl, från hvilket anslag jemväl bestredes
löner och arfvoden åt volontärer under de årliga vapenöfningarne vid bataljonen.

109

Derest en volontärskola upprättades vid Vesternorrlands bataljon
samt undervisningen vid densamma ordnades i likhet med hvad som
egde rum vid volontärskolan å Karlsborg, skulle femte militärdistriktets
volontärers undervisning kunna förläggas till denna skola. Anslaget
till volontärskolor (se sid. 120) borde bestrida kostnaden för denna
skola likasom för de öfriga volontärskolorna.

Kongl. Maj:t föreslog i anledning häraf Riksdagen,

att, med godkännande af grunderna för organisationen af en stamtrupp
vid Vesternorrlands bataljon jemte hvad som föreslagits beträffande
personalens aflöning, Riksdagen måtte till genomförande af denna
del af bataljonens organisation bevilja ett årligt anslag af 26,643: 75;

att vid bifall härtill detta anslags belopp jemte de
redan å bataljonens stat till volontärers aflöning uppförda
5,‘292: 50, sistnämnda belopp i den mån det för ändamålet
blefve disponibelt, måtte få under benämning: »aflöning till
stamtrupp vid Vesternorrlands bataljon», såsom ett reservationsanslag
uppföras näst efter anslaget till Vesternorrlands
beväring;

samt att de besparingar, som å dessa för aflöningen
afsedda medel under uppsättningstiden kunde uppkomma,
måtte få af Kongl. Maj:t disponeras för bestridande af uppsättningskostnader
och öfriga med organisationens genomförande
förenade utgifter.

Till detta Kongl. Maj:ts förslag lemnade Riksdagen
bifall.

1888 ars Riksdag höjde anslaget, till undvikande af
öretal i riksstaten, med.....................................................................: 25

Summa kronor 26,644: —

1892 års urtima Riksdags beslut om anslagets användande för
infanteriets omorganisation (se sid. 38).

1898 års Riksdag beslöt, att förevarande anslag, som öfverfördes
till det nya anslaget till det "»icke garnisonerade infanteriets befälsaf aning»
(se sid. 39) skulle ur riksstaten afföras.

no

Aflöning til! stamtrupp vid Blekinge bataljen.
Reservationsanslag.

1885 års Riksdag:

Kongl. Maj:t hemstälde, att från anslaget till marinregementet (se

sid. 80) måtte öfverflyttas ................................................. kronor 99,000: —

och upptagas såsom anslag för garnisonskommendering i Karlskrona, samt
att detta senare anslag måtte erhålla natur af reservationsanslag.

Riksdagen hade inhemtat, att kommenderingen hufvudsakligast vore
afsedd att ersätta och motsvara andra årets rekrytmöte och den förberedande
korpralskolan, från hvilka i allmänhet å mötesplatsen försiggående
öfningar det till Karlskrona kommenderade manskapet skulle
befrias. Då denna kommendering komme att medföra olägenhet och
tunga för det kommenderade manskapet och i följd deraf äfven för
rust- och rotehållarne, samt det alltså vore med billighet öfverensstämmande,
att det kommenderade manskapet erhölle någon förhöjd aflöning,
hvartill anslaget torde lemna tillgång, beslöt Riksdagen, jemte beviljande
af anslaget, medgifva Kongl. Maj:t rätt att deraf bereda lämplig
förhöjning i den aflöning, som bestodes det till garnisonstjenst i Karlskrona
kommenderade indelta manskap.

1886 års Riksdag godkände, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag,
stat för Blekinge bataljon till belopp af 40,902 kronor 50 öre1). (Riksdagens
beslut om anvisande af medel till statens genomförande m. m. se redogörelsen
sid. 104).

1889 års Riksdag beslöt:

att anslaget till garnisonskommendering i Karlskrona, 99,000
kronor, skulle ur 1890 års riksstat utgå;

att, med godkännande af de i statsrådsprotokollet omförmälda grunder
för organisation af en stamtrupp vid Blekinge bataljon jemte hvad deri
föreslagits beträffande personalens aflöning, bevilja till uppsättning af
en stamtrupp vid nämnda bataljon å 300 man äfvensom till underhållet
af densamma vid volontärskolan ett årligt anslag af kronor 60,000: —;

0 Se sid. 107.

in

att detta anslagsbelopp, jemte de redan å bataljonens stat till volontärers
aflöning uppförda 5,292 kronor 50 öre, sistnämnda belopp i den
mån det för ändamålet blefve disponibelt, skulle under benämning
»aflöning till stamtrupp vid Blekinge bataljon, reservationsanslag» uppföras
näst efter anslaget till stamtrupp vid Vesternorrlands bataljon; samt
att såväl de behållningar, hvilka under år 1889 kunde uppkomma
å anslaget till garnisonskommendering i Karlskrona, som ock de besparingar,
hvilka under uppsättningstiden kunde å anslaget till Blekinge
bataljons stamtrupp uppkomma, finge af Kongl. Maj:t disponeras för
bestridande af uppsättningskostnader och öfriga med organisationens
genomförande förenade utgifter.

Härjemte beviljade Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts i särskild
proposition derom gjorda förslag, å extra stat för år 1890 ett belopp
af 39,000 kronor att användas till uppsättningskostnader för
Blekinge bataljon och öfriga med genomförandet af den beslutade
organisationen utaf nämnda bataljon förenade utgifter.

1892 års urtima Riksdags beslut om anslagets användande för
infanteriets omorganisation (se sid. 38).

1893 års Riksdag, som, i enlighet med Kong]. Maj:ts förslag, medgaf
att af förevarande anslag finge öfverföras:

till anslaget för det icke garnisonerade infanteriets befäls af

örning............................................................................................. 26,391: 25

och anslaget för det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets
vapenöfning1 (se sid. 40 och 55).............................. 33,608: 75

Summa kronor 60,000: —,

beslöt, att anslaget för aflöning till stamtrupp vid Blekinge bataljon
skulle ur riksstaten afföras (se sid. 39).

112

Beväringsmanskapets vapenöfningar.

Förslagsanslag'').

1875 års Riksdag uppförde anslaget, i riksstaten med
samma belopp som nästföregående Riksdag............................. 651,000: —

1878 års Riksdag omförde hit från »försvarsverket till
lands i allmänhet» (se redogörelsen sid. 54) ........................... 1,500: —

1886 års Riksdag:

Kongl. Maj:t föreslog Riksdagen att, för den nya värnpligtslagens
tillämpning och till förbättring af beväringsmanskapets
aflöning under öfningarna samt vid marscher
till och från mötena, höja förevarande anslag med............... 270,000: —

Riksdagens beslut:

Dagajlöningen borde bestämmas till det af 1882 års landtförsvarskomité
beräknade belopp af 20 öre. För den af
Kongl. Maj:t till 30,000 man beräknade beväringsstyrkan
betingades härigenom en förhöjning i anslaget af ytterligare
................................................................................................... 120,000: —

hvilket belopp Riksdagen, som biföll Kongl. Maj:ts proposition
i öfrigt, anvisade utöfver hvad Kongl. Maj:t äskat.

Transport 1,042,500: — *)

*) Sedan Rikets ständer vid 1812 års riksdag beslutat införande af allmän beväringsskyldighet
samt i anledning deraf vid nämnda och följande riksdagar anvisat medel till
beväringsinrättningens ordnande, beviljades vid 1828—30 årens riksdag för första gången
ett årligt anslag till beväringsmanskapets vapenöfningar af 60,000 Rdr. bko. Detta anslag
ökades vid 1834—35 årens riksdag till 80,000 Rdr bko samt erhöll vid 1840—41 årens
riksdag förslagsanslags natur, i sammanhang hvarmed bestämdes att, derest anslaget
befunnes otillräckligt för eu öfningstid af tolf dygn, bristen skulle fyllas af riksgäldskontoret.
Efter det anslaget vid 1847—48 årens riksdag höjts till, 120,000 Rdr bko, blef
detsamma vid 1856—58 årens riksdag ökadt till 458,333 Rdr rmt samtidigt med införande
af 30 dagars öfningstid, fördelad på två år. Anslaget ökades ytterligare vid
1870 års riksdag till 600,000 Rdr och vid 1874 års riksdag till 651,000 kr. för beredande
af förbättrad utspisning åt beväringsmanskapet likasom vid indelta arméns och Yermlands
fältjägarecorps’ vapenöfningar (Jfr sid. 53 not).

113

Transport 1,042,500: —

**UWB*r ''

1888 års Riksdag. Kongl. Maj:ts proposition:

Från och med år 1889 skulle fastlandsbeväringens öfningstid
ökas med två dagar, och hade den förändring i afseende
å beväringens å Gotland öfningstid redan från och
med ingången af år 1887 inträda att första klassen af beväringen
derstädes öfvats 30 dagar samt hvardera af 2:a
och 3:e klasserna 12 dagar. Då dessa förändringar påkallade
förhöjning uti förevarande anslag, hemstälde Kongl.

Maj:t att anslaget måtte ökas med ............................................. 78,000: —

hvilket förslag blef af Riksdagen bifallet.

1889 års Riksdag:

Riksdagen hade fäst sin uppmärksamhet vid att anslaget under
de senaste 10 åren öfverskridits med i medeltal omkring

400,000 kronor. Af denna anledning beslöt Riksdagen,
anslagets höjande med ett belopp af................................ 279,500: —

1890 års Riksdag.

Med hänsyn dertill att beväringens öfningstid från med och
år 1891 skulle tillökas med ytterligare 2 dagar föreslog
Kongl. Maj:t, att anslaget måtte höjas med ......... 72,000: —

Denna hemställan bifölls af Riksdagen.

1891 års Riksdag:

Denna Riksdags beslut om höjning i sergeanternes vid
armén dagaflöning från 40 till 80 öre, se anslaget »indelta
arméns befälsaflöning» sid. 36 och följ.

1892 års lagtima Riksdag:

I sammanhang med framställning om ytterligare ökning
af beväringens vapenöfningar, föreslog ''Kongl. Maj:t, att
förevarande anslag måtte höjas med 798,000 kronor.

Transport 1,472,000: —

15

114

Transport 1,472,000: —

Då detta förslag ej vann Riksdagens bifall, men, enligt
redan gällande bestämmelser, beväringens å fastlandet
öfningstid under år 1893 i hvarje fall skulle ökas med
2 dagar, hvadan medel till bestridande af kostnaderna
för denna förlängda öfning borde beredas, föreslog
Kongl. Maj:t i särskild proposition, att anslaget måtte
höjas med samma belopp, som vid 1890 års Riksdag

eller ................................................................................................ 72,000: —

och bl ef sistnämnda förslag af Riksdagen bifallet.

1892 års urtima Riksdag:

T. f. chefen för generalstaben hade framlagt följande
beräkning af de ökade kostnader, hvilka, i händelse förslaget
till den förbättrade härordningen antoges, komme att i
följd af de utsträckta beväringsöfningarne falla på förevarande
anslag:

2,124,000 tjenstgöringsdagar å 0,90 kronor
(deraf 0,so till dagaflö ning)

................................. 1,911,600: —

Inskrifnings-, färds-, mönstrings-,
m. fl. fasta kostkostnader
551,452: 50
hvarifrån borde
afföräs såsom
beräknadt å
Intendenturcorpsen
(se

8id'' 6) .....: al’8°2; 60 520,150: - 2)43i)760: -

Lega för hästar vid indelta
kavalleriet, 180 hästar
i 90 dagar eller 16,200

dagar å kr. 0,75 ............ 12,150: —

Lega för hästar vid artilleriet,
720 hästar i 14
dagar eller 10,080 dagar
å 2,50 kr............................ 25,200: *—

Transport 37,350: — 2,431,750: —

1,544,000:

Transport 37,350: —

Lega för hästar vid fortifikationen
80 hästar i 45
dagar eller 3,600 dagar

å 2,50 kr......... ................ 9,000: —

Lega för hästar vid trängen
108 hästar i 111 dagar
eller 11,988 dagar
å 2,50 kr............................ 29,970: —

Fourragering af förestående
1,088 hästar uti 41,868
dagar å, 0,95 kr................ 39,774: 60

Fourragering af 36 stamhästar
vid indelta kavalleriet
för underbefäl, instruktörer
och spel i 90
dagar eller 3,240 dagar
å 0,95 kronor .................. 3,078: —

2,431,750: — 1,544,000: —

76,320: —

42,852: 60

Underhåll af hästutrednings- och sadelmunderingspersedlar
vid indelta och
värfvade kavalleriet i 64,800 dagar å

0,n kronor................................................ 7,128: —

Munderingsslitningsersättning till underbefäl
vid indelta armén och Vermlands
fält]'' ägarecorps:

a) vid infanteriet för 516 sergeanter i 68

dagar eller 35,088 dagar å

0,03 kr.................................... 1,052: 64

vid infanteriet för 1,800 man i
68 dagar eller 122,400 dagar
å 0,37 kr................................. 45,288: —

b) vid kavalleriet för 9 sergeanter

i 90 dagar eller 810 dagar

å 0,oi kr................................. 8: 10

vid kavalleriet för 27 man i 90 dagar
eller 2,430 dagar å0,40 kr. 972: — 47,320: 74

Transport 2,605,371: 34 1,54^000: —

116

Transport 2,605,371: 34 1,544,000: —
Anslagets belopp enligt riksstaten för år

1893 vore...................................................... 1,544,000: —

hvadan erforderliga ökningen af anslaget

skulle utgöra kronor............................... 1,061,371: 34

Kongl. Maj:t gillade dessa beräkningar och föreslog
Riksdagen, att till bestridande af kostnaderna för de ifrågasatta
förlängda beväringsöfningarna under år 1893 anvisa,
utöfver de belopp, som enligt gällande bestämmelser
finge af anslaget till »beväringsmanskapets vapenöfning cm,
till »försvarsverket till lands i allmänhet» (se sid. 128 och följ.)
samt till »byggnader och sängkläder å mötesplatserna m. mj> (se
sid. 140) för samma år toges i anspråk, ett extra anslag
för år 1893 af 452,300 kronor.

Urtima Riksdagen beslöt att för utsträckning af beväringsmanskapets
vapenöfningar och för ökande af beväringsmanskapets
dagaflöning till 50 öre för öfning sdag, anvisa—
utöfver de belopp, som enligt gällande bestämmelser
finge af sistnämnda tre anslag för samma öfningar tagas i anspråk
-— för år 1893 ett belopp af 467,150 kronor, samt
medgaf, att för infanteriets omorganisation finge af
förevarande anslag användas 115,123 kronor (se sid. 38)
och för intendenturcorpsens organisation (se sid. 6) 31,302
kronor 50 öre.

1893 års Riksdag. Kongl Maj ds proposition:

Då bestämmelserna om de ökade vapenöfningarna för
de värnpligtige fullständigt trädde i kraft, erfordrades

en höjning i detta anslag af (se ofvan) ........................ 1,061,371: 34

Under år 1894, då endast de värnpligtige vid kavalleriet
erhölle dagaflöning för fulla 90 dagar, under det att
de värnpligtige, som tilldelats de öfriga vapenslagen,
vore berättigade till sådan aflöning för allenast 66
dagar, utgjorde enligt särskild utredning det med
anledning af urtima Riksdagens beslut om förhöjda
dagaflöningen (se ofvan) nödiga anslagsbeloppet en
summa i jemn t tal af......................................................... 406,450: —

Det behöfliga anslagsbeloppet skulle sålunda utgöra kronor 3,011,821: 34

Transport 3,011,821: 34

117

Transport 3,011,821: 34

men härifrån borde dragas:

dels förenämda belopp .......................................... 115,123: —

som skulle öfverflyttas till det icke garnisonerade
infanteriets och kavalleriets vapenöfningar
och

dels det för bildande af särskilt anslag till inten denturcorpsen

afsedda belopp (se ofvan) 31,302: 50 425- 50

hvarefter återstode såsom erforderligt anslagsbelopp kronor 2,865,395: 84
eller i jemnadt tal 2,865,000 kronor.

Kongl. May.t hemstälde derför att förevarande anslag.
......................................................................... 1,544,000

måtte ökas med................................................ 1,321,000

till kronor 2,865,000: —

Riksdagen beslöt att för det dåvarande ej bifalla Kongl.

Maj:ts förslag om öfverflyttande till anslaget för det
icke garnisonerade infanteriets •och kavalleriets vapenöfningar
af.................................................................................. 115,123: —

men biföll Kongl. Maj:ts förslag i öfrigt, hvadan Riksdagen
uppförde förevarande anslag till ett förhöjdt.
belopp af i jemnadt tal kronor......................................... 2,980,500: —

1894 ars Riksdag. Kongl. Maj ds proposition:

Under år 1895 komme beväringen jemväl vid infanteriet,
artilleriet, fortifikationen och trängen att hafva genomgått
90 dagars utbildning. Vid 1892 års urtima
Riksdag hade hela kostnaden för den ökade dagaflöningen
åt beväringen beräknats komma att uppgå

till kr................................................................ 637,200: —

hvadan och då häraf för år 1894 beviljats 406,450: —

ett belopp af.................................................................................... 230,750: —

nu återstode att bevilja.

Riksdagen medgaf, att förevarande anslag ökades med

sistnämnda belopp till kronor............................................. 3,211,250:-1)

(Forts. sid. 184). *)

*) Beräkning öfver anslagets storlek vid öfvergångstidens slut:
Anslagets belopp utgjorde vid tiden för urtima Riksdagen (se ofvan)

1,544,000: —

Transport 1,544,000: —

118

Volontärskolor.

Förslagsanslag.

1877 års Riksdag:

Kongl. Maj:t äskade af denna Riksdag till bestridande af de kostnader,
som komme att förorsakas af föreslagen förändring i värnpligtiges
öfningar m. m., en förhöjning i anslaget »beväringsmanskapets vapenöfningar»
af 995,500 kronor, hvilket förslag dock ej vann Riksdagens
bifall. Nämnda förhöjning var emellertid äfven beräknad

för underhåll, mundering sslitning och servis m. m. för volontär skolan
å Karlsborg, dertill skulle erfordras 243,000 kronor årligen, hvaraf dock
för år 187*8 under tiden från den 20 september endast 71,000 kronor, och
för underhåll, mundering sslitning och servis m. m. för volontär skolan
å Vadstena slott, hvartill skulle erfordras 175,000 kronor årligen, men
för år 1878 endast 50,500 kronor.

Riksdagen, som erkände vigten af att våra trupper, såvidt möjligt
vore, blefve försedda med tillräckligt och väl utbildadt underbefäl, och
ansåge de af Kongl. Maj:t föreslagna volontärskolorna vara ett godt
medel för att genom den undervisning, som i dem kunde meddelas,
vinna ökad tillgång till dugliga underbefälsämnen, fann likväl af det
dåvarande volontärsantalet icke anledning antaga en sådan tillökning
af volontärerne, att två skolor skulle vara för de närmaste åren behöfliga,
och stannade vid valet af den ort, der skolan borde vara belägen,
af »lätt insedda skäl» vid Karlsborg, hvadan Riksdagen endast på det
sätt biföll Kongl. Maj:ts framställning, att för underhåll, munderings- * I

Transport 1,544,000:

Ökning:

i följd af beväringsöfningarnes utsträckning (jemt. Hqt tablå

I bil. It.)................................................................... 1,698,571: 34

Minskning:

för bildande af anslaget till intendenturcorpsen

(se ofvan)................................................ 31,302: 50

genom infanteriets omorganisation (jemt. Hqt

tablå I bil. C.) ........................-.............. 115,123: —

genom artilleriets omorganisation (se sid. 75 not) 1,188: — 147,613: 50 1,550,957: 84

hvadan anslaget komme att ökas till ............................................ kronor 3,094,957: 84

119

slitning och servis m. m. för en volontärskola å Karlsborg på ordinarie
stat uppfördes ett förslagsanslag af kronor 71,000:

under titel » Volontär skolan å Karlsborg».

1S7S ars Riksdag anvisade fyllnaden i ofvanberörda
belopp 243,000 kronor med............................................................ 172,000: —

1881 ars Riksdag: Kongl. Maj:ts proposition:

De för kavalleriets volontärskola afsedda byggnaderna å
Ladugårdsgärdet komme att blifva färdiga så tidigt, att
samma skolas öppnande kunde ega rum i juli 1881, hvadan
medel från denna tidpunkt erfordrades till aflöning och
underhåll m. m. för skolans personal och till underhåll för
hästarne. Enligt beräkning uppginge de härför uppkommande
kostnader för tiden från den 15 juli 1881 intill
samma års slut till 35,000 kronor och för helt kalenderår
till 67,000 kronor. Medel härtill skulle lämpligen kunna
anvisas i sammanhang med dem, som utginge till Volontärskolan
å Karlsborg, å hvars anslag under åren 1880 och
1881 beräknades uppkomma eu behållning af 50,000 kronor.

Arméförvaltningen hade derför hemstält, att medel för
den nya kavallerivolontärskolan måtte föreslås af Riksdagen
anvisade på det sätt, att 1881 års utgifter för skolan finge
bestridas från 1881 års anslag för infanterivolontärskolan
å Karlsborg, ökadt med behållningarne å samma anslag
under år 1880, samt att för år 1882 och framgent i stället
för dåvarande förslagsanslaget till infanterivolontärskolan,

243,000 kronor, uppfördes under benämning »kavalleriets
och infanteriets volontärskolor» ett för båda skolorna gemensamt
förslagsanslag å 285,000 kronor.

Med bifall härtill föreslog Kongl. Maj:t Riksdagen, att

dels förhöja anslaget till volontärskolan å Karlsborg med 42,000: —
och medgifva, att från detta anslag, hvars benämning borde
förbytas till »volontärskolor», finge bestridas från ingången
af 1882 och framgent äfven kostnaden för kavallerivolontärskolan,

dels jemväl medgifva, att från 1881 års anslag till
volontärskolan å Karlsborg, ökadt med behållningen å samma

Transport 285,000: —

120

Transport 285,000: —

anslag under år 1880, finge bestridas kostnaden för kavallerivolontärskolan
från den 15 juli 1881 till årets slut.

Hvad Kongl. Maj:t sålunda äskat och föreslagit blef
af Riksdagen bifallet.

1887 års Riksdag: Kongl. Maj ds proposition:

Upprättades en volontärskola vid Vesternorrlands bataljon
och ordnades undervisningen vid densamma i likhet med
hvad egde rum vid volontärskolan å Karlsborg, borde till
densamma förläggas undervisningen för 5. militärdistriktets
volontärer. Den besparing, som genom minskning i transportkostnader
härvid vunnes, skulle komma anslaget till
volontärskolor till godo, hvilket anslag borde bestrida kostnaden
för denna skola liksom för de öfriga volontärskolorna
(jemf. i öfrigt sid. 109).

1891 års Riksdag:

Denna Riksdags beslut om höjning i sergeanternes vid
armén dagaflöning från 40 till 80 öre, se anslaget »indelta
arméns befälsaflöning» sid. 36 och följ.

1892 års urtima Riksdag medgaf, att för infanteriets
omorganisation finge af förevarande anslag användas 93,655
kronor (se sid. 38).

Summa kronor 285,000: —*)

(Forts. sid. 180).

b För kavalleriets omorganisation tagas af detta anslag i anspråk 33,000 kronor
eller de belopp, beräknade till 1,500 kronor för hvardera af 22 sqvadroner, hvilka för
Skånska husar- och dragonregementena samt Jemtlands hästjägarecorps utgingo till kavalleriskolan.
— Anslagets slutsumma vid öfvergångstidens slut kommer säl. att uppgå till
285,000 — (93,655 + 33,000) 126,655 = 158,345 kr.

121

Reservbefälet.

Förslagsanslag- högst.

1892 års urtima Riksdag: t. f. chefens för generalstaben förslag:

Kostnaden i dess helhet för reservbefälsinrättningen beräknades
sålunda:

o

Årlig inbetalning till rånte- och kapitalförsäkring sanstalt
för 56 reservofficerare och reservintendenter å i medeltal
733 kronor ........................................................................................... 41,048: —

D ag aflöning sko stnader:

Vid infanteriet...............................

Vid träng en ...................................

Vid fält- och fästning sartilleriet
För reservintendenter ne.................

........ 5,808: —

......... 720: —

........ 3,240: —

2,700: — 12,468: —

Summa kronor 53,516: —

Under de vapenöfning^, hvari reservernas underofficerare eller underbefäl
af manskapet efter egen önskan deltoge, borde de berättigas åtnjuta
enahanda dagliga aflöningsförmåner in. m., som fast anstäldt
underbefäl af motsvarande grad. Särskild kostnad härför ifrågakomme
endast vid ständigt tjenstgörande trupper eller vid repetitionsöfningarna
för öfriga trupper. Den ringa utgiften för detta ändamål kunde, intill
dess reservofficersinrättningen hunnit sin utveckling enligt plan, bestridas
af anslaget till reservbefälet, hvadan särskildt belopp härför icke blifvit
beräknadt.

Kongl. Maj:t föreslog Riksdagen att, med gillande af de för ersättning
åt reservofficerare och reservintendenter föreslagna grunder, för
ändamålet bevilja ett extra anslag för är 1893 af 5,000 kronor, med rätt
för Kongl. Magt att deraf bestrida jemväl den dagaflöningskostnad till
reservunderbefäl, som under nämnda år kunde erfordras och som ej
skulle af andra derför anslagna medel gäldas.

Riksdagen biföll detta Kongl. Maj:ts förslag och beviljade för berörda
ändamål ett anslag för år 1893 af 5,000 kronor.

10

122

1893 års Riksdag: Kongl. Maj:t föreslog Riksdagen:

att, för beredande af ersättning åt reservofficerare och reservintendenter,
i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder, såsom ordinarie
anslag bevilja en summa af ................................................ 17,000: —

äfvensom vid bifall dertill medgifva, dels att beloppet
finge under benämning »reservbefälet» såsom »förslagsanslag
högst» i riksstaten uppföras näst efter anslaget till »volontärskolor»
och dels att deraf jemväl finge gäldas den dagaflöningskostnad
till reservunderbefäl, som kunde blifva af
nöden och som ej skulle af andra anslagsmedel utgå.

Hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit blef af Riksdagen
bifallet.

1894 års Riksdag: Kongl. Maj:ts proposition:

Af den summa (se sid. 121).............................. 53,510: —,

som vid tillämpning af de utaf 1892 års urtima
Riksdag godkända grunderna för ersättning åt
reservofficerare och reservintendenter beräknades
vara för ändamålet erforderligt, återstode, efter
afdrag af förut anvisade ........................................... 17,000: —

kronor 36,516: —

Då häraf för år 1895 lämpligen syntes böra anslås en
tredjedel eller i rundt tal:................................................................. 12,000: —

liemstälde Kongl. Maj:t att höja anslaget till ............ kronor 29,000: —

hvartill Riksdagen lemnade bifall.

1895 års Riksdag:

Kongl. Maj:t föreslog, att anslaget till reservbefälet
måtte höjas med.................................................................................... 12,000: —•

till.................................................................................................. kronor 41,000: —

hvilket af Riksdagen bifölls.

(Forts. sid. 172).

123

Försvarsverket ti!! lands i allmänhet eller arméförvaltnängens

departement.

Reservationsanslag.*)

1875 års Riksdag minskade anslaget,

förut .................................................................... 1,523,255: 57

i följd af den beslutade löneregleringen
med beloppet af den dittills till underbefälet
vid indelta armén och Vermlands
fältjägareregemente utgående beklädnads hjelp

(13,267: 50 + 720: —)............................. 13,987: 50

till 1,509,268: 07

1876 års Riksdag höjde artilleridepartementets andel

med..................................................................................................... 50,000: —

beviljade för Mariebergs ammunitions/abrik (se sid. 69)......... 10,880: —

öfverförde 2,120 kronor från intendentsdepartementets till
artilleridepartementets andel och anvisade till underhåll
af beklädnads-, remtygs- och utredningspersedlar
vid 2. sappörkompaniet....................................................... 10,467: —

1877 års Riksdag ökade anslaget medföljande belopp:

förhöjning i anslaget till nybyggnad och underhåll af

kronans hus i fästnings- och garnisonsorter .............. 50,000:

för ökad munderingsslitning vid värfvade armén ............... 49,080:

tillökning i underofficerares vid värfvade armén bekläd nadsersättning

..................................................................... 29,191:

för beväringens beklädnad ........................................................ 311,000:

för musiken vid Husarregementet Konung Carl XV......... 1,500:

Transport 2,021,386

07

b Till underhall och stärkande af rikets försvarsverk beviljade Rikets Ständer vid
1809 års riksdag en s. k. defensionssumma af 1,000,000 Rdr bko. Detta anslag blef vid
1828—30 årens riksdag fördeladt mellan armén och flottan, hvarvid till försvarsverket till
lands anvisades dels 626,275 Rdr 19 sk. bko, dels ock, af hufvudtitelns öfrerskottmedel, 70,000
Rdr bko. Sistnämnda belopp uppfördes vid 1831—35 årens riksdag på stat, hvarigenom
årsanslaget reglerades till 696,275 Rdr bko. Efter att vid följande riksdagar hafva undergått
smärre förändringar bestämdes anslaget vid 1856—58 årens riksdag till 1,136,578
Rdr 89 öre rmt, samt höjdes slutligen vid 1874 års riksdag till 1,523,255 kr. 57 öre.

124

Transport

för beklädnadsersättning åt nytt underbefäl vid värfvade

armén....................................................................................

för d:o vid 3. sappörkompaniet .............................................

2,021,386: 07

2,800: —
13,542: —

1878 års Riksdag:

Anslags titeln »underhåll af de under fortifikationens
värd ställda byggnaden böjdes på Kongl. Maj:ts förslag

med .......................................................................................................

De för värfvade garnisionstruppernas mundering anvisade
medel ökades med ............................................................

Några nummer af rusthållskavalleriet både vägrat att
ingå på hästvakanskoutraktens förlängande och hade dessa
enligt gällande bestämmelser förvandlats till rotehåll, hvarvid
statsverket öfvertagit f. d. rusthållarnes skyldigheter
i afseende å munderingsunderhållet. En tillökning af indelta
armén med 78 korpraler, 78 vice korpraler och 156
volontäter vore förut beslutad (se sid. 33). För både den
förra och den senare personalens förseende med utrednings-,
remtygs- och trosspersedlar erfordrades en årlig

kostnad af.......................................................................................

för musiken vid fortifikationstr upp erna äskades 1,000
kronor för hvardera af pontonierbataljonen och sappörbataljonen
........................................................................................

25,000: —
52,570: 57

1,773: 61

2,000: —

Alla dessa Kongl. Maj:ts hemställanden

Riksdagen, som från detta anslag omförde:

a) till Mndelta arméns och Vermlands fältjägare corps’

v ap en ofri ing ar» och till »beväpning ens vapenöfning
ar» (se sid. 54) ..................................

b) till y>lif- och släpmunderingar vid rotehällsregementena
och Vermlands fä l tj äg ar ec orp) s»
ett belopp, som från förevarande anslag utgått
till underhåll af karl- och hästmunderin -

Summa 2,119,072:
bifÖllos af

4,000:

25

gar vid Jemtlands hästjägarecorps (se sid. 132) 5,981: 78 9 981- 78

__Rest 2,109,090: 47

Transport 2,109,090: 47

Transport 2,109,090: 47

1880 års Riksdag höjde anslaget med:

aflöning'' för personalen vid utredningsförrådet

i Stockholm (se sid. 10 not).................. 8,400: —

» för slotts- och proviantmästaren vid
slotts- och förrådsmagasinet i Stockholm
(se sid. 10) .................................. 1,425: —

samt afjemnade summan med .................................................

1882 års Riksdag öfverförde hit från anslaget till
Fortifikationen (se sid. 83) att uppföras å Fortifkationsdepartementets
andel ...........................................................................

9,825: —
—: 53

15,500: —

1883 års Riksdag:

Med hänsyn till brist i de medel, Fortijlkationsdepartementet
hade att af detta anslag disponera för nybyggnader
och underhåll af fästningarne och landtförsvaret i allmänhet
tillhörande hus och byggnader, höjdes anslaget med 22,000: —

2,156,416: —

1883 års Riksdag:

Ett särskildt anslag hade af Kong! Maj:t äskats för
byggnader ä mötesplatserna (se sid. 139). Det oaktadt hade
Kong! Maj:t ej föreslagit, att förevarande anslag skulle
minskas med de för likartad! ändamål uppförda 6,000 kr.,
enär anslaget komme att få vidkännas ökade kostnader
för underhållet af hufvudförråden och särskildt för centralförrådet
å Karlsborg in. m.

Med godkännande af ett för Riksdagen framlagdt
förslag till aflöningsstat för artilleri- och ingeniörhögskolan,
nedsatte Riksdagen de under anslaget för »försvarsverket
till lands i allmänhet» för skolan anvisade

medel med....................................................................................... 5,500: —

hvarigenom anslaget i dess helhet minskades till.................

kronor 2,150,916: —

hvaremot förslagsanslaget till inqvarteringskostnader höjdes
med motsvarande belopp (se sid. 142).

Transport 2,150,916:

126

Transport 2,150,916:

1886 års Riksdag: Kongl. Maj:ts proposition:

De förhöjda kostnader, som drabbade artilleridepartementets
andel i anslaget i följd af nya värnpligtslagens
tillämpning år 1887 och med afseende derå, att beväringsmanskapet
vid den blifvande förlängningen i öfningstiden
komme att i större utsträckning än dittills öfvas i målskjutning,
hade beräknats till sammanlagdt omkring......... 78,584:

I anledning af dels förlängningen i beväringens
öfningar med 6 dagar och dels Gotlands nationalbevärings
ifrågasatta likställighet med den öfriga beväringen i afseende
å beklädnaden, erfordrades förhöjning i intendents departementets

andel af anslaget med.................................. 100,000:

och blefvo båda dessa belopp af Riksdagen beviljade.

1888 års Riksdag: Kongl. Maj ds proposition:

Vid bifall till Kongl. Maj:ts framställning om bildande
af anslaget till »beklädnad och utredning m. m. för indelta
infanteriet, Vermlands fältjägarecorps och Jemtlands
hästjägarecorps» (se sid. 133) skulle från förevarande anslag
afföras det under titel »indelta arméns utredning»

uppförda belopp....................................................... 55,000: —

Vid bifall till förslaget om uppdelande
af dåvarande anslaget till »Tv äng em på de
särskilda anslagstitlarna i riksstaten, hvarunder
anslagsmedlen, med afseende å de olika
behof, hvarför de voro afsedda, borde hänföras,
skulle förevarande anslag ökas med (se

sid. 86) ..................................................................... 23,601: 56

Den föreslagna minskningen i anslaget utgjorde
sålunda.................................................. 31,398: 44

Tillökningen af beväringens vapenöfningstid med
2 dagar påkallade emellertid förhöjning i intendentsdepartementets
andel af detta anslag i och för underhållet af
beväringsmanskapets beklädnads-, remtygs- och utrednings-
samt trosspersedlar. För 30,000 man i 2 dagar

Transport 2,329,500:

127

Transport 2,329,500: —

A 53,37 öre per man om dagen, deraf 50 för munderingsunderhållet
samt 3,37 öre för trosspersedlars underhåll,
erfordrades i jemnadt tal....................................... 32,000: —

Härtill borde dock läggas behöflig förböjning
för de värnpligtige på Gotland, med
jemnadt tal.................................................................. 4,500: —

eller tillhopa kronor 36,500: —

Den erforderliga slutliga förhöjningen i anslaget blefve

alltså ...................................................... kronor 36,500: —

minskad med............................................................... 31,398: 44

eller kronor 5,101: 56

livilket belopp kunde jemnas till 5,100: —-

Kongl. Maj:t föreslog alltså:

dels att, till beredande af erforderlig förböjning i
de i och för underhållet af beväringsmanskapets beklädnads-,
remtygs- och utrednings- samt trosspersedlar under
förevarande anslag anvisade medel, måtte beviljas 36,500
kronor;

dels ock, att vid bifall härtill äfvensom till ofvan
omförmälda förslag i fråga om fördelning af anslaget
till Trängen och sammanföring till ett anslag af anslagen
till »trossens underhåll» och till »lif- och släpmunderingar
vid rotehållsregementena och Vermlands fältjägarecorps»
samt de under anslaget till »Försvarsverket till lands i
allmänhet» för underhåll af kapotter samt remtygs- och
utredningspersedlar vid rotehållsinfanteriet anvisade 55,000
kronor, höja sistnämnda anslag med...................................... 5,100: —

Härtill lenmade Riksdagen bifall.

1889 års Riksdag:

Med bifall till en af Kongl. Maj:t framstäld proposition
om befrielse för rusthållarne vid 2:dra Lifgrenadierregementet
från skyldigheten att bekosta regementets exercisammunition,
höjde Riksdagen förevarande anslag med... 4,000: —

Transport 2,338,600: —

1890 års Riksdag:

Transport 2,338,600:

Anslaget höjdes dels för beredande af ökad tillgång
till bestridande af de från artilleridepartementet utgående
kostnader för projektiler, patroner och krut m. m., med 36,000:

och dels för beredande af erforderlig ökning uti de
för underhållet af beväringsmanskapets beklädnads-, remtygs-
och utrednings- samt trosspersedlar anvisade medel
med ..................................................................................................... 30,000:

1892 års lagtima Riksdag:

Anslaget höjdes, för beredande af ökade tillgångar
till bestridande af kostnaderna dels för erforderlig beklädnad,
utredning och ammunition m. m. i anledning af

förlängningen i beväringens öfningstid, med........................ 30,000:

och dels till anskaffande af förbrukningsammunition till
det nya geväret m. m., med..................................................... 100,000:

1892 års urtima Riksdag:

T. f. chefen för generalstaben hade framlagt följande
beräkning af de ökade kostnader, hvilka, i händelse förslaget
till den förbättrade härordningen antoges, komme
att i följd af de utsträckta beväringsöfningarna falla på
förevarande anslag:

a) Arméförvaltningens å artilleridepartementet andel:

till ammunition ........................... 329,000: —

5) målskjutningsmateriel, gevärspersedlars
underhåll

m- m................................ 42iQQQ: ~ 371,000: —

b) Arméförvaltningens å
intendentsdepartementet andel:

till munderingsunderhåll och
tältlagstross:

Transport 371,000: — 2,534,600:

129

Transport 371,000: — 2,534,600: —

2.056.500 tjenstgöringsdagar
vid infanteriet, artilleriet,
fortifikationen ochträngen

å 0,37 kronor .................... 760,905: —

67.500 tjenstgöringsdagai vid

kavalleriet å 0,40 kronor 27,000: — 7g7 ggg.

Tillsamman 1,158,905: —

Afdroges härifrån å anslaget enligt riksstaten
för år 1893, jemlikt arméför -

valtningens utredning af de faktiska

kostnaderna, uppförda............................. 711,500: —

återstode erforderlig ökning af anslaget

sålunda ........................................................ 447,405:

för samtliga vapenslag utom för kavalleriet, för hvilket
0,40 kronor beräknats i stället för 0,45 kronor. Förstnämnda
utgiftsbelopp, 0,37 kronor, både lagts till grund
för beräkningarne såväl uti 1883 års som uti 1891 års
härordningsförslag och hade derför nu användts för
ändamålet, så mycket hellre som denna beräkning skulle
gälla först vid slutligt genomförd organisation eller från
och med 6. öfvergångsåret.

Urtima Riksdagen medgaf

att för genomförande af artilleriets organisation finge
användas de för Svea, Göta och Vendes artilleriregementen
samt Vaxholms artillericorps afsedda anslagstillgångar (se
sid. 71) samt

att till intendenturcorpsens organisation finge användas
tillhopa (se sid. 6) 48,830 kronor.

1803 ärs Riksdag höjde anslaget för beredande af
erforderliga ökade tillgångar till bestridande af kostnaderna
för dels de värnpligtiges beklädnad och utredning
under de förlängda öfningarne, dels anskaffandet

Transport 2,534,600: —

17

130

Transport 2,534,600: —

af ammunition till stammens öfningar med (447,405 +

186,000)..................................................................... 633,405: —,

hvarjemte Riksdagen för bildande af anslaget
till intendenturcorpsen minskade anslaget

med (se ofvan) .............................................. 48,830: 584,575: —

till kronor 3,119,175:—'')
(Ports. sid. 167, 174, 177, 185, 188, 191, 192, 193, 195). i)

695,861: 25

i) Beräkning af anslagets belopp vid öfvergångtidens slut:

Artilleridepartementets andel:

Förutvarande belopp (se 1893 ars ligg.): ...................................

Om härtill lägges:

ökad kostnad för de förlängda vapenöfningarne (jemt. Hqt

tablå I bil. H.) ............................■............. 296,000: —

för infanteriets omorganisation erforderliga (jemf.

Hqt tablå I bil. J.) .................................... 1.669: 50

för kavalleriets omorganisation erforderliga (jemf.

Hqt tablå I bil. K.)................................• ••• 24,060:

för artilleriets omorganisation erforderliga (se sid.

75 not)......... ............................................... 251,000:

af 1893 års Kiksdag beviljadt belopp (se ofvan) 186,000: — 758,729: 50
men afdrages:

för infanteriets omorganisation (jemf. Hqt tablå I 4

bil. C.)....................................................6.014: 50

för kavalleriets omorganisation (jemf. Hqt tablå I

bil. D.)...................................................•••• 5,720: —

förut utgående kostnad för artilleriets behof (se

sid. 75 not)................................................... 168,372: 08 182,106: 58 576,622: 92

komme anslagsdelen att belöpa sig till............................................. kronor 1,272,484: 17

Fortifikationsdepartementcts andel:

Förutvarande belopp (se 1893 ars ligg.):............................

Om härtill lägges:

erforderligt belopp för ökadt kasernunderhåll (se

sid. 188)... ........................................; - 35,000

erforderligt belopp för kavalleriets omorganisation

(se Hqt tablå I bil. K.) .............................. 18,000

erforderligt belopp för fortifikationens omorganisation
(se sid. 85 not).................................... 21,500:

erforderligt belopp för trängens omorganisation

(se sid. 91 not)............................................ 22,000: 96,500: —_

Transport 96,500: — 251,026:

251,026: —

131

Beklädnad och utredning m. m. för indelta infanteriet, Vermlands
fältjägarecorps och Jemtlands hästjägarecorps.

1875 ars ^Riksdag uppförde i riksstaten med samma belopp som
förut anslaget ''»till lif- och släpmunderingar vid rotehållsregementena och

Vermlands fältjägarecorps»1) ....................... 272,520: —

och anslaget »till trossens underhåll» 26,520 kr.3)

Transport 272,520:. — * *)

Transport 96,500: — 251,026: —

15,500: —

6,000: — 21,500: — 75,000: —

............................ kronor 326,026: —

....................................... 1,564,312: 75

151,405: —

255: 50

218,825: 62
410,718: 44
104,216: 44

72,031: 20 966,452: 20

48,830: —

3,622: 40
14,706: 26

Transport 67,158: 66 966,452: 20 1,564,312: 75

*) Med indragning af det sedan år 1818 årligen utgående anslaget till ^mundering
för indelta infanteriet, beviljades vid 1856—58 årens riksdag ett anslag till lif- och släpmunderingar
vid rotehållsregementena af 208,200 Rdr rmt. Detta anslag höjdes vid 1859—60
årens riksdag till 232,000 RdT rmt; vid 1862—63 årens riksdag till 257,200 Rdr rmt;
vid 1865—66 årens riksdag till 262,520 Rdr rmt; samt vid 1873 års riksdag till 272,520
Edr rmt.

2) I sammanhang dermed att vid 1850—51 årens riksdag trosspassevolansafgiften upptogs
bland statsverkets inkomster, anvisades till trossens underhåll ett anslag af 17,680 Rdr. bko.,
hvilket anslag vid 1856—58 årens riksdag uppfördes i riksstaten med 26,520 Rdr. rmt.

men afdrages förutvarande kostnad för fortifikationen
(se sid. 85 not).................................

och för trängen (se sid. 91 not)............................

blifver anslagsdelens ökade belopp......................

Intendentsdepartemenlets andel:

Förutvarande belopp (se 1893 års ligg.): ...........

för de förlängda vapenöfningarne erfordas (se Hot

tablå I. bil. H.) ........................................

» infanteriets omorganisation (se Hqt tablå I,

bil. J.)...........................................................

» kavalleriets omorganisation (Be Ilqt tablå I,

bil. K.).........................................................

» artilleriets omorganisation (se sid. 75 not) ...

» fortifikationens » ( » » 85 » ) ...

» trängens » ( » » 91 » ) ...

hvarifrån bör afgå:

för bildande af intendenturcorpsens anslag (se

ofvan............................................................

» infanteriets omorganisation (se Hqt tablå I,

bil. C.).........................................................

» kavalleriets omorganisation (se Hqt tablå I,
bil. A. och D. 1,460 + 13,246: 26) ............

132

Transport 272,520: —

1877 års Riksdag nedsatte förstnämnda

anslag med det ”belopp, hvilket dittills utgått
såsom beklädnadebidrag för åtskilliga till
underofficerares aflöning anslagna vakanta
rotar, för livilka vakansafgifterna dåmera
borde ingå till statsverket ................................ 2,888: 55

1878 års Riksdag: Kongl. Maj ds proposition:

I anslaget till lif- och släpmunderingar etc. erfordrades
ökning i följd af dels tillkomsten af några från
rusthåll till rotehåll förvandlade nummer, dels den beslutade
förstärkningen af indelta arméns korpraler, vice
korpraler och volontärer (se sid. 33) dels ock stegrade
pris å vissa för soldatbeklädnaden erforderliga materialier.

I anledning häraf äskades...................................................

Från x>försvarsverket till lands i allmänhet)> skulle
öfverföras hit munderingsunderhållet vid Jemtlands häst jägarecorps

(se sid. 124)..................................... 5,981: 78,

men genom detta underhålls bestämmande
för framtiden medelst årlig prisreglering,
på sätt vid hela öfriga armén dåmera
egde rum, beräknades beloppet stiga med 4,041: 78,

Transport 294,039: 36

Transport 67,158: 66 966,452: 20 1,564,312: 75

samt förutvarande kostnad:

för artilleriet (se sid. 75 not).............................. 390,535: 24

» fortifikationen (se sid. 85 not)........................ 103,816: 44

» trängen (se sid. 91 not)................................. 17,924: — 579,434: 34 387,017: 86

Anslagsdelens belopp komme sålunda att ökas till........................... kronor 1,951,330: 61

Civila departementets andel (se 1893 års ligg.) 23,400 kronor komme att blifva oförändrad.
Anslaget i dess helhet komme sålunda att utgå med:

å artilleridepartementets andel ............................................................... 1,272,484: 17

» fortifikationsdepartementets » 326,026: —

» intendentsdepartementets » 1,951,330: 61

» civila departementets » 23,400: —

Summa kronor 3,573,240: 78

och om härifrån dragas till Kronprinsens husarregementes rekrytering och

aflöning (se sid. 94 not).........................................................................7,121: 06

269,631: 45

24,407: 91

kronor 3,566,119: 72

133

Transport 294,039: 36

hvadan anslaget borde höjas med ytterligare .................... 10,023: 56

Riksdagen lemnade härtill bifall.

1880 års Riksdag afjemnade anslagets slutsumma med — : 08

Summa 304,063: —

1888 års Riksdag: Kongl. Maj:ts proposition:

Arméförvaltningen hade hos Kongl. Maj:t framhållit lämpligheten
deraf att till ett statsanslag sammansloges följande tre anslag, nemligen:
anslaget till lif- och släpmunderingar vid rotehållsregementena och

Vermlands fältjägarecorps................................................... 304,063: —

de under titeln »indelta arméns utredning» å intendentsdepartementets
andel i anslaget för försvarsverket

till lands i allmänhet uppförda (se sid. 126) ............... 55,000: —

samt

anslaget till trossens underhåll (se sid. 131)........................ 26,520: —

för att med sammanlagdt .......................,.................. kronor 385,583: —

i riksstaten dädanefter såsom reservationsanslag upptagas
under benämning: »Beklädnad och utredning m. m. för
indelta infanteriet, Vermlands fältjägarecorps och Jemtlands
hästjägarecorps, reservationsanslag»; och skulle vid
bifall till förslaget från det nya anslaget gäldas jemväl
kostnaderna för tältlags- och fortskaffningstrossen såväl
vid nämnda trupper som vid rusthållskavalleriet.

Kongl. May.t afgaf förslag till Riksdagen i enlighet
med Arméförvaltningens framställning.

Riksdagen biföll Kongl. Maj:ts förslag utom i hvad
det angick det nya anslagets bestämmande såsom reservationsanslag.
Det betydligaste af de i det nya anslaget
ingående gamla anslagen, eller det till lif- och släpmunderingar
å 304,063 kronor, vore nemligen bestämdt anslag
och Riksdagen hade tillförene varit af den mening,
att ett bestämdt anslag icke utan tvingande skål borde
förändras vare sig till förslags- eller reservationsanslag.

1889 års Riksdag:

Vid beräkning af statsverkets ordinarie inkomster för
år 1890 hade Riksdagen bland dessa inkomster upptagit »af Transport

385,583: —

134

4

Transport 385,583: —
gifter för persedelunderhållet, vid rusthållsinfanteriet» med 51,000: ■—
och då till följd häraf en motsvarande summa borde å
utgiftssidan uppföras, skulle förevarande anslag ökas med_

berörda belopp ........................................................ till kronor 436,583: —

1892 års urtima Riksdags beslut om användande
för infanteriets omorganisation af en del utaf förevarande
anslag (se sid. 38),

om dito för kavalleriets omorganisation (se sid. 45),

Riksdagen medgaf, att för intendenturcorpsens organisation
finge af detta anslag användas:

hälften af handräckningskostnaderna vid indelta infanteriets,
Vermlands fältjägarecorps’ och Jemkande hästjägarecorps’
förråd 2,825 kronor (se sid. 6).

1893 års Riksdag, som biföll, att ett särskildt anslag
inrättades för intendenturcorpsen, och att ofvanberörda belopp 2,825: —

dit öfverfördes, minskade till följd häraf förevarande an-_

slag till........................................................................ kronor 433,758:—J)

(Forts. sid. 191 och 192). *)

*) Beräkning af anslagets storlek vid öfvergångstidens slut:

Anslaget upptogs i 1893 års riksstat med (se ofvan) .................................... 436,583: —

Om härifrån afdrages:

det till anslaget intendenturcorpsen atförda belopp (se ,

ofvan).................................................................. 2,825: —

besparade kostnader i följd af infanteriets omorganisation
(se Hqt tablå I bil. C.) .............................. 46,589: 19

besparade kostnader i följd af kavalleriets omorganisation
(se Hqt tablå I bil. D.)............................. 16,000: — 65,414: 19

men anslaget ökas med nytillkomna kostnader genom infanteriets

omorganisation (se Hqt tablå I bil. J.)................................. 35,579: 60 29,834: 59

skulle anslaget komma att minskas till ............................................. kronor 406,748: 41

135

Anskaffande och underhåll af beklädnads-, bevärings-, remtygs- samt
häst- och sadelmunderingspersedlar vid det berustade kavalleriet.

Reservationsanslag.

1894 års Riksdag beslöt, att statsverket från och med år 1885
skulle öfvertaga den rusthållarne vid ej mindre det berustade kavalleriet
än äfven det berustade infanteriet åliggande skyldighet att anskaffa och
underhålla beklädnads-, bevärings-, remtygs- samt. häst- och sadelmunderingspersedlar,
under vilkor, att staten samtidigt erhölle fri dispositionsrätt
till i bruk varande, af rusthållarne anskaffade motsvarande
persedlar; att den rusthållarne beredda lindring komme att fortfara
endast så länge ett det upphörda åliggandet motsvarande statsanslag af
Riksdagen anvisades; samt att hvad det berustade infanteriet beträffade,
såsom vilkor för statens öfvertagande af den detta infanteri åliggande
ofvannämnda skyldighet bestämdes, att rusthållarne inginge på att erlägga
en årlig ersättning för besvärets upphörande af 40 kronor af hvarje
rustliållsnummer, hvilken Kongl. Maj:t skulle ega att för det med besväret
afsedda ändamål disponera.

Till bestridande af härför erforderliga utgifter uppförde Riksdagen
å ordinarie stat ett reservationsanslag af kronor 150,000.

1895 års Riksdag. Kongl. Maj ds proposition: Kongl. Maj :t hade
under den 21 november 1884, bland annat, förordnat att de åtgärder
skulle vidtagas, som kräfdes för att rusthållarne vid de beridna rusthållstrupperna,
på sätt Riksdagen åsyftat, måtte redan från och med år 1885
komma i åtnjutande af ifrågakomna lindring i rustningsbesväret samt
förklarat, att Kongl. Maj:t, med anledning af de af Riksdagen anförda
skäl för öfverflyttande på statsverket af omförmälda persedlars anskaffning
och underhåll jemväl vid rusthållsinfanteriet, ville lör nästa sammanträdande
Riksdag framlägga förslag, huru detta på mindre betungande
vilkor för rusthållarne kunde ske.

Arméförvaltningen, som i ärendet hörts, hade uti underdånigt utlåtande
anfört:

1) angående rusthållskavalleriet:

Anskaffningen och underhållet vid rusthållskavalleriet af de persedlar,
med hvilka intendentsdepartementet hade befattning, hade ansetts
icke kunna beräknas till lägre belopp för år än 184,012 kronor 50 öre,

136

i hvilken beräkning, såsom rätteligen bort ske, inbegripits samtliga
nummer och således äfven de för olika ändamål anslagna vakanta
numren.

Det berustade kavalleriets beväpning hade arméförvaltningen, för
den händelse att rusthållskavalleriet fortfarande blefve beväpnadt på
samma sätt som då, beräknadt till en årbg kostnad af 15,138 kronor
15 öre, hvilket belopp dock för ryttarens förseende med karbin af ny
modell komme att ökas till 11,511 kronor 60 öre.

Det blefve vidare nödvändigt, i händelse kronan öfvertoge persedelunderhållet,
att i förråd hålla tillgängligt ett visst antal reservpersedlar,
hvilkas anskaffning skulle enligt gjord beräkning erfordra ett anslag
för en gång af 70,000 kronor.

Slutligen hade till bestridande af förvaltningskostnader m. m. upptagits
ett belopp af omkring 1 krona per nummer, eller ungefär 3,000
kronor, så att hela den årliga utgiften för statsverkets öfvertagande vid
berustade kavalleriet af ifrågavarande besvär komme att uppgå, förutom
nämnda 70,000 kronor för en gång, i rundt tal till 203,000 å 205,000
kronor årligen.

2) angående rusthällsinfanteriet:

Af framlagda uträkningar visade sig, att kostnaden för anskaffning
och underhåll af beklädnads- och remtygspersedlarne, med tillämpning
af de i instruktionerna för beklädnadsdirektionerna vid roterade infanteriet
stadgade beräkningsgrunder, skulle för hvarje nummer utgöra i
medeltal endast 17 kronor 45 öre. Såsom bidrag till förvaltningskostnad
m. m. hade beräknats, likasom för rusthållskavalleriet, ett visst
belopp, i detta fall omkring 50 öre för nummer, samt för beväpningen,
efter gällande modell 3 kronor 92 öre, men efter ny modell 4 kronor
89 öre, hvarför arméförvaltningen ansåg den afgift vederbörande rusthållare
vid infanteriet borde erlägga, icke billigtvis kunna sättas högre
än till 22 å 23 kronor för hvarje nummer.

På grund af den föreslagna utredningen föreslog Kongl. Maj:t
Riksdagen:

att höja förevarande anslag............................................................ 150,000: —

med......................................................................................................... 55,000: —

till kronor 205,000

att till uppsättande af nödiga reservpersedlar för rusthållskavalleriet
anvisa ett extra anslag för år 1886 å 70,000
kronor;

Transport 205,000: —

137

Transport 205,000: —

samt att, hvad beträffade rusthållsinfanteriet, statsverket
från och med år 1886 måtte öfvertaga den rusthållarne vid
detta infanteri åliggande skyldighet att anskaffa och underhålla
beklädnads-, bevärings- och remtygspersedlar, under
vilkor att till staten under eganderätt samtidigt öfverlemnades
af rusthållarne anskaffade motsvarande persedlar till det
antal och i det skick, som för godkännande vid generalmönstring
erfordrades, och att rusthållarne för besvärets
upphörande erlade en årlig ersättning af 23 kronor af hvarje
rusthållsnummer, att af Kongl. Maj:t för persedlarnes anskaffning
och underhåll användas.

Riksdagen bestämde berörda afgift, som vederbörande
rusthållare vid infanteriet borde för besvärets upphörande
erlägga till 20 kronor, men biföll Kongl. Maj:ts framställning
i öfrigt.

1888 års Riksdag: Kongl. Maj:ts proposition:

Den afgift, rusthållarne vid det berustade infanteriet
skulle till kronan erlägga såsom ersättning för det upphörda
åliggandet att sjelfva anskaffa och underhålla soldatens beklädnads-
och beväringspersedlar, vore afsedd att utgöra fullständig
godtgörelse för kronans utgifter i och för öfvertagandet
af persedelvården. Vid sådant förhållande vore
anslagets titel vilseledande och utgjorde ett bestämdt hinder
för den eljest synnerligen önskvärda åtgärden att under
det nya anslaget till beklädnad och utredning för indelta
infanteriet, Vermlands fältjägarecorps och Jemtlands hästjägarecorps
(se sid. 133) upptaga och redovisa rusthållarnes
vid rusthållsinfanteriet ifrågavarande afgifter.

Kongl. Maj:t föreslog derför, att ur titeln till förevarande
anslag måtte uteslutas orden »och det berustade infanteriets
,

hvilket förslag af Riksdagen bifölls.

1802 Ars urtima Riksdags beslut om användande af
en del af detta anslag till kavalleriets omorganisation (so
sid. 45).

Transport 205,000: —

18

138

Transport 205,000: —

Samma Riksdags medgifvande att för intendenturcorpsens
organisation finge användas handräckningskostnaderna
vid det berustade kavalleriets förråd 750 kronor (se sid. 6).

1893 års Riksdag: Kongl. Majd föreslog att, vid

bifall till förslaget om uppförande i riksstaten af ett särskilt
anslag för intendenturcorpsen, minska förevarande anslag
med (se ofvan) ....................................................................... 750: —

hvilket af Riksdagen bifölls.1)

till kronor 204,250: —
(Forts. sid. 185 och 191).

Byggnader och sängkläder på mötesplatser m. m.

Reservationsanslag’.

1877 års Riksdag beviljade till »underhåll af filtar, putvar, handdukar
och tvättställ ä mötesplatserna» ett förslagsanslag af 88,000: —,
hvilket i riksstaten uppfördes bland anslagen till beväringen.

1878 års Riksdag:

Då anslaget afsåge både stammens och beväringens behof, flyttades
detsamma i riksstaten till anslagen under rubriken materialier och benämningen
förändrades till »underhåll af sängkläder m. m. ä mötesplatserna».

0 Beräkning af anslagets storlek vid öfvergångstidens slut:

Anslagets belopp enligt 1893 års riksstat (se ofvan)....................................... 205,000: —

hvarifrån bör afgå:

det till anslaget »intendenturcorpsen» öfverforda belopp............ 750: —

minskade kostnader genom kavalleriets omorganisation (jemför

Hqt tablå I bil. D)................................................... 116,572: — H7 322'' _

Anslaget komme sålunda att minskas till ...................................................... 87,678: —

139

1880 års Riksdag: Kongl. Maj ds proposition:

De persedlar, för hvilkas underhåll anslaget vore afsedt, hade först
nyligen hunnit anskaffas. Anslaget hade derför endast till obetydlig
grad behöft anlitas. Någon säker erfarenhet för bedömande af behofvet
hade ännu väl ej kunnat vinnas, men ansåge Kongl. Maj:t, att

anslagets dåvarande belopp .................................... 88,000: —

kunde minskas med ................................................... 38,000: —

till 50,000: -,

hvilket Riksdagen biföll.

1885 års Riksdag: Kongl. Maj:ts proposition:

Till utgifter för byggnader och reparationer hade f rån de
båda vapenöfning sanslag en under åren 1878—1883 i medeltal
utbetalats öfver 100,000 kronor årligen. Dertill komme
underhåll och nybyggnad af gevärsförråd, ammunitionsbodar
och smedjor, hvarför under senaste 10 åren i medeltal utgifvits
ett årligt belopp af 13,527 kronor. Totalsumman af
medel för byggnadsbehof v et å mötesplatserna uppginge sålunda
till i jemnt tal 115,000 kronor. Kongl. Maj:t ansåg, att
med dessa medel jemväl borde bekostas utgifterna för kompanitrossbodarne
och föreslog Riksdagen att till bestridande
af kostnaderna ej mindre för underhållet af samtliga byggnader
jemte förekommande nybyggnader å mötesplatserna
för indelta arméns, Vermlands fältjägarecorps’ och beväringsmanskapets
behof samt för kompanitrossbodarnes underhåll,
än äfven för underhållet af sängkläder m. m. på
mötesplatserna, förevarande förslagsanslag måtte under benämning
»byggnader och sängkläder på mötesplatserna m. m.D
med ett till 165,000 kronor förhöjdt belopp såsom reservationsanslag
i riksstaten uppföras.

Riksdagen ansåg, att den äskade förhöjningen utan

olägenhet kunde begränsas till..................................................... 50,000: —

men biföll propositionen i öfrigt.

(Angående de belopp, tillhopa 6,000 kronor, som från anslaget
»försvarsverket till lands i allmänhet)'') utgå till underhåll,
bland annat, af vissa förrådsbyggnader å mötesplatserna
m. m. se sid 125).

Transport 100,000: —

140

Transport 100,000: —

1886 års Riksdag: Kongl. Maj:ts proposition:

Det vore af anförda skäl nödvändigt, att anslaget höjdes
till det hos 1885 års Riksdag äskade belopp 165,000 kronor
eller med ....................................................................................

och endast under förutsättning att så komme att ske, hade
Kongl. Maj:t vid 1885 års Riksdag ifrågasatt, att kronan
skulle bestrida utgifterna för kompanitrossbodarne, hvartill
anslagets af samma Riksdag bestämda belopp emellertid
icke lemnade tillgång.

I särskild proposition föreslog Kongl. Maj:t vidare, att,
för den händelse ifrågavarande anslag ökades, på sätt ofvan
föreslagits, den rotehållare åliggande skyldighet att bygga
och underhålla kompanitrossbodar samt fortskaffa trossen
till och från mötesplatserna måtte få från och med år 1887
af statsverket öfvertagas, under vilkor att statsverket erhölle
den rätt till redan befintliga kompanitrossbodar, som kunde
vederbörande rotehållare tillkomma.

Riksdagen höjde anslaget på sätt Kongl. Maj:t äskat
samt biföll hvad Kongl. Maj:t i den särskilda propositionen
föreslagit.

1892 års urtima Riksdag:

t. f. Chefen för generalstaben hade, vid beräkning af
de ökade kostnader, som i händelse förslaget till den förbättrande
härordningen godkändes, komme att i följd af
de utsträckta beväringsöfningarne falla på förevarande anslag,
antagit dessa för 2,124,000 tjenstgöringsdagar å

0,oi2 kronor till ........................................................... 25,488: —

Å anslaget enligt riksstaten för år 1893,
jemlikt arméförvaltningens utredning af de faktiska
kostnaderna, vore uppförda........................... 10,000: —

Erforderlig ökning af anslaget sålunda.........kr. 15,488: —

Transport

65,000: —

165,000: —

141

Transport 165,000: —

1893 urs Riksdag:

Med bifall till Kongl. Maj:ts förslag, höjde Riksdagen
förevarande anslag med ofvan stående belopp........................ 15,488: —

till kronor 180,488: -1)
(Forts. sid. 186, 188, 193).

Inqvarteringskostnader.

Förslagsanslag.* 2)

1875 ars Riksdag uppförde i riksstaten, såsom förut, två anslag
under benämning:

»Inqvarteringskostnader i Stockholm» med................................. 50,000: —

och »inqvarteringskostnader i landsorten» med ........................ 47,600: —

1877 års Riksdag ökade anslaget »inqvarteringskostnader i Stockholm»
i anledning af krigshögskolans inrättande (se sid. 21) med 7,500

kronor till.............................................................................................. 57,500: —

Transport 57,500: —

1) Beräkning af anslagets storlek vid öfvergångstidens slut:

Anslagets belopp utgjorde enligt 1893 års rikstat (se ofvan) ........................ 165,000: —

hvartill bör komma för de ökade beväringsöfningarne erforderliga (se ofvan)
.................................................................................... 15,488: —

Om härifrån dragés i följd af kavalleriets omorganisation minskad
kostnad (Hqt tablå 1 bil. D.) .................................... 11,000: — ^ ^gg. _

komme anslaget att ökas till.............................................................. kronor 169,488: —

2) I sammanhang med godkännande af ny inqvarteringordning för städerna utom
Stockholm beviljade Rikets ständer vid 1840—41 årens riksdag ett förslagsanslag af
24,000 Rdr bko såsom inqvarteringsbidrag i landsorten. Till bestridande af sådana inqvarteringskostnader
i Stockholm, som icke ålåge Stockholms stad att utgöra, beviljades
vid samma riksdag ett förslagsanslag af 12,000 Rdr bko. Vid 1873 års riksdag blef,
med anledning af Generalstabens organisation, anslaget till inqvarteringskostnader i landsorterna
höjdt till 37,300 Rdr. rmt samt anslaget till inqvarteringskostnader i Stockholm
till 24,900 Rdr rmt. 1874 års riksdag beviljade 50 % förhöjning i förut utgående inqvarteringsersättning
samt ökade i följd deraf anslagen till inqvarteringskostnader i
landsorterna till 47,600 kronor samt till inqvarteringskostnader i Stockholm till 50,000
kronor.

142

Transport 57,500: —

1880 års Riksdag:

Då den från detta anslag utgående inqvarteringsersätt ning

åt generalintendenten och intendenten, tillhopa .................. 1,875: —

vore afsedd att vid Arméförvaltningens lönereglering indragas,

blef anslaget nedsatt med detta belopp till i jemnt tal kronor 55,600: —

1881 års Riksdag: Kongl. Maj ds proposition:

De båda ofvannämnda anslagen utginge för alldeles likartadt ändamål
nemligen att betala de inqvarteringskostnader. bvilka skulle af
statsmedel bestridas. För önskvärd enkelhet i räkenskapsföringen vore
det icke gagneligt, att likartade utgifter utginge från olika anslag,
och då dertill komme, att sedan flere år å anslaget nnqv ar tering skostnader
i landsorten» uppstått brist, hvaremot å det andra anslaget
uppkommit eu i någon mån motsvarande behållning, föreslog Kongl.
Maj:t Riksdagen att i riksstaten uppföra båda anslagen (55,600 + 47,600)
tillhopa 103,200: — såsom ett förslagsanslag under benämningen ^inqvartering
skostnaderD med ett jemkadt belopp af.................................... 103,000: —

Detta förslag bifölls af Riksdagen.

1885 års Riksdag:

Konql. Maj:t föreslog, att till detta anslag måtte öfver flyttas

...................................................................................................... 5,500: —

från anslaget »försvarsverket till landsD, utgörande beloppet
af inqvarteringskostnaderna vid artilleri- och ingeniörliögskolan
(se sid. 125).

Riksdagen både häremot icke annan erinran, än att det
borde uttryckligen föreskrifvas, att mer än ett inqvarteringsbidrag
icke finge tilldelas någon på grund af flere innehafvande
befattningar, och gjorde detta till vilkor för bifall
till Kongl. Maj:ts förslag.

1888 års Riksdag: öfverförde till detta anslag från
anslaget till trängen (se sid. 87) i jemkadt belopp ............... 4,500: —

Transport 113,000: —

143

Transport 113,000: —

1892 års lagtima Riksdag:

Kongl. Maj:t föreslog Riksdagen att — med godkännande
deraf, att sammanlagda inqvarterings- odh servisersättningen
till underofficerare med vederlikar, som då vore berättigade
till dylik ersättning, finge, utan ändring i servisersättningens
dåvarande belopp, bestämmas att från och med
1892 års början utgå till underofficerare med vederlikar vid
i Stockholm förlagda, till Stockholms garnison ej hörande
regementen och corpser med 200 kronor, till dylika tjenstemän
vid i Göteborg garnisonerade regementen och corpser
med 190 kronor 50 öre och till öfriga till inqvarteringsersättning
berättigade underofficerare och vederlikar
med 96 kronor, — för år 1893 höja anslaget till inqvar teringskostnader

med ...................................................................... 20,000: —

Denna Kongl. Maj:ts framställning blef af Riksdagen i allo
bifallen.

1892 års urtima Riksdag medgaf:

att från detta anslag finge utgå inqvarteringsersättning
till tjenstemännen å armé/örv ältning ens intendentsdepartements
sjukvårdsbyrå (se sid. 12) samt

att för intendenturcorpsens organisation finge användas
inqvarteringen :

åt regementsintendenterna vid de värfvade garnisonerade
trupperna ............................................................... 2,323: 12

åt 2 regementskommissarier (vid Svea och
Göta trängbataljoner) ................................................... 502: 50

Summa (se sid. 6) 2,825: 62

1893 års Riksdag:

Kongl. Maj:t föreslog Riksdagen att, vid bifall till förslaget
om uppförande i riksstaten af ett särskildt anslag

Transport 133,000: —

144

Transport 133,000: —

för intendenturcorpsen och öfriga i sammanhang dermed
gjorda framställningar (se redogörelsen sid. 8), höja förevarande
anslag med........................................................................... 2,475: —

hvilket förslag af Riksdagen bifölls.1)

till kronor 135,475: —

(Ports. sid. 171.)

Till inqvarteringens ordnande i Stockholm.

Reservationsanslag2).

1875 års Riksdag uppförde detta anslag i riksstaten med samma

belopp som förut eller ...................................................... kronor 21,450: —

(Ports. sid. 172). * i 2

J) Beräkning af anslagets storlek vid öfvergångstidens slut:

Anslaget upptogs i 1893 års riksstat med...................................................... 133,000: —

om härtill lägges:

ökad kostnad för intendenturcorpsens organisation (se

sid. 8) ............................................................ 5,300: 63*)

ökad kostnad för den nya sjukvårdsbyrån (se sid. 11) 1,362: 50

för artilleriets omorganisation erfordefliga (se sid.

75 not)............................................................ 66,286: 80

för fortifikationens omorganisation erforderliga (se

sid. 85 not) ...................................................... 20,053: 50

för trängens omorganisation erforderliga (se sid. 91

not) ............................................................. 10,468: 50 103,471: 93

men derifrån afföras:

i följd af intendenturcorpsens organisation (se sid. 8) 2,825: 62

för kavalleriets omorganisation (jemf.HqttablåI bil. D.) 1,375: 50

samt förutvarande kostnader

för artilleriet (se sid. 75 not)................................... 46,074: 32

för fortifikationen (se sid. 85 not).............................. 16,866: —

för trängen (se sid. 91 not)....................................... 3,525: — 70,666: 44 32,805: 49

komme anslaget att utgå med ........................................................... kronor 165,805: 49

*) Rätteligen endast 5,135: 63, enär 165 kronor oriktigt vid
urtima riksdagen beräknades utgå till intendenturcorpsens organisation.

Lägges till slutsumman........................................................................ » 165: —

blifver anslagets storlek vid öfvergångstidens slut.............................. kronor 165,970: 49

2) Anslaget beviljades första gången med enahanda belopp eller 14,300 riksdaler
banko af 1853—1854 årens Riksdag. Det utgår, enligt Inqvarteringsordningen för
Stockholms stad den 28 Pebr. 1856, jemte andra medel, till bestridande af kostnaderna
för den inqvartering, som åligger staden att utgöra åt den derstädes »garnisonerande delen
af Rikets krigsmakt».

145

För uppköp af salpeter eller råmaterialier till röksvagt krut.

Förslagsanslag. ’)

1875 års Riksdag uppförde detta anslag med dess

förutvarande belopp ........................................................................... 110,000: —

1876 års Riksdag minskade anslaget med hänsyn till
dåvarande tillgång på salpeter med flera förhållanden med 50,000: —

till kronor 60,000: —

1881 års Riksdag: Kongl. Maj:ts proposition:

Med hänsyn till salpetertillverkningen och det snart
förestående upphörandet af dylik varas inlösen för kronans
räkning inom Norrbottens län, samt då under senare åren
utgifterna å anslaget högst sällan öfverstigit 50,000 kronor,
föreslog Kongl. Maj:t att anslaget måtte minskas med......... 10,000: —

till 50,000: —

hvartill Riksdagen samtyckte.

o

1888 års Riksdag beviljade för inköp af Åkers krutbruk
i Åkers socken och Södermanlands län samt inlösen
af der befintliga kruttillverkningsmaterialier m. m. 92,592
kronor och anvisade deraf för år 1889 21,960 kronor; dock
under vilkor, bland andra, att det beviljade beloppet skulle
utgå af förevarande anslag och att anslaget icke finge
öfverskridas under något af de år, under hvilka liqvider i
och för omförmälda inköp och inlösen skulle af anslaget
utgå.

Transport 50,000: —

0 Vid 1828—30 årens riksdag beviljade Rikets ständer till salpeternäringens upphjelpande
ett årsanslag af 70,000 Rdr bko samt ett mot den indragna salpetergärden svarande
belopp af 124,000 Rdr bko eller tillhopa 194,000 Rdr bko. Detta anslag minskades
vid 1847—48 årens riksdag till 180,000 Rdr bko, vid 1856—60 årens riksdag till
110,000 Rdr rmt och vid 1862—63 årens riksdag till 60,000 Rdr rmt, men blef vid
1865—66 årens riksdag, i sammanhang med salpeterfondens öfverlemnande till Riksgäldskontoret,
åter höjdt till 110,000 Rdr rmt.

19

146

Transport 50,000: —

1889 års Riksdag medgaf, att från detta anslag finge
ytterligare i och för inköpet af Åkers krutbruk anvisas en
summa af 21,600 kronor.

1890 års Hiksdag: dito dito 21,340 kronor.

1891 års Riksdag: dito dito 21,344 kronor.

1892 års lagtima Riksdag beslöt,

att förevarande anslag skulle från och med ingången
af år 1892 få användas jemväl till inköp af råmaterialier
till röksvagt krut, och

att anslaget såsom följd deraf skulle i riksstaten för
år 1893 uppföras under benämning »anslag för inköp af
salpeter eller råmaterialier till röksvagt krut.'')'')

Summa kronor 50,000: —

(Forts. sid. 186).

Ved och ljus vid fästnings- och garnisonsorter'').

1875 års Riksdag uppförde detta anslag med samma belopp som
föregående år...................................................................................... 33,000: —

1876 års Riksdag:

Å anslaget hade under flere år uppstått brist, uppgående
år 1874 till 15,297 kronor 83 öre, hvilket missför Transport

33,000: — *)

*) Till ved oclx ljus vid fästnings- och garnisonsorter anvisade Rikets Ständer vid
1809 års riksdag 8,000 Rdr bko, hvilket anslag ökades vid 1815, 1817—18, 1847—48
och 1856—58 årens riksdagar till resp. 12,000, 14,000 och 19,000 Rdr bko samt 33,000
Rdr rmt.

147

Transport 33,000: —

hållande betingats af den under nästföregående åren inträffade
betydliga stegring af prisen å eldnings- och lysningsämnen
m. m. Riksdagen böjde anslaget, i enlighet med
Kongl. Maj ds förslag, med ........................................................... 10,000: —

1877 års Riksdag öfverförde bit från remonteringsanslaget
(se sid. 95)........................................................................... 3,391: 50

1880 års Riksdag jemnade anslagets slutsumma med —: 50

1883 års Riksdag: Kongl Maj:ts proposition:

Årlig brist både sedan år 1878 å anslaget uppstått af
omkring 11,500 kronor, hvilken brist i stället för att kunna
minskas, säkerligen komme att tillväxa i den mån nya byggnader,
såsom kasernetablissementet i Helsingborg, för landtförsvarets
räkning tillkomme.

Riksdagen böjde i anledning häraf anslaget, i enlighet
med Kongl. Maj ds förslag, med................................................... 13,608: —

1888 års Riksdag öfverförde till detta anslag från
dåvarande anslaget till trängen (se sid. 87)..............................

1,500: —

1891 års Riksdag: Kongl. Maj:ts proposition:

Enär under år 1889 å anslaget uppstått en brist af
23,251 kronor 50 öre, samt på grund af gjorda beräkningar
de nya etablissementen för Andra lifgardet, Vaxholms
artillericorps och Gotlands artillericorps kunde antagas
i eldnings- och lysningskostnader komma att kräfva
en summa af tillsammans 15,750 kronor utöfver de enahanda
kostnader, som för nämnda truppförbands dåvarande
etablissement utginge, och då slutligen dertill måste läggas
kostnaden för uppvärmning och belysning af den nya trängbataljonens
blifvande etablissement, hvilken kostnad kunde
beräknas till 4,500 kronor, hade Arméförvaltningen ansett
anslaget böra höjas med dessa summors sammanlagda belopp

Transport 61,500: —

148

61,500: —

Transport

eller i rundt tal 43,500 kronor, och i sammanhang dermed
erhålla egenskap af förslagsanslag.

Kongl. Maj:t ansåg äfven det vara föga lämpligt att
utgifter för så i pris vexlande artiklar som eldnings- och
belysningsämnena bestredes från så kallade allmänna anslag.

En summa af 1,500 kronor vore emellertid redan upptagen
för utgiftsposten ved och ljus i den kostnadsberäkning för
den nya tv ängbatalj onen, som förelagts 1890 års Riksdag och
kunde alltså förhöjningen i anslaget inskränkas till en med
detta belopp minskad summa. På grund häraf och af i
öfrigt anförda skäl föreslog Kongl. Maj:t Riksdagen att

höja förevarande anslag med......................................................... 42,000: —

äfvensom att i sammanhang dermed medgifva, att anslaget
finge i riksstaten uppföras såsom förslagsanslag.

Riksdagen beviljade den begärda höjningen i anslaget,
men fann framställning derom att anslaget skulle såsom
förslagsanslag uppföras i riksstaten icke böra bifallas.

Summa kronor 103,500: —

1894 års Riksdag: Kongl. Maj:ts proposition:

Anslaget borde höjas med de årliga kostnaderna för
eldning och belysning af

dels kasernetablissementet i Östersund för Norrlands artilleriregemente
................................................... 12,500: —

dels Svea ingeniörbataljons etablissement, hvarå
utförts en för parkkompaniets inqvarte rande

erforderlig påbyggnad ........................ 1,500: — 14,000: _

hvarjemte Kongl. Maj:t hemstälde om medgifvande att
anslaget måtte få i riksstaten uppföras som förslagsanslag.

Riksdagen ökade anslaget på sätt Kongl. Maj:t äskat,

till ............................................................................................ kronor 117,500: —

men ansåg, att förändring af anslagets natur nu icke borde
ega rum, eftersom framställning derom redan så nyligen
som år 1891 varit underkastad Riksdagens pröfning och
då af Riksdagen afslagits. _

Transport 117,500:

149

Transport 117,500: —

1895 års Riksdag höjde anslaget, med bifall till
Kong! Maj:ts framställning, för beredande af de ökade eld- A
nings- och belysningskostnaderna vid Första Göta artilleriregementes
nya kasernetablissement å Qviberg, med ...... 10,000: —

till kronor 127,500: —J)
(Forts. sid. 193).

För en ridskola vid Strömsholm2).

1875 års Riksdag uppförde detta anslag med samma belopp som
förut eller................................................................................................ 14,200: —

1877 års Riksdag:

Då det ansågs nödigt att anbefalla två årliga kurser vid
ridskolan för officerare af generalstaben, fortifikationen och
fotfolket, samt då vidare det visat sig af billighet påkalladt

Transport 14,200: — * I

b Beräkning öfver anslagets storlek vid öfvergångstidens slut:

I 1893 års riksstat upptogs anslaget med (se ofvan) .................................... 103,500: —

om härtill lägges:

ökade kostnader i anledning af den förbättrade härordningen (se

Hqt. tablå I bil. H) .......................................... 50,000: -—

för trängens omorganisation (se sid. 91 not)............... 5,000: •— gg qqq. _

men detta belopp minskas med förutvarande kostnad för trängen

(se sid. 91 not).......>........................................................... 1,500: —• 53500- _

komme anslaget att ökas till.............................................................. kronor 157,000: —

2) Rikets Ständer vid 1865—66 årens riksdag beviljade ett årligt anslag till en
ridskola vid Strömsholm af 14,200 Rdr rmt.

150

Transport 14,200: —

att medgifva ersättning åt lärare och lärjungar för nödiga
resor och transporter af medförda tjenstehästar, liksom reseersättning
för hästskötare, der dessas fortskaffning gåfve
anledning till särskild kostnad, och resorna till och från
skolan fördubblats, enär, efter det kavallerikursen dåmera
omfattade hela året, det blifvit nödvändigt att anbefalla
vederbörande att, under ett afbrott i kursen, deltaga i vapenöfningarne
vid respektive regementen och corpser, föreslog

Kongl. Maj:t att förevarande anslag måtte höjas med............ 7,800: —

hvilket Riksdagen biföll.

1883 års Riksdag: Kongl Maj ds proposition:

Anslaget hade visat sig för ändamålet otillräckligt, i
det att under år 1878—1882 deruti i medeltal uppstått en

brist hvarje år af 2,953: 20 eller i jemnt tal ...... 3,000: —

I betraktande deraf att undervisningskursen vid
ridskolan vore obligatorisk för kavalleriets
officerare, påkallade billigheten, att ersättning
under undervisningstiden bereddes åt de officerare,
hvilka tillhörde indelta regementen. (Deras
vederlikar från de värfvade regementena
vore under kursen berättigade till dagaflöning
vid sina regementen). Då i allmänhet 8
subalternofficerare från de indelta kavalleriregementena
varit kommenderade såsom elever
vid ridkursen, erfordrades till dagaflöning åt
dem i 304 dagar å 2 kronor per dag 4,864
kronor eller i jemnadt tal.................................... 5,000: —

Och äskade Kongl. Maj:t i anledning häraf anslagets höjande
med....................................................................................... 8,000: —

till kronor 30,000: —

hvilket af Riksdagen medgafs.

(Ports. sid. 178).

151

Skjutskolor vid infanteriet och kavalleriet.

Reservationsanslag.J)

1875 års Riksdag anvisade, såsom förut, å detta anslag, då benämndt
»skjutskolor».............................................................................. 9,000: —

1877 års Riksdag.

Då det för skjutskickligheten vid armén syntes af nöden,
att skjutskolorna blefve årligen återkommande med utvidgadt
elevantal, föreslog Kongl. Maj:t förhöjning af anslaget
med ........................................................................................................... 9,000: —

hvilket af Riksdagen bifölls.

1883 års Riksdag: Kong!. Maj ds proposition:

Till bestridande af kostnaderna för hela det antal elever,
som borde kommenderas till genomgående af skjutskola,
vore det dåvarande anslaget icke tillräckligt. År 1882, då
till skjutskolan var beordradt ett antal af endast 33 elever
visade anslaget en brist af 1,206: 74 kronor, och Kongl.

Maj:t ansåge för befälsutbildningen m. m. nödvändigt, att
elevernas antal ökades till ett medeltal af 60 årligen. Derest
likväl till vinnande af större likformighet mellan skolorna
och på samma gång besparing, de dåmera till eleverna utgående
dagtraktamenten indrogos och endast åt eleverna ur
indelta armén bestodes ersättning af de till skjutskolorna
anslagna medel med hvad som motsvarade dagaflöning i
vederbörandes tjenstegrad och sålunda med mindre belopp
än dagtraktamentet, skulle, enligt verkstäld utredning, den
erforderliga förhöjningen i anslaget kunna inskränkas till
12,720 kronor eller i jemnadt tal ................................................. 13,000: —

Med bifall till Kongl. Maj:ts förslag höjde Riksdagen
anslaget til! ...................................................................................... 31,000: —

b För anordnande af skjutskolor vid armdn beviljade Rikets ständer vid 1856—58
årens riksdag ett anslag af 9,000 ltdr rmt.

152

1887 års Riksdag, som i riksstaten uppförde ett nytt anslag under
titel »Artilleriskjutskolon (se nedan), ändrade förevarande anslags benämning
till »Skjutskolor för infanteriet och kavalleriet».

(Forts. sid. 178.)

Årtilleriskjutskolor.

Reservationsanslag.

1887 års Riksdag. Kongl Maj:ts proposition:

Förslaget om inrättande af årtilleriskjutskolor afsåge hufvudsakligen,
dels att årligen bibringa ett antal officerare sådan högre utbildning
i skjutning, att genom deras ledning skjutöfningarne komme att
rätt bedrifvas vid regementena, dels att meddela årets underbefälselever
i högsta klassen praktisk skicklighet såväl i skjutning som i de i fält
förekommande arbeten. I betraktande af de olikheter, som förefunnes
mellan fält- och fästningsartilleriet, med afseende å såväl vapnens natur,
som pjeser och skjutmetoder, upptoge förslaget

dels en skjutskola för fältartilleriet, förlagd till Marma skjutfält, och
dels en skjutskola för fästningsartilleriet, förlagd till Vaxholm.
Kostnaderna för dessa skolor, hvilka skulle vara sammandragna

under en tid af sex veckor, beräknades till

fältartilleriets skjutskola................................... 13,450: —

fästningsartilleriets skjutskola........................ 2,150: —

diverse utgifter vid Marma skjutfält........... 2,500: —

Summa kronor 18,100: —

Hvad anginge de i kostnadssumman ingående utgifterna vid Marma
skjutfält, tillgodokomme de väl alla andra, som begagnade skjutfältet,
såsom Svea artilleriregemente, artilleri- och ingeniörhögskolan, krigshögskolan,
krigsskolan, skjutkommissionen för artilleriet och infanteriet
med flera, men då de svårligen kunde uppdelas, borde de lämpligast
upptagas bland kostnaderna för skjutskolorna, enär skjutfältet årligen
längsta tiden komme att af fältartilleriets skjutskola begagnas.

Anvisades omförmälda belopp 18,100 kronor till årtilleriskjutskolor,

153

blefve följande under anslaget till artilleriet uppförda medel icke vidare
erforderliga nemligen

till artilleribefälets skjutöfningar ...................................................... 5,000: —

» artilleriunderofficerares gemensamma skjutöfningar ............ 2,500: —

tillsammans kronor 7,500

Kongl. Maj:t föreslog på grund häraf Riksdagen, att ett ordinarie
reservationsanslag måtte uppföras under benämningen »artilleriskjutskolor»

med............................................................................................ kronor 18,100: —

(Angående afförande från anslaget till artilleriet af 7,500
kronor se sid. 70).

Kongl. Maj:ts framställning blef af Riksdagen bifallen.

1895 års Riksdag ökade, med bifall till Kongl. Maj:ts

förslag (jemf. sid. 73) förevarande anslag med ........................ 4,100: —

till........................................................................................... kronor 22,200: —

(Forts. sid. 179.)

Durchmarschkostnader.

Reservationsanslag.1)

1875 års Riksdag uppförde detta anslag i riksstaten i likhet med

näst föregående Riksdagar till............................................. kronor 8,000: —

(Forts. sid. 176).

b Rikets Ständer vid 1817—18 årens riksdag uppförde å dåvarande 3:dje numera
4:de hufvudtiteln ett anslag till durchmarschkostnader af 30,000 Rdr hko, hvilket belopp
emellertid minskades vid 1828—30 årens riksdag till 25,000 Rdr bko och vid 1840—41
årens riksdag till 20,000 Rdr bko. Anslaget uppfördes vid 1844—45 årens riksdag såsom
reservationsanslag. Vid 1853—54 årens riksdag öfverflyttades 12,000 Rdr bko till
5:te hufvudtiteln från detta anslag, som alltså minskades till 8,000 Rdr bko. Anslaget
minskades ytterligare vid 1870 års riksdag till 8,000 Rdr rmt.

20

154

ÅlderstilSägg.

Förslagsanslag.

1876 års Riksdag:

Då arméns aflöningsstater för några befattningar medgåfve förmånen
af ålderstillägg, men de för densammas utbetalande nödiga medel icke
kunde till sitt belopp en gång för alla å staterna bestämmas och det såväl
syntes mindre lämpligt att, hvar gång behof af medel till ålderstillägg
uppkomme eller upphörde, föreslå ändring i lönestatens slutsumma, som
ock anslag för ålderstillägg icke syntes egnade att öka de allmänna
besparingarne å hufvudtiteln, föreslog Kongl. Maj:t, i likhet med hvad
å andra departement jemväl egt rum, Riksdagen att å 4. hufvudtiteln
uppföra ett nytt förslagsanslag med titel: »ålderstillägg».

Med bifall härtill uppförde Riksdagen för nämnda ändamål det

äskade förslagsanslaget med ........................................................... 1,500: —

1877 års Riksdag anvisade för ålderstillägg åt artilleriets
förråds förvaltare samt fortifikationens förr ådsförvaltare och
kassörer med 300 kronor efter 5. tjensteåret........................... 2,000: —

1880 års Riksdag. Kongl. Maj ds proposition:

Enär, efter beräkning af afgång och tillkomst bland de
tjenstemän, som enligt stadgade grunder egde att af ålderstillägg
komma i åtnjutande, samt under förutsättning att
ny lönereglering för Arméförvaltningen blefve faststäld att
från 1881 års början vinna tillämpning (se sid. 11), utgifterna
från detta anslag med nyssnämnda års ingång antoges
komma att uppgå till 10,000 kronor för år, äskades eu förhöjning
i anslaget, hvilken af Riksdagen beviljades, med G,500: —

1886 års Riksdag:

Ålderstillägg till regementsveterinärer efter 10 års tjenstgöring
skulle med 500 kronor för hvar och en komma att
utgå från detta anslag (jemt. sid. 35).

Transport 10,000: —

155

Transport 10,000:

1889 ars Riksdag:

Kongl. Maj:t föreslog, att två ålderstillägg, hvardera
å 500 kronor, måtte från förevarande anslag få tillläggas
regementsintendenterne att utgå det första efter 5
års och det andra efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring i
befattningen.

Detta förslag blef på det sätt af Riksdagen bifallet, att
ett ålderstillägg å 500 kronor finge från detta anslag tillläggas
regementsintendenterne, att utgå efter 10 års väl
vitsordad tjenstgöring i befattningen.

1892 års urtima Riksdag medgaf, att för intendenturcorpsens
organisation finge af detta anslags medel användas
följande belopp:

till intendenten i arméförvaltningens intendents -

departement............................................................. 600: —

» fästningsintendenturen .......................................... 1,100: —

b regementsintendenterne......................................... 11,500: —

)) förrådsförvaltarne ................................................... 300: ■—

Summa (se sid. 6) 13,500

1893 års Riksdag:

Kongl. Maj:t föreslog Riksdagen att, vid bifall till förslaget
om uppförande i riksstaten af ett särskildt anslag
för intendenturcorpsen och öfriga i sammanhang dermed gjorda
framställningar (se redogörelsen sid. 8 och följ.), minska anslaget
till ålderstillägg med.............................................................

till kronor

hvilket förslag af Riksdagen bifölls. ’)

(Forts. sid.

J) Beräkning af anslagets storlek vid öfvergångstidens slut:

Anslaget upptogs i 1893 års riksstat med (so ofvan).......................................

Härifrån skulle afgå till intendentureorpsen (se ofvan).................. 13,500: —

men anslaget ökas med:

för intendenlurcorpsens organisation (se sid. 8)............ 10,500: —

» veterinärstatens organisation (se Hqt tablå I, bil. H) 2,500: — 13 000''

3,000: —
7,000: —

172.)

10,000: —

500: —

hvarigenom anslaget minskas till

kronor 9,500: —

156

Rese- och traktamentspenningar.

Förslagsanslag.*)

1875 års Riksdag uppförde å detta anslag i likhet med nästföregående
Riksdagar .............................................................. kronor 70,000: —

1893 års Riksdag höjde, jemlikt Kong!. Maj:ts förslag,
anslaget med........................................................................... 67,000: —

med hvilket belopp detsamma under de senare tre
åren i medeltal öfverskridits.

Summa kronor 137,000: —

(Forts. sid. 174.)

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för Årméförvaltningen

m. fl, verk. )

1875 års Riksdag anvisade å detta anslag såsom tillförene.
....................................................................................................... 8,770: —

Transport 8,770: —

1) Rikets Ständer vid 1817—18 årens riksdag beviljade till rese- och traktamentspenningar
ett anslag af 20,000 Rdr bko, hvaraf 10,000 Rdr bko till civile och 10,000
Rdr bko åt militäre embets- och tjensteman. Sistberörda anslagsdel blef vid 1823 års
riksdag ytterligare fördeladt så att 6,666 Rdr 32 sk. bko anvisades för landtförsvarets behof
och återstoden för sjöförsvarets. Landtförsvarets anslag till rese- och traktamentspenningar
ökades vid 1853—54 årens riksdag till 7,566 Rdr 32 sk. bko, vid 1862—63 årens
riksdag till 58,000 Rdr rmt, samt vid 1870 års riksdag till 70,000 Rdr rmt.

2) Rikets ständer vid 1817—18 årens riksdag beviljade till expensmedel vid »de
militära embetsverken» ett anslag af 10,000 Rdr bko, hvilket anslag vid 1823 års riksdag
nedsatte3 till 7,000 Rdr bko och fördelades med 4,500 Rdr bko till landtförsvaret
och 2,500 Rdr bko till sjöförsvaret. Vid 1853—54 årens riksdag öfverflyttades 900 Rdr
bko från anslaget »till skrifmaterialier och expenser, ved och ljus m. m. för krigskollegium
m. fl. verk», till krigskollegiets aflöningsanslag, hvarigenom expensanslaget nedbragtes till
3,600 Rdr bko, men vid 1856—58 årens riksdag ökades anslaget åter till 8,770 Rdr rmt.

157

Transport 8,770: —

1880 års Riksdag. Kongl. Maj:ts proposition:

Under fem år hade brist i anslaget uppstått af öfver
6,600 kronor i medeltal. Denna både orsakats, ej blott genom
den naturliga prisstegringen på förbrukningsartikeln
ved, utan äfven och företrädesvis genom tillkomst af nya
och den nödvändiga utvidgningen af förutvarande embetslokaler,
såsom inom arméförvaltningens och generalstabens
embetshus, hvadan äskades en förhöjning i anslaget med 6,230: —

till kronor 15,000: —

Detta förslag blef af Riksdagen bifallet.

(Forts. sid. 163—165.)

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets afdelning
af Kongl. EV!aj:ts kansli och kommandoexpeditionen.

Förslagsanslag-. *)

1875 års Riksdag:

Anslaget, benämndt »skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för
Landtförsvarsdepartementets kansliexpedition», hvilket i 1875 års riksstat

var uppförd t till ............................................................ 2,735: 25

höjdes för jemnande af hufvudtitelns summa med 73: 17

till 2,808: 42.

För jemnande af anslagstitelns hufvudsumma blef anslaget
liöjdt

af 1876 års Riksdag med......................................................... 211: 83

» 1877 » » » 109: 72

» 1878 » ». » 376: 13

Transport 3,506: 10

b ltikets ständer vid 1841—42 årens Riksdag beviljade till skrifmaterialier och
expenser, ved och ljus m. m. för landtförsvarsdepartementets kansliexpedition ett anslag
af 2,603 Edr 40 sk. 8 rst bko. Detta anslag minskades vid 1853—54 årens Riksdag
dels genom öfverförande af 300 Rdr bko till departementets afiöningsanslag (jemf. sid.
2 not 1) och dels för jemnande af hufvudtitelns slutsumma till 2,324 Rdr 12 sk. 6 rst
bko, samt blef, efter att vid följande riksdagar hafva undergått smärre förändringar, uppfördt
i 1875 års riksstat mod 2,735 kronor 25 öre.

158

Transport 3,506: 10

................... 848: 46

................... 645: 44

af 1879 års Riksdag med
» 1880 » » »

Summa kronor 5,000: —

1881 års Riksdag nedsatte för jemnande af nämnda
hufvudsumma anslaget med............................................................... 50: —

till kronor 4,950: —

samt medgaf, att anslagets benämning ändrades till »Skrifmaterialier
och expenser, ved m. m. för departementets afdelning
af Kongl. Maj:ts kansli».

1883 års Riksdag nedsatte anslaget till jemnande af de
ordinarie anslagens slutsumma med................................................ 208: —

till kronor 4,742: —

1884 års Riksdag minskade för nämnda ändamål	anslaget med	535	—
1885 års Riksdag ökade	»	»	»	till kronor anslaget med	4,207 122	—
1880 års Riksdag ökade	»	»	»	till kronor anslaget med	4,329 8	z
1887 års Riksdag minskade	»	»	»	till kronor anslaget med	4,337 43	75
1888 års Riksdag ökade	»	»	»	till kronor anslaget med	4,293 19	25 75
1889 års Riksdag ökade	»	»	»	till kronor anslaget med	4,313 13	—
				till kronor	4,326	—

1890 års Riksdag:

Kongl. Maj:t föreslog, att anslaget måtte, för beredande
af expensmedel åt kommandoexpeditionen (se sid. 3) äfvensom
för jemnande af de ordinarie anslagens slutsumma, höjas
med, för det förra ändamålet 3,250 kronor och för det senare
60 kronor, tillhopa 3,310 kronor;

samt att anslaget måtte för framtiden benämnas »skri/-

Transport 4,326: —

159

Transport 4,326: —

materialier och expenser, ved m. m. för departementets afdelning
af Kongl. May.ts kansli och kommandoexpeditionens.

Riksdagen biföll denna framställning på det sätt, att
anslaget höjdes

för beredande af expensmedel åt kommandoexpeditionen med 1,790: —
samt för jemnande af hufvudtitelns slutsumma med............... 20: —

till kronor 6,136: —

äfvensom att anslaget upptogs i riksstaten under ofvanberörda
förändrade benämning.

1891 års Riksdag ökade för jemnande af hufvudtitelns

hufvudsumma förevarande anslag med.....		65: —
	till kronor	6,201: —
1893 års Riksdag minskade för d:o	d:o med ..................	121: —
	till kronor	6,080: —

1894 års Riksdag minskade anslaget för jemnande af
hufvudtitelns slutsumma med............................................................ 28: —

till kronor 6,052: —

1895 års Riksdag minskade anslaget för jemnande af
de ordinarie anslagens slutsumma med ....................................... 14: —

till kronor 6,038: —

(Forts. sid. 103.)

Extra utgifter.'')

1875 års Riksdag uppförde å detta anslag i likhet
med förut ................................................................................ kronor 67,500: —

1892 års urtima Riksdag medgaf att för intendenturcorpsens
organisation finge af detta anslags medel användas

Transport 67,500: — *)

*) Rikets ständer vid 1828—30 årens riksdag beviljade till oförutsedda utgifter för
militära behof ett anslag af 50,000 Rdr bko. Anslagsbeloppet nedsattes vid 1840—-41
årens riksdag till 45,000 Rdr bko, ellor 67,500 Rdr rmt. Vid 1850—51 årens riksdag
ändrades anslagets titel till »extra utgifter».

160

Transport 67,500: —

ett belopp, som utginge till byråchefsassistenten å arméförvaltningens
intendentsdepartement 500 kronor (se sid. 6).

1873 års Riksdag öfverförde, med bifall till Kongl.

Maj:ts förslag till det nya anslaget för intendenturcorpsen
ofvanberörda belopp.............................................................................. 500: —

hvarigenom anslaget minskades till .............................. kronor 67,000: —

(Forts. sid. 203.)

Disciplinkompaniet.*)

1875 års Riksdag:

Med bifall till Kongl. Maj:ts framställning angående kompaniets
aflönings- och utgiftsstat, upptog Riksdagen förevarande
anslag till ett belopp af......................................................... 56,000: —

deraf 10,938 kronor (aflöning) bestämdt anslag och 45,062 kronor
förslagsanslag.

1877 års Riksdag beviljade, förutom extra anslag,

94,709 kronor, såsom bestämdt anslag....................................... 10,938: —

och såsom förslagsanslag, enär det visat sig att dess föregående
belopp med nära 100 % öfverskridits ........................ 89,062: —

Summa kronor 100,000: —

1878 års Riksdag anvisade för kompaniet utom ordinarie
anslaget å extra stat 9,709 kronor.

1880 års Riksdag anvisade såsom

bestämdt anslag, förutvarande beloppet....................................... 10,938: —

förslagsanslag (89,062 — 25,000) ................................................ 64,062: —

Summa kronor 75,000: —

b 1873 års Riksdag beviljade, i enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,
under fjerde hufvudtiteln ett förslagsanslag å 36,000 Rdr rmt till bestridande
af utgifterna för det s. k. diseiplinkompaniet, Indika tillförene utgått från andra hufvudtiteln.
Samtidigt öfverflyttades befattningen med kompaniet från fångvården till krigsadministrationen,
och kompaniet förlädes till Karlsborg.

161

hvarförutom å extra stat uppfördes 5,000 kronor till fyllnad
i aflöningen.

1881 års Riksdag:

Kongl. Maj:t föreslog, att för kompaniet måtte få utgå

bestämdt anslag.................................................................................. 10,938: —

förslagsanslag.................................................................................... 32,062: —

Summa kronor 43,000: —

samt extra anslag 1,700 kronor till lönefyllnad. Detta Kongl.

Maj:ts förslag blef af Riksdagen bifallet.

1882 års Riksdag beviljade enahanda belopp.

1883 års Rilesdag:

Kongl. Maj:t
bestämdt anslag
förslagsanslag......

hvilket, Riksdagen

föreslog, att anslaget måtte få utgå med

.............................:...........:.....................................12,600: —

................................................................ 32,000: —

Summa kronor 44,600: —

biföll.

(Forts. sid. 204).

o'' ''•1:

21

162

Afd. II.

Riksdagarne 1896—1900.

Aflöning och expenser samt inqvarteringsoch
resekostnad.

Departementschefen.

1896 års Riksdag uppförde detta anslag i riksstaten med samma
belopp som förlåt (jemt. sid. 1) kr. 17,000: —

Departementet.

1896 års Riksdag, som ändrade anslagets titel från den förutvarande
»departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt kommandoexpeditionen»,
uppförde anslaget med dess förutvarande belopp
(jemt. sid. 3)................................................................................. kr. 50,2o0:

163

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementet.

Förslagsanslag.

1896 års Riksdag, som ändrade anslagets förra benämning »skrif materialier

och expenser, ved in. m. för departementets afdelning af
Kongl. Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen», uppförde detsamma
med oförändradt belopp (jemt. sid. 159)................................. kr. 6,038: —

1897 års Riksdag minskade anslaget, för jemnande af

hufvudtitelns slutsumma, med..................................... kr. 53: —

till kronor 5,985: —

1899 års Riksdag ökade af samma anledning anslaget

med ................................................................................... kr- 52:

till kronor 6,037: —

1900 års Riksdag minskade, likaledes för jemnande af

hufvudtitelns slutsumma, anslaget med................... kr. 22: —

till kronor 6,015: —

Arméförvaltningen.

Arméförvaltningens stat hade bestämts af 1892 års Riksdag (jemf.
sid. 12) till............................................................ kr. 134,709: 40

1896 års Riksdag:

Kongl. Maj:t ansåg, att det i riksstaten
för samma år till belopp af 15,000 kronor
uppförda anslaget till »skrifmaterialier och

expenser, ved m. m. för arméförvaltningen _ ___ _______

Transport kr. 134,709: 40

164

Transport kr. 134,709: 40
m. fl. verk», (jemt. sid. 157) borde uppdelas
å anslagen för »arméförvaltniugen»
och för »generalstaben» med........................... » 12,555: —

till det förra och 2,445 kronor till det
senare anslaget (sid. 165).

Med bifall härtill bemyndigade Riksdagen
Kongl. Maj:t, att på föreslaget sätt
ändra gällande stat för Arméförvaltningen,

hvarigenom anslaget höjdes till i rundt tal kronor 147,265: —

1898 och 1899 årens Riksdagar:

Af Kongl. Maj:t framstälda förslag till omorganisation af Arméförvaltningen
förföllo till följd af kamrarnes skiljaktiga beslut.

Generalitetsstaten.

Enligt den å sid. 15 not 1 gjorda beräkning skulle anslaget vid
öfvergångstidens slut uppgå till ........... kr. 122,160: —

1896 års Riksdag höjde, med
bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda
framställning, detta belopp med............ » 2,500: —

utgörande arfvode till t. f. kavalleriinspektören,
och uppförde sålunda anslaget
i riksstaten med ............................................................ kr. 124,660: —

1898 års Riksdag godkände en af Kongl. Maj:t
föreslagen ny stat för generalitetet, deri till hyra, eldning,
belysning och städning af lokaler, skrifmaterialier
och expenser m. m. uppförts 8,000 kronor, hvaraf dock
1,200 kronor till bibliotek och expenser m. m. för fördelningsintendenturerna
å 200 kronor för hvarje öfverfördes
från anslaget till intendenturcorpsen (sid. 170)... » 8,000: —

Summa kronor 132,660: —

165

Generalstaben.

I 1896 års riksstat var detta anslag
upptaget med (jemt. sid. 5)........................... kr. 248,555: —

1896 års Riksdag biföll Kongl. Maj:ts
förslag, att till detsamma finge öfverföras » 2,445: —

från skrifmaterialier och expenser, ved
m. in. för Arméförvaltningen m. fl. verk

(sid. 164), hvarigenom anslaget ökades till ............... kronor 251,000: —

1898 års Riksdag medgaf, uppå Kongl. Maj:ts förslag, att från
krigsarkivariebeställningen vid generalstaben finge frånskiljas alla till
den med samma beställning förenade redogörarebefattningen hörande
göromål, och att dessa göromål finge öfvertagas af tjensteman vid intendenturcorpsen,
samt att Kongl. Maj:t finge på det sätt ändra gällande
stat för generalstaben, att det i denna stat för en amanuens uppförda
arfvode, 1,800 kronor, uteslötes och i stället i staten uppfördes arfvoden
till en bibliotekarie med 1,000 kronor och till en aktuarie med 800 kronor.

Artilleristaben.

1896 års Riksdag uppförde detta anslag med
tillförne (jern!’, sid. 16)......................................................

samma belopp, som
....... kr. 12,200: —

Kommendantsstaten.

1896 års Riksdag uppförde å detta anslag ........... kr. 14,348: —

utgörande i rundadt tal slutsumman af den å sid. 21 not angifna beräkning
af anslagets storlek vid öfvergångstidens slut.

166

Aflöning och rekrytering m. m.

1896 års Riksdag:

Detta anslag, afsedt att bestrida samtliga kostnader enligt truppförbandens
stater, med undantag dock för Skånska husar- och dragonregementena
samt Norrlands dragonregemente under omorganisationstiden
(sid. 199), skulle enligt gxpeditionschefen von der Lanckens förslag,
jemfördt med Hqt tablå 5, fol. n:o 3, bildas af följande i riksstaten
förut upptagna anslag eller anslagsdelar, nemligen:

kommendantsstaten (den i riksstaten under detta anslagberäknade
kostnaden för kommendantsskapet å Vaxholm
och Oscar Fredriksborg) (sid. 19) .......................

det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning (sid. 43

not) .............................................................................................

det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning (sid. 48

not) .............................................................................................

Lifgardet till häst (sid. 59 not)...................................................

Kronprinsens husarregemente (sid. 62 not 1)...........................

Svea lifgarde (sid. 64 not 1) ......................................................

Andra lif gardet (sid. 65 not 2)...................................................

fältartilleriet å fastlandet = 1,147,974: 20 (sid. 74 not),
minskadt med 3,000 kronor till resestipendier för artilleriofficerare
(sid. 175), 150 kronor, beräknade

till expenser för artillerikomitén, och 3,151: 05 kronor,
upptagna under diverse utgifter till resekostnader,
posta!gifter m. in. (sid. 174)...................................

fästning sartilleriet (sid. 74 not) ...................................................

Gotlands artillericorps (sid. 74 not) ..........................................

fortifikationen = 333,124 (sid. 85 not), minskadt med

3,000 kronor till reseunderstöd för officerare (sid.
175) och 26,000 kronor till praktiska öfningar (sid.

187)............................................................................................

trängen = 267,076 (sid. 90 not), minskadt med 5,000

kronor till praktiska öfningar (sid. 189)......................

värfvade garnisonstruppernas rekrytering och aflöning (sid.
94 not)....................................................................................

2,250: —

4,350,560: 70

972,449: 75
154,990: 40
155,213: 65
164,284: 15
163,699: 15

1,141,673: 15
132,180: 80
38,389: 05

304,124: —
262,076: —
1,357,156: —

Transport 9,199,046: 80

167

Transport 9,199,046: SO

försvarsverket till lands i allmänhet eller Arméförvaltningens
departement, intendentsdepartementets andel, (beklädnadsersättning
till underbefäl med vederlikar vid vissa
ararnisonerade truppförband, iemf. Hot tablå 5 fol.
n:o 3)......................................................................................... 150,275: -

Summa kronor 9,349,321: 80

hvarifrån dock borde afgå följande belopp, afsedda för
omorganisation af:

Skånska husarregementet ......... 345,247: —

» dragonregementet 344,947: —

Norrlands dragonregemente . .. 179,929: 25 (sid. 200) 870,123: 25

Rest kronor 8,479,198: 55

Enligt hvad de för granskning af berörda förslag
tillsatta komiterade erinrade, borde sistnämnda siffra
minskas med det belopp, hvithet af 1895 års Riksdag blifvit
fråndraget anslaget »fältartilleriet å fastlandet»

(sid. 73) ............................................................... 4,200: —

hvaraf dock ................................................................. 100: —

af samma Riksdag tillagts anslaget till »fästningsartille riet»

(sid. 78)...........................................................................4,100: —

Summa kronor 8,475,098: 55

hvarjemte komiterade hemstälde, att till förevarande anslag
måtte öfverföras

dels det belopp ....................................................... 13,300: —

som af von der Lancken föreslagits till
uppförande under ett nytt anslag, benämndt
»skrifmaterialier och expenser för artillerikom
itén och garnisonerade armén» (se
Hqt tablå 5, fol. n:o 25), _____

Transport 13,300: — 8,475,098: 55

168

Transport 13,300: — 8,475,098: 55
dels ock från anslaget till »kavalleri- och infanteriregementena»
det belopp, som funnes
upptaget under rubriken »penningar»''

(sid. 32 och 198)............................................ 7,100: — 20,400: _

hvarigenom anslaget skulle uppgå i rundt tal till kronor 8,495,500: —

Med bifall till Kongl. Maj:ts förslag, uppförde Riksdagen
anslaget i riksstaten med sistberörda belopp.

1898 års Riksdag godkände ny stat för Gotlands
trupper och ökade för genomförande deraf anslaget

med.............................................................................. 34,970: —

hvarjemte Riksdagen medgaf:

dels att Gotlands infanteriregemente finge omorganiseras
på sätt den nya staten utvisade,
dels ock att Kongl. Maj:t finge på
så sätt ändra gällande stater för Första
Svea och Wendes artilleriregementen samt
Gotlands, Vaxholms och Karlsborgs artillericorpser,
att lönen på stat för de vid
dessa regementen och corpser anstälda
rustkammarsmeder, gevärshandtverkare
och stockmakare finge från och med år

1899 utgå med 700 kronor, och höjdes

anslaget i-anledning af sistnämnda medgifvande
med .................................................. 2,900: — 37,870: _

till sammanlagdt kronor 8,533,370: —

1899 års Riksdag medgaf, att stammanskapet vid
gardesregementena och ingeniörtrupperna finge aflönas
enligt det i reglementet för arméns aflöning under fred
den 8 juli 1898 upptagna aflöningssystem III med vissa
jemkningar i fråga om handtverkssoldaterna och remontdressyren
vid Lifgardet till häst, äfvensom att aflöningsstaterna
för gardesregementena och fortifikationen finge
under rubriken manskap sändning in. in. i de delar, som

Transport 8,533,370: —

♦

160

Transport 8,538,370: —

häraf berördes, erhålla föreslagen affattning, hvarjemte
Riksdagen med anledning af detta beslut ökade förevarande
anslag med..........................................................-......... 75,154: —

till kronor 8,608,524: —

För tillfällig löneförbättring åt underbefäl m. fl. enligt
af Kongl. Maj:t föreslagna grunder beviljade Riksdagen
å extra stat för år 1900 ett anslag af 297,000 kr.

(se sid. 207).

1900 års Riksdag godkände ny stat för Karlsborgs
artillericorps samt medgaf, att denna corps finge omorganiseras
på sätt nämnda stat utvisade, äfvensom att
under öfvergångstiden uppkommande besparingar å de
till corpsen anvisade anslagsmedel finge användas till bekostande
af den nybildade delens af corpsen första uppsättning
och utrustning, hvarjemte Riksdagen, med
anledning af detta beslut, ökade förevarande anslag
med ........................................................''..................... 68,423: —

Riksdagen ändrade staten för Vermlands
fältjägarecorps på det sätt, att de till korpraler,
vice korpraler, jägare och spel anvisade 400
nummerlöner höjdes från 65 kr. till 150 kr.,
men att de dittills å staten anvisade inqvarteringspenningar
derur uteslötos, samt höjde
på grund häraf anslaget med .............................. 30,000: —

Slutligen medgaf Riksdagen, att sqvadronstrumpetarne
vid Kronprinsens husarregemente
finge i fråga om månadslön och lega
likställas med det öfriga manskapet vid regementet
och att aflöningsstaten för nämnda
regemente finge i öfverensstämmelse härmed
ändras, i anledning hvaraf anslaget höjdes med

ytterligare ................................................................ 880: — 99,303: —

till saminanlagdt kronor 8,707,827: —

För tillfällig löneförbättring åt underbefäl in. fl., enligt af Kong].
Maj:t föreslagna grunder, beviljade Riksdagen å extra stat för år 1901
ett anslag af 299,875 kronor (se sid. 207).

22

170

Intendenturcorpsen.

189.6. dvs Riksdag uppförde detta anslag med beloppet af den
nya statens slutsumma i rundt tal (jemt. sid. 9)............ kr. 356,179: —

1898 års Riksdag:

Kongl. Maj:t föreslog Riksdagen att, med godkännande
af ny stat för intendenturcorpsen, i hvilken,
bland annat, upptagits aflöning till en öfverfältintendent
med 7,825 kronor, hvaremot uteslutits förut upp- .
tagna 1,200 kronor, afsedda till bibliotek o m. m. för fördelningsintendenturerna (sid. 164), öka
ifrågavarande anslag med 36,715 kronor.

Riksdagen höll före, att behofvet af eu dref för
intendenturcorpsens hufvudstation kunde tillgodoses
genom inrättandet af ytterligare en fältintendeptsbefattning
af 1. graden i stället för den föreslagna öfverfältintendentsbefattningen,
samt ökade anslaget med ... » 35,350: —

till kronor 391,529: t—

1899 års Riksdag medgaf, att staten för intendenturcorpsen
finge sålunda ändras, att i staten uppfördes
ytterligare 2 förvaltare, afsedda för de af Riksdagen
beslutade två trängförråden inom andra och femte
arméfördelningarna, samt ökade i anledning häraf ifrå -

ga varande anslag med.........................	.................................... kr.	3,023: —
	till kronor	394,552: —

Ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne.

Förslagsanslag.

1896 års Riksdag beviljade å detta anslag i öfverensstämmelse
med den å sid. 28 not. uppgjorda beräkning ................. kr. 41,911: —

Transport kr. 41,911: —

171

Transport kr. 41,911: —

1900 års Riksdag ökade anslaget, i anledning
deraf att genom Karlsborgs artillericorps’ omorganisation
en ny bataljonsläkarebeställning vid armén blifvit inrättad,
med .....................................................................................> 1,265: -

till kronor éS^lVb: —

Stipendier för fältläkarecorpsen och veterinärstaten.

1896 års Riksdag bestämde detta anslags belopp, i enlighet med
beräkningen under anslaget »pensioner och stipendier för fältläkarecorpsen»
å sid. 26 not, till .................................................... kr. 21,800: —

Inqvarteringskostnader.

Förslagsanslag'').

1896 års Riksdag uppföre å detta anslag, i enlighet med beräkningen
öfver dess storlek vid öfvergångstidens slut å sid. 144 not 1, i
jetnnadt tal................................................................................ ki\ 165,970: —

1898 års Riksdag ökade, med anledning af beslutet
om intendenturcorpsens omorganisation (sid. 170)

detta anslag Ined ..............i...........i...................................... » 6,500:

till kronor 172,470: —

1900 års Riksdag ökade med anledning af beslutet
om Karlsborgs artillericorps’ omorganisation (sid.

169) samma anslag med ........................................................ kr._546: —

till kronor 173,016: —

i) Dötta anslag är afsedt för samtliga kostnader, i aulednih£ af ai-mépét&dnalens
inqvartering, med undantag af dem, som skola bestridas af städerba eller skola utgå äf
nästföljande anslag.

172

Inqvarteringens ordnande i Stockholm.

Reservationsanslag.

1896 års Riksdag uppförde å delta anslag såsom
förut (sid. 144) ............................................................................ kr. 21,450: —

ÅEderstillägg.

Förslagsanslag.

1896 års Riksdag anvisade under denna anslagstitel i öfverensstämmelse
med beräkningen af anslagets storlek å sid.

155 not ........................................................................................ kr. 9,500: —

1898 års Riksdag:

Då det visat sig, att anslaget vore otillräckligt och
årligen måst med betydliga belopp öfverskridas, fann
Riksdagen en höjning af anslaget behöflig och ökade
det således med............................................................................ » 20,500: —

till kronor 30,000: —

En af Kong!. Maj:t gjord framställning om ålderstillägg till tygskrifvare
vid artilleriet blef deremot ej af Riksdagen bifallen.

Reservbefälet.

Förslagsanslag, högst.

1896 års Riksdag beviljade å detta anslag ........ kr. 53,516: —

eller det belopp, hvartill kostnaden för reservbefälsinstitutionen,
fullständigt genomförd, beräknades vid 1892
års urtima riksdag (sid. 121).

173

1898 års Riksdag medgaf,

att till reservofficer och reservintendent, som dädanefter antoges,
finge från förevarande anslag utgå dels ekiperingshjelp, 500 kronor, att
utbetalas vid första utnämningen, dels ock under tjenstgöring lön och
dagaflöning för tjenstgöringstiden med samma belopp, som fast anstälde
officerare af motsvarande grader egde åtnjuta;

att till de reservofficerare och reservintendenter, som efter år 1892
antagits, finge från och med år 1898 från samma anslag under tjenstgöring
utgå lön och dagaflöning enligt nyssnämnda beräkningsgrund; samt
att de reservofficerare och reservintendenter, som dädanefter antoges,
finge, derest de fullgjorde den tjenstgöringsskyldighet, som dåmera vore
eller framdeles kunde varda för reservofficer eller reservintendent stadgad,
efter uppnådda 55 års ålder under sin återstående lifstid åtnjuta en
årlig pension till belopp af 300 kronor.

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation.

Förslagsanslag, högst.

1896 års Riksdag:

I riksstaten för år 1897 upptogs under ofvanstående benämning
ett anslag, afsedt att bestrida vissa i vederbörande stater dåmera upptagna
aflöningsförmåner, som skulle utgå allenast så länge innehafvare
af vissa befattningar i dessa qvarstode. (Jemf. Hqt. tablå I bil. H.
fol. 2.) Anslaget hade beräknats till 74,463 kronor 73 öre, men då
kavalleriinspektörslönen kunde under år 1896 indragas samt jemväl i
öfrigt vissa af de i nämnda belopp ingående aflöningsförmånerna till
följd af tjensteinnehafvarnes afgång eller dödsfall dåmera upphört att
utgå eller med visshet kunde beräknas före år 1897 upphöra att utgå,

till i jemnadt tal

1899 års Riksdag nedsatte anslaget till

till kronor 56,822	—
...... » 3,313	—
....... kronor 53,500	—
». 6,500	—
till kronor 47,000	—
........ kronor 40,885	_

174

1900 års Riksdag medgaf, med bifall till K''öUgl. Maj-tö derom
gjorda framställning, att ej mindre den till marinregementets qvarstående
personal utgående aflöning samt det afskedad personal från samma
regemente enligt 1888 års Riksdags beslöt och Kongl. brefvet den 3l
Maj samma år tillkommande pensionstillägg, än äfven den två auditörer
å gammal stat tillkommande aflöningsfyllnäd finge från och med
år 1900 utgå från detta anslag, i den mån så kunde ske utan öfverskridande
af anslagets i riksstaten anvisade slutsumma, som för år 1901
uppfördes med oförändradt belopp.

Röse- och traktahietuspenningär.

Förslagsanslag.

1896 års Riksdag: Kongl. Maj ds propsition:

1 gällande riksstat vore anslaget till »rese- och traktamentspenningar»
upptaget till (sid. 156) .............................................kr. 137,000: —,

Vissa i riksstaten under andra statsanslag till bestridande
af fullkomligt likartade kostnader uppförda
belopp borde emellertid lämpligen utbrytas från dessa
anslag och fötenas med det nu ifrågavarande.

Dessa belopp vore dels ...................................................

som funnes under statsanslaget till »fält artilleriet å
fastlandet» beräknade för resersättningar in. m. (sid. 166)

dels..................................................................................................

Upptagna under arméförvaltningens artilleridepartements
andel i statsanslaget för »försvarsverket till lands i allmänhet
eller arméförvaltningents departement» (jemt.

Hqt tablå 5 fol. n:t 8), och dels ..........................................

upptägUa under arméförvaltningens fortifikationsdepartements
andel i samma statsanslag, (jemt. Hqt tablå 5 foh
n:r 9), båda beloppen beräknade för rese- och traktamentskostnader;
hvarförutom slutligen borde enligt den
af 1886 års Riksdag godkända nya organisationen af
veterinärstaten hit föras (jemf. Hqt tablå 1 bil. A. fol.

n:r l)............................................................................................... » —

Summa kfottof iöd^STÖ: 05

» 3,151: 05,

12,725: —,

10,000:

1X5

Anslaget till »rese- och traktamentspenningar» borde
derför i riksstaten för år 1897, fortfarande såsom förslagsanslag,
uppföras till belopp, af, i jenmädt tal .........kr. 164,376:

hvilket Riksdagen biföll.

Resestipendier till artilleri* och ingeniörofficerare.

1896 års Riksdag uppförde i riksstaten, med bifall till Kongl.
Maj:ts proposition, detta anslag, sota bildades af dels det i gällande
stat för artilleriet till resestipendier åt artilleriofficerare

anvisade belopp (sid. 166)................................................ 3,000: —

och dels det belopp........................................................... 3,000: -—,

som i staten för fortifikationen funnes under »särskilda
anslag» anvisade till reseunderstöd åt officerare
(sid. 166) ___

med tillhopa................................................................................. kronor 6,000: ~~

1897 års Riksdag ökade anslaget med ............... kronor 1,000:

till kronor 7,000

för beredande af medel till två resestipendier åt artilleriofficerare, b>vartdera
stipendiet å 2,000 kronor, samt uttalade dervid, att det syntes
önskligt, att den tid, hvarunder stipendiaten skulle vara skyldig att
vistas utrikes, om möjligt icke minskades i den betydande grad, som
enligt stadsrådsprotokollet ifrågasatts (från 6 till 4 månader).

Resestipendium till militärläkare.

1896 års Riksdag uppförde detta anslag i riksstaten med oförändradt
belopp (jemt. sid. 25) .................................................. kr. 2,000: —

- »

176

Durchmarschkostnader.

Reservationsanslag.1)

1896 års Riksdag beviljade å detta anslag såsom förut
(sid. 153)............................................................................................. kr. 8,000: —

Remontering och hästlega in. m.

Remontering och skoning m. in. för garnisonerade arméns hästar.

Reservationsanslag.

I 1896 års riksstat fanns upptaget anslaget »Remontering och skoning
m. m. för värfvade kavalleriets, artilleriets, fortifikationstruppernas
och trängens hästar», hvilket anslag, enligt den å sid. 96 not.
angifna beräkning, vid öfvergångstidens slut skulle komma att uppgå

till.................................................................................... 352,819: 62

Om härifrån dragas de för Skånska husaroch
dragonregementena samt för Norrlands
dragonregemente afsedda belopp (se sid. 200) 182,150: —

återstå i jemnadt tal ....................................................... kronor 170,670: —

med hvilket belopp anslaget, under ofvanstående förändrade
benämning, af 1896 års Riksdag i riksstaten upptogs.

1898 års Riksdag ökade anslaget i sammanhang med
omorganisation af Gotlands trupper med ............................... 1,600

till kronor 172,270
Transport 172,270

b Anslaget är afsedt för bestridande af kostnader i anledning af garnisonerade
truppers transporterande från en till annan garnisonsort äfvensom utgifter för tryckning
af formulär och blanketter till marschrouter, skjutsförteckningar m. m., so m anbefallas i
1842 års tågordning. ,

177

Transport 172,270: —

1900 års Riksdag biföll Kongl. Maj ds framställningar
derom, att för beredande af tillfälle till böjning af medelinköpspriset
för remont, de anslag (jfr. sid. 202), från hvilka
medel till dylika inköp utginge, måtte ökas, samt höjde i
anledning deraf detta anslag med ........................................... 18,500: —

till kronor 190,770: —

Lega för hästar till artilleriets och ingeniörtruppernas exercis.

1896 års Riksdag uppförde anslaget i riksstaten med det belopp,
som å sid. 97 not. finnes beräknadt såsom behöfligt vid öfvergångstidens

slut eller................................................................................ kronor 154,390: —

dock med ändring i den förutvarande anslagstiteln, beroende derpå att
någon lega af hästar för stamtruppens vid trängen exercis efter genomförd
organisation ej ifrågakomme.

Skolor för officerare, underbefäl och militärläkare.

Krigshögskolor.

Reservationsanslag.

Enligt 1896 års riksstat utgingo kostnaderna till arméns högskolor
från nedannämnda anslag och med följande belopji nemligen:

till krigshögskolan från anslaget med samma namn (sid. 21) 25,640: —
till artilleri och ingeniörhögskolan: från anslaget till försvarsverket
till lands i allmänhet (se Hqt tablå 5 fol. 8 och 11) :

Transport 25,640: —
23

178

Transport 25,640: —

artilleridepartementets andel:

underhåll af högskolans lokaler

omkostnader och underhåll.......

stipendier ..........................................

civila departementets andel:
aflöning............................................

1,000

13,466

3,000

50

17,466: 50

23,400: — 40,866: 50

1896 års Riksdag uppförde i riksstaten berörda

belopp, tillhopa i jemnadt tal.................................................. kr. 66,507: —

såsom nytt anslag med reservationsanslags natur.

1897 års Riksdag godkände nya stater för Krigshögskolan
samt artilleri- och ingeniörhögskolan, uppgående till
respektive 26,990 och 40,870 kronor, hvarigenom anslaget
ökades med............................................................................................ 1,353: —

till kronor 67,860: —-

Ridskolan.

Reservationsanslag.

1896 års Riksdag uppförde å detta anslag samma

belopp............................................................................................. kr. 30,000: —

hvarmed förut anslaget »för en ridskola vid Strömsholrn»
utgått (sid. 150).

1900 års Riksdag ökade, för utvidgning af ridskolan,
detta anslag med.......................................................... » 7,500: —

till kronor 37,500: —

Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet.

Reservationsanslag.

1896 års Riksdag uppförde under denna benämning i riksstaten
samma belopp (sid. 151)............................................................ kr. 31,000: —

Transport kr. 31,000: —

179

Transport kr. 31,000: —

som förut varit anvisadt å anslaget »skjutskolor vid infanteriet
och kavalleriet.»

1898 års Riksdag biföll en af Kongl. Maj:t gjord
framställning om förändrad anordning af skjutskolan och
om höjning af anslaget till skolan, endast med den ändring,
att Riksdagen dels fann dagtraktamente, förutom
arfvode, ej böra utgå till skolans chef och lärare för den
befattning, de efter skolans slut skulle såsom sakkunniga
biträden åt krigsstyrelsen utöfva vid bearbetning af rapporter
m. m., dels nedsatte arfvodena för chefen och de
tre förste lärarne; hvarigenom Kongl. Maj:ts förslag till
ökning i staten med 12,500 kronor minskades med 1,800
kronor till ..........................................:.......................,.t>» 10,700: —

och upptogs anslaget således i riksstaten med ......... kronor 41,700: —

Artilleriskjutskolor.

Reservationsanslag.

1896 års Riksdag uppförde å detta anslag såsom
förut (sid. 153) ............................................................................ kr. 22,200: —

För 1899 års Riksdag framlade Kongl. Maj:t förslag
till förändring af staten för artilleriskjutskolor i
hvad anginge faltar tiller iets skjutskola, hvarigenom anslaget
skulle höjas med 5,700 kronor.

Riksdagen nedbringade det föreslagna beloppet till » 3,975: —

med hänsyn till dels att, enär tjenstgöringen vid skolan
egde rum med trupp, anledning icke förefunnes att dagtraktamente
skulle utgå med annat belopp, än efter den
s. k. lägre beräkningen, dels ock att kostnaderna för
fyra hästar borde ur förslaget utgå, då vid skolan kunde
begagnas kronans hästar.__

Anslaget höjdes af Riksdagen.................................. till kronor 26,175: -

Transport kr. 26,175: —

180

Transport kr. 26,175: —

1900 års Riksdag ökade anslaget, i sammanhang
med beslutet om omorganisation af Karlsborgs artillericorps,
(sid. 169) med........................................................ kr. 850: •—

till kronor 27,025: —

Krigsskolan.

Reservationsanslag.

1896 års Riksdag beviljade å detta anslag såsom

tillförne (sid. 23)........................................................................... kr. 76,729: —

men förändrade dess natur till reservationsanslag.

Ett af Kongl. Maj:t för 1899 års Riksdag framlagdt
förslag till ny stat för krigsskolan godkändes i hufvudsak,
hvarigenom anslaget höjdes med.................................... » 10,771: —

till kronor 87,500: —

Enligt anmärkning vid nämnda stat skulle chefen för krigsskolan
fortfarande ega dispositionsrätt öfver Karlbergs kungsgård m. m., dock
att all den kontanta uppbörd, som på grund af denna rätt inflöte, skulle
till statsverket inlevereras.

Volontärskoior.

Förslagsanslag.

1896 års Riksdag: Kongl. Maj:ts proposition:

Anslaget till »volontärskolor» vore i gällande riksstat upptaget till

(sid. 120)............................................................................................... 285,000: —

Från detta anslag borde afföras dels......... 93,655: —

Transport 93,655: — 285,000: —-

181

Transport 93,655: — 285,000: —
(jemf. sid. 38 ocli 120) motsvarande hvad
som vid 1892 års urtima riksdag beräknats
från anslaget utgå till utbildande af stampersonal
vid de forna s. k. beväringstrupperna
och till en volontärskola vid
Torneå kompani af Norrbottens fältjägarecorps,
och hvilket belopp vid sådant förhållande
måste tagas i anspråk för infanteriet
enligt dess nya organisation, och

dels........................................................................ 33,000: —

som beräknats kunna å anslaget besparas till
följd deraf, att un der officersutbildningen
vid de nya värfvade kavalleriregementena
skulle af truppförbanden sjelfva öfvertagas
och kommenderingarna till kavalleriskolan
i mån deraf minskas. Anslaget skulle sålunda
minskas med........................................ .126,655: •—

till kronor 158,345:—,

hvilket af Riksdagen beviljades.

Militärläkares undervisning.

Reservationsanslag.

1896 års Riksdag:

Kongl. Maj:t föreslog, att anslaget måtte såsom reservationsanslag
uppföras med samma belopp som förut (sid. 25) kr. 8,500: —,
men Riksdagen minskade anslaget med den del

deraf ................................................................... » 2,150: —,

hvilken var beräknad att användas till organisation
af en sjukvårdsbyrå i Arméförvaltningen
(jemf. sid. 11), ..................................

till kronor 6,350:

182

Naturaunderhåll, sjukvård, öfningar och materiel.

Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg.

Reservationsanslag.

1896 års Riksdag beviljade å detta anslag samma belopp som
under föregående år (se sid. 24).........................................• kr. 77,287: —

1898 års Riksdag:

Med godkännande af Kong]. Maj:ts förslag till omorganisation
af garnisonssjukhuset i Stockholm och till ny
stat för samma sjukhus, minskade Riksdagen ifrågavarande
anslag med ........................................................................ » 6,637: —

till kronor 70,650: —

Det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets

vapenöfningar.

Reservationsanslag.l)

1896 års Riksdag: Kongl. Maj:ts proposition:

Med tillämpning af 1892 års urtima Riksdags beslut angående den
förbättrade härordningen borde detta anslag vid öfvergångstidens slut
komma att uppgå till (jemf. sid. 57 not.) .................. kr. 1,065,239: 48

Transport kr. 1,065,239: 48

x) Anslaget är afsedt att bestrida samtliga kostnader för dessa öfningar, undantagandes
de under lönestater uppförda, de till »skolor för officerare, underbefäl och militärläkare»
uppförda jemte de till vapen, ammunition, skjutöfningar, byggnader, munderings-
och trängutrustning, samt under »diverse intendenturbehof» beräknade. (Grsm. uti.)

183

Transport kr. 1,065,239: 48

Härtill borde dock läggas ett belopp af............... » 34,200: 32

Den till urtima Riksdagen aflåtna proposition förutsatte
nemligen att volontärerna vid de norrländska
infanteriregementena skulle erhålla sin första utbildningvid
dessa regementens skolor och icke vid volontärskolor,
utan att likväl härför behöfliga kostnader upptagits.
Verkstälda beräkningar utvisade, att för utbildning
af volontärer vid de norrländska infanteriregementena
skulle erfordras tillhopa 51,300 kronor
48 öre utöfver hvad som härför vid urtima Riksdagen
1892 beräknats, deraf 34,200 kronor 32 öre under nu
ifrågavarande anslag och 17,100 kronor 16 öre under
anslaget för »beklädnad och utredning m. m.» (se
sid. 191). För att tydligt utmärka att för framtiden
skulle från anslaget bekostas utgifterna allenast
för det icke garnisonerade infanteriets och de tre ännu
indelta kavalleriregementenas vapenöfningar, hemstälde
Kongl. Maj:t, jemväl, att anslagets benämning måtte
förändras till »det icke garnisonerade infanteriets och
det indelta kavalleriets vapenöfningar».

Riksdagen biföll hvad sålunda blifvit föreslaget

och beviljade å förevarande anslag i jemnt tal............ » 1,099,440: —

1898 års Riksdag ökade, i följd af omorganisationen
af G-otlands trupper, detta, anslag med ............ kr._8,140: —

till kronor 1,107,580: —

1899 års Riksdag, som anvisat extra anslagsmedel
för anskaffning af lakan och handdukar, bland
annat, åt den icke garnisonerade armén, höjde ifrågavarande
anslag för underhåll och tvätt af dessa

persedlar med (jemf. sid. 194) .......................................... kr. 26,530: —

till kronor 1,1.34,110: —

1900 års Riksdag, som å extra stat anvisade
återstoden af det vid 1899 års Riksdag beviljade an Trausport

kr. 1,134,110: —

184

Transport kr. 1,134,110: —
slaget till anskaffning- af lakan och handdukar, ökade
i sammanhang dermed förevarande anslag med ytterligare
........................................................................................ kr. 26,530: —

till kronor 1,160,640: —

De värnpligtiges vapenöfningar.1)

.''tv* < . • ■'' '' \ ''

Förslagsanslag.

1896 års Riksdag uppförde i riksstaten det förra anslaget till
»beväringsmanskapets vapenöfningar» med ofvanstående ändrade benämning
och anvisade derå, i enlighet med beräkningen å sid. 118
not, i jemnt tal.....................................................................kr. 3,094,960: —

1899 års Riksdag, som å extra stat anvisat
medel för anskaffning af lakan och handdukar, bland
annat, åt värnpligtig, höjde ifrågavarande anslag för
underhåll och tvätt af dessa persedlar med (jemf. sid.

194)........................................................................................... » 53,060: —

till kronor 3,148,020: —

1900 års Riksdag, som å extra stat anvisade
återstoden af förut beviljadt anslag till anskaffning af
lakan och handdukar, ökade i sammanhang dermed

förevarande anslag med ytterligare ................................ kr. 53,060: —

till kronor 3,201,080: —

x) Anslaget bestrider samtliga kostnader för dessa vapenöfningar, undantagandes de
under lönestater uppförda, de till »skolor för officerare, underbefäl och. militärläkare»
uppförda, jemte de till vapen, ammunition, skjutöfningar, byggnader, munderings- och
trangutrustning, samt under »diverse intendenturbehof» beräknade. (Grsm. uti.)

185

Arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets

öfningar och materiel.

Reservationsanslag.J)

1896 års Riksdag uppförde med bifall till Kongl. Maj:ts förslag
detta anslag i riksstaten med ett belopp af 1,299,855 kronor. Anslaget
bildades genom sammanslagning af följande förutvarande anslag och
anslagsdelar:

Försvarsverket till lands i allmänhet, artilleridepartementets andel
(se Hqt tablå 5 fol. 8)

positionsartilleriet .............................. 1,000: —

fästningsartilleriet ...............................23,000: —

artilleriregementena ......... 228,000: —

h «e E
” Ife» 0,

" ~ .K

£ ^Jf

V o

?3

t»

^ II o

''te.

Vidare från samma anslagsdel: (se Hqt tablå 5
fol. 8 och 19):

artilleriförråden ............... 85,500: 07

ammunitionsfabriken ...... 606,335: 75

infanteri- och kavalleriregementena
............ 92,428: 41

Carl Gustafs stads gevärsfaktori
....................... 33,163: 19

transportkostnader ......... 14,200: —

kruttillverkningen............ 158,665: 25

252,000:

Anskaffande och underhåll af beklädnads-,
bevärings-, remtygs- samt
häst- och sadelmundering sjo er sedlar vid,
det berustade kavalleriet (se Hqt tablå
5 fol. 8, 17 och 19):
beväringspersedlar åt lifregementets

Transport

990,292: 67

990,292: 67

252,000:

0 Från detta anslag bestridas samtliga kostnader för vapen, ammunition, skjutöfningar
samt artilleriets öfningar och materiel jemte underhållet af artilleriets förråds-,
verkstads-, fabriks-, faktori- och smedjebyggnader, undantagandes af dessa kostnader i
lönestater uppförda till »skolor för officerare, underbefäl och militärläkare» hänförliga, till
mathållning, fourragering, personlig munderingsutrustning, sjukvårdsbehof, kaserninventarier,
ved, ljus och vatten, samt »diverse intendenturförråd» och omorganisationen af
indelta kavalleriet i Skåne och Norrland anvisade. (Qrsm. uti.)

24

186

8 g
£ .
e S

5

t.

c <ö

Transport 990,292: 67
dragoner och husarer samt Smålands
husarregemente..................... 6,430: —x)

Byggnader och sängkläder på mömötesplatserna
m. m. (se Iiqt tablå 5
fol. 19 och 20):

till artilleriregementena förut utgående
andel i detta anslag för gevärsförråd,
smedjor m. m................... 15,000: —

252,000: -

Summa kronor 1,011,722: 67,

hvarifrån afgå de delar af dessa belopp,
som äro afsedda för Skånska
husar- och dragonregementena
samt för Norrlands dragonregemente
(se sid. 200) ............... 24,060: — 987,662: 67

Uppköp af salpeter eller rämaterialier till röksvagt krut

(se sid. 146 och grsm. uti. sid. 12)........................................... 50,000: —

Anskaffande och underhåll af beklädnads-, bevärings-,
remtygs- samt häst- och sadelmundering sper sedlar vid det
berustade kavalleriet (vapenunderhåll vid rusthållstrupper

se sid. 191 och grsm. uti. sid. 12)

10,192:

eller i rundt tal summa kronor 1,299,855:

1898 års Riksdag höjde förevarande anslag

dels i följd af omorganisationen af Gotlands trupper

med................................................................... 4,300: —

dels för ökad ammunitionsförbrukning vid
skjutskolan för infanteriet och kavalleriet

med............................................. 10,000: —

och dels för inspektionsskjutningar vid trupperna
med .................................................... 4,000: — 18,300: _

till kronor 1,318,155: —

1899 års Riksdag höjde ifrågavarande anslag:

för ökad ammunition åt fältartilleriets skjutskola för äldre
officerare med.......i..'',..,.!........ 34,000: —

w"'' Transport 34,000: — 1,318,155: —

h Jemt. sid. 138 not och sid. 191 (6,430 + 81,248 = 87,678).

187

J; Transport. 34,000: — 1,318,155:

för ammunition åt fältartilleriets skjutskola

för subalternofficerare med........................ 10,000: —

för ammunition åt fästningsartilleriets skjutskola
med........................................................ 10,000: —

för ökad ammunition åt fältartilleriregementena
med ............ ........................................... 68,000: —

och för d:o åt fästningsartillericorpserna med 5,000: —

Summa 127,000

men minskade anslaget med............................. 15,000

i sammanhang med ökning af anslaget
»arméns byggnader och kommendantskapsutgifter
samt fortifikationens öfningar
och materiel» (se sid. 189) ........ ——-—

112,000: —

Anslaget bestämdes sålunda till ........................ kronor 1,430,155: —

.Åi- V ''f\''y.xC«. v

1900 års Riksdag ökade, i anledning af Karlsborgs
artillericorps’ omorganisation, detta anslag med................... 11,020: —

till kronor 1,441,175: —

Arméns byggnader och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens

öfningar och materiel.

Reservationsanslag.

1890 års Riksdag:

Kong!. Maj:t föreslog Riksdagen att uppföra i riksstaten ett anslag
med detta namn samt derå anvisa 440,282 kronor.

Anslaget skulle bildas af följande anslagsdelar nemligen från:
Fortifikationen:

Fortifikationsvapnets praktiska öfningar (jemf. sid. 166
och gran. uti.* sid. 12).................................................................. 26,000: —

Transport 26,000: —

188

Transport 26,000: —

Försvarsverket till lands i allmänhet, fortijikationsdepartementets
andel (se Hqt tablå 5 fiol. 9):

kommendantsskapsutgifter ................................... 18,000: —

^byggnader och underhåll af fästningarna

och landtförsvaret i allmänhet tillhörande '' ''

hus och byggnader.......................................... 276,526: —

fortifikationsmateriel m. in................................ 21,500: —- 316 028-''

Byggnader och sängkläder pa mötesplatserna rn. m. (se
Hqt tablå 5 fol. 20 och 21):

kostnaderna för byggnaderna å mötesplatserna m. m.......... 116,256: —

Summa kronor 458,282: —,

hvarifrån afgå de häraf för Skånska husar- och dragonregementena
samt,.Norrlands dragonregemente afsedda
belopp (se sid. 200).......................................................,.......... 18,000: —

Hest kronor 440,282: —
Efter afdrag af det belopp (se sid. 130 not).................. 35,000: —

bättrade härordningen erforderliga nya kasernetablisemen -

ten, beviljade Riksdagen å förevarande anslag........ kronor 405,282: —

1897 års Riksdag fann en af Kongl. Maj:t
gjord framställning angående ökning af anslaget

med ................................................................................ 35,000: —

för underhåll af sistnämnde kasernetablisement
påkallad. Beträffande åter föreslagen
ökning i anslaget med 40,000 kronor, afsedda
för underhåll af äldre byggnader, ansåg Riksdagen
ej skäl bifalla densamma i vidare män,
än att med hänsyn till att under senare åren
åtskilliga nya fästningsverk tillkommit, hvilkas
underhåll skulle med detta anslag bestridas,

anslaget ökades med.................................................. 9,718: — 44 718-_

hvarigenom anslagets belopp blef afjemnadt till...... kronor 450,000: —

1898 års Riksdag ökade anslaget, i enlighet med
Kongl. Maj:ts proposition, hvari framhållits behofvet åf

Transport 450,000: —

189

Transport 450,000: —

anslagshöjning med hänsyn till, bland annat, underhållskostnaden
för de efter år 1883 uppförda byggnader, med 30,000: —

till kronor 480,000: —

1899 års Ri/esdag:

Enär vården af vissa byggnader å mötesplatserna
borde öfverflyttas från Arméförvaltningens artilleridepartement
till dess fortifikationsdepartement, hemstälde Kongl.

Maj:t, att det belopp, som afsetts till vård af dessa byggnader,
måtte få öfverflyttas till detta anslag från anslaget
till »arméns vapen, ammunition och skjutöfningar» etc. (se
sid. 187).

Med bifall härtill ökade Riksdagen förevarande anslag
med....................,....................................................: ......................... 15,000: —

till kronor 495,000: —

Trängens öfningar.

Reservationsanslag.

1896 års Riksdag uppförde i riksstaten detta anslag, som bildades
genom sammanförande af de i staterna för trängbataljonerna till »praktiska
öfningar» anvisade belopp, med (se sid. 166) ... kronor 5,000: —;

Och skulle från anslaget bestridas utgifterna för materiel
vid stamtruppens af trängen öfningar, med undantag af kostnader
för intendentur- och sjukvårdsträng.

Mathållning vid garnisonerade armén.

Förslagsanslag.

1896 års Riksdag beviljade å detta anslag............... 1,415,620: —

hvilken siffra i jeinnadt tal motsvarar den å sid. 102 not.

Transport 1,415,620: —

190

Transport 1,415,620: —

uppgjorda beräkning öfver anslagets med benämning »mathållning
för manskapet vid garnisonsregementena» storlek

vid öfvergångstidens slut................................. 1,609,866: 96

om derifrån dragas de för Skånska
husar- och dragonregementena samt för
Norrlands dragonregemente afsedda belopp,
tillhopa (se sid. 200)................ 194,245: 20

eller kronor 1,415,621: 76

1898 års Riksdag ökade detta anslag i följd af
omorganisationen af Gotlands trupper med......................... 6,210: —

till kronor 1,421,830: —

1900 års Riksdag höjde detta anslag, på grund
af beslutet om Karlsborgs artillericorps’ omorganisation,
med............................................................................. 21,470: —

till kronor 1,443,300: —

Fourragering vid garnisonerade armén.

Förslagsanslag-.

1896 års Riksdag beviljade å detta anslag ... kronor 710,500: —
motsvarande i jemnadt tal beräkningen å sid. 99 not,
öfver anslagets under benämning »fourragering af artilleriets,
värfvade kavalleriets,’ fortifikationstruppernas och
trängens hästar» storlek vid öfvergångstidens

slut............................................................... kronor 1,274,701: 61

om derifrån dragas de för Skånska husaroch
dragonregementena samt för Norrlands
dragonregemente afsedda belopp, tillhopa (se
sid. 200)................................................................. 564,200: —

eller kronor 710,501: 61

1898 års Riksdag ökade anslaget i sammanhang med
omorganisationen af Gotlands trupper med........................... 7,300: —

till kronor 717,800: —

191

Arméns munderingsutrustning.

Reservationsanslag.'')

1896 års Riksdag uppförde med bifall till Kong!. Maj:ts förslag
detta anslag i riksstaten med ett belopp af 1,939,191 kronor.

Anslaget bildades genom sammanslagning af följande förutvarande
anslagsdelar, nemligen Försvarsverket till lands i allmänhet, intendentsdepartementets
andel (se Hqt tablå 5 fol. 5):
värfvade regementenas beklädnad m. m. 882,587: 40

beväringsmanskapets utredning ..................... 741,802: 60

förlorade persedlars ersättande........................ 300: — 1,624,690: —

Beklädnad och utredning m. m. för indelta infanteriet,

Vermlands fältjägarecorps och Jemtlands hästjägarecorps
90 % af anslaget (se sid. 134 not och sid. 192) 366,073: 57

Anskaffande och underhåll af beklädnads-, bevärings-, remtygs-
samt häst- och sadelmunderingspersedlar vid det
berustade kavalleriet (se sid. 138 och sid. 186)..........81,248: —

eller........................................................................ summa kronor 2,072,011: 57

Härifrån borde afdragas de för Skånska husarocb
dragonregementena samt för Norrlands
dragonregemente afsedda belopp,

tillhopa (se sid. 200)................................. 139,728: 95

och det från sistnämnda anslag utgående vapenunderhåll
vid rusthållstrupper (se
sid. 186)............................ 10,192: —

summa kronor 149,920: 95
men tillägges för utbildning af volontärer
vid de norrländska infanteriregementena
utöfver hvad vid 1892 års urtima

Riksdag beräknats (se sid. 183)............ 17,100: 16 132,820: 79

hvarefter återstode ........................................................ kr. 1,939,190: 78

eller i jern nåd! tal ............................................... » 1,939,191: —

Transport kr. 1,939,191: — *)

*) Från detta anslag bestridas samtliga kostnader för arméns personliga munderingsutrustning
samt sadelmundering och hästutredning vid kavalleriet, med undantag af
det under omorganisation varande kavalleriet i Skåne och Norrland. (Grsm. uti.).

192

Transport kr. 1,939,191: —
1898 års Riksdag ökade anslaget i följd af omorganisationen
af Gotlands trupper med ........................... 7,249: —

till kronor 1,946,440: —

1900 års Riksdag ökade detta anslag
dels till följd deraf att detsamma från och med år
1897, då det först böriade utgå, visat sig otillräckligt

med .....................-.................................. kr. 101,000: —

dels ock på grund af beslutet om
Karlsborgs artillericorps’ omorganisation,
med..-.,.*.................................................. » 9,741: — 110,741- _

till sammanlagdt kronor 2,057,181: —

Arméns intendentur och sjukvårdsträng.

Reservationsanslag.

1896 års Riksdag uppförde, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag,
förevarande anslag i riksstaten med 83,855 kronor. Anslaget bildades
genom sammanförande af följande anslagsdelar:

Försvarsverket till lands i allmänhet, intendentsdepartementets andel (se
Hqt tablå 5, fol. 5)

tältlagstross vid värfvade armén ........................ 500: —

beväringsmanskapets utredning ........................... 42,480: —

löner och arfvoden ................................................... 200: — 43 ^gp. _

Beklädnad och utredning in. m. för indelta infanteriet, Vermlands
fältjägarecorps och Jemtlands hästjägarecorps (10 %
af detta anslag) (se sid. 134 not samt sid. 191) ......... 40,674: 84

Summa kronor 83,854: 84

.................... kr. 83,855: —

Transport kr. 83,855: —

eller i jemnadt tal

193

Transport 83,855: -

1900 års Riksdag: Kongl. Maj Is -proposition:

Enär detta anslag årligen lemnat afsevärda reservationer,
hvaremot anslaget till »diverse intendenturbehof»

(se sid. 195) visat sig alldeles otillräckligt till täckande
af de utgifter, som från detsamma borde bestridas, samt
utgifterna under ifrågavarande båda anslag i vissa afseenden
vore ganska likartade, i följd hvaraf tvekan uppstått
huruvida en utgiftspost rättast bort å det ena eller
andra anslaget bokföras, hemstälde Kongl. Maj:t, att anslagen
till »arméns intendentur- och sjukvårdsträng» samt
till »diverse intendenturbehof» .................................................. » 33,323: -

r k.

finge med hvarandra sammanslås till ett reservationsanslag,
benämndt »arméns diverse intendentur- och sjuk vårdsbehof»,

samt att detta anslag finge med ..... kr. 117,178: —

i riksstaten uppföras näst efter anslaget till »arméns munderingsutrustning».

Denna framställning blef af Riksdagen bifallen.

Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten
för den garnisonerade armén.

Reservationsanslag.

1896 års Riksdag uppförde, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag,
detta anslag i riksstaten med 244,117 kronor.

Anslaget bildades

dels genom hitförande från statsanslagen för:

Försvarsverket till lands i allmänhet, intendentsdepartementets andel (se
Hqt tablå 5 fiol. 5—6 ) af:

sängkläder, servismedel, kaserninventarier m. m. 62,567: 50

löner och arfvoden ..................................................... 100: — ^ 667- 50

Byggnader och sängkläder på mötesplatserna m. m. (se Hqt
tablå 5 fol. 20 ) af (sängkläder och handdukar för den
icke garnisonerade armén och beväringsmanskapet):... 38,232: —

Transport 100,899: 50

25

194

Transport 100,899: 50

Ved och ljus för fästnings- och garnisonsorter af (se sid. 149

not) .............................................................................................. 157,000: —

eller kronor 257,8 99: 50

efter afdrag af de för Skånska husar- och dragonregementena
samt Norrlands dragonregemente afsedda belopp,
tillhopa (se sid 200) .............................................................. 23,782: 50

kronor 234,117: —

dels genom det af 1895 års Riksdag beviljade belopp för
eldning och belysning vid Första Göta artilleriregementes
kasernetablissement å Qviberg (se sid. 149) .. 10,000: —

Summa kronor 244,117: —

1897 års Riksdag ökade anslaget med ....... 7,000: —

till kronor 251,117: —

hvilken ökning påkallades deraf, att Lifgardets till häst
nya kasern kräfde större kostnader för uppvärmning och
belysning än dess förutvarande.

1898 års Riksdag höjde anslaget i följd af omorganisationen
af Gotlands trupper med................................................. 493: —

till kronor 251,610: —

1899 års Riksdag minskade detta anslag med............ 38,232: —,

utgörande den årliga underhållskostnaden för den icke garnisonerade
arméns och de värnpligtiges sängklädesmateriel.

I sammanhang härmed ökades anslagen till »det icke garnisonerade
infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfningar»
(se sid. 183) samt »de värnpligtiges vapenöfning ar» (se
sid. 184.)

Riksdagen upptog sålunda anslaget .................... till kronor 213,378: —

1900 års Riksdag ökade detta anslag till följd af beslutet
om Karlsborgs artillericorps’ omorganisation med kr. 2,243: —

till kronor 215,621: —

195

Diverse intendenturbehof.

Reservationsanslag1).

1896 års Riksdag uppförde detta anslag i riksstaten, jemlikt
Kongl. Maj:ts förslag, med 32,923 kronor.

Anslaget bildades genom sammanförande afföljande anslagsdelar utaf
Försvarsverket till lands i allmänhet, intendentsdepartementets andel,
nemligen (se Hqt tablå 5 fol. 5):
musikinstruments anskaffning och underhåll vid

värfvade armén.......................................	............. 11,550	—
troféer.................................................................	.............. 2,000	—
kommu tiionssakor.............................................	.............. 100	—
medicinal- och instrumentattiralj ...............	.............. 2,200	—
modeller...............................................................	............... 1,000	— 16,850: —
sjukvårdspersedlar ..........................................	........A..... 300
löner och arvoden ..........................................	.............. 50	—
förrådens diverse behof.................................	.............. 8,100	■ —
byggnader och reparationer........................	............... 1,500	—
hyror ..................................................................	.............. 1,000	05
transportkostnader..........................................	............... 22,447	— 33.397: 05

Summa kronor 50,247: 05

eller efter afdrag af de för Skånska husar- och dragonregementena
samt Norrlands dragonregemente afsedda belopp
af ofvanberörda 33,397: 05 (se sid. 200).................. 17,324: —

i rundt tal kronor 32,923: —

1898 års Rilcsdag ökade detta anslag i följd af omorganisation
af Gotlands trupper med...................................................... 400: —

till kronor 33,323: —

1900 års Riksdag sammanförde detta anslag med anslaget till
»arméns intendentur- och sjukvårdsträng», till ett reservationsanslag,
benämndt »arméns diverse intendentur- och sjukvårdsbehof». (Jfr. sid. 193.)

b Anslaget bestrider samtliga kostnader för såväl troféer, kommunioussuker, modeller,
medicinal- och instrumentalattiralj, musikinstrument vid garnisonerude armén och
transport af materialier, som ock inteudentur- och sjukvårdsförråden i Stockholm och å
Karlsborg.

196

Skattelindringar och ersättning till rnstoch
rotehållare.

t (. ''i '' ; ‘ .... . i . * • » > vV • \ * * * a» • 1

f • »il* J. • v Cf ~ .• f»/ «,''0:1 , r<;4rr: si

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

Förslagsanslag.

1896 års Riksdag: Kongl. Maj:ts proposition:

Detta anslag komnie att efter öfvergångstidens slut uppgå till (se

sid. 50 not) ................................................................ kronor 3,557,188: —

Derifrån borde vid fråga om statsregleringen för år 1897
afgå det belopp, som enligt gällande uppskattning
motsvarade ännu ej beviljad återstående lindring 40
% af rustnings- och roteringsbesvären ..... kronor 1,772,000: —

rest kronor 1,785,188: —

Kongl. Maj:t hade på föredragning af chefen för
finansdepartementet beslutat föreslå Riksdagen, att inkomsttiteln
»tillfälliga rotevakansafgifter» skulle i rikssta ten

för år 1897 höjas med ................................................. 210,000: —

motsvarande det belopp, som under nämnda år beräknades
inflyta i vakansafgifter för dels 1,289 vid vissa infanteritruppförband
i följd af 1892 års urtima riksdags beslut
vakanssatta rusthåll och rotar, och dels 1,050 rusthåll och
rotar, som beräknats under år 1897 vara vakanssatta vid
de under omorganisation varande Skånska husar- och
dragonregementena samt Norrlands dragonregemente. I
följd af detta beslut vore nödvändigt, att anslaget till
»lindring i rustnings- och roteringsbesvären» förhöjdes ; '' ''

med motsvarande belopp till i jemnadt tal ........... kronor 1,995,200: —

Riksdagen beviljade å ifrågavarande anslag sistnämnda
belopp. ___

Transport 1,995,200: —

197

Transport 1,995,200: —

1897 års Riksdag ökade, för beredande af ytterligare
10 procent lindring i rustnings- och rotéringsbésvären,
detta anslag med .......................................................................... 332,500: —

till kronor 2,327,700: —

1899 års Riksdag: Kongl. Maj ds proposition:

Enligt räkenskaperna för år 1897, då lindringen
åtnjöts med 60 % af uppskattade värdet, belöpte sig lindringskostnaderna
till 2,447,511 kronor 33 öre, af-hvilket
belopp 2,192,364 kronor 50 öre guldris från anslaget till
lindring i rustnings- och roteringsbesvären och återstoden
från anslaget till fortgående vakanssättning af indelta
kavalleriet i Skåne och Norrland. Då lindringen från
och med år 1900 skulle utgå med 80 procent, skulle, med
beräkning efter nu bestämda värden å rustnings- och roteringsbesvären,
för år 1900 erfordras att förstnämnda
anslag ökades med en tredjedel af sagda belopp, 2,192,364
kronor 50 öre, eller till, Öretal oberäknad!, 2,923,152 kronor;
och hade, med erinran härom, statskontoret hemstält
att anslaget måtte uppföras i riksstaten för år 1900 med
ett till 3,000,000 kronor afjemnadt belopp.

I enlighet med Kongl. Maj ris proposition ökade Riksdagen
förevarande anslag med................................................... 672,300: —

till kronor 3,000,000: —

1900 års Riksdag: Kongl. Maj ds proposition:

Med beräkning efter de genom nådiga kungörelsen
den 27 Oktober 1899 bestämda nya värden å rustningsoch
roteringsprestationerna skulle lindringen, som under
åren 1900 och 1901 utginge med 80 % af hela värdet,
komma att för sistnämnda år erfordra ett belopp af sammanlagdt
3,633,099 kronor 24 öre, hvaraf belöpte på
Skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands
dragonregemente 302,879 kronor 11 öre (se sid. 203) samt
på öfriga indelta truppförband 3,330,220 kronor 13 öre;
och hemstälde Kongl. Majri i anledning deraf, att detta
anslag måtte ökas med i rundt tal..............:........... kronor 330,000: —

Med bifall härtill, höjde Riksdagen anslaget till... kronor 3,330,000: —

198

Rustnings- och roteringsersättning.

1896 års Rilcsdag uppförde under denna titel det forna anslaget
»kavalleri- och infanteriregementena»1) med samma belopp som förut

(sid. 32) ......................................... .......................... 700,500: —

dock med afdrag af den till anslaget »aflöning
och rekrytering m. m.» öfverförda »anvisning
i kontant»- (se sid. 168)........................ 7,100: — 693,400: —

Roteringsunderstöd.

Förslagsanslag.

1896 års Riksdag beviljade å detta anslag samma belopp som
tillförne (sid. 51) ........................................................................ kr. 12,500: —

Störtade eller skadade nummerhästar vid indelta kavalleriet.

Förslagsanslag.

1896 års Riksdag uppförde å detta anslag, i enlighet med den å
sid. 52 not. 1 uppgjorda beräkning öfver anslagets storlek vid öfvergångstidens
slut .................................................................. ......i kr. 4,900: —

1899 års Riksdag ökade, med bifall till ett af
enskild motionär derom framstäldt förslag, detta anslag
med ................................................................................................. » 5,100: —

till kronor 10,000: —

J) I fråga om de ändamål, hvarför detta anslag användes se grsm. uti. bil. 12.

199

Diverse anslag.

. '' t *• J " • ''■‘ ■'' '' '' '' : " \ ■ _: . '' ’ '' *

Hämmande af smittosamma sjukdomar bland indelta
kavalleriets nummerhästar.

Förslagsanslag.

1896 års Riksdag beviljade å detta anslag, i öfverensstämmelse
med beräkningen sid. 52 not 2............................................. kr. 1,700: —

Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland.

Reservationsanslag.

1896 års Riksdag: Kongl. Maj ds proposition:

Skånska busar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente
befunne sig under omorganisation från indelta till värfvade
truppförband. Denna omorganisation komme att pågå under ännu obestämbar
tid, beroende af den längre eller kortare tidrymd, som förflöte,
till dess före omorganisationens början antaget indelt manskap hunnit
afgå från innehafvande beställningar och rust- och rotehållsnumren i
mån deraf kunde vakanssättas. I gynsammaste fall hade man beräknat,
att vakanssättningen skulle kunna vara genomförd vid utgången
af år 1917. Under hela omorganisationstiden komme kostnaderna för
truppförbanden att bestridas dels af rust- och rotehållarne i den mån
vakanssättningen ej blifvit genomförd, och dels i öfrigt af statsmedel,
dock att vederbörande rust- och rotehållare, som effektivt fullgjorde
rustning och rotering, egde att åtnjuta ersättning för dessa besvärs uppskattade
värde, i den mån lindring i rustnings- och roteringsbesvären skulle
ega rum. Då nu den effektiva rustningen och roteringen till följd af det
indelta manskapets afgång så småningom förminskades vore det uppenbart,
att det skulle vara förenadt med stora olägenheter, om kostnaderna
för ifrågavarande 3 regementen skulle utgå från de anslag, hvar -

200

ifrån motsvarande kostnader för öfriga värfvade regementen bestredes,
ty i den mån vakanssättningen genom indelt manskaps afgång ökades,
ökades också statens direkta utgifter för det nya värfvade manskapet;
och då kostnaden för värfvade truppförband skulle utgå från 9 särskilda
anslag, insåges lätt, att vid hvarje riksdag i så fall ändring skulle
behöfva vidtagas i dessa 9 anslags'' belopp.

För att undvika denna uppenbara olägenhet hade föreslagits att i
riksstaten uppföra ett anslag, benämnt Domorganisation af indelta kavalleriet
i Skåne och Norrland», från hvilket anslag skulle bestridas alla
utgifter, som för ifrågavarande tre regementen under omorganisationstiden
erfordrades. Sedan omorganisationen blifvit fullbordad, skulle
anslaget ur riksstaten utgå och dess belopp fördelas å de 9 anslag,
hvarifrån kostnaderna för öfriga värfvade truppförband bestredes.

Från nedannämnda 9 anslag skulle sålunda det nya anslaget bildas
genom sammanförande af följande anslagsdelar, nemligen:

från »aflöning och rekrytering)) (se sid. 167)........................

» »remontering och skoning m. m. för garnisonerade

arméns hästar» (se sid. 176)...........................................

» »mathållning vid garnisonerade armén» (se sid. 189)
» »fourragering vid garnisonerade armén» (se sid. 190)

» »arméns munderingsutrustning» (se sid. 191) .....

» »arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt

artilleriets öfningar och materiel» (se sid. 186) ........

» »arméns byggnader och kommendantskapsutgifter
samt fortifikationens öfningar och materiel» (se

sid. 188).........................................................................

» »arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten

för den garnisonerade armén» (se sid. 194)...............

» »diverse intendenturbehof» (se sid. 195) .....................

870,123: 25

*> r 0

182,150: —
194,245: 20
564,200: —
139,728: 95

24,060: —

18,000: —

23,782: 50
17,324: —

Summa kronor 2,033,613: 90

Då emellertid ett visst antal rust- och rotehållare, komme att
under år 1897 fullgöra rustningen och roteringen effektivt, borde ett
belopp, motsvarande vakansafgifterna för dessa effektiva nummer, beräknade
efter 300 kronor för hvarje nummer, från nyssnämnda belopp afräknas
och i stället förenas med anslaget till lindring i rustnings- och roterings
besvären. I den mån vakanssättningen fortginge, skulle sedermera

201

vid hvarje riksdag ett belopp, motsvarande vakansafgifter enligt
nyssnämnda beräkning för de sedan föregående riksdag vakanssatta
numren, öfverflyttas från lindringsanslaget till anslaget för »omorganisation
af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland».

De personer, som utsetts att granska berörda förslag, hade deremot
ej haft annat att erinra, än att de af formela skäl ansett sig ej kunna
förorda, att beloppet af vakansafgifterna för de effektiva numren tillädes
lindringsanslaget. I stället hade de hemstält, att ett särskildt anslag under
benämning xfortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland»
skulle i riksstaten uppföras. Detta anslag skulle beräknas till fulla
värdet af icke vakanssatta rust- och rotehåll vid berörda 3 regementen; och
då till följd deraf dess belopp uppenbarligen ej kunde komma att öfverskridas,
men ej heller dess utgifter inom denna gräns på förhand beräknas,
skulle anslaget blifva ett »förslagsanslag högst». I den mån vakanssättningen
vid de 3 regementena fortginge, skulle från sistnämnda
anslag till »omorganisationsanslaget» öfverföras behöfliga medel för de
ökade utgifter, som uppkomme allt efter som naturaprestationerna genom
vakanssättningen upphörde. Anslaget skulle således succesivt minskas
och, då vakanssättningen vore genomförd, helt och hållet uppgå i de
för regementena anvisade anslag.

Kongl. Maj:t fann hvad granskningsmännen sålunda föreslagit antagligt.

Enligt uppgifter, som från vederbörande arméfördelningschefer infordrats,
kunde med visshet antagas, att omkring 1,150 nummer komme att
vid berörda 3 regementen under år 1897 effektivt fullgöra rustning och
rotering. Då vakansafgifterna för 1,150 nummer, efter gällande uppskattning
utgjorde 345,000 kronor, borde alltså detta belopp tagas till
norm vid bestämmandet af ifrågavarande två nya anslags belopp. Gjorde
man detta, skulle »omorganisationsanslagets» belopp blifva (2,033,613
kronor 90 öre — 345,000 kronor) 1,688,613 kronor 90 öre och anslaget
till »fortgående vakanssättning» 345,000 kronor.

På grund häraf föreslog Kongl. Maj:t, att i riksstaten för år 1897
måtte uppföras ett anslag, af reservationsanslags natur, benämndt »omorganisation
af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland», till belopp af
i jemnadt tal ............................................................. kronor 1,688,614: —

Härtill lemnade Riksdagen bifall.

(1 fråga om anslaget »fortgående vakanssättning af indelta
kavalleriet» se sid. 203.)

Transport 1,688,614: —

26

202

Transport 1,688,614: —

1897 års Riksdag ökade anslaget dels

med .................-..t........................................................ 42,000: —

för omorganisationens genomförande

och dels med ..............................................1,469: —

för beredande af kommenderingstillägg till
beställningsmän vid ifrågavarande kavalleri,
hvarjemte Riksdagen medgaf, att Kongl. Maj:t
finge så ändra gällande stater för Skånska
husar- och dragonregementena samt Norrlands
dragonregemente, att i dessa stater till kommenderingstillägg
uppfördes, i hvar och en af
de båda förstnämnda staterna, i stället för
188 kronor, 727 kronor och i den sistnämnda
staten, i stället för 99 kronor, 490 kronor.

Anslaget ökades således med ...................:................. 43,469: —

till kronor 1,732,083: —■

För genomförande af omorganisationen ökades anslaget
af 1898 års Riksdag med ................................''............... 54,000: —

till kronor 1,786,083: —

1900 års Riksdag ökade detta anslag

dels för omorganisationens genomförande med 11,400: —
och dels för beredande af tillfälle till höjning
af medelinköpspriset för remont (jfr sid.

177) med ........................................................... 22,000: - 33,400- _

till sammanlagdt kronor 1,819,483: —

Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland.

Förslagsanslag.

1896 års Riksdag uppförde, i enlighet med Kongl.

Maj:ts förslag, i riksstaten detta anslag såsom förslagsanslag,
högst, med (jemf. 199 och följande) .-................. kronor 345,000: —

Transport 345,000: —

203

Transport 345,000: —

1897 års Riksdag, som ökade anslaget, till omorganisation
af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland med 42,000: —
minskade i följd häraf nu förevarande anslag med samma

belopp till kronor 303,000: —

1898 års Riksdag minskade för omorganisationens

genomförande anslaget med.......................................................... 54,000: —

till kronor 249,000: —

1899 års Riksdag uppförde anslaget såsom förslagsanslag
med oförändradt belopp.

1900 års Riksdag: Kongl. Maj ds proposition:

Med beräkning efter de genom nådiga kungörelsen
den 27 Oktober 1899 bestämda nya värden å rustningsoch
roteringsbesvären skulle den på Skånska busar- och
dragonregementena samt Norrlands dragonregemente belöpande
andelen af lindringen i dessa besvär för år 1901
uppgå till 302,879 kronor 11 öre, eller i rundt tal 303,000
kronor (jfr. sid. 197). Härifrån borde afgå det belopp af
11,400 kronor, hvarmed anslaget till omorganisation af indelta
kavalleriet i Skåne och Norrland blifvit ökadt (se sid.

202). Anslaget borde alltså utgå med 291,600 kronor,

hvadan ökning erfordrades med .................................. kronor 42,600: —

Riksdagen biföll framställningen och böjde anslaget _

till ............................................................................................ kronor 291,600: —

Extra utgifter.

1896 års Riksdag uppförde detta anslag med samma
belopp hvarmed det förut varit i riksstaten upptaget (se
sid. 160) eller ................................................................... kronor 67,000: —

304

Disciplinkompaniet.

Förslagsanslag, högst.

1896 års Riksdag. Kongl. Maj:ts proposition:

Kongl. Maj:t föreslog, att anslaget till »disciplinkompaniet)) i riksstaten
för år 1897 måtte uppföras till belopp af kronor 29,600: —
deraf såsom bestämdt anslag 12,600 kronor och såsom förslagsanslag
17,000 kronor.

Denna framställning bifölls af Riksdagen.

1897 års Riksdag beslöt, i enlighet med Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, att ur rikestaten utesluta anslaget till disciplinkompaniet.

205

Tillägg.

Bland de vid riksdagarna 1875—1900 under fjerde hufvudtiteln beviljade extra andag
upptagas bär allenast af 1886—1900 årens Biksdagar anvisade anslaget »för tillämpning af
nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning m. m.»
samt det af 1899 och 1900 årens Biksdagar anvisade anslaget »till tillfällig löneförbättring
åt underbefäl med flere», hvilka båda anslag stå i nära sammanhang med den ordinarie
statsregleringen.

För tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de
värnpligtiges inskrifning och redovisning m. m.

1886 års Riksdag:

Kongl. Maj:t föreslog att — jemte det Kongl. Maj:t medgåfves att i vederbörande
aflöning8stater vidtaga de ändringar, hvilka påkallades af den utaf Kongl. Maj:t framlagda
plan för handhafvandet af inskrifningen och redovisningen af de värnpligtige samt för
anordnande af befälet i inskrifnings-, bataljons-, kompani- och afdelningsområdena —- Biksdagen,
i afvaktan att de härtill nödiga medlen, efter fulla genomförandet af det i nämnda
plan ingående nya aflöningssätt för en del af arméns befäl, kunde på sina tillbörliga anslag
fördelas, måtto näst ^efter anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar uppföra under
benämning »ersättning åt värnpligtsområdenas befäl m. fl.» ett särskildt ordinarie anslag å
218,000 kronor.

Riksdagen biföll förslaget på det sätt, att för tillämpning under år 1887 af den nya
värnpligtslagens föreskrifter angående de värnpligtiges inskrifning, redovisning m. m. på
extra stat för år 1887 beviljades ett anslag å................................................ 150,000: —

1887 åra Riksdag, hos hvilken Kongl. Maj:t på extra stat för ifrågavarande

ändamål äskade sistnämnda belopp, beviljade för år 1888 (utan motiv i skrifvelsen)
blott............................................................................................................. 77,500: —

1888 års Riksdag, hos hvilken Kongl. Maj:t föreslagit, att sistnämnda belopp
måtte enligt angifven fördelning tilläggas de ordinarie anslagen till indelta arméns befälsaflöning,
Svea lifgarde, Andra lifgardet och de särskilda beväringscorpserna, anvisade, med
afslag af Kongl. Maj:ts framställning i denna del, såsom förut för ändamålet

på extra stat .................................................................................................. 77,500: —

1889 års Riksdag beviljade i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förslag
samma belopp på extra stat för år 1890.

206

1890 åvs Riksdag: dito dito för år 1891.

1891 åvs Riksdag: dito dito för år 1892.

Angående denna Kiksdags beslut om höjning i sergeanternas vid armén dagaflöning
från 40 till 80 öre (se anslaget »indelta arméns befälsaflöning» sid. 37).

1892 åvs lagtima Riksdag anvisade jemväl, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit,

på extra stat för år 1893 ........................»..................................... 77,500: —

1892 åvs uvtima Riksdag medgaf att för infanteriets omorganisation finge af
förevarande anslag användas 24,529 kronor 95 öre (se sid. 38) motsvarande den dagaflöning,
som från anslaget utginge till befälet vid beväringstrupperna emellan vapenöfningarne
(jemt. sid. 107 not 2).

1893 åvs Riksdag: Kongl. Maj:ts proposition:

Anslaget hade under en följd af år utgått med.................. 77,500: —

Då emellertid urtima Riksdagen medgifvit, att af anslaget
finge för infanteriets omorganisation användas (se ofvan) ............ 24,529: 95

föreslog Kongl. Maj:t Riksdagen att för tillämpningen af nya värnpligtslagens föreskrifter
i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning m. m. på extra stat för

år 1894 anvisa ett belopp af .....,.,v..,........ kronor 53,000: —

hvilket Riksdagen beviljade (jemf. sid. 39).

1894 åvs Riksdag medgaf, att af de å anslaget uppkomna behållningarne finge

användas för ifrågavarande ändamål under år 1895 ett belopp af...... kronor 53,000: —

1895 åvs Riksdag:

Då å anslaget ännu förefunnes disponibla behållningar till ett belopp af i rundt tal
20,0Q0 kronor, så att som extra anslag för år 1896 endast erfordrades en summa af
33,000 kronor, medgaf Riksdagen att för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter
i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning m. m. finge användas förstnämnda
belopp ...................,j......f..........................* kronor 20,000: —

samt beviljade för samma ändamål på extra stat för berörda år » 33,000: —

Vid en hvar af 1897, 1898, 1899 Och 1900 åvetlS viksdagav beviljades
å extra stat för nästföljande statsrégleririgsperiod till ifrågavarande ändamål ett belopp
af........................................................................................................ kronor 53,000: —

Till tillfällig löneförbättring åt underbefäl med flere.

1899 åvs Riksdag.

Kongl. Maj:t föreslog Riksdagen att medgifva förhöjning i dagaflöning och månadsarfvoden
åt underbefäl med flere vid armén, samt att staterna för vederbörande truppför -

207

band, intendentureorpsen samt garnisonssjukhuset i Stockholm måtte få i öfverensstämmelse
dermed ändras.

Riksdagen biföll på det sätt denna framställning, att Eiksdagen medgaf, att under år
1900 finge till nedannämnda befattningsinnehafvare utbetalas tillfälliga löneförbättringar
med följande belopp och under samma vilkor som aflöningen under de aflöningstitlar hvartill
de, enligt hvad nedan säges skulle utgöra tillägg, nemligen:
dels till dagaflöningen under tjenstgöring:

för fanjunkare, styckjunkare, regementstrumslagare och regementstrumpetare samt
intendenturcorpsens förvaltare 50 öre;

för sergeanter, hautboister, stabs-, sqvadrons- och batteritrumpetare äfvensom fältmusikanter
vid Yermlands fältjägarecorps, Gotlands infanteriregemente, Hallands bataljon,
Vesternorrlands regemente och Blekinge bataljon, trumslagare och hornblåsare vid Gotlands
infanteriregemente samt Hallands och Blekinge bataljoner äfvensom trumpetare vid Gotlands
artillericorps 40 öre;

för gevärshandtverkare och pistolsmeder vid den icke garnisonerade armén 20 öre;

för korpraler vid den icke garnisonerade armén 25 öre;

för vicekorpraler vid den icke garnisonerade armén 40 öre;

dels till lönen för vaktmäktarne vid intendentureorpsen 180 kronor;

dels till månadsarfvodena:

för distinktionskorpraler och l:e konstaplar vid garnisonerade armén, skånska husaroch
dragonregementena samt Norrlands dragonregemente 3 kr.;

för korpraler och 2:e konstaplar vid garnisonerade armén, skånska husar- och dragonregementena
samt Norrlands dragonregemente 3 kronor; och

för vicekorpraler vid garnisonerade armén, skånska husar- och dragonregementena
samt Norrlands dragonregemente 3 kronor.

Derjemte beviljade Eiksdagen till tillfällig löneförbättring åt underbefäl med flere enligt
ofvan angifna grunder å extra stat för år 1900 ett anslag af 297,000 kronor.

1900 dvs Riksdag beviljade för enahanda ändamål å extra stat för år 1901
ett anslag, som med hänsyn till den beslutade omorganisationen af Karlsborgs artillericorps
(se sid. 169) bestämdes till 299,875 kronor.

209

Bil. n:o 2.

Förslag till stat

föT Svea (Göta) lifgarde år 1902.

Staben.

1 öfverste ocli sekundchef, lön

dagaflöning å 5 kronor i 365 dagar...........

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor .......

furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . s ■

1 öfverstelöjtnant, lön ..: i ...; i i .......... .

dagaflöning å, 4 kronor i 365 dagar , i f i . . . . .

lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor........

furageersättning å 1 kröna om dagen .........

1 major, lön....................,.....

dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar...........

lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........

furageersättning ä 1 krona om dagen..........

1 d:o..............................

1 kapten af 2. klassen (regementsqyartermästare). lön......

dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar............

lönetillägg för 1 tjenstehäst ä 400 kronor.........

furageersättning å 1 krona om dagen...........

1 löjtnant af 1. klassen (förste regementsadjutant), lön......

dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar . i ......... .

lönetillägg för 1 tjenstehäst . å 400 kronor....... .v :.

furageersättning å 1 krona om dagen...........

1 löjtnant af 2. klassen (andre regementsadjutant), lön ......

dagaflöning å 2 kronor i 3é5 dagar............

lönetillägg för 1 tjenstehäst å 4Ö0 kronor . ........

furageersättning å 1 krona om dagen ...........

1 underlöjtnant (tredje regementsadjutant), lön ...........

dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar * 1 .

lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........

furageersättning å 1 krona om dagen...........

1 regementspastor, arfvode................. . .

1 auditör, arfvode........................

1 regementsläkare, lön.....................

dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar............

Transport

Kronor.	Summa kronor.
6,000
1,825	—
800	4—
730	—	9,355	_
4,000	_
1,460	—
400	—
365	—	6,225	_
3,500	_
1,460	—
400	—
365	—	5,725	_
—	—	5,725	—
1,800	—
1,095	—
400	—
365	—	3,660	_
1,200	_
730	—
400	—
365	—	2,695	_
900	_
730	—
400	—
365	—	2.395	_
600	_
730	—
400	—
365	—	2,095	_
—	—	800	—
—	—	500	—
2,800	—
1,460	—	4,260	—
- |	-|	43,435 |-

27

210

	Kronor.	Summa kronor.
Transport	—	—	43,435	—
1 bataljonsläkare, lön......................	900	—
dagaflöning ä 2 kronor i 365 dagar............	730	—	1,630	_
	—	—	1,630	—
1 fanjunkare (bataljonsadjutant), lön ..............	1,020	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—	1,750	—
	—	—	1,750	—
1 sergeant af 1. klassen (bataljonsadjutant), lön.........	720	—
dagaflöning å, 1,50 krona i 365 dagar...........	547	50	1,267	50
1 sergeant af 1. klassen (regementsväbel), lön..........	720	—
dagaflöning ä 1,50 krona i 365 dagar...........	547	50	1,267	50
1 sergeant af 1. klassen (sjukvårdssergeant),, lön.........	720	—
dagaflöning & 1,50 krona i 365 dagar...........	547	50	1,267	50
1 sjukvårdskorpral, jemte underhåll in natura, lön........	240	—
dagaflöning å 0,40 krona i 365 dagar...........	146	—	386	—
	—	—	1,158	—
1 sjukvårdsvicekorpral, jemte underhåll in natura, lön......	180	—
dagaflöning å 0,3 o krona i 365 dagar...........	109	50	289	50
	—	—	868	50
1 sjukvårdssoldat, jemte underhåll in natura, lön ........	150	—
dagaflöning ä 0,30 krona i 365 dagar...........	109	50	259	50
	—	—	778	50
1 gevärshandtverkare, lön....................	600	—
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar...........	547	50	1,147	50
	--	—	1,147	50
1 gevärshandtverkarekorpral, jemte underhåll in natura, lön . . .	240	—
dagaflöning å 0,40 krona i 365 dagar...........	146	“	386	_
1 gevärshandtverkarevicekorpral, jemte underhåll in natura, lön .	180	—
dagaflöning å 0,so krona i 365 dagar...........	109	50	289	50
1 gevärshandtverkaresoldat, jemte underhåll in natura, lön ....	150	—
dagaflöning å 0,3 o krona i 365 dagar...........	109	50	259	50
1 musikfanjunkare, lön.....................	1,020	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—	1,750	—
Kompanistaten.
1 kapten af 1. klassen, lön...................	2.800	—
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar............	1,095	—	3,895	—p—
7 d:o..............................	—	—	27,265	—
Transport	—	—	93,877	50

211

Kronor.	Summa kronor.
_	__	93,877	50
1,800	—
1,095	—	2,895	_
—	—	8,685	—
1,200	_
730	—	1,930	_
—	—	13,510	—
900	—
730	—	1.630	_
—	—	11,410	—
600	—
730	—	1,330	—
—	—	9,310	—
1.020	—
730	—	1,750	_
—	—	12,250	—
720	—
547	50	1,267	50
—	—	8,872	50
600	_
547	50	1,147	50
—		9,180	—
300	—
182	50	482	50
—		9,167	50
240
146	—	386	_
—	—	13,510	— .
180	_
109	50	289	50
—	—	14,185	50
150	—
10	60	160	60
—	—	803	—
150	—
2	40	152	40
—	—	762	—
- 1-	218,944	—

Transport

1 kapten af 2. klassen, lön...................

dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar............

3 d:o..............................

1 löjtnant af 1. klassen, lön...................

dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............

7 d:o..............................

1 löjtnant af 2. klassen, lön...................

dagaflöning a 2 kronor i 365 dagar..........''..

7 d:o..............................

1 underlöjtnant, lön.......................

dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............

7 d:o..............................

1 fanjunkare, lön ........................

dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............

7 d:o..............................

1 sergeant af 1. klassen, lön..................

dagaflöning å, 1,50 krona i 365 dagar...........

7 d:o..............................

1 sergeant af 2. klassen, lön..................

dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar...........

8 d:o..............................

1 distinktionskorpral, jemte underhåll in natura, lön.......

dagaflöning å 0,50 krona i 365 dagar...........

19 d:o.............................

1 korpral, jemte underhåll in natura, lön............

dagaflöning å 0,40 krona i 365 dagar...........

35 d:o.............................

1 vicekorpral, jemte underhåll in natura, lön..........

dagaflöning å 0,3 o krona i 365 dagar...........

49 d:o.............................

1 officersvolontär, jemte underhåll in natura, lön........

dagaflöning å 0,1 o krona i förslagsvis 106 dagar.....

5 d:o..............................

1 officersvolontär, jemte underhåll in natura, lön........

dagaflöning å 0,10 krona i förslagsvis 24 dagar......

5 d:o..............................

Transport

212

	Kronor.	Summa kronor.
Transport	—	—	218,944	—
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön............	150	—
dagafiöning å 0,10 krona i 365 dagar .1.........	36	50	186	50
606 d:o.............................	—	—	113,019	—
1 musiksergeant af 1. klassen, lön................	720	—
dagafiöning å 1,50 krona i 365 dagar...........	547	50	1,267	50
3 d:o ,.............................	—	—	3,802	50
1 musiksergeant af 2. klassen, lön................	600	—
dagafiöning å 1,50 krona i 365 dagar...........	547	50	1,147	50
	—	—	3,442	50
1 trumslagare eller hornblåsare, jemte underhåll in natura, lön . .	150	—
dagafiöning å 0,30 krona i 365 dagar ...........	109	50	259	50
39 d:o.............................	—	—	10,120	50
Arfvoden till 8 kompanichefer å 600 kronor...........	—	—	4,800	—
Summa kronor	—		356,989	50

Anm. 1. Den för underbefälet af manskapsklassen upptagna aflöningen utgöres af menig volontär
aflöningsförmåner jemte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant
underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner,
tills det jemväl derifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden
till motsvarande antal menige volontärer utgå för desse å stat anvisade aflöningsförmåner.
....... .....

Anm. 3. Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller om dessa ej lemna sådan tillgång,
af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare
dagafiöning och furageersättning för. skottdag. ...

Anm. 4. Vid afgång under året af trumslagare, hornblåsare, eller den ene gevärshandtverkaren,
återbesättas icke de ledigblifna beställningarna.

Anm. 5. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmånema,
bibehålies vid sina förutvarande aflöningsförmåner, derest han icke sjelf önskar öfvergå
till de i denna stat för honom upptagna.

213

Bil. n:o 3.

Förslag till stat

för Lifregemente! till fot (Första lifgrenadierregementet, Andra lifgrenadierregementet,
Yestgöta, Uplands, Skaraborgs, Södermanlands, Kronobergs ock Jönköpings
regementen, Dalregementet, Helsinge, Elfsborgs, Bokusdals,
Yestmanlands, Kalmar och Yermlands regementen, Norra
Skånska infanteriregementet samt Södra Skånska
infanteriregementet) år 1902.

	Kronor.	Summa kronor.
Staben.
1 öfverste och sekundchef (chef), lön..............	6,000	—
tjenstgöringspenningar.................	1,500	—
dagaflöning å 5 kronor i förslagsvis 65 dagar.......	325	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	9,355	—
1 öfverstelöjtnant, lön ......................	4.000	—
tjenstgöringspenningar..................	600	—
dagaflöning å 4 kronor i förslagsvis 215 dagar......	860	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor . . .......	400	—
furageersättning å, 1 krona om dagen...........	360	—	6,225	—
1 major, lön..........................	3,500	—
tjenstgöringspenningar..................	500	—
dagaflöning ä 4 kronor i förslagsvis 188 dagar......	552	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen...........	365	—	5,317	—
	—	—	5,317	—
1 kapten af 2. klassen (regementsqvartermästare), lön.......	1,800	—
tjenstgöringspenningar..................	400	—
dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 232 dagar......	696	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen...........	365	—	3,661	—
• 1 löjtnant af 1. klassen (förste regementsadjutant), lön......	1,200	—
tjenstgöringspenningar..................	200	—
dagaflöning ä 2 kronor i förslagsvis 265 dagar......	530	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen ..........	365	—	2,695	—
Transport	—	—	32,570 |—

214

	Kronor.	Summa
			kronor.
Transport	_	_	32,570	_
1 löjtnant af 2. klassen (andre regementsadjutant), lön......	900	—
tjenstgöringspenningar..................	200	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 265 dagar......	53U	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen............	365	—	2.395	—
1 underlöjtnant (tredje regementsadjutant), lön..........	600	—
tjenstgöringspenningar . . •...............	120	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar......	276	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen...........	365	—	1,761	—
1 regementspastor, arfvode...................	—	—	800	—
1 auditör, arfvode........................	—	—	500	—
1 regementsläkare, lön.....................	2,800	—
dagaflöning å 4 kronor i förslagsvis 24 dagar.......	96	—	2,896	—
1 bataljonsläkare, lön......................	900	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar......	400	—	1,300	—
1 bataljonsläkare, lön......................	900	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 24 dagar.......	48	—	948	—
1 sergeant af 1. klassen (bataljonsadjutant), lön.........	720	—
dagaflöning å 1.50 krona i 365 dagar...........	547	50	1,267	50
	—	—	1,267	50
1 sergeant af 1. klassen (bataljonsadjutant), lön.........	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....	207	—	927	—
1 sergeant af 1. klassen (regementsväbel), lön..........	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....	207	—	927	—
1 sergeant af 1. klassen (sjukvårdssergeant), lön.........	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....	207	—	927	_
1 sjukvårdskorpral, indelt, jemte underhåll in natura, lön ....	120	—
dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 138 dagar.....	55	20	175	20
	—	—	525	60
1 sjukvårdsvicekorpral, jemte underhåll in natura, lön......	180	—
dagaflöning å 0,8 o krona i förslagsvis 200 dagar.....	60	—	240	—
1 sjukvårdsvicekorpral, jemte underhåll in natura, lön......	180	—
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 138 dagar.....	41	40	*221	40
2 d:o..............................	—	—	442	80
1 sjukvårdssoldat, indelt, underhåll in natura..........	—	—	—	—
dagaflöning å 0,3 o krona i förslagsvis 24 dagar......	7	20	7	20
	—	—	21	60
Transport	—	-|	50,119	80

215

	Kronor.	Summa kronor.
Transport	_	_	50,119	80
1 gevärshandtverkare, lön.................... dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....	600 207	—	807
—	—	807	—
1 gevärshandtverkarekorpral, indel t, jemte underhåll in natura, lön dagaflöning å 0,4 o krona i förslagsvis 138 dagar.....	120 55	20	175	20
1 gevärshandtverkare vicekorpral, jemte underhåll in natura, lön . dagaflöning å 0,8 o krona i förslagsvis 200 dagar..... 1 gevärshandtverkaresoldat, indelt, underhåll in natura...... dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 24 dagar...... 1 musikfanjunkare, lön..................... dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar...... Kompanistaten.	180 60	—	240
7	20	7	20
1,020 276	—	1,296
1 kapten af 1. klassen, lön................... tjenstgöringspenningar.................. dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 200,''dagar......	2,800 400 600	—	3,800
1 kapten af 1. klassen, lön................... tjenstgöringspenningar.................. dagaflöning k 3 kronor i förslagsvis 138 dagar......	2,800 400 414	—	3,614
—	—	21,684	—
1 kapten af 2. klassen, lön................... tjenstgöringspenningar.................. dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 138 dagar......	1,800 200 414	—	2,414
—	—	7,242	—
1 löjtnant af 1, klassen, lön................... tjenstgöringspenningar.................. dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar...... 1 löjtnant af 1. klassen, lön................... tjenstgöringspenningar.................. dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar......	1,200 120 400	-	1,720
1,200 120 276	—	1,596
—	—	9,576	—
1 löjtnant af 2. klassen, lön................... tjenstgöringspenningar.................. dagaflöning k 2 kronor i förslagsvis 200 dagar...... 1 löjtnant af 2. klassen, lön................... tjenstgöringspenningar................. dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar......	900 120 400	—	1,420
900 120 276	—	1,296
—	-	7,776	—
Transport	-		115,590	20

216

	Ivronor.	Summa kronor.
Transport			115,590	20
1 underlöjtnant, lön.......................	600	—
tjenstgöringspenningar..................	120	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar......	400	—	1,120	—
1 underlöjtnant, lön.......................	600	—
tjenstgöringspenningar ............	120	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar......	276	—	996	—
	—	—	5,976	—
1 fanjunkare, lön........................	1,020	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar......	400	—	1,420	—
1 fanjunkare, lön...... . : ;...............	1,020	_
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar ......	276	—	1,296	—
	—	—	7,776	—
1 sergeant af 1. klassen, lön...................	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 200 dagar.....	300	—	1,020	_
1 sergeant af 1. klassen, lön..................	720	_
dagaflöning å 1.50 krona i förslagsvis 138 dagar.....	207	—	927	—
	—	—	10,197	—
1 sergeant af 2. klassen, lön...................	600	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 200 dagar.....	300	—	900	—
1 sergeant af 2. klassen, lön...................	600	_
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar .....	207	—	807	_
	—	—	11,298	—
1 distinktionskorpral, jemte underhåll in natura, lön.......	300	—
dagaflöning å 0,5 o krona i förslagsvis 200 dagar.....	100	—	400	—
2 d:o..............................	—	—	800	—
1 distinktionskorpral, jemte underhåll in natura, lön .......	300	—
dagaflöning å 0,50 krona i förslagsvis 138 dagar .....	69	—	369	—
1 korpral, jemte underhåll in natura, lön............	240	_
dagaflöning å 0,40 krona i'' förslagsvis 200 dagar.....	80	—	320	—
	—	—	2,560	—
1 korpral, indelt, jemte underhåll in natura, lön.........	'' 120	_
dagaflöning 0,40 krona i förslagsvis 138 dagar......	55	20	175	20
37 d:o.............................	—	—	6,482	40
1 vicekorpral, jemte underhåll in natura, lön...........	180	—
dagaflöning ä 0,30 krona i förslagsvis 138 dagar.....	41	40	221	40
	—	—	664	20
1 vicekorpral, indelt, jemte underhåll in natura, lön.......	60	—
dagaflöning å 0,8 o krona i förslagsvis 138 dagar.....	41	40	101	40
42 d:o.............................	- |	—	4,258	80
Transport 1	- |	-	175,675	60

217

	Kronor.	Summa kronor.
Transport	—	--	175,675	60
1 officersvolontär, jemte underhåll in natura, lön........	150	—
dagaflöning å 0,10 krona i förslagsvis 106 dagar.....	10	60	160	60
	—	—	803	—
1 officersvolontär jemte underhåll in natura, lön ........	150	—
dagaflöning å 0,10 krona £ förslagsvis 24 dagar ......	2	40	152	40
	, • r	—	762	—
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön............	150	—
dagaflöning å 0,1 o krona i förslagsvis 200 dagar.....	20	—	170	—
eib 1 musiksergeant af 1. klassen, lön................	—	—	5,270	—
720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis?138 dagar . . . . ..	207	—	927	—
	—	—	3,708	—
1 musiksergeant al 2. klassen, lön................	600	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....	207	—	807	—
	—	-	3,228	—
1 trumslagare eller hornblåsare, indelt, underhåll in natura ....	—	—
dagaflöning å 0,80 krona i förslagsvis 200 dagar.....	60	—	60	*—
	—	—	60	—
1 trumslagare eller hornblåsare, indelt, underhåll in natura . . .	—	—	—	—
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 138 dagar.....	41	40	41	40
	—	—	1,531	80
Summa kronor	—	—	193,356	80

Anm. 1.

Ännu 2.

Anm. 3.

Ännu 4.

Ännu 5.

Den för underbefälet af manskapsklassen bland volontärerna upptagna aflöningen
utgöres af menig volontärs aflöningsförmåner jemte tillägg för befälsbeställningen,
hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen, med dess å
stat upptagna förmåner, tills det jemväl derifrån skiljes.

Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer, må under tiden
till motsvarande antal menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare
dagaflöning och furageersättning för skottdag.

Vid afgång under året af sergeanter, trumslagare, hornblåsare eller den ene gevärshandtverkaren,
återbesättas icke de ledigblifna beställningarna, hvaremot uppkommande
vakanser i indelta korprals- eller vicekorpralsbeställningar skola ersättas med
sådana af volontärer.

Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmånerna,
bibehålies vid sina förutvarande aflöningsförmåner, derest han icke sjelf önskar öfvergå
till de i denna stat för honom upptagna.

28

218

Bil. n:o 4.

Förslag till stat

för Yestgötadals regemente och Hallands bataljon vid öfvergång till nytt infanteriregemente
för I. arméfördelningen år 1902.

Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
6,000
1,500	—
325	—
800	—
730	—	9,355
4,000	_
600	—
860	—
400	—
365	—	6,225
3,500	_
500
552
400	—
365	—	5,317	_L
—	—	5,317	—
1800	—
400	—
696	—
400	—
365	—	3,661	_
1,200	__
200	—
530	—
400	—
365	—	2,695
900	_
200	—
530	—
400	—
365	—	2,395	—
l	34,965	—		—

a) Vestgötadals regemente.

Staben.

1 öfverste och chef, lön..............

tjenstgöringspenningar...........

dagaflöning å 5 kronor i förslagsvis 65 dagar
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor .
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje
häst..................

1 öfverstelöjtnant, lön..............

tjenstgöringspenningar..........

dagaflöning å 4 kronor i förslagsvis 215 dagar
lönetillägg för 1 tjenstehäst ä 400 kronor . . .
furageersättning å 1 krona om dagen.....

1 major, lön....................

tjenstgöringspenningar............

dagaflöning å 4 kronor i förslagsvis 138 dagar
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor . . .
furageersättning å 1 krona om dagen.....

1 d:o........................

1 kapten af 2. klassen (regementsqvartermästare), lön

tjenstgöringspenningar..........

dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 232 dagar
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor .
furageersättning å 1 krona om dagen . . .

1 löjtnant af 1. klassen (förste regementsadjutant), lön

tjenstgöringspenningar..........

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 265 dagar
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor .
furageersättning å 1 krona om dagen . . .

1 löjtnant af 2. klassen (andre regementsadjutant), lön

tjenstgöringspenningar..........

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 265 dagar
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor . . .
furageersättning å 1 krona om dagen.....

Transport

219

	Kronor.		Kronor.		kronor.
Transport	—	—	34,965	—	—	_]
1 underlöjtnant (tredje regementsadjutant), lön ....	600	—
tjenstgöringspenningar............	120
dagaflöning ä 2 kronor i förslagsvis 138 dagar	276	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor . . .	400
furageersättning å 1 krona om dagen.....	365	—	1,761	—
1 regementspastor, arfvode.............	—	—	800	—
1 auditör, arfvode..................	—	—	500	—
1 regementsläkare, lön...............	2,800	—				1
dagaflöning å 4 kronor i förslagsvis 24 dagar .	96	—	2,896	—		1
1 bataljonsläkare, lön................	900	—	1 J A
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar	276	—	1.176	—
1 bataljonsläkare, lön................	900	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 24 dagar .	48	—	948	—
1 sergeant af 1. klassen (bataljonsadjutant) lön ....	720	—
dagaflöning ä 1,50 krona i 365 dagar.....	547	50	1,267	50
1 d:o........................	. —''	—	1,267	50
1 sergeant af 1. klassen (bataljonsadjutant), lön . . .	720	—
dagaflöning å 1.50 krona i förslagsvis 138 dagar	207	—	927	—
1 sergeant af 1. klassen (regementsväbel), lön ....	720	—	«
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar	207	—	927	—
1 sergeant af 1. klassen (sjukvårdssergeant), lön . . .	720	—
dagaflöning å 1.50 krona i förslagsvis 138 dagar	207	—	927	—
1 sjukvårdskorpral, indelt, jemte underhåll in natura, lön	120	—
dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 138 dagar	55	20	175	20
3 d:o........................	-	—	525	60
1 sjukvårdsvicekorpral, indelt, jemte underhåll in natura,
lön....................	60	—
dagaflöning å 0.30 krona i förslagsvis 138 dagar	41	40	101	40
3 d:o.........................	—	—	304	20
1 sjukvårdssoldat, indelt, underhåll in natura.....	—	—
dagaflöning å 0,80 krona i förslagsvis 24 dagar	7	20	7	20
3 d:o........................	—	—	21	60
1 gevärshandtverkare, lön..............	600	-
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar	207	—	807	—
1 d:o........................		-	807	—	-
1 gevärshandtverkarekorpral, indelt, jemte underhåll in
natura, lön.................	120	—
dagaflöning ä 0,40 krona i förslagsvis 138 dagar	55	20	175	20
Transport	—	—	51,286	40	—	—

220

	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
Transport	—	_	51,286	40
1 gevärshandtverkarevicekorpral, indelt, jemte under-
kål] in natura, lön........	60	—
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 138 dagar	41	40	101	40
1 gevärskandtverkaresoldat, indelt, underhåll in natura	_	_
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 24 dagar	7	20	7	20
1 musikfanjunkare, lön......	1,020	_i.
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar	276	—	1,296
Kompanistaten.
1 kapten af 1. klassen, lön.....	2,800	_
tjenstgöringspenningar............	400	—
dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 138 dagar	414	~	3,614
7 d:o.............	—	—	25,298	_
1 kapten af 2. klassen, lön...........	1,800
tjenstgöringspenningar............	200	—
dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 138 dagar	414	—	2,414
3 d:o....................	—	—	7,242	_
1 löjtnant af 1. klassen, lön.............	1,200	—
tjenstgöringspenningar............	120
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar	276		1.596
7 d:o...............	—	—	11,172
1 löjtnant af 2. klassen, lön.............	900	—
tjenstgöringspenningar............	120	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar	276	—	1,296	—
7 d:o....................	—	—	9,072	—
1 underlöjtnant, lön.................	600	—
tjenstgöringspenningar............	120	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar	276	—	996	_
7 d:o..................	—	—	6,972	—
1 fanjunkare, lön..............	1,020	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar	276	~	1,296	_
7 d:o...................	—	—	9,072	—
1 sergeant af 1. klassen, lön.............	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar	207	—	927	_
12 d:o ........................	—	—	11,124	—		1
1 sergeant af 2. klassen, lön.............	600	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar	207	—	807	_
15 d:o .......................	—	—•	12,105	—
* Transport	—	—	157,694	-1	—

221

	Kronor.		Kronor.		kronor.
Transport	—		157,694	—	—	—
1 korpral, jemte underhåll in natura, lön......	240
dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 138 dagar	55	20	295	20
	—	-■	1,476	—
1 korpral, indelt, jemte underhåll in natura, lön . . .	120	—
dagaflöning 4 0,4o krona i förslagsvis 138 dagar	55	20	175	20
42 d:o........................	—	—	7,358	40
1 vicekorpral, jemte underhåll in natura, lön.....	180	—
dagaflöning a 0,so krona i förslagsvis 138 dagar	41	40	221	40
	—	—	1,107	—
1 vicekorpral, indelt, jemte underhåll in natura, lön	60	—
dagaflöning å 0,3 o krona i förslagsvis 138 dagar	41	40	101	40
42 d:o........................	—	—	4,258	80
*1 officers volontär, jemte underhåll in natura, lön . . .	150	—
dagaflöning å 0,10 krona i förslagsvis 106 dagar	10	60	160	60
	—	-	803
1 officersvolontär, jemte underhåll in natura, lön . . .	150	—
dagaflöning å 0,io krona i förslagsvis 24 dagar	2	40	152	40
	—	—	762
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön......	150	—
'' dagaflöning å 0,10 krona i förslagsvis 200 dagar	20	—	170
31 d:o........*................	—	—	5,270
1 musiksergeant af 1. klassen, lön..........	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar	207	—	927	—
4 d:o........................	—	—	3,708	—
1 musiksergeant af 2. klassen, lön..........	600	_
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar	207	—	807	—
	—	—	3,228	—
1 trumslagare éller hornblåsare, indelt, underhåll in	_	_
natura...................	_
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 138 dagar	41	40	41	40
1 39 d:o........................	—	—	1,614	60	190,331	40
b) Hallands bataljon.
1 major och chef, lön................	3,500	_
dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar......	1,460					I
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor . . .	400
furageersättning å 1 krona om dagen.....	365		5,725	—
Transport	—	|-	5,725	|-	| 190,331	Ilo

222

- —-------- -	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
Transport	_		5,725		190,331	40
1 kapten af 2. klassen (regementsqvartermästare), lön	1,800	—
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar......	1,095
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor . . .	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen.....	365	—	l 3,660 800
1 regementspastor, arfvode .............	—	—	—
1 auditör, arfvode.................	—	—	500	—
1 regementsläkare, lön...............	2,800	—				! ■
dagaflöning å 4 kronor i förslagsvis 24 dagar .	96	—	2,896
1 bataljonsläkare, lön...............	900	_
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar	400	—	1,300
i 1 1 sergeant af 1. klassen (bataljonsadjutant), lön . . .	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar.....	547	50	1,267	50
1 sergeant af 1. klassen (sjukvårdssergeant), lön . . .	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar	207	—	927			\
1 sjukvårdskorpral, jemte underhåll in natura, lön . .	240	_
dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 138 dagar	55	20	295	20
1 sjukvårdsvicekorpral, jemte underhåll in natura, lön	180	_
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 200 dagar	60	—	240
1 sjukvårdssoldat, jemte underhåll in natura, lön . . .	150	_
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 24 dagar	7	20	157 314	20 40
2 d:o.....................	—	—
1 gevärshandtverkare, lön............	600	—	*
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar	207	—	807
1 gevärshandtverkarekorpral, jemte underhåll in natura,
lön.....................	240	—
dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 138 dagar	55	20	295	20
1 gevärshandtverkarevicekorpral, jemte underhåll in
natura, lön.................	180	—
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 200 dagar	60	—	240
1 gevärshandtverkaresoldat, jemte underhåll in natura,
lön....................	150	—
dagaflöning å 0,3o krona i förslagsvis 24 dagar	7	20	157	20
1 1 musikfanjunkare, lön..........	1,020	_
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar	276	—	1,296
Korapanistaten.
1 kapten af 1. klassen, lön...........	2,800
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar......	1,095		3,895 11,685
	—		—
Transport	—	—	36,457	70	190,331 |	40

223

	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
Transport	_	—	36,457	70	190,331	40
1 löjtnant af 1. Idassen, lön.............	1,200	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar	400	—	1,600		•
1 löjtnant af 1. klassen, lön.............	1,200	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar	276	—	1,476 2,952
	—	—	—	- ( It a-.
1 löjtnant af 2. klassen, lön.............	900	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar	400	—	1,300
1 löjtnant af 2. klassen, lön.............	900	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar	276	—	1,176 2,352
	—	—	—
1 underlöjtnant, lön.................	600	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar	400	—	1,000
1 underlöjtnant, lön.................	600	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar	276	—	876
	—	—	1,752	—
1 fanjunkare, lön..................	1,020	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar	400	—	1,420
1 fanjunkare, lön ..................	1,020	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar	276	—	1,296 2,592
	—	—	—
1 sergeant af 1. klassen, lön.............	720	—
dagaflöning a 1,50 krona i förslagsvis 200 dagar	300	—	1,020
1 sergeant af 1. klassen, lön.............	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar	207	—	927
1 d:o........................	—	—	927	—
1 sergeant af 2. klassen, lön.............	600	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 200 dagar	300	—	900
1 sergeant af 2. klassen, lön.............	600	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar	207	—	807
	—	—	4,842	—
1 distinktionskorpral, jemte underhåll in natura, lön .	300	—
dagaflöning å 0,50 krona i förslagsvis 200 dagar	100	—	400
2 d:o........................	—	—	800	—
1 distinktionskorpral, jemte underhåll in natura, lön .	300	—
dagaflöning å 0,50 krona i förslagsvis 138 dagar	69	—	369
1 korpral, jemte underhåll in natura, lön.......	240	—
dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 200 dagar	80	—	320
	—	—	2,560	—
Transport	—	—	70,121	70	190,331	40

224

	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
Transport	_	—	70,121	70	190,331	40
1 korpral, jemte underhåll in natura, lön......	240	—
dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 138 dagar	55	20	295	20
	—	—	1,771	20	1 r
1 vicekorpral, jemte underhåll in natura, lön.....	180	—		40
dagaflöning å 0,80 krona i förslagsvis 138 dagar	41	40	221
27 d:o .......................	—	—	5,977	80
1 officersvolontär, jemte underhåll in natura, lön . . .	150	—		60
dagaflöning å 0,1 o krona i förslagsvis 106 dagar	10	60	160
	—	—	160	60
1 officersvolontär, jemte underhåll in natura, lön . . .	150	—		40
dagaflöning ä 0,1 o krona i förslagsvis 24 dagar	2	40	152
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön......	150	—	152 170	40
dagaflöning å 0,10 krona i förslagsvis 200 dagar	20	—	—
59 clio .......................	—	—	10,030	—
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön......	150	-	152	40
dagaflöning å 0,10 krona i förslagsvis 24 dagar 59 d:o .......................	2	40
—	—	8,991	60
1 musiksergeant af 1. klassen, lön..........	720	—	927
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar 1 d:o........................	207	—	—
—	-	927	—
1 musiksergeant af 2. klassen, lön..........	600	—	807
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar	207	—	—
1 trumslagare eller hornblåsare, jemte underhåll in na-	150	—	807	—
tura, lön..................	—	210
dagaflöning å 0,8 o krona i förslagsvis 200 dagar	60	—	—
1 trumslagare eller hornblåsare, jemte underhåll in na-	150	—	210
tura, lön..................	—	191	40
dagaflöning å 0,8 o krona i förslagsvis 138 dagar	41	40
	_	_	957	—	103,393	70
Summa kronor			1	293,725	10

Antll. 1. Den för underbefälet af manskapsklassen bland volontärema upptagna aflöningen utgöres
af menig volontärs aflöningsförmåner jemte tillägg för befälsbeställningen, hvadan
afgående sådant underbefäl bibebålles vid volontärsbeställningen, med dess å stat
upptagna förmåner, tills det jemväl derifrån skiljes.

225

Anm. 2.

Anm. 3.

Anm. 4.

Anm. 5.

Anm. 6.

Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden
till motsvarande antal menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare
dagaflöning och furageersättning för skottdag.

Vid afgång under året af sergeanter, trumslagare, hornblåsare eller en regementspastor,
en auditör, en regementsläkare, en bataljonsläkare och två af gevärshandtverkarne,
återbesättas icke de ledigblifna beställningarna, hvaremot uppkommande
vakanser i indelta korprals- eller vicekorpralsbeställningar skola ersättas med sådanaf
volontärer.

Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsföra
månerna, bibehålies vid sina förutvarande aflöningsförmåner, derest han sjelf icke
önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

Då omständigheterna så medgifva skola från staten för Vestgötadals regemente och
Hallands bataljon till infanteriregementet för Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning
öfverflyttas aflöningsförmånerna för 1 major, 4 kaptener af 1. klassen, 1 kapten
af 2. klassen, 3 löjtnanter af 1. klassen, 3 löjtnanter af 2. klassen, 3 underlöjtnanter,
4 sergeanter af 1. klassen, 6 volontärvicekorpraler och 36 menige volontärer.

29

226

Bil. n:o 5.

Förslag till stat

för Norrbottens regemente år 1902.

Staben.	Kronor.	Summa kronor.
1 öfverste och chef, lön.....................	6,000
tjenstgöringspenningar.................	1,500	_
dagaflöning ä 5 kronor i förslagsvis 65 dagar.......	325	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor......	800	_
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	9,355	_
1 öfverstelöjtnant, lön......................	4,000
tjenstgöringspenningar.................	600	_
dagaflöning å 4 kronor i förslagsvis 215 dagar......	860	_
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor........	400	_
furageersättning å 1 krona om dagen...........	365	—	6,225	_
1 major, lön..........................	3,500	_
tjenstgöringspenningar.................	500	—
dagaflöning å 4 kronor i förslagsvis 200 dagar.....	800	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.......	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen...........	365	—	5,565	_
1 major, lön........................	3,500	_
tjenstgöringspenningar..................	500	—
dagaflöning å 4 kronor i förslagsvis 138 dagar......	552	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor......	400	_
furageersättning å 1 krona om dagen...........	365	—	5,317	_
1 kapten af 2. klassen (regementsqvartermästare), lön......	1,800	_
tjenstgöringspenningar................	400	—
dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 232 dagar.....	696	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor........	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen...........	365	-	3,661	_
1 löjtnant af 1 klassen (förste regementsadjutant), lön......	1,200	_
tjenstgöringspenningar..................	200	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 265 dagar ....	530	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.....	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen...........	365	—	2,695	_
1 löjtnant af 2. klassen (andre regementsadjutant), lön......	900	—
tjenstgöringspenningar..................	200	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 265 dagar......	530	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen...........	365	—	2,395	—
Transport		-	35,213	—

227

	Kronor.	Summa kronor.
Transport	—	—	35,213	_
1 underlöjtnant (tredje regementsadjutant), lön.........	600	—
tjenstgöringspenningar..................	120	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar......	400	—
lönetillägg för 1 tjenstehöst å 400 kronor.........	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen...........	365	—	1.885	_
1 regementspastor, arfvode . .............	—	—	800	—
1 auditör, arfvode.................	—	—	500	—
1 regementsläkare, lön...............	2,800	—
dagaflöning å 4 kronor i förslagsvis 24 dagar.......	96	—	2.896	_
. 1 bataljonsläkare, lön...............	900	_
dagaflöning ä 2 kronor i förslagsvis 200 dagar......	400	—	1,300	_
1 bataljonsläkare, lön..................	900	_
dagaflöning å, 2 kronor i förslagsvis 24 dagar.......	48	—	948	_
1 sergeant af 1. klassen (bataljonsadjutant), lön.........	720	_
dagaflöning å 1,50 krona i 865 dagar...........	547	50	1,267	50
	—	—	1,267	50
1 sergeant af 1. klassen (bataljonsadjutant), lön.........	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....	207	—	927	_
1 sergeant af 1. klassen (regementsväbel), lön..........	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....	207	—	927	__
1 sergeant af 1. klassen (sjukvårdssergeant), lön........	720	__
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....	207	—	927	_
1 sjukvårdskorpral, jemte underhåll in natura, lön........	240	_
dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 138 dagar.....	55	20	295	20
	—	—	885	60
1 sjukvårdsvicekorpral, jemte underhåll in natura, lön......	180	—
dagaflöning å 0,3 o krona i förslagsvis 200 dagar.....	60	~	240	_
1 sjukvårdsvicekorpral, jemte underhåll in natura, lön......	180	_
dagaflöning å 0,3 o krona i förslagsvis 138 dagar.....	41	40	221	40
	—	—	442	80
1 sjukvårdssoldat, jemte underhåll in natura, lön.....	150	_
dagaflöning å 0,3 o krona i förslagsvis 24 dagar......	7	20	157	20
	—	—	471	60
1 gevärshandtverkare, lön................	600	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....	207	—	807	_
	—	—	807	—
1 gevärshandtverkarekorpral, jemte underhåll in natura, lön . . .	240	—
dagaflöning å 0,4 o krona i förslagsvis 138 dagar.....	55	20	295	20
Transport	-	—	53,481	—

228

	Kronor.	Summa kronor.
Transport	—	—	53,481	—
1 gevärshandtverkarevicekorpral, jemte underhåll in natura, lön .	180	—
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 200 dagar.....	60	—	240	—
1 gevärskandtverkaresoldat, jemte underhåll in natura, lön.....	150	—
dagaflöning å 0,3 o krona i förslagsvis 24 dagar......	7	20	157	20
1 musikfanjunkare, lön.....................	1,020	_
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar......	276	—	1,296	_
Kompanistaten.
1 kapten af 1. klassen, lön...................	2,800	—
tjenstgöringspenningar..................	400	—
dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 200 dagar......	600	—	3,800	_
	—	—	3,800	—
1 kapten af 1. klassen, lön...................	2,800	—
tjenstgöringspenningar..................	400	—
dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 138 dagar......	414	—	3,614
	—	—	18,070	—
1 kapten af 2. klassen, lön ...................	1,800	—
tjenstgöringspenningar..................	200	—
dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 138 dagar......	414	—	2,414	—
	—	—	7,242	—
1 löjtnant af 1. klassen, lön...................	1,200	—
tjenstgöringspenningar..................	120	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar......	400	—	1,720	—
	- ■	—	3,440	—
1 löjtnant af 1. klassen, lön...................	1.200	—
tjenstgöringspenningar..................	120	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar......	276	—	1,596	—
	—	—	6,384	—
1 löjtnant af 2. klassen, lön...................	900	—
'' tjenstgöringspenningar..................	120	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar......	400	—	1,420	—
	—	—	2,840	—
1 löjtnant af 2. klassen, lön...................	900	—
tjenstgöringspenningar..................	120	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar .......	276	—	1,296	—
	. —	—	5,184	—
1 underlöjtnant, lön.......................	600	—
tjenstgöringspenningar..................	120	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar......	400	—	1,120	—
	—	—	1,120	—
Transport	—	—	120,234	20

229

Kronor.	Summa kronor.
_	_	120,234	20
600	—
120	—
276	-	996	—
—	—	4,980	—
1,020	_
400	—	1,420	—
—	—	1,420	—
1.020	—
276	—	1,296	—
—	—	6,480	—
720	—
300	—	1,020	_
"-	—	1,020	—
720	—
207	—	927	_
—	—	9,270	—
600	—
300	—	900	_
—	—	900	—
600	_
207	—	807	_
—	—	10,491	—
300	—
'' 100	—	400	_
—	—	1,200	—
240	—
80	—	320	_
—	—	6,080	—
240	—
55	20	295	20
—	—	2,066	40
120	—
55	20	175	20
—	—	3,328	80
180	—
41	40	221	40
—		6,420	60
—	—| 182,668	80:

Transport

1 underlöjtnant, lön ........................

tjenstgöringspenningar..................

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar ......

5 d:o................................

1 fanjunkare, lön........................

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar . . ... .. .

1 d:o................................

1 fanjunkare, lön........................

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar ... . . .

5 d:o...............''...............

1 sergeant af 1. klassen, lön..................

dagaflöning å 1,50 krona i. förslagsvis 200 dagar.....

1 d:o............• . • . ................

1 sergeant af 1. klassen, lön..................

dagaflöning å 1,50 krona i. förslagsvis 138 dagar . ...

10 d:o................................

1 sergeant af 2. klassen, lön..................

dagaflöning å 1,50 krona i. förslagsvis 200 dagar.....

1 d:o............. .'' ................

1 sergeant af 2. klassen, lön .............

dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....

13 d:o.............................

1 distinktionskorpral, jemte underhåll''in natura, lön . . . . . . .

dagaflöning å 0,50 krona i förslagsvis 200 dagar.....

3 d:o..............................

1 korpral, jemte underhåll in nätUrå, lön . . . . . . . . . . .

dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 200 dagar.....

19 d:o.............................

1 korpral, jemte underhåll in natura, lön . . . . ........

dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 138 dagar.....

7 d:o..............................

1 korpral, indelt, jemte underhåll in natura, lön'' .........

dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 138 dagar.....

19 d:o.............................

1 vicekorpral, jemte underhåll in natura, lön..........

dagaflöning å 0,8 o krona i förslagsvis 138 dagar.....

29 d:o.............................

Transport

230

		Summa
			kronor.
Transport	_	_	182,668	80
1 vicekorpral, indelt, jemte underhåll in natura, lön .	60
dagaflöning a 0,30 krona i förslagsvis 138 dagar.....	41	40	101	40
17 d:o ....	—	_	1,723	80
1 offioersvolontär, jemte underhåll in natura, lön	150
dagaflöning å 0,1 o krona i förslagsvis 106 dagar .	10	60	160	60
	—	_	803
1 offioersvolontär, jemte underhåll in natura, lön	150
dagaflöning å 0,1 o krona i förslagsvis 24 dagar .	2	40	152	40
	—	_	762
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön	150
dagaflöning å 0,10 krona i förslagsvis 200 dagar.....	20	—	170
149 d:o . . .	—	—	25,330	_
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön	150
dagaflöning å 0,10 krona i förslagsvis 24 dagar	2	40	152	40
127 d:o . . . .	—	_	19,354	80
1 musiksergeant af 1. klassen, lön .	720
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 200 dagar.....	300	—	1,020
1 musiksergeant af 1. klassen, lön	720
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....	207	—	927	_
2 d:o.....	—	—	1,854	_
1 musiksergeant af 2. klassen, lön . .	600
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar .	207	—	807	_
	—	—	2,421	_
1 trumslagare eller hornblåsare, jemte underhåll in natura, lön	150	__
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 200 dagar.....	60	—	210	_
2 d:o.....	—	—	420	—
1 trumslagare eller hornblåsare, jemte underhåll in natura, lön .	150	_
dagaflöning å 0,3 o krona i förslagsvis 138 dagar . . .	41	40	191	40
8 d:o.........	—	—	1,531	20
1 trumslagare eller hornblåsare, indelt, underhåll in natura	_	_
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 138 dagar.....	41	40	41	40
11 d:o.........	—	—	455	40
Summa kronor	—	—	241,257	60

Amu. 1. Den för underbefälet af manskapsklassen bland volontärerna upptagna aflöningen
ntgöres af menig volontärs aflöningsförmåner jemte tillägg för befälsbeställningen,
hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen, med dess
å stat upptagna förmåner, tills det jemväl derifrån skiljes.

Anm. 2.

Anm. 3

Anm. 4,

Anm. 5

231

Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden
till motsvarande antal menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

. Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af fjerde bufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare
dagaflöning och furageersättning för skottdag.

. Vid afgång under året af sergeanter eller den ene gevärshandtverkaren, återbesättas
icke de ledigblifna beställningarna, hvaremot uppkommande vakanser i indelta korpralseller
vicekorpralsbeställningar skola ersättas med sådana af volontärer.

■ Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmånerna
bibehålies vid sina förutvarande aflöningsförmåner, derest han sjelf icke önskar
öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

232

Bil. n:o 6''.

Förslag till stat

för Yesterbottens regemente år 1902. * 1

Kronor.	Summa kronor
6,000
1,500	—
325	—
800	—
730	—	9,355	—
4,000	—
600	—
860	—
400	—
365	—	6,225	—
3,500	—
500	—
552	—
400	—
365	—	5,317
—	—	5,317	—
1,800	—
400	—
696	—
400	—
365	—	3,661
1,200	—
200	—
530	—
400	—
365	—	2,695
900	—
200	—
530	—
400	—
365	—	2,395
600
120
276
400
365		1,761	—
- 1-	36,726	|-

Staben.

1 öfverste och chef, lön...................

tjenstgöringspenningar................

dagaflöning ä 5 kronor i förslagsvis 65 dagar.....

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor......

furageersättning å 1 krona om dagen.........

1 öfverstelöjtnant, lön...................

tjenstgöringspenningar................

dagaflöning å 4 kronor i förslagsvis 215 dagar ....

lönetillägg för 1 tjenstehäst ä 400 kronor......

furageersättning ä 1 krona om dagen ........

1 major, lön........................

tjenstgöringspenningar................

dagaflöning å 4 kronor i förslagsvis 138 dagar ....

lönetillägg för 1 tjenstehäst ä 400 kronor.....•

furageersättning å 1 krona om dagen ........

1 d:o ...........................

1 kapten af 2. klassen (regementsqvartermästare), lön ....

tjenstgöringspenningar................

dagaflöning ä 3 kronor i förslagsvis 232 dagar ....

lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.......

furageersättning å 1 krona om dagen ........

1 löjtnant af 1. klassen (förste regementsadjutant), lön ... .

tjenstgöringspenningar................

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 265 dagar ....

lönetillägg för 1 tjenstehäst ä 400 kronor......

furageersättning å 1 krona om dagen........

1 löjtnant af 2. klassen (andre regementsadjutant), lön ....

tjenstgöringspenningar................

dagaflöning ä 2 kronor i förslagsvis 265 dagar ....

lönetillägg för en tjenstehäst å 400 kronor......

fingersättning å 1 krona om dagen.........

1 underlöjtnant (tredje regementsadjutant), lön .......

tjenstgöringspenningar................

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar ....

lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor ......

furageersättning ä 1 krona om dagen........

Transport

233

! ...............................	Kronor.	Summa kronor.
Transport	—		36,726	—
1 regementspastor, arfvode...................	—	_	800	—
1 auditör, arfvode .......................	—	—	500	—
1 regementsläkare, lön.....................	2.800	—
dagaflöning å 4 kronor i förslagsvis 24 dagar	96	—	2,896	—
1 bataljonsläkare, lön......................	900
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar......	400		1.300	—
1 bataljonsläkare, lön......................	900
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 24 dagar......	48	—	948	T-
1 sergeant af 1. klassen (bataljonsadjutant), lön.........	720	—
dagaflöning ä 1,60 krona i 365 dagar ...........	547	50	1,267	50
	—	—	1,267	50
1 sergeant af 1. klassen (bataljonsadjutant), lön.........	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....	207	—	927	—
1 sergeant af 1. klassen (regementsväbel), lön..........	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....	207	—	927	—
1 sergeant af 1. klassen (sjukvårdssergeant), lön.........	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....	207	—	927	—
1 sjukvårdskorpral, jemte underhåll in"natura, lön........	240	—
dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 138 dagar.....	55	20	295	20
	—	—	885	60
1 sjukvårdsvioekorpral, jemte underhåll in natura, lön......	180	—
dagaflöning å 0,3 o krona i förslagsvis 200 dagar.....	60	—	240	—
1 sjukvårdsvioekorpral, jemte underhåll in natura, lön......	180	_
dagaflöning å 0,8 o krona i förslagsvis 138 dagar.....	41	40	221	40
2 d!o .............................	—		442	80
1 sjukvårdssoldat, jemte underhåll in natura, lön........ dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 24 dagar.......	150	20
7	157	20
	—	—	471	60
1 gevärshandtverkare, lön....................	600	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....	207	—	807	—
1 clio .............................	—	—	807	—
1 gevärshandtverkarekorpral, jemte underhåll in natura, lön . . .	240	—
dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 138 dagar.....	55	20	295	20
1 gevärshandtverkarevicekorpral, jemte underhåll in natura, lön .	ISO	—
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 200 dagar.....	60	—	240	_
1 gevärshandtverkaresoldat, jemte underhåll in natura, lön ....	150	—
dagaflöning å 0,80 krona i förslagsvis 24 dagar......	7	20	157	20

Transport

53,506 20
30

234

	Kronor.		kronor.
Transport	_	_	53,506	20
1 musikfanjunkare, lön .......	1,020	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar......	276	—	1,296	—
Kompanistaten.
1 kapten af 1. klassen, lön...................	2,800	—
tjenstgöringspenningar..................	400	—
dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 200 dagar......	600	—	3,800	—
1 kapten af 1. klassen, lön..................	2,800	—
tjenstgöringspenningar . . , . , , . ...	400	*-
dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 138 dagar......	414	—	3,614	—
6 do ........................... • •	—	—	21,684	—
1 kapten af 2. klassen, lön...................	1,800	—
tjenstgöringspenningar..................	200	—
dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 138 dagar......	414	—	2,414	-1
	—	—	7,242	—
1 löjtnant af 1. klassen, lön....................	1,200	-
tjenstgöringspenningar . . . . ...............	120	—
dagaflöning a 2 kronor i förlagsvis 200 dagar......	400	—	1.720	—
	_	—	1,720	__
1 löjtnant af 1. klassen, lön.................. .	1,200	—
tjenstgöringspenningar ..................
dagaflöning a 2 kronor i förslagsvis 138 dagar......	276	—	1,596	-r-
	““	—	7,980	—
1 löjtnant af 2. klassen, lön...................	900	—
tj enstgöringspenningar..................	120	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar......	400	—	1.420	—!
1 löjtnant af 2. Idassen, lön...................	900	—
tjenstgöringspenningar..................	12U
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar......	276	—	1,296	—
6 (ko..............................	—	—	7,776	-
1 underlöjtnant, lön .............. .......... .: • , .. .	600	—
tjenstgöringspenningar..................	120
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar ......	400	—	1,120	—
1 underlöjtnant, lön ........ . .	600	—
tjenstgöringspenningar................. •	120
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar......	276	—	996
	—	-	5,976	—
1 fanjunkare, lön..........................	1,020	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar......	400	—	1,420	—
Transport	—	—	126,576	20

235

	Kronor	Summa kronor.
Transport	—	—	126,576	20
1 fanjunkare, lön........................	1,020	—
dagaflöning ä 2 kronor i förslagsvis 138 dagar......	276	—	1.296	_
6 d:o..............................	—	—	7,776	—
1 sergeant af 1. klassen, lön..................	720	—
dagaflöning å 1.50 krona i förslagsvis 200 dagar.....	300	—	1,020	—
1 sergeant af 1. klassen, lön..................	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar . . . . :	207	—	927	—
11 d:o.............................	—	-r	10,197	—
1 sergeant af 2. klassen, lön..................	600	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 200 dagar.....	300	—	900	—
1 d:o .............................	—	—	900	—
1 sergeant af 2. klassen, lön..................	600	—
dagaflöning ä 1.50 krona i förslagsvis 138 dagar.....	207	—	807	—
	—	—	10,491	—
1 distinktionskorpral, jemte underhåll in natura, lön .......	300	—
dagaflöning å 0,5 o krona i förslagsvis 200 dagar . ,	100	—	400	—
3 d;o..............................	—	—	1,200	—
1 korpral, jemte underhåll in natura, lön............	240	—
dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 200 dagar.....	80	—	320	—
12 d:o.............................	—	—	3,840
1 korpral, jemte underhåll in natura, lön............	240	—
dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 138 dagar......	55	20	295	20
	—	—	2,952	—
1 korpral, indelt, jemte underhåll in natura, lön.........	120	—
dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 138 dagar......	55	20	175	20
	—	—	4,029 ,	60
1 vicekorpral, jemte underhåll in natura, lön.......... dagaflöning å 0,80 krona i förslagsvis 138 dagar......	180	—
41	40	221	40
23...............................	— .	—	5,092	20
1 vicekorpral, indelt, jemte underhåll in natura, lön...... .	60	—		£
dagaflöning å 0,3 o krona i förslagsvis 138 dagar.....	41	40	101	40
23 d:o.............................	—	—	2,332	20
1 officersvolontär, jemte underhåll in natura, lön........	150	_
dagaflöning å 0,io krona i förslagsvis 106 dagar.....	10	60	160	60
	—	—	803	—
1 officersvolontär, jemte underhåll in natura, lön . ........	150	_
dagaflöning å 0,io krona i förslagsvis 24 dagar......	2	40	152	40
	-	—	762	—
Transport	- 1	—	183,727	40

236

			Summa
	Kronor		kronor.
Transport	_	_	183,727	40
! 1 volontär, jemte underhåll in natura, lön............	150	—
dagaflöning å 0,10 krona i förslagsvis 200 dagar.....	20	—	170	_
i 124 d:o............................ .	—	—	21,080	—
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön............	150	—
dagaflöning å 0.10 krona i förslagsvis 24 dagar......	2	40	152	40
88 d:o.............................	—	-	13,411	20
1 musiksergeant af 1. klassen, lön................	720	—
dagaflöning å 1.50 krona i förslagsvis 200 dagar .....	300	—	1,020	—
j 1 musiksergeant af 1. klassen, lön................	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....	207	—	927	—
	—	—	1,854	—
1 musiksergeant af 2. klassen, lön................	600	—	''
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....	207	—	807	—
	—	—	2,421	—
1 trumslagare eller hornblåsare, jemte underhåll in natura, lön . .	150	-
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 200 dagar.....	60	—	210	—
	—	—	420	-
1 trumslagare eller hornblåsare, jemte underhåll in natura, lön	150	—
dagaflöning å 0,3 o krona i förslagsvis 138 dagar.....	41	40	191	10
	—	—	1,531	20
1 trumslagare eller hornblåsare, indelt, underhåll in natura . . .	—	—
dagaflöning å 0,8 o krona i förslagsvis 138 dagar.....	41	40	41	40
11 d:o.............................	—	—	455	40
Summa kronor	—	—	228,419	40

Anm. 1.

Anm. 2.

Anm. 3.

Anm. 4.

Anm. 5

Den för underbefälet af manskapsklassen bland volontärerna upptagna aflöningen utgöres
af menig volontär aflöningsförmåner jemte tillägg för befälsbeställningen, hvadan
afgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen, med dess å stat
upptagna förmåner, tills det jemväl derifrån skiljes.

Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden
till motsvarande antal menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare
dagaflöning och furageersättning för skottdag.

Vid afgång under året af sergeanter eller den ene gevärshandtverkaren, återbesättas
icke de ledigblifna beställningarna, hvaremot uppkommande, vakanser i indelta korpralseller
vicekorpralsbeställningar skola ersättas med sådana af volontärer.

Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmånerna,
bibehålies vid sina förutvarande aflönihgsförmåner, derest han sjelf icke önskar öfvergå
till de i denna stat för honom upptagna.

237

Bil. n:o 7.

Förslag till stat

för Jämtlands fältjägareregemente år 1902. * 1

Staben.

1 öfverste och chef, lön..................

tjenstgöringspenningar...............

dagaflöning å 5 kronor i förslagsvis 65 dagar ....

lönetillägg för 2 tjenstehästar å, 400 kronor.....

furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst

1 öfverstelöjtnant, lön ............. ......

tjenstgöringspenningar...............

dagaflöning å 4 kronor i förslagsvis 215 dagar . . .

lönetillägg för 1 tjenstehäst ä 400 kronor......

fnrageersättning å 1 krona om dagen .......

1 major, lön.......................

tjenstgöringspenningar...............

dagaflöning å 4 kronor i förslagsvis 138 dagar . . .
lönetillägg för 1 tjenstehäst ä 400 kronor ......

furageersättning k 1 krona om dagen .......

1 kapten af 2. klassen (regementsqvartermästare), lön......

tjenstgöringspenningar..................

dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 232 dagar......

lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........

furageersättning å 1 krona om dagen ..........

1 löjtnant af 1. klassen (förste regementsadjutant), lön......

tjenstgöringspenningar..................

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 265 dagar......

lönetillägg för 1 tjenstehäst ä 400 kronor.........

furageersättning å 1 krona om dagen ..........

1 löjtnant af 2. klassen (andre regementsadjutant), lön......

tjenstgöringspenningar..................

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 265 dagar . . ; ; . .

lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor . ........

furageersättning å 1 krona om dagen ..........

1 underlöjtnant (tredje regementsadjutant), lön..........

tjenstgöringspenningar..................

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar......

lönetillägg för 1 tjenstehäst ä 400 kronor.........

furageersättning å 1 krona om dagen ..........

Transport

Kronor.	Summa kronor.
6,000
1,500	—
325	—
800	—
730	—	9,355
4,000	_
600	—
860	—
400	—
365	—	6,225
3,500	_
500	—
552	—
400	—
365	—	5,317 5,317
— ’	—	—
1,800	--
400	—
696	—
400	—
365	—	3,661
1,200	_
200	—
530	—
400	—
365	—	2,695
900	_
200	—
530	—
400	—
365	—	2,395
600	_
120	—
276	—
400	—
365	—	1,761
I -	—	36,726

238

	Kronor.	Summa kronor.
Transport	_	_	36,726	—
1 regementspastor, arfvode...................	—	—	800	—
1 auditör, arfvode .......................	—	—	500	—
1 regementsläkare, lön.....................	2,800	—
dagaflöning å 4 kronor i förslagsvis 24 dagar........	96	—	2,896
| 1 bataljonsläkare, lön......................	900	—
dagaflöning & 2 kronor i förslagsvis 200 dagar......	400	—	1,300
| 1 bataljonsläkare, lön...........••......U: i/''.'' . .	900	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 24 dagar.......	48	—	948
1 sergeant af 1. klassen (bataljonsadjutant), lön.........	720	—
dagaflöning å 1.50 krona i 365 dagar...........	547	50	1,267 1,267	50
1 d:o....................:.........	—	—	50
i 1 sergeant af 1. klassen (bataljonsadjutant), lön.........	720	—
dagaflöning a 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....	207	—	927
! 1 sergeant af 1. klassen Cregementsväbel), lön..........	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....	207	—	927
1 sergeant af 1. klassen (sjukvårdssergeant), lön.........	720	—
dagaflöning ä 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....	207	—	927
1 sjukvårdskorpral, jemte underhåll in natura, lön........	240	—
dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 138 dagar.....	55	20	295 885	20
	—	—	60
1 sjukvårdsvicekorpral, jemte underhåll in natura, lön...... dagaflöning å 0,so krona i förslagsvis 200 dagar.....	180	—
60	—	240
1 sjukvårdsvicekorpral, jemte underhåll in natura, lön ......	180	—
dagaflöning å 0,3 o krona i förslagsvis 138 dagar.....	41	40	221 442	40
	—	—	80
! 1 sjukvårdssoldat, jemte underhåll in natura, lön........	150	—
dagaflöning å 0,SO krona i förslagsvis 24 dagar......	7	20	157 471	20 60
	—	—
1 gevärshandtverkare, lön....................	600	_
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....	207	—	807 807
1 d:o............................	—	—	—
1 gevärshandtverkarekorpral, jemte underhåll in natura, lön . . .	240	—
dagaflöning å, 0,40 krona i förslagsvis 138 dagar.....	55	20	295	20
1 gevärshandtverkarevicekorpral, jemte underhåll in natura, lön .	180	—
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 200 dagar.....	60	—	240
1 gevärshandtverkaresoldat, jemte underhåll in natura, lön ....	150	—
dagaflöning é, 0,30 krona i förslagsvis 24 dagar......	7	20	157	20
Transport	- !	-j	63,506	20

239

Transport

1 musikfanjunkare, lön

dagaflöning & 2 kronor i förslagsvis 188 dagar

Kompanistaten.

1 kapten af 1 klassen, lön............*

tjenstgöringspenningar............

dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 200 dagar

1 kapten af 1. klassen, lön.............

tjenstgöringspenningar ............

dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 138 dagar

6 d:o........................

1 kapten af 2. klassen, lön......

tjenstgöringspenningar............

dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 138 dagar

3 d:o........................

1 löjtnant af 1. klassen, lön.............

tjenstgöringspenningar.......... . .

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar

1 löjtnant af 1. klassen, lön.............

tjenstgöringspenningar............

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar

G d:o

1 löjtnant af 2. klassen, lön.............

tjenstgöringspenningar............

dagaflöning ä 2 kronor i förslagsvis 200 dagar

1 löjtnant af 2. klassen, lön..............

tjenstgöringspenningar . . . .........

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar

6 da

1 underlöjtnant, lön.................

tjenstgöringspenningar............

dagaflöning å, 2 kronor i förslagsvis 200 dagar 1

1 underlöjtnant, lön.................

tjenstgöringspenningar............

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar

6 d:o........................

1 fanjunkare, lön..................

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar

Transport

Kronor.	Summa kronor.
	_	53,506	20
1,020
276	—	1,296
2,800
400	—
600	—	3,800
2,800
400
414	—	3,614 21,684
—	-r-	—
1,800	—
200	—
414		2,414 7,242
—	—	—
1,200	—
120	—-
400	—	1,720
1,200	_
120	—
276	—	1,596 9,576
'' -	—	-
900	—
120	—
400	-	1,420
900
120	—
276	—	1,296 7,776
—	—	—
600	—
120	—
400	—	1,120
600	_
120	—
276	—	996
—	—	5,976
1,020	—
400	—	• 1,420
- 1-	126,452	20

240

	Kronor.	Summa kronor.
Transport	_	_	126,452	20
1 fanjunkare, lön . .......................	1,020	—
dagaflöning å 2 kronor förslagsvis 138 dagar . ;.....	276	~	1,296 7,776
	—	—	—
1 sergeant af 1. klassen, lön..................	720	_
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 200 dagar.....	300	—	1,020
1 sergeant af 1. klassen, lön..................	720	_
dagaflöning å, 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....	207	—	927 10,197
	—	—	—
1 sergeant af 2. klassen, lön..................	600	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 200 dagar.....	300	—	900
1 sergeant af 2. klassen, lön..................	600
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....	207	—	807 11,298
	—	—	—
1 distinktionskorpral, jemte underhåll in natura, lön.......	300	—
dagaflöning ä 0,50 krona i förslagsvis 200 dagar.....	100	—	400
	—	—	800	—
1 distinktionskorpral, jemte underhåll in natura, lön....... dagaflöning å 0,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....	300	--
69	—	369
1 korpral, jemte underhåll in natura, lön............ dagaflöning ä 0,40 krona i förslagsvis 200 dagar.....	240	_
80	—	320 2,560
	—	—	—
1 korpral, jemte underhåll in natura, lön............	240	—
dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 138 dagar.....	55	20	295 2,361	20 60
	—	—
1 korpral, indelt, jemte underhåll in natura, lön.........	120	—
dagaflöning ä 0,40 krona i förslagsvis 138 dagar.....	55	20	175 5,080	20 80
	—'' ’	—
1 vicekorpral, jemte underhåll in natura, lön ..........	180	—
dagaflöning å 0,3 o krona i förslagsvis 138 dagar.....	41	40	221 3,763	40 80
17 d:o.............................	—	—
1 vicekorpral, indelt, jemte underhåll in natura, lön.......	60	—
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 138 dagar.....	41	40	101 2,940	40 60
29 d:o............	■ —	—
1 officersvolontär, jemte underhåll in natura, lön . . .........	150	—
dagaflöning å 0,10 krona i förslagsvis 106 dagar.....	10	60	160 803	60
	—	—
lv'' .1*11.!'';,’ , Transport			181,025	80

241

	Kronor.	Summa kronor.
Transport	—	—	181,025	80
1 officersvolontär, jemte underhåll in natura, lön ........	150	—
dagaflöning å 0,io krona i förslagsvis 24 dagar......	2	40	152	40
	—	—	762
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön............	150	—
dagaflöning å 0,10 krona i förslagsvis 200 dagar.....	20	—	170	_
	—	-	15,130	—
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön............	150	—
dagaflöning å 0,10 krona i förslagsvis 24 dagar ... . . .	2	40	152 4,267	40
!	—	—	20
1 musiksergeant af 1. klassen, lön................	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....	207	J-	927
	—	—	2,781	—
! 1 musiksergeant af 2. klassen, lön................	600	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....	207	—	807
		—	2,421	—
1 trumslagare eller hornblåsare, jemte underhåll in natura, lön . .	150	—
dagaflöning å 0,80 krona i förslagsvis 200 dagar.....	60	—	210
		—	210	—
1 trumslagare eller hornblåsare, jemte underhåll in natura, lön . .	150	—
dagaflöning å 0,80 krona i förslagsvis 138 dagar.....	41	40	191 1,722	40
	—	—	60
1 trumslagare eller hornblåsare, indelt, underhåll in natura . . .	—	—
dagaflöning å 0,3 o krona i förslagsvis 138 dagar	41	40	41	40
11 d:o.............................	'' —	—	455	40
Summa kronor	—	—	211,426	60

Amu. 1. Den för underbefälet af manskapsklassen bland volontärema upptagna, aflöningen utgöres
af menig volontärs aflöningsförmåner jemte tillägg för befälsbeställningen, hvadan
afgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen, med dess å stat
upptagna förmåner, tills det jemväl derifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden
till motsvarande antal menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Anm. 3. Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare
dagaflöning och furageersättning för skottdag.

Anm. 4. Vid afgång under året af sergeanter eller den ene gevärshandtverkaren, återbesättas
icke de ledigblifna beställningarna, hvaremot uppkommande vakanser i indelta korprals,
eller vicekorpralsbeställningar skola ersättas med sådana af volontärer.

Anm. 5. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmånerna,
bibehålies vid sina förutvarande aflöningsförmåner, derest han sjelf icke önskar öfvergå
till de i denna stat för honom upptagna.

31

242

Bil. n:o 8.

Förslag till stat

för Vesternorrlands regemente år 1902.

Staben.	Kronor.	Summa kronor.
1 öfverste och chef, lön..................... tjenstgöringspenningar..................	6,000	_
1,500	—
dagaflöning å 5 kronor i förslagsvis 65 dagar	325	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 krönor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen...........	730	—	9,355
1 öfverstelöjtnant, lön .....................	4,000	—
tjenstgöringspenningar..................	600	—
dagaflöning å 4 kronor i förslagsvis 215 dagar......	860	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........	400	—
furageersättning å. 1 krona om dagen...........	365	—	6,225
1 major, lön..........................	3,500	-
tjenstgöringspenningar..................	500	—
dagaflöning å 4 kronor i förslagsvis 200 dagar......	800	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........	400	—
• furageersättning å 1 krona om dagen...........	365	—	5,565
1 major, lön.................	3,500	—
tjenstgöringspenningar..................	500	—
dagaflöning å, 4 kronor i förslagsvis 138 dagar......	552	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen...........	365	—	5,317
1 kapten af 2. klassen (regementsqvartermästare), lön......	1,800	—
tjenstgöringspenningar..................	400	—
dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 282 dagar......	696	7—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........	400	—
furageersättning ä 1 krona om dagen...........	365	—	3,661	|
1 löjtnant af 1. klassen (förste regementsadjutant), lön......	1.200	1-
tjenstgöringspenningar................	200	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 265 dagar......	530	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen...........	365	—	2,695
1 löjtnant af 2. klassen (andre regementsadjutant), lön......	900	_
tjenstgöringspenningar.............	200	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 265 dagar......	530
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........	400	—
furageersättning ä 1 krona om dagen...........	365		2,395
Transport		r77,	35,213	—

•H''

	Kronor.	Summa kronor.
Transport	_		35,213	_
1 underlöjtnant (tredje regementsadjutant), lön..........	600
tjenstgöringspenningar..................	120	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar......	400	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........	400
furageersättning å 1 krona om dagen...........	365	—	1,885 800
1 regementspastor, arfvode....................	• —	—	—
1 auditör, arfvode........................	—	—	500	—
1 regementsläkare, lön.....................	2,800	—
dagaflöning å 4 kronor i förslagsvis 24 dagar.......	96	—	2,896
1 bataljonsläkare, lön......................	900	_
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar......	400	—	1,300
1 bataljonsläkare, lön......................	900	_
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 24 dagar.......	48	—	948
1 sergeant af 1. klassen (bataljonsadjutant), lön.......: .	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar........‘ . .	547	50	1,267 1,267	50
	—	—	50
1 sergeant af 1. klassen (bataljonsadjutant), lön..........	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....	207	—	927
1 sergeant af 1. klassen (regementsväbel), lön..........	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar......	207	—	927
1 sergeant af 1. klassen (sjukvårdssergeant), lön.........	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar . . ,j-	207	—	927
1 sjukvårdskorpral, jemte underhåll in natura, lön........	240	—
dagaflöning å 0.40 krona i förslagsvis 138 dagar......	55	20	295 885	20 60
3 d:o..............................	—	—
1 sjukvårdsvicekorpral, jemte underhåll in natura, lön.......	180	—
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 200 dagar......	60	—	240
1 sjukvårdsvicekorpral, jemte underhåll in natura, lön......	180	—
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 138 dagar.....	41	40	221 442	40 80
1 2 d:o..............................	—	—
1 sjukvårdssoldat, jemte underhåll in natura, lön.........	150	—
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 24 dagar......	7	20	157 471	20 60
3 d:o..............................	—	—
1 gevärshandtverkare, lön....................	600	-
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar......	207	—	807 807
1 d:o..............................	— .	-TT
1 gevärshandtverkarekorpral, jemte underhåll in natura, lön . . .	240
dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 138 dagar.....	55	20	295	20
Transport	- |		53,481 |

244

Transport

1 gevärshandtverkarevicekorpral, jemte underhåll in natura, lön

dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 200 dagar

1 gevärshandtverkaresoldat, jemte underhåll in natura, lön . .
dagaflöning å 0,so krona i förslagsvis 24 dagar ....

1 musikfanjunkare, lön...............

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar

Koinpanistaten.

1 kapten af 1. klassen, lön.............

tjenstgöringspenningar............

dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 200 dagar

1 d:o

1 kapten af 1. klassen, lön.............

tjenstgöringspenningar............

dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 138 dagar

5 d:o

1 kapten af 2. klassen, lön.............

tjenstgöringspenningar . . . . , . . . . . , ...
dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 138 dagar

3 d:o.......................

1 löjtnant af 1. klassen, lön.............

tjenstgöringspennningar...........

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar

2 d:o

1 löjtnant af 1. klassen, lön.............

tjenstgöringspenningar............

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar

4 d:o .........................

1 löjtnant af 2. klassen, lön.............

tjenstgöringspenningar............

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar

2 d:o........................

1 löjtnant af 2. klassen, lön.............

tjenstgöringspenningar............

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar

4 d:o....... ‘.................

1 underlöjtnant, lön.................

tjenstgöringspenningar............

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar

1 d:o .... . .. ................

Transport

Kronor.	Summa kronor.
	_	53,481
180	—
60	—	240
150	_
7	20	157	20
1,020	—
276	—	1,296
''2,800
400	—
600	—	3,800 3,800
. — .	—	_
2,800	_
400	—
414	—	3,614 18,070
—	—	_
1.800	_
200	—
414	—	2,414 7,242
—	—	_■
1,200	_
120	-_
400	—	1,720 3,440
. '' ,-ii,	—	—
1,200	__
120	—
276	—	1,596 6,384
—	—	—
900	_
120	—
400	—	1,420 2.840
—	—	—
900	_
120	—
276	-	1,296 5,184
—	—	—
600	—
120	—
400	—	1,120
—	—	1,120	—
	_	120,234	20

245

Transport

1 underlöjtnant, lön.................

tjenstgöringspenningar............

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar

5 d:o

1 fanjunkare, lön.................

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 daga

1 d:o

1 fanjunkare, lön............. . . i . .

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar

5 d:o

1 sergeant af 1. klassen, lön.............

dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 200 daga

1 d:o

1 sergeant af 1. klassen, lön..............

dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar .

10 d:o........................

1 sergeant af 2. klassen, lön..............

dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 200 dagar

1 d:o ........................ *• .

1 sergeant af 2. klassen, lön.............

dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar ,

13 d:o

3 d:o

1 korpral, jemte underhåll in natura, lön........

dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 200 dagar

19 d:o........................

1 korpral, jemte underhåll in natura, lön.......

dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 138 dagar

27 d:o.......................

1 vicekorpral, jemte underhåll in natura, lön.....

dagaflöning å 0,80 krona i förslagsvis 138 dagar

1 47 d:o

1 officersvolontär, jemte underhåll in natura, lön . . . .
dagaflöning å 0,1 o krona i förslagsvis 10G dagar

5 d:o........................

1 distinktionskorpral, jemte underhåll in natura, lön .

dagaflöning å 0,50 krona i förslagsvis 200 dagar

Transport

Kronor.	Summa kronor.
	_	120,234	20
600	—
120	—
276	—	996
—	—	4,980	—
1,020	—-
400	—	1,420
—	—	1420	—
1,020	—
276	—	1,296
—	—	6,480	—
720	—
300	—	1,020
—	—	1,020	—
720	_
207	—	927
—	—	9,270	—
600	_
300	—	900
—	—	900	—
600	—
207	—	807
'' —	—	10,491	—
300	—
100	—	400
—	—	1,200	—
240	—
80	—	320	—
—	—	6.080	—
240	—
55	20	295
—	—	7,970	40
180	—
41	4(	221	40
—	—	10,405	80
150	—
...... 10	60	160	60
J _ |	—	803
j	|-	190,017	60

246

	Kronor.	Summa kronor.
Transport			190,017	60
1 offlcersvolontär, jemte underhåll in natura, lön........	150	__
dagaflöning å 0,10 krona i förslagsvis 24 dagar.....	2	40	152 762	40
5 d:o...................	-’	—
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön ....	150	_
dagaflöning å 0,lo krona i förslagsvis 200 dagar.....	20	—	170
179 d:o..................	—	—	30.430	—
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön ....	150
dagaflöning å 0.10 krona i förslagsvis 24 dagar . . .	2	40	152 24,384	40
160 clio..................	—	_
1 musiksergeant af 1. klassen, lön.......	720
dagaflöning å 1,50 krona i förlagsvis 200 dagar .	300	—	1.020
1 musiksergeant af 1. klassen, lön.....	720
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar .	207	—	927 1.854
	—	—	_
1 musiksergeant af 2. klassen, lön.....	600
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar . .	207	—	807 2,421
3 d:o................		—	_
[ 1 trumslagare eller hornblåsare, jemte underhåll in natura, lön .	150
dagaflöning å 0,3 o krona i förslagsvis 200 dagar.....	60	—	210
—	—	420	—
1 trumslagare eller hornblåsare, jemte underhåll in natura, lön .	150	__
dagaflöning å 0,3 o krona i förslagsvis 138 dagar.....	41 |	40	191 3,828	40
20 d:o.................	—1
Summa kronor	—	-|	257,746	BO

Anm, 1. Den för underbefälet af manskapsklassen upptagna aflöningen utgöres af menig volontär
aflöningsförmåner jemte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant
underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner,
tills det jemväl derifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden
till motsvarande antal menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Anm. 8. Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare
dagaflöning och furageersättning för skottdag.

Anm. 4. Vid afgång under året af sergeanter eller den ene gevärshandtverkaren, återbesättas
icke de ledigblifna beställningarna.

Anm. ». Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmånerna,
bibehålies vid sina förutvarande aflöningsförmåner, derest han sjelf icke önskar öfvergå
till de i denna stat för honom upptagna.

247

Bil. n:o 9.

Förslag till stat

för Smålands grenadiercorps och Blekinge bataljon vid öfvergång till infanteriregementet
för Karlskrona år 1902.

	Kronor.	Summa kronor.
Staben.
1 öfverste och chef, lön.....................	6,000	—
dagaflöning å 5 kronor i 365 dagar............	1,825	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	9,355
1 major, lön..........................	3,500	—
tj ens tgö ringspenningar..................	1,200	—
dagaflöning å 4 kronor i förslagsvis 65 dagar.......	260	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen...........	365	—	5,725
1 major, lön..........................	3,500	—
dagaflöning å 4 kronor i ,365 dagar............	1,460	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........	400	—
furageersättning ä 1 krona om dagen...........	365	—	5,725
1 kapten af 2. klassen (regementsqvartermästare), lön......	1,800	—
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar............	1,095	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen...........	365	—	3,660
1 löjtnant af J.. klassen (förste regementsadjutant), lön......	1,200	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........	400	~
furageersättning å 1 krona om dagen.......... .	365	~	2,695
1 löjtnant af 2. klassen (andre regementsadjutant), lön......	900	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen...........	365		2,395 800	—
1 regementspastor, arfvode...................	—	—	—
1 d:o..............................	—	-	800	-
1 auditör, arfvode........................	—	—	500	—
1 d:o...................*..........	—	—	500	—
Transport	—	-	32,165	-

248

			Summa
	Kronor.		kronor.
Transport	—	—	32,155	—
1 regementsläkare, lön.....................	2,800	—
dagaflöning å 4 kronor i förslagsvis 24 dagar.......	96	—	2,896	_
	—	—	2,896	—
1 bataljonsläkare, lön......................	900	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar......	400	—	1,300	_
1 bataljonsläkare, lön....................... .	900	—
dagaflöning ä 2 kronor i förslagsvis 24 daga!-	48	—	948	_
1 sergeant af 1. klassen (bataljonsadjutant), lön.........	720	—
dagaflöning å 1,50 kronor i 365 dagar..........	547	50	1,267	50
	—	—	1,267	50
1 sergeant af 1. klassen (sjukvårdssergeant), lön.........	720	—
dagaflöning å 1.50 krona i förslagsvis 138 dagar .....	207	—	927	—
1 sjukvårdskorpral, jemte underhåll in natura, lön........	240	—
dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 138 dagar , .	55	20	295	20
	—	—	295	20
1 sjukvårdsviceltorpral, jemte underhåll in natura, lön......	180	—
dagaflöning å 0,3 o krona i förslagsvis 200 dagar.....	60	—	240	_
1 sjukvårdsvicekorpral, jemte underhåll in natura, lön......	180	—
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 138 dagar.....	41	40	221	40
	—	—	221	40
1 sjukvårdssoldat, jemte underhåll in natura, lön........	150	—
dagaflöning å 0.3 o krona i förslagsvis 24 dagar......	7	20	157	20
	—	—	314	40
1 gevärshandtverkare, lön........-.....i . . . . . .	600	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar . . . . .	207	—	807	_
	—	—	807	—
1 gevärshandtverkarekorpral, jemte underhåll in natura, lön . . .	240	—
dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 138 dagar.....	55	20	295	20
1 gevärshandtverkarevicekorpral, jemte underhåll in natura, lön ■	180	—
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 200 dagar.....	60	—	240	—
1 gevärshandtverkaresoldat, jemte underhåll in natura, lön ....	150
dagaflöning å 0,3 o krona i förslagsvis 24 dagar......	7	20	157	20
1 musikfanjunkare, lön.................... .	1,020	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar......	276	—	1
1 d:o..............................	—	—	1,296	—
Transport	—	—	50,300	20

249

Kronor.	Summa kronor.
—	—	50,300	20
2,800
1,095	—	3 895
—	—	11^685	—
2,800	—
400	—
414	—	3,614	—
-r	t-	10,842	—
1,800	—
200	—
414	—	'' 2,414	—
1,200	—
400	—	1,600	—
1,200
276	—	1,476	—
— ''	—	1,476	—
1.200
120	—
276	—	1596
	—	4,788	—
900
400	—	1,300
900	_
276	—	1 176
—	—	1,176	—
900	—
120	—
276	—	1,296
—	—	3,888	—
600	_
400	—	1,000	—
600	—
276	__	876	—
—	—	1,752	—
600	—
120	—
276	—	996
	—	2,988
	- 110.134	20

Transport

Kompani staten

1 kapten af 1. klassen, lön.......

dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar

3 d:o..................

1 kapten af 1. klassen, lön.............

tjenstgöringspenningar............

dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 138 dagar

3 d:o.........................

1 kapten af 2. klassen, lön.............

tjenstgöringspenningar............

dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 138 dagar

1 löjtnant af 1. klassen, lön.............

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar

1 löjtnant af 1. klassen, lön.................

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar ....

1 d:o............................

1 löjtnant af 1. klassen, lön.............

ftp? tjenstgöringspenningar............

dagaflöning ä 2 kronor i förslagsvis 138 dagar

3 d:o....................... .

1 löjtnant af 2. klassen, lön.............

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar

1 löjtnant af 2. klassen, lön.............

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar

1 d:o........................

1 löjtnant af 2. klassen, lön.............

tjenstgöringspenningar............

dagaflöning ä 2 kronor i förslagsvis 138 dagar

3 d:o........................

1 underlöjtnant, lön.................

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar 1 2

1 underlöjtnant, lön.................

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar

2 d:o........................

1 underlöjtnant, lön.................

tjenstgöringspenningar............

dagaflöning ii 2 kronor i förslagsvis 138 dagar

3 d:o

Transport

32

250

	Kronor.	Summa kronor.
Transport	—	—	110.134	20
1 fanjunkare, lön........................	1.020	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar......	400	—	1,420
1 fanjunkare, lön........................	1,020	_
dagaflöning, å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar......	276	—	1296
	—	—	7,776	-
1 sergeant af 1. klassen, lön..................	720	—
dagaflöning å 1.50 krona i förslagsvis 200 dagar.....	300	—	1,020
1 Sergeant af 1. klassen, lön...................	720	_
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....	. 207	—	927
	- ''•	—	4,635	—
1 sergeant af 2. klassen, lön...................	600	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 200 dagar.....	300	—	900
1 sergeant af 2. klassen, lön..................	600	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar .....	207	—	807	1
	—	—	11.298
1 distinktionskorpral, jemte underhåll in natura, lön.......	300	—
dagaflöning å 0,50 krona i förslagvis 200 dagar.....,	100	—	400 800
2 d!ö..............................	—- ’	—	-
1 distinktionskorpral, jemte underhåll in natura, lön.......	300	—
dagaflöning å 0,50 krona i förslagsvis 138 dagar . . . . ..	69	—	369	,
2 iso.............................	—	—	738	-
1 korpral, jemte underhåll in natura, lön............	240	—		1 !
dagaflöning å 0.40 krona i förslagsvis 200 dagar . . . . V	80	—	320
	—	—	2,560	i -i
1 korpral, jemte Underhåll in natura, lön............	240	—		i
dagaflöning å 0.40 krona i förslagsvis 138 dagar......	56	20	295 2,656	20 80
	—	—
1 korpral, indelt, jemte underhåll in natura, lön.........	120	—
dagaflöning å 0.4 o krona i förslagsvis 138 dagar.....	55	20	175	20
15 d:o.............................	—	—	2.628
1 vicekorpral, jemte underhåll in natura, lön...........	180	—
dagaflöning å 0,so krona i förslagvis 138 dagar......	41	40	221	40
	—	—	5,535
1 vicekorpral, indelt, jemte underhåll in natura, lön.......	60	—
dagaflöning å 0.3 o krona i förslagsvis 138 dagar .....	41	40	101	40
15 tbo.............................	—	-	1,521	—
0;. : N.il.fi : i Transport		-	158.534	20

251

Transport

1 officérsvolontär, jerrite underhåll in natura, lön . ... . . . .

dagaflöning å 0,10 krona i förslagsvis 10(1 dagar.....

3..................................

1 officersvolöntär, jemte underhåll in natura, lön ........

dagaflöning å 0,16 krona i förslagsvis 24 dagar ......

3 .................................

1 volontär, jemte underhåll in natura, lön ...........

dagaflöning å 0,1 o krona i förslagsvis 200 dagar.....

89 ................................

1 volontär, jemte underhåll in natura, lön .............

dagaflöning å 0,1 o krona i förslagsvis 24 dagar......

47 ................................

1 musiksergeant af 1. klassen, lön ................

dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....

3 .................................

1 musiksergeant af 2. klassen, lön......(..........

dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....

3 .................................

1 trumslagare eller hornblåsare, jemte underhåll in natura, lön . .
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 200 dagar.....

1 d:o..............................

1 trumslagare eller hornblåsare, jemte underhåll in natura, lön . .
dagaflöning å 0,3 o krona i förslagsvis 138 dagar.....

5 .................................

I trumslagare eller hornblåsare, indelt, underhåll in natura . . . .

dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 138 dagar.....

II d:o . ............................

Summa kronor

Kronor.		Summa kronor.
, j -V*1 __1	___	158,534	a i 20
150 j	—
10	60	160	60
—	-é-	481	80
150	—	» • '' ■
2	40	152	40
—	-	457	20
150 20	_	170
—	—	15,130	—
150 2	40	152	40
—	—	7,162	80
720 207	—	927
—	—	2,781	—
(500 207	—	807
—	—	2,421	—
150 60	—	210
—	—	210	—
150 41	40	191	40
—	—	957
41	40	41	40
—		455	40
—	—	| 191,402	60

Alun. 1. Den för underbefälet af manskapsklassen bland volontärerna upptagna aflöningen utgöres
af menig volontärs aflöningsförmåner jemte tillägg för befälsbeställningen,
hvadan afgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen, med dess
å stat upptagna förmåner tills det jemväl derifrån skiljes.

Alun. 2. Vid vakanser i underbefäls eller bestallningsmäns volontärsnummer må under tiden
till motsvarande antal menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflönmgsförmåner.

252

Alun. 3. Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa e.j lemna sällan tillgång,
af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare
dagaflöning och furageersättning för skottdag.

Anm> 4. Vid afgång under året af löjtnanter, underlöjtnanter, sergeanter, musikfanjunkare,
trumslagare, hornblåsare, eller den ene af regementspastorerne, auditörerne, regementsläkarne,
bataljonsläkame och gevärshandtverkarne, återbesättas icke de ledigblifna
beställningarna, hvaremot uppkommande vakanser i indelta korprals- eller vicekorpralsbeställningar
skola ersättas med sådana af volontärer.

Amu* 5* Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmånerna;
bibehålies vid sina förutvarande aflöningsförmåner, derest han sjelf icke
önskar öfvergå till de i denna stat för honom upptagna.

• ■ i. •• v, *■:>;'''' .. »''

**);.i '' »•:? '' ''i;,1 ,... . ■ ’>:> viti '' iv.ijv

)i , . ! ; . .. . • • v ’

253

Bil. n:o 10.

Förslag till stat

för Vermlands fältjägarecorps vid öfvergång till infanteriregementet för
Vaxholms och Oscar—Fredrikshorgs fästning år 1902.

Staben.	Kronor.	Summa kronor.
1 öfverste och chef, lön.....................	6.000	—
dagaflöning å 5 kronor i 365 dagar............	1.825	T-
lönetillägg för 2 tjensteliästar å 400 kronor........	800	—
fnrageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	9,355
1 major, lön...........................	3,500	—
tjenstgöringspenningar..................	1,200	—
dagaflöning å 4 kronor i förslagsvis 65 dagar . ......	260	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen...........	365	—	5,725	__
1 kapten af 2. klassen (regementsqvartermästare), lön......	1,800	—
tjenstgöringspenningar..................	400	—
dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 232 dagar......	696	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen...........	365	—	3,661
1 löjtnant af 1. klassen (förste regementsadjutant), lön......	1.200	_
dagaflöning ä 2 kronor i 365 dagar............	730	-;
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen...........	365	—	2,695
1 löjtnant af 2. klassen (andre regementsadjutant), lön......	900	_
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen...........	365	—	2,395
1 regementspastor, arfvode...................	—	-	800	—
1 auditör, arfvode........................	—	—	500	—
1 regementsläkare, lön.....................	2,800	_
dagaflöning å 4 kronor i förslagsvis 24 dagar.......	96	—	2,896
1 bataljonsläkare, lön......................	900	___
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar......	400	—	1,300
1 sergeant af 1. klassen (bataljonsadjutant), lön.........	720	_
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar...........	547	50	1,267 1,267	50 50
	. — .	—
Transport	—	—	31,862	—

254

Transport

1 sergeant af 1. klassen (sjukvårdssergeant), lön.........

dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....

1 sjukvårdskorpral, jemte underhåll in natura, lön - J.....

dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 138 dagar.....

1 sjukvårdsvicekorpral,1 2 jemte underhåll in natura, lön......

dagaflöning å 0,80 krona i förslagsvis 200 dagar . . ... .

1 sjukvårdssoldat, jemte underhåll in natura, lön.........

dagaflöning å 0,80 krona i förslagsvis 24 dagar......

2 d:o..............................

1 gevärshandtverlcare, lön....................

dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar.....

1 gevärshandtverkarekorpral, jemte underhåll in natura, lön . . .

dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 138 dagar . ... .

1 gevärshandtverkarevicekorpral, jemte underhåll in natura, lön .

dagaflöning å 0,3 o krona i förslagsvis 200 dagar.....

1 gevärshandtverkaresoldat, jemte underhåll in natura, lön . . . .
dagaflöning å 0,3 o krona i förslagsvis 24 dagar......

1 musikfanjunkare, lön.....................

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar......

Kompanistaten.

1 kapten af 1. klassen, lön.............

tjenstgöringspenningar . . . . ■ ......'' 1

dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 200 dagar

1 kapten af 1. klassen, lön........... . .

tjenstgöringspenningar...............

dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 138 dagar

1 löjtnant af 1. klassen, lön........... . .

tjenstgöringspenningar......... . . .

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar

2 d:o........................

1 löjtnant af 2. klassen, lön.............

tjenstgöringspenningar............

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar

Kronor.	Summa kronor.
_	_	31,862	— j
720	—
207	—	927
240	_
55	20	295	20!
ISO	_
60	—	240
150	__
7	20	157	20
—	—	314	40
600	—
207		807
240	—
55	20	295	20
180	_
60	—	240
150
7	20	157	20
1,020
276	-	1,296
2,800
400	—
600	—	3,800 3,800
—		—
2,800	—
400	—
414	—	3,614 3,614
—	—	—
1.200	—
120	—
400	—	1.720
— •	—	3,440	—
900
120
400	-	1,420 2,840
. . — .	—	—
	-	60,839	20

2 d:o

Transport

255

Kronor.	Summa kronor.
_	—	60,839	20
600
120	—
400	—	1.120	_
—	—	2,240	—
600	_
120	—
276	—	996	_
1,020	___
400	—	1,420	—
—	—	1,420	—
1,020	_
276	—	1,296	_
	—	1,296	—
720	—
300	—	1,020	—
—	—	1,020	—
600	—
300	—	900	_
—	—	900	—
600	_
207	—	807	—
- •	—	4,035	-
300	—
100	—	400	_
''	_	2,000	-
240	_
80		320	___
—	—	3,840	—
180	—
60	—	240	—
—	—	960	—
180	_
41	40	221	40
—	—	1,549	80
150
10	60	160	60
—	i-	160	60
—	!-	89,161	60

Transport

1 underlöjtnant, lön.................

tjenstgöringspenningar............

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar

2 d:o ........... . . . •............

1 underlöjtnant, lön....................

/*>, tjenstgöringspenningar...............

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar . . .

1 fanjunkare, lön......................

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar . . .

1 d:o

1 fanjunkare, lön..................

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar

1 d:o........................

1 sergeant af 1. klassen, lön ..............

dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 200 dagar .

1 d:o .........................

1 sergeant af 2. klassen, lön.........,.....

dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 200 dagar .

1 d:o.........................

1 sergeant af 2. klassen, lön..............

dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar

5 d:o ... ......................

1 distiiiktionskorpral, jemte underhåll in natura, lön .

dagaflöning å 0,5 o krona i förslagsvis 200 dagar

5 d:o

1 korpral, jemte underhåll in natura, lön ........

dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 200 dagar .

12 d:o

1 vicekorpral, jemte underhåll in natura, lön......

dagaflöning ä 0,so krona i förslagsvis 200 dagar

j 4 d:o ................ .........

i 1 vicekorpral, jemte .underhåll in natura, lön.....

dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 138 dagar .

! 7 d:o.........................

1 officersvolontär, jemte underhåll in natura, lön ....
dagaflöning å 0,10 krona i förslagsvis 106 dagar

i 1 d:o.........................

Transport

i

256

i

			Summa
	Kronor.		kronor.
Transport	—	—	89,161	60
1 officersvolontär, jemte underhåll in natura, lön.........	150	—
dagaflöning å 0,io krona i förslagsvis 24 dagar.......	2	40	152	40
	—	—	152	40
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön .............	150	--
dagaflöning å 0,1 o krona i förslagsvis 200 dagar.....	20	—	170
119 d:o............	—	—	20,230	—
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön............	150	—
dagaflöning å 0.10 krona i förslagsvis 24 dagar......	2	40	152	40
223 d:o...........................	'' —	—	33,985	20
1 musiksergeant af 1. klassen, lön................	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 200 dagar......	300	—	1,020
1 musiksergeant af 1. klassen, lön................	720	_
dagaflöning å 1.50 krona i förslagsvis 138 dagar......	207	—	927
1 musiksergeant af 2. klassen, lön................	600	_
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar......	207	—	807
	—	—	807	-r-
1 trumslagare eller hornblåsare, jemte underhåll in natura, lön . .	150	_
dagaflöning å 0,80 krona i förslagsvis 200 dagar......	60	—	210
2 d:o............	—	—	420	—
1 trumslagare eller hornblåsare, jemte underhåll in natura, lön . .	150	—
dagaflöning å 0,3 o krona i förslagsvis 138 dagar......	41	40	191	10
	—	—	1,531	20
Summa kronor	-T	-j	149,917	60;

Anm. 1.

Anm. 2.

Alun. 0.

Anm. 4.

Alun. 5.

Den för underbefälet af manskapsklassen upptagna aflöningen utgöres af menig volontär
aflöningsförmåner jemte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant
underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner,
tills det jemväl derifrån skiljes.

Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden
till motsvarande antal menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare
dagaflöning och furageersättning för skottdag.

Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmånerna,
bibehålies vid sina förutvarande aflöningsförmåner, derest han sjelf icke önskar öfvergå
till de i denna stat för honom upptagna.

Då omständigheterna så medgifva, skola från staten för Vestgötadals regemente och
Hallands bataljon till förestående stat öfverflyttas aflöningsförmånerna för 1 major,
4 kaptener af 1. klassen, 1 kapten af 2. klassen, 3 löjtnanter af 1. klassen, 3 löjtnanter
af 2. klassen, 3 underlöjtnanter, 4 sergeanter af 1. klassen, 6 volontärvicekorpraler och
36 menige volontärer.

257

Bil. n:o 11.

Förslag till stat

för Gotlands trupper år 1902.

I. Militärbefälhafvare med stab.	Kronor.	Summa Kronor.
1 militärbefälhafvare, öfverste i infanteriregementet, lön.....	6,000	—
dagaflöning å 5 kronor i 365 dagar....... ... .	1,825	-T
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor .......■	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730		9,355
‘t'' 1 löjtnant af 1. klassen (adjutant), lön och dagaflöning å infanteri-
regementets stat......................	- .	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen . ...........	365	“T	765
1 löjtnant af 1. klassen (adjutant), lön och dagaflöning å artilleri-			j
eorpsens stat......................	—	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor .........	400	—
furageersättning ä 1 krona om dagen . ..........	365	—	765
II. Gotlands infanteriregemente.
Staben.
1 öfverstelöjtnant, lön......................	4,000	—
dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar............	1,460	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å. 400 kronor........, .	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen...........	365	—	6,225	_
1 major, lön..........................	3,500	—
dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar............	1,460	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen...........		—	5,725	_
1 major, lön..........................	3,500	—
dagaflöning å 4 kronor i förslagsvis 138 dagar......	552	-T*
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen...........	36ö	—	4,817
1 kapten af 2. klassen (regementsqvartermästare), lön......	1,800	—
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar............	1,095 400	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........	—
furageersättning å 1 krona om dagen . . .........	365	—	3,660
1 löjtnant af 1. klassen (förste regementsadjutant). lön......	1,200	—	:
dagaflöning å. 2 kronor i 365 dagar............	730	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor .......• .	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen...........	365	—	2,695
Transport	—	—	34,007 |-

33

258

	Kronor.	Summa Kronor.
Transport		_	34.007	—
1 löjtnant af 2. klassen (andre regementsadjutant), lön......	900	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen........... 1 regementspastor, tjenstgöringsskyldig äfven vid artillericorpsen,	365	—	2,395	1
arfvode........................	—	—	800	—
1 auditör, d:o, d:o...................• . . . . 1 regementsläkare, med skyldighet att å Gtotland i tillämpliga delar	—	—	500	!
bestrida en fördelningsläkares åligganden samt att besörja sjukvården vid sjukhuset i Visby, lön..........	2,800	—
dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar............	1,460	—	4,260	_
1 bataljonsläkare, tjenstgöringsskyldig äfven vid artillericorpsen, lön	900	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—	1,630 1,630
1 d:o..............................	—	—	—
1 sergeant af 1. klassen (bataljonsadjutant), lön.........	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar...........	547	50	1,267	50
	—	—	1,267	50
1 fanjunkare (regementsväbel), lön................	1,020	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar......	276	—	1,296	_
1 sergeant af 1. klassen (sjukvårdssergeant), lön.........	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar . . . . , .	207	—	927	_
1 sjukvårdskorpral, jemte underhåll in natura, lön........	240	—
dagaflöning ä 0,40 krona i förslagsvis 138 dagar......	55	20	295	20
	—	—	590	40
1 sjukvårdsvicekorpral, jemte underhåll in natura, lön......	180	—
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 200 dagar......	60	—	240	_
1 sjukvårdsvicekorpral, jemte underhåll in natura, lön......	180	—
dagaflöning å 0,3 o krona i förslagsvis 138 dagar.....	41	40	221	40
	—	—	221	40
1 sjukvårdssoldat, jemte underhåll in natura, lön.........	150	—
dagaflöning å 0,80 krona i förslagsvis 24 dagar......	7	20	157	20
	—	—	314	40
1 gevärshandtverkare, lön....................	600	—
dagaflöning ä 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar......	207	—	807	_
1 gevärshandtverkarekorpral, jemte underhåll in natura, lön . . .	240	—
dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 138 dagar......	55	20	295	20
1 gevärshandtverkarevicekorpral, jemte underhåll in natura, lön . .	180	—
dagaflöning 0,30 krona i förslagsvis 200 dagar......	60	—	240
1 gevärshandtverkaresoldat, jemte underhåll in natura, lön . * . .	150	—
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 24 dagar . . . . . .	7	20	157	20
Transport	—		53,519	40

259

			Summa
	j^ronor.	Kronor.
Transport			53,519	40
1 musikfanjunkare, lön.....................	1,020
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar......	276		1,296
Kompanistaten.
1 kapten af 1. klassen, lön...................	2,800
dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 138 dagar......	414	—	3,214
7 d:o..........................	—	—	22,498	—
1 kapten af 2. klassen, lön . . . ...............	1,800	_
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar............	1,095	—	2,895
	—	—	5,790	_
1 kapten af 2. klassen, lön...................	1,800	_
dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 138 dagar......	414	—	2,214
1 löjtnant af 1. klassen, adjutant hos militärhefälhafvaren, lön . .	1,200
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—	1,930
1 löjtnant af 1. klassen, lön...................	1,200
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar • . •.....	'' 400	—	1,600
	—	_	3,200	_
1 löjtnant af 1. klassen, lön...................	1,200	_
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar ......	276	—	1,476
	—	—	8,856	_
| 1 löjtnant af 2. klassen, lön...................	900	_
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar......	400	—	1 300
1 2 d:o.............................	—	—	2,600	_
1 löjtnant af 2. klassen, lön...................	900	_
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 138 dagar......	276	—	1,176	—
1 6 d:o ............................	—	—	7,056	—
i 1 underlöjtnant, lön.....................	600	_
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 200 dagar......	400	-	1 000
	—	—	2,000	—
1 underlöjtnant, lön....................	600	—
dagaflöning å, 2 kronor i förslagsvis 138 dagar......	276	—	876
	—	—	5,256	—
1 fanjunkare, lön..................	1,020	_
dagaflöning a 2 kronor i förslagsvis 200 dagar......	400	—	1,420
	—	—	1,420
1 fanjunkare, lön....................	1,020	—
dagaflöning a 2 kronor i förslagsvis 138 dagar......	276	—	1,296
	—	—	6,480 |
Transport	—	-|	140,368	to!

260

	Kronor.'' 1	Summa Kronor.
Transport	_		140,368	10
1 sergeant af 1. klassen, lön ..................	720
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 200 dagar.....	300		1,020 1,020
	—		-
1 sergeant af 1, klassen, lön...................	720
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar , . . . .	207	—	927
8 d:o.............................	—		7,416	""
1 sergeant af 2. klassen, lön . . . . . . . .....	600
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 200 dagar.....	300	—	900
1 d:o..............................	—	—	900	_1
1 sergeant af 2. klassen, lön ..................	600	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar......	207	—	807
13 d:o.............................	—	—	10,491
1 distinktionskorpral, jemte underhäll in natura, lön.......	300	—
dagaflöning å 0.5 o krona i förslagsvis 200 dagar......	100	—	400
	—	—	2,000	—
1 korpral, jemte underhåll in natura, lön............ dagaflöning å 0,4 o krona i förslagsvis 200 dagar.....	240	—
80	—	320
17 d-.o.............................	-	—	5,440	—|
1 korpral, jemte underhåll in natura, lön .......	240	—
dagaflöning å 0,4 o krona i förslagsvis 138 dagar.....	55	20	295	20
23 d:o.............................	—	—	6,789	60
1 vicekorpral, jemte underhåll in natura, lön...........	180	—
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 138 dagar.....	41	40	221	ioi
63 d:o..................... . . . , ,.,r. ....			13,948	20;
1 officersvolontär, jemte underhåll in natura, lön........	150	—
dagaflöning å 0,10 krona i förslagsvis 106 dagar.....	10	60	160	60
5 d:o..............................	—	—	803
1 officersvolontär, jemte underhåll in natura, lön........ dagaflöning å 0,1 o krona i förslagsvis 24 dagar......	150	—
2	40	152	40
5 d:o............................. .	—		762
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön............	150	—		j
dagaflöning å 0,10 krona i förslagsvis 200 dagar.....	20		170	_i
149 d:o.............................	—		25,330	i
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön............	150
dagaflöning å 0,10 krona i förslagsvis 24 dagar......	2	4C	152	40
73 d:o.............................	—		11,125	20
1 musiksergeant af 1. klassen, lön................	720
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 200 dagar.....	300		1,020
Transport	—	|-	232,939	40

261

Kronor.	Summa Kronor.
		232.939	40
720	—
207	—	927
—	—	1,854	—
600	—
207	—	807
—	__	2,421	—
150	_
60	—	210
• —V ''	—	420	—
150	_
41	40	191	40!
—	—	2,871	J
—	-	242,640	80

Transport

1 musiksergeant af 1. klassen, lön...........

dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar

2 d:o

1 musiksergeant af 2. klassen, lön...........

dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 138 dagar

3 d:o

1 trumslagare eller hornblåsare, jemte underhåll in natura, lön .
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 200 dagar ; . . . .

2 d:o

1 trumslagare eller hornblåsare, jemte underhåll in natura, lön . .
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 138 dagar.....

15 d:o

Summa kronor

III. Gotlands artillericorps

(upptages under artilleriet).

Amu. 1. Den för underbefälet af manskapsklassen upptagna aflöningen utgöres af menig volontärs
aflöningsförmåner jemte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant
underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner,
■ tills det jemväl derifrån skiljes.

Alun. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden till
motsvarande antal menige voloiitärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Anm. 3. Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare
dagaflöning och furageersättning för skottdag äfvensom förhöjd dagaflöning åt
befälhafvaren för infanteriregementet, för den tid militärbefälhafvaren ej för omedelbart
befäl öfver detsamma men sjelf är berättigad uppbära sin dagaflöning.

Amu. 4. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmånerna,
bibehålies vid sina förutvarande aflöningsförmåner, derest han sjelf icke önskar öfvergå
till de i denna stat för honom upptagna.

262

Bil. n:o 12.

Kostnadsberäkning

för infanteriets fast anstälda personal år 1902.

''	Kronor.	Kronor.	Summa Kronor.
l:o) aflöning och rekrytering m. m.:
2 gardesinfanteriregementen enligt stat å 356,989,50 18 infanteriregementen > » » 193,356,80 1 infanteriregemente och en bataljon enligt stat . 1 d:o enligt stat........ 1 d:0 » » ........ 1 d:o » » ........ 1 d:o » » ........ 1 d:o » > ........ 1 d:o » ;> ........	713,979 3,480,422 293,725 241,257 228,419 211.426 257,746 191,402 149,917	40 10 60 40 60 80 60 60
Gotlands trupper, undantagande artillericorpsen, enligt stat.................	242,640	80	6,010,937 43,686	90
Dagaflöning å 0,10 krona per dag åt indelt me-nigt manskap i förslagsvis 436,860 dagar . .	,			1
Till hyra, eldning och belysning samt städning af militärbefälhafvarens å Gotland med Got-lands infanteriregementes expeditioner samt 25 regementens å 1,200 kronor.......			31,200
Till skrifmaterialier, blanketter, öfriga tryckalster, underhåll af expeditionsmateriel samt inbind-ning för en militärbefälhafvare jemte rege-ments- med underlydande expeditioner vid Got-lands infanteriregemente 1,800 kronor och för 27 regementsexpeditioner med underlydande expeditioner å 1,500 kronor.........			42,300
Rekryteringskostnad för 1,676 volontärer (officers-volontärer frånräknade) å 50 kronor . . . . ,	__	_	83,800''	_	6,211,923	90l
2:o) ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste batal-jonsläkarne:					I 1
28 bataljonsläkare å 1,265 kronor . . .	— ''	—	—	—	35,420
3:o) inqvarteringskostnader:
1,398 underofficerare med vederlikar å 150 kronor	~	-	—	—	209,700	-
4:o) arméens mathållning:
för volontärer tjenstgöringsdagar 1,093,792 » indelt manskap d:o 804,312
eller tillsammans 1,898,104 tjänst-görings dagar å 0,52 krona..........	__		_		987,014	08
Transport	—	-|	—		7,444,057	98

263

	Kronor.	Kronor.	Summa Kronor.
Transport 5:o) arméens munderingsutrustning:	—	—	—	—	7,444,057	98
1,898,104 tjenstgöringsdagar å 0,33 krona ....	—	—	—	—	626,374	32
6:o) arméens kasernutredning samt ved, ljus och vatten:
1,851,274 tjenstgöringsdagar (marschdagar från-räknade) å 0,10 krona . . . ■.........	—	—	—	-	185,127	40
7:o) arméens diverse intendentur- och sjukvårdsbehof:
1,851,274 tjenstgöringsdagar (marschdagar från-					148,101	92
räknade) å 0,08 krona............	—	-1 -	—
Summa kronor	—	— I —	—	8,403,661	62

Amu. Ammunition och. beväpning samt underhåll af byggnader och mötesfält ingå icke uti
förestående kostnadsberäkning, utan äro härför uppkommande kostnader särskildt upptagna
för arméen i dess helhet.

264

Bil. n:o 13.

Förslag till stat

för Lifgardet till häst år 1902.

	Kronor.	Summa Kronor.
Staben.
1 öfverste och sekundchef, lön.................	6,000	—
dagaflöning å 5 kronor i 365 dagar............	1,825	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å, 400 kronor........	800	—
furageersättning ä 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	9,355	—
1 öfverstelöjtnant, lön......................	4,000	—
dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar............	1,460	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	--	6,990	—
1 major, lön..........................	3,500	—
dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar.............	1,460	—-
lönetillägg för 2 tjenstehästar ä 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	6,490	—
1 ryttmästare af 2. klassen (regementsqvartermästare), lön ....	1,800	—
dagaflöning ä 3 kronor i 365 dagar............	1,095	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	4,425	—
1 löjtnant af 1. klassen (förste regementsadjutant), lön......	1,200	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	3,460	—
1 löjtnant af 2. klassen (andre regementsadjutant), lön......	900	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	3,160	—
1 regementspastor, arfvode...................	—	—	800	—
1 auditör, arfvode .......................	—	—	500	—
1 regementsläkare, lön.....................	2,800	—
dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar............	1,460	—	4,260	—
1 bataljonsläkare, lön......................	900	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—	1,630	—
Transport	—		41,070

265

	1 Kronor.	Summa Kronor.
Transport		—	41,070	-1
1 regementsveterinär, lön....................	1,800	—
dagaflöning ä 3 kronor i 365 dagar ...........	1,095	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor . ;.......	400	—		i
furageersättning ä 1 krona om dagen...........	365	—	3.660	_
Anm. Efter tio års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter rege-
mentsveterinär ett ålderstillägg å lön af 500 kronor, att utgå a: anslaget under 4. hufvudtiteln för ålderstillägg.
1 bataljonsveterinär, lön ....................	900	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar...........	730	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor ........	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen ..........	365	—	2,395	—
1 sjukvårdskorpral, jemte underhåll in natura, lön . ......	240	—
dagaflöning å 0,40 krona i 365 dagar...........	146	—	386	_
	—	—	386	-1
1 sjukvårdsvicekorpral, jemte underhåll in natura, lön......	180	—
dagaflöning å 0,3 o krona i 365 dagar ...........	109	50	289	50
1 d:o..............................	—	—	289	50
1 sjukvårdsryttare, jemte underhåll in natura, lön........	150	—
dagaflöning å 0,3 o krona i 365 dagar...........	109	50	259	50
	—	—	259	50
1 hofslagarekorpral, jemte underhåll in natura, lön.......	240	—
dagaflöning å 0,40 krona i 365 dagar...........	146	—	386	_:
2 d:o..............................	—	—	772	—
1 hofslagarevicekorpral, jemte underhåll in natura, lön .....	180	—
dagaflöning å 0,3 o krona i 365 dagar...........	109	50	289	50!
	_		868	501
1 hofslagareryttare, jemte underhåll in natura, lön........	150	—
dagaflöning å 0,so krona i 365 dagar...........	109	50	259	50;
3 d:o..............................	—	—	778	50
1 musikfanjunkare. lön.....................	1,020	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar ...........	730		1,750
1 gevärshandtverkare, lön....................	600	—
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar...........	547	50	1,147	501
Arfvode till regementsstallmästare................	—	—	800	—
Sqyadronstaten.
1 ryttmästare af 1. klassen, lön.................	2,800	—
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar ...........	1,095	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	5,425	__
	—	—	21,700	—
Transporti	- !	-1	83,171	50

34

	Kronor.	Summa Kronor. j
Transport	_	_	83,171	1 | 50
1 ryttmästare af 2. klassen, lön.................	1,800	—
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar ...........	1,095	—		1
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	4,425	—
1 löjtnant af 1. klassen, lön...................	1,200	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar ...........	730	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	3,460	—
	—	—	13,840	—
1 löjtnant af 2. klassen, lön...................	900	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor .......	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	3,160	—
	—	—	12,640	—
1 underlöjtnant, lön.......................	600	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	2,860	—!
	—	—	11,440	_1
1 fanjunkare, lön........................	1,020	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—	1,750	—
	—	—	7,000	—
| 1 sergeant af 1. klassen, lön..................	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar...........	547	50	1,267	50
	—	—	24,082	50
1 distinktionskorpral, jemte underhåll in natura, lön.......	300	—
dagaflöning å 0.5 o krona i 365 dagar...........	182	50	482	50
	—	—	4,342	50
1 korpral, jemte underhåll in natura, lön............	240	—
dagaflöning å 0,40 krona i 365 dagar...........	146	—	386	—
		—	6,176	—
1 vicekorpral, jemte underhåll in natura, lön..........	180	—
dagaflöning å 0,3 o krona i 365 dagar...........	109	50	289	50
! 29 d:o.............................	—	—	8,395	50
1 officersvolontär, jemte underhåll in natura, lön........	150	—
dagaflöning å 0,10 krona i 365 dagar...........	36	50	186	50
	—	—	932	50
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön............	150	—
dagaflöning å 0,io krona i 365 dagar...........	36	50	186	50
1 409 d:o.............................	—	-	76,278	50
Transport	—		266,752	50

267

		Kronor.	Summa Kronor.
	Transport	_	_	266,752	50
1 musiksergeant af 1. klassen, lön....... dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar . .		720 547	50	1,267	50
, ff-.i. , 4 d:o.....................		—	—	5,070	_
1 trumpetare, jemte underhåll in natura, lön dagaflöning å 0,3 o krona i 365 dagar . .		150 109	50	259	i 50;
9 d:o.....................		—	—	2,335	50
Arfvoden till 5 sqvadronschefer å 600 kronor .		—	—	3.000	—
t. . * *'' ''C	Summa kronor		—	278,685

Alun. 1. Den för underbefälet af manskapsklassen upptagna aflöningen utgöres af menig
volontärs aflöningsförmåner jemte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående
sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen, med dess å stat upptagna
förmåner, tills det jemväl derifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer, må under tiden
till motsvarande antal menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Anm. 3. Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar, utgå till dertill berättigade löntagare
dagaflöning och furageersättning för skottdag.

Anm. 4. Vid afgång under året af endera öfverstelöjtnant eller major samt af sergeanter återbesättas
icke de ledigblifna beställningarna, men skulle vakans uppkomma i såväl
öfverstelöjtnants- som majorsbeställningen ersättes den ena af dessa efter den grund,
att vid de sex mindre kavalleriregementena skola, utom regementschefer, endast förefinnas
tillsammans 6 regementsofficerare, af hvilka 3 öfverstelöjtnanter och 3 majorer.

Anm. 5. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmånerna,
bibehålies vid sina förutvarande aflöningsförmåner, derest han icke sjelf önskar öfvergå
till de i denna stat för honom upptagna.

268

Bil. n:o 14.

Förslag till stat

för Lifregementets dragoner (Lifregementets husarer och Smålands husarregemente)
år 1902. * 1

Staben.

1 öfverste och sekundchef (chef), lön..............

tjenstgöringspenningar..................

dagaflöning å 5 kronor i förslagsvis 65 dagar.......

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor . ........

furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .

1 öfverstelöjtnant, lön......................

tjenstgöringspenningar..................

dagaflöning ä 4 kronor i förslagsvis 185 dagar......

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor . ......

furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .

1 major, lön..........................

tjenstgöringspenningar..................

dagaflöning ä 4 kronor i förslagsvis 210 dagar......

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........

furageersättning ä 1 krona om dagen för hvarje häst . . .

1 ryttmästare af 2. klassen (regementsqvartermästare), lön . . . .

tjenstgöringspenningar..................

dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 232 dagar......

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........

furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .

1 löjtnant af 1. klassen (förste regementsadjutant), lön......

tjenstgöringspenningar..................

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 235 dagar......

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........

furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .

1 löjtnant af 2. klassen (andre regementsadjutant), lön......

tjenstgöringspenningar..................

dagaflöning ä 2 kronor i förslagsvis 235 dagar......

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........

furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .

1 regementspastor, arfvode...................

1 auditör, arfvode .......................

Transport

Kronor.	Summa kronor.
6,000
1,500	—
325	—
800	—
730	—	9,355
4,000	_
600	—
740	—
800	—
730	—	6,870
3.500	_
500	—
840	—
800	—
730	—	6,370	—
1,800	—
400	—
696	—
800	—
730	—	4,426	__
1,200	_
200	—
470	—
800	—
730	—	3,400
900	_
200	—
470	—
800	—
730	—	3,100	—
—	—	800	—
—	—	500	—
—	—	34,821	—

269

			Summa
	Kronor		kronor.
Transport	—	—	34,821	—
1 regementsläkare, lön.....................	2,800	—
dagaflöning å 4 kronor i förslagsvis 44 dagar . ... . ... .	170	—	2,976
1 bataljonsläkare, lön......................	900	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 835 dagar......	670	—	1,570
1 regementsveterinär, lön....................	1,800	—
dagaflöning ä 3 kronor i förslagsvis 44 dagar ......	132	—
lönetillägg för 1 tjenstebäst å 400 kronor.........	400
furageersättning å 1 krona om dagen...........	365		2,697
Anm. Efter tio års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter rege-
mentsveterinär ett ålderstillägg å lön af 500 kronor, att utgå af
anslaget under 4. liufvudtiteln för ålderstillägg.
1 bataljonsveterinär, lön....................	900	—
dagaflöning ä 2 kronor i förslagsvis 335 dagar......	670
lönetilläg för 1 tjenstehäst ä 400 kronor.........	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen...........	ot)Ö	-	9 335
1 sjukvårdskorpral, indelt, jemte underhåll in natura, lön ....	120	-
dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 335 dagar ....	134	—	254
1 sjukvårdskorpral, indelt, jemte underhåll in natura, lön ....	120	—
dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 218 dagar.....	87	20	207	20
1 sjukvår ds vicekorpral, indelt, jemte underhåll in natura, lön . . .	60	—
dagaflöning å 0.3 o krona i förslagsvis 44 dagar .....	13	20	73	°0
	—	—	73	20
1 sjukvårdsryttare, indelt, underhåll in natura..........	—	—
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 44 dagar . . . . .	13	20	13	*>0
	—	—	13	20
1 hofslagarekorpral, indelt, jemte underhåll in natura, lön ....	120	—
dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 335 dagar.....	134	—
1 hofslagarekorpral, indelt, jemte underhåll in natura, lön ....	120	—
dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 307 dagar.....	122	80		80
1 hofslagarekorpral, indelt, jemte underhåll in natura, lön ....	120	—
dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 44 dagar -......	17	60
1 hofslagarevicekorpral, indelt, jemte underhåll in natura, lön . .	60	—
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 44 dagar......	13	20
2 d:o..............................	—	-	/ O 146	40
1 hofslagareryttare, indelt, underhåll in natura..........		—
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 44 dagar......	13	20	13	20
2 d:o..............................	—	—	26	40
1 gevärshandtverkare, lön.....''...............	600
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 335 dagar.....	502	50	1,102	50
Arfvode till regementsstallmästare ...............	—	—	800	-
Transport	—	-	47,829	10

270

	Kronor.	Summa kronor.
Transport	—	—	47,829	10
Sqvadronstaten.
1 ryttmästare af 1 klassen, lön.................	2,800	—
tjenstgöringspenningar..................	400	—
dagaflöning a 3 kronor i förslagsvis 335 dagar......	1,005	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	.730	—	5j / So
1 ryttmästare af 1. klassen, lön.................	2,800	—
tjenstgöringspenningar..................	400	—
dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 157 dagar......	471	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	5,201
1 ryttmästare af 1. klassen, lön.................	2,800	—
tjenstgöringspenningar..................	400	—
dagaflöning å 3 kronor i förslagsviss 44 dagar......	132	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	4,862 9,724
	—	—	—
1 ryttmästare af 2. klassen, lön.................	1,800	—
tjenstgöringspenningar..................	200	—
dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 44 dagar ......	132	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	3,662
1 löjtnant af 1. klassen, lön...................	1.200	—
tjenstgöringspenningar..................	120	T
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 335 dagar......	670
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst .	730		3,520
1 löjtnant af 1, klassen, lön....................	1,200	_
tjenstgöringspenningar..................	120	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 307 dagar......	614	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	3,464
1 löjtnant af 1. klassen, lön...................	1,200	—
tjenstgöringspenningar..................	120	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 44 dagar.......	88	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar ä 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	2,938 5,876
	—	—	—
1 löjtnant af 2. klassen, lön...................	900	—
tjenstgöringspenningar..................	120	—
dagaflöning ä 2 kronor i förslagsvis 335 dagar......	670	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor . . . ''.....	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730		3,220
Transport	—	—	96,031	10

271

	Kronor.	Summa kronor.
Transport	—	—	96,031	10
1 löjtnant af 2. klassen, lön...................	900	—
tjenstgöringspenningar................. .	120	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 218 dagar......	436	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å. 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	2,986
1 underlöjtnant, lön........................	600	—
tjenstgöringspenningar..................	120	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 335 dagar......	670	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar it 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	2,920
1 underlöjtnant, lön.......................	600	—
tjenstgöringspenningar....................	120	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 157 dagar......	314	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	2,564 2,564
	—	—	—
1 underlöjtnant, lön.......................	600	—
tjenstgöringspenningar..................	120	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 44 dagar.......	88	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	2,338 2,338
	—	—	—
1 fanjunkare, lön........................	1.020	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 335 dagar......	670	—	1,690
1 fanjunkare, lön........................	1,020	_
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 157 dagar......	314	—	1,334
1 fanjunkare, lön........................	1,020	_
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 44 dagar.......	88	—	1,108 2,216
2 d:o..............................	—	—	—
1 sergeant af 1. klassen, lön...................	720	_
dagaflöning å 1.50 krona i förslagsvis 335 dagar.....	502	50	1,222	50 _
2d:o.............................	—	_	2*445
1 sergeant af 1. klassen, lön...................	720	_
dagaflöning å 1.50 krona i förslagsvis 218 dagar.....	327	—	1,017 1,047
	—		—
1 sergeant af 1. klassen, lön...................	720
dagaflöning ä 1.60 krona i förslagsvis 157 dagar.....	235	50	955	50
I 1 sergeant af 1. klassen, lön......... ........	720	-
dagafiöning 1.50 krona i förslagsvis 44 dagar......	66	-	786	_
j 8 d:ö..............................	—		6,288
Transport	—	—	131,880	10

272

			Summa
	Jlronor.	kronor.
Transport	—	—	131,880	10
1 korpral, jemte underhåll in natura, lön.............	240	—
dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 335 dagar......	134	—	374
		—	374	—
1 korpral, jemte underhåll in natura, lön.............	240	—
dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis .106 dagar......	42	40	282	40
1 korpral, jemte underhåll in natura, lön.............	240	—
dagaflöning å 0.4o krona i förslagsvis 44 dagar......	17	60	257	60
	—	—	257	60
1 korpral, indelt, jemte underhåll in natura, lön.........	120	—
dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 44 dagar......	17	60	137	60
	• —	—	1,238	40
1 vicekorpral, jemte underhåll in natura, lön...........	180	—
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 335 dagar......	100	50	280	50
	—	—	561
1 vicekorpral, jemte underhåll in natura, lön...........	180	—
dagaflöning å 0,3 o krona i förslagsvis 138 dagar......	41	40	221	40
1 vicekorpral, jemte underhåll in natura, lön ...........	180	—
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 106 dagar-......	ol	80	211	80
1 vicekorpral, indelt, jemte underhåll in natura, lön.......	60	—
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 106 dagar.....	31	80	91	80
1 vicekorpral, indelt, jemte underhåll in natura, lön.......	60	—
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 44 dagar......	13	20	73	20
	—	—	585	60
1 officersvolontär, jemte underhåll in natura, lön.........	150	—
dagaflöning å 0,10 krona i förslagsvis 335 dagar......	33	50	183	50
	—	—	917	50
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön............	150	—
dagaflöning å 0,10 krona i förslagsvis 335 dagar......	33	50	183	50
CO p- ö	—	—	1,468
1 musiksergeant af 1. klassen, lön . ...............	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 335 dagar , ....	502	50	1,222	50
1 musiksergeant af 1. klassen, lön................	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 178 dagar.....	267	—	987
1 musiksergeant af 1. klassen, lön................	, 720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 44 dagar......	66	n	786	_
	—	—	1,572	—
Transport	—	-|	144,147	—

273

	Kronor.	Summa kronor.
Transport	—- V	-rj	W47	—
1 trumpetare, indelt, underhåll in natura............. dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 44 dagar......	13	20	13	20
	—	—	118	80
Summa kronor	—	—	144,279	—

Amu. 1.

Amu. 2.

Alun. 3.

Alun. 4.

Anm. .5,
Anm. G.

Den för underbefälet af manskapsklassen bland volontärerna upptagna afiöningen utgöres
af menig volontär aflöningsförmåner jemte tillägg för befälsbeställningen, hvadan
afgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen, med dess å stat upptagna
förmåner, tills det jemväl derifrån skiljes.

Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer, må under tiden
till motsvarande antal menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af fjerde, hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare
dagaflöning och furageersättning för skottdag.

Vid afgång under året af endera öfverstelöjtnant eller major återbesattes icke den ledigblifna
beställningen, men skulle vakans uppstå i såväl öfverstelöjtnants- som majorsbeställningen
ersättes den ena af dessa efter den grund, att vid de sex mindre kavalleriregementena
skola, utom regementschefer, endast förefinnas tillsammans 6 regementsofficerare,
af hvilka 3 öfverstelöjtnanter och 3 majorer.

Vid afgång under året af indelta korpraler och vicekorpraler återbesättas. de ledigblifna
beställningarne med volontärer.

Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmånerna,
bibehålies vid sina förutvarande aflöningsförmåner, derest han icke sjelf önskar öfvergå
till de i denna stat för honom upptagna.

35

274

Bil. n:o 15.

Förslag till stat

för Skånska husarregementet år 1902.

1 Staben.	Kronor.	Summa kronor.
1 öfverste och chef, lön.....................	6,000	—
tjenstgöringspenningar..................	1,500	—
dagaflöning å 5 kronor i förslagsvis 65 dagar.......	325	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furage ersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	9,355
1 öfverstelöjtnant, lön .......................	4,000	—
tjenstgöringspenningar..................	600	—
dagaflöning å 4 kronor i förslagsvis 215 dagar.......	860	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . .	730	—	6,990
1 major, lön..........................	3,500
tjenstgöringspenningar..................	500
dagaflöning ä 4 kronor i förslagsvis 240 dagar......	960	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning ä 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730		6,490
1 ryttmästare af 2. klassen (regementsqvartermästare), lön ....	1,800
tjenstgöringspenningar..................	400	—
dagaflöning ä 3 kronor i förslagsvis 232 dagar.......	696	-T*
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor-.......	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	4,426
1 löjtnant af 1. klassen (förste regementsadjutant), lön......	1,200	—
tjenstgöringspenningar..................	200	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 265 dagar.......	530	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	3,460
1 löjtnant af 2. klassen (andre regementsadjutant), lön......	900	—
tjenstgöringspenningar..................	200	—
dagaflöning ä 2 kronor i förslagsvis 265 dagar.......	530	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	3,160 800
1 regementspastor, arfvode...................	—	—	—
1 auditör, arfvode............	—	—	500	—
1 regementsläkare, lön......................	2,800	—
dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar............	1,460	—	4,260	-
Transport	-----		39,441

275

	Kronor.	Summa kronor.
Transport	—	—	39,441
1 bataljonsläkare, lön......................	900	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—	1,630
1 bataljonsläkare, lön......................	900	_
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 44 dagar.......	88	—	988
1 regementsvéterinär, lön....................	1,800	—
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar............	1,095	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor .........	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen..........	365	—	3,660
Anm. Efter tio års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter rege-mentsveterinär ett ålderstillägg å lön af 500 kronor att utgå från anslaget under 4. liufvudtiteln för ålderstillägg. 1 bataljonsveterinär, lön.....................	900
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen..........	365	—	2,395
1 bataljonsveterinär, lön.....................	900	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 44 dagar .......	88	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........	400	:—
furageersättning å 1 krona om dagen..........	365	—	1,753
1 sjukvårdskorpral, jemte underhåll in natura, lön........	240	—
dagaflöning å 0,40 krona i 365 dagar...........	146	—	386 386
	—	r*-
1 sjukvårdskorpral, jemte underhåll in natura, lön........	240	—
dagaflöning å 0.40 krona i förslagsvis 157 dagar......	62	80	302 302
	—	—
1 sjukvårdsvicekorpral. jemte underhåll in natura, lön......	180	—
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 157 dagar.....	47	10	227 681
	—	—
1 sjukvårdsryttare, jemte underhåll in natura, lön........	150	—
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 157 dagar.....	47	10	197 591
	—	—
1 hofslagarekorpral, jemte underhåll in natura, lön........	240	—
dagaflöning å 0,40 krona i 365 dagar...........	146	—	386 386
	—	—
1 hofslagarekorpral, jemte underhåll in natura, lön........	240	—
dagaflöning å 0,4 o krona i förslagsvis i57 dagar.....	62	80	302 1,211
	—	—
1 hofslagarevicekorpral, jemte underhåll in natura, lön......	180	—
dagaflöning å 0,30 krona i 365 dagar...........	109	50	289
	— .	—	289
Transport	—	—	55,806

gg 88 II 85 85

276

Kronor.	Summa kronor.
_	__	55,806	40
180	—
47	10	227	10
—	—	908	40
150	—
109	50	259	50
150	_
47	10	197	10
—	—	1,182	60
600	—
547	50
		1,147	50
	—	800
2,800
400	—
1,095	—
800	—
730	—	5,825	—
—		5,825	—
2,800	_
400	—
471	—
800	—
730	—	5.201	—
—	—	5,201	—
2,800	_
400	-
132	—
800	—
730	—	4 862
—	—	24,310	—
1.800	—
200	—
1,095	—
800	—
730	—	4,625
—	—	4,625	—
1,200	—
120	—
730	—
800	—
730	—	3 580
—	—	10J40	—
—	—	135,322	60

Transport

1 hofslagare vicekorpral, jemte underhåll in natura, lön......

dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 157 dagar. . . . . .

4 d:o..............................

1 höfslagareryttare, jemte underhåll in natura, lön........

dagaflöning ä 0,SO krona i 365 dagar...........

1 höfslagareryttare, jemte underhåll in natura, lön........

dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 157 dagar ......

6 d:o •.............................

1 gevärshandtverkare, lön.................• . .

dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar...........

Arfvode till regementsstallmästare................

Sqvadronstaten.

1 ryttmästare af 1. klassen, lön.................

tjenstgöringspenningar..................

dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar . :..........

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor...... . .

furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .

1 d:o..............................

1 ryttmästare af 1. klassen, lön.................

tjenstgöringspenningar..................

dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 157 dagar .......

lönetillägg, för 2 tjenstehästar å 400 kronor........

furageersättning å 1 kröna om dagen för hvarje häst . . .

i d:o..............................

1 ryttmästare af T. klassen, lön ................ .

tjenstgöringspenningar..................

dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 44 dagar.......

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........

furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .

6 clio..............................

1 ryttmästare af 2. klassen, lön.................

tjenstgöringspenningar................ . .

dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar............

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........

furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .

1 d:o..............................

1 löjtnant af 1. klassen, lön...................

$ tjenstgöringspenningar..................

dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........

furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .

3 du>................ .............

Transport

277

Transport

1 löjtnant af 1. klassen, lön................

tjenstgöringspenningar................

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 157 dagar . . .

lönetillägg för 2 tjenstehästar ä 400 kronor.....

furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst

2 dso ,

1 löjtnant af 1. klassen, lön................

tjenstgöringspenningar...............

dagaflöning ä 2 kronor i förslagsvis 44 dagar ....

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor.....

furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst

2 d:o

1 löjtnant af 2. klassen, lön................

tjenstgöringspenningar...............

dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar.........

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor.....

furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst

3 d:o

1 underlöjtnant, lön......................

tjenstgöringspenningar...............

dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar.........

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor.....

furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst

4 d:o ...........................

1 underlöjtnant, lön....................

tjenstgöringspenningar...............

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 157 dagar . . .
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor • . . • .
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst

2 eko................* . ... • ...

1 underlöjtnant, lön.........•..........

tjenstgöringspenningar...............

dagaflöning ä 2 kronor i förslagsvis 44 dagar ....

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor.....

furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst

1 d:o...........................

1 fanjunkare, lön............

dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar

4 d:o..................

1 fanjunkare, lön..................

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 157 dagar

1 d:o........................

Transport

Kronor.	Summa kronor.
.	_	135,322	60
1,200	—
120	—
314	—
800	—
730	—	3,164 6,328
	—	—
1.200	_
120	—
88	—
800	—
730	—	2,938 5,876
—	—	—
900	_
120	—
730	—
800	—
730	—	3,280
—	—	9,840	—
600	—
120	—
730	—
800	—
730	-	2,980
—	—	11,920	—
600	—
120	—
314	—
800	—
730	—	2,564 5,128
—	—	—
600	—
120	—
88	—
800	—
730	—	2,338 2,338
—	—	—
1,020	—
730	—	1,750 7,000
-	—	—
1,020	—
314	—	1,334 1,334
—	—	—
	—	205,434	60

278

	Kronor.	Summa kronor.
Transport	—	—	205,434	60
1 fanjunkare, lön........................	1,020	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 44 dagar.......	88	—	1,108 2,216
	—	—	—
1 sergeant af 1. klassen, lön..................	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar...........	547	50	1,267 21,547	50
17 d:o.............................	—	—	50
1 sergeant af 1. klassen, lön ..................	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 157 dagar.....	235	50	955	50
	—	—	1,911
1 sergeant af 1. klassen, lön..................	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 44 dagar......	66	—	786 6,288
	—	—	—
1 distinktionskorpral, jemte underhåll in natura, lön.......	300	50
dagaflöning å 0,50 krona i 365 dagar...........	182	482	50
	—	—	1,930
1 distinktionskorpral, jemte underhåll in natura, lön.......	300	—
dagaflöning å 0,5 o krona i förslagsvis 157 dagar.....	78	50	378 3,406	50 50
	—	—
1 korpral, jemte underhåll in natura, lön ............ dagaflöning å 0,40 krona i 365 dagar...........	240	—
146	—	386 3,088
	—	—	—
1 vicekorpral, jemte underhåll in natura, lön..........	180	—
dagaflöning å 0,3 o krona i 365 dagar...........	109	50	289 3,763	50 50
13 d:o.............................	—	—
1 vicekorpral, jemte underhåll in natura, lön..........	180	—
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 157 dagar.....	. 47	10	227 4,314	10 90
19 d:o.............................	—	—
1 officersvolontär, jemte underhåll in natura, lön.........	150	—
dagaflöning å 0,1 o krona i 365 dagar...........	36	50	186 2,051	50 50
11 d:o.............................	—	—
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön............ dagaflöning å 0,10 krona i 365 dagar...........	150	—
36	50	186 65,461	50 50
351 d:o.............................	"—	—
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön ... ■........	150	—
dagaflöning å 0,10 krona i förslagsvis 256 dagar.....	25	60	175 5,092	60 40
29 d:o.............................	-	-
Tran sport	_	-	332,934	60

279

.	Kronor.	Summa kronor.
Transport	—	—	332,934	60
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön............	150	—
dagaflöning å 0,10 krona i förslagsvis 157 dagar.....	15	70	165	70
63 d:o.............................	~	—	10,439	10
1 musiksergeant af 1. klassen, lön ...............	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar...........	547	50	1,267 1,267	50
	—	—	50
1 musiksergeant af 1. klassen, lön................	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 157 dagar ..... . .	235	50	955	50
	—	—	955	50
1 musiksergeant af 1. klassen, lön................	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 44 dagar......	66	—	786
	-	—	3,930	—
1 trumpetare, jemte underhåll in natura, lön...........	150	—
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 44 dagar.......	13	20	163	20
19 d:o.............................			3,100	80
Summa kronor	—	—	355,965	40

Alun. 1.

Audi. 2.

Alun. 3.

Anm. 4.
Anm. 5.

Den för underbefälet af manskapsklassen upptagna aflöningen utgöres af menig volontärs
aflöningsförmåner jemte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant
underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner
tills det jemväl derifrån skiljes.

Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden
till motsvarande antal menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare
dagaflöning och furageersättning för skottdag.

Vid afgång under året af sergeanter, återbesättas icke de ledigblifna beställningarna.
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmånerna,
bibehålies vid sina förutvarande aflöningsförmåner, derest han icke sjelf önskar öfvergå
till de i denna stat för honom upptagna.

280

Bil. n:o 16.

Förslag till stat

för Skånska dragonregementet år 1902. * 1

Staben.

1 öfverste och chef, lön..................

tjenstgöringspenningar...............

dagaflöning å 5 kronor i förslagsvis 65 dagar ....

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor.....

furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst

1 öfverstelöjtnant, lön...................

tjenstgöringspenningar...............

dagaflöning å 4 kronor i förslagsvis 215 dagar . . .

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor.....

furageersättning ä 1 krona om dagen för hvarje häst

1 major, lön.......................

tjenstgöringspenningar...............

dagaflöning å 4 kronor i förslagsvis 240 kronor . . .

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor.....

furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst

1 ryttmästare af 2. klassen (regementsqvartermästare), lön .

tjenstgöringspenningar...............

dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 232 dagar . . .

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor.....

furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst

1 löjtnant af 1. klassen (förste regementsadjutant), lön . . .

tjenstgöringspenningar...............

dagaflöning ä 2 kronor i förslagsvis 265 dagar . . .

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor.....

furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst

1 löjtnant af 2. .klassen (andre regementsadjutant), lön . . .

tjenstgöringspenningar...............

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 265 dagar . . .

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor.....

furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst

1 regementspastor, arfvode................

1 auditör, arfvode.....................

1 regementsläkare, lön.........

dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar

Transport

Kronor.	Summa kronor.
6,000			i
1,500	—
325	—
800	—
730	—	9,355	_]
4,000	_
600	—
860	—
800	—
730	—	6,990	—
3,500	_
500	—
960
800	—
730	—	6,490	—
1,800	_
400	—
696	—
800	—
730	—	4,426
1,200	__
200	—
530	—
800	—
730	—	3,460	—
900	__
200	—
530	-T-
800	—
730	—	3,160 800
—	—	—
—	—	500	—
2,800	—
1,460	—	4,260	—
—	—	39,441

281

1 bataljonsläkare, lön..........

dagaflöning å, 2 kronor i 365 dagar

Transport

1 bataljonsläkare, lön...............

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 44 dagar

1 regementsveterinär, lön...........

dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar . . . .
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor .
furageersättning å 1 krona om dagen . .

Anm. Efter tio års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter regera
en t s veterinär ett ålderstiilägg å lön af 500 kronor att utgå från
anslaget under 4. hufvudtiteln för ålderstiilägg.

1 bataljonsveterinär, lön..................

dagaflöning å, 2 kronor i 365 dagar..........

lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.......

furageersättning å 1 krona om dagen.........

1 bataljonsveterinär, lön....................

dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 44 dagar.....

lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........

furageersättning å 1 krona om dagen......... 1 * 3 4

1 sjukvårdskorpral, jemte underhåll in natura, lön . . .
dagaflöning å 0,4 o krona i 365 dagar......

1 d:o.........................

1 sjukvårdskorpral, jemte underhåll in natura, lön . . .
dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 157 dagar

1 d:o.........................

1 sjukvårdsvicekörpral, jemte underhåll in natura, lön .
dagaflöning å 0,3 o krona i förslagsvis 157 dagar

3 d:o.........................

1 sjnkvårdsryttare, jemte underhåll in natura, lön . . .
dagaflöning å 0,3 o krona i förslagsvis 157 dagar

3 d:o.........................

1 hofslagarekorpral, jemte underhåll in natura, lön
dagaflöning å 0,40 krona i 365 dagar . . .

1 d:o.........................

1 hofslagarekorpral, jemte underhåll in natura, lön , . .
dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 157 dagar

4 d:o.........................

1 hofslagarevicekorpral, jemte underhåll in natura, lön .
dagaflöning å 0,so krona i 365 dagar . . . . . .

1 d:o

Transport 1

Kronor.	Summa kronor.
		39,441
900	—
730	—	1,630
900
88	—	988
1,800
1,095	—
400	—
365	—	3,660
. 900
730	—
400	—
365	—	2,395
900	_
88	—
400	—
365	—	1,753
240	__
146	—	386
-	—	386	_
240	—
62	80	302	80
—	—	302	80
180	—
47	10	227	10
—	—	681	30
150	—
47	10	197	10
—	—	591	30
240	—
146	-	386
—	—	386	_
240	—
62	80	302	80
—	—	1,211	20
180	—
109	50	289	50
—	—	289	50
I —	-	55,806	40

itc

Transport

1 hofslagare vice korp ral, jemte underhåll in natura, lön .
dagaflöning å 0,80 krona i förslagsvis 157 dagar

4 d:o

1 hofslagareryttare, jemte underhåll in natura, lön
dagaflöning å 0,30 krona i 365 dagar . . .

1 hofslagareryttare, jemte underhåll in natura, lön . . .
dagaflöning å 0,3 o krona i förslagsvis 157 dagar

6 d:o...................

1 gevärshandtverkare, lön.........

dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar ,

Arfvode till regementsstallmästare.....

Sqvadronstaten.

1 ryttmästare af 1. klasse®, lön..............

tjenstgöringspenningar...............

dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar........ .

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor .....
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst

1 d:o

1 ryttmästare af 1. klassen, lön..............

tjenstgöringspenningar...............

dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 157 dagar . . .

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor.....

furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst

1 d:o.............

1 ryttmästare af 1. klassen, lön

tjenstgöringspenningar
dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 44 dagar ....
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor .....
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst

5 d:o

1 ryttmästare af 2. klassen, lön..............

tjenstgöringspenningar...............

dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar.........

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor.....

furageersättning ä 1 krona om dagen för hvarje häst

1 d:o...........................

1 löjtnant af 1. klassen, lön................

tjenstgöringspenningar...............

dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar.........

lönetillägg för 2 tjenstehästar ä 400 kronor . ,. , . ,.
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst

3 d:o

Transport

Kronor.	Summa kronor.
_	—	55,806	40
180	—
47	10	227	10
-	—	908	40
150	_
109	50	259	50
150	_
47	10	197	10
—	—	1,182	60
G00	—
547	50	1,147	50
	-	800	—
2,800
400	—
1,095	—
800	—
730	—	5,825	—
—	—	5,825	—
2,800	—
400	—
471	—
800	—
730	—	5,201	—
—	—	5,201	—
2,800	—
400	—
132	—
SCO	—
730	—	4,862	—
—	—	24,310	—
1,800	—
200	—
1,095	—
800	—
730	—	4,625	__
—	—	4,625	—
1,200	—
120	—
730	—
800	—
730	—	3,580	—
—	—	10,740	--
—	—| 135.322	60

283

	Kronor.		kronor.
Transport	—	—	135,322	60
1 löjtnant af 1. klassen, lön...................	1,200	—
tjenstgöringspenningar...................	120	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 157 dagar.....•	314	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	*—	3,164	—
	—	—	6,328	—
1 löjtnant af 1. klassen, lön...................	1.200	—
tjenstgöringspenningar..................	120	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 44 dagar.......	88	■—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	2.938	J
	—	—	5,876	—
1 löjtnant af 2. klassen, lön...................	900	—
tjenstgöringspenningar..................	120	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar ä 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	3,280	_
3 d:o..............................	—	—	9,840	—
1 underlöjtnant, lön........................	600	—
tjenstgöringspenningar..................	120	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—		V
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	2,980	—
	—		11,920	!
1 underlöjtnant, lön...................... .	600	—
tjenstgöringspenningar..................	120	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 157 dagar......	314	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor ........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	2,564	_
	—	—	5,128	—
1 underlöjtnant, lön.......................	600	—
tjenstgöringspenningar..................	120	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 44 dagar.......	88	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning ä 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	2,338	—
	—	-	2,338	—
1 fanjunkai-e, lön........................	1,020	—
dagaflöning ä 2 kronor i 365 dagar............	730	—	1.750	—
4 d:o..............................	—	—	7,000	—
1 fanjunkare, lön........................	1,020	—
dagaflöning ä 2 kronor i förslagsvis 157 dagar......	314	—	1,334	—
	—	—	1,334	—
Transport	-1	-|	205,434	60

Kronor.

Summa

kronor.

Transport	_	_	205,434	60
1 fanjunkare, lön........................	1,020	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 44 dagar.......	88	—	1.108	—
		—	2,216	—
1 sergeant af 1. klassen, lön..................	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar...........	547	50	1,267	50
17 d:o.............................	—	—	21,547	50
1 sergeant af 1. klassen, lön..................	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 157 dagar.....	235	50	955	50
	• r—	—	1,911
1 sergeant af 1. klassen, lön..................	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 44 dagar . . . • . .	66	—	786
	—	—	6,288	_
1 distinktionskorpral, iemte underhåll in natura, lön.......	300	—
dagaflöning å 0,5 o krona i 365 dagar...........	182	50	482	50
	—	—	1,930
1 distinktionskorpral, iemte underhåll in natura, lön.......	300	—
dagaflöning å 0,50 krona i förslagsvis 157 dagar.....	78	50	378	50
	—	—	3,406	50
1 korpral, jemte underhåll in natura, lön............	240	—
dagaflöning å 0.40 krona i 365 dagar...........	146	—	386	_
	—	—	3,088	—
1 vicekorpral, jemte underhåll in natura, lön...........	180	—
dagaflöning å 0,3o krona i 365 dagar ........	109	50	289	50
13 d:o.............................	—	—	3,763	50
1 vicekorpral, jemte underhåll in natura, lön..........	180	—
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 157 dagar.....	47	10	227	10
19 d:o.............................	—	—	4,314	90
1 officersvolontär, jemte underhåll in natura, lön........	150	—
dagaflöning å 0,1 o krona i 365 dagar...........	36	50	186	50
11 d:o.............................	—	—	2,051	50
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön............	150	—
dagaflöning å 0,10 krona i 365 dagar...........	36	50	186	50
351 (ko.............................	—	—	65,461	50
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön............	150	—
dagaflöning å 0,10 krona i förslagsvis 256 dagar.....	25	60	175	60
29 d:o.............................	—	—	5,092	40
Transport	—	—	332,934	60

285

	Kronor.	Summa kronor.
Transport	__		332,934	60
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön............	150	—
dagaflöning å 0,10 krona i förslagsvis 157 dagar.....	15	70	165	70
109 d:o.............................	—	—	18,061	30
1 musiksergeant af 1. klassen, lön . . i;i i . . .>. -.....	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar...........	547	50	1,267	50
	—	—	1,267	50
1 musiksergeant af 1. klassen, lön. . . . ... .. ..... . ..., • • •	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 157 dagar.....	235	50	955	50
1 d:o . .............................	—	—	955	50
1 musiksergeant af T. klassen, lön............	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 44 dagar......	66	—	786	—
5 d:o..............................	—		3,930	J,
1 trumpetare, jemte underhåll in natura, lön ...........	150	—
dagaflöning å 0.30 krona i förslagsvis 44 dagar......	13	20	163	20
19 d:o.....v........................	—	—	3,100	80i
Summa kronor	—	—	363,587	60

Anm. 1.

Anm. 2.

Anm. 8.

Anm. 4.
Anm. 5.

Den för underbefälet af manskapsklassen upptagna aflöningen utgöres af menig
volontärs aflöningsförmåner jemte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående
sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen, med dess å stat upptagna
förmåner, tills det jemväl derifrån skiljes.

Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer, må under tiden
till motsvarande antal menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare
dagaflöning och furageersättning för skottdag.

Vid afgång under året af sergeanter återbesättas icke de ledigblifna beställningarne.
Löntagare som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmånema,
bibehålies vid sina förutvarande aflöningsförmåner, derest han icke sjelf önskar öfvergå
till de i denna stat för honom upptagna.

286

Bil. n:o 17.

Förslag till stat

för Kronprinsens husarregemente år 1902.

	Kronor.	Summa kronor.
Staben.
1 öfverste och chef, lön.....................	6,000	_
dagaflöning å B kronor i 365 dagar............	1.825	—
lönetillägg för 2 tjensteliästar å 400 kronor........	800	—	V
furageersättning å, 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	9,355	_
1 öfverstelöjtnant, lön.....................	4,000	_
dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar............	1.460	—
lönetillägg för 2 tjensteliästar å 400 kronor......• .	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	6,990	—
1 major, lön.....................	3,500	_
dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar............	1,460	—
lönetillägg för 2 tjensteliästar ä 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	6,490	_
'' 1 ryttmästare af 2. klassen (regementsqvartermästare), lön ....	1.800	_
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar............	1,095	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	4,425	_!
1 löjtnant af 1. klassen (förste regementsadjutant), lön......	1,200	_
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar..........•	730	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor....... .	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	3,460	_
1 löjtnant af 2. klassen (andre regementsadjutant). lön......	900	_;
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar . ...........	730	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor.....	800	—
furageersättning ä 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	3,160	_
1 regementspastor, arfvode........	—	—	800	—
1 auditör, arfvode.............	—	—	500	—
1 regementsläkare, lön..........	2,800	—
dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar..........	1,460	—	4,260	_
1 bataljonsläkare, lön...........	900	_
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—	1,630	—
Transport	-	—	41,070	_|

287

	Kronor.	Summa kronor.
Transport	1,800	_	41,070	_
1 regementsveterinär, lön....................	T-
dagaflöning k 3 kronor i 365 dagar............	1,095	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst k 400 kronor.........	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen..........	365	—	3,660	—
Anm. Efter tio urs väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter rege-
mentsveterinär ett ålderstillägg å lön af 500 kronor att utgå af anslaget under d. liufvudtiteln för ålderstillägg.
1 bataljonsveterinär. lön ...................:	900	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........	400	—
fnrageersättning å 1 krona om dagen..........	365	—	2,395
1 sjukvårdskorpral, jemte underhåll in natura, lön........	240	—
dagaflöning å 0,40 krona i 365 dagar...........	146	—	386	—
	—	—	386	—
1 sjukvårdsvicekorpral, jemte underhåll in natura, lön......	180	—
dagaflöning å 0.30 krona i 365 dagar...........	109	50	289	50
	—	—	289	50
1 sjukvårdsryttare, jemte underhåll in natura, lön ''........	150	—
dagaflöning ä 0.30 krona i 365 dagar...........	109	50	259	50
		—	259	50
1 hofslagarekorpral, jemte underhåll in natura, lön .......	240	—
dagaflöning å 0.40 krona i 365 dagar...........	146	—	386
2 d:o..............................	—	—	772	—
1 hofslagarevicekorpral, jemte underhåll in natura, lön......	180	50
dagaflöning å 0,3 o krona i 365 dagar........, . .	109	289	50
3 d:o..............................	—	—	868	50
1 hofslagareryttare, jemte underhåll in natura, lön........	150	—
dagaflöning å 0,30 krona i 365 dagar...........	109	50	259	50
	—	—	778	50
1 musikfanjunkare, lön.....................	1,020	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—	1,750	—
1 gevärshandtverkare, lön....................	600	—
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar...........	547	50	1,147	50
Arfvode till regementsstallmästare................	—	—	800	—
Sqvadronstaten.
1 ryttmästare af 1. klassen, lön.................	2,800	—
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar............	1,095	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—		|
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	5,425	_
	—	—	21,700	-!
Transport	—	—	83,171	50;

288

	Kronor.	Summa kronor.
Transport			83.171	50
1 ryttmästare af 2. klassen, lön.................	1,800	—
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar............	1,095	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar ä 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	4,425	_
1 löjtnant af 1. klassen, lön...................	1.200	_
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	3,460	—
	—	—	13,840	—
1 löjtnant af 2. klassen, lön...................	900	_
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	3,160	_
4 d:o................ .......		—	12,640	—
1 underlöjtnant, lön.......................	600	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	2,860	—
4 d:o..............................	—	—	11,440	—
1 fanjunkare, lön........................	1,020	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar...........	730	—	1,V50	_
4 d:ö................ ........	—	—	7,000	—
1 sergeant af 1. klassen, lön..................	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar...........	547	50	1,267	50
19 d:o...........................	—	—	24,082	50
1 distinktionskorpral, jemte underhåll in natura, lön.......	300	—
dagaflöning å 0,50 krona i 365 dagar...........	182	50	482	50
4 eko................	—	—	1,930	—
1 korpral, jemte underhåll in natura, lön............	240	—
dagaflöning å 0,4 o krona i 365 dagar......• ....	146	-	386	_
20 d:o .............................	—	—	7,720	—
1 vicekorpral, jemte underhåll in natura, lön...........	180	—
dagaflöning å 0,30 krona i 365 dagar...........	109	50	289	50
30 d:o ...........................		—	8,685	—
1 officersvolontär, jemte underhåll in natura, lön........ dagaflöning å 0,1 o krona i 365 dagar.......... .	150	—
36	50	186	50
	—	—	932	50
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön............	150	—
dagaflöning å 0,10 krona i 365 dagar...........	36	50	186	50
	—	—	76,278	50
Transport	—		266,173	50

289

		Kronor.	Summa kronor.
1 musiksergeant af 1. klassen, lön....... dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar . .	Transport	720 547	50	266,173 1.267	50 50
		—	—	5,070	—
1 trumpetare, jemte underhåll in natura, lön dagaflöning å 0,30 krona i 365 dagar . .		150 109	50	259	50
9 d:o.....................		—	—	2,335	50
Arfvoden till 5 sqvadronschefer å 600 kronor .		—	—	3.000	—
	Summa kronor	—	—	278,106	—

Anm. 1.

Anm. 2.

Anm. 3.

Anm. 4.

Anm. 5.

Den för underbefälet af manskapsklassen upptagna aflöningen utgöres af menig
volontärs aflöningsförmåner jemte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående
sådant underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen med dess å stat upptagna
förmåner, tills det jemväl derifrån skiljes.

Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tideh
till motsvarande antal menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare
dagaflöning och furageersättning för skottdag.

Vid afgång under året af endera öfverstelöjtnant eller major samt af sergeanter återbesättas
icke de ledigblifna beställningarne, men skulle vakans uppkomma i såväl
öfverstelöjtnants- som majorsbeställningen ersättes den ena af dessa efter den grund,
att vid de sex mindre kavalleriregementena skola, utom regementschefer, endast förefinnas
tillsammans 6 regementsofficerare, af hvilka 3 öfverstelöjtnanter och 3 majorer.
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmånerna,
bibehålies vid sina förutvarande aflöningsförmåner, derest han icke sjelf önskar öfvergå
till de i denna stat för honom upptagna.

37

290

Bil. n:o 18.

Förslag till stat

för Norrlands dragonregemente år 1902.

	Kronor.	Summa kronor.
Staben.
1 öfverste och chef, lön..................... tjenstgöringspenningar.................. dagaflöning å 5 kronor i förslagsvis 65 dagar....... lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........ furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	6,000 1,500 325 800 730	—	9,355
1 major (öfverstelöjtnant), lön.................. tjenstgöringspenningar.................. dagaflöning å 4 kronor i förslagsvis 240 dagar...... lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........ furageersättning å, 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	3,500 500 960 800 730	—	6,490
1 ryttmästare af 2. klassen (regementsqvartermästare), lön .... tjenstgöringspenningar.................. dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 232 dagar...... lönetillägg för 2 tjenstehästar å. 400 kronor........ furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	1,800 400 696 800 730	—	4,426
1 löjtnant af 2. klassen (regementsadjutant), lön......... tjenstgöringspenningar.................. dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 265 dagar...... lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........ furageersättning å, 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	900 200 530 800 730	—	3,160
1 regementspastor, arfvode...................	—	—	800	—
1 auditör, arfvode.......................	—	—	500	—
1 regementsläkare, lön..................... dagaflöning å 4 kronor i förslagsvis 44 dagar.......	2,800 176	_	2,976
1 bataljonsläkare, lön...................... dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	900 730	—	1,630
1 regementsveterinär, lön.................... dagaflöning å, 3 kronor i förslagsvis 44 dagar...... lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor......... furageersättning å 1 krona om dagen...........	1,800 132 400 365	—	2,697
Anm. Efter tio urs väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter rege-mentsveterinär ett ålderstillägg å lön af 500 kronor att utgå af anslaget under 4. huvudtiteln för ålderstillägg.
Transport	—	—	32,034	—

291

Kronor.	Summa kronor.
	_	32,034	_
900	—
730	—
400	—
365	—	2,395	—
240	_
146	—	386	_
240	_
62	80	302	80
180	_
109	50	289	50
180	_
47	10	227	10
150	_
47	10	197	10
—	—	197	10
240	—
146	—	386	—
240	_
62	80	302	80
—	—	302	80
180	—
109	50	289	50
180	_
47	10	227	10
—	—	454	20
150	—
47	10	197	10
—	—	591	30
600	_
547	50	1,147	50
—	—	800	—
2,800
400	—
1,095	—
800	—
730	—	5,825	—
—	—	5,825	—
—	—	52,376	90

Transport

1 bataljonsveterinär, lön............

dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar . . ,
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor .
fnrageersättning ä 1 krona om dagen . . .

1 sjukvårdskorpral, jemte underhåll in natura, lön
dagaflöning ä 0,40 krona i 365 dagar . . .

1 sjukvårdskorpral, jemte underhåll in natura, lön . . .
dagaflöning å 0,4 o krona i förslagsvis 157 dagar

1 sjukvårdsvicekorpral, jemte underhåll in natura, lön .
dagaflöning å 0,3 o krona i 365 dagar......

1 sjukvårdsvicekorpral, jemte underhåll in natura, lön .
dagaflöning å 0,3 o krona i förslagsvis 157 dagar

1 sjukvårdsryttare, jemte underhåll in natura, lön . . .
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 157 dagar

1 d:o.........................

1 hofslagarekorpral, jemte underhåll in natura, lön
dagaflöning å 0,40 krona i 365 dagar . . . .

1 hofslagarekorpral, jemte underhåll in natura, lön . .
dagaflöning å 0,40 krona i förslagsvis 157 dagar

1 d:o

1 hofslagarevicekorpral, jemte underhåll in natura, lön
dagaflöning å 0,3 o krona i 365 dagar.....

1 hofslagarevicekorpral, jemte underhåll in natura, lön .
dagaflöning å 0,3 o krona i förslagsvis 157 dagar

2 d:o

1 hofslagareryttare, jemte underhåll in natura, lön . . .
dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 157 dagar

3 d:o.........................

1 gevärshandtverkare, lön...............

dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar......

Arfvode till regementsstallmästare...........

Sqvndronstaten.

1 ryttmästare af 1. klassen, lön..............

tjenstgöringspenningar...............

dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar.........

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor.....

furageersättning åt 1 krona om dagen för hvarje häst 1

1 d:o

Transport

292

	Kronor.	Summa kronor.
Transport			52,376	90
1 ryttmästare af 1. klassen, lön.................	2,800	—
tjenstgöringspenningar..................	400	—
dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 44 dagar.......	132	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	-	4,862	—
	—	—	9,724	—
1 ryttmästare af 2. klassen, lön.................	1,800	—
tjenstgöringspenningar..................	200	—
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar............	1,095	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	4,625	—
1 löjtnant af 1. klassen, lön...................	1,200	—
tjenstgöringspenningar..................	120	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning ä 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	3,580	—
	—	—	7,160	—
1 löjtnant af 1. klassen, lön...................	1,200	—
tjenstgöringspenningar..................	120	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 157 dagar......	314	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar ä 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	3,164	—
1 löjtnant af 1. klassen, lön...................	1,200	—
tjenstgöringspenningar..................	120	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 44 dagar.......	88	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	2,938	—
1 löjtnant af 2. klassen, lön...................	900	—
tjenstgöringspenningar..................	120	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	3,280	—
	—	—	3,280	—
1 löjtnant af 2. klassen, lön...................	900	—
tjenstgöringspenningar..................	120
dagaflöning ä 2 kronor i förslagsvis 157 dagar......	314	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	2,864	—
1 underlöjtnant, lön.......................	600	—
tjenstgöringspenningar..................	120	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	2,980	—
	—	—	5,960	—
Transport	—		106,793	90

293

	Kronor.	Summa kronor.
Transport	_	_	* 106,793	90
1 underlöjtnant, lön........................	600	—
tjenstgöringspenningar..................	120	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 157 dagar......	314	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor...... . . .	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	2,564	—
1 underlöjtnant, lön.......................	600	—
tjenstgöringspenningar..................	120	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 44 dagar.......	yy	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar ä 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	2,338	—
1 fanjunkare, lön.........................	1,020	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—	1,750	—
	—	—	5,250	—
1 fanjunkare, lön........................	1,020	—
dagaflöning å 2 kronor i förslagsvis 44 dagar.......	88	—	1,108	—
1 sergeant af 1. klassen, lön..................	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar...........	547	50	1,267	50
	—	—	13,942	50
1 sergeant af 1. klassen, lön ..................	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 157 dagar.....	235	50	955	50
1 sergeant af 1. klassen, lön..................	720	—
dagaflöning ä 1,50 krona i förslagsvis 44 dagar......	66	—	786	—
	—	—	786	—
1 distinktionskorpral, jemte underhåll in natura, lön.......	300	—
dagaflöning å 0,50 krona i 365 dagar...........	182	50	482	50
	—	—	965	—
1 distinktionskorpral, jemte underhåll in natura, lön.......	300	—
dagaflöning å 0,50 krona i förslagsvis 157 dagar.....	78	50	378	50
	—	—	378	50
1 korpral, jemte underhåll in natura, lön............	240	—
dagaflöning å 0,40 krona i 365 dagar...........	146	—	386	—
	—	—	2,316	—
1 korpral, jemte underhåll in natura, lön............	240	—
dagaflöning å 0,4 0 krona i förslagsvis 157 dagar.....	62	80	302	80
1 vicekorpral, jemte underhåll in natura, lön ..........	180	—	605	60
dagaflöning å 0,80 krona i 365 dagar...........	109	50	289	50
	—	—	2,316	—
Transport	—	-1	145,961	80

294

	Kronor.	Summa kronor.
Transport	—	—	145,961	80
1 vicekorpral, jemte underhåll in natura, lön .......... dagaflöning å 0,30 krona i förslagsvis 157 dagar.....	180	—
47	10	227	10
4 d:o..............................	—	—	908	40
1 officersvolontär, jemte underhåll in natura, lön........	150	—
dagaflöning å 0,10 krona i 365 dagar...........	36	50	186	50
	—	—	932	50
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön............	150	—
dagaflöning å 0,1 o krona i 365 dagar...........	36	50	186	50
212 d:o.............................	—	—	39,538	—
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön ............	150	—
dagaflöning å 0,10 krona i förslagsvis 256 dagar.....	25	60	175	60
j 14 d:o............................. 1 volontär, jemte underhåll in natura, lön............	ISO	—	2,458	40
dagaflöning å 0,1 o krona i förslagsvis 157 dagar.....	15	70	165	70
83 d:o.............................	—	-	13,753	10
1 musiksergeant af 1. klassen, lön................	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar...........	547	50	1,267	50
1 d:o..............................	—	—	1,267	50
1 musiksergeant af 1. klassen, lön................	720	—
dagaflöning å 1.50 krona i förslagsvis 157 dagar.....	235	50	955	50
1 musiksergeant af 1. klassen, lön................	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i förslagsvis 44 dagar......	66	—	786	—
	—	—	786	—
1 trumpetare, jemte underhåll in natura, lön ..........	150	—
dagaflöning å 0,3 o krona i förslagsvis 44 dagar......	13	20	163	20
9 d:o..............................	—	—	1,468	80
Summa kronor	—	—	211,188	10

Anm. 1.

Anm. 2.

Anm. 3.

Anm. 4.

Den för underbefälet af manskapsklassen upptagna aflöningen utgöres af menig volontärs
aflöningsförmåner jemte tillägg för befälbeställningen, hvadan angående sådant
underbefäl bibebålles vid volontärsbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner,
tills det jemväl derifrån skiljes.

Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden
till motsvarande antal menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning
och furageersättning för skottdag.

Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ofvan angifna aflöningsförmånerna,
bibehålies vid sina förutvarande aflöningsförmåner, derest han icke sjelf önskar öfvergå
till de i denna stat för honom upptagna.

295

Bil. n:o 19.

Beräkning

å underhålls- och tjenstgöringsdagar för kavalleriets hästar år 1902.

	Antal underhålls-	Antal tjenst-	Antal tjenst-
	dagar för kronans	göringsdagar för	göringsdagar för
	hästar	i depot.	kronans	hästar.	hållshästar.
Lifgardet till häst:
461 hästar i 365 dagar......	—	—	—	168,265
Lif regementets dragoner:
47 hästar i 335 dagar......	—	—	—	—	15,745
46 d:o i 306 » ......	■ —	—	—	—	14,076
2 d:o i 244 » ......	—	—	—	—	488
85 d:o i 157 » ......	—	—	—	-,	13,345
315 d:o i 44 > ......	—	—	—	—	13,860	57,514
Lif regementets husarer:
47 hästar i 335 dagar......	—	—	—	—	15,745
46 d:o i 306 > ......	—	—	—	—	14,076
2 d:o i 244 » ......	—	—	—	—	488
85 d:o i 157 > ......	—	—	—	—	13,345
310 d:o i 44 > ......	—	—	—	—	13,640	57,294
Smålands husarregemente ....	—	—	—	—	—	57,294
Skånska husarregementet:
457 hästar i 365 dagar......	—	—	166.805
163 d:o i 155 > ......	—	—	25,265	192,070
163 d:o i 210 » ......	—	34,230
363 d:o i 44 » ......	—	—	—	—	15,972
7 d:o i 157 » ......	—	—	—	—	1,099	17,071
Skånska dragonregementet:
457 hästar i 365 dagar......	—	—	166,805
170 d:o i 155 » ......	—	—	26,350
39 d:o i 57 » ......	—	—	2,223	195,378
170 d:o i 210 * ......	35.700
39 d:o i 308 » ......	12,012	47,712
324 d:o i 44 » ......	—	—	—	—	—	14,256 1
Transport	—	81,942	—	555,713	—	203,429 |

296

	Antal underhålls-dagar för kronans hästar i depot.	Antal tjenst-göringsdagar för kronans hästar.	Antal tjenst-göringsdagar för rust- och rote-hållshästar.
Transport	—	81,942	—	555,713	—	203,429 !
Kronprinsens husarregemente: 460 hästar i 365 dagar......	—	—	—	167,900
Norrlands dragonregemente: 262 hästar i 365 dagar...... 85 d:o i 155 > ...... 52 d:o i 57 5 ......	—	—	95,630 13,175 2,964	111,769		!
85 d:o i 210 » ...... 52 d:o i 308 » ......	17,850 16,016	33,866
61 d:o i 44 » ......	—	—	—	—	—	~ 2,684
Summa	—	115,808	—	835,382	—	206,113

1.041,495

Inqvavterings- och servisbidrag

vid kavalleriet år 1902.

Bil. n:o 20.

						T	jens	t g ö r	n g s	o	r t
	i Stock-holm.	i S t o c k li c	1 m.				i landsort.
	Per-sonal *)•	Personal med in-qvarfce-rings-och servis-bidrag.	Inqvar-tcrings-ocli servis -bidrag å	Summa kronor.	Personal med in-qvarte-rings-och servis-bidrag.	Personal med servis- bidrag2).	Inqvar-terings-ocli servis-bidrag å	Kronor.	Servis-bidrag a	Kronor.	Summa kronor.	Summa kronor.
2 öfverstar.....	i	—	_	_	_	_	i		885		885						885		885
2 öfverstelöjtnanter .	i	—	—	-	—	—	i	—	585	—	585	—	—	—	—*	—	585	—	585	—
2 majorer......	i	—	—	—	—	—	i	—	435	—	435	—	—	—	—	—	435	—	435	—
14 ryttmästare ....	7	—	—	-	—	—	7	—	165	-	1,155	—	—	—	—	—	1,155		1,155	—
34 subaltemofficerare .	17	—	—	-	—	—	17	—	100	50	1,708	50	—	—	—i	—	1,708	50	1,708	50
270 underofficerare och . vederlikar ....	32	26	200		5.200	_	192	20	150		28,800		12		240		29,040		34,240
2 regementsläkare . .	1	—	—	—		—	1	—	435	r-	435	—	—	—	—	—	435	—	435	—
1 äldre bataljonsläkare	. —	—	—			—	1	—	165	v—	165	—	—	—	—	—	165	—	165	—
1 yngre d:o	1
2 regementsveterinärer	1		—	>	-	1	—	100	50	100	50	—	—	—I	—	100	50	100	50
2 bataljons d:o	1	—	—	_	—	—	1	• —	100	50	100	50		—		_	100	50	100	50
Summa kronor	—				5.200	-		—	—	-	34,369	50	—	—	240	_	34,609	50	39,809'';50

'') Lifgardets till häst personal åtnjuter inqvarterings- och servisbidrag af Stockholm stad.
Härunder upptagen personal förutsättes åtnjuta inqvartering in natura.

O

298

Bil. n:o 21.

Kostnadsberäkning

för kavalleriets fast anstälda personal och stamhästar år 1902.

	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
l:o) aflöning och rekrytering m. m.:
1 kavalleriregemente om 1 bataljon enligt stat . 0 kavalleriregementen om 1 bataljon enligt stat å 144,279 kronor.............. 1 kavalleriregemente om 2 bataljoner enligt stat 1 d:o » 2 dio » » 1 d:o » 1 bataljon » > 1 d:o » 1 d:o » »	278,685 432,837 355,965 363.587 278,106 211,188	40 60 10	1,920,369 15,247	10 10
Dagaflöning å 0,10 krona per dag åt indelt menigt manskap i förslagsvis 152,471 dagar ....	—	—
Till byra, eldning, belysning och städning af rege-mentsexpeditioner vid Lifregementets husarer och Smålands husarregemente å 1,200 kronor			2,400
Till skrifmaterialier, blanketter, öfriga tryckalster, underhåll af expeditionsmateriel samt inbind-ning för Skånska husar- och dragonregemen-tenas regementsexpeditioner med underlydande expeditioner å 1,800 kronor och för 6 rege-mentens regementsexpeditioner med under-lydande expeditioner å 1,500 kronor ....			12,600
Rekryteringskostnad för 859 volontärer (officers-volontärer frånräknade) å 50 kronor ....	_	_	42,950	_	1,993,566	20
2:o) ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste batal-jonsläkarne:
5 bataljonsläkare å 1,265 kronor........	—	—	—	—	6,325	—
3:o) inge artering sko stnader:
enligt särskild beräkning öfver inqvarterings- och servisbidrag................	—	—	—	—	39,809	50
4:o) ålderstillägg:
8 regementsveterinärer å .........	—	—	—	—	2,000	—
5:o) remontering och skoning m. m.:
439 remonter i inköp å 800 kronor ...... 439 d:o för transporter samt underhåll och vård i remontdepot å 340 kronor......			351,200 149,260
Transport	—	—	500,460		| 2,041,700	70

299

	Kronor.	Kronor		Summa kronor.
Transport	—	—	500,460	—	2,041,700	70
2.606 hästar för skoning och hästmedikamenter årligen å 12 kronor............ 2,230 hästar för skoning och hästmedikamenter årligen å 5 kronor (rust- och rotehålls) . . . eller tillsammans hvarifrån afgår värdet af 429 (10 hästar öfver-lemnade till ingeniörtrupperna och trängen) utrangerade, försålda hästar å 100 kronor . .	—		31,272 11,150 542,882 42,900	—	499,982 522,734
6:o) arméms mathållning: för volontärer tjenstgöringsdagar 843,605 » indelt manskap » 161,654 1,005,259 tjenst-göringsdagar å 0,52 krona...........					68
7:o) furagering af arméens hästar: 1,041,495 (se bifogade beräkning) tjenstgörings-dagar å 0,90 krona............. 115,808 (se bifogade beräkning) underhållsdagar å 0,72 krona................	—	—	937,345 83.381	50 76	1,020,727	26
8:o) arméens mundering sutrustning: 1,005,259 manskapstjenstgöringsdagar å 0,38 krona 1,041,495 häst d:o » 0,io » 115,808 d:o d:o » 0,05 » (i depot)..................	—	—	331,735 104,149 5,790	47 50 40	441,675	37
9:o) arméens kasernutredning samt ved, ljus och vatten: 999,901 manskapstjenstgöringsdagar (marschdagar frånräknade) å 0,1 o krona......... 1,157,303 hästtjenstgöringsdagar å 0,01 krona . .	—	—	99.990 11,573	10 03	111,563	13
10:o) arméens diverse intendentur■ och sjukvårdsbehof: 999,901 tjenstgöringsdagar (marschdagar frånräk-nade) å 0,08 krona.............					79,992	08
ll:o) störtade eller skadade nummerhästar vid indelta kavalleriet ■ nuvarande anslag...............					10,000
12:o) hämmande af smittosamma sjukdomar bland indelta kavalleriets nummerhästar: nuvarande anslag...............					1,700
Summa kronor	—		-	-i	4,730,075	22

Anm. Ammunition och beväpning samt underhåll af byggnader och mötesfält ingå icke uti
förestående kostnadsberäkning, utan äro härför uppkommande kostnader särskildt upptagna
för arméen i dess helhet.

300

Bil. n:o 22.

Förslag till stat

för Första Svea artilleriregemente år 1902. * 1

Staben.

1 öfverste och chef, lön...............

dagaflöning å 5 kronor i 365 dagar......

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor . .
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje
häst....................

1 öfverstelöjtnant, lön................

dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar......

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor . .
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje
häst....................

1 major, lön.....................

dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar......

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor . .
furageersättning ä 1 krona om dagen för hvarje
häst....................

1 d:o........................

1 kapten af 2. klassen (regementsqvartermästare), lön
dagaflöning å, 3 kronor i 365 dagar......

1 löjtnant af 1. klassen (regementsadjntant), lön . . .
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar......

1 regementspastor, arfvode..............

1 auditör, arfvode..................

1 regementsläkare, lön ...............

dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar......

1 bataljonsläkare, lön................

dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar......

1 regementsveterinär, lön..............

dagaflöning å 3 kronor i 366 dagar......

Anm. Efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring
åtnjuter regementsveterinär ett ålderstillägg å lön af
500 kronor att utgå af anslaget under 4. hufvudtiteln
för ålderstillägg.

Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
6,000
1,825	—
800	—
730	—	9,355
4,000	_
1,460	—
800	—
730	—	6,990
3,500	_
1,460	—
800	—
730	—	6 490
—	—	6490	—
1,800	—
1,095	—	2,895
1,200	_
730	—	1,930
—	—	800	—
—	—	500	—
2,800	_:
1,460	—	4,260
900	_
730	—	1,630	—
1,800	—
1,095		2,895			1
—	—	44,235	—	—

Transport

301

	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
Transport	—		44,235	—	—	—
1 sjukvårds-andrekonstapel, jemte underhåll innatura, lön	240	—
dagaflöning å 0,40 krona i 365 dagar ......	146	—	386
2 d:o........................	—	—	772	—
1 sjukvårds artillerist, jemte underhåll in^natura, lön .	150	—
dagaflöning å 0,30 krona i 365 dagar.....	109	50	259	50 50
3 d:o........................	—	—	778
1 handtverks-andrekonstapel, jemte underhåll in natura,
lön.....................	240	—
dagaflöning å 0.40 krona i 365 dagar.....	146	—	386
2 d:o........................	—	—	772	—
1 handtverksartillerist, jemte underhåll in natura, lön	150	—
dagaflöning å 0.3 o krona i 365 dagar .....	109	50	259	50 50
3 d:o........................	—	—	778
1 hofslagare-andrekonstapel, j emte underhåll in natura, lön	240	—
dagaflöning å 0,40 krona i 365 dagar.....	146	—	386
	—	—	772	—
1 hofslagareartillerist, jemte underhåll in natura, lön .	150	—
dagaflöning å 0,30 krona i 365 dagar.....	109	50	259	50 50
3 d:o........................	—	—	778
1 musikstyekjunkare, lön..............	1,020	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar......	730	—	1,750 800
Arfvode till 1 stallmästare..............	—	—	—
D:o » 1 informationsofficer..........	—	—	500	—
D:o » 1 regementsadjutant...........	—	—	400	—
D:o » 1 gymnastikofficer...........	—	—	300	—
Batteristaten.
1 kapten af 1. klassen, lön .............	2,800	—
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar......	1,095	—	3,895 23,370
6 d:o........................	—	—	—
1 kapten af 2. klassen, lön .............	1,800	—
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar......	1,095	—	2,895 14,475
5 d:o........................	—	_	—
1 löjtnant af 1. klassen, lön.............	1,200 730	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar......	—	1,930 25,090
13 d:o .......................	—	—	—
Transport	—		126,228	—	—	—

302

	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
Transport	—		126,228	—	—
1 underlöjtnant, lön.................	600	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar......	730	—	1,330 9,310
	—	—	—
1 styckjunkare, lön.................	1,020	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar......	730	—	1,750 19,250
11 d:o .......................	—	—	—
1 sergeant af 1. klassen, lön.............	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar.....	547	50	1,267 26,617	50 50
21 d:o ......................	—	—
1 förstekonstapel, jemte underhåll in natura, lön . . .	300	—
dagaflöning å 0,50 krona i 365 dagar.....	182	50	482 16,887	50 50
35 d:o .......................	—	—
1 andrekonstapel, jemte underhåll in natura, lön . . .	240	—
dagaflöning å 0.40 krona i 365 dagar.....	146	—	386 10,036
26 d:o .......................	—	—	—
1 officersvolontär, jemte underhåll in natura, lön . . .	150	—
dagaflöning å 0,10 krona i 365 dagar.....	36	50	186 1,492	50
	—	—
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön......	150	—
dagaflöning å 0,10 krona i 365 dagar.....	36	50	186 63,037	50
338 d:o.......................	—	—
1 musiksergant af 1. klassen, lön........• .	720	—
dagaflöning å 1.50 krona i 365 dagar.....	547	50	1,267 6,337	50 50
5 d:o........................	—	—
1 trumpetare, jemte underhåll in natura, lön.....	150	--				i
dagaflöning 0.30 krona i 365 dagar......	109	50	259 4,411	50 50
17 d:o .......................	—	—
Arfvoden till 6 batteriohefer å 600 kronor......	—	—	3,600	—	294,323
Tygstaten.
1 tygingeniör, lön..................	—	—	3,000	—
1 tygförvaltare, lön.................	—	—	1,800	—
Anm. Efter fem års väl vitsordad tjenstgöring
åtnjuter tygförvaltaren ett ålderstillägg af 300 kronor att utgå såsom arfvode från anslaget under 4. hufvud-titeln för ålderstillägg.
	—	—	1,800	—
Transport	—		6,600		294,323	-1

303

	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
Transport	—	—	6,600	—	294,323	—
1 tygunderofficer, lön................ dagaflöning ä 2 kronor i 365 dagar......	1,020 730	—	1,750 1,750
	—	—	—
1 besigtningsrustmästare eller verkmästare, lön . . .	—	—	1,800	—
Anm. Efter fem års väl vitsordad tjenstgöring
åtnjuter besigtningsrustmästare eller verkmästare ett ålderstillägg å lön af 300 kronor att utgå från an-slaget under 4. hufvudtiteln för åldertillägg.
	—	—	1,800	—
j 1 tygskrifvare, lön.................	—	—	1,200	—
Anm. Efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter tygskrifvare ett ålderstillägg å lön af 300 kronor att utgå från anslaget under 4. hufvudtiteln för ålderstillägg.			2,400
1 tyghandtverkare, lön............... 20 d:o .......................	—		900 18,000	:	36,200
Summa kronor	—	—	—		330,523	—

Anm. 1. Den för underbefälet af manskapsklassen upptagna aflöningen ntgöres af menig volontär
aflöningsförmåner jemte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant
underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner,
tills det jemväl derifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden
till motsvarande antal menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Anm. 8. Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af fjerde hufvndtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare
dagaflöning och furageersättniflg för skottdag.

304

Bil. n:o 23.

Förslag till stat

för Första Göta artilleriregemente år 1902.

Staben.	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
1 öfverste och chef, lön............... dagaflöning å 5 kronor i 365 dagar...... lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor . . furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst....................	6,000 1,825 800 730	—	9,355 6,990 6,490 6,490 2,895 1,930 800 500 4,260 1,630 2,895
1 öfverstelöjtnant, lön................ dagaflöning ä 4 kronor i 365 dagar...... lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor . . furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst....................	4,000 1,460 800 730	—
1 major, lön.................... dagaflöning ä 4 kronor i 365 dagar...... lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor . . furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst....................	3,500 1,460 800 730	—		.t . Hf
i 1 d:o........................ 1 1 kapten af 2. klassen (regementsqvartermftstare), lön dagaflöning å 3 kronor i 36& dagar......	1,800 1,095	—	—	/ -t .tö	r /
j 1 löjtnant af 1. klassen (regementsadjutant), lön . . . dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar......	1.200 730	—
1 1 regementspastor, arfvode............. ! 1 auditör, arfvode................... j 1 regementsläkare, lön ............... dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar......	2,800 1,460	—	—		J t
i 1 bataljonsläkare, lön................ dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar......	900 730	—
i 1 regementsveterinär, lön.............. dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar......	1,800 1,095	—
Anm. Efter 10 års vill vitsordad tjenstgöring åtnjuter regementsveterinär ett ålderstillägg å lön af 500 kronor att utgå af anslaget under 4. liufvud-titeln för ålderstillägg.
Transport	—	—|	44,235	-1		—

305

Transport

1 sjukvårds-andrekonstapel, jemte underhåll in natura,

lön .......■ . . . ..........

, dagaflöning å 0,40 krona i 365 dagar.....

j 2 d:o........................

j 1 sjukvårdsartillerist, jemte underhåll in natura, lön .

dagaflöning å 0,3 o krona i 365 dagar.....

3 d.o........................

1 handtverks-andrekonstapel, jemte underhåll in natura,

lön.....................

dagaflöning å 0,4 o krona i 365 dagar.....

2 d:o........................

1 handtverksartillerist, jemte underhåll in natura, lön
dagaflöning å 0,30 krona i 365 dagar.....

3 d:o........................

1 hofslagare-andrekonstapel, jemte underhåll in natura,

lön ....................

dagaflöning å 0,4o krona i 365 dagar . . . .

I 2 d:o........................

1 hofslagareartillerist, jemte underhåll in natura, lön-,
dagaflöning 0,30 krona i 365 dagar.......

3 d:o........................

1 musikstyckjunkare, lön..............

dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar......

Arfvode till 1 stallmästare..............

D:o » 1 informationsofficer..........

D?o » 1 regementsadjutant ..........

D:o » 1 gymnastikofficer ...........

Batteristnten.

I 1 kapten af 1. klassen, lön.............

dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar......

6 d:o........................

1 kapten af 2. klassen, lön.............

dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar ......

5 d:o........................

Transport

Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
—	—	44,235	—	—	—
240	_
146	—	386
—	—	772''	—
150	—
109	50	259	60
—	—	778	50
240	_
146	—	386
—	—	772	—		■ 1
150	—
109	50	259''	50
—	—	778	50
240	_
146	—	386
—	—	772	—
150	—
109	50	259	50
—	—	778	50
1,020	—
730	—	1 750
—	—	800	—
—	—	500	—
—	—	400	—
		300
2,800					1
1,095	—	3,895
—	—	23,370	—
1,800	—
1,095	—	2 895
—	—	14,475	—
—	—	99,208	—	—

30

306

	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
Transport	_	__	99,208	_	_	_
1 löjtnant af 1. Mässen, lön.............	1,200	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar......	730	—	1,930 25,090
13 d:o .......................	—	—	—
1 underlöjtnant, lön.................	600	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar......	730	—	1,330 9,310
7 d:o........................	—	—	—
1 styckjunkare, lön.................	1,020	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar......	730	—	1,750 19,250
11 d:o .......................	—	—	—
1 sergeant af 1. klassen, lön.............	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar.....	547	50	1,267 26,617	50
21 d:o .......................	—	—	50
1 förstekonstapel, jemte underhåll in natura, lön . . .	300	—
dagaflöning å 0,50 krona i 365 dagar.....	182	50	482 16,887	50
35 d:o........................	—	—	50
1 andrekonstapel, jemte underhåll in natura, lön . . .	240	—
dagaflöning å 0,4 o krona i 365 dagar.....	146	—	386 10,036
26 d:o........................	—	—	—
1 officersvolontär, jemte underhåll in natura, lön . . .	150	—
dagaflöning å 0,10 krona i 365 dagar.....	36	50	186 1,492	50
8 d:o........................	—	—
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön......	150	—
dagaflöning å 0,10 krona i 365 dagar.....	36	50	186 63,037	50
338 d:o.......................	—	—
1 musiksergeant af 1. klassen, lön..........	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar.....	547	50	1,267 6,337	50
	—	—	50
1 trumpetare, jemte underhåll in natura, lön.....	150	—
dagaflöning å 0,30 krona i 365 dagar.....	109	50	259 4,411	50 50
17 d:o .......................	—	—
Arfvoden till 6 batterichefer å 600 kronor......	—	—	3,600	—	294,323
Tygstaten.
1 tygförvaltare, lön.................	—	—	1,800	-
Anm. Efter fem års väl vitsordad tjenstgöring
åtnjuter tygförvaltaro ett ålderstillägg af 300 kronor att utgå såsom arfvode från anslaget under 4. hufvud-titeln för ålderstillägg.
Transport	—	—	1,800	—	294,323	—

307

	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
Transport	_	__	1,800	_	294,323	_
I 1 tygunderofficer, lön................	1,020	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar......	730	—	1,750 1,200
1 tygskrifvare, lön.................	—		—
Anm. Efter fem års väl vitsordad tjenstgöring
åtnjuter tygskrifvare ett ålderstillägg å lön af 300 kronor att utgå från anslaget under 4. hufvudtiteln för ålderstillägg.
	—	-	1,200	—
1 tyghandtverkare, lön ...............	—	—	900	—
	—	—	4,500	—
Arfvode till 1 tygmästare..............	—	—	300	—	11,650
Summa kronor	—	—		—	305,973	—

Anm. 1. Den för underbefälet af manskapsklassen upptagna aflöningen utgöres af menig volontärs
aflöningsförmåner jemte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant
underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner,
tills det jemväl derifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden
till motsvarande antal menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Anm, B. Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare
dagaflöning och furageersättning för skottdag.

308

Bil. n:o 24.

Förslag till stat

för Wendes artilleriregemente år 1902.

	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
Staben.
1 öfverste och chef, lön................	6,000	—
dagaflöning å 5 kronor i 365 dagar......	1,825	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar ä 400 kronor , . furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje	800
häst....................	730	—	9,355	—
1 öfverstelöjtnant, lön................	4,000	—
dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar......	1,460	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor . . furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje	800 730
häst....................	—	6,990	—
1 major, lön.....................	3,500	—
dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar...... lönetillägg för 2 tjenstehästar a 400 kronor . . furageersättning ä 1 krona om dagen för hvarje	1,460 800 730	—
häst....................	—	6,490	—
	—	—	12,980	—
1 kapten af 2. klassen (regementsqvartermästare), lön .	1,800	—
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar......	1,095	—	2,895	_
1 löjtnant af 1. klassen (regementsadjutant), lön . . .	1,200	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar......	730	—	1,930	—
1 regementspastor, arfvode..............	—	—	800	—
1 auditör, arfvode..................	—	—	500	—
1 regementsläkare, lön................	2,800	—
dagaflöning ä 4 kronor i 365 dagar......	1,460	—	4,260	_
1 bataljonsläkare, lön................	900
dagaflöning ä 2 kronor i 365 dagar......	730		1,630	_
1 regementsveterinär, lön..............	1,800	—
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar......	1,095	—	2,895	_
Anm. Efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring
åtnjuter regementsveterinär ett ålderstillägg å lön af 500 kronor att utgå från anslaget under 4. huf-vudtiteln för ålderstillägg.
Transport	—	—	50,725	—	—	—

30Ö

	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
Transport	—	—	50,725	—	-	—
i 1 sjukvårds-andrekonstapel, jemte underhåll in natura,	240
lön.......................	—
dagaflöning å 0,40 krona i 365 dagar.....	146	—	386	—
	—	—	1,158	—
1 sjukvårdsartillerist, jemte underhåll in natura, lön .	150	—
dagaflöning å 0,30 krona i 365 dagar.....	109	50	259	50
1 handtverks-andrekonstapel, jemte underhåll in natura,	240	—	1,038	—
lön.......................	—
dagaflöning å 0,4 o krona i 365 dagar.....	146	—	386	—
3 d:o........................	—	—	1,158	—
i 1 handtverksartillerist, jemte underhåll in natura, lön	150	—
dagaflöning å 0,30 krona i 365 dagar.....	109	50	259	50
i 1 hofslagare-andrekonstapel, jemte underhåll in natura,	240	—	1,038	—
lön.......................	—
dagaflöning å 0,40 krona i 365 dagar . . . . .	146	—	386	—
3 d:o........................	—	—	1,158	—
1 hofslagareartillerist, jemte underhåll in natura, lön .	150	—
dagaflöning å 0,30 krona i 365 dagar.....	109	50	259	50
4 d:o........................	—	—	1,038	—
1 musikstyckjunkare, lön..............	1,020	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar......	730	—	1,750	—
Arfvode till 1 stallmästare..............	—	—	800	—
D:o » 1 informationsofficer ..........	—	—	500	—
D:o » 1 regementsadjutant...........	—	—	400	—
D:o » 1 gymnastikofficer ...........	—	—	300	—
Batteristaten.
1 kapten af 1. klassen, lön..............	2,800	—
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar......	1,095	—	3,895	—
	—	—	31,160	—
1 kapten af 2. klassen, lön..............	1,800	—
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar......	1,095	—	2,895	—
	—	--	20,265	—
1 löjtnant af 1. klassen, lön.............	1,200	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar......	730	—	1,930	—
17 d:o........................	—	—	32,810	—
Transport	—	—	155,954	50	—	—

310

	Kronor.		Kronor.		Summa
1					kronor.
Transport	_	—	155,954	50
1 1 underlöjtnant, lön.................	600	_
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar......	730	—	1,330	_
9 d:o.......................	—	—	11,970	—		t
1 styckjunkare, lön...............	1,020	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar......	730	—	1,750	_		I
15 d:o........................	—	—	26,250	—		■
1 sergeant af 1. klassen, lön.............	720	—				i
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar.....	547	50	1,267	50
27 d:o........................	—	—	34,222	50
1 förstekonstapel, jemte underhåll in natura, lön . .	300	_
dagaflöning å 0,50 krona i 365 dagar.....	182	50	482	50
47 d:o........................	—	—	22,677	50
1 andrekonstapel. jemte underhåll in natura, lön . . .	240	—
dagaflöning å 0,40 krona i 365 dagar.....	146	—	386	_		1
35 d:o.......................	—	—	13,510	—		I
1 officersvolontär, jemte underhåll in natura, lön . . .	150	_
dagaflöning å 0,10 krona i 365 dagar.....	36	50	186	50
	—	—	1,678	50
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön......	150	_
dagaflöning å 0,10 krona i 365 dagar.....	36	50	186	50
484 d:o................	_	—	90,266
1 musiksergeant af 1. klassen, lön..........	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar.....	547	50	1,267	50
	—	—	8,872	50
1 trumpetare, jemte underhåll in natura, lön.....	150	—
dagaflöning å 0,80 krona i 365 dagar.....	109	50	259	50
| 23 d:o........................	—	—	5,968	50
Arfvoden till 8 batterichefer å 600 kronor......	—	—	4,800	—	383,286	—
Tygstaten.
1 tygförvaltare, lön.................	—	—	1,800	—
Anm. Efter fem års väl vitsordad tjenstgöring
åtnjuter tygförvaltare ett ålderstillägg af 300 kronor
att utgå såsom arfvode från anslaget under 4. huf-
vudtiteln för ålderstillägg.
	—	-1	1,800	—
Transport	—	-i	3,600	—	383,286	—

311

.	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
Transport	—	—	3,600	—	383,286	—
1 tygunderofficer, lön................	1,020	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar......	730	—	1,750	—
1 besigtningsrustmästare eller verkmästare, lön ....	—	—	1,800	—
Anm. Efter fem års väl vitsordad tjenstgöring
åtnjuter besigtningsrustmästare eller verkmästare ett ålderstillagg å lön af 300 kronor att utgå från an-slaget under 4. hufvudtiteln för ålderstillagg.
. 1 tygskrifvare, lön..................	—	—	1,200	—
Anm. Efter fem års väl vitsordad tjenstgöring
åtnjuter tygskrifvare ett ålderstillägg å lön af 300 kronor att utgå från anslaget under 4. hufvudtiteln för ålderstillägg.
	—	—	1,200	—
1 tyghandtverkare, lön................	—	—	900	-
12 d:o........................	—	—	10,800	—
Arfvode till 1 tygmästare..............	—	—	300	—	21,550	-
Summa kronor	—	—	—	—	404,836	j

Anm. 1. Den för underbefälet af manskapsklassen upptagna aflöningen utgöres af menig volontär
aflöningsförmåner jemte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant
underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner,
tills'' det jemväl derifrån skiljes.

Amu. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden
till motsvarande antal menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Alun. 8. Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare
dagaflöning och furageersättning för skottdag.

312

Bil. n:o 25.

Förslag till stat

för Norrlands (Andra Svea och Andra Göta) artilleriregemente år 1902.

	Kronor.	Kronor	Summa kronor.
Staben.
1 öfverste och chef, lön............... dagaflöning å 5 kronor i 365 dagar...... lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor . . furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst.....................	6,000 1,825 800 730	—	9,355
1 öfverstelöjtnant, lön................ dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar...... lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor . . furageersättning ä 1 krona om dagen för hvarje häst.....................	4,000 1,460 800 730	—	6,990
1 major, lön..................... dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar...... lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor . . furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst.....................	3,500 1,460 800 730	—	6,490
1 d:o........................	—	—	6,490	—
1 kapten af 2. klassen (regementsqvartermästare), lön . dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar......	1,800 1,095	—	2,895
1 löjtnant af 1. klassen (regementsadjutant), lön . . . dagaflöning ä 2 kronor i 365 dagar......	1,200 730	—	1.930
1 regementspastor, arfvode.............	—	—	. 800	—
1 auditör, arfvode..................	—	—	500	—
1 regementsläkare, lön................ dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar......	2,800 1,460	_	4,260
1 bataljonsläkare, lön................ dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar......	900 730	—	1,630
1 regementsveterinär, lön.............. dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar......	1,800 1,095	—	2,895
Anm. Efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter regementsveterinär ett ålderstillägg å lön af 500 kronor att utgå af anslaget under 4. huf-vudtiteln för ålderstillägg.
Transport	—	—	44,235	—	—	—

313

	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
Transport	—	—	44,235	—
1 sjukvårds-andrekonstapel, jemte underhåll in natura, lön.......................	240	—
dagaflöning å 0,40 krona i 365 dagar.....	146	—	386	—
	—	-	772''	—
1 sjukvårdsartillerist, jemte underhåll in natura, lön .	150	—
dagaflöning å 0,30 krona i 365 dagar.....	109	50	259	50
1 handtverks-andrekonstapel, jemte underhåll in natura,	240	—	778	50
lön.......................	—
dagaflöning å 0,40 krona i 365 dagar.....	146		386	—
	—	—	772	—
1 handtverksartillerist, jemte underhåll in natura, lön	150	—
dagaflöning å 0,30 krona i 365 dagar . . . . .	109	50	259	50
3 d:o........................ 1 hofslagare-andrekonstapel, jemte underhåll in natura,	■ 240	—	778	50
lön.......................	—
dagaflöning å 0,4 o krona i 365 dagar.....	146	—	386	_
2 ''do........................	—	—	772	—
1 hofslagare-artillerist, jemte underhåll in natura, lön	150	—
dagaflöning å 0,30 krona i 365 dagar.....	109	50	259	50
	—	—	778	50
1 musikstyckjunkare, lön............. . .	1,020	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar......	730	—	1,750	_
Arfvode till 1 stallmästare..............	—	—	800	—
D:o » 1 informationsofficer . . . . .......	—	—	500	—
D:o » 1 regementsadjutant...........	—	-	400	—
D:o » 1 gymnastikofficer...........	—		300	—
Batteristaten.
1 kapten af 1. klassen, lön..............	2,800	—
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar......	1,095	—	3.895	_
	—	—	23,370	—
1 kapten af 2. klassen, lön..............	1,800	-
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar......	1,095	—	2,895	_
	—	—	14,475	—
1 löjtnant af 1. klassen, lön.............	1,200	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar......	730	—	1,930	—
13 d:o........................	—	—	25,090	—
Transport	—	—	126,228	—	—	—

40

314

	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
Transport	—	—	126,228	—	—	—
1 underlöjtnant, lön...........	600	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar ....	730	—	1,330	_
	—	—	9,310	—
1 styckjunkare, lön............	1,020	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar.....	730	—	1,750	_
	—	—	19,250	—
1 sergeant af 1. klassen, lön..........	720	_
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar.....	547	50	1,267	50
21 d:o...............	—	—	26,617	50
1 förstekonstapel, jemte underhåll in natura, lön . .	300	—
dagaflöning å 0,50 krona i 365 dagar.....	182	50	482	50
	—	—	16,887	50
1 andrekonstapel, jemte underhåll in natura, lön . .	240	—
dagaflöning å 0,40 krona i 365 dagar.....	146	—	386	_
	—	—	10,036	—
1 officersvolontftr, jemte underhåll in natura, lön . . .	150	—
dagaflöning å 0,10 krona i 365 dagar.....	36	50	186	50
	—	—	1,492
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön......	150	-
dagaflöning å 0,1 o krona i 365 dagar.....	36	50	186	SO
338 d:o............	—	—	63,037	—
1 musiksergeant af 1. klassen, lön..........	720	_
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar.....	547	50	1,267	50
	—	—	6,337	50
1 trumpetare, jemte underhåll in natura, lön .	150	—
dagaflöning å 0,3 o krona i 365 dagar.....	109	50	259	50
17 d:o..................	—	—	4,411	50
Arfvoden till 6 batterichefer å 600 kronor.....	—	—	3,600	—	294,323
Tygstaten.
1 tygförvaltare, lön..........	—	—	1,800	—
Anm. Efter fem års väl vitsordad tjenstgöring
åtnjuter tygförvaltare ett ålderstillägg af 300 kronor att utgå såsom arfvode från anslaget under 4. huf-vudtiteln för ålderstillägg.
Transport	—	—	1,800	—	294,323	—

315

	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
Transport	—	—	1,800	_	294,323	_
1 tygunderofficer, lön......... dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar ....	1,020 730	—	1,750
1 tyghandtverkare, lön...........	—	—	900	—
5 d:o...........	—	—	4,500	—
Arfvode till 1 tygmästare.....	—	—	600	—	9,550	—
Summa kronor	—			—	303,873	—

Anm. 1. Den för underbefälet af manskap,sklassen upptagna aflöningen utgöres af menig volontär
aflöningsförmåner jemte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant
underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner,
tills det jemväl derifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden
till motsvarande antal menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Anm. 3. Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare
dagaflöning och furageersättning för skottdag.

316

Bil. n:o 26.

Förslag till stat

för Gotlands artillericorps år 1902.

	Kronor.		Kronor.		kronor.
Staben.			1
1 öfverstelöjtnant och chef, lön...........	4,000	—	1
dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar......	1,460	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor . .	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje
häst....................	730	—	6,990
1 löjtnant af 1. klassen (adjutant), lön........	1,200	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar......	730	—	1,930
I 1 bataljorisveterinär, lön...............	900	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar......	730	—	1,630
1 sjukvårds-andrekonstapel, jemte underhåll in natura,
lön ....................	240	—
dagaflöning å 0,4 o krona i 365 dagar.....	146	—	386
1 d:o........................		—	386	—
1 sjukvårdsartillerist, jemte underhåll in natura, lön .	150	—
dagaflöning å 0,30 krona i 365 dagar.....	109	50	259	50
	—	—	519	—
1 handtverks-andrekonstapel, jemte underhåll in natura,
lön ....................	240	—
dagaflöning å 0,4 o krona i 365 dagar.....	146	—•	386
1 handtverksartillerist, jemte underhåll in natura, lön	150	—
dagaflöning å 0,30 krona i 365 dagar.....	109	50	259	50
	—	—	259	50
1 hofslagare-andrekonstapel, jemte underhåll in natura,
lön.....................	240	—
dagaflöning ä 0,40 krona i 365 dagar.....	146	—	386
1 hofslagare-artillerist, jemte underhåll in natura, lön .	150	—
dagaflöning å 0,3 o krona i 365 dagar.....	109	50	259	50
1 musiksergeant af 1. klassen, lön..........	720	—
dagaflöning ä 1,50 krona i 365 dagar.....	547	50	1,267	50
Arfvode till 1 stallmästare..............	—	—	400
Ilo » 1 informationsofficer...........	—		500
D:o » 1 regementsadjutant...........	—		400
Transport	|	16,218	50	—	—

317

Transport

Batteristaten.

1 kapten af 1. klassen, lön........

dagaflöning å o kronor i 365 dagar ,

2 d:o...................

1 kapten af 2. klassen, lön...... .

dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar

1 löjtnant af 1. klassen, lön...... ... . . .

dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar.....

5 d:o, deraf 1 adjutant hos militärbefälhafvaren . .

1 underlöjtnant, lön................

dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar.....

3 d:o.......................

1 styckjunkare, lön...........

dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar

2 d:o..................

1 sergeant af 1. klassen, lön

dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar

7 d:o

1 förstekonstapel, jemte underhåll in natura, lön . .
dagaflöning å 0,50 krona i 365 dagar ....

10 d:o.................... • •

1 andrekonstapel, jemte underhåll in natura, lön . .
dagaflöning å 0,40 krona i 365 dagar ....

10 d:o.....................

1 officersvolontär, jemte underhåll in natura, lön .
dagaflöning å 0,1 o krona i 365 dagar . . .

1 d:o......................

1 volontär, jemte underhåll in natura, lön ....
dagaflöning å 0,10 krona i 365 dagar . . .

100 d:o.....................

1 trumpetare, lön.................

dagaflöning å 0,8 o krona i 365 dagar ....

4 d:o.......................

Arfvoden till 3 batteri(kompani-)chefer å 600 kronor

Transport

Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
—		16,218	10	1 _ 1 |
2,800
1,095		3,895
—	—	7,790	-
1.800	—
1,095	—	2,895
1,200	_
730	—	1,930
—	—	9,650	—
600	—
730	—	1330
- ''	—	3,990	—
1,020	—
730	—	1750
—	—	3,500	—
720	—
547	50	1,267	50
—	—	8,872	50
300	—
182	50	482	50
—	—	4,825
240	—
146	—	386
—	—	3,860	—
150	—
36	50	186	50
—		186	50
150
36	5C	186	50
—		18,650
150
109	5C	259	50
—		1,038
—		1.800		94,949	—
i -		—	|-	| 94,949

318

	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
Transport	—	-	—	—	94,949	—
Tygstaten.
1 tygförvaltare, lön..........	—	—	1,800	—
Anm. Efter fem års val vitsordad tjenstgöring åtnjuter tygförvaltare ett ålderstillägg af 300 kro-nor att utgå såsom arfvode från anslaget under 4. hufvudtiteln för ålderstillägg.
1 tyghandtverkare, lön...........	—	—	900	—
	—	—	1,800	—
Arfvode till 1 tygmästare.....	—	—	300	—	4.800
Summa kronor	—	—		—	99,749	-|

Anm. 1. Den för underbefälet af manskapsklassen upptagna aflöningen utgöres af menig volontär
aflöningsförmåner jemte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant
underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner,
tills det jemväl derifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden
till motsvarande antal menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Anm. 3. Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare
dagaflöning och furageersättning för skottdag.

319

Bil. n:o 27.

Förslag till stat

för Landfästningsartilleriregementet år 1902.

Staben.	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
1 öfverstelöjtnant och chef, lön..........	5,000	__
dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar......	1,460	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor . . .	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen.....	365	—	7,225
1 kapten af 2. klassen (regementsqvartermästare), lön .	1,800	_
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar......	1,095	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor . . .	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen.....	365	—	3,660 800
1 regementspastor, arfvode.............	—	—	—
1 bataljonsläkare, lön...........	900	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar......	730	—	1,630
1 sjukvårds-andrekonstapel, jemte underhåll in natura,
lön ..............	240	—
dagaflöning å 0,40 krona i 365 dagar.....	146	—	386
1 sjukvårdsartillerist, jemte underhåll in natura, lön .	150	_
dagaflöning å 0.8 o krona i 365 dagar.....	109	50	259 519	50
	—	—
1 handtverks-andrekonstapel, jemte underhåll in natura,
lön.............	240	—
dagaflöning å 0.40 krona i 365 dagar.....	146	—	386
1 handtverksartillerist, jemte underhåll in natura, lön	150	_
dagaflöning å 0,30 krona i 365 dagar.....	109	50	259 519	50
2 d:o..............	—	—
Arfvode till 1 informationsofficer..........	—	—	500	—
D:o » 1 gvmnastikofficer............	—	—	200	—
Koinpanistaten.
1 kapten af 1. klassen, lön..........	2,800	—
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar......	1,095	—	3,895 7,790
2 d:o............	—	—	—
1 kapten af 2. klassen, lön...........	1,800	_
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar......	1,095	—	2,895 5,790
	—	—	—
Transport	—	—	36,714		—	—

320

''
	Kronor.		Kronor.		kronor.
Transport	—	—	36,714			1
1 löjtnant af 1. klassen, lön.............	1.200	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar......	730	—	1,930
	—	—	9,650	—		|
1 underlöjtnant, lön.................	600	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar.....	730	—	1,330
3 d:o........................	—	—	3,990	—
1 styckjunkare, lön.................	1,020	—
dagaflöning ä 2 kronor i 365 dagar......	730	—	1750	__
5 d:o........................		—	8,750	—
1 sergeant af 1. klassen, lön .............	720	—
dagaflöning å 1.50 krona i 365 dagar.....	547	50	1267	50
11 d:o .......................		—	13,942	50
1 förstekonstapel, jemte underhåll in natura, lön . . .	300	—
dagaflöning å 0,5 o krona i 365 dagar . . ...	182	50	482	50
11 d:o........................	—	—	5,307	50
1 andrekonstapel, jemte underhåll in natura, lön . . .	240	—
dagaflöning ä 0,40 krona i 365 dagar.....	146	—	386
15 d:o........................	—	—	5,790	—
1 officersvolontär, jemte underhåll in natura, lön . . .	150	_
dagaflöning å 0,10 krona i 365 dagar.....	36	50	186	50
3 d:o................... ......	.-		559	50
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön......	150	—
dagaflöning å 0,1 o krona i 365 dagar .....	36	50	186	50
181 d:o.......................	—	—	33,756	50		1
1 musiksergeant af 1. klassen, lön..........	720	—
dagaflöning ä 1,50 krona i 365 dagar . . . . .	547	50	1,267	50
1 trumpetare, jemte underhåll in natura, lön.....	150	—
dagaflöning å 0,3 o krona i 365 dagar.....	109	50	259	50
		—	519
Arfvoden till 3 kompanichefer å 600 kronor......	—	—	1,800	—	129,825
Tygstaten.
1 tygförvaltare, lön.................	—	—	1,800	—
Anm. Efter fem års väl vitsordad tjenstgöring
åtnjuter tygförvaltare ett ålderstillägg af 300 kro-
nor att utgå såsom arfvode från ansiagel under 4.
hufvudtiteln för ålderstillägg.
	—	—	1,800	—
Transport	—	—	3,600	-	129,825	—

321

C‘ t- thb -*M< ; • • i'' . .-tf''	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
Transport	_	_	3,600	_	129,825
1 tygunderofficer, lön................ dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar......	1,020 730	_	1,750 1,800
1 besigtningsrustmästare eller verkmästare, lön ....	—	—	—
Anm. Efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter besigtningsrustmästare eller verkmästare ett ålderstillägg å lön af 300 kronor att utgå från an-slaget under 4. hufvudtiteln för ålderstillägg.
	—	—	1,800	—
1 tygskrifvare, lön..................	—	-	1,200	—
Anm. Efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter tygskrifvare ett ålderstillägg å lön af 300 kronor, att utgå från anslaget under 4. hufvudtiteln för ålderstillägg.
1 d:o........................	—	—	1,200	—
1 tyghandtverkare, lön................	—	—	900	—
	—	—	11,700	—
Arfvode till 1 tygmästare..............	—	—	450	—	24,400
Summa kronor	—	—-		—	154,225	-p

Alun. 1.

Anm. 2.

Alun. 3.

Alun. 4.

Den för underbefälet af manskapsklassen upptagna aflöningen utgöres af menig volontär
aflöningsförmåner jemte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant
underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner,
tills det jemväl derifrån skiljes.

Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden
till motsvarande antal menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare
dagaflöning och furageersättning för skottdag.

Vid afgång af öfverstelöjtnant och chef tillsättes öfverste och chef med för sådan
beställning bestämda aflöningsförmåner.

41

32?

Inqvartering- och servisbidrag

										T J	e	n s	t-
I Stock- holm.				I	Göte	b	o r g.
Personal. *)	Personal med inqvarterings- ocli servisbidrag.	Personal med servisbidrag. 2)	Inqvarterings- och servis-bidrag å	W H O o	Servisbidrag å	Kronor.	Summa kronor.
G öfverstar ..........	i	i	_	1,035		1,035		_	_	_		1,035	_
8 öfverstelöjtnanter......	i	i	—	626	25	626	25	—	—	—	—	626	25
13 majorer...........	2	2	—	626	25	1,252	50	—	—	—	—	1,252	50
99 kaptener ...........	14	14	—	305	62,5	4,292	75	—	-	—	—	4,292	75
165 subalternofficerare......	23	23	—	201	75	4,640	25	—	—	—	—	4,640	25
386 underofficerare och vederlikar	69	38	12	200	—	7,600	—	12	—	144	—	7,744	—
6 regementsläkare.......	1	1	—	626	25	626	25	—	—	—	—	626	25
4 äldre bataljonsläkare.....	1		1
3 yngre d:o .....	—	1	—	201	75	201	75	—	—	—	—	201	75
1 regementsveterinär......	1	1	—	201	75	201	75	—		—	—	201	75
1 bataljonsveterinär......
1 tygingeniör.........	1
11 tygförvaltare ........	2	1	—	201	75	201	75	—		—	—	201	75
Summa kronor	—	-	—	—	—	20,678	25	—	—	144		20,822!25

'') Första Svea artilleriregementes personal åtnjuter inqvarterings- och servisbidrag af Stockholms stad
a) Härunder upptagen personal förutsättes åtnjuta inqvartering in natura.

323

vid artilleriet år 1902.

Bil. n:o 28

g Ö 1	i n	g 8 0	r	t.													Summa kronor.
		I	ö	f r i g	i a	n d s	O	1* t.				Å landfästa!^.
Personal med inqvarterings- ocli servisbidrag.	Personal med servisbidrag.2)	M ►O < P ct- o-a 3 ? TO O P'' O, cd'' o H 4 ce''	Kronor.	Servisbidrag å	Kronor.	Summa kronor.	Personal. 2)	Servisbidrag a	Summa kronor.
4	_	885	_	3,540	_	_	_	_	_	3,540				_			i, 575
5	—	585	—	2,925	—	—	—	—	—	2,925	—	i	30		30	—	3,581	25
9	-	435	-	3,915	—	—	—	—	—	3,915	—	—	—		—	__	5,167	50
64	—	165	—	10,560	—	—	—	—	—	10,560	-	7	30		210	—	15,062	75
109	—	100	50	10.954	50	—	—	—	-i-	10,954	50	10	24	240	—	15,834	75
169	60	150	—	25,350	—	12	—	720	—	26,070	—	38	12		456	—	34,270	—
4	—	435	—	1,740	—	—	—	—	—	1,740	—	—	—		—	—	2,366	25
2	—	165	—	330	—	—	—	—	—	330	-	1	30	—	30	—	360	—
2	—	100	50	201	—	—	—	—	—	201	—	—	—	—	—	—	402	75
4	—	100	50	402	—	—	—	—	—	402	—	—	—	—	—	—	603	75
1	—	100	50	100	50	—	—	—	—	100	50	—	—	—	—	—	100	50
6	—	100	50	603	—	—	—	—	—	603	_	2	24	__	48		852	75
—		—	-	60,621	-I	—		720		61,341	-1	—	—	—	1,014	-1	83,177	25

324

Bil. n:o 29.

Kostnadsberäkiiiug

för artilleriets fast anstälda personal samt stam- och legda hästar år 1902.

l:o) aflöning och rekrytering m. m.:	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
1 artilleriregemente, enligt stat......... 1 d:o » » ......... 1 d:o » » ......... o artilleriregementen, » » å 303,873: — ... Gotlands artillericorps, » » ......... Landfästningsartilleriregementet, enligt stat . . .	330,523 305,973 404,836 911,619 99,749 154,225	1 1 l 1 1	2,206,925 11,000
Till skrifmaterialier, blanketter, öfriga tryckalster, underhåll af expeditionsmateriel samt inbind-ning för 6 artilleriregementens regementsexpe-ditioner med underlydande expeditioner å 1,500 kronor, för Gotlands artillericorpsexpedition med underlydande expeditioner 1,000 kronor samt för landfästningsartilleriregementets regementsex-pedition med underlydande expeditioner 1,000 kronor...................
Rekryteringskostnad för 1,050 volontärer (officers-volontärer frånräknade) å. BO kronor......	_	_	52,500	—	2,270,425
2:o) ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljons-läkarne:
4 bataljonsläkare å 1,265 kronor.........	—	—	—	—	5,060	—
3:o) inqvarteringskostnader:
Enligt särskild beräkning öfver inqvarterings- och servisbidrag.................	—	—	—	—	83,177	25
4: o) ålderstillägg:
6 regementsveterinärer å ..........	—	—	1,500	—
11 tygförvaltare å ^52.............	—	—	1,650	—
5 besigtningsrustmästare eller verkmästare å -22 .	—	—	750	—
9 tygskrifvare å .............. Transport	—	—	1.350	—	5,250	—
—	—		—	2,363,912

325

	Kronor.		Kronor.		Summa kronor.
Transport 5:o) remontering och skoning: 210 remonter å 800 kronor........... 974 stamhästar betinga för skoning och hästmedi-kamenter årligen å 12 kronor ........ 87 hästar i remontdepot betinga med transport-kostnader årligen å 310 kronor....... 123 hästar betinga i transportkostnader å 90 kronor eller tillsammans......... hvarifrån afqår värdet af utrangerade, försålda 87	—	—	168,000 11,688 29,580 11,070 220,338	—	2,363,912	25
hästar å 100 kronor............. 6:o) lega för hästar till artilleriets, ingeniörtruppernas och trängens exercis:			8,700		211,638	—
188,321 dagar å 3 kronor............ 7:o) arméens mathållning: 3,245 volontärer i 365 dagar eller 1,184,425 dagar					564,963
å 0,52 krona................. 8:o) furagering af arméens hästar: 974 stamhästar i 365 dagar eller 355,510 dagar 123 d:o i 92 i » 11,316 » legda hästar i......... 188,321 » eller tillsammans 555,147 dagar					615,901
å 0,90 krona................. 9:o) arméens mundering sutrustning:					499,632	30
1,184,425 dagar å 0,38 krona........... 10:o) arméens kasernutredning samt ved, ljus och vatten: 1,184,425 dagar å 0,10 krona...........			118,442	50	390,860	25
555,147 hästdagar å 0,01 krona.......... | ll:o) arméens diverse intendentur- och sjukvårdsbehof:			5,551	47	123,993	97
1,184,425 dagar å 0,08 krona...........	—	—	—	—	94,754	—
Summa kronor	—	—	—	—	4,865,654	77

Anm. Ammunition och beväpning samt underhåll af byggnader och mötesfält ingå icke uti
förestående kostnadsberäkning, utan äro härför uppkommande kostnader särskilt upptagna
för arméen i -dess helhet.

326

Bil. n:o 30.

Förslag till stat

för fast anstälda officerare och underofficerare med vederlikar samt betjente vid

Fortifikationen år 1902.

''	Ivronor.	Summa
			kronor. it.
1 generalmajor och chef, åtnjuter aflöning på generalitetets stat . .			i _
1 öfverste, lön..............	6,000
dagaflöning å 5 ''kronor i 365 dagar .	1,825
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor .	400
furageersättning å 1 krona om dagen...........	365	—	8,590
1 öfverstelöjtnant, lön............	4,000
dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar.......	1460
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.......	400
furageersättning å 1 krona om dagen...........	365	—	6,225
2 d:o............	—	_	12,450	—
1 major, lön...........	3,500
dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar . . .	1,460	_
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor .	400	_
furageersättning å 1 krona om dagen . ..........	365	—	5,725
3 d:o...........	__	_	17,175	—
1 kapten af 1. klassen, lön ...	2,800
dagaflöning å B kronor i 365 dagar............	b095	—	3,895
17 d:o...............	, -	—	66,215	—
1 kapten af 2. klassen, lön ...	1,800	''_
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar............	1,095	—	2,895
9 d-.o................	—	r-r	26’055	—
1 löjtnant af 1. klassen, lön...........	1,200	_
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—	1,930	_
17 d:o..................	—	—	32,810	—
1 löjtnant af 2. klassen, lön...............	900	___
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—	1,630	—
12 d:o..................	—	—	19,560	—
1 underlöjtnant, lön............	600	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—	1 330
17 d:o.........................	—	—	22410	—
Transport	—	—	229,095	—

327

	Kronor		Summa kronor.
Transport 1 fanjunkare, lön.........................	1,020	—	229,095	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—	1,750 38,500
22 d:o.............................. 1 sergeant af 1. klassen, lön...................	720	—	—
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar...........	547	50	1,267 46,897	50
37 d:o.............................. 1 sergeant af 2. klassen, lön...................	600	—	50
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar...........	547	50	1,147 4,590	50
4 d:o.............................,	—	—
1 regementspastor, arfvode....................	—	—	800	—
1 d:o ..............................	—	—	800	—
1 sekreterare, lön.........................	r-n. •	—	3,000	—
åtnjuter dessutom efter väl vitsordad tjenstgöring ålders-tillägg ä 500 kronor efter 5. och 10. tjensteåret att utgå från anslaget under 4. hufvudtiteln för ålderstillägg . .
1 auditör, arfvode........................ 1 regementsläkare, lön......................	2,800	—	500	1—
dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar............	1,460	—	4,260
1 d:o .............................. 1 bataljonsläkare, lön.......................	900	—	4,260	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar.............	730	—	1,630 1,630
1 d:o .............................. 1 bataljonsveterinär, lön.....................	900	—	-
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—	1,630	—
1 d:o ..............................	—	—	1,630	—
1 fortifikationskassör och redogörare, lön.............	—	_	2,000	_
åtnjuter dessutom efter väl vitsordad tjenstgöring ett ålders-tillägg å 500 kronor efter 5. tjensteåret att utgå från anslaget under 4. hufvudtiteln för ålderstillägg.
1 fortifikationskassör och förrådsförvaltare, lön..........	—	—	1,500	—
åtnjuter dessutom efter väl vitsordad tjenstgöring ett ålders-tillägg å 500 kronor efter 5. tjensteåret att utgå från anslaget under 4. hufvudtiteln för ålderstillägg.
8 d:o ..............................	—	—	12,000	—
1 verkmästare, lön........................	—	—	1.800	—
1 d:o ..............................	—	—	1,800	—
1 verkmästare, lön........................	--	—	1,500	—
1 d:o ..............................	—	—	1,500	—
Transport	—	—	365,487	50

328

Kronor.

Summa

kronor.

i

:

Transport

1 verkmästare, lön.........''...............

1 eko..............................

1 tygliandtverkare, lön......................

3 eko..............................

1 gevärshandtverkare, lön.....................

dagaflöning å 1,80 krona i 365 dagar...........

1 d:o..............................

1 musikfanjunkare, lön......................

dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............

1 d:o..............................

1 musiksergeant af 1. klassen, lön................

dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar ■ ..........

1 musiksergeant af 2. klassen, lön................

dagaflöning ä 1,50 krona i 365 dagar...........

1 d:o..............................

1 förste vaktmästare, lön.....................

1 förrådsvaktmästare, lön.....................

1 d:o..............................

Arfvoden till öfverstelöjtnanter, majorer, kaptener af första klassen
samt kompanichefer, förslagsvis 23 st. å 600 kronor . .

D:o » informationsofficer..................

D:o » vård om fortifikationsarkivet, att af chefen disponeras

D:o » 2 ridlärare å 300 kronor...............

D:o » 2 gymnastikofficerare å 200 kronor..........

D:o » redogörare och materialförvaltare vid ingeniörbatal jonerna,

2 st. å 500 kronor..............

Summa kronor

600 547	50
1,020 730
720	—
547	50
600	_
547	50
13,800	—
850	—
150	—
600	—
400	—
1,000	—
	—

365,487

1,200

1,200

900

2,700

1,147

1,147

1,750

1,750

1,267

1,147

1,147

1,100

900

900

16,800

400,545

50

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning
och furageersättning för skottdag.

gg II g SS

329

Bil. n:o 31.

Förslag till stat

för den fast anstälda manskapsstyrkan vid Svea (Gröta) ingeniörregemente

år 1902.

	Kronor.	Summa kronor.
1 distinktionskorpral, jemte underhåll in natura, lön........	300
dagaflöning å 0,5 o krona i 365 dagar...........	182	50	482 5,307	50 50
11 d:o (deraf 2 minör- eller handtverk»-)..............	—	—
1 korpral, jemte underhåll in natura, lön.............	240	—
dagaflöning å 0,4 o krona i 365 dagar...........	146		386
27 d:o (deraf 4 minör- eller handtverks-, 1 sjukvårds-, 1 gevärshandt-
verkare- och 1 hofslagare-)................	—	—	10,422	—
1 vicekorpral, jemte underhåll in natura, lön...........	180	—
dagaflöning å 0,30 krona i 365 dagar...........	109	50	289	50
31 d:o (deraf 4 minör- eller handtverks-, 1 sjukvårds-, 1 gevärshandt-
verkare- och 1 hofslagare-)................	—	—	8,974	50
1 sjukvårdssoldat, jemte underhåll in natura, lön.........	150	—
dagaflöning å 0,3 o krona i 365 dagar...........	109	50	259 259	50 50
1 d:o..............................	—	—
1 gevärshandtverkaresoldat, jemte underhåll in natura, lön.....	150	—
dagaflöning å 0,30 krona i 365 dagar...........	109	50	259 259	50 50
1 d:o ..............................	—	—
1 hofslagaresoldat, jemte underhåll in natura, lön.........	150	—
dagaflöning å 0,30 krona i 365 dagar...........	109	50	259 259	50 50
1 d:o..............................	’ -	—
1 officersvolontär, jemte underhåll in natura, lön.........	150	—
dagaflöning å 0,to krona i 365 dagar...........	36	50	186 1,492	50
8 d:o..............................	—	—
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön.............	150	—
dagaflöning å 0,io krona i 365 dagar...........	36	50	186 48,117	50
258 d:o.............................	—	—
1 trumpetare, jemte underhåll in natura, lön...........	150	—
dagaflöning å 0,so krona i 365 dagar...........	109	50	259 2,076	50
8 d:o ..............................	—	—
Summa kronor	—	-|	79,736	50

Anm. 1. Den för underbefälet af manskapsklassen upptagna aflöningen utgöres af menig volontär»
aflöningsförmåner jemte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant

42

underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner
tills det jemväl derifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden
till motsvarande antal menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Anm. 3. Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgår till dertill berättigade löntagare
dagaflöning för skottdag.

331

Förslag till stat

Bil. n:o 32.

för den fast anstälda manskapsstyrkan vid fälttelegrafcorpsen år 1902.

00 J " ■ - '' i • 1 ''■ i*	‘ Kronor.	Summa kronor.
1 distinktionskorpral, jemte underhåll in natura, lön........	300
dagaflöning å 0,5 o krona i 365 dagar...........	182	50	482	50
7 d:o (deraf 1 handtverks-).............",......	—	—	3,377	50
1 korpral, jemte underhåll in natura, lön...........	240	—
dagaflöning å 0,4 o krona i 365 dagar...........	146	—	386	_
13 d:o (deraf 2 handtverks-, 1 sjukvårds- och 1 hofslagare-).....	’ —	—	5,018	—
1 vicekorpral, jemte underhåll in natura, lön...........	180	—
dagaflöning å 0,80 krona i 365 dagar...........	109	50	289	50
14 d:o (deraf 3 handtverks-, 1 sjukvårds- och 1 hofslagare-) ....			4,053
1 sjukvårdssoldat, jemte underhåll in natura, lön.........	150	_
dagaflöning å 0,3 o krona i 365 dagar...........	109	50	259	50
1 d:o..............................	■i —	—	259	50
1 gevärshandtverkaresoldat, jemte underhåll in natura, lön ....	150
dagaflöning å 0,3 o krona i 365 dagar...........	109	50	259	50
1 hofslagaresoldat, jemte underhåll in natura, lön.........	150	—
dagaflöning å 0,30 krona i 365 dagar...........	109	50	259	50
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön.............	150	—
dagaflöning å 0,10 krona i 365 dagar...........	36	50	186	50
81 d:o..............................	—	—	15,106	50
1 trumpetare, jemte underhåll in natura, lön............	150	—
dagaflöning å 0,3o krona i 365 dagar...........	109	50	259	50
2 d:o ..............................	—	—	519	—
Summa kronor	—	—	30,716	—

Anm. 1. Den för underbefälet af manskapsklassen upptagna aflöningen utgöres af menig volontärs
aflöningsförmåner jemte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant
underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner,
tills det jemväl derifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer må under tiden
till motsvarande antal menige volontärerj utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Anm. 3. Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgår till dertill berättigade löntagare
dagaflöning för skottdag.

332

Bil. n:o 33.

Inqvarterings- och servisbidrag vid Fortifikationen år 1902.

					1	j e n s	t g ö r i	n	g s o	r t.
V/v.				I	Stockho	1 m.				I landsorten eller å landfästningar.	Summa kronor.
	hj ao O P 89	Inqvarte-rings- och servis-bidrag å	Kronor.	13 cd CD O P &	Servis-bidrag å	Kronor.*)	Summa kronor.	13 CD s O P £	Servis-bidrag å	Summa kronor *)
1 öfverste ......	l	1,125		1,125							1,125				_			1,125
3 öfverstelöjtnanter , -k	2	825	—	1,650	—	—	—	—	—	—	1,650	—	1	30		30	—	1,680	—
4 majorer......	2	600	—	1,200	—	—	—	—	—	—	1,200	—	2	30	—	60	•—	1,260	—
28J kaptener......	16	337	50	5,400							5,400	—	12	30	-	360	—	5,760	—
49 subalternoffioerare : 83 underofficerare med	36	225	—	8,100	—	—	—	—	—	—	8,100	—	13	24		312	—''	8,412	—
vederlikar . . .	40	200	—	8,000	—	16	90	—	1,440	—	9,440	—	37	12	_	324	—	9,764	—
1 sekreterare.....	1	337	50	337	50	—	—	—	—	—	337	50	—	—	'' '' ;	_	—	337	50
2 regementsläkare, . .	1	600	—	600	—	—	—	—	—	—	600	--	1	30		30	—	630	—
1 äldre bataljonsläkare	1	337	50	337	50	—	—	—	—	—	337	50	—	—	_	-	—	337	50
1 yngre d:o	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	24	—	24	—	24	—
2 bataljonsveterinärer	1	225	—	225	—	—	—	—	—	—	225	—	1	24		24	—	249	—
Summa kronor	—		—	26,975	—	—	—	—	1,440	—!	28,415	—	-	_		1,164	-	29,579	—

*) Här under upptagen personal förutsattes åtnjuta inqvartering in natura.

333

Bil. n:o 34.

Kostnadsberäkning

för fortifikationens och ingeniörtruppernas fast anstälda personal samt stam och

legda hästar år 1902. * 1 2 * * * 6 * 8

l:o) aflöning och rekrytering m. m.:

Fortifikationens fast anstälda personal, enligt stater:
officerare och underofficerare med vederlikar

samt betjente............. . 400,545 kronor

manskapsstyrkan vid 2 ingeniörregementen

å 79,736,50 kronor........ , . . 159,473

manskapsstyrkan vid fälttelegrafcorpsen å

30,716 kronor.............. 30,716 »

Till skrifmaterialier, blanketter, öfriga tryckalster, underhåll af
expeditionsmateriel samt inbindning för regementsexpeditionerna
med underlydande expeditioner vid hvardera Svea och

Göta ingeniörregementen å 1,000 kronor.........

D:o för fälttelegrafcorpsen å 250 kronor...........

Eekryteringskostnader för 273 man å 50 kronor.......

2:o) ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste hataljonläkarne:

1 bataljonsläkare å 1,265 kronor...............

3:o) inquarteringskostnader :

Enligt särskild beräkning öfver inqvarterings- och servisbidrag
4:o) ålderstillägg:

1 sekreterare å i’??? kronor.................

2

10 fortifikationskassörer och redogörare eller förrådsförvaltare
. 500,

a -kronor.......................

2

5:o) Remontering och skoning m. m.:

14 remonter å 800 kronor........... 11,200 kronor

90 stamhästar för skoning och hästmedikamenter

årligen å 12 kronor............ 1,080 »

8 remonter i remontdepot betinga med transportkostnader
årligen å 340 kronor....... 2,720 >

6 d:o betinga i transportkostnader å 90 kronor 540 »

eller tillsammans 15,540 kronor
hvarifrån afgår värdet af utrangerade försålda

8 hästar å 100 kronor........... 800 >

Transport

Kronor.	Summa Kronor.
590,734
2,000 250 13,650	-	606,634 1,265
—	—	—
-	-	29,579	—
500	—
2,500	_	3,000
		14,740
—	—	655,218	—

334

	Kronor.	Summa Kronor.
Transport	—	—	655,218	—
6:o) lega för hästar till artilleriets, ingeniörtruppernas och trängens exercis:
vid Svea ingeniörregemente .... 6,319 hästdagar » Göta » . . . ■ 7,594 »
eller tillsammans 16,967 dagar å 3 kronor	—	—	50,901
7*:o) arméens mathållning:
818 man i 365 dagar eller 298,570 dagar å 0,52 krona.....	--	—	155,256	40
8: o) fur agering af arméens hästar:
90 stamhästar i 365 dagar eller . . 32,850 dagar 6 remonter i 92 dagar eller .... 552 » legda hästar i tillsammans .... 16.967 » eller tillsammans 50,369 dagar å 0,90 krona			45,332	10
9: o) arméens mundering sutrustning:
298,570 dagar å 0,38 krona.................		—	98,528	10
10:o) arméens kasernutredning samt ved, ljus och vatten:
298,570 dagar å 0,10 krona................. 49,817 hästdagar å 0,01 krona...............	29,857 498	17	30,355	17
ll:o) arméens diverse intendentur- och sjukvårdsbehof:
298,570 dagar å 0,08 krona.................	—	—	23.885	60
Summa kronor	—	—	1,059,476	37

Alim. Ammunition och beväpning samt underhåll af byggnader och mötesfält ingå icke uti
förestående kostnadsberäkning, utan- äro härför uppkommande kostnader särskildt upptagne
för arméen i dess helhet.

335

Bil. n:o 35.

Förslag till stat

för Svea (Wendes) samt den för Y. (II.) arméfördelningen afsedda trängeorps,

år 1902.

	Kronor.		Kronor.		kronor.
a) Svea (Wendes) trängeorps.
Staben.
1 öfverstelöjtnant och chef, lön...........	5,000	—
dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar.....	1,460	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor . .	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen ....	3b5	—	7,225	—
1 kapten af 2. klassen ''(regementsqvartermästare), lön	1,800	—
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar.....	1,095	—	2,895	—
1 regementspastor, arfvode.............	—	—	800	—
1 auditör, arfvode.................	—	—	500
1 regementsläkare, lön................	2,800	—
dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar.....	1,460	—	4,260	—
1 bataljonsläkare, lön...............	900	-•
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar.....	730	—	1,630	—
	—	—	1,630	—
1 bataljonsveterinär, lön..............	900	—
dagaflöning å, 2 kronor i 365 dagar.....	730	—	1,630	—
1 hofslagarekorpral, jemte underhåll in natura, lön .	240	—
dagaflöning å 0,40 krona i 365 dagar ....	146	—	386	—
1 hofslagarevicekorpral, jemte underhåll in natura, lön	180	—
dagaflöning å 0,80 krona i 365 dagar ....	109	50	289	5C
1 hofslagaresoldat, jemte underhåll in natura, lön . .	150	—
dagaflöning å, 0,8o krona i 365 dagart ....	109	50	259	5C
i 1 gevärshandtverkaresoldat, jemte underhåll in na-
tura, lön.................	150	—
dagaflöning i 0.30 krona i 365 dagar ....	109	50	259	50
1 handtverkare af 1. klassen, lön..........	—	—	700	—
1 d:o » d:o ..........	—		700
1 d:o » 2. klassen, lön..........	—		500
1 d:o » d:o .......'' • •	—		500
Transport	—	|-	24,164	50

336

	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
Transport	_	_	24,164	50	—	—
1 musiksergeant af 1. klassen, lön.........	720
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar ....	547	50	1,267	50
I 1 musiksergeant af 2. klassen, lön.........	600	—
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar ....	547	50	1,147	50
Kompanistaten.
1 kapten af 1. klassen, lön.............	2,800
				p
dagaflöning å, 3 kronor i 365 dagar.....	1,095	—	3,895	—
3 d:o.......................	—	—	11,685	—
1 kapten af 2. klassen, lön.............	1,800	_
dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 100 dagar	300	—	2,100
1 löjtnant af 1. klassen, lön............	1,200	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar.....	730	—	1,930	—
3 d:o.......................	—	—	5,790	—
1 löjtnant af 2. klassen, lön............	900	—				1
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar.....	730	—	1,630 4,890
3 d:o.......................	—	—	—
1 underlöjtnant, lön.................	600	—
dagaflöning å, 2 kronor i 365 dagar.....	730	—	1,330	—
3 do.......................	—	—	3,990	—
1 fanjunkare, lön.................	1,020	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar.....	730	—	1.750 8.750	_
5 d:o.......................	—	—	—
1 sergeant af 1. klassen, lön............	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar ....	547	50	1,267	50
8 d:o.......................	—	—	10,140	—
1 sergeant af 2. klassen, lön............	600	—
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar ....	547	50	1,147	50
	, —	—	9,180	—
1 distinktionskorpral, jemte underhåll in natura, lön	300	—
dagaflöning å 0,50 krona i 365 dagar ....	182	50	482	50
11 d:o.......................	—	—	5,307	50
1 korpral, jemte underhåll in natura, lön......	240	—
dagaflöning å 0,40 krona i 365 dagar ....	146	—	386	_
22 d:o .......................		—	8,492	—	•t ;
1 vicekorpral, jemte underhåll in natura, lön . .	180	—
dagaflöning å 0,30 krona i 365 dagar • . . . ,	109	50	289	50
22 d:o.....................	—	—	6,369
Transport	—	-|	117,381 |	-|	—

337

	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
Transport	—	—	117,381	—	—	—
1 officersvolontär, jemte underhåll in natura, lön . .	150	—
dagaflöning å 0,10 krona i 365 dagar ....	36	50	186	50		1
	—	—	186	50
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön.....	150	—
dagaflöning å 0,1 o krona i 365 dagar ....	36	50	186	50
29 d:o.......................	—	—	5,408	50
1 trumpetare, jemte underhåll in natura, lön ....	150	—
dagaflöning ä 0,30 krona i 365 dagar ....	109	50	259	50
5 d:o.......................	—	—	1,297	50	124,906
b) 1 kompani af den för V. (II.) arméfördel-
ningen under uppsättning varande träng-corpsen.
1 kapten af 1. klassen, lön.............	2,800j	—
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar.....	1,095	—	3,895	—
1 kapten af 2. klassen, lön.............	1,800	_
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar.....	1,095	—	2,895
1 löjtnant af 1. klassen, lön............	1,200	_
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar.....	730	—	1,930 1,930	_
	—	—	—
1 löjtnant af 2. klassen, lön............	900	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar.....	730	—	1,630
1 d:o.......................	—	—	1,630	_
1 underlöjtnant, lön................	600	—			*
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar.....	730	—	1,330	,_
I d:o.......................	_	—	1,330	_
1 fanjunkare, lön................	1,020	_
dagaflöning it 2 kronor i 365 dagar.....	730	—	1,750	_
1 d:o.......................	—	—	1,750	—	•
1 sergeant af 1. klassen, lön............	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar ....	547	50	1,267	50
8 d:o..................• ...	—	—	10,140	—
1 .sergeant af 2. klassen, lön.........	600	—
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar ....	547	50	1,147	50
7 d:o...................	—	—	8,032	50
1 distinktionslcorpral, jemte underhåll in natura, lön	300	—
dagaflöning å 0,5 o krona i 365 dagar ....	. 182	50	482	50
1 d:o....................	—	—	482	50
Transport	—	—	41,622 jso	124,906	—

43

338

. .	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
Transport			41,622	50	124,906	_
1 1 korpral, jemte underhåll in natura, lön......	240	—
dagaflönihg å 0,4 o krona i 365 dagar ....	146	—	386
3 clio..............•........	—	-	1,158
1 vicekorpral jemte underhåll in natura, lön ....	180	—
dagaflöning å 0,80 krona i 365 dagar ....	109	50	289	50
11 d:o.......................	—	—	3,184	50
1 volontär, jemte underhåll in natura, lön.....	150	_
dagaflöning å 0,1 o krona i 365 dagar ....	36	50	186	50
67 d:o.......................	—		12,495	50
1 trumpetare, jemte underhåll in natura, lön ....	150	—
dagaflöning å 0,30 krona i 365 dagar ....	109	50	259	50
1 d:o.......................	—	—	259	50	59,841	50
c) Arfvoden åt 4 kompaniohefer å 600 kronor .			-		2,400
Summa kronor	—	-	—	—	187,147	50

Anm. 1.

Anm. 2.
Anm. 3.

Anm. 4.

Den för underbefälet af manskapsklassen upptagna aflöningen utgöres af menig volontärs
aflöningsförmåner jemte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant
underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner,
tills det jemväl derifrån skiljes.

Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer, må under tiden till
motsvarande antal menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.
Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar, utgå till dertill berättigade löntagare
dagaflöning och furageersättning för skottdag.

Vid afgång uti öfverstelöjtnants- och chefsbeställning utgår derefter lönen med 4,000
kronor för samma beställning.

339

Bil. n:o 36.

Förslag till stat

för Göta (Norrlands) trängcorps år 1902.

	Kronor.	Summa kronor.
Staben.
1 öfverstelöjtnant oeli chef, lön ....	4.000
dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar.............	1,460	_
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor.........	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen...........	365	—	6,225	—
1 kapten af 2. klassen (regementsqvartermästare), lön......	1,800
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar......	1,095	—	2,895	—
1 regementspastor, (endast vid Norrlands trängcorps) arfvode . . .	—	—	800	—
1 auditör, (endast vid Norrlands trängcorps) arfvode 1 regementsläkare, lön ....	2,800	—	500	—
dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar . .	1,460	—	4,260	—
1 bataljonsläkare, lön ....	900
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar	730	—	1,630	_.
1 bataljonsveterinär, lön.....	900	_
dagaflöning ä 2 kronor i 365 dagar.....	730	—	1,630	—
1 hofslagarekorpral, jemte underhåll in natura, lön	240	_
dagaflöning å 0,4 o krona i 365 dagar . . .	146	—	386	_
1 hofslagarevicekorpral, jemte underhåll in natura, lön-......	180	_
dagaflöning å 0,8 o krona i 365 dagar.....	109	50	289	50
1 hofslagaresoldat, jemte underhåll in natura, lön . . .	150	_
dagaflöning å 0,8 o krona i 365 dagar . .	109	50	259	50
1 gevärshandtverkaresoldat, jemte underhåll in natura, lön . . .	150	_
dagaflöning å 0,3 o krona i 365 dagar .	109	50	259	50
1 handtverkare af 1. klassen, lön . .	_	_	700	—
1 d:o » d:o	—	—	700	—
1 d:o » 2. klassen, lön.......			500
1 d:o » d:o	_	_	500	_
1 musiksergeant af 1. klasseh, lön .	720	_
dagaflöning å 1,60 krona i 365 dagar.......	547	50	. 1,267	50
Transport	- |	-|	22,802 |	—

340

	Kronor.		kronor.
Transport	—		22,802
Koinpanistaten.
1 kapten af 1. klassen, lön....................	2,800	—
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar.............	1,095	—	3,895	—
	—	—	3,895	—
1 kapten af 2. klassen, lön....................	1,800	—
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar.............	1,095	—	2,895	—
1 löjtnant af 1. klassen, lön...................	1,200	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar ............	730	—	1,930	—
1 d:o..............................	—	—	1,930	—
1 löjtnant af 2. klassen, lön...................	900	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar.............	730	—	1.630	—
	—	—	3,260	—
1 underlöjtnant, lön.......................	600	—
dagaflöning ä 2 kronor i 365 dagar ............	730	—	1,330	—
Ilo..............................	—	—	1,330	—
1 fanjunkare, lön........................	1,020	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar ............	730	—	1,750	—
	—	—	3,500	—
1 sergeant af J. klassen, lön...................	720	~
dagaflöning ä 1,50 krona i 365 dagar............	547	50	1,267	50
8 d:o..............................	—	—	10,140	—
1 sergeant af 2. klassen, lön...................	600	—
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar............	547	50	1.147	50
8 d:o..............................		—	9,180	—
1 distinktionskorpral, jemte underhåll in natura, lön.......	300	—
dagaflöning å 0,50 krona i 365 dagar............	182	50	482	50
	—	—	2,895	—
1 korpral, jemte underhåll in natura, lön.............	240	—
dagaflöning å 0,4 0 krona i 365 dagar............	146	—	386	—
	—	—	4,632	—
1 vicekorpral, jemte underhåll in natura, lön...........	180	—
dagaflöning å 0,8 o krona i 365 dagar............	109	50	289	50
	—		4,921	50
1 officersvolontär, jemte underhåll in natura, lön.........	150
dagaflöning å 0,1 o krona i 365 dagar............	36	50	186	50
	—		186	50
Transport	—	—	85,861	50

341

Transport

1 volontär, jemte underhåll in natura, lön............

dagaflöning å 0,10 krona i 365 dagar............

46 d:o..............................

1 trumpetare, jemte underhåll in natura, lön...........

dagaflöning å 0,SO krona i 365 dagar............

2 d:o..............................

Arfvoden åt 2 kompanichefer å 600 kronor............

Summa kronor

Kronor.	Summa kronor.
	_	85,861	50
150 36	50	186	50
—	—	8,579	—
150 109	50	259	50
—	—	519	—
—	—	1,200	—
—	-	96,605	50

Anm. 1. Den för underbefälet af manskapsklassen upptagna aflöningen utgöres af menig volontär
aflöningsförmåner jemte tillägg för befälsbeställningen, hvadan afgående sådant
underbefäl bibehålies vid volontärsbeställningen med dess å stat upptagna förmåner,
tills det jemväl derifrån skiljes.

Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärsnummer, må under tiden
till motsvarande antal menige volontärer utgå för desse i stat anvisade aflöningsförmåner.

Anm. 3. Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning
och furageersättning för skottdag.

342

Inqvarterings- och servisbidrag

				i S	J O	c k h o	1 m.
	Personal.	Inqvar-terings- och servisbidrag å	Kronor.	Servisbidrag å	Kronor1).	Summa kronor.
	Antal.	Kronor.			Kronor.
4 öfverstelöjtnanter......	i		_	_		60		60		60
24 kaptener ..........	8	337	50	2,700	—	—	—	—		2,700	—
50 subalternoffieerare......	18	225	—	3,600	—	40	50	81		3,681	—
150 underofficerare och vederlikar	49	200	—	6,200	—	90	—	1,620		7,820	—
4 regementsläkare.......	1	600	—	600	—	—	—	—		600	—
3 äldre bataljonsläkare ....	1	337	50	337	50	—	—	—		337	50
3 yngre d:o ....	1	225	—	225	—	—	—	—		225	—
4 bataljonsveterinärer.....	1	225	—	■ 225	—	—	—	—		225	_
Summa kronor		—	—	13,887	50	—	—	1,761	— |	15,648	50

*) Härunder upptagen personal förutsättes åtnjuta inqvartering in natura.

343

Bil. n:o 37.

Tid trängen år 1902.

			i 1	a n	d s o	r t,				Summa kronor.
Personal. Antal.	In q va r-terings- och servisbidrag å Kronor.	Kronor. *	Servisbidrag å Kronor.	Kronor1).	Summa kronor.
3	585	_	1,170	_	30		30		1,200		1,260	_
16	165	—	1,980	—	30		120	—	2,100	—	4,800	—
32	100	50	2,512	50	24	—	168	—	2,680	50	6,361	50
101	—	—	—	—	12	—	1,212	—	1,212	—	9,032
3	435	—	870	— •	30	—	30	—	900	—	1,500	—
2	165	—	165	—	30	—	30	—	195	—	532	50
2	100	50	201	—	—	—		—	201	—	426	—
3	100	50	201	—	24	—	24	—	225	—	450	—
—	—		7,099	50	—	—	1,614	—	8,713	50	24,362	-

344

Bil. n:o 38.

Kostnadsberäkning

för trängens fast anstälda personal samt stam- och legda hästar

år 1902.

l:o) aflöning och rekrytering m. m :

2 trängbataljoner enligt stat å 187,147.50 •—374,295,00 kronor

1 trängbataljon » eko ..... 95,305,50 *d:o

1 d:o » d:o ..... 96,605,50 eko

Till skrifmaterialier, blanketter, öfriga
tryckalster, underhåll af expeditionsmateriel
samt inbindning för 4 trängcorpsers
corpsexpeditioner med underlydande
expeditioner........å 500 d:o

Rekryteringskostnader för 185 man . . å 50 d:o

2:o) ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne:

3 bataljonsläkare å 1,265 kronor..............

3:6) inqvarteringskostnaäer:

Enligt särskild beräkning öfver inqvarterings- och servisbidrag

4:o) remontering och skoning m. m :

10 hästar å 800 kronor............ 8,000 kr.

114 hästar för skoning och hästmedikamenter årligen
å 12 kronor............. 1,368 >

10 hästar i remontdepot betinga med transportkostnader
årligen å 340 kronor...... 3,400 »

eller tillsammans............... 12,768 kr.

hvarifrån afgå värdet af utrangerade försålda 10

hästar å 100 kronor............• 1,000 »

5:o) lega för hästar till artilleriets, ingeniörtrupyernas och trängens
exercis:

318 legda hästar i 134 dagar eller 42,612 dagar å 3 kronor .
6:o) arméens mathållning.

564 man i 365 dagar eller 205,860 dagar å 0,52 krona . . .

7:o) furagering af arméens hästar:

114 hästar i 365 dagar eller 41,610 dagar
318 legda hästar i 134 d:o > 42,612 d:o

eller tillsammans 84,222 dagar å 0,90 krona

Transport

Kronor.

Summa

kronor.

566,206

2,000

9,250

577,456

3,795

24,362

11,768

127,836

107,047

75,799

20

80

928,064

345

	Kronor.	Supapia kronor.
Transport 8:o) arméens mundering sutrustning:	, ,\-	—	928,064	—
305,860 dagar å 0,88 krona................	67,933	so
41,610 hästdagar å 0,1 o krona..............	4,161		72,094	80
9;q) armé.em ka$ern,utredning samt ved, ljus och vatten:
205,860 dagar å 0,io krona........ . < > . . . 84,222 hästdagar å 0,01 krona ..............	30,586 842	22	21,428	22
• '' '' V
10:o) arméens diverse intendentur- och sjukvårdshehof:	■* eo .
205,860 dagar å 0,08 krona . . . , ... . . .'', , .	—	—	16,468	80
Summa kronor	— •		1,038,055	82

r. , . rVv”-*•••: v •''* '' v>-: -i i

Alun. Ammunition och beväpning samt underhåll af byggnader och mötesfält ingå icke uti
förestående kostnadsberäkning, utan ärq härför uppkommande kostnader särskild! upptagna
för arméen i dess helhet.

>V‘( i

44

346

Bil. n:o 39.

Kostnadsberäkning

för de värnpligtiges vapenöfvande, inskrifning och redovisning m. m.

. år 1902.

l:o) de värnpligtiges aflöning, inskrifning och redovisning in. m.:

Bullföringsväsendet å fastlandet.

Till rullföringsområdesbefälhafvare med biträde,

enligt stat................ 175,565 kr.

» byra, eldning, belysning samt städning af 74

expeditionslokaler ä 500 kronor....... 37,000 »

Bullföringsväsendet å Gotland, förslagsvis (se sid.

82—83 i hufvudförslaget)......•..... 10,000 >

För tillsyn af förråd inom kompaniområdena, frivilliga
öfningar m. fl. fredsåtgärder å Gotland för
landstormens användande vid krigstillfälle . . . 3,000 >

Färdkostnader, förslagsvis (beräknade i jemnadt tal till de nu
utgående då under 1. öfvergångsåret dessa kostnader blifva

oförändrade)..................... • • •

Mönstring skostnader, förslagsvis (beräknade i jemnadt tal till de
nu utgående) ''.......................

Dagaflöning för:

2,450,676 tjenstgöringsdagar vid infanteriet, positions- eller fästningsartilleriet,
fästningsingeniörcorpser samtträngen
668.576 tjenstgöringsdagar vid kavalleriet, fältartilleriet samt
fältingeniör- och fälttelegrafcorpser eller tillsammans

3,119,252 dagar deraf:

2,668,230 » å 0,io krona eller........ 266,823 kr.

451,022 » » 0,50 d:o

225,511

2:o) Arméens mathållning:

3,119,252 tjenstgöringsdagar å 0,52 krona . . .
3:o) Arméens munderingsutrustning:

3,119,252 tjenstgöringsdagar 0,38 krona . . . .
4:o) Arméens kasernutredning samt ved, ljus och vatten.

3,119,252 tjenstgöringsdagar å 0,10 krona . . .
5:o) Arméens diverse intendentur- och sjukvardshehof.
3,119,252 tjenstgöringsdagar å 0,08 krona . .

Summa kronor

Kronor.

225,565

500,000

25,000

492,334

Summa

kronor.

1,242,899
1,622,011	04
1,029,353	16
311,925	20
249,540	16
4,455,728	56

Anm. Ammunition och beväpning samt underhåll af byggnader och mötesfält ing& icke uti
förestående kostnadsberäkning, utan äro härför uppkommande kostnader särskilt upptagna
för arméen i dess helhet.

347

Bil. n:o 40.

''sk.'',

Förslag till stat

för rullföringsområdesbefälhafvarne med biträden å fastlandet.

	Summa
	kronor.
Kullföringsområdesbefälhafvaren i Stockholm ersättning å 5 kronor om dagen i	1,825
365 dagar ..............................	—
1 rullföringsområdesbefälhafvare i landsorten ersättning å 4 kronor om dagen i
365 dagar ..............................	1,460	—
72 d:o....................................	105,120	—
1 officer vid Stockholms rullföringsområde ersättning å 4 kronor om dagen i 365
dagar ................................	1,460	—
1 biträde åt rullföringsområdesbefälhafvare ersättning å 2 kronor om dagen i 365	730
dagar ................................	—
89 d:o . ..............................:.’f i . . .	64,970	—
Summa kronor	175,565	—

Anm. Ersättning för skottdag utgår till dertill berättigade från statsanslaget för de yärnpligtiges
aflöning, inskrifning och redovisning m. m.

''t Sfi *»

3i&

Bil. n:o 41.

Förslag till stat

för Arméförvaltningen år 1902.

			K r	O	n o r.				1
... V. 1 '' ■ .. ''			Tjenst		Miss-
	Lön.		görings-	räknings-	Summa.
		pennin-	pennin-
			gar.		gar.				: f.
1 i\. i Artilleridepartementet.
Chef Generalfälttygmästare!! .
Militärbyrån.									.Åtnjuta aflöning å andra
Chef och föredragande, Fälttyg-									stater.
mästaren.........
1 Assistent, arfvode.....	—	—	—	—	—	—	1,000	—
Civilbyrån.
j Chef och föredragande, Krigsråd	4,400	—	2,000	—	—	—	6,400	—	fEfter fem år kan lönen \ liöjas med 600 kronor.
1 Sekreterare, tillika Kamererare	3,000	—	1,500	—	—	—	4,500	—	1 Efter fem år kan lönen
1 Revisor . . •.......	1,800	—	1,200	—	—	—	3,000	—	1 liöjas med 500 kronor i och. efter tio år med
i 1 Revisor och Bokhållare . . .	1,800	—	1,200	—	—	—	3,000		) ytterligare 500 kronor.
Fortiflkationsdeparte-
mentet.
Chef, Chefen för fortifikationen	—	—	—	—	—	—	—	—	f Åtnjuter aflöning å annan \ stat.
Militärbyrån.
Chef och föredragande, Öfver-
sten, eller vid hans frånvaro, Öfverstelöjtnant vid forti-fikationen .........									åtnjuta aflöning å annan
1 Adjutant.........									) stat.
Transport		|	|		|	—[ 17,900	—

349

			K r o	HOT.
	■f		Tjenst-	Miss
	Lön.		göringö-	räknings-	Summa.
			pennin-	pennin-
			gar.		gar.
Transport	—	—	—	—	—	—	17,900	—
Civilbyrån.
Chef och föredragande, Chefen
för artillerideparteméntets civilbyrå.
1 Sekreterare, tillika Kamererare	3,000	—	1,500	—	■—	—	4,500	—	1 Efter fem År kan lönen 1 höjafe med 500 kronor
1 Revisor och Bokhållare . . . ■ : -■> i '' , '' 5, J L . '' ■ V Intendentsdeparte-mentet. j Chef, Generalintendenten. Militärbyrån.	1,800		1,200				3,000		J och efter tio år med ) ytterligare 500 kronor. Åtnjuta aflöning å annan
Chef och föredragande, Fältin-									stat.
tendent.
1 Assistent, Intendent.
Sjukvård sbyrån.
Chef och föredragande, Fördel-
ningsläkare *), lön .....	2,800	—	—	—	—	—	—	—
arfvode.........	1,000	—	—	—	—	—	—	—
dagåflöning . . . . . . .	1,460	—		_	. .	■ .	5,260	_
1 Assistent, 1. Bataljonsläkare *),
lön............	1,800	—	—	—	—	—	—	-rt	- \f;;,.•;> •
dagaflöning........	1,095	—	-- '')	r t.	_	__	2,895		/Åtnjuter aflöning å annan \ stat.
1 Assistent, Sjukvårds intendent. 1 Assistent, Regemefntsveterinär,
arfvode..........							800	—
Transport	—	—	— ''	~	—	—	34,356

*) Dessutom inqvarterings- och servisbidrag efter grad, utgående från anslaget »Inqvarteringskostnader».

350

			K r	O	n o r.
			Tjenst	-	Miss-
	Lön.		görings-	räknings-	Summa.
		pennin-	pennin-
			gar.		gar.
Transport	—	—	—	—	—	_	34,355	—
1 Sergeant af 1. klass, aflönings-
förmåner å Svea trängbatal-jons stat.
Civilbyrån.	4,400		2,000				6,400		/Efter fem år	kan lönen
Chef och föredragande, Krigsråd	—		—			\ höjas med	600 kronor.
1 Sekreterare........	3,000	—	1,500	—	—	—	4,500	—
	3,000	—	1.500	—	—	—	4,500	—	Efter fem år	kan lönen
1 Revisor . .........	1,800	-	1,200	—	—	—	3,000	—	höjas med och efter	500 kronor tio år med
1 D:o ..........	1,800	—	1,200	—	—	—	3,000	—	ytterligare	500 kronor.
1 Bokhållare.........	1,800		1,200				3,000
Civila departementet.
Chef, G-enerakrigskommissarien	6,200	—	2,800	—	—	—	9,000	—
En Civilbyrå.
	4,400		2,000				6,400		(Efter fem år kan lönen
Chef och föredragande, Krigsråd						\ höjas med	600 kronor.
1 Sekreterare........	3,000	—	1.500	—	—	—	4,500	—
3,000		1,500				4,500
1 Kamererare........	—		—	''		l höjas med	500 kronor
1 Revisor..........	1,800	—	1.200	—	—	—	3,000	—	I och efter	tio år med
1 Revisor och Bokhållare . . .	1,800	—	1,200	—	—	—	3,000	—	ytterligare	500 kronor.
Bokslutskontoret.
1 Kamererare........	3,000	—	1,500	—	—	—	4,500	—
1 Bokhållare.........	1,800	-	1,200	—	—	—	3,000	—	Efter fem år kan lönen
									höjas med	500 kronor
Kassakontoret.									och efter	tio år med
									ytterligare	500 kronor.
1 krigskassör......v ,	3,000		1,500	—	500		5,000
Transport		|	j | 1101,65ö|

351

			K i	O	n o r.
			Tjenst-	Miss-
			görings-	räknings-	Summa.
			pennin-	pennin-
			gar.		gar.
Transport							101,655	—
Ett juridiskt biträde för hela			• l.;.
embetsverket, arfvode . . .							2.000	—
Till vikariatsersättning, arfvoden
åt extra ordinarie tjensteman,
flitpenningar, tillfälligt biträde
och renskrifningskostnad . .							29,500	—
1 Förste vaktmästare . . . . .	800	—	300	—	—	—	1,100	—
1 Vaktmästare........	500	—	300	—	—	-	800	—	\Efter
4 D:o ........	2,000	—	1,200	—-	—	—	3,200	—	j höjas med 100 kronor.
Summa kronor	—		—	—		-	138,255	—

Alun* 1* Om vaktmästare åtnjuter bostad jemte vedbrand, böra, såvida icke dessa förmåner
tillkomma honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma
till ett värde af 1B0 kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå för
förste vaktmästare med 650 kronor och för vaktmästare med 350 kronor kontant.

Anm* 2. De för Arméförvaltningens embets- och tjensteman samt betjente ifrågakomna ålderstillägg
å lön skola utgå från fjerde hufvudtitelns förslagsanslag för ålderstillägg.

Amu. 3. Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller om dessa ej lemna sådan tillgång,
af 4. hufvudtitelns allmänna besparingar utgår till dertill berättigade löntagare dagaflöning
för skottdag.

352

Bil. n:o 42.

Kostnadsberäkning

för arméförvaltningen år 1902.

	Kronor.	Summa kronor.
l:o) Arméförvaltningen:
Arméförvaltningen enligt stat.....V A. • "• > •. •	m.	''m	138,255	T"
2:o) Inqvarteringskostnader:
En fördelningsläkare, inqvarterings- och servisbidrag .	825	—
En äldre bataljonsläkare, inqvarterings- och servisbidrag . . .	337	50	1,162	50
3:o) Ålderstillägg:
3 krigsråd å —— kronor..................	900	—
17 sekreterare, kamrerare, krigskassör, revisorer, bokhållare ir ■ 1000 samt revisorer och bokhållare å —» kronor ...... 100 5 vaktmästare å 2 kronor.............. . , ,	8,500 250	—	‘ A & ‘It 9,650
Summa kronor	—	—	149,067	50

353

Bil. n:o 4.3.

Förslag till stat

för generalitetsstaten år 1902.

1	Kronor.	Summa kronor.
1 Fördelningsgeneral, lön....................	8,000
dagaflöning å 6 kronor i 365 dagar ...........	2,190	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	11,720	—
	—	—	58,600	—
1 Generalfälttygmästare, d:o...................	—	—	11,720	-
1 General för fortifikationen, d:o ................	—	—	11,720	—
1 Generalstabschef, d:o..................... Anm. Medlemmar af generalitet åtnjuta för tjensteresor till möten och mönstringar reseersättning enligt gällande rese-reglemente, men ej traktamentsersättning. 1 1 Adjutant hos fördelningsgeneral, kapten, dagaflöning å 3 kronor i förslagsvis 227 dagar.................	681		11,720
—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	2,211	—
} 1 Adjutant hos fördelningsgeneral, subaltemofficer, dagaflöning	454	—	11,055	—
å 2 kronor i förslagsvis 227 dagar...........	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	1,984	—
	—	—	9,920	—
1 Fördelningsläkare, arfvode ..................	—	—	1,000	—
	—	—	5,000	-
Arfvode till en Kavalleriinspektör................ Till hyra, eldning, belysning och städning af arméfördelningsexpedi-	—	—	2,500	—
tionerna och inspektörens för kavalleriet expedition samt till • skrifmaterialier, blanketter, öfriga tryckalster, underhåll af expeditionsmateriel, inbindning samt dagaflöning och fyll-
nåd i dagaflöning åt skrifbiträden m. m. vid nämnda ex-peditioner ........................	—	—	15,000	—
Summa kronor	—	—	154,150	—

Anm. Af de å analaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning
och furageersättning för skottdag.

45

354

Bil. n:o 44.

Kostnadsberäkning

för Generalitetsstaten år 1902.

	Summa kronor.
l:o) generalitetsstaten:
Generalitetsstaten enligt stat.....................	154,150	—
2:o) inqvarteringskostnader:
Inqvarterings- och servisbidrag åt generalfälttygmästaren, generalen för fortifikationen och generalstabschefen å 1,125 kronor, hvardera . . .	3,375
......... Summa kronor	157,525	—

Bil. n:o 45.

Förslag till stat

för inspektionen vid trängen år 1902.

	Kronor.	Summa kronor.
1 inspektör vid trängen, öfverste, lön....... ,	6,000
dagaflöning å 5 kronor i 365 dagar ...........	1,825	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst................	400	—
furageersättning å l.krona om dagen...........	365	—	8,590	_
1 adjutant, åtnjuter lön och dagaflöning å vederbörlig trängcorpsVstat	_	_
lönetillägg för 1 tjenstehäst...............	400	—
furageersättning å'' 1'' krona om dagen''. ... . ......	365	—	765	_
Till hyra, eldning, belysning och städning af expeditionslokal, fyll-
nåd i dagaflöning 4t* skrifbiträde, till- skrifmaterialier m. m. för expeditionen...........	—	_	2,000	_
Summa kronor	—	—	11,355	—

Anm. 1. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan
tillgång, af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning
och furageersättning för skottdag. • • , ■ ...

Anm. 2. Inqvarterings- och servisbidrag för inspektören utgår med 1,125 kronor, hvadan
kostnaden för inspektionen uppgår till

å aflöning och rekrytering m. m............. 11,355: —

> inqvarteringskostnader ..............., 1,125: —

Summa kronor 12,480: —

355

Bil. n:o 46.

Förslag; till stat

för generalstaben år 1902.

Militärstaten.	Kronor		Summa kronor.
1 generalmajor, chef för staben, uppbär lön på generalitetsstaten.
Ofveradjutanter.
1 öfverste, lön........... dagaflöning å 5 kronor i 365 dagar............	6,000
1,825	_
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
fnrageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	9,355	_
1 öfverstelöjtnant, lön....................	4,000
dagaflöning ä 4 kronor i 365 dagar............	1.460	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning ä 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	6,990	_
2 d:o.....................	—	—	13,980	—
1 major, lön...........	3.500	_
dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar............	1,460	_
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	_
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	6,490	_
	—	—	58,410	—
Stabsadjutanter.
1 kapten af 1. klassen, lön...................	2.800	_
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar............	1,095	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	5,425	_
16 d:o...........................	—	—	86,800	—
1 löjtnant af 1. klassen, lön...................	1.200	_
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor........	800	—
furageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst . . .	730	—	3,460	_
	- | —	27,680	—
Transport	—		218,590	—

356

	Kronor.	Summa kronor.
Transport	—	—	218,590	—
Civilstaten.
1 professor, lön.........................	—	—	5,000	—
Ålderstillägg å 500 kronor efter femte och tionde tjensteåret.
1 krigsarkivarie, lön.......................	—	—	4,000	—
Ålderstillägg å 500 kronor efter femte och tionde tjensteåret.
1 bibliotekarie, arfvode.....................	—	—	1,000	—
1 aktuarie, d:o .................• . . .	—	—	800	—
1 vaktmästare, d:o .....................	—	—	750	—
1 d:o d:o .....................	—	—	650	—
1 d:o d:o .....................	—	—	650	—
Särskilda anslag.
Ersättning åt aspiranter och inkommenderade officerare, förslagsvis	—	—	16,000	—
Arkivet och biblioteket, inköp af böcker m. m...........	—	—	5,000	—
Generalstabens fältöfningar, kommunikationsafdelningens resor, rese-stipendier m. m......................	—	—	10,000	—
Expenser, renskrifning, tryckningskostnader och ved m. m. . . • .	—	—	6,695	—
Summa kronor	—		269,135	—

Alun. Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan
tillgång, af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning
och furageersättning för skottdag.

357

Bil. n:o 47.

Inqvarterings- och servisbidrag

vid Generalstaben år 1902.

		T	j	3 n s t g	ö	r	i n g s o r	t
	i Stockholm.	i landsorten	Summa
	| Personal	Inqvarte-rings- och servis-bidrag ä	Summa kronor.	| Personal |	Inq var te-rings- och servis-bidrag å	Summa kronor.	kronor.
1 öfverste .........	i	1,125	_	1,125	_	_		_	_	—	1,125	—
3 öfverstelöjtnanter.....	3	825	—	2,475	—	—	—	—	—	-	2,475	—
10 majorer.........	7	600	—	4,200	—	3	435	—	1,305	—	5,505	—
17 kaptener .........	16	337	50	5,400	-	1	165	—	165	—	5,565	—
9 löjtnanter........	9	225	—	2,025	—	—	—	-	—	—	2,025	—
1 professor .........	1	600	—	600	—	—	—	—	—	—	600	—
1 krigsarkivarie.......	1	337	50	337	50	—	—	—	—	—	337	50
Summa kronor	—	—	—	16,162	50	—	—	—	1,470	—	17,632	50

Bil. n:o 48.

Kostnadsberäkning

för Generalstaben år 1902.

	Summa
	kronor.
l:o) generalstaben:
Generalstaben enligt stat........................	269,135	—
2:o) inqv artering sko stnader:
Enligt serskild beräkning för inqvarterings- och servisbidrag.......	17,632	50
3:o) ålder stillägg:
1 000 1 professor och 1 krigsarkivarie å —— kronor.............	1,000	—
6 Summa kronor	287,767	50

358

Bil. n:o 49.

Förslag till stat

för Kommendantsstaten år 1902.

	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
a) Kommendantskapet i Stockholm:
1 Kommendant, arfvode...............	3,000	—
lönetillägg för en tjenstehäst å 400 kronor . .	400	—
furage ersättning å 1 krona om dagen.....	365	—	3,765	_
1 Förste adjutant, arfvode..............	900	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor . . .	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen.....	365	—	1,665	_
1 Andre adjutant, arfvode.............. 1 Vaktmästare, med skyldighet att vaktmästaregöro-	—	—	400	—
målen bestrida såväl vid expeditionen, som för arrestantema, arfvode............	_	_	750	_
Till vaktjournaler, skrifmaterialier för expeditionen och
vakterna, bokbindningskostnad, renhållning i expeditions- och vaktrummen, förstugor och kor-ridorer, mönstringstälts uppsättande m. fl. extra utgifter...................			450		7,030
b) Kommendantskapet & Karlsborg:
1 Kommendant, arfvode ...............	3,000	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor . . .	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen.....	36 5	—	3,765	_
1 Adjutant
lönetillägg för 1 tjenstehäst å 400 kronor . . .	400	—
furageersättning å 1 krona om dagen.....	365	—	765	—
Transport	—		4,530	—	7,030	—

359

	Kronor.	Kronor.	Summa kronor.
Transport	_	_	4,530	_	7,030
1 Garnisonspastor, utom de arfvoden, som i respektiva
stater för å Karlsborg förlagda truppförband till pastoralvård upptagits, lön ..........			2,000
1 Auditör, arfvode ............	—	—	1,000	—
Skrifmaterialier..............	—	—	100	—	7,630	_
Summa kronor	—	—	—	—	14,660	-i

Anui. Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af fjerde liufvudtitelns allmänna besparingar, utgår till dertill berättigade löntagare
furageersättning för skottdag.

360

Bil. n:o 50.

Förslag; till stat

för Intendenturcorpsen år 1902.

	Kronor.	Summa kronor.
1 generalintendent, lön.....................	8,000	_
dagaflöning ä 6 kronor i 365 dagar............	2,190	—	10,190
1 öfverfältintendent, lön.....................	6,000	—
dagaflöning å 5 kronor i 365 dagar............	1,825	—	7,825
1 fältintendent af 1. graden, lön.................	4,000	—
dagaflöning ä 4 kronor i 365 dagar............	1,460	—	5,460 21,840
	—	—	—
1 fältintendent af 2. graden, lön.................	3,500	—
dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar............	1,460	—	4,960 19,840
	—	—	—
1 intendent af 1. klassen, lön..................	2,800	—
dagaflöning ä 3 kronor i 365 dagar............	1,095	—	3,895
	—	—	155,800	—
1 intendent af 2. klassen, lön..................	1,800	—
dagaflöning ä 3 kronor i 365 dagar............	1,095	—	2,895 55,005
	—	—	—
1 underintendent, lön......................	900	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—	1,630	—
	—	—	1,630	—
1 förvaltare, lön........................	1,020	—
dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar............	730	—	1,750	—
59 d:o.............................	—	—	103,250	—
Anm. Efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter för-
valtare ett ålderstillägg å lön af 300 kronor att utgå från stats-anslaget under fjerde hufvudtiteln för ålderstillägg.
1 vaktmästare, lön.......................	300	—
dagaflöning å 0,50 krona i 366 dagar........... underhåll (beklädnad och portionsersättning) å 0,85 krona i	182	50
365 dagar .......................	310	25	792	75
	—	—	27,746	25
Arfvode till extra intendenter, eller underintendenter....... Till skrifmaterialier, blanketter, öfriga tryckalster, underhåll af ex-peditionsmateriel samt inbindning:	1,500		21,740
för generalintendentens expedition............	—
» intendentureorpsens hufvudstation..........	2,000	—	3,500	—
Summa kronor	—	|-	449,749	—

361

Amu. 1. Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan tillgång
af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar, utgå till dertill berättigade löntagare
dagaflöning samt beklädnad och portionsersättning för skottdag.

Anm. 2. Vid afgång i vaktmästarebeställning återbesattes icke ledigblifven beställning, men
få härigenom uppkomna besparingar användas för sådan tjensts upprätthållande.

362

Inkvarterings- och servisbidrag vid

										T j e n s	t-
	I Stockholm.
	TI ® ►S	Inqvarterings- och servisbidrag	Servisbidrag
	O p	1 Personal, j	å	kronor.	Personal.1 2)]	å	kronor.	Summa kronor.
1 generalintendent...............	—	i	1,125	—	1,125							1,125	—
1 öfverfältintendent...............	—	i	1,125	—	1,125	-	—	—	—	—	—	1,125	—
5 fältintendenter af 1. graden..........	—	3	825	—	2,475	—	—		—	—	—	2,475	—
5 » »2. » ..........	—	2	600	—	1,200	—	—		—	—	—	1,200	—
61 intendenter..................	4	9	337	50	3,037	50	—		—	—	—	3,037	50
2 underintendenter...............		—
60 förvaltare...................	4	—	—	—	—	—	6	90	—	540	—	540	—
Summa kronor	—	—	—	—	8,962	50	-		—	540	—	9,502	50

1) Åtnjuta inqvarterings- och servisbidrag af Stockholms stad.

2) Beräknas åtnjuta inqvartering in natura.

Anm. 34 intendenter åtnjuta icke inqvarterings- och servisbidrag.

363

Bil. n:o 51,

intendenturcorpsen är 1902.

?	Ö I	i	n g	s	o r	t.
I Göteborg.	I öfrig landsort.	Å landt-fästningar.	Summa kronor.
Inqvarterings-ocb servisbidrag	Servisbidrag	Slamma kronor.	Inqvarterings-ocb servisbidrag	Servisbidrag	Summa kronor.	Personal. 2)	Servisbidrag å	Summa kronor.
| Personal. |	å	kronor.	o a §	å	kronor.	Personal. |	å	kronor.	CD H 00 O ''P fe *	å	kronor.
_																													1,125	_
—																											—	—	1,125	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	-	2	585	—	1,170	—	-	—	—	—	—	1,170	...	—	—	—	—	—	3,645	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	2	435	—	870	-	—	—	—	—	—	870	-	i	30	—	30	—	2,100	—
i	305	62	305	62	—	—	—	—	—	305	62	10	165	—	1,650	—	—	—	—	—	—	1,650	—	3	30	—	90	—	5,083	12
				_	1	12		12		12		_					42	12		504		504		7	12		84		1,140
—	—	—	305	62	—	—	—	12	—	317	62	—	—	—	3,690	-1-	—	—	504	—	4,194	—	-1-	—	204	—	14,218	12

364

Bil. n:o 52.

Kostnadsberäkning

för Intendenturcorpsen år 1902.

	Summa kronor.
l:o) intendenturcorpsen:
Intendenturcorpsen enligt stat..................	449,749	—
2: o) ingyarteringskostrlader:
Enligt särskild beräkning öfver inqvarterings- och servisbidrag......	14,218	12
3:o) ålderstillägg:
6 förvaltare å kronor ....................... 2 Summa kronor	9,000	—
472,967	12

Bil. n:o 53.

365

Landtförsvarets ordinarie kostnad, enligt

förslaget till ny härordning, år 1902.

							K -	-o — s -		t — n	—	a ■— d -	— e —	r	— n		a	b	_ e		1 — ö		- P —	a	s		i — g		f —	C	— r:
Riksstatens fjerde hufvudtitel. Ordinarie anslag. Aflöning och. expenser samt inqvarterings- och resekostnad. Departementschefen..............•..........	Infanteriet. Bil. n:o 12.	Kavalleriet. Bil. n:o 21.	Artilleriet. Bil. n:0 29.	Fortifika- tionen. Bil. n?o 34.	Trängen. Bil. n:o 38.	De värn-pligtige. Bil. n:0 39.	Arméför- valtningen Bil. n:o 42.	Generali- tetsstaten. Bil. n:o 44.	Inspektio-nen vid trängen. Bil. n:o 45.	General- staben. Bil. n:o 48.	Kommen- dants- staten. Bil. n:o 49.	’ Intenden-turcorp-sen. Bil. n:o 52.	Krigshög- skolor.	Ridskolan.	Skjutsko-lan för in-fanteriet och kaval-leriet.	Krigs- skolan.	Remonte- ringssty- relsen.	Landt- försvars- departe- mentet.	Diverse förut icke specifice-rade ut-gifter.	Summa kronor,
																																				17,00C	—	17,00C	—
Departementet............................	—		—		—		—		—		—		—		—		—		—	—	—		--		---		—		•--		—	-	—	—	50,25C	—	—		50,25C	—
Arméförvaltningen..........................	—	—	—		—		—		—		—		138,255	—	— -		—		—		---		—	—	--	-	—		—		—		--		--		—		138,255	—
Generalitetsstaten..........................	—		—		—		—		-—-		—		—		154,150	—	—-		—	—	--		—	—	——		—	—	—		—		—		—		—	_	154,150	—
Generalstaben............................	—		—		—	—	—		—		—	-	—		—		—		269,135	—	—		—	—-	--		--		—		—	—	—		—		—		269,135	—
Artilleristaben............................	—		—		--	-	—		—		—		—		—		—		—	—	--.		—	—	-__		_	_	_		_		__		_		12,200	—	12,20(	—
Kommendantsstaten.........................	—		—		—	—	—	—	—	—	—		—		—		—		—	—	14,660	_	---		—	—	•-	—	--		--		-_	_	._		__	14,660	—
Aflöning och rekrytering m. m.....................	6,211,923	90	1,993,566	20	2,270,425	—	606,634	-	577,456		—	—	—	—	—		11.355	—	—	—	--	—	—	—	-		--	—	•-		--		—	—	—		---	—	11.671,360	10
Intendenturcorpsen .........................	—		—	—	—	—	—	—	—		—	—	—	—	—		—		—	-	•-		449,749	_	—		—	—	—		—		--.	—	---		--	—	449,749	___
Ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne, förslags-anslag .............................	35,420	—	6,325	—	5,060	—	1,265		3,795	—	—	—	_	_	_____		__	_	_	_																			51,865	-—
Stipendier för fältläkarecorpsen och veterinärstaten..........	—	—	—	—	—	—	—	—	■-		—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—		——	—	—	—	•-	__	—	—	—	—	—	—	—	—	27,000	—	27,000
Inqvarteringskostnader, förslagsanslag.................	209,700	__	39,809	50	83,177	25	29,579	—	24,362		—	—	1,162	50	3,375		1,125		17,632	50	--	i	14,218	12	5,800		—	—	—	—	428	50		—	—	—	—	—	430,369	37
Inqvarteringens ordnande i Stockholm, reservationsanslag.......	--	—	—	-	—	—	—	—	—	-	—	-	—	—	—	-	—	—	•--	—	—		—	—	—	—	—	—	•--	—	—	—	—		---	—	21,450		21,450
Aiderstiliägg, förslagsanslag.....................	—	—	2,000	—	5,250	—	3.000	—	—	—	—	—	9,650	_	--	--	--	—	1.000		——	j —	9,000	—	■--	—	—	—	—	—	—	—	•--	—	2,700	—	--	_	32,600
Reservbefälet, förslagsanslag högst..................	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	--	—	---	—	—	—	-—-	—	—	—	——	—	—	—	—	—	---	—	—	—	—	__	53,516	_	53,516	__
Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation, förslags-anslag högst..........................	—	—	—	—	—	—	—	—	--	—	—	—	--	_	----	—	—	—	_	—	_		._„	_	__						__						38,430	02	38,430	02
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag............	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	---	—	—	—	—	i“	--	—	—	—	—	—	—--	--	—	—	—	—	--		164,376	--	164,376	—
Resestipendier till artilleri- och ingeniörofficerare, reservationsanslag . .	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	——	—	——	—	—	—	—	—	—		—	—	•--	—	—	—	—	—	•-	—	—	—	—	—	7,000	—	7,000	__
Resestipendier till officerare och intendenturtjenstemän, reservationsanslag	—	—	—	—	—	—	—	—	—	-	-—-	—	—	—	—	—	—	—	-—	—	--■	—	-—-	—	—	—	—	—	—	—	--	—	•-	—	—		15,000	—	15,000	—
Resestipendier till militärläkare, reservationsanslag..........		—		~										—	''	—		—	—	—	--	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	---		2,000	—	2,000	—
Remontering och hästlega m. m. Remontering och skoning m. m., reservationsanslag..........			499,982		211,638		14,740		11,768																								2,300						740,428
Lega för hästar till artilleriets, ingeniörtruppernas och trängens exercis		—		—	564,963		50,901	—	127,836	—		—	—	—	—	—	---	—	—	—	—	—	—	—	—	—	- .	—	—	—	*-	—	—	—	—	—	--	—	743,700	—
Skolor för officerare, underbefäl och militärläkare. Krigshögskolor, reservationsanslag..................																									67,860														67,860
Ridskolan, reservationsanslag.....................	—	—	—	—	---	—	—		—	—	--	—	—	—	—	—	--	—	—	—	—	—	—	—	—	—	37,500	—	—	—	—	—	■-	—	—	—	—	—	37,500	_
Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet, reservationsanslag.....	—	-		--	—	—	—	—	—	—	—	—	—	-	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	•-	—	41,700	—	—	—	—	—	-—	—	—	—	41,700	_
Artilleriskjutskolor, reservationsanslag................	—	—	—	-	- .	—	—	—	—	-	—	—	--	-	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	-—-	—	—	—	—	—	27,025	—	27,025	_
Krigsskolan, reservationsanslag....................	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	-	—	—	—	—	—	—	r-	--	—	—	•--	—	—	—	—	—	—	—	87,500	—	—	—	—	—	--		87,500	_
Yolontärskolor, förslagsanslag ....................	—-	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	-	--	—	---	—	—	—	--	—	—		—	—	—		-—	—	---	—	—	—	—	—	—	—	158,345	—	158,345	—
Militärläkares undervisning, reservationsanslag............		—				—		—	—	—	—	—	—	—	—	—	-	—	—	—	•-	—	—	—	----	—	—	—	—--	—	—	—	—	—	—	—	6,350	—-	6,350
Naturaunderhåll, sjukvård, öfningar och materiel. Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Carlsborg, reservationsanslag . .																																					70,650		70,650
Arméens fält- och fälttjenstöfningar, reservationsanslag........	—	—	-—-	-	—	—	--	—	—	—	—	-	—	—	*-	—	—	—	—	—	---	—	—	—	--		—	—	—	—	—	—	.-	—	--	—	300,000	—	300,000	—
De värnpligtiges aflöning, inskrifning och redovisning m. m., förslags-anslag .............................	_	_	—	_	_	_	__		_		1,242,899	_	P		___		__				_																		1,242,899
Arméens vapen och ammunition, skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel, reservationsanslag................	_	_	_	_	_	__	___	_	__	_	__	_	__		__			_															«				1,790,000		1,790,000
Arméens byggnader, mötesfält, kommendantsskapsutgifter samt fortifika-tionens öfningar och materiel, reservationsanslag........	_	_	__	__	_	_	__		__	_	_	_			__										i												552,600		552,600
Arméens mathållning, förslagsanslag.................	987,014	08	522,734	68	615,901	—	155,256	40	107,047	20	1,622,011	04	-—	—	-—-	—	—	—	—	—	—	—	—	--	-—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	4,009,964	40
Furagering af arméens hästar, förslagsanslag.............	—	—	1,020,727	26	499,632	30	45,332	10	75,799	80	—	—	---	—	—	—	--	—	—	—	—	—	— —	—	-	—	—	—	—	—	—	—	•-	—	•-	—	--	—	1,641,491	46
| Arméens munderingsutrustning, reservationsanslag..........	626,374	32	441,675	37	390,860	25	98,528	10	72,094	80	1,029,353	16	—	—	—	—	---.	—	—	_	—	__	—	—		—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_	2,658,886	_
Arméens diverse intendentur- och sjukvårdsbehof, reservationsanslag .	148,101	92	79,992	08	94.754	—	23,885	60	16,468	80	249,540	16	--	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	--	—	—	—	—	—	—	—	---	—	—	—	----	—!	612,742	56
Arméens kasernutredning samt ved, ljus och vatten, reservationsanslag	185,127	40	111,563	13	123,993	97	30,355	17	21,428	22	311,925	20	—	—	—	—	--	—	—	—	—	—	—	—		—	—	—	—	—	—	—	—	—	--	—	-—-	—1	784,393	09
Skattelindringar och ersättningar till rust- och rotehållare. Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, förslagsanslag......		i																																			3,750,000		3,750,000
j Rustnings- och roteringsersättning..................	—	-	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—-	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	693,400		693,400	_
Roteringsunderstöd, förslagsanslag..................	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	-—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	12,500	—	12,500	_
t Störtade eller skadade nummerhästar vid indelta kavalleriet, förslags anslag.............................	—		10,000	—	-—-	-	—	—	—	-	-—-	—	—	—	-—-	—	—	—	—	—	—	-	—	—	—	—	----	—	—		—	—	•--	—	—	—	---		10,000
Diverse anslag. Hämmande af smittosamma sjukdomar bland indelta kavalleriets num-merhästar, förslagsanslag.....................			1,700																																				1,700
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för landtförsvarsdepartementet och arméförvaltningen, förslagsanslag..............	_		_		_																																28,000		28,000
Extra utgifter............................	---		—	—	---		--		—	—	-—-		- i		—		—		—		—		—		——-		—	—	—	__	—		—	—	—		75,000	—	75,000
Summa kronor	8,403,66162	4,730,07522	4,865,654|77|	1,059,476	v\	1,038,055 82|	4,455,728|56	149,067150	157,52ö|	-|	12,48ol		287,767 50	14,66oj	—	472,967	12	73,66o|	-|	37,500	-|	41,70o|	-!	87,928	50	2,300	-|	52,950		7,821,842	02	33,765,000

V *

''i ■

t

t

T

, ”

i

/-eu''

''• *. ; ;

..

V;

''ih

. ■«-•-

.

ii.-:, c

i

•‘ •V I.

«

f

4.u : ■ ■

■'' s - ■■■

i

v o t''.

y £

-

■ >A

J-'' ''

. 1*

H : -

.W

368

Kostnader för fälttjenstöfningarne under åren

Ä r.

Öf-	Antal	Antal hästar vid öfningarne.	Under öfningarne betingades en kostnad af:			Kostnaderna
per-
nings- tiden	sonal i	Stam-		Sum- ma.	för portion	för 100	för legda hästar ,per häst och dag:	rese- och trakta-	färdkost-	aflönings- kost- nader.
i dagar.	öfnin- garne.	eller egna.	Legda.	med bröd.	kg- hafre.	vid in-tenden-turen.	vid artille- riet.	ments- kost- nader.	nader.
					Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
5	10,209	3,016	923	3,939	—	48	14	12	6j25	6	50	10,900	89	95,488	51	22,206	67
5	11,416	1,294	1,013	2,307	—	53	10	91	5	50	4	03	8,256	07	91,940	26	27,634	18
6	12,361	1,461	1,316	2,777	—	57	9	44	4	—	4	50	9,315	34	97,536	87	36,854	72
6	11,526	2,611	1,390	4,001	—	61	11	—	4	41	7	50	15,131	14	110,494	84	35,964	88
5	17,719	1,443	2,053	3,496	—	56,6	8	84	5	45	5	89	8,292	16	101,177	41	22,794	64
{*•}	15,194	1,729	1,417	3,146	—	61,2	/n \11	44 68	) 5	75	i?	—	} 8,800 }l2,273	91	135,207	76	32,734	78
{ *6/	17,235	3,208	2,470	5,678	—	67,35	(11	3b 45	} 6	—	{1	40 85	47	86,175	85	29,352	86

! 1884.
| 1886.
'' 1888.
1889.
1895.
| 1897.
I 1899.

* För kavalleriet.

369

Bil. n:o 54.

1884, 1886, 1888, 1889, 1895, 1897 och 1899.

fördelades i nedanstående grupper af utgifter, nämligen för:

proviante- ringskost- nader.	furage- ringskost- nader.	lägerhalm.	hästlega.	skador å gröda, gärdsel, mark m. m.	sjukvårds- kostnader.	1 diverse j kostnader. !	Summa kostnader.	Årsvis af.	Under hela perioden.
Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
32,654	14	28,060	49	_	_	39,744	57	3,566	24	6,407	17	2,866	35	241,895	03	4	74	—	—
46,062	66	16,911	21	—	—	37,144	69	4,727	93	3,311	44	8,194	68	244,183	12	4	28	—	—
57,068	17	17,763	59	4,149	01	53,130	84	27,845	62	3,577	81	6,856	74	314,098	71	4	24	—	—
54,225	23	31,785	87	5,355	30	84,400	08	9,439	17	2,816	96	16,898	27	366,511	74	5	30	—	_
67,353	76	15,753	13	5,664	79	70,127	10	15,708	81	3,399	33	6,983	21	317,254	34	3	58	—	_
68,552	19	25,462	58	9,111	74	83,642	19	41,737	86	3,974	69	10,335	75 419,560	45	5	46	—	—
70,932	82	33,986	51	18,335	46	66,789	46	16,524	20	3,586	35	10,963	68 348,920 II	66	451	4	29

Öfningarne betingade

sålunda en medelkostnad
per dag för
hvarje man.

Tablå öfver ordinarie anslaget till arméns vapen, ammunition och skjut öfningar

in. in. för år 1902.

			Anslaget	Minsk-ning efter
			öfver-	Återstod	Erforder-	Anslags-
			enligt stat för	flyttning af Vax-	lig ök-	hehof för
				holms ar-		ning.	år 1902.
			år 1901.	tilleri- corps.
Tit.	I.	Artillerimat eriel:
		för fältartilleriet........................	70,000	—	70,000	42,000	112,000
		» fästningsartilleriet..................	16,500	10,850	5,650	4,350	10,000
Tit.	n.	Handvapen .... ...........................	50,070	200	49,870	33,130	83,000
Tit.	in.	Ammunition:
		för fältpjeser.............................	252,000	—	252,000	25,000	277,000
		» fästningspjeser......................	46,000	24,400	21,600	10,400	32,000
		» handvapen ...........................	581,000	4,200	576,800	143,200	720,000
		» kruttillverkning ...................	200,000	—	200,000	30,000	230,000
Tit.	IV.	Öfningar: för artilleriet.............................	35,400	2,350	33,050	26,950	60,000
		> öfriga vapen.........................	40,000	—	40,000	22,000	62,000
Tit.	V.	Fabriker:
		Carl Gustafs stads gevärsfaktori..	26,000	—	26,000	10,000	36,000
		Ammunitionsfabriken..................	21,500	—	21,500	8,500	30,000
		Åkers krutbruk.......................	5,500	--	5,500	3,000	8,500
Tit.	VI.	Byggnader..................................	40,000	1,600	38,400	9,600	48,000
Tit.	VII.		22,000 20,000	400	21,600 19,150	3,400 1,850	25.000 21.000
Tit.	vin.	Transporter.................................	850
Tit.	IX.	Diverse behof...............................	15,205	150	15,055	20,445	35,500
		Summa kronor	1,441,175	45,000	1,396,175	393,825	1,790,000

371

Bil n:o 56.

Förslag till stat

för Carl Gustafs stads gevärsfaktori för år 1902.

(Utom inqvarterings- och servisersättning.)

Kronor.

1 Fabriksingeniör, lön........... • •

dagaflöning ä 4 kronor i 365 dagar ...........

1 ålderstillägg å lönen å 500 kronor efter 5 års väl vitsordad tjenst.

1 Fabriksförvaltare, lön.....................

dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar............

1 ålderstillägg å lönen å 500 kronor efter 5 års väl vitsordad
tjenst 1

d:o ...............................

1 Besiktningsrustmästare, lön..................

dagaflöning å 2 kronor i 365 dagar...........<

1 ålderstillägg å lönen å 500 kronor efter 5 års väl vitsordad tjenst.

3 d:o............ . . ............... •

1 Fabriks,skrifvare, lön.....................

dagaflöning å 1,50 krona i 365 dägar . ; . •. . . . \ . ''. .

1 åldei-stillägg å lönen å 300 kronor efter 5 års väl vitsordad tjenst.
1 d:o..............................

I,

Summa kronor

3,000

1,460

1,320

1,095

1,020 -

730 -

720

547

50

Summa

kronor.

4,460 -

2,415

2,415

1,750

5,250

'' 1,267
1,267

-| 18,825

47

372

Bil. n:o 57.

Förslag till stat

för Ammunitionsfabriken för år 1902.

(Utom inqvarterings- och servisersättning.)

	Kronor.	Summa kronor.
1 Fabriksingeniör, lön.....................	3,000	_
dagaflöning å 4 kr. i 365 dagar.............	1,460	-r	4,460	_
ålderstillägg å lönen å 500 kronor efter 5 års väl vitsordad tjenst.
1 Fabriksförvaltare, lön.....................	1,320	—
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar............	1,095	—	2,415	—
1 ålderstillägg å lönen å 500 kronor efter 5 års väl vitsordad
tjenst.
	—	—	2,415	—
1 Verkmästare, lön.......................	1,020	—
	730	—	*) 1,750	_
ålderstillägg å lönen å 500 kronor efter 5 års väl vitsordad tjenst.
1 Fabriksskrifvare, lön.....................	720	—
dagaflöning å 1,50 krona i 365 dagar...........	547	50	1,267	50
1 ålderstillägg å lönen å 300 kronor efter 5 års väl vitsordad tjenst.
	—	—	1,267	50
Kronor	—	—	13,575	—
*) Under nuvarande innehafvarens tjenstetid utgår denna lön med 2,500 kronor utan ålderstillägg, hvadan tillkommer.....			750
Summa kronor	—	—	14,325	—

373

Bil. n:o 58.

Förslag till stat

för Åkers krutbruk för år 1902.

(Utom inqvarterings- och servisersättning.) * 1

Kronor.	Summa kronor.
1,320	_
1,095	—	2,415	_
1,020
730	—	1,750	—
—	—	4,165	—

1 Fabriksförvaltare, lön...................

dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar ..........

1 ålderstillägg å lönen å 500 kronor efter 5 års väl vitsordad
tjenst.

1 Verkmästare, lön.......................

dagaflöning ä 2 kronor i 365 dagar............

1 ålderstillägg å lönen å 600 kronor efter 5 års väl vitsordad tjenst.

Summa kronor

Femte hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver sjöförsvar särenden, hållet inför
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 7 januari 1901.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Ottek,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

Departementschefen statsrådet Dyrssen föredrog:

chefens för flottans stab utlåtande i fråga om utsträckning af beväringens
öfningstid under fredstid, afgifvet den 31 oktober 1900;

nämnda stabschefs och de genom nådiga brefvet den 12 september
1900 för granskning af ofvannämnda utlåtande förordnade sakkunniges
förslag till förändrade aflöningsförmåner för flottans personal, afgifvet
den 31 oktober 1900; samt

marin förvaltningens öfver nu berörda utlåtande och förslag den 23
november 1900 afgifna underdåniga yttrande.

Efter skedd föredragning och med erinran derom, att Kong]. Magt
genom nådigt beslut den 13 november 1900 täckts infordra utlåtande
Bih. till llihud. Prat. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 1

2

Femte hufvudtiteln.

från lotsstyrelsen och kommerskollegium öfver vissa delar af det med
stabschefens utlåtande öfverlemnade förslaget till ny värnpligtslag, yttrade
föredragande departementschefen:

I anförande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1900 angående
regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel redogjorde
jag för af chefen för flottans stab den 14 november 1899 afgifven utredning
och förslag rörande den ökning af i då gällande organisationsplaner
upptagen stampersonal, som må betinnas nödig för att vid mobilisering
behofvet af sådan personal skulle kunna fyllas.

Genom denna utredning torde det oafvisliga behofvet af en väsentlig
ökning af flottans stampersonal vara till fullo ådagalagdt.

Emellertid hade Kongl. Maj:t, sedan stabschefens ofvannämnda utredning
afgifvits, den 17 november 1899 tillsatt en komité med uppdrag att
verkställa utredning rörande ny organisation af kustartilleriet och fasta
minförsvaret jemte sammanhang dermed egande frågor under förutsättning,
bland annat, att fasta minförsvaret skulle öfverflyttas till kustartilleriet.

Den af chefen för flottans stab afgifna utredningen lades till grund
för den af Kongl. Maj:t i nådiga propositionen angående statsverkets
tillstånd och behof till 1900 års Riksdag gjorda framställning rörande
ökning af flottans stampersonal, hvarvid dock, med hänsyn till de förändringar
i personalbehofvet, som den ifrågasatta omorganisationen af
kustartilleriet och fasta minförsvaret beräknades medföra, den vid 1902
års ingång erforderliga stampersonalen af flottans militära kårer inskränktes
till 250 officerare, 390 underofficerare, 3,000 man af sjömanskåren
och 400 skeppsgossar samt ökningen under 10-års perioden
1902 —1911 till 28 officerare, 69 underofficerare, 219 man af sjömanskåren
och 100 skeppsgossar.

Denna framställning vann så till vida Riksdagens godkännande, att
Riksdagen i skrifvelse den 12 maj 1900 förklarade sig hafva funnit, att
till följd af flottans ökade materiel en ökning af personalen redan under
år 1901 vore behöflig, och att personalökningen säkerligen måste äfven
derefter tills vidare fortgå såväl för att fylla besättningsbehofvet för
redan anskaffad materiel som ock i mån af materielens till äfventyrs
skeende ytterligare ökning. Dock fann Riksdagen icke nödvändigt, att
stater redan då godkändes att gälla först från och med år 1902, helst
dessa stater föreslagits skola tillämpas endast i den män, Riksdagen
dertill beviljade anslag, och således träda i fullständig tillämpning först
efter förloppet af kortare eller längre tid, som ansetts böra sättas i
förhållande till den småningom fortskridande ökningen i tillgången å

Femte hufvudtitcln.

3

personal att fylla staternas numerär, utan ansåg Riksdagen, att förslag
till ökade stater framdeles borde för Riksdagen framläggas, allt efter
som det visade sig möjligt att erhålla personal till de erforderliga nya
tjenstebefattningarnas tillsättande. Med hänsyn härtill godkände Riksdagen
den för år 1901 föreslagna ökningen af flottans stampersonal
med det undantag, att sjömanskårens stat ökades med 50 man mindre,
än som af Kongl. Maj:t föreslagits.

Ökningen i stampersonalen var emellertid beräknad under förutsättning,
att densamma vid mobilisering skulle kunna fylla endast de
vigtigare befäls-, underbefäls- och förhandsposterna ombord å flottans
fartyg, och att flottans öfriga personalbehof skulle fyllas genom först
vid mobiliseringstillfället inkallad personal af reserven samt f. d. stamanstälda
och öfriga beväringsmän, hvilka sistnämnda, enligt nu gällande
bestämmelser, under fredstid erhålla endast 90 dagars militär utbildning.

Denna korta öfningstid för beväringen bär ur flera synpunkter
visat sig medföra afsevärda olägenheter. Sålunda medgifver den icke
att under tiden mellan beväringens årliga vapenöfningar hålla någon
del af flottans stridskrafter rustad med den personal ombord, som vid
mobilisering skall utgöra dess besättning, och flottans mobilisering blifver
i väsentlig mån beroende af en hastig inställelse af flottans beväring.
Vid mobiliseringstillfälle måste flottans fartyg under nuvarande förhållanden
utgå med besättningar, som ännu icke hunnit förvärfva den
vana vid fartyget och dess stridsmedel, som först efter någon tids
tjenstgöring ombord kan vinnas; besättning och fartyg utgöra sålunda
icke den enhet i befälhafvarens hand, som är en af de förnämsta
betingelserna för framgång under striden.

Erfarenheten har emellertid utvisat, att krigsoperationerna under
det gångna århundradet i allmänhet börjat, innan formlig krigsförklaring
blifvit utfärdad, och, då flertalet utländska mariner året om hålla
större eller mindre sjöstyrkor rustade och klara att i händelse af politiska
förvecklingar omedelbart kunna användas till krigiska operationer
mot fientlig kust, måste jemväl vår flotta, om den skall fylla sitt ändamål,
i största möjliga utsträckning hållas beredd att utan föregående
längre mobiliseringstid kunna användas till skydd mot sådana fientliga
anfall. Ett tidsenligt ordnande af sjöförsvaret fordrar derföre, att öfningstiden
för flottans beväringsmän utsträckes, så att flottan under hela
året kan hålla åtminstone en del af sina stridskrafter rustade, och att
sådana åtgärder i öfrigt blifva vidtagna, att flottans fullständiga mobilisering
kan försiggå inom väsentligt kortare tid, än som erfordras för
arméns mobilisering.

4

Femte hufvudtitcln.

En utsträckning af beväringens öfningstid under fredstid är jemväl
icke blott erforderlig för att kunna bibringa flottans beväringsmän den
för deras tjenstgöring under krigstid nödvändiga utbildningen, utan utgör
äfven ett af de förnämsta vilkoren för att utbildningen af flottans
öfriga personal skall kunna ordnas på ett fullt tillfredsställande sätt.

Då dessutom värnpligtslagen äfven uti andra, flottan berörande afseenden
visat sig i behof af omarbetning, uppdrog jag, efter samråd
med chefen för landtförsvarsdepartementet, åt chefen för flottans stab,
att inom staben låta utarbeta och till sjöförsvarsdepartementet inkomma
med

dels förslag till de organisatoriska förändringar, hvilka, under förutsättning
att öfningstiden för beväringen utsträcktes, blefve erforderliga
med afseende å den del af flottans såväl stam som beväring, hvilken
ej tillhörde fasta minförsvaret eller Carlskrona artillerikår;

dels plan för ordnandet af nu nämnd personals utbildning och
öfning;

dels ock beräkningar öfver kostnaderna för den förändrade organisationen,
ej mindre sedan utsträckningen af öfningstiden blifvit fullständigt
genomförd, än äfven för hvarje år under öfvergångstiden;

och skulle dervid iakttagas:

att åt hela den krigstjenstdugliga årsklassen af värnpligtige gåfves
en öfningstid af 365 dagar, dock att värnpligtig, som vid öfningstidens
slut vore kommenderad till sjötjenst, skulle emot den särskilda ersättning,
hvarom nedan sägs, tjenstgöra ombord, till dess fartyget efter återkomsten
till station blifvit afmönstradt;

att i flottans beväring skulle inskrifvas dels alla å sjömanshus inskrifna
maskinister och eldare samt af öfriga å sjömanshus inskrifna
värnpligtige de, som minst 12 månader varit inmönstrade till sjöfart,
dels, till erforderligt antal, öfriga värnpligtige, hvilka ansåges vara för
flottan behöfliga;

att de å sjömanshus inskrifna värnpligtige skulle fullgöra vapenöfningen
i en följd;

att för öfriga till flottan uttagna värnpligtige öfningstiden fördelades
uti en första öfning under 8 till 9 månader och en repetionsöfning
under 4 till 3 månader, dock att de, som vore uttagna till tjenstgöring
i land å flottans stationer och varf, borde efter Konungens bepröfvande
medgifva^ fullgöra sin vapenöfning i en följd;

att under öfningstiden dagaflöningen utginge för hvarje beväringsman
med 10 öre; dock att för värnpligtig, som till följd af kommendering
till sjötjenst qvarhölles utöfver den i allmänhet bestämda öfnings -

Femte hufvud ti teln.

5

tiden, dagaflöningen under den Överskjutande tiden skulle utgå med
ett belopp, som motsvarade den månadshyra, hvilken efter gängse pris
tillkommit den värnpligtige, derest han tjenstgjort å handelsfartyg; samt
att för de beväringsmän, som under en period af 6 år efter organisationens
antagande inskrefves, öfningstiden begränsades till 197
dagar.

Derjemte anmodades chefen för flottans stab att efter samråd med
chefen för generalstaben afgifva förslag till erforderliga förändringar i
värnpligtslagen; dervid ej mindre borde iakttagas hvad ofvan är sagdt,
i hvad det berörde nämnda lag, än äfven tagas under öfvervägande,
huruvida icke

dels hvarje sjömanshus för sig borde bilda ett särskildt rullföringsområde
med sjömanshusombudsmannen som befälhafvare och sjömanshusen
sammanföras gruppvis under en sjöofficer som områdesbefälhafvare
i ungefärlig öfverensstämmelse med hvad i Norge är fallet;

dels bestämmelserna i § 43 mom. 2 af nämnda lag, rörande utrikes
sjöresa såsom laga förfall borde väsentligen skärpas;

dels å sjömanshus inskrifna beväringsmän borde åläggas skyldighet
att såväl, då de ej äro mönstrade å fartyg, uppgifva sin adress till det
sjömanshus de tillhörde som ock undergå mönstring vid sjömanshuset
hvarje år, då de ej varit å fartyg inmönstrade;

dels landstormen, för att vid befaradt krigsutbrott kunna användas
till lokalt kustförsvar, borde kunna uppkallas till hemortens försvar
redan vid mobilisering;

dels i lagen borde under särskilda föreskrifter intagas en bestämmelse
derom, att lots- och fyrinrättningarnas personal, med undantag
af vaktare vid smärre ledfyrar, skulle i fråga om bestämmelserna i
lagen likställas med stamanstälda vid flottan med skyldighet att, då
rikets försvar sådant kräfde, i den ordning Konungen bestämde, tjenstgöra
såsom icke stridande vid flottan samt under fredstid undergå derför
erforderlig utbildning;

dels ock tilläfventyrs andra nu ej ifrågasatta ändringar i lagen
kunde anses nödiga eller önskvärda.

Sedan chefen för flottans stab till mig anmält, att arbetet med
nämnda utlåtande så fortskridit, att detsamma vore till sitt hufvudsakliga
innehåll affattadt, men ej slutligen redigeradt, förordnades genom
nådiga brefvet den 12 september 1900:

att konteramiralen m. in. herr Oscar Carl August prins Bernadotte,
grefve af Wisborg, stationsbefälhafvaren vid flottans station i Stockholm,
konteramiralen in. in. F. W. Lennman, chefen lör mariuförvaltningen,

6

Femte hutVndtiteln.

kommendören numera konteramiralen m. m. A. A. L. Palander och
amiralitetsrådet m. ro. J. E. Dahlin skulle sammanträda i Stockholm
för att, innan förutnämnda utlåtande aflemnades, granska och med
chefen för flottans stab öfverlägga om detsamma;

att ofvannämnda personer skulle för granskning af och öfverläggning
om ett från chefen för generalstaben och chefen för flottans stab
infordradt förslag till ny värnpligtslag sammanträda med de af Kongl.
Maj:t. den 8 samma månad utsedda sakkunnige hvilka erhållit uppdrag
att granska och med chefen för generalstaben öfverlägga om förslag
till ny härordning;

att i granskningen af och öfverläggningen om förslaget till ny
värnpligtslag skulle, så vidt detsamma berörde sjömanshusen och å
sjömanshus inskrifna värnpligtige, deltaga jemväl kommerserådet m. in.
friherre H. Relibinder; samt

att, i händelse vid slutet af berörda öfverläggningar skiljaktiga
meningar i ett eller annat afseende yppades, dylik skiljaktig mening
skulle, skriftligen affattad, jemte det utlåtande eller förslag skiljaktigheten
afsåge, till vederbörande departement ingifvas.

Efter det ofvannämnda granskningsarbete tagit sin början, meddelade
jag chefen för flottans stab, med afseende på utförandet af den
granskning dels af ofvan nämnda utlåtande i anledning af ifrågasatt
utsträckning af beväringens öfningstid, dels ock af kustartillerikomiténs
förslag, som anbefalts genom nådiga brefven den 12 och 28 sistlidne
september, att under utarbetande af det förslag till ny härordning,
hvilket blifvit från chefen för generalstaben infordradt, fråga blifvit
väckt om ändringar i personalens vid armén aflöningsförhållanden.
Med anledning häraf utarbetades under granskningen af det af chefen
för flottans stab framlagda utlåtandet det nyss anförda förslaget till
förändrade aflöningsförmåner för flottans personal.

Sedan granskningen af så väl det inom flottans stab utarbetade
utlåtandet som af det från chefen för generalstaben och chefen för
flottans stab infordrade förslaget till ny värnpligtslag blifvit afslntad,
utan att dervid någon skiljaktig mening yppats, afgaf chefen för flottans
stab den 31 oktober 1900 sitt utlåtande, hvilket var uppdeladt i följande
afdelningar, nemligen:

I. Organisationen af flottans personal;

II. Plan för ordnandet af personalens utbildning och öfningar;

III. Kostnadsberäkningar; samt

IV. Förslag till värnpligtslag; hvarvid under I., II. och III. icke

Femte hufvudtiteln. 7

berördes den flottans personal, hvilken tillhörde fasta minförsvaret eller
Carlskrona artillerikår.

Öfver såväl stabschefens ofvannämnda utlåtande som ofvanberörda
förslag till förändrade aflöningsförmåner för flottans personal täcktes
Kongl. Maj:t den 13 sistlidne november infordra marinförvaltningens
yttrande. Detta afgafs den 23 samma månad, dervid embetsverket
anförde, att detsamma icke hade något att erinra mot ifrågavarande
utlåtande och förslag.

De af chefen för flottans stab sålunda föreslagna åtgärderna för
att sätta landets sjöförsvar i stånd att bättre motsvara de kraf, som
på detsamma böra ställas, finner jag mig i allt väsentligt böra biträda.

I fråga om de ändringar, som nu gällande värnpligtslag bör
undergå i de afseenden, der densamma berör flottan, torde jag få hänvisa
till mitt anförande till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
denna dag angående förslag till ny värnpligtslag.

Jag anhåller nu att få yttra mig beträffande öfriga, flottan berörande
åtgärder, som böra vidtagas i sammanhang med en utsträckning
af beväringens öfningstid, och börjar då med organisationen af flottans
stampersonal.

Flottans stampersonal.

Ofvan har redogjorts för den i nådiga propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof till 1900 års Riksdag gjorda framställning
rörande ökning af flottans stampersonal, och torde det vara
tydligt, att en utsträckning af beväringens öfningstid under fredstid till
ett år icke medgifver någon minskning i det beräknade behofvet af
officerare vid flottan.

För att utreda huruvida och i hvad mån ifrågavarande utsträckning
af beväringens öfningstid kunde medgifva en minskning af det i statsverkspropositionen
till 1900 års Riksdag, såsom behöfligt vid ingången af
år 1902, upptagna antalet underofficerare och manskap af stammen, har
chefen för flottans stab afgifvit detaljerade beräkningar, angifvande
såväl fördelningen vid mobilisering, särskildt af den tillgång stam- och
särskildt af den tillgång f. d. stamanstäld personal, som flottans underofficers-
och sjömanskårer med en styrka af respektive 390 underofficerare
och 3,000 man, efter organisationens fullständiga genomförande,
beräknas komma att lemna, som det mobiliseringsbehof, hvilket be -

8

Femte liufvudtiteln.

räknas böra fyllas genom öfriga beväringsmän vid ingången, dels af
år 1902, dels af år 1912.

Då, såsom af ofvan åberopade nådiga proposition framgår, den
erforderliga ökningen af flottans stampersonal beräknats under förutsättning,
att personal af reserven och beväringen, äfvensom stampersonal
af lägre grad än besättningslistorna upptaga, afsåges att fylla
så stor del af behofvet, som kunde ske utan att materielens stridsvärde
nedsattes, bar ock ofvannämnda utredning gifvit vid handen, att en
utsträckning af beväringens öfningstid under fredstid till ett år icke
medgifver någon minskning af den i förutnämnda nådiga proposition
till 1900 års Riksdag, såsom behöflig vid ingången af år 1902, upptagna
stampersonalen.

Huruvida med en utsträckning af beväringens öfningstid under fredstid
till ett år någon nedsättning i den ökning af stampersonalen, som
i samma nådiga proposition angifves såsom erforderlig efter ingången
af år 1902, framdeles låter sig verkställas, kan bedömas, först sedan
erfarenhet vunnits, i hvad män sjömanskåren kan blifva rekryterad
bland beväringsmän, som under vapenöfningen såsom värnpligtige erhållit
fullständig rekrytutbildning.

Om sålunda en utsträckning af beväringens öfningstid under fredstid
till ett år icke medgifver någon minskning af flottans stampersonal,
föranleder den å andra sidan icke heller någon förändrad organisation
af densamma. Dock torde, derest beväringens utbildning kommer att
ordnas i öfverensstämmelse med den plan, som i det följande angifves,
sådan jemkning böra göras i föreskrifterna rörande tiden för det
genom kontrakt anstälda manskapets inställelse till tjenstgöring, att den
sammanfaller med beväringens inryckning. För närvarande är nemligen,
i öfverensstämmelse med de af Kongl. Magt i statsverkspropositionen
till 1898 års Riksdag framlagda och af Riksdagen godkända
grunder för ändrad organisation af flottans sjömanskår, genom nådiga
kungörelsen den 8 juni 1900 föreskrifvet, att tjenstetiden för det genom
kontrakt anställda manskapet skall räknas från den efter antagningen
näst infallande 1 februari, från hvilken dag den antagne jemväl är
skyldig att inträda i tjenstgöring, dock att den, som så önskar, i mån
af befintlig vakans må inträda tidigare, under det att flottans beväring,
enligt hvad i det följande föreslås, från och med 8:e öfvergångsåret
skulle inrycka till tjenstgöring omkring den 14 januari.

Derjemte torde böra utfärdas föreskrifter, i hvad mån beväringsmän,
som efter undergången vapenöfning anställas vid flottans stam,
må såsom tjenstetid vid flottan tillgodoräkna sig den tid, de såsom

Femte hufvudtiteln.

9

värnpligtige tjenstgjort vid flottan, äfvensom rörande den tidpunkt på
året, då deras inträde i tjenstgöring skall ske, samt den tid, för hvilken
de må anställas.

Då emellertid de mindre jemkningar, som kunna erfordras i de af
Riksdagen år 1898 godkända grunderna för sjömanskårens organisation,
icke äro af sådan genomgripande art, att de i detalj torde böra underställas
Riksdagens pröfning och icke heller medföra ökade kostnader,
synes mig någon förändrad organisation af flottans stampersonal ej
böra ifrågasättas, utan endast böra äskas Riksdagens medgifvande till,
att sådana mindre jemkningar i de af Riksdagen år 1898 godkända
grunder för ändrad organisation af flottans sjömanskår må vidtagas,
som utan ökade kostnader kunna genomföras.

Under den verkstälda utredningen har ytterligare framträdt önskvärdheten
af, att sjömanskårens rekrytering i vidsträcktare mån, än nu
är fallet, måtte ske genom karlskrifna skeppsgossar. Af denna anledning
har chefen för flottans stab, i anslutning till hvad han i sin förut
åberopade skrifvelse den 14 november 1899 anfört, hemstält, att åtgärder
måtte vidtagas för uppbringande af skeppsgossekårens styrka
till minst 600 skeppsgossar.

Med hänsyn till nu rådande svårighet att rekrytera skeppsgossekåren
har jag dock för närvarande och intill dess erfarenhet vunnits,
i hvad mån de under sistlidne december månad utfärdade föreskrifterna
i afseende på åtgärder för underlättande af skeppsgossekårens rekrytering
hafva åsyftad verkan, icke ansett mig böra ifrågasätta skeppsgossekårens
ökning utöfver det i föregående års statsverksproposition
angifna antalet af 500 skeppsgossar.

Plan för ordnandet af personalens utbildning
och öfningar.

Jemsides med den utveckling, som flottan under de senare åren
erhållit, dels genom anskaffande af tidsenlig materiel, dels genom
ökning af personalen, har äfven framträdt behofvet af en sådan utsträckning
af flottans öfningar, att personalen inom alla grader kan blifva
fullt förtrogen med den materiel, som densamma skall bemanna. Genom
skolkurser, anordnade såväl vintertiden i land å flottans stationer som
under förra delen af sommaren ombord å skolfartyg, meddelas hvarje
enskild, man af stammen den för tjensten ombord grundläggande utbildningen,
men denna utbildning är dock icke tillfyllest, ty först genom
Bill. till llilcsd. Vrot. 1901. 1 Sami. 1 Afä. 1 Höft. 2

10

Femte liufvudtiteln.

längre tids oafbruten tjenstgöring ombord å stridsfartygen kunna fullt
stridsdugliga besättningar erhållas.

För att åter beväringen under nu varande korta öfningstid af 90
dagar skall kunna bibringas nödtorftig sjömilitär utbildning, hafva densammas
förberedande öfningar under omkring 40 dagar egt rum å
strids- och logementsfartyg, förlagda i närheten af de vid stationerna
befintliga skjutbanorna, hvarefter det antal beväringsmän, för hvilket
utrymme _ å stridsfartygen kunnat beredas, under senare hälften af
vapenöfningstiden tillsammans med stammen deltagit i eskaderöfningar.

För att under den korta tid af högst 50 dagar — som dels öfningsanslagets
knapphet, dels beväringens korta öfningstid medgifvit att
anslå till de för bibehållande och utveckling af flottans tjenstbarhet så
vigtiga eskaderöfniugarna — medhinna att verkställa icke blott den
mångfald olika öfningar utan äfven de rön i afseende på materielen
och densammas användning för krigets ändamål, hvilka endast under
samfälda öfningar med flere fartyg kunna utföras, har det blifvit nödvändigt
att så forcera öfningarna, att personalen förvisso icke kunnat
så tillgodogöra sig den vunna erfarenheten, som fallet skulle varit, om
tillräcklig tid kunnat anslås till eskaderöfningarna.

Genom ökadt öfningsanslag skulle en del af de brister, som vidlåda
den under senare åren följda planen för flottans öfningar, kunna
afhjelpas, men det är först genom en utsträckning af öfningstiden för
beväringen under fredstid, som utbildningen af flottans personal kan
ordnas på ett fullt tillfredsställande sätt.

Då emellertid planen för ordnandet af flottans öfningar redan nu
är i väsentlig mån beroende af vapenöfningstiderna för flottans beväring,
och beväringsöfningarnas inflytande på öfningsplanen kommer
att ökas i samma mån, som beväringens öfningstid utsträckes, anser
jag mig redan här böra redogöra för de synpunkter, hvilka varit bestämmande
vid utarbetandet af de föreskrifter om fördelningen af öfningstiden
för flottans beväring, som intagits i förslaget till ny värnpligtslag.

Såsom jag förut anfört, förutsättes öfningstiden för hela den krigstjenstdugliga
årsklassen af värnpligtige skola blifva sammanlagdt 365
dagar, dock så att öfningstiden för de beväringsmän, som inskrifvas under
en period af 6 år efter organisationens antagande, begränsas till 197
dagar. På grund af nu gällande värnpligtslag hafva vid flottan inskrifna
beväringsmän fullgjort dem under fredstid åliggande 90 dagars
vapenöfning i en följd under första året, under det att vapenöfningen

Femte hufrndtiteln.

11

för flertalet af härens beväringsmän varit fördelad uti en första tjenstgöring
under första året och en öfning under andra året.

För flottans å sjömanshus inskrifna beväringsmän torde vapenöfningen
under fredstid med hänsyn till de afsevärda olägenheter, som
inställelsen till repetitionsöfningar, på grund af sjöyrkets natur, skulle
vålla dessa värnpligtige, fortfarande böra fullgöras i en följd; men då
repetitionsöfningar obestridligt medföra den fördelen, att under första
tjenstgöringen torvärfvad tjenstbarhet hos beväringsmännen bättre underhålles,
och att erfarenhet kan vinnas beträffande de äldre klassernas
användbarhet, torde utbildningen för flottans å sjömanshus ej inskrifna
beväringsmän, i sammanhang med öfningstidens utsträckning, böra fördelas
på en första öfning och en repetitionsöfning; och genom att anordna
denna repetitionsöfning under den tid på året, då tillämpningsöfningar
utföras med den årsklass, som erhåller sin första utbildning,
erhålles den personaltillgång, som erfordras för att på ett tillfredsställande
sätt ordna de för personalens utbildning så vigtiga eskaderöfningarna.

Till stationstjenst i flottan inskrifna beväringsmän torde dock,
utan att detta ur utbildningssynpunkt medför någon olägenhet, kunna
medgifvas att fullgöra dem åliggande tjenstgöring under fredstid i
en följd.

Enligt förslaget till ny värnpligtslag skulle sålunda den tjenstgöring,
som under fredstid skulle åligga de värnpligtige, sedan öfningstiden
blifvit utsträckt till ett år, komma att fullgöras:

af å sjömanshus inskrifna, som tilldelats flottan, i en följd med
början under andra året;

af till sjötjenst i flottan inskrifna, som ej tillhöra sjömanshus, med
en första tjenstgöring om 265 dagar, som tager sin början under andra
året, och med en repetitionsöfning om 100 dagar under fjerde året;

af till stationstjenst i flottan uttagna, i en följd med början under
första året.

Under öfvergångstiden, då öfningstiden skulle utgöra 197 dagar, skulle
denna tjenstgöring komma att fullgöras:

af å sjömanshus inskrifna, som tilldelats flottan, i en följd med
början under första året;

af till sjötjenst i flottan inskrifna, som ej tillhöra sjömanshus, med
en första tjenstgöring om 113 dagar, som tager sin början under första
året, och med en repetitionsöfning om 84 dagar under andra året; samt

af till stationstjenst i flottan uttagna, i en följd med början under
första året.

12

Femte hufvudtiteln.

Anledningen till att den till allmän tjenst och till sjötjenst inskrifna
beväringens inryckning till tjenstgöring, sedan öfningstiden blifvit utsträckt
till ett år, föreslagits skola ega rum först året efter det, då inskrifning
i be vänligen skett, är, att inskrifningsförrättningarna ej kunna beräknas
vara afslutade förr än i början af maj månad, under det att beväringens
utbildning för att kunna följdriktigt ordnas bör börja med förberedande
öfningar redan i januari månad och, slutande med eskaderöfningar, fortgå
till början af oktober månad.

Vid förslagets utarbetande bar äfven blifvit ifrågasatt, att såväl
de å sjömanshus inskrifna som till sjötjenst inskrifna beväringsmän,
bvilka ej tillhöra sjömanshus, under övergångstiden skulle inrycka till
tjenstgöring i midten af april månad året efter det, då de blifvit inskrifna,
och utan repetitionsöfningar i en följd fullgöra dem åliggande
197 dagars tjenstgöring.

Dervid visade sig dock, att tillgången af stampersonal, innan underofficers-
och sjömanskårerna uppbringats till 390 underofficerare och

3,000 man, icke medgåfve, att, under den tid skjutskolan påginge, öfva
hela det antal beväringsmän, som årligen borde utbildas till sjötjenst;
och då derjemte en sådan vapenöfningstid, som sammanfölle med seglationstiden,
skulle vara synnerligen oläglig för de å sjömanshus inskrifna
värnpligtige, af hvilka en stor de! under vintern saknar anställning och
då för sitt uppehälle är beroende af under seglationstiden gjorda besparingar,
hafva öfningstiderna för öfvergångstiden föreslagits på sätt ofvan
framgår, helst derigenom äfven vinnes den ur krigsberedskapssynpunkt
beaktansvärda fördelen, att äfven under öfvergångstiden till allmän
tjenst eller sjötjenst inskrifna beväringsmän skulle finnas i tjenstgöring
under hela året, med undantag af oktober och förra delen af november
månad.

På grund af att utsträckningen af beväringens öfningstid till ett
år förutsättes skola ske först efter viss öfvergångstid, skulle ofvan
berörda bestämmelser i afseende på beväringens öfningstider komma
att fullständigt tillämpas först från och med 10:e året efter det, då
ändringarna i värnpligtslagen blifvit antagna.

Med tillämpning af ofvan angifna fördelning af öfningstiden för
flottans beväring har chefen för flottans stab, jemte sitt förutnämnda
utlåtande, öfverlemnat en allmän plan för såväl stammens som beväringens
vid flottan öfningar, dels sedan utsträckningen af beväringens
öfningstid till ett år blifvit fullständigt genomförd, dels för hvart och
ett af l:a—9:e öfvergångsåren.

Femte hnfrud titeln.

13

Ofvannämnda plan för öfningarnas ordnande utgör en utveckling
af den för flottans öfningar under senare åren följda planen. Sedan
utsträckningen af beväringens öfningstid till ett år blifvit fullständigt
genomförd, skulle enligt densamma i midten af januari af under föregående
vår inskrifna beväringsmän inrycka, dels de å sjömanshus inskrifna
för fullgörande i en följd af hela den dem åliggande tjenstgöringen
af 365 dagar, dels till sjötjenst inskrifna, som ej tillhöra sjömanshus,
för fullgörande af första tjenstgöringen af 265 dagar, hvarvid
samtliga dessa beväringsmän skulle förläggas å vid Carlskrona station
liggande l:a kl. pansarbåtar. Dessa beväringsmäns förberedande öfningar
skulle derefter fortgå till midten af april, då en del beväringsmän
skulle afgå till skjut- och torpedskolorna, äfvensom en del å sjömanshus
inskrifna beväringsmän användas till tjenstgöring i land å
flottans stationer och varf samt å fartyg i beredskap. Såsom ersättning
för dessa beväringsmän skulle å l:a kl. pansarbåtarna embarkera, dels
de stammatroser, som genomgå rekrytkurs, dels de, som skola genomgå
signalskolan, hvarefter pansarbåtarna, åtföljda af ett handminefartyg,
skulle utgå på omkring 2 månaders expedition.

Då 4:e klassen af till sjötjenst inskrifna beväringsmän, som ej tillhöra
sjömanshus, i slutet af juni månad, efter det skjutskolan afslutats,
inrycka till 100 dagars repetitionsöfning, skulle förutnämnda pansarbåtar
ingå i kustflottan, som skulle utgöras af åtta l:a kl. pansarbåtar,
tre torpedkryssare, ett handminefartyg, tolf l:a kl. torpedbåtar samt
ett torpedverkstadsfartyg, och samtidigt härmed skulle Stockholmseskadern,
bestående af en 2:a kl. pansarbåt, fyra 3:e kl. pansarbåtar,
två l:a kl. kanonbåtar, ett handminefartyg, en l:a kl. och tre 2:a kl.
torpedbåtar sammandragas, hvarefter eskaderöfningar med dessa båda
styrkor skulle utföras under omkring 3 månader, till dess de å sjömanshus
ej inskrifna beväringsmännen i början af oktober månad, efter afslutad
tjenstgöring, utrycka, samt tjenstetiden för det stammanskap, som
under året uttjent sin anställningstid, utgår. Vid samma tid embarkera
de å sjömanshus inskrifna beväringsmän, som under sommaren tjenstgjort
i land, hvarefter behöfligt antal l:a kl. pansarbåtar utgå på 6
veckors å 2 månaders expedition och derefter förläggas vid Carlskrona
station med beväringsmännen ombord, tills dessa i midten af januari
utrycka efter fullgjord ett års tjenstgöring.

Under den öfvergångstid, under hvilken beväringens öfningstid
skulle utgöra 197 dagar, skulle enligt planen de å sjömanshus inskrifna
beväringsmännen inrycka i senare delen af november månad under inskrifningsåret
för fullgörande i en följd af dem åliggande 197 dagars

14

Femte lmfvudtiteln.

tjenstgöring. För verkställande af förberedande öfningar skulle dessa
beväringsmän under de första fyra månaderna vara förlagda å vid
Carlskrona station liggande l:a kl. pansarbåtar, hvilka derefter, tillika
med ett handminefartyg, i början af april, sedan en del beväringsmän
afpolleterats till stationen och ersatts med stammatroser, som skola
genomgå signalskola, skulle utgå på omkring 2 månaders expedition,
till dess de å sjömanshus inskrifna beväringsmännen i början af juni,
efter afslutad tjenstgöring, utrycka.

Sedan de under våren till sjötjenst inskrifna beväringsmän, som
ej äro inskrifna å sjömanshus, omedelbart derefter inryckt för fullgörande
af första tjenstgöringen af 113 dagar, skulle samma pansarbåtar
under omkring en månad användas för dessa beväringsmäns förberedande
öfningar. Då 2:a klassen af till sjötjenst inskrifna beväringsmän,
som ej tillhöra sjömanshus, i början af juli månad, sedan skjutskolan
afslutats, inrycka till 84 dagars repetitionsöfning, skulle förutnämnda
pansarbåtar ingå i kustflottan, som skulle utgöras af sex l:a kl. pansarbåtar,
tre torpedkryssare, åtta l:a kl. torpedbåtar samt ett torpedverkstadsfartyg,
och samtidigt skulle en på samma sätt som ofvan sägs sammansatt
Stockholmseskader sammandragas, hvarefter eskaderöfningar med
dessa båda styrkor skulle utföras under omkring 21 2 månader, till dess
beväringsmännen i slutet af september, efter afslutad tjenstgöring, utrycka.
För de beväringsmän, som ej rymmas å i eskaderöfningarna
deltagande fartyg, föreslås anordnandet af en gemensam skjut- och
eldareskola vid Carlskrona station.

Under l:a samt 7:e—9:e öfvergångsåren skulle öfningarna anordnas
så, att de utgjorde en öfvergång från respektive 90 till 197 och från
197 till 365 dagars utbildningstid för beväringen.

Bland öfningar för stammen hafva jemväl upptagits strategiska befälsöfningar,
afsedda för såväl äldre officerare som officerare genomgående
sjökrigshögskolan. Då det nemligen är af synnerlig vigt för
flottans kraftiga uppträdande under krigstid, att sådana frågor som ordnandet
af den högsta militära ledningen af flottans operationer under
krigstid och af befälsförhållandena mellan arméns och flottans olika
befälhafvare, redan under fredstid äro fullt klargjorda, och detta mål
bäst torde uppnås genom att årligen anordna öfningar, under hvilka
det högre befälet, under de olika förutsättningar, som kunna tänkas
förekomma i krig, blifver i tillfälle att lemna direktiv för opererande
sjöstyrkor och förmedelst kustsignalväsendet upprätthålla förbindelsen
med desamma, hafva strategiska befälsöfningar i planen för öfningarna
föreslagits skola anordnas å lämplig tid under sommarens förra

Femte hufvudtiteln.

15

del, då dels de pansarbåtar, som användas för beväringsöfningar och
signalskolan, dels för ändamålet utrustade torpedbåtar och för beredskap
å flottans stationer afsedda kanonbåtar, i förening med vissa delar
af kustsignalväsendet, härtill torde kunna disponeras. För att öfningarna
skola fullt motsvara det med dem afsedda ändamålet, böra dylika
öfningar jemväl utföras i förening med fältöfningar för officerare vid
armén.

I planen hafva jemväl upptagits öfningar för den personal, som
är afsedd att vid mobilisering bemanna kustsignalväsendet.

Enligt den föreslagna öfningsplanen skulle, sedan beväringens öfningstid
blifvit utsträckt till ett år, sjötiden i medeltal blifva för hvarje
officer 148 dagar, för hvarje underofficer eller underofficerskorpral 176
dagar och för hvarje man af gemenskapen 167 dagar.

Den af chefen för flottans stab framlagda planen för flottans öfningar
anser jag väl afpassad efter de njm förhållanden, som inträda i
samma mån, som den föreslagna utsträckningen af beväringens öfningstid
genomföres.

Förutom den väsentligt förbättrade utbildning, som enligt densamma
skulle komma flottans personal till godo, anser jag mig särskildt böra
framhålla, att genom öfningarnas anordnande enligt denna plan skulle
det ofvan framhållna önskemålet, att höja flottans krigsberedskap genom
att ständigt hafva en del fartyg rustade året om, kunna förverkligas,
och dessutom den fördelen vinnas, att behofvet af ökadt kasernutrymme
inskränktes i samma mån, som personal ständigt förlädes ombord å fartyg.

För att utreda i hvad mån klimatiska och öfriga förhållanden vid
stationerna medgifva, att under den kallare årstiden hafva personal
förlagd ombord å fartygen, hafva från stationsbefälhafvarne infordrats
yttranden, af hvilka framgår, att, derest några mindre ändringar verkställas
å fartygen, skulle personal året om kunna förläggas, ombord å
vid Carlskrona station liggande fartyg.

Enligt den föreslagna öfningsplanen skulle flertalet af de i tjenstgöring
varande beväringsmännen vara förlagdt ombord å fartyg, och
endast de till stationstjenst inskrift^, till ett antal af 125 vid Carlskrona
station och 30 vid Stockholms station, erhålla sin utbildning
företrädesvis i land. Dessutom skulle en del beväringsmän sommartiden
i stället för stammanskap tjenstgöra i land.

Af från stationsbefälhafvarne infordrade uppgifter framgår, att
kasernutrymmet vid flottans stationer, äfven sedan sjömanskåren ökats
till 3,000 man, kan anses tillräckligt för beredande af inqvartering åt

16

Femte liufvudtiteln.

det stammanskap, som icke åtnjuter i staten för sjömanskåren upptagna
inqvarteringsbidrag eller är sjökommenderadt.

Enligt den föreslagna öfningsplanen skulle stampersonalens sjökommendering
komma att ökas, men som ökningen i sjökommenderingar
för sjömankårens manskap till stor del torde komma att falla
på det äldre manskapet, som åtnjuter inqvarteringsbidrag, torde någon
minskning i behofvet af kasernutrymme för stammen ej vara att påräkna.

Under sådant förhållande kan ifrågasättas, huruvida icke redan nu
åtgärder borde vidtagas för beredande af kasernutrymme för de beväringsmän,
som under sin utbildningstid komma att blifva förlagda i
land; men då nu befintliga kaserner medgifva att för kortare tid öka
antalet der inkasernerade, dels äfven logementsfartyg, så länge sådana
ännu finnas att tillgå, kunna användas för beredande af tillfällig inqvartering,
torde, med fästadt afseende på önskvärdheten af att i möjligaste
mån inskränka utgifterna för ändamål, som icke omedelbart
bidraga till försvarets stärkande, frågan om nya kasernbyggnader icke
behöfva tagas under ompröfning, förr än under öfvergångstiden erfarenhet
vunnits, i hvad mån stridsfartygen kunna genom för ändamålet vidtagna
åtgärder göras beboeliga äfven vintertid och de nu befintliga
kasernerna motsvara behofvet.

Kustartilleriet.

I det underdåniga betänkande angående Sveriges fasta försvar,
som den 25 juli 1898 afgafs af dertill i nåder förordnade komiterade,
anföres bland annat, att komiterade vid utarbetande af förslag till
organisation af fästningsartilleriets personal funnit vigtiga skäl tala för
att fästningsartilleritrupperna vid Vaxholm och Oscar-Fredriksborg
skulle i likhet med dem vid Carlskrona höra under sjöförsvarsdepartementet.
Komiterade ansåge nemligen, att den af 1897 års statsrevisorer
äfvenledes påpekade dualism, som för närvarande förefunnes vid de
förstnämnda kustbefästningarna, bestående deri, att bemanningen å fästningsverken
icke stode under samma försvarsdepartement som den del
af våra rörliga stridskrafter till sjös, som komme att medverka vid
Vaxholmspositionens försvar samt fasta minförsvaret dersammastädes,
kunde vid ett krigsutbrott komma att hämmande inverka på vederbörande
kommendants handlingskraft och äfven under fredstid försvåra

Femte hufvudtiteln.

17

önskvärd! samarbete mellan kustfästningarna och flottan vid åtskilliga
slag af öfningar. Vidare hölle komiterade före, att artilleripersonalens
vid en kustfästning ställande under samma departement som flottan
äfven skulle visa sig fördelaktigt ur den synpunkt sedt, att den förstnämnda
personalen genom en dylik anordning lättare, än nu vore fallet,
kunde sättas i tillfälle att erhålla välbehöflig kännedom om krigsfartygen
och deras stridssätt. Och slutligen ansåge komiterade, att det fasta
kustförsvarets fullständiga förläggande under flottan äfven, så långt ske
kunde, borde bidraga till enhetlighet vid anskaffningen af artiFlerimateriel
för sjöfästningarna och det flytande försvaret. För fästningsartilleripersonalens
vid Vaxholm och Oscar-Fredriksborg samt Carlskrona
ställande under ett departement talade äfven, enligt komiterades åsigt,
den omständigheten, att åtskilliga utbildningskurser och reglementen
m. m. lämpligen borde vara gemensamma för personalen på båda
platserna.

I dåvarande chefens för landtförsvarsdepartementet anförande till
statsrådsprotokollet den 13 januari 1899, bilagdt Kongl. Maj:ts proposition
till samma års Riksdag angående statsverkets tillstånd och behof,
framhölls rörande ordnandet af landets fasta försvar, att frågan om
fästningsartilleripersonalens organisation icke vore så utredd, att densamma
kunde framläggas till Kongl. Majrts och Riksdagens pröfning,
men att denna fråga vid ingången af år 1901 borde hunnit fullständigt
utredas. Härvid erinrades jemväl, att de myndigheter, hvilka afgifvit
utlåtanden rörande det af befästningskomitén uppgjorda förslaget, uttalat
skiljaktiga meningar rörande den lämpligaste organisationen af nämnda
personal, och att dessa utlåtanden skilde sig i sina hufvudgrunder från
hvarandra. Beträffande förslaget om Vaxholms artillerikårs öfverflyttande
till sjöförsvarsdepartementet och sammanslagning med Carlskrona artillerikår
hade dock de myndigheter, som lydde under sjöförsvarsdepartementet,
nemligen chefen för flottans stab, kommendanten å befästningarna
vid Carlskrona, stationsbefälhafvaren derstädes och marinförvaltningen
förordat eller åtminstone icke stält sig afvisande mot en
dylik öfverflyttning, och hade några af dessa myndigheter i sammanhang
härmed jemväl förordat,, att fästa minförsvarets personal måtte
öfverflyttas till sjöfästningsartilleriet eller, såsom det äfven benämndes,
kustartilleriet. Enär emellertid den utan tvifvel ganska svårlösta frågan
angående organisationen af fästningsartilleriets personal icke erhållit
sådan utredning, att den kunde till Kongl. Maj:ts och Riksdagens afgörande
framläggas, ansågs, att densamma borde efter ytterligare utredning
tagas i förnyadt öfvervägande, dervid gifvetvis älven frågan
Bih. till Bibel. Prat. IDOL 1 Horn/. 1 Åfd. 1 Un/t. 3

18

Femte hufvudtiteln.

om den till fasta minförsvaret hörande personalens öfverflyttning till
sjöfästningsartilleriet borde underkastas allvarlig ompröfning.

För nu omförmälda frågors utredning behagade Kong! Maj:t den
17 november 1899, på hemställan af chefen för landtförsvarsdepartementet,
tillsätta en komité. Till stöd för sin i ärendet gjorda hemställan
anförde chefen för landtförsvarsdepartementet, hvilkens åsigter
i ämnet jag vid förutgången öfverläggning förklarat mig dela, följande.

Till en början erinrades, hurusom af den utredning, som af befästningsko
mitén verkstälts, med fullständig tydlighet framginge, att
den befintliga fästningsartilleripersonalen väl redan nu vore alldeles
otillräcklig för sitt ändamål, men att detta i ännu högre grad blefve
fallet, då de under byggnad varande fästningarna eller befästningsanläggningarna
fullbordats och försetts med erforderlig bestyckning,
och att förbättringar i rent organisatoriskt afseende vore oafvisliga, för
att ifrågavarande vapenslag skulle kunna, såsom sig borde, fylla sin
uppgift. Flera tungt vägande skäl talade för genomförande af den utaf
flottans myndigheter ifrågasatta organisationen, hvarigenom samtliga
kustbefästningar skulle bemannas med personal tillhörande sjöförsvaret,
och de fördelar, som härigenom skulle vinnas, torde tvifvelsutan mer
än väl uppväga de olägenheter, hvarmed organisationen kunde tänkas
vara förenad. I detta afseende erinrades om den af befästningskomitén
påvisade och af Riksdagens revisorer äfven anmärkta skadliga dualism,
som för närvarande förefunnes vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästning, hvarest sjelfva fästningen med dess bemanning hörde under
landtförsvarsdepartementet, medan det för ställningens försvar oundgängliga
minväsendet jemte de örlogsfartyg, som borde samverka med
de fasta försvarsanstalterna, lydde under sjöförsvarsdepartementet. Då
en ej obetydlig truppstyrka ur armén inginge uti ifrågavarande ställnings
besättning, torde väl en oegentlighet äfven komma att uppstå, om fästningens
artilleribesättning öfverflyttades till sjöförsvarsdepartementet,
och otvifvelaktigt kunde, såsom af vissa arméns myndigheter i deras
utlåtanden öfver befästningskomiténs förslag blifvit framhållet, svårigheter
med afseende på befälsförhållandena uppstå, beroende på kommendantens
grad, jemförd med befälhafvare^ för de till fästningens försvar
beordrade trupperna. Det syntes emellertid ligga större makt uppå,
att de vapenslag — fästningsartilleriet, minvapnet och de i positionens
försvar deltagande örlogsfartygen — som hade till gemensam uppgift
att bekämpa en fiendes fartyg och af hvilka ställningens försvar således
i första hand vore beroende, stäldes under gemensam ledning och handhades
af personal, som redan i fredstid samarbetade, än att, med upp -

Femte hufwidtiteln.

19

gifvande af sagda fördel, denna anordning vidtoges beträffande fästningsartilleriet
och infanteriet, hvilka vapenslag ingalunda vore så beroende af
hvarandra som de förstnämnda. Då det vidare syntes vara ovedersägligt,
att fästningens kommendant eller öfverkommendant i krigstid borde vara
en person, som vore fullt förtrogen med fästningen och dess försvarsanstalter,
hvadan denna befattning ej kunde öfverlemnas åt befälhaf varen
för den trupp ur armén, som vid mobilisering tilldelades fästningen, syntes
den befarade svårigheten med afseende på befälsförhållandena lätt nog
kunna lösas genom att på denna vår vigtigaste sjöfästning chefen för kustartilleriet
antingen redan i fredstid förordnades till kommendant eller
först i krigstid till öfverkommendant.

Härtill komme, att genom den ifrågasatta organisationen åtskilliga
andra högst beaktansvärda fördelar skulle vinnas, såsom att personalen
finge en större kännedom om krigsfartygen och dessas stridssätt, än
hvad nu vore fallet, att utbildningskurser och reglementen kunde göras
gemensamma för kustartilleriet, att de för kustbefästningarna erforderliga
artilleripjeserna jemte öfrig materiel blefve af mera likartad beskaffenhet
m. m., hvarför allt en närmare redogörelse lemnades i befästningskomiténs
betänkande.

Men öfverflyttades ifrågavarande fästningspersonal till sjöförsvarsdepartementet,
borde detta äfven ske med sjelfva fästningen och dess
bestyckning, likasom ock med de under byggnad varande befästningarna
vid Göteborg.

Redan nu hörde bestyckningen vid Carlskrona och Fårösund till
sistnämnda departement, och då denna anordning vore förenad med
väsentliga fördelar icke minst med afseende på möjligheten att, der så
funnes lämpligt, använda flottans artillerimateriel, syntes densamma böra
vidtagas äfven vid öfriga sjöfästningar.

Likaledes syntes högst önskvärdt, att chefen för fortifikationen,
som med afseende på vissa vigtiga byggnadsdetaljer vid Carlskrona
och Fårösunds befästningar — såsom anordningarna för bestyckningen,
för ammunitionens förvarande och tillhandahållande, för belysningen
af minfälten o. s. v. — egde att hänvända sig till marinförvaltningen,
jemväl i allt hvad som rörde kustbefästningarnas nybyggnad och underhåll
komme att intaga samma ställning i förhållande till chefen för
sjöförsvarsdepartementet, som han för närvarande egde till landtförsvarsdepartementets
chef.

Hvad slutligen beträffade fästa minförsvarets öfverflyttande till kustartilleriet
och organisationen i öfrigt — en fråga hvars utredning
befästningskomitén icke ansett ligga inom området för sin uppgift —

20

Femte hufViidtiteln.

anslöte sig chefen för landtförsvarsdepartementet till de åsigter, som
derom uttalats af chefen för flottans stab och, under förutsättning af
de båda sjöfästningsartillerikårernas sammanslagning, äfven af kommendanten
å befästningarna vid Carlskrona, hvilka båda myndigheter, hufvudsakligen
med hänsyn till de fördelar, som denna öfverflyttning skulle
medföra med afseende på samverkan mellan kustförsvarets olika organ,
förordat densamma.

I enlighet med chefens för landtförsvarsdepartementet, på grund
af hvad sålunda anförts, gjorda hemställan behagade Kongl. Maj:t uppdraga
åt en komité att verkställa utredning rörande ny organisation af
sjöfästningsartilleriet och fasta minförsvaret jemte sammanhang dermed
egande frågor, hvilken utredning skulle omfatta till dessa vapenslag afsedd
personals antagning och utbildning samt verkställas med tillämpning af
följande grunder:

1) Vaxholms artillerikår öfverflyttas från landtförsvarsdepartementet
och sammanslås med Carlskrona artillerikår till ett kustartilleri med
egen chef, afsedt att lemna bemanning till Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästning, Carlskrona befästningar samt befästningarna vid inloppet
till Göteborg, samtliga befästningsanläggningar utförda till den omfattning,
som föreslagits af 1897 års komité för verkställande af utredning
rörande landets fasta försvar; skolande dervid iakttagas de af
Kongl. Maj:t i ämnet redan gifna nådiga föreskrifter;

2) de ofvannämnda sjöbefästningarna underordnas helt och hållet
sjöförsvarsdepartementet, och skall chefen för fortifikationen i allt, som
rör nämnda befästningars nybyggnad och underhåll, intaga enahanda
ställning i förhållande till chefen för sjöförsvarsdepartementet, som han
i afseende å rikets öfriga befästningar eger till chefen för landtförsvarsdepartementet; 3)

det fasta minförsvaret öfverflyttas till kustartilleriet;

4) ärenden rörande kustartilleriets personal och materiel sko a i
marinförvaltningen handhafvas af samma förvaltningsorgan, som ombesörja
ärenden af motsvarande beskaffenhet för flottan; samt

5) de bestämmelser, som för närvarande gälla angående varfsmyndigheternas
i Carlskrona skyldigheter och befogenhet med afseende
å nyanskaffning, underhåll och vård m. m. af Carlskrona fästning tillhörande
materiel skola, i den mån sådant låter sig göra och befinnes
lämpligt, tjena till ledning vid uppgörandet af förslag till motsvarande
bestämmelser för kustartilleriet i dess helhet.

Derjemte anbefaldes komitén att äfven taga under ompröfning,
huruvida batterierna vid Fårösund borde, på sätt förut anförts rörande

Femte lmfvudtiteln. 21

öfriga sjöbefästningar, tillhöra kustartilleriet och bemannas med dess
personal.

Sedan Kongl. Maj:t den 6 juli 1900 uppdragit åt cheferna för
landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen att anmoda den sålunda
tillsatta komitén att förutom det betänkande, komitén hade att afgifva
på grund af det densamma redan lemnade uppdrag, äfven inkomma
med yttrande angående de ändringar i eller tillägg till samma betänkande,
som kunde vara erforderliga, derest en utsträckning af tiden
för beväringsmanskapets vapenöfning blefve af Kongl. Maj:t och Riksdagen
medgifven, anmodades komitén samma dag att i sammanhang
med sitt betänkande inkomma med sådant yttrande, vid hvars utarbetande
skulle iakttagas:

att åt hela den krigstjenstdugliga årsklassen af värnpligtige gåfves
en öfningstid af 365 dagar;

att öfningstiden fördelades uti en första öfning och en eller flera repetitionsöfningar,
hvarvid, i den mån sådant vore förenligt med manskapets
utbildning, skulle iakttagas att sjöfästningarna under hela året hade
erforderlig besättning;

att under öfningstiden dagaflöningen utginge för hvarje beväringsman
med 10 öre;

att för de beväringsmän, som under en period af sex år efter
organisationens antagande inskrefves, öfningstiden skulle begränsas till
197 dagar;

att denna sistnämnda öfning skulle fullgöras antingen i en följd
eller i en första öfning och en repetitionsöfning; samt

att yttrandet skulle vara åtföljdt af beräkningar öfver kostnaderna
för den förändrade organisationen, ej mindre sedan utsträckningen af
öfningstiden blifvit fullständigt genomförd, än äfven för hvarje år under
öfvergångstiden.

Komitén har den 16 oktober 1900 afgifvit dels betänkande i anledning
af det komitén ursprungligen lemnade uppdrag, dels ock betänkande
innefattande det den 6 juli sistnämnda år från komitén infordrade
yttrandet. Dessa betänkanden jemte bilagor kunna, då vissa
delar deraf äro af beskaffenhet att böra hemlighållas, i sin helhet endast
meddelas Riksdagens vederbörande utskott.

Jemlikt Kongl. Maj:ts den 28 september 1900 fattade beslut blefvo
ifrågavarande betänkanden, som ingifvits i landtförsvarsdepartementet,
öfverlemnade till sjöförsvarsdepartementet och derefter till chefen för
flottans stab, hvilken tillika med särskildt utsedda sakkunnige skulle granska

22

Femte hufvudtiteln.

komiténs betänkande!! och förslag, och har underdånigt utlåtande i anledning
af den verkstälda granskningen afgifvits den 31 oktober 1900.

Slutligen har marinförvaltningen den 14 sistlidne december afgifvit
infordradt utlåtande i ärendet.

Då jag har för afsigt att framdeles i annat sammanhang återkomma
till de af komitén angifna betänkanden och förslag, anhåller jag, att nu
blott få redogöra för de hufvudgrunder, enligt hvilka kustartilleriet
synes mig böra organiseras.

I öfverensstämmelse med hvad komiterade föreslagit, anser jag,
att batterierna vid Fårösund, såväl som Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästning och befästningarna vid inloppet till Göteborg, i likhet
med hvad för Carlskrona befästningar nu är förhållandet, böra underordnas
sjöförsvarsdepartementet, och att, med indragning af Vaxholms
och Carlskrona artillerikårer, under sjöförsvarsdepartementet bör upprättas
ett kustartilleri, omfattande jemväl fasta minförsvaret och bestående
af två regementen, Vaxholms och Carlskrona artilleriregementen,
afsedda för bemanning af ofvannämnda befästningar samt permanenta
minpositionerna.

Under förutsättning att Riksdagen beslutar upprättandet af ett
kustartilleri, böra ur riksstaten uteslutas anslagen till Vaxholms och
Carlskrona artillerikårer. Hvad åter beträffar de anslag till flottan, från
hvilka kostnaderna för personalen vid fasta minförsvaret nu bestridas,
har, såsom jag, i fråga om ökning af flottans stampersonal, till statsrådsprotokollet
den 13 januari 1900 angående regleringen af utgifterna
under riksstatens femte hufvudtitel anfört, den minskning uti dessa anslag,
som skulle uppstå genom att fasta minförsvaret öfvertoges af kustartilleriet,
redan tagits i betraktande vid angifvande af anslagsbehofven
för den för flottan erforderliga stampersonalen, hvadan medel till bestridande
af kostnader för kustartilleriets personal icke kunna beredas
genom öfverflyttning till kustartilleriet af till bestridande af kostnaderna
för flottans personal anslagna medel.

Den för kustartilleriet erforderliga beväringen torde, såsom f. n.
är förhållandet med beväring för Carlskrona artillerikår, böra inskrifvas
i flottan till fästningstjenst.

Jag torde icke här behöfva närmare utveckla de skäl, som föranleda
mig att tillstyrka en utsträckning af öfningstiden jemväl för i
flottan till fästningstjenst inskrifna beväringsmän, utan anhåller blott
att få framhålla den afsevärda förstärkning, kustförsvaret skulle vinna
såväl genom den förbättrade utbildning, hvilken derigenom skulle komma

Femte hufvudtiteln.

23

kustartilleriets beväringsmän till del, som genom att kustfästningarna
skulle kunna hållas i en högre grad af krigsberedskap.

Såväl ur synpunkten af att icke genom flera gånger om året skeende
ombyten af besättning å fästningarna försvaga dessas krigsberedskap,
som för att beväringsmännen skola kunna gifvas den grundliga
rekrytutbildning, hvilken, med hänsyn till den i jemförelse med mobiliseringsbehofvet
knappt tillmätta stampersonalen, är för kustartilleriets
beväring erforderlig, synes mig öfningstiden för i flottan till fästningstjenst
inskrifven beväring, sedan densamma blifvit utsträckt till ett år,
böra fördelas uti en första öfning och blott en repetitionsöfning. På
det att fästningarna icke under någon del af året skola blifva utan
erforderlig säkerhetsbesättning, bör repetitionsöfningen för flertalet af
ifrågavarande beväringsmän förläggas så, att den vidtager, när den
beväringsklass, som afslutat sin rekrytutbildning, utrycker från tjenstgöring.
För de beväringsmän, som utbildas för fasta minförsvaret eller
eldaretjenst, torde dock repetitionsöfningen lämpligen böra förläggas till
den tidpunkt på året, då minförsvarets öfriga personal utför mineringsöfningar.

Äfven under öfvergångstiden, då öfningstiden skulle utgöra 197
dagar, torde densamma böra fördelas uti en första öfning och en repetitionsöfning,
hvilken senare dock, på grund af den kortare tjenstgöringstiden,
icke kan erhålla samma längd som med 365 dagars
öfningstid.

Åtminstone till att börja med och intill dess erforderliga kasernbyggnader
för beväringens vinterinqvartering blifvit anordnade, bör
första öfningen för samtliga i flottan till fästningstjenst inskrifna beväringsmän
taga sin början på våren så tidigt, att de beväringsmän, som
ej utbildas för fasta minförsvaret eller eldaretjenst, efter nämnda öfnings
slut, innan vinterns inbrott, hinna fullgöra dem åliggande repetitionsöfning.

Under denna tid torde alltså första öfningen kunna taga sin början
först under året efter det, då inskrifningen eger rum, enär inskrifningsförrättningarna
ej kunna påräknas vara afslutade vid den tid, då vapenöfningen
bör börja. Repetitionsöfningen för de beväringsmän, som
utbildas för fasta minförsvaret eller eldaretjenst, torde äfven under
öfvergångstiden böra ega rum samtidigt med mineringsöfningarna för
minförsvarets öfriga personal. Sedan erforderliga kasernbyggnader för
vinterinqvartering blifvit anordnade, torde, med hänsyn till önskvärdheten
af att, för höjande af kustfästningarnas krigsberedskap, under hela
året hafva beväring i tjenstgöring, första öfningen för en del af den i

24

Femte hufvndtiteln.

flottan till fästningstjenst inskrifna beväring, som ej utbildas för fasta
minförsvaret eller eldaretjenst, böra taga sin början redan första året
på hösten och fortgå, till dess återstående delen af i flottan till fästningstjenst
inskrifna beväringsmän följande vår inrycka till fullgörande
af första öfningen.

I öfverensstämmelse med hvad nu är anfördt, torde den tjenstgöring,
som under fredstid skulle åligga i flottan till fästningstjenst inskrifna
beväringsmän, sedan öfningstiden blifvit utsträckt till ett år,
böra fullgöras med en första tjenstgöring om 323 dagar, som tager
sin början under första året, och med en repetitionsöfning om 42
dagar under fjerde året; samt under öfvergångstiden, då öfningstiden
skulle utgöra 197 dagar, med en första tjenstgöring om 162 dagar,
som tager sin början under första eller andra året, och med en repetitionsöfning
om 35 dagar under fjerde året.

Kostnaderna.

Det af chefen för flottans stab afgifna utlåtandet och kustartillerikomiténs
betänkande innehålla jemväl beräkningar öfver kostnaderna
för den föreslagna organisationen, dels sedan beväringens öfningstid
blifvit utsträckt till ett år, dels för hvarje år under öfvergångstiden.
Under förutsättning att de föreslagna ändringarne i värnpligtslagen skulle
komma att tillämpas från och med år 1902, omfatta sålunda dessa beräkningar
åren 1902—1911. Såsom jag förut anfört, afgåfvo jemväl
chefen för flottans stab och de sakkunnige, som erhållit i uppdrag att
med honom öfverlägga om och granska stabschefens utlåtande och kustartillerikomiténs
betänkande, i anslutning till det förslag angående
ändrade löneförmåner för arméns personal, som framstälts af chefen för
generalstaben, dels förslag till förbättrade aflöningsförmåner för flottans
personal, dels underdånigt yttrande öfver kustartillerikomiténs betänkande,
uti hvilket yttrande bland annat föreslogs nå^on höjning af de
för kustartilleriet af komitén föreslagna aflöningsförmånerna.

Marinförvaltningen, hvars utlåtande infordrats, hade icke något att
erinra i afseende på de föreslagna aflöningsförmånerna och på dem
grundade kostnadsberäkningar.

Emellertid anser jag mig icke i fråga om aflöningsförmånerna för
flottans och kustartilleriets personal kunna till alla delar biträda något
af de afgifna förslagen, utan hafva i de inom departementet uppgjorda
kostnadsberäkningarna dessa förmåner upptagits enligt grunder, för
hvilka jag anhåller att i det följande få redogöra. I närlagda samman -

Femte hufvudtiteln.

25

drag (Bil. A) angifvas de ordinarie anslagsbehof, som beräknas uppstå
under riksstatens femte hufvudtitel på grund såväl af den ifrågasatta
utsträckningen af beväringens öfningstid och den föreslagna organisationen
af kustartilleriet som af den ökning i flottans stampersonal,
hvilken enligt 1900 års statsverksproposition beräknades erforderlig
under perioden 1902—1912, och anhåller jag nu att i korthet få redogöra
för de allmänna grunder, enligt hvilka anslagsbehofven blifvit beräknade.

Anslaget till marinförvaltningen har dels för år 1902, dels för 1903
och de följande åren, upptagits till något ökadt belopp, hufvudsakligen
på grund af de ökade göromål, som skulle blifva en följd af kustartilleriets
omorganisation och förläggande under sjöförsvarsdepartementet.

Den erforderliga ökningen af flottans stampersonal har beräknats
genomföras på så sätt, att under åren 1902 och 1903 officerskåren hvardera
året ökas med 10 officerare, underofficerskåren 1902 med 25 och 1903
med 28 underofficerare, sjömanskåren hvardera året med 175 man,
skeppsgossekåren 1902 med 80 och 1903 med 100 skeppsgossar, marininge
niörstaten hvardera året med 1 extra ingeniör, läkarestaten år 1903
med det af chefen för flottans stab uti skrifvelse den 24 oktober 1900
föreslagna antalet af 6 läkare samt poliskåren med 3 man; hvarefter den
ytterligare ökning, hvilken skulle erfordras för att uppbringa stampersonalen
till den styrka, som beräknats erforderlig år 1912, är upptagen
att genomföras med 1 9 under hvartdera af åren 1904—1912.

Vid beräkning af erforderligt anslag till aflöning för flottans kårer
och stater hafva personalens aflöningsförmåner för år 1902 upptagits
lika med aflöningsförmånerna i af Riksdagen senast godkända stater med
undantag deraf att — i ändamål att bereda nedannämnda personal lika
stora aflöningsförmåner, som föreslagits för motsvarande personal vid
armén — en höjning upptagits i dagaflöningen för flaggunderofficer
vid annan stat än maskiniststaten och för underofficer af 2:a graden
vid maskiniststaten af 15 öre samt i månadslönen för manskap vid
sjömanskåren af 2 kronor i 3:e och 1 krona 50 öre i 4:e lönegraden.
Derjemte hafva upptagits erforderliga medel för bestridande af vikariatsersättningar
för personalen vid civilstaten.

För öfriga år äro aflöningsförmånerna upptagna till samma belopp
som för år 1902 utom för officerskåren, läkarestaten och poliskåren,
för hvilka aflöningsförmånerna från och med år 1903 äro upptagna till
det förhöjda belopp, som föreslagits i ofvannämnda åt chefen för
flottans stab och granskningskomiterade afgifna förslag till förbättrade
aflöningsförmåner för flottans personal.

Bill. Ull IUfad. Prot. IDOL L Samt. 1 AJd. 1 Haft.

4

26

Femte hufvudtiteln.

I öfverensstämmelse med hvad chefen för flottans stab föreslagit,
har den del af stampersonalens aflöning ombord, som motsvarar dagaflöning
i land, beräknats skola utgå från anslaget till aflöning för
flottans kårer och stater, och endast skilnaden mellan beloppet af sjöaflöningen
och dagaflöningen i land beräknats skola, under benämningen
sjötillägg, ingå i fartygens expeditionskostnader och bestridas af anslagen
till flottans öfningar och sjöbeväringens vapenöfningar.

Anslaget till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna är
ökadt i samma mån, som nämnda kårers ökning förutsatts skola genomföras
och i öfrigt beräknadt efter nu gällande grunder.

Anslaget till naturaunderhåll åt personal vid flottan är för åren
1902 och 1903 beräknadt enligt hittills följda grunder eller med en
underhållskostnad för underofficer af 62 öre per dag i 365 dagar och
för manskap af 52 öre per dag under 275 dagar i land och 53 öre per
dag under 90 dagar ombord. Då emellertid kostnaderna för naturaunderhållet
ej oväsentligt öfverstiga det för desammas bestridande anvisade
förslagsanslaget, och då detta förhållande, på grund af att kostnaden
för naturaunderhållet för personalen ombord å på expedition
varande fartyg städse ställer sig något dyrare än i land, torde komma
att fortfara, har jag, för att såvidt möjligt angifva de verkliga kostnaderna,
för år 1912 beräknat naturaunderhållsanslaget efter en underhållskostnad
per dag för underofficer af 62 öre och för manskap till
samma belopp, som af chefen för flottans stab i hans utlåtande beräknats
för beväringsmännens naturaunderhåll, eller 60 öre per dag för
hela året. Under hvartdera af åren 1904—1912 är anslaget till naturaunderhåll
åt personal vid flottan höjdt med 1 o af den ökning, som uppstår
dels genom den under samma tid förutsatta ökningen af stampersonalen,
dels genom den ändrade beräkningsgrunden.

Anslagen till båtsmansindelningen samt till lindring i rustningsoch
roteringsbesvären äro för år 1902 beräknade lika med samma anslag
i af Riksdagen senast faststälda riksstat. För hvarje derefter följande
år äro dessa anslag beräknade att minskas med 1 /1 o af deras
för år 1902 upptagna belopp, hvarigenom de år 1912 skulle komma
att utgå ur riksstaten.

Anslaget till flottans nybyggnad och underhåll är från och med
år 1902 beräknadt minskadt med 40,000 kronor, hvilka på grund af
i marinförvaltningen gjord utredning i stället upptagits till underhåll
af kustartilleriets byggnader och materiel.

Anslagen till flottans öfningar och till sjöbeväringens vapenöfningar

Femte hufvudtiteln.

27

samt beklädnad och ersättning derför äro upptagna i öfverensstämmelse
med de i chefens för flottans stab utlåtande föreslagna beloppen.

Anslaget till repetitionsöfningar för reservofflcerare vid flottan är
från år 1903 förhöjdt med det belopp, som erfordras för att bereda
reservofflcerare liknande förhöjning i aflöningsförmånerna, som från
samma år är upptagen för stammens officerare. Med anledning af den
af 1900 års Riksdag godkända ökningen i staten för reservofficersaspiranter
är anslaget från år 1907 eller det år, då ökningen i antalet
repetitionskurs genomgående reservofflcerare inträder, ökadt i samma
proportion som staten för reservofficersaspiranter.

Anslagen till sjökrigshögskolan och till sjökrigsskolan äro dels
för år 1902, dels från och med år 1903, något ökade på grund af de
kostnader, som beräknas uppstå för utbildning af officerare vid kustartilleriet.
Från anslaget till sjökrigsskolan är till anslaget till aflöning
för flottans kårer och stater öfverfördt kostnaden för dagaflöning till
skolans chef och kadettofficerare.

Anslaget till skeppsgosseskolan är från år 1903 något höjdt med
hänsyn till ökadt behof af lärarekrafter, som uppstår i anledning af
skeppsgossekårens ökning. I

I närlagda bil. B finnas sammanförda samtliga de kostnader för
kustartilleriet, som under perioden 1902''—1912 beräknas skola bestridas
af ordinarie anslag under femte hufvudtiteln.

Anslagen till kustartilleriet äro beräknade under förutsättning, att
personalens uppsättning börjar år 1902 och, fördelad på 2-års perioder,
fullständigt genomföres år 1908. För den styrka, som under hvarje
period bör uppsättas, äfvensom för personalens aflöningsförhållanden
under år 1902 anhåller jag att få framdeles i annat sammanhang
redogöra.

I anslaget till aflöning för kustartilleriets personal ingå förbättrade
aflöningsförmåner för befälet från och med år 1903.

Det till beklädnad åt kustartilleriets manskap erforderliga anslaget
är beräknadt enligt samma grunder som motsvarande anslag för beklädande
af flottans sjömanskår.

Naturaunderhåll är beräknadt att utgå endast till manskapet, och
har kostnaden för detsamma upptagits till 52 öre per man och dag.

I anslaget till underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel
ingår dels det förut omnämnda belopp af 40,000 kronor, hvarmed
anslaget till flottans nybyggnad och underhåll minskats, dels ett belopp
af 86,450 kronor, som enligt af armé- och marinförvaltningarna afgifvet

28

Femte lmfvudtiteln.

gemensamt utlåtande, bör för underhåll af kustartilleriets byggnader
och materiel öfverflyttas från fjerde till femte hufvudtiteln, dels kostnaden
för underhåll af. kaserninventarier in. m., beräknad till 8 kronor
per man och år. Då emellertid de nu nämnda från andra anslag under
fjerde och femte hufvudtitlarna öfverförda anslagsbelopp ej visat sig
tillräckliga för bestridande af de kostnader, för hvilka de äro afsedda,
hafva för ändamålet ytterligare beräknats för år 1902 10,000 kronor
och från och med år 1903 20,000 kronor.

Anslagen till kustartilleriets öfningar och till kustartilleribeväringens
vapenöfningar samt beklädnad och ersättning derför äro upptagna i
öfverensstämmelse med kustartillerikomiténs förslag.

Anslaget till repetitionsöfningar för de till tjenstgöring vid kustartilleriet
afsedda reservofficerare är beräknadt utgå från och med
år 1908.

Anslaget till sjukvård för kustartilleriets personal är beräknadt på
grund af i marinförvaltningen gjord utredning.

Ofriga kostnader för kustartilleriet, till i bil. B närmare angifna
belopp, beräknas bestridas från för flottan och kustartilleriet gemensamma
anslag.

Anslaget till ålderstillägg är med anledning af den för kustartilleriet
föreslagna organisationen från och med år 1907 upptaget med
något ökadt belopp.

Anslaget till ersättning åt officerare och ingeniörer under anställning
eller kommendering utrikes är från och med år 1903 beräknadt
skola höjas med 3,000 kronor, för att officerare vid kustartilleriet och
läkare vid flottan skola kunna beredas tillfälle till studier under vistelse
utrikes.

Anslaget till diverse behof är på grund af den för kustartilleriet
föreslagna organisationen från och med år 1902 upptaget till något
ökadt belopp.

Anslaget till rese- och traktamentspenningar är för år 1902 upptaget
till samma belopp, som i 1901 års riksstat. På grund dels af
den för kustartilleriet föreslagna organisationen, dels af den öfverbetalning
å detta förslagsanslag, som årligen eger rum, har detsamma
för år 1912 upptagits till väsentligt ökadt belopp och för hvarje mellanliggande
år höjts med Vio af förstnämnda ökning.

Anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., som jemväl
är af förslagsanslags natur, har dels från år 1902, dels från år 1904 höjts
med vissa belopp på grund af genom kustartilleriets uppsättning upp -

Femte Imf vildt i teln.

29

kommande ökade kostnader, dels för hvarje år från år 1903 ökats med1/™
af det belopp, hvarmed anslagets belopp understigit verkliga kostnaden.

Här ofvan icke nämnda anslag äro i beräkningen uppförda till
samma belopp som i 1901 års riksstat.

I jemförelse med slutsumman af femte hufvudtitelns ordinarie anslag
i 1901 års riksstat, hvilken utgjorde 8,652,295 kronor, utvisa de
i bil. A angifna ordinarie anslagsbehofven för år 1912 en ökning af
5,236,709 kronor 35 öre. Denna ökning är dock till ej oväsentlig
del uppkommen dels genom att de kostnader, som bestridas af anslag,
å h vilka brist under senare ''åren uppstått, för år 1912 upptagits till de
förhöjda belopp, som beräknats motsvara verkliga kostnaderna, dels
genom att å femte hufvudtiteln för kustartilleriet uppförts anslagsbelopp,
som nu äro uppförda för Vaxholms artillerikår och sjöfästningarna
under fjerde hufvudtiteln.

Den verkliga ökningen i kostnaderna erhålles sålunda genom att
minska den för år 1912 angifna anslagsökningen med, dels bristen i
femte hufvudtitelns nuvarande förslagsanslag, hvilken enligt kapitalkontot
till rikshufvudboken för år 1899 utgjorde 526,362 kronor 64 öre,
dels de belopp, hvarmed kostnaderna under fjerde hufvudtiteln genom
den för kustartilleriet föreslagna organisationen skulle komma att nedbringas,
utgörande 429,859 kronor 34 öre, eller tillsammans 956,221 kronor
98 öre. Af den återstående ökningen 4,280,487 kronor 37 öre motsvaras
något mer än 1,000,000 kronor af kostnaden för den ökning af
stampersonalen, som enligt nådiga propositionen till 1900 års riksdag
angående statsverkets tillstånd och behof beräknades böra vara genomförd
vid ingången af år 1912.

Sedan jag nu i korthet redogjort för de åtgärder, som synas mig
böra vidtagas dels i sammanhang med att öfningstiden för flottans beväring
under fredstid utsträckes, dels för genomförandet af den för
kustartilleriet föreslagna organisationen, får jag i underdånighet hemställa,
att Kongl. Maj:t täcktes föreskrifva, att de anslagsbehof för femte
hufvudtiteln, som skola Kongl. Maj:ts pröfning underställas för att näst
sammanträdande Riksdag föreläggas, måtte få beräknas med ledning af
dessa hufvudgrunder, samt att detta mitt underdåniga anförande må få
åtfölja den nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof,
hvilken kommer att afgifvas till näst sammanträdande Riksdag.

30

Femte hufrudtiteln.

I öfverensstämmelse med hvad departementschefen
sålunda hemstält, behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
på tillstyrkan af statsrådets öfriga
ledamöter, i nåder föreskrifva, att de anslagsbehof för
femte hufvudtiteln, som skulle Kongl. Maj:ts pröfning
underställas för att näst sammanträdande Riksdagföreläggas,
finge beräknas med ledning af de af departementschefen
nu anförda hufvudgrunder, samt att
utdrag af detta protokoll skulle åtfölja Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets
tillstånd och behof.

Ex protocollo:
R. Sundin.

BILAGOR.

32

Femte hufvudtiteln,

Sammandrag af de ordinarie anslagsbehof, som beräknas uppstå
satta utsträckningen af beväringens öfningstid och den foreflottans
stampersonal, hvilken enligt 1900 års statverkspropo -

	1902.	'' 1903.	1904.
	Krouor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.
Departementet och öfverstyrelsen.
Departementschefen..................................................................	17,000	—	17,000	—	17,000	—
Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt kommando-
expeditionen ....................................................................	26,800	—	26,800	-	26,800
Marinförvaltningen .................................................................	49,600	—	53,400	—	53,400
Sgr	93,400	—	97,200	—	97,200	—
Flottan.
Aflöning för flottans kårer och. stater .......................................	2,911,979	—	3,197,431	75	3,242,256	42
Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna, reservationsanslag	342,775	-	369,500	—	372,201	—
Naturaunderhåll åt personal vid flottan, förslagsanslag...............	537,286	—	596,065	—	632,375	—
Båtsmansindelningen ..............................................................	26,400	—	23,760	-	21,120	—
Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, förslagsanslag.........	33,300	—	29,970	—	26,640	—
Flottans nybyggnad och underhåll, reservationsanslag ...............	1,685,000	—	1,685,000	—	1,685,000	—
Flottans öfningar, reservationsanslag .......................................	1,000,000	—	1,150,000	—	1,150,000	—
Bepetitionsöfningar för reservofficerare vid flottan, reservations-
anslag .............................................................................	11,900	—	14,900	—	14,900	—
Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning
derför, förslagsanslag.........................................................	420,000	—	820,000	—	820,000	—
IT ndervisningsverken:
Sjökrigshögskolan, reservationsanslag........................	13,600	—	16,100	—	16,100	—
Sjökrigsskolan .........................................................	30,490	—	32,340	—	32,340	—
Skeppsgosseskolan ..................................................	9,380	—	12,000	—	12,000	—
Sjukvård för flottans personal, reservationsanslag .....................	44,000	—	44,000	—	44,000	—
Sgr	7,066,110	—	7,991,066	75	8,068,932	42
Transport	7,159,510	—	8,088,266	75	8,166,132	42

Femte hufvudtiteln

33

Bil. A.

under riksstatens femte hufvudtitel på grund såväl af den ifrågaslagna
organisationen af kustartilleriet som af den ökning i
sition beräknades erforderlig under perioden 1902—1912.

1905.	1906.	1907.	1908.	1 1909.	1910	1911. L	1912.
Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	i Kronor.	Ö.	1 Kronor.	Ö	j Kronor.	ö.	Kröner.	Ö.
17,000	—	17,000	—	17,000	—	17,000 |		17,000	—	17,000	—	17,000	—	17,000	—
26,800	_	26,800		26,800	_	26,800	—	26,800	—	26,800	—	26,800	—	26,800	_
53,400	—II 53,400	-	53,400	—	53,400	—	53,400	—	53,400	—	53,400	—	53,400	—
97,200	_	97,200	—	97,200	—	97,200	—	97,200	''	97,200	—	97,200	—	97,200	—
3,287,081	09	3,331,905	76	3,376,730	II 43 3,421,555	10	3,466,379	77	3,511,204	44	3,556,029	11	3,600.853	75
374,902		377,603	—	380,304		383,005	—	385,706	—	388,407	—	391,108	—	393,809	—
668,685		704,996	—	741,306		777,617	—	813,927	-	850,237	—	886,548	—	922,858	70
18,480		15,840	—	13,200	—	10,560	—	7,920	—	5,280	—	2,640	—	_	—
23,310	_	19,980	—	16,650	—	13,320	—	9,990	—	6,660	—	3,330	—	—	—
1,685,000	~~j	1,685,000	—	1,685,000	—	1,685,000	—	1,685,000	—	1,685,000	—	1,685,000	—	1,685,000	—
1,150,000		1,150,000	—	1.150,000	—	1,150,000	—	1,350,000	“i	1,350,000	—	1,400,000		1,400,000	—
14,900	—	14,900	—	29,800	—	29,800	—	29,800		29,800	—	29,800	_	29,800	—
820,000	—	820,000	—	780,000	—	530,000		1,150,000		1,170.000	—	1,320,000		1,320,000	—
16,100	_	16,100	_1	16,100	—	16.100		16,100	-''	16,100	—	16,100	_	16,100	_
32,340		32.340	—	32,340	—	32,340	—1	32,340	_	32,340	—	32,340	—	32,340	—
12,000	|	12,000	—	12,000	—	12,000	—!	12,000		12,000	-	12.000	—	12,000	—
44,000	i''	44,000	—	44,000	—	44,000		44,000		44,000	—	44,000	—	44,000	--
8,146,798	09	8,224,664 76	8,277,430	43	8,105,297	10	9,003,162	77	9,101,028 |44	9,378,895	11	9,456,761	45
8,243,998 |09 |	8,321,864 |7C	8,874,630	Cc c	10	9,100,362 77	9,198,228	44	9.476,095	ll|	9,553,961	45

Bih. till Jliksd. Prut. 11)01. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 5

34

Femte hufvudtiteln.

	1902		1903.		1904.
	Kronor.	Ö. il	Kronor.	Ö.	Kronor, j	ö.
T transport Kustartilleriet.	7,159,510	—j	8,088,266	75	8,166,132	42
Aflöning för kustartilleriets personal .......................................	826,209	—	849,454	—	943,766	—
Beklädnad åt kustartilleriets manskap, reservationsanslag .........	132,384	—	132,384	—	145,704	—
Naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap, förslagsanslag.........	226,621	—	226,621	20	249,397	20
Underhåll af kustartilleriets byggnader o. materiel, reservationsansl.	145,602	—	155,602	—	156,562	—
Kustartilleriets öfningar, reservationsanslag ..............................	120,000	— 1	120,000	—	160,000	—
Kepetitionsöfning för reservofficerare ....................................... Kustartilleribeväringens vapenöfningar samt beklädnad och er-
sättning derför, förslagsanslag ..........................................	15,680	—	237,470	84	237.470	84
Sjukvård för kustartilleriets personal, reservationsanslag............	13,000		13,000	—	14,000	—
Sgr Diverse utgifter.	1,479,496	—	1,734,532	04	1,906,900	04
Ålderstillägg, förslagsanslag...................................................... Ersättning åt officerare, ingeniörer och läkare, under anställning	37,000	—	37,000	—:	37,000
eller kommendering utrikes ...............................................	12,000	--	15,000	~	15,000	—
Diverse behof .................................................................	22,254	—	22,254	—	22,254	—
Bese- och traktamentspenningar, förslagsanslag .......................	23,500	—	26,150	—	28,800	—
Skrifmaterialier och expenser, ved in. m., förslagsanslag ............	97,513	—	106,911	—	122,718	—
Extra utgifter ........................................................................	12,500	-	12,500	—	12,500	—
Sgr	204,767	__	219,815	—	238,272	—
Tillsammans flottan och kustartilleriet....................................... Handeln.	8,843,773		10,042,613	79	110,311,304	46 l
Sjökarteverket, reservationsanslag............................................. Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna, reservations-	65,000	“	65,000		65,000	H
anslag ..........................-.................................................	1,500,409	-	1,500,409	—	1,500,409
Undervisningsanstalterna för sjöfart..........................................	100,300	—	100,300	—	100,300	—
Nautisk meteorologiska byrån .................................................... Ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalterna för sjö-fart och föreståndaren vid nautisk-meteorologiska byrån, för-	9,000		9,000		9,000
slagsanslag........................................................................	13,000	—	13,000	—	13,000	—
Sgr	1,687,709	—	1,687,709	—	1,687,709	—
Summa	10,531,482	|-	11,730,322	79 11,999,013	46

Femte hufvudtitelu,

Bil. A. (Forts.) 35

190 5		1906.		1907.	1908.		1909.	1910.	1911.	1912.
Kronor.	öJ Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	1 Kronor. 6.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
8,243,998	09	t 8,321,864	76	8,374,630	43	| 8,202,497	10	9,100,362	77	9,198,228	44	’ ! 9,476,095	11	i 9,553,961	45
043,766		i 1,005,211	_	1,005,211	_	1,041,836	_	1,041,836		1,041,836		1,041,836		1,041,836
145,704	—	145,704	—	145,704	—	145,704	—	145,704	—	145,704	—	145,704		145,704	—
249,397	20	249,397	20	249,397	20	249,397	20	249,397	20	249,397	20	249,397	20	249,397	20
156,562	—	156,562	—	156,562	—	156,562	—	156,562	—	156,562	—	156,562	—	156,562	—
160,000	—	160,000	—	160,000	—	160,000	—	160,000	—	160,000	—	160,000	—	160,000	—
—	—	—	—	'' —		5,754	—	5,754	—	5,754	—	5,754	—	5,754	—
294,536	84	294,536	84	294,536	84	384,376	50	527,159	50	527,159	50	537,852	70	537,852	70
14,000	—	14,000	—	14,000	—	14,000	—	14,000	—	14,000	—	14,000	—	14,000	—
1,963,966	04	2,025,411	04	2,025,411	04	2,157,629	70	2,300,412	70	2,300,412	70	2,311,105	90	2,311,105	90
37,000	—	37,000	—	38,500	—	38,500	—	38,500	—	38,500	—	38,500		38,500	—
15,000	—	15,000	—	15,000	—	15,000	—	15,000	_	15,000	_	15,000		15,000
22,254	—	22,254	-	22,254	—	22,254	—	22,254	—	22,254	—	22,254	—	22,254	—
31,450	—	34,100	-	36,750	—	39,400	—	42,050	—	44,700	—	47,350	—	50.000	—
132,125	—	141,532	—	150,939	—	160,346	—	169,753	—	179,160	—	188,567	—	197,974	—
12,500	—	12,500	—	12,500	—	12,500	—	12,500	—	12,500	—	12,500	—	12,500	_
250,329	—	262,386	—	275,943	—	288,000	—	300,057	_	312,114	-	324,171	__	336,228	_
10,458,293	13	10,609,661	80	10,675,984	47	10,648,126	80	11,700,832	47	11,810,755	14	12,111,372	01	12,201,295	35
65,000		65,000	--	65,000	—	65,000	—	65,000	—	65,000	—	65,000	1	65,000	—
1,500,409		1,500,409		1,500,409	—	1,500,409	—	1,500,409	_	1,500,409	_	1,500,409		1,500,409
100,300	-	100,300	—	100,300	-	100,300	—	100,300	—	100,300	—	100,300	-.	100,300	_
9,000	i	9,000	—!	9,000	—	9,000	—	9,000	—	9,000	—	9,000	—	9,000	—
13,000		13,000	_	13,000		13,000		13,000		13,000		13,000	_	13,000
1,687,709	—1	1,687,709	—i	1,687,709	_|	1,687,709	—	1,687,709	)	1,687,709		1,687,709	I	1,687,709	_
12,146,002	13	12,297,370 80,	12,363,693 47	12,335,835	80 13,388,541	47	13,498,464	14 13,799,081	01,	13,889,004 35

36

Femte hufvudtiteln,

Kustartilleriets ordinarie kostnad under

	1902.	1903.	1904.
Af anslagen till kustartilleriet.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.
Lön och dagaflöning:
officerare ..............................................................	197,095	—	231,505	—	266,130	—
reservofficersaspiranter............................................	9,855	—	9,855	—	9,855	—
underofficerare ......................................................	176,470	—	176,470	—	210,750	—
manskap.................:...............................................	354,719	-	354,719	—	391,326	—
civilmilitär personal ................................................	20,550	—	22,085	—	22,085	—
Arfvoden............................................. ..............................	11,620	—	1,420	—	1,420	—
Bekryteringskostnader ..................... ....................................	22,500	—	22,500	—	22,500	—
Inqvarteringsbidrag..................................................................	33,400	—	30,900	-	19,700	—
Aflöning för kustartilleriets personal .......................................	826,209		849,454	—	943,766	—
Beklädnad åt kustartilleriets manskap.......................................	132,384		132,384	—	145,704	—
Naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap ..............................	226,621	20	226,621	20	249,397	20
Underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel.................	145,602	—	155,602	—	156,562	—
Kustartilleriets öfningar .........................................................	120,000	—	120.000	—	160,000	—
Repetionsöfning för reservofficerare..........................................	—	—		—	—	—
Kustartilleribeväringens vapenöfningar samt beklädnad och er-
sättning derför.................................................................	15,680	—	237,470	84	237,470	84
Sjukvård för kustartilleriets personal ......................................	13,000	—	13,000	—	14,000	—
Summa	1,479,496	20	1,734,532	04	1,906,900	04
Af för flottan och kustartilleriet gemensamma anslag.
Marinförvaltningen ..................................................................	1,000	—	1,000	—	1,000	~
Sjökrigshögskolan ...................................................................	2,500	—	5,000	—	5,000	—
Sjökrigsskolan .....................................................................	1,850	—	3,700	—	3,700	—
Ålderstillägg ...........................................................................	—	—	—	—	—	—
Ersättning åt kustartilleriets officerare under anställning eller
kommendering utrikes.........................................................	—	—	3,000	—	3,000	—
Diverse behof .....................................................................	3,079	—	3,079	—	3,079	—
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.................................	50,400	—	50,400	—	56,800	—
Summa	58,829	—| 66,179	—	72,579	—
Tillsammans	1,538,325 20j| 1.800,711	04	1.979,479	04

Femte hufvudtiteln,

37

Bil. B.

hvart och ett af nedanstående år.

1 1905.	1906		1907	1908.	1909.	1910	1911.	• / 1 1912.
Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	1 Ö. :
i 266,130		300,755	—	300,755		335,880		335.380		335.380		335,380		335,380	i
9,855	—	9,855	—	9,855	—	9,855	—	9,855	—	9,855		9,855	—	9,855	—
210.750	—	219,320	—	219,320	—	219,320	—	219,320	—	219,320	-	219.320	—	219,320	—
391,326	—	408,576	—	408,576	—	408,576	—	408,576		408,576		408.576	—	408.576	_
22,085	—	22,085	—	22,085	—	22,085	—	22,085		22,085	—	22,085	.	22,085	_
1,420	—	1,420	—	1,420	—	1,420		1,420	—	1.420	—	1.420	_	1,420	_
22,500	—	22,500	—	22,500	—	22.500		22,500		22,500	_	22,500		22,500	_
19,700	—	20,700	—	20,700	—	22,700	_	22,700	-U-	22,700	-	22,700	_	22,700	!_
943.766	—	1.005,211	—	1,005,211	-	1.041,836	—	1,041.836	-	1,041,836	_	1.041,836		1,041,836	□
145,704	-	145,704	—	145,704	—	''•i.; t h ’. ■]*,:< 145,704	—	145,704	—	145,704	—	145,704		145.704
249,397	20	249,397	20	249.397	20	249,397	20	249,397	20	249,397	20	249,397	20	249.397	20
156,562	—	156,562	—	156,562		156,562	—	156,562	—	156,562	-	156.562	_	156.562	_
160.000	—	160,000	—	160.000		160,000	—	160,000	—	160,000		160.000		160.000	_
—	—	—	—	--	_	5,754	—-	5,754	—	5.754	-	5,754	—	5,754	—
294,536	84	294,536	84	294,536	84	384,376	50	527,159	so	527,159	50	537,852	70	537,852	70
14,000		14,000	—	14,000	—	14,000	—	*14,000	—;	14.000	—	14.000		14,000
1,963,966	04	2,025.411	04	2,025,411	04	2,157,629	70	2,300,412	70	2,300.412	70	2,311,105	90	2,311,105	90
1,000	—	1,000	—	1,000	—	1,000	—	1,000	—	1,000	_	1.000		1,000
5,000	—	5,000		5.000	—	5,000	—	5,000	—	5.000	—	5,000	_	5.000	_
3,700	—	3,700	—	3,700	—	3,700]		3,700	—	3,700	—	3,700	—!	3,700	_
~			—	1,500	—	1,500	—	1,500	—	1.500		1,500	_	1,500	—
3,000	—	3,000		3,000	—	3.000		3,000	_	3,000		3.000		3,000
3,079	—	3,079	_	3,079	—	3,079		3,079	—	3,079	—	3,079	_	3,079	_
56,800	—	56,800		56,800	—|	56,800		56,800	—	56,800	-''	56,800	_''	56,800
72,579	—!	72,579	—!	74,079	-1	74,079	—	74,079	—	74.079	_	74,079		74.079
2,036,545	04	2,097,990	04-	2,099.490	04	2,231,708	70''	2,374,491	70	2,374,491	70	2,385,184	90	2,385,184	90
Bih. till	Riksd. B rot.	1901. 1	Sami. 1 Af	1.	1 Haft.						6

Femte hufvudtiteln.

1

•>

Utdrag af protokollet öfver sjöförsvarsärenden, hållet
inför Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten
i statsrådet å Stockholms slott den 11
januari 1901.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,

Annebstedt,

herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

Claeson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

Departementschefen, statsrådet Dyrssen anhöll i underdånighet att
få underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om reglerandet af
utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel samt yttrade härvid till
en början beträffande

Bill. till Rikad. Prut. IDOL 1 Rami. 1 Äfd. 1 Haft.

1

2

Femte Inifrudtiteln.

Hufvudtitelns uppställning.

På hemställan af chefen för landtförsvarsdepartementet, hvilken i
ärendet rådfört sig med mig, behagade Kongl. Maj:t den 17 november
1899 tillsätta en komité för utredning rörande ny organisation af sjöfästningsartilleriet
och fasta minförsvaret jemte sammanhang dermed
egande frågor samt tillika föreskrifva, att berörda utredning skulle
verkställas med tillämpning af, bland andra, de grunder, att Vaxholms
artillerikår skulle öfverflyttas från landtförsvarsdepartementet och sammanslås
med Carlskrona artillerikår till ett kustartilleri med egen chef,
afsedt att lemna bemanning till Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning,
Carlskrona befästningar samt befästningarna vid inloppet till
Göteborg, att de ofvannänmda sjöbefästningarna skulle helt och hållet
underordnas sjöförsvarsdepartementet, samt att fasta minförsvaret skulle
öfverflyttas till kustartilleriet.

Den sålunda tillsatta komitén har den 16 oktober 1900 afgifvit
betänkande^ för hvilkas innehåll och vidare behandling jag torde få i
det följande närmare redogöra; och har jag, på sätt framgår af mitt
anförande till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 7 innevarande
månad, för afsigt att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
hvad komitén föreslagit, hemställa om upprättande under sjöförsvarsdepartementet
af ett kustartilleri, bestående af två regementen, uti hvilket
såväl Vaxholms och Carlskrona artillerikårer som ock den för fasta
minförsvaret erforderliga personal skulle uppgå, hvarjemte samtliga
kustbefästningar och minpositioner med tillhörande materiel skulle hänföras
till kustartilleriet. Då detta kustartilleris vigtiga och omfattande
uppgifter vid landets försvar, ehuru i de flesta afseenden nära förbundna
med flottans verksamhet för försvaret, dock till sin art äro
derifrån skilda, synes det mig vara lämpligt, att de för kustartilleriet
erforderliga anslag komma att bilda en särskild hufvudgrupp under
riksstatens femte hufvudtitel. Denna åtgärd kräfver jemväl i öfrigt
en något ändrad uppställning af hufvudtiteln äfvensom vissa jemkningar
i redan befintliga anslags benämningar; och synes mig denna uppställning
lämpligen kunna blifva följande:

Departementet och öfverstyrelsen.

Departementschefen.

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt kommandoexpeditionen.

Marinförvaltningen.

Femte hufvudtiteln.

3

Flottan.

Aflöning för flottans kårer och stater.

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna.

Naturaunderhåli åt personal vid flottan.

Båtsmansindelningen.

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

Flottans nybyggnad och underhåll.

Flottans öfningar.

Repetitionsöfningar för reservofficerare vid flottan.

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning derför.
Undervisningsverken:

Sjökrigshögskolan.

Sjökrigsskolan.

Skeppsgosseskolan.

Sjukvård för flottans personal.

Kustartilleriet.

Aflöning för kustartilleriets personal.

Beklädnad åt kustartilleriets manskap.

Naturaunderhåli åt kustartilleriets manskap.

Underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel.
Kustartilleriets öfningar.

Kustartilleribeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning
derför.

Sjukvård för kustartilleriets personal.

Diverse anslag.

Ålderstillägg.

Ersättning åt officerare och ingeniörer vid flottan under anställning
eller kommendering utrikes.

Diverse behof.

Rese- och traktamentspenningar.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m .

Extra utgifter.

4

Femte liufvudtiteln.

[I-]

Marin förvaltningen.

Handeln.

Sjökarteverket.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.
Undervisningsanstalter för sjöfart.

Nautisk-meteorologiska byrån.

Ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalterna för sjöfart
och föreståndaren vid nautisk-meteorologiska byrån.

Följande den ordning, som sålunda angifvits, torde jag nu få öfvergå
till hufvudtitelns särskilda

Ordinarie anslag.

Departementet och öfverstyrelsen.

Marinförvaltningen.

Sedan Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 9 september 1881 medgift,
att för år 1882 ett belopp af 1,200 kronor finge ställas till
varfschefens vid flottans station i Stockholm förfogande, för att deraf
vid förefallande behof skulle lemnas ersättning åt sådan kompetent
person utom vapnet, som vid speciella fall blefve anlitad att undersöka
och utreda med minväsendet sammanhängande frågor, der större
vetenskapliga insigter i kemi och fysik erfordrades, upptogs sedermera
till och med år 1895 sagda belopp å de af Kongl. Maj:t årligen faststälda
stater, att utgå af extra ordinarie anslag till minmateriel eller
minväsendets utveckling.

Då det emellertid visat sig behöfligt för flottan att använda en
dylik person äfven för utredning af andra än minväsendet rörande
frågor af kemisk-teknisk natur, anhöll marinförvaltningen hos Kongl.
Maj:t att få träffa aftal med kompetent person utom vapnet att, såsom
flottans kemist, från och med år 1896 tills vidare verkställa såväl
kemiska undersökningar och utredningar i kemisk-tekniska frågor som
ock besigtning och kontroll öfver tillverkning af explosiva ämnen mot
ett årligt arfvode af 2,000 kronor jemte rese- och traktamentsersätt -

Femte hufvudtiteln.

5

ning enligt afgifvet förslag. Med anledning häraf bemyndigades genom
nådigt bref den 24 januari 1896 marinförvaltningen att, mot den af
embetsverket föreslagna ersättning, uppdraga åt lämplig person att
under år 1896 såsom flottans kemist tillhandagå vederbörande vid
flottan; hvarjemte föreskrefs, att det för ändamålet erforderliga arfvode
skulle utgå af de medel, som enligt den för år 1896 faststälda stat för
fördelning af ordinarie anslaget till flottans nybyggnad och underhåll
fanns afsatt till marinförvaltningens disposition för oförutsedda utgifter.

Sedermera beräknades nyssnämnda belopp af 2,000 kronor att
utgå från den summa, som i stater för fördelning af anslaget till
flottans nybyggnad och underhåll åren 1897, 1898, 1899 och 1900
stäldes till marinförvaltningens disposition för oförutsedda utgifter.

Genom nådigt bref den 15 december 1899 bestämdes, att ett
arfvode af 1,666 kronor 67 öre skulle utgå under år 1900 från och
med mars månads ingång af de till marinförvaltningens förfogande för
anskaffning af ammunition stälda medel, hvarigenom marinförvaltningen
sattes i tillfälle att med användning af förutnämnda 2,000 kronor och
andra af embetsverket disponerade medel för sistnämnda år utbetala
en efter 4,000 kronor per år beräknad godtgörelse till en kemist.

Nu har marinförvaltningen i skrifvelse den SO sistlidne oktober
gjort hemställan om anvisande af medel å ordinarie stat för anställande
i förvaltningen af en kemist; och har marinförvaltningen till stöd för
denna framställning. anfört följande.

Ursprungligen var afsigten med det genom nådiga brefvet den 9
september 1881 anvisade medelsbeloppet att åt minväsendet tillförsäkra
biträde af en i kemi och fysik vetenskapligt bildad person. Men i den
mån de röksvaga krutslagen i allt större utsträckning blefvo antagna
för flottans kanoner, togs sagda biträde alltmera i anspråk för undersökningar
rörande dylika explosiva ämnen, hvilket i sin mån bidrog
till den år 1896 medgifna höjningen af medelsanvisningen till 2,000
kronor. På sätt embetsverket framhållit i sin underdåniga skrifvelse
den 24 november 1899, hvilken föranledde förutnämnda nådiga bref
den 15 december samma år, hade de göromål, hvilka det ålegat flottans
kemist att utföra, redan under år 1899 så betydligt ökats, att dåvarande
innehafvaren af kemistbefattningen uppsagt det mellan embetsverket
och honom afslutade kontrakt, hvarefter, vid uppgörande af
kontrakt med annan person, det bestämts, att dennes anställning som
kemisk-tekniskt biträde företrädesvis skulle afse undersökningar rörande
kruts och sprängämnens stabilitet m. in., äfvensom att innehafvaren af

6

Femte hufvudtiteln.

befattningen företrädesvis skulle tjenstgöra å embetsverkets artilleriafdelning.

Den sålunda träffade anordningen hade redan ur derå synpunkter
visat sig ändamålsenlig, och särskilt hade afgjord a framsteg i fråga
om tillverkningen af röksvagt krut kunnat åstadkommas genom den
ökade intensitet i kontrollen, som blifvit möjliggjord genom nyssberörda
förändring i kontrollantens tjenstgöring. Emellertid fordrade
de moderna krutslagen, hvilkas egande vore ett vilkor för fartygsartilleriets
effektivitet, en noggrann eftersyn och ständigt återkommande
analyser af i förråd befintliga partier. För att dylika analyser
skulle blifva fullt effektiva, erfordrades ej mindre kontinuitet i utförandet
än äfven att granskningen utfördes af en vetenskapligt bildad
kemist, som tillika egde speciell kännedom om de röksvaga krutslagen.

Då vidare dessa krutslag ständigt vore föremål för nya uppfinningar,
hvilkas värde måste noggrant bedömas, innan de infördes, och
äfven härvid kontinuiteten i bedömandet vore af stor betydelse, ansåge
marinförvaltningen det vara i hög grad önskvärdt, att åtgärder träffades
för uppförande på ordinarie stat af sådana löneförmåner, hvarigenom
embetsverket tillförsäkrades permanent biträde af en för ändamålet
lämplig person.

Genom tillfällig anställning torde man nemligen icke kunna erhålla
en sådan, som icke efter någon tid öfverginge till den privata industriens
tjenst, emedan de arfvoden, som derstädes kunde erbjudas, vore
afsevärdt högre än det, hvarom nu vore fråga. Ett ytterligare skäl
att gifva fast anställning åt kemisten förefunnes deruti, att åt dennes
kontrollerande verksamhet gentemot kruttillverkarne derigenom gåfves
en större auktoritet, än om denna verksamhet på grund af anställningens
tillfälliga natur när som helst kunde upphöra.

Slutligen ville embetsverket framhålla, att flottans förråd af röksvagt
krut beräknades hafva ett värde af omkring 1,500,000 kronor
vid utgången af år 1901 samt att detta värde under år 1902 kunde
antagas stiga till öfver 2,000,000 kronor. Under sådana förhållanden
torde det vara förenligt med klok omtanke och sparsamhet att genom
fast anställande af en för ändamålet lämplig person tillförsäkra detta
dyrbara förråd den noggranna undersökning, som endast kunde af
vetenskapligt bildad person verkställas.

På grund af det sålunda anförda och då sprängänmestekniken mer
och mer toges i anspråk för att fylla krafven å sjöartilleriets effektivitet,
hvilket förhållande, tillika med de redan befintliga förrådens

Femte hnfvudtiteln.

7

störa värde, uteslöte hvarje möjlighet för, att behofvet af en vetenskapligt
bildad kemist skulle blifva af öfvergående natur, anhölle
embetsverket, att till nästinstundande riksdag måtte aflåtas nådig proposition
om anvisande af medel å ordinarie stat för anställande i marinförvaltningen
af en kemist.

I fråga om medelsanvisningens storlek hemställer marinförvaltningen,
att aflöningen för kemisten måtte bestämmas till samma belopp,
som nu finnes anslaget för torped- och miningeniör, nemligen:

fast lön..................................................... kronor 3,750: —

och tjenstgöringspenningar.................. » 250: —

eller sammanlagdt kronor 4,000: —,

äfvensom att kemisten måtte tillerkännas två ålderstillägg, hvardera å
500 kronor, efter respektive 5 och 10 års tjenstgöring, hvarjemte
honom borde tilläggas enahanda pensionsrätt samt rese- och traktamentsersättning,
som tillkomme torped- och miningeniör.

För den händelse en kemist komme att upptagas å stat på nu
föreslaget sätt, anhåller marinförvaltningen att framdeles få inkomma
med förslag till bestämmelser rörande hans antagande.

Vidare har marinförvaltningen i skrifvelse den 16 november 1900
gjort framställning om beredande af medel för anställande af en särskild
advokatfiskal i embetsverket, hvilken tillika skulle vara advokatfiskal
vid flottans härvarande station.

Enligt § 3 i nu gällande instruktion för marinförvaltningen af den
8 december 1899 skall sekreteraren i marinförvaltningen, såsom jemväl
i äldre instruktioner för detta embetsverk varit föreskrifvet och äfven i
den af 1877 års Riksdag godkända staten för embetsverket finnes angifvet,
förrätta advokatfiskalsgöromålen inom embetsverket och vid
flottans station i Stockholm. Hans aflöningsförmåner utgöra: lön 3,000
kronor, tjenstgöringspenningar 1,500 kronor samt 2 ålderstillägg, hvartdera
å 500 kronor, således samma löneförmåner som i allmänhet tillkomma
sekreterare i de centrala embetsverken. Enligt § 22 mom. 2
i marinförvaltningens instruktion åligger sekreteraren särskildt i egenskap
af advokatfiskal i marinförvaltningen att vara nämnda verks ombud
i frågor rörande kronans rätt samt att utföra ej mindre åtal för
fel och försummelse i tjensten, som civil tjensteman begår, än ock
öfriga åtal, hvilka af marinförvaltningen honom uppdragas. Hans åligganden
såsom advokatfiskal vid flottans station i Stockholm angifvas
i reglementet för flottan, del I, § 249 sålunda:

8

Femte hufvudtiteln.

Advokatfiskal]! vid stationen är kronans ombud i frågor rörande
kronans rätt, livilka vid domstol göras anhängiga, samt skall beifra
brott ocli förseelser, som i tjensten begås af stationen tillhörande
personal.

Han bör med uppmärksamhet följa behandlingen af de vid stationskrigsrätten
anhängiga mål samt eger att, så ofta det finnes nödigt,
öfvervara undersökningarna derstädes.

Hans åligganden i öfrigt äro:

a) att vara tillstädes vid inventeringar af stationens kassa i juni
och december månader för granskning af stationens säkerhetshandlingar
äfvensom i öfrigt vid betydligare inventeringar och kassationsbesigtningar
för att bevaka kronans rätt;

b) att, uppå remiss från stationsbefälliafvaren eller varfsschefen,
afgifva utlåtanden i förekommande juridiska frågor;

c) att, efter uppdrag af stationsbefälhafvaren eller varfschefen,
indrifva kronans fordringar;

d) att bevaka kronans fordringar i konkurser och vid årsstämningar,
sedan derför behöfliga handlingar blifvit advokatfiskalen från
räkenskapskontoret tillstälda; varande han dels pligtig att vid bevakning
i konkurs anmäla, att, derest beedigande af kronans fordran ifrågakommer,
edgången skall fullgöras af kamreraren vid stationen, dels
ock i öfrigt ensam ansvarig för fullständigheten af bevakningsinlagor,
hvarom nu är sagdt;

e) att besörja om qvarstad å gäldenärs egendom eller annan handräckningsåtgärd,
när omsorgen om kronans säkerhet sådant fordrar;

f) att tillse det kronans säkerhet hos löftesmän för deras ingångna
förbindelser iakttages samt att borgens- och inteckningsförnyelser blifva
inom behörig tid verkstälda, i hvilket afseende alla borgens- och inteckningshandlingar
böra honom delgifvas tör anteckning i en för detta
ändamål förd bok;

g) att, efter uppdrag af stationsbefälhafvaren eller varfschefen,
indrifva och redovisa försutna viten och prisskilnader i följd af uraktlåtet
fullgörande af ingångna leverans- eller entreprenadkontrakt; samt

h) att föra diarium öfver alla till hans handläggning öfverlemnade
mål samt senast tionde dagen efter hvarje halfårs slut till stationsbefälhafvaren
och varfschefen afgifva berättelse, utvisande hvad han vid de
mål, som tillhört den enes eller andres pröfning, tillgjort, och hvilka
deribland icke kunnat afslutas samt hvarpå detta beror.

För den förlust, kronan tillskyndas genom uraktlåtet fullgörande
af advokatfiskalens åligganden, blifver han kronan ansvarig.

Femte iiufvudtiteln.

9

Rörande uppehållandet af advokatfiskalsgöromålen hos förvaltningen
af sjöärendena anhåller jag att här få meddela följande.

Enligt den år 1824 för sistnämnda embetsverk utfärdade instruktion
skulle embetsverket biträdas af ett advokatfiskalskontor, som tillika
hade att besörja advokatfiskalsgöromålen vid flottan i Stockholm, och
var i samtidigt faststäld interimsstat för flottan upptagen särskild lön
åt en advokatfiskal hos förvaltningen. Sedan förvaltningen den 18
januari 1841 erhållit ny instruktion, faststäldes genom nådigt bref den
22 februari samma år ny stat för förvaltningen, enligt hvilken stat
advokatfiskal^ lön skulle vid dåvarande tjensteinnehafvarens afgång
indragas. I stället skulle till den tjensteman, som tillika bestred advokatfiskalsgöromålen,
utgå ett årligt arfvode af 200 riksdaler banko. Den
17 februari 1858 utfärdades ny stat för förvaltningen att i öfverensstämmelse
med nådigt bref af samma dag under åren 1858—1860 tillämpas
i den mån öfvergång dertill från interimsstaten kunde ega rum. Den
sålunda utfärdade staten upptog för en sekreterare, som tillika skulle
bestrida advokatfiskalsgöromålen följande aflönings för måner:

gammal lön, arfvode såsom advokatfiskal, ljuspenningar

och sportler............................................................................ rdr 2,800: —

lönetillökning................................................................. » 700: —

summa rdr 3,500: —

Äfven enligt de derefter faststälda stater för förvaltningen af sjöärendena
utgick till sekreteraren, som hade skyldighet att bestrida
advokatfiskalsgöromålen, aflöning med 3,500 rdr årligen.

Vid förvaltningens af sjöärendena ombildning år 1877 till den nuvarande
marinförvaltningen bibehölls bestämmelsen, att sekreteraren i
embetsverket. tillika skulle förrätta advokatfiskalsgöromålen derstädes
och vid flottans station i Stockholm, och bestämdes sekreterarens aflöningsförmåner
på sätt i det föregående angifvits.

Här torde äfven få erinras, att enligt gällande stat för flottans
civilstat till en advokatfiskal vid flottans station i Carlskrona utgår ett
årligt arfvode af 2,000 kronor.

I underdånig skrifvelse den 7 december 1897 anförde marinförvaltningen,
hurusom samtidigt med den utveckling, flottan under de
sista tjugo åren undergått, antalet och omfattningen af de ärenden,
som kommit under marinförvaltningens handläggning, varit i nästan
oafbrutet stigande. Under det att sålunda antalet inkomna ärenden år
1878, med hvilket års ingång embetsverket efterträdde förvaltningen
af sjöärendena, utgjorde 2,393, uppgick de år 1896 inkomna ärendenas
Bih. till Riksd. Vrot. 1901. 1 Sam!. 1 Afd. 1 Haft. 2

10

Femte Iiufvudtiteln.

antal till 4,241. Denna ökning af ärendenas antal och omfång hade
medfört, bland annat, att sekreteraren i embetsverket vore så strängt
upptagen af de löpande sekreteraregöromålen, att han af de honom
såsom advokatfiskal i embetsverket och vid flottans härvarande station
åliggande göromål icke kunde jemnsides med sekreteraregöromålen,
utan dessas eftersättande, sköta andra än sådana, som läte förena sig
med hans närvaro på tjensterummet och tillika icke påkallade någon
mera omfattande utredning eller uppsättande af vidlyftigare skrifter och
utlåtanden. Sekreterarens tjenst, anförde embetsverket vidare, fordrade
numera med nödvändighet hans närvaro i embetslokalen under hela den
dagliga tjenstgöringstiden, men ett flertal och mera betydande advokatfiskalsgöromål
måste skötas utom embetslokalen. Advokatfiskalen hade
att personligen utföra och bevaka talan i mål och ärenden vid domstolar
och andra embetsmyndigheter, och hans närvaro påkallades tidtals
jemväl å flottans station, allt detta under tiden mellan kl. 10 och
kl. 3 på dagen och ofta flera timmar eller hela dagen. Dessa omständigheter
i förening dermed, att en del af advokatfiskalsgöromålen och
ärendena kräft en långt vidlyftigare utredning, än som skulle kunnat
af sekreteraren, utan åsidosättande af sekreteraregöromålen, åstadkommas,
hade under en följd af år påfordrat, att en extra ordinarie tjensteman
tidtals och stundom för långa perioder måst förordnas att bestrida
advokatfiskalsgöromålen.

Ett sådant förhållande ansåge embetsverket emellertid så mycket
mindre kunna få längre fortfara som, å ena sidan, de egentliga sekreteraregöromålen
till fullo toge sekreterarens tid och arbete i anspråk
och, å andra sidan, advokatfiskalsgöromålen, i likhet med öfriga ärenden,
syntes vara i tillväxt till såväl deras antal som än mera deras
invecklade beskaffenhet. Af dessa skäl hölle embetsverket före, att
sekreteraren måste befrias från advokatfiskalsgöromålen och att dessa
borde öfverlemnas åt en särskild tjensteman, hvilken af Kongl. Maj:t
efter förslag af marinförvaltningen förordnades, samt att å stat borde
uppföras ett arfvode åt en .advokatfiskal i marinförvaltningen, hvilken
jemväl utan särskild ersättning skulle vara advokatfiskal vid flottans
station i Stockholm; och hemstälde — under erinran att den ökade
arbetsbördan i marinförvaltningen icke berodde af tillfälliga omständigheter,
utan fastmera, enligt hvad antagas kunde, komme att allt fortfarande
växa — marinförvaltningen, att Kongl. Maj:t dels för år 1898,
jemte beredande af något förhöjd ersättning till amanuenser och e. o.
tjenstemän m. m., täcktes anvisa medel till arfvode åt en tillförordnad
advokatfiskal i embetsverket och vid flottans härvarande station, dels

Femte liufvurttiteln.

11

ock täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen, bland annat, att å
staten för marinförvaltningen anvisa arfvode åt denne advokatfiskal.

Berörda framställning föranledde emellertid icke någon Kongl.
Maj:ts åtgärd.

Marinförvaltningen gjorde derefter i underdånig skrifvelse den 3
maj 1898 förnyad framställning i ämnet och framhöll dervid, beträffande
den förut påpekade nödvändigheten af att sekreteraren befriades från
advokatfiskalsgöromålen, ytterligare dels att de af dessa göromål, hvilka
kunnat behandlas på tjensterummet och icke kräfde någon större utredning,
vore, särskilt med hänsyn till den advokatfiskalen åliggande
granskning af alla kontrakt, som embetsverket hade att afsluta, af den
vigt att de ofta påfordrade mera tid och arbete än som sekreteraren
kunde, utan åsidosättande af sekreteraregöromålen, åt dem egna, dels
att af sådan anledning, äfven der sekreteraren handlagt advokatfiskalsgöromålen,
i flertalet fall det blifvit nödvändigt att låta den för göromålen
erforderliga utredning verkställas af extra ordinarie tjenstemän.

Icke heller denna framställning föranledde, i hvad den rörde anvisande
af ett arfvode till en advokatfiskal, till någon Kongl. Maj:ts
åtgärd.

I förutnämnda skrifvelse den 16 sistlidne november anför marinförvaltningen
följande.

Behofvet för embetsverket af eu särskild advokatfiskal gjorde sig
med allt större styrka gällande. I sammanhang dermed, att antalet
ärenden och mål, som komme under embetsverkets handläggning, allt
fortfarande växte — ett förhållande, som framginge, bland annat, deraf
att antalet inkomna ärenden och mål år 1899 utgjorde 4,901 mot 4,241
år.jd-896 — hade ej mindre de egentliga sekreteraregöromålen ytterligare
ökats än äfven antalet ärenden, i hvilka embetsverket hade behof
af advokatfiskalens biträde, i betydande mån tilltagit.

Härtill komme, att de frågor, som hänskötes till advokatfiskalen,
jemte den advokatfiskalen åliggande skyldigheten att granska alla embetsverkets
kontrakt m. in., vore i sig sjelfva nu långt mera än förr af
den vigt och den invecklade beskaffenhet, att de, derest — såsom
ändamålet vore — advokatfiskalens yttrande eller granskning verkligen
skulle kunna tjena embetsverket till ledning och stöd vid ärendenas
handläggning, fordrade behandling af en i domarevärf eller annan
praktisk juridisk verksamhet väl förfaren person. Dessa egenskaper
kunde i regeln ingalunda väntas vara till finnandes hos den, som på
grund af sin verksamhet i öfrigt kunde anses hafva gjort sig framför
andra förtjent att komma i åtanke till erhållande af sekrcterarebe -

12

Femte hufvndtiteln.

fattningen i embetsverk^. Marinförvaltningen kunde icke underlåta
att påpeka, hurusom, då särskildt de rättegångsmål, advokatfiskal
hade att sköta, emellanåt rörde högst afsevärda belopp, bristande erfarenhet
i sådana måls handhafvande kunde för kronan medföra betydande
ekonomiska förluster.

I fråga om arten af advokatfiskal!^ anställning ansåge marinförvaltningen
sig böra föreslå, att för ändamålet anvisades ett arfvode å
stat, hvilket, med hänsyn till ej mindre antalet af de ärenden, i hvilka
embetsverket numera hade behof af advokatfiskalens biträde, än äfven
desammas vigt, omfattning och ofta invecklade beskaffenhet, ej kunde
sättas till lägre belopp än två tusen femhundra kronor.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer marinförvaltningen
om aflåtande af nådig proposition till Riksdagen med begäran om uppförande
i staten för marinförvaltningen af ett arfvode å 2,500 kronor
åt en advokatfiskal i embetsverket och vid flottans härvarande station.

Slutligen har marinförvaltningen i det underdåniga utlåtande, som
embetsverket, på grund af nådig remiss, den 14 sistlidne december afgifva
öfver kustartillerikomiténs betänkanden och förslag, anfört, att af
komiténs af marinförvaltningen biträdda förslag följde behofvet af tilllägg
till staten för embetsverket, som fördenskull funnit sig föranlåtet
att afgifva förslag till ny sådan stat.

I komiténs kostnadsberäkningar inginge nemligen ökad kostnad på
marinförvaltningens stat med 1,000 kronor, utgörande arfvode till chefen
för den föreslagna fortifikationsafdelningen i embetsverket. Detta arfvodesbelopp
borde således upptagas i statförslaget.

Då enligt komiténs förslag det skulle tillkomma marinförvaltningen,
utöfver hittillsvarande åligganden, att handlägga ärenden, som anginge
kustfästningars uppförande och underhåll, försåvidt de ej vore åt chefen
för fortifikationen personligen uppdragna, äfvensom att dels för kustartilleriets
personal och materiel utöfva den tillsyn, som jemlikt § 4 i
instruktionen för embetsverket ålåge detta beträffande personal och
materiel vid flottan, dels tillhandahålla regementscheferna vid kustartilleriet
samt fortifikationsbefälhafvarne å kustfästningarna för dem
erforderliga penningebelopp från femte hufvudtiteln, hvaraf syntes följa,
att jemväl öfriga åligganden enligt berörda instruktion skulle med afseende
å kustartilleriet fullgöras af embetsverket, vore det uppenbart,
att dettas göromål, derest förslaget godkändes, konnne att så betydligt
ökas, att en förstärkning af arbetskrafterna derstädes blefve oundgängligen
erforderlig. Redan nu kunde förutses, att kustartilleriärendenas
tillkomst skalle föranleda behof af ytterligare en revisor i embetsverket

Femte hufvudtiteln.

13

å ordinarie stat, hvarför marinförvaltningen också i sitt statförslag upptagit
en sådan. Otvifvelaktigt vore äfven, att ökning af tjenstemännens
antal i kansliet blefve behöflig. I hvad mån den förstärkning i arbetskrafterna,
som genom anställande af en särskild advokatfiskal skulle
vinnas, kunde blifva af betydelse för behofvet af ytterligare ökning af
kanslipersonalen, läte sig nu icke med någon grad af visshet bedömas.
Om sättet för detta behofs tillgodoseende anhölle marinförvaltningen
derför att få framdeles yttra sig, sedan någon erfarenhet kunnat vinnas,
huru den nu ifrågasatta utvidgningen af marinförvaltningens åligganden
komme att verka i tillämpningen.

Otillräckligheten af den nuvarande ordinarie vaktbetjeningen i marinförvaltningen
både med göromålens tillväxt redan länge låtit sig förnimmas.
Att uti ett kollegialt embetsverk, hvars lokaler vore förlagda
i jordvåning och bottenvåning samt första och tredje våningarna af ett
hus samt för en afdelning uti hus i en annan, temligen aflägsen stadsdel,
och i hvilket embetsverk, förutom chef och sex ledamöter, tjenstgjorde
eu personal af inalles 23 officerare, ingeniörer och ordinarie
civila tjensteman, ett antal af 3 ordinarie vaktmästare måste vara otillräckligt,
torde, med hänsyn jemväl till beskaffenheten af de i marinförvaltningen
förekommande ärenden, hvilka ofta föranledde budskickningar
utomhus till embetsverk, penningeinrättningar och enskilda, vara
uppenbart. I statskontoret funnes 7, i kammarkollegium 6, i kammarrätten
5, i patentverket 4 och i domänstyrelsen 3 ordinarie vaktmästare
anstälda. Visserligen vore af marinförvaltningens extra ordinarie vaktmästare,
hvilka under tjenstgöringen åtnjöte 2 kronor om dagen, en
nästan hela året tjenstgörande; men dermed hade vaktbetjeningens otillräcklighet
ingalunda varit afhjelpt; och den i embetsverkets stat upptagna
anvisningen till, bland annat, tillfälliga biträden tilläte icke inkallelse
af mer än en extra vaktmästare till daglig tjenstgöring. Skulle
i marinförvaltningen tillkomma ytterligare en afdelning, hvars chef dertill
icke skulle hafva sitt embetsrum i samma hus som embetsverket i
öfrigt, komme betjeningens tillökning med endast en ordinarie vaktmästare
antagligen att visa sig otillräcklig.

I statförslaget hade för öfrigt, i öfverensstämmelse med hvad
embetsverket i föregående skrivelser föreslagit, uppförts en kemist och
en advokatfiskal, hvaremot ur förslaget uteslutits den embetsverket tillhörande
personal af flottans officerskår och mariningeniörstaten, då
denna personals aflöningsförmåner återfunnes å andra stater. Statförslaget
förutsatte en ökning i anslaget till marinförvaltningen af 11,300
kronor.

14

Femte liufvudtiteln.

[2, 3, 4.]

Flottans militära
k&rer
samt mariningeniörstaten.

Hvad marinförvaltningen anfört rörande behofvet af en kemist och
en särskild advokatfiskal inom embetsverket finner jag innefatta fullt
giltiga skäl för anställande af dessa tjenstemän, likasom de för dem
föreslagna aflöningsförmånerna synas mig vara rätt afvägda. Rörande
arfvodet till chefen för fortifikationsafdelningen tillåter jag mig hänvisa
till den redogörelse för kustartillerikomiténs förslag, som jag i det
följande torde få framlägga. Då arfvodets uppförande å marinförvaltningens
stat betingas af den organisation af kustartilleriet, som jag ansett
mig böra förorda, lärer marinförvaltningens förslag i denna del
böra bifallas.

Hvad deremot angår den af marinförvaltningen i sammanhang med
ntlåtandet beträffande kustartilleriet väckta frågan om uppförande å
embetsverkets stat af ytterligare en revisor och en vaktmästare, är det
visserligen tydligt, att den nya organisationen af kustartilleriet kommer
att medföra ökadt arbete för marinförvaltningens civila tjenstemän och
möjligen äfven för embetsverkets vaktbetjening; men huruvida detta
ökade arbete bör föranleda den af marinförvaltningen nu föreslagna
tillökning i personal, synes mig för närvarande icke kunna med den
säkerhet bedömas, att någon framställning i sådant syfte bör göras till
1901 års Riksdag.

Följaktligen hemställer jag, det täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att,

med godkännande af stat för marinförvaltningen af den
lydelse bilagan n:r 1 vid detta protokoll utvisar, höja anslaget till
marinförvaltningen från 42,100 kronor till 49,600 kronor, eller med
7,500 kronor.

Flottan.

Aflöning för flottans kårer och stater.

I mitt anförande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1900 redogjorde
jag för den ökning af flottans personal, som vore erforderlig
vid ingången af år 1902, och behagade Kongl. Maj:t, på grund af den
i ämnet gjorda utredningen, till Riksdagens godkännande framlägga
förslag till stater för flottans officerskår, för reservofficersaspiranter vid
flottan, för flottans underofficerskår, för flottans sjömanskår, för flottans
skeppsgossekår, för flottans mariningeniörstat, för flottans läkarestat,
för de militära befattningar vid flottan, hvilkas innehafvare, derest de

Femte hufvudtiteln.

15

icke åtnjuta boställe i kronans hus, erhålla inqvarteringsbidrag i penningar
samt å dagaflöning till officerare, underofficerare och läkare vid
flottan från anslaget till aflöning för flottans kårer och stater, alla afseende
den vid ingången af år 1902 erforderliga personalen. Tillika
och med hänsyn dertill, att icke hela den erforderliga ökade personalen
kunde uppsättas under år 1901, framlades särskilda, reducerade förslag
till stater att tillämpas under sistnämnda år. I skrifvelse den 12 maj 1900
anförde Riksdagen, bland annat, att Riksdagen visserligen af de lemnade
utredningarna funnit, att till följd af flottans ökade materiel en
ökning af personalen vore redan under år 1901 behöflig och att personalökningen
säkerligen måste äfven derefter tills vidare fortgå såväl för
att fylla besättningsbehofvet för redan anskaffad eller beslutad materiel
som ock i mån af materielens tilläfventyrs skeende ytterligare ökning.
Dock hade Riksdagen icke kunnat finna det nödvändigt, att stater redan
nu godkändes att gälla först från och med år 1902, helst dessa stater
i allt fall skulle, enligt Kongl. Maj:ts proposition, tillämpas endast i
den mån, Riksdagen dertill beviljade anslag, och således träda i fullständig
tillämpning först efter förloppet af kortare eller längre tid, som
ansetts böra sättas i förhållande till den småningom fortskridande ökningen
i tillgången å personal att fylla staternas numerär. Det hade
deremot af Riksdagen ansetts vara tillräckligt, att förslag till ökade
stater blefve framdeles för Riksdagen framlagda, allt eftersom det visade
sig möjligt att erhålla personal till de erforderliga nya tjenstebefattningarnas
besättande. Med hänsyn till hvad sålunda anförts hade Riksdagen
ansett sig nu böra i sitt beslut afse endast det förslag, Kongl.
Maj:t för år 1901 framlagt. Tillika anmäldes, att Riksdagen godkänt
stater för flottans officerskår, för reservofficersaspiranter vid flottan, för
flottans underofficerskår, för flottans sjömanskår, för flottans mariningeniörstat,
för flottans läkarestat, för de militära befattniugar vid flottan,
hvilkas innehafvare, derest de icke åtnjuta boställe i kronans hus, erhålla
inqvarteringsbidrag i penningar, samt å dagaflöning till officerare,
underofficerare och läkare vid flottan från aflöningsanslaget, samtliga
dessa stater — med undantag af någon jemkning beträffande staten för
sjömanskåren — öfverensstämmande med de stater, hvilka af Kongl. Maj:t
föreslagits att tillämpas under år 1901.

Af en jemförelse mellan de af Kongl. Maj:t framlagda statförslagen,
grundade på personalbehofvet vid ingången af år 1902, och de sålunda
af Riksdagen godkända staterna, framgår, att för fyllande af nämnda
personalbehof erfordras följande ökade personal, nemligen vid

16

Femte hitfvndtitelil.

officerskåren:

flaggman ............................................................................ 1

kommendör.................................................................................................... 1

kommendörkaptener af l:a graden.................................. 4

kommendörkaptener af 2:a graden............................................................. 3

kaptener af l:a klass .................................................................................... 12

» d 2:a » 5

löjtnanter ............................................................................................................... 17

underlöjtnanter..................................................................................................... 7

= 50;

under officer skåren:

flaggunderofficerare (styrmän, konstaplar eller skeppare) ..................... 20

flaggunderofficerare (maskinister) ................................................................. 10

flaggundérofficerare (rustmästare, torpedmästare eller qvartersmän) 2

underofficerare af 2:a graden (maskinister)............................................... 18

underofficerare af 2:a graden (rustmästare, torpedmästare eller qvartersmän)
.......... 3

= 53;

sjömanskåren :

lfa lönegrad ..........!.................................................................................. 50

2:a » ................................................................................................. 200

3:e )) ........................................................;.......................................... 100

= 350;

skeppsgossekåren :

skeppsgossar ................................................................................................ gQ mariningeniör

staten:

extra ingeniörer............................................................................................. 2.

Genom skrifvelse den 14 september 1900 anmodade jag chefen för
flottans stab att till mig inkomma med yttrande, huruvida det kunde
antagas, att ökning af flottans personal kunde under år 1902 genomföras
i nyssnämnda omfattning, samt, om detta icke kunde antagas

Femte hufvud ti teln.

17

blifva förhållandet, med förslag å den ökning af flottans personal, som
kunde uppsättas under år 1902 och för hvilken anslag sålunda borde
äskas af 1901 års Riksdag.

Efter att hafva i ärendet infordrat yttranden från stationsbefälhafvarne
anförde chefen för flottans stab i skrifvelse den 12 november
1900 hufvudsakligen följande.

Den gjorda utredningen hade gifvit vid handen, att behofvet af
den föreslagna ökningen af personalen qvarstode oförändradt, men att
densamma icke torde kunna under år 1902 genomföras i den utsträckning,
som de på personalbehofvet samma år grundade statförslagen
angåfve.

Hvad anginge officerskåren hade det visat sig, att i betraktande
af den afgång och tillkomst, som under åren 1901 och 1902 kunde
påräknas, någon ökning af officerskåren utöfver det i den för innevarande
år gällande staten upptagna antalet af 200 officerare icke torde
kunna under år 1902 genomföras på annat sätt än genom reservofficerares
inträde på aktiv stat.

Då det emellertid, särskildt för att erhålla tillgång å det antal
befäl, som vore erforderligt för öfningarnas bedrifvande, vore af stor
vigt, att ökningen af antalet i tjenstgöring varande officerare utan afbrott
och snarast möjligt genomfördes, och detta mål under för handen
varande förhållande lämpligast syntes kunna vinnas genom att öka staten
för flottans officerskår och tillåta reservofficerare, som dertill funnes
villiga, till högst det antal, som motsvarade antalet vakanser inom stammen,
att, utan att öfvergå på aktiv stat, inträda i tjenstgöring tills
vidare eller på viss tid och för dessas aflöning använda medel, som
vore anslagna till icke besatta stamofficersbeställningar, föresloge stabschefen,
att den af Riksdagen senast godkända staten för flottans officerskår
måtte för år 1902 ökas med 10 officerare, eller en femtedel af den
ökning af 50 officerare, som för mobiliseringsbehofvets fyllande sagda
år bort genomföras, nemligen:

1 kommendörkapten af l:a graden,

1 » af 2:a »

2 kaptener af l:a klass,

1 kapten af 2:a klass,

4 löjtnanter och

1 underlöjtnant;

samt att, derest så ansåges erforderligt, Riksdagens medgifvande måtte
begäras dertill, att medel, hvilka vore anslagna till officersbeställningar,
Bill. till ltiksd. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Haft. 3

18

Femte hnfvudtiteln.

som ej vore å stat besatta, finge användas till aflöning åt i tjenst inkallade
reservofficerare.

Den af 1900 års Riksdag godkända staten för reservofficersaspiranter
vid flottan upptoge samma antal som det på personalbehofvet
år 1902 grundade statförslaget och torde sålunda nu icke här föranleda
något yttrande.

Underofficerskåren beräknades, utom hvad beträffade maskiniststaten,
kunna ökas till det antal, som funnes upptaget i det på personalbehofvet
under år 1902 grundade statförslaget, hvadan stabschefen föresloge,
att den af Riksdagen senast godkända staten måtte för år 1902
ökas med 25 underofficerare, nemligen:

20 flaggunderofficerare (styrman, konstapel eller skeppare),

2 fiaggunderofficerare (rustmästare, torpedmästare eller qvartersman),

3 underofficerare af 2:a graden (rustmästare, torpedmästare eller
qvartersman),

hvarigenom statens slutsumma skulle uppgå till 362 underofficerare.

Af uppgjord beräkning rörande sjömanskåren framginge, att denna
borde kunna under år 1902 uppbringas till en styrka af 2,800 man.
Då emellertid äfven under år 1902 aflöning komme att utgå till permitteradt
manskap, tillhörande sjömanskåren enligt 1887 och 1894
årens organisationer, och denna aflöning, som beräknades uppgå till
omkring 20,000 kronor, skulle jemlikt 1898 års Riksdags beslut bestridas
af de till aflöning för flottans kårer och stater anslagna medel,
toges en del af de medel, som blefve anvisade på grund af godkända
stater för underofficers-, sjömans- och skeppsgossekårerna, ännu under
år 1902 i anspråk för aflöning åt sjömanskårens i sagda stater ej upptagna
permitterade årsklasser.

För att medel måtte erhållas till att under år 1902 uppsätta sjömanskåren
till en styrka af 2,800 man, föresloge sålunda chefen för
flottans stab, att den af Riksdagen senast godkända staten för flottans sjömanskår,
upptagande 2,650 man, måtte för år 1902 ökas med 200 man, deraf
30 i l:a lönegraden,

120 i 2:a » och

50 i 3:e » ,

hvarigenom statens slutsumma skulle blifva 2,850 man.

Beträffande skeppsgossekåren hemstäldes, att densamma måtte för
år 1902 ökas från 320 till 400 gossar. Härvid erinrades, att, då utrymmet
i skeppsgossekasernen i Carlskrona icke medgåfve att beqvämligen
dit förlägga mera än 320 gossar, det Överskjutande antalet borde,
i den mån kåren ökades, förläggas till Stockholms station, der det -

Femte hufvudtiteln.

19

samma kunde inkaserneras å ett för ändamålet inredt, lämpligt logera
entsf ar ty g.

Mariningeniörstaten borde, enligt den af marinförvaltningen uppgjorda
planen för genomförande af denna stats ökning, för år 1902
ökas med en extra ingeniör.

Slutligen erinrade chefen för flottans stab, att han i skrifvelse den
24 sistlidne oktober afgifvit infordradt förslag till förändrad organisation
af flottans läkarestat, hvadan han i fråga om denna stat hänvisade
till sagda skrifvelse.

I det af chefen för flottans stab den 31 oktober 1900 afgifna
utlåtande i fråga om utsträckning af beväringens öfningstid under
fredstid har stabschefen uttalat den på noggranna detaljberäkningar
grundade åsigt, att en utsträckning af beväringens öfningstid under
fredstid till ett år icke medgåfve någon minskning i den stampersonal,
som i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1900 angafs
såsom behöflig vid ingången af år 1902. Huruvida med nämnda
utsträckning af beväringens öfningstid under fredstid någon nedsättning
i den ökning af stampersonalen, som i nämnda anförande angåfves
såsom erforderlig efter ingången af år 1902, framdeles läte
sig verkställas, kunde bedömas först sedan erfarenhet vunnits, i
hvad mån sjömanskåren kunde blifva rekryterad bland beväringsmän,
som under vapenöfningen såsom värnpligtige erhållit fullständig yrkesutbildning.

Hvad chefen för flottans stab sålunda anfört rörande behofvet af
fortsatt ökning af flottans stampersonal finner jag välgrundadt; hvarjemte
jag finner hans förslag beträffande den ökning, som lämpligen
bör eg a rum år 1902, vara i hufvudsak väl lämpadt efter förhållandena.
Dock synes mig den föreslagna ökningen af officerskåren böra något
jemkas i fråga om fördelningen deraf på de särskilda graderna, hvilken

fördelning jag anser böra blifva följande:

kommendörkapten af l:a graden ................................................................. 1

kommendörkapten af 2:a graden .................................................................. 1

kaptener af l:a klass ............................................................................. 2

kaptener af 2:a klass ...................................................................................... 2

löjtnanter ........................................................................................................... 2

underlöjtnanter .............................................................................................. 2

— 10.

Jag delar äfven den af stabschefen uttalade mening om sättet att
under den närmaste framtiden tillgodose behofvet af ökad officerspersonal,
nemligen genom inkallande af reservofficerare till tjenstgöring vid flottan.

20

Femte hufvudtiteln.

Sjömanskåren bör, såsom jag redan anfört, för att den skall uppgå
till det antal, som enligt mitt anförande till statsrådsprotokollet den
13 januari 1900 skulle vara erforderligt år 1902, ökas med 350 man,
deraf 50 i l:a, 200 i 2:a och 100 i 3:e lönegraden. Då, på sätt chefen
för flottans stab framhållit, denna ökning icke lärer kunna i sin helhet
genomföras år 1902, anser jag för min del lämpligast, att ökningen
lika fördelas på åren 1902 och 1903 samt att ökningen för år 1902
följaktligen upptages till 175, deraf 25 i l:a, 100 i 2:a och 50 i 3:e
lönegraden.

Genom skrifvelse den 17 sistlidne november anmodade jag marinförvaltningen
att inkomma med statförslag och kostnadsberäkningar,
stödda på stabschefens förslag med nyss angifna jemkningar; och har
marinförvaltningen med skrifvelse den 8 derpåföljände december öfverlemnat
de sålunda infordrade förslagen jemte beräkning af medelsbehofvet
för år 1902 å anslagstitlarna aflöning för flottans kårer och
stater, beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna, naturaunderhåll,
flottans nybyggnad och underhåll, flottans öfningar och sjöbeväringens
vapenöfningar.

I de beräkningar öfver kostnaderna för genomförandet af utsträckning
af beväringens öfningstid i fredstid till 365 dagar, som af chefen
för flottans stab framlagts i hans förutnämnda utlåtande af den 31 oktober
1900, har stabschefen utgått från den förutsättning, att den del
af kostnaden för stampersonalens sjöaflöning, som motsvarar dagaflöning
i land, skulle bestridas från anslaget till aflöning för flottans kårer och
stater och icke, såsom för närvarande är förhållandet, från öfnings- och
sjöbeväringsanslagen, hvaremot skilnaden mellan sjöaflöningen och dagaflöningen
i land skulle fortfarande utgå från dessa anslag under
benämning af sjötillägg. Såsom skäl härför har chefen för flottans
stab anfört, bland annat, att nämnda del af stampersonalens sjöaflöning
är af den natur, att den kommer att uppgå till samma belopp oberoende
af om personalen är förlagd ombord eller i land.

En anordning i nämnda syfte har också länge varit erkänd såsom
den riktiga. I det nådiga bref af den 26 maj 1876, som ligger till
grund för det för närvarande i detta afseende bestående förhållandet,
föreskrifves, Datt dagaflöning under tjenstgöring ombord skall tills vidare
och intilldess, efter det medel blifvit å aflöningsanslaget för ändamålet
tillgängliga, annorlunda kan varda förordnadt, utgå af anslaget till
flottans öfningar, derest ej viss expedition af särskilda medel bekostas,
i hvilket fall jemväl dagaflöningen skall af samma medel bestridas».

Femte hufvudtiteln.

21

Den angifva förutsättningen, att medel skulle blifva å aflöningsanslaget
för ändamålet tillgängliga har hittills icke inträffat. Till statsrådsprotokollet
öfver sjöförsvarsärenden den 14 januari 1895 yttrade
dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet, efter att hafva framhållit
otillräckligheten af det då till flottans öfningar utgående anslaget, att,
derest öfningarna skulle kunna på det ändamålsenligaste sätt bedrifvas,
utan att öfningsanslaget höjdes, detta anslag måste befrias från alla
sådana utgifter, hvilka vore af beskaffenhet att rätteligen böra drabba
andra anslagstitlar, och att det derför vore synnerligen angeläget, att
den aflöning, som varit afsedd att utgå från aflöningsanslaget, men som
hittills af brist på medel måst utgå från öfningsanslaget, måtte så fort
som möjligt komma att bestridas från det förra anslaget. Detta beräknades,
med hänsyn till flottans dåvarande personal och till det sätt,
hvarpå öfningarna då ansågos böra ordnas, blifva möjligt, om ett extra
anslag af 30,000 kronor fortfarande finge utgå för genomförande af senast
beslutade lönereglering för flottan; och äskade Kongl. Maj:t för
ändamålet ett extra anslag för år 1896 å nämnda belopp.

I skrifvelse den 4 maj 1895 anförde Riksdagen med anledninghär
af följande:

»Då, enligt hvad departementschefen erinrat, det extra anslaget för
genomförande af den år 1876 beslutade löneregleringen för flottans
kårer och stater icke skulle blifva vidare erforderligt, sedan medel för
behofvets fyllande blifvit disponibla genom afgång på reserv- och indragningsstaterna,
och detta nu inträffat, så borde detta extra anslag
numera rätteligen kunna helt och hållet indragas. Men då, såsom
departementschefen jemväl anfört, aflöning, som egentligen borde af
aflöningsanslaget bestridas, fortfarande utgår af öfningsanslaget, och
handhafvandet af den nya sjökrigsmaterielen otvifvelaktigt betingar
mera öfning för såväl befäl som manskap, än som erfordras för den
gamlas handterande, har Riksdagen ansett Eders Kongl. Maj:ts förevarande
förslag böra på det sätt bifallas, att Riksdagen för år 1896 för
det afsedda ändamålet beviljar ett belopp af 15,000 kronor, dock endast
i afvaktan på att motsvarande belopp varder genom ytterligare afgång
å reserv- och indragningsstaterna tillgängligt, och att således detta
extra anslag ej vidare blifver behöflig!».

Till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 13 januari
1896 anförde departementschefen, att, med hänsyn till dels redan inträffad,
dels för år 1896 beräknad afgång å reserv- och indragningsstaterna,
något extra anslag för löneregleringens genomförande
icke borde äskas för år 1897, men att vid sådant förhållande den

22

Femte hnfvudtiteln.

förut antydda olägenheten, att aflöning, som borde utgå af aflöningsanslaget,
måste bestridas från öfningsanslaget, fortfarande komrne att
qvarstå.

För egen del finner jag den af chefen för flottans stab nu förordade
anordning lämplig och ledande till större öfverskådlighet vid bedömande
af kostnaderna för sjöförsvaret, och har jag derför vid uppgörande af
de beräkningar öfver utgifterna från aflönings- och öfningsanslagen,
hvilka jag i det följande anhåller att få framlägga, utgått från samma
förutsättning i detta afseende som chefen för flottans stab.

I särskild! utlåtande af den 31 nästlidne oktober hafva chefen för
flottans stab och de sakkunnige, hvilka den 12 nästförutgångne september
erhållit uppdrag att granska och med chefen för flottans stab öfverlägga
om det från honom infordrade utlåtande i fråga om utsträckning
af beväringens öfningstid under fredstid, framlagt förslag till förändrade
löneförmåner för flottans personal, upprättadt i anslutning till det förslag
angående ändrade löneförmåner för arméns personal, som framstälts
af chefen för generalstaben.

På sätt jag i annat sammanhang haft tillfälle framhålla, anser jag
mig icke för närvarande böra ifrågasätta någon förändring i officerarnes
enligt nu gällande stater utgående aflöningsförmåner.

Deremot lära, sedan chefen för landtförsvarsdepartementet föreslagit
en väl behöflig höjning i aflöningsförmånerna för arméns underofficerare
och manskap, aflöningsförmånerna böra höjas för den motsvarande
personal vid flottan, som utan sådan höjning skulle blifva
beträffande aflöningsförmåner sämre stäld än sina vederlikar vid armén.

Detta skulle blifva förhållandet med flaggunderofficer, annan, än
maskinist, underofficer af 2:a graden, maskinist, samt sjöman i 3:e eller
4:e lönegraden.

1 fråga om den löneförbättring, som sålunda borde tillgodokomma
sistnämnda personal vid flottan, finner jag mig dock icke kunna i alla
delar förorda stabschefens och granskningskomiterades förslag. Beträffande
underofficerarne hafva i detta förslag, på sätt för underofficerarne
vid armén föreslagits, aflöningsformerna beklädnadsersättning och portionsersättning
uteslutits samt summan af lönen och dagaflöningen ökats
med motsvarande belopp. En sådan anordning är emellertid i fråga
om flottans underofficerare icke lämplig. Genom uteslutande af beklädnadsersättningen
och höjande af fasta lönen på föreslaget sätt skulle
framkallas en rubbning i pensionsförhållandena, hvarigenom skilnaden
mellan pensionerna för flaggunderofficer och underofficer af 2:a graden

Femte hufvudtiteln.

23

skulle försvinna. Hvad portion sersättningen angår skall denna enligt
reglementet för flottan indragas vid sjökommendering och sådan kommendering,
hvarunder åtnjutes traktamentsersättning enligt resereglemente!
eller nådiga kungörelsen den 27 maj 1881, vid hvilket förhållande
den synes böra bibehållas såsom särskild aflöningsform vid flottan.
Följaktligen torde den löneförbättring, som bör tillkomma flaggunderofficer,
annan än maskinist, och underofficer af 2:a graden, maskinist,
lämpligast kunna bestå i en höjning af dagaflöningen. Om denna sistnämnda
böjes från nu utgående en krona 50 öre till en krona 65 öre,
eller med 15 öre, skulle sammanlagda årliga'' aflöningsförmånerna för
ifrågavarande underofficerare, inqvarteringsbidrag oberäknadt, komma
att uppgå till 1,748 kronor 55 öre, eller i det närmaste samma belopp,
som, inqvarteringsbidrag oberäknadt, föreslagits för motsvarande underofficerare
vid armén: 1,750 kronor.

Hvad åter angår manskapet i 3:e och 4:e lönegraderna bör, för
att detta manskap skall blifva likstäldt med det motsvarande vid armén,
månadslönen höjas för manskap i 3:e lönegraden från 10 till 12 kronor
och för manskap i 4:e lönegraden från 5 kronor till 6 kronor 50 öre,
hvarigenom sammanlagda kontanta aflöningen för år skulle blifva för
manskap i 3:e lönegraden (2:a kl. sjöman) 290 kronor och för manskap
i 4:e lönegraden (3:e kl. sjöman) 187 kronor 50 öre, under det kontanta
årliga aflöningen för motsvarande personal vid armén skulle blifva
respektive 289 kronor 50 öre och 186 kronor 50 öre.

Enligt Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1898 har Riksdagen godkänt
stat för flottans på det i bilagan n:o 1 vid samma skrifvelse omförmälda
sätt omorganiserade sjömanskår; och torde således någon
ändring af de i samma bilaga innefattade grunder för ändrad organisation
af sjömanskåren icke kunna utan Riksdagens medgifvande vidtagas.
I dessa grunder bestämmas, bland annat, de yrkesafdelningar, hvilka
kåren skall omfatta, den tidpunkt, från hvilken tjenstetiden vid kåren
skall räknas, samt anställningstidens längd.

Nu har chefen för flottans stab i sitt den 31 oktober 1900 afgifna
utlåtande i fråga om utsträckning af beväringens öfningstid i fredstid
föreslagit, att af Riksdagen skulle begäras medgifvande för Kongl. Maj:t
att i denna organisation vidtaga sådana mindre jemkningar, som i sammanhang
med genomförandet af utsträckningen af beväringens öfningstid
må finnas påkallade och som utan ökade kostnader kunna genomföras;
och har stabschefen till stöd härför anfört följande.

Om ock en utsträckning af beväringens öfningstid under fredstid

24

Femte luifvudtiteln.

Flottans civilstat.

till ett år icke medgåfve någon minskning af flottans stampersonal,
föranledde den å andra sidan icke heller någon förändrad organisation
af densamma. Dock syntes, derest beväringens utbildning komme att
ordnas i öfverensstämmelse med den plan, som af stabschefen föreslagits,
sådan jemkning böra göras i föreskrifterna rörande tiden för
det genom kontrakt anstälda manskapets inställelse till tjenstgöring,
att den sammanfölle med beväringens inryckning. För närvarande
vore, i öfverensstämmelse med nyss omförmälda grunder för sjömanskårens
organisation, genom nådiga kungörelsen den 8 juni 1900 föreskrifvet,
att tjenstetiden för det genom kontrakt anstälda manskapet
skulle räknas från den efter antagningen näst infallande 1 februari,
från hvilken dag den antagne jemväl vore skyldig att inträda i tjenstgöring,
dock att den, som så önskade, finge i mån af befintlig vakans inträda
tidigare, under det att flottans beväring, enligt stabschefens förslag,
skulle från och med 8:e öfvergångsåret inrycka till tjenstgöring omkring
den 14 januari. Derjemte borde utfärdas föreskrifter, hvilka bestämde
i hvad mån beväringsmän, som efter undergången vapenöfning anstäldes
vid flottans stam, finge såsom tjenstetid vid flottan tillgodoräkna sig
den tid, de såsom värnpligtige tjenstgjort vid flottan, äfvensom rörande
den tidpunkt på året, då deras inträde i tjenstgöring skulle ske, samt
den tid, för hvilken de finge anställas. Då emellertid de mindre jemkningar,
som kunde erfordras i de af Riksdagen år 1898 godkända grunderna
för sjömanskårens organisation, icke vore af sådan genomgripande
art, att de borde i detalj underställas Riksdagens pröfning och icke
heller medförde ökade kostnader, föresloge stabschefen framställning
till Riksdagen i förut angifvet syfte.

Detta stabschefens förslag synes mig vara till sitt syfte fullt befogadt,
men torde vid äskande af det ifrågasatta medgifvandet detta böra begränsas
till att afse sådana ändringar, som beröra sjömanskårens fördelning
i yrkesafdelningar, den tidpunkt, från hvilken nyantagen sjömans
tjenstgöring skall räknas, samt anställningstidens längd.

Marinförvaltningen har dels i särskild skrifvelse den 26 oktober
1900, dels ock i förutnämnda skrifvelse den 8 sistlidne december hemstält
om ändring i staten för flottans civilstat; och anhåller jag att nu
få redogöra för hvad i detta ärende förekommit.

I underdånig skrift af den 5 november 1895 anhöllo extra ordinarie
kammarskrifvare vid flottans härvarande station, att Kongl. Maj:t,
till förbättrande af de extra ordinarie kammarskrifvarnes vid flottan
ställning och på det de måtte i fråga om aflöningsförmåner blifva i

Femte liufvudtitcln.

25

någon mån likstälda med extra ordinarie tjensteman inom öfriga statens
embetsverk, täcktes vidtaga sådana åtgärder, att vikariatsersättningen
vid förordnande i kammarskrifvaregraden blefve höjd till ett belopp af
100 kronor i månaden samt vid förordnande i högre grad till lämpligt,
mot tjenstens beskaffenhet svarande belopp. Till stöd för denna underdåniga
ansökning anfördes, att enligt det då gällande 1884 års reglemente
för flottan, l:a delen, § 112 mom. 6 utginge till extra ordinarie
kammarskrifvare vid förordnande såsom kammarskrifvare ett vikariatsarfvode,
motsvarande half kammarskrifvareaflöning, eller per månad 62
kronor 50 öre, och således för den, som under ett helt år innehade
dylikt förordnande, ett belopp af 750 kronor, till hvilket belopp emellertid
allenast en eller annan af då tjenstgörande extra ordinarie kammarskrifvare
lyckats komma, enär förordnande att bestrida ordinarie
tjenst endast under i medeltal tre månader af året erhölles af extra
ordinarie kammarskrifvarne. Till följd häraf och då de för stationen
afsedda gratifikationsmedlens dåvarande belopp var obetydligt i förhållande
till antalet extra ordinarie kammarskrifvare, hade dessas årsinkomst
i medeltal stannat vid 309 kronor 68 öre, i hvilken inkomst,
med hänsyn till den dagliga tjenstgöringstidens längd, möjligheten att
förskaffa sig något tillskott vore så godt som utesluten. Då den äldste
dåvarande extra ordinarie kammarskrifvaren hade en tjenstetid af ungefär
12 år, vore uppenbarligen utsigterna till befordran ganska mörka.
Tillfälle till erhållande af sjökommendering erbjöde sig ej heller så ofta
för de extra ordinarie kammarskrifvarne, sedan de ordinarie tjenstemännen
börjat allt mer och mer söka förordnande såsom förvaltare å fartyg.

Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Stockholm anförde, med
anledning af denna ansökning, hufvudsakligen: att de vid stationen
•anstälda e. o. kammarskrifvare vore till antalet tio, oberäknadt en,
som innehade förordnande af mera stadigvarande natur; att i följd af
detta jemförelsevis stora antal extra ordinarie kammarskrifvare, hvilka
till sista man toges i anspråk under sommarmånaderna, förordnandena
att bestrida ordinarie befattning under öfriga delen af året blefve så
mycket sparsammare; att det oaktadt göromålens behöriga gång betingade
ett så betydligt arbetsbidrag af dessa oaflönade tjenstemän, att
flera af dem vore tjenstgörande året om under hela expeditionstiden
hvarje dag utan annan ersättning än som med gratifikationsrnedlen
kunde dem beredas; hvadan stationsbefälhafvaren tillstyrkte löneförbättring
för sökandena, på det att det skulle blifva möjligt för stationen
att behålla de extra ordinarie kammarskrifvare, som eu gång förvärfvat
kompetens att bestrida göromål, som blefve dem förelagda, samt hemBih.
till Jliksd. Blot. 100 i. 1 Band. / Af it. 1 Haft. 4

26

Femte liufYudtiteln.

stälde, att § 112 mom. 6 i reglementet för flottan, l:a delen, måtte
ändras derhän, att vid civilstaten ersättning till vikarie utan aflöning
å stat ej finge understiga ett belopp motsvarande fasta lönen i lägsta
gradens tjenst, samt att vid förordnande i högre grad de denna tillhörande
tjenstgöringspenningarna jemväl skulle tillkomma vikarien.

Uti häröfver afgifvet utlåtande ansåg sig marinförvaltningen böra
i likhet med stationsbefälhafvaren understödja den gjorda framställningen
; men då deraf föranleddes ändring i reglementet för flottan, hemstälde
förvaltningen, att handlingarna i ärendet måtte blifva öfverlemnade
till kommissionen för granskning af förslag till reglemente för
flottan, hvilket ock skedde genom chefens för sjöförsvarsdepartementet
embetsskrifvelse den 20 december 1895.

I skrifvelse den 22 juni 1899 med öfverlemnande af förslag till
reglemente för flottan, del I, yttrade kommissionen, bland annat, att
den funnit de anförda skälen för en förhöjning af ifrågavarande minimiarfvode
synnerligen behjertansvärda och fördenskull ansett arfvodet
böra utgå med ett belopp, motsvarande ej blott hela lönen i lägsta
lönegraden utan äfven derutöfver, på det arfvodet måtte komma att
jemväl stå i något förhållande till betydelsen af den tjenstebefattning,
hvilken den extra ordinarie tjenstemannen förordnades att uppehålla,
hälften af tjenstgöringspenningarna för denna tjenstebefattning; och
fanns bestämmelse i sådant syfte införd i § 127 mom. 1 af reglementsförslaget.

Då emellertid medel för bestridande af denna ökade utgift icke
funnos anvisade, blef förslaget i denna punkt icke af Kongl. Maj:t
godkändt, utan gafs åt nyssnämnda moment i det den 8 december 1899
faststälda nya reglementet för flottan, del I, samma innehåll som i förut
gällande § 112 mom. 6 i 1884 års reglemente, l:a delen.

Rörande de e. o. tjenstemännens af civilstaten vid Carlskrona station
ställning och aflöningsvilkor hade stationsbefälhafvaren derstädes
anledning att uttala sig i underdånig skrifvelse den 20 oktober 1897,
med hvilken till Kongl. Maj:t insändes en af extra ordinarie kammarskrifvare
vid stationen gjord underdånig ansökning angående höjande
af gratifikationerna till e. o. tjenstemän under den tid, de icke åtnjöte
ersättning för förordnande å ordinarie tjenst, och hade stationsbefälhafvaren
icke funnit något att erinra vid den i ärendet förebragta
utredningen beträffande de extra ordinarie kammarskrifvarnes
tjenstgöring och ersättningen derför. Denna utredning visade, bland
annat, att det dåvarande antalet af 12 extra ordinarie kammarskrifvare,
af hvilka dock den äldste innehade ständigt förordnande å ordinarie

Femte hufvudtiteln.

27

tjenst, vore behöfligt för göromålens ostörda gång under fredstid och
torde blifva ännu nödvändigare vid mobilisering, då flera tjenstemän
komme att beordras till sjötjenst, att tjenstetiden såsom extra ordinarie
ej kunde beräknas kortare än 10 å 15 år och att de extra ordinarie
tjenstemännen vid flottan vore i fråga om aflöning jemförelsevis sämre
lottade än motsvarande tjenstemän i andra statens verk.

Af 1898 års Riksdag blef äfven, uppå Kongl. Maj:ts derom gjorda
proposition, anvisningen till gratifikationer i staten för flottans civilstat
höjd för Carlskrona station med 2,900 kronor och för Stockholms station
med 2,200 kronor, hvilken förhöjning kommit stationerna till godo
från och med år 1899.

Uti en af stationsbefälhafvaren i Stockholm med skrifvelse den 16
november 1898 öfverlemnad underdånig ansökning anhöllo extra ordinarie
kammarskrifvare vid samma station, att då reglementskommissionen
beslutat föreslå höjning af ifrågavarande vikariatsersättning, men
ovisst syntes vara, när det nya reglementet med den sålunda ifrågasatta
förändringen kunde komma att träda i kraft, Kongl. Maj:t täcktes, intill
dess det nya reglementet för flottan blefve faststäldt, i nåder bevilja
extra ordinarie kammarskrifvare vid flottan den förhöjning i vikariatsersättningen,
hvarom i den underdåniga ansökningen af den 5 november
1895 anhållits; men, efter marinförvaltningens hörande, fann Kongl.
Maj:t denna underdåniga framställning ej föranleda vidare åtgärd. Enahanda
beslut fattades äfven beträffande en dylik framställning från extra
ordinarie kammarskrifvarne vid Carlskrona station.

Nu har stationsbefälhafvaren vid flottans station i Stockholm, med
anledning af en utaf extra ordinarie kammarskrifvarne vid stationen
hos honom gjord'' framställning, i embetsskrifvelse till chefen för sjöförsvarsdepartementet
af den 21 nästlidne maj upptagit frågan och dervid
uttalat såsom sin mening, att ifrågavarande minimiarfvode borde
höjas till 100 kronor i månaden. Öfver denna skrifvelse har marinförvaltningen,
efter att hafva inhemtat yttrande från stationsbefälhafvaren
i Carlskrona, den 26 oktober 1900 afgifvit infordradt utlåtande.

Stationsbefälhafvaren i Carlskrona, som för egen del biträdt stationsbefälhafvarens
i Stockholm åsigt i ämnet, har öfverlemnat ett af
Carlskrona stations räkenskapskontor afgifvet yttrande, hvaraf inhemtas,
bland annat:

att extra ordinarie kammarskrifvarnes vid Carlskrona station antal
är 11, af hvilka likväl den äldste innehar ständigt förordnande och arfvode
motsvarande lönen för ordinarie tjensteman;

28

Femte hufvudtiteln.

att de öfriga 10, af hvilka den äldste är 36 och den yngste 25 år
gammal, varit i flottans tjenst från 7 till 11 år;

att dessa 10 extra ordinarie kammarskrifvares medelålder är 31
år och deras tjenstetid vid flottan i medeltal mer än 9 år;

att flertalet af dessa tjenstemän före anställningen som extra ordinarie
vid flottan i afvaktan derpå tjenstgjort i genomsnitt 1 å 2 år
utan ringaste ersättning;

att genom höjningen af anvisningen till gratifikationer från och
med år 1899 de extra ordinarie kammarskrifvarne under nämnda år
kunnat, då de icke innehade förordnande på ordinarie tjenst, erhålla en
gratifikation af 60 kronor per kalendermånad samt vid förordnande beredas,
medelst gratifikation utöfver vikariatsarfvodet, eu sammanlagd
inkomst af 90 kronor per månad; och

att, derest nu ifrågavarande framställning bifölles, den deraf föranledda
ökade utgift för statsverket skulle, hvad Carlskrona station
beträffade, uppgå till omkring 2,500 kronor årligen.

Beträffande Stockholms station har marinförvaltningen inhemta^:
att extra ordinarie kammarskrifvarnes antal derstädes — oberäknad
en, som innehar ständigt förordnande med inkomst såsom vore han ordinarie
tjensteman — är 9, af hvilka den äldste är 41 och den yngste
21 år gammal och hvilka, utom de båda yngsta, som blifvit för kort
tid sedan anstälda, varit i flottans tjenst, en något mer än 1 Va år samt
de öfriga från 7 till 16 år;

att deras medelålder är inemot 31 år och tjenstetid i flottan i
medeltal öfver 7 V* år;

att dessa extra ordinarie tjenstemän fått under en tid af minst tre
högst sex månader såsom auskultanter dels förskaffa sig kännedom om
de civila göromålen vid stationen, dels inhemta för dessas skötande
erforderlig kunskap i flottans reglemente, innan de efter anstäldt förhör
blifvit till extra ordinarie tjenstemän antagna;

att, sedan anvisningen till gratifikationer blifvit från och med år
1899 förhöjd, de tre äldsta af de extra ordinarie kammarskrifvare, som
icke innehaft förordnande på ordinarie tjenst, kunnat erhålla gratifikationer
af 50 kronor hvar per månad, hvarjemte åt samtliga extra ordinarie
kammarskrifvare kunnat till midsommar och jul utdelas gratifikationer,
hvilka för år 1899 ugpgingo till sammanlagdt 866 kronor 24 öre;

att, derest minimum af vikariatsarfvodet till extra ordinarie kammarskrifvare
bestämdes till 100 kronor i månaden, deraf skulle för statsverket
påkallas en ökad utgift vid Stockholms station af i rundt tal
800 kronor om året.

Femte liufvudtiteln.

29

I afseende å skilnaden mellan de vid flottans stationer beräknade
beloppen af den ökade utgift för statsverket, som skulle föranledas af
bifall till förevarande förslag, erinrar marinförvaltningen, att, om ock de
extra ordinarie kammarskrifvarnes antal är vid båda stationerna i det
närmaste lika, är likväl antalet ordinarie tjenstemän vid civilstaten å
Carlskrona station ungefär dubbelt så stort som vid Stockholms, hvilken
jemte andra förhållanden, medför att vikariatsförordnandena vid
Carlskrona station blifva vida talrikare och långvarigare än vid Stockholms
station.

Enligt § 52 i reglementet för flottan, del I, är minsta fordran för
behörighet till tjenster vid flottans civilstat att hafva aflagt mogenhetsexamen
och vid å endera stationen anstäldt förhör ådagalagt nöjaktig
insigt i de delar af flottans reglemente, hvilka handla om organisationen
samt hushållningen och redogörelsen såväl i land som ombord.

Till följd af det begränsade antalet tjenster vid flottans civilstat
vinner extra ordinarie tjensteman i allmänhet icke befordran till ordinarie
tjenst förr än efter en tjenstetid af 10 till 15 år.

För egen del anför marinförvaltningen, att det för embetsverket
vore uppenbart, att den för extra ordinarie kammarskrifvare vid flottans
stationer, hvilka förordnades att uppehålla ordinarie tjenst, i § 127
mom. 6 af reglementet för flottan, del I, stadgade minimiersättningen
af 62 kronor 50 öre i månaden eller 750 kronor per år ingalunda kunde
anses skälig. Ty icke kunde med billighet och rättvisa anses öfverensstämmande,
att tjenstemän, hvilkas arbete vore så behöfligt för förvaltningens
jemna gång, hvilkas föregående utbildning för tjensten vore
så pass omfattande och hvilkas utsigter till erhållande af ordinarie anställning
vore så aflägsna som de extra ordinarie kammarskrifvarnes
vid flottans stationer, skulle under de i allmänhet korta tider, för hvilka
de erhölle ett förordnande, nöja sig med en månadslön, hvars belopp
endast motsvarade en del af hvad för närvarande kräfdes för vanligt
kroppsarbete.

Marinförvaltningen förordade följaktligen, i likhet med samtliga
vederbörande, som yttrat sig i frågan, en förhöjning till 100 kronor i
månaden af minimiarfvodet till extra ordinarie kammarskrifvare vid förordnande
att uppehålla ordinarie tjenst. Men innan en förändring i
sådant syfte i flottans reglemente föresloges, v^re nödigt att vidtaga
åtgärd till beredande af medel för de höjda vikariatsarfvodenas bestridande.
För närvarande funnes icke i staten för flottans civilstat anvisade
medel till bestridande af vikariatsersättning i allmänhet, såsom
t. ex. vore fallet i staten för marinförvaltningen. Marinförvaltningen

30

Femte liufvudtitcln.

ville derför vid beräknande af utgifterna från anslaget till aflöning för
flottans kårer och stater år 1902 jemväl upptaga här ofvan angifna
belopp å tillhopa 3,300 kronor.

Uti förutnämnda skrifvelse den 8 december 1900 med förslag till
stater för år 1902 och beräkning af medelsbehofvet under vissa anslagstitlar
för samma år har marinförvaltningen i nu omhandlade ämne
ytterligare anfört, att förvaltningen ansett böra komma under öfvervägande
behofvet af medel för bestridande af vikariatsersättningar i allmänhet
inom flottans civilstat. På sätt marinförvaltningen redan erinrat,
funnes icke medel för detta ändamål särskildt anvisade i stat. Vikariatsersättningarna
till den civilmilitära personalen vid flottans stationer
uppginge emellertid till icke alldeles obet}Mliga belopp. Medeltalet af
de årliga belopp, som för sagda ändamål utgått under åren 1895—
1899 utgjorde

för Carlskrona station .....	................................. kr.	5,114:	30
» Stockholms » ......	................................ )>	2,457:	09
	eller tillhopa kr.	7,571:	39

Hittills hade dessa ersättningar utbetalats under förskottstitel, hvarefter
marinförvaltningen vid afgifvande den 1 juni hvarje år af summarisk
redovisning för alla af embetsverk et under nästföregående år förvaltade
medel och bestridda utgifter föreslagit och Kongl. Maj:t derefter
medgifvit förskottets ersättande från 5:e hufvudtitelns allmänna
besparingar. Skulle förskottet nu komma att ökas med 3,300 kronor,
syntes tiden vara inne att äska anvisande i stat af särskilda medel till
vikariatsersättningar inom civilstaten. Förslag till ändrad stat för
denna hade derför utarbetats, i hvilket upptagits till vikariatsersättningar

för Carlskrona .station i jemnadt tal.......... kr. 7,600: —

» Stockholms » » »............ » 3,300: —

eller sammanlagdt kr. 10,900: —;

och hade marinförvaltningen ansett vikariatsersättningarna böra, likasom
i staten för marinförvaltningen, sammanslås med den redan förefintliga
anvisningen till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän
m. m., hvilken anvisning till följd deraf skulle komma att ökas

för Carlskrona station till ............................. kr. 12,100: —

och » Stockholm^ » )) .............................. » 6,300: —

Summa kr. 18,400: —

Lika med marinförvaltningen finner jag giltiga skäl tala för att extra
ordinarie kammarskrifvare vid flottan må under förordnande att bestrida

Femte luifvndtiteln.

31

ordinarie tjenst erhålla ett månatligt arfvode af 100 kronor, likasom
det äfven synes mig vara lämpligt, att medel för beredande af sådan
godtgörelse anvisas å staten för flottans civilstat och att denna anvisning
dervid sammanföres med anvisningen till gratifikationer åt extra
ordinarie tjenstemän ocli vård af arkiven. Deremot torde sammanlagda
beloppet af denna anvisning, 18,400 kronor, icke böra i den stat, som
framlägges till Riksdagens godkännande, fördelas på de särskilda stationerna,
utan synes det vara lämpligare att Kongl. Maj:t kommer i
tillfälle att för hvarje år bestämma fördelningen med hänsyn till det
möjligen vexlande medelsbehofvet.

Genom embetsskrifvelse den 24 april 1900 anmodade jag chefen
för flottans stab att inkomma med ej mindre yttrande, huruvida ändring
af gällande bestämmelser angående organisationen af flottans
läkarestat samt vilkoren för anställning derstädes kunde anses erforderlig
för att denna stat skulle, särskild! vid mobilisering, kunna fylla
de fordringar, som borde ställas på densamma, än äfven, derest sådan
ändring ansåges böra ske, förslag till bestämmelser i ämnet; hvarjemte
en förste bataljonsläkare vid flottan förordnades att såsom sakkunnig
biträda vid afgifvande af berörda yttrande och förslag.

Med embetsskrifvelse den 24 oktober 1900 öfverlemnade chefen
för flottans stab förslag till ändrad organisation af flottans läkarestat.
Sedan förslaget jemte åtföljande skrifvelse den 27 i sistnämnda månad
remitterats till medicinalstyrelsen, har detta embetsverk den 14 sistlidne
december afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet, deruti styrelsen framstält
åtskilliga erinringar vid stabschefens förslag, hvarförutom två af
styrelsens ledamöter anfört en från styrelsens åsigter i väsentliga delar
afvikande mening. Genom nådig remiss den 20 sistlidne december
har marinförvaltningen anbefalts att, efter vederbörandes hörande, inkomma
med underdånigt utlåtande i ärendet. Då detta utlåtande, —
hvilket, med afseende på omfattningen af den föreslagna omorganisationen
och på de från hvarandra afvikande meningar, som uttalats under
ärendets föregående behandling, uppenbarligen icke kunnat af marinförvaltningen
så hastigt afgifvas, att det kunde läggas till grund för
proposition till innevarande års Riksdag, — ännu icke inkommit, är
jag nu icke i tillfälle att till Kongl. Maj:ts pröfning framlägga frågan
om läkarestatens omorganisation.

Marinförvaltningen har i underdånig skrifvelse den 28 september
1900 gjort framställning om ändring i staten för flottans poliskår i

Flottans

läkarestat.

Flottans

poliskår.

32

Femte hufvudtiteln.

Anslags belopp.

syfte dels att öka personalens antal, dels att förbättra personalens aflöningsförmåner;
och skalle den föreslagna nya statens genomförande
föranleda en ökad utgift från aflöningsanslaget af 14,100 kronor. Ehuru
hvad i denna framställning anförts synes mig gifva vid handen, att en
ökning af flottans poliskår samt höjning af personalens aflöningsförmåner
icke kan synnerligen länge undanskjutas, anser jag dock att alltför
kort tid förflutit, sedan staten för denna kår faststäldes, för att
proposition om ändring deruti lämpligen skulle kunna nu till Riksdagen
aflåtas.

1 enlighet med de grunder, jag i det föregående angifvit, har jag
låtit utarbeta förslag till nya stater för flottans officerskår, för flottans
underofficerskår, för flottans sjömanskår, för flottans skeppsgossekår, för
flottans mariningeniörstat, för flottans civilstat samt å dagaflöning till
officerare, underofficerare och läkare vid flottan från anslaget till aflöning
för flottans kårer och stater.

Den enligt verkstälda beräkningar och bilagda förslag till stater
erforderliga kostnaden för år 1902 från anslaget till aflöning för flottans
kårer och stater utgör:

för officerskåren (stat bilaga n:r 2) .......................... kronor 458,100: —

» reservofficersaspiranter (enligt nu gällande

stat).............................................................................. » 26,700: —

» underofficerskåren (stat bilaga n:r 3).............. » 341,440: —

» sjömanskåren (stat bilaga n:r 4)........................ » 1,218,050: —

» skeppsgossekåren (stat bilaga n:r 5)......... » 14,965: —

d mariningeniörstaten (stat bilaga n:r 6) ............ » 98,500: —

y> civilstaten (stat bilaga n:r 7)................................. » 139,000: —

» ecklesiastikstaten (enligt nu gällande stat) ...... » 8,550: —

» läkarestaten (enligt nu gällande stat) ............... » 34,100: —

» poliskåren (enligt nu gällande stat) ................. » 27,800: —

» inqvarteringsstaten för officerare och underofficerare
(enligt nu gällande stat) förslagsvis » 150,770: —

» reserv och indragningsstater samt båtsmän,

förslagsvis ..................................................... » 66,300: —

» dagaflöning till officerare, underofficerare och

läkare (stat bilaga n:r 8) förslagsvis .............. » 327,704: 50

Summa kronor 2,911,979: 50

Femte hufvudtiteln.

33

Med afseende på de beräkningar, som legat till grund för nu angifna
kostnadssummor, torde, utöfver livad förut anförts, böra erinras,
att dagaflöning till officerare under landtjenstgöring vid sjökrigsskolan
förutsatts skola utgå från aflöningsanslaget och icke såsom hittills från
anslaget till nämnda skola, hvilket jemväl medför en jemkning i staten
för sjökrigsskolan; samt att, ehuru inqvarteringsstaten för officerare och
underofficerare vid flottan förblifver oförändrad, den af bestämmelserna
i denna stat föranledda kostnad dock måst ökas med hänsyn till den
föreslagna personalökningen.

Då anslaget till aflöning för flottans kårer och stater i riksstaten för

år 1901 är upptaget till..........................................kronor 2,520,982: —

erfordras sålunda, med uteslutande af öretalet, en

höjning i anslaget af................................................ » 390,997: —

så att detsamma i 1902 års riksstat ingår med summa kronor 2,911,979: —

På grund af det sålunda anförda hemställer jag i underdånighet,
det täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen

dels att medgifva, att i de år 1898 godkända grunderna för ändrad
organisation af flottans sjömanskår må vidtagas sådana jemkningar
beträffande kårens fördelning på yrkesafdelningar, den tidpunkt, från
hvilken nyantagen sjömans tjenstetid skall räknas, samt anställningstidens
längd, som må finnas lämpliga och icke medföra ökade kostnader
för statsverket;

dels att, med godkännande af stater för flottans officerskår, för
flottans underofficerskår, för flottans sjömanskår, för flottans skeppsgossekår,
för flottans mariningeniörstat, för flottans civilstat och å dagaflöning
till officerare, underofficerare och läkare vid flottan, af den
lydelse bilagorna n:r 2—8 vid detta protokoll utvisa, i riksstaten för
år 1902 höja anslaget till aflöning för flottans kårer och stater från
2,520,982 kronor till 2,911,979 kronor, eller med 390,997 kronor;

dels och att medgifva, att reservofficerare, som dertill finnas villiga,
må, i den mån vakanser inom officerskåren lemna tillgång till deras
aflönande från anslaget till aflöning för flottans kårer och stater, inkallas
till tjenstgöring vid flottan.

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna.

Med hänsyn till den föreslagna ökningen af personalen vid flottans
sjömans- och skeppsgossekårer bär marinförvaltningen beräknat den
Bill. till Riksd. Prot. 11)01. 1 Sami. 1 Afd. I lläft. 5

[5-]

Beklädnad åt.
sjömans- och
skeppsgossekårerna.

34

Femte hufvudtiteln.

M

Naturaunderhåll
åt personal
vid
flottan.

Lindring i
rustnings- och
roteringsbesvären.

från detta anslag erforderliga ntgiften för år 1902 till 342,775 kronor.
Då jag mot denna beräkning icke bär något att erinra, hemställer jag,
det täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen

att i riksstaten för år 1902 höja reservationsanslaget till beklädnad
åt sjömans- och skeppsgossekårerna från 317,510 kronor till 342,775
kronor, eller med 25,265 kronor.

Naturaund erhåll åt personal vid flottan.

För den ökade personal vid underofficers-, sjömans- och skeppsgossekårerna,
som, enligt hvad under punkterna [2, 3 och 4] anförts, skulle
tillkomma år 1902, utgör den af marin förvaltningen uppgifna kostnaden
från förevarande anslag, beräknad enligt de grunder, som finnas angifna
i bil. n:r 5 till det vid statsverkspropositionen år 1900 fogade
utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 13 januari
samma år, 54,286 kronor, med hvilket belopp anslaget alltså lärer böra
ökas. Följaktligen hemställer jag, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att i riksstaten för år 1902 höja förslagsanslaget till naturaunderhåll
under förändrad benämning af anslag till naturaunderhåll åt personal
vid flottan från 483,000 kronor till 537,286 kronor, eller med 54,286 kronor.

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

Enligt planen för genomförande af den år 1887 beslutade organisationen
af sjömanskåren och på grand deraf beräknade förändringar
i afseende på en del anslag under femte hufvudtiteln skulle det under
denna hufvudtitel uppförda anslag till lindring i rustnings- och roteringsbesvären
från och med år 1895 utgå ur riksstaten, men, uppå
Kongl. Maj:ts framställning, blef anslaget i riksstaten för samma år
uppfördt med ett belopp af 33,300 kronor af skäl att, då vakanssättningen
af båtmanshållet icke blifvit genomförd, anslaget fortfarande
vore erforderligt för att bereda de rust- och rotehållare vid båtsmanshållet,
hvilka utgöra besväret effektivt, den lindring i besväret, som
1892 års urtima Riksdag beslutit. Samma skäl föreligger ännu, hvadan,
på sätt statskontoret jemväl hemstält, ifrågavarande anslag jemväl i
förslaget till riksstat för år 1901 upptagits med oförändradt, belopp
33,300 kronor.

Femte hufvudtitehi.

35

Flottans nybyggnad och underhåll.

Då, enligt den beräkning, som jag anhåller i det följande få framlägga
angående det beböfliga anslaget till underhåll af kustartilleriets
byggnader och materiel, till detta anslag skulle från anslaget till
flottans nybyggnad och underhåll öfverflyttas ett belopp af 40,000 kronor,
hemställer jag, under förutsättning af bifall dertill, det täcktes
Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen

att i riksstaten för år 1902 minska reservationsanslaget till flottans
nybyggnad och underhåll från 1,725,000 kronor till 1,685,000 kronor,
eller med 40,000 kronor.

Flottans öfningar.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 7 innevarande januari
angående utsträckning af beväringens öfningstid under fredstid har
jag redogjort ej mindre för den af chefen för flottans stab framlagda
plan för stammens och beväringens öfningar dels sedan beväringens
öfningstid blifvit utsträckt till ett. år, dels under hvart och ett
af l:a till 9:e öfvergångsåren, än äfven för de af stabschefen beräknade
kostnaderna för genomförande af denna plan. För det första öfvergångsåret,
som skulle blifva år 1902, har chefen för flottans stab beräknat
en kostnad från anslaget till flottans öfningar af 1,000,000 kronor,
hvarvid, på sätt jag redan under punkterna [2, 3 och 4] framhållit, dagaflöning
under hela året förutsatts komma att utgå från anslaget till
flottans kårer och stater. Mot chefens för flottans stab beräkning
af de från sistnämnda anslag erforderliga utgifter under år 1902 har
jag icke funnit något att erinra och hemställer derför, det täcktes Kong].
Maj:t föreslå Riksdagen

att i riksstaten för år 1902 höja reservationsanslaget till flottans
öfningar från 870,000 kronor till 1,000,000 kronor, eller med 130,000
kronor.

[7-]

Flottans nybyggnad
och
underhåll.

[8.]

Flottans

öfningar.

36

Femte hufvndtiteln.

[9, 10.]

Sjöbeväringens
vapenöfningar
samt
beklädnad och
ersättning
derför.

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och

ersättning derför.

Jemväl i afseende på höjningen af detta anslag i riksstaten för år
1902 torde jag kunna här inskränka mig till att hänvisa till den af
chefen för flottans stab i hans utlåtande den 31 oktober 1900 i fråga
om utsträckning af beväringens öfningstid gjorda utredning i ämnet
samt till hvad jag anfört i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den
7 innevarande januari. Den erforderliga höjningen i anslaget skulle
för år 1902, såsom det första öfvergångsåret, uppgå till 70,000 kronor.
Vid beräkningen af detta belopp har hänsyn tagits dertill, att den
del af stampersonalens sjöaflöning, som motsvarar dagaflöning i land,
förutsatts skola utgå från aflöningsanslaget.

Från anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar har jemväl beräknats
skola utgå kostnaden för inskrifning och redovisning af flottans å
sjömanshus inskrifne värnpligtige. Denna kostnad har af chefen för

flottans stab beräknats sålunda:

1 sjörullföringsområdesbefälhafvare, dagaflöning å 4

kronor i 365 dagar..................................................... kronor 1,460: —

5 d:o ......................................................................................... » 7,300: —

1 expeditionsbiträde, dagaflöning å 2 kronor i 365

dagar............................... » 730: —

5 d:o ........................................................................................ » 3,650: —

hyra för expeditionslokaler samt eldning, städning

och belysning af desamma ....................................... » 3,000: —

inskrifnings- och mönstringskostnader förslagsvis...... » 9,000: —

summa kronor 25,140: —

Beträffande beloppet af den föreslagna dagaflöningen för sjörullfÖringsområdesbefälhafvarne
och deras expeditionsbiträden, hvilket jag
för min del anser böra bestämmas på sätt chefen för flottans stab föreslagit,
torde Riksdagens godkännande böra inliemtas.

I detta sammanhang tillåter jag mig erinra derom, att, enligt den
utredning chefen för flottans stab lemnat i nyssnämnda utlåtande (sid.
18 och 19), tillräckligt utrymme i nu befintliga kasernbyggnader icke
kan beredas för inqvartering af sjöbeväringen, derest beväringens öfningstid
utsträckes till 365 dagar. Då emellertid, såsom stabschefen

Femte hufvud ti teln.

37

anfört, utrymmet i nu befintliga kaserner medgifver att för kortare tid
öka antalet der inkasernerade samt äfven logementsfartyg, så länge sådana
ännu finnas att tillgå, kunna användas för beredande af tillfällig inqvartering,
torde, med fästadt afseende på önskvärdheten af att i möjligaste
mån inskränka utgifterna för ändamål, som icke omedelbart bidraga
till försvarets stärkande, frågan om nya kasernbyggnader, hvilken jemväl
sammanhänger med den ännu icke slutligen pröfvade frågan om
flyttning af flottans station i Stockholm, icke behöfva tagas under ompröfning
förr, än under öfvergångstiden erfarenhet vunnits, i hvad mån
stridsfartyg^! kunna genom för ändamålet vidtagna åtgärder göras beboelig!!
äfven vintertiden och de nu befintliga kasernerna motsvara
behofvet.

Jag hemställer alltså, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
dels att i riksstaten för år 1902 höja förslagsanslaget till sjöbeväringens
vapenöfningar samt beklädnad och ersättning derför från

350,000 kronor till 420,000 kronor, eller med 70,000 kronor,

dels ock att godkänna, att från förevarande anslag må utgå dagaflöning
till sjörullföringsområdesbefälhafvarne med 4 kronor för en
hvar och till nämnde befälhafvares expedition sbiträden med 2 kronor
för hvarje.

Sj ökrigshögskolan.

Enligt kustartillerikomiténs förslag, för hvilket jag torde få i det
följande närmare redogöra, erfordras en höjning af 5,000 kronor i det
till sjökrigshögskolan utgående anslag, hvilken höjning komitén ansett erforderlig
redan under första öfvergångsåret. Då emellertid enligt förslaget
officerare vid kustartilleriet år 1902 skulle åtnjuta undervisning
i sjökrigshögskolan endast under ett hälft läsår, torde för nämnda
år endast ett belopp af 2,500 kronor erfordras, hvarför jag hemställer,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att i riksstaten för år 1902 höja reservationsanslaget till sjökrigshögskolan
från 11,100 kronor till 13,600 kronor, eller med 2,500 kronor.

Sj ökrigsskolan.

Likasom för sjökrigshögskolan erfordras enligt kustartillerikomiténs
förslag eu höjning af anslaget till sjökrigsskolan, hvilken höjning skulle

[H-1

Sjökrigshög skolan.

[12.]

Sjökrigs skolan.

38

Femte hufvudtiteln.

[13, 14.]

Knstartille riet.

belöpa sig till 3,700 kronor och inträda redan 1''rån och med år 1902.
Men då den för officersvolontärer vid kustartilleriet afsedda kurs vid
skolan först skulle börja på hösten 1902, lärer anslagshöjningen för
detta år böra begränsas till hälften af hvad komitén ifrågasatt, eller
till 1,850 kronor.

Om deremot, på sätt jag under punkterna [2, 3 och 4] bär ofvan ifrågasatt,
den i staten för sjökrigsskolan nu upptagna dagaflöningen åt derstädes
tjenstgörande officerare, 2,400 kronor, kommer att utgå från aflöningsanslaget,
uppstår en motsvarande minskning i anslagsbehofvet för skolan,
hvadan anslaget i dess helhet skulle genom de föreslagna ändringarna
minskas med 550 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att i riksstaten för år 1902 minska anslaget till sjökrigskolan från
31,040 kronor till 30,490 kronor eller med 550 kronor;

kommande, vid bifall till hvad under punkterna [11] och [12] föreslagits,
anslaget till undervisningsverken att i sin helhet höjas från
51,520 kronor till 53,470 kronor.

Kustartilleriet.

I mitt anförande till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 7 innevarande januari har jag redogjort för de uppdrag, som lemnats
kustartilleriko mitén, och den granskning, som komiténs betänkanden
och förslag undergått. Komiténs betänkanden och förslag jemte bilagor
äfvensom de deröfver afgifna utlåtanden kunna, då vissa delar af desamma
äro af beskaffenhet att böra hemlighållas, i sin helhet endast
meddelas Riksdagens vederbörande utskott, hvarför jag nu anhåller
att, innan jag öfvergår till frågan om de anslag för kustartilleriet,
som böra äskas för år 1902, här få redogöra för det hufvudsakliga innehållet
af komiténs betänkanden i de delar, som kunna och böra framläggas
för Riksdagen.

Med afseende å det betänkande, som af komitén afgifvits i anledning
af det ursprungligen lemnade uppdraget och i hvilket förutsättes endast
90 dagars öfningstid för beväringen, anför komitén i den underdåniga
skrifvelse, hvarmed samma betänkande öfverlemnades, att
komitén vid uppgörande af förslag till organisation af kustartilleriet
haft att taga hänsyn såväl till det kraf på hög krigsberedskap, som
måste ställas på detta vapen och hvilket utmynnade i fordran på starka,
väl utbildade fredsbesättningar, som ock till det begränsade ordinarie

Femte hufrudtiteln.

39

anslag-, hvilket kunde vara att påräkna för kustartilleriets stampersonal.
Sistnämnda hänsyn både nödgat komitén att söka så mycket som möjligt
nedbringa stampersonalen, och ansåge sig komitén hafva i detta
afseende gått så långt, som kustfästningarnas säkerhet medgåfve. Dervid
hade komitén antagit, att för kustfästningarnas försvar erforderliga
infanteri- och ingeniörtrupper äfven framgent vore att påräkna för
detta ändamål.

I sjelfva betänkandet anföres beträffande den personal, som bör
ingå i kustartilleriet, följande.

En nutida kustfästning erfordrade för ett framgångsrikt försvar
bemanning, som blifvit utbildad för vidt skilda grenar af militäryrket.

Frånsedt infanteri- och ingeniörtrupper samt besättningar å till
kommendantens förfogande stälda örlogsfartyg, kräfdes personal för
artilleriets betjenande, handhafvande af maskiner för tornvridningar
och ammunitionshissar m. m., mineringars utförande och bevakande,
yttre och inre elektrisk belysning, elektriska och optiska signalförbindelsers
upprättande och vidmakthållande inom fästningsområdet samt
mellan detta och i närheten opererande vänskaplig sjöstyrka, bevakningstjenst
vid fästningens sjöfronter, ballongtjenst, ekonomitjenst,
innefattande sjukvård, förplägnad och handhafvande af samtliga förråd,
samt slutligen liandtverkstjenst.

Vid ingendera af nu befintliga svenska sjöfästningsartillerikårer
medgåfve personaltillgången att afse stamtrupp till annat än artilleriets
betjenande samt i någon ringa mån till strålkastare-, ekonomi- och
liandtverkstjenst.

Efter fasta minförsvarets förening med nyssnämnda kårer till ett
kustartilleri komme visserligen minpersonal för de permanenta minpositionerna
att äfvenledes tillhöra fästningarnas ordinarie bemanning;
men personal till alla öfriga tjenstegrenar, som ej kunde handhafvas
af till fästnings- eller mintjenst utbildad beväring, förväntades att vid
mobilisering erhållas i Carlskrona fästning från flottan och i Vaxholms
och Oscar-Fredriksborgs fästning dels genom förhyrning, dels från
flottan.

Ett sådant tillstånd saknade icke betänkliga olägenheter.

Den från flottan afsedda personalen kunde ej påräknas närvara
vid fästningsöfningarna och ginge derigenom förlustig den lokalkännedom,
som fästuingspersonal borde ega för att kunna från mobiliseringens
början fylla sin post; ifrågavarande öfningar förrycktes äfven

40

Femte liufVudtiteln.

i större eller mindre grad, om en del personal saknades och vissa
öfningar i följd deraf icke kunde utföras.

Vidare höjdes tvifvelsutan en fästnings krigsberedskap i samma
mån kommendanten redan under fredstid hade under sitt befäl den
stampersonal, som afsåges att vid mobilisering tillhöra fästningen.

Det torde i öfrigt vara önskvärdt, ej mindre för att påskynda
mobiliseringen än äfven för att lätta det på flottans stationsmyndigheter
vid sådant tillfälle hvilande arbetet, att den betydliga kontingent
af flottans personal, som under nuvarande förhållanden vid mobilisering
skulle inkallas till flottans stationer för att der beklädas och sedermera
utsändas till fästningarna, blefve öfverförd till kustartilleriet.

I öfverensstämmelse med dessa åsigter ansåge komitén, att all den
personal, som erfordrades för kustfästningarnas mobilisering, borde
— med undantag af infanteri- och ingeniörtrupp — tillhöra kustartilleriet.
Detta komme härigenom att, förutom artilleri- och minpersonal,
omfatta personal för ekonomitjenst, maskintjenst och handtverkstjenst.

Kustartilleriet svälde på detta sätt ut till en styrka, betydligt öfverstigande
den af befästningskomitén för sjöfästningsartilleriregementet
föreslagna, och kunde på grund deraf icke, såsom sistnämnda komité
föreslagit, organiseras på ett regemente, utan hade fördelats på två
regementen, Vaxholms och Carlskrona, med en fredsstyrka vid hvartdera
af dessa regementen, som öfverstege fredsstyrkan vid hvarje af
arméns värfvade regementen.

Beträffande ''manskapets utbildning ansåge komitén, att kustartilleriets
personal för ekonomi-, maskin- och handtverkstjenst borde, likasom
motsvarande personal vid flottan, fördelas på tre särskilda afdelningar
med i hufvudsak skild utbildning såväl från hvarandra som från
artilleri- och minpersonalen. Hvad åter anginge artilleri- och minpersonalen,
skulle visserligen ensartad utbildning af denna personal
vara i åtskilliga afseenden mycket fördelaktig. Vunnen erfarenhet
gåfve emellertid otvetydigt vid handen, att den tid, under hvilken
manskapet befunne sig i tjenstgöring — utgörande, rekapitulationstid
frånsedd, 3 år vid fästningsartilleriet och 3 år 8 månader vid fasta
minförsvaret — vore nödvändig för dess utbildning i endera af dessa
yrkesgrenar, hvadan ett försök; att på någon af dessa tider utbilda
manskap till såväl artillerister som minörer endast kunde leda till att
utbildningen blefve underhaltig i båda yrkena.

Då komitén, för att ej alltför mycket försvåra rekryteringen, icke
heller ansåge sig kunna ifrågasätta en så betydlig förlängning af tiden

Femte hufvudttteln.

41

för manskapets första anställning, som vore nödvändig, om manskapet
skulle bibringas fullständig kännedom om och vana vid handterande af
de olika slag af artilleri- och minmateriel, som förekom me vid kustartilleriet,
hade komitén vid uppgörande af förslag till manskapets
indelning i yrkesafdelningar antagit, att artilleri- och minörafdelningarna
skulle särskiljas från hvarandra.

Sålunda skulle kustartilleriets manskap komma att fördelas på
följande fem afdelningar:
artilleriafdelnin gen,
minörafdelningen,
ekonomiafdelningen,
eldareafdelningen och
handtverksafdelningen.

Ekonomiafdelningen skulle af stammen innefatta: sjukvårdare, hofmästare,
kockar, förrådsmän och hornblåsare, samt handtverksafdelningen:
vapensmeder, timmermän och elektriker.

Såsom nyss nämnts anvärfvades manskapet enligt nu gällande bestämmelser
vid sjöfästningsartillerikårerna för en tid af 3 år och vid
fasta minförsvaret för eu tid af 3 år 8 månader.

Då minörens utbildning vore vidlyftigare än fästningsartilleristens.
kunde han ej blifva utbildad till förhandsman vid mineringsarbeten
under en tid motsvarande artilleristens nuvarande första anställningstid,
utan måste för sagda ändamåls vinnande rekapitulera, om han anvärfvats
för 3 år. Under sin tjenstgöring hade emellertid minören erhållit vidsträckt
utbildning i elektriska arbeten m. m., så att han med lätthet
funne väl aflönad plats i industriens tjenst, och detta gjorde honom i
allmänhet obenägen att rekapitulera äfven med den jemförelsevis höga
aflöning, som flottans manskap erhölle, så framt icke utsigt förefunnes
till snar underofficersbefordran. Om värfningstiden vid minvapnet bestämdes
till 3 år, skulle således svårighet antagligen uppstå att hålla
dess kader af utbildadt manskap fulltalig.

Äfven ur mobiliseringssynpunkt sedt, vore det önskvärdt, att minören
under sin första anställning kunde blifva fullt utbildad till förhandsman
vid mineringsarbeten, ty i så fall komme större delen af
vid mobilisering inkallad f. d. stamaustäld beväring att bestå af utbildadt
folk, och denna förstärkning af stamtruppen vore af desto större
betydelse, som minvapnet kräfde ett betydligt antal yrkesutbildadt manskap
i förhållande till den använda personalstyrkan.

Vid flottan hade hänsyn tagits till ofvannämnda förhållanden.
Derstädes kunde en minör på eu tid af 3 år 5 månader förvärfva den
Bih. till Rikai. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 6

42

Femte Imfvudtiteln.

.yrkesskicklighet, som gjorde honom berättigad att uppflyttas i l:a
tjenstbarhetsklassen. Med nuvarande tidpunkt för antagningen inträffade
detta den 30 juni, hvarefter minören under 3 månaders praktiska
öfningar bereddes tillfälle att göra tjenst i l:a tjenstbarhetsklassen,
innan anställningstiden ginge till ända den 30 påföljande september.

Erfarenheten hade äfven visat, att den långa värfningstiden, 3 år 8
månader, icke medförde svårighet att värfva minörer, utan att vakanser
vid minörkompanierna i regel varit lättare att fylla än vakanser vid
öfriga kompanier med i allmänhet 1 års kortare värfningstid (manskap
vid flottans matrosafdelning anstäldes endast för eu tid af 2 år 8 månader),
detta i hufvudsak beroende af nyss antydda förhållande, att en
f. d. minör, tack vare sin utbildning, blefve en eftersökt arbetare vid
elektriska verkstäder, telefonväsendet o. d.

Med anledning af det ofvan anförda ansåge komitén sig icke
kunna föreslå kortare tid för första anställning af minörer vid kustartilleriet
än den, på hvilken flottan för närvarande anstälde minörer,
nemligen 3 år 8 månader, isynnerhet som vid flottan denna tid blifvit
bestämd efter det försök verkstälts med minörers antagande för kortare
tid.

Samma värfningstid för manskap vid kustartilleriets artilleri- och
minörafdelningar kunde således endast erhållas, om artilleristernas nuvarande
värfningstid ökades till 3 år 8 månader.

Äfven om icke den stegring i kostnaderna, som häraf blefve en
följd — under förutsättning att eu stigande aflöningsskala såsom vid
flottan användes — skulle göra ett sådant förslag mindre antagligt, så
befarade komitén, att en dylik förlängning af den första anställningstiden
med vid pass en fjerdedel i hög grad skulle försvåra värfningen,
emedan artilleristen i olikhet mot minören ej under sin tjenstetid inlärde
något yrke, som kunde blifva inkomstbringande för honom efter
tilländalupen anställning i kronans tjenst.

En jemkning i syfte att erhålla likartade bestämmelser beträffande
värfning af manskap vid kustartilleriets artilleri- och minörafdelningar,
hvilken visserligen vore ur organisationssynpunkt tilltalande, medförde
således så afsevärda olägenheter, att komitén icke ansett sig kunna
förorda densamma, utan föreslagit, att nu gällande värfningstider, respektive
3 år samt 3 år 8 månader, skulle bibehållas.

Vid flottan anstäldes manskap för en tid af 3 år 8 månader vid
eldareafdelningen och för en tid af 2 år 8 månader vid ekonomi- och
handtverksafdelningarna.

Femte bufvudtiteln.

43

Komitén ansåge, att kustartilleriets eldare utan olägenhet kunde
värfvas för något kortare tid än flottans, enär fordringarna på den utbildning,
som under första anställningstiden borde bibringas en eldare,
kunde sättas lägre vid kustartilleriet, der den i hans vård anförtrodda
materielen vore enklare än å flottans fartyg.

På grund häraf och för vinnande af organisatorisk enkelhet hade
nyssnämnda tider något modifierats för kustartilleriets ekonomi-, eldareoch
handtverksafdelningar, så att första anställningstiden vid dem alla
föreslagits till 3 år i likhet med för manskap vid artilleriafdelningen.

På det att anställningstiden för allt manskap måtte utlöpa efter
de praktiska öfningarnas afslutande på hösten, hade, såsom en följd af
anställningstidens olika längd vid minörafdelningen, jemförd med öfriga
afdelningar, antagningen af rekryter föreslagits att försiggå vid tvenne
skilda tider af året, nemligen för minörafdelningen den 1 februari och
för öfriga afdelningar den 1 november.

I likhet med manskapet vid flottans sjömanskår hade kustartilleriets
manskap fördelats i fyra olika tjenstbarhetsklasser, nemligen:

underofficerskorpraler,

l:a tjenstbarhetsklassen (l:a kl. artillerister, l:a kl. minörer o. s. v.),

2:a » (2:a » » 2:a » » » ),

3:e » (3:e » » 3:e » » » ).

Benämningen l:a klassens artillerist (minör o. s. v.), äfvensom 2:a
klassens artillerist (minör o. s. v.), när den afsåge manskap i 2:a tjenstbarhetsklassen,
hvit ket tjenstgjorde såsom befäl, syntes emellertid ej
rätt väl lämpa sig att använda såsom militärt tilltalsord, utan torde
såsom sådant böra utbytas mot kortare militär titel, hvilken kraftigare
framhölle innehafvarens befälsställning. Det torde äfven vara lämpligt
att kunna genom särskild militär titel utmärka deraf förtjent manskap
i l:a tjenstbarhetsklassen, hvilket genomgått föreskrifna kurser för att
kunna uppflyttas till underofficerskorpraler, intilldess att dylik uppflyttning
kunde ega rum.

Detta hade föranledt komitén att vid sidan af ofvanstående benämningar
införa benämningarna
l:e korpral,
korpral och
vice korpral,

och skulle enligt förslaget hvarje man i l:a tjenstbarhetsklassen
tillika vara korpral samt de korpraler, hvilka genomgått föreskrifna
kurser för att uppflyttas till underofficerskorpraler, kunna utnämnas till

44

Femte hnfrudtiteln.

l:e korpraler, äfvensom ett begränsad! antal man inom 2:a tjenstbarbetsklassen,
nemligen de, som vore afsedda att tjenstgöra såsom befäl
(t. ex. pjesbefälhafvare) och alltså borde ega högre militär grad än
underlydande manskap samt en militär titel, som tydligt angåfve, att så
vore förhållandet, kunna utnämnas till vice korpraler. Med ofvannämnda
korpralsbefattningar vore ej förenade några särskilda arfvoden.

Äfven indelning i 4 lönegrader, den l:a motsvarande underofficerskorprals
grad, hade föreslagits för kustartilleriets manskap i likhet med
för manskap vid flottans sjömanskår.

Enligt det af komitén framlagda förslag till bestämmelser rörande
uppflyttning i tjenstbarhetsklass bereddes möjlighet för uppflyttning
efter lika lång tid i alla yrkesafdelningarna. Denna tid hade föreslagits
lika lång med den för matros- och minörafdelningarna vid
flottans sjömanskår gällande, med det undantag att uppflyttning till 2:a
tjenstbarhetsklassen, hvilken vid sagda afdelningar af sjömanskåren
kunde försiggå efter en tjenstetid af 1 år 5 månader, af besparingsskäl
föreslagits att vid kustartilleriet ega rum först efter en tid af 2 år 4
månader.

Fördelningen af underofjicerarne på afdelningar sammanhängde nära
med manskapets fördelning i detta afseende.

Visserligen torde det icke vara omöjligt att bibringa t. ex. en ur
artilleriafdelningen kommande underofficer någon kännedom om minvapnet
och dess handterande samt vice versa; men en sådan utbildning
blefve endast ytlig och kunde derför blott hafva nytta såsom egnad
att vidga blicken för de olika hufvudgrenarnas af kustartilleriet betydelse
och egenskaper.

Komitén fasthölle vid den åsigten, att underofficersutbildning, för
att vara god, måste vara grundlagd under långvarig tjenstgöring såsom
manskap i olika befattningar från de enklaste till de mera fordrande
vid den materiel, som underofficeren vore afsedd att handhafva; under
denna förutsättning måste, alldenstund underofficerskåren vore föreslagen
att uteslutande rekryteras af manskap, som utbildats i endera
af förut omnämnda fem yrkesafdelningar, fördelningen af underofficerarne
äfvenledes blifva på fem afdelningar, nemligen:
artilleriafdelningen,
minörafdelningen,
ekonomiafdelningen,
eldareafdelningen och
handtverksafdelningen.

Femte hufvudtiteln.

45

För att underlätta en framdeles möjligen önskvärd ändring i
den föreslagna fördelningen af underofficerare vid respektive kustartilleriregementen,
äfvensom för att undvika de vid smärre kårer ofta
förekommande ojemnheter vid befordran, både utnämning af underofficer
föreslagits ske vid kustartilleriet och ej vid något af dess regementen,
hvarefter den utnämnde af chefen för kustartilleriet skulle
placeras till tjenstgöring vid ettdera af regementena.

Det skäl, som nödgat komitén att vid afgifvande af förslag till
organisation af kustartilleriets manskap fördela detta i särskilda artillerioch
minörafdelningar med sinsemellan i hufvudsak olika utbildning —
en delning, hvilken i följd af sättet för underofficerskårens rekrytering
måste utsträckas äfven till denna kår — nemligen omöjligheten att
under manskapets tjenstetid medhinna att bibringa detta tillfredsställande
utbildning inom mera än en af dessa yrkesgrenar, förefunnes
icke hvad den fasta officerskåren beträffade, utan komitén hade tvärtom
den bestämda uppfattningen, att en officer vid kustartilleriet utan svårighet
kunde utbildas till såväl artilleri- som mintjenst, förutsatt att
hans utbildning systematiskt ordnades härför alltifrån vunnen första
anställning i kronans tjenst. Komitén hade också funnit tungt vägande
skäl tala för lika utbildning af alla officerarne vid kustartilleriet.

Af samma anledning, som i det föregående funnes angifven beträffande
utnämning af underofficer, borde officer af högre eller lägre
grad utnämnas medelst fullmakt vid kustartilleriet samt placeras till
tjenstgöring vid ettdera af kustartilleriets regementen.

Officersaspiranter utbildades för närvarande enligt väsentligt olika
system vid armén och vid flottan.

Vid armén egde deras militära utbildning rum under en tid af vid
pass 2l/3 år efter aflagd studentexamen.

Vid flottan deremot vunne de, efter att i regel hafva genomgått
5 klasser i allmänt läroverk, inträde i sjökrigsskolan, hvarest de uppfostrades
under en tid af minst 6 år, innan de afiade officersexamen.

Detta senare system medförde tvifvelsutan stora fördelar genom
den grundliga militära utbildning, som derigenom kunde bibringas
officersaspiranterna; men det ställde sig dyrbarare än det förra och torde
till följd häraf ej böra användas vid utbildning af officerare för andra
vapenslag än dem, som med nödvändighet kräfde, att deras officerare
alltifrån 14 å 15 års ålder egnade sig åt sitt blifvande yrke.

Kustartilleriet syntes icke behöfva hänföras till sådana vapenslag,

46

Femte hufyndtiteln.

utan torde utbildningen af dess officerare kunna ega rum enligt samma
system, som vid armén användes.

I frågan huruvida officersaspirant och officer vid kustartilleriet
skulle för sin utbildning genomgå flottans eller arméns militärläroverk
hade komitén den åsigt, att utbildningen borde förläggas till de förra,
enär den fackundervisning, som skulle bibringas kustartilleriets officersaspiranter
och officerare, bättre kunde erhållas i flottans läroverk än i
arméns, då undervisningen i de förra i mycket liknade den för kustartilleriet
föreslagna, hvaremot undervisningen i de senare endast
hade föga gemensamt härmed; det läge äfven nära till hands att antaga,
det större ändringar i undervisningsplanen för arméns militärläroverk
ej kunde sättas i fråga för att tillgodose kustartilleriets intressen, i
synnerhet som eleverna från detta vapen endast komme att utgöra ett
fåtal af hela elevantalet.

Vid bedömande af denna fråga borde äfven hänsyn tagas till det
goda inflytande, som gemensamma läroverk för flottan och kustartilleriet
komme att utöfva derigenom, att eleverna bragtes i beröring med
hvarandra och följaktligen lärde mera känna hvarandra äfvensom de
båda vapnen.

Utbildningen af officersaspiranterna hade föreslagits att ega rum
under omkring 19 månader vid Vaxholms regemente, under 7 månader
(1 läsår) vid sjökrigsskolan samt under trenne öfningsexpeditioner af
sammanlagdt vid pass 31/a månaders längd å flottans fartyg.

För att officersaspirant skulle medhinna att genomgå alla såsom
nödvändiga ansedda kurser, hade en af nyssnämnda öfningsexpeditioner
förlagts till sommaren, efter det han afslutat 7:e nedre klassen vid
allmänt läroverk, och skulle han efter expeditionens slut blifva permitterad
för att genomgå 7:e öfre klassen och aflägga studentexamen,
omedelbart efter hvilken hans fasta tjenstgöring vid kustartilleriet
vidtoge.

De tre föreslagna öfningsexpeditionerna å flottans fartyg, hvaraf
en borde eg a rum å sjögående öfningsfartyg, vore afsedda att bibringa
officersaspiranterna någon sjövana samt grundläggande kännedom om
örlogsfartyg och dessas sätt att manövrera m. m., hvarjemte sådana
föreskrifna öfningar för aspiranterna, som med fördel kunde utföras
å fartyg, blifvit förlagda till dessa öfningsexpeditioner.

Erforderlig högskoleutbildning borde bibringas kustartilleriets officerare
i sjökrigshögskolan dels i en allmän kurs för subahernofficerare,
dels i en högre kurs för regementsofficerare och äldre kaptener.

Femte lmfvudtiteln.

47

Den utväg, som vid armén och vid Carlskrona artillerikår försökts
för att erhålla nödigt antal reservbefäl att vid mobilisering fylla den
bristande tillgången af stamofficerare, nemligen att särskildt utbilda reservofficerare
— hvilka beräknats skola erhållas sålunda, att ynglingar,
som aflagt mogenhetsexamen, derefter tillsammans med de fasta officersvolontärerna
bibragtes fullständig underofficersutbildning, vidare erhölle
särskild, praktisk utbildning och slutligen aflade reservofficersexamen
af ringare teoretisk omfattning än vid krigsskolan, efter hvilken examen
de skulle undergå 3 repetitionsöfningar, hvardera af 90 dagars längd —
hade i det hela visat sig icke motsvara vid densamma knutna förhoppningar,
ity att antalet aspiranter, som anmält sig för att utbildas till
reservofficerare, varit försvinnande litet vid jemförelse med det betydande
behofvet af reservofficerare. Hvad särskildt beträffade de båda
sjöfästningsartillerikårerna, så saknades vid dem helt och hållet dylika
särskildt utbildade reservofficerare.

Befästningskomitén hade dock grundat sitt förslag att fylla befälsbristen
vid mobilisering på ofvannämnda reservofficersinstitution
och torde dervid hyst förhoppning, att de af 1898 års Riksdag medgifna
förbättrade aflöningsvilkor för reservofficerare skulle underlätta
erhållandet af reservofficersaspiranter, något som sedermera emellertid
visat sig icke vara förhållandet.

Vid flottan hade en annan utväg anlitats för att fylla dess behof
af reservofficerare. Såsom reservofficersaspiranter hade der årligen antagits
ett antal yngre sjökaptener. Dessa genomginge ettårig militär
utbildningskurs, hvarefter de, som dervid godkänts, utnämndes till
reservunderlöjtnanter i flottan med skyldighet att under 6:e året efter
utnämningen genomgå repetitionsöfning af högst 6 månaders längd.

Dessa vid flottan tillämpade bestämmelser rörande reservbefäl hade
hittills förskaffat behöfligt antal reservofficersaspiranter, ja, antalet sökande
hade i allmänhet under de senare åren betydligt öfverstigit antalet
lediga platser att besätta.

Vid armén utgående aflöningsförmåner till eu reservofficersaspirant
och reservofficer under de kurser och öfningar, som vore föreskrifna
för att komma i åtnjutande af pension, belöpte sig sammanlagdt till
omkring 2,155 kronor samt inqvartering.

Vid flottan utgående aflöningsförmåner till en reservofficersaspirant
och reservofficer under föreskrifven kurs och repetitionsöfning belöpte
sig sammanlagdt till ungefär 2,962 kronor; enligt de för kustartilleriet
föreslagna grunder för aflöningsförmåner skulle motsvarande belopp ej
uppgå till mera än vid pass 2,595 kronor.

48

Femte hufvudtiteln.

Pension äfvensom ålder, när den erhölles, vore densamma vid
armén som vid flottan, nemligen 300 kronor vid 55 års ålder.

Skilnaden i kostnad för att vid kustartilleriet fullständigt utbilda
en reservofficer enligt arméns och enligt flottans grunder vore, såsom
af ofvanstående syntes, ej större, än att den, med hänsyn tagen till
att kontingenten af reservofficerare, som årligen borde tillföras kustartilleriet,
vore ringa, ej kunde tillmätas nämnvärd betydelse. Deremot
vore det af afgörande betydelse, att den föreslagna institutionen
verkligen komme att finnas annat än på papperet.

Man kunde, efter allt att döma, befara, att arméns reservofficersinstitution
icke komme att motsvara denna fordran, hvaremot grundad
förhoppning förefunnes, att flottans motsvarande institution äfven under
framtiden skulle tillfredsställande utveckla sig. Fullkomlig säkerhet
funnes visserligen icke, att det önskade antalet reservofficerare på detta
sätt kunde erhållas, i synnerhet som årskontingenten af reservofficersaspiranter
för flottans egen tjenst enligt 1901 års stat fördubblades;
men komitén ansåge det dock icke vara osannolikt, att äfven det för
tjenstgöring vid kustartilleriet afsedda antal skulle kunna erhållas, då
det ej uppginge till flera än i medeltal 6 om året.

Också en annan omständighet talade kraftigt till förmån för att vid
kustartilleriet antaga reservofficerare enligt flottans grunder. Af de
sjökaptener, hvilka genomginge aspiran tkurs vid flottan, fortsatte efter
slutad kurs de allra flesta att egna sig åt sjömansyrket, dervid de
under sin tjenstgöring i lägre och högre befälsgrader inom handelsflottan
såväl innötte en ganska sträng disciplin som ock vidmakthölle
och ökade förvärfvad befälsvana, hvilket torde göra dem i högre grad
egnade att utöfva de befäl, hvilka vid mobilisering tilldelades dem, än
hvad förhållandet kunde vara med flertalet af de, enligt vid armén tilllämpade
grunder, utbildade reservofficerare.

Väl måste det medgifvas, att det yrke, som sjökaptenerna utöfvade,
nödvändiggjorde att utbilda flera reservofficerare, än som vore behöfligt,
om de tillhörde mindre rörligt yrke, emedan stort afdrag måste göras
för vid mobilisering ej påräkneliga; men å andra sidan vore det en
afsevärd vinst, att kustartilleriets reservofficersaspiranter redan vid början
af aspirantkursen egde sjövana och kännedom om fartyg, hvarigenom
den knappa utbildningstiden ej behöfde tagas i anspråk äfven för inlärande
häraf.

Äfven för att minska den under krigstid, särskild!, under mörker,
befintliga risk, att egen flottas fartyg blefve beskjutna från kustfästningarna,
vore det önskvärd!., att kustartilleriets reservofficerare rekryte -

Femte lmfvudtitcln.

49

rades bland handelsflottans befäl, ty reservofficerarne komme till följd
af stampersonalens fåtalighet att redan vid mobilisering erhålla ganska
sjelfständiga befäl, hvilket naturligtvis i ännu högre grad blefve förhållandet,
sedan afgång skett under krigets fortgång; och de torde ofta
nog komma att bekläda befattningar såsom batteribefälhafvare. Vid
detta förhållande blefve utan tvifvel nyss antydda fara för vådabeskjutning
särdeles stor från batterier, hvilkas eld leddes af reservofficerare,
som ej tillika vore sjömän och såsom sådana vana att natt som dag
särskilja fartyg af olika typer.

I öfverensstämmelse med det här anförda hade komitén byggt sitt
förslag beträffande reservbefäl för kustartilleriet på utvidgning af flottans
reservbefälsinstitution; och skulle enligt komiténs förslag det för
tjenstgöring vid kustartilleriet afsedda reservbefälet utnämnas till reservunderlöjtnanter
i flottan och befordras till reservlöjtnanter i flottan.

Enär den ettåriga utbildningstiden jemte högst sex månaders repetitionsöfning
ej vore tillräcklig för att utbilda reservofficerare likasom
officerare af stammen till tjenstgöring för såväl artilleri- som minförsvar,
föresloge komitén, att kustartilleriets reservofficerare skulle utbildas
antingen för artilleri- eller för mintjenst samt, för att underlätta denna
utbildning, att reservofficersaspiranter skulle antagas hvartannat år för
den ena och hvartannat år för den andra af dessa tjenstegrenar. Personalbehofvet
för artilleritjenst vore så mycket större än för mintjenst,
att, med en sådan fördelning, borde utbildas hvart annat år 9 och hvart
annat år 3 reservofficersaspiranter, eller i medeltal 6 om året.

För kustartilleriet erforderlig beväring hade föreslagits att —såsom
förhållandet för närvarande vore med beväring för Carlskrona artillerikår
— inskrifvas i flottan till fästningstjenst.

Kustartilleriet erfordrade vid mobilisering beväringsmän till tjenstgöring
vid samtliga de afdelningar, i hvilka stammanskapet blifvit fördelad!
T betraktande af, dels att till tjenst vid vissa af dessa afdelningar
företrädesvis borde uttagas beväringsmän, hvilkas lefnadsyrke gjorde
dem i något hänseende särskildt lämpade härför, nemligen till rninörafdelniugen
de, som sysslade med elektriska ledningar, eller ock de,
som egde vana vid båtars handterande, samt till eldareafdelningen de,
som utöfvade eldareyrket, dels att utbildningen vid hvar och en af
dessa båda afdelningar borde alltifrån öfningarnas början vara olik den
vid öfriga afdelningar, om ett nöjaktigt resultat skulle kunna vinnas
under den korta utbildningstiden, torde det vara lämpligt att redan
Bih. till Utfall. Prat. 1901. / Sami. 1 A/d. I Haft. 7

50

Femte hnfvudtiteln.

vid inskrifningen särskilja dem af beväringsmännen, hvilka skulle utbildas
. till minörer och eldare från de öfriga.

Deremot torde det ej vara ändamålsenligt att vid inskrifningen
äfven verkställa fördelning af den återstående beväringen i sådana beväringsmän,
hvilka skulle utbildas till reservunderbefäl, artillerister och
telefonister, och sådana, hvilka skulle utbildas till ekonomimän och
till handtverkare, enär fullständig brist i allmänhet rådde på beväringsmän,
hvilka före inskrifningen utöfvat sådana yrken inom ekonomioch
handtverksafdelningarna som t. ex. sjukbärare, sjukvårdare och
vapensmed (dessa vore dertill de yrkesgrenar inom sagda afdelningar,
som kräfde mest beväring). På grund häraf ansåge komitén, att denna
fördelning borde verkställas efter inryckningen till tjenstgöring.

Enligt gällande mobiliseringsplaner påräknades för mobilisering
af sjöfästningsartillerikårerna och fasta minförsvaret 4—7 be vä ringsklasser,
under det att här föreslagits, att 7 klasser skulle tagas i anspråk
för mobilisering af kustartilleriets alla afdelningar.

A Gotland, hvars ringa folkmängd icke torde medgifva, att så stor
årskontingent uttoges för kustartilleriet, som nödigt vore, om mobiliseringsbehofvet
af beväring för Fårösund skulle kunna fyllas med blott
7 klasser, hade komitén likväl, under antagande att en årskontingent
af sammanlagdt endast 40 man för kustartilleriets alla afdelningar
borde påräknas, beräknat antalet årsklasser i de olika afdelningarna
med ledning af denna siffra, och hade härvid måst tagas i anspråk
ända till 9 årsklasser, för att mobiliseringsbehofvet skulle blifva tillgodosedt.

Beträffande vapenöfningstiden hölle kommitterade obetingadt före,
att bästa resultatet med så kort utbildningstid som 90 dagar vunnes
för kustartilleriet, om — i likhet med hvad förhållandet vore vid Carlskrona
artillerikår och fasta minförsvaret — beväringens hela tjenstgöring
fullgjordes i en följd och repetitionsöfning sålunda icke egde ruin.

För beräkning af kustartilleriets personalbehof hade komitén i första
rummet haft att besvara den till dess yttrande hän skjutna frågan, huruvida
batterierna vid Fårösund borde tillhöra kustartilleriet och bemannas
med dess personal.

Ifrågavarande batterier intoge för närvarande samma egendomliga
ställning som befästningarna vid Carlskrona, i det att de fortifikatoriska
anläggningarna lydde under fjerde hufvudtiteln och bestyckningen under
den femte. Ingen särskild personal hade blifvit uppsatt för bemanning
af, dessa batterier. Då personal af Gotlands artillerikår icke vore för

Femte hufvudtiteln.

51

detta ändamål påräknelig, vore det af vigt, att personal för batterierna
vid Fårösund snarast möjligt blefve uppsatt, för att icke denna vigtiga
hamn, till hvars befästande enligt faststäld plan medel redan blifvit af
Riksdagen beviljade, skulle blifva värnlös i brist af bemanning.

Samma skäl, som enligt statsrådsprotokollet den 17 november 1899
varit bestämmande för chefen för landtförsvarsdepartementet vid hans
hemställan om öfverflyttande af å fastlandet belägna, under landtförsvarsdepartementet
lydande kustbefästningar jemte personal från
detta departement till sjöförsvarsdepartementet, talade äfven för att
batterierna vid Fårösund jemte bemanning skulle lyda under sistnämnda
departement.

Till dessa skäl kunde beträffande personal för F^rösundsbatterierna
fogas följande. För den händelse att denna personal skulle tillhöra
arméns stridskrafter å Gotland, komme den väl att utgöra en del af
Gotlands artillerikår, hvilken i öfrigt bestode af såväl fält- som landtfästningsartilleri.

Nu skilde sig emellertid kustartilleriets utbildning i hög grad från
den vid fält- och landtfästningsartilleriet; och man kunde näppeligen
betvifla, att icke den tidsenliga utbildningen af Fårösundsbatteriernas
artilleripersonal skulle vinna, om truppen i stället sammanfördes med
öfriga truppförband, som hade samma mål för sin utbildning, nemligen
strid mot fartyg, ty ett sammanförande af fält-, landtfästnings- och kustartillerister
till en kår torde lätt leda derhän, att det för kustartilleristen
säregna vid utbildningen ej kunde komma till sin rätt, utan förqväfdes,
till skada för truppens duglighet såsom kustartillerister.

För att underlätta god ,rekrytering af Fårösunds artilleritrupp torde
det äfvenledes vara synnerligen ändamålsenligt att låta den utgöra en
del af ett utaf de stora kustartilleriregementena, vid hvilka befordran
vore jemnare än vid smärre kårer; och hvad särskilt officerskåren beträffade
spårades en förklarlig obenägenhet att söka anställning i en
liten kår, som alltid erbjöde föga utsigt till befordran utöfver kaptensgraden.
Ej heller borde lemnas ur räkningen, att Gotlands ringa
folkmängd ej torde medgifva betydlig utsträckning af värfningen på ön.

Då det '' således både ur organisations- och ur utbildningssynpunkt
vore önskvärdt, att personalen för Fårösundsbatterierna tillhörde .kustartilleriet,
och då derigenom fullständig öfverensstämmelse vunnes i
organisationen af artilleri- och minförsvar vid kustfästningarna, ansåge
komitén, att batterierna vid Fårösund borde tillhöra kustartilleriet och
bemannas med dess personal, och vore personalbehofvet för kustartilleriet
beräknadt under förutsättning, att Vaxholms regemente skulle afse full -

52

Femte hufvndtiteln.

ständig bemanning till Fårösundspositionen, utgörande ett kompani
artillerister och ett detaschement minörer, ekonomimän, eldare och
handtverkare.

Komitén hade icke förbisett, att här föreslagen organisation
medförde en viss svaghet derigenom, att en del af Fårösunds stampersonal
för sin utbildning befunne sig å fastlandet, och att alltså möjligheten
ej vore utesluten, att Gotland vid plötsligt krigsutbrott kunde blifva
afskuret från förbindelse med svenska fastlandet, innan sagda personal
inträffat vid sin position, hvadan mobiliseringen af denna kunde varda
försvårad.

För att minska faran, att Fårösund kunde anfallas utan att befinna
sig i stridsdugligt skick, hade komitén tänkt sig, att derstädes ständigt
borde vara förlagd en säkerhetsbesättning af sådan styrka, att den
kunde med kraft påbörja mobiliseringsarbetena vid batterier och minpositioner
samt jemte beväringen — som uteslutande skulle uttagas å
Gotland — hjelpligen bemanna positionen, till dess förstärkningar
anlände.

Genom tillvaron af denna säkerhetsbesättning blefve det äfven
möjligt att under fredstid hålla materielen uti en högre grad af krigsberedskap
samt att verksamt förhindra obehöriga att uppehålla sig i
eller invid batterierna.

Komitén hade vid sitt betänkande fogat fullständiga beräkningar
öfver kustartilleriets personalbehof vid mobilisering, hvilket behof enligt
komiténs förslag skulle fyllas med, förutom reserv och beväring, följande
stampersonal:

officerare:

generalsperson ..............................................

öfverstar .............................................................

öfverstelöjtnanter ............................................

majorer.............................................................

kaptener af l:a klassen ...............................

kaptener af 2:a klassen .............................

löjtnanter ..........................................................

underlöjtnanter...............................................

1

2

2

6

21

17

34

17

summa 100;

Femte hufvudtttehi.

53

underofficerare:

styckjunkare (flaggjunkare och flaggmaskinister)..................

sergeanter (stabstrumpetare, maskinister och rustmästare)

■'' .

............. 50

..........106

summa 156»

civilmilitär personal :

regementsintendenter...............................................

fästningsförvaltare....................................................

regementsläkare ..................................................

l:e bataljonsläkare .................................................

auditör .........................................................................

regementspastor ...;....................................................

fästningspredikant.................................

manskap:

bil. Ml ■ ■'' . ■ 4 ‘ V ‘j »röÖl''1 '' ? > • '' l ‘ ) • 4 •. i* ■ ’. -ii. . ifif

för artilleri-, ekonomi- och handtverksafdelningarna

l:a lönegraden.......................................................

2:a )) ..........................:..............................................

3:e » .............................................................:

J 1 i» l r. •'' •

::: ?
::::: I

i

......... i

........ '' i

—....

summa 9;

109

314

210

för minör- och eldareafdelningarna

l:a lönegraden ..........................................................:..........................•.....j. 72

2:a » ...........................:............................................................... 156

3:e x> .....................................................................................75

för samtliga afdelningar

4:e lönegraden.................................................................................................. 678

summa 1,615.

Komiténs beräkning af personalbehofvet afveke i åtskilliga delar
från befästningskomiténs; och vore anledningarne härtill hufvudsakligen
följande:

att batterierna vid Fårösund föreslagits att bemannas af kustartilleriets
personal;

att Kongl. Maj:t i vissa delar ändrat befästningskomiténs förslag
såväl till anläggande af nya som till förstärkande af redan befintliga
batterier;

54

Femte hnfvudtiteln.

att fästningarnas sjöbevakning, signalering, sjökommunikationer och
vattendestillering beräknats skola ombesörjas af kustartilleriets egen
personal;

att erforderlig personal jemväl blifvit upptagen för strålkastare,
dynamomaskiner, ballongmaskiner, ångkök m. fl. ändamål, för hvilka
personal af vissa yrkesgrenar förut beräknats skola vid mobilisering
erhållas genom förhyrning eller i vissa fall från flottan;

att genom tillkomsten af särskilda ekonomi- och handtverksafdelningar
den till bestridande af ekonomi- och handtverkstjenst förut
afsedda personal af artilleriafdelningen blifvit Överflyttad till dessa afdelningar,
hvilka i sammanhang härmed ökats till en styrka, som mera
motsvarade behofvet;

att depot beräknats äfven för Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästning och ej såsom i befästningskomiténs förslag blott för Carlskrona
fästning;

att, sedan fasta minförsvaret öfverflyttats till kustartilleriet och
de permanenta minpositionerna föreslagits att lyda under samme
befälhafvare som närliggande batterier, den högre befälsföringen härigenom
blifvit i någon mån modifierad; samt slutligen

att komitén i fråga om personalbehofvet i vissa fall ansett sig
böra göra en del afvikelser från det af befästningskomitén beräknade,
hvilka afvikelser betingats dels af hänsyn till större trygghet på mera
hotade punkter, dels af under senare årens öfningar vunnen erfarenhet.

Enligt för närvarande gällande bestämmelser kunde fredskommendanten
(öfverste) å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning vid
mobilisering träda under befäl af befälhafvaren (brigadchef) för den
infanteritrupp, som tilldelades fästningen.

Sistnämnde befälhafvare kunde uppenbarligen icke förutsättas eg a
hvarken den noggranna kännedom om terräng och farvatten i och omkring
fästningen, batteriernas lägen och skjutvinklar, mineringarnas
lägen m. m., ej heller den insigt rörande sjöfästningsartilleriets och
minornas samt egna och fientliga örlogsfartygs taktiska användande
och värde, som kräfdes af en person, hvilken skulle utöfva högsta befälet
å en kustfästning. Också vore det enligt komiténs åsigt att befara,
det denne ur infanteriet utgångne officer, som först vid mobilisering
öfvertoge kommendants- (öfverkommendants-) befattningen, icke skulle
mäkta att sakkunnigt utöfva detta befäl; utan det syntes vara nödvändigt,
att den person, som vid mobilisering skulle utöfva ett så vigtigt
befäl, redan under sin tjenst i fredstid bereddes tillfälle att göra sig
förtrogen med detsamma, om man skulle kunna förvänta, att i af -

Femte hiifvudtiteln.

66

görandets stund — och den kunde här komma, innan ens mobiliseringen
vore afslutad — fästningens alla försvarsmedel komme att på insigtsfullaste
sätt ledas. Till följd häraf borde enligt komiténs åsigt en officer
ur kustartilleriet vid mobilisering föra högsta befälet å Vaxholms och
Oscar-Fredriksborgs fästning.

För att så med visshet skulle blifva förhållandet, borde den främste
kustartilleriofficeren å fästningen innehafva högre grad än befälhafvaren
för den fästningen tilldelade infanteri trupp.

Det syntes äfven, som om befattningen såsom kommendant å Vaxholms
och Oscar-Fredriksborgs fästning under krigstid, då den medförde
befäl öfver ett 10,000-tal man och ett par 100-tal artilleripjeser
samt den större eller mindre del af Stockholmseskadern, som tillfälligtvis
kunde blifva beordrad att biträda vid fästningens försvar, vore af
den stora vigt, att den borde beklädas af en generalsperson.

Med stöd af ofvanstående hade komitén föreslagit, att kustartilleriet
skulle erhålla till högste chef en generalsperson, och att denne
vid mobilisering skulle vara kommendant å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästning.

Komiténs åsigt i detta afseende funne stöd ej blott i det utlåtande,
chefen för flottans stab afgaf öfver befästningskomiténs betänkande,
utan äfven i chefens för landtförsvarsdepartementet anförande till statsrådsprotokollet
den 17 november 1899,

Chefen för kustartilleriet hade äfven under fredstid en vigtig post
ätt fylla, hvilken till fullo motsvarade hans ofvan föreslagna grad.

Kustartilleriet, fördeladt på två regementen med olika förläggningsorter
samt detaschementer på andra orter, kräfde nemligen under fredstid
en särskild chef — ett behof, som äfven blifvit insedt och tillgodosedt
i den nyligen i Norge antagna organisationen för kustförsvaret,
hvilket fått till sin högste målsman en general — för att leda utbildningen
i enhetlig riktning, inspektera öfningarna, särskilt vid de positioner,
hvilka vore belägna utom regementenas förläggningsorter, samt
för att leda befälsöfningarna.

Genom befintligheten af en öfver båda regementena stående chef
möjliggjordes äfven att anställa vapnets officerare och underofficerare
vid kustartilleriet i stället för vid visst regemente samt att blott placera
dem till tjenstgöring vid respektive regementen, en åtgärd, som torde
vara förenad med ganska stora fördelar.

Ofvan antydda göromål, hvilka tillkomme chefen för kustartilleriet,
torde icke medgifva honom att vid sidan häraf under fredstid tillika
vara kommendant å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning, utan

56

Femte hufvudtiteln.

denna befattning borde upprätthållas af chefen för Vaxholms artilleriregemente,
hvaremot den vid mobilisering skulle öfvertagas af kustartillerigeneralen,
kommande chefen för Vaxholms artilleriregemente att dervid
blifva artilleribefälhafvare å fästningen.

Beträffande den för mineringarna afsedda personalen föresloge
komitén, att denna skulle, i likhet med artilleripersonalen, logeras i
land och icke såsom nu på särskilda logementsfartyg. Genom en sådan
anordning kunde också personalbehofvet något reduceras.

En kustfästning befunne sig med afseende å den tidsfrist, som vid
krigsutbrott kunde påräknas, innan fientligt anfall vore att befara, i eu
långt svårare ställning än en landtfästning, äfven om denna senare
vore belägen i närheten af den hotade riksgränsen, ty sammandragandet
af en större krigsstyrka på andra sidan gränsen i närheten af landtfästningen
kunde näppeligen försiggå obemärkt före krigsutbrottet,
hvarförutom en sådan styrkas frammarsch kräfde en viss tid, hvarunder
fästningen hunne att hjelpligt sättas i försvarstillstånd. Deremot
kunde en fientlig eskader förväntas att samtidigt med eller omedelbart
efter krigsförklaringen inträffa utanför kustfästningen, ja, med den erfarenhet,
som föregående krig lemnat, torde man kunna befara, att en
hänsynslös fiende, med kännedom om den mycket stora svårigheten att
betvinga en modern, krigsrustad kustfästning, icke skulle sky att före
krigsförklaringens afgifvande anfalla densamma.

Ganska upplysande i detta afseende vore den af en engelsk komité
beträffande ifrågasatt tunnel under engelska kanalen gjorda beräkning
att från år 1700 till år 1870 krigsförklaring föregått fientligheternas öppnande
endast i 10 fall, hvaremot i 107 fäll fientligheterna öppnats utan
krigsförklaring.

Kustfästningar, spärrande tillträdet till sådana platser, genom
hvilkas besittningstagande af fienden vid krigets början landets försvarskraft
skulle kunna väsentligen förlamas — såsom fallet vore med
fästningarna Vaxholm och Oscar-Fredriksborg samt Carlskrona — kräfde
således en så hög grad af krigsberedskap, att de rätteligen borde vara
ständigt krigsrustade.

Den tid, som kunde påräknas mellan det ögonblick, då en fiende
sigtades, och det, då han uppnådde fästningen, uppginge nemligen endast
till några få timmar.

Ett sådant förhållande manade för visso att städse hafva kustfästningiixuas
krigsberedskap så hög, hvad såväl personal som materiel be -

Femte hufvudtiteln.

57

träffade, att de kunde hjelpligen klargöras för strid af i tjenst varande
stampersonal.

För detta ändamål ansåge komitén det vara oafvisligen nödvändigt,
att denna personal vid hvarje tillfälle vore så talrik, att den hvad artilleriafdelningen
beträffade kunde nöjaktigt betjena de vigtigaste artilleripjeserna
och, hvad minör- och eldareafdelningarna anginge, kunde
hastigt klargöra säkerhetsminering äfvensom bemanna de vigtigaste
strålkastarna och bevakningsbåtarna. Motsvarade icke fästningens personal
denna fordran, så vore det fara värdt, att fästningen, om den
blefve anfallen, i brist af personal att handhafva de dyrbara och kraftiga
vapen, hvaröfver den förfogade, blefve ett lätt byte för en hänsynslös
fiende.

Med tillämpning af ofvan uttalade åsigter hade komitén, som
vid uppgörande af beräkning öfver personalbehofvet för kustartilleriets
mobilisering sökt att, hvad artilleriförsvaret anginge, begränsa slutsiffrorna
inom belopp motsvarande det af befästningskomitén föreslagna, icke
ansett sig kunna vid afgifvande af förslag till personalbehofvets fyllande
i allo följa de af sagda komité angifna beräkningsgrunder, utan hade
i vissa fall beräkningsgrunder af något olika beskaffenhet blifvit följda.

I öfverensstämmelse med hvad chefen för flottans stab i utlåtande öfver
befästningskomiténs förslag uttalat, vore kustartillerikomitén förvissad
om, att behofvet af regementsofficerare för kustfästningarnas mobilisering
tillfredsställande kunde fyllas endast med stamofficerare. Att
härtill delvis räkna på i regementets reserv och i armén qvarstående
officerare vore högst otillfredsställande, enär en officer efter ingång i
pensionsåldern antagligen endast undantagsvis vore lämpad att öfvertaga
så vigtiga befäl i första stridslinien till lands, som de, hvilka å
kustfästningarna afsetts för regementsofficerare.

Deremot torde utan olägenhet de båda befattningarna såsom chefer
för marinförvaltningens minafdelning och Carlskrona varfs mindepartement
kunna vid mobilisering beklädas af regementsofficerare i kustartilleriets
reserv.

Enligt komiténs förslag utgjorde antalet regementsofficerare på
kustartilleriets stat 10 och bristen att vid mobilisering fylla med reserv
2, eller 17 procent af hela behofvet, under det att samma brist af 2, som
äfven af befästningskomitén föreslagits att fyllas med reserv m. m.,
utgjorde 29 procent af det af sistnämnda komité beräknade mobiliseringsbehof.

Ofvannämnda 10 regementsofficerare toges alla äfven under fredstid
i anspråk för tjenstens behöriga skötande.

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 1 TUft.

8

58

Femte hufvud titeln.

Vid afgifvande af förslag till regementsofficerare å stat borde hänsyn
tagas jemväl till en annan omständighet, nemligen vigten af att
erhålla rätt afpassadt förhållande mellan dem och kompaniofficerarne,
så att befordringsutsigterna ej blefve så klena, att god rekrytering derigenom
försvårades. Äfven i detta afseende lämpade sig antalet 10
regementsofficerare ganska väl, då det utgjorde 11,2 procent af antalet
kompaniofficerare på stat. Motsvarande siffror för regementsofficerare
vore vid:

fältartilleriet ................................................................................... 10,8 procent,

sjöfästningsartilleriregementet enligt befästningskomiténs

förslag...................................................................................... 8,3 »

För att kunna fylla mobiliseringsbehofvet af kaptener hade komitén
tagit i anspråk i kustartilleriets reserv qvarstående, vid mobilisering
disponible, kaptener till ett antal af ej mindre än 33 procent af
antalet på stat, en siffra, som ej kunde i praktiken öfverskridas, och
vid sidan af hvilken befästningskomiténs motsvarande procenttal 12,5
procent vore helt ringa; och hvad subalternofficerare beträffade hade
komitén byggt sina beräkningar öfver mobiliseringsbehofvets fyllande
på en tillgång af 57 särskildt utbildade reservofficerare, då motsvarande
antal af befästningskomitén ej upptagits till mera än 30.

Ofvanstående uppgifter torde tydligt ådagalägga, att komitén iakttagit
synnerligen stor sparsamhet vid beräkningen af antalet officerare
å kustartilleriets stat.

Att summan officerare icke desto mindre sprungit upp till den utan
gensägelse betydande siffran af 100, under det att befästningskomiténs
förslag stannade vid 65, förklarades lätt, då man erinrade sig att personalbehofvet
vid mobilisering blifvit ökadt:

för Fårösundsbatterierna med .............................................. 5 officerare

» sjöbevakningen m. m....................................... 6 »

3) depot å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning.. 5 ))

» ändringar i bestyckningen................................................. 8 »

» andra orsaker berörande artilleriförsvaret..................... 13 3)

3> min försvaret ................................................................... 30 »

summa 67 officerare.

Det torde medgifvas, att en ökning af 35 officerare på stat för att
motsvara 67 nya officersbefattningar vore så lågt beräknad som möjligt.
Hänsyn hade härvid särskildt tagits till komiténs förslag beträf -

Femte hufvudtitelii.

59

fande reeervofficerarne, hvilket borde kunna förskaffa kustartilleriet det
påräknade antalet sådana.

För att erhålla den för mobilisering behöfliga tillgång af 57 särskildt
utbildade reservofficerare hade komitén föreslagit att i medeltal
årligen utbilda 6 reservofficerare. Enligt de för utbildning m. m. af
reservbefäl föreslagna bestämmelser erhölles härigenom, om åldern vid
utnämningen antoges vara 25 år, ett antal af 90 reservofficerare, hvilken
summa borde minskas med 35 procent, utgörande enligt vid flottan
vunnen erfarenhet det afdrag, som borde ske för vid mobilisering ej
disponibla; återstoden, 58 reservofficerare, motsvarade jemnt mobiliseringsbehofvet.

Den civilmilitära personalen på stat hade föreslagits lika med personalbehofvet
under fredstid, dock att derutöfver samtliga enligt mobiliseringsbehofvet
erforderliga läkarestipendiater äfvenledes blifvit upptagna
i stat (dock icke kustartilleriets).

Fästningsintendenten å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning
inträdde visserligen först vid mobilisering i det egentliga utöfvandet
af sin tjenstebefattning. Hans tjenstgöring vid mobilisering skulle
emellertid föregås af under fredstid verkstäldt utarbetande af fullständig
förplägnadsplan för fästningen, och han borde dertill ega god kännedom
i förplägnadsafseende om fästningen och kringliggande trakt.

Till följd häraf, och då fästningsintendenten ej torde böra upptagas
i fredsstaten, hade komitén ansett det vara för tjensten förmånligast,
att regeraentsintendenten vid Vaxholms regemente, som under fredstid
kunde utföra nyssnämnda förarbete, vid mobilisering öfvértoge befattningen
såsom fästningsintendent och i sin förut inneliafda befattning
ersattes af en reservintendent.

Sistnämnde tjenstemans verksamhet vid kustartilleriet började således
först vid mobilisering, men vid detta tillfälle måste hans biträde
omedelbart påräknas. Detta förhållande, äfvensom önskvärdheten af
att han under fredstid bereddes tillfälle att genom tjenstgöring tidtals
vid regementet göra sig fullt förtrogen med regementsintendentsbefattningen,
hade föranledt komitén att icke upptaga reservintendenten såsom
beväringsman.

Då emellertid regementets stat ej lämpligen borde betungas med
en civilmilitär tjensteman, för hvilken användning vid regementet i
regel saknades under fredstid, hade komitén föreslagit, att en ordinarie
eller e. o. kammarskrifvare vid flottans civilstat och Stockholms station
afväges för fyllande af sagda mobiliseringsbehof.

Läkarestipendiater till erforderligt antal hade, då det torde vara

60

Femte hufvndtiteln.

otjenligt att anställa sådana både vid kustartilleriet och vid flottan, antagits
kunna erhållas från flottans läkarestat.

Beträffande manskapet vore bristen störst för artilleriafdelningen,
ehuru den procent, som användts vid beräkning af mobiliseringstillgången
på f. d. stamanstäld beväring, vore ungefär dubbelt så stor som
vid öfriga afdelningar, och i många fall hade tillgången ej förmått
fylla behofvet af stampersonal, utan hade äfven öfrig beväring måst
afses härtill.

Olikheten vid beräknande af den proportion, som stam och f. d.
stamanstäld beväring borde intaga till hvarandra, berodde af flera samverkande
orsaker.

Hvad först beträffade minör- och eldareafdelningarna toges dessas
tjenstgöring vid början af mobilisering hufvudsakligen i anspråk för
mineringarnas utförande. Nu vore minförsvaret vid ett inlopp af den
beskaffenhet, att det vore af ringa eller intet värde, förrän det vore
fullbordadt, d. v. s. om fienden skulle anfalla, när mineringen blott vore
till en del utförd, kunde denna föga bidraga till att hindra genombrytning.
I detta afseende skilde sig minförsvaret fullständigt från artilleriförsvaret,
vid hvilket hvarje batteri för sig, oberoende af de öfriga,
kunde vara verksamt vid försvaret, så af t, om anfall skulle företagas,
innan besättningen blifvit fulltalig, den disponibla styrkan fördelades,
mellan de vigtigaste batterierna, under det att mindre vigtiga batterier
lemnades obemannade, hvarvid äfven vore att märka, att endast en del
af batterierna vore afsedd att medverka vid afstående af ett genombrytningsförsök,
samt att återstoden hade uppgifter, visserligen icke
mindre vigtiga, om det gälde att motstå ett längre, planmessigt utfördt
anfall mot fästningen, men af intet värde vid genombrytning.
Äfven de kraftigaste kustfästningar torde emellertid icke vara i stånd
att med enbart artilleri förhindra en modern sjöstyrka, som kunde fritt
utveckla den höga fart, hvaraf den vore mäktig, att verkställa våldsam
genombrytning, och fästningarna befunne sig till följd häraf, intilldess
mineringarna blifvit afskräde, i ett svaghetstillstånd, som det vore af
vigt att med det snaraste afhjelpa.

Då den skyndsamhet, med hvilken minpositionerna kunde mobiliseras,
i hög grad berodde af den dervid använda arbetsstyrka, hade
komitén ansett sig böra beräkna i tjenst varande personal af minöroch
eldareafdelningarna till jemförelsevis högre antal, än som blifvit
beräknadt för artilleriafdelningen.

En omständighet, som bidragit att öka antalet manskap å stat för
de smärre afdelningarna, vore, att ju mindre numerär enligt stat en

Femte liufvudtiteln.

61

afdelning hade, desto mera inverkade en tillfällig, i och för sig obetydlig
afvikelse från medeltalet af de statistiska ''uppgifter, hvilka läge
till grund för beräkningarna öfver vid mobilisering disponibel f. d.
stamanstäld beväring, till ändring af dessa beräkningar; det vore på
grund häraf icke välbetänkt att räkna på att med små afdelningar uppnå
samma maximigräns, som läte sig göra med större afdelningar, vid
hvilka afgången reglerades jemnare.

Detta gälde framför allt beträffande ekonomi- och bandtverksafdelningarna,
hvilka, förutom att de vore af ringa numerär, jemväl
båda vore splittrade i flera yrkesgrenar, så att vid hvardera regementet
dessa afdelningar enligt föreslagen stat skulle bestå: ekonomiafdelningen
af 7 underofficerare (stabstrumpetaren inberäknad) och 60
man, fördelade på 6 yrkesgrenar, och liandtverksafdelningen af 1
underofficer och 20 man, fördelade på 3 yrkesgrenar.

Den å stat föreslagna personal vid dessa tvenne afdelningar vore
dessutom behöflig för att under fredstid upprätthålla tjenstens behöriga
gång, sedan afdrag blifvit gjordt för dem, som genomginge utbildningskurser
i skolor.

Komitén hade med anledning af ofvanstående i beräkningen öfver antalet
vid mobilisering påräknelig f. d. stamanstäld beväring antagit denna
uppgå till 130 procent af antalet manskap å stat (underofficerskorpraler
frånräknade) för artilleriafdelningen samt till 60 procent för samtliga öfriga
afdelningar. Dessa siffror angåfve endast medeltalet f. d. stamanstälda
beväringsmän inom l:a—3:e tjenstbarlietsklasserna och icke antalet inom
hvarje särskild tjenstbarhetsklass. Detta senare understege inom l:a
och 3:e tjenstbarhetsklasserna ofvan beräknade procent, hvaremot öfverskott
funnes inom 2:a tjenstbarhetsklassen.

Det föreslagna antalet underofficerare å stat utgjorde vid artilleri-,
ekonomi- och handtverksafdelningarna tillsammans 30 styckjunkare, 60
sergeanter och 2 rustmästare, under det att i befästningskomiténs förslag
antalet i motsvarande afdelningar upptogs till 24 styckjunkare och
48 sergeanter, således en ökning af 20 underofficerare, ett uppenbarligen
icke öfverdrifvet antal, om man toge hänsyn till, att mobiliseringsbehofvet
samtidigt blifvit ökadt från 132 underofficerare i befästningskomiténs
förslag till 173; också utgjorde underofficerarnes antal vid
nyssnämnda afdelningar med 5 procent afdrag enligt nu föreliggande
förslag blott 50,3 procent af mobiliseringsbehofvet, medan det i befästningskomiténs
förslag inginge med 51,5 procent. Med den förbättrade
utbildning, som enligt komiténs förslag skulle komma manskapet till

62

Femte Iiufvudtitcln.

del, kunde eu till underofficerskorpral utbildad artillerist utan^men för
tj ensten förordnas att vid mobilisering förrätta sergeantstjenst.

Antalet underofficerare på stat vid minör- och eldareafdelningarna
föresloges till respektive 50 och 12, livilket, då motsvarande mobiliseringsbehof
vore 65 och 19, med 5 procent afdrag utgjorde för minörafdelningen
72,3 procent och för eldareafdelningen 57,9 procent af
sagda behof.

Komitén trodde sig hafva i det föregående ådagalagt, att nu föreslagen
personal på stat af officers och underofficers grad vore sparsammare
tillmätt i förhållande till det personalbehof, som med densamma
vore afsedt att fyllas, än hvad till och med den af befästningskomitén
på stat föreslagna, snäft tillmätta, personal var i förhållande
till det af befästningskomitén beräknade personalbehof, äfvensom orsakerna,
hvarför kustartillerikomitén likväl ansett behofvet blifva nöjaktigt
tillgodosedt.

Hvad deremot manskapet beträffade, hade komitén vid sina noggranna
detaljberäkningar funnit, att den proportion, i hvilken stammanskap
blifvit af befästningskomitén föreslaget att ingå vid mobilisering,
vore alltför svag för att gifva kustfästningarnas bemanning
erforderlig fasthet. Detta förhållande hade äfven enstämmigt blifvit
påvisadt af de myndigheter, hvilka haft att afgifva utlåtande öfver
befästningskomiténs betänkande.

Personalen i fråga belöpte sig nemligen, sedan en icke obetydlig
del af densamma tagits i anspråk för att fylla underofficersbrist, ej ens
till en åttondedel af manskapsbehofvet, såsom af nedanstående syntes:

mobiliseringsbehof af manskap.......................................... 5,465 man

tillgång enligt stat med 5 procent afdrag ..................... 707 »

afdrag för fyllande af underofficersbrist ........................ 59 »

tillgång af stammanskap vid mobilisering......................... 648 man,

h vilket utgjorde af mobiliseringsbehofvet knappt ........... 11,9 procent.

Mobilisering med så svag stamtrupp ledde tydligen derhän, att
materielen till större delen komrne i händerna på beväringsmän, i bästa
fall sådana, som förut innehaft stamanställning, hos hvilka sålunda
borde påträffas någon vana att sköta densamma, men i annat fall sådana,
hvilka blott öfvats 90 dagar och alltså erhållit alldeles otillräcklig
utbildning för att kunna tjenstgöra såsom förhandsmän.

Komitén hade sökt att på tvenne olika sätt förstärka stamtruppen,
dels och framför allt genom att gifva densamma grundligare yrkesutbildning,
härigenom höjande dugligheten ej mindre hos stammen,

Femte hutVudtitcln.

63

än äfven hos f. d. stamanstäld beväring, dels genom att något öka
numerären af stammanskapet i förhållande till mobiliseringsbehofvet.

För artilleriafdelningen hade komitén föreslagit en manskapsstyrka
i nummer af 975 man. Lades härtill stammanskapet vid ekonomi- och
handtverksafdelningarna, utgörande respektive 120 och 40 man, hvilka
afdelningars tillkomst innebure en faktisk ökning för artilleriafdelningen,
då dess stammanskap härigenom befriades från en del sysslor, som
annars skulle åligga detsamma, utgjorde den manskapsnumerär å kustartilleriet,
hvilken kunde sägas i hufvudsak motsvara befästningskomiténs
sjöfästningsartilleriregemente, 1,135 man.

För jemförelse med ofvanstående siffror enligt befästningskomiténs
förslag anfördes följande siffror beträffande behof och tillgång af manskap
enligt kustartillerikomiténs förslag:
mobiliseringsbehof af manskap vid artilleri-, ekonomi -

och handtverksafdelningarna........................................ 7,039 man

tillgång enligt stat med 5 procent afdrag ...................... 1,078 »

afdrag för fyllande af underofficersbrist............................. 53 »

tillgång af stammanskap vid mobilisering........................ 1,025 man,

hvilket utgjorde af mobiliseringsbehofvet........................... 14,6 procent.

Hvad slutligen beträffade manskap vid minör- och eldareafdelningarna,
vore motsvarande siffror för detta enligt komiténs förslag:

Minörafdelningen. Eldareafdelningen.

mobiliseringsbehof af manskap ........... 974 man 279 man

tillgång enligt stat med 5 procent afdrag 380 » 76 »

afdrag för fyllande af underofficersbrist 3 » 4 »

tillgång af stammanskap vidmobilisering 377 man 72 man,

hvilket utgjorde af mobiliseringsbehofvet 38,7 procent och 25,8 procent.

Det vid minör- och eldareafdelningarna förhållandevis stora antalet
underofficerare och manskap i de högre tjenstbarlietsklasserna vore härledt
direkt ur mobiliseringsbehofvet, då dessa afdelningars tjenstgöring
vore af den art, att den erfordrade talrikt underbefäl och förhandsfolk. Härvid
vore äfven att märka hvad beträffade minörafdelningen, att behofvet
af underbefäl icke kunde såsom vid artilleriafdelningen fyllas med särskiidt
utbildadt reservunderbefäl, enär det icke läte sig göra att bibringa
beväringsmän den härför erforderliga utbildning, samt, hvad
beträffade eldareafdelningen, att en del l:a klassens eldare vore afsedd
att göra tjenst såsom underofficerskorpraler eller till och med underofficerare,
men af besparingsskäl upptagits på sin nuvarande plats.

64

Femte hufrudtiteln.

I sitt förslag till stat för kustartilleriet hade komitén beträffande
aflöningen utgått från den upppfattning, att för vinnande af enhet i aflöningssystem
under femte hufvudtiteln, och då tjensten vid kustartilleriet
och flottans landtjenstgöring icke torde vara så olikartade, att de
betingade skilda löneförmåner, dessa borde vara lika, för så vidt icke
särskilda förhållanden påkallade afvikelse.

Flottans aflöningssystem skulle för kustartilleriets officerskår i dess
helhet innebära föga förändring i summan af utgående löneförmåner,
beräknad efter de för Carlskrona artillerikår gällande bestämmelser,
enär de ökade inqvarteringsbidragen motvägdes af indragna arfvoden.
Det medförde emellertid en beaktansvärd fördel derigenom, att det i
följd af det högre inqvarteringsbidraget vore egnadt att minska differenserna
i aflöningsförmåner för den del af officerskåren, hvilken hade
inqvartering in natura, och den del, som. ej komme i åtnjutande af
denna fördel.

Å andra sidan medförde det ökade inqvarteringsbidraget icke för
de äldre kaptenerna tillräcklig ersättning för förlusten af kompanichefs
arfvode. Visserligen komme den, som förordnades till kompanichef,
när organisationen blifvit genomförd, att under sammanlagda tjenstgöringstiden
såsom kompaniofficer erhålla ersättning för sagda arfvode
i form af högre inqvarteringsbidrag; men en officer af den ålder, att han
förordnades till kompanichef, kunde förmodas hafva bildat familj, vid
hvilket förhållande hans aflöning, kompanichefsarfvodet inberäknadt,
torde få anses vara så knappt tillmätt, att någon nedsättning deraf ej
borde kunna sättas i fråga. Det borde äfven ihågkommas, att det
befintliga antalet af kompanichefsarfvoden hade berättigat kompaniofficerarne
att med temligen hög grad af säkerhet påräkna att under
sin tjenstgöring i kaptensgraden komma i åtnjutande af sådant arfvode
intill afskedstagande!; eller vunnen befordran. Äfven borde beaktas,
att större delen af officerskåren erhölle inqvartering in natura, så att
höjning af inqvarteringsbidraget ej komme denna del till godo, hvaremot
den drabbades af hvarje nedsättning af arfvodena.

Af nu anförda skäl hade komitén beräknat aflöningsförmåner för
kustartilleriets officerare enligt den vid flottan tillämpade norm, dock
med den skilnad, att utöfver flottans aflöningsförmåner arfvoden beräknats
skola tillkomma alla kompanichefer till belopp af 600 kronor,
samt med den modifikation vid beräknande af inqvarteringsbidrag, att
sådant föreslagits att till nedanstående belopp tilldelas hvarje officer,
hvilken åtnjöte dagaflöning och ej innehade boställe i kronans hus:

Femte hufvudtiteln

65

	Inqvarteringsbidrag vid förläggning.
Grad.	i Stockholm.	i Vaxholm och Oscar-Fredriks-borg, Fårösund, Carlskrona och Göteborg.
Generalsperson ..............................................................	Kronor. 1,200	Kronor.
Regementsofficer ...........................................................	1,000	600
	500	400
Subaltemofficer..........................;....................................	400	300

Olikheten i aflöningsförmåner för underofficerare enligt flottans
stat och enligt staten för Carlskrona artillerikår berörde såväl lön och
dagaflöning som inqvarteringsbidrag och arfvoden och framginge, utom
hvad arfvoden beträffade, af nedanstående tabell:

Gra d.	Lön. Kr.	Dag-aflöning per år. Kr.	Bekläd- nads- ersätt- ning. Kr.	Portions- ersätt- ning. Kr.	Inqvar-terings-bidrag o. servis-ersätt-ning. Kr.	Summa. Kr.
Flaggunderofficer å Carlskrona station enligt 1901 års stat för flottan.	720		547	50	200		226	SO	240		1,933	80
Styckjunkare enligt staten för Carls-krona artillerikår ...........................	720	—	365	_	200	_	226	30	96	_	1,607	30
Underofficer af 2:a graden å Carlskrona station enligt 1901 års stat för flottan	720	_	365	_	200	_	226	30	180	_	1,691	30
Sergeant enligt staten artillerikår ...............	för Carlskrona	372	__	365	_	200	_	226	30	96	_	1,259	30
Styckjunkare vid Carls-
krona artillerikår ......	med tillfällig	720	—	547	50	200	—	226	30	96	—	1.789	80
Sergeant vid Carlskrona artillerikår...............	löneförbätt- ring.	372	_	438	_	200	_	226	SO	96	_	1,332	30

Den i tabellen anmärkta löneförbättringen vore af 1899 och 1900
årens Riksdagar beviljad på extra stat, så att dagaflöning med denna
förbättring uppginge, likasom för motsvarande personal vid arméns
truppförband, för styckjunkare vid Carlskrona artillerikår till 1 krona
Bih. till Ilikid. Prat. IDOL 1 Sami. 1 Afd. 1 lläft. 0

66

Femte kufrudtitcln.

50 öre och för sergeant derstädes till 1 krona 20 öre; och, under förutsättning’
att denna tillfälliga löneförbättring blefve permanent, komme
olikheten i aflöning för underofficerare vid flottan och sjöfästningsartillerikårerna
att något utjemnas.

Arfvoden saknades helt och hållet vid flottan, hvaremot vid Carlskrona
artillerikår sådana utginge för informationsunderofficerare, förvaltare och
uppbördsman till belopp vexlande mellan 300 och 100 kronor.

För underofficerarne skulle aflöning enligt flottans system vara afgjordt
fördelaktig, och då deras ställning i ekonomiskt afseende vid
sjöfästningsartillerikårerna varit mycket bekymmersam — ett sakförhållande
som torde få anses hafva blifvit af Riksdagen erkändt i och
med anvisandet af medel till tillfällig löneförbättring åt dessa underofficerare
— samt då komitén ansåge ytterligare förbättring af underofficerarnes
ställning vara högligen af behofvet påkallad, så att de
erhölle en deras fordrande och ansvarsfulla tjenstgöring mera motsvarande
aflöning, hade komitén i denna omständighet funnit ett tungt
vägande skäl att för kustartilleriets underofficerskår föreslå aflöning i likhet
med den för flottans underofficerskår bestämda.

Komitén ville i sammanhang härmed hafva erinrat, att för vinnande
af befordran till underofficer vid kustartilleriet enligt komiténs
förslag komme att erfordras en tjenstetid vid kustartilleriet af minst
8 år 3 månader, under det samma befordran nu skulle kunna vinnas
vid någon af sjöfästningsartillerikårerna efter en tjenstetid af knappa
3 år, och torde det då ej vara obilligt, att de aflöningsförmåner, som
komme nyutnämnd underofficer till del, bestämdes att vara högre i
förra fallet än i det senare.

Lön, dagaflöning och tjenstgöringspenningar för civilmilitär personal
vid kustartilleriet hade i komiténs förslag uppförts att utgå enligt
samma grunder och till samma belopp som för motsvarande personal
vid flottans civil- och läkarestater, hvarvid regementsintendent ansetts
likstäld med intendent och fästningsförvaltare med förrådsförvaltare vid
Stockholms station.

1 kustartilleriets stat upptagna arfvoden till civilmilitär personal
vore desamma, som för närvarande vore upptagna på Vaxholms artillerikårs
stat, hvarjemte upptagits arfvode af 120 kronor för en fästningspredikant
i Carlskrona, hvilket arfvode för närvarande utbetalades från
anslaget till aflöning för flottans kårer och stater.

Manskap vid flottans sjömanskår erhölle högre aflöningsförmåner
än manskap vid Carlskrona artillerikår. Denna skilnad vore mindre i

Femte liufvudtiteln.

67

de två lägsta lönegraderna (menige och l:a kl. artillerister), men växte
betydligt i de högre lönegraderna, såsom af följande tabell syntes.

		Lega	Månads- lön	Dagaf- löninsr	Arfvode	Summa.
		per	ar.	per	år.	per	år.	per	ar.			Anmärkningar.
		Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
	(menig .....	40	-1)	96						136	_	*) Af i stat anvisade
Carlskrona artille-rikår enligt < stat.	l:akl. art...	40	—	96	—	—	-	60	—	196	—	40 kronor per man i rekryteringskost-
2:e konst....	40	—	96	—	—	—	120	—	256	—	nåd måste ett större
l:e »	40	—	96	—	—	—	180	—	316	—	afdrag göras för me-nig (arfvode till värf-
D:o med af Riks-	(menig ......	40	_i\ j	96						136	—	vare med flere kost-nader).
dagen anvisad till-	l:a kl. art...	40	—	96	—	—	—	96	—	232	—
fällig löneförbätt-	2:e konst....	40	—	96	—	—	—	156	—	292	—
ring.	.1:6 »	40	—	96	—	—	—	216	—	352	—
	4:elönegrad	35	—	60	—	109	50	—	—	204	50	2) Utöfver här upptag-
Flottan enligt 1901 (	3:e »	—	—	120	—	146	—	—	—	266	—	na aflöningsförmå-ner tillkomma i vis-
års stat.2)	2;a »	—	—	240	—	182	50	—	—	422	50	safalluppmuntrings-
	l:a »	—	—	360	—	292	—	—	—	652	—	penningar.

Högre aflöning utginge sålunda vid flottan än vid Carlskrona artillerikår,
löneförbättring inberäknad, för

kronor

tillerikår, löneförbättring inberäknad, för

kronor

4:e lönegrad (menig) med ..................... 68: 50

3:e ''i''» (l:a klassens artillerist) » 34: —

2:a » (2:e konstapel) » 130: 50

l:a J) (l:e » ) » 300: —

Vid Vaxholms artillerikår åtnjötes enahanda aflöningsförmåner
som vid Carlskrona artillerikår, utom att arfvode för l:a klassens
artillerist saknades, emedan denna tjenstegrad ej funnes vid kåren.

Uppflyttning till de högre tjenstbarhetsklasserna (lönegraderna)
kräfde emellertid vid flottan mycket längre tid än vid sjöfästningsartillerikårerna,
och då nu komitén, i afsigt att förbättra manskapets
utbildning, föreslagit ett utbildningssystem för kustartilleriet liknande
flottans med afseende på den för uppflyttning i tjenstbarhetsklass erforderliga
tidrymd, syntes billigheten bjuda, att aflöningsförmånerna förbättrades
utöfver hvad som erhölles vid sjöfästningsartillerikårerna.

De till stort antal uppgående vakanserna vid armén påvisade äfven
otvetydigt, att de förmåner, som för närvarande erbjödes värfvadt manskap,
icke vore af tillräckligt lockande beskaffenhet, och det torde vara

68

Femte hufvudtiteln.

eu oeftergiflig fordran, att aflöningen för värfvad trupp i anmärkningsvärd
grad ökades, om vakanser i stor utsträckning skulle kunna undvikas.

Väl vore det sant, att äfven vid flottans sjömanskår med dess
högre aflöning betydande vakanser funnits, och kunde detta möjligen
förmenas ådagalägga, att aflöningen spelade mindre roll för rekryteringen
än som ofvan blifvit tillmätt densamma. För att rätt bedöma
denna fråga måste emellertid ihågkommas, att aflöningen för flottans
sjömanskår borde jemföras med den aflöning, som i handelssjöfarten
anstäldt. manskap åtnjöte, och att denna senare enligt af chefen för
flottans stab från sjömanshus infordrade uppgifter, hvilka funnes införda
under femte hufvudtiteln i 1900 års statsverksproposition, för matroser
och eldare växlade mellan 45 och 55 kronor och för nybörjare i yrket
(lättmatroser) i regel utgjorde 35 å 40 kronor, allt per månad, hvadan aflöningen
för flottans sjömanskår, hvilken under de senare åren, jemte
värdet af beklädnad, uppgått till respektive 20, 31 och 44 kronor i
månaden för de tre lägre lönegraderna, vore lägre än den, som erbjödes
dylikt manskap vid handelsflottan.

Eu betydande brist i stammen, om än oroande, hvilket vapenslag
den än drabbade, innebure en alldeles särskild! stor fara för ett vapen
sådant som kustartilleriet, hvilket till följd af sitt läge i yttersta stridslinien
till lands vore utsatt att före öfriga delar af krigsmakten — flottan
undantagen — träffas af en fiendes första slag, långt innan öfning
hunnit bibringas den inkallade beväringen, ja måhända innan inkallelseorder
hunnit utgå.

Det läge till följd häraf synnerligen stor vigt uppå, att kraftiga
åtgärder vidtoges för att, såvidt möjligt vore, hålla kustartilleriets kader
fulltalig, och vore härvid, såsom förut blifvit antydt, i första hand
angeläget att förbättra aflöningen.

Komitén hade dock icke förbisett, att äfven en måttlig höjning
af manskapets aflöning medförde en högst betydande ökning i statens
slutsumma, och hade på den grund icke ansett sig böra föreslå
aflöningsförmåner för kustartilleriets manskap till högre belopp än som
enligt komiténs förmenande vore oundgängligen nödvändigt, för att man
skulle med någon grad af sannolikhet kunna antaga, att rekryteringen
såväl som den erforderliga rekapitulationen blefve betryggade och att
stamtruppen således komme att finnas till icke blott på papperet. I
öfverensstämmelse härmed hölle komitén det ingalunda för nödvändigt,
att kustartilleriets manskap i alla lönegrader erhölle så hög aflöning
som manskap vid flottans sjömanskår.

Äfven ansåge komitén, på sätt jemväl Riksdagens revisorer i
1897 års revisionsberättelse uttalat, att aflöningen för minörer vid kust -

Femte liufvudtitelu.

69

artilleriet kunde utan olägenhet sättas något lägre än den, som flottans
minörer för närvarande åtnjöte, detta så mycket hellre som minörkompanierna
i allmänhet visat sig vara jemförelsevis mindre svåra att rekrytera.

I lägsta lönegraden hade komitén beräknat aflöningen för kustartilleriets
samtliga afdelningar till samma belopp som för flottans sjömanskår
enligt den af 1900 års Riksdag godkända stat.

För att kunna beräkna lägsta möjliga aflöning för öfriga lönegrader
måste hänsyn tagas till, om den anvärfvade under sin första kapitulationstid
inlärde yrke, med hvars tillhjelp han efter kapitulationstidens
slut kunde erhålla förmånlig civil anställning, i hvilket fall aflöningsförmånerna
måste bestämmas till belopp jemförligt med det som erhölles
i detta yrke, för att rekapitulation skulle kunna påräknas. Så
vore i större omfattning förhållandet med minörer och eldare, hvadan
den för öfriga afdelningar tillräckliga aflöning i de högre lönegraderna ej
torde vara tillfyllest för att förmå en minör eller eldare att rekapitulera.

På grund häraf hade komitén föreslagit aflöning i l:a, 2:a och
3:e lönegraderna för kustartilleriets manskap enligt två olika aflöningsskalor,
den högre för minör- och eldareafdelningarna och den lägre lör
artilleri-, ekonomi- och handtverksafdelningarna.

Här föreslagna aflöningsförmåner äfvensom flottans enligt senast
faststälda stat för sjömanskåren framginge af följande tabell:

Löne- grad.	Afdelning.	Månads- lön per år. Kr.	Dag-aflöning per år. Kr.	Summa. Kr.
	Kustartilleriet: artilleri-, ekonomi- och handtverks-
	afdelningarna............................	300	—	255	50	555	50
l:a |	» minör- och eldareafdelningarna......	300	—	292	—	592	—
''	Flottans sjömanskår.............................................	360	—	292	—	652	—
	Kustartilleriet: artilleri-, ekonomi- och handtverks-
	afdelningarna............................	204	—	164	25	368	25
2:a	» minör- och eldareafdelningarna......	204	—	182	50	386	50
	Flottans sjömanskår ............................................	240	—	182	50	422	50
	Kustartilleriet: artilleri-, ekonomi- och handtverks-
3:e |	afdelningarna............................	96	—	127	75	223	75
	» minör- och eldareafdelningarna......	96	—	146	—	242	—
1	Flottans sjömanskår..............................................	120	—	146		266	—
4:e l	Kustartilleriets samtliga afdelningar.......................	! 60		109	50	169	50
i	Flottans sjömanskår...........................................	1

Anm. Lega är bär ej medräknad, den utgår lika vid alla afdelningarna med 50 kronor för
anvärfvad rekryt.

70

Femte Iiufvudtiteln.

Såsom af tabellen syntes, vore månadslönerna vid kustartilleriets
l:a—3:e lönegrader minskade med vid pass Vs till V6 af motsvarande
löner vid flottans sjömanskår. Dagaflöning utginge med lika belopp
vid sjömanskåren och kustartilleriets minör- och eldareafdelningar, men
vid kustartilleriets artilleri-, ekonomi- och handtverksafdelningar med
5 till 10 öre mindre.

Beträffande ofvan föreslagna aflöningsförmåner för kustartilleriet
vore efven att taga hänsyn till, att fordringarna för uppflyttning till
2:a tjänstbarhetsldassen (3:e lönegraden) vid kustartilleriet af besparingsskäl
blifvit skärpta derhän, att uppflyttning ej kunde ega rum
förrän efter en tjenstetid af 2 år 4 månader — motsvarande tid vid
flottan vore för vissa afdelningar 1 år 5 månader och för de andra
1 år 2 månader — hvarigenom aflöning i motsvarande lönegrad endast
kunde komma den för en tid af 3 år anvärfvade till del under jemförelsevis
kort tid före kapitulationstidens utgång.

De baracker, som afsåges för minörernas inqvartering under de
öfver hela sommaren sig sträckande mineringsöfningarna, vore flerstädes
så belägna, att officerare och underofficerare icke i egna hem
eller ordinarie messar kunde intaga sina måltider, och vore dessa
öfningar med tillhörande bevakningstjenst ofta af den art, att en ledare,
för att icke rubbningar i desamma skulle inträffa, måste anbefalla så
väl officerare som underofficerare att intaga sina måltider i baracken.
Det syntes på grund häraf billigt, att officerare och vederlikar samt
underofficerare under öfningarna tillförsäkrades messpenningar att utgå
hvad de senare beträffade jemte portionsersättning, då, dessa förmåner
förutan, öfningarna torde, i synnerhet hvad underofficerarne beträffar,
blifva i ekonomiskt hänseende alltför betungande.

Komitén kunde emellertid icke underlåta att finna, att de skäl,
hvilka läge till grund för messpenningars utbetalande under mineringsöfningar,
äfven under liknande omständigheter vore fullt giltiga för
andra officerare och vederlikar samt underofficerare vid kustartilleriet,
hvarför den afgifvit förslag till dylika aflöningsförmåner att under ofvan
omförmälda förhållanden utgå för alla officerare och vederlikar samt
underofficerare vid kustartilleriet. Enligt detta förslag skulle mes spenningar
till följande belopp per dag, nemligen för officer och civilmilitär
tjensteman med motsvarande värdighet 3 kronor och för underofficer,
reservofficersaspirant samt underofficerskorpral, hvilken blifvit
kommenderad att göra tjenst i stället för underofficer, 70 öre, åtnjutas
dels af personal, kommenderad till öfningar, hvilka medförde förflyttning

Femte hufvudtitcln.

71

från ordinarie förläggningsort till barack, der tillfälliga messar måste
anordnas, dels af personal, som enligt af Konungen faststälda besättningslistor
vore för minerings- (bevaknings-)öfningar kommenderad och
inmönstrad såsom besättning å ångkranpråm, minkabelbåt, bevakningsbåt
eller ångslup.

I hvarje fall vore det dock ett jemförelsevis ringa antal personer,
som komme att åtnjuta dylika messpenningar, och detta endast under
kortare tid af året.

Enär tjenstgöringen i flera afseenden blefve mera betungande för
den personal, som särskildt vore tilldelad den flytande materielen, för
hvars tillsyn och säkerhet den vore ansvarig under omständigheter,
hvilka icke vore afsevärdt skiljaktiga från dem, under hvilka personalen
å flottans å expedition varande fartyg befunne sig, syntes komitén
lämpligt att sjötillägg till dagaflöningen — motsvarande skilnaden
mellan dagaflöning och sjöaflöning enligt flottans reglemente — förunnades
dem af kustartilleriet, som under minerings- och bevakningsöfningar
vore å fartyg inmönstrade, så ock dem, som inginge i besättningar
å de ångslupar, hvilka underhölle kustfästningarnas kommunikationer.
Sådant sjötillägg föresloges att utgå med följande belopp
per dag, nemligen till flaggjunkare och flaggmaskinist med 75 öre,
till sergeant och maskinist med 50 öre, till underofficerskorpral med 40
öre, till manskap i l:a tjenstbarhetsklassen med 15 öre och till manskap
i 2:a tjenstbarhetsklassen med 5 öre.

Vid ofvanstående förslag vore att märka:

att messpenningar icke föreslagits att utgå till officer eller vederlike
med högre belopp än det lägsta vid flottan utgående belopp af
dietpenningar, enär samtliga officerare förutsatts skola messa vid gemensamt
bord;

att sjötillägg icke komme att utgå för officer;

att sjötillägg för flaggmaskinist och maskinist endast föreslagits
att utgå med samma belopp som för öfriga underofficerare af motsvarande
grad och föreslagits att utgå med lika belopp för allt manskap
inom samma tjenstbarhetsklass; samt

att särskildt tillägg till aflöningen icke blifvit föreslaget för uppbördsman.

Nu omnämnda särskilda aflöningsförmåner — messpenningar samt
sjötillägg — syntes böra utgå af öfningsanslaget. Deremot borde, i
olikhet mot hvad förhållandet för närvarande vore vid flottan, öfningsanslaget
under inga förhållanden betungas med återstoden af dagaflöningen,
hvarför också dagaflöning i staten beräknats för helt år.

72

Femte hufvudtiteln.

Då endast en mindre del af den i minerings- (bevaknings-) öfningar
deltagande personal vore å fartyg eller båtar inmönstrad, sedan logementsfartyg
blifvit ersatta med baracker, och endast sjötillägget vore
afsedt att utgå öfver stat (af öfningsanslaget), komme kustartilleriets
mineringsöfningar att ställa sig relativt billigare för öfningsanslaget än
förut flottans.

De i öfrigt af komitén föreslagna särskilda aflöningsförmåner, nemligen
öfverarbetspenning, fri läkarevård och fria medikament, begrafningshjelp,
förmåner under extra förrättning samt flyttningshjelp äfvensom
ersättning för i tjensten utfördt dykeriarbete, vore i hufvudsak
lika med motsvarande bestämmelser rörande flottans personal.

Såsom regementschefens biträde vid den ekonomiska förvaltningen
hade komitén vid hvartdera regementet föreslagit en regementsintendent,
i likhet med hvad förhållandet redan vore vid Vaxholms artillerikår.
Behofvet af en regementsintendent vid Carlskrona artillerikår
hade redan förut blifvit påvisadt af såväl kårchefen som vederbörande
stationsbefälhafvare.

I den af Riksdagen år 1892 godkända stat för Carlskrona artillerikår
fanns detta behof tillgodosedt (med en fästningsintendent), men
befattningen uteslöts af Riksdagen ur den nya stat, som 1894 antogs
för kåren.

Det hade emellertid, och som det ville synas med fullt fog, blifvit
framhållet, att kårchefen icke lämpligen borde personligen betungas
med den mångfald af göromål, som tillhörde kårens förvaltning, enär
detta alltför mycket droge honom från hans öfriga vigtiga uppgifter
såsom kårchef och artilleribefälhafvare i Carlskrona fästning. Kongl.
Maj:t hade också genom nådigt bref den 22 mars 1895 medgifvit kårchefen
att till sitt biträde vid handhafvande af den ekonomiska förvaltningen
förordna en kåren tillhörande officer, och hade sedermera en
sådan ständigt varit använd till sagda tjenstgöring.

Behofvet af en person — officer eller af officers värdighet —
såsom kårchefens biträde vid den ekonomiska förvaltningen torde
sålunda få anses vara erkändt, och detta behof komme förvisso att än
skarpare framträda, sedan kåren från dess relativt ringa numerär svält
ut till ett regemente med en fredsstyrka mera än dubbelt så stor som
kårens. Frågan gälde således blott, huruvida en officer eller en för
ändamålet utbildad intendent borde härtill afses.

Härvid kunde först erinras, det ingen besparing vore att påräkna
å regementets stat genom att afse en officer att tjenstgöra i befatt -

Femte hufvudtlteln.

73

ningen såsom regementsintendent, enär mobiliseringsbehofvet härigenom
ökades med 1 officer (kapten), och kunde till nämnda ansträngande och
vigtiga tjenstebefattning icke afses annan officer än af stammen.

Det vore vidare obestridligt, att en person, hvilken blifvit utbildad
till intendent, hade större förutsättningar att nöjaktigt sköta regementsintendentsbefattningen,
än en officer hade, hvilken ingen föregående
utbildning gjort förtrogen med sådan tjenstgöring utan som efter hand
finge försöka att efter bästa förmåga sätta sig in i densamma; särskildt
vore det att befara, det störande rubbningar i tjenstens gång ej
skulle kunna undvikas vid ombyte af den officer, som innehade befattningen.
Sådant ombyte skulle emellertid antagligen komma att ega
rum esomoftast, ty hänsyn för officerarnes utbildning medgåfve ej
regementschefen att under en följd af år bibehålla samme officer vid
en sådan befattning.

Med stöd af det ofvan anförda ansåge komitén, att den nu tilllämpade
nödfallsåtgärden, att en officer biträdde chefen vid handhafvande
af den ekonomiska förvaltningen, icke kunde utan verklig olägenhet
fortfarande tillämpas, utan att en regementsintendent borde för
detta ändamål upptagas å Carlskrona regementes stat.

Det temligen stora afståndet mellan Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästning samt flottans station i Stockholm med häraf föranledd
tidsutdrägt i förbindelserna, hvilka dessutom under en del af året vore
ganska ovissa på grund af ishinder, skulle enligt komiténs åsigt redan
under fredstid i allmänhet inverka hindrande vid komplettering af
fortens uppbörder, under förutsättning att en sådan komplettering skulle
verkställas från flottans station — såsom i Carlskrona vore och med
stor fördel kunde vara förhållandet.

Vid mobilisering och under strid kunde äfven en viss fara häraf
uppkomma, enär det icke utan fog torde kunna sättas i fråga, huruvida
fästningen tillräckligt hastigt kunde vid sådant tillfälle blifva försedd
med erforderliga inventarier och utredningsartiklar.

Det torde äfven kunna sättas i fråga, huruvida varfvets förrådsförvaltare
billigtvis kunde ställas i ansvar för vården af de inventarier
och den utredning, hvilka funnes å fästningen utan att tillhöra visst
fort och sålunda utan att vara tillinventerade fortuppbördsman, såsom
t. ex. bland inventarierna den rörliga bestyckningen och bland utredningen
kolförråd; hvad som deremot ej kunde betviflas, vore att tillsynen
från förrådsförvaltarens sida blefve den minsta möjliga, enär han
å varfvet vore strängt upptagen för sina öfriga åligganden.

Komitén'' hölle på grund häraf före, såväl att ett varfvet tillhörigt
Bill. till Itiksd. Prat. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 1 lläft. 1U

74

Femte huf?udtiteln.

reservförråd för komplettering af inventarie- och utredningsuppbörderna
borde å Vaxholms och Oskar-Fredriksborgs fästning uppläggas, som
ock att varfvets förrådsförvaltare borde befrias från ansvar för i förråd
varande inventarier och utredning å nämnda fästning, hvilket i stället
borde tillkomma särskild å denna tjenstgörande förrådsförvaltare, som i
förhållande till varfvets myndigheter skulle intaga samma ställning som
varfvets förrådsförvaltare.

Vid det förhållande att kustfästningarna skulle helt och hållet
underordnas sjöförsvarsdepartementet samt chefen för fortifikationen i
allt, som rörde nämnda fästningars nybyggnad och underhåll, skulle
intaga samma ställning till chefen för sjöförsvarsdepartementet, som han
i afseende på rikets öfriga befästningar egde till chefen för landtförsvarsdepartementet,
borde antalet afdelningar i marinför v ältning en ökas
med en fortifikationsafdelning, och borde såsom chef för denna tjenstgöra
afdelningschefen vid byggnadsafdelningen vid fortifikation sstabens
hufvudstation.

Det vore för visso en trängande fordran, att kustartilleriets uppsättning
enligt stat måtte försiggå så hastigt som möjligt, ty äfven
sedan uppsättningen vore genomförd, dröjde det åtskilliga år, innan
den föreslagna utbildningen hunnit att bibringas samtliga vid mobilisering
påräknade årsklasser af f. d. stamanstäld beväring, hvadan kustartilleriet,
äfven med iakttagande af stor skyndsamhet vid dess uppsättning,
ändock icke hunne att erhålla fulltalig stam- och f. d. stampersonal
för kustfästningarna till den tid, då dessa enligt befästningskomiténs
förslag skulle vara fullbordade.

Å andra sidan borde officerskårens uppsättning ej ske fortare, än
att erforderlig skilnad i lefnadsålder komme att finnas mellan officerare
af olika grader, så att någorlunda jemn befordran kunde ega rum efter
uppsättningstidens slut.

Komitén, som föresloge att uppsättningen skulle försiggå i 2-årsperioder,
hade för att tillgodose båda dessa fordringar beräknat föl -

jande antal sådana perioder, nemligen:

för officerskåren............................................................ 4,

» civilmilitär personal................................................. 1,

)) artilleri- och minörafdelningarna........................... 3 och

» öfriga afdelningar...................................................... 2.

Enligt komiténs åsigt kunde icke uppsättningen försiggå på kortare
tid än den här föreslagna med undantag för officerskårens

Femte hufvudtiteln.

75

Under fortgången af sitt arbete för utredning rörande organisation
af kustartilleriet hade komitén erhållit uppdrag att jemväl inkomma
med yttrande angående ändringar eller tillägg härtill, som kunde vara
erforderliga, derest ifrågasatt utsträckning till 365 dagar af tiden för
beväringsmanskapets vapenöfning blefve af Kongl. Maj:t och Riksdagen
medgifven.

Då detta nya uppdrag i viss mån inverkat på den af komitén föreslagna
plan för kustartilleriets uppsättning, vore det lämpligt att påvisa
det sammanhang, hvilket funnes mellan sagda uppsättningsplan och
den, som af komitén föresloges för den reducerade stampersonal, hvilken
vore upptagen på kustartilleriets stat under förutsättning af 365
dagars vapenöfning för beväringen.

Den föreslagna planen för uppsättning af officerare, civilmilitär
personal, underofficerare vid samtliga afdelningar och manskap vid
minörafdelningen vore i båda fallen lika, emedan den utsträckta tiden
för beväringens vapenöfvande icke medförde förändring af nämnda
stampersonals numerär.

Uppsättningen af manskap skedde vid artilleriafdelningen under
den l:a perioden lika i båda förslagen, hvarefter skiljaktigheter inträdde
till följd af det olika antal stampersonal, som skulle uppsättas.

För ekonomi-, eld are- och handtverksafdelningarna hade komitén
i detta förslag upptagit på l:a periodens stat den manskapsstyrka, som
inginge i den föreslagna slutliga staten under förutsättning af 365
dagars vapenöfning för beväringen.

Genom ett sådant förfaringssätt underlättades öfvergång till den
mot nyssnämnda utsträckta vapenöfningstid för beväringen svarande
stampersonal, om sådan vapenöfningstid under l:a öfvergångsperioden
antoges.

Vid kustartilleriets bildande af Vaxholms och Carlskrona artillerikårer
samt fasta minförsvaret funnes enligt komiténs förmenande
intet hinder att föreskrifva, det samtlig personal vid förstnämnda båda
kårer skulle öfverflyttas till kustartilleriet, eftersom kårerna öfverflyttades
i sin helhet,- och de vilkor, hvilka enligt föreliggande förslag
erbjödes vid kustartilleriet, i stort sedt vore gynsammare än vid sjöfästningsartillerikårerna.

Om således dessa kårer i sin helhet öfverflyttades till kustartilleriet,
torde emellertid förhållandet ej kunna antagas blifva detsamma
med fasta minförsvarets personal.

Utöfver det fasta minförsvaret, hvilket skulle tillhöra kustartilleriet,
erfordrade nemligen flottan minpersonal till handminefartyg och till -

76

Femte hufrudtiteln.

fälliga minspärrningar m. m., belöpande sig enligt från flottans stab
erhållen uppgift till 6 underofficerare och 36 man.

Komitén hade till följd häraf icke trott sig böra påräkna, att det fasta
minförsvarets hela personal blefve Överflyttad till kustartilleriet, utan
hade förutsatt, att en del qvarstannade vid flottan. Fördelningen af
denna personal till kustartilleriet och flottan hade beräknats så, att, af
enligt 1898 års organisation tillgängliga 20 underofficerare och 175
man, kustartilleriet, hvars behof enligt föreslagen stat vore 50 underofficerare
och 400 man, erhållit 17 underofficerare och 160 man, utgörande
respektive 34 procent och 40 procent af behofvet, och flottan,
för att tillgodose sitt behof enligt stat af 6 underofficerare och 36 man,
erhållit 3 underofficerare och 15 man, utgörande respektive 50 procent
och 42 procent af behofvet.

I likhet med sjöfästningsartillerikårernas personal torde äfven manskap
ur flottans minörkompanier till det antal, som Kongl. Maj:t bestämde,
kunna öfverflyttas till kustartilleriet, om blott skyldig hänsyn
toges till, att vid flottan antagna minörer finge bibehålla de aflöningsförmåner,
som vid antagningen blifvit dem tillförsäkrade. Så skedde
ock, när fästningsartillerikompanierna vid flottans sjömanskår öfverflyttades
till Carlskrona artillerikår vid denna kårs uppsättning.

Något annorlunda stälde sig förhållandet beträffande underofficerarne
vid flottans minörstat. Dessa innehade nemligen fullmakt att
vara underofficerare vid denna stat vid flottan, och de torde måhända
på grund häraf icke mot sin vilja böra förflyttas till ett annat vapen,
om, såsom komitén förutsatt, förflyttningen icke omfattade hela minörstaten
utan blott en del deraf.

An mindre torde de officerare, hvilka för närvarande tjenstgjorde
vid fasta minförsvaret, kunna mot egen önskan öfverflyttas till kustartilleriet,
enär de icke tillhörde någon för minförsvaret afsedd stat,
utan vore upptagna på samma stat som öfriga sjöofficerare och blott
genom kommendering vore bundna vid fasta minförsvaret.

På grund häraf föresloges, att endast de underofficerare vid flottans
minörstat och de vid fasta min försvaret tjenstgörande officerare, hvilka
vore dertill villiga, skulle öfverflyttas till kustartilleriet.

Komitén hade det oaktadt såsom tillgång för kustartilleriet upptagit
ej blott alla de underofficerare vid minörstaten, hvilka antagits
kunna komma i fråga att öfverflyttas, sedan flottans behof för handminefartyg
m. m. blifvit tillgodosedt, utan äfven 5 officerare, hvilka
tjenstgjorde vid fasta minförsvaret.

Hvad underofficerarne beträffade saknades giltiga skäl, hvarför

Femte hufvudtiteln.

77

dessa, som helt och hållet utbildats vid fasta minförsvaret, skulle vara
obenägna att medfölja detta vapen vid dess öfverflyttning till kustartilleriet,
helst de icke torde vara fullt användbara till tjenst vid annan
flottans underofficersstat.

Hvad åter anginge de fåtaliga officerare, Indika för närvarande
tjenstgjorde vid fasta minförsvaret, vore det uppenbart, att deras hela
tjenstgöring komme att tagas i anspråk vid kustartilleriet, intilldess
nya officerare hunnit blifva utbildade, hvilka kunde leda undervisning
och öfningar med dess minörafdelning, hvadan man torde kunna förutsätta,
att förstnämnda officerare — om de ej öfverginge till kustartilleriet
— under en följd af år skulle varda kommenderade att uteslutande
tjenstgöra vid detta vapen. De komme härigenom att hållas
ifrån örlogstjensten och torde utan tvifvel vara mera eller mindre främmande
för densamma vid den tid, då deras tjenstgöring vid kustartilleriet
kunde upphöra och de skulle återgå till tjenstgöring vid flottan.

Komitén hade med anledning häraf trott, att några, möjligen alla,
vid fasta minförsvaret tjenstgörande officerare skulle finna det vara
fördelaktigare att öfvergå till kustartilleriet än att qvarstanna vid
flottan.

Vid den nyligen uppsatta Carlskrona artillerikår hade befordran
till löjtnant och kapten delvis vunnits efter kortare tjenstetid än vid
Vaxholms artillerikår.

När genom dessa kårers sammanförande kustartilleriet skulle uppsättas,
syntes det komitén vara billigt att utjemna denna hittills varande
ojemnhet vid befordran, så att icke en i tjensteår yngre officer erhölle
tur före en äldre. För att vinna detta syfte hade komitén föreslagit,
att alla subalternofficerare vid Vaxholms artillerikår, hvilkas första
officersfullmakt vore af äldre eller lika datum med den yngstes i närmast
högre grad vid Carlskrona artillerikår, skulle före sammanslagningen
befordras i Vaxholms artillerikår, samt att alla kompaniofficerare derefter
skulle beräkna tjensterang efter första officersfullmakts datum.

Visserligen kunde det genom en dylik bestämmelse icke undvikas,
att enstaka officerares befordran till löjtnant och kapten härigenom fördröjdes
utöfver hvad förhållandet skulle varit, om ingen sammanslagning
egt rum af sjöfästningsartillerikårerna; men komitén kunde icke tillerkänna
detta någon nämnvärd betydelse, då befordringsutsigterna under
kustartilleriets fortgående uppsättning komme att blifva afgjordt gynsammare
än vid någon af kårerna, och då den tillfälliga försämring af
befordringsutsigterna som till en början kunde uppstå för en och annan

78

Femte hnfviidtiteln.

officer sålunda komme att redan under uppsättningstiden lemna rum för
ett annat sakernas tillstånd.

För officerskåren vid Carlskrona artillerikår måste det dessutom
anses vara i hög grad fördelaktigt att under föreslagna förhållanden
sammanföras med en officerskår, som i hvarje grad vore något äldre
till lefnadsåren, ty med den sammansättning, som förstnämnda officerskår
erhållit, skulle sannolikt all befordran för dem i annat fall blifvit
stängd under en följd af år, sedan ännu befintliga vakanser i kaptensoch
löjtnantsgraderna blifvit fylda.

Motsvarande bestämmelser beträffande underofficerarne vid artillerioch
ekonomiafdelningarna hade äfvenledes blifvit af likartad anledning
föreslagna.

Beträffande aflöning sförmåner under öfvergång stiden hade komitén
föreslagit, att personalen under mineringsöfningar skulle, så länge logementsfartyg
bibehölles, erhålla aflöning till samma belopp som personal
af motsvarande grader vid flottan, då skäl ej torde förefinnas att föreslå
någon ändring i aflöningsförmåner, så länge öfningarna egde rum under
likartade förhållanden som vid flottan, samt att arfvoden — frånsedt
kompanichefsarfvoden, hvilka alla upptoges på kustartilleriets stat —
som för närvarande utginge vid flottan eller Vaxholms och Carlskrona
artillerikårer till officer och styckjunkare skulle bibehållas, så länge
innehafvaren obefordrad utöfvade befattningen, på det att minskning
ej måtte ske uti förut innehafda löneförmåner.

Deremot hade arfvoden till sergeanter och vid''Carlskrona artillerikår
jemväl till l:a kl. artillerister föreslagits att vid början af kustartilleriets
uppsättning indragas, enär de vid kustartilleriet erhållna
aflöningsförmåner i motsvarande grader mera än motvägde dylik indragning.

Ofvannämnda arfvoden, hvilka föreslagits att utgå till nuvarande
innehafvare af vissa befattningar, funnes icke upptagna i föreslagna
öfvergångsstater att tillämpas under kustartilleriets uppsättning utan
vore afsedda att bestridas med besparade medel.

För komiténs förslag rörande kustartilleriets förläggning torde jag
få redogöra i sammanhang med framställning rörande de extra anslag,
som för detta ändamål blifva erforderliga.

Vid beräkning af det belopp, hvilket borde föreslås att utgå såsom
öfningsanslag för kustartilleriets stampersonal, hade komitén tagit hänsyn

Femte hufvud titeln.

79

till de under senaste åren utbetalta anslag för öfningar vid Vaxholms
och Carlskrona artillerikårer samt fasta minförsvaret.

Dessa kostnader hade för stammen i rundt tal per år uppgått till

83,000 kronor

Beträffande sagda kostnad för mineringsöfningar inginge häri visserligen
såväl sjöaflöning som ut- och afrustningskostnader, hvilka utgifter
båda komme att betydligt reduceras enligt af komitén afgifna förslag
till aflöning och förläggning i land i stället för å logementsfartyg; men
å andra sidan vore ej i denna summa medräknade kostnader för exercis-,
underbefäls- och ininskolor samt förberedande mineringsöfningar, hvilka
uppginge till afsevärdt belopp.

Om ofvanstående summa, 83,000 kr., ökades i samma proportion
som antalet man i nummer blifvit ökadt, borde kustartilleriets öfningsanslag
uppgå till omkring 160,000 kronor.

Men i betraktande af

att kustfästningarna för närvarande undergång^ genomgripande förbättringar,
hvarvid de bland annat försåges med tidsenligt, kraftigt artilleri;

att det torde vara för truppens utbildning såväl som för vinnande
af visshet, att materielen befunne sig i stridsdugligt skick, af största
betydelse, att skjutöfningar med pjesernas egen ammunition ej företoges
med endast äldre pjeser, utan äfven med kustfästningarnas modernaste
bestyckning;

att ammunitionskostnaden för nyare pjeser betydligt öfverskrede
den för äldre; samt

att kostnaderna dessutom torde ställa sig jemförelsevis högre för
öfningar, hvilka — såsom här vore föreslaget — skulle ega rum å flera
olika platser jemväl utom regementenas hufvudsakliga förläggningsorter,
än för öfningar, der så icke vore fallet;

syntes det komitén icke vara tillräckligt att begränsa öfningsanslaget
till ofvan angifven summa af 160,000 kronor, utan torde någon ökning
häraf erfordras, för så vidt icke en tillbakagång skulle inträffa i öfningarna.

Komitén hade derför ansett sig -icke kunna föreslå öfningsanslaget
till mindre belopp än 180,000 kronor.

Kostnaderna för eldning och belysning hade beräknats till samma
belopp per man, som utgått för manskap vid Carlskrona artillerikår,
nemligen 40 kronor.

Lärarearfvoden för undervisning i sjökrigs- och sjökrigshögskolorna
utginge för närvarande sålunda, att lärare i den förra erhölle

80

Femte hufvudtiteln.

i stat bestämdt arfvode, som — med nu gällande antal undervisningstimmar
— i medeltal för de läroämnen, hvari undervisning skulle meddelas
å kustartillerilinien, belöpte sig till omkring 150 kronor för hvarje
timmes undervisningsskyldighet i veckan, hvaremot lärare i den senare
skolan erhölle enligt stat 200 kronor för hvarje timmes föreläsningsskyldighet
i veckan.

Det torde vara obestridligt, att lärarnes arbete i sagda skolor betydligt
ökades genom tillkomsten af kustartillerilinier, och att detta vore
förhållandet ej blott för de ämnen, hvilkas timantal blifvit höjdt, d. v. s.
ämnen, hvari skiljaktig undervisning skulle meddelas elever i de båda
linierna, utan äfven för de ämnen, hvari gemensam undervisning meddelades
nämnda elever.

Riktigheten af sistnämnda antagande torde inses deraf, att äfven
i de gemensamma ämnenat kurserna i allmänhet icke blefve fullständigt
lika för båda linierna, utan i många fall något olika, hvarjemte lärarnes
arbete att granska skriftliga arbeten direkt berodde på elevantalet.
Härvidlag borde beaktas, att kontingenten elever i kustartillerilinien
blefve ganska talrik, eftersom det gälde rekrytering och utbildning af
en officerskår om 100 personer.

Nu utgående arfvoden för undervisning i sjökrigs- och sjökrigshögskolorna
syntes komitén vara så knappt tilltagna, att de icke kunde
anses godtgöra lärare för hans enligt ofvanstående ökade arbete, utan
de borde till följd häraf ökas, efter det kustartillerilinier blifvit vid
sagda skolor anordnade.

För att vålla minsta rubbning i bestående förhållanden hade komitén
vid beräkning af den erforderliga höjningen utaf arfvodena bibehållit
de grunder, som för närvarande gälde vid de båda skolorna.

I sjökrig sskolan hade höjningen beräknats sålunda, att arfvode skulle
utgå med 100 kronor för hvarje undervisningstimme i veckan i kustartillerilinien
s läroämnen; för undervisning och öfning i förekommande
öfningsämnen torde deremot icke erfordras särskildt arfvode för kustartillerilinien.

Den häraf uppkomna ökningen i sjökrigsskolans stat belöpte sig
med föreslagna 30 undervisningstimmar i veckan till

100 x 30 ................................................................... kronor 3,000: —

Härtill komme ökning i anslaget till diverse

utgifter för skolan ...................................... » 700: —

Summa ökning i sjökrigsskolans stat kronor 3,700: —

Femte Imfwdtlteln.

81

Hvad åter beträffade i sjökrigshögskolan för närvarande anvisadt
arfvode af 200 kronor för hvarje timmes föreläsningsskyldighet i veckan,
hade detta här blifvit höjdt till 300 kronor, hvarjemte antalet timmar
i veckan för kustartillerilinien blifvit föreslaget till 28 mot i nuvarande
stat upptagna 26. Den föreslagna ökningen i sjökrigshögskolans stat
belöpte sig sålunda till arfvoden:

i allmänna kursen:

300x28 — 200x 26 .......................................... kronor 3,200: —

samt i högre kursen:

300 x 17 x 12 — 200 x 17 x V2 ........................... » 850: —

Härtill komme ökning i anslagen till inköp
af böcker, instrument, kartor, ved,
ljus m. m. samt till extra utgifter ......... » 950: —

Summa ökning i sjökrigshögskolans stat kronor 5,000: —

I marinförvaltningens stat hade föreslagits ökning med 1,000 kronor,
hvilket belopp, enligt komiténs åsigt, borde såsom arfvode tilldelas
chefen för embetsverkets forlifikationsafdelning, emedan afdelningschefen
å byggnadsafdelningen vid fortifikationsstabens hufvudstation, som enligt
förslaget skulle tjenstgöra i förstnämnda befattning, derigenom erhölle
betydligt ökadt arbete, hvilket icke motsvarades af någon minskning i
de tjensteåligganden, som förut tillkomme honom.

Kostnaderna för kustartillerib ev äring ens vapenöfningar vore beräknade
med ledning af uppgifter, beträffande de belopp, hvilka hittills visat sig
erforderliga för detta ändamål.

Storleken af det belopp, som borde öfverflyttas från fjerde till
femte hufvudtiteln, hade beräknats med ledning af från arméförvaltningens
olika departement efter anmodan meddelade uppgifter, jemförda
med den utaf 1892 års urtima Riksdag antagna stat för Vaxholms
artillerikår, samt liggare öfver de i riksstaten uppförda anslag å fjerde
hufvudtiteln för år 1900.

Vid det kustartillerikoraiténs betänkande, för hvars hufvudsakliga
innehåll jag nu redogjort, finnas fogade förslag till grunder för organisation
af kustartilleriets personal, till öfvergångsbestämmelser vid
kustartilleriets uppsättning, till kustartilleriets förläggning och till kustartilleriets
kostnad, samtliga uppgjorda i enlighet med de åsigter,
som i betänkandet uttalats.

Bih. till Rikad. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft.

11

82

Femte hufvudtlteln.

Jag anhåller nu att få öfvergå till en redogörelse för det yttrande
komitén afgifvit i anledning af det särskilda uppdrag, som den 6 juli
1900 lenmats komitén.

Beträffande personalens organisation under förutsättning af 365 dagars
vapenöfning för beväringen anför komitén följande.

Utsträckningen af beväringens vapenöfningstid från 90 till 365
dagar ökade i hög grad beväringens värde för försvaret och medförde
således för kustartilleriet ett betydande krafttillskott. Utöfver de fördelar,
som genom en utsträckning af öfningstiden tillgodokomme alla
vapenslag, medförde denna utsträckning för kustartilleriet den särskilda
vinst, att kustfästningarnas säkerhetsbesättningar af stammen under
hela eller större delen af året förstärktes med den inkallade beväringsklassen,
hvilket med nu gällande värnpliktslag blott under en kortare
tid af året vore förhållandet.

Nu omnämnda fördelar, vunna genom utsträckningen af beväringens
vapenöfningstid, vore så stora, att de medgåfve en ej obetydlig
minskning af stampersonalen, sådan den under förutsättning af endast
90 dagars vapenöfning för beväringen blifvit af komitén föreslagen,
utan att kustartilleriets krigsduglighet härigenom sattes på spel.

Man finge dock icke föreställa sig, att beväringsmän, hvilka vapenöfvats
under 365 dagar, kunde i allmänhet ersätta stammanskap vid
ett vapenslag sådant som kustartilleriet, utan kräfdes, för att sådant
utbyte skulle kunna ske, enligt komiténs åsigt, ännu längre vapenöfningstid.
Hvad som särskild! stälde sig hindrande i vägen för större
indragning af stamtruppen, vore svårigheten vid rekrytering af underbefälet,
då komitén icke kunde frångå sin mening, att uppflyttning till
korpralsgraden ej borde ega rum förr än efter flerårig tjenstgöring
såsom menig och uppflyttning till underofficerskorpralsgraden ske först
efter ytterligare flera års tjenstgöring som korpral.

Minskningen borde af flera skäl icke träffa kustartilleriets afdelningar
lika. Vissa delar af stampersonalen torde böra förblifva oberörda
af densamma.

Antalet officerare och underofficerare på stat påverkades enligt
komiténs åsigt i intet afseende af den till 365 dagar utsträckta öfningstiden
för beväringen, enär äfven denna ökade tid vore alldeles otillräcklig,
för att beväringsmännen derunder skulle hinna att bibringas
utbildning, som kunde göra dem dugliga att öfvertaga någon af de för
denna personal afsedda tjenstebefattningar.

Hvad manskapet vid artilleriafdelningen beträffade, måste, då bristen
vid mobilisering på stam och f. d. stamanstäld beväring för denna af -

Femte hnfvudtiteln.

83

delning vore högst betydande, minskningen ske med en viss varsamhet,
om icke vapnets värde skulle blifva blottstäldt. Likaså begränsades
minskningen af hänsyn till möjligheten att kunna rekrytera underbefälet.

Komitén hade efter noggrant öfvervägande af de olika synpunkter,
hvilka inverkade på frågans bedömande, ansett sig böra föreslå, att
kustartilleriets 13 artillerikompanier, enligt betänkandet sammansatta af

underofficerskorpraler.................... 7

l:a kl. artillerister........................... 20

2:a » » 14

3:e » » 34

summa 75 man,

reducerades med:

underofficerskorpral ....................... 1

l:a kl. artillerister........................... 4

2:a » » 4

3:e » » 6

till eu styrka af:

underofficerskorpraler
l:a kl. artillerister......

2:a )) »

3:e » )) ......

summa 15 man,

.............. 6

.............. 16

10

.............. 28

summa 60 man.

Den sammanlagda minskningen genom denna nedsättning belöpte
sig sålunda till:

underofficerskorpraler 13

l:a kl. artillerister........................ 52

2:a » » 52

3:e » » 78_

summa 195 man.

Till reservunderbefäl utbildade beväringsmän hade antagits kunna
fylla den härigenom vid mobilisering uppkomna brist på underbefäl, och
beväringsartillerister bristen på menige af stammen.

Beträffande åter minörafdelningen, vore det icke tillrådligt att
ersätta någon de! af stammanskapet i 2:a eller högre tjenstbarhetsklass

84

Femte hufvudtiteln.

med beväringsmän, äfven om dessa erhållit 365 dagars vapenöfning,
emedan minvapnets ömtåliga materiel icke kunde utan verklig fara
handhafvas i förhand af manskap, som erhållit så kort utbildning.

Visserligen torde något liknande skäl icke hindra att i en del fall
ersätta manskap i 3:e tjenstbar hetsklassen med beväringsmän; men deremot
ställde sig en annan omständighet hindrande i vägen.

Den föreslagna organisationen af minörafdelningen upptoge nemligen
ett i förhållande till antalet man i 3:e tjenstbarhetsklassen stort
antal underofficerare samt manskap i 2:a och högre tjenstbarhetsklasserna
(160 man i 3:e tjenstbarhetsklassen och 290 man i öfriga tjenstbarhet^
klasser samt underofficerare). När nu manskapsnumerären i de
högre tjenstbarhetsklasserna icke ansetts kunna minskas, äfven om beväringens
öfningstid blefve utsträckt till 365 dagar, kunde icke heller
någon minskning ega rum i antalet man i 3:e tjenstbarhetsklassen,
hvarur de öfriga skulle rekryteras, och komitén hölle alltså före, att
minörafdelningen i dess helhet borde bibehållas vid samma antal på
stat, som ansetts erforderligt under förutsättning af 90 dagars vapenöfning
för beväringen.

Vid ekonomi-, eldare- och handtverksafdelningarna torde det deremot
vara möjligt att minska stampersonalen, sådan den blifvit beräknad
i betänkandet.

Med hänsyn till behofvet af stammanskap vid dessa afdelningar,
dels för fredstjenstens skötande, dels ock för att vid mobilisering
utgöra en kärna för beväringen, ansåge komitén, att nedsättningen kunde
beräknas till högst följande antal:

	Tjenstbarhetsklass.	Summa.
	1.	2.	3.
Vid ekonomiafdelningen.............................................	6	6	8	20
» eldareafdelningen...............................................	8	6	6	20
< handtverksafdelningen................. .......................	—	—	10	10
Summa	14	12	24	50

Nedanstående tabell utvisade den efter ofvannämnda reduktioner
föreslagna stamtrupp enligt stat, jemförd med den, som blifvit föreslagen
under förutsättning af 90 dagars vapenöfning för beväringen.

Femte htifyndtiteln.

85

Afdelning.	Styrka i nummer enligt stat	Minskning af stammen vid 365 dagars vapen-öfving för beväringen.
vid 90 dagars vapenöfning för bevä-ringen.	vid 365 da-gars vapen-öfning för beväringen.	Antal man.	I procent af stamtrupp vid 90 dagars vapenöfning.
Artilleri- ...............................................	975	780	195	20 %
Minör-...................................................	400	400	—	—
Ekonomi-..............................................	120	100	20	16,7 %
Eldare- ..................................................	80	60	20	25 %
Handtverks-............................................	40	30	10	25 %
Summa	1,615	1,370	245	15,2 %

Bil. n:r 9 utvisar, huru komité]! ansett personalbehofvet vid kustartilleriets
mobilisering böra fyllas, och bil. n:r 10 den plan, enligt
hvilken kustartilleriets uppsättning borde försiggå, allt under förutsättning
af 365 dagars vapenöfning för beväringen.

Kustartilleriets uppsättning skulle genom den föreslagna minskningen
af stampersonalen delvis blifva tidigare genomförd, i det att
manskapet vid artilleriafdelningen beräknats blifva fullständigt uppsatt
under de två första perioderna och manskapet vid ekonomi-, eldareoch
handtverksafdelningarna redan under den första perioden.

I öfrigt föranledde den utsträckta vapenöfningstiden för beväringen
ingen annan ändring i komiténs ursprungliga förslag beträffande
kustartilleriets stampersonal än i hvad rörde antagningstiden för minörafdelningens
manskap.

Komitén ansåge nemligen, att, med 365 dagars vapenöfning, gemensam
rekrytskola borde vid respektive afdelningar anordnas för stam
och beväring, på grund hvaraf tidpunkten för antagning af rekryter
måste sammanfalla med tiden för beväringens inställelse för att undergå
första vapenöfning. Sistnämnda tid hade föreslagits för hela kustartilleriet
till den 1 november, och borde alltså minörafdelningens rekryter,
i likhet med dem vid öfriga afdelningar, då börja sin tjenstgöring.

Med en sådan förändring af tidpunkten för antagningen följde med
nödvändighet äfven förändring af första kapitulationstidens längd, 3 år
8 månader, hvilken tid väl lämpade sig för antagning, som skedde den
1 februari, emedan kapitulationstiden då komme att utgå den 30 september,
d. v. s. efter sommarö fningarnas slut, men deremot icke läte

86

Femte hufvndtiteln.

sig förena med antagning den 1 november, emedan manskapet i sådant
fall skulle lemna tjensten den 30 juni under pågående praktiska öfningar.

Att minska tjenstetiden till 3 år kunde komitén icke tillråda, utan
torde manskapet vid minörafdelningen i stället böra antagas för en tid
af 4 år.

I syfte att göra beväringsmän mera benägna att efter fullgjord
första tjenstgöring vid kustartilleriet taga stamanställning derstädes
syntes det vara lämpligt medgifva, att den föreskrifna tjenstetiden för
uppflyttning till 2:a tjenstbarhetsklassen minskades med den föreslagna
första öfningstiden 323 dagar för beväringsmän, som fullgjort sin första
vapenöfning, och med 365 dagar för beväringsmän, som äfven fullgjort
repetitionsöfning, allt vid kustartilleriet.

Vid kustartilleriets mobilisering medförde det stora fördelar att
endast taga i anspråk ett fåtal beväringsklasser, ej blott derför att de
yngre årsklasserna besutte större militär duglighet än de äldre, då den
utbildning, som bibragtes beväringen, småningom folie i glömska, utan
äfven emedan den erforderliga årskontingenten växte i samma mån
det vid mobilisering påräknade antalet klasser inskränktes, hvarigenom
alltså kustfästningarnas säkerhetsbesättningar förstärktes.

Äfven en annan omständighet vore härvid värd att beakta, nemligen
att stort antal beväringsklasser nödvändiggjorde flera repetitionsöfningar,
än mindre antal klasser erfordrade, och att, då sammanlagda
utbildningstiden vore bestämd till endast 365 dagar och första utbildningstiden
måste inskränkas i samma män som repetitionsöfningarna
utsträcktes, rekrytutbildningen skulle blifva mindre tillfredsställande, i
händelse flera repetitionsöfningar faststäldes.

Ur denna synpunkt syntes repetitionsöfningarna vid kustartilleriet,
derest de ej — genom mobilisering med färre årsklasser — kunde bortfalla,
åtminstone böra begränsas till en enda.

Dertill komme, att omtanken om kustartilleriets krigsberedskap förbjöde
att, med 365 dagars vapenöfning under fredstid, i allmänhet under
repetitionsöfningarna hafva mera än en klass inkallad till tjenstgöring,
enär, derest så skedde, fästningarna skulle under lika lång tid,
som repetitionsöfningen varade, alldeles blottas på beväring. Repetitionsöfningarna
borde fördenskull för det stora flertalet af beväringsmännen
förläggas så, att de vidtoge vid den tidpunkt, då första utbildningen
för den först inkallade årsklassen slutade.

Vid sådant förhållande insåges lätt, att i samma mån antalet repetitionsöfningar
eller, med andra ord, ombyten af besättning ökades, för -

Femte hufvudtiteln.

87

svagades ock besättningen under den tid repetitionsöfningarne påginge,
ej blott till numerären genom inträffad afgång efter den inkallade årsklassens
inskrifning, utan ock emedan någon tid erfordrades efter hvarje
ombyte, innan en nyinkommen klass hunne att ånyo göra sig nöjaktigt
förtrogen med tjensten.

Då repetitionsöfningar dessutom vore för de värnpligtige ganska
betungande, borde icke flera dylika öfningar åläggas dem, än som oundgängligen
kräfdes för tjenstens bästa. t

För att bereda möjlighet att tillgodose ökadt behof på grund af
försvarsanstalter, som träffades vare sig först vid mobilisering eller
dessförinnan, äfvensom att ersätta afgång efter fullbordad mobilisering
vore det äfven af största vigt, att icke beväringens alla klasser
beräknades att redan från mobiliseringens början tagas i anspråk.
Kustfästningarna vore nemligen så till vida i en annan ställning än de
öfriga fästningarna, att desamma vid anfall endast från sjösidan fortfarande
kunde stå i förbindelse med sina inskrifningsområden och derigenom
få inträffade förluster ersatta genom inkallande af beväringsmän
af äldre årsklasser.

Årskontingenten borde derför enligt komiténs tanke så bestämmas,
att kustartilleriets behof af beväring, med ett i det följande nämndt
undantag, kunde fyllas genom inkallande af högst sju årsklasser, den
2:a till och med den 8:e. Under denna förutsättning syntes en repetitionsöfning,
som lämpligen kunde förläggas till 4:e klassen, vara tillfyllest.

A Gotland hade komitén ansett större årskontingent än 40 man
för kustartilleriets alla afdclningar icke kunna påräknas, i följd hvaraf
ända till nio beväringsklasser, den 2:a till och med den 10:e, måst tagas
i anspråk för mobilisering af Fårösund. Repetitionsöfning hade dock
föreslagit s för Gotland skontingenten likasom för annan kustartilleriets
beväring.

Enligt uppgjord, yttrandet bifogad beräkning öfver beväringens
fördelning samt årskontingenternas storlek vid de särskilda kustfästningarna
erfordrade kustartilleriet en årskontingent af 1,135 beväringsmän.
Detta vore visserligen 30 procent mera än summan af de kontingenter,
hvilka nu tilldelades sjöfästningsartillerikårerna och fasta minförsvaret,
utgörande vid Vaxholms artillerikår 350 man, vid Carlskrona
artillerikår 420 man och vid fasta minförsvaret omkring 100 man, eller
tillsammans 870 man, men vid denna jemförelse måste ihågkommas, att
enligt komiténs förslag tillkommit att bemanna såväl befästningarna vid
Fårösund och Göteborg samt minpositionen vid sistnämnda plats som
ock nya batterier å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs samt Carlskrona

88

Femte Inifvndtiteln.

fästningar, för hvilket allt sjöfästningsartillerikårerna och fasta minförsvaret
med dem tilldelad beväring icke vore afsedda, när deras årskontingenter
af beväring bestämdes.

För att full nytta skulle kunna dragas af repetitionsöfningen ansåge
sig komitén icke böra föreslå densamma af kortare varaktighet än 6
veckor (42 dagar), då den första tjenstetidens längd alltså blefve 323
dagar.

Första inträdet i tjenstgöring föresloges att för alla afdelningars
beväring ega rum den 1 november. Denna tidpunkt, som bäst passade
för höstflyttningarna, vore jemväl ur militär synpunkt den fördelaktigaste,
emedan dels ombyte af årsklass vore förenadt med jemförelsevis
ringa fara vid början af vintern, då kustfästningarna vore mindre utsatta
för anfall än under tiden från vår till höst, dels den nya årsklassen
hunne att till följande vår, när öppet vatten inträffade, erhålla
en viss grad af utbildning, dels ock grundläggande rekrytutbildning
med fördel kunde bibringas beväringsmännen under vintern, hvaremot
denna årstid föga lämpade sig för utförande af de praktiska öfningar,
h vilka borde af sluta utbildningen.

Den första tjenstgöringstiden skulle sluta den 19 september. Härefter
skulle repetitionsöfningen för artilleri-, ekonomi- och handtverksafdelningarna
vidtaga och fortgå till den tid, då nästa l:a årsklass begynte
sin tjenstgöring.

För beväring vid minör- och eldareafdelningarna stälde sig förhållandena
något annorlunda. De ganska dryga kostnaderna för minerings-
och sjöbevakningsöfningar, till större delen uppkomna af konsumerad
utredning, särskildt stenkol, vore nemligen i viss mån oberoende
af antalet deri deltagande beväringsmän, så att kostnaderna för
repetitionsöfning af minör- och eldarebeväring blefve mindre, om denna
öfning förlädes till tiden för öfriga minerings- och bevakningöfningar,
än om särskilda öfningar å annan tid skulle anordnas för denna beväring,
hvarvid äfven borde tagas i betraktande den afsevärda slitning,
för hvilken en del af minmaterielen vore utsatt vid hvarje utläggning
och upptagning.

Ingen svårighet mötte att under den föreslagna öfningstiden samtidigt
bereda fredsinqvartering å kustfästningarna för två klasser af
minör- och eldarebeväringen; ej heller komme brist på minörer och
eldare att uppstå under beväringens vid öfriga afdelningar repetitionsöfning,
enär stammanskap funnes att tillgå i tillräckligt antal att fylla
behofvet.

För att likväl de stora mineringsöfningarna måtte kunna, när så

Femte liufvudtiteln.

89

lämpade sig, utföras i samband med flottans krigsöfningar, hvilket vore
egnadt att gifva öfningarna ökadt intresse och ökad nytta, föresloge
komitén, att repetitionsöfningen för minör- och eldareafdelningarnas beväring
måtte ega rum alternativt från och med den 9 augusti till och
med den 19 september eller från och med den 20 augusti till och med
den 30 september.

Genom sålunda föreslaget förfaringssätt komme att under en tid
af 4 till 6 veckor årligen icke finnas någon minör- och eldarebeväring
i tjenstgöring. Detta vore visserligen icke fördelaktigt, men det inträffade
vid en tid på året, då faran för oväntadt anfall måhända ej
vore så stor. I betraktande häraf samt af att minerings- och bevakningsöfningarna
blefve mindre kostsamma, om repetitionsöfning egde
rum, när de öfriga öfningarna påginge, och då det dessutom vore vid
de större mineringsöfningarna fördelaktigt att hafva två beväringsklasser
i tjenst, ansåge komitén fördelarna af de föreslagna repetitionsöfningarna
för minör- och eldareafdelningarnas beväring vara större än deras nyss
angifna olägenhet.

Komitén föresloge alltså:

att under närvarande förhållanden 7 klasser beväring, den 2:a till
och med den 8:e, toges i anspråk för kustartilleriets mobilisering utom
å Gotland, där årsklassernas antal bestämdes med hänsyn till att kunna
fylla mobiliseringsbehofvet med eu bestämd kontingent i l:a årsklassen
af sammanlagdt 40 man för de olika afdelningarna;

att beväringens vapenöfning fördelades på en första tjenstgöring
af 323 dagars längd och en repetitionsöfning af 42 dagars längd på
följande sätt:

Fr. o. no. T. o. m.

samtliga afdelningar................

» » ..................

artilleri-, ekonomi- och handt verksafdelningarna

..............

minör- och eldareafdelningarna
eller alternativt » » »

l:a klassen 1 nov.—31dec.

2:a » 1 jan.—19 sept.

4:e » 20 sept.—31 okt.

4:e » 9 aug.—19 sept.

4:e » 20 aug.—30 sept.

Under öfvergångstiden skulle 6 beväringsklasser erhålla 197 dagars
vapenöfning. Större eller mindre del af dessa årsklasser komme att
under en följd af år — ända till dess att den under sista öfvergångsåret
inskrifna klassen öfverginge till 9:e klassen, d. v. s. till och med 13:e
året efter öfvergångsperiodens början — påräknas för kustartilleriets
mobilisering.

Bih. till Piksd. Prot. 1901. 1 Sami. / Afd. 1 Höft.

12

90

Femte hnfvudtiteln.

För att under denna öfvergångstid öka de äldre klassernas försvarsvärde,
syntes det derför vara lämpligt att fördela äfven de 197
dagarnas vapenöfning i en första öfning och en repetitionsöfning, trots
den obestridliga försämring i beväringens rekrytutbildning, som blefve
en följd af att den korta öfningstiden sålunda splittrades.

Denna repetitionsöfning kunde dock icke föreslås af samma längd,
som när den till 365 dagar utsträckta vapenöfningstiden begynt, eller
6 veckor, utan torde böra afkortas med 1 vecka, Komitén föresloge
således, att den första öfningstiden måtte bestämmas till 162 dagar och
repetitionsöfningen till 35 dagar.

För att draga största möjliga nytta af öfningarna borde de 197 dagarna
förläggas till tiden från vår till höst, hvilket äfven till en början påkallades
af bristande utrymme för vinterinqvartering, innan nya kaserner
hunnit uppföras. Öfningarna borde afslutas till höstflyttningen.

På grund häraf föresloges, att första tjenstgöringen skulle för alla
af delningar börja den 16 april och sluta den 24 september.

Emedan inskrifningen för året ej torde vara afslutad den 16 april,
komme den första utbildningen att bibringas 2:a klassen. Härigenom
bildades äfven en öfvergång till 365 dagars vapenöfningstid, vid hvilken
enligt föregående förslag den hufvudsakliga utbildningen komme på 2:a
klassen.

Repetitionsöfningen skulle fullgöras af 4:e klassen.

Beträffande tiden på året för repetitionsöfningen föresloges, att
beväringens vid artilleri-, ekonomi- och handtverksafdelningarna repetitionsöfning
måtte ega rum från och med den 27 september till och med''
den 31 oktober samt beväringens vid minör- och eldareafdelningarna
repetitionsöfning från och med den 21 augusti till och med den 24
september.

Enligt komiténs förslag skulle således under öfvergångstiden beväringsöfningarna
fördelas sålunda:

Fr. o. m. T. o. m.

samtliga afdelningar..................................... 2:a klassen 16 april—24 sept.

artilleri-, ekonomi- och handtverksafdelningarna
................................................. 4:e » 27 sept.—31 okt.

minör- och eldareafdelningarna.................. 4:e » 21 aug.—24 sept.

Komitén hade emellertid icke kunnat undgå att finna, det nu föreslagna
öfningstider för beväringen, med hvilka kustfästningarna under
omkring halfva året vore fullständigt blottade på beväring, icke tillfredsstälde
de kraf, som stäldes på krigsberedskapen af sådana kustfästningar,
hvilka kunde under så godt som hela året anfallas af en

Femte hufvudtiteln.

91

sjöstyrka, såsom fallet i allmänhet vore med Fårösund, Carlskrona och
Göteborg samt understundom med Vaxholm och Oscar-Fredriksborg.

Detta missförhållande kunde med 197 dagars vapenöfning undanröjas,
endast om årsklassen delades, så att blott en del af densamma
fullgjorde första tj enstgöringen under sommarmånaderna och den öfriga
delen fullgjorde den under vintern, men detta återigen kunde ega rum
först, sedan erforderliga kaserner blifvit uppförda för fredsinqvartering
vintertid af beväringen, enär det dessförinnan icke vore möjligt att
under fredstid hafva beväringen i tjenst under den kalla årstiden.

Å andra sidan medförde dock beväringens öfvande under den mörka
och kalla delen af året den olägenhet, att beväringsmännen icke kunde
tillgodogöra sig utbildningen i samma grad, som om öfningarna egde
rum från vår till höst.

Ofvannämnd delning af den beväringsklass, hvilken skulle fullgöra
sin vapenöfning, kunde derför egentligen komma i fråga vid de fästningar,
hvilka året om vore utsatta för anfall från sjösidan och vid
hvilka klimatet lade minst hinder i vägen för öfningarnas ändamålsenliga
bedrifvande.

Men jemväl vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning, hvarest
dock fördelarna att hafva beväring i tjenst under hela året i större grad
motvägdes af dermed förenade olägenheter, enär klimatet, som här vore
märkbart hårdare, försvårade utbildningen under den knappa vapenöfningstiden,
under det att risken för anfall från sjösidan under vintern
vore mindre till följd af isförhållandena i och utanför Stockholms skärgård,
kunde en sådan utväg vara förmånlig för att öka den i tjenst
varande styrkans numerär under tiden från höst till vår.

Delningen borde emellertid icke omfatta minör- och eldareafdelningarnas
beväring, så väl på grund af dennas fåtalighet som ock emedan
hvad ofvan anförts om svårigheterna att under vintern utföra öfningarna
särskildt egde tillämpning beträffande mineringsöfnirigar.

Beträffande vapenöfning af den beväring, som blott skulle erhålla
197 dagars utbildning och som vore afsedd för artilleri-, ekonomi- och
handtverkstjenst, ville komitén följaktligen alternativt föreslå att densamma,
sedan erforderliga kaserner för vinterinqvartering blifvit anordnade,
enligt nedanstående grunder inkallades till erhållande af första
utbildning i tvenne afdelningar, hvaremot repetitionsöfningen likasom i
det föregående förslaget sktille vara gemensam:

92

Femte hufvudtitcln.

Fr. o. m. T. o. m.

en del af artilleri-, ekonomi- och handt-J l:a

verksafdelningarna .........................................j 2:a

återstoden af artilleri-, ekonomi- och handt-| ^.a

verksafdelningarna .......................................(

hela artilleri-, ekonomi- och handtverksafdel-) ^
ningarna ............................................................j

klassen lnov.—31 dec.
t> 1 jan.—11 april

» 14 april—22sept.

» 25 sept.—29okt.

Beträffande kustartilleriets förläggning under förutsättning af utsträckning
af beväringens öfningstid till 365 dagar har komitén jemväl afgifvit
förslag, hvartill jag torde få återkomma vid behandlingen af extra
anslagen under femte hufvudtiteln.

Till fullgörande af det komitén lemnade uppdrag att afgifva kostnadsberäkning
för den förändrade organisationen, ej mindre sedan utsträckningen
af öfningstiden blifvit fullständigt genomförd, än äfven för
hvarje år under öfvergångstiden, har komitén uppgjort dylika beräkningar
''för hvart och ett af åren 1902, hvilket år antagits vara det första
öfvergångsåret under kustartilleriets uppsättning, till och med 1911,
hvilket år kustartilleriets stampersonal antagits vara fullt uppsatt samt
beväringens utbildning första gången eg a rum 365 dagar enligt plan.
Derjemte har komitén upprättat förslag till stater för kustartilleriet
under dess första uppsättningsår, 1902 —- hvilken stat är lika med den
för samma år under förutsättning af 90 dagars beväringsöfning föreslagna
— samt för år 1908, i hvilken stat stammen beräknats vara
fullständigt uppsatt.

Angående de grunder, som följts vid upprättandet af dessa kostnadsberäkningar
anför komitén:

beträffande stammen: att samtliga kostnader enligt stat äfvensom
för eldning och belysning samt ökningen i staterna för sjökrigsskolan,
sjökrigshögskolan och marinförvaltningen beräknats enligt samma grunder
som i det ursprungliga förslaget och att öfningsanslaget, som i det
ursprungliga förslaget upptagits till 180,000 kronor, nedbringats till

160,000 kronor; samt

beträffande beväringen: att kostnaderna för inställelse och hemfärd,
sjukvård, diverse utgifter och transporter m. m. beräknats med ledning
af de belopp, hvilka hittills utgått för dessa ändamål; att kostnaderna
för beklädnad, kasernering, eldning och belysning beräknats
lika som för stammanskap; äfvensom att öfningskostnaderna ansetts
kunna för beväringen upptagas till något lägre belopp per man, än

Femte lmfvudtitelii.

93

som blifvit föreslaget för stammen, ehuru skilnaden ej kunde blifva
särdeles stor, då beväringens vapenöfning utsträckts till helt år och
öfningarna skulle försiggå tillsammans med stammen.

De sakkunnige, hvilka den 28 sistlidne september erhöllo uppdrag
att granska kustartillerikomiténs förslag, hafva i sitt den 31 derpå följande
oktober afgifna underdåniga yttrande i ärendet anfört, att de — med
undantag beträffande det utaf komitén föreslagna sättet för tillsättande
af chef för marinförvaltningens minafdelning, hvilket kustartillerikomitén
ansett böra ske efter förslag af chefen för kustartilleriet, under det
granskningskomiterade funnit förslaget böra afgifvas af marinförvaltningens
chef — till alla delar biträdde komiténs förslag.

Slutligen har marinförvaltningen i sitt den 14 december 1900 afgifna
underdåniga utlåtande i ämnet förklarat sig biträda hvad granskningskomiterade
yttrat. För hvad marinförvaltningen i detta utlåtande
anfört rörande behof af ändring i staten för embetsverket har jag redogjort
vid anslaget till marinförvaltningen.

Chefen för fortifikationen, hvilkens yttrande inhemtats rörande förslaget
om upprättande af en fortifikationsafdelning inom marinförvaltningen,
har mot detsamma icke haft något att erinra.

Den organisation af kustartilleriet, som af komitén föreslagits, anser
jag böra i allt hufvudsakligt godkännas.

Hvad särskildt angår stampersonalens antal efter fullbordad uppsättning
delar jag komiténs åsigt, att utsträckning af beväringens öfningstid
till 365 dagar icke kan föranleda någon minskning af officers- och
underofficerskårernas samt den civilmilitära personalens af komitén föreslagna
numerär.

Då jag emellertid af hvad komitén anfört rörande behofvet vid mobilisering
af personal vid fasta minförsvaret icke funnit mig öfvertygad derom,
att detta behof måste upptagas högre än som skett i den beräkning,
hvilken låg till grund för min i statsrådsprotokollet för den 13 januari
1900 intagna framställning rörande flottans personalbehof, bör den af
komitén upptagna stampersonalen vid fasta minförsvaret något minskas,
hvilken minskning jemväl berör underofficerskåren, i det att två sergeanter
skulle uteslutas.

O 1

94

Femte liufrudtiteln.

Likaså anser jag hela den af komitén under handtverksafdelningen
upptagna yrkesgrenen elektriker kunna bortfalla, hvarigenom manskapets
numerär skulle minskas med 6 man, deraf 2 i l:a, 2 i 2:a och 2

1 3:e lönegraden. Då nemligen minörerna komma att erhålla tillräcklig
utbildning för den tjenstgöring, hvartill yrkesgrenen elektriker afsetts,
synes någon särskild yrkesgren för denna tjenstgöring icke behöfva
upptagas.

Den minskning af stammanskapets antal, som komitén föreslagit
under förutsättning att beväringens öfningstid utsträckes till 365 dagar,
torde i det hela vara riktigt afpassad. Dock synes mig, med hänsyn
till den fullständigare utbildning, som under nämnda förutsättning skulle
tillgodokomma beväringen, någon minskning af stammanskapet äfven vid
minörafdelningen kunna vidtagas.

Af nu angifna skäl har jag ansett det af komitén under förutsättning
af 365 dagars öfningstid för beväringen föreslagna antalet
stampersonal efter fullbordad uppsättning kunna minskas med 2 underofficerare
och 56 man; och skulle denna minskning utgöra: vid minörafdelningen:
2 sergeanter och 40 man, deraf 10 i 3:e och 30 i
4:e lönegraden, vid eldareafdelningen: 10 man, deraf 4 i 3:e och 6 i
4:e lönegraden, samt vid handtverksafdelningen: 6 man, deraf 2 i l:a,

2 i 2:a och 2 i 3:e lönegraden.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

dels att bifalla, att, med indragning af Vaxholms och Carlskrona
artillerikårer, ett kustartilleri uppsättes, omfattande, efter fullbordad uppsättning
och under förutsättning att beväringens öfningstid under
fredstid utsträckes till 365 dagar, följande med fasta aflöningsförmåner
anstälda personal, fördelad på Vaxholms och Carlskrona artilleriregementen,
nemligen:

1 chef för kustartilleriet (generalsperson),

2 öfverstar och regementschefer,

2 öfverstelöjtnanter,

6 majorer,

21 kaptener af l:a klassen,

17 kaptener af 2:a klassen,

34 löjtnanter,

17 underlöjtnanter,

50 styckjunkare (flaggjunkare, flaggmaskinister),

104 sergeanter (stabstrumpetare, maskinister, rustmästare),

2 regementsintendenter,

Femte hnfvudtiteln.

95

1 fästningsförvaltare,

1 regementsläkare,

2 förste bataljonsläkare,

1 auditör,

1 regementspastor,

1 fästningspre dikant,

166 manskap i l:a lönegraden,

402 » » 2:a » ,

206 » » 3:e » * ,

540 » » 4:e »

dels och att, under förutsättning att Riksdagen beslutar uppsättande
af ett kustartilleri, ur riksstaten för år 1902 utesluta anslaget till Carlskrona
artillerikår.

Jag anhåller nu att få öfvergå till de särskilda anslagen för år
1902 till kustartilleriet, åt hvilka anslag torde höra gifvas samma natur,
som gifvits motsvarande anslag för flottan.

Aflöning för kustartilleriets personal.

Jag har i det föregående angifvit den minskning i stampersonalen
efter fullbordad uppsättning, som jag ansett kunna ega rum utöfver
hvad komitén föreslagit under förutsättning att beväringens öfningstid
under fredstid utsträckes till 365 dagar.

Den sålunda angifna minskningen i stampersonalen efter fullbordad
uppsättning skulle medföra följande minskning af den personal, som
bör uppsättas under år 1902:

2 elektriker,
2 » ,

2 » ,

4 eldare,

6 )) ,

i l:a lönegraden
» 2:a »

» 3:e »

'' » » »

t> 4:e x»

eller tillhopa 16 man.

I de af komitén föreslagna aflöningsförmånerna för officerarne och
den civilmilitära personalen vid kustartilleriet anser jag mig icke böra
ifrågasätta höjning för år 1902.

[15, 16.]

Aflöning för
kustartilleriets
personal.

96

Femte liufvudtiteln.

Beträffande aflöningsförmånerna för underofficerarne synas samma
grunder böra följas, som af chefen för landtförsvarsdepartementet föreslagits
för motsvarande personal vid armén. De skulle sålunda blifva
för styckjunkare, flaggjunkare och flaggmaskinist: lön 1,020 kronor
och dagaflöning (å 2 kronor) 730 kronor, eller tillhopa 1,750 kronor,
samt för sergeant, stabstrumpetare, maskinist och rustmästare: lön 720
kronor och dagaflöning (å 1 krona 50 öre) 547 kronor 50 öre, eller
tillhopa 1,267 kronor 50 öre, hvartill kommer för båda underofficersgraderna
inqvarteringsbidrag med 150 kronor å kustfästning och 200
kronor i Stockholm.

Vidkommande aflöningen för reservofficersaspiranter lärer densamma,
då aflöningsformerna beklädnadsersättning och portionsersättning skulle
bortfalla för underofficerarne, böra i sin helhet utgå såsom dagaflöning,
hvilken, på sätt granskningskomiterade föreslagit, lämpligen torde kunna
bestämmas till, i afrundadt tal, 4 kronor 50 öre.

Framdeles lärer blifva nödigt att äska medel till repetitionsöfningar
för reservbefäl, afsedt till tjenstgöring vid kustartilleriet; men några
sådana repetitionsöfningar skulle enligt komiténs förslag icke ifrågakomma
förrän år 1908.

Hvad angår de aflöningsförmåner, hvilka böra tillkomma manskapet,
anser jag icke tillräckliga skäl föreligga att, såsom komitén föreslagit,
göra skilnad i detta afseende mellan manskap i samma lönegrad,
men tillhörande olika afdelningar. Deremot torde aflöningsbeloppet per
man inom hvarje lönegrad böra jemkas derhän, att det icke kommer
att understiga den aflöning, som enligt chefens för landtförsvarsdepartementet
förslag skulle tillkomma motsvarande personal vid armén.
För manskapet i l:a lönegraden torde derjemte aflöningen, med hänsyn
till den längre tid, som enligt föreslagna bestämmelser rörande manskapets
utbildning kommer att förflyta, innan denna lönegrad vid kustartilleriet
uppnås, böra sättas något högre än för manskap i samma grad
vid armén. Jag föreslår alltså, att aflöningen för manskapet vid kustartilleriet
bestämmes på följande sätt:

i l:a lönegraden:

månadslön 25 kronor, således för år........................................ kr. 300: —

dagaflöning 70 öre, » » » ......................................... » 255: 50

summa kr. 555: 50

Femte hiifrudtiteln.

97

i 2: a lönegraden:

månadslön 17 kronor, således för år.........................s:....... kr. 204: —

dagaflöning 50 öre, , » » » .................................» 182: 50

summa kr. 386: 50

i 3:e lönegraden:

månadslön 12 kronor, således för år..................... kr. 144: —

dagaflöning 40 öre, » » »........................... » 146: —

summa kr. 290: —

i 4:e lönegraden:

månadslön 6 kronor 50 öre, således för år ......................... kr. 78: —

dagaflöning 30 öre, » » » ................. » 109: 50

summa kr. 187: 50.

Derjemte torde för ett begränsadt antal, af komitén föreslaget till
50, underofficerskorpraler, som erhållit vederbörligt tillstånd att bo utom
kasernen, få utgå inqvarteringsbidrag till månatligt belopp å kustfästning
af 10 kronor och i Stockholm af 15 kronor.

I enlighet med nu angifna grunder har jag låtit upprätta förslagtill
stat för kustartilleriet för år 1902 (bil. n:r 11), i hvilken stat arfvoden
och rekryteringskostnader uppförts i enlighet med komiténs förslag
och inqvarteringsbidragens slutsumma förslagsvis upptagits till
33,400 kronor.

Rörande beräkningen af det till inqvarteringsbidrag för år 1902
erforderliga belopp anhåller jag att här få erinra, att inqvarteringsbidragen
för officerare upptagits i enlighet med komiténs förslag, för chefen
till 1,200 kronor, för regementsofficerare till 600 kronor å kustfästning
och 1,000 kronor i Stockholm, för kaptener till 400 kronor å kustfästning
och 500 kronor i Stockholm samt för löjtnanter och underlöjtnanter
till 300 kronor å kustfästning och 400 kronor i Stockholm.
För samtliga underofficerare har inqvarteringsbidraget, såsom jag ofvan
anfört, upptagits till 150 kronor å kustfästning och 200 kronor i Stockholm.
Derest kontant inqvarteringsbidrag enligt dessa grunder skulle
komma att utgå till hela den i staten för år 1902 upptagna personal
af officerare och underofficerare, skulle kostnaden härför uppgå till
46,200 kronor. Men då inqvartering in natura beräknats under samma
år kunna beredas för 3 regementsofficerare, 11 kaptener, 18 löjtnanter
och underlöjtnanter samt 50 underofficerare, samtliga å kustfästning,

Bill. till Rikad. Pynt. W01. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 13

98

Femte hufvudtiteln.

kan sistnämnda summa minskas till 27,100 kronor. Lägges härtill en
summa af 6,300 kronor för inqvarteringsbidrag åt underofficerskorpraler
enligt förut angifna grunder, erhålles sammanlagda beloppet af inqvarteringsbidrag
för år 1902, eller 33,400 kronor..

Statförslagets slutsumma 826,209 kronor utvisar anslagsbebofvet
för år 1902 under titeln aflöning för kustartilleriets personal.

Härvid torde emellertid böra erinras följande.

Hå jag i statsrådet den 13 januari 1900, (protokollet öfver
sjöförsvarsärenden nämnda dag, bifogadt statsverkspropositionen till
1900 års Riksdag, sid. 25—27) anmälde den vid ingången af år 1902
erforderliga ökningen af flottans personal, anförde jag — under hänvisning-
till det uppdrag, som lemnats den då nyligen tillsatta kustartillerikomitén
— att den del af den utaf chefen för flottans stab föreslagna
personalökningen för år 1902, som vore afsedd för tjenstgöring
vid fasta minförsvaret och å befästningarna vid Carlskrona, icke då
borde upptagas, i följd hvaraf den föreslagna ökningen kunde minskas
med 6 kaptener, 4 löjtnanter och underlöjtnanter, 10 underofficerare
och 100 gemenskap. I den ökning af flottans stampersonal, som ytterligare
skulle blifva erforderlig vid ingången af år 1912, kunde genom
kustartilleriets och fasta minförsvarets omorganisation på föreslaget sätt
ske en ännu mera betj^dlig minskning, nemligen med 3 regementsofficerare,
12 kaptener, 12 löjtnanter och underlöjtnanter, 31 underofficerare,
31 underofficerskorpraler och 305 öfrigt manskap. Den aflöning, som
eljest skulle blifvit erforderlig åt denna ökade personal, ingår sålunda i
kostnaderna för aflöning åt kustartilleriets personal.

I slutsumman af kostnaderna för aflöning åt kustartilleriets personal
år 1902 ingår jemväl den aflöning, som hittills utgått till personalen
vid Vaxholms artillerikår, 152,380 kronor 10 öre, samt till personalen
vid Carlskrona artillerikår, 185,777 kronor 10 öre, eller tillhopa
338,157 kronor 20 öre, hvartill ytterligare bör läggas dels den på Vaxholms
artillerikår belöpande andel af det utaf 1899 och 1900 årens
Riksdagar på extra stat beviljade anslag till löneförbättring för underbefäl
vid armén, 5,382 kronor, och det af samma Riksdagar jemväl
på extra stat beviljade anslag till löneförbättring åt underbefäl vid
Carlskrona artillerikår, 6,200 kronor. Efter afdrag af samtliga nu
nämnda belopp visar sig, att den verkliga ökade utgiften under år
1902 för aflöning åt den till kustfästningarnas och minpositionernas
bemanning afsedda personal utgör allenast 476,469 kronor 80 öre.

I likhet med hvad för Carlskrona artillerikår blifvit bestämdt,

Femte hufvudtiteln.

99

torde personalen vid kustartilleriet böra tillerkännas pensionsrätt enligt
samma grunder, som i detta afseende gälla för flottans personal.

Hvad angår pensioneringen af det för tjenstgöring vid kustartilleriet
utbildade reservbefälet torde, då detta befäl är afsedt att antagas
vid flottan och sålunda utnämnas till reservunderlöjtnanter och reservlöjtnanter
i flottan, de af 1898 års Riksdag godkända grunder för pensionering
af reservbefäl vid flottan blifva gällande.

På grund af hvad jag sålunda anfört "hemställer jag, att Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

dels att medgifva, att de för befäl och underbefäl med vederlikar
samt manskap vid flottan gällande pensioneringsgrunder må tillämpas
jemväl i afseende på befäl och underbefäl med vederlikar samt manskap
vid kustartilleriet;

dels ock att, med godkännande af stat för kustartilleriet, af den
lydelse bilagan n:r 11 vid detta protokoll utvisar, i riksstaten för år
1902 till aflöning för kustartilleriets personal uppföra ett anslag af
826,209 kronor.

Beklädnad åt kustartilleriets manskap.

Då kostnaden för beklädnad åt 1 man, på sätt komitén föreslagit [17.]
i öfverensstämmelse med hvad nu gällande stat för Carlskrona artilleri- Beklädnad åt
kår upptager, beräknas till 108 kronor för år, hvartill lärer böra läggas
kostnaden för sängservis å 3 kronor om året för man, hvilken skap.

sistnämnda kostnad emellertid icke bör beräknas för de 50 man, som
antagits komma att bo utom kasernen och derför åtnjuta inqvarteringsbidrag,
skulle kostnaden för beklädnad med deruti inberäknad sängservis
åt kustartilleriets manskap under år 1902 uppgå till

108 kronor för en hvar af 1,194 man kr. 128,952: —

3 » T> » » » 1,144 » » 3,432: —

eller tillhopa kr. 132,384: —

I denna kostnadssumma ingår emellertid dels ett förut från anslagunder
fjerde hufvudtiteln till beklädnad och sängservis åt manskap vid
Vaxholms artillerikår utgående belopp af 31,713 kronor, dels det i
staten för Carlskrona artillerikår till manskapets beklädnad upptagna
belopp af 38,880 kronor, dels ock den del af de i sistnämnda stat upptagna
kaserneringskostnader, som utgör kostnaden för sängservis, 1,080

100

Femte hnfrudtitoln.

kronor, eller tillhopa 71,673 kronor, hvadan den verkliga ökade utgiften
för statsverket under denna titel utgör 60,711 kronor. För öfrigt bör
äfven här tagas i betraktande den minskning af den för flottan erforderliga
personalökningen, som möjliggöres genom kustartilleriets
uppsättning och som jemväl inverkar på anslaget till beklädnad åt
sjömans- och skeppsgossekårerna.

På grund af det anförda hemställer jag, det täcktes Kongl. Maj:t
föreslå Riksdagen

att i riksstaten för år 1902 till beklädnad åt kustartilleriets manskap
uppföra ett reservationsanslag af 132,384 kronor.

Naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap.

[18.] I nu gällande stat för Carlskrona artillerikår upptages dagliga

kostnaden för naturaunderhåll åt 1 man till 48 öre. Då emellertid erartilleriets
farenheten visat, att denna kostnad uppgått till högre belopp, sjnes
manskap. tjenstgöring i land, låg till grund för den höjning i flottans
naturaunderhållsanslag, som egde rum i riksstaten för år 1901 med
anledning af sjömanskårens ökning, eller till 52 öre.

Enligt denna beräkningsgrund uppgår årliga kostnaden för naturaunderhåll
åt 1,194 man till 226,621 kronor 20 öre.

Äfven beträffande detta anslag bör erinras, att uti detsamma ingår
ej mindre en å Vaxholms artillerikår belöpande andel af anslaget under
fjerde hufvudtiteln till mathållning vid garnisonerade armén, 65,239 kronor
50 öre, än äfven den i staten för Carlskrona artillerikår upptagna
anvisning till naturaunderhåll 63,072 kronor, eller tillhopa 128,311 kronor
50 öre, samt att den ökade kostnaden å detta anslag af skäl, som
jag anfört vid anslagen till aflöning för kustartilleriets personal och till
beklädnad åt kustartilleriets manskap, till någon del motsvaras af en
minskning i den ökade kostnad för naturaunderhåll åt personal vid
flottan, som skulle blifva erforderlig, derest ej ett kustartilleri på nu
föreslaget sätt blefve uppsatt.

Jag hemställer alltså, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att i riksstaten för år 1902 till naturaunderhåll åt kustartilleriets
manskap uppföra ett förslagsanslag af 226,621 kronor.

Femte hufvudtiteln.

101

Underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel.

För beräkning af det anslag, som för år 1902 varder erforderligt [19.]
till underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel, hafva, på an- underhåll åt
modan, arméförvaltningen å vederbörande departement samt marinför- ''byggnader*8
valtningen i gemensamt afgifvet yttrande meddelat uppgift å de belopp, och materiel,
som för närvarande från ordinarie anslag under fjerde hufvudtiteln
utgå till underhåll af sådana byggnader och sådan materiel, som enligt
kustartillerikomiténs förslag skulle för framtiden underhållas med medel
från anslag under femte hufvudtiteln; och utgöra dessa belopp enligt
berörda uppgift 86,450 kronor, deraf 14,050 kronor beräknats utgå från
anslaget till arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets
öfningar och materiel samt 72,400 kronor från anslaget till arméns
byggnader och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens öfningar
och materiel.

I gällande stat för Carlskrona artillerikår äro kaserneringskostnader
upptagna till belopp af 11 kronor årligen för hvarje man. Af detta
belopp beräknas 3 kronor utgöra kostnaden för sängservis, hvilken
kostnad, på sätt jag ofvan under [17] anfört, beräknats för kustartilleriets
manskap utgå från anslaget till beklädnad åt manskapet. Återstående
8 kronor böra deremot utgå från förevarande anslag. Denna
kostnad skulle för 1,144 man, som beräknats vara inkasernerade, utgöra
9,152 kronor om året, i hvilken summa ingår den del af
kasemeringskostnaderna å Carlskrona artillerikårs stat, som utgör kasernunderhållskostnad,
eller 2,880 kronor.

Enligt uppgift från marinförvaltningen har under åren 1895—99
från anslaget till flottans nybyggnad och underhåll utbetalats för underhåll
af befästningar och byggnader samt artilleri-, min-, flytande och
annan materiel, som enligt kustartillerikomiténs förslag skulle komma att
tillhöra kustartilleriet, tillhopa 204,136 kronor 93 öre, således i medeltal
40,827 kronor 39 öre eller, i rundt tal, 40,000 kronor årligen.

Om nu nämnda underhållskostnader sammanläggas, erhålles en
summa af 135,602 kronor.

Emellertid har armé förvalta ingen å fortifikationsdepartementet i
underdånig skrifvelse den 14 november 1900, som blifvit af chefen för
landtförsvarsdepartementet föredragen, anfört, att det under fjerde hufvudtiteln
uppförda anslaget till arméns byggnader och kommendantskapsutgifter
samt fortifikationens öfningar och materiel borde i riksstaten

102

Femte hufvudtiteln.

[20.]

Kust artilleriets öfningar.

för år 1902 höjas med 80,000 kronor, men att af denna förhöjning,
derest förslaget om sjöfästningarnas ställande under sjöförsvarsdepartementet
vunne bifall, i enlighet med armé- och marinförvaltningarnas i
detta ärende infordrade gemensamma yttrande, ett belopp af 10,000
kronor borde anvisas å femte hufvudtiteln.

Följaktligen lärer förutnämnda summa 135,602 kronor böra ökas
med 10,000 kronor.

Med stöd af nu anförda beräkningar och uppgifter samt under
erinran att jag under punkt [8] här ofvan hemstält om minskning af
anslaget till flottans nybyggnad och underhåll med 40,000 kronor, hemställer
jag i underdånighet, det täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen
att i riksstaten för år 1902 till underhåll af kustartilleriets byggnader
och materiel uppföra ett reservationsanslag af 145,602 kronor.

Kustartilleriets öfningar.

Med ledning af de kostnader, som under de senare åren utgått till
öfvande af personalen vid Vaxholms och Carlskrona artillerikårer samt
fasta minförsvaret, har kustartillerikomitén beräknat den för öfvande af
kustartilleriets år 1902 uppsatta personal erforderliga kostnaden till

120,000 kronor, mot hvilken beräkning jag icke funnit något att erinra.

I denna summa ingår dels det belopp af 32,150 kronor, som från
anslag under fjerde hufvudtiteln utgått till Vaxholms artillerikårs öfningar,
dels ock hvad från anslaget till flottans öfningar utgått till Carlskrona
artillerikårs och fasta minförsvarets öfningar, hvilket sistnämnda
belopp af komitén beräknats hafva under de senare åren utgått med
omkring 51,000 kronor. Vid den beräkning af den för år 1902 erforderliga
ökningen af anslaget till flottans öfningar, som jag ofvan under
punkten [8] åberopat, har förutsatts, att från sistnämnda anslag icke
skulle bestridas någon kostnad för kustartilleriets öfningar.

Jag hemställer i underdånighet, det täcktes Kongl. Maj:t föreslå
Riksdagen

att i riksstaten för år 1902 till kustartilleriets öfningar uppföra ett
reservationsanslag af 120,000 kronor.

Femte hnfvudtiteln.

103

Kustartilleribeväringens vapenöfningar samt beklädnad

och ersättning derför.

Enligt kustartillerikomiténs förslag skulle under år 1902 vid kustartilleriet
icke förekomma öfning för annan beväring än den, som förut
vid Vaxholms artillerikår undergått sin första vapenöfning och sålunda
enligt nu gällande bestämmelser skulle öfvas 22 dagar under år 1902.
Kostnaden härför har af komitén beräknats till 15,680 kronor.

Under år 1903 skulle deremot 2:a klassens beväring vid kustartilleriet
fullgöra sin första öfning. I den för bestridande af kostnaden härför
erforderliga summan 237,470 kronor 84 öre ingår dels det belopp,
som hittills utgått för Vaxholms artillerikårs beväring från anslag under
fjerde hufvudtiteln 50,421 kronor, dels ock det belopp af 98,000 kronor,
som från anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad
och ersättning derför anvisats till Carlskrona artillerikår, äfvensom den
från sistnämnda anslag utgående kostnaden för deD del af sjöbeväringen,
som öfvats vid fasta minförsvaret.

Jag hemställer i underdånighet, det täcktes Kongl. Maj:t föreslå
Riksdagen

att i riksstaten för år 1902 till kustartilleribeväringens vapenöfningar
samt beklädnad och ersättning derför uppföra ett förslaersanslas:
af 15,680 kronor.

Sjukvård för kustartilleriets personal.

Sedan jag anmodat marinförvaltningen att inkomma med beräkning
å årliga kostnaden för sjukvård åt kustartilleriets personal, sådan
denna personal blifvit upptagen i kustartillerikomiténs förslag, har
marin förvaltningen i skrifvelse den 24 sistlidne december anfört, att
ifrågavarande beräkning syntes kunna stödjas på förhållandet under år
1900 mellan, å ena sidan, de anslagsmedel, som funnes i stat anvisade
för sjukvårdsändamål vid Carlskrona station, och, å andra sidan, antalet
af stationens hela personal. Enligt denna beräkningsgrund skulle sjukvårdskostnaden
för en hvar af kustartilleriets underofficerare och manskap
uppgå till 9 kronor 90 öre om året. Den erforderliga summan
för 124 underofficerare och 1,194 man, eller tillhopa 1,318 personer,
skulle sålunda blifva 13,048 kronor 20 öre eller i rundt tal 13,000
kronor.

[21.]

Kustartilleribeväringens

vapenöfningar
samt beklädnad
och ersättning
derför.

[22.]
Sjukvård för
kustartilleriets
personal.

104

Femte hufvudtiteln.

[23.]

Diverse behof.

I denna summa ingår dels ett belopp af 379 kronor, hvarmed det
under fjerde hufvudtiteln uppförda anslag till arméns diverse intendenturoch
sjukvårdsbehof ansetts kunna minskas med anledning af Vaxholms
artillerikårs öfverflyttning, dels ock det belopp, som enligt ofvan angifna
beräkningsgrund kan antagas hafva från femte hufvudtitelns anslag
till sjukvård utgått för Carlskrona artillerikårs personal eller 3,841
kronor 20 öre, deruti inberäknade de i staten för Carlskrona artillerikår
till belopp af 810 kronor upptagna medikamentspenningar.

Härvid torde böra erinras, att jag, oaktadt den minskning i utgifterna
från flottans sjukvårdsanslag, som sålunda kunde förutsättas
blifva en följd af uppförande i riksstaten af ett särskildt anslag till
sjukvård för kustartilleriets personal, ej ansett mig kunna ifrågasätta
någon nedsättning af flottans sjukvårdsanslag, emedan detta under de
senaste åren visat sig vara otillräckligt och stundom måst öfverskridas.

Jag hemställer i underdånighet, det täcktes Kongl. Maj:t föreslå
Riksdagen

att i riksstaten för år 1902 till sjukvård för kustartilleriets personal
uppföra ett reservationsanslag af 13,000 kronor.

Diverse anslag.

Diverse behof.

Anslaget till diverse behof, i riksstaten för år 1901 upptaget till
ett belopp af 19,175 kronor, bör med anledning af kustartilleriets tillkomst
något höjas. Från detta anslag torde nemligen böra utgå de af
kustartillerikomitén beräknade kostnaderna för bibliotek och inf#rmationsverk,
1,000 kronor, äfvensom för underhåll af undervisnings- och
gymnastikmateriel samt anskaffning af läroböcker 2,000 kronor, hvartill
böra läggas kommunionspenningar å 5 öre för en hvar af kustartilleriets
personal. Om denna härvid beräknas till den numerär, hvartill
den efter fullbordad uppsättning skulle komma att uppgå, skulle det
till kommunionspenningar erforderliga beloppet utgöra 79 kronor.

I den sålunda uppkommande summan 3,079 kronor ingå emellertid
de belopp af tillhopa 695 kronor 90 öre, som i staten för Carlskrona
artillerikår finnas upptagna till underhåll af undervisnings- och gymna -

Femte hufvudtiteln.

105

stikmateriel samt anskaffning af läroböcker, till bibliotek och informationsverk
samt till kommunionspenningar.

På grund af det anförda hemställer jag, det täcktes Kongl. Maj:t
föreslå Riksdagen

att i riksstaten för år 1902 höja anslaget till diverse behof från
19,175 kronor till 22,254 kronor, eller med 3,079 kronor.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

Äfven detta anslag, i riksstaten för 1901 uppfördt med ett belopp
af 47,104 kronor, bör med afseende på kustartilleriets tillkomst förhöjas.
Den af nämnda anledning för år 1902 erforderliga utgiften från förevarande
anslag har af kustartillerikomitén beräknats till 50,400 kronor,
deraf 48,400 kronor för eldning och belysning samt 2,000 kronor för
skrifmaterialier. I det för skrifmaterialier upptagna belopp ingår den
summa af 600 kronor, som i staten för Carlskrona artillerikår finnes
upptagen för samma ändamål. Af femte hufvudtitelns expensmedelsanslag
hafva under senare åren för Carlskrona artillerikår användts
omkring 16,000 kronor. Då emellertid ifrågavarande anslag under de
senare åren måst högst betydligt öfverskridas, under år 1899 med icke
mindre än 110,070 kronor 78 öre, synes skäl förefinnas att höja anslaget
med hela det för kustartilleriet erforderliga belopp, i hvilket jemväl
ingår ett nu från anslag under fjerde hufvudtiteln till Vaxholms artillerikår
utgående belopp af 11,126 kronor 74 öre. För jemnande af
hufvudtitelns slutsumma torde förevarande anslag ytterligare böra ökas
med 9 kronor.

Jag hemställer alltså, det täcktes Kongl. Maj: t föreslå Riksdagen

att i riksstaten för år 1902 höja förslagsanslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. m. från 47,104 kronor till 97,513 kronor,
eller med 50,409 kronor.

Handeln.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.

Då inkomsttiteln fyr- och båkmedel för nu ifrågavarande statsregleringsperiod
beräknas, likasom för innevarande år, till 1,500,000 kronor,
lärer penningeanslaget till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna
böra i riksstaten upptagas till enahanda belopp och
Bih. till ltikud. Bröt. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 1 lläft. 14

[24.]

Skrifmaterialier
ochexpenser,
ved m. m.

[25.]

Lots- och fyrinrättningen

med lifräddningsanstalterna.

106

Femte hufvudtiteln.

[26.]

Nyanskaffning
af krigs*
fartygsmateriel.

följaktligen, med inberäkning af deruti ingående friheter och ersättningar
409 kronor, utföras med 1,500,409 kronor, under förutsättning derjemte,
att de å förenämnda inkomsttitel uppkommande öfverskott fortfarande
må såsom hittills få användas för de med anslaget afsedda ändamål.

Beträffande öfriga ordinarie anslag har jag icke någon ändring att
föreslå.

Extra anslag.

Flottan.

Nyanskaffning af krigsfartygsmateriel.

Sedan 1899 års Riksdag beviljat ett anslag af 13,200,000 kronor
till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel, behagade Kongl. Maj:t den
29 september 1899 antaga anbud å leverans af 3 nya l:a kl. pansarbåtar,
hvilkas anskaffande, sedan infordrade leveransanbud inkommit,
beräknats medföra en kostnad af 14,597,172 kronor. I denna summa
ingick kostnaden för en utredning af artilleriammunition och torpeder,
men icke kostnaden för en andra dylik utredning. I mitt yttrande till
statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 13 januari 1900 anförde
jag, att medel för täckande af återstående anskaffningskostnaden
för ifrågavarande tre l:a kl. pansarbåtar och deras förseende med en andra
utredning af torpeder och artilleriammunition framdeles måste af Riksdagen
begäras, men att någon framställning i ämnet icke syntes böra
göras till 1900 års Riksdag, enär anslag för berörda andra utredning
icke behöfde äskas förrän år 1901 och det belopp, som i öfrigt erfordrades
för fullbordande af de tre pansarbåtarna, icke då kunde med
full noggrannhet bestämmas.

Nu har marinförvaltningen i sin underdåniga .skrifvelse den 28
september 1900 angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel
år 1902 anfört, att vid den anskaffning af artilleriet och första

Femte lmfvudtiteln.

107

utredningen af artilleriammunitionen, som nu påginge, prisen befunnits
vara så mycket högre än de af marinförvaltningen förut beräknade, att
artillerikostnaderna, i stället för att utgöra 872,000 kronor, komme att
uppgå till 982,828 kronor för hvarje pansarbåt. Den utgiftsökning af
110,828 kronor, som sålunda uppstått, utgjorde för sjelfva artillerimaterielen
40,000 kronor och för artilleriammunitionen 70,828 kronor
och berodde af prisförhöjningar m. m., som funnes angifvet i en den
underdåniga skrifvelsen Inlagd beräkning. Jemväl för öfriga delar af
fartygen hade anskaffningskostnaden till följd af prisstegringen vuxit
med ett belopp, som för alla tre fartygen beräknats till 106,209 kronor.
Kostnaderna för de tre under byggnad varande pansarbåtarna kunde
alltså antagas komma ätt öfverskrida den af 1899 års Riksdag beviljade
summan dels med skilnaden mellan den ursprungligen af marin -

förvaltningen beräknade kostnadssumman af...... kronor 14,597,172: —

och det beviljade anslaget........................................ » 13,200,000: —

eller kronor 1,397,172: —

dels med ofvannämnda ökning i artillerikostnaderna,
utgörande för tre pansarbåtar.................. » 332,484: —

samt å öfriga kostnader med.................................... » 106,209: —

d. v. s. med tillhopa kronor 1,835,865: -—

hvilket belopp vore oundgängligen behöflig! under år 1902, emedan
ifrågavarande fartyg beräknades då blifva fullt färdiga.

I underdånig skrifvelse den 27 sistlidne november har marinförvaltningen
hemstält om äskande af medel för byggande af torpedbåtar.

Marinförvaltningen erinrar deruti, att embetsverket i underdånig
skrifvelse den 29 september 1899 beträffande flottans tillgång på torpedbåtar
— hvilkas antal enligt den byggnadsplan, som framlades af
1892 års komité för afgifvande af förslag angående förändringar i afseende
på sjökrigsmaterielen m. m., borde vid utgången af år 1901
uppgå till 24 af l:a och 16,5 af 2:a klass — framhållit, att om vidare
anskaffning ej egde rum utöfver det antal, hvartill medel då voro beviljade,
skulle flottan vid utgången af år 1901 förfoga öfver blott 15
st. l:a och 11 st. 2:a kl. torpedbåtar, hvarför marinförvaltningen då
hemstälde, att af 1900 års Riksdag måtte äskas anslag för nybyggnad
af 2 st. l:a kl. öch 2 st. 2:a kl. torpedbåtar med två utredningar för
hvardera af ammunition och torpeder; och beräknades härvid kostnaden

108

Femte hufradtiteln.

för en l:a kl. torpedbåt till 263,000 kronor och för en 2:a kl. torpedbåt
till 175,000 kronor.

Af hänsyn till andra anslagsbehof ansåg jag mig emellertid icke
kunna tillstyrka Kongl. Maj:t att till 1900 års'' Riksdag aflåta proposition
om anslag till anskaffande af nya torpedbåtar.

Marinförvaltningen hemställer nu, att anslag måtte äskas för anskaffande
af tre l:a kl. och två 2:a kl. torpedbåtar och anför beträffande
kostnaden för denna anskaffning, att l:a kl. torpedbåtarna nu betingade
eu kostnad af 279,700 kronor hvardera, eller 16,700 kronor mera än
hvad som år 1899 beräknades för dylika. Denna höjning föranleddes
hufvudsakligen af stegring i priset på artillerimaterielen. Det för 2:a
kl. torpedbåtar beräknade priset uppginge till 178,500 kronor, hvit ket
belopp med 3,500 kronor öfverstege det år 1899 beräknade priset fölen
2:a kl. torpedbåt; och berodde denna ökning på stegrade pris å
artilleri- och torpedmateriel. Sammanlagda kostnaden för anskaffning
af tre l:a kl. och två 2:a klass torpedbåtar med två utredningar af
torpeder och artilleriammunition skulle sålunda blifva 1,196,100 kronor.

På senaste tiden har man i åtskilliga främmande mariner infört eu
fartygstyp, uteslutande afsedd för spaningstjenst samt till att jaga och
förstöra torpedbåtar. Åt denna typ, som i den engelska marinen fått
benämningen torpedbätförstörare, har man i öfverensstämmelse med dess
ändamål sökt gifva den största möjliga fart, ända till öfver 30 knop.
En sådan hastighet kan emellertid icke uppnås utan att afstå från att
gifva fartyget pansarskydd och kraftigare bestyckning samt från att
förlägga maskineriet under fartygets vattenlinie. Från dessa fördelar
har man vid konstruerandet af svenska flottans torpedkryssare, hvilka
delvis voro afsedda för sådan tjenst, som jag nyss antydt, icke kunnat
afstå, enär hänsyn måst tagas äfven till andra ändamål. I följd häraf
kunna sistnämnda fartyg, hvilkas konstruktion uppgjordes, innan berörda
nya fartygstyp framträdde, uppenbarligen icke med samma framgång
som en fullt modern torpedbätförstörare fylla den sistnämndas
särskilda uppgifter.

Med afseende å dessa förhållanden anmodade jag i skrifvelse den
12 juni 1899 marinförvaltningen att inkomma med yttrande, huruvida
marinförvaltningen ansåge skäl föreligga att anskaffa åtminstone en
sådan torpedbätförstörare, samt med uppgift å ungefärliga kostnaden
och anskaffningstiden för såväl fartyget som ock två’ utredningar torpeder
och ammunition för detsamma. Med anledning häraf anförde
marinförvaltningen i underdånig skrifvelse den 29 september 1899,

Femte hufvudtiteln.

109

att det inför de alltjemt stegrade anspråk på fart, som i främmande
flottor blifvit tillgodosedda på såväl avisofartyg som torpedbåtar,
syntes vara en nödvändighet att vid byggande af de lättare fartyg,
hvaraf flottan ännu hade behof, skilja det egentliga avisofartygets uppgift
från kryssarens samt att i fråga om fartyg, afsedda till spaningstjenst
och till att förhindra egna skärgårdars undersökning af fientliga
torpedbåtar, lägga hufvudsaklig vigt vid farten. I sådant syfte syntes
det marinförvaltningen, som om de hufvudsakligen i den engelska flottan
införda s. k. torpedbåtförstörare, hvilka vid utförda eskaderöfningar
visat sig så sjödugliga, att de äfven i Atlanten befunnits lämpliga för
spaningstjensten, jemväl skulle lämpa sig synnerligen väl för våra förhållanden.
Sedan marinförvaltningen fördenskull införskaffat uppgifter
å kostnaden för dessa torpedbåtförstörare och deraf funnit, att ett fartyg
af detta slag, som vore i stånd att göra 31 knops fart och som
syntes böra beställas utomlands, förutom bestyckning och utredning af
torpeder samt ammunition m. m. betingade ett pris af 1,002,650 kronor,
hvartill borde läggas dels 45,000 kronor för bestyckningen, som borde
utgöras af 6 st. 57 mm. snabbskjutande kanoner, dels ock 152,350
kronor för 2 st. torpedtuber och 2 utredningar torpeder och artilleriammunition
samt för inventarier, besigtningsresor och hemtransport,
eller sammanlagdt 1,200,000 kronor, ansåge marinförvaltningen, att hos
Riksdagen borde äskas medel till anskaffande af en torpedbåtförstörare.

Vid underdånig anmälan den 13 januari 1900 af denna marinförvaltningens
framställning anförde jag, att, med hänsyn till den stora
vigten deraf, att den svenska flottan erhölle ett snabbgående lättare
fartyg för spaningstjenst och oskadliggörande af fientliga torpedbåtar
och då den af marinförvaltningen omförmälda fartygstyp förträffligt
egnade sig för detta ändamål, det visserligen vore önskvärd!, att medel
för anskaffande af ett dylikt fartyg kunde så snart som möjligt beredas;
men på det att jemväl andra behof måtte kunna genom anslag för
år 1901 behörigen tillgodoses, syntes det vara nödvändigt att till ett
kommande år uppskjuta äskandet af anslag för ifrågavarande ändamål.

Nu har marinförvaltningen i sin underdåniga skrifvelse den 28
september 1900 ånyo framhållit behofvet af s. k. torpedbåtförstörare
och tillstyrkt, att medel härför måtte äskas af 1901 års Riksdag. Med
hänsyn till den inträdda stegringen i priset på artillerimateriel, har
emellertid marinförvaltningen ansett totalkostnaden för ett dylikt fartyg
ej kunna beräknas lägre än till 1,212,000 kronor.

no

Femte hnfmdtitelo.

Rörande behofvet af ytterligare en pansarbåt af l:a klass bär marinförvaltningen
i sin underdåniga skrifvelse den 28 september 1900 anfört,
att genom de senare årens kraftiga arbete för uppbringande af
våra försvarskrafter till sjös till en deras maktpåliggande uppgift något
så när motsvarande styrka flottan kunde, hvad beträffade pansarbåtar
af l:a klass, år 1902 räkna det antal fartyg, hvflket den enligt 1880
års sjöförsvarskomités plan för flottans nybyggnad borde vid nämnda,
tidpunkt ega. För fortsatt genomförande af nämnda plan ansåge marinförvaltningen
sig böra hemställa om äskande af medel för år 1902 till
byggande af ytterligare ett dylikt fartyg.

Kostnaden härför kunde emellertid icke numera hållas inom för
dylikt ändamål förut beräknade medelsbelopp. Enligt af marinförvaltningen
verkstäld beräkning skulle denna kostnad uppgå till ett belopp
af i jemnadt tal 5,626,000 kronor, deri dock inbegrepes jemväl kostnaden
för en andra utredning artilleriammunition. Detta belopp ansåge
marinförvaltningen sig böra tillstyrka Kongl. Maj:t att hos 1901 års
Riksdag äska till anvisande under loppet af åren 1902 och 1903 med
hälften eller 2,813,000 kronor för hvartdera året.

I skrifvelse den 19 september 1900 hafva marinförvaltningen
och chefen för flottans stab gjort framställning om anskaffande af ett
ballongfartyg med tillhörande utrustning; och hafva marinförvaltningen
och stabschefen härom anfört, bland annat, följande.

Förutom de allmängiltiga skäl, som förefunnes för ballongs användande
för sjökrigsändamål, funnes särskilda, för vårt land egendomliga
förhållanden, som talade för att detta medel för underlättande af rekognoserings-
och bevakningstjensten till sjös kunde för vårt lands försvar
blifva af stor betydelse.

De farvatten, som skilde Sverige från grannländernas kuster, hade
nemligen på många punkter så liten utsträckning i bredd, att man med
tillhjelp af ballong kunde från svenska kusten eller dess omedelbara
grannskap under gynsamma väderleksförhållanden öfverskåda större
delen af dessa farvatten. Visserligen blefve på de större afstånden
iakttagelserna mindre tillförlitliga; men på det ur sjömilitär synpunkt
mest ödesdigra skedet af ett krig, nemligen då en fientlig makt afsände
en landstigningsexpedition i större skala, kunde ett rätt användande
af ballongen blifva till synnerligen stor nytta på grund af lättheten
att äfven på högst betydligt afstånd upptäcka en så stor samlingfartyg
som den för en dylik expedition erforderliga. Äfven inom våra
vidsträckta skärgårdar borde ballongen, på grund af de omedelbara

Femte hufvudtitcln

in

upplysningar om krigsläget, som med dess tillhjelp kunde erhållas,
blifva af den största betydelse för ledandet af en sjöstyrkas operationer,
särskildt om de inom operationsområdet befintliga öarna och
stränderna, såsom t. ex. inom Stockholms skärgård, vore höga eller
skogbevuxna.

På grund af ofvan anförda omständigheter syntes det otvifvelaktigt,
att iakttagelser från s. k. ballons captifs kunde lemna en högst afsevärd
hjelp såväl åt våra rekognoseringsfartyg som åt våra signalstationer
vid utförandet af deras respektive uppgifter.

Emedan vid ett eventuelt krig med eu stormakt den svenska
flottan blefve underlägsen den fientliga och då det för den underlägsne,
om han skulle ega utsigt att kunna uträtta något med sin flotta,
vore oundgängligen nödvändigt att i god tid erhålla underrättelse om
den fientliga flottans rörelser, borde vi icke lemna å sido något medel,
som för rimligt pris kunde anskaffas, för att underlätta rekognoseringsoch
bevakningstjensten.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt. föreslå marinförvaltningen
och chefen för flottans stab, att en s. k. drakballong, afsedd att med
två man kunna stiga till 500 meters höjd, jemte ett fartyg inredt för
förande af en dylik ballong samt försedt med gasackumulatorer och
vätgasgenerator, måtte anskaffas för flottans räkning. För den händelse
ytterligare en eller flera ballonger sedermera funnes behof! iga,
erfordrades för deras förande fartyg endast försedda med ackumulatorer.
Af ekonomiska skäl borde ballongfartyget icke förses med egen
drifkraft, utan vara afsedt att bogseras af rekognoseringsfartyg, exempelvis
en l:a kl. kanonbåt, i hvars bemanning hela den behöfliga
ballongpersonalen borde ingå.

Enligt bifogadt kostnadsförslag skulle kostnaden för ett ballongfartyg
med tillbehör uppgå till 181,000 kronor; och har marinförvaltningen
i sin förutnämnda underdåniga skrifvelse den 28 september 1900
hemstält, att detta belopp måtte äskas på extra stat för år 1902.

I mitt anförande till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 13 januari 1900 erinrade jag, att, enligt hvad marinförvaltningen
upplyst, för nybyggnaden af l:a kl. torpedbåten Komet måst af marinförvaltningen,
utöfver de för ändamålet af allmänna försvarsföreningen
öfverlemnade medel 140,000 kronor, förskjutas ett belopp af 103,424
kronor 30 öre. Jag ansåg emellertid då, att framställning till Riksdagen
om ersättande af sistnämnda belopp icke borde göras förr än
det visat sig, i hvad mån detsamma kunde täckas genom medel, som

112

Femte hufVudtiteln.

kunde komma att tillfalla Sveriges sjöförsvar på grund af ett utaf aflidne
gymnastikföreståndaren Carl Martin Edholm i lifstiden upprättadt
testamente, hvarom rättegång då ännu pågick.

Under erinran härom har marinförvaltningen i sin underdåniga
skrifvelse den 28 sistlidne september anfört, att då berörda rättegång
ännu icke blifvit genom lagkraftegande dom afgjord, marinförvaltningen
icke ansett sig böra göra framställning om betäckande af nu ifrågavarande
belopp.

I sammanhang härmed har marinförvaltningen anmält, att, då
den i embetsverkets underdåniga skrifvelse den 18 maj 1899 anmälda
brist i det af Riksdagen för åren 1897 och 1898 anvisade anslag å
tillhopa 11,780,000 kronor till anskaffning af krigsfartygsmateriel, hvilken
brist beräknats uppgå till omkring 530,000 kronor, ännu icke vore till
siffran fullständigt känd, marinförvaltningen icke heller hade att i afseende
derå för närvarande göra någon underdånig framställning.

Samtliga de framställningar, hvilka sålunda gjorts om anvisande
af medel för nyanskaffning af krigsfartygsmateriel finner jag för min del
välgrundade. Emellertid lärer det, ehuru det vore särdeles önskvärd!,
att anskaffningen af torpedbåtar kunde under år 1902 fortgå i den af
marinförvaltningen ifrågasatta utsträckningen, dock af hänsyn till andra
anslagskraf blifva nödigt att inskränka nybyggnaden af torpedbåtar
under den närmaste framtiden till hvad jag i mitt yttrande till statsrådsprotokollet
öfver sjöförsvarsärenden den 13 januari 1900 angaf
såsom den minsta, som kunde ifrågasättas, nemligen en och en half
l:a kl. och en 2:a kl. torpedbåt om året, och att sålunda fördela det
af marinförvaltningen för ändamålet föreslagna beloppet 1,196,100
kronor på åren 1902 och 1903.

De belopp, som för de särskilda ändamålen skulle under år 1902
erfordras, utgöra sålunda:

för

»

»

»

))

fullbordande af tre under byggnad varande l:a

kl. pansarbåtar............................................................ kr. 1,835,865

nybyggnad af torpedbåtar ........................................ » 598,050

nybyggnad af en torpedbåtförstörare .................... » 1,212,000

påbörjande af en ny l:a kl. pansarbåt .......... » 2,813,000

anskaffning af ett ballongfartyg .............................. » 181,000

eller tillhopa kr. 6,639,915

Följaktligen hemställer jag i underdånighet, det täcktes Kongl.
Maj:t föreslå Riksdagen

Femte hufvudtiteln.

113

att till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel bevilja på extra stat
för år 1902 ett anslag af 6,639,915 kronor.

Ändring af 2:a kl. pansarbåtarna Thordön och Tirfing.

På Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning beviljade 1900 års [27.]
Riksdag till ändring af 2:a kl. pansarbåtarna Thordön och Tirfing ett ^yrin^na[2:a
anslag af 660,000 kronor och anvisade deraf 100,000 kronor på extra båtam^Thorstat
för år 1901. Det för år 1901 anvisade beloppet var, enligt hvad
jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 13 januari 1900 yttrade, afsedt för nödiga arbeten till förekommande
af skrofvens och maskineriernas ytterligare försämrande.

I sin underdåniga skrifvelse den 28 september 1900 har marinförvaltningen
anfört, att sedermera för flottans varf, der ändringsarbetena
skulle utföras, tillkommit andra omfattande fartygsarbeten, hvarför
ändringsarbetet icke syntes böra utföras å mera än ett fartyg i
sänder. Följaktligen behöfde af det ännu icke anvisade anslagsbeloppet,

460,000 kronor, endast hälften med 280,000 kronor anvisas för år 1902.

Med stöd af hvad marinförvaltningen sålunda anfört hemställer jag,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att af det anslag å 660,000 kronor, som af 1900 års Riksdag
beviljades till ändring af 2:a kl. pansarbåtarna Thordön och Tirfing,
anvisa på extra stat för år 1902 ett belopp af 280,000 kronor.

Ändring af stångtorpedbåtar till bevakningsbåtar.

I skrifvelse den 19 september 1900 hafva marinförvaltningen [28.]
och chefen för flottans stab fram stält förslag om stångtorpedbåtars Bfånndgrj“gpeadf.
ändring till bevakningsbåtar och till stöd härför hufvudsakligen anfört b&tar till beföljande.
TMtargS"

Genom embetsskrifvelse från sjöförsvarsdepartementet den 24 februari
1899 anmodades marinförvaltningen att gemensamt med stabschefen
inkomma med yttrande, dels huruvida stångtorpeden lämpligen kunde
helt och hållet utgå ur flottans beväpning, dels hvilken användning den
eventuelt utrangerade stångtorpedmaterielen möjligen skulle kunna erhålla,
dels ock hvilka åtgärder borde vidtagas för att, i händelse stångtorpeden
komme att utrangeras, tillgodose det behof, som de till stångtorpedbåtar
utrustade privata ångsluparna vid mobilisering vore afsedda
Bih. till Riked. Prof. W01. 1 Sami, 1 Afd. 1 klaf t. 15

114

Femte hufvud titeln.

att fylla; och borde dervid särskild! tagas under ompröfning frågan om
anskaffande af med snabbskjutande artilleri försedda bevakningsbåtar.

Sedan marinförvaltningen och chefen för flottans stab afgifvit yttranden
om stångtorpedens uteslutande ur flottans beväpning och den
eventuelt utrangerade stångtorpedmaterielens användning, samt Kongl.
Maj:t genom nådigt bref den 5 maj 1899 förordnat, att stångtorpeden
skulle såsom beväpning vid flottan utgå, och genom nådigt bref den
26 januari 1900 meddelat föreskrifter rörande den utrangerade stångtorpedmaterielens
användning, hade marinförvaltningen och stabschefen
till behandling företagit frågorna om de åtgärder, som borde vidtagas
för att tillgodose det behof, som de till stångtorpedbåtar utrustade privata
ångsluparna voro afsedda att fylla, samt om anskaffande af med
snabbskjutande artilleri försedda bevakningsbåtar.

De till stångtorpedbåtar apterade privata ångsluparna, hvilka beräknats
vara erforderliga till ett antal af 30, hade till uppgift dels att
utföra bevakning, dels att upptaga strid med fientliga torpedbåtar och
ångslupar, dels ock att offensivt uppträda äfven mot fiendens större
fartyg.

Om hänsyn endast toges till de med stångtorped utrustade privata
ångsluparnas användbarhet för bevakningsändamål jemte deras lämplighet
att upptaga strid mot fientliga torpedbåtar och ångslupar, kunde
desamma otvifvelaktigt på ett fullt tillfredsställande sätt ersättas med
bevakningsbåtar, försedda med snabbskjutande artilleri. Deremot syntes
stångtorpedbåtarnas uppgift att uppträda offensivt mot fiendens större
fartyg icke kunna med utsigt till framgång öfvertagas af bevakningsbåtar,
så framt ej dessa vore försedda med utskjutningsapparat för
sjelfgående torped. Ehuru på sådant sätt utrustade bevakningsbåtar
utan tvifvel skulle tillföra skärgårds försvaret en synnerligen värdefull
förstärkning, skulle dock anskaffandet af ett tillräckligt antal dylika,
hvilka i storlek och kostnad närmast vore jemförliga med 2:a kl. torpedbåtar,
komma att medföra en alltför betydlig kostnad. Det erforderliga
antalet bevakningsbåtar måste nemligen beräknas med hänsyn
till deras uppgift att upptäcka fientliga fartyg och båtar, som sökte
passera eu bevakningslinie, hvadan behofvet af bevakningsbåtar icke
kunde tillgodoses genom anskaffande af ett mindre antal, hvar för sig
kraftigare dylika båtar. Anskaffandet af bevakningsbåtar, så utrustade
att de kunde öfvertaga stångtorpedbåtens uppgift att offensivt uppträda
mot fiendens större fartyg, kunde derför af ekonomiska skäl icke tillstyrkas.
Då emellertid sedan den tidpunkt, då apterandet af privata
ångslupar till stångtorpedbåtar blef beslutet, torpedbåtarnas antal be -

Femte hufvud ti teln.

115

tydligt vuxit, ansåge m ar infö r valtni ri gen och stabschefen, att stångtorpedbåtens
offensiva uppgift numera borde tillkomma endast torpedbåten.

Bevakningsbåtarne borde sålunda icke göras större, än som oundgängligen
erfordrades för att kunna upprätthålla bevakningen inom de
delar af bevakningsområdena, hvilka, på grund af farvattnets bredd
eller af andra orsaker, icke lämpligen kunde, särskild! under mörker
och tjocka, bevakas från land, samt att derjemte kunna hindra eller
oroa fientliga småfartygs och torpedbåtars rekognosering, synnerligast
på platser, der dessa senare icke kunde utsättas för verksam
beskjutning från i land befintligt artilleri eller af trupper. För
att kunna uppfylla dessa fordringar äfven å jemförelsevis öppna farvatten,
såsom exempelvis i Stockholms yttre skärgård eller vid Carlskrona,
borde bevakningsbåtarnas storlek icke understiga 20 tons, hvarjemte
de borde förses med snabbskjutande artilleri och strålkastare
samt vara inredda för en besättningsstyrka af 10 å 12 man.

Enligt marinförvaltningens och stabschefens åsigt borde flottans
stångtorpedbåtar hädanefter användas för bevakningsändamål och derför
undergå lämplig förändring beträffande inredningen samt förses
med snabbskjutande artilleri och strålkastare.

Jemte begagnande af för ändamålet särskilt afsedda båtar och
ändring af de fem befintliga stångtorpedbåtarna, borde behofvet af bevakningsbåtar,
åtminstone tills vidare, fyllas genom användande af för
bevakningstjenst. apterade privata ångslupar eller bogserbåtar, af hvilka
en del borde förses med såväl bestyckning som strålkastare och bevakningsutrustning,
en del med strålkastare och bevakningsutrustning samt
slutligen en del med endast bevakningsutrustning.

Af en å marinförvaltningens ingeniörafdelning utarbetad promemoria
framginge:

att kostnaden för nyanskaffning af eu bevakningsbåt om 20 tons
deplacement och 12 knops fart, bestyckad med en 57 mm. snabbskjutande
kort kanon och en automatisk kulspruta med tillhörande två utredningar
ammunition samt försedd med en 30 cm. strålkastare, elektrisk
belysning och fullständig bevakningsutrustning, uppginge till

62,000 kronor;

att kostnaden för ändring af hvar och en af fyra stångtorpedbåtar
till bevakningsbåt med fullständig utrustning samt bestyckning bestående
af en 37 mm. snabbskjutande kanon uppginge till 19,980 kronor
och kostnaden för ändring af den femte stångtorpedbåten (turbinbåt)
till 27,980 kronor;

116

Femte hnfYudtiteln.

att ändring af privat ångslup till bevakningsbåt med fullständig
utrustning samt bestyckning bestående af en 25 mm. tvåpipig och en
12 mm. tiopipig kulspruta uppginge till 18,900 kronor och aptering
af en dylik ångslup till bevakningsbåt med endast strålkastare och bevakningsutrustning
till 7,600 kronor och till bevakningsbåt med uteslutande
bevakningsutrustning till 3,600 kronor.

Under förutsättning att samtliga stångtorpedbåtar ändrades till bevakningsbåtar
och att sju bevakningsbåtar nybygdes, skulle kostnaden
för den i främsta rummet erforderliga materielen belöpa sig till 938,300

kronor, nemligen

för nybyggnad af 7 bevakningsbåtar ................................. kr. 434,000: —

» ändring af 5 stångtorpedbåtar ........................ » 107,900: —

» aptering af 20 privata ångslupar med bestyckning,

strålkastare och bevakningsutrustning .................. )> 378,000: —

» aptering af en privat ångslup med strålkastare och

bevakningsutrustning .................................................. » 7,600: —

» aptering af 3 privata ångslupar med endast bevakningsutrustning
............................................................ » 10,800: —

summa kr. 938,300: —

Ehuru det vore af stor vigt, att bevakningsmateriel så snart som
möjligt anskaffades, ansåge dock marinförvaltningen och chefen för
flottans stab, att frågan om lämpligaste storlek och beskaffenhet i öfrigt
af de behöfliga bevakningsbåtarna ännu icke vore tillräckligt utredd,
utan att det vore nödvändigt att genom praktiska försök saken i detta
hänseende blefve närmare skärskådad.

Genom ändring af stångtorpedbåtarna till bevakningsbåtar och anställande
af försök med dessa, innan nybyggnad af dylika båtar eller
aptering af ångslupar till bevakningsbåtar verkstäldes, kunde nämnda
fråga snart nog på ett tillfredsställande sätt lösas; hvarför marinförvaltningen
och chefen för flottans stab ansett, att endast ändring af de
befintliga fem stångtorpedbåtarna nu borde företagas.

Med stöd häraf hemställer marinförvaltningen i sin underdåniga
skrifvelse den 28 sistlidne september, att på extra stat för år 1902
måtte för ändring af stångtorpedbåtar till bevakningsbåtar äskas ett
anslag af 107,900 kronor.

Lika med marinförvaltningen och chefen för flottans stab finner
jag synnerligen lämpligt att genom ändring af de i sitt nuvarande skick
föga användbara stångtorpedbåtarna förskaffa flottan en del af de en -

Femte hufvndtiteln.

117

ligt den gjorda utredningen erforderliga bevakningsbåtarna och hemställer
derför, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för ändring af stångtorpedbåtar till bevakningsbåtar bevilja på
extra stat för år 1902 ett anslag af 107,900 kronor.

Artilleri- och torpedmateriel för stridsfartyg!! m. m.

I mitt anförande till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvar särenden
den 13 januari 1900 erinrade jag beträffande det af 1899 års Riksdag
beviljade anslaget å 13,200,000 kronor till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel,
att i den till 14,597,172 kronor beräknade kostnaden
för de tre l:a kl. pansarbåtar, å hvilka leveransanbud den 29
september 1899 af Kongl. Maj:t antogos, icke ingick den utgift af
omkring 1,122,000 kronor, som erfordrades för en andra utredning
af torpeder och artilleriammunition till dessa fartyg. En sådan andra
utredning ingick också icke i den kostnadsberäkning, som med hänsyn
till anskaffande af tre nya l:a kl. pansarbåtar af marinförvaltningen
framlades i dess underdåniga skrifvelse den 16 september
1898 angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år
1900 och som upptogs i den reservation till statsutskottets utlåtande
angående femte hufvudtiteln vid 1899 års Riksdag, hvilken föranledde
förstnämnda anslags beviljande. Jag anförde med afseende härå vidare,
att följaktligen medel framdeles måste af Riksdagen begäras för ifrågavarande
pansarbåtars förseende med eu andra utredning af torpeder
och artilleriammunition, men att anslag för ändamålet icke syntes behöfva
äskas förrän år 1901.

Nu har marinförvaltningen i sin underdåniga skrifvelse den 28
sistlidne september anmält behofvet af en dylik andra utredning för
nämnda tre l:a kl. pansarbåtar. Kostnaden för denna andra utredning
kan emellertid, med nuvarande pris, icke sättas lägre än till 402,000
kronor för hvarje fartyg, eller 1,206,000 kronor för de tre fartygen
tillsammans.

Vidare erinrar marinförvaltningen, att till skjutförsök och inskjutning
af kanoner för år 1901 anvisats 15,000 kronor eller 5,000 kronor
mera än föregående år. På grund af de inskjutningar af nyanskaffade
kanonmodeller och de omfattande skjutförsök, hvilka föranledas af pågående
anskaffningar af ny materiel, torde en ytterligare höjning af
denna summa framdeles blifva erforderlig; men anser marinförvaltningen,
att den för år 1902 kan bibehållas vid 15,000 kronor.

[29, 30,
31, 32.]

Artilleri- och
torpedmateriel
för strid sfartygen
m. m.

118

Femte hufvudtiteln.

Rörande behofvet af torpedmateriel, utöfver hvad som deraf ingår
i den för de under byggnad varande l:a kl. pansarbåtarna afsedda
andra utredningen, anför marinförvaltningen följande.

Genom de anslag, som af Riksdagen för åren 1900 och 1901 anvisats
till anskaffande af torpeder, både marinförvaltningen satts i tillfälle
att för samtliga fartyg med torpedtuber af 38 och 45 cm. kaliber
anskaffa full utredning af torpeder. Då det emellertid icke kunde
undvikas, att en och annan torped under öfningsskjutning förlorades,
samt den period, hvarunder en torped kunde anses för tjenstebruk fullt
användbar, näppeligen kunde räknas högre än till 15 å 20 år, måste
fartygens förråd af torpeder omsättas inom loppet af nyssnämnda tidrymd,
d. v. s. årligen med 6 å 7 torpeder för hvarje i förråd befintligt
hundratal. Derjemte måste det anses vara af vigt att kunna efter hand
anskaffa ett mindre antal torpeder i reserv för de fartyg — pansarbåtar
och torpedkryssare — hvilka endast vore försedda med en utredning
torpeder. Man blefve nemligen derigenom i tillfälle att, derest
för sådant fartyg afsedd torped skulle förloras eller skadas, omedelbart
ersätta densamma, hvilket nu icke läte sig göra. På grund häraf
hemstälde marinförvaltningen, att till ersättande af äldre torpeder och
för anskaffande af reservtorpeder med tillbehör måtte äskas ett extra
ordinarie anslag för år 1902 af 80,000 kronor.

Dessutom erfordrades för anställande jemväl under nyssnämnda år
af till torpedvapnets vidmakthållande och utveckling erforderliga försöksskjutningar
ett med det af senaste Riksdag för detta ändamål beviljade
lika belopp eller 5,000 kronor.

Med stöd af hvad marinförvaltningen sålunda anfört hemställer
jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1902 bevilja

a) till anskaffning af en andra utredning af torpeder och artilleriammunition
för de tre under byggnad varande l:a kl. pansarbåtarna
ett anslag af 1,206,000 kronor;

b) till skjutförsök och inskjutning af kanoner ett anslag af 15,000
kronor;

c) till ersättande af äldre torpeder och för anskaffande af reservtorpeder
ett anslag af 80,000 kronor; samt

d) till för söksskjutningar med torpeder ett anslag af 5,000 kronor.

Femte hufvudtiteln.

119

Anskaffning af handminor.

Sedan Kongl. Maj:t föreslagit 1900 års Riksdag att på extra stat
för år 1901 bevilja till minväsendet ett extra anslag af 200,000 kronor,
deraf 100,000 kronor voro afsedda till anskaffning af 200 nya handminor,
anförde Riksdagen i sin skrifvelse den 12 maj 1900, att då
anskaffningen af det erforderliga antalet handminor synts lämpligen
kunna fördelas på två år, Riksdagen på det sätt bifallit Kongl. Majits
berörda framställning, att Riksdagen till minväsendet beviljat ett anslag
af 200,000 kronor och deraf på extra stat för år 1901 anvisat 150,000
kronor.

Med anledning häraf hemställer jag, på sätt marinförvaltningen
jemväl i sin underdåniga skrifvelse föreslagit, att Kongl. Magt täoktes
föreslå Riksdagen

att till anskaffning af handminor anvisa på extra stat för år 1902
återstoden af det utaf 1900 års Riksdag beviljade anslag till minväsendet
med 50,000 kronor.

Skärgårdstelefonmateriel.

I sin underdåniga skrifvelse den 28 sistlidne september har marinförvaltningen
anfört, att innevarande års eskader- och krigsöfningar
visat, att den senast anskaffade skärgårdstelefonmaterielen väl motsvarade
afsedt ändamål, men erfordrades i rikligare mängd; att flottans
pansarbåtar, torpedkryssare och l:a kl. kanonbåtar borde förses med
detta slags materiel; att dylik materiel jemväl borde anskaffas för öfning
och i reserv; samt att för anskaffning af skärgårdstelefonmateriel
beräknades under år 1902 vara erforderligt ett belopp af 50,000 kronor,
hvilket. sålunda borde äskas såsom extra anslag för sistnämnda år.

På de sålunda af marinförvaltningen anförda skäl hemställer jag
i underdånighet, det täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1902 bevilja till anskaffning af skärgårdstelefonmateriel
ett anslag af 50,000 kronor.

[33.]

Anskaffning af
handminor.

[34.]

Skärgårds

telefon materiel.

120

Femte hufvudtiteln.

Kolförråd för mobilisering.

[35.] I mitt anförande till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden

Kolförråd för Jen 13 januari 1900 redogjorde jag för en af chefen för flottans stab
mobilisering, utredning angående flottans behof af kol vid mobilisering. Af

denna utredning framgick, att flottans behof af röksvaga (waleska) kol
för mobilisering måste beräknas till 125,000 tons, af hvilken qvantitet
omkring 15,000 tons borde vid mobilisering kunna från enskilda upplag
anskaffas inom landet. Den öfriga qvantiteten, 110,000 tons, bör
sålunda finnas för flottans räkning upplagd.

Genom de åtgärder, som möjliggjorts genom de af 1900 års Riksdag,
i enlighet med Kongl. Majits proposition i ämnet, fattade beslut, hafva
de för flottans räkning upplagda förråden kunnat ökas från 11,500 tons
till 69,000 tons, hvadan ännu återstår att anskaffa 41,000 tons.

I mitt förutnämnda yttrande till statsrådsprotokollet den 13 januari
1900 anförde jag, bland annat, att utredning då pågick om anläggande
af ytterligare en koldepot jemte den, för hvars anläggning jag hemstälde
om anslag, men att någon kostnadsberäkning för anläggningen
af denna andra koldepot då ännu icke kunnat uppgöras. Nu har marinförvaltningen
med skrifvelse den 14 september 1900 öfverlemnat kostnadsberäkning
för ifrågavarande andra koldepot, slutande på en summa
af 125,000 kronor; och har marinförvaltningen i sin underdåniga skrifvelse
den 28 i sistnämnda månad föreslagit, att af Riksdagen måtte
äskas för anläggning af en andra, 5,500 tons rymmande koldepot på

föreslagen plats .................................................................. kronor 125,000:

och för inköp af 5,500 tons waleska kol å 30 kronor
per ton ................................................................ p 165,000:

eller tillhopa kronor 290,000: —

Om, såsom marinförvaltningen föreslagit, 5,500 tons waleska kol
ytterligare anskaffas, skulle de för flottans räkning upplagda förråden
af dylika kol uppgå till 74,500 tons. Den qvantitet, som derefter skulle
återstå att anskaffa, eller 35,500 tons, bör enligt den af chefen för
flottans stab uppgjorda anskaffningsplanen uppläggas å eller i närheten
af flottans station i Stockholm. Den af Kongl. Maj:t den 10 februari
1899 tillsatta komitén för utredning af vissa förhållanden rörande nämnda
station har också, till fullgörande af särskildt meddeladt uppdrag, i sitt
förslag - till nytt etablissement för stationen upptagit anordningar för
möjliggörande af att der ytterligare upplägga omkring 40,000 tons kol.

Femte hufvndtiteln.

121

Innan frågan om anordnande af nytt etablissement för stationen
blifvit afgjord, torde sålunda platsen för uppläggning af sistnämnda
förråd icke kunna bestämmas, hvadan anskaffningen af waleska kol för
närvarande lärer böra begränsas till den af marinförvaltningen föreslagna
qvantiteten 5,500 tons.

Mot marinförvaltningens förslag till en andra koldepot har jag icke
funnit något att erinra och hemställer alltså, att Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen

att till anläggning af en koldepot och till uppköp af waleska
kol bevilja på extra stat för år 1902 ett anslag af 290,000 kronor.

Öfningsskeppet Jarramas.

Till anskaffande af ett nytt skeppsgossefartyg beviljade 1898 års . [36.]
Riksdag ett extra ordinarie anslag för år 1899 af 160,000 kronor, pewammas.
och genom nådigt bref den 11 augusti 1898 anbefaldes marinförvaltningen
att gå i författning om byggande af fartyget, som derefter blef
benämndt öfningsskeppet Jarramas.

Efter anmälan, att de för fartygsbyggnaden anvisade medlen, med
anledning af den stegring i arbetslöner och materialpris, som inträdt
efter det kostnadsberäkningarna för byggnadsarbetet uppgjordes, icke
komme att räcka för bestridande af de med nybyggnaden förenade kostnaderna,
medgaf Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 16 mars 1900,
att de kostnader, som erfordrades för fartygets färdigbyggande, finge
af marinförvaltningen bestridas med omhänder hafvande medel och anmälas
till ersättande i sammanhang med underdånigt förslag till beräknande
af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1902.

I sin underdåniga skrifvelse den 28 sistlidne september har marinförvaltningen
anmält, att utgifterna för den nu fullbordade nybyggnaden

af fartyget uppgått till sammanlagdt........................... kronor 199,690: 13

hvilket öfverstiger anslaget ............................................ » 160,000: —

med kronor 39,690: 13;

och har marinförvaltningen hemstält, att anslag till täckande af den
sålunda uppkomna bristen måtte äskas af Riksdagen.

Med anledning af hvad sålunda förekommit hemställer jag, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

Bill. till Riked. Blot. 1001. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft. IG

122

Femte hufrndtiteln.

att till täckande af uppkommen brist i anslaget till nybyggnad
af öfningsskeppet Jarramas bevilja på extra stat för år 1902 ett anslag
af 39,690 kronor.

Beklädnad åt sjöbeväringen.

[37.]

Beklädnad åt
sjöbeväringen.

I underdånig skrifvelse den 17 september 1895 anmälde marinförvaltningen,
att totalbehofvet af beklädnad för sjöbeväringen, beräknadt
i enlighet med från chefen för flottans stab erhållna uppgifter rörande
det antal värnpligtige, som då ansågs vid mobilisering erforderligt för

bemanning af flottans fartyg utgjorde......................................... 4,782 ställ.

Vid ingången af år 1897 funnos ........................... 1,276 ställ.

För af Riksdagen derefter beviljade särskilda
anslag till beklädnad åt sjöbeväringen har

kunnat anskaffas inalles ............. 2.774 » a ner,

............v ______ 4,050 » ;

hvadan vid 1900 års början återstående behofvet

enligt 1895 års beräkning skulle utgöra...... 732 ställ;

hvartill komme 140 ställ tilläggspersedlar för eldare under sjötjenst -

gonng.

Nu har marinförvaltningen i sin underdåniga skrifvelse den 28
sistlidne september anfört följande.

Genom den tillökning af fartygsmateriel, som redan egt rum och
under de närmaste tva aren vore att förvänta, då under byggnad varande
fartyg blefve färdiga, hade personalbehofvet för materielens bemanning
vid mobiliseringstill fälle blifvit högst betydligt ökadt, hvithet
förhållande i Kongl. Maj:ts proposition till 1900 års Riksdag äfvenledes
blifvit framhållet och åt Riksdagen beaktadt. Enligt af chefen för
flottans stab anstäld beräkning skulle, såvida stammen vid ingången af
år 1902 hunnit uppbringas till den såsom erforderlig beräknade styrkan
enligt 1898 års organisation, behofvet af sjöbeväring för bemanning
vid mobiliseringstilliälle af flottans fartyg vid nämnda tidpunkt uppgå
till minst 5,406 man förutom de 650 beväringsmän, hvilka såsom
yrkesmän afsåges till tjenstgöring å stationer och varf och hvilka i
nödfall kunde begagna egna kläder. Beklädnad skulle således saknas
för 1,356 man. Marinförvaltningen ansåge likväl, att utan risk anskaffningen
af den bristande beklädnaden kunde fördelas på två år och
hemstälde derför, att samma summa, som beviljades af 1898 års Riks -

Femte huvudtiteln.

123

dag, eller 105,500 kronor, måtte af nästkommande Riksdag äskas å
extra stat för anskaffning af fullständig beklädnad för omkring 750
värnpligtige samt tilläggspersedlar för omkring 200 man värnpligtige
eldare under sjötjenstgöring.

Med stöd af hvad marinförvaltningen sålunda andragit hemställer
jag, det täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen

att till anskaffande af beklädnad åt sjöbeväringen bevilja på extra
stat för år 1902 ett anslag af 105,500 kronor.

Tillbyggnad af exercishuset i Carlskrona.

Med erinran att vid flera tillfällen framhållits behofvet af ökadt
utrymme i de för exercisskolan vid flottans station i Carlskrona använda
lokaler för beredande af möjlighet till såväl utsträckning af
exercis- och riktöfningar med artilleripjeser samt skjutöfningar med
balans- och kanongevär som ock de olika öfningsafdelningarnas skiljande
från hvarandra, på det undervisningen vid en afdelning ej skulle
störande inverka på en annan, anförde stationsbefälhafvaren vid flottans
station i Carlskrona rörande tillgodoseende af nämnda behof uti embetsskrifvelse
den 21 december 1898 följande.

Dittills hade antalet i exercisskolan intaget manskap jemte tillhörande
befäl och instruktörer sällan öfverstigit 300 man. För öfningarna
hade derför utrymmet i exercisskolan varit någorlunda tillräckligt. Men
sedan i följd af ändrad rekrytering och ändrad organisation af sjömanskåren
och deraf föranledd ändring af skolans reglemente, antalet i
skolan intaget manskap och andra elever med tillhörande befäl och
instruktörer dåmera, under förutsättning att alla nummer vore fylda,
komme att uppgå, höstterminerna till 450 och vårterminerna till 575
man, vore en utvidgning af lokalen nödvändig, om öfningarna skulle
kunna bedrifvas i behörig och nödig ordning under förhållanden, som
vore tjenliga för utbildningen. Enligt uppgj<>rda och vid stationsbefälhafvarens
skrifvelse fogade ritningar och kostnadsförslag skulle den
erforderliga tillbyggnaden kräfva en utgift af 61,900 kronor; och hemställde
stationsbefälhafvaren, att detta belopp måtte för ändamålet anvisas.

1 häröfver den 21 februari 1899 afgifvet yttrande förklarade marin -förvaltningen sig anse en utvidgning af exercisskolans i Carlskrona

[38.]

Tillbyggnad
af exercishuset
i Carlskrona.

124

Femte hufvudtiteln.

[39.]

Sjökrigs skolan.

lokal nödvändig och ej hafva något att erinra vid stationsbefälhafvarens
förslag; men enär medel för omförmälda ändamål då icke funnes
tillgängliga, hemstälde marinförvaltningen endast, att embetsverket
måtte erhålla uppdrag att vid uppgörande af underdånigt förslag till
påföljande års arbetsplan för flottans varf anmäla ifrågakomna behof;
och blef enligt nådigt bref den 3 mars 1899 denna marinförvaltningens
hemställan bifallen.

Vid afgifvande den 24 november 1899 af underdånigt förslag till
fördelning af anslaget till flottans nybyggnad och underhåll anmälde
emellertid marinförvaltningen, att för tillbyggande af exercishuset erforderliga
medel, 61,900 kronor, icke kunde afses för år 1900; och
icke heller vid uppgörande af dylikt förslag för år 1901 hade medel
kunnat afses för berörda tillbyggnad.

I underdånig skrifvelse den 16 sistlidne november har marinförvaltningen,
enär embetsverket ansåge frågan om beredande af ökadt
utrymme i exercisskolan i Carlskrona icke längre kunna uppskjutas
och då behofvet deraf än ytterligare framträdt, sedan sjömanskåren
blifvit ökad samt antalet af de reservofficersaspiranter, som årligen
skulle i skolan intagas, ökats från 10 till 20, hemstält, att hos Riksdagen
måtte äskas anslag för ändamålet.

Med stöd af hvad stationsbefälhafvaren och marinförvaltningen sålunda
anfört, hemställer jag, det täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1902 för tillbyggnad af exercishuset i
Carlskrona bevilja ett extra anslag af 61,900 kronor.

Sj ökrigsskolan.

I likhet med hvad under de senare åren egt rum, får jag hemställa,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att till löneförbättring
åt lärarne vid sjökrigsskolan må, utöfver de belopp, som enligt medgifvande
af 1881 och 1888 årens Riksdagar få användas af kadetternas terminsafgifter,
anvisas för år 1902 ett extra anslag af 1,860 kronor med det
dervid för löneförbättringens erhållande fästade vilkor, att den, som
vill deraf komma i åtnjutande, icke må, jemte sin lärarebefattning vid
sjökrigsskolan, utöfva lärareverksamhet vid någon privat undervisningsanstalt
för inträde i nämnda skola.

Femte hufvudtiteln.

125

Kustartilleriet.

Landets fasta kustförsvar.

På Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning beviljade 1900 års [40, 41.]
Riksdag under femte hufvudtiteln ett anslag af 1,146,900 kronor till L^teftgrafa8r[a
bestyckning af befästningarna vid Carlskrona och batterierna vid Fårösund
samt anvisade deraf på extra stat för år 1901 ett belopp af
852,500 kronor. Återstoden af detta anslag lärer, på sätt marinförvaltningen
i sin underdåniga skrifvelse den 28 sistlidne september hemstält,
böra anvisas för år 1902.

Vidare beviljade nyssnämnda Riksdag, jemväl på Kongl. Maj:ts
framställning, under fjerde hufvudtiteln ett anslag af 4,853,100 kronor
till fortsatt stärkande af landets fasta försvar och anvisade deraf på
extra stat för innevarande år 2,147,500 kronor. Af det återstående beloppet,
2,705,600 kronor, bör enligt beräkning, gemensamt verkstäld af
arméförvaltningen å vederbörande departement och marinförvaltningen,

780,600 kronor anvisas å femte hufvudtiteln under förutsättning att samtliga
kustfästningarna öfverflyttas till sjöförsvarsdepartementet.

På grund af det anförda hemställer jag, att Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen

dels att af det utaf 1900 års Riksdag beviljade anslag å 1,146,900
kronor till bestyckning af befästningarna vid Carlskrona och batterierna
vid Fårösund anvisa på extra stat för år 1902 återstående 294,400 kronor,

dels ock att af det anslag å 4,853,100 kronor, som af 1900 års
Riksdag under fjerde hufvudtiteln beviljades till fortsatt stärkande af
landets fasta försvar, anvisa på extra stat för år 1902 under femte
hufvudtiteln ett belopp af 780,600 kronor.

Nybyggnader för kustartilleriets förläggning m. m.

Beträffande kustartilleriets förläggning har kustartillerikomitén i [42.]
sitt af dess ursprungliga uppdrag föranledda betänkande, hvaruti för- N]y]’Ekg"e:itder
utsatts endast 90 dagars öfningstid för beväringen, anfört hufvudsak- artilleriets årligen
följande. _ . läggning m.m.

För beredande af fredsinqvartering åt kustartilleriets personal er -

126

Femte hiifvudtiteln.

fordrades betydligt ökadt utrymme utöfver det, som redan befintliga
kaserner och baracker för sjöfästningsartillerikårerna erbjöde. Dessa
vore nemligen afsedda att inrymma en styrka, hvilken icke ens uppginge
till halfva antalet af den för kustartilleriet enligt stat föreslagna
personal. Under den tid, då beväringens vapenöfningar påginge, ändrades
äfven behofvet af inqvarteringsutrymme å de olika platserna
dels genom den ökade numerären af den personal, för hvilken inqvartering
skulle beredas, dels ock emedan truppen under dessa öfningar
borde å vissa platser förflyttas från vinterkasern till respektive fort.

Komitén ansåge det ej böra sättas i fråga att under fredstid i allmänhet
förlägga personal för längre tid i de hålrum, hvilka vid mobilisering
skulle upptaga fortens besättningar, hvaremot dessa rum under
sommaren, när beväringsöfningarna påginge, i många fall syntes vara
för ändamålet användbara. Sådana rum af lämpligt slag och tillräckligt
antal förekomme emellertid ej vid alla fort.

Det blefve följaktligen nödvändigt att för fredsförläggning af kustartilleriets
personal verkställa åtskilliga nybyggnader, omfattande såväl
kaserner för vinterinqvartering som barackbyggnader m. m. för sommarinqvartering
å vissa fort.

Vid beräkning af härför erforderliga kostnader hade komitén antagit,
att vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning samt forten
Fårösund och Elfsborg inqvartering in natura skulle beredas åt all å
platsen tjenstgörande personal af kustartilleriet.

För officerare och vederlikar samt underofficerare torde å nämnda
orter dylik inqvartering vara nödvändig i följd af omöjligheten att förhyra
lämpliga vinterbostäder i närheten af tjenstgöringsplatsen. Numera
erhölle äfven samtlig personal vid Vaxholms artillerikår bostad in natura,
sedan nyssnämnda förhållande beträffande vinterbostäder i närheten af
Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning blifvit till fullo ådagalagdt.

I fråga om Carlskrona fästning funnes icke samma skäl för att
tilldela officerare och underofficerare inqvartering in natura, då de icke
vore förlagda å fort. Också utginge för närvarande inqvartering in
natura i Carlskrona stad icke till någon af Carlskrona artillerikårs
officerare och endast till ett fåtal underofficerare.

Komitén ville för officerarne icke föreslå någon ändring härutinnan,
men ansåge skäl vara för handen att tilldela underofficerarne inqvartering
in natura.

För individen kunde dylik inqvartering betecknas såsom högligen
önskvärd, och ur tjenstesynpunkt sedt vore det fördelaktigt att hafva
underofficerarne förlagda i omedelbar närhet af manskapet. Vid nyare

Femte hufvudtiteln.

127

kasernbyggnader för armén både äfven, der så kunnat ske, inqvartering
in natura anordnats för underofficerarne. När härtill komme, att kostnaden
för kronan att bereda sådan inqvartering åt här ifrågavarande
underofficerare blefve mindre betydande, emedan det endast gälde utvidgning
af en under alla förhållanden behöflig ny kasern, tvekade
komitén ej att föreslå, det kustartilleriets alla i Carlskrona tjenstgörande
underofficerare måtte beredas inqvartering in natura.

Komitén hade i kustfästningarna beräknat kasernutrymme för allt
manskap, ehuru ett mindre antal (underofficerskorpraler) kunde erhålla
inqvarteringsbidrag, om det fått tillåtelse att bo utom kasernen.

Af den i Stockholm tjenstgörande personal af kustartilleriet hade
endast manskapet antagits erhålla inqvartering iti natura.

Kustartilleriets för fasta minförsvaret afsedda personal borde enligt
komiténs mening vid mobilisering och på grund häraf äfven under
mineringsöfningar förläggas i land och icke, såsom ntl vid dylika öfningar
vore förhållandet, ombord å logementsfartyg.

Tanken att förlägga minpersonalen i baracker vore icke ny. Den
framhölls redan af 1885 års s. k. minkomité. Hittills hade emellertid
baracker kunnat undvaras utan större olägenhet för fredsöfningarna,
enär logementsfartyg fått ‘af minförsvaret disponeras under dessa öfningar.
Tillgången på logementsfartyg hade dock icke varit större, än
att endast ett sådant kunnat afses för Carlskrona minpositioner och ett
för minpositionerna vid Vaxholm och Oscar-Fredriksborg, af hvilka
fartyg det senare äfven måst årligen användas för öfvande af flottans
beväring samt understundom äfven för andra flottans öfningar; logementsfartyg
för öfriga permanenta minpositioner hade beräknats att vid
mobilisering erhållas genom förhyrning.

Logementsfartyg skulle visserligen enligt komiténs åsigt ännu
någon tid kunna användas för fasta minförsvaret, dock endast under
förutsättning dels att de finge uteslutande disponeras af fasta minförsvaret
för att städse ligga i högsta beredskapsgrad, hvadan således vid
mobilisering förhyrda fartyg icke borde användas såsom logementsfartyg,
dels ock att de funnes i så stort antal, att hvarje minposition
i regel erhölle eget logementsfartyg. Flottans tillgång på logementsfartyg
vore ej för närvarande och kunde ej antagas inom en öfverskådlig
framtid blifva så stor, att det betydliga antal sådana fartyg,
som erfordrades för fasta minförsvaret, kunde till kustartilleriet öfverlåtas,
utan vore det tvärtom sannolikt, att flottan vid mobilisering hade
behof af alla sina logementsfartyg för egen räkning.

Af det ofvan anförda syntes vara ådagalagdt, att den enda utvägen

128

Femte hufvudtitehi.

att på ett för kustartilleriet fullt tillfredsställande sätt lösa frågan om
minpersonalens logerande vore att förlägga denna personal i land, der
så kunde ske i redan befintliga byggnader, men eljest i särskildt uppförda
baracker. Lämpliga platser för uppförande af sådana, erbjudande
åtminstone lika godt skydd som logementsfartyg, kunde utan svårighet
erhållas.

Då beredande af inqvartering åt minpersonalen i land i närheten
af respektive minpositioner derjemte utan tvifvel måste anses i hög
grad befrämja dessas snabba mobilisering, enär inventarier och utredning
kunde i mobiliseringsskick derstädes förvaras under ständig tillsyn,
och då ingen åtgärd borde underlåtas i detta syfte, om den kunde
åstadkommas för rimlig kostnad, läge äfven häri en kraftig maning att
bereda inqvartering i land åt minpersonalen.

Uppförandet af baracker vore visserligen förenadt med ganska
dryga kostnader, men härvid kunde erinras, att underhålls- och rustningskostnader
för logementsfartyg visat sig uppgå till betydande belopp,
att personalbehofvet kunde något reduceras, om miupersonalen
logerades i land, samt att personal för en del minpositioner kunde logeras
i redan befintliga byggnader, hvadan antalet baracker att uppföra
kunde inskränkas till 6. *

Vid beräkningen af erforderliga till- och nybyggnader för kustartilleriets
förläggning i fredstid samt för minförsvarets ordnande och
inqvarteringen vid mobilisering hade lokaler beräknats tillgängliga för
förläggning af fortet Elfsborgs personal och materiel i redan befintligt
etablissement, nemligen det s. k. Nya varfvet vid Göteborg, hvilket
för närvarande vore upplåtet åt fångvårdsstyrelsen.

För erforderliga nybyggnader m. m. för kustartilleriets ordinarie förläggning
i fred har komitén uppgjort följande generella kostnadsförslag:

Vaxholm:

Två officersbyggnader af trä för tillsammans 2 regementsofficerare, 6
kaptener, 6 subalternofficerare, 1 regementsintendent, 1 bataljonsläkare
och 1 fästningsförvaltare (alla utom 4 subalternofficerare
gifta) samt 4 rum för tillfällig

inqvartering....................................... kronor 180,600: —

Två underofficersbyggnader af trä för
tillsammans 4 styckjunkare, 26
sergeanter, 1 stabstrumpetare och

1 rustmästare (alla gifta) ............ )> 125,800: —

Transport kronor 306,400: —

Femte hufVudtitelu.

129

Transport kronor 306,400: —

En befälsbyggnad af trä för 1 fortifikationsbefälhafvare
och 1 forti fikationskassör

(båda gifta) ......... » 26,400: —

Planeringar vid nu nämnda byggnader » 9,000: —

Ändrings- och inredningsarbeten å

Vaxholms fästning.......................... » 35,000: — 376,800:

Hindö redutt:

Ändrings- och inredningsarbeten.................................................. 16,000:

Oscar-Fredriksborg:

Inköp af mark vid Grisslemaren, för-slagsvis ................................................	kronor	16,000: —
En officersbyggnad af sten för 1 re-gementsofficer, 3 kaptener, 5 subalternofficerare och 1 läkare-stipendiat (alla utom 4 subaltern-officerare och läkarestipendiaten gifta) ...............................................■■■■	»	91,000: —
En kasernbyggnad af sten för 4 styck-junkare och 6 sergeanter (alla gifta) samt 184 man ..................	»	181,600: —
En byggnad af sten för matinrättning och messar .........................................		60,000: —
Ett exercishus............................................	»	30,000: —
Planering, stängsel och afträden	»	12,000: —
Ändrings- och inredningsarbeten i nu-varande artillerietablissementet	»	2,000: —
Fårösund:
Inköp af mark, förslagsvis	kronor	5,000: —
En befälsbyggnad af trä för 1 kapten, 1 subalternofficer, 1 styckjunkare och 1 maskinist (alla gifta) jemte 4 rum för tillfällig inqvartering	»	42,000: —
Transport	kronor	47,000: —
liih. till Rifad. Prat. IDOL 1 Sami. 1 a	Ifd. 1 luft.

392,600:

785,400:

17

130

Femte hufvudtiteln.

Transport kronor

En barack för 80 man........................... »

En byggnad af trä för matinrättning
och messar samt vaktrum och

arrester................... »

Ändring och reparation af den befintliga
bostadslägenheten.................. »

Planering, stängsel och afträden ..... »

47,000: — 785,400:

23,000: —

40,000: —

1,500: —

8,000: ~ 119,500:

Carlskrona:

Inredningsarbeten i nuvarande artilleri kasernen

............................................. kronor 1,000: —

En kasernbyggnad af sten för 9 styckjunkare,
34 sergeanter, 1 stabstrumpetare
och 3 maskinister
(alla gifta) samt 2 minörkompanier » 337,450: —

Planering och stängsel.......................... » 5,000: — 343,450:

Kungsholmen:

Ändrings- och inredningsarbeten ...... kronor 2,500: —

En beväringsbefälsbarack af trä för
2 kaptener, 4 subalternofficerare,

4 styckjunkare och 8 sergeanter » 23,200: —

Ett exercishus ......................................... » 30,000: — 55,700:

Vestra Hästholmen:

Inredningsarbeten......................	............. kronor	1,500: —
	Oscarsvärn:
Inredningsarbeten .......................	............. kronor	1,000: —
En beväringsbefälsbarack för 1 kapten
2 subalternofficerare, 2	styck-
junkare och 4 sergeanter	............ »	9,200: —

Transport kronor 10,200: — 1,305,550:

Femte hufVudtiteln.

131

Transport kronor 10,200: — 1,305,550: —
En barack af trä för 4 sergeanter

och 100 man beväring................. » 28,600: —

En byggnad af trä för matinrättning

och messar ....... » 48,000: — 86,800: _

Nya Varf vet:

Ändrings- och inredningsarbeten ...... kronor 16,000: — 16,000: _

summa kronor 1,408,350: —-hvartill komma inventarier och utredning af olika slag » 215,000: —

summa summarum kronor 1,623,350: —

Det af komitén uppgjorda generella kostnadsförslaget för erforderliga
nybyggnader m. m. för minförsvarets ordnande samt inqvarteringen
vid mobilisering slutar på en summa af 763,700 kronor.

Uppsättningstiden borde enligt komiténs tanke uppdelas i tre byggnadsperioder,
af hvilka den l:a skulle omfatta åren 1902 och 1903, den
2:a åren 1904 och 1905 samt den 3:e åren 1906 och 1907.

Under den l:a byggnadsperioden skulle utföras följande arbeten för
nedannämnda kostnad:

Vaxholm: byggande af en officers- och en underofficersbygg nad

samt af fortifikationsbefälsbyggnaden, jemte

planeringar .................................... kronor 184,600: —

Oscar-Fredriksborg: inköp af mark, uppförande af
kasernbyggnad och matinrättning
jemte planering m. m....... » 265,600: —

Carlskrona: uppförande af kasernbyggnad

. (hälften) jemte planering ............ » 175,000: —

Kungsholmen: ändrings- och inredningsarbeten » 2,500: —

Vestra Hästholmen: inredningsarbeten........................... )> 1,500: —

Oscar svärm inredningsarbeten........................ » 1,000: —

Nya Varf vet: ändrings- och inredningsarbeten » 16,000: —

kronor 646,200: —

hvartill kommer anskaffning af inventarier och utredning
.................................................. kronor 86,000: —

summa kronor 732,200: —

132

Femte hufvudtiteln.

Under 2:a perioden skulle utföras:

Vaxholm: byggande af en officers- och en underofficers bygg nad

jemte planeringar; ändrings- och inredningsarbeten.
.............................................. kronor 192,200: —-

Rindö redutt: ändrings- och inredningsarbeten » 16,000: —

Oscar-Fredriksborg: påbörjande af officersbyggnaden » 45,000: —

Fårösund: inköp af mark, uppförande af

barack och matinrättning jemte

planering m. m.............................. )> 74,000: —

Carlskrona: fullbordande af kasernbyggnaden

jemte planering och stängsel » 167,450: —

kronor 494,650: —

hvartill kommer anskaffning af inventarier och utredning
.............. kronor 87,000: —

samt för minförsvarets ordnande och inqvarteringen

vid mobilisering..................................... » 263,950: —

summa kronor 845,600: —

Under 3:e perioden skulle utföras:

Oscar-Fredriksborg: fullbordande af officersbyggnaden och uppförande af
exercishus jemte planering; ändrings- och inredningsarbeten
............................................. kronor 82,000: —

Fårösund: uppförande af befälsbyggnaden

• jemte planering; ändrings- och

reparationsarbeten.......................... » 45,500: —

Carlskrona: inredningsarbeten ................... » 1,000: —

Kungsholmen: uppförande af befälsbarack och

exercishus.......................................... » 53,200: —

Oscarsvärn: uppförande af befäls- och be väringsbaracker

samt matinrättning
........ )) 85,800: —

kronor 267,500: —

hvartill kommer anskaffning af inventarier och utredning
. ..................................................................... kronor 42,000: —

samt för min försvaret s ordnande och inqvarteringen

vid mobilisering.................................... » 499,750: —

summa kronor 809,250: —

Femte hufvudtiteln.

133

I det särskilda yttrande, som af komitén afgifvits med hänsyn till
förslaget om utsträckning af beväringens öfningstid från 90 till 365
dagar, har komitén anfört, att en sådan utsträckning af beväringens
öfningstid inverkade till minskning af det behöfliga utrymmet för stammens
ordinarie förläggning i fred, emedan styrkan i nummer under sagda
förutsättning kunde reduceras. Det utrymme, som härigenom blefve
disponibelt, toges emellertid i anspråk för tillgodoseende af ökadt behof
af öfnings- och lektionslokaler för beväringen. Derjemte erfordrades
ytterligare ökning af utrymmet för beväringen, ej blott emedan årskontingenten
något ökats, utan äfven och framför allt emedan denna beväring,
som skulle vara i tjenst under ett års tid, måste, hvad bostad
samt öfnings- och lektionslokaler beträffade, tillgodoses annorlunda, än
som vore af nöden för beväring, hvars vapenöfningstid ej varade
längre tid än 90 dagar under den varmaste delen af året.

Följaktligen skulle för kustartilleriets ordinarie förläggning i fred
erfordras ytterligare följande kostnader:

Vaxholm: tillbyggnad och omboning af beväringsbaracken (för 430

man) .......................................... kronor 42,500: —

sängutredning för beväringen.................. » 24,320: —

matinrättning för beväringen .................. » 40,000: —

Carlskrona: beväringsbarack för 475 man ................. » 118,750: —

eller tillhopa kronor 225,570: —

hvaremot kostnaden för inventarier och utredning

skulle minskas med .................. ~»_22,425: —

så att den verkliga ökningen blefve .......................... kronor 203,145: —

Slutsumman af ifrågavarande kostnader för kustartilleriets ordinarie
förläggning i fred skulle sålunda enligt komiténs under förutsättning
af öfningstidens för beväringen utsträckning afgifna förslag blifva
1,826,495 kronor.

Den för minförsvarets ordnande samt inqvarteringen vid mobilisering
beräknade kostnaden, 763,700 kronor, skulle deremot genom utsträckningen
af nämnda öfningstid icke undergå någon förändring.

Fördelningen af ifrågavarande kostnader, tillhopa 2,590,195 kronor,
skulle enligt komiténs förslag blifva följande:

l:a perioden:

för kustartilleriets ordinarie förläggning i fred ...... kronor 947,770: —

134

Femte hufvudtiteln.

2:a perioden:

för kustartilleriets ordinarie förläggning i fred ..... kronor 569,225: —

» minförsvarets ordnande samt inqvarteringen vid

mobilisering................................................................. y> 263,950: —

summa kronor 833,175: —

3:e perioden:

för kustartilleriets ordinarie förläggning i fred ..... kronor 309,500: —

» minförsvarets ordnande samt inqvarteringen vid

mobilisering .............................................................. » 499,750: —

summa kronor 809,250: —

Mot livad komitén sålunda föreslagit hafva de af Kongl. Maj:t den
28 september 1900 förordnade granskningskomiterade icke haft något
att erinra.

Marinförvaltningen bär i sitt den 14 december 1900 afgifna underdåniga
utlåtande i ämnet uti allt hufvudsakligt biträdt komiténs förslag.

Chefen för fortifikationen, hvars yttrande blifvit infordradt öfver
komiténs förslag i förevarande del, har i underdånigt utlåtande den 13
sistlidne december anfört följande.

Mot sjelfva de föreslagna nybyggnads-, ändrings- och inredningsarbetena
vore ej något att anmärka, men den för dessa arbetens
utförande beräknade kostnaden syntes i vissa hänseenden väl
knapp. Sålunda hade beträffande uppförandet af 5 nya befälsbyggnader
vid Vaxholm beräknats endast 9,000 kronor för planeringsarbeten.
Med hänsyn till de i allmänhet mycket kuperade byggnadstomterna derstädes
syntes den nämnda summan böra ökas med åtminstone 21,000
kronor till 30,000 kronor. Den för planering, stängsel och afträden
vid hela det föreslagna vinteretablissementet vid Oscar-Fredriksborg
beräknade summan, 12,000 kronor, borde af dylik anledning ökas med

8,000 kronor till 20,000 kronor. Vidare syntes kostnaden för den föreslagna
nya kasernbyggnaden i Carlskrona, hvilken byggnad vore afsedd
att inrymma 47 underbefälslägenheter, alla med kök, samt 200 man,
vara alldeles för lågt beräknad, hvarför densamma borde höjas med omkring
50,000 kronor, eller till i rundt tal 390,000 kronor. Slutligen
borde för ritarbeten, kontroll in. in. samt för oförutsedda utgifter under
arbetenas utförande beräknas minst 5 procent af hela byggnadssumman
2,165,600 kronor, ofvannämnda tillägg inberäknade, eller 108,280

Femte hufYudtiteln.

135

kronor, hvadan den slutliga byggnadskostnaden borde beräknas till
2,273,880 kronor, eller i rundt tal till 2,274,000 kronor.

Angående förslaget. till utförandet under uppsättningstiden af nybyggnads-
med flera arbeten vore intet att erinx-a.

Vidkommande åter den till 201,250 kronor beräknade kostnaden
för de ytterligare byggnadsarbeten, som skulle erfordras vid en utsträckning
af tiden för beväringens vapenöfningar från 90 till 365 dagar,
hade man utgått från en förutsättning, som icke syntes chefen för fortifikationen
hållbar, nemligen de värnpligtiges inqvarterande i vanliga
träbaracker, under det att vid uppgörandet af arméns kasern byggnadsförslag,
hvilka vid en senare tidpunkt upprättades, det antagits, att de
värnpligtige under vintern skulle förläggas i verkliga kasernbyggnader.
Föi-utsatte man emellertid, att denna sundare och beqvämligare inqvartering
borde beredas äfven kustartilleriets värnpligtiga manskap, hvilket
väl måste anses lika nödvändigt, så måste berörda kostnadssumma ökas
med icke mindre än 562,750 kronor, eller till 764,000 kronor, hvartill,
i enlighet med hvad ofvan anmärkts, för oförutsedda utgifter m. m.
ytterligare komme ett belopp af 38,000 kronor, motsvarande omkring 5
procent af sistnämnda kostnadssumma. Den slutliga kostnadssumman
för nu ifrågavarande byggnadsarbeten skulle då blifva 802,000 kronor i
stället för beräknade 201,250 kronor.

Hvad chefen för fortifikationen sålunda anfört beträffande utbytandet
af de utaf komitén för beväringens inqvarterande föreslagna barackerna
mot kasernbyggnader af sten anser jag icke böra, åtminstone
för närvarande, föranleda någon ändring i komiténs förslag i denna del.

Deremot torde hvad chefen för fortifikationen anmärkt rörande
kostnaderna för planering vid befälsbyggnadeima i Vaxholm, för planering
m. m. vid .Oscar-Fredriksborg och för kasernbyggnaden i Carlskrona
böra föranleda den af honom föreslagna höjningen i kostnadsberäkningarna
för dessa arbeten. Likaså torde ett tillägg af 5 procent
för oförutsedda utgifter m. m. lämpligen böra göras till kostnadsberäkningarna,
utom i hvad de afse inventarier och utredning.

Frågan om det s. k. Nya varfvets vid Göteborg tagande i anspråk
för kustartillex-iet.s förläggning är jag nu ej i tillfälle att framlägga till
Kongl. Maj:ts pröfning. Då en af fångvårdsstyrelsen gjord utredning
i detta ämne synes gifva vid handen, att denna fråga skulle lösas på
det för statsverket förmånligaste sätt derigenom, att endast en del af
Nya varfvets område återstäides till sjöförsvaret, under det att den återstående
delen deraf med de till kaserner lämpliga byggnaderna finge

136

Femte hufvudtiteln.

fortfarande tills vidare disponeras för fångvårdens räkning, lärer det
blifva nödigt att hos Riksdagen äska anslag för uppförande af nödiga
byggnader å det område, som skulle återställas till sjöförsvaret; och
hoppas jag att så snart kunna för Kongl. Maj:t anmäla detta ärende,
att proposition i ämnet kan aflåtas till innevarande års Riksdag. Emellertid
bör, då denna fråga genom den af fångvårdsstyrelsen verkstälda
utredningen kommit i ett annat läge, den af komitén upptagna kostnaden,
16,000 kronor, för ändrings- och inredningsarbeten å Nya varfvet
utgå ur nu förevarande kostnadsberäkningar.

Med tillämpning af nu angifna grunder skulle den af komitén under
förutsättning af 365 dagars öfningscid för beväringen upptagna summan
af kostnaderna för kustartilleriets ordinarie förläggning i fred, 1,826,495
kronor, ökas:

för planeringar vid befälsbyggnaderna i Vaxholm

med .....................................................

» planering m. in. för byggnader v

Fredriksborg med .........................

» kasernbyggnaden i Carlskrona med
» oförutsedda utgifter m. m. med .....

eller med tillhopa kronor 165,307: —
hvilket belopp åter bör minskas med det för
ändrings- och inredningsarbeten vid Nya

varfvet afsedda belopp......................................... kronor 16,000: —-

.............. kronor	21,000: —
Oscar-
.............. »	8,000: —
.............. »	52,550: —
.............. »	83,757: —

då ökningen blifver kronor
Om sistnämnda belopp lägges till den af komitén
beräknade slutsumman ................................. »

149,307: —
1,826,495: —

skulle den nu ifrågavarande kostnaden för kustartilleriets
ordinarie förläggning i fred uppgå

till ............................................................................ kronor 1,975,802: —

Om den föreslagna minskningen af 16,000 kronor förlägges till
den l:a byggnadsperioden och den ifrågasatta ökningen fördelas på
de 3 perioderna i samma proportion som de kostnader, i hvilka den
utgör ökning, skulle kostnaden blifva

under l:a perioden .................... kronor 1,016,156: —

» 2:a » » 636,771: — och

» 3:e )> » 322,875: —

Uppdelas kostnaden för hvarje period lika på de i perioden ingående
åren, skulle ifrågavarande kostnad blifva:

Femte hnfvudtiteln.

137

år 1902
j> 1903
» 1904

» 1905

» 1906

D 1907

kronor 508,078:
i 508,078:
» 318,386:

» 318,386:

d 161,438:
» 161,438:

Hvad beträffar kostnadsberäkningarna för minförsvarets
ordnande samt inqvarteringen vid
mobilisering synes den af komitén beräknade

summan

kronor

böra, för oförutsedda utgifter m. m., ökås med 5
procent å det belopp 675,700 kronor, som ej
är afsedt för inventarier och utredning, eller
tnéd ............................................'' »

763,700: —

33,785: —

kronor 797,485:

då ifrågavarande kostnad skulle uppgå till ........

Af denna summa skulle belöpa

på 2:a perioden ........................ kronor

och » 3:e » ....................... »

eller på de särskilda åren:

år 1904 .....................................r.A.i kronor 137,824:

» 1905 ............................................. »

» 1906 .......................................... »

» 1907 ..........................................

Af hvad jag sålunda anfört framgår, att för nybyggnader pi. m.
för kustartilleriets förläggning erfordras för år 1902 ett anslag af
508,078 kronor; och hemställer jag alltså, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att till nybyggnader för kustartilleriets förläggning m. in. bevilja
på extra stat för år 1902 ett anslag af 508,078 kronor.

275,648:

521,837:

137,824

260,919

260,919

Pasta minförsvaret.

Enligt hvad marinförvaltningen i sip underdåniga skrifvelse den
28 sistlidne september anmält, möjliggöres genom de senast anlagda
befästningarna vid Oscar-Fredriksborg ett lämpligare ordnande åf minsystemet
vid dervarande minposition genom anläggande af ytterligare
en minstation. Kostnaden för byggandet och anordnandet af denna
minstation har af marinförvaltningen beräknats till 15,000 kronor.

Uth. till Riksd. Prot. 1001. / Rami. 1 Afd. 1 Raft. 18

[43.]

Fasta minftirsvaret.

138

Femte hnfvndtitehn

[44.]

Dyrtidstillägg
åt vissa statens
tjensteman
och betjente.

I samma skrifvelse har marinförvaltningen vidare anfört följande.
För att hastigt kunna mobilisera minpositionerna borde minorna
ständigt hållas i förråd laddade. De äldre minornas nuvarande konstruktion
och sprängladdning medgåfve likväl ej detta, hvarför den
äldre minmaterielen borde ändras och bomullskrut införas såsom sprängladdning,
i likhet med hvad förhållandet voro i en del andra länder.
För ändring af i förråd befintliga äldre minor samt deras förseende med
bomullskrutladdningar erfordrades 226,025 kronor, hvaraf beräknades
kunna under år 1902 användas 107,200 kronor och återstoden under
år 1903.

Lika med marinförvaltningen anser jag, att medel för nu omförmälda
ändamål böra äskas för år 1902, och hemställer jag alltså, det
täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen

att till anläggande af ytterligare en minstation vid Oscar-Fredriksborg
samt till ändring af i förråd befintliga minor bevilja på extra
stat för år 1902 ett anslag af 122,200 kronor.

Dyrtidstillagg m. m.

Dyrtidstillägg åt vissa statens tjenstemän och betjente.

Under åberopande af ej mindre hvad chefen för finansdepartementet
till statsrådsprotokollet den 7 i denna månad anfört i fråga om beredande
åt statens tjenstemän och betjente af ett dyrtidstillägg för år
1901 att uppföras i riksstaten för år 1902 än äfven den i nämnda
statsrådsprotokoll intagna beräkning — hvilken af skäl, som i nämnda
anförande finnas angifna, icke omfattat lotsstyrelsens och lotsverkets
personal — af det under femte hufvudtiteln för ändamålet erforderliga
belopp,, får jag, som anser det beräknade beloppet 295,467 kronor 6
öre höra afrundas till 296,000 kronor, i underdånighet hemställa, det
täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen

att, till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet den 7
i denna månad angifna grunder, af dyrtidstillägg för innevarande år åt
eu del tjenstemän och betjente i sjöförsvarsdepartementets afdelning af
Kongl. Maj:ts kansli samt till sjöförsvarsdepartementet hörande embetsverk,
kårer och stater på extra stat för år 1902 anvisa såsom förslagsanslag
ett belopp af 296,000 kronor.

Femte hafvndtiteln.

139

Tillfällig ökning i anslagen till amanuenser och extra

biträden.

Med anslutning till hvad chefen för finansdepartementet den 7 i Til{-fäiHg^ökdenna
månad inför Kongl. Maj:t anfört i fråga om beredande af till- ning i anslagen
gång till anvisande åt amanuenser och extra biträden af tillfälliga ökningar
i deras arfvoden för år 1901 hemställer jag, att Kongl. Maj:t biträden,
måtte föreslå Riksdagen

att, till beredande af tillfällig ökning för innevarande år med nedannämnda
belopp i följande å staterna för sjöförsvarsdepartementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli, för marinförvaltningen och för flottans
civilstat uppförda anslag, nemligen:

å staten för sjöförsvarsdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

anslaget till amanuenser, skrifbiträden och extra vakt -

mästare ............................................. med kronor 150:

d » » marinförvaltningen:

anslaget till vikariatsersättning, renskrifning,
flitpenningar och tillfälliga

biträden ................................................. » >'' 900:

» y> )> flottans civilstat: v

anslaget till gratifikationer åt e. o.

tjenstemän samt för vård af arkiven » » 1,125: —

på extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af 2,175 kronor.

Dyrtidstillägg åt tjenstemän och vaktmästare vid flottans

pensionskassa.

På sätt jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet öfver sjöför- [46.]
svarsärenden den 13 januari 1900 tillät mig framhålla, synes billigheten åt tjenstemän
fordra, att tjenstemän och vaktmästare vid flottans pensionskassa komma
i åtnjutande af dyrtidstillägg enligt samma grunder som statens tjenste- flottans penmän
och betjente; och skulle dyrtidstillägg för tjenstemän och vakt- sionokassa.
mästare vid nämnda kassa, beräknadt i enlighet med de af chefen för
finansdepartementet i hans yttrande till statsrådsprotokollet den 7 innevarande
månad angifna grunder, för år 1901 uppgå till 2,095 kronor.

Enär aflöningen till ifrågavarande tjenstemän och vaktmästare utgår af
flottans pensionskassas medel, lärer jemväl dyrtidstillägget böra al samma

140

Femte hufvudtiteln.

medel utgå, hvadan någon framställning till Riksdagen om anslag för
ändamålet icke erfordras; men då 1879 års Riksdag vid bifall till Kongl.
Maj:ts då gjorda framställning om pensionsrätt för löntagare å dåvarande
amiralitetskrigsmanskassans, numera flottans pensionskassas, stat
fästat det förbehåll, bland annat, att den för kassans löntagare då gällande
stat, hvad anginge beloppet af de till dem då utgående löner,
icke finge tillökas eller förhöjas, med mindre Riksdagen medgåfve en
sådan förändring, torde Riksdagens medgifvande vara erforderligt för
det frågasatta dyrtid stilläggets utgående; och får jag fördenskull i
underdånighet hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att medgifva, att dyrtidstillägg i enlighet med de i statsrådsprotokollet
• öfver finansärenden den 7 i denna månad beträffande dyrtidstillägg
för vissa statens tjenstemän och betjente angifna grunder må
för år 1901 utgå till tjenstemän och vaktmästare vid flottans pensionskassa.

.Hvad departementschefen sålunda i ofvanberörda
hänseenden tillstyrkt och hemstält behagade Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten, på tillstyrkan
af statsrådets öfriga ledamöter, i nåder gilla och bifalla,
med befallning att utdrag af detta protokoll
skulle till finansdepartementet öfverlemnas för att
tjena till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts
nådigii proposition till Riksdagen angående statsverkets
tillstånd och behof.

Ex protocollo:
F. Wrangel.

Femte kufvudtiteln,

141

Bil. n:r 1.

Förslag till

Stat

för marinförvaltningen.

	i .				Tjenst-	Missräk-	-- ■	....
	Lön		Arfvode.	görings-	nings-	Summa.
	é				pennin-	pennin-
					gar.		gar.				■'' t- .i ■ ;''*i ••
	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	ö.	. ’
Artilleriafdelningen.											/■Efter 5 år kan lönen
											höjas med 500 kro-
1 kemist .......................	3,750				250				4,000
								med ytterligare 500
Fortiflkationsafdel-											t kronor.
ningen.
1 chef ..........................			1,000						1,000
Cmlafdelniugen.									/Efter 5 år kan lönen hö-
Chef: 1 amiralitetsrätt......	4,400	—	—	—	2,000	—	—	—	6,400	—	\ jas med 600 kronor.
	3,000 1,800	_	_	_	1,500 1,200	_		_	4,500	_	\ Efter 5 år kan lönen hö-
1 kassör och bokhållare...	—	—	—	—	500	—	3,500	—	| jas med 500 kronor / och efter 10 år med yt-
2 revisorer och bokhållare	1,800	—	—	—	1,200	—	—	—	6,000	—	J terligare 500 kronor.
Kansliet.											/Efter 5 år kan lönen
											höjas med 500 kro-
	3,000	—	—	—	1,500	—	_	—	4,500	—	< nor och efter 10 år
1 advokatfiskal, som tillika								med ytterligare 500 '' kronor.
förrättar advokatfiskals- göromålen vid Stock-			2,500						2,500
									.Efter 5 år kan lönen
	1,800	_	_	_	1,200	_	_	_	3,000		höjas med 500 kro-
								/ nor och efter 10 år
1 registrator och aktuarie	1,800	—	—	—	1,200	—	—	—	3,000	—	1 med ytterligare 500 kronor.
Transport							-	—	38,400! -

142

Femte hufrndtiteln

s Transport Vaktbetjening. 1 förste vaktmästare ...... 2 vaktmästare.................	I/ön.	Arfvode.	Tjenst- görings- pennin- gar.	Missräk-nings-pennin-gar.	Summa.	fEfter 5 år kan lönen \ höjas med 100 kro ( nor.
Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.
800 500	—	—	—	300 300	—	—	—	38,400 1,100 1,600 8,500	—
Till vikariatsersättning, renskrifning, flitpennin-gar och tillfälliga bi-
						1
Summa kronor									49,600	—

Anmärkning: Marinförvaltningen tillhörande personal af officerskåren och mariningeniörstaten åtnjuter
aflöning å andra stater.

1 it h b i "t

Femte hufvndtiteln

143

Bil. n:r 2.

Förslag till

Stat

för flottans officerskår.

Antal.

1

2

1

6

1

13
1

14
1

49

1

24

1

64

1

30

210

Flaggman........................................................... ..............................

D-.o ..........................................................................................

Kommendör.........................................................................................

D-.o .........................................................................................

Kommendörkapten af l:a graden ..............................................»..........

D:o af d:o ..........................................................

D:o af 2:a graden ......................................................

D:o af d:o ........................................................

Kapten af l:a klass .............................................................................

D:o af d:o ...........................................i................................

D:o af 2:a klass .............................................................................

D:o af d:o ..........................................................................

Löjtnant.........................................................................................

D:o .........................................................................................

Underlöjtnant.....................................................................................

D:o ............................................................................... .....

Kronor: 456,100

Tillkommer:

Årligt tillägg till fasta lönen åt innehafvare af chefsbefattningen i marin-j
förvaltningen, chefsbefattningen i flottans stab eller stationsbefälhafvarebefattning,
derest han icke uppbär flaggmans lön, med iakttagande
att, om två af nämnda befattningshafvare icke uppbära dylik lön, tilllägget
skall tilldelas den, som är i sin befattning äldst........................

Fast lön.

Summa kronor

Kr.

8,000

16,000

6,000

36.000
4,000

52.000
3,500

49.000
2,800

137,200

1,800

43,200

1,200

76,800

600

18.000

2,000.

458,100

Anmärkningar:

l o. Dngafiöning å 6 kronor till flaggman, 5 kronor till kommendör, 4 kronor till kommnndörkapten
al'' l:a och kommendörkapten af 2:a graden, 3 kronor till kapten af l:a och kapten af 2:a klass
och 2 kronor till löjtnant och underlöjtnant eller half dagaflöning efter hvardera af förestående belopp
tillkommer i den ordning, gillande reglemente bestämmer.

2:o. Då befälhafvande amirals- och stationsbefälhafvaree.mbetena i Carlskrona innehafva*! af eu
och samma person, åtnjuter innehafvare!! ett stlrskildt arfvode af 3,000 kronor om året.

144

Femte hufvmltiteln

Bil. n:f 3.

Förslag till

. i s>

Stat

för flottans underofficerskår.

				Bekläd
		Fast lön.	nadsersätt-	Summa.
Antal.				ning.
• < *• ■'' ,		Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	ö.
’ 1’-	Flaggunderofficer (styrman, konstapel eller skeppare)	720		200	_	920
77	]>:o .........................	55,440	—	15.400	—	70,840	—
c 1	D:o (maskinist)...............................	960	—	200	—	1,160	—
34	D:o .................	32,640	—	6,800	—	39,440	—
1	D:o (rustmästare, torpedmästare eller					/• J
	qvartersman).............................	720		200	—	920	—
6	D:o ...........	4,320	—	1,200	—	5,520	—
I	Underofficer af 2:a graden (styrman, konstapel eller
	skeppare) .......................................	720	—	200		920	—
156	l):o .........................................................	112,320	—	31,200	—	143,520	—
t	D:o (maskinist)....................	720	—	200	—	920	—
7i	D:o .........................	51,120	—	14,200	—	65,320	—
i	‘4 D:o (rustmästare, torpedmästare eller qvar-
	tersman)...................................	720	—	200	—	920	—
12	D:ö ......	8,640	—	2,400	—	11,040	—
362	Summa kronor	269,040	—	72,400	—	341,440	—

Anmärkning: Dagaflöning a 2 kronor till flaggunderofficer (maskinist), 1 krona 65 Öre till flaggunderofficer
(styrman, konstapel, skeppare, rustmästare, torpedirtästare eller qvartersman) och underofficer
af 2.a graden (maskinist) samt 1 krona till underofficer af 2:a graden (styrman, konstapel, skeppare,
rustmästare, torpedmästare eller qvartersman) tillkommer i den ordning gällande reglemente bestämmer.

Femte hufvudtitein.

145

Bil. n:r 4.

Förslag till

Stat

för flottans sjömanskår.

Antal.			Kr.	Ö.	Kr.	ö.
i	, ... , 112 månaders månadslön å 30 kronor.......... l:a lönegradenjdagaflöning å 8Q flre j 365 dagar.................	\ i	652	-
. 374	O rÖ O Ö		243,848	—
1	„ . (12 månaders månadslön å 20 kronor........... 2:a Segradenjdagaflöning å 50 öre . 365 dagar............	\ t	422	50
999	D:o d:o		422,077	50
1	„ , /12 månaders månadslön å 12 kronor........... 3:e lonograden{dagaflöning , 40 öre . 36fj dagar..............	)	290	—
549	D:o d:o		159,210	—
1	fn „ ___j /6 månaders månadslön å 12 kronor............. |3 e löne^aden| U:e lönegradenf® må£ad.ers “toadslön å 6,50 kronor........... 1 ö (dagafiönmg a 30 öre i 181 dagar................	\ J	238	90
449	D:o d:o		107,266	10
1	zL o^lrtnoo-^a/loT,/12 månaders månadslön å 6,50 kronor......... 1 ® \dagaflöning å 30 öre i 365 (lagar ...............	l /	187	50
449	D:o d:o		84,187	50
2,825			1,018,380
	Afgår dagaflöning under tjenstgöring å varfven förslagsvis	30,000		988,380 30,000
	Lega å 50 kronor förslagsvis för 600 man........................				—
	Rekryteringskostnader å 40 kronor, deraf högst 30 kronor	till värfvaren
	förslagsvis för 600 man................................................				24.000
	Arfvode för 100 kompanikorpraler å 5 kronor i månaden ..				6,000	—
	Uppmuntringspenningar förslagsvis..................................				42,000	—
	Inqvarteringsbidrag förslagsvis.........................................				127,670	—
	Summa kronor| 1,218,05C	—

Anmärkningar:

l:o. Skulle, det sålunda bestämda antalet i någon af de tre högre lönegraderna icke finnas full''
tåligt, må de löner, som i följd deraf sakna innehafvare, till så stor del, som erfordras, användas till

flik. till Rilisd. Prof. IDOL 1 Sami. 1 Afd. 1 lliift. 19

146

Femte hufvudtitelu.

aflöning åt manskap i lägre lönegrad samt till bestridande af lega och rekryteringskostnader, om rekryteringen
skulle behöfva omfatta flere än det förslagsvis upptagna antalet af 600 man.

2:o. UppmuntringBpenningar utgå under tjenstgöring i land till manskap, som tillhöra l:a, 2:a
eller 3:e uppmuntringsklassen med respektive 15, 10 och 5 öre om dagen, enligt de för dagaflönings åtnjutande
gällande grunder.

3:o. Af det manskap, som erhållit vederbörligt tillstånd att bo utom kasern, ega högst 1,3 75
man under tjenstgöring i land och den, som är gift eller enkling med minderårigt barn, äfven under
annan tjenstgöring att åtnjuta inqvarteringsbidrag till ett månatligt belopp, för underofficerskorpral vid
Carlskrona station af 10 kronor och vid Stockholms station af 15 kronor samt för gemenskap vid den
förra stationen af 5 kronor och vid den senare af 10 kronor.

Femte hufvndtiteln.

147

Bil. n:r 5.

Förslag till

Stat

för flottans skeppsgossekår.

Antal.	. • . , v ,, , '' - j . - i , -1 •''	Kr.	ö.
1	Skeppsgosse, dagaflöning å 10 öre eller per år..........................................	36	50
399	d:o d:o d:o ..........................................	14,563	50
	1 Skeppsgossekorpral å 5 öre dagligen, tillökning ...................................	18	25
	19 d:o d:o d:o ...................................	346	75
400	Summa kronor	14,965	—

148

Femte liufYiidtiteln,

Bil. n:r 6.

Förslag till

Stat

för flottans mariningeniörstat.

			Tjenst-			Tjenst-			- -
	Fast		görings-	Fast		görings-
	lön.		pennin-	arfvode.	pennin-
			gar.				gar.,
	Kr. |	ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.
1 Öfverdirektör.......	—	—	—	—	7,000	—	2,000	—	9,000	—	i Direktör äfvensom ingeniör, hvilken för-
											ordnas att i succession efter till öfver-
1 Direktör..............	4,500	—	1,500	—	—	—	—	—	6,000	—	\ direktör förordnad direktör förrätta
2 D:o ..............	9,000		3,000	—	—	—	—	—	12,000	—	dennes befattning, bekommer efter 5 | års tjenstgöring inom denna grad löne-förhöjning med 500 kronor.
1 Ingeniör..............	3,750		250						4,000		Ingeniör af högsta lönegraden, bygg-
							mästare samt min- och torpedingeniör
6 D:o ..............	22,500	—	1,500	—	—	—	—	—	24,000	—	äfvensom ingeniör af lägre lönegrad,
1 Byggmästare........	3,750	—	250	—	—	—	—	—	4,000	—	hvilken förordnas att i succession efter till direktör förordnad ingeniör af hög-
1 D:o ..............	3,750	—	250	—	—	—	—	—	4.000	—	sta lönegraden bestrida dennes befatt-
1 Miningeniör.........	3,750	—	250	—	—	—	—	—	4,000	—	ning, åtnjuter efter 5 års väl vits-ordad tjenstgöring inom samma grad
1 Torpedingeniör ...	3,750	—	250	—	. -	—	—	—	4,000	—	en förhöjning af 500 kronor och efter
1 D:o ..............	3,750	—	250	—	—	—	—	—	4,000	—	10 års sådan tjenstgöring, ytterligare 500 kronor i innehafvande aflönings-förmåner.
1 Ingeniör.............	3,250	—	250	—	—	—	—	—	3,500	—
3 D:o ..............	9,750	_	750	_	_	_	_	_	10,500	__	Ingeniörer af de två lägre lönegraderna
1 Ingeniör..............	2,250		250							åtnjuta efter 5 års väl vitsordad tjenst-
—	—	—	—	—	—	2,500	—	göring förhöjning af 500 kronor i inne-
1 D:o .............	2,250	—	250	—	—	—	—	—	2,500	—	hafvande aflöningsförmåner.
1 Extra ingeniör.....	—	—	—	—	2,000	—	—	—	2,000	—
1 D:o .....	—	—	—	—	2,000	—	—	—	2,000	—
Tillkommer fast arf-
vode för direktör, som förordnas till öfverdirektörsassi-stent ................					500				500
Summa kronor) —		|	|	|	|	1	98,500

Anmärkning: Direktörs aflöning minskas med 500 kronor, ingeniörs och byggmästares med 300 kronor, så länge
boställe af dem innehafves.

Stockholms

station.

Carlskrona

station.

Femte hulVudtitelu

149

Bil. n:r 7.

Förslag till

Stat

för flottans civilstat.

■ ;. Lön.	Tjenst- görings- pennin- gar.	A-rfvode.	Summa.
Carls- krona station.	Stock- holms station.
Kr.	Ö.	Kr. |	ö.	Kr. |	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
3,000		1,000				8,000		8,000
3,000	—	1,000	—	—	—	4,000	—	4,000	—
3,000	—	1,000	—	—	—	4,000	—	4,000	—
—	—	—	—	2,000	—	2,000	—	—	—
2,200	—	800	—	—	—	3,000	—	—	—
—	—	—	—	1,000	—	—	—	1,000	—
2,200	—	800	—	—	—	0,000	—	3,000	—
1,000	—			—	—	1,000		—
2,200	-	300	—	—	—	2,500	—	2,500	—
2,200		300	—	—	—	2,500	—	—	—
—	1-	| -	—	1 -		33,000		| 22,500	—

Antal,

Sekreterare........ ä

Kamrerare........... a

Intendent........ ... ä

Advokatfiskal....

Auditör............

D:o ...........

Kammarförvandt., å

Proviantmästare ..

Beklädnadsförv altare
................

Sjukhusförvaltare.

I Efter 5 års tjenstgöring i samma
grad ökas lönen med 500 kronor
och efter 10 års tjenstgöring
i samma grad med
ytterligare 500 kronor.

Efter 5 års tjenstgöring i samma
grad ökas lönen med 500 kro
nor och efter 10 års tjenst
göring i samma grad med
ytterligare 500 kronor.

Efter 5 års tjenstgöring i samma
grad ökas lönen med 500 krenor
och efter 10 års tjenstgöring
i samma grad med
ytterligare 500 kronor.

IEfter 5 års tjenstgöring i samma
grad ökas lönen med 500 kronor
och efter 10 års tjenstgöring
i samma grad med
ytterligare 500 kronor.

Efter 5 års tjenstgöring i samma
grad ökas lönen med 500
kronor.

150 Femte hufvudtitelu.

Antal.				Tjenst-			Summa.
O	ce		Lön.	görings- pennin- gar.	Arfvode.	Carls		Stock-
rf- 05 i—''	sr o g. s O* o						krona station.	holms station.
ö o	t3 ? 3 £»
p		Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	|
		Transport	_		_				33,000		22,500		•
1	—	Inveutarieförvaltare.	2.200	—	800	—			3,000	—	—	—
—	1	D:o	2,200	—	300	—	—	—	—	—	2,500	—
1	—	Materialförvaltare ..	2,200	—	800	-	—	—	3,000	—	—	—
—	1	D:o	2,200	—	300	—	-	—	—	—	2,500	—	Etter 5 års tjenstgöring i samma
1	1	Kassör.............. å	2,200	—	800 700	—	—	—	3,000	—	3,000	—	grad ökas lönen med 500 kro-nor och efter 10 års tjenst-
2	1	Revisor............... å	1,800	—	—	—*	—	5,000	—	2,500	—	göring i samma grad med
2	1	Regementsskrif-											ytterligare 500 kronor.
			1.800	_	700	_	_	_	5,000		2.500	_
—	1	D:o och bokhållare..	1,800	—	700	—	—	—	—	2,500	—
1	_	Bokhållare..............	1,800	_	700	_	_t	_	2,500			__
											✓Efter 5 års tjenstgöring i samma
										:			grad ökas lönen med 500 kro-
11	4	Kammarskrifvare., å	1,200		300				16,500		6,000		nor och efter 10 års tjenst-göring i samma grad med ytterligare 500 kronor.
													fEfter 5 års tjenstgöring i denna
1	1	Väbel.................. å	600	—	200		—		800	_	800	--	: befattning ökas lönen med ^ 200 kronor.
2	—	Förste vaktmästare å	700	—	—	—	—	—	1,400	-	—	—
—	2	Vaktmästare........ å	700	—						-	1,400	—
2	—	D:o ........ å	600	—	—	—	—	—	1,200	—	—	—
		Till vikariatsersätt-							74,400	—	46,200	—
		ning och gratifika-							120,600
		tioner åt e. o. tjensteman samt			1 « , !
		för vård af arkiven	—	—	—	—	—	—		18,400
		Summa kronor| —						139,000

Femte hufvudtiteln

151

Förslag till

Bil. n:r 8.

Stat

å dagaflöning till officerare, underofficerare och läkare vid flottan.

- •: 4• • l''V	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	ö.
Ofllcersk&ren.
3 Flaggman .................. dagaflöning å 6 kr. i 365 dagar	6,570	—
7 Kommendörer ............ » » 5 » » » ’	12,775	—
29 Kommendörkaptener ... » » 4 » » »	42,340	—
75 Kaptener .................. » » 3 » » »	82,125	—
96 Löjtnanter och under-
löjtnanter ............... » » 2 » » »	70,080	—	213.890	_
210
Af går förslagsvis:
Dagaflöning under tjenstgöring å varfvet..........................	20,000	—
» » » i sjökarteverket................	3,285	—	23,285	—	190.605	_
Underofflcerskåren.
78 Flaggunderofficerare (styrman, konstapel eller skeppare)
dagaflöning å 1 kr. 65 öre i 365 dagar......................	46.975	50
35 Flaggunderofficerare (maskinist) dagaflöning å 2 kr i
365 dagar.............................................................	25,550	—
7 Flaggunderofficerare, (rustmästare, torpedmästare eller
qvartersman) dagaflöning å 1 kr. 65 öre i 365 dagar	4,215	75
157 Underofficerare af 2:a graden (styrman, konstapel eller
skeppare) dagaflöning å 1 krona i 365 dagar ............	57,305	—
72 Underofficerare af 2:a graden (maskinist) dagaflöning å
1 kr. 65 öre i 365 dagar ........................................	43,362	—
13 Underofficerare af 2:a graden (rustmästare, torpedmästare
eller qvartersman) dagaflöning å 1 kr, i 365 dagar ...	4,745	—	182,153	25
Transport	--	-	—		190,605 -

152

Femte hufvudtiteln.

	Kr. jo.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
Transport	_	_			190.605	_
Af går (lag aflöning under tjenstgöring å varf vet förslagsvis: för 35 Flaggunderofficerare (maskinister) dagaflöning å 2 kr.
i 225 dagar.............................	15,750	—
» 7 D:o (rustmästare, torpedmästare eller
qvartersman) dagaflöning å 1 kr. 65 öre i 225 dagar	2,598	75
» 72 Underofficerare af 2:a graden (maskinister) dagaflöning
å 1 kr. 65 öre i 225 dagar ...............	26,730	—
» 13 » (rustmästare, torpedmästare qvarters-
män) dagaflöning å 1 kr. i 225 dagar	2,925	—
» Underofficerare af öfriga stater...................................	8.000	—	56.003	75	126,149	50
% L&karestaten.
Dagaflöning, förslagsvis ...................................................	—	—	—	—	10,950	—
Summa kronor	—	-1 -	—	327.704	50

S-Jij ; Bilfiai/iil itadé*

.ii • ■ i» V'' i

Bih. till Rihd. Prat. IB Öl. 1 Sami. 1 Afrf. 7 //«/<.

20

154

Femte liufvudtiteln

Tabell utvisande personalbehofvet vid kust -

6 j 7 | 8 [ 9 | 10 |

Yaxholms r e g e -

Stampersonal.

Officerare

Civilmilitär

personal

Artilleri afdelningen -

Generalsperson *)....
Regementsofficerare

Kaptener..............

Löjtnanter............

Underlöjtnanter......

Fästningsintendent..................

Regementsintendenter..............

Auditör..................................

Fästningsf örv altare..................

Regementspastor.....................

Fästningspredikant..................

Regementsläkare.....................

Förste bataljonsläkare..............

Läkarestipendiater............... ...

Styckjunkare............................

Sergeanter...............................

Underofficerskorpraler...............

Korpraler (l:a kl. art.)..............

S“?Pr‘1S>‘och3,.kl..^
Öfrig beväring.........................

2®	Tillgång	tö 3.		Bristen fylles	med
•biliseringsbohof iligt mob. tab.	enligt stat.	enl. stat med 5 % afdrag samt afdrag för fyllande af brist i högre grad.	e-t" O Ö^ cw* 7? rf*.	reserv.	P-eu ‘ ® w < sr sa: a. 3 ö g» 7* w rf CL	befordran från lägre grad.	öfverflyttning från flottan.	öfrig beväring.
i 6		i 5	i 5	1	i	—	—	—	—
26		20	19	7	7	—	—	—	—
27		18	17	10	10	—	—	—	—
28		9	9	19	19	—	—	—	—
1				1			2)1
1 1 1 1		1 1 1 1	1 1 1	1	—	—	3)i	—
1 1 4 24		1 1 14	1 1 13	4 11	5	—	6	4	—
54		28	21	33	9	—	24	—	—
80		42	16	64	—	—	57	—	7
230		112	49	181	—	1
53 946	\ f	266	253	746	—	| 491	—	—	436
—		—	—	—	—	—	—	—	- 1

*) Generalspersonen är bär upptagen på Yaxholms regemente.
2) Regementsintendent.

8) Ordinarie eller e. o- kammarskrifvare.

Femte lintråd titeln.

155

Bil. n:r 9.

artilleriets mobilisering samt sättet för dess fyllande.

regemente.

Carlskrona

m e n t e.

B e v

ring.

m p e r

ring.

Behofyot
fylles med

Behofvet
fylles med

Mobil, behof

Bristen fylles med

Tillgång

Mobil, behof

b; “SL g

« ; 3 S

p-i 3 r

156

Femte hufvudtitel»

1	2	3	4	5	6	1	8	8	10
						V a	x h o	1 in s	r e	g e-
				S t	a m p	e r s o	n a 1.
		£ 2 o	Tillgång	td ►i		Bristen fyllcs	med
		er*		er ?s o	rt-
		er? pr. _ o g 3. O =3 crorq • CD rf- C- SO CD o* p- • o »-*»	enligt stat.	nl. stat med 5 % Fdrag samt afdrag för fyllande af rist i högre grad.	CD Ö oq‘ t**’ ** o £»	reserv.	Ö-o* '' CD QD 3: J 3 5 er? g C*- 9: E	befordran från lägre grad.	öfverflyttning från flottan.	öfrig beväring.
	Flaggjunkare ...........................	12	8	8	4	3		i
	Sergeanter ..............................	18	17	15	3	3	■ —	—	_	_
Minör- afdelningen''	Underofficerskorpraler...............	31 78 47	30 60 30	28 54 28 76	3 24 19 5	—		3	—	—
2:a > » ........................		• 48
		81	80
	Öfrig beväring ........................		—		—	—	—
	Styckjunkare............................	3	2	2	1	1		_	.	_
		6	4	4	2	1	. - -	1
	Stabstrumpetare ......................	1	i	i	—	—	—	—	—	—
	Underofficerskorpraler...............	5	6	5	—	—	—	—	—	—
Ekonomi-	Sjukvårdare (l:a, 2:a o. 3:e kl.)...	34	12	11	23	—	7	__	—	16
afdelningen	Hofmästare »	12	5	5	7	—	3	_	—	4
	Kockar »	18	8	8	10	—	5	_	_	5
	Förrådsmän »	19	7	7	12	—	4	_	—	8
	Hornblåsare »	20	12	11	9	_	7	_	_	*) 2
	. Öfrig beväring »	—	—	—	—	—		—	—
	Flaggmaskinister .....................	2	2	2	_	___	,	,	_	_
	Maskinister..............................	7	3	3	4	1		3	_	_
	Underofficerskorpraler .............	5	5	2	3			3	_	—
afdelningen	l:a kl. eldare............................	18 10 8	12 4	8 4	10 6	—	} ^			8
	3:e » » ................... . Öfrig beväring ........................	4	4	4	—	•-	—
	Rustmästare......................	1	1	1	_	_			_
	Underoff:skörpraler, vapensmeder	1	1	1	—	—	—	—	—	—
Handtverks-	» timmermän..	1	1	1					_	_
» elektriker ...	1	1	1	__	.		_	_
afdelningen	Vapensmeder (l:a, 2:a o. 3;e kl.)...	18	8	7	11	—	5	—	—	6
	Timmermän »	8	2	2	6		1	_	—	5
	Elektriker »	3	2	2	1	_	1	_	_
	. Öfrig beväring ........................	—	—	—	—	—		—	—	—

l) Särskildt utbildade ur artilleriafdelningen.

Femte hufvudtiteln,

157

1 11	12	13	14	15	16	17	18	19	20	1 21	22	| 23	| 24	| 25	28	27
men	t e.					C	a r 1	skr	o n	a r	e g e in e	n t e.
B e v ä	ring.			S t a	m p	r s o n a	.			B	e v ä	ring.
Mobil.	behof	Behofvet fylle» med		Tillgång	W	Bristen fylles med	Mobil	behof	Behofvet fylles mod
O			o:	EL g		o* pa •-i 3	ct-					o:	O		H4»	O:
iligt mob. tab	edan brist af stam personal blifvit fyld.	d. stamanstäl beväring.	flög beväring.	o 3 2. o s er-CT3 • a «-+ {=r’ p ® p-r •-*9	enligt stat.	. stat med 5 ; rag samt afdri är fyllande af st i högre gra	crT K o	reserv.	d. stamanstäl beväring.	efordran från lägre grad.	öfverflyttning från flottan.	£ crT o- o <4 p: 3. 0 OTC	iligt mob. tab	edan brist af stam personal blifvit fyld.	d. stamanstäl beväring’	frig beväring.
		p*				P- ^									p-
				10 25	8 17	8	2	2
—	—	—	—	16	9	6	—	3	_	_	—	_	—	—
—	—	—	—	36	30	25	11	—	—	11	—	—	—	—	—	—
				( 94	60	46	48	—	)
—	—	—	—	l 58	30	28	30	—	91	—	—	—	—	—	—	—
				{ 89	80	76	13	—	1
250	250	54	196										178	178	ii	167
—	—	—	i 1 1	5 1	4 1	3 1	2	1	—	1	—		—	—	—	—
_	_	_	_	33	12	11	22	_	7	_	__	15	_	__		_
—	—	—	—	9 17 17	5 8 7	5 8 7	4 q	.-	3	. —*	—	i			—	—
_	__	—	—	10	_„	4	_	_	6	_	_	_	___
—	—	—	—	17	12	11	6	—	6	_	—	—	—	—	—	—
272	307	—	307										255	282	—	282
—	—	—	—	2 8	2 5	• 2 5	3	2		1
—	—	—	—	11 ( 36	7 16	6 10	5 26	—	|	5	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	1 16	6	6	10	—	\ 16	—	—	25	—	—	—	—
				1 11	6	6	5	—	1
71	79	—	79										75	100	—	100
-	—	—	—	1 1 1 1 19	1 1 1 1 8	1 1 1 1 7	—	—	—	U—.	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	12	—	5			7
—	—	—	—	8	2	2	6	—	1 1	—	—	5	—	—	—	—
95	106	—	106	3	2	2	1	—	—	—.	—	44	56	—	56 |

158

Femte hufyudtiteln

i

Bil. n:r 10.

Tablå utvisande stampersonalens vid kustartilleriet uppsättning.

	Personal enl. stat vid V axholms och Carls-krona art.-kårer samt vid fasta minför-svaret. *1	Ökning i ''	staten för	Summa.	Anmärkningar.
	1902.	1904	1 1906.	1908.
		1				1	*) Inberäknadt 5 vid fasta minförsvaret tjenstgö-rande officerare men med afdrag af 3 underoffice-
	O
Öfverstelöjtnanter............	2					2 6 21 17 34 17
		1 2 2 4 3	1 3 2 3 1	1 3 2 3 1	1 3 2 3 1
Kaptener af l:a klassen... » » 2:a >	10 9 21 11	korpraler vid minörsta-ten samt 6 l:a kl. och 6 2:a kl. minörer, hvilka antagas qvarstanna vid
Underlöjtnanter...............	flottan.
Summa	57	13	10	10	10	100
Regementsintendenter...... Fästningsförvaltare .........	2) 1 1	2	—	—	—	2 i	2) Förrådsförvaltare vid Vaxholms artillerikårs
Auditör.....................					i i i
Regementspastor.............						tygstat.
Fästningspredikant.........	8)1	j ''				3) Upptages f. n. i flottans stat för dagaflöning
Regementsläkare.............	t 1			j '' I	i
Förste bataljonsläkare.....	2		—	_		2	m. m. åt officerare m. fl.
Summa	6	3	—	—	—	9
Artilleriafdelningen: Styckjunkare ...............	17	5	2	2		26 52 78 208
Sergeanter................	35	9	4	4
Underofficerskorpraler... l:a kl. artilleris ter.........	40 56	32 136	6 16		-
2:a kl. » ........	*) 32 504	88	10			130	4) »l:a kl. artillerister» vid Carlskrona artillerikår.
3:e kl. » .........	—168	28	—	- i	364
Summa	684	102	66	6	- l	858	1

Femte liufyudtiteln

159

	Personal enl.statvid
	Vaxholms och Carls-	Ökning i staten för
	krona art.-kårer samt vid fasta					Summa.	Anmärkningar.
	1902.	1904.	1906.	1908.
minför- svaret.
Minörafdelningen:							. ,i . . : i
	6) 5 6) 12	7	4			16	5) Approximativt.
Sergeanter...................	12	10	—	—	34
Underofficerskorpraler...	17	13	10	20	—	60
	34	11	15	60	__	120
	34	26	20	—20		60
3:e kl. » .............	75	90	55	-60	_	160
Summa	177	159	114		—	450
Ekonomiafdelningen:				-
Styckjunkare ..............	—	3	1	—	—	4	6) Tygskrifvare vid Vax-
	6)1	5	2	__	_	8	holma artillerikårs tyg-
					stat.
Stabstrumpetare..........	1	1	—	—	—	2
Underofficerskorpraler...	—	12	—	—	—	12
l:a kl. sjukvårdare........	5) 6	4	—	—	—	10
	5) 4	—	_	—	—	4
	6) 6	4			__	10
l:a kl. hofmästare........	4	_	_	_	4
2:a kl. » ........		2			_	2
3:e kl. » ........	—	4	—	—	—	4
	_	6	_	_	_	6
2:a kl. » ...............	—	2	—	—	—	2
3:e kl. » ...............	—	8	—	—	—	8
	_	6	_	__	—	6
	_	2	_	_	__	2
3:e kl. » ........	'' —	6	—		—1	6
l:a kl. hornblåsare........	») 4	6	—	—	—	10
2:a kl. » ........	5) 4	—	—	—	—	4
3:e kl. . ........	») 4	6	—	—	—	10
Summa	30	81	8		—	114	1

160

Femte hufvudtiteln,

Personal enl.statvid Vaxholms och Carls-krona art.-kårer samt vid fasta minför-svaret.	Ökning i	staten	för	Summa.	Anmärkningar.
1902.	1904.	1906.	1908.
	3	1			4
—	6	2	—	—	8
	12	—	—•	—	12
—	28	—	.	—	28
—	10	—	—	—	10
—	10	—	—	—	10
—	69		—	—	72
7) 2	2				2 2	1) Handtverksmästare vid
8) 2	6			_	8	Vaxholms artillerikårs
						tygstat.
	4				4	8) Rustkammarsmeder vid
—	4	—	—	—	4	Vaxholms artillerikårs
						tygstat.
—	2	—	—	—	2
—	6 2	—	—	—	2
—	2'' 2 2	—	—	—	2 2 2
4	28	—	—	—	32
						9) Hvaraf 1,370 man i
958	455	196	16	10	») 1,635	nummer.

Eldare af delningen:

Flaggmaskinister.........

Maskinister.................

Underofficerskorpraler..

l:a kl. eldare..............

2:a kl. » ...............

3:e kl. » ..............

Summa

Handtverksafdelningen:
Rustmästare ...............

Underofficerskorpraler
(vapensmeder) ........ .

l:a kl. vapensmeder.....

2:a kl. » .....

3:e kl. » .....

Underofficerskorpraler
(timmermän)...........

l:a kl. timmermän........

2:a kl. » ........

3:e kl. > ........

Underofficerskorpraler
(elektriker) ..............

l:a kl. elektriker..........

2:a kl. > ..........

3:e kl. » ..........

Summa

Tillsammans

Femte hnfntdtiteln.

161

Bil. n:r 11.

Förslag- till

Stat

för kustartilleriet.

Antal.				Kr ö n	O	r.
	I. Lön och dagaflöning.		...	♦ jjf
	Officerare.			''•''i'' ''v 1 • ''X ''* ’		!
1	Chef för kustartilleriet:					■
	lön.................................................................	8,000	—
	dagaflöning'' å 6 kronor.............................	. ,2,190	—	i 10,190	—
1	Öfverste:
	lön.................................................................	6,000	—
	dagaflöning å 5 kronor...................................	1,825	—	7,825
1	Öfverste................................................................	—	—	7,825	—
1	Öfverstelöjtnant:					>
	lön.................................................................	4,000	—
	dagaflöning å 4 kronor.................................	1,460	—	5,460	_
1	Öfverstelöjtnant.........................................►.......	—	—	5,460	—
1	Major:
	lön.................................................................	3,500	—
	dagaflöning å 4 kronor....................................	1,460	—	4,960	—
2	Majorer.............................................................	■	—	9,920
1	Kapten af l:a klassen:
	lön.................................................................	2,800	—
	dagaflöning å 3 kronor....................................	1,095	—	3,895
11	Kaptener af l:a klassen.........................................	—	—	42,845
1	Kapten af 2:a klassen:
	lön.................................................................	1,800
	dagaflöning å 3 kronor....................................	1,095		2,896
10	Kaptener af 2:a klassen.........................................	—	—	28,950	—
i 31	Transport |	i -	130,225] —	1

Bill. Ull Rik ad. Fiol. FJOL J Rumi. 1 Afd. 1 Haft.

162

femte hufvudtiteln,

Antal.				Krön	O	r.
	Transport			130,225
i	Löjtnant:
	lön........................................................	1,200	—
	dagaflöning å 2 kronor.............................. .....	730	—	1,930
24	Löjtnanter.........................................................	—	—	46,320	—
1	Underlöjtnant:
	lön .................................yV,v . .......1......	600	—
	dagaflöning å. 2 kronor....................................	730	—	1,330	_
13	Underlöjtnanter.................................................	—	—	17,290	—	197,095
70
	Reservofflcersaspiranter.
1	Reservofficersaspirant:
	dagaflöning å 4. B o kronor ...............................	—	—	1,642	50
5	Reservofflcersaspiranter.......................................	—	—	8,212	50	9,855
6	Underofficerare.
1	Styckjunkare (flaggjunkare och flaggmaskinist):
	lön................ . ..........	1,020	—
	dagaflöning å 2 kronor...................................	730	—	1,750	_
39	Styckjunkare (flaggjunkare och flaggmaskinister).....	—	—	68,250	—
1	Sergeant (stabstrumpetare, maskinist och rustmästare):
	lön....................	720	—
	dagaflöning å 1.50 kronor.................................	547	50	1,267	50
83	Sergeanter (stabstrumpetare, maskinister och rust-
124	mästare)................. ..............	—	—	105,202	50	176,470	_
	Manskap.
1	l:a lönegrad (underofficerskorpral):
	lön.........	300	—
	dagaflöning å 70 öre........................................	255	50	555	50
129	l:a lönegrad (undecrofficerskorpraler)......................	—	—	71,659	50
1	2:a lönegrad:
	lön.........	204	—
	dagaflöning å 50 öre. . ....................	182	50	386	50
310	2:a lönegrad................... .........	_	_	119,815
441	Transport	—		192,416	50	383,420	—

Femte hufvudtiteln.

163

Antal.				Krön	O	r.
441	Transport	_		192,416	50	383,420	—
1	3:e lönegrad:	!144
	lön.......................................................
	dagaflöning å 40 öre.....................................	146		290
205	3:e lönegrad .........................................................	—	—	59,450	_
1	4:e lönegrad:
		78
	dagaflöning å 30 öre.....................................	109	50	187	50
546	4:e lönegrad...... ................................................		—	102,375	—	354,719
1,194	Anm. Skulle det sålunda bestämda antalet i någon
	af de tre högre lönegraderna icke finnas fulltaligt, må de löner, som till följd deraf sakna innehafvare, till så stor del, som erfordras, användas till aflöning åt man-skap i lägre lönegrad samt till bestridande af lega och rekryteringskostnader, om rekryteringen skulle behöfva omfatta flera än det nedan förslagsvis upptagna antalet af 250 man.			f‘, . V :
	Civilmilitär personal.
1	Regementsintendent''):
	lön............................................................	3,000	—
	tjenstgöringspenningar....................................	1,000	—	4,000 4,000	_
1	Regementsintendent *)............................................	—	—	—
1	Fästningsförvaltare *):
	lön..............................................................	2,200 300
	tjenstgöringspenningar.....................................	—	2,500
1	Regementsläkare:
	lön.......................................................	2,800 1,460
			4,260
1	Förste bataljonsläkare:
	lön................................................................	1,800
	dagaflöning å 3 kronor..................................	1,095	—	2,895
1	Förste bataljonsläkare...........................................	—		2,895		20,550
6	Transport |	- |	-|	- l	-|	758,689	— 1

'') Efter 5 urs tjenstgöring i samma grud ukas lönen med 500 kronor och efter 10 urs tjenstgöring
i samma grad med ytterligare 500 kronor.

Fe»!te Jtufvudtiteln.

164

Antal.

17

1

1

1

20

Transport

II. Arfvoden.

Kompanichefer å 600 kronor..........

Auditör.........................................

Regementspastor...........................

Fästningspredikant........................

III. Rekryteringskostnader.

Lega å 50 kronor förslagsvis för 250 man...............

Rekryteringsko stil åder å 40 kronor, deraf högst 30
kronor till värfvaren, förslagsvis för 250 man

IY. Inqvarteringsbidrag.

Inqvarteringsbidrag för officerare och underofficerare

förslagsvis......................................................

Inqvarteringsbidrag för underofficerskorpraler, förslagsvis.
.........a-y. .......................................

Anm. I. Officer och underofficer, som icke åtnjuta
fri bostad i kronans hus, uppbära inqvarteringsbidrag
med ett efter år räknadfc belopp af:

a kustfästnihg i Stockholm
Kr. Kr.

generalsperson................. — 1,200.

regementsofficer...... ........ 600 1,000.

kapten...................400 500.

subalternofficer................ 300 400.

underofficer..................... 150 200.

Anm. II. Af de underofficerskorpraler, som erhållit !
vederbörligt tillstånd att bo utom kasernen, ega högst
50 att åtnjuta inqvarteringsbidrag till ett månatligt
belopp å kustfästning af 10 kronor och i Stockholm af
15 kronor..

Summa

Kronor.

10,200
500
800
120 —

12,500

10,000

27,100

6,300

758,689

11,620

22,500

33,400

826,209

Femte hufrndtiteln

165

Stat

för Femte hnfrudtjteln för år 1902.

	Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag.	Summa.		Summa summarum.
Ordinarie anslag. Departementet och öfverstyrelse!!.			Friheter.	Ersättningar.
Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
Departementschefen ..........., :...................... Departementets afdelning af Kongl. Ma.j:ts kansli	17,000	—	—	—	—	—	17,000
samt kommandoexpeditionen .....................	26,800	—	—	—	—	—	26,800	—
Marinförvaltndngon.......................................	49,600	—	—	—	—	—	49,600	—
Sgr	93,400	!	—	—	—	93,400	—	93,400	—
Flottan.
Aflöning för flottans kårer och stater............. Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossokårorna,	2,911,979	—	—	—	—	—	2,911,979	—
reservationsanslag.................................... Naturaunderhåll åt personal vid flottan, förslags-	342,775	—	—	—	—	—	342,775
anslag.....I..............................................	537,286	—	—	—	—	—	537,286	—
Båtsmansindolningen................................... Lindring i rustnings- och roteringsbosvären, för-	—	—	—		26,400	—	26,400	■
slagsanslag............................................. Flottans nybyggnad och underhåll, reservations-	33,300	—	—		—		33,300
anslag.................................................	1,685,000	-	—	—	—	—	1,685,000	—
Flottans öfningar, reservationsanslag.............. Ropetitionsöfningar för rescrvofficorare vid Hot-	1,000,000	—	--				1,000,000
tan, reservationsanslag......... .................... Sjöbeväringens vaponöfningar samt beklädnad	11,900				~~		11,900
och ersättning derför, förslagsanslag .........	420,000	—	—	—	—	—	420,000
Transport	6,942,240	—	—	—	26,400	—	6,968,610	-	93,400	—

1G6

Femte hufvuAtiteln

	Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag.	Summa		Summa summarum.
			Friheter.	Ersättningar.
	Kronor.	0.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
Transport	6,942,240	—	—	—	26,400	—	6,968,640	—	93,400	—
Undervisningsverken: Sjökrigshögskolan, reservationsanslag 13,600: —
Sjökrigsskolan.........................-30,490: — Skeppsgosseskolan ..................... 9,380: —	53,470						53,470
Sjukvård för flottans personal, reservationsanslag	44,000	—	—	—	—	—	44,000	—
Sgr	7,039,710	—		—	26,400	_	7,066,110	—	7,066,110
Kustartilleriet.
Aflöning för kustartilleriets personal.......... Beklädnad åt kustartilleriets manskap, reserva-	826,209	—	—	—		—	826,209	—
tionsanslag.............................. Naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap, för-	132,384	—	—	—	—	—	132,384	—
slagsanslag .....................	226,621						226,621
) Underhåll af kustartilleriets byggnader och ma-
teriel, reservationsanslag..........................	145,602		—	—	—	—	145,602	—
Kustartilleriets öfningar, reservationsanslag. Kustartilleribeväringens vapenöfningar samt be-	120,000	—	—	—	—	—	120,000	—
klädnad och ersättning derför, förslagsanslag Sjukvård för kustartilleriets personal, reserva-	15,680	—	—	—	—	—	15,680	—
tionsanslag.................................	13,000	—	—	—	—	—	13,000	—
Sgr	1,479,496	—	—	—			1,479,496	—	1,479,496
Diverse anslag.							■ -v
Alderstillägg, förslagsanslag......................... Ersättning åt officerare och ingcniörer vid flottan	37,000	—	—	—	—	—	37,000	—
under anställning eller kommendering utrikes	12,000	—	—	-	—	—	12,000	—
Diverse behof...............	22,254 23,500						22,254 23,500
Bese- och traktamentspenningar, förslagsanslag Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för-	—	—	—	—	—	-
slagsanslaq .................. ............	97,513 12,500						97,513 12 500
Extra utgifter.................................
Sgr	204,767	—	—	—	—	—	204,767	—	204,767	—
Transport	—	—	— 1	—	—	-1	—	-I	8,843,778 |

Femte Imf v mitt teln

167

			Indelnin	g och dermed
	Anvisning i kontant	jemförlig anvisning, på förslag.		Summa.		Summa summarum.
			Friheter.	Ersättningar.
	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
Transport	—	—	—	—	—	—	—-	..	8,843,773	—■
Handeln.
Sjökarteverket, reservationsanslag ................. Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstal-	65,000	—	. -	—	—	—	65,000	—
terna, reservationsanslag............................	1,500,000	—	405	—	4	—	1,500,409	—
Undervisningsanstalter för sjöfart ..................	100,300	—	—	—	—	—	100,300	—
Nautisk-metoorologiska byrån........................ Ålderstillägg för personalen vid undervisnings-	9,000		~~			~	9,000
anstalterna för sjöfart och föreståndaren vid nautisk-meteorologiska byrån, förslagsanslag	13,000				_	_	13,000
Sgr	1,687,300	—	405	—	4	—	1,687,709	—	1,687,709	—
Summa	10,504,673	-	405	—	26,404	—	—	—	10,531,482	—

168

Femte kntVudtiteln.

• - i . .	Kronor.
I ■ . Extra ordinarie anslag.
Flottan.
Till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel.........................................	6,639,915	—
» ändring af 2:a il. pansarbåtarna Thordön och Tirfing..................	280,000	—
» ändring af stångtorpedbåtar till bevakningsbåtar..........................	107,900	—
» anskaffning af en andra utredning af torpeder och artilleriammuni-			i
tion för de tre under byggnad varande lfa kl. pansarbåtarna......	1,206,000	—
» skjutförsök och inskjutning af kanoner......................................	15,000	—
» ersättande af äldre torpeder och anskaffande af reservtorpoder.......	80,000	—
» försöksBkjutndngar mod torpeder..............................................	5,000	—
» anskaffning af handminor.........................................................	50,000
» skärgårdstelefonmateriol...........................................................	50,000	—
» anläggning af en koldejwt m. m...............................................	290,000	—
» täckande af brist i anslaget till nybyggnad af öfningsskeppot Jarramas	39,690	—
» beklädnad åt sjöbeväringon......................................................	105,500	—
1 » tillbyggnad af exercishuset i Carlskrona.....................................	61,900	—
» löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan................................	1,860	—	8,932,765	—
Kustartilleriet.
Till bestyckning af befästningarna vid Carlskrona och batterierna vid
Fårösund............................................................................	294,400	—
» fortsatt stärkande af landets fasta försvar................................	780,600	—
» nybyggnader för kustartilleriets förläggning m. m........................	508,078	—
» fasta minförsvaret ..................................................................	122,200	—	1,705,278	—
Vyrtidstillägg in. in.
Till dyrtidstillägg åt vissa statens tjensteman och betjente.................	296,000	—
» tillfällig ökning i anslagen till amanuenser och extra biträden......	2,175	—	298,175
Summa		I-	10,936,218

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1901.

8ISÄTO

TILL

RIKSDAGENS PROTOKOLL

LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM

ÅR 1901.

FÖRSTA SAMLINGEN,
lista Afdelningen.
Första Bandet.

II.

De till Kongl. Maj:ts Proposition N:o 1, angående statsverkets tillstånd och behof hörande

bilagor fr. o. m. sjette hufvudtiteln.

Sjette hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kong!. Höghet Kronprinsen-Regenten i Statsrådet å
Stockholms slott den 11 januari 1901.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg och
Husberg.

l:o.

Departementschefen statsrådet herr von Krusenstjerna anhöll i
underdånighet att få underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan
om reglerandet af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel samt
yttrade härvid beträffande anslagstitlarne:

Bih. till Riksd. Prot. 1901. I Sami. 1 Afd. 1 Höft.

1

Sjette hufvudtiteln.

[1-]

Höjning af
tjenstgöringspenningarne

för länsmannen
i Tärna
distrikt.

Ordinarie anslag.

Landsstaterna i länen.

Uti eu af Kong!. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län
med eget underdånigt utlåtande af den 14 november 1900 öfverlemnad
skrift bär länsmannen i Tärna distrikt af nämnda län Karl
Johan Lundberg i underdånighet anhållit, att honom måtte beredas en
tillökning i aflöningen af 300 kronor årligen, att utgå från och med
innevarande år.

Innan jag redogör för hvad till stöd för den ifrågasatta aflöningsförhöjningen
anförts, anser jag mig böra erinra, att Riksdagen uti
skrifvelse den 15 maj 1889 anmälde, att Riksdagen, med bifall till
Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och på det att Stensele länsmansdistrikt
af Vesterbottens län måtte kunna delas i två distrikt och
en särskild länsman anställas inom Tärna kapellförsamling, medgifvit,
att aflöningsbelopp, som blefve tillgängligt till följd af anbefald reglering
af länsmansdistrikten i Vestmanlands län, finge användas till
inrättande af en ny länsmanstjenst inom Vesterbottens län. Sedan
ifrågavarande reglering verkstälts, behagade Kongl. Maj:t genom
nådigt bref den 10 mars 1893 förordna, att den genom regleringen
ledigblifna länsmanslönen skulle användas till anställande af ytterligare
en länsman inom området af Stensele länsmansdistrikt, hvilket skulle
delas i två, nemligen Stensele distrikt, omfattande Stensele socken, och
Tärna distrikt, innefattande Tärna kapellförsamling. Denna delningträdde
i verkställighet den 1 maj 1893.

I förenämnda skrift har länsmannen Lundberg såsom skäl för
ansökningen åberopat dels de kostsamma resor, han två gånger om
året måste företaga från Tärna kyrkoplats, der länsmannen vore skjddig
att bo, till det 24,6 mil derifrån belägna tingsstället vid Lycksele
kyrkoplats, hvilka resor åsamkade honom en utgift af minst 300 kronor
årligen, dels den omständigheten att en del öfriga tjensteresor, för

Sjette hufvudtiteln. 3

hvilkå ingen ersättning utginge, blefve till följd af vägarnes dåliga
beskaffenhet dyrbarare, än eljest skulle blifva fallet, dels ock de numera
stegrade lefnadsomkostnaderna.

Kronofogden i länets lappmarksfögderi har tillstyrkt bifall till ansökningen.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande har för egen del anfört, att
Tärna vore det inom länet mest aflägsna länsmansdistriktet med undantagsförhållanden
såväl i afseende å kommunikationer som i afseende å
pris på sådana lifsmedel, som icke kunde inom distriktet erhållas; att,
med hänsyn till den ringa utveckling distriktet uppnått, tillfällen till
enskild! förvärf derstädes ännu vore obetydliga; samt att de för länsmannen
nu utgående aflöningsförmånerna, som utgjorde 900 kronor i
lön, 600 kronor i tjenstgö ringspennin gar och 100 kronor i expensmedel,
måste under dessa förhållanden anses otillräckliga för en
anständig bergning; och har Kongl. Maj:ts befallningshafvande, på
grund häraf och då en aflöningsförbättring för länsmannen uti ifrågavarande
distrikt lämpligast syntes böra utgå i form af förhöjning af
tjenstgöringspenningarna, hemstält, att Kongl. Maj:t. täcktes bereda
innehafvaren af berörda tjenst en årlig tillökning i tjenstgöringspenningarna
af 300 kronor.

Till följd af nådig remiss bär statskontoret i detta ärende afgifvit
underdånigt utlåtande och deruti — jemte meddelande, att länsmansdistriktet
i Tärna omfattade en areal af omkring 39,5 qvadratnymil
med en folkmängd, som vid 1898 års slut uppgått till 1,151 personer;
att sökanden, som utnämnts till tjensten år 1897, icke vore i åtnjutande
af ålderstillägg å lönen; samt att enligt taxeringslängden öfver
inkomstbevillningen i Tärna socken för år 1899 sökanden hade uppskattats
för en inkomst af 1,750 kronor, hvarutaf omkring 200 kronor
uppbures af honom i egenskap af poststationsföreståndare i Tärna by
— enär genom hvad i ärendet förekommit befogenheten af den gjorda
framställningen om ökning i aflöningen syntes statskontoret till fullo ådagalagd,
hemstält, det täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att för
beredande af förhöjning i tjenstgöringspenningarna med 300 kronor
för länsmannen i Tärna distrikt höja anslaget till landsstaterna i länen
med motsvarande belopp.

''bill 1895 års Riksdag föreslog Kong!. Maj:t förhöjning med 500
kronor i tjenstgöringspenningarne för länsmännen i Enontekis, Jukkasjärvi
och Arjepluogs länsmansdistrikt af Norrbottens län. Statsutskottet

4

Sjette hufvudtiteln.

yttrade i anledning häraf att, då, efter hvad upplyst blifvit, länsmännen
uti ifrågavarande tre länsmansdistrikt befunne sig i eu alldeles särskild
undantagsställning, syntes det utskottet billigt att aflöningen för dessa
länsmän, hvilkas ekonomiska vilkor stälde sig ogynsammare än för
motsvarande tjenstemän i andra delar af landet, blefve i någon mån
förbättrad; men ansåg utskottet, att förhöjningen skäligen kunde inskränkas
till ett belopp af 300 kronor för hvar och en af tjensterna.
Statsutskottets hemställan om en sådan förhöjning blef af Riksdagen
bifallen.

Tärna distrikt har uti nu ifrågavarande hänseenden mycken likhet
med nyssnämnda tre länsmansdistrikt i Norrbottens län. Vid sådant
förhållande och med hänsyn till hvad af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
och statskontoret blifvit anfördt, hemställer jag, att Kongl. Maj:t,
som torde finna den nu gjorda framställningen i hvad den afser aflöningsförhöjningens
utgående redan från och med innevarande år icke
föranleda någon Kongl. Maj:ts åtgärd, täcktes föreslå Riksdagen,

att, för beredande af förhöjning i tjenstgöringspenningarna med
300 kronor för länsmannen i Tärna distrikt af Vesterbottens län,
anslaget till landsstaterna i länen må höjas med samma belopp.

[2.] I sammanhang med senaste lönereglering för landsstaten anvisade

Höjning af 1878 års Riksdag å ordinarie stat under anslaget till landsstaterna i
extra8biträden lälien ett reservationsanslag af 95,000 kronor till arfvoden åt extra
m. m. länsnotarier och öfriga extra biträden vid länsstyrelserna samt till vikariatsersättning
under semester för dertill berättigade tjenstemän. 1
afseende å användandet af detta anslag förklarade Kongl. Maj:t i
nådigt bref till kammarkollegium och statskontoret den 31 maj samma
år att på Kongl. Maj:ts pröfning i hvarje fall komme att bero, om,
till hvad belopp och för huru lång tid särskilda anslag borde ställas
till Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förfogande att användas till
arfvoden åt extra ordinarie länsnotarier och tillfälliga biträden, hvilka
arfvoden icke finge öfverstiga, för extra ordinarie länsnotarie 2,000
kronor och för tillfälliga biträden 1,000 kronor årligen. Efter närmare
pröfning af länsstyrelsernas behof af medel för berörda ändamål
bestämdes genom nådigt bref den 12 december 1879, i enlighet med
ett af statskontoret afgifvet förslag, hvarje länsstyrelses andel i förenämnda
anslag till visst belopp, att tillsvidare utgå och af länsstyrelserna
i mån af behof och mot redovisning användas till godtgörelse åt
ständiga eller tillfälliga extra biträden.

5

Sjette hufvudtiteln.

Till vissa länsstyrelser hafva efter år 1879 ytterligare medel för
ifrågavarande ändamål beviljats att tills vidare utgå, hvarjemte under de
senare åren genom särskilda nådiga bref förhöjning i de åtskilliga länsstyrelser
beviljade belopp medgifvits för vissa av.

Vid 1885 års riksdag nedsattes anslaget, med anledning af de då
befintliga stora reservationerna derå, till 90,000 kronor. Detta belopp
visade sig dock vara otillräckligt och vid 1894 års riksdag höjdes anslaget
till 110,000 kronor, hvarefter anslaget af 1898 års Riksdag, efter
det Kongl. Maj:t äskat en höjning till 125,000 kronor, ökades till sitt
nuvarande belopp, 120,000 kronor.

Nu har statskontoret uti underdånigt utlåtande den 8 december
1900, i sammanhang med afgifvande af infordradt yttrande öfver inkomna
underdåniga framställningar från Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i aderton län om fortfarande anvisande af förut för viss tid
medgifna förhöjningar i de dem beviljade anslagsbeloppen eller om
ytterligare förhöjningar deri, tillika hemstält om aflåtande af proposition
till Riksdagen om ifrågavarande reservationsanslags ökande.

Med erinran att Kongl. Maj:t med anledning af länsstyrelsernas
berörda framställningar genom nådigt bref den 31 december 1900,
i enlighet med hvad statskontoret i nämnda utlåtande tillstyrkt, medgift,
att de till dessa länsstyrelser tills vidare anvisade anslag för
godtgörelse åt extra biträden finge för innevarande år höjas med tillhopa
29,100 kronor, anhåller jag att nu få underställa Kongl. Maj:ts
pröfning den af statskontoret väckta frågan om anslagets höjande.

På satt statskontoret i berörda utlåtande erinrat, utgöra de belopp,
som för anställande af extra biträden hos länsstyrelserna anvisats att
från ifrågavarande anslag tills vidare utgå, för närvarande kr. 67,050: —;

de förhöjningar häri, som genom nämnda nådiga
bref den 31 december 1900 beviljats vissa länsstyrelser
för innevarande år, uppgå till ............................................ » 29,100: —.

Sammanlagda beloppet af de af länsstyrelserna begärda
förhöjningarna utgjorde emellertid 42,150 kronor.

De från ifrågavarande reservationsanslag för anställande
af extra biträden anvisade medel utgöra alltså
för innevarande år tillhopa .................................................. kr. 96,150: —

Om till denna summa lägges det belopp, som högst
kan utgå för semestervikariat samt till arfvode för bestridande
af länsbokhållaretjenst under den tid, ordinarie

Transport kr. 96,150: —

6

Sjette hufvudtiteln.

Transport kr. 96,150: —

innehafvaren eger åtnjuta ledighet för landsbokens upprättande
och hvilket, enligt hvad statskontoret upplyst,
bör beräknas till.................................................................... » 26,850: —

erhålles utgiftssumman för innevarande år ..................... kr. 123,000: —

Då anslaget för innevarande år utgör 120,000 kronor, har till
fyllande af behofvet användts 3,000 kronor af under år 1899 uppkommen,
odisponerad besparing å anslaget till sammanlagdt belopp af 3,164
kronor 65 öre. Återstoden af 1899 års besparing är afsedd att tillsammans
med uppstående besparingar å 1900 års anslag möta de behof
af mera tillfällig art, som kunna visa sig under årets lopp.

Uti sitt förenämnda utlåtande anför statskontoret, att de nu framstälda
ganska betydande och, så vidt statskontoret kunnat finna, i allmänhet
befogade krafven på förhöjning af de åt länsstyrelserna för
arfvoden åt extra biträden anvisade medel gåfve vid handen, att ifrågavarande
reservationsanslag numera måste anses otillräckligt, och detta
så väl på grund af de extra biträdenas berättigade anspråk på höjning
af arfvodena, som ock med hänsyn till den ökning af arbetet, som vid
länsstyrelserna egt och fortfarande egde rum och som påkallade ökning
af de extra biträdenas antal. I sistnämnda afseende bär statskontoret
meddelat, att antalet till länsstyrelserna inkomna mål, som år
1891 utgjort 224,449 och år 1895 231,586, uppgått år 1898 till
246,457 och år 1899 till 256,941.

För att fylla de anspråk, som för år 1901 stälts på ''anslaget,
hade en tillökning af något öfver 15,000 kronor varit erforderlig.
Emellertid hade, såsom ock af vissa länsstyrelsers framställningar framginge,
det otvifvelaktigt varit kännedom om den ringa utsigten att för
år 1901 erhålla någon förhöjning i de anvisade beloppen, som hållit
de framstälda krafven på sådana förhöjningar inom ofvan angifna
gränser. Af statskontoret meddelad, på grund af länens invånareantal
och antalet inkomna mål anstäld jemförelse mellan de till de särskilda
länsstyrelserna utgående belopp utvisade ock, att åtskilliga af de länsstyrelser,
som nu ej begärt någon förhöjning, kunde antagas hafva lika
berättigade kraf å sådan, som de länsstyrelser, hvilka derom nu gjort
underdånig framställning. Det borde icke heller lemnas oanmärkt, att
såsom af några länsstyrelser erinrats, behof förefunnes att något öka
aflöningen för de ständiga biträden, hvilka årligen åtnjöte 1,000 kronor
eller derunder.

7

Sjette hufvudtiteln.

På grund af hvad sålunda anförts och då det syntes lämpligt att
bestämma ifrågavarande anslag till ett sådant belopp, att detsamma åtminstone
för de närmast kommande åren kunde befinnas tillräckligt,
har statskontoret hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att medgifva det ifrågavarande reservationsanslag finge för år
1902 höjas till 150,000 kronor.

I enlighet med hvad statskontoret sålunda hemstält tillstyrker jag,
att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,

att det under anslaget till landsstaterna i länen uppförda reservationsanslag
till arfvoden åt extra länsnotarier och öfriga extra biträden
vid länsstyrelserna samt till vikariatsersättning under semester för dertill
berättigade tjenstemän må höjas från 120,000 kronor till 150,000
kronor eller med 30,000 kronor.

Enligt hvad statskontoret i sin berättelse om statsverkets inkomster
m. in. meddelat, komma enligt särskilda nådiga beslut följande
landsstatsboställen med i stat beräknad afkastning af sammanlagdt 1,784
kronor att, efter tilländagångna tjenst^- och fardagsår, till statsverket
indragas, nemligen:

häradsskrifvarebostället i Orusts och Tjörns fögderi af Göteborgs
och Bohus län Beläteröd, 1 mantal;

länsmansbostället i Sjuhundra härad af Stockholms län Stortjäran
n:r 1, Va mantal;

länsmansbostället i Vestra och Östra Hisings härad af Göteborgs
och Bohus län Tofter n:r 1, 3U mantal, och

länsmansbostället i Möckleby härad af Kalmar län Norra Näsby
n:r 6, 1 4 mantal.

I samma berättelse har statskontoret ytterligare meddelat, att enligt
nådigt beslut den IG mars 1900 det länsmanstjensten i Barne härad af
Skaraborgs län anslagna bostället Va mantal Vara Stommen n:r 9 undergått
förnyad uppskattning, dervid afkomsten af bostället, som förut beräknats
till 1,220 kronor, faststälts till 800 kronor, i följd hvaraf en
höjning i innehafvarens kontanta lön erfordrades med 420 kronor.

Nu anmärkta förhållanden påkalla en förhöjning af anslaget till
landsstaterna i länen med tillsammans 2,204 kronor; och jag hemställer
alltså, att Kongl. Maj it måtte föreslå Riksdagen,

att anslaget till landsstaterna i länen må, med anledning af förstnämnda
fyra boställens indragning och ändrad beräkning af sistnämnda
boställes afkastning, höjas med 2,204 kronor.

[3.]

Höjning i
anslaget till
följd af indragning
af
landsstatsboställen
m.m.

8

.C4-]

Minskning i
anslaget till
följd af indragen
tjenst.

[5.]

Höjning i anslaget
till vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen.

Sjette hufvudtitelu.

I händelse af bifall härtill samt till hvad i nästföregående två punkter
föreslagits, kommer anslagstiteln landsstaterna i länen med följande
ändrade lydelse: »landsstaterna i länen (deraf 150,000 kronor reservationsanslag)»
att höjas från 2,705,541 kronor till 2,738,045 kronor eller
med 32,504 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

Enligt skrifvelse den 13 maj 1899, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens sjette hufvudtitel, har Riksdagen vid beviljandet
af anslag till aflöning åt ytterligare en ledamot af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
fästat det vilkor, att vid först inträffande ledighet
vid någon af de i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens stat uppförda
byråingeniörsbefattningar den lediga befattningen skulle indragas.

Sedan byråingeniören hos nämnde styrelse friherre U. A. R. J.
Mareks von Wurtemberg under samma år afgått från tjensten, har den
af honom innehafda befattning i följd häraf indragits och en besparing
i anslaget till väg- och vattenbyggnadsstaten uppstått af 3,500 kronor.

Med anledning häraf får jag hemställa, att Kongl. Maj:t. täcktes
föreslå Riksdagen

att minska anslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med ett
belopp, motsvarande den med den indragna byråingeniörsbefattningen i
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förenade aflöning, eller 3,500 kronor.

Uti den af 1882 års Riksdag för väg-och vattenbyggnadsstyrelsen
faststälda stat upptogs till »vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie
tjenstemän, rit- och skrifbiträde» ett belopp af 7,200 kronor.
Med bifall till Kongl. Maj:ts derom till 1887 års Riksdag aflåtna
proposition, höjde Riksdagen nämnda belopp till 10,000 kronor, men
vid 1888 års riksdag blef detta anslag, i sammanhang med öfverflyttningen
till styrelsen för statens jernvägstrafik af tillsynen öfver statens
jernvägsbyggnader, åter minskadt med 1,000 kronor eller till 9,000
kronor.

Derefter har anslaget till vikariatsersättning m. m. af 1891 års
Riksdag, enligt Kongl. Maj:ts förslag, höjts till 11,000 kronor, och till
1896 års Riksdag afgaf Kongl. Maj:t proposition om ytterligare förhöjning
af anslaget med 3,000 kronor; men Riksdagen höjde då anslaget
endast till 13,000 kronor.

9

Sjette hufvudtiteln.

Af berörda anslag egde, jemlikt nådigt bref deri 31 maj 1888, dels
styrelsen att till ett juridiskt biträde utbetala ett arfvode af 1,000 kronor
för år, dels ock den byråingeniör, som af Kongl. Maj:t förordnades
att hos styrelsen föredraga ärenden rörande de enskilda jernvägarne,
att åtnjuta ett arfvode af 1,000 kronor.

Uti underdånig skrifvelse den 17 november 1898 anmälde derpå
styrelsen behofvet af ökning i anslaget till vi k aria tsersättning m. m., dervid
styrelsen yttrade, att behofvet af ökadt anslag för ifrågavarande
ändamål dånrera framträdde synnerligen kraftigt, dels i följd af den
betydliga stegring af styrelsens arbetsqvantitet, som alltjemt gjorde
sig gällande, dels till följd deraf att med då rådande stora företagsamhet,
synnerligast i fråga om jernvägsanläggningar, tillgången på
yngre ingeniörer visat sig vara ytterst begränsad, och det ej längre
läte sig göra att, såsom några år tidigare, då tryckta tider inom
ingeniörsyrket varit rådande, tillfälligtvis anställa ingeniörer utan någon
godtgörelse, en anordning som i allt fall icke kunde anses lämplig; att
dittills väl yngre ingeniörer i vanliga fall kunnat för viss tid anställas
efter en månadsaflöning af 200, 150 och 100 kronor; att man med
dessa belopp i allmänhet dock ej kunnat påräkna, att anställningen
varat tillräckligt lång tid; samt att med bättre arbetskonjunkturer det
skulle blifva nästan omöjligt att erhålla goda arbetskrafter för dylika
ersättningar. Skulle nyssberörda olägenhet kunna på verksamt sätt
afhjelpas, ansåge derför styrelsen nödigt, att för aflöning af extra tekniska
biträden skulle kunna påräknas ytterligare 2,000 kronor, hvarjemte
i afseende å de till bestridande af renskrifning hos styrelsen och
komplettering af styrelsens ritningsarkiv anvisade medel oundgängligen
tarfvades tillökning med 1,000 kronor för det förra och enahanda belopp
för det senare ändamålet. Under förutsättning emellertid att af
styrelsen jemväl framstäldt förslag att, med bibehållande af staten i
afseende å antalet byråingeniör er oförändrad, å ordinarie stat skulle
uppföras byråchefsaflöning till föredraganden för jern vägsärenden samt
aflöning till en sekreterare bifölles, hvarigenom ofvanberörda två å anslaget
till vikariatsersättning in. in. för beinälde föredragande samt det
juridiska biträdet afsedda arfvodesbelopp, tillhopa 2,000 kronor, blefve
disponibla, ansåge styrelsen, att tillökningen i anslaget kunde begränsas
till 2,000 kronor.

Med gillande af styrelsens åsigt om behöfligheten af att, oafsedt
tillkomsten af en ny ledamotsplats i styrelsen, de å styrelsens stat
förut upptagna två byråingeniörsbefattningar na bibohölles, afgaf Kong].

Bih. till Jtiksd. Prut. IDOL / Sami. ! Afil. I Höft. 2

10 Sjette hufvudtiteln.

Maj:t till 1899 års Riksdag proposition om uppförande å ordinarie stat, dels
i enlighet med styrelsens förslag af byråchefs aflöning till föredraganden
för ärenden angående enskilda jernvägar, dels ock af aflöning till
två notarier i stället för den af styrelsen föreslagne sekreteraren, men
blef, under förutsättning att förslaget i öfrigt vunne bifall, någon böjning
af anslaget till vikariatsersättning m. m. icke''ifrågasatt, enär jemväl
genom de föreslagna ändringarne i styrelsens aflöningsstat utgåendet
af berörda två särskilda arfvoden om tillhopa 2,000 kronor till föredraganden
för jern vägsärenden och styrelsens juridiska biträde blefve
obehöfligt, samt derjemte genom anställandet af två notarier i stället
för en sekreterare styrelsens behof af extra biträden blefve så väsentligt
minskadt, att det redan utgående anslaget till vikariatsersättning
in. m. kunde antagas blifva för ändamålet tillräckligt. Riksdagen uppförde
derefter i styrelsens stat dels — under vilkor att vid först inträffande
ledighet vid någon af de två i styrelsens stat uppförda byråingeniörsbefattningarna
den lediga befattningen skulle indragas — aflöning
med 4,500 kronor till ytterligare en ledamot i styrelsen, föredragande
för ärenden angående enskilda jernvägar, dels ock aflöning till en notarie,
hvarjemte Riksdagen höjde anslaget till vikariatsersättning m. m.
med 1,000 kronor; och har i följd af denna förhöjning nämnda anslag
från och med år 1900 utgått med 14,000 kronor.

I underdånig skrifvelse den 12 november nästlidna år har nu vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, med upprepande af eu redan i underdånig
skrifvelse den 14 oktober 1899, angående anslag som borde äskas af
1900 års Riksdag, gjord begäran, hemstält om ytterligare förhöjning
uti anslaget till vikariatsersättning m. m.

Till en början erinrar styrelsen dervid, i fråga om behofvet af
ökade arbetskrafter genom extra biträden samt otillräckligheten af anslaget
dertill, att enligt särskilda nådiga medgifvanden allt sedan den
1 april 1897 en extra byråingeniör varit anstäld hos styrelsen såsom
tekniskt biträde åt föredraganden för jernvägsärenden med en aflöning
af 3,000 kronor för år, och att Kongl. Maj:t, enär medel till
aflöningens bestridande saknats å anslaget till vikariatsersättning m. in.,
från annan tillgång beviljat anslag med 3,000 kronor årligen under
tiden från och med den 1 april 1897 till 1899 års slut samt med 2,000
kronor för år 1900.

Styrelsen hade uti sin underdåniga skrifvelse den 17 november
1898 lemnat öfversigt ej mindre öfver ökningen sedan 1888 uti de för

11

Sjette hufvudtiteln.

understödjande af allmänna arbeten beviljade anslag samt uti antalet
inkomna och afgångna skrivelser .för att '' derigenom ådagalägga en
högst afsevärd tillökning i embetsverkets göromål, än ock särskildt
öfver tillökningen i omfånget och beskaffenheten af de ärenden, som
angiuge enskilda jernvägar; och har styrelsen nu för att fullständiga
dessa uppgifter lemnat öfversigter rörande åren 1898, 1899 och tiden
till den 1 november 1900.

Nedanstående två tabeller utgöra en sammanställning af dessa uppgifter
:

Tabell I.

År.	Statsbidrag beviljade till	Anslag till	Medel till ar-beten utförda genom väg- och vatten-bygg-nadssty-relsen. Kr.	An- slag till af- lönin- gar. Kr.	Tra- fike- rade enskil- da jern- vägar. Km.	In- komna skrif- velser. Antal.	Af- gång- na skrif- velser. Antal.
Vägar. Kr.	Frost- afdik- ningar. Kr.	Ham- nar. Kr.	Lån för jern-vägs-anlägg-ningar. Kr.	Väg- under- sök- nin- gar. Kr.	Under- sökning af mindre hamnar. Kr.
1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	11	12
1889	600,000	50,000	100,000	1,000,000	30,000	—	—	68,200	5,284,2	1,347	1,322
1890	600,000	50,000	100,000	1,000,000	30,000	—	52,550	68,200	5,412,4	1,346	1,453
1891	600,000	50,000	150,000	1,000,000	30,000	—	12,900	68,200	5,544,4	1,547	1,423
1892	800,000	100,000	150,000	2,215,000	30,000	5,000	35,000	70,700	5,651,6	1,634	1,610
1893	800,000	100,000	150,000	2,215,000	30,000	5,000	118,600	70,700	5,933,g	1,602	1,603
1894	800,000	100,000	150,000	1,000,000	30,000	5,000	5,000	70,700	6,182,6	1,683	1,932
1895	800,000	100,000	150,000	1,000,000	30,000	5,000	105,000	70,700	6,486,1	1,761	1,825
1896	800,000	150,000	150,000	1,000,000	30,000	5,000	85,000	70,700	6,213,8*	1,932	2,006
1897	800,000	200,000	150,000	1,500,000	30,000	5,000	96,000	72,700	6,560,9	2,101	2,317
1898	900,000	300,000	150,000	1,500,000	35,000	5,000	433,000	72,700	6,693,8	2,239	2,322
1899	900,000	300,000	300,000	1,500,000	35,000	10,000	447,500	72,700	7,182,9	2,459	2,490
1900	1,000,000	300,000	300,000	1,500,000	35,000	10,000	350,000	78,500	7,341,7**	2,148“	2,236**

* minskningen föranledd genom statens inköp af enskilda jernvägar.
** till den 1 november.

12

Sjette hiifvudtiteln,

Tabell II.

År.	Koncessio-ner a de nya jemvägar.	För trafik öppnade jernvägar.	Inkomna skrifvelse	r.	j Afgångna skri	''vel	ser.
	Kongl. remisser.	Departement och embetsverk.	Konungens befallnings- hafvande.	Distriktena.	Jernvägsbolag och en-skilde m. fl.	Summa.	Till Konungen.	Departement och embetsverk.	Konungens befallnings-hafvande.	Distriktena.	Jernvägsbolag och en-skilde m. fl.	Summa. .
Antal.	Längd km.	Antal.	Längd km.	Kongl. bref.
1	2	3	4	5	«	7	8	9	10	11	12	18	14	15	16	17	18
1889	5	125,-t	9	289,4	28	29	33	2	71	132	295	35	37	31	72	52	227
1890	5	102,5	4	128,2	12	36	36	—	62	117	263	33	24	21	48	50	176
1891	14	570,7	2	132,0	30	58	48	4	58	122	320	41	21	SO	63	45	200
1892	18	701,7	5	104,7	47	60	57	2	95	142	403	Cl	29	46	84	67	287
1893	6	155,8	6	282,1	30	57	53	3	78	185	400	44	29	49	84	92	298
1894	5	279,2	7	248,1	38	52	48	11	96	165	410	51	37	59	91	80	318
1895	12	617,4	4	303,i	36	38	65	7	101	157	404	43	39	62	no	80	334
1896	10	211,7	4	105,8	39	108	49	28	98	165	487	68	27	95	73	76	339
1897	16	774,4	10	347,o	55	94	87	34	132	187	589	86	44	92	no	126	458
1898	18	386,4	8	132,7	72	114	87	29	161	232	695	104	37	118	114	117	490
1899	17	348,2	14	483,5	59	115	120	38	164	282	778	105	56	109	130	171	571
deraf till
1 nov.
1899	15	311,o	8	231,0	52	91	93	32	130	225	623	81	38	91	104	133	447
till 1 nov.
1900	4	224,i	7	158,8	50	77	95	15	132	238	607	90	58	99	125	170	542

Af de utaf styrelsen nu lemnade uppgifter för de tre sista åren
— anför styrelsen vidare — torde framgå, att göromålen inom styrelsen
vore stadda i en jemn ocli stadig tillväxt, ett förhållande hvilket ej
vore beroende på tillfälliga konjunkturer, utan hade sin förklaring deruti,
att med ökuingen af de för understödjande af allmänna arbeten afsedda
anslag och kontrollen å behöriga underhållet af ett större antal färdiga
arbetsföretag ökadt arbete måste inträda.

Beträffande särskild! jernvägsafdclningen, så utvisade tabell II rörande
förhållandena under de första 10 månaderna 1899 och under

13

Sjette liufvndtiteln.

samma tid år 1900, att koncessionerade jernvägars antal och längd
äfvensom antalet inkomma skrivelser visserligen minskats, de inkomna
skrifvelserna med den obetydliga siffran af It» stycken, men att deremot,
en betydlig ökning inträffat i antalet afgångna skrivelser, hvilket
gåfve stöd för styrelsens förut uttalade påstående, att denna afdelnings
arbetsbörda växte i samma mån de enskilda jernvägarne tilltoge i längd
och antal, särskild! med hänsyn till de oaflåtlig! pågående utvidgningsoch
förändringsförslagen rörande färdigbygda jernvägar samt granskning
och sammanföring af rapporter om jernvägarne och deras materiel.

Å styrelsens öfriga afdelningar hade arbetet under senaste åren
tillväxt så, att jemväl af denna anledning ökade krafter genom extra
biträden erfordrades. Till belysande häraf har styrelsen åberopat den
utredning, som beträffande de till byråchefens föredragning hörande
ärenden vore lemnad till stöd för en af styrelsen den 15 september
1900 hos Kongl. Maj:t gjord underdånig framställning om anvisande
af medel till en t. f. föredragande hos styrelsen för visst större
ärende och af hvilken utredning framginge, att antalet till bjrråchefens
föredragning öfverlemnade ärenden under nedannämnda år varit följande:

Ant a 1

	för är,	deraf till den 15 september
år 1894 ......	............ 673	....................... 428
» 1895 .....	............ 808 .	...................... 535
>» 1896 ......	........... 896	..................... 616
» 1897 .....	............ 945 .	..................... 652
» 1898 .....	............ 930 .	.................... 661
» 1899 .....	........ 1,065 .	...................... 752
» 1900 .......		..................... 891.
Vidare har styrelsen	meddelat, att de till administrativa afdelningen
hörande ärenden jemväl	vunnit en ej obetydlig tillväxt såsom följande
uppgift utvisade:	för är,	Ant a 1 deraf till den 1 november
år 1897 ...	............... 629 .	.................. 518
» 1898 ......	............... 659 .	.................... 526
» 1899 .....	............... 704 ..	...................... 580
» 1900 .......		................... 612.

14

Sjette hufvudtiteln.

Styrelsen anför med anledning häraf, att i främsta rummet de föredragande
ledamöterna i styrelsen drabbades af den ökade arbetsbördan,
samt att derjemte för den förberedande tekniska granskningen af planer,
för sammanföring af rapporter m. in., hvilka arbeten utfördes af tekniskt
bildade extra biträden, måste finnas tillräckligt med arbetskrafter,
så vidt icke ärendenas handläggning skulle onödigtvis fördröjas till skada
för de allmänna kommunikationsanstalterna och de menigheter eller
enskilda personer, hvilkas intressen berördes af frågor rörande allmänna
arbeten.

Om den nyinrättade notarietjensten meddelar styrelsen, att innehafvaren
deraf, hvilken af styrelsen varit afsedd att hufvudsakligen
tjenstgöra å jernvägsafdelningen, i följd af de ökade göromålen å afdelningen
för tekniska ärenden, mest varit sysselsatt å denna afdelning
och att någon ändring i denna tjenstgöring under närmaste åren
ej vore att emotse, hvarföre byrådirektören för ärenden rörande enskilda
jernvägar under nästlidna år till biträde haft endast en extra byråingeniör
samt tillfälliga biträden.

Då af hvad styrelsen sålunda anfört framginge, att styrelsen icke
blifvit tillgodosedd med arbetskrafter eller anslag för aflönande af extra
biträden i den omfattning, styrelsen ifrågasatt redan år 1898, samt att
behofvet af ökade arbetskrafter vore synnerligen stort, har styrelsen i
underdånighet hemstält, att Kongl. Maj: t täcktes hos Riksdagen äska
en förhöjning af 3,000 kronor uti anslaget till vikariatsersättning, arfvoden
åt extra ordinarie tjenstemän, rit- och skrifbiträde.

Enligt hvad från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sedermera meddelats,
har under år 1900 af anslaget till vikariatsersättning m. m. utgått
följande arfvodes- och ersättningsbelopp:

arfvode till ett juridiskt biträde .................................. kronor 1,000: —

vikariatsersättning under semester för styrelsens

embets- och tjenstemän .......................................... » 1,025: —

ersättning till hos styrelsen anstälda tekniskt bildade

biträden, omkring............................................ » 8,340: —

godtgörelse till tre ständiga renskrifningsbiträden ... » 2,160: —

kostnader för tillfälliga rit- och skrifbiträden samt

till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän »_1,475: —

Summa kronor 14,000: —

Med hänsyn till den stora ökning i de till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
handläggning hörande ärenden, som under de senare

15

Sjette liufvudtiteln.

åren inträffat och som föranledde den af Kongl. Maj:t till 1899 års
Riksdag aflåtna proposition om höjning i anslaget till nämnda styrelse,
var det att förutse, att den förhöjning i anslaget, som af samma
års Riksdag beviljades, skulle visa sig otillräcklig att fylla behofvet af
ökade arbetskrafter inom styrelseu. På framställning af nämnda styrelse
har äfven, såsom ofvan delvis omförmälts, Kongl. Maj:t måst af
andra tillgängliga medel för hvardera af nästlidna och innevarande år
bevilja anslag med 2,000 kronor såsom bidrag till anställande hos
styrelsen af en extra byråingeniör såsom biträde vad handläggning inom
embetsverket af ärenden rörande enskilda jernvägar.

Ökningen af göromålen inom styrelsen har, såsom äfven ofvan
framhållits, i väsentlig mån föranledts deraf att de anslag, som af Riksdagen
amu sats för de allmänna arbeten, med Indika styrelsen har att
taga befattning, blifvit under de senaste åren betydligt förhöjda.

Sedan förberörda proposition afgafs till 1899 års Riksdag, hafva
två af dessa anslag till allmänna arbeten ytterligare ökats, nemligen
dels anslaget för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af
backiga eller eljest mindre goda vägar, hvithet anslag för år 1900 höjts
med 100,000 kronor, dels ock anslaget till understödjande af sådana
myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att minska
frostländigheten för närliggande bygd, hvilket. anslag för innevarande
år utgår med likaledes 100,000 kronors förhöjning.

Af hvad sålunda förekommit anser jag det vara ådagalagdt, att
den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äskade förhöjning i anslaget
till vikariatsersättning m. in. är behöflig för göromålens behöriga
fullgörande inom styrelsen; och då det uppenbarligen icke kan anses
lämpligt, att för någon längre tid ett anslagsbehof, som ådagalagts
vara af ständig natur, ens till någon del fylles från medel utom den
ifrågavarande staten, får jag alltså hemställa, att Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen

att höja det å väg- och vmttenbyggnadsstyrelsens stat uppförda
anslaget till »vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän,
rit- och skrifbiträde» från 14,000 kronor till 17,000 kronor eller med

3,000 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill och vid iakttagande af nyss
föreslagna minskning i anslaget, anslagstiteln »väg- och vattenbyggnadsstaten
(deraf två särskilda reservationsanslag, till expenser för allmänna
arbeten och till vägundersökningar, hvardera å 35,000 kronor)» att
minskas med 500 kronor eller från 155,000 kronor till 154,500 kronor.

IG

Sjette liufyudtiteln.

[6-]

Postverket.

Postverket.

De för innevarande år af Kong!. Maj:t faststälda utgiftsstater för
postverket upptaga följande slutsummor:
aflöningsstaten ....................................................... kronor

öfvergångsstaten ....................................

pension sstaten ........................................

omkostnadsstaten....................................

oförutsedda utgifter ...............................

afkortningar och restitutioner m. m.

)>

»

)>

).»

4,670,300

2,400

71,650

5,452,000

450,000

103,650

tillsammans kronor 10,750,000

I underdånig skrifvelse den 22 november 1900 har generalpoststyrelsen
afgifvit förslag till stater för postverket för år 1902. Hvad
först angår

Åflöningsstaten

anför generalpoststyrelsen till en början att för styrelsen fortfarande förefunnes
behofvet att få å ordinarie stat uppförd den nya byrå, som alltsedan
1896 års ingång varit, med Kongl. Maj:ts nådiga medgifvande och
med användande af tillgängliga medel, inom styrelsen provisoriskt anordnad,
samt att det jemväl i öfrigt, i anseende till ökade göromål hos styrelsen
och behöfligheten i vissa hänseenden af lämpligare arbetsfördelning, vore
önskvärdt, att snarast möjligt anstäldes såväl ett ytterligare antal ordinarie
tjenstemän som ock flere ordinarie vaktmästare än de nu enligt
stat befintliga. Med hänsyn emellertid dertill att den af Kongl. Maj:t
tillsatta komité för uppgörande af förslag till nya stater för postoch
telegrafverken fortfarande vore sysselsatt med utarbetande af nämnda
förslag, hvilket icke kunde komma att afgifvas så tidigt, att resultaten
deraf kunde framläggas för innevarande års Riksdag, hade generalpoststyrelsen
icke ansett lämpligt att i förslaget till postverkets utgiftsstater
för år 1902 upptaga några nya ordinarie befattningar hos styrelsen,
vare sig för embets- och tjenstemän eller vaktmästare. Generalpoststyrelsen
har dock i detta sammanhang omförmält, hurusom antalet af
de till styrelsen under år 1899 inkomna mål — oberäknad! de från
vederbörande distrikts- och lokalförvaltningar å bestämda tider insända
redogörelser af olika slag samt en mängd reqvisitioner med mera dylikt
— uppgått till 15,887, hvilket antal med icke mindre än 1,145

17

Sjette Imfvudtiteln.

öfver stege motsvarande tal för år 1898, samt att en jemförelse mellan
antalet inkomna, diarieförda mål för tiden 1 januari—21 november
1899 och samma tidsperiod år 1900 utvisade, att målens antal under
nämnda period år 1900 uppgått till 14,254 eller 951 mera än under
motsvarande period år 1899.

Beträffande de i aflöningsstaten uppförda särskilda anslag för
distriktsför vältning ärna och för de fidlständiga fasta postanstalternas föreståndare
äfvensom för biträdande ordinarie tjensteniän vid postanstalterna
bar, vid afgifvande af nu förevarande statförslag, generalpoststyrelsen
ansett sig ej heller böra hemställa om någon förändring. Enligt hvad
styrelsen meddelat, hade visserligen uti en till styrelsen inkommen, af
fem extra ordinarie postexpeditörer, jemväl å öfriga extra ordinarie
postexpeditörers vägnar, undertecknad skrift framställning blifvit gjord
om upptagande i styrelsens förslag till postverkets stater för ar 1902
af ett så stort antal nya postexpeditörstjenster, att extra-ordinarietiden
kunde nedbringas till högst åtta år; och i en senare till styrelsen ingifven
skrift, undertecknad af två utaf förenämnde fem extra ordinarie
postexpeditörer, hade det antal nya postexpeditörstjenster, som för
det afsedda ändamålet skulle erfordras, närmare angifvits till 150»
Gfeneralpoststyrelsen erinrar emellertid härvid, hurusom, efter det i postverkets
aflöningsstat för år 1898 uppförts 75 nya postexpeditörstjenster,
samt Kongl. Maj:t i nådig proposition till 1899 års Riksdag föreslagit
inrättande af ytterligare 293 postexpeditörsbefattningar, Riksdagen
i den skrifvelse af den 14 maj 1899, som föranledt tillsättande
af förbemälda komité, gifvit till känna att, då Riksdagen icke kunnat
biträda de framlagda förslagen om ändrad klassificering af postkontoren
och fixering af uppbörds- och frimärkesprovisionen, Riksdagen
ansett sig böra besluta ett väsentligen mindre antal nya fenster, än
som i Kongl. Maj:ts berörda proposition blifvit ifrågasatt. Att detta
antal ändock icke borde bestämmas alltför lågt, hade synts Riksdagen
vara betingadt såväl af poströrelsens hastigt fortgående utveckling
som ock af det utaf Riksdagens båda kamrar vid 1898 års riksmöte
erkända behofvet af förbättring i de extra posttjenstemännens befordringsutsigter;
och hade Riksdagen, i betraktande af sålunda anförda
omständigheter, ansett de nya tjensterna lämpligen kunna bestämmas
till samma antal, som af Kongl. Maj:t föreslagits inom första och
andra lönegraderna, eller 143, hvarigenom antalet postexpeditörstjenster
i det hela komrne att blifva sammanlagdt 500. Vidare anför generalpoststyrelsen
att, huru gerna än styrelsen önskade att snarast möjligt
Bih. till Ri/it

18

Sjette hufvudtiteln.

kunna föreslå inrättande af ett ytterligare antal postexpeditörstjenster,
styrelsen dock — med hänsyn till den pågående behandlingen inom
förenämnda komité af frågan om förändrade grunder för den vid postanstalterna
anstälda ordinarie tjenstemannapersonalens aflöningsförhållanden,
i sammanhang med hvilken fråga jemväl torde komma att
tagas under öfvervägande, om och i hvad mån några af de lägre tjenstemännens
åligganden kunde ■ å vaktbetjente öfverflyttas — ansett sig
icke böra nu framlägga förslag om ökning af det å stat uppförda
antalet postexpeditörsbefattningar.

Beträffande anslaget till ordinarie vaktbetjente vid postanstalterna, har
generalpoststyrelsen anfört, hurusom, i all synnerhet då i meranämnda
komités uppdrag äfven inginge att behandla frågan om'' postvaktbetjentes
aflöningsförhållanden, generalpoststyrelsen ansett att i förevarande
hänseende något som helst annat ändringsförslag ej borde af
styrelsen nu framläggas, än att, med upprepande af ett vid 1900 års
riksdag behandladt förslag i den mån det då ej lyckades tillvinna sig
Riksdagens bifall, styrelsen hemstälde om sådan anslagsförhöjning,
som vore nödig för uppflyttning af ett ytterligare antal vaktbetjente
från lägre till högre lönegrad.

Jemte erinran att i aflöningsstaten för år 1898 uppförts aflöning
för 150 nya vaktbetjente vid postanstalterna, oberäknadt en vaktbetjentbefattning,
som vore afsedd att ersätta en indragen vaktmästarebefattning
enligt äldre stat, och att i staten för år 1900 ytterligare
uppförts 112 nya vaktbetjenibefattningar, omförmäler styrelsen, att å
Sveriges postvaktbetjenteförenings vägnar hos styrelsen gjorts framställning
derom, att i styrelsens förslag till postverkets stater för år
1902 måtte upptagas 150 nya vaktbetjentbefattningar; men hade styrelsen,
i enlighet med dess förut omförmälda åsigt, ansett nämnda framställning
ej böra nu till vidare åtgärd föranleda.

I sitt underdåniga förslag till postverkets utgifts stater för år 1901
hade generalpoststyrelsen hemstält, att antalet vid postanstalterna anstälde
vaktbetjente af l:a lönegraden måtte ökas med 100, men tillika
föreslagit minskning af vaktbetjentes antal i 3:e lönegraden med samma
antal, genom hvilka förändringar styrelsen trott sig kunna, så vidt
möjligi, påräkna erforderligt antal vaktbetjentbefattningar i l:a lönegraden.
Styrelsen hade dervid hufvudsakligen framhållit, att efter den
vid 1899 års riksdag beslutade omreglering af löneförhållandena för
vaktbetjente vid postanstalterna, hvarigenom vaktbetjente fördelades i
tre lönegrader, styrelsen tänkt sig, bland annat, att i l:a lönegraden
skulle kunna placeras icke blott samtlige i Stockholm, Göteborg och

19

Sjette liufrudtiteln.

Malmö anstälde eller stationerade ordinarie postvaktbetjente utan äfven
sådana betjente å några andra orter, der lefnadekostnaderna kunde anses
lika höga som i dessa tre städer, men att, med de grunder, som dittills
blifvit följda beträffande postvaktbetjentes befordran till ordinarie
befattning, det emellertid visat sig, att det i nämnda hänseende afsedda
målet med regleringen icke kunde ernås, om ej ett större antal befattningar,
än som vid afgifvandet af förslaget till regleringen beräknats,
öfverflyttades från 3:e till l:a lönegraden. Såsom generalpoststyrelsen
erinrar, ansåg sig nästlidet års Riksdag vid behandling af denna
fråga visserligen böra medgifva sådan höjning af anslaget till vaktbetjente
vid postanstalterna, att de af 1899 års Riksdag bestämda
grunder för postvaktbetjentes indelning i löneklasser skulle kunna tilllämpas,
men fann det icke vara ådagalagdt, att för vinnande af detta
syfte skulle för det dåvarande erfordras öfverflyttning från 3:e till l:a
lönegraden af större antal vaktbetjente än 60.

Det antal vaktbetjentbefattningar, hvilkas öfverflyttning till l:a
lönegraden Riksdagen sålunda medgifvit, hade dock visat sig nätt och
jemnt räcka till för uppflyttning i l:a lönegraden endast af sådana
vaktbetjente, som för närvarande, till följd af brist på tillräckligt antal
befattningar i nämnda lönegrad, ännu vore placerade i lägre grad; och
alldeles otillräckligt blefve det öfverflyttade antalet, för att styrelsen
skulle kunna både under år 1901 och år 1902 hafva möjlighet för placering
i l:a lönegraden af alla de ytterligare vaktbetjente, som, med
tillämpning af grunderna för ofvanberörda omreglering, borde vid befordran
från extra till ordinarie befattning placeras i l:a lönegraden.
Vid uppgörande af förslag till ordnande af förhållandena i förevarande
hänseende för tiden från innevarande års början hade det befunnits,
att af de i aflöningsstaten för år 1901 uppförda 60 nya vaktbetjentbefattningarna
i l:a lönegraden erfordrades ett antal af tillhopa 40 för
placering i denna lönegrad af vaktbetjente vid postkontoren i Stockholm,
Göteborg och Malmö samt vaktbetjente vid jernvägsposten med
stationsort i någon af dessa städer. De återstående 20 af de öfverflyttade
befattningarna åtginge för att i samma lönegrad kunna placera
de vaktbetjente, åt livilka vore anförtrodd den maktpåliggande och ansträngande
tjenstgöringen inom sjöpostexpeditioneu å linien Trelleborg
—Sassnitz, samt vaktbetjente, stationerade å vissa särskilt dyra orter
i Norrland. Dermed vore sålunda ofvannämnda 60 vaktbetjentbefattningar
upprymda, hvadan för styrelsen icke skulle förefinnas möjlighet
att under åren 1901 och 1902 kunna i l:a lönegraden placera de i Stockholm,
Göteborg och Malmö anstälde eller stationerade extra vaktbetjente,

20

Sjette hufvndtiteln.

som under nämnda år befordrades till ordinarie, utom för de fall att de
skulle efterträda vaktbetjente, som tjenstgjort eller varit stationerade
just å de nämnda orterna; och icke heller skulle tillfälle då finnas att
i l;a lönegraden sätta betjente å ytterligare några andra orter, der
lefnadskostnaderna kunde anses lika höga som i nyssberörda tre städer.

För att under år 1902 skulle i l:a lönegraden finnas att tillgå ett
så stort antal vaktbetjentbefattningar, som vore nödigt för att då reglera
ifrågavarande förhållanden i öfverensstämmelse med de beslutade
grunderna för meranämnda omreglering, nödgades styrelsen, med fullföljande
af det för 1900 års Riksdag framlagda förslaget i den män
det ej vunnit Riksdagens bifall, gorå framställning om öfverflyttning af
ytterligare 40 vaktbetjentbefattningar från 3:e till l:a lönegraden.

Den ökade kostnad, som — oafsedt eventuel! ökade utgifter för
ålderstillägg — genom en sådan öfverflyttning uppstode, utgjorde för år
1902 ett belopp af 4,000 kronor.

Likasom vid afgifvandet af sitt statförslag för år 1901, har styrelsen
äfven nu framhållit, att genom bestämmandet af antalet i l:a
lönegraden så högt som till 550 det visserligen tidtals kunde inträffa,
att antalet vaktbetjente enligt stat i l:a lönegraden blefve större än
det antal betjente, som rätteligen borde i denna lönegrad placeras, men
att det, enligt styrelsens åsigt, borde få ankomma på styrelsen att
ordna detta förhållande med tillämpning af grunderna för den i nådiga
brefvet den 13 oktober 1899 angående postverkets stater för år 1900
gifna bestämmelsen att, derest vid tillsättande af vaktbetjentbefattning,
hvars föregående innehafvare åtnjutit aflöning i l:a eller 2:a lönegraden,
den, som å befattningen antoges, icke ansåges böra placeras å ort eller
i syssla, för hvilken den lediga aflöningen vore afsedd, styrelsen egde
att tillsvidare och intilldess ledighet inom vederbörlig lönegrad uppstode,
samt med disponerande i sådant hänseende af erforderlig andel af den
lediga aflöningen, tilldela den till befattningen antagne aflöning i lägre
lönegrad. Emot den uppfattning generalpoststyrelsen i detta hänseende
vid sagda tillfälle uttalat hade, såsom styrelsen erinrar, Kongl.
Maj:t och Riksdagen icke något att erinra.

Vid föredragning den 13 januari 1900 af géneralpoststyrelsens förslag
till stater för postverket för innevarande år anförde chefen för
finansdepartementet, bland annat, i fråga om anslaget till vaktbetjente,
att den af styrelsen då ifrågastälda uppflyttning af 100 vaktbetjente
från 3:e till l:a lönegraden syntes påkallad af den vid 1900 års början
genomförda reglering af postvaktbetjentes löneförmåner; och blef i

21

Sjette hufvudtiteln.

enlighet med departementschefens tillstyrkan af Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen
föreslaget, att för berörda ändamål anslaget till vaktbetjente
vid postanstalterna måtte höjas med 10,000 kronor. På nyss
anförda skäl ansåg Riksdagen höjning af anslaget böra medgifvas med
endast 6,000 kronor.

Hvad generalpoststyrelsen i det nu föreliggande statförslaget ytterligare
anfört såsom skäl för öfverflyttning från 3:e till l:a lönegraden
af 40 vaktbetjentbefattningar synes mig ådagalägga behofvet deraf,
att för genomförande af regleringen af vaktbetjentes löneförmåner en
sådan öfverflyttning sker; och biträder jag alltså generalpoststyrelsens
hemställan om anslagets förhöjning med 4,000 kronor från och med
år 1902.

Å anslaget till aflönande af poststationsföreståndare hafva, enligt
hvad generalpoststyrelsen meddelar, utgifterna uppgått i runda tal år
1899 till 657,800 kronor samt under perioden 1 oktober 1899—30
september 1900 till 681,700 kronor, under det att anslaget i senast
faststälda stat upptagits till förslagsvis 675,000 kronor. Antalet poststationer,
som under år 1899 ökats från 2,298 till 2,383 eller med 85
stycken, hade sedermera intill den 22 november 1900 ökats med ytterligare
91. Denna ökning hade föranledts såväl af nya jernvägsliniers
upplåtande för trafik som äfven af angelägenheten att tillgodose landsbygdens
behof af förbättrade postförbindelser. Då utgifterna å anslaget
i fråga redan öfverstiga det å staten för innevarande år förslagsvis
upptagna beloppet, erfordrades redan af denna anledning en förhöjning
af sistnämnda belopp för att möta de utgifter, som komme att uppstå
genom ökning i antalet poststationer ej blott under innevarande år
utan äfven år 1902. Denna ökning i poststationernas antal syntes,
särskildt till följd af tillämnade nya jernvägsliniers öppnande, komma
att blifva ganska betydlig.

Ytterligare orsaker till ökade utgifter å anslaget förefunnes emellertid.
Med erinran att arfvodet för poststationsföreståndare bestämdes
af generalpoststyrelsen inom det i sådant afseende genom nådiga brefven
den 20 mars 1874 och den 29 april 1892 faststälda högsta belopp
af 600 kronor för år, omförmäler generalpoststyrelsen vidare, att styrelsen
i samråd med jernvägsstyrelsen bestämt vissa grunder, efter
hvilka stationerna vid statens jernvägar skulle hänföras till de genom
sistnämnda nådiga bref stadgade nio aflöningsklasser mellan 120 och
600 kronor med 60 kronors skilnad mellan hvarje. Efter dessa grunder
hade eu reglering, omfattande eu period af tre år i sender, faststälts

22

Sjette hufvudtiteln.

för arfvoden åt föreståndarne för de poststationer, som förvaltades af
statens jernvägars stationsföreståndare, och hade dylik arfvodesreglering
sedermera vunnit tillämpning jemväl för poststationer vid enskilda jernvägar.
En ny sådan reglering, omfattande tidsperioden 1902—1904,
skulle med 1902 års ingång inträda för jernvägspoststationsföreståndare.
Enär, bland annat, ökad poströrelse å stationen medförde rätt till uppflyttning
i högre aflöningsklass, komme denna nya reglering helt säkert
att medföra förhöjning i arfvodena å många orter. Men härtill komme
äfven, att den ökade trafiken jemväl å poststationer, som icke vore
belägna vid jernväg, i åtskilliga fall torde föranleda uppsägning från
poststationsföreståndares sida af det om poststations skötande ingångna
kontrakt, äfvensom framställande i sammanhang dermed af en ej oberättigad
fordran att i händelse af kontraktets förnyande erhålla arfvodesförhöjning.

Af omförmälda anledningar har generalpoststyrelsen ansett ifrågavarande
anslag för år 1902 ej böra sättas till lägre belopp än 725,000
kronor, hvilket innebär en ökning af 50,000 kronor.

Förslagsanslaget till aflönande af extra biträden vid distriktsförvaltningarna
och postanstalterna, hvilket för år 1899 utgjort 575,000 kronor,
men för år 1900, med hänsyn till det från och med sistnämnda år
ökade antalet ordinarie postexpeditörer, sänkts till 485,000 kronor, har
för innevarande år höjts till 600,000 kronor. Enligt hvad generalpoststyrelsen
meddelar, hafva utgifterna å anslaget år 1899 uppgått, i rundt
tal, till 712,300 kronor och för år 1900, med ledning af förhållandena
under sistnämnda års tre första qvartal, då de i rundt tal utgjort
567,600 kronor, approximativt beräknats komma att uppgå till omkring
756,800 kronor. Orsaken till att anslaget måst så väsentligt öfverskridas
vore att tillskrifva den alltjemt fortgående ökningen i poströrelsen
och deraf nödvändiggjord anställning af ytterligare arbetskrafter;
hvarjemte befunnits oundgängligt att från och med 1900 års början
höja minimiarfvodena för extra tjenstemannabiträden, anstälda vid postkontoren
i riket.

Med hänsyn till det belopp, hvartill, väsentligen i följd af tillväxten
i trafiken å postanstalterna, utgifterna å ifrågavarande anslag till extra
biträdens aflönande redan vid afgifvandet af styrelsens förevarande
statförslag uppgått, och enär antagas kunde, att poströrelsen äfven
under de närmaste åren komme att ökas, har generalpoststyrelsen ansett
en ytterligare förhöjning af anslaget blifva af nöden, enär aflöning

23

Sjette liufrudtiteln.

måste beredas för det ökade antal extra biträden, som, utöfver det
under år 1901 använda, under år 1902 komme att erfordras.

Men äfven annan anledning till förhöjning af detta anslag förefunnes.
i I sådant afseende erinrar generalpoststyrelsen, hurusom —
efter det med 1897 års ingång genomförts sådan reglering af aflöningsförhållandena
för extra tjenstemannabiträden vid postkontoren, att i
allmänhet till dessa biträden skulle utgå årsarfvoden till belopp af lägst
900 kronor för manligt och lägst 750 kronor för qvinligt biträde, och
arfvodena vara indelade i fem klasser med 150 kronors skilnad mellan
hvarje klass, samt biträdena uppflyttas från lägre till högre arfvodesklass
efter tre års väl vitsordad tjenstgöring i den lägre arfvodesklassen
— generalpoststyrelsen i underdånig skrifvelse den 30 oktober
1899 anmält och äfven i sitt underdåniga förslag till postverkets stater
för år 1901 omförmält, att de lägst aflönade extra tjenstemannabiträdenas
bekymmersamma ekonomiska ställning föranledt styrelsen att gå
i författning derom, att berörda arfvoden skulle från och med år 1900
utgå för manligt biträde med lägst 1,050 kronor eller å platser, der
lefnadskostnaderna vore särskildt höga eller der biträdet användes till
mera maktpåliggande eller ansträngande tjenstgöring, såsom nattarbete
m. m., 1,200 kronor samt för qvinligt biträde med lägst 900 kronor.
Uti sin underdåniga anmälan den 30 oktober 1899 om berörda förbättring
af minimiarfvodena hade generalpoststyrelsen tillika framhållit
såsom önskvärdt, att den uppflyttning efter tre års väl vitsordad tjenstgöring
från lägre till närmast högre arfvodesklass, som hörde till grunderna
för den med 1897 års ingång tillämpade regleringen, måtte kunna
påräknas, oaktadt lägsta arfvodet komme att sättas lika med det, som
dittills ernåtts först efter tre eller, i vissa fall, sex års tjenstgöring;
men hade generalpoststyrelsen ansett sig icke höra redan då meddela
några nya allmänna bestämmelser i fråga om uppflyttning, efter viss
tid, i högre arfvodesklass, dels emedan då förestode utnämning af ett
större antal nya postexpeditörer, och dels enär styrelsen trodde sig böra
afvakta resultatet af arbetena inom den för uppgörande af nya stater
för post- och telegrafverken tillsatta komité.

Vidare anför generalpoststyrelsen att, då styrelsen af skäl, som i
det föregående omförmälts, ansett sig förhindrad att nu framlägga förslag
till ytterligare ökning af antalet postexpeditörer, styrelsen emellertid
ansett nödigt att utan vidare uppskof vidtaga åtgärder för åstadkommande
af förmånligare vilkor för den extra tjenstemannapersonalen
vid postkontoren genom att extra biträdena blefve uppflyttade i högre
arfvodesklass enligt förut antagna grunder, med utgång, å de olika

24

Sjette liufvudtiteln.

orterna, från nuvarande minimiarfvoden såsom begynnelsebelopp, men
utan förhöjning i allmänhet af det hittills i regeln utgående maximibeloppet;
och vore styrelsen — med den befogenhet uti ifrågavarande
hänseende, som genom § 33 mom. 2 i den för styrelsen gällande nådiga
instruktion vore åt styrelsen öfverlemnad — betänkt på att redan
med 1901 års ingång genomföra nyssberörda arfvodesförbättring. Den
väsentliga stegring i prisen på de flesta lifsförnödenheter, som under
de senare åren inträdt, hade från de vid postkohtoren anstälda extra
tjenstemannabiträdenas sida föranledt klagan och missmod deröfver, att
för en stor del af dem de utgående arfvodena icke vore tillräckliga för
att, äfven om mycket stor sparsamhet iakttoges, betäcka de nödiga
lefnadskostnaderna. De extra posttjenstemännens nuvarande aflöningsförhållanden
hade ock visat sig medföra svårighet att på ett tillfredsställande
sätt rekrytera postverkets tjenstemannakår, enär mångenstädes
inom affärs- och näringslifvet förmånligare vilkor bereddes personer,
som med hänsyn till samhällsställning kunde anses likstälda med extra
tjenstemannabiträden vid postkontoren. Såväl billighet som klokhet
syntes äfven bjuda, att extra biträdenas aflöning sattes i skäligt förhållande
till det arbete, som af dem kräfdes, och det med arbetet förenade
ansvar. Enligt gjord beräkning skulle genom den arfvodesförbättring,
hvarom sålunda vore fråga, för postverket uppkomma en ökad
utgift af omkring 20,000 kronor, för år räknadt.

På grund af de utaf generalpoststyrelsen anförda omständigheter och
enär vid bestämmandet af ifrågavarande anslagsbelopp jemväl borde
beaktas de ökade utgifterna för aflönande af tillfälliga extra tjenstemannabiträden,
erforderliga i följd af semesterledigheter för dertill berättigade
tjenstemän vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar,
har styrelsen ansett anslagets förhöjning i det hela icke böra sättas
lägre än till 200,000 kronor, hvarigenom anslaget för år 1902 komme
att uppgå till förslagsvis 800,000 kronor.

Beträffande anslaget till arfvoden åt extra vaktbetjente och till hus~
hyresbidrag för en del betjente, erinrar generalpoststyrelsen, att anslaget
blifvit för år 1900, i sammanhang med den reglering af aflöningsförhållandena
för extra vaktbetjente vid postanstalterna, enligt hvilken
deras aflöning skulle bestå af arfvode i tre grader och traktamente till
dem såsom aflöningsform skulle i regeln upphöra, faststäldt till förslagsvis
260,000 kronor, men för år 1901 höjts till förslagsvis 325,000
kronor. Utgifterna å anslaget hade emellertid, enligt hvad generalpost -

25

Sjette hufvudtiteln.

styrelsen meddelar, redan för de tre första qvartalen af år 1900 öfverstigit
det för samma år förslagsvis bestämda beloppet, i det att de för
nämnda qvartal utgjort i rundt tal 265,600 kronor; och enligt gjorda
approximativa beräkningar ansåges utgifterna å anslaget komma att för
hela året 1900 belöpa sig till omkring 354,100 kronor. Anledningen
dertill vore att söka deri, att den extra vaktbetjentpersonalen vid postanstalterna
måst i ganska betydande mån ökas till följd af den starka
tillväxten i poströrelsen i allmänhet och särskildt på grund af utvidgad
postbefordring genom nya jernvägsliniers öppnande för trafik. Antalet
extra vaktbetjente hade vid 1900 års ingång utgjort 390, men intill
medlet af november månad samma år hade, i anledning af framställningar
från vederbörande distrikts- och lokalförvaltningar om det oundgängliga
behofvet att erhålla förstärkning af vaktbetjentpersonalen, tillkommit
icke mindre än 77 extra vaktbetjente, hvadan deras antal vid
sistnämnda tidpunkt uppgått till 467. Då vid dessa förhållanden icke
kunde antagas annat än att utgifterna å anslaget skulle för åren 1901
och 1902 komma att än ytterligare stiga, hemställer generalpoststyrelsen,
att anslaget måtte för år 1902 höjas med 50,000 kronor eller till förslagsvis
375,000 kronor.

Mot de af generalpoststyrelsen begärda förhöjningar i sistberörda
tre anslagsrubriker har jag icke något att erinra.

- I anslaget till gratifikationer ro. ro. åt tjenstemän och betjente har
generalpoststyrelsen ansett sig icke böra för närvarande ifrågasätta
någon förändring.

Hvad angår

Öfrerg&ngsstaten,

som för år 1901 är faststäld till 2,400 kronor, har densamma i det
förevarande statförslaget bibehållits oförändrad.

Enligt hvad generalpoststyrelsen i skrifvelse den 10 december
1900 anmält har å ifrågavarande stat uppförde kammarskrifvaren
hos generalpoststyrelsen Ä. G. L. Lundin den 27 nästförutgångna
november aflidit. I följd häraf bör staten minskas med 1,200 kronor,
motsvarande lön och tjenstgöringspenningar för en af de två å staten
uppförda kammarskrifvarne hos styrelsen, och således för år 1902 fastställas
till 1,200 kronor.

Bill. till Riksd. Prat. 1901. I Sami. 1 Afd. 1 Häft.

4

26

Sjette hufviidtiteln

Beträffande

. v ''I '' ‘ !■'' : • ‘ -t

Peasionsstaten

anmäler generalpoststyrelsen, att i följd af inträffade dödsfall trån denna
stat böra afföras de pensioner, som utgått:

till förre vaktbetjenten B. C. Möllerstedt .....................

» s> kontrollören E.. E. Elirenholm..........................

» » vaktbetjenten L. J. S. Stenberg .......................

* :■). eller tillhopa

kronor

»

»

20Ö

900

600

kronor 1,700

men att deremot i staten böra uppföras följande pensioner, som
blifvit beviljade, efter det generalpoststyrelsen afgifvit förslag till postverkets
stater för år 1901, nemligen:

till förre vaktbetjenten A. Alexis........a.........	................. kronor	600	—
»	»	postmästaren E. Swanström ..........	................. »	2,250	—
)>	»	vaktbetjenten P. O. Svärd ..........,...	................ »	600	—
»	»	vaktbetjenten E. Eriksson .............	...................»	600	—
»	»	vaktbetjenten J. V. Magnusson ....	................. »	600	—
)> •	» ,	postmästaren J. A. Lindquist .......	...............:. »	3,000	—
»	»	vaktbetjenten B, Ekelund .............	................. >* ■	600	--
»	»	vaktbetjenten O. Eriksson .............	............... »	600	—
»	» ■	vaktbetjenten A. Brissander..........	»	600	—
	A»"., iV		summa kronor	9,450

Härtill bör läggas den pension, som jemlikt
nådiga brefvet den 14 december 1900 blifvit bestämd
att af postmedlen utgå till förre postmästaren
P. H. Pyhlson ...................................................................... kronor 2,550:

tillsammans kronor 12,000: —

I"’ is / O ? ■’ • •; T v : . ■ . • .. f * V .* • . ; ;• .'' r* -« T • ; «

Uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift, har postdirektören i Göteborg
m. in. Frans Broberg i underdånighet anhållit att varda å postverkets
stat uppförd till ett pensionsbelopp af 5,000 kronor, att atnjutas
efter i nåder erhållet afsked, äfven om detta kunde varda meddeladt
något qvartal före ingången åf år 1902. . '' j ’

Till stöd för denna underdåniga framställning har postdirektören
Broberg anfört, att han vid numera uppnådda 65 lefnadsår, af hvilkä
37 blifvit tillbragta i ordinarie tjenstemannabefattning vid postverket

27

Sjette hufvudtiteln.

och deribland de senaste 23 i egenskap af postdirektör i Göteborg,
funne sig påverkad af yttringarna af eu framskriden ålder och
fördenskull vore i behof af befrielse från de ansträngande tjenstebestyren,
som med hvarje år tillväxte och fordrade ökade omsorger, men
att han ansåge sig förhindrad att enligt sin önskan afgå från postdirektörsbefattningen,
enär den pension af 3,000 kronor, som enligt
gällande bestämmelser skulle tillkomma honom vid afsked ur postverkets
tjenst, måste anses allt för ringa för en obekymrad framtida existens,
helst i en tid då lifsförnödenheterna visade fortfarande benägenhet att
stiga i pris; att nämnda pensionsbelopp, hvilket ej vore större än det,
som tillkomme postmästare vid postkontor af andra klassen samt postkontrollör
i första lönegraden, sedan de uppnått ålderstillägg, icke
kunde anses stå i väl afpassadt förhållande till de mångahanda. och
trägna göromål och det ansvar, som vore förenadt med en postdirektörsbefattning;
att under år 1876 tillerkänts Brobergs närmaste företrädare
vid postkontoret i Göteborg, hvilken dock varit direktör endast
å postkontorets afdelning för ankommande poster, ett årligt pensionsbelopp
af 5,000 kronor; att år 1884 en liknande pension tilldelats senast
afgångne postdirektören i Stockholm; samt att det begärda pensionsbeloppet
icke heller vore högre än som kunnat tillkomma Broberg i
närmast förut innehafda befattning såsom byråchef i generalpoststyrelsen,
derest han i den egenskapen ännu qvarstått.

Efter det Kongl. Maj:t genom nådig remiss anbefalt generalpoststyrelsen
att öfver postdirektören Brobergs omförmälda ansökning
afgifva underdånigt utlåtande, har styrelsen i sammanhang med det
förevarande statförslaget afgifvit det sålunda infordrade utlåtandet och
dervid anfört följande:

Den stora omfattningen af poströrelsen i Göteborg hade gjort det
nödvändigt att fördela göromålen å sjelfva hufvudpostkontoret, efter
olika arter, på särskilda afdelningar äfvensom att i skilda delar af
staden inrätta filialpostkontor. De särskilda afdelningarna vid Göteborgs
hufvudpostkontor utgjordes numera af en afdelning lör afgående brefpost,
en för ankommande dylik post och en för paketpost, en brefbärareexpedition
samt en särskild afdelning tör tidningar och tidskrifter,
hvarjemte i tullpackhuset vore anordnad en expedition för utlemnande
af utländskt paketgods; och vore hittills inrättade fem filialpostkontor
i Göteborg, nemligen vid Köpmansgatan, vid Viktoriagatan, vid Stigbergstorget,
i Getobergsängen och i Olskroken. Ännu ett filialpostkontor
skulle i den närmaste tiden öppnas vid Jerntorget. Af filial -

28

Sjette hufvudtiteln.

postkontoren vore två, nemligen de vid Viktoriagatan och Stigbergstorget
förenade med telegrafanstalter.

Huru poströrelsen i Göteborg vuxit under den tidrymd, postdirektören
Broberg varit chef för stadens postkontor, framginge af följande
jemförelse i vissa hänseenden mellan förhållandena år 1877 — det år
Broberg tillträdde postdirektörstjensten — och år 1899, det sista år,
för hvilket fullständiga statistiska uppgifter funnes att tillgå.

Enligt anstälda beräkningar utgjorde nemligen antalet från Göteborgs
postkontor afgångna försändelser:

år 1877 år 1899

vanliga och rekommenderade bref, bref kort

och korsbandsförsändelser....... 1,694,123 7,271,883

oassurerade paket............................................ 17,526 21,279

assurerade försändelser................................... 17,685 30,092

postanvisningar .............................................. 4,600 73,074

postförskottsförsändelser................................ 598 36,549

De afgångna assurerade försändelsernas kr kr.

angifna värde belöpte sig till ........... 30,758,972: 04 58,909,902: 30

Postverkets inkomster vid Göteborgs postkontor
jemte undertydande poststationer
och ångbåtspostexpeditioner utgjorde
......................................................... 324,934: 79 766,262: 83.

Under förra hälften af 1880-talet hade ock tillkommit postsparbanksrörelsen.

Göteborgs postkontor hade äfven betydelse såsom utvexlingspostanstalt
i förhållande till vissa främmande länder, i hvilket hänseende
särskildt borde beaktas förmedlingen af den direkta paketutvexlingen,
via Göteborg, mellan Sverige och Storbritannien samt af utvexlingen,
likaledes via Göteborg, af paket till och från Norra Amerika. Under
Göteborgs postkontor vore tydande 29 poststationer och 11 ångbåtspostexpeditioner.

Generalpoststyrelsen anför vidare, hurusom det vore uppenbart, att
chefskapet för ett så stort och betydande postkontor som Göteborgs,
med alla dess särskilda afdelningar och filialer m. m., måste ställa
mycket stora kraf på innehafvaren af postdirektörstjensten derstädes,
särskildt hvad anginge ledningen af och ansvaret för det hela samt
öfvervakandet att de olika afdelningarna och filialerna med ordning
och noggrannhet samt med den skyndsamhet, som vederborde, full -

29

Sjette hufvudtiteln.

gjorde hvad dem ålåge. Huru stor förmåga och huru mycken energi i
arbetet än innehafvaren af den ifrågavarande tjensten hade i sin kraftfulla
ålder ådagalagt, kunde emellertid icke med fog begäras, att han, efter
uppnåendet af en ålder af 65 år, skulle kunna vara i stånd att utöfva
en så omfattande verksamhet på det sätt, som förhållandena betingade
och kräfde.

Men, oafsedt den nuvarande tjensteinnehafvarens ålder, vore det
ock ur annan synpunkt i tjenstens sannskyldiga intresse, att postdirektören
Broberg bereddes tillfälle att, på de pensionsvilkor han begärt,
afgå från befattningen. Med nuvarande regler angående uppbördsansvaret
vid Göteborgs postkontor måste postdirektörens tid och intresse
till allt för stor del egnas åt uppgörande af räkenskaper, uppbärande
eller utbetalning af penningar samt frankoteckens tillhandahållande åt
underlydande. Det vore emellertid generalpoststyrelsens afsigt att, så
snart omständigheterna sådant medgåfve, söka såsom biträde åt postdirektören
få anstäld en kontrollör såsom kassör och frimärkesförvaltare
under postdirektörens inseende och kontroll, i öfverensstämmelse
med hvad som genomfördes vid postkontoret i Stockholm redan år
1886, med hvilket år ny postdirektör der inträdde. Derigenom skulle
detaljarbetet med uppbörden och räkenskaperna kunna för postdirektören
i Göteborg upphöra, och honom, bättre än nu vore fallet, beredas
tillfälle att å postutvexlingens besörjande utöfva tillsyn samt å postkontoret
intaga en mera ledande och öfvervakande ställning. Att en
sådan anordning kunde genomföras snarast möjligt, ansåge generalpoststyrelsen
synnerligen önskvärd! Då emellertid postdirektören Broberg
— hvilken ej, såsom hans blifvande efterträdare, kunde förpligtas att
efter uppnådd viss lefnads- och tjensteålder afgå från sin befattning —
icke heller kunde tillförbindas att underkasta sig den minskning af inkomst
i uppbörds- och frimärkesprovision, som, under fortvaron af nu
gällande allmänna bestämmelser i ämnet, den nämnda anordningen
skulle nödvändiggöra i Göteborg, likasom förut i Stockholm, torde
genomförandet af anordningen i fråga icke kunna ske annat än i sammanhang
med tillsättandet af ny postdirektör, som kunde åläggas underkasta
sig omförmälda reglering. Enligt generalpoststyrelsens uppfattning
skulle alltså postverkets fördel främjas genom bifall till postdirektören
Brobergs förevarande underdåniga framställning. Broberg —
som, född den 16 februari 1835, antagits till e. o. kammarskrifvare år
1861 och befordrats år 1863 till kanslist, år 1864 till notarie, år 1868
till aktuarie och samma år till sekreterare hos generalpoststyrelsen
samt i nåder utnämnts den 27 december 1873 till byråchef i general -

30

Sjette liufvudtiteln.

poststyrelsen och den 18 maj 1877 till postdirektör i Göteborg- — vore
ock genom sin med stort nit och skicklighet utöfvade mångåriga verk’
samhet i postverkets tjenst förtjent af den förmån i pensionshänseende,
som sålunda kunde , honom beredas.

Med afseende å hvad generalpoststyrelsen sålunda anfört samt
med omförmälande att beloppet af den pension, hvarom postdirektören
Broberg nu anhållit, vore, såsom i den underdåniga ansökningen framhållits,
detsamma som skulle hafva honom tillkommit, derest han qvarstått
såsom byråchef hos styrelsen, har generalpoststyrelsen — under
åberopande jemväl af nådiga brefven den 16 juni 1876, angående postverkets
utgifts stater för år 1877, och den 30 maj 1884, angående post’
verkets stater för år 1885, på grund af livilka nådiga bref postdirektören
vid Göteborgs postkontors afdelning för ankommande poster G.
F. Améen beviljats ett pensionsbelopp å postverkets pensionsstat af

5,000 kronor samt postdirektören vid Stockholms postkontor P. F. T.
Winroth förklarats berättigad till en pension å postverkets pensionsstat
af 2,600 kronor utöfver det pensionsbelopp af 2,400 kronor, Winroth
egde från civilstatens pensionsinrättning uppbära — hemstält att, utöfver
det belopp af 3,000 kronor, som eljest skulle i årlig pension
tillkomma postdirektören Broberg vid afskedstagande, måtte å postverkets
pensionsstat beredas honom ett ytterligare belopp uti ifrågavarande
hänseende af 2,000 kronor, samt att pensionen måtte få utgå från och
med månaden näst efter den, hvarunder nådigt afsked kunde varda
Broberg beviljadt.

Med erinran derjemte att, då Riksdagen beviljade postdirektören
Winroth förenämnda honom tillerkända pension å postverkets stat, dervid
fästades det vilkor, att Winroth borde med 1884 års slut från
tjensten afgå, har generalpoststyrelsen nu, med afseende å det motiv,
som hufvudsakligen varit bestämmande för styrelsen att tillstyrka postdirektören
Brobergs förevarande framställning, ifrågasatt, huruvida
icke såsom vilkor för bifall till. nyssnämnda framställning borde bestämmas
skyldighet för Broberg att afgå från sin befattning senast
med 1901 års utgång.

Med hänsyn till de af generalpoststyrelsen ur synpunkten af postverkets
fördel anförda skäl för förordande af bifall till postdirektören
Brobergs ansökan, anser jag mig böra tillstyrka sådan förhöjning i den
Broberg, efter afsked ur postverkets tjenst, enligt gällande bestämmelser
tillkommande pension, att pensionsbeloppet bestämmes till 5,000 kronor,

31

Sjette hufvudtiteln.

äfvensom förorda det af generalpoststyrelsen ifrågasatta vilkor för rätten
till åtnjutande af pension till sistberörda belopp. o '' o ■

I fråga om

Omkostnadsstaten

föreslår generalpoststyrelsen, att följande anslag måtte höjas, nemligen
anslaget till uppbörds- och, frimärkesprovision med 15,000 kronor från

465.000 kronor till 480,000 kronor, anslaget till förhyrande af de för
postverket erforderliga lägenheter samt till bestridande af utgifterna för posthusens
underhäll m. m. med 25,000 kronor från 175,000 kronor till

200.000 kronor, anslaget till expensutgifter med 50,000 kronor från

500.000 kronor till 550,000 kronor, anslaget till traktamenten för vaktbetjente
med 83,000 kronor från 117,000 kronor till 200,000 kronor,
anslaget till postbetjentes beklädnad och beväring med 20,000 kronor från

140.000 kronor till 160,000 kronor, anslaget till inköp och underhåll af
inventarier med 125,000 kronor från 140,000 kronor till 265,000 kronor,
anslaget till postföring skostnad vid befordran å jernväg med 200,000
kronor från 2,100,000 kronor till 2,300,000 kronor, anslaget till postföringskostnad
vid befordran å landsväg och inom postanstalternas områden
samt till landtbrefbäring med 85,000 kronor från 830,000 kronor till

915.000 kronor, anslaget till postföring skostnad vid befordran sjöledes
mellan fasta landet och Gotland med 10,000 kronor från 62,000 kronor
till 72,000 kronor samt anslaget till diverse utgifter med 5,000 kronor
från 35,000 kronor till 40,000 kronor.

Beträffande anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision, hvilket i
postverkets stater för innevarande år upptagits till förslagsvis 465,000
kronor, erinrar generalpoststyrelsen, att af sagda belopp 430,000 kronor
beräknats utgå enligt gällande regler såsom provision å den vid pöstanstalterna
inflytande uppbörd under nämnda år, och att återstoden,

35.000 kronor, beräknats för beredande af godtgörelse till de postförvaltare,
kontrollörer och postexpeditörer, som före 1900 års ingång
innehaft sina tjenster och hvilkas inkomst af uppbörds- och frimärkesprovision
minskats i följd deraf, att från sistnämnda års ingång nya
postexpeditörsbefattningar tillkommit. Enligt hvad generalpoststyrelsen
tillika meddelar, hafva utgifterna i förstnämnda hänseende under perioden
1 oktober 1899—30 september 1900 uppgått till i rundt tal
441,900 kronor och således redan öfverskridit det för 1901 beräknade
beloppet, 430,000 kronor. På grund deraf och med hänsyn till motsedd
ökning under år 1902 af den vid postanstalterna inflytande uppbörd,
å hvilken provision beräknades, har generalpoststyrelsen ansett en för -

32

Sjette liufvudtiteln.

höjning af ifrågavarande anslag för sistnämnda år med åtminstone

15,000 kronor, eller samma belopp som i enahanda afseende begärts i
förhöjning för år 1901, vara af behofvet påkallad.

I fråga om den del af anslaget, som skulle användas till beredande
af godtgörelse åt vissa äldre posttjenstemän för minskning i inkomst
af uppbördsprovision, erinrar generalpoststyrelsen att, efter det
1900 års Riksdag, i fråga om beräkningen af den behöfliga ersättningen,
förklarat sig anse, att denna ersättning icke borde utgå med
högre belopp, än att för en hvar af de ifrågavarande äldre tjenstemännen
under hvarje år från och med år 1900 inkomsten af provision
med tillägg af den särskilda ersättningen komme att uppgå till samma
belopp, hvartill inkomsten af provision för honom under år 1899 uppgått,
generalpoststyrelsen genom nådigt bref den 1 sistlidne juni.
angående postverkets stater för år 1901, fått sig anbefaldt att till
Kongl. Maj:t inkomma med förslag till närmare bestämmelser i öfverensstämmelse
med de af Riksdagen angifna grunder i fråga om utbetalande
af nu omförmälda godtgörelse. Med förmälan att generalpoststyrelsen
gjort denna fråga till föremål för en omfattande utredning
men ännu icke vore i tillfälle att framlägga underdånigt förslag i sistberörda
hänseende och för den skull icke heller kunde nu närmare angifva
beloppet af den godtgörelse, som kunde blifva erforderlig uti
ifrågavarande hänseende för år 1902, bar styrelsen förklarat sig anse
lämpligast vara, att anslagsbeloppet i förevarande del icke upptoges
lägre för år 1902 än till det förut beräknade beloppet, 35,000 kronor.

Å anslaget till förhyrande af de för postverket erforderliga lägenheter
samt till bestridande af utgifterna för posthusens underhåll m. m., hvilket
i gällande stat är upptaget till förslagsvis 175,000 kronor, hafva,
enligt hvad generalpoststyrelsen meddelar, utgifterna uppgått i runda
tal under år 1899 till 149,300 kronor, men under tiden 1 oktober
1899—30 september 1900 till 187,000 kronor. Denna stegring härledde
sig hufvudsakligast deraf att, i mån af posttrafikens ökning och
arbetets tillväxt å postkontoren, behofvet af större och bättre inredda
postkontorslokaler gjorde sig allt mera gällande, och att de nya lokaler,
som för tillgodoseende af allmänhetens större anspråk, underlättande
af arbetets gång och beredande af tryggare förvaringsrum för
af postverket omhändertagna värdeförsändelser efter hand anskaffades,
betingade högre hyror än de äldre, otidsenligare lokalerna. Då det
syntes vara till gagn för såväl allmänheten som postverket att, om än
försigtigt, fortgå i denna rigtning, men deraf föranleddes ökad kostnad,
har generalpoststyrelsen ansett ifrågavarande anslag böra för år

33

Sjette hufyudtiteln.

1902 höjas med 25,000 kronor, hvarigenom det komme att uppgå till
förslagsvis 200,000 kronor.

I fråga om anslaget till expenmtgifter anför generalpoststyrelsen,
att från anslaget utginge kostnaderna för anskaffning af de för poströrelsen
och postanstalternas redovisningar erforderliga många slag af
tryckta blanketter och räkenskapsböcker, för anskaffning af papper,
kuvert och skrifmaterialier i öfrigt, äfvensom för vederbörande postanstalters
belysning, uppvärming och städning. Å ifrågavarande anslag,
som i staten för år 1901 upptagits till förslagsvis 500,000 kronor, hade
utgifterna i runda tal uppgått under år 1899 till 530,500 kronor samt
under perioden 1 oktober 1899—30 september 1900 till 577,500 kronor.
Den stegring af utgifterna å anslaget, som sålunda visat sig
hafva egt rum, härledde sig visserligen till en icke ringa del af tillfälliga
förhållanden, i det att med utfärdandet under år 1899 af ny upplaga
af allmänna poststadgan samt år 1900 af, bland annat, reglemente
för postkontoren och postkupéexpeditionerna i riket angående brefpostförsändelsers
behandling införts ett stort antal nya blanketter till förenkling
och lättnad i posttjensten. Men å andra sidan hade också
posttrafikens tillväxt i och för sig, såsom naturligt vore, medfört större
åtgång af de angifna förbrukningsartiklarna i allmänhet, hvarjemte nödvändigheten
att på åtskilliga ställen utbyta trånga och olämpliga postkontorslokaler
mot mera rymliga och tidsenliga medfört ökade utgifter
för lokalernas belysning, uppvärmning och städning. Utgifterna i sistnämnda
hänseenden rönte äfven i icke obetydlig grad inverkan af de
å många orter inträffade förhöjningar i bränslepris och arbetslöner.

Med afseende å nämnda omständigheter har generalpoststyrelsen
ansett anslaget för år 1902 icke böra sättas lägre än till förslagsvis

550,000 kronor, hvilket innebär en förhöjning af 50,000 kronor.

Angående anslaget till traktamenten för väktbetjente erinrar generalpoststyrelsen,
att från och med år 1900 aflöningsförhållandena för
väktbetjente vid postanstalterna omreglerats så, att traktamenten åt
dem såsom aflöningsform i allmänhet försvunnit och traktamenten bibehållits
allenast i de fall och till de belopp, som ambulerande verksamhet
eller andra särskilda omständigheter påkallade, samt att i sammanhang
dermed ifrågavarande anslag, som i staten för år 1899 upptagits
till 620,000 kronor, blifvit nedsatt till förslagsvis 117,000 kronor, hvilket
belopp ock bibehållits i staten för år 1901. Utgifterna å ifrågavarande
anslag hafva emellertid, enligt hvad generalpoststyrelsen meddelar,
utgjort under de tre första qvartalen af år 1900 i rundt tal 119,400

Bih. till Ribd. Brot. IDOL l Sami. 1 Afd. 1 Raft. b

34

Sjette liufvudtiteln.

kronor och approximativt beräknats för hela året uppgå till omkring
159,200 kronor. Tillika erinrar styrelsen, att af detta anslag äfven utginge
ersättning i form af dagtraktamenten till reservpostbetjente, som
användes för beredande åt vaktbetjente vid postverket af periodiskt
återkommande sabbatskvila samt för åstadkommande af tillfällig arbetsförstärkning
i förekommande fall. I underdånig skrifvelse den 23 december
1899 hade styrelsen anfört, bland annat, hurusom från skilda
båll för styrelsen framhållits, att dittillsvarande maximitraktamente af 2
kronor för tjenstgöringsdag dåmera, åtminstone å en del orter, vore
otillräckligt, och att till följd deraf det till och med inträffat, att vikarier
icke funnits att tillgå för beredande af afsedd sabbatshvila åt regelbundet
tjenstgörande vaktbetjente, samt att, af sådan anledning och
för att postverket måtte för rekryterandet af sin vaktbetjentpersonal
eg a tillgång till dugliga aspiranter, samtliga postdirektörer och postinspektörer
i afgifna yttranden förklarat det vara af oafvisligt behof
påkalladt, att reservvaktbetjente erhölle förbättrade aflöningsförhållanden.
Med anledning häraf både Kongl. Maj:t genom nådigt bref den
2 februari 1900 medgifvit, att beloppet af den aflöning, i form af
traktamente, reservvaktbetjent egde åtnjuta för tjenstgöring vid postverket,
finge sättas till högst 3 kronor för dag. Generalpoststyrelsen
anför vidare, att de utvidgningar af jern vägsnätet, som redan egt rum
och som ytterligare under de närmast följande åren vore att förvänta,
jemväl nödvändiggjorde användandet vid jern vägsposten af ett väsentligt
ökadt antal extra vaktbetjente, hvilka borde tilldelas reseersättning
och godtgörelse för herberge å öfverliggningsort enligt faststälda grunder.
Med hänsyn till berörda förhållanden bar generalpoststyrelsen
ansett förhöjningen uti ifrågavarande anslag för år 1902 böra sättas
till minst 83,000 kronor, hvarigenom anslaget komme att för sistnämnda
år utgöra förslagsvis 200,000 kronor.

Förslagsanslaget till postbetjentes beklädnad och beväring, som i staterna
för åren 1899 och 1900 upptagits till 100,000 kronor, blef för
år 1901 höjdt till 140,000 kronor. Utgifterna å anslaget hafva, enligt
hvad generalpoststyrelsen meddelar, utgjort under perioden 1 oktober
1899—30 september 1900 i rundt tal 147,800 kronor samt
approximativt beräknats för år 1900 komma att uppgå till omkring
166,900 kronor. • De väsentligaste utgifterna å detta anslag bestode
i kostnader för anskaffning åt ordinarie och extra postvaktbetjente af
uniformspersedlar, för hvilka i allmänhet vissa slitningstider vore faststälda.
Orsaken till stegringen af utgifterna å anslaget syntes hufvudsakligen
vara att söka deruti, att antalet uniforinsberättigade vakt -

35

Sjette hufvudtitelu.

betjente ökats ocli att en nödig befunnen förkortning vidtagits beträffande
slitningstiden för vissa uniformspersedlar, hvilken förkortning
visserligen blifvit af generalpoststyrelsen beslutad redan i början af år
1899 men egentligen först under år 1900 visat sina verkningar. Antalet
ordinarie och med dem i beklädnadsförmån likstälde extra postbetjente
hade vid början af sistnämnda år utgjort 1,443, men hade, till
följd deraf att ytterligare antal extra vaktbetjente måst anställas, vid
tiden för afgifvandet af förevarande statförslag uppgått till 1,520.
Denna, å den extra vaktbetjentpersonalen belöpande, ökning i antalet uniformsberättigade
vaktbetjente komme säkerligen att fortgå, särskilt till
följd deraf att, såsom redan framhållits, jern vägsnätets utvidgning påkallade
antagandet af ett väsentligen ökadt antal extra vaktbetjente vid jernvägsposten.
Med hänsyn dertill och då det numera befunnits nödigt att
förkorta slitningstiden för ytterligare en kategori af uniformspersedlar
och att tilldela brefbärare lätta regnkragar i all synnerhet för att under
regn och väta skydda de transporterade postförsändelserna, hade styrelsen,
ehuru styrelsen icke saknade förhoppning att kunna något nedbringa
nu gällande pris å materialierna till vissa persedlar, ansett försigtigbeten
dock bjuda, att anslaget för år 1902 icke sattes lägre än till
förslagsvis 160,000 kronor, hvilket innebure en förhöjning af 20,000
kronor.

Beträffande anslaget till inköp och underhåll af inventarier anför
generalpoststyrelsen att, i den män den ökade rörelsen nödvändiggjorde
förhyrande af nya och rymligare lokaler för postkontoren, måste merendels
i sammanhang dermed nya möbler anskaffas. Detta vore särskilt
förhållandet, då postverket direkt förhyrde lokal för ett postkontor, i
stället för att kontorets lokal förut tillhandahållits af postförvaltaren
emot åtnjutande af visst hyresansläg, med hvars uppbärande i regeln
vant förenad skyldighet för honom att sjelf tillhandahålla för kontoret
erforderliga möbler och inventarier. Då poststationernas antal med
hvarje år betydligt ökades, och rörelsen å många af de äldre poststationerna
erhölle allt större utveckling, uppstode äfven kostnader å detta
anslag, bland annat, för anskaffning af för poststationer erforderliga kassakistor
eller kassaskåp samt blankettskåp. Enligt hvad styrelsen meddelat,
hafva utgifterna å ifrågavarande anslag, hvilket i staten för år
1901 upptagits till förslagsvis 140,000 kronor, uppgått i runda tal
för år 1899 till 143,000 kronor och för tiden 1 oktober 1899—30 september
1900 till 148,300 kronor. Den väsentligaste anledningen till
behofvet, att för år 1902 förhöja ifrågavarande anslag vore dock, att
det nya posthuset i .Stockholm, hvilket beräknades vara uppfördt mot

36

Sjette liufvudtiteln.

slutet af år 1902, skulle delvis inredas och möbleras under nämnda år.
Det vore nemligen afsedt, att inflyttningen i det nya posthuset skulle
kunna försiggå sålunda, att den för brefbärareexpeditionen derstädes
afsedda lokalen skulle tagas i anspråk vid årsskiftet 1902 —1903, och
att derefter snarast möjligt äfven andra afdelningar af centralpostkontoret
skulle dit öfverflyttas. Generalpoststyrelsen, postsparbanken samt
vederbörande postinspektioner skulle antagligen kunna senast under
sommaren 1903 inflytta i sina respektive lokaler i posthuset.

Beträffande de för sagda posthus erforderliga inredningsarbeten,
som ansetts böra bekostas af ifrågavarande anslag och under år 1902
komma till utförande, hade kostnaderna approximativt beräknats:

för vattenklo setter med erforderliga ledningar, vatten -

cistern och brunnar ........................................;................. kr. 12,000: —

för pumpverk för vattnets uppfordring till cistern å vinden
............................................................. » 2,000: —

för duschanordningar och varmvattenledningar till skur köken

......................... » 2,000: —

för s. k. amerikanska breffack med tillbehör ..................... » 5,000: —

för korkmattor.................................................... ........................... » 20,000: —

för diskar i alla postkontorets expeditioner samt skrif pulpeter

och bänkar derstädes för allmänheten ...... » 12,000: —

för elektriska anordningar ............................................... V 21,000: —

för kraftanläggning för hissar m. m........................... » 6,400: —

Summa kronor 80,400

Dertill komme kostnaderna för nyanskaffning, af möbler, i den mån
sådan under 1902. blefve erforderlig. För dessa kostnader vore det
emellertid icke möjligt att redan nu uppställa någon tillförlitlig beräkning.

Slutligen syntes äfven vara behöfligt att för det nya posthuset i
Helsingborg afsätta medel å detta anslag för år 1902 till kostnader för
inredningsarbeten, såsom elektriska ledningars införande m. m., och för
nyanskaffning af möbler.

Af berörda anledningar har generalpoststyrelsen ansett nödigt, att
ifrågavarande anslag höjes med 125,000 kronor till förslagsvis 265,000
kronor, rVV t ; .. . . • .

y>. t >- '' ■ ’ • • • * *• ’

Anslaget till postfövingskostnad, vid befordran å jernväg, hvilket i
staten för år 1898 utgjort förslagsvis 1,680,000 kronor samt derefter
höjts för år 1899 med 120,000 kronor och för år 19jj0 med 200,000 kro -

37

Sjette hufvudtitelu.

nor, är i senast faststälda stat upptaget till förslagsvis 2,100,000 kronor.
Detta anslagsbelopp hade emellertid visat sig otillräckligt, i det
att utgifterna å anslaget, hvilka för år 1899 utgjort 2,068,364 kronor,
uppgått för tiden 1 oktober 1899—30 september 1900 till i rundt tal
2,204,600 kronor, hvaraf å ersättningen till statens jernvägar belöpte
omkring 1,124,800 kronor. Den alltjemt fortgående utsträckningen af
jernvägsförbindelserna dels genom öppnande för trafik af nya järnvägssträckor,
dels genom användande af ökadt antal tåg å förut befintliga
banor och behofvet af att, till gagn för angränsande orter, äfven med
de nya jern vägslägenheterna anordna postbefordran medförde gifvetvis
en motsvarande fortlöpande ökning i utgifterna under detta anslag.
Exempelvis anför generalpoststyrelsen, att ensamt för postbefordringen
med de två nya dagliga snälltåg, hvilka styrelsen antoge komma att,
efter öppnandet af jern vägssträckan Yestanfors—Frövi af statsbanelinien
Krylbo—Örebro, i sin tid anordnas i hvardera rigtningen å hela
linien Krylbo—Örebro—Hallsberg—Mjölby, komme enligt gjorda beräkningar
att föranledas en ökad kostnad för postverket till belopp af i
rundt tal 50,000 kronor. Sistberörda postbefordran måste nemligen —
då nämnda bantåg skulle stå i omedelbar förbindelse i Krylbo med dagoch
nattsnälltågen å norra stambanan och i Mjölby med kontinentaltågen
samt således komme att få en mycket stor postal betydelse synnerligast
för Norrlands postutvexling med rikets sydliga delar och med
utlandet — förmedlas genom fullständig postkupéexpedition, inrymd i
hel jern vägsvagn.

Vidare erinrar styrelsen att, enligt nådigt bref den 18 maj 1900,
den ersättning, som borde tillkomma statens jernvägstrafik för postbefordran
å statens jernvägar, skulle från och med den 1 januari 1901
för hvarje kilometer, som postvagn eller annan jernvägsvagn tillryggalade
för postverkets räkning, utgå för hel vagn, hvilande på två axlar,
med sjutton öre, i stället för såsom förut sexton öre, och för post- eller
postiljonskupé uti så beskaffad vagn med hälften eller åtta och ett hälft
öre, i stället för såsom förut åtta öre, med deraf beroende jemkning
uppåt i den ersättning, som borde erläggas såväl för mindre del af
jernvägsvagn, som för postens befordrande användes, som ock för s. k.
bogievagn, när sådan toges i anspråk för postens forslande. Den ökning
i utgifter, som tillämpningen af dessa bestämmelser komme att medföra,
kunde under nuvarande trafikförhållanden beräknas uppgå till omkring
70,000 kronor årligen, ett belopp Som naturligtvis stege i den
mån antalet postfihda kilometer ökades.

På grund af sålunda anförda omständigheter har generalpoststy -

38

Sjette hufvudtiteln.

relsen ansett ifrågavarande anslag icke kunna sättas lägre än till förslagsvis
2,300,000 kronor, hvilket innebär en förhöjning af 200,000
kronor.

A anslaget till postföringskostnad vid befordran å landsväg och inom
postanstalternas områden samt till landtbr ef bäring, hvilket anslag i staten
för år 1901 upptagits till förslagsvis 830,000 kronor, hade utgifterna
uppgått i runda tal år 1898 till 742,300 kronor, år 1899 till 825,200 kronor
och under perioden 1 oktober 1899—30 september 1900 till 902,500
kronor. Antalet so k. postförda nymil å landsvägslinier hade under år
1899, i förhållande till år 1898, ökats med 49,247 eller till 822,396.

Medellegan för befordran af vanliga åkande poster, hvilken under
år 1898 utgjort 94 öre, hade under år 1899 stigit till 1 krona per häst
och nymil, Stegringen i utgifterna å ifrågavarande anslag hade till
väsentlig del berott deraf, att talrika uppsägningar af förutvarande kontrakt
om postföring och landtbrefbäring under de senare åren till generalpoststyrelsen
ingått och att vid uppgörande af nya kontrakt i regeln
kräfta ej obetydlig förhöjning i den lega, som förut, under andra arbetsök
prisförhållanden, kunnat betingas. Då detta förhållande syntes
fortgå, men generalpoststyrelsen likväl ansåge sig böra, såvidt möjligt,
söka tillgodose berättigade kraf äfven från landsbygden på underhållande
af och förbättring i postförbindelserna, har generalpoststyrelsen,
på grund deraf och med ledning af hvad erfarenheten beträffande stegringen
af ifrågavarande utgifter gifvit, vid handen, föreslagit att ifrågavarande
anslag måtte för år 1902 höjas med 85,000 kronor till förslagsvis
915,000 kronor.

Å anslaget till postföring skostnad vid befordran sjöledes mellan fasta
landet och Gotland, hvilket senast faststälts till förslagsvis 62,000* kronor,
hade utgifterna under perioden 1 oktober 1899—30 september
1900 uppgått till i rundt tal 72,400 kronor. Med hänsyn dertill och
då någon inskränkning i antalet turer mellan Gotland och fastlandet ej
syntes böra vidtagas, bär generalpoststyrelsen föreslagit, att anslaget
måtte för år 1902 höjas med 10,000 kronor till förslagsvis 72,000
kronor.

Beträffande anslaget till diverse utgifter, hvilket i senast faststälda
stat upptagits till 35,000 kronor, meddelar generalpoststyrelsen, att utgifterna
å anslaget i runda tal uppgått år 1898 till 35,000 kronor, år
1899 till 38,400 kronor samt under perioden 1 oktober 1899—30 september
1900 till 43,300 kronor. Från anslaget bestredes olikartade utgifter,
som icke lämpligen kunde eller borde hänföras under andra anslagstitlar,
såsom exempelvis kostnader för kungörelsers införande i tidnin -

39

Sjette hufvudtiteln.

gar, telegrammer, en del transporter af tyngre eller mera skrymmande
posteffekter — särskildt deribland transporter af kassaskåp, kassakistor
och blankettskåp — telefonafgifter, reparation af elektriska ledningar.
Då utgifterna å anslaget för de senaste årsperioderna öfverstigit det
belopp, hvartill anslaget upptagits i staten för år 1901, samt för den
skull någon höjning uti ifrågavarande anslag syntes för framtiden
erfordras, har generalpoststyrelsen föreslagit, att anslaget måtte för år
1902 höjas med 5,000 kronor till förslagsvis 40,000 kronor.

Då de af generalpoststyrelsen]föreslagna förändringarna i anslagen
under omkostnadsstaten synas mig vara af omständigheterna påkallade,
anser jag mig böra förorda desamma.

Beträffande det å postverkets stat uppförda anslag till

Oförutsedda utgifter

har generalpoststyrelsen erinrat, att i detta, som uti innevarande års
stat upptagits till 450,000 kronor, inginge dels medel till oförutsedda
eller tillfälliga utgifter i allmänhet med 40,000 kronor, dels nybyggnadsanslag,
nemligen till fortsättande af posthusbygget i Stockholm

360.000 kronor samt till på- och tillbyggnad af posthuset i Nässjö

50.000 kronor.

Till oförutsedda eller tillfälliga utgifter i allmänhet hänfördes, bland
annat, kostnader, föranledda af adjunktioner hos generalpoststyrelsen
och af vikariat vid postanstalterna i vissa fall, äfvensom godtgörelser
eller understöd, föranledda af olycksfall och utbetalade på grund af
särskilda nådiga beslut. Utgifter af ifrågavarande slag hade under
perioden 1 oktober 1899—30 september 1900 förekommit till sammanlagd!
belopp af omkring 33,500 kronor. Då emellertid anslaget icke
vore förslagsanslag och utgifterna för den skull måste hållas inom anslagsbeloppet,
syntes för ett verk af den omfattning som postverket det uti
förevarande hänseende beräknade beloppet, 40,000 kronor, icke vara
större än att anslaget i denna del borde för år 1902 orubbadt bibehållas.

Angående posthusbygget i Stockholm erinrar generalpoststyrelsen
att, då styrelsen i underdånig skrifvelse den 22 december 1896 framlade
förslag till inköp af tomter för det nya posthuset, byggnadsköstnaden
approximativt antagits komma att uppgå till 1,240,000 kronor.
Redan innan hufvudritningar till ifrågavarande nybyggnad den 7 okto -

40

Sjette hnfvudtiteln.

ber 1898 af Kongl. Maj:t faststäldes, hade emellertid befarats, att
berörda approximativa kostnadssumma icke skulle blifva tillräcklig,
hvartill anledningarna vore, dels att vid byggnadsritningarnas noggrannare
utarbetande behof af ökadt utrymme för postkontorsafdelningarna
yppats, dels att enligt den till grund för hufvudritningarna lagda eskissritningen
tillkommit ett torn å byggnadens midt, hvilket icke varit
beräknadt i det approximativa kostnadsförslaget, men för byggnadens
monumentala utseende vore af väsentligt värde, dels att för byggnadens
soliditet och till skydd mot eldfara befunnits önskvärdt att använda
delvis gedignare material, än från början afsetts, och dels att prisen
på byggnadsmaterialier och särskildt arbetsprisen stegrats. Då vid utbjudandet
af den första delen af arbetet, eller utförandet af jordschaktning
å byggnadsområdet, prisstegring gjort sig märkbar, enär det för
detta arbete erhållna, lägsta anbudet med omkring 6,000 kronor öfverstigit
den derför beräknade kostnaden, hade generalpoststyrelsen uppdragit
åt den, på grund af nådigt bref den 24 februari 1899, tillsatta
byggnadskomité ej mindre att utarbeta plan för byggnadsarbetets bedrifvande
än äfven att låta upprätta fullständig beräkning öfver de belopp,
hvartill verkliga arbetskostnaden för bygget i dess helhet kunde
anses komma att uppgå, dervid tillika borde tillses, hvilka besparingar
som’ ''kunde vidtagas, utan att byggnadens gedigenhet eller utseende
derigenom försämrades. I anledning deraf hade styrelsen från sagda
komité först fått mottaga begärd arbetsplan, enligt hvilken arbetet
skulle fördelas på fyra år och vara färdigt till slutet af år 1902; och
hade, i enlighet med samma plan, antagits entreprenörer för uppförande
af grund och källarmurar, för leverans och uppsättning af sockel
och anläggning af yttertrappor samt för leverans af under år 1900
erforderligt tegel. Kostnaderna för nyssomförmälda arbeten hade öfverstigit
de approximativt beräknade, nemligen för grund och källarmurar
med 37,300 kronor, dervid dock vore att märka, att det befunnits
nödigt, att större delen af byggnaden komme att hvila på betonpelare,
för sockel och yttertrappor med omkring 36,400 kronor, af anledning,
bland annat, att sockeln måst göras väsentligt högre, än förut beräknats,
samt för berörda tegelleverans med omkring 10,000 kronor. Efter
det byggnadskomitén låtit uppgöra förenklade ritningar, hvarvid alla de
inskränkningar, som byggnadens arkitekt ansett sig kunnat medgifva
med bibehållande af byggnadens karakter, blifvit iakttagna, samt kontrakt
afslutats om leverans af s. k. Öwedsklosters sandsten m. m. till fasadbeklädnad
för en summa af 378,225 kronor, hade byggnadskomitén till
styrelsen aliemnat den infordrade beräkningen öfver den verkliga arbets -

41

Sjette hufvudtiteln.

kostnaden, hvilken beräkning slutade å ett belopp af 1,950,000 kronor.
Ökningen i den ursprungligen beräknade kostnadssumman hade dervid
antagits bero derpå, att prisen stigit med minst 20 procent eller
med 248,000 kronor, att byggnadens kubikmassa ökats med omkring

8,000 kubikmeter, hvilket, efter ett pris af 25 kronor för kubikmeter,
motsvarade 200,000 kronor, samt att, jemte det att byggnadens yttre
blifvit delvis prydligare, dess inre gjorts i konstruktionen solidare och
mot eldfara mera skyddadt än förut beräknats, hvilket kunde anses
öka kostnaden med 262,000 kronor.

Angående ofvanberörda förhållanden har generalpoststyrelsen hos
Kong! Maj:t gjort anmälan i sin underdåniga skrifvelse den 15 december
1899 med framställning, bland annat, om anvisande af ytterligare
medel för posthusbygget i fråga, dervid styrelsen äfven meddelat, hvilket
sätt styrelsen då tänkt sig för den ökade byggnadskostnadens betäckande.

Innan styrelsen öfverginge till att redogöra för hvilka medel som
för posthusbygget funnes tillgängliga och på hvilket sätt ytterligare
medel numera kunde derför beredas, ansåge sig styrelsen höra äfven
upplysa, att under innevarande år, efter infordrande af täflande anbud,
entreprenadkontrakt blifvit afslutade med byggmästaren Alb. Andersson
i Stockholm angående sjelfva byggnadens uppförande för en kostnad,
i ett för allt, af 564,400 kronor samt med en firma i Stockholm om
leverans af jernbalkar till sammanlagdt pris af 53,435 kronor.

För posthusbygget i Stockholm hafva, enligt hvad styrelsen erinrar,
anvisats följande byggnadsanslag, nemligen:

för år 1898 .................................................................... kronor

» j> 1899 ....................................................................... j)

» » 1900 ........................................................................ »

» » 1901 ....................................................................... »

Å fonden för anskaffande af tomt till nytt posthus
i Stockholm eller, såsom densamma från 1900
års ingång benämnes, »fonden till posthusbyggnader»
funnes derjemte, jemlik!; nådigt
bref den 20 maj 1898, för bygget disponibelt
ett belopp af ..................................................... »

250,000: —
350,000: —
340,000: —
360,000: —

150,000: —

Summa kronor 1,450,000: —

I fråga om beredande af ytterligare medel för ifrågavarande posthusbygge
erinrar styrelsen att, enligt nådiga brefvet den 26 maj 1899
Bih. Ull Riksd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft. 6

42

Sjette liufvudtiteln.

angående postverkets stater för år 1900, Riksdagen medgifvit, att till
förenämnda fond finge afsättas ej mindre den behållning, som för år
1899 kunde å postverkets rörelse uppstå utöfver det redan för statsregleringen
beräknade öfverskott för samma år, än äfven, sedan postverkets
bokslut för år 1900 verkstälts, af det för sistnämnda år uppkomna
öfverskott den del intill 200,000 kronor, som kunde komma att
öfverstiga 495,000 kronor, och att den sålunda förstärkta fonden finge,
i den mån Kongl. Maj:t funne sådant erforderligt, användas dels
till fortsättande af uppförandet af ett posthus i Malmö, dels ock till
betäckande af de kostnader, som utöfver förut beräknade kunde uppstå
för uppförande af posthus i Stockholm och Helsingborg; och hade i
anledning af generalpoststyrelsens framställning i ofvanberörda underdåniga
skrifvelse af den 15 december 1899 Kongl. Maj:t genom
nådigt bref den 26 januari 1900 funnit godt medgifva, att af omförmälda
fond finge för posthusbygget i Stockholm användas hvad som
icke under åren 1900 och 1901 behöfde från fonden tagas i anspråk
för posthusbyggen i Malmö och Helsingborg.

Då postverkets hela behållning för år 1899, enligt bokslutet för
samma år, utgjorde 861,772 kronor 60 öre och deraf för statsregleringen
tagits i anspråk 781,400 kronor, hade, på grund af Riksdagens förberörda
medgifvande, af postverkets öfverskottsmedel för 1899 till meranänmda
fond levererats ett belopp af endast 80,372 kronor 60 öre.

Huru stort belopp som af postverkets öfverskottsmedel för år 1900
kunde, på grund af samma medgifvande af Riksdagen, komma att tillföras
fonden till posthusbyggnader, vore ännu ovisst; men om, såsom
styrelsen beräknat, postverkets inkomster för år 1900 kunde antagas

komma att uppgå till omkring ................................ kronor 11,667,400: —

samt, med ledning af förhållandena under de
tre första qvartalen af samma år, approximativt
kunde beräknas, att postverkets utgifter
för hela år 1900 komme att belöpa

sig till omkring...................................................... » 11,171,200: —

skulle af det sålunda uppkommande öfverskottet kronor 496,200: —

endast ett belopp af 1,200 kronor kunna tilläggas fonden, enär för 1900
års statsreglering beräknats af postmedel ett belopp af 495,000 kronor.

Då generalpoststyrelsen i underdånig skrifvelse den 22 november
1898 framstälde förslag om användning på omförmälda sätt af öfverskottsmedel
för åren 1899 och 1900, hade generalpoststyrelsen hyst
förhoppning, att derigenom skulle tillföras fonden en förstärkning af
omkring 400,000 kronor.

43

Sjette liufuidtiteln.

Under ofvan angifven förutsättning skulle å fonden till posthusbyggnader,
hvars behållning, enligt inhemtad upplysning, med
upplupna men ej influtna räntor den 30 september 1900 uppgått

till....................................................................................... kronor 532,551: 79

med tillägg af ytterligare ränteinkomster omkring » 21,250: —

och det af 1900 års öfverskottsmedel beräknade

beloppet..................................................................... x> 1,200: —

under år 1901 finnas ett sammanlagdt belopp af

i rundt tal endast ................................................ kronor 555,000: —

att disponera för de med fonden afsedda ändamål.

Af det sålunda å fonden disponibla beloppet skulle, jemlikt ofvanberörda
nådiga bref af den 20 maj 1898, för posthusbygget i Stock -

holm användas
För den del af byggnadsarbetet å posthus i
Malmö, som kunde komma till utförande under
år 1901, syntes, enligt numera gjord

beräkning, komma att erfordras .....................

Till posthusbygget i Helsingborg hade — enligt
hvad generalpoststyrelsen, vid öfverlemnande
af hufvudritningar och kostnadsförslag till
samma bygge, i underdånighet meddelat —
utöfver förut anvisade medel ansetts från

fonden behöfvas ett belopp af ......................

hvadan för posthusbygget i Stockholm skulle
kunna från fonden disponeras ett belopp af
ytterligare ..............................................................

kronor 150,000: —

150,000: —

80,000:

175,000: —

Summa kronor 555,000: —

Om alltså till ofvannämnda anslag för posthusbygget
i Stockholm för åren 1898—1901 och
det å fonden, jemlikt nådiga brefvet den 20

maj 1898, disponibla belopp, tillhopa............ kronor 1,450,000: —

lades det belopp, som nyss beräknats kunna från
fonden för detta posthusbygge ytterligare erhållas,
eller ....................................................... » 175,000: —

skulle derutöfver, för betäckande af hela den beräknade
byggnadskostnaden, erfordras af

postmedlen ett anslagsbelopp af................... » 325,000: —

Summa kronor 1,950,000: —

44

Sjette liufvudtiteln.

Med afseende å hvad sålunda anförts har generalpoststyrelsen i det
underdåniga förslaget till postverkets utgiftsstater för år 1902 å anslagstiteln
oförutsedda utgifter beräknat ett byggnadsanslag för posthuset i
Stockholm å 325,000 kronor.

Beträffande på- och tillbyggnaden af posthuset i Nässjö anför generalpoststyrelsen
att, på grund af styrelsen i nådigt bref den 1 juni 1900
angående postverkets stater för år 1901 meddelad befallning i fråga
om ritningar och kostnadsförslag till nämnda på- och tillbyggnad, styrelsen
anmodat förste intendenten i öfverintendentsembetet F. G.
A. Dahl att uppgöra fullständiga ritningar och kostnadsförslag till
nämnda byggnadsföretag; och hade styrelsen anledning förvänta, att de
sålunda begärda ritningarna med kostnadsförslag inom den närmaste
tiden komme att till styrelsen aflemnas, hvarefter desamma skulle
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning underställas. Uti den underdåniga skrifvelse,
hvarmed styrelsen öfverlemnat förslag till postverkets sistnämnda
stater, hade totalkostnaden för ifrågavarande byggnadsarbeten beräknats
till 99,500 kronor, hvilken kostnad ansetts böra fördelas på två år med

50,000 kronor på det första året och 49,500 kronor på det andra byggnadsåret.
I enlighet dermed och då första årets byggnadskostnad anvisats
för år 1901, hade uti anslaget till oförutsedda utgifter för år
1902 inberäknats ett b}^ggnadsanslag å 49,500 kronor för på- och tillbyggnaden
af posthuset i Nässjö.

För det nya posthuset i Malmö, beträffande hvilket hufvudritningar
och kostnadsförslag af generalpoststyrelsen med underdånig
skrifvelse den 10 nästlidne november öfverlemnats för att underställas
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, hade förut något särskildt byggnadsanslag
icke ansetts behöfva ifrågasättas. Vid behandling, i sammanhang
med förslag till postverkets stater för år 1900, af frågan
om posthusbyggnad i Malmö hade styrelsen under då för handen
varande omständigheter trott sig kunna antaga, att bygget skulle
kunna icke blott begynnas utan äfven fortsättas och afslutas med
användande af medel från fonden till posthusbyggnader. Då emellertid,
enligt förberörda beräkningar, från nämnda fond icke kunde
för posthusbygget i Malmö påräknas större belopp, än som kunde
komma att för bygget erfordras under år 1901, hvilket belopp antagits
komma att uppgå till 150,000 kronor, samt, efter det hufvudritningar
och definitivt kostnadsförslag upprättats, byggnadskostnaden
ansetts böra beräknas väsentligt högre än förut kunnat antagas,
nödgades styrelsen för den skidl hemställa om anvisande af anslag af
postmedlen för bestridande af de kostnader, som för tiden från 1902

45

Sjette liufvudtiteln.

års ingång ansåges böra beräknas för detta posthusbygge, hvilket borde
så bedrifvas, att de nya postkontorslokalerna kunde tagas i anspråk
hösten 1903, enär hyreskontrakten om de nuvarande lokalerna för Malmö
postkontor då kunde efter uppsägning upphöra.

I fråga om kostnadsberäkningarna för posthusbygget i Malmö erinrar
generalpoststyrelsen att, enligt approximativa beräkningar uppgjorda
i november 1897, det nya posthuset ansetts, derest byggnaden
uppfördes med hög bottenvåning och tre öfvervåningar, komma att
kosta omkring 500,000 kronor, oberäknadt omkring 10,000 kronor för
gårdens asfaltbeläggning och inhägnad samt för uppförande af en
vagnbod. Uti det kostnadsförslag, som sedermera af arkitekten F.
Boberg, enligt uppdrag, utarbetats i sammanhang med upprättandet af
eskissritningar till posthuset, hade emellertid kostnaden approximativt
beräknats komma att uppgå till icke mindre än 772,000 kronor. Sedan
förnyad, reducerad kostnadsberäkning från arkitekten Boberg införskaffats,
hade styrelsen i augusti 1899 uppdragit åt Boberg att, med ledning
af de företedda eskissritningarna, uppgöra fullständiga, af kostnadsförslag
åtföljda hufvudritningar till posthusbyggnaden i fråga under iakttagande,
bland annat, att kostnaden borde begränsas till 650,000 kronor. De
begärda hufvudritningarna med tillhörande kostnadsförslag och material -beskrifning hade från arkitekten Boberg inkommit till styrelsen den 1
november 1899; och slutade detta kostnadsförslag å ett sammanlagdt
belopp af 750,000 kronor, deraf 100,000 kronor beräknats för grundläggningsarbetet.
Då sålunda det aflemnade kostnadsförslaget utvisade
en högre kostnad än den af styrelsen förutsatta, hade styrelsen först
anmodat Malmö stads öfveringeniör att till styrelsen lemna ett uttalande
beträffande kostnadsförslaget för grundläggningsarbetet. På grund af
det utlåtande, som i anledning deraf erhållits, hade den förut beräknade
kostnaden för berörda grundläggningsarbete kunnat begränsas till omkring
90,000 kronor. För att derefter erhålla visshet om, huruvida
byggnaden, enligt de uppgjorda hufvudritningarna, kunde i sin helhet
fullbordas för lägre pris än de sålunda gjorda kostnadsberäkningarna
angåfve, eller tillhopa 740,000 kronor, hade styrelsen låtit anmoda en
skicklig och i prisförhållandena i Malmö väl förfaren byggmästare att
verkställa en noggrann beräkning öfver kostnaden i dess helhet; och
hade styrelsen i maj 1900 från bemälde byggmästare erhållit ett kostnadsförslag,
slutande på en summa af 657,621 kronor.

Med afseende å de väsentliga skiljaktigheter, som beträffande flera
poster förefunnes mellan de olika kostnadsberäkningarna, hade styrelsen
derefter hos öfverintendentsembetet anhållit om upplysning, angående

46

Sjette hufvudtiteln.

hvilken kostnadssumma embetet ansåge nödig för ifrågavarande byggnadsföretag
i dess helhet med tillämpning af de uppgjorda hufvudritningarna
med beskrifning; i sammanhang hvarmed styrelsen dels meddelat,
att styrelsen uppdragit åt arkitekten Boberg att, för minskning
af kostnaden för de tilltänkta tornöfverbyggnaderna å posthuset, söka
åstadkomma en alternativ ritning å täckta torn, som kunde uppföras
för billigare pris än de å vederbörande ritning angifna öppna tornen,
dels ock, enär afsedt vore, att de låga envåningsflyglar, som å ritningarna
förefunnes, skulle, för nedbringande af den första byggnadskostnaden,
till en början anordnas mera provisoriskt och utan källare för
att framdeles, vid behof af tillbyggnad, rifvas och ersättas med byggnader
af mera stabel konstruktion, begärt öfverintendentsembetets
uttalande, angående hvilket byggnadsämne embetet under sådana förhållanden
ansåge lämpligen böra användas vid berörda envåningsflyglars
uppförande.

Efter kostnadsförslagens granskning hade öfverintendentsembetet i
utlåtande till generalpoststyrelsen anfört, bland annat, att posterna i
det af förenämnde byggmästare uppgjorda kostnadsförslag tvifvelsutan
måste i allmänhet anses för lågt beräknade, hvartill komme, att något
belopp deri icke intagits för bestridande af kostnaden för öfverarbeten
eller eljest oförutsedda åtgärder, hvilka vid ett bygge af förevarande
omfattande slag gifvetvis torde förekomma; att deremot de af arkitekten
Boberg upprättade kostnadsberäkningarna, slutande å en summa af

740,000 kronor — hvilka beräkningar väl, å ena sidan, i afseende å
den antagna kostnaden för utförande af grunden syntes alltför höga,
men, å den andra, till utjemnande deraf, vidkommande posten för fasadbeklädnaden
torde vara något låga — vore att med hänsyn till rådande
prisförhållanden anse fullt tillfredsställande och sålunda borde, enligt
embetets mening, läggas till grund för arbetets i fråga verkställande;
att dessa sista kostnadsberäkningar emellertid torde vara så högt tilltagna,
att, utan öfverskridande af deras slutsumma, förenämnda envåningsflyglar
kunde, såsom embetet för sin del funne vara afgjordt att
förorda, äfven i sitt provisoriska skick uppföras af sten; samt att embetet
hölle före, att tornens å hufvudritningarna angifna form och utrustning
vore så enkla, att, för så vidt det af arkitekten afsedda estetiska
ändamål skulle kunna vinnas, svårligen någon besparing i kostnaden
skulle uppstå, derest täckta torn komme till användning.

Sedan generalpoststyrelsen mottagit detta utlåtande från öfverintendentsembetet,
hade styrelsen anmodat arkitekten Boberg, som på framställning
frikallats från uppdraget att inkomma med ritning å täckta

47

Sjette liufvudtiteln.

tornöfverbyggnader, att taga i öfvervägande, om icke möjlighet förefunnes
att genom förenkling af byggnadens konstruktion eiler utseende
nedbringa byggnadssumman; men både, i anledning deraf arkitekten
Boberg på anförda skäl såsom sin åsigt uttalat, att någon förändring
af ritningarna till posthuset i fråga i syfte att sänka den af honom
beräknade byggnadskostnaden icke vore tänkbar.

Under sådana förhållanden och äfven om den möjlighet icke vore
utesluten, att vid en blifvande entreprenad beträffande vissa utgiftsposter
billigare pris än de förutsatta kunde betingas, hade styrelsen
ansett sig icke böra beräkna lägre maximikostnad för det förevarande
byggnadsföretaget än 740,000 kronor. Dervid borde emellertid icke
lemnas obemärkt, dels att den högre kostnaden, utöfver hvad förut
beräknats, icke berodde ensamt af höjning i pris å arbete och materialier
under de senaste åren, utan ock till väsentlig del betingats deraf att
under förhandlingarnas gång det, emot hvad till en början ansetts behöfligt,
visat sig blifva af nöden att öka byggytan genom att utanför
posttomten å af staden utan ersättning, men under förutsättning att
byggnaden erhölle ett monumentalt utseende, upplåtet område uppföra
en täckt ingång till hallen för allmänheten för att derigenom förekomma
besvärande drag i hallen till följd af å platsen ofta rådande starka
sydvestliga vindar, dels ock att en ej ringa del af byggnadskostnaden
syntes blifva direkt räntebärande genom de helt säkert icke obetydliga
hyror, som kunde påräknas af de till uthyrning afsedda bostadslägenheterna
och handelskontoren med lagerkällare i det blifvande posthuset.

Då, såsom förut nämnts, den del af byggnadskostnaden för posthuset
i Malmö, som beräknats böra utgå under loppet af år 1901, eller

150.000 kronor, kunde erhållas från fonden till posthusbyggnader, återstode
alltså en kostnad af 590,000 kronor, för hvilken byggnadsanslag
erfordrades; och hade denna kostnad ansetts kunna så fördelas, att

375.000 kronor skulle utgå under år 1902 och 215,000 kronor under
år 1903.

Styrelsen har för den skull i anslaget till oförutsedda utgifter för år
1902 inberäknat ett byggnadsanslag för posthuset i Malmö till belopp
af 375,000 kronor.

Vidkommande det nya posthuset i Helsingborg, hvartill jemväl ritningar
och kostnadsförslag med underdånig skrifvelse den 13 oktober
1900 af generalpoststyrelsen öfverlemnats till Kongl. Maj:ts pröfning,
anför generalpoststyrelsen, att till kostnaden för posthusets uppförande,
som numera beräknats till högst 250,000 kronor, vore anvisade dels

48 Sjette hufvudtiteln.

en från staden Helsingborg erhållen lösesumma af 25,000 kronor,
dels ock byggnadsanslag af tillhopa 145,000 kronor. JDå, såsom i
det föregående framhållits, den derutöfver behöfliga byggnadskostnaden,
eller högst 80,000 kronor, beräknats komma att utgå af fonden till
posthusbyggnader, syntes styrelsen ytterligare anslag för ifrågavarande
posthusbygge icke erfordras.

Af ofvan angifna anledningar har anslaget till oförutsedda utgifter
blifvit af generalpoststyrelsen i det underdåniga förslaget till postverkets
utgiftsstater för år 1902 upptaget till 789,500 kronor eller 339,500
kronor högre än det belopp, hvartill anslaget satts i senast faststälda
utgiftsstater för postverket.

Med hänsyn dertill att kostnaden för uppförande af posthusbyggnaden
i Malmö till den storlek och af den beskaffenhet, som vid aflåtandet
af nådiga propositionen i ämnet till 1898 års riksdag var ifrågasatt,
numera, trots alla försök att nedbringa beräkningarna, funnits
komma att uppgå till ett betydligt högre belopp än det, hvilket byggnadskostnaden
vid nämnda tillfälle ansetts icke komma att öfverstiga,
har jag funnit mig icke böra inför Kongl. Maj:t anmäla generalpoststyrelsens
omförmälda skrifvelse i fråga om fastställande af ritningar
till posthuset i Malmö, förr än frågan om beredande af de för samma
posthus ytterligare erforderliga medel blifvit af Riksdagen pröfvad.
Hvad generalpoststyrelsen föreslagit i fråga om anslag till posthusbyggnaden
i Malmö anser jag mig emellertid hafva allt skäl att biträda;
och föranleder ej heller hvad styrelsen i öfrigt beträffande anslaget till
oförutsedda utgifter anfört till någon erinran från min sida.

I fråga om anslaget till

Afkortningar och restitutioner m. m.

anför generalpoststyrelsen, att af anslaget utginge, bland annat, tullafgifter
för en del paketpostförsändelser från utlandet, äfvensom utgifter
för ersättande af förkomna eller skadade värdeförsändelser. Utgifterna
å detta anslag komme naturligtvis att vexla år för år och hade, i runda
tal, uppgått:

år 1895 till............................................... kronor 60,800: —

» 1896 » .......................................................................... » 68,000: —

» 1897 » ......................................................................... » 93,900: —

Sjette hufvudtiteln.

49

år 1898 till............;...........................................................

» 1899 » ....................■,..........................................

samt under tiden 1 oktober 1899—30 september
1900 till..............................................

kronor 110,600: —
» 114,800: —

» 124,200: —

För vinnande af en jemnare slutsumma å utgiftsstaterna i deras
helhet har generalpoststyrelsen ansett ifrågavarande anslag, som för
år 1901 utgör förslagsvis 103,650 kronor, böra för år 1902 sättas till
förslagsvis 124,400 kronor, hvilket innefattar en förhöjning af 20,750
kronor.

Enär emellertid, på sätt jag förut anfört, öfvergångsstaten bör
minskas med ett belopp af 1,200 kronor och pensionsstaten bör ökas
med ytterligare ett pensionsbelopp af 2,550 kronor, utöfver de i styrelsens
stattörslag upptagna, bör för vinnande af en jemnare slutsumma
å utgiftsstaterna i deras helhet förevarande anslag höjas med
allenast 19,400 kronor eller till 123,050 kronor.

Sammanställas de nu tillstyrkta ändringarna i postverkets stater,
visar det sig,

att under aflöning sstaten ökning komme att ega rum med följande
belopp, nemligen:

i anslaget till ordinarie vaktbetjente vid postanstalterna
med.................. kronor 4,000: —

i dito till aflönande af post stationsföreståndaremed.

.. » 50,000: —

i dito till aflönande af extra
biträden vid distriktsförvaltningarna
och postanstalterna
med ..................... )) 200,000: —

i dito till arfvoden åt extra
vaktbetjente och till hushyresbidrag
för en del betjente
med .......................... » 50,000: —

så att alltså ökning i aflöningsstaten komme att

ega rum med kronor.......................................

att å öfvergångsstaten komme att besparas...

Transport

Bill. till Riksd. Prof. IDOL 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.

Ökning.

Minskning.

304,000:

304,000:

1,200: —

1.200: —

7

50

Sjette hufvudtiteln.

Ökning.

Transport kronor 304,000:
att å pensionsstaten ökning skulle komma
att eg a rum med:
af Kongl. Maj:t beviljade nya
pensioner ...... kr. 12,000

föreslagen pension
för postdirektören
F. Broberg » 5,000 kronor i7j000:—

hvaremot å samma stat kom me

att besparas .............. » 1,700: —

så att alltså ökning i denna stat komme att ega

rum med...................................j.................. 15,300:

att under omkostnad sstaten ökning komme
att ega ruin:

i anslaget till uppbörds- och

frimärkesprovision med ... kronor 15,000: —
i dito till förhyrande af de
för postverket erforderliga
lägenheter samt till
bestridande af utgifterna
för posthusens underhåll

m. m. med........................... »

i dito till expensutgifter med x>

i dito till traktamenten för

vaktbetjente med............... »

i dito till postbetjentes beklädnad
och beväring med »

i dito till inköp och underhåll
af inventarier med... »

i dito till postföringskostnad
vid befordran å jernväg

med ............................ »

i dito till postföringskostnad
vid befordran å landsväg
och inom postanstalternas
områden samt till landtbrefbäring
med.................. »

Transport kronor 603,000: — 319,300:

25,000: —
50,000: —

83,000: —

20,000: —

125,000: —

200,000: —

85,000: —

Minskning.
1,200: —

1,200: —

Sjette hufvudtiteln.

51

Ökning. Minskning.

Transport kronor 603,000: — 319,300: — 1,200: —

i anslaget till postföringskostnad
vid befordran sjöledes
mellan fasta landet

och Gotland med............» 10,000: —,

i dito till diverse utgifter med » 5,000: —

så att alltså ökning i omkostnad sstaten komme

att ega rum med kronor ...................618,000:_

att anslaget till oförutsedda utgifter skulle

komma att ökas med kronor ......................339,500: i__

samt att anslaget till afkortningar och restitutioner
m. in. komme att ökas med kronor...... 19,400:-i -

tillhopa kronor 1,296,200: — 1,200: —•

En ökning på det hela komme alltså att uppstå med kronor 1,295,000;
och skulle staternas slutsummor blifva följande:

aflöningsstaten ...............................

öfvergångsstaten ..............................

pensionsstaten....................................

omkostnadsstaten..............................

oförutsedda utgifter ........................

afkortningar och restitutioner m.

m.

................''..... kronor 4,974,300: —

..................... » 1,200: —

...................... » 86,950: —

.......» 6,070,000: —

...................... » 789,500: —

..................... » 123,050:

tillsammans kronor 12,045,000: —

Då postverkets inkomster för år 1902 beräknats till 12,400,000
kronoi, skulle alltså inkomsterna komma att öfverstiga utgifterna med

355,000 kronor. 6

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Kongl. Maj:t
täcktes föreslå, ätt Riksdagen måtte

dels medgifva, att postdirektören i Göteborg Frans Broberg må,
under förutsättning att han senast med utgången af innevarande år
afgår från tjensten, å postverkets pensionsstat åtnjuta en årlig pension
af 5,000 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, under
hvilken afsked ur postverkets tjenst varder honom beviljadt,

dels ock, med godkännande af öfriga nu tillstyrkta ändringar i
postverkets stater, för år 1902 bestämma postverkets anslag, förslagsvis
beräknadt, till 12,045,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen.

52

Sjette hufvudtiteln.

Telegrafverket.

Sedan 1900 års Riksdag antagit utgiftsstater för telegrafverket, slutande
å 1,574,000 kronor att gälla under innevarande år, med rätt för
Kongl. Maj:t att i nämnda stater göra de jemkningar, som kunde
finnas af behofvet påkallade, har Kongl. Maj:t dels den 24 augusti 1900
förordnat, att kommissarietjensterna af första klassen vid Oskarshamns
och Yesterviks telegrafstationer skulle med nye innehafvares tillträde
till dessa befattningar förändras till kommissarietjenster af andra klassen
och i sammanhang dermed kommissarietjensterna af andra klassen vid
Borås och Vesterås stationer förändras till sådana tjenster af första klassen,
dels ock den 17 oktober samma år faststält telegrafverkets stater
för år 1901, hvilka stater upptaga följande slutsummor:

aflöningsstaten................................•••••—............................kronor 1,086,600: —

öfvergångsaflöningsstaten.................. » 3,000: *—

pensions- och understödsstaten ................................... » 127,530: —

omkostnadsstaten................................. »_354,768:

eller tillsammans kronor 1,571,898: —

hvilken summa med ett belopp af 2,102 kronor, motsvarande två i följd
af pensionstagares frånfälle från pensions- och understödsstaten uteslutna
pensionsbelopp, understiger slutsumman i det af 1900 års Riksdag
godkända förslag till utgiftsstater för år 1901.

I underdånig skrifvelse den 9 november 1900 har telegrafstyrelsen
afgifvit förslag till stater för telegrafverket under år 1902 och dervid
beträffande

Afröningssta ten

anfört, att i de af Kongl. Maj:t den 17 oktober 1900 faststälda utgiftsstaterna
icke behöfde föreslås någon ändring, samt för den skull hemstält,
att slutsumman för denna stat måtte bibehållas vid 1,086,600
kronor.

Vidkommande

Öfvergångsaflöningsstaten

har styrelsen anmält att, alldenstund sex å denna stat upptagna f. d.
förste telegrafister före ingången af år 1902 uppnådde pensionsåldern,
denna stats slutsumma kunde minskas med 1,200 kronor till 1,800 kr.

Sjette hufvudtiteln.

53

I fråga om

Pensions- och understödsstaten samt omfcostnadsstaten

har styrelsen anmält sig icke hafva anledning att föreslå någon ändring,
hvarföre styrelsen hemställer, att dessa stater måtte bibehållas,
den förra vid 127,530 kronor och den senare vid 354,768 kronor.

Med den af telegrafstyrelsen sålunda föreslagna ändring skulle telegrafverkets
stater för år 1902 komma att utvisa följande slutsummor:

aflöningsstaten ...............................................................kronor 1,086,600:

öfvergångsaflöningsstaten........................................ » 1,800:

pensions- och understödsstaten .................................... » 127,530: —

omkostnadsstaten ................................ ”_354,768:

eller tillsammans kronor 1,570,698: —

hvilket belopp med 1,200 kronor understiger slutsumman af de utaf
Kongl. Maj:t faststälda utgiftsstater för år 1901.

Då icke något är att erinra vid den af telegrafstyrelsen föreslagna
ändring i telegrafverkets utgiftsstater, hemställer jag, att Kongl. Maj:t
måtte föreslå,

att Riksdagen, med godkännande af omförmäla ändring i telegrafverkets
öfvergångsaflöningsstat, må, under Kongl. Maj:t förbehållen
rätt att i verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna
finnas af behofvet påkallade, såsom reservationsanslag, att, utgå direkt
af telegrafmedlen, till telegrafverket för år 1902 anvisa enahanda belopp,
1,610,000 kronor, hvartill inkomsterna af telegrafmedlen beräknats,
samt tillika medgifva, att det öfverskott, som kan å dessa inkomster
uppstå, må af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets och telefonväsendets
tidsenliga utveckling och förbättring.

Genom nådiga brefvet den 3 juni 1892 angående telegrafverkets
utgiftsstater för år 1893 m. m. har telegrafstyrelsen fått sig anbefaldt
att årligen, intill dess definitiv stat för statens telefonväsende kunde
upprättas, vid afgifvande af förslag till utgiftsstater för telegrafverket
meddela ett öfverslag öfver de beräknade inkomsterna af och utgifterna
för telefonväsendet det år statförslaget afser.

Till åtlydnad häraf har telegrafstyrelsen i sin förberörda skrifvelse
den 9 november 1900 meddelat, att inkomsterna af och utgifterna för

. [8-]
Okadt biträde
hos medicinalstyrelsen
vid
hospitalsärendenas

behandling.

Medicinalstyrelsens

framställning
år 1897.

54

Sjette hufvudtiteln.

statens telefonväsen under år 1902 kunna förslagsvis beräknas till följande
belopp:

Inkomster :

abonnements- och särskilda samtalsafgifter .....

Utgifter:

för drift och underhåll samt

utvidgning af telefonnäten kronor 2,770,000:
till räntor och afbetalning å
upplånta anläggningsmedel.
................................... » 1,230,000:

kronor 4,000,000: —

» 4,000,000: —.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

Uti underdånig skrifvelse den 26 september 1900 har medicinalstyrelsen
gjort framställning om beredande af medel å ordinarie stat
för ökadt biträde hos styrelsen vid hospitalsärendenas behandling.

Då denna fråga redan vid föregående tillfällen varit föremål för
Kongl. Maj:ts och Riksdagens behandling, torde det tillåtas mig att
lemna följande redogörelse för hvad hittills uti ärendet förekommit.

Uti underdånig skrifvelse den 29 september 1897 liemstälde medicinalstyrelsen,
det Kongl. Maj :t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition,
att å ordinarie stat måtte anvisas till aflöning dels åt en kamrerare
lön 3,000 kronor och tjenstgöringspenningar 1,500 kronor, summa
4,500 kronor, dels ock åt en notarie, tillika sekreterare, lön 1,800 kronor
och tjenstgöringspenningar 1,200 kronor, summa 3,000 kronor, med
rättighet för hvardera att efter fem års tjenstgöring kunna komma i
åtnjutande af ålderstillägg å lönen med 500 kronor och efter tio års
tjenstgöring med ytterligare 500 kronor, samt med skyldighet för dessa
tjenstemän att biträda medicinalstyrelsen vid handläggning af hospitalsärenden
och att vara underkastade samma vilkor, som i nådiga kungörelsen
den 1 juni 1877 vore bestämda för åtnjutande af de från
1878 års början faststälda nya löneförmånerna för sagda styrelse. Uti
sin berörda skrifvelse anförde medicinalstyrelsen hufvudsakligen, att
den lifliga byggnadsverksamheten, den vidlyftiga förvaltningen och de
många ekonomiska angelägenheterna förorsakat, att styrelsen, i brist
på tillräckliga biträden, offrat allt för mycken tid åt detaljerna af hospitalsangelägenheterna,
hvilka blifvit så mycket mera betungande, som

55

Sjette hufvudtiteln.

hela hospitalsväsendet fått en betydligt ökad omfattning, så att hospitalens
antal, som vid början af år 1877 utgjort 9 med 1,543 sjukplatser,
vid slutet af år 1895 uppgått till 13 med 4,259 sjukplatser;
att hospitalens underhåll, som år 1877 kraft endast 745,541 kronor, år
1895 medfört en kostnad af 1,896,268 kronor 82 öre; samt att under
år 1877 diarieförts 425 mål rörande hospitalsväsendet, men år 1895 icke
mindre än 996. De från serafimerordensgillet, som före år 1877 varit
öfverstyrelse för hospitalen, öfverflyttade tjenstemännen hade väl i
början af detta tidsskede haft någorlunda goda arbetskrafter, hvilka
dock under årens lopp aftagit, under det att göromålen tilltagit. Den
från serafimerordensgillet öfverflyttade sekreteraren, som vore född år
1815, hade under senare åren varit tjenstledig på grund af läkarebetyg,
och hans tjenst hade under ifrågavarande tid uppehållits af en yngre
tjensteman för en fjerdedel af lönen, eller 500 kronor årligen. För en
så obetydlig ersättning kunde man emellertid ej förvänta att erhålla
en person, som betraktade detta förordnande annorlunda än såsom en
öfvergångsplats till något bättre och som annat än på denna grund
ville deråt egna en del af sin tid, hvaraf åter blefve en följd, att någon
större vana vid ärendenas handläggning icke kunde förvärfvas. Sedan
serafimerordensgillets förre kamrerare under år 1897 aflidit, hade medicinalstyrelsen
förlorat den hjelp vid de ekonomiska hospitalsärendenas
handläggning, som vid dessa ärendens öfverflyttning varit afsedd. Biträde
af kansliet och räkenskapskontoret vid hospitalsärendenas handläggning
kunde numera icke påräknas eller begäras till den utsträckning
behofvet påkallade. De styrelsens ledamöter, som närmast haft
att handlägga hospitalsärendena, hade genom den otillräckliga hjelpen
å det ekonomiska området sällan fått komma i åtnjutande af semester,
hvarjemte föreskrifven inspektion af hospitalen af samma skäl hufvudsakligen
afsett ekonomiska eller administrativa frågor och beträffande
sjukvården måst inskränkas till det nödvändigaste, under det att inspektion
af lasaretten endast undantagsvis kunnat ske. Under sådana förhållanden
hade styrelsen ansett den tidpunkt hafva inträdt, då en förstärkning
af styrelsens arbetskrafter särskildt på detta område blifvit
en tvingande nödvändighet. Att åstadkomma en sådan förstärkning
genom att, såsom löneregleringskomitén jemväl ifrågasatt, inrätta en
särskild ledamotsplats för de vigtiga ekonomiska ärendena, med hvilken
kamrerarebefattningen då kunde förenas, vore enligt styrelsens åsigt
icke tillfredsställande och för öfrigt mindre fördelaktigt för sinnessjukvården,
hvilken fortfarande borde vara stäld under rent medicinsk
myndighet, hvarför den tjensteman, som finge uppdraget att biträda

Statskontorets
yttrande
år 1897.

56 Sjette liufvudtiteln.

vid de ekonomiska ärendenas handläggning, borde tilldelas en underordnad
ställning utan rätt att deltaga i besluten. Denne tjensteman
skulle för utförande af sitt uppdrag erhålla tillfälle att följa hospitalsärendenas
behandling i styrelsen, biträda, då en utredning i hithörande
ekonomiska frågor behöfdes, föra anteckningar om ingångna entreprenadkontrakt
och öfverenskomna arbetsbeting samt i anledning häraf
gjorda utbetalningar, granska af hospitalsdirektionerna uppgjorda förslag
till utgiftsstater för anstalterna och derifrån lemnade leveransanbud
samt verkställa bokslut öfver de till hospitalen anslagna medel m. in.
Då dessa göromål vore af största vigt och ganska omfattande samt påfordrade
en kunnig och erfaren persons hela arbetstid, borde aflöningen
för denne tjensteman icke beräknas till lägre belopp än den, som åt*
njötes af styrelsens kamrerare. Att för samma ändamål anställa en
tjensteman med lägre aflöning under kamrerarens förmanskap å styrelsens
räkenskapskontor skulle icke bereda styrelsen den hjelp vid
hospitalsärendenas handläggning, som med denne tjensteman vore afsedd.
Den af styrelsen föreslagne tjenstemannen skulle möjligen kunna
medhinna granskningen af hospitalsräkenskaperna, men då det vore
osäkert, om kamreraren för hospitalsärendena skulle hafva tillräcklig
tid till detta arbete, borde det för närvarande utgående arfvodet af
1,200 kronor till en revisor bibehållas, till dess nödig erfarenhet i detta
hänseende vunnits. För erhållande af behöfligt biträde vid de af hospitalsärendena
föranledda kansligöromål vore nödvändigt, att styrelsen
tilldelades så stort anslag till aflöning åt en notarie, tillika sekreterare^
att eu duglig tjensteman kunde finna med sin fördel förenligt att qvarstå
i denna tjenst en längre tid och förvärfva erfarenhet vid handläggning
af dessa ärenden, som i mycket afveke från dem, hvilka eljest
förekomme inom embetsverken.

Uti sitt häröfver afgifna underdåniga utlåtande af den 16 november
1897 anförde statskontoret, hvad först anginge de hospitalsväsendet
rörande ekonomiska ärendena, att, enligt hvad af grunderna för den år
1877 beslutade organisationen af medicinalstyrelsen framginge, dessa
ärenden, med undantag af revisionsgöromålen, ansetts skola handläggas
af styrelsens räkenskapskontor, och att särskilda anordningar då vidtagits
för att göra det möjligt för den derstädes anstälde kamreraren
att utföra detta jemte honom i öfrigt åliggande bestyr. Med afseende
derå att kontoret tills vidare skulle erhålla biträde af serafimerordensgillets
kamrerare, hade vidare åtgärd ej ansetts behöflig, än att å kontoret
inrättades en ny tjenstebefattning i första lönegraden och medel
beviljades till ett extra biträde. Sedan serafimerordensgillets förre kam -

57

Sjette hufvudtiteln.

rerare Stolpe aflidit, liade medicinalstyrelsen emellertid förlorat den
hjelp vid de ekonomiska hospitalsärendenas handläggning, som vid organisationen
af embetsverkets personal tillsvidare påräknats. Såväl i anledning
häraf som med afseende å den, enligt hvad medicinalstyrelsen
förmält, betydliga utvecklingen af hospitalsväsendet, sedan öfverstyrelse!!
för hospitalen anförtroddes sundhetskollegium, ansåge statskontoret åtgärder
oundgängligen böra vidtagas för att i nu förevarande hänseende
bereda medicinalstyrelsen nödigt biträde. Efter statskontorets tanke
vore emellertid icke genom medicinalstyrelsens framställning ådagalagdt,
att för sådant ändamål skulle erfordras inrättande af en ny afdelning
inom styrelsen genom anställande derstädes af en tjensteman i andra
lönegraden. Det syntes statskontoret deremot, att erforderligt biträde
vid handläggningen af de hospitalen rörande ekonomiska angelägenheterna
skulle kunna, med anslutning till grunderna för medicinalstyrelsens
nuvarande organisation, vinnas genom ökande af arbetskrafterna
å räkenskapskontoret, hvilket redan, enligt hvad statskontoret
inliemtat, jemlikt faststäld arbetsordning ombesörjde den på styrelsen
ankommande förvaltning af till hospitalen anvisade medel och deröfver
upprättade räkning. För det närvarande syntes annan åtgärd härutinnan
icke böra vidtagas, än att tillgång bereddes till aflöning af ökadt biträde
till belopp, motsvarande aflöningen för en tjensteman i första
lönegraden, eller 3,000 kronor. Beträffande det af medicinalstyrelsen
ifrågasatta biträde å styrelsens kansli, anförde statskontoret att, då
uppenbart torde vara, att något verksamt biträde numera icke kunde,
såsom vid öfverflyttningen af hospitalsväsendet till medicinalstyrelsen
varit afsedt, påräknas af den till hög ålder komne förre sekreteraren
hos serafimerordensgillet, detsamma måste anses vara af behofvet påkalladt,
och syntes böra kunna tillgodoses på enahanda, sätt, som af
statskontoret föreslagits i fråga om biträde åt räkenskapskontoret, helst
statskontoret ansåge, att hvarken i det ena eller andra hänseendet för
det dåvarande någon ändring i den för medicinalstyrelsen gällande aflöningsstat
genom inrättande af nya tjenstebefattningar borde ifrågakomma,
utan att de till ökadt biträde vid hospitalsärendenas behandling
erforderliga medel lämpligen borde tillsvidare å extra stat anvisas.

Då detta ärende föredrogs inför Kong!. Maj:t den 14 januari Departements1898
yttrade föredragande departementschefen att, ehuru han ansåge defens
medicinal styrel sen hafva anfört goda skäl för att två nya ordinarie {“''ml
tjensteman måtte hos styrelsen anställas, han likväl funne sig, i beBih.
till lliked. Prat. 1901. / Sami. 1 Afd. 1 ffiift. 8

1898 års
proposition.

Riksdagarna
uren 1898
och 1899.

Medicinal styrelsens framställning ar

1899.

58 Sjette hufvudtiteln.

traktande af hvad statskontoret yttrat och enär någon tids erfarenhet
beträffande sättet för ordnandet af hithörande arbeten torde böra
afvaktas, samt då det med hänsyn till väckta förslag dels om ändring
i medicinalstyrelsens organisation, dels ock om vissa ärendens öfverflyttning
från medicinalstyrelsen till andra myndigheter, förefölle mindre
lämpligt att ifrågasätta anslag till nya ordinarie tjenstemän hos styrelsen,
böra för det dåvarande inskränka sig till en hemställan om
utverkande af ett extra anslag för beredande af det för medicinalstyrelsen
i förevarande hänseende behöfliga biträde.

Sedan Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att på extra stat för
år 1899 till ökadt biträde hos styrelsen vid hospitalsärendenas behandling
anvisa eu summa af 6,000 kronor, dock under förbehåll att
deraf innehölles ett belopp, motsvarande hvad serafimerordensgillets
förre sekreterare T. A. Billbergh kunde komma att af de till honom
för sistnämnda år i ersättning för sekreterareaflöning från allmänna
indragningsstaten utgående medel afstå till bekostande af biträde åt
styrelsen vid handläggning af sekreteraregöromål å liospitalsafdelningen,

blef Kongl. Maj:ts sålunda gjorda framställning af Riksdagen
bifallen.

Med samma förbehåll har Riksdagen jemväl för år 1900 för omförmälda
ändamål anvisat ett extra anslag af 6,000 kronor.

I underdånig skrifvelse den 25 september 1899 förnyade medicinalstyrelsen
sin i den underdåniga skrifvelsen af den 29 september
1897 gjorda framställning om anvisande på ordinarie stat af aflöning
åt en kamrerare och en notarie, tillika sekreterare, å styrelsens afdelning
för hospitalsärenden och anförde till stöd för denna förnyade
framställning, bland annat, att för handläggning af de ekonomiska
ärendena jemte bokslutet ett biträde varit förordnadt och för kansligöromålen
en extra ordinarie tjensteman, hvarjemte under år 1899 ett
mindre belopp blifvit reserverad! till arfvode åt ett juridiskt kunnigt
biträde. Medicinalstyrelsens kamrerare hade fortfarande handhaft till
hospitalen anvisade medel, upprättat räkning deröfver, utskrifvit anordningar
och granskat räkningars öfverensstämmelse med kontrakt, anbud
och fattade beslut. De extra ordinarie biträdena hade antingen
för endast kort tid kunnat bibehållas vid dessa göromål eller ock hade
de derå användt blott en del af sin arbetstid. Sålunda hade den
under år 1898 förordnade tjenstemannen för de ekonomiska hospitalsärendenas
handläggning, hvilken vore syssloman vid ett af rikets

59

Sjette hufvudtiteln.

hospital, endast qvarstannat till årets slut och såsom skäl dertill anfört,
att hans aflöning vore för liten och hans ställning som tjensteman
osäker. Att derefter finna en för uppdraget användbar kraft hade
mött stora svårigheter. Då en lämplig person slutligen erhållits, hade
denne mottagit uppdraget blott på försök och betingat sig att samtidigt
få innehafva annan befattning. Kanslibiträdet för hospitalsafdelningen
hade hela tiden tjenstgjort både i medicinalstyrelsen och i
annat embetsverk. För handläggningen af vissa juridiska frågor, såsom
hospitals vägunderhållsskyldighet, vattenrätt in. in., hade utredning
verkstälts af annan extra ordinarie tjensteman. Delningen af göromålen
på så många händer hade varit oundviklig men icke i allo förmånlig.
Då exempelvis det extra biträdet tillhandahölle kontraktsförslag
för spekulanter vid arbetens utbjudande på entreprenad, men styrelsens
kamrerare förvarade de afslutade kontrakten och, när räkningar för
verkstälda arbeten inlemmades, granskade räkningarnas öfverensstämmelse
med kontrakten, vore denna fördelning af göromålen icke egnad
att på något håll bereda fullständig insigt i entreprenadsarbetets egentliga
beskaffenhet och kunde föranleda misstag. Beträffande det extra
biträdets göromål i öfrigt upplyste vidare medicinalstyrelsen, att han
genomginge de leveransförslag, som hospitalsdirektionerna understäkle
styrelsens pröfning, samt att granskningen af de årligen från hospitalsdirektionerna
inkomna utgiftsstaterna och jemförelsen af dem alla till
åstadkommande af likformighet jemväl utgjorde hans åliggande. Derjemte
förekomme ständiga ansökningar från hospitalen rörande persedeloch
inventarieanskaffniugar, löneförhöjningar- och understöd m. in.,
livilka ansökningar måste granskas; och till denna granskning erfordrades
kännedom om varor och löner. En duglig person på denna
plats skulle genom sin verksamhet kunna för staten åstadkomma besparingar
af långt högre belopp än det, hvartill hans lön uppginge. Det
vore visserligen öfverensstämmande med den från år 1878 införda
organisationen för styrelsen, om dess kamrerare jemte allt det arbete,
som ansetts utgöra full sysselsättning för honom, innan hospitalsväsendet
öfverflyttades till styrelsen, äfven kunde sköta alla de ekonomiska
hospitalsärendcna. Då kamreraren emellertid redan vore fullt upptagen
med de göromål han nu skötte och allt som oftast behöfde extra hjelp,
kunde sådant icke ifrågasättas. Den anordning, som år 1877 vidtagits
för att räkenskapskontoret, skulle kunna sköta äfven hospitalsförvaltningens
ekonomiska del, hade visat sig otillräcklig. Göromålen ökades
dessutom år från år, i hvilket hänseende kunde anföras, att Upsala asyl
med 800 sjukplatser skulle blifva färdig under år 1899, att förslag

60

Statskontorets
yttrande
år i899.

Sjette hufvudtiteln.

vore väckt att uppföra en ny asyl med 1,000 platser, samt att de diarieförda
ärendena å hospitalsafdelningen år 1896 uppgått till 917 och år
1898 till 1,332 nummer.

Uti häröfver afgifvet utlåtande den 24 oktober 1899 erinrade statskontoret
till en början derom, att Kongl. Maj:t, enligt nådigt bref
den 12 maj 1876, förordnat, bland annat, att serafimerordensgillets befattning
med hospitalen i riket såväl som med allmänna hospitalsfonden
och den af ordensgillet förvaltade Malmö barnhusfond skulle med ingången
af år 1877 upphöra; att, med vissa undantag, alla hospitalens
fastigheter, frälseräntor och andra afgälder af fast egendom äfvensom
öfriga tillgångar från samma tid skulle indragas till statsverket; att
inseendet öfver och vården om hospitalens fasta egendom, med undantag
af de hus, tomter och lägenheter, som vore för dessa sjukvårdsanstalters
omedelbara ändamål till begagnande upplåtna, skulle öfvertagas
af kammarkollegium; att med uppbörden af och redovisningen
för hospitalsfondens till statsverket indragna inkomster skulle förhållas
på sätt, som i afseende å statens inkomster af enahanda slag i allmänhet
vore eller blefve stadgadt ; samt att i allt öfrigt den serafimerordensgillet
tillkommande befattning såsom öfverstyrelse för hospitalen i riket
skulle uppdragas åt sundhetskollegium, som från början af år 1877
skidle vara öfverstyrelse för hospitalen och jemväl öfvertaga förvaltningen
af den Adelswärdska donationsfonden. I sammanhang härmed
hade det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag till sundhetskollegium
med medicinalstaten af Riksdagen blifvit ökadt med 2,200
kronor, att utgå med 1,000 kronor till arfvode åt en revisor och 1,200
kronor till arfvode åt en amanuens, hvarjemte å allmänna indragningsstaten
uppförts de åt serafimerordensgillets sekreterare, kamrerare och
förste vaktmästare anslagna löner och arfvoden, att under deras lifstid
utgå med följande belopp: för sekreteraren 2,000 kronor, för kamreraren

2,000 kronor och för vaktmästaren 560 kronor, mot skyldighet för dem
att i deras befattningar biträda sundhetskollegium, såsom blifvande
öfverstyrelse för hospitalen. Under år 1877 hade sundhetskollegium
ombildats med benämning medicinalstyrelsen samt erhållit ny stat från
och med påföljande år. De för reglerande af embetsverkens löner
tillsatta komiterade hade ansett, att de förvaltnings- och räkenskapsgöromål,
som skulle komma att tillhöra medicinalstyrelsen, gjorde det
nödvändigt att biträde bereddes kamreraren, som då varit verkets ende
ordinarie kameraltjensteman. Redan då hade nemligen kamrerarens
göromål varit af den vigt och omfattning, att de kräfde en fördelning.
Då emellertid den blifvande medicinalstyrelsen tills vidare komme att

61

Sjette hufvudtiteln.

åtnjuta biträde af serafimerordensgillets dåvarande kamrerare, hade
räkenskapskontorets behof af ökade arbetskrafter för den närmaste
tiden synts blifva tillräckligt tillgodosedt, om endast en ny ordinarie
tjensteman å detsamma anstäldes, under förutsättning likväl att medel
stäldes till styrelsens disposition för aflönande af ett extra biträde. I
enlighet härmed hade i staten för medicinalstyrelsen uppförts för en
kassör och bokhållare lön 1,800 kronor och tjenstgöringspenningar
1,200 kronor eller tillhopa 3,000 kronor, hvarjemte uti det å staten
med 11,000 kronor uppförda anslaget till tillfälliga biträden in. m. inräknats
arfvode å 1,200 kronor till ett extra biträde å räkenskapskontoret.
Tillika hade förutsatts, att revisionen af liospitalsräkenskaperna
skulle skiljas från medicinalstyrelsen och öfverflyttas till kammarrätten.
Vid fortsatt handläggning af denna senare angelägenhet hade
emellertid ådagalagts, att en sådan öfverflyttning skulle möta mångahanda
svårigheter, hvarför Kongl. Maj:t under en följd af år till medicinalstyrelsens
förfogande för ändamålet från under åttonde hufvudtiteln
tillgängliga medel anvisat ett anslag af 1,200 kronor årligen.
Då det emellertid icke kunde anses lämpligt, att ett år efter år fortlöpande
arbete inom ett embetsverk på sådant sätt godtgjordes, hade
Kongl. Maj:t föreslagit 1884 års Riksdag att till arfvode för granskning
af hospitalens räkenskaper uppföra å medicinalstyrelsens stat
ett årligt anslag af 1,200 kronor. Riksdagen hade emellertid ansett
det kunna antagas, att en del af ofvannämnda, å medicinalstyrelsens
stat uppförda anslag å 11,000 kVonor för medikamentsräkningarnas
granskning, vikariatsersättningar, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga
biträden icke skulle allt framgent behöfva användas på sätt då
skedde, hvadan Riksdagen endast i så måtto bifallit Kongl. Maj:ts
framställning, att Riksdagen, till arfvode för granskning af hospitalens
räkenskaper, å medicinalstyrelsens stat uppförde för''år 1885 ett extra
anslag af 1,200 kronor. Detta anslag hade fortfarande årligen på extra
stat anvisats.

Af hvad medicinalstyrelsen anfört, fortsatte statskontoret uti sitt
ifrågavarande utlåtande, syntes,, framgå, att de senaste årens erfarenhet
gifvit, vid handen, det två nya ordinarie tjenstebefattningar vore inom
styrelsen behöfliga för behörigt handläggande af hospitalsärendena.
Enligt statskontor!s tanke hade emellertid medicinalstyrelsen icke anfört
någon omständighet, som ådagalagt behofvet att från räkenskapskontoret
afskilja förvaltningen och räkenskapsföringen af de till hospitalen
anvisade medel. Med iakttagande af eu annan fördelning af
göromålen än den under senaste år pröfvade kunde, enligt statskontorets

Medicinalstyrelsens
förnyade
utlåtande
dr 1899.

02 Sjette hufvudtiteln.

uppfattning-, denna angelägenhet bäst och enhetligast samt med minsta
kostnad för statsverket ordnas genom utveckling af styrelsens räkenskapskontor
samt anställande derstädes under kamrerarens förmanskap
af en ny ordinarie tjensteman i första lönegraden jemte erforderliga
biträden, samt genom uppförande å ordinarie stat af en notarie för
handläggning af hospitalsärendena, hvilken notarie jemväl borde ega
juridisk utbildning. Statskontoret, som i öfrigt åberopade sitt underdåniga
utlåtande i samma ämne af den 16 november 1897, kunde alltså
icke i annan mån frånträda sin då uttalade mening, än att statskontoret,
med afseende å de senaste årens erfarenhet, funne sig böra hemställa
om uppförande på ordinarie stat för medicinalstyrelsen af två nya ordinarie
tjenster i första lönegraden.

Medicinalstyrelsen, som fått tillfälle att yttra sig i anledning af
statskontorets sistberörda utlåtande, anförde uti underdånigt utlåtande
den 20 december 1899 följande:

Då medicinalstyrelsen förnyat sin framställning i ärendet af år 1897,
hade detta skett, sedan en ny allvarlig pröfning af alla på ärendet inverkande
omständigheter styrkt styrelsen i den uppfattningen, att det
nuvarande provisoriska tillståndet vore ohållbart och derför till stor
skada för ifrågavarande vigtiga del af medicinalstyrelsens förvaltningsområden.
Eu särskild anledning för medicinalstyrelsen att återkomma
till sitt förslag af år 1897 hade styrelsen äfven funnit uti det yttrande
i ämnet, som af föredragande departementschefen afgafs till statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden’den 14 januari 1898.

De två års erfarenhet, som sedermera vunnits, hade i medicinalstyrelsens
tanke otvifvelaktigt bekräftat behofvet af de två föreslagna
nya tjensterna; och de antydda förslagen om ändring i medicinalstyrelsens
organisation, hvilka för öfrigt aldrig haft afseende på hospitalsärendena,
torde numera vara att anse såsom förfallna. De väsentligaste
hindren för dåvarande departementschefen att tillstyrka medicinalstyrelsens
förslag — otillräcklig erfarenhet och * andra sväfvande
organisationsfrågor — hade sålunda synts styrelsen vara undanröjda.
Emellertid hade det visat sig, att statskontoret icke heller nu ansett
sig böra i hela dess omfattning tillstyrka medicinalstyrelsens förslag.
Och då hänsynen till statskontorets mening utgjort den tredje af de
betänkligheter, som hindrade dåvarande departementschefen att föreslå
Kongl. Maj:t att till 1898 års Riksdag aflåta nådig proposition i enlighet
med medicinalstyrelsens mening, ansåge styrelsen sig nu böra med
någon utförlighet motivera sin från statskontoret ännu, såsom framginge

Sjette hufvudtiteln. 63

af statskontorets senast afgifna yttrande i ämnet, i en väsentlig punkt
skiljaktiga mening.

I sitt underdåniga yttrande öfver medicinalstyrelsens förstnämnda
skrifvelse den 29 september 1897 hade statskontoret hemstält, att för
det dåvarande ingen ändring borde vidtagas uti den för styrelsen gällande
aflöningsstat genom inrättande af nya tjenstebefattningar, utan
att de till ökadt biträde vid hospitalsärendenas behandling erforderliga
medlen lämpligen borde tills vidare å extra stat anvisas. Uti det nya
yttrandet af den 24 oktober 1899 funne sig statskontoret så till vida
böra frånträda sin förut uttalade mening, att statskontoret, med afseende
på de senare årens erfarenhet, nu ansåge sig böra hemställa om uppförande
på ordinarie stat för medicinalstyrelsen af två nya tjenster i
första lönegraden. Men i öfrigt vidhölle statskontoret sin förut uttalade
åsigt och föresloge således, att eu af de nya tjenstemännen i första
lönegraden skulle anställas på medicinalstyrelsens räkenskapskontor
under kamrerarens förmanskap, under det att medicinalstyrelsen hemstält,
att en tjensteman i andra lönegraden och med mera sjelfständig
ställning måtte anställas.

Statskontorets mening grundade sig derpå, att medicinalstyrelsen
icke skulle hafva »anfört någon omständighet, som ådagalagt behofvet
att från räkenskapskontoret afskilja förvaltningen och räkenskapsföringen
af de till hospitalen anvisade medel». Härvid hade dock statskontoret
förbisett, att förvaltning och räkenskapsföring af hospitalsmedlen
skulle komma att utgöra blott eu mindre del af den föreslagne nye
kamrerarens åligganden. Grälde det endast denna del, skulle frågan
antagligen kunna ordnas i enlighet med statskontorets åsigt. Men
medicinalstyrelsen trodde sig hafva visat, att befattningen skulle blifva
vida mera omfattande, och vore det hufvudsakligen med hänsyn till
dithörande åligganden utöfver räkenskapsföringen — och dessa vore
icke mindre vigtiga — som styrelsen nödgades vidhålla sin mening om
behofvet af en tjensteman i andra lönegraden. Till ytterligare för tyd -tigande af sin åsigt härutinnan ville styrelsen närmare redogöra för en
del af de göromål, som skulle komma att fordras af den nye tjenstemaunen.

I egenskap af öfverstyrelse för hospitalen hade medicinalstyrelsen
att årligen fastställa utgiftsstat för hvarje särskild af de för närvarande
13 anstalterna. Den pröfning, som måste föregå fastställelse^ innefattade
en detaljerad granskning af vederbörande direktioners förslag
till aflöningar åt hela den talrika sjukvårdsspersonalen och ekonomibetjeningen,
till bespisning al'' sjuka och friska, till anskaffning af sång -

64

Sjette liufvudtiteln.

utredning och beklädnadspersedlar, hästar, fordon och redskap med
mera, till åtgärder för gårdars och egoområdens underhåll och så vidare.
Denna förberedande granskning skulle för medicinalstyrelsens
chef och föredragande medicinalråd blifva allt för tidsödande, om de
icke hade tillgång till ett biträde, som deråt kunde odeladt egna sig
under tillräckligt lång tid, i hvilket afseende styrelsen finge meddela,
att arbetet toge en persons hela arbetskraft i anspråk under åtminstone
en månad årligen. Skulle räkenskapskontoret lemna biträdet, kunde
dess granskning knappast sträcka sig till annat än en kontroll öfver
att de olika posterna vore rätt uträknade. Annorlunda stälde sig saken,
om biträdet utgjordes af en person med de qvalifikationer medicinalstyrelsen
tänkt sig, det vill säga en person, som i detalj kände till
administrationen vid ett sjukhus. Denna person skulle nemligen kunna
uppfatta den verkliga innebörden af hvarje utgiftspost och i tveksamma
fall genom korrespondens inskaffa upplysningar från anstalterna. Hospitalsdirektionerna
uppgjorde visserligen med erkännansvärd omsorg sina
förslag till stater, men slappades den sakliga granskningen hos medicinalstyrelsen,
skulle det säkerligen ej dröja länge, innan så stora olikheter
hade uppstått på de skilda anstalterna, att det helas sammanhållande
skulle blifva hardt när omöjligt. Helt naturligt sökte äfven
hvarje direktion att för sin anstalt förvärfva så stora förmåner som
möjligt, och det måste vara eu uppgift för den jemförande granskningen
hos öfverstyrelsen att fördela anslagen så, att icke den ena anstalten
finge stå efter för den andra. Det behöfdes icke heller synnerligen
lång tids erfarenhet för att inse, att talrika tillfällen att föranleda
minskade utgifter för statsverket vid ifrågavarande granskning erbjöde
sig för en verkligt sakkunnig person. Då statskontoret uttalat den
mening, att »denna angelägenhet bäst och enhetligast samt med minsta
kostnad för statsverket ordnas genom utveckling af styrelsens räkenskapskontor
samt anställande derstädes under kamrerarens förmanskap
af en tjensteman i första lönegraden jemte erforderliga biträden», så
syntes statskontoret hafva tagit hänsyn allenast till skilnaden i lönen
för en tjensteman i första och i andra lönegraden. Medicinalstyrelsen
hölle emellertid före, att de besparingar en i sjukhusadministration
specielt sakkunnig kamrerare, i motsats till ett underordnadt biträde
på räkenskapskontoret, kunde föranleda, skulle mångfaldigt uppväga
den i sjelfva verket obetydliga besparing på lönen, som skulle följa
med den af statskontoret förordade organisationen.

Hospitalsstaterna behandlades under senare hälften af hvarje år.
Under våren infölle ett liknande arbete, i det att hospitalsdirektionerna

65

Sjette liufvudtiteln.

då skulle inkomma till medicinalstyrelsen med förslag till de reparationer,
hvilka under den varma årstiden borde vid anstalterna utföras.
Dessa förslag afsåge väl till stor del sådana arbeten, för hvilkas bedömande
medicinalstyrelsen måste anlita sin i byggnadsärenden biträdande
arkitekt, men innefattade också talrika detaljer rörande tvättinrättningar,
köksinredning, bagerier med mera, som hörde till sjukvårdsanstalter
af hithörande slag och för hvilkas förstående och bedömande grundlig
kännedom om och vana vid sjukhusadministration vore af nöden.
Vid handläggningen af dessa detaljer skulle kamreraren på hospitalsafdelningen
kunna lemna ett biträde, som motsvarade arkitektens i rena
byggnadsfrågor. Att en underordnad tjensteman på räkenskapskontoret
i dylika frågor skulle vara af alldeles ingen nytta för medicinalstyrelsen,
läge i öppen dag.

Medicinalstyrelsen hade äfvenledes att årligen granska de anbud
på leveranser af lifsförnödenheter, som af de olika direktionerna understäldes
styrelsens pröfning. Hithörande ärenden måste, med hänsyn
till föreskrifterna i nådiga förordningen angående statens upphandlingsoch
entreprenadväsende med mera den 17 november 1893, slutbehandlas
inom viss kort tid och toge derför under den årstid, då de inkomme,
medicinalstyrelsens tid strängt i anspråk. Naturligtvis förutsatte behandlingen
af dessa ärenden en omfattande varukännedom och erfarenhet
beträffande artiklarnes pris i marknaden samt vexlingarna deri. Att
dylika kunskaper ej kunde förutsättas hos medicinalstyrelsens räkenskapskontor,
vore lika uppenbart, som att en i sjukhusväsendet väl
bevandrad tjensteman skulle vara af största nytta för medicinalstyrelsen
vid sagda ärendens behandling, äfvensom att härvidlag rika tillfällen
funnes för honom att genom jemförelsen mellan förhållandena vid de
olika hospitalen åstadkomma rättelser, förbättringar och besparingar.

Vidare skulle medicinalstyrelsen utfärda allmän stat för beklädnad,
sängutredning och utspisning samt äfven besluta angående tillfälliga
utgifter vid hospitalen. Bestämmelserna härom föranledde under hela
året talrika skrivelser från hospitalsdirektionerna. An gälde det att
anskaffa en bakugn af ny konstruktion, än vore det fråga om att ersätta
en utsliten tvättapparat, att anskaffa badkar af förändrad modell och så
vidare. För nöjaktig utredning af dylika frågor kräfdes ej sällan besök
på verkstäder eller uti sjukvårdsanstalter; åtminstone vore det visst,
att frågorna, så behandlade, löstes billigast och förmånligast för staten.
Men utan en tjensteman med den ställning och de qvalifikationer, medicinalstyrelsen
föreslagit, torde styrelsen i allmänhet få nöja sig utan
Bili. till Bited. Bröt. 1901. 1 Barn!. 1 Afl. 1 Iläft. 9

66

Sjette hufvudtiteln.

den utredning af ärendena, som på antydda sätt kunde anskaffas och
äfven under de närmast förflutna åren ofta och med fordel hade anlitats.
Vid öppnande af nya anstalter eller afdelningar för sinnessjuka
— såsom just då i Upsala — tillkomme omfattande förarbeten för anskaffande
af hel uppsättning af möbler och inventarier. Att räkenskapskontoret
i sådana fall skulle kunna lemna något biträde, kunde knappast
väntas. Deremot torde ingen med förhållandena bekant kunna bestrida,
att en hospitalskamrerare dervid skulle vara i stånd att göra betydande
tjenster.

Vid de inspektioner på statens sinnessjukvårdsanstalter, hvilka
årligen skulle förrättas af någon medicinalstyrelsens medlem, förekomme
ofta ekonomiska frågor af stor vigt. Inspektor behöfde dervid ej sällan
biträde och hade sig också tillerkänd rätten att anlita sådant. Härtill
vore kamreraren å styrelsens afdelning för hospitalsärenden synnerligen
lämplig, helst han derigenom också skulle förskaffa sig nödig detaljkännedom
om de skilda anstalterna.

Att räkenskapsföringen af de till hospitalväsendet anslagna med
med hvad dertill hörde mycket väl kunde verkställas af samma person,
som utförde de i det föregående anförda göromålen, det hade de sistförflutna
två årens erfarenhet tillfyllest ådagalagt. Alla de tre sjukhussysslomän,
hvilka under tiden, en efter annan, biträdt medicinalstyrelsen
vid de ekonomiska hospital särendenas handläggning, hade nemligen
väl och ordentligt handhaft den dem ålagda räkenskapsföring.

Hvad styrelsen sålunda anfört ådagalade, enligt dess uppfattning,
dels* att styrelsen vid handläggning af hospitalsärendena hade mycket
stort behof af en tjensteman med en genom föregående tjenstgöring
på större sjukhus förvärfvad sakkunskap uti alla sådana praktiskt ekonomiska
sjukvårdsdetaljer — således icke endast räkenskapsföring —
som på hospitalen hörde till sysslomännens tjensteområde, dels äfven
att anställandet af en sådan tjensteman kunde antagas blifva till ren
pekuniär fördel för staten.

Behofvet skulle emellertid, såsom i det föregående ofta framhållits,
icke kunna fyllas genom anställande af ett nytt biträde å styrelsens
nuvarande räkenskapskontor. Med den ställning och den aflöning, som
tillkomme en tjensteman i första lönegraden, torde för det första ingen
person med den kompetens, som fordrades, låta sig nöja. De svårigheter,
hvarmed medicinalstyrelsen under de senaste två åren haft att
kämpa vid anställandet af de extra biträden, hvartill medel stått till
styrelsens förfogande, visade tillfyllest, att denna uppfattning vore
rigtig. För det andra skulle det, om förstärkningen i arbetskrafter

67

Sjette liufvudtiteln.

förlädes till räkenskapskontoret, blifva styrelsens nuvarande kamrerare,
hvilken hade att svara för förenämnda utredningar. Men med den
omfattning, hans tjensteverksamhet redan hade, kunde man icke förutsätta,
att han nöjaktigt skulle kunna fullgöra denna nya uppgift. Om
han också skulle kunna förvärfva sig den nödiga särskilda sakkännedomen,
hvilket likväl icke kunde ske på den vanliga embetsmannabanan,
så skulle i alla fall hans öfriga göromål icke tillåta honom att
vid behof egna sig uteslutande åt hospitalsärendeua eller att vara borta
från tjensteruinmet så lång tid, som behöfdes för att åtfölja generaldirektören
eller vederbörande medicinalråd på inspektionsresor, af hvilka
den till de norrländska hospitalen plägade taga två veckor i anspråk.
Styrelsen insåge icke heller, hvilka af ofvan antydda göromål, utom
det egentliga bokföringsarbetet, som af kamreraren skulle kunna anförtros
åt den af statskontoret föreslagne tjenstemannen i första lönegraden,
hvilkens omdöme uti sjukvårdsfrågor knappast skulle kunna
blifva af någon nytta för hans öfveroranade.

För att ytterligare motivera sin åsigt hade medicinalstyrelsen trott
sig böra anföra äfven följande: Den frågan läge nära till hands, huru
ärendena förut kunnat gå sin jemna gång utan den tjensteman, som nu
ansåges så nödvändig. Först och främst borde härvid framhållas, att
svårigheterna naturligtvis ökats blott småningom, men växt med hvarje
ny anstalt eller utvidgning af en äldre. Hvad som varit möjligt år 1877,
då samtliga statens anstalter för sinnessjuka rymde 1,559 sängar och i
årligt underhåll kostade 745,541 kronor, kunde icke utföras, då, efter
tillkomsten af Lunds hospital, Lunds asyl, Kristinehamns och^Piteå hospital
samt Upsala asyl och efter utvidgning af hospitalen i Upsala, Nyköping,
Vadstena och Hernösand, samtliga anstalterna innehölle 4,271
sjukplatser, hvilket representerade en tillökning med 174 procent och
kräfde eu utgiftssumma af mera än 2,000,000 kronor om året. Äfvenledes
finge det icke förglömmas, att styrelsen alltjemt haft biträde vid
de ekonomiska hospitalsärendenas behandling af en utom räkenskapskontoret
stående person. Till sin död år 1897 hade serafimerordensgillets
förre kamrerare Stolpe, hvilken genom ett mångårigt sysslande med
hospitalsärendcn deruti förvärfvat en värdefull erfarenhet, tjenstgjort.
Sedan efter Stolpes död medicinalstyrelsen hemstält om nådig proposition
till Riksdagen om lön för en kamrerare för hospitalsärendena, hade i afvaktan
på ärendets utgång såsom styrelsens biträde anstälts sysslomannen
vid Upsala hospital S. Lundeberg, som tjenstgjort till utgången af
år 1898 men då återgått till sin sysslomanstjenst, emedan han icke funnit
sig tillfredsstäld med den aflöning och den ställning, som tillkomme

68

Sjette liufvudtiteln.

ett extra biträde. Sedermera både aftal träffats med dåvarande kommissarien
vid Stockholms stads och läns kurhus A. Marcus, som, sedan
han erfarit medicinalstyrelsens afsigt att förnya den underdåniga framställningen
om anställandet af en kamrerare för hospitalsärendena, åtagit
sig att tills vidare och jemte det han fortfarande skötte sin berörda
tjenst gå styrelsen tillhanda vid beredningen af ifrågavarande ärenden.
Nyligen utnämnd till intendent vid allmänna barnhuset i Stockholm,
hade emellertid äfven Marcus afgått från styrelsens tjenst. Derefter
hade det lyckats medicinalstyrelsen att för platsen förvärfva sysslomannen
vid serafimerlasarettet, intendenten John Willners, hvilken med sin
erfarenhet i sjukhusadministrativa frågor förenade den kompetens till
tjenstebefattningar vid de centrala embetsverken, som enligt nådiga förordningen
den 12 maj 1865 följde med aflagd examen till rättegångsverken.
Willners hade emellertid, i likhet med sina två företrädare, uttryckligen
gifvit tillkänna, att han icke vore sinnad qvarstå i medicinalstyrelsens
tjenst, derest han icke komme i åtnjutande af den föreslagna
lönen på ordinarie stat i andra lönegraden.

Under en följd af år hade emellertid på grund af den bristfälliga
organisationen medicinalstyrelsens chef och vederbörande ledamot nödgats
använda långt mera tid än rimligt varit och synnerligen träget arbete
på detaljer uti hospitalsekonomien. Föredragande medicinalrådet,
som under många år bestridt lasaretts- och hospitalsläkaretjenst och således
egde god insigt i hithörande frågor, hade visserligen äfven till
tjenstepligt att handlägga dem; men ärendena hade till antal och omfång
så vuxit, att han under förhandenvarande förhållanden nödgats eftersätta
andra vigtiga delar af sitt tjensteområde. Sålunda medgåfve
honom tiden numera blott ytterst sällan att verkställa inspektioner på
lasaretten, och det kunde befaras, att vårt lands sjukhusväsende, som
under ett tidigare skede varit föremål för synnerligen liflig omvårdnad
från medicinalstyrelsens sida och derunder utvecklats på ett särdeles
glädjande sätt, härpå skulle lida. Äfven maktpåliggande hospitalsärenden,
som mera direkt anginge sjukvården och hvilka derför ingen annan
tjensteman inom medicinalstyrelsen än vederbörande medicinalråd
kunde bearbeta, måste månad efter månad uppskjutas, emedan de löpande
ekonomiska ärendena, som ofta kräfde omedelbar handläggning,
toge alltför mycken tid i anspråk. Sådana vigtiga frågor förelåge för
närvarande angående ordnandet af så kallade öfvervakningsafdelningar,
angående sjukskötareväsendet samt angående spisordningens omarbetning.
Till samma medicinalråds föredragning hörde dessutom rättsmedicinska
yttranden angående sinnesbeskaffenhet. Sådana ärenden in -

69

Sjette hufvudtiteln.

komme i medeltal en gång i veckan, men hopade sig stundom och upptoge
då, eftersom de alltid vore af ytterst grannlaga natur samt merendels
anginge häktade personer och derför måste omedelbarligen handläggas,
ofta föredragandens tid helt och hållet.

Vid dylika tillfällen, vid semester för föredraganden, då han vore
frånvarande på inspektionsresor och äfven vid andra tillfällen nödgades
derför generaldirektören direkt taga befattning med de ekonomiska hospitalsärendenas
detaljer och detta i en omfattning, som måste betecknas
såsom orimlig. Styrelsens förre chef hade, såsom bekant vore, egt
ovanlig insigt i sådana ärenden. Hade så icke varit förhållandet och
hade icke styrelsens nuvarande ordförande på grund af sin föregående
verksamhet vid administrationen af Stockholms stads sjukhus och såsom
mångårig ledamot af direktionen för Stockholms hospital redan vid generaldirektörsembetets
mottagande egt speciel erfarenhet på detta område,
så hade antagligen afsevärda rubbningar inträdt i hospitalsförvaltningen
på grund af bristande arbetskrafter inom detta område. Det
kunde dock icke vara med statens fördel förenligt, att chefen för ett
embetsverk af den omfattning och mångsidighet som medicinalstyrelsen
skulle nödgas så godt som oafbrutet använda en betydlig del af sin tid
på detaljer af här angifven art.

Naturligtvis hade äfven räkenskapskontorets arbete med hospitalsärenden
växt, särskildt vid granskning af utbetalningar för nybyggnader,
men arbetsbördans tillväxt der vore dock icke tillnärmelsevis sådan
som för styrelsens chef och för föredraganden för hospitalsärenden. Räkenskapskontorets
göromål hade dock med åren växt af äfven andra
anledningar, och behöflig lättnad kunde enligt styrelsens förslag der
åstadkommas genom alla hospitalsärendens öfverflyttning till den föreslagne
nye kamrerarens handläggning.

Anställandet af två kamrerare i ett embetsverk vore måhända en
mindre vanlig anordning, men detta syntes icke medicinalstyrelsen böra
hafva inflytande på frågans afgörande. En organisation borde framför
allt vara ändamålsenlig, och, om medicinalstyrelsens säregna ställning
såsom öfverstyrelse för hospitalen fordrade en afvikelse från den för
andra embetsverk vanliga typen, så torde sådant icke böra möta betänkligheter.
Och om vid tiden för medicinalstyrelsens öfvertagande af
hospitalsförvaltningen den afsigten förefunnits, att styrelsens räkenskapskontor
en gång skulle öfvertaga hela den förberedande handläggningen
af de ekonomiska hospitalsärendena, så hade afsigten dock aldrig blifva
genomförd, och hospitalsväsendets utveckling hade sedan dess varit
så enorm, att det icke borde väcka någon undran, om den år 1877 upp -

70 Sjette hufvudtiteln.

gjorda planen för ärendenas behandling icke vidare kunde med fördel
tillämpas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och med åberopande i öfrigt
af de skäl, som andragits ej mindre i medicinalstyrelsens underdåniga
skrifvelse den. 29 september 1897 än äfven i styrelsens underdåniga
skrifvelse den 25 september 1899, måste medicinalstyrelsen med
all den styrka, som finge anses ligga i en på erfarenheten grundad bestämd
öfvertygelse, vidhålla sin hemställan om nådig proposition till
Riksdagen i det syfte, som framginge af styrelsens sistnämnda skrifvelse
af den 25 september 1899.

Departements- Rå ärendet föredrogs inför Kongl. Maj:t den 13 januari 1900,
chfåndead{Ö'' anförde föredragande departementschefen, att medicinalstyrelsen syntes
190°- hafva på ett öfvertygande sätt visat, hurusom den i hög grad ökade
omfattning, hospitalsväsendet hos oss under senaste tider erhållit,
kräfde ökade arbetskrafter för handläggning af hospitalsärenden hos
medicinalstyrelsen, om styrelsen skulle kunna på ett tillfredsställande
sätt fullgöra sina skyldigheter såsom det centrala förvaltningsorganet
för denna vidlyftiga och kostsamma administration. Den erfarenhet,
som medicinalstyrelsen under de två sista åren vunnit i afseende
å behofvet af biträden å hospitalsafdelningen inom styrelsen, syntes
jemväl hafva bekräftat, att det svårligen läte sig göra att tillgodose
detta behof med det extra anslagsbelopp af 6,000 kronor om året, som
för ändamålet stått till medicinalstyrelsens förfogande. Och då det måste
vara till föga vinst för det allmänna, om genom bristande kontroll
och granskning till följd af otillräckliga arbetskrafter hos den centrala
myndigheten fara uppstode, att statens utgifter för hospitalsväsendet
blefve större än de med något ökade arbetskrafter hos denna myndighet
kunde vara, tvekade departementschefen icke att tillstyrka, att till
medicinalstyrelsens förfogande måtte för ändamålet ställas ett anslag
till det belopp af 7,500 kronor om året, medicinalstyrelsen ansett oundgängligen
nödvändigt. Dock syntes det departementschefen för det dåvarande
icke lämpligt att, såsom medicinalstyrelsen äskat, beloppet uppfördes
å ordinarie stat.

woo års 1 enlighet med föredragande departementschefens hemställan före proposuion.

sjQg Kongl. Maj:t Riksdagen att på extra stat för år 1901 anvisa till
ökadt biträde hos medicinalstyrelsen vid hospitalsärendenas behandling
en summa af 7,500 kronor, dock under förbehåll att deraf innehölles
ett belopp, motsvarande hvad serafimerordensgillets förre sekreterare
T. A. Billbergh kunde komma att af de till honom för år 1901
i ersättning för sekreterareaflöning från allmänna indragningsstaten ut -

71

Sjette liufvudtiteln.

gående medel afstå till bekostande af biträde åt medicinalstyrelsen vid
handläggning af sekreteraregöromål å hospitalsafdelningen.

Statsutskottet vid 1900 års riksdag anförde, att utskottet funnit
giltiga skäl vara anförda för beviljande af ökadt anslag till biträde hos
medicinalstyrelsen vid hospitalsärendenas behandling. Men då utskottet
icke ansåge, att genom de anordningar, som i händelse af bifall till
Kongl. Maj:ts framställning skulle möjliggöras, dessa ärendens behandling
skulle blifva på ett fullt tillfredsställande sätt ordnad, hade utskottet
funnit sig böra föreslå, att för det dåvarande och i afbidan på frågans
definitiva lösning anslagshöjningen måtte af Riksdagen beviljas med
allenast hälften af det utaf Kongl. Maj:t i sådant afseende äskade beloppet
och anslaget sålunda bestämmas till 6,750 kronor.

I öfverensstämmelse med detta förslag blef ock Riksdagens beslut
affattadt.

Då 1900 års Riksdag sålunda på statsutskottets tillstyrkan uttalat,
att hospitalsärendenas behandling hos medicinalstyrelsen icke torde
blifva på ett fullt tillfredsställande sätt ordnad på det då föreslagna
sättet genom beredande af medel på extra stat till ökadt biträde, och
då i Riksdagens svar i öfrigt må anses innefattas en förväntan på förslag
till frågans definitiva lösning, synes det mig uppenbart, att man
icke kunnat dröja med framläggandet af den vigtiga frågan om anställande
på ordinarie stat af det ökade biträde, medicinalstyrelsen uti
nu ifrågavarande hänseende oundgängligen behöfver.

Medicinalstyrelsen har derföre ock uti sin ofvan först berörda
skrifvelse den 26 september 1900 förnyat sina framställningar af åren
1897 och 1899 om anställande på ordinarie stat hos styrelsen af en
kamrerare och en notarie, tillika sekreterare, såsom biträden vid handläggning
af hospitalsärendena.

Under åberopande af hvad styrelsen anfört i sina båda skrifvelser
den 29 september 1897 och den 25 september 1899, har styrelsen nu
påkallat uppmärksamhet å följande omständigheter, som ytterligare
gjorde en fast organisation af hospitalsväsendets centralförvaltning nödvändig.

Under år 1899 hade från medicinalstyrelsen af hospitals underhållsmedel
levererats 1,281,057 kronor 14 öre till de särskilda hospitalen
och asylerna. Dessutom hade 323,416 kronor 43 öre utbetalts
från medicinalstyrelsen under samma år för anläggning af asylen

Statsutskottets
utlåtande dr
1900.

1900 års
Riksdag.

Medicinalstyrelsens
framställning
år
1900.

72

Sjette hufvndtiteln.

i Upsala, 74,344 kronor 9 öre för underhåll ock förbättring af byggnader
och gårdar vid hospitalen, 171,088 kronor 29 öre för diverse ändamål,
9,454 kronor 80 öre till uppförande af bostad åt öfverläkaren vid
Vadstena hospital och asyl, 12,156 kronor till uppförande af bostad
åt läkaren vid Nyköpings hospital och slutligen 5,089 kronor 82 öre
i mindre poster eller tillsammans 1,876,606 kronor 57 öre. Dessa siffror
torde till fullo utvisa den stora omfattning hospitalsväsendet uppnått.
En ytterligare utveckling vore äfven med säkerhet att förvänta.
Sålunda hade för uppförande af asylen vid Restad beviljats en summa
af 2,585,000 kronor. Införande af elektrisk belysning å flera äldre
hospital måste inom kort komma till stånd, andra förbättringar vore
äfven påtänkta och torde ej längre kunna uppskjutas, hvarjemte den
påbjudna undersökningen af antalet sinnessjuka i riket och deras behof
af anstaltsvård torde komma att utvisa nödvändigheten att uppföra
ytterligare anstalter på statsverkets bekostnad. Med en sådan ständigt
ökad omfattning af hospitalsväsendet kunde medicinalstyrelsen icke annat
än med bekymmer motse fortsättandet med en anordning inom styrelsen,
hvarigenom så betydliga medel och så vigtiga intressen skulle handhafvas
af tillfälliga biträden, som med tgtnke på osäkerheten i sin ställning
icke ville .stanna någon längre tid på sin plats och derigenom förvärfva
sig större vana vid arbetena för hospitalsförvaltningen.

De göromål, som inom medicinalstyrelsen utfördes för hospitalsväsendet,
utgjorde tillsammans en grupp ärenden, hvilken vore väl
begränsad och olikartad med ärendena å medicinalstyrelsens öfriga afdelningar,
och vid utförandet af dessa hospitalsgöromål behöfde de
olika tjenstemännen samverka med hvarandra. Med öfriga afdelningar
inom styrelsen hade hospitalsväsendet få beröringspunkter; och det
torde icke vara till gagn för hospitalsväsendet, att detsamma inpassades
i styrelsens räkenskapskontor, som hade sin vigtiga uppgift, men omöjligen
kunde öfvertaga hela hospitalsförvaltningen, sedan densamma nått
sin nuvarande omfattning.

Styrelsen ville ånyo särskildt framhålla den vigtiga omständigheten,
att den föreslagne kamreraren för hospitalsväsendet icke blott skulle
hafva att handlägga vanliga kamreraregöromål utan äfven att granska
sinnessjukvårdsanstalternas förslag till utgiftsstater och leveranser, att
tillsammans med styrelsens arkitekt granska anstalternas reparationsförslag,
att afgifva yttrande i till honom remitterade hospitalsärenden
af ekonomisk och administrativ art samt att fullgöra de uppdrag rörande
anstalternas förvaltning, som för öfrigt till honom öfverlemnades.

73

Sjette liufvudtiteln.

Uti detta ärende har statskontoret den 30 oktober 1900 afgifvit
infordradt underdånigt utlåtande och deruti anfört hufvudsakligen
följande:

Hittills hade af medicinalstyrelsen afgifvits två hufvudböcker,
den ena omfattande redovisningen af de till hospitalsväsendet anslagna
medel och den andra öfriga till styrelsens disposition stälda medel.
Hufvudboken för hospitalsväsendet hade utarbetats af serafimerordensgillets
förre kamrerare och under senaste åren af det biträde, som
varit anstäld för hospitalsärendenas behandling. Hufvudboken öfver
styrelsens öfriga medelsförvaltning hade upprättats af embetsverkets
kamrerare. All kassarörelse hade besörjts å räkenskapskontoret genom
den derstädes anstälde kassör.

Att en och samma medelsförvaltande myndighet afgåfve två särskilda
hufvudböcker öfver sin förvaltning af medel af enahanda natur, ansåge
statskontoret icke vara ändamålsenligt. Denna dualism i räkenskapsföringen
hade visserligen hittills betingats af de öfvergångsförhållanden,
som varit rådande beträffande hospitalsförvaltningen, men då nu ett
definitivt ordnande af denna förvaltning vore bragt å bane, ansåge
statskontoret tiden vara inne för ett samtidigt genomförande af önskvärd
enhet beträffande räkenskapsföringen.

Om förvaltning och räkenskapsföring af så högst betydliga penningmedel
som de till hospitalsväsendet anslagna skulle, på sätt medicinalstyrelsen
föreslagit, vara öfverlemnade åt en enda person med fristående
tjenstgöring, befarade statskontoret, att deraf flere olägenheter
skulle uppstå. Derigenom skulle såväl nödig kontroll som kontinuitet
äfventyras, under det att, om dessa arbeten utfördes å räkenskapskontoret
af flere tjenstemän i samarbete under kamrerarens förmansskap,
enheten skulle bevaras och, i händelse af tillfälligt eller långvarigare
förfall — till följd af sjukdom, tjenstledighet eller bortovaro
af annan orsak — nödig detaljkännedom alltid finnas att tillgå.

Det hade varit med hänsyn till dessa förhållanden, som statskontoret
uti sina föregående i detta ärende afgifna underdåniga utlåtanden framhållit,
att förvaltningen och räkenskapsföringen af de till hospitalen
anslagna medel icke borde frånskiljas räkenskapskontoret. Emellertid
hade medicinalstyrelsen på ett öfvertygande sätt visat, hurusom den i
hög grad ökade omfattning hospitalsväsendet under senaste tider erhållit
kräfde ökade arbetskrafter för handläggning af hospitalsärenden hos
styrelsen, om denna skulle kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra
sina skyldigheter såsom det centrala förvaltningsorganet för denna vidBih.
till B i hd. Prot. PJ01. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 10

Statskontorets
yttrande år
1900.

Medicinalstyrelsens
yttrande
den 3
december
1900.

74 Sjette hufvudtiteln.

lyftiga och kostsamma administration. Men den tjensteman i andra
lönegraden, af hvilken medicinalstyrelsen i sådant hänseende vore i
behof, syntes, att döma af medicinalstyrelsens i frågan afgifna yttranden,
företrädesvis vara att anse såsom ett i tekniska och sjukhusadministrativa
frågor sakkunnigt biträde åt föredraganden för hospitalsärenden, hvilket
biträde lämpligen borde kallas intendent. Mot uppförande å ordinarie
stat af aflöning åt ett sådant biträde hade statskontoret intet att
erinra, under förutsättning likväl att räkenskapsföring och kassakontroll
uteslutande komme att åligga räkenskapskontoret.

Äfven denna gång har medicinalstyrelsen lemnats tillfälle att afgifva
yttrande i anledning af hvad statskontoret anfört. I detta, den
3 december 1900 afgifna underdåniga yttrande har medicinalstyrelsen
anfört hufvudsakligen följande:

Af medicinalstyrelsens föregående underdåniga utlåtanden i detta
ärende torde framgå, hurusom styrelsens mening varit, att den af styrelsen
föreslagne nye tjenstemannen i andra lönegraden — för hvilken
styrelsen föreslagit benämningen kamrerare — skulle få till uppgift ej
mindre att biträda styrelsen vid granskning af sinnessjukvårdsanstalternas
årliga utgiftsstater, leveransanbud och reparationsförslag samt
med utredningen af ekonomiska och sjukhusadministrativa ärenden, än
äfven att verkställa den hos styrelsen förekommande räkenskapsföringen
för hospitalsväsendet och kassaförvaltningen af medel, anvisade till
hospitals och asylers underhåll och nybyggnad. Sin åsigt, att en och
samma person mycket väl kunde fullgöra alla dessa göromål, grundade
styrelsen dels på erfarenheten från de senare åren, hvarunder göromålen,
utom kassaförvaltningen och hvad dermed närmast sammanhängde,
bestridts af det extra biträde styrelsen för ändamålet anstält, dels äfven
på den långa tids erfarenhet, som stode till buds från rikets hospital
och asyler för sinnessjuke. Äfven på sjukvårdsanstalter af den omfattning
som hospitalen och asylerna i Lund, Vadstena och Upsala bestredes
såväl bokföring och kassaförvaltning som praktiskt-administrativa
göromål af de respektive anstalternas sysslomän. Enahanda anordning
borde då också med fördel kunna tillämpas hos centralförvaltningen.
Ja, större intresse för dessa angelägenheter borde kunna påräknas
hos tjenstemannen, i samma mån hans sakkännedom genom
mångsidigare beröring med ärendena blefve större. Styrelsen måste
derför i allo vidblifva sin förut uttalade mening om lämpligheten att en
särskild kamrerare för hospitalsärendena hos styrelsen anstäldes.

Deraf följde emellertid icke, att styrelsen skulle finna det i och

75

Sjette hufvudtiteln.

för sig otjenligt, om hospitalsräkenskapsföringen förlädes till styrelsens
räkenskapskontor. Eu sådan anordning hade redan för flera år sedan
hos styrelsen allvarligt öfvervägts, men hade icke ansetts kunna genomföras,
med mindre ytterligare en tjensteman i första lönegraden på kontoret
anstäldes. Samma åsigt om behofvet af ökning af kontorets
arbetskrafter, derest detsamma skulle få en så betydlig tillökning i sina
åligganden, hade statskontoret uttalat.

Men genom anställandet af en ny bokhållare på räkenskapskontoret
skulle endast en obetydlig del af det oundgängligen behöfliga ökade
biträdet vid bospitalsärendenas behandling för styrelsen kunna vinnas.
Äfven om all räkenskapsföring för hospitalen förlädes till räkenskapskontoret,
skulle nemligen en tjensteman i andra lönegraden, förfaren i
sjukhusadministrativa ämnen, vara för medicinalstyrelsen nödvändig, om
nödig sparsamhet och drift skulle kunna vid förvaltningen bibehållas.

Då det dertill vore medicinalstyrelsens öfvertygelse, att nu sist
antydde tjensteman skulle kunna öfvertaga såväl räkenskapsföringen
som kassaförvaltningen, hade styrelsen icke ansett sig kunna föreslå
två nya tjenstemän, eu i första och en i andra lönegraden, då behofvet
borde vara fyldt med en i andra lönegraden.

Om hos styrelsen fördes en enda, för hela förvaltningen gemensam
hufvudbok, skulle det gifvetvis möta afsevärda svårigheter att från
det öfriga utbryta hospitalsräkenskapen. Men såsom statskontoret betonade,
hade allt hitintills af medicinalstyrelsen i dess egenskap af öfverstyrelse
för rikets hospital afgifvits en särskild hufvudbok, omfattande
redovisningen af de till hospitalsväsendet anslagna medel. Af detta
faktiskt bestående förhållande hade styrelsen trott sig böra begagna
sig för att på det enklaste sättet få denna vigtiga angelägenhet slutligen
ordnad.

Visserligen skulle kontrollen å kassaförvaltningen kräfva andra
former än de nu på styrelsens räkenskapskontor tillämpade, men då
utbetalningarna af hospitalsmedel mestadels skedde i större poster efter
reqvisition från de skilda anstalterna eller enligt ingångna entreprenadkontrakt,
kunde tiden för dem i allmänhet på förhand beräknas, och
handkassa torde kunna undvaras. Kontrollens ordnande torde derför
icke behöfva möta alltför stora svårigheter och torde icke blifva svårare,
än då styrelsens kamrerare varit ensam tjensteman på räkenskapskontoret.
Deremot kunde ej nekas, att kontinuiteten i tjenstgöringen,
i händelse af långvarigt förfall för en kamrerare med fristående tjenstgöring,
skulle blifva svårare att upprätthålla, än om räkenskapsföringen
ålåge räkenskapskontoret med tre tjenstemän. Denna olägenhet hade

76 Sjette hufvudtiteln.

styrelsen dock ansett uppvägas af de stora fördelar styrelsens förslag
i öfrigt medförde.

Skulle likväl Kongl. Maj:t finna, statskontorets erinringar vara af
den vigt, att de borde föranleda till förläggandet af både bokföringen
och kassaförvaltningen för hospitalsväsendet till styrelsens räkenskapskontor,
läte äfven enligt styrelsens åsigt en sådan anordning
mycket väl sig genomföra, dock endast under förutsättning att dels en
ny tjensteman i första lönegraden såsom bokhållare anstäldes å styrelsens
räkenskapskontor, dels äfven på styrelsens hospitalsafdelning anstäldes
en tjensteman i andra lönegraden, åt hvilken då lämpligen kunde
gifvas den af statskontoret föreslagna benämningen intendent.

Medicinalstyrelsen har ock i detta sammanhang påpekat att, om
bokföringen och kassaförvaltningen för hospitalsväsendet förlädes till
räkenskapskontoret, man skulle kunna inbespara ett nu å extra stat
utgående arfvode af 1,200 kronor till en revisor af hospitalsräkenskaperna,
hvilkens göromål under nämnda förutsättning skulle kunna öfvertagas
af den föreslagne tj eu stemannen i andra lönegraden.

Enligt statskontorets förslag skulle, anför medicinalstyrelsen vidare,
de nya lönerna på ordinarie stat, eu på 4,500 kronor samt två på

3,000 kronor hvardera, utgöra tillsammans 10,500 kronor, hvaremot för
år 1901 vore på extra stat uppfördt dels för de två biträden åt
styrelsen, hvilka öfvertagit serafimerordensgillets kamrerares och sekreterares
göromål, 6,750 kronor, dels äfven till en revisor 1,200 kronor,
summa 7,950 kronor. Tillökningen skulle således utgöra 2,550 kronor
om året, hvartill framdeles ytterligare komme ålderstillägg.

Enligt medicinalstyrelsens förslag skulle åter de ordinarie tjenstemännens
löner, utom framtida ålderstillägg, uppgå till 7,500 kronor,
hvartill komme arfvodet på extra stat för revisorn af hospitalsräkenskaperna
1,200 kronor, således tillsammans 8,700 kronor, hvadan tillökningen
mot nu utgående 7,950 kronor skulle vara allenast 750 kronor
eller 1,800 kronor mindre än enligt statskontorets förslag.

Af hvad i detta ärende hittills förekommit finner jag det vara
ostridigt, att medicinalstyrelsen oundgängligen behöfver ökadt biträde
för behandlingen af hospitalsärendena. Med ledning af uttalandet af
1900 års Riksdag anser jag mig ock kunna beteckna det såsom varande
från alla sidor erkändt, att denna angelägenhet bör definitivt ordnas
genom uppförande på ordinarie stat af det behöfliga antalet tjänster,
med undantag likväl för revisionsbiträdet, hvilket synes utan olägenhet
fortfarande kunna åtnjuta sitt arfvode, 1,200 kronor, å extra stat.

Sjette hufvudtiteln.

77

Då det sålunda egentligen endast återstår att göra sitt val mellan
de båda olika af medicinalstyrelsen och statskontoret föreslagna organisationsformerna,
tvekar jag icke att ansluta mig till hvad medicinalstyrelsen
föreslagit, nemligen inrättandet af en kamreraretjenst i andra
lönegraden och en notarie- tillika sekreteraretjenst i första lönegraden.
Så länge all inom styrelsen förekommande behandling af ekonomiska
ärenden rörande hospitalsväsendet, i den mån denna behandling
icke tillhör vederbörande ledamot af styrelsen, kan förenas i en ordinarie
tjenstemans hand, synes mig en sådan anordning gifvet vara att
föredraga.

Vid det förhållande att medicinalstyrelsen torde hafva rätt deruti
att förläggandet af bokförings- och kassaförvaltningsgöromålen rörande
hospitalsväsendet till styrelsens räkenskapskontor skulle omedelbart föranleda
inrättandet å nämnda kontor af ytterligare en ordinarie tjenst,
synes det mig att hela frågan härom icke bör tagas i öfvervägande,
förrän i det fall att det skulle visa sig, att göromålen rörande hospitalsväsendet
så ökats, att den nu föreslagne tjenstemannen i andra lönegraden
icke vidare kunde medhinna både bokförings- och kassaförvaltningsgöromålen
och de öfriga åligganden, som enligt förslaget skulle
tillhöra honom.

Derest anslag till de ifrågasatta nya tjensterna kommer att beviljas,
skulle naturligen för löneförmånernas åtnjutande gälla enahanda vilkor,
som i nådiga kungörelsen den 1 juni 1877 äro bestämda för åtnjutande
af de från 1878 års början faststälda nya löneförmånerna för
medicinalstyrelsen.

Jag tillstyrker alltså, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
medgifva,

att i den för medicinalstyrelsen faststälda stat må för biträde åt
styrelsen vid handläggning af hospitalsärenden uppföras aflöning dels
åt en kamrerare med lön af 3,000 kronor, som efter 5 år kan höjas
med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor, samt tjenstgöringspenningar
1,500 kronor, dels ock åt en notarie, tillika sekreterare,
med lön af 1,800 kronor, som efter 5 år kan höjas med 500 kronor
och efter 10 år med ytterligare 500 kronor, samt tjenstgöringspenningar
1,200 kronor.

Vid bifall till hvad nu föreslagits kommer det ordinarie anslaget
till medicinalstyrelsen med dithörande stater (deraf 1,500 kronor reservationsanslag)
att höjas från 491,600 kronor till 499,100 kronor eller
med 7,500 kronor.

78

Sjette liufvudtiteln.

[9.]

Anställande
af en biträdande
läkare
vid Nyköpings
hospital m. m.

Hospitals underhåll.

Genom nådigt bref den 5 juni 1885 har Kongl. Maj:t, jemlikt Riksdagens
beslut, faststält ny aflöningsstat för läkare och andra tjensteman
vid åtskilliga af rikets hospital och dervid bestämt, att läkaren vid Nyköpings
hospital skulle erhålla en årlig aflöning af kontant 2,500 kronor
jemte boställsvåning och ved. Å nämnda hospital funnos då endast 70
sjukplatser och hospitalets läkare var tillika lasarettsläkare.

Sedan till- och nybyggnader tid efter annan utförts vid sagda
hospital, hafva platser kunnat beredas för flere sjuke, så att antalet
sjukplatser kunde af medicinalstyrelsen år 1895 beräknas till 144 från
och med påföljande år. Göromålen vid det utvidgade hospitalet hade
då äfven blifvit så ökade, att läkaren måste odeladt egna sig åt sin
tjenst.

På hemställan af medicinalstyrelsen framlade Kongl. Maj:t med
anledning häraf förslag till 1896 års Riksdag om beredande af ökade
löneförmåner samt af semester för läkaren vid Nyköpings hospital.
Till stöd härför anfördes, bland annat, att i afseende å hospitalsläkarens
göromål Nyköpings hospital då visserligen icke kunde jemföras med
rikets största hospital, men väl med det vid Göteborg, hvarest patientantalet
uppginge till 175 samt två läkare vore anstälda, af hvilka öfverläkaren
åtnjöte 6,000 kronor i årlig lön jemte boställsvåning och ved
samt biträdande läkaren, då han vore medicine licentiat, hade 3,500
kronor i årlig lön jemte bostad och fri kost eller deremot svarande
förmåner.

Riksdagen beslöt enligt skrifvelse den 15 maj 1896, i anledning af
Kongl. Maj:ts omförmälda förslag, att, under vilkor att sjukvården vid
Nyköpings hospital upprätthölles af blott en aflönad läkare,

dels godkänna följande aflöningsförmåner för läkaren vid nämnda
hospital, nemligen en kontant aflöning af 5,000 kronor jemte boställsvåning
och ved, med förklarande: att två tredjedelar af den kontanta
aflöningen skulle utgöra lön och en tredjedel tjenstgöringspenningar;
att, så länge boställsvåning inom hospitalets område ej kunde beredas
läkaren, han egde såsom ersättning för boställsvåning och ved uppbära

1,000 kronor om året mot skyldighet att vara boende i hospitalets
närhet; att läkaren finge årligen under sex veckor njuta semester, derest
lämplig vikarie funnes att tillgå och göromålens behöriga gång ej deraf
hindrades; samt att läkaren icke finge utom hospitalet utöfva enskild

Sjette htffrndtiteln. 79

praktik mot betalning, med undantag af hvad som rörde sinnessjukdomar,

dels ock medgifva, att läkarens avlöningsförmåner och hvad som
erfordrades för att under hans semester bereda hans vikarie enahanda
aflöningsförmaner, som tillkomme biträdande hospitalsläkare, finge utgå
af förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Kongl. Maj:t har genom nådigt bref den 29 maj 1896 godkänt
Riksdagens omförmälda beslut.

Sedan Kongl. Magt uti nådig proposition till 1900 års Riksdag
föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1901 bevilja ett anslag af
41,750 kronor dels till inköp för Nyköpings hospitals räkning af det
invid hospitalet belägna, Nyköpings stad tillhöriga fattighus med tillhörande
tomt, dels ock till utförande af de för fattighusets omändring
till anstalt för sinnessjukas vård erforderliga byggnadsarbeten, har Riksdagen
bifallit denna Kongl. Maj:ts framställning. Genom nådigt bref
den 1 juni 1900 har Kongl. Maj:t anbefalt medicinalstyrelsen att inköpa
ifrågavarande tomt med derå uppförda byggnader äfvensom att verkställa
de ombyggnadsarbeten, som för fattighusets omändring till anstalt
för sinnessjukes vård äro erforderliga.

Uti underdånig skrifvelse den 26 september 1900 anför nu medicinalstyrelsen,
att vid aflåtandet af den styrelsens underdåniga framställning,
som föranledt Kongl. Maj:ts förberörda proposition till 1896
års Riksdag, hade styrelsen förestält sig, att en läkare skulle kunna
nöjaktigt uppehålla sjukvården vid Nyköpings hospital. Under den tid,
som sedan dess förflutit, hade det emellertid visat sig, att en ensam
läkare vid detta hospital icke på ett tillfredsställande sätt förmådde
fylla de kraf, som sålunda stälts på honom. Anledningen dertill vore
väsentligen att söka i den humanare och mera sjukhusmessiga behandling
af de sinnessjuke, som på senare tiden vunnit insteg vid sinnessjukvårdanstalterna.
Förutsättningen härför vore en noggrannare undersökning
och trägnare tillsyn af de sjuka än som förut varit brukliga.
För de sjuka yttrade sig förändringen, bland annat, uti isolerings
användning endast i de allra svåraste fallen och uti trägna försök att
genom patienternas sysselsättande göra deras tillvaro drägligare. Det
vore också numera vida angelägnare än förr, att läkaren städse besutte
speciel utbildning för sin vigtiga uppgift. Derför vore det äfven af
den största vigt att vid förfall för läkaren en kompetent person funnes
att tillgå för platsens uppehållande. Vid Nyköpings hospital hade det
särskildt under de sist förflutna åren visat sig synnerligen svårt att
vid läkarens semester finna en lämplig person, åt hvilken hospitalets

80

Sjette hufvudtiteln.

skötsel kunde anförtros. Om sålunda redan nu behofvet af en biträdande
läkare vid Nyköpings hospital gjorde sig starkt känbart, blefve
detta ännu mera förhållandet efter förenämnda inköp af det invid hospitalet
belägna fattighuset och dess inredning för mottagande af sinnessjuke,
hvarigenom 35 nya platser skulle vinnas. Behofvet af ytterligare
en läkare vid hospitalet blefve efter utvidgningen oafvisligt. Nyköpings
hospital finge nemligen genom denna utvidgning redan under loppet
af år 1901 ett sammanlagdt sängantal af 175, hvarigenom icke blott
sjukvården utan äfven förvaltningen blefve mera omfattande.

En jemförelse med andra hospital visade också, yttrar medicinalstyrelsen
vidare, att efter den nu beslutade utvidgningen Nyköpings
hospital skulle behöfva ännu en läkare, äfven om blott den grundsats
tillämpades, som redan år 1885 varit den ledande vid bestämmandet af
antalet läkare vid hospitalen. Göteborgs hospital, till exempel, hade då
blott 170 sängar, men ansågs, och det med rätta, behöfva två läkare.
Att Nyköpings hospital med 175 sängar således, med tillbörlig hänsyn
tagen till sjukvårdens kraf, ej vidare kunde vara utan en andre läkare,
syntes medicinalstyrelsen uppenbart. Då denne läkare skulle komma
att utföra enahanda göromål som biträdande läkare å andra hospital,
torde han böra erhålla samma aflönings- och naturaförmåner som desse.
Bostad för honom funnes redan vid hospitalet uti den nya läkarebostaden
derstädes, hvaruti två rum redan från början varit afsedda för en biträdande
läkare och således nu vore disponibla.

Någon minskning af de till läkaren vid Nyköpings hospital, hvilken
genom förändringen skulle blifva öfverläkare, anslagna aflöningsförmåner,
derest en biträdande läkare anstäldes, torde icke kunna ifrågakomma,
helst hans kontanta lön redan nu vore 1,000 kronor lägre än de med
densamma närmast jemförliga öfverläkarelönerna vid Göteborgs, Hernösands
och Vexiö hospital.

På grund af hvad sålunda anförts har medicinalstyrelsen i underdånighet
hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande
Riksdag aflåta nådig proposition derom, att de till läkaren vid Nyköpings
hospital jemlikt nådiga brefvet den 29 maj 1896 utgående
aflönings- och naturaförmåner måtte få utgå till en öfverläkare derstädes,
och att vid Nyköpings hospital måtte anställas en biträdande läkare
med en aflöning af 2,500 kronor för år jemte bostad med möbler och
sängkläder, lyse, ved och tvätt samt kost lika med allmänna sjukafdelningens
och såsom kostförbättringspenningar 200 kronor, hvarjemte
medicinalstyrelsen föreslagit vilkor för afiöningsförmånernas åtnjutande

81

Sjette liufvudtitelii.

i enlighet med bestämmelserna i nådiga brefvet den 5 juni 1885 angående
aflöning åt tjensteman vid åtskilliga hospital.

. • . '' '' '' '' t '' '' • j : \ • . . ; • < j .

På de åt medicinalstyrelsen anförda grunder hemställer jag, att
Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

dels att medgifva, att de till läkaren vid Nyköpings hospital på
grund af Riksdagens medgifvande i skrifvelse den 15 mai 1896 utgående
aflönings- och naturaförmåner må utgå till ötverläkaren derstädes,
med bibehållande i allt öfrigt af de af Riksdagen i nämnda
skrifvelse meddelade bestämmelser rörande samma förmåner;

dels att godkänna följande aflöningsförmåner för biträdande läkaren
vid Nyköpings hospital, nemligen en kontant aflöning af 2,500 kronor
för år jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved och tvätt
samt kost lika med allmänna sjukafdelningens och såsom kostförbättringspenningar
200 kronor för år; äfvensom bifalla, att de i nådiga brefvet
den 5 juni 1885 angående aflöning åt tjensteman vid åtskilliga hospital
meddelade bestämmelser må lända till efterrättelse jemväl i afseende på
biträdande läkaren vid Nyköpings hospital;

dels ock att medgifva, att den biträdande läkarens aflöningsförmåner
må utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Sedan Kongl. Maj:t den 5 oktober 1894 uppdragit åt en komité [10.]
att granska nådiga stadgan angående sinnessjuke den 2 november 1883 . Til!fg” ä

ö ö ° ° , . , . ^ 1 p sinnessjukvar och

afgifva förslag till de förändringar deri, som kunde anses vara åt den i riket,
behofvet påkallade, har komitén med underdånig skrifvelse den 29
februari 1896 afgifvit betänkande och förslag till stadga angående sinnessjuke.
öfver detta förslag hafva utlåtanden inhemtats från Kongl.

Maj:ts befallningshafvande, hvilka lemnat förste provinsialläkare, provinsialläkare,
extra provinsialläkare och stadsläkare tillfälle att yttra
sig i ärendet, hvarefter medicinalstyrelsen, till följd af nådig remiss,
med eget underdånigt utlåtande den 30 december 1898 öfverlemnat
yttranden i ämnet af hospitals- och asyldirektionerna.

Vid den omreglering af ärendenas fördelning mellan statsdepartementen,
som egde rum i sammanhang med inrättandet af ett jordbruksdepartement,
tillföllo hospitalsärendena civildepartementet. Vid genomgående
af nu föreliggande ärende har jag då funnit, att innan jag kan
inför Kong]. Maj:t föredraga hela frågan om utfärdandet af en ny hospitalsstadga,
om hvilkens nödvändighet jag emellertid är fullkomligt öfvertygad,
måste till Kongl. Maj:ts pröfning framläggas de delar af komiBih.
till llifod. Fiol. FJOL 1 Sami. J Afd. 1 Höft. 11

82

Sjette hufyudtiteln.

téns förslag, kvilka äro af beskaffenhet att för sitt genomförande jemväl
erfordra att Riksdagen anvisar nödiga medel. I detta hänseende
får jag lemna följande redogörelse.

Det af komitén utarbetade förslag afser, förutom ändrade bestämmelser
i åtskilliga andra delar af nu gällande stadga angående
sinnessjuke, jemväl förändrade föreskrifter i fråga om tillsynen å anstalterna
för sådana sjuke.

Statens anstalter för sinnessjuke äro enligt 1883 års stadga underkastade
tillsyn af tvåfaldigt slag, nemligen dels den inspektion, som
det på grund af stadgans § 10 mom. 18 tillkommer medicinalstyrelsen
att årligen genom en sin ledamot eller särskild! förordnad läkare förrätta,
och dels den mera lokala tillsyn, som enligt § 11 mom. 1 i
samma stadga utöfvas af vederbörande direktion. Komitén, som erinrar
härom, yttrar vidare, att berörda inspektion, som i regeln utöfvades af
medicinalstyrelsens chef eller dess föredragande för hospitalsärenden,
hade sin hufvudsakliga betydelse i ekonomiskt, hygieniskt och administrativt
afseende, men att densamma, med den utsträckning hospitalsväsendet
numera vunnit, endast i ringa mån kunde innebära kontroll
å den detaljerade sinnessjukvården, hvilket hade sin naturliga förklaring
deri, att de inspekterande vore strängt upptagna af andra embetsgöromål,
som icke tilläte dem att egna lång tid åt hvarje inspektion
eller att vid deras i regeln blott eu gång om året förekommande besök
egna speciel uppmärksamhet åt detaljerna i sjukvården, än mindre
personligen åt hvarje särskild sjuk. Härvid skulle visserligen kunna
invändas, fortfar komitén, att medicinalstyrelsen kunde begagna sig af
sin rätt att genom särskild förordnad läkare utöfva ifrågavarande inspektion.
Då emellertid till en dylik inspektion, hvilken stadgan uppenbarligen
afsett att vara af mera tillfällig art, i första rummet bort
ifrågakomma eu öfverläkare, men anlitande af en sådan för detta uppdrag
skulle, bland annat, medföra, att sjukvården vid det hospital, derhän
vore anstäld, skulle lida under tiden för förordnandet, och den
tillfälliga beskaffenheten af ett dylikt förordnande torde göra det svårt,
om ens möjligt, att för detta grannlaga uppdrag erhålla någon annan
fullt qvalificerad person, kunde äfven en vidsträcktare tillämpning af
detta stadgande icke afhjelpa bristen i förenämnda hänseende.

Beträffande den hospitals- och asyldirektion tillkommande tillsyn
öfver hospitalet eller asylen yttrar komitén (sid. 57) att, då direktionen med
sin nuvarande sammansättning icke kunde sägas ega erforderlig kompetens
för en granskning i sjukvårdsafseende och särskilt för bedömande
af den i många fall svårlösta frågan, huruvida en sjuk fortfarande vore

83

Sjette hufvudtiteln.

i behof af vård å hospital eller, utan skada för sig och andra, kunde
derifrån utskrifvas, och då man icke kunde vänta, att de oaflönade
direktionsmedlemmarne skulle egna mycken tid och möda åt för dem
främmande angelägenheter, torde den kontrollerande myndighet, som
lagts i direktionens hand, hafva uteslutande omfattat de administrativa
och ekonomiska förhållandena och i afseende å patienterna inskränkt
sig till en formel granskning af handlingar.

Af det anförda anser komitén framgå, att öfverläkaren, fastän
stående under medicinalstyrelsen och dess inspektion samt skyldig att
inför direktionen redogöra för sina åtgöranden, likväl i rent sjukvårdsafseende
vore utan annan kontroll än den, som af medicinalstyrelsen
genom dess ledamöter utöfvades och som på redan anförda grunder icke
kunde i detta hänseende tillmätas stor betydelse. Ehuru komitén visserligen
vore öfvertygad om, att de sinnessjuke å anstalterna här i riket
vårdades på ett kärleksfullt och humanitetens fordringar väl motsvarande
sätt och att, hvad särskildt den svåra och grannlaga utskrifningsfrågan
anginge, underlåtenhet att vid viss tidpunkt låta utskrifva en
intagen person alltid grundades på öfverläkarens omtanke om den
ifrågavarande personens väl, förmäler sig dock komitén hålla före, att
det dock ingalunda läge inom det oantagligas område, att vid en eller
annan anstalt en öfverläkare, som i en mängd fall sett utskrifna patienter
snart återkomma i försämradt tillstånd, derigenom och af eget
skaplynne fått en sådan misstro mot tidiga utskrifningar, att han understundom
vid anstalten komme att qvarhålla patient längre än som varit
ovilkorligen af nöden, någon gång till men för personen i fråga och
städse till olägenhet för dem, som vore i behof af hospitalsvård, men
för hvilka platser ej funnes lediga; och förklarar komitén sig anse att,
äfven om det skulle kunna påvisas, att sådant för närvarande ej egde
rum vid någon af våra anstalter, sjelfva möjligheten af ett dylikt förhållande
innebure tillräcklig maning för komitén att föreslå verksamma
garantier deremot, hvarigenom ock bäst skulle undanrödjas den misstro
mot anstalterna för sinnessjukvården, som hos en del af allmänheten
blifvit väckt och hvilken måste utöfva en skadlig inverkan, äfven om
för denna misstro funnes ringa eller intet fog.

Komitén har med stöd af det anförda funnit anordnandet af en
skärpt kontroll å anstalterna för sinnessjuke vara af nöden; och har
komitén, för vinnande häraf, uti sitt förslag, med bibehållande af den
kontroll, som enligt gällande stadgar utöfvas af medicinalstyrelsen och
direktioner, föreslagit inrättandet af två nya kontrollerande myndigheter.
Bestämmelserna härom återfinnas i förslagets §§ 7 och 8.

84

Sjette hufvudtiteln.

Enligt den förra skall vid samtliga statens anstalter för sinnessjuke
tillsyn att stadgans bestämmelser rörande sjukvården varda noggrant
iakttagna utöfvas af en utaf Kongl. Maj:t, hvarje gång för högst fem
år, förordnad öfverinspektor för sinnessjukvården i riket. Af § 63 i
förslaget framgår, att jemväl enskilda anstalter för sinnessjuke äro afsedda
att ställas under inseende och kontroll af öfverinspektören. Den
andra kontrollerande myndigheten, som af komitén föreslås, utgöres af
de s. k. inspektionsnämnderna. Rörande dessa innehåller § 8, att
inom hvarje direktion utser Kongl. Maj:t för en tid af tre år två ledamöter,
deraf den ene skall vara läkare och den andre, der så lämpligen
kan ske, en juridiskt bildad person, att jemte öfverläkaren utgöra
en inspektionsnämnd, som har att åt sjukvården vid anstalten egna
särskild tillsyn. Vid förfall för någon af de utaf Kongl. Maj:t utsedde
ledatnöterna eger direktionen utse suppleant.

Vid enskilda anstalter för sinnessjuke skall enligt § 63 den inspektionsnämnd
vid statens anstalter tillkommande befogenhet utöfvas
af en af medicinalstyrelsen särskild! förordnad läkare såsom inspektör.

De närmare föreskrifterna om öfverinspektörens och inspektionsnämndernas
åligganden förekomma rörande den förre uti § 13 och i
fråga om nämnderna i § 18 af förslaget.

Enligt § 13 skulle det åligga öfverinspektören:

1. att efter reseplan, godkänd af medicinalstyrelsen, inspektera
anstalterna för sinnessjuke och dervid, såväl genom personlig undersökning
som ock annorledes, göra sig noga underrättad om de sjukes
behandling och skötsel samt särskild! deras behof af hospitalsvård; vid
uppgörande af hvilken reseplan bör iakttagas, att hvarje anstalt för
sinnessjuke skall två eller flere gånger om året besökas af öfverinspektören; 2.

att, då särskilda förhållanden dertill föranleda, verkställa
inspektion äfven å ställe, ej angifvet i reseplanen;

3. att vid sina besök å anstalterna egna särskild uppmärksamhet
åt de sedan sista besöket intagna och åt dem bland patienterna, hvilkas
utskrifning såsom tillfrisknade eller väsentligt förbättrade eller med
anledning af § 52 — som innehåller bestämmelser om utskrifning i
visst fall af obotlig sinnessjuk — kunde ifrågasättas, äfvensom åt frågor
om utskrifning af straff- eller ransakningsfångar och sådana för
brott tilltalade, som i anseende till sinnessjukdom ej kunnat till ansvar
fällas; utom i sistnämnda fall skall öfverinspektören, der han så finner
lämpligt, ega att förordna om utskrifning och derom skriftligen underrätta
såväl medicinalstyrelsen som inspektionsnämnden;

85

Sjette hufvudtiteln.

4. att taga noggrann kännedom om användningen af tvångsmedel
och dervid tillse, att desamma ej missbrukas;

5. att upptaga och pröfva klagomål öfver behandlingen af de
sinnessjuke och med anledning deraf vidtaga de åtgärder, som kunna
vara af behofvet påkallade;

6. att företaga undersökning af tilltalad persons sinnesbeskaffenhet,
då medicinalstyrelsen för afgifvande af yttrande deröfver finner
skäligt honom dertill förordna;

7. att äfven i öfrigt, i den mån hans tid medgifver, vid handläggning
af hospitalsärenden och frågor rörande tilltalad persons sinnesbeskaffenhet
biträda medicinalstyrelsen, med rätt för honom att deltaga
i öfverläggningarna och fä sin mening till protokollet antecknad; samt

8. att till medicinalstyrelsen skriftligen afgifva såväl redogörelse
för hvarje inspektion som äfven årlig berättelse öfver sin verksamhet
jemte förslag till de åtgärder, som kunna anses nödiga och nyttiga för
en ändamålsenlig utveckling af sinnessjukvården.

Komitén, inom hvilken tvifvel framstälts huruvida en persons arbetskrafter
och tid skulle vara tillräckliga för fullgörande af de öfverinspektor
enligt förslaget åliggande uppgifter, har härutinnan, utan att
dock vilja uttala någon bestämd åsigt, erinrat att, om ock de första
inspektionerna blefve både tidsödande och besvärliga, den vid dessa
första inspektioner vunna kännedom om de särskilda sinnessjuke samt
den ökade erfarenhet, som af öfverinspektören snart förvärfvades vid
bedömandet af såväl det verkliga behofvet af fortfarande vård å anstalt
som halten af framstälda klagomål, snart nog skulle underlätta och förkorta
de följande inspektionerna, som följaktligen kunde hufvudsakligen
egnas åt nyintagne sjuke och förut såsom tvifvelaktiga antecknade fall
af ifrågasatt utskrifning. Skulle emellertid erfarenheten framdeles gifva
vid handen, att en öfverinspektor icke vore tillräcklig för det med institutionen
afsedda ändamål, kunde, menar komitén, ytterligare en sådan
anställas, utan att i följd deraf i stadgan, sådan den blifvit af komitén
föreslagen, erfordrades annat än obetydliga redaktions)emkningar.

Inspektionsnämnderna skulle enligt § 18 hafva till åliggande:

1. att vid besök å anstalten minst två gånger i månaden medelst
noggrann undersökning af de sjuke samt granskning af de angående
dem förda journaler öfvervaka de sjukes behandling och särskildt användningen
af tvångsmedel;

2. att vid sina besök å anstalten egna synnerlig uppmärksamhet
åt de sedan sista besöket intagne samt genom såväl personlig undersökning
af desamma som granskning af intagningshandlingar och jour -

86 Sjette hufvud titeln.

naler pröfva, huruvida de intagne verkligen vore i behof af vård å
anstalten;

3. att granska de till de sjuke ankomna eller af dem för afsändande
aflemnade bref eller andra skrivelser, som öfverläkaren funnit
icke böra befordras, och vid hvarje besök genomse de uti de för sådant
ändamål afsedda breflådor befintliga skrivelser, äfvensom att vidtaga
de åtgärder, som i anledning af dessa undersökningar kunde vara behöfliga; 4.

att besluta om utskrifning och öfverflyttning till asyl;

5. att före februari månads utgång hvarje år upprätta och till
medicinalstyrelsen insända förteckning öfver de patienter, som vid
slutet af nästföregående kalenderår varit i tre år å anstalten intagna,
jemte yttrande angående hvar och en af dessa patienter, för så vidt
hans utskrifning varit ifrågasatt, dock med iakttagande deraf att patient,
som i dylik förteckning upptagits, icke borde i ny förteckning uppföras,
förr än ytterligare tre år förflutit; samt

6. att årligen sist under ofvannämnda månad till medicinalstyrelsen
afgifva berättelse öfver sin verksamhet under närmast föregående år.

Komitens ledamöter hafva icke varit eniga i fråga om inrättandet
af inspektionsnämnder. En af dess ledamöter, öfverläkaren vid Stockholms
hospital E. Hjertström, har uti särskild reservation förklarat sig
icke kunna biträda pluralitetens förslag om inrättandet af sådana
nämnder.

På initiativ af reservanten har komitén inhemtat utlåtanden rörande
den ifrågasatta inspektionen, såväl den, som skulle komma att
utöfvas af öfverinspektören, som ock den, som inspektionsnämnderna
hade att verkställa, af två af utlandets mera framstående auktoriteter
på det psykiatriska området, nemligen geheimesanitätsrath, professoren
H. Laehr i Zehlendorf vid Berlin och öfverläkaren vid S:t Annes
hospital för sinnessjuke i Paris V. Magnan.

Uti sitt betänkande yttrar komitén (sid. 61), efter att hafva redogjort
för öfverinspektörsinetitutionen och förklarat att denna, enligt
komiténs mening, icke skulle komma att utesluta eller inkräkta på den
nu af medicinalstyrelsen utöfvade inspektion öfver sinnessjukanstalterna,
följande:

»Komitén har dock, såsom redan nämnts, ansett sig icke kunna
åtnöjas med att för vinnande af en ökad kontroll öfver sinnessjukanstalterna
föreslå endast tillsättande af en öfverinspektor. Med det
stora antal sinnessjuke, som finnes å anstalterna för dylika sjuke, kan
nemligen icke påräknas, att hvarje anstalt skall af öfverinspektören

87

Sjette hufVndtiteln.

kunna blifva föremål för granskning mera än högst fyra gånger årligen.
Men en så sällan återkommande inspektion kan, särskilt med
hänsyn till nyintagne, icke anses tillräcklig. Den allmänhet, som bibringats
en viss, låt vara ogrundad, misstro i afseende å den psykiatriskt
bildade läkarens benägenhet att utskrifva förbättrad sinnessjuk, lär
dessutom icke känna sig tillfredstäld, med mindre representanter för
lekmanna- och den ej specielt psykiatriska läkarebildningen få granska
sjukvården vid anstalterna för sinnessjuke. Å andra sidan förmenar
komitén, att de inom densamma uttalade farhågor, att inspektionsnämndens
båda icke psykiatriskt bildade ledamöter skulle obehörigt
ingripa i öfverläkarens verksamhet och sålunda hämmande inverka på
sjelfva sinnessjukvården, bero på en föreställning om sättet för inspektionsnämndens
verksamhet, som komitén hoppas icke skola komma att
motsvaras af förhållandena i verkligheten, derest denna institution
kommer till stånd. Det är väl nemligen ej att förmoda, att inom denna
nämnd, der öfverläkaren utan tvifvel kommer att taga ledningen, de
båda öfrige ledamöterna, af hvilka den ene såsom läkare ej är utan
kunskaper på sinnessjukdomarnes område och den andre såsom juridiskt
bildad ej bör antagas vara allt för benägen att utan verkligt öfvertygande
skäl underskatta ett på fackkunskap grundadt omdöme, skola,
utan att kraftiga skäl förekomma, emot öfverläkarens åsigt förordna
om utskrifning eller eljest besluta i strid med hans på angifna skäl
grundade åsigt. Tvärtom lärer det väl kunna antagas, att öfverläkaren
hos de båda andra ledamöterna i inspektionsnämnden skall kunna påräkna
stöd och hjelp uti sina ofta mycken grannlagenhet och urskilning
kräfvande åtgärder, särskildt de i tveksamma fall ytterst svåra
frågorna om utskrifning och bland dessa i all synnerhet, då det gäller
att enligt § 52 i förslaget afgöra, hvilka obotliga sinnessjuke böra
utskrifvas för att lemna plats åt sjuke, som äro i större behof af
vård.»

Af förenämnda, utaf komitén hörda sakkunnige har Laehr förordat
öfverinspektörsinstitutionen men deremot bestämdt afstyrkt inrättandet
af inspektionsnämnder, hvilka han anser under vissa förutsättningar
vara onödiga och i andra fall verka rent af skadligt. Magnan förklarar
i sitt utlåtande, att lian ansåge alls ingen olämplighet ligga deri att
till lugnande af allmänhetens misstro låta den medicinske inspektören
biträdas af en juridisk sådan, då båda, efter att hafva rådplägat med
den behandlande läkaren, som efter allt vore den bäst underrättade och
den bäste domaren, skulle kunna aflägga en berättelse, på grund hvaraf
öfverstyrelsen skulle uttala sig i kinkiga fall. Dock uttalar Magnan

88

Sjette hufvudtiteln.

såsom sin åsigt, att det vore oundgängligen nödvändigt att, för att
denna inspektion skulle hafva något värde, den medicinske inspektören
vore en fackman, en psykiater.

Beträffande förevarande fråga om sättet för inspektionens anordnande
yttrar Hjertström uti sin förenämnda reservation följande:

»Med stöd af nämnda utlåtanden får jag mot komiténs förslag om
en inspektionsnämnd för hvarje af statens anstalter för sinnessjuke för
egen del anföra, att jag anser förslaget principielt oriktigt, emedan det
tillägger flertalet af denna nämnd en befogenhet, till hvars utöfvande
de ej kunna anses ega eller ens förvärfva skicklighet. Om denna inspektion
utöfvas i enlighet med förslagets bestämmelser, skall den
enligt min åsigt lätt verka till skada för dem, den afser att skydda, i
det den ingriper störande i behandlingen af de å kuranstalten intagne
under den tid, då de isynnerhet böra åtnjuta hvila och, såvidt möjligt
är, ostördt lugn. Då förhastade utskrifningar af sinnessjuke otvifvelaktigt
komma att ega rum, derest de båda icke sakkunnige ledamöterna
af nämnden fullgöra sitt uppdrag i enlighet med förslagets mening,
kan icke blott de sålunda utskrifne utan äfven desses närmaste och
allmänheten tillfogas en skada, hvars omfång icke kan på förhand
beräknas.

Äfven för de sjuke, som på grund af nämndens beslut qvarblifva
under anstaltsvård, skola de upprepade undersökningarne verka ofördelaktigt
genom att väcka missnöje och åstadkomma oreda bland de
sjuke samt sålunda i viss män försvåra upprätthållande af lugn och
ordning inom anstalten.

Nämndens verksamhet skall vidare rubba ej mindre enheten i ledningen
än äfven den på ömsesidigt förtroende hvilande samverkan
mellan öfver- och underordnade inom sjukvården samt i längden blifva
förhatlig till och med för nämndens egna ledamöter — för öfverläkaren,
emedan han skall finna sig obehörigen påverkad eller hämmad i sina
åtgöranden, och för de öfrige, emedan de skola finna framför sig en
uppgift, som ej kan fyllas utan stödet af det intresse, som endast sakkännedomen
skänker; häraf bland annat faran för upprepadt personombyte,
hvilket skall verka i flera afseenden ogynsamt, vid mer än
ett hospital ända derhän, att sjelfva institutionens bestånd ytterligt
försvåras.

Skulle åter denna inspektion — hvilket på grund af uppdragets
beskaffenhet ej synes omöjligt — nedsjunka till endast en tom formalitet,
qvarstå likväl flera af de antydda olägenheterna och i allt fall
en för statsverket afsevärd årlig utgift, af komitén föreslagen till

Sjette hufvudtiteln. 89

15,000 kronor, en summa, som har benägenhet snarare att tillväxa än
förminskas.

Om de fördelar, som enligt komiténs förmenande skulle vinnas
genom inspektionsnämnden, vore verkliga eller icke i allt hufvudsakligt
stode att erhålla genom en form af inspektion, som tillfredsställer
psykiatriens fordringar på jemn och verksam kontroll utan skada för
sjukvården, kunde jag måhända för ett ögonblick tvekat om min ställning
till detta förslag. Sådant är emellertid ej förhållandet. I)en af
komitén jemväl, och det enhälligt, föreslagna kontrollen genom en öfverinspektor
skall nemligen på ett för de sjuke vida lämpligare och mera
betryggande sätt afhjelpa verkliga eller förmenta brister i den nuvarande
tillsynen öfver anstalterna och säkrare förekomma möjliga missförhållanden
inom sjukvården än någonsin inspektionsnämnden.

Den omständigheten, att en kortare tid skulle komma att förflyta
mellan nämndens besök i jemförelse med öfverinspektörens, kan enligt
min åsigt ej tilläggas vidare betydelse. Äfven en så erfaren och omtänksam
psykiater som Magnan anser en grundlig inspektion hvar tredje
månad fullt tillräcklig.

Faran för obehörig intagning å sådana sinnessjukanstalter, om
hvilka här är fråga, är nemligen i sj elfva verket snarare inbillad än
verklig, och om än öfverläkaren vid pröfningen af å anstalten vårdad
sinnessjuks fortfarande behof af dylik vård skulle behöfva stöd eller,
om man så vill, kontroll af annans sakkunskap, och biträdande läkarens
medverkan härvid icke anses tillräcklig, kan ingalunda inspektionsnämnden
men väl öfverinspektören med den honom enligt förslaget
tillagda befogenhet afhjelpa behofvet i detta hänseende.»

I fråga om de kostnader, som anordnandet af inspektion i öfverensstämmelse
med komiténs förslag skulle medföra för statsverket, anför
komitén (sid. 71), att öfverinspektören, hvilken borde intaga en ställning
jemförlig med ett medicinalsråds och i vissa, i § 13 angifna fall skulle
biträda medicinalstyrelsen, icke kunde för sitt synnerligen betungande
och ansvarsfulla uppdrag skäligen ersättas med mindre än en, medicinalråds
löneförmåner motsvarande, aflöning af 6,400 kronor; att, derest
hans resor koinme att, såsom komitén beräknat, pågå under 300 reseoch
förrättningsdagar om året, skulle traktamentsersättningen efter 10
kronor om dagen uppgå till 3,000 kronor årligen, hvartill torde komma
1,600 kronor i öfriga resekostnader, så att hela det för öfverinspektörsIjensten
erforderliga anslagsbehofvet. sålunda komme att utgöra 11,000
kronor; samt att komitén ansett ersättning till de två ledamöter i hvarje
Bill. till Riksd. Birot. IDOL J Sami. 1 Afd. 1 Iläft. 12

90

Sjette liufrudtiteln.

direktion, hvilka af Kongl. Maj:t förordnades till medlemmar i inspektionsnämnd,
för de ökade göromål, de härigenom kornme att erhålla,
böra utgå med ett i förhållande till patienternas antal å de särskilda
anstalterna och det derpå beroende arbetet afpassadt årligt arfvode; och
har komitén uppgjort eu tablå, upptagande de för hvarje särskild anstalt
enligt nyss angifna grund och med fästadt afseende jemväl å hospitalets
.läge och öfriga särskilda ortförhållanden beräknade årliga arfvoden.
Dessas slutsumma uppgår till 13,900 kronor. Detta belopp
anser komitén böra, för mötande af möjligen uppstående nya behof,
afrundas till 15,000 kronor.

Förslaget om tillsättande af en öfverinspektor har af de läkare,
som yttrat sig i frågan, mottagits med bifall, om ock ej alla ansett en
sådan tjensteman alldeles nödvändig. Deremot har förslaget om inrättandet
af inspektionsnämnder af de fleste läkare, som härom yttrat sig,
afstyrkts, hufvudsakligen på de skäl, som anförts i reservationen.

Öfverinspektörsinstitutionen har förordats af de fleste Kongl. Maj:ts
befallningshafvande. Af dessa hafva några ansett, att mer än en öfverinspektor
borde tillsättas. Med undantag af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Kristianstads, Elfsborgs, Örebro, Gefleborgs och Vesterbottens
län, hvilka, utan att ingå i närmare granskning af detaljerna i
komiténs förslag, förmält sig icke hafva något att anmärka mot förslaget
i dess helhet, samt Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs län
hafva öfrige Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke ansett sig kunna
biträda förslaget om inrättande af inspektionsnämnder.

Direktionerna för statens anstalter för sinnessjuke, hvilka i allmänhet
anslutit sig till förslaget om tillsättandet af öfverinspektor, hafva
deremot samtliga uttalat sig mot inrättandet af inspektionsnämnder och
biträdt hvad reservanten inom komitén i detta hänsende anfört samt
gjort detta uttalande enhälligt, med undantag af direktionen i Vadstena,
der ledamoten i komitén K. von Wernstedt reserverat sig.

Jag öfvergår nu till redogörelse för medicinalstyrelsens utlåtande
öfver komiténs förslag i förevarande ämne.

Medicinalstyrelsen har, i likhet med flertalet af dem som yttrat sig
i frågan, afstyrkt inrättandet af inspektionsnämnder.

I sitt utlåtande fäster styrelsen särskildt uppmärksamheten å den
bestämmelse i förslaget, att bland nämndens åligganden skulle ingå att
»minst två gånger i månaden medelst noggrann undersökning af de
sjuke samt granskning af de angående dem förda journaler öfvervaka

91

Sjette hufvudtiteln.

de sjukes behandling». Det vore, »äger medicinalstyrelsen, af flertalet
bland dem, som yttrat sig öfver förslaget, påvisadt och torde ligga
i öppen dag, att detta åtgörande lomme att motverka det goda inflytande,
de sjuke för öfrigt skulle röna af anstaltsbehandlingen. De sjuke
hade kommit till anstalten för att, skilda från sin vanliga omgifning
och sina dagliga bestyr, erhålla det lugnande intrycket af ett regelbundet
lefnadssätt och välvilliga vårdare, hvit ka noga aktade sig att såra
deras sjukliga sinnen; men de skulle, enligt komiténs förslag, minst
hvar fjortonde dag noggrant undersökas, deras sjukliga tankar skulle
åter väckas till lif, på det att inspektionsnämnden skulle kunna förvissa
sig om, att de fortfarande vore sinnessjuka och i behof af anstaltsvård.
Då läkareledamoten i allmänhet ej kunde vara en i psykiatrien synnerligen
kunnig person och juristen vore det än mindre, torde de behöfva
längre samtal för att skaffa sig eget omdöme i saken och komme
derigenom att förorsaka större skada för patienten. Skulle de sjuke
på detta sätt ständigt undersökas, torde det draga ut på tiden med tillfrisknandet
och sannolikheten härför i betydlig mån förminskas.

För inspektionsnämnden skulle äfven dessa undersökningar blifva
ytterst betungande, om föreskrifterna, såsom man måste antaga, samvetsgrant
efterföljdes. Minst tjugufyra inspektioner på året skulle företagas.
Hvarje inspektion å de medelstora anstalterna skulle antagligen
medtaga några dagar. Men huru lång tid som skulle behöfvas för så
stora anstalter som Lunds hospital och asyl, der 1,200 sinnessjuke vårdades,
torde vara ovisst. Komme dertill i betraktande de inspektera^
des ovana vid dessa undersökningar, måste man antaga, att arbetet
härmed blefve så långvarigt och tröttsamt, att nämndens ledamöter inom
kort skulle se sig nödsakade att afsäga sig denna befattning. En kort
tjenstgöring för inspektionsnämndens ledamöter skulle emellertid medföra
den olägenhet, att de icke hunne förvärfva sig någon erfarenhet
vid utförandet af sitt åliggande. Skulle inspektionsnämnden åter icke följa
föreskriften att göra undersökningen noggrant utan utföra den ytligt
samt endast följa öfverläkaren, så vore inspektionsnämnden öfverflödig,
de sjuke oroade utan någon verklig anledning och omkostnaderna för inspektionsnämnden
onödiga.

Medicinalstyrelsen, som antager, att komitén såsom förebild för
den föreslagna inspektionsnämnden tagit kontrollkommissionerna vid de
norska asylerna, har uppdragit en jemförelse mellan dessa båda institutioner
och erinrar dervid, att kontrollkommissionen icke är ålagdt, att
företaga en noggrann (»omhyggelig») undersökning i andra fall än, då
klagan förts öfver intagning eller vägrad utskrifning; att, då intagning

92

Sjette hufvudtiteln.

skett utan medföljande läkarebetyg, hvilket undantagsvis kan ega rum,
densamma endast har att förvissa sig om lämpligheten häraf; samt att
kommissionen visserligen skall undersöka samtliga sinnessjuke, som intagits
å anstalten sedan kommissionens föregående sammanträde, men
att denna undersökning icke behöfver vara »noggrann» utan endast
»förnöden». Skilnaden mellan den föreslagna inspektionsnämnden och
den norska kontrollkommissionen finner medicinalstyrelsen följaktligen
vara uppenbar. Medicinalstyrelsen, som anser en sådan undersökning,
som den kontrollkommissionen har att utföra, icke vara synnerligen
besvärande för den sjuke eller särdeles betungande för kommissionen,
erinrar, att kommissionen motsvarar vår direktion fastän med större
skyldigheter i afseende å sjukvården, och finner det att inrätta en särskild
myndighet bredvid direktionen för att utöfva kontroll öfver sjukvården
men fråntaga direktionen detta åliggande endast vara egnadt
att komplicera hospitalsväsendet och förorsaka onödigt skrifvande. Den
kontroll, som kan och bör öfverlemnas åt lokal myndighet, finner medicinalsstyrelsen
kunna med samma förhoppning om framgång öfver”
lemnas åt en ändamålsenligt sammansatt direktion som åt en särskild
myndighet.

Vid granskningen af förslaget om tillsättandet af en öfverinspektor
erinrar medicinalstyrelsen derom, att hvarken embetet eller namnet inspektör
vore för det svenska hospitalsväsendet främmande. År 1837
för ordnades C. J. Ekströmer till generaldirektör för hospitalen, lasaretten
och kurhusen. I nådiga stadgan den 5 mars 1858 föreskrefs,
att hvarje hospital borde en gång årligen eller oftare inspekteras af
den öfverstyrelsen till biträde i nåder förordnade generaldirektören.
Denne utöfvade vid denna tid ungefär samma befattning som den föreslagne
öfverinspektören. Från år 1860 till år 1877, då medicinalstyrelsen
blef öfverstyrelse för hospitalen, utöfvades öfverinspektörsbefattningen
af generaldirektören M. Huss. Den komité, som den 24 maj
1877 tillsattes för att revidera 1858 års hospitalsstadga, föreslog, att
ledamot af öfverstyrelsen eller annan läkare, som öfverstyrelsen dertill
utsåge, skulle förrätta inspektionerna af hospitalen; och blefvo inspektionerna
sedermera ordnade på det sätt komité]! föreslagit. Eu af
komiténs ledamöter väckte dock förslag om tillsättandet af en särskild
inspektör, hvilket förslag ingick såsom reservation i komiténs betänkande.

Hade det också, yttrar medicinalstyrelsen vidare, kunnat tänkas
som möjligt vid den tid, då 1877 års komité arbetade, att en medicinalstyrelsens
ledamot skulle kunna hafva tid och förmåga att fullgöra

93

Sjette hufvudtiteln.

alla delar af inspektionsverksamheten och på samma gång handlägga
de inom embetsverket förekommande ärendena, syntes det numera, vid
den utveckling hospitalsväsendet tagit, vara mycket svårt och inom
kort blifva alldeles omöjligt. I alla händelser komme inspektionsverksamheten
att såsom hittills bedrifvas ensidigt. Inspektionerna hade
nemligen för det mesta omfattat byggnaders uppförande och förändrande
samt ekonomiska, hygieniska och förvaltningsfrågor. För en
grundligare tillsyn af den egentliga sjukvården, pröfning af rättmätigheten
eller lämpligheten af de sinnessjukes intagning eller qvarhållande
och af lämpligheten af den använda behandlingen m. in. hade den tid,
som för andra göromåls skull kunnat egnas åt inspektioner, knappast
räckt till, och till fullgörandet af denna granskning rörande sjukvården
hade den inspekterande oftast icke heller egt tillräcklig förutsättning i
en förutgången utbildning såsom psykiater. Så som psykiatrien på de
sista decennierna utvecklat sig, hade denna nemligen blifvit en medicinsk
specialdisciplin, som endast obetydligt studerades af läkare i allmänhet.
Det vore derför tydligt, att tillsjmen öfver sjukvården å anstalterna
för sinnessjuke borde handhafvas af en läkare, som specielt
egnat sig åt psykiatriens studium och särskildt hade erfarenhet rörande
sjukvården å en anstalt för sinnessjuke. En‘i sinnessjukvården kunnig
läkare kunde lättare än en dermed mindre förtrogen uppfatta en sinnessjuks
tillstånd och förstå, huru den sjuke skulle behandlas, om anstalts
vård för den sjuke vore nyttig, om utskrifning af en förbättrad
eller oförbättrad kunde vedervågas eller vara af omständigheterna påkallad
m. m. Eu kunnig och erfaren psykiater kunde för sjukvården
å anstalterna blifva till ovärderlig nytta, derigenom att han under sina
inspektioner gåfve anledning till förnyad och allsidig pröfning af egendomliga
och svårtydbara fall af sinnessjukdom. Han komme äfven att
gagna vid bestämmande af hvilka sinnessjuke, som vore lämpliga att
öfverflyttas från hospital till asyl. En öfverinspektor, som icke egde
åtminstone lika god insigt i psykiatrien som de anstaltsläkare, som lian
hade att kontrollera, skulle ej göra den nytta och inverka med den
auktoritet, som hans uppgift kräfde. Af denna anledning anser medicinalstyrelsen
en för ändamålet fullt kompetent läkare böra anställas
såsom öfverinspektor.

Om till öfverinspektor blefve utsedd en läkare med särskildt afseende
på *hans psykiatriska insigter och erfarenhet, så skulle, anser
medicinalstyrelsen, följa af sig sjelf!, att han mest komme att egna sin
uppmärksamhet åt sjukvården å anstalterna, under det att medicinal -

94

Sjette hufvudtiteln.

styrelsens ledamöter hädanefter såsom hittills komrne vid sina inspektioner
att mest syssla med hygien, ekonomi och förvaltning.

Bland öfverinspektörens åligganden enligt komiténs förslag har medicinalstyrelsen
ansett böra uteslutas skyldigheten för öfverinspektören att
företaga undersökning af tilltalad persons sinnesbeskaffenhet, då medicinalstyrelsen,
för afgifvande af yttrande deröfver, funne skäligt honom dertill
förordna. Medicinalstyrelsen anser nemligen, att en sådan undersökning
erfordrade så lång tid att, då en grundligare utredning af förhållandet
vore af nöden, undersökningen lämpligast borde utföras å hospital af
dess läkare. Vidare har medicinalstyrelsen föreslagit dels omarbetning
af mom. 1 i förslagets § 13 derhän, att den uti samma moment öfverinspektor
ovilkorligen ålagda skyldighet att minst två gånger om året besöka
hvarje anstalt för sinnessjuke borttoges, då sådant icke under alla
förhållanden vore nödvändigt, dels annan redigering af mom. 3, afseende
att uttryckligen framhålla öfverinspektörs skyldighet att granska
intagningshandlingar och journaler samt att företaga personlig undersökning
af de sinnessjuke, dels ock vissa ändringar i mom. 7 i ändamål
att medicinalstyrelsen måtte erhålla rättighet att anlita öfverinspektörens
biträde äfven i civila mål, såsom testamentsklander med anledning
af påstådd sinnessjukdom hos testator m. m.

Komitén har,'' såsom redan nämnts, uti sitt betänkande beräknat
rese- och förrättningsdagarnas antal för öfverinspektören till 300 om
året. Denna beräkning finner medicinalstyrelsen för hög och förmenar,
att komitén dervid beräknat allt för lång tid och för många besök å
hvarje anstalt. Till stöd för sin mening åberopar medicinalstyrelsen
förhållandena i England, der en liknande inspekterande myndighet
(commissioners in lunacy) redan länge varit i verksamhet och ansetts
på ett tillfredsställande sätt hafva fullgjort sina åligganden; och hänvisar
medicinalstyrelsen i detta afseende till 1895 års inspektionsrapport
för county of London. Deri meddelas, bland annat, att commissioners
besökt hvar och en af Londons fem stora anstalter en gång om året.
Den stora anstalten Banstead Asylum med öfver 2,000 patienter undersöktes
på två dagar. Om patiepterna hade commissioners sagt: »Vi
hafva besökt alla afdelningar och åhört hvad hvar och en önskat säga.»
Cane Hill Asylum, med äfvenledes öfver 2,000 patienter, besöktes af
commissioners på en dag. Med sådana fakta för ögonen och under
förutsättning att öfverinspektören är eu med sinnessjukdomarne väl
förtrogen läkare, anser medicinalstyrelsen, att en öfverinspektion bör
kunna utföras på kortare tid, än komitén förmodat, och ej heller behöfva
ske så ofta. Men äfven om antalet af öfverinspektörens besök

95

Sjette hufvudtiteln.

å anstalterna, såsom medicinalstyrelsen antagit kunna ske, i betydlig
mån minskades och derigenom fruktan för de många olägenheter, som
en ständig vistelse på resor medförde, skulle upphöra, anser likväl
medicinalstyrelsen det icke blifva möjligt att erhålla en fullt kompetent
person för denna vigtiga befattning, om lönen enligt komit.éns förslag
bestämdes till allenast 6,400 kronor om året. Skulle till ifrågavarande
befattning kunna erhållas eu person, som egde kunskaper och erfarenhet
i tillräcklig grad för att kunna visa sig åtminstone fullt jemngod
med en öfverläkare, måste, enligt medicinalstyrelsens mening, lönen
vara något större än en hospitalsöfverläkares. Medicinalstyrelsen, som
erinrar derom, att de hospitalsöfverläkare, som ej tillika vore professorer
i psykiatri, uppbure å de större anstalterna en lön af 6,000—7,300
kronor årligen förutom naturaförmåner, anser derför, att lönen för öfverinspektören
icke bör beräknas till lägre belopp än 8,000 kronor om
året, hvilket belopp medicinalstyrelsen anser behöfvas, vare sig en hospitalsöfverläkare
erhålles till öfverinspektor, eller öfverinspektor sökes
bland personer i annan ställning, om eljest utsigt skall finnas att för
befattningen förvärfva en läkare med framstående skicklighet i psykiatrien
och hospitalsväsendet. Deremot skulle, då utgifterna för öfverinspektörens
resor minskades, den af komitén beräknade totalkostnaden,

11,000 kronor, enligt medicinalstyrelsens mening, blifva fullt tillräcklig.

Vid medicinalstyrelsens utlåtande är fogadt ett af medicinalstyrelsen
utarbetadt förslag till stadga angående sinnessjuke.*

Af de uttalanden, hvarför jag nu redogjort, framgår att den kontroll
å anstalterna för sinnessjuke, hvilken enligt nu gällande bestämmelser
utöfvas dels af medicinalstyrelsen och dels af de särskilda
direktionerna, icke i tillräcklig mån berör den egentliga sjukvården och
dermed sammanhängande förhållanden. Detta måste utan tvifvel anses
såsom en brist i vår nuvarande lagstiftning på detta område. Att så
är, derom äro ock såväl komitén som medicinalstyrelsen och flertalet
af dem, som i öfrigt yttrat sig i frågan, ense. Till afhjelpande af
denna brist har af komitén föreslagits inrättande af två nya inspekterande
myndigheter: öfverinspektören och inspektionsnämnderna. Reservanten
inom komitén samt medicinalstyrelsen och flertalet af de öfriga, som
yttrat sig i frågan, deribland direktionerna, hafva afstyrkt inrättandet
af sådana nämnder, men förordat tillsättandet af en öfverinspektor.

1 fråga om den senares behöflighet föreligger sålunda en nästan
fullständig enighet.

96

Sjette hufvudtiteln.

Jag finner de skal, som förebragts för inrättandet af en sådan befattning,
vara fullt öfvertygande, och jag tvekar så mycket mindre
att ansluta mig till förslaget om tillsättandet af en öfverinspektor, som,
efter det medicinalstyrelsen afgifvit sitt utlåtande, en sådan befattning
försöksvis på förordnande inrättats och visat sig ändamålsenlig.

Jag får i sådant afseende erinra, att Kongl. Maj:t, på förslag af
medicinalstyrelsen, dels den 28 april 1899 förordnat öfverläkaren vid
Upsala hospital O. T. Nerander att under ett år från och med den 1
derpå följande maj vara öfverinspektor för sinnessjukvården i riket, dels
ock den 14 april 1900, efter det Nerander förmält sig vara hindrad
att mottaga fortsatt förordnande, förordnat asylläkaren vid Lunds asyl
B. E. Gadelius att likaledes under ett år från och med den 1 maj 1900
bestrida sådan befattning.

Enligt en till medicinalstyrelsen afgifven berättelse rörande arbetsåret
maj 1899 — april 1900 har t. f. öfverinspektören Nerander under
nämnda tid inspekterat samtliga statens anstalter för sinnessjuke, två
hospital hvartdera två gånger, de öfriga anstalterna en gång. Inspektionerna
hade varat minst två dagar högst sex. Samtlige sjuke, som
haft något att andraga eller som varit missnöjde med ett eller annat,
hade lemnats tillfälle att framföra sina klagomål och fått desamma
vederbörligen pröfvade. I intet fall hade klagomål öfver obehörigt
qvarhållande å anstalt funnits berättigade, och t. f. öfverinspektören
hade icke vid något, tillfälle kunnat begagna den honom medgift)a rätt
att förordna om utskrifning, der han funne sådant lämpligt.

De tre då befintliga enskilda vårdanstalterna för sinnessjuke hade
under arbetsåret varit föremål för inspektion, likaså enskilda hem för
sinnessjuke å tre platser.

Inspektionerna hade ock omfattat länslasarettens afdelningar för
sinnessjuke å 13 platser äfvensom afdelningarne för sinnessjuke, hörande
till tre särskilda fattigvårdsinrättningar.

Den tid, som blifvit öfrig för t. f. öfverinspektören, både användts
till arbete inom medicinalstyrelsen.

Då medicinalstyrelsen till följd af befallning i nådiga brefvet den
14 april 1900 med underdånig skrifvelse den 12 december 1900 öfverlemnat
en af tillförordnade öfverinspektören Gadelius afgifven berättelse
rörande hans verksamhet under månaderna maj-- november sistnämnda
år, har medicinalstyrelsen anfört hufvudsakligen följande:

De förrättningar, som tillförordnade öfverinspektören haft att verkställa,
hade fördelats efter en på förhand bestämd plan, som vid behof
modifierats. Inspektionerna hade företagits under senare delen af maj

Sjette hufvudtiteln.

97

samt under augusti, september, oktober och november månader, hvaremot
det direkta biträdet för medicinalstyrelsen, som lemnats genom
utarbetande af utlåtanden eller genom att förestå hospitalsroteln under
referentens inspektionsresor eller semester, förlagts dels till förra delen
af maj samt juni och juli månader, dels till tider mellan inspektionsresorna.

Särskilda berättelser öfver de verkstälda inspektionerna hade efter
hand blifvit lemnade och utvisade, att tillförordnade öfverinspektören
i enlighet med den 28 april 1899 utfärdad nådig instruktion
granskat intagningshandlingarna för nyintagna patienter och de öfver
dem förda journaler, tillsett, huruvida någon patient kunde utskrifvas,
undersökt de sjuka och till pröfning upptagit deras klagomål, tillsett
anordningarna för de sjukas vård och särdeles egnat sin uppmärksamhet
åt användningen af isolering eller andra tvångsmedel. Dervid
hade den erfarenhet vunnits, att ingen individ obehörigen blifvit intagen
eller qvarhållen å anstalterna för sinnessjuke. Behandlingen
hade visat sig vara så tvångsfri, som omständigheterna medgifva, och
betjeningspersonalens förhållande hade icke gifvit anledning till allvarligare
anmärkningar, om ock stundom fel från betjeningens sida i fråga
om försynthet och tålamod mot de sjuka bemärkts.

Å anstalterna hade tillförordnade öfverinspektören ofta påträffat
missnöjda patienter, hvilka begagnat tillfället att gifva luft åt sin ovilja
mot den plats, der de ansåge sig vara orättmätigt qvarhållna; men en
närmare undersökning hade utvisat, att deras qvarhållande betingats af
deras sinnessjukdom, som vanligen varit af kronisk art och af den beskaffenhet,
att deras utskrifvande ej kunde vedervågas. I synnerhet
hade detta varit förhållandet med några kriminalpatienter. Då en sådan
patient till myndigheter öfverbringat en klagoskrift rörande sitt förment
olagliga qvarhållande, hade tillförordnade öfverinspektören lemnat
ett godt biträde genom att undersöka den sjuke och afgifva rapport
om resultatet deraf till ledning för det utlåtande, medicinalstyrelsen
haft att afgifva.

Utskrifning af tillfrisknad patient, som under sin sinnessjukdom
begått brottslig handling och af domstol förklarats oberäknelig, hade
företagits, sedan vederbörande öfverläkare konsulterat tillförordnade
öfverinspektören. Endast i ytterst få fall hade tillförordnade öfverinspektören
funnit skäl att utskrifva obotlig sinnessjuk.

Då inspektion af alla statens anstalter för sinnessjuke med undantag
af två medhunnits under de gångna 7 månaderna af Gadelius’ förBih.
till Rikftd. Prot. IHOP 1 Sami. 1 Afd. 1 Iläjt. 13

98

Sjette hufvudtiteln.

ordnande, kunde med visshet förväntas, att icke blott alla skulle vara
inspekterade före slutet af förordnandet, utan äfven flere anstalter vid
behof komma under förnyad inspektion. Då dessa anstalter dessutom
inspekterades en gång årligen af medicinalstyrelsens ordförande eller referenten
för hospitalsärenden, torde någon ytterligare inspektion hvarken
vara behöflig eller lämplig. Inspektionsgöromålen, såvidt de vore öfverinspektor
ålagda, torde derför utan svårighet kunna förrättas af en
person.

Den kontroll, som tillförordnade öfverinspektören utöfvat å de privata
vårdanstalterna för sinnessjuke, hade icke ledt till någon anmärkning
rörande de sjukas vård derstädes.

Sinnessjukafdelningarna å en del lasarett och dylika afdelningar å
några större fattigvård sinrättningar hade äfven varit föremål för tillförordnade
öfverinspektörens uppmärksamhet, hvarvid några mindre
goda anordningar påträffats. Meddelande härom hade afgått till vederbörande
under form af afskrift utaf berättelsen i ämnet, i hvilken äfven
råd lemnats, på hvilket sätt en förbättring skulle kunna åstadkommas.

Dessutom hade några sjukhem, som på en gång vårdat högst fem
patienter och derför icke betraktats såsom anstalt utan såsom enskildt
hem, blifvit inspekterade.

Den hjelp, som tillförordnade öfverinspektören lemnat medicinalstyrelsen
med utlåtandens afgifvande rörande personers sinnesbeskaffenhet,
hade för styrelsen medfört stor lättnad vid dessa ärendens behandling.

De ärenden, som tillförordnade öfverinspektören för öfrigt handlagt,
hade under den tid, han vard adjungerad ledamot af medicinalstyrelsen,
omfattat alla, som tillhört hospitals- och lasarettsroteln.

Af det anförda framginge, enligt medicinalstyrelsens uppfattning,
att den tillförordnade öfverinspektören varit till stort gagn såväl för
sinnessjukvården som ock för arbetet i medicinalstyrelsen. Erfarenheten
från den förre tillförordnade öfverinspektörens verksamhet hade
äfven ådagalagt behofvet af en sådan tjensteman. Någon minskning
af detta behof torde ej heller kunna förväntas. Tidpunkten syntes således
vara kommen att öfvergå från försök till en stadigvarande organisation
genom vidtagande af åtgärder, i syfte att en öfverinspektor
för sinnessjukvården i riket allt framgent måtte kunna anställas.

Den erfarenhet, som sålunda genom de tillförordnade öfverinspektörernas
verksamhet vunnits, har uppenbarligen ytterligare bekräftat
beliöfligheten af en ständig sådan inspektion.

99

Sjette hufvudtiteln.

Enligt såväl komiténs som medicinalstyrelsens förslag skulle öfverinspektören
förordnas af Kongl. Maj:t, hvarje gång för högst fem år.

På samma gång jag delar komiténs mening i fråga om tillsättandet
af en öfverinspektor, kan jag icke finna mig annat än öfvertygad
om giltigheten af de skäl, som af reservanten och medicinalstyrelsen
anförts mot inrättandet af inspektionsnämnder. Jag kan väl föreställa
mig, att införandet af ett, att jag så må säga, lekmannaelement i inspektionen
öfver hospitalen för mången synes såsom en eftersträfvansvärd
reform. Hur mycket än den moderna sinnessjukvården åsyftar att borttaga
intrycket af inspärrning, qvarstår i allt fall att i sjelfva intagandet
å ett hospital ligger ett beröfvande af friheten. Sensationella berättelser
från utlandet framkalla dervid en oro, att äfven här i landet
en sådan inspärrning kunde i enstaka fall föranledas af motiv, som
icke hafva något med sjukvården att skaffa. Botemedlet deremot skulle
då ligga i en rent lokal lekmannainspektion.

Men äfven för den, som icke skulle vilja se en tillräcklig borgen mot
dylika missbruk uti våra hospitalsföreståndares rättskaffenshet, måste
dock en betryggande garanti ligga uti hospitalsdirektionerna och den
föreslagne för rikets samtliga anstalter gemensamma öfverinspektören.

Vid detta förhållande och med hänsyn till den nästan fullständiga
enstämmigheten af de afgifna yttrandena synes mig icke finnas anledning
att förstärka den föreslagna öfverinspektionen med den ifrågasatta lokala
inspektionen genom inspektionsnämnder. Endast under den oväntade
förutsättning att den föreslagna öfverinspektionen skulle komma att
visa sig otillräcklig såsom skydd mot obehörigt intagande å eller obehörigt
qvarhållande inom hospitalen, torde man böra återkomma till
frågan om inrättande af lokala inspektionsmyndigheter. Derigenom blefve
emellertid icke öfverinspektionen mindre behöflig.

Jag anser mig böra tillägga att, enligt komiténs förslag, inspektionsnämnderna
icke skulle hafva något att skaffa med de enskilda,
med Kongl. Maj ds tillstånd upprättade anstalterna för sinnessjuke.
Förutom den kontroll öfver dylika anstalter, som skulle utöfvas af
medicinalstyrelsen och öfverinspektören, skulle jemlikt komiténs, i denna
del af nämnda styrelse understödda förslag den närmare tillsynen å
sådan enskild anstalt utöfvas af eu af medicinalstyrelsen förordnad
lämplig läkare såsom inspektör, och har dervid särskildt föreslagits att,
derest olika meningar i fråga om den sjukes intagning eller utskrifning
skulle yppa sig mellan denne inspektör och anstaltens läkare, ärendet
skall af inspektören hänskjuta till medicinalstyrelsen.

100

Sjette hufvudtiteln.

Beträffande beloppet af det årliga arfvode, som bör tillkomma en
öfverinspektor för sinnessjukvården i riket, hvilkens åligganden torde
genom särskild af Kongl. Maj:t utfärdad instruktion böra närmare
bestämmas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med komiténs förslag med
deri af medicinalstyrelsen föreslagna modifikationer, finner jag, i likhet
med medicinalstyrelsen, samma belopp icke kunna sättas lägre än till

8,000 kronor, deraf 2,000 kronor torde böra anses motsvara tjenstgöringspenningar.
Lika med medicinalstyrelsen anser jag äfven, att
komitén beräknat för stort antal rese- och förrättningsdagar, hvarför ett
belopp af 3,000 kronor till betäckande af resekostnaderna torde få anses
tillräckligt.

Öfverinspektören skulle icke tillsättas med fullmakt utan förordnas
tillsvidare, hvarje gång för högst fem år.

De enskilda anstalterna för sinnessjuke voro vid tiden för afgifvandet
af komiténs betänkande tre och hafva sedermera ökats till fyra. Då,
på sätt komitén yttrat, dessas ekonomi icke torde tillåta dem att sjelfva
bestrida kostnaderna för inspektion, och då den sjelfständiga ställning
inspektören bör intaga i förhållande till anstalten synes kräfva, att han
icke aflönas af anstalten, torde kostnaden för denna inspektion böra
bestridas af statsmedel. Såsom bekant är de sinnessjukes antal här
i landet vida större än att alla, som äro i behof af hospitalsvård, kunna
erhålla sådan vård å statens anstalter. Det bör derför ligga i statens
intresse att underlätta enskildes bemödanden att minska olägenheten
häraf. Detta synes mig utgöra ett ytterligare skäl att icke låta den
enskilda anstalten, hvilken har att aflöna den läkare, som förestår anstalten,
jemväl bära kostnaden för ersättning åt den läkare, som inspekterar
densamma. Denna sistnämnda kostnad skulle, med en beräkning
af ett årligt arfvode af 500 kronor för hvarje inspektör, för närvarande
och så länge de enskilda anstalternas antal ej ökas, utgöra
tillsammans 2,000 kronor om året.

Förutom anslag till kostnaden för anordnande af öfverinspektion
för sinnessjukvården i riket och inspektion af de enskilda anstalterna för
sinnessjuke har komitén i sitt betänkande (sid. 72 If.) ifrågasatt anslag
till bestridande af kostnader för andra, sinnessjukvården afseende ändamål.

101

Sjette hufvudtiteln.

Bland dessa kostnader ingå aflöning åt ledamöterna i inspektionsnämnderna,
tillhopa 15,000 kronor, och i sammanhang dermed förhöjd
aflöning åt direktionernas sekreterare med tillsammans 2,200 kronor för
det förökade arbete, desse skulle erhålla genom nämndernas inrättande.
Då, på sätt jag redan yttrat, det icke synes mig finnas anledning att
förstärka den föreslagna öfverinspektionen med en lokal inspektion genom
inspektion snämnder, anser jag följaktligen anslag för aflöning af ledamöterna
i dessa nämnder och för löneförbättring åt direktionssekreterarne
ej böra ifrågasättas.

Vidare har komitén föreslagit inrättandet af åtta nya bokhållarebefattningar
vid hospitalen.

För närvarande finnas bokhållare anstälda vid Upsala, Vadstena
och Lunds hospital, hvar och en med ett årligt arfvode af 600 kronor.
Enligt komiténs förslag skulle jemväl de öfriga åtta hospitalen förses
med bokhållare. Beträffande de nu befintliga bokliållaretjensterna tillåter
jag mig erinra att, i sammanhang dermed att 1885 års Riksdag godkänt
af Kongl. Maj:t uti nådig proposition föreslagen aflöningsstat för
läkare och andra tjenstemän vid Stockholms, Upsala, Nyköpings,
Vadstena, Vexiö, Lunds, Göteborgs och Hernösands hospital, Riksdagen
medgifvit, att Kongl. Maj:t till arfvoden åt de vid samma hospital
erforderliga tjenstemän, Indika ej vore upptagna i aflöningsstaten, finge
använda ett kontant belopp af högst 16,000 kronor af förslagsanslaget
till hospitals underhåll. Af detta belopp har Kongl. Maj:t uti
den genom nådigt bref den 5 juni 1885 faststälda aflöningsstat för
andra vid omförmälda hospital erforderliga tjenstemän än öfverläkare,
läkare, biträdande läkare och sysslomän disponerat sammanlagdt 14,900
kronor. Häruti ingå arfvoden till bokhållarne vid Upsala, Vadstena och
Lunds hospital.

Den ökning i bokhållarnes antal, som komitén föreslagit, har
komitén funnit påkallad af den af komitén föreslagna förändring i afseende
å sysslomännens vid hospitalen göromål, hvilken förändring hufvudsakligen
afser, att sysslomännen skulle erhålla till åliggande att
inför direktionerna föredraga ekonomiärenden.

Utan att här ingå i undersökning af frågan om lämpligheten af en
sådan förändring anser jag i alla händelser icke, att af förändringen,
om den genomfördes, skulle med nödvändighet följa, att bokhållare
skulle anställas vid alla anstalter, som nu sakna sådana tjenstemän.
Äfven i nu ifrågasatt fall torde frågan om anställande af bokhållare
böra i mån af anmäldt behof efter sig företeende omständigheter behandlas
särskildt för hvarje anstalt.

102

Sjette hufvudtiteln.

Enligt § 72 mom. 2 i komiténs förslag skulle det åligga provinsialoch
extra provinsialläkare att årligen under senare delen af året företaga
resor för att enligt faststäld reseplan tillse inom hans distrikt befintliga
sinnessjuke, för hvilka sådant ansåges vara af behofvet påkalladt och
hvilka han icke besökt under sina tjensteresor i förra delen af året.
Kostnaden för dessa särskilda resor har af komitén beräknats i rundt
tal till 25,000 kronor om året. Medicinalstyrelsen har jemväl i sitt
förslag till stadga angående sinnessjuke upptagit bestämmelser om sådana
särskilda resor och anser det af komitén för betäckande af kostnaderna
för dessa resor ifrågasatta belopp komma att betydligt öfverskridas.

Det årliga belopp, hvartill kostnaden för dessa resor i sjelfva verket
kommer att uppgå, torde med den utredning, som nu föreligger, icke
ens kunna approximativt angifvas. På kostnaden inverkar naturligtvis
i främsta rummet antalet sinnessjuke här i landet. Men detta antal är
för närvarande endast kändt på ett ungefär. Komitén har utgått från
det antagandet att antalet sinnessjuke, som vårdas i enskildt hem
eller å fattighus, skulle utgöra 5,351. Enligt till medicinalstyrelsen
inkomna berättelser för år 1897 hade emellertid deras antal stigit till
5,838. Antalet på samma sätt vårdade idioter utgjorde sistnämnda år
6,510. Sammanlagda antalet sinnessjuke och idioter, som kräfde tillsyn,
utgjorde sålunda 12,348. Men, yttrar medicinalstyrelsen, det vore ganska
sannolikt, att icke alla sinnessjuke och idioter vore kända och att den
noggrannare tillsynen komme att uppdaga många, som förut undgått
vederbörandes uppmärksamhet.

Antagligt synes mig vara, att införandet af en sådan tillsyn, som
nu är ifrågasatt, skulle, utom det att densamma otvifvelaktigt komme
att verka till en förbättrad skötsel af sådana sinnessjuke, som icke åtnjuta
vård å anstalter för sinnessjuke, blifva en god utgångspunkt för

erhållande af en tillförlitlig kännedom om antalet sinnessjuke här i

landet. I detta sammanhang torde jag få erinra, att undersökning

härom af Riksdagen begärts uti skrifvelse den 14 maj 1900 och att

Kongl. Maj:t uti skrifvelse den 1 derpå följande juni anbefalt medicinalstyrelsen
att inkomma med förslag, huru en sådan undersökning borde
verkställas.

Enligt senaste tillgängliga uppgifter, för år 1899, utgör antalet
sinnessjuke, som vårdas i enskildt hem eller å fattighus, 5,656 och antalet
på samma sätt vårdade idioter 6,686, eller tillsammans 12,342.

Efter det den ifrågasatta föreskriften om tillsyn å sådana sinnessjuke,
som icke åtnjuta vård å anstalt för sinnessjuke, kommit till stånd

103

Sjette hufvudtiteln.

och någon tid varit i tillämpning, torde en tillförlitligare kännedom om
den verkliga kostnaden för denna tillsyn hafva vunnits. Intill dess så
skett, synes hinder icke möta för Kongl. Maj:t att anvisa medel till
ersättande af dessa kostnader från förslagsanslaget till bestridande af
kostnader för allmän helso- och sjukvård.

Jag finner mig följaktligen icke för närvarande böra hemställa om
framställning till Riksdagen om beredande af medel till bestridande af
kostnaden för den föreslagna tillsynen å sinnessjuke, som icke åtnjuta
anstaltsvård.

Beträffande öfriga af komitén ifrågastälda utgifter, nemligen tjenstgöringspenningar
åt biträdande läkare under semester, ersättning åt
vikarier för biträdande läkare under öfverläkares och biträdande
läkares semester samt arfvoden åt hospitalsdirektionernas ledamöter och
åt kassakontrollanterna, stå dessa icke i det sammanhang till förevarande
stadgeförslag, att de måste tagas under öfvervägande, innan förslaget
till stadgar underställes Kongl. Maj:ts ompröfning. Det torde följaktligen
saknas anledning att för närvarande närmare redogöra för
dessa utgifter.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet
hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva

att, till arfvode åt en öfverinspektor för sinnessjukvården i riket samt
till resekostnads- och traktamentsersättning för af honom i tjensten företagna
resor, må från och med år 1902 utgå ett årligt belopp af 11,000
kronor af förslagsanslaget till hospitals underhåll samt

att, likaledes från och med år 1902, från samma anslag må utgå
arfvoden åt inspektörer för enskilda anstalter för sinnessjuke med högst
500 kronor till hvar.

Då, såsom nämndt är, ifrågavarande anslag är ett förslagsanslag,
lärer bifall till hvad nu föreslagits icke behöfva föranleda någon ökning
i det belopp, 900,000 kronor, hvartill anslaget för närvarande är i
riksstaten uppfördt.

Statens jern vägstrafik.

Uti underdånig skrifvelse den 25 oktober nästlidna år har jernvägs- [11.]
styrelsen anmält det behof af ökade arbetskrafter vid statens j omvägar inrättande af
samt af förbättrade löneförmåner för vissa grupper af personalen derstädes,
för hvars tillgodoseende styrelsen anser nådig proposition böra jemvägar.
aflåtas till innevarande års Riksdag.

104

Sjette hufvudtiteln.

Uti förstberörda hänseende hemställer styrelsen, att Kong!. Maj:t
täcktes påkalla Riksdagens medverkan till anställande af åtskilliga nya
tjenstemän med fasta arfvoden eller sådana arfvoden, som uti stat,
hvilken af Riksdagen godkänts, finnas för vissa till antalet bestämda
befattningar anslagna.

i. Två nya di- Med afseende å denna fråga framhåller styrelsen till en början
strikt. nödvändigheten deraf, att de distrikt, uti h vilka statens jern vägar äro
indelade, ökas med ytterligare två.

I anledning häraf tillåter jag mig i underdånighet erinra derom,
att Kongl. Maj:t den 2 juni 1893 tillsatte en komité med uppdrag,
bland annat, att efter noggrann undersökning af jernvägsadministrationens
organisation och det sätt, hvarpå dess verksamhet i väsentliga
grenar utöfvades, dock tillsvidare ej hvad taxeväsendet rörde, afgifva
underdånigt betänkande äfvensom förslag ej mindre till ny instruktion
för jern vägsstyrelsen och nytt aflöningsreglemente för jernvägsstaten,
än äfven till de öfriga bestämmelser, som syntes komiterade i fråga
om statsbaneförvaltningen böra meddelas.

Den 24 oktober 1895 afgaf komitén underdånigt betänkande och
förslag angående jernvägsadministrationen, innehållande, förutom annat,
förslag till instruktion för jernvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar
samt förslag till aflöningsreglemente för personalen vid
statens jernvägar. Dessa förslag hvilade på förutsättningen af sådan
förändrad organisation af statens jernvägars förvaltning att, för införande
i samma förvaltning af decentralisation, i spetsen för hvart och ett af
de distrikt, i hvilka statens jernvägar indelades, skulle stå starkt organiserade
distriktsförvaltningar, bestående af en distriktschef, som tillika
skulle vara föreståndare för administrativa och trafikafdelningarne, äfvensom
en bandirektör och föreståndare för banafdelningen samt en maskindirektör
och föreståndare för maskinafdelningen.

Till stöd för sitt förslag i fråga om organisationsförändringen anförde’
komitén, bland annat, att, derest detta förslag bifölles, skulle
styrelsen i distriktsförvaltningarnas framställningar och utredningar erhålla
ett betydligt säkrare underlag för sina beslut, särskildt i de svårlösta
taxe- och trafikfrågorna. De kraftigare distriktsförvaltningarna
skulle nemligen kunna, en hvar inom sitt område, i grunden lära känna
alla der rådande, jeruvägsdriften berörande förhållanden samt dels sjelfva
vidtaga, dels ock hos styrelsen föreslå nödiga åtgärder till främjande
af rörelsen i dess helhet. Den af behofvet påkallade, mera ingående
inspektion, som distriktsförvaltningarna, rätt organiserade, kunde åstadkomma,
skulle vidare, enligt komiténs åsigt, vara egnad att leda till

105

Sjette liufvudtitelu.

afhjelpande af eventuella missbruk i förvaltningen samt framför allt
till åstadkommande af en icke allenast verksammare utan äfven billigare
linieförvaltning. I detta sistnämnda hänseende ville lcomitén särskild!
påpeka att, om eu sammanhållande kraft funnes inom distriktet,
som kunde göra sig noga underrättad om tjensteförhållandena derinom,
sådana de faktiskt gestaltade sig, detta måste leda till en större samverkan
afdelningarna emellan än den, som för det dåvarande egde rum.

Komitén fann dock en gifven förutsättning för inrättandet af dylika
med större myndighet utrustade och på angifvet sätt sammansatta distriktsförvaltningar
vara, att distrikten erhölle en relativt stor omfattning
och följaktligen blefve få till antalet. I annat fall blefve nemligen
apparaten allt för tung och kostsam, på samma gång det blefve
svårare att bevara den behöfliga enheten inom förvaltningen; och föreslog
derför komitén, att statsbanan -— deruti inberäknad den så kallade
vestkustbanan, som Kongl. Maj:t och Riksdagen beslutit att för statens
räkning förvärfva, men som då ännu ej införlifvats med statens jernvägar
— skulle indelas uti fyra distrikt.

Komitén anmärkte emellertid, att det vore ganska ansenliga sträckor,
som de nya distriktsförvaltningarna skulle ega att hvar för sig omhänderhafva.
I all synnerhet gälde detta om förvaltningen i norra
distriktet, men vore dervid att märka, att trafiken inom detta distrikt
vore så relativt svag eller, der, såsom på Gellivarebanan, detta icke vore
fallet, så ensartad, att några betänkligheter mot den för distriktet föreslagna
omfattningen icke syntes komitén böra möta, allra helst med
den uppdelning af distriktet i särskilda trafiksektioner, komitén tillika
föreslagit.

Vid afgifvande den 30 januari 1896 af underdånigt utlåtande öfver
komiténs ofvan omförmälda betänkande yttrade jern vägsstyrelsen i fråga
om den af komitén föreslagna distriktsindelningen, att det icke kunde
vara annat än med tvekan, som styrelsen biträdde förslaget att inskränka
distriktens antal till fyra. I en af styrelsen afbiten underdånig skrifvelse
den 26 november 1892 med förslag till nytt aflöningsreglemente
hade styrelsen visserligen framhållit, att en af de väsentligaste förutsättningarne
vid detta förslags uppgörande varit, att trafikdistrikten
skulle minskas i antal och ökas i omfång, men dels hade statsbanenätet
sedan dess icke obetydligt utvidgats, och dels vore den af komitén
ifrågasatta begränsningen från sju distrikt — bandelen Vännäs Luleå—
Gellivare dervid räknad såsom särskild! distrikt — till fyra väl långt
gående. I sakens dåvarande läge ansåge sig styrelsen emellertid icke
böra motsätta sig ett försök med linieförvaltningens ordnande på fyra

Bih. till llihd. Viol. IDOL 1 Sami. 1 Afl. 7 ljuft. H

106 Sjette hufvudtiteln.

distrikt, men skulle efter någon tids erfarenhet befinnas oundgängligen
nödigt att öka distriktens antal, skulle styrelsen icke underlåta att till
Kongl. Maj:t göra den framställning i sådant syfte, hvartill förhållandena
då kunde föranleda.

Genom Kongl. Maj:ts och Riksdagens beslut bifölls hvad komitén
föreslagit i fråga om förändrad organisation af statens jernvägars förvaltning
och statsbanenätets indelning — dervid dock Riksdagen uti
sin i ärendet den 18 maj 1897 aflåtna underdåniga skrifvelse karakteriserade
de ifrågasatta och af Riksdagen i princip antagna organisationsförändringarna
såsom ett försök med tillämpandet af en något utsträckt
decentralisation inom förvaltningen — och blefvo samma organisationsförändringar
genomförda genom den af Kongl. Maj:t den 15 oktober
1897 utfärdade instruktion för jernvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar
och det af Kongl. Maj:t samma dag utfärdade aflöningsreglemente
för tjenstemän och betjente vid statens jernvägar, hvarjemte
Kongl. Maj:t genom nådigt bref nyssnämnde 15 oktober faststälde
distriktsindelning vid statens jernvägar, enligt hvilken, såsom komitén
föreslagit, statens jernvägar indelades uti fyra distrikt.

Efter sistnämnda dag hafva genom Kongl. Maj:ts och Riksdagens
beslut för statens räkning dels förvärfvats bandelen Örebro—Frövi, dels
ock i sammanhang dermed öfvertagits trafikerandet af Örebro—Svartå
jernväg, hvarförutom banlinierna Boden—Niemisel och Krylbo—Frövi
blifvit. färdigbygda och öppnade för allmän trafik; och sedan Kongl.
Maj:t genom särskilda beslut den 30 december 1899, den 28 september
1900 och den 7 december samma år förordna! rörande ofvannämnda
nytillkomna bansträckors införlifvande med förutvarande distrikt, varvid
nästlidna års slut det jernvägsnät, som statsbaneförvaltningen hade
att trafikera, fördeladt å de fyra distrikten på följande sätt:

Första distriktet, med hufvudstation i Stockholm:

linierna Stockholm—Hallsberg med sidobanan till

Södertelge^......................................................... 201 km.

Stockholm—Ange med sidobanan till Värtan 491 »

Kilafors—Stugsund............................................. 36 »

Ljusdal—Hudiksvall............................................. 62 » ~gn p

Transport 790 km.

Sjette hufvudtitetn.

107

Transport 7 90 km.

Andra distriktet, med hufvudstation i Göteborg:

linierna Göteborg—Örebro................................................	284	km.
Örebro—Frövi .....................................................	25	»
Frö vi—lvrylbo.....................................................	107	D
Örebro södra—Svartå ......................................	49	»
Falköping—Nässjö ............................................	112	»
Sköfde—Karlsborg............................., :« ..	44	»
Laxå—riksgränsen med sidobanan till
Fry k sta...............................................................	213	»
Hallsberg— Mjölby ... ..............v..............	96		. 930	km.
Tredje distriktet, med hufvudstation i Malmö:
linierna Malmö—Katrineholm ....................................	484	km.
Arlöf—Billesholms grufva.................................	55	»
Landskrona—Engelholm....................................	49
Helsingborg—Göteborg med sidobanan Ås-
torp—Höganäs ..............................................	272	»	860	km.
Fjerde distriktet, med hufvudstation i Östersund
linierna Sundsvall—riksgränsen ....................................	363	km.		n r i
B räcke—Sollefteå................................................	145	»
Långsele—Vännäs................................................	211
Mellansel—Örnsköldsvik....................................	29	»
Vännäs—Umeå......................................................	31	»
Vännäs—Luleå......................................................	323
Boden—Malmberget med sidobanan till
Koskullskulle .................................................	184	»
Boden—Niemisel ...............................................	32	»	1,318	km.
	Summa	3,898	km.

Enligt Kongl. Majrts och Riksdagens under de senare åren fattade
beslut kommer emellertid statsbanenätet att ytterligare ökas, nemligen
under år 1902 med linien Niemisel—Ytter Morjärv om 41 kilometer
och med utgången af samma år med linien Gellivare—riksgränsen om
230 kilometer, hvartill kommer längdbanan genom Bohuslän, hvilken
torde kunna beräknas få en längd af 169 kilometer.

108

Sjette hnfvudtiteln.

Jag öfvergår nu till hvad jernvägsstyrelsen uti sin ofvanberörda
skrifvelse den 25 oktober 1900 anfört för att styrka behofvet af ökning
i antalet distrikt vid statens jernvägar.

Styrelsen hänvisar dervid till en början till hvad styrelsen i detta
hänseende anfört uti den af styrelsen den 9 november 1899 aflåtna
underdåniga skrifvelse rörande nya tjenstebefattningar vid statens jernvägar.

Uti sistberörda skrifvelse anmälde jernvägsstyrelsen behofvet af
vissa nya tjenstebefattningar med fasta arfvoden, i anledning hvaraf
Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom aflåtna nådiga proposition,
medgaf, att i staten öfver fasta arfvoden för personal vid statens
jernvägar Ange uppföras arfvoden till följande nya tjensteman, nemligen
inom styrelsen två byrådirektörer och en byråingeniör samt vid distrikten
två baningeniörer.

Uti sin nyss omförmälda skrifvelse af den 9 november 1899 yttrade
styrelsen till en början, att en af de väsentligaste förändringar, som
vidtagits vid 1897 års omorganisation af och lönereglering för statens
jernvägar, bestått deri att, medan förut endast ett fåtal tjenstebefattningar
aflönats med fast arfvode och följaktligen varit till antalet bestämda
genom Kongl. Maj:ts och Riksdagens sammanstämmande beslut, antalet
dylika befattningar högst betydligt ökats och kommit att omfatta det
stora flertalet tjenstemannagrader och särskildt alla mera öfverordnade.

Derjemte framhöll styrelsen, hurusom vid uppgörandet af förslaget
till den nu genomförda förändrade organisationen af statens jernvägar
behofvet af arbetskrafter af flerahanda skäl beräknats i knappaste lag.
Till grund för organisationsförändringen hade nemligen legat den undersökning
af jernvägsadministationen, som 1893 års jernvägskomité företagit,
och denna komité, hvilken nedsatts vid en tidpunkt, då statens
jernvägar sedan några år gifvit mindre tillfredsställande ekonomiskt
resultat, hade i följd deraf fått till hufvudsaklig uppgift att söka åstadkomma
förenklingar och besparingar i förvaltningen.

Vidare erinrade styrelsen derom att, såsom ofvan angifvits, genom
Kongl. Maj:ts och Riksdagens under senaste åren fattade beslut det
jernvägsnät, som statsbaneförvaltningen hade att trafikera, under de
närmaste åren komme att betydligt ökas.

Och slutligen yttrade styrelsen, att styrelsen ansåge sig pligtig
framhålla, att för statsbanornas behöriga skötsel en ytterligare ökning
i antalet med fast arfvode aflönade befattningar inom kort blefve erforderlig.
Med den i och för sig oväntade tillväxt i rörelsen, som sedan
1896 års början inträdt, hade det nemligen redan visat sig, att distrikten

109

Sjette hufvudtiteln.

vore för stora till omfånget för att vederbörande afdelningsföreståndare
skulle kunna på ett fullt effektivt sätt fullgöra de åligganden, som
enligt den nya organisationen tillkomme dem, och efter den utvidgning
af statsbanenätet, som förestode, blefve naturligen en ökning af distriktens
antal än oundgängligare. Då den igångsatta försöksorganisationen i
alla händelser en tid framåt syntes böra tillämpas, måste det enligt
styrelsens förmenande vara af vigt, att denna organisation under denna
tid afpassades efter utvecklingens och den ökade rörelsens kraf,, enär
i annat fall något verkligt försök icke kunde anses föreligga. Hvilken
organisation än kunde komma att slutligen definitivt fastslås, kunde det
i betraktande af jernvägsnätets utvidgning och trafikens ökning med
säkerhet förutses, att inom densamma komme att finnas full användning
för det antal tjenstemän, som ytterligare kunde erfordras för en effektiv
tillämpning af den nuvarande organisationen.

Då den ökning af statsbanenätet med omkring 660 kilometer,
som från och med år 1900 successivt skulle inträda, nästan redan i
och för sig medförde kraf på ett nytt distrikt, skulle, om endast ett
dylikt bildades, de olägenheter af den befintliga ordningen, som redan
gjort sig känbara, endast i ringa mån afhjelpas; och förklarade sig
styrelsen för den skull hålla före att, sedan de under byggnad
varande statsbanelinierna fullbordats, två nya distrikt borde finnas,
med hufvudstationer exempelvis i Luleå och Örebro, samt att redan
kort efter det Krylbo—Örebrobanan i sin helhet öppnats för allmän
trafik, ett nytt distrikt borde inrättas. Ehuru denna bana kunde
antagas komma att öppnas i slutet af år 1900, hade emellertid styrelsen
ansett, att med frågan om inrättande af detta distrikt lämpligen kunde
anstå till 1901 års riksdag, då till dess större erfarenhet kunde erhållas
för bedömande af distriktets omfattning och behofvet af personaluppsättning,
samt möjlighet i allt fall förefunnes att genom provisoriska
anordningar under tiden sörja för trafikens behöriga handhafvande.

Under åberopande af hvad styrelsen uti sin berörda skrifvelse sålunda
yttrat, anför styrelsen uti sin nu ifrågavarande skrifvelse af den
25 oktober 1900 vidare, att den erfarenhet, som yttermera vunnits,
stärkt styrelsen i den öfvertygelsen, att afdelningsföreståndarnes i
distriktsförvaltningarne arbetsområden redan nu vore alldeles för omfattande
för att vederbörande skulle kunna på ett fullt tillfredsställande
sätt och med den skyndsamhet, som ärendenas natur i allmänhet kräfde,
fullgöra den mångfald göromål, som enligt den nya organisationen
ålåge dem. Jemte det antalet skrif- och andra byrågöromål i väsentlig
grad ökats, särskildt på grund af det större samarbete afdelningarna

no

Sjette hufvudtiteln.

emellan, som den nya organisationen afsett att åstadkomma, förutsatte
samma organisation en kraftig inspektion af och tillsyn öfver linien,
men härtill gåfves i de flesta fall föga tillfälle, då inspektionsresorna
i följd af de stora afstånd en toge allt för lång tid i anspråk och vederbörande
vid hemkomsten vanligen funne så många under tiden inkomna
ärenden att, om den härigenom uppkomna balansen skulle bortarbetas,
detta med nödvändighet kräfde ett uppskjutande af en eljest önsklig
fortsatt linietillsyn.

Till belysande i viss mån af den omfattning, i hvilken afdelningsföreståndarne
vid en distriktsförvaltning hade att handlägga byrågöromål,
meddelar styrelsen följande uppgifter, hemtade ur distriktsförvaltningens

vid I distriktet diarier och föredragningslistor för år 1899:

Antalet till distriktsförvaltningen och distriktschefen inkomna, registrerade
ärenden utgjorde ......................................... 2,553

» till bandirektören inkomna, registrerade ärenden utgjorde
.......................................... 1,13c)1)

» till maskindirektören inkomna, registrerade ärenden

utgjorde................................................................................ 1,950*)

» aflåtna skrifvelser från distriktsförvaltningen utgjorde 4262)

)> b » » distriktschefen i egenskap af

föreståndare för administrativa afdelningen utgjorde
.................................................................................... 350-)

» aflåtna skrifvelser från distriktschefen i egenskap af

föreståndare för trafikafdelningen utgjorde............... 460 Lj

» * aflåtna skrifvelser från bandirektören utgjorde ............... 1,3003)

» » » » maskindirektören utgjorde ......... 1,4502)

Förutom uppgifna antalet inkomna ärenden hade, anmärker styrelsen,
enligt hvad för styrelsen anmälts, såväl till distriktsförvaltningen och
distriktschefen som till bandirektören och maskindirektören inkommit
ett betydligt antal ärenden af mindre vigt, hvilka icke blifvit registrerade.

Likaså hade från distriktschefen, bandirektören och maskindirektören
aflåtits ett stort antal expeditioner af mindre vigt, hvilka icke funnes
bland uppgifna antalet afgångna skrifvelser. Medräknades dylika
skrifvelser, skulle antalet afgångna skrifvelser för de särskilda afdelningsföreståndarne
mer än fördubblas.

Telegrafiska meddelanden hade icke heller inberäknats i förestående
uppgifter.

J) Deri äfven inräknade de, som passerat distriktsförvaltningen.

2) De mycket talrika s. k. påteckningsskrifvelserna icke inräknade.

in

Sjette hufvudtiteln.

Att det undanskjutande af inspektionsskyldigheten — fortsätter
styrelsen — som sålunda för närvarande egde rum, skulle vara till
men och skada inom ett verk af statsjernvägarnes natur och omfattning
samt med dess talrika personal, läge i öppen dag. Särskild! med hänsyn
till personalfrågorna syntes det vara af synnerlig vigt, att jemväl det
högre befälet komme ut på linien, så att erforderlig personalkännedom
vunnes.

Då, såsom styrelsen i sin åberopade skrifvelse af den 9 november
1899 framhållit, längden af de nya statsbanelinier, som från och med
år 1900 successivt tillkomme, redan i och för sig så godt som representerade
ett nytt distrikt, ansåge styrelsen, att dess begäran att för den enbart
genom trafiktillväxten uppkomna arbetsökningen erhålla ännu ett
distrikt borde synas helt naturlig, allra helst om den tvekan, med hvilken
styrelsen från början biträdde förslaget att försöksvis förvalta statsbanorna
på allenast fyra distrikt, toges i betraktande.

Till belysande af, huru betydande trafiktillväxten och den deraf
förorsakade ökningen i arbetet varit under sistförflutna årtiondet, hänvisar
styrelsen till omstående tabell.

Styrelsen anställer vidare en jemförelse mellan, å ena sidan, antalet
af det högre liniebefälet tillhörande befattningshafvare i afdelningsföreståndares
ställning år 1891 och, å andra sidan, motsvarande antal under
år 1900, af hvilken jemförelse framgår att, medan för handhafvandet
af liuieförvaltningen år 1891 enligt den af Kongl. Maj:t faststälda arfvodesstaten
för samma år funnits:

9 trafikdirektörer,

7 bandirektörer och
6 maskindirektörer

summa 22 tjenstemän,

år 1900 funnits endast:

4 distriktschefer,

4 bandirektörer och
4 maskindirektörer

summa 12 tjenstemän.

Visserligen vore det, anmärker styrelsen, sant, att distriktscheferna
till sitt biträde vid den löpande trafiktjensten hade 12 trafikinspektörer,
men å andra sidan hade de 9 trafikdirektörerna enligt 1891 års stat

112

Sjette liufvudtiteln.

Tabell, utvisande trafikökningen in. in.

		1891	1892	1893
Banlängd ..............................	.......... km.	2,645	2,819	2,916
Lokomotivkilometer i tåg.......i..................	.......... »	8,732,776	8,921,107	9,169,951
Vagnaxelkilometer ...........................	__________ b	306,662,028	314,591,244	319,710,616
Bruttotonkilometer ..........	.......... »	1,864,883,600	1,925,718,300	1,977,561,900
Nettotonkilometer ..................................................	..........1 »	352,901,686	355,731,300	365,819,900
Antal resande ............	......... st.	4,761,992	4,871,671	5,017,758
Bruttoinkomster .........................	......... kr.	22,286,109	22,522,187	23,023,618
Utgifter för drift och underhåll...........................		15,834,535	16,246,915	16,437,825
De trafikerade statsjernvägarnes hela kapitalvärde.....	. .......... ‘	272,015,125	277,087,568	282,515,860

haft att påräkna dylikt biträde från 7 trafikdirektörsassistenter; och
fäster styrelsen i detta sammanhang uppmärksamheten derå att, medan
antalet baningeniörer år 1891 utgjort 27, detsamma år 1900 varit
reduceradt till 22, eller med inberäkning af de vid 1900 års riksdagför
tillkomna nya luder inrättade två baningeniörsplatserna 24, samt
att, medan år 1891 funnits för verkstäderna å Liljeholmen, vid Stockholm
norra, i Göteborg, Malmö, Kristinehamn, Östersund och Bollnäs
6 maskiningeniörer, år 1900, sedan nya verkstäder tillkommit i Tomteboda,
Boden och Örebro samt de förutvarande verkstäderna delvis
utvidgats, funnits 8 dylika tjenstemän.

Derjemte framhåller styrelsen, hurusom de svårigheter för förvaltningens
behöriga handhafvande, som i mån af trafikens tillväxt och
statsbanenätets ökning allt mera gjorde sig gällande, enligt styrelsens
uppfattning icke heller kunde på annat sätt, med bibehållande af den
nuvarande organisationen, undanrödjas än genom en ökning af distriktens
antal. I sådant afseende påvisar styrelsen först och främst, att
någon utväg i förevarande hänseende icke gerna kunde sökas i den anordning
i fråga om distriktsförvaltningarnas sammansättning, som 1893
års jernvägskomité till en början varit sinnad föreslå, eller inrättandet
af särskilda trafikdirektörsbefattningar, så att distriktschefsplatserna blefve

Sjette Imfyudtiteln.

113

vid statens jernvägar frän år 1891.

1894	1895	1896	1897	1898	1899	ökning i % 1891-1899	1900 approx.
3,058	3,269	3,676	3,676	3,676	3,680	39	3,734 d. »/7
9,348,903	10,887,235	12,675,993	14,259,782	15,904,676	17,656,644	102	18,800,000
319,350,052	381,712,329	436,215,294	486,576,234	533,168,902	580,724,652	89	624,000,000
1,984,189,000	2,383,104,200	2,737,435,500	3,OS6,272,800	3,452,518,200	3,865,707,000	107	4,300,000,000
357,G39,000	523,071,300	5S4,957,900	645,677,400	761,007.500	840,812,600	138	920,000,000
5,300,368	5,589,625	7,728,919	8,521,784	9,239,258	10,217,425	115	11,000,000
23,362,015	27,247,930	31,772,671	36,102,158	37,823,807	41,445,918	86	44,300,000
15,852,660	17,759,809	19,401,281	20,677,214	23.315,863	28,802,089	82	31,900,000
292,585,079	304,361,729	332,379,127	335,985,781	343,396,649	353,873,595	30	—

uteslutande chefsbeställningar. Ty frånsedt de betänkligheter, som
kunde göras gällande gent emot en sådan anordning i och för sig — i
hvilket afseende styrelsen hänvisar till komiténs yttrande i ämnet samt
styrelsens den 30 januari 1896 öfver komitéförslaget afgifna utlåtande
— skulle enligt styrelsens förmenande icke derigenom afhjelpas de
olägenheter af distriktens stora utsträckning, som nu gjorde sig mest
känbara. Visserligen skulle nemligen i sådant fall distriktscheferna
blifva i tillfälle att egna sina distrikt en mera intensiv inspektion, då
de blefve befriade från de göromål, som nu ålåge dem i egenskap af
föreståndare för trafikafdelningen, men med afseende å de tekniska afdelningsföreståndarne
— ban- och maskindirektörerna — vunnes idke
någon motsvarande fördel; och de tekniska afdelningsföreståndarne,
hvilka icke såsom distriktscheferna vid förvaltningen af sin afdelning
hade under sig biträden i den mera sjelfständiga ställning, som trafikinspektörerna
intoge, vore just de, hvilkas tjänster för närvarande mest
ogynsamt påverkades af distriktens stora omfattning.

Till bestyrkande häraf och för att visa i hvilken hög grad särskildt
ban- och maskindirektörernas göromål ökats sedan början af år 1896,
då styrelsen afgifvit sitt yttrande rörande distriktsindelningen, uppdrager
styrelsen, jemte det styrelsen åberopar ofvan lemnade statistiska uppBih.
till Riked. Prat. 11)1)1. 1 Sami. 1 Afl. 1 lläft. 15

114

Sjette hufYudtiteln.

gifter angående rörelsens tillväxt i allmänhet, en jemförelse mellan vissa
förhållanden från åren 1895 och 1899. Så hade, anför styrelsen,
medan under år 1895 genom bandirektörernas försorg med extra anslagsmedel
utförts nya byggnader och anläggningar för en kostnad af tillhopa
371,645 kronor, motsvarande summa för år 1899 uppgått till
1,743,842 kronor, således till 369 procent högre belopp — styrelsen
anmärker emellertid härvid, att de nybyggnadsarbeten, som vidtagits
under år 1895, varit något mindre omfattande än hvad under de närmast
föregående åren varit förhållandet — och under det att banafdelningens
utgifter för drift och underhåll år 1895 utgjort 4,176,237 kronor,
hade motsvarande utgifter för år 1899 belöpt sig till 7,349,928 kronor,
således till 76 procent mera. Antalet lokomotiv och vagnar, som vid
1895 års slut utgjort 435 respektive 11,498, hade vid 1899 års slut uppgått
till 542 respektive 14,701, hvadan alltså en ökning inträdt med 25
respektive 28 procent, och utgifterna för reparationer m. m. af lokomotiv
och vagnar hade från 2,584,060 kronor år 1895 stigit till 3,635,556
kronor år 1899, således med 41 procent; hvarförutom till sist maskinafdelningens
totalutgifter (omkostnaderna för personalen inom styrelsen
deri dock inberäknade) stigit från 7,834,187 kronor år 1895 till 12,565,257
kronor år 1899, således med 60 procent.

Erfarenheten hade vidare — fortsätter styrelsen — ådagalagt, att
en utväg sådan som den man vid organisationsförändringens genomförande
försökt för att möjliggöra förvaltningen af linierna ofvanför
Ange på ett distrikt — eller att gifva en del af distriktet en mera fristående
ställning — icke vore tillfyllest för vinnande af det mål, som
nu åsyftades. Under namn af »Gellivarebanans förvaltning» hade nemligen
bildats ett särskildt förvaltningsorgan för denna handel, linien
Luleå—Malmberget, i det att föreskrift meddelats derom, att trafikinspektören
och baningeniören i Luleå samt maskiningeniören i Boden
skulle för handläggning af åtskilliga bandelen rörande ärenden sammanträda
till gemensam öfverläggning. Men då enligt grunderna för gällande
organisation förvaltningsansvaret i ekonomiskt vigtiga frågor i
allt fall måste i hufvudsak ligga hos distrikts förvaltningen i Östersund,
hade således åt Gellivarebanans förvaltning och dess ledamöter kunnat
gifvas utsträckt myndighet väsentligen endast i vissa personalfrågor,
medan förvaltningens befogenhet i öfrigt måst blifva inskränkt till
allenast utredande och eljest förberedande verksamhet, i följd hvaraf
olägenheterna af det norra eller fjerde distriktets oerhörda utsträckning
alltjemt gjorde sig gällande på ett ytterst känbart sätt.

115

Sjette hufvudtiteln.

Härefter meddelar styrelsen att, för den händelse styrelsens underdåniga
förslag om inrättande af två nya distrikt vid statens jernvägar
vunne bifall, styrelsen hade tänkt sig, att de trafikerade och under
byggnad varande statsbanelinierna lämpligen skulle kunna så delas, att
de särskilda distrikten komme att omfatta:

Första distriktet, med hufvudstation i Stockholm:
linierna Stockholm—Hallsberg med sidobanan till

Södertelge.............................................................. 201 km.

Stockholm—Bollnäs med sidobanan till

Värtan ................................................................... 324 )>

Kilafors—Stugsund .........................................■ 36 » 5g ^ pm

Andra distriktet, med hufvudstation i Göteborg:

linierna Göteborg—Hallsberg ......................................

Göteborg—Skee ...................................................

Falköping—Nässjö .............................................

Sköfde—Karlsborg .........................................

259 km
169 »
112 »
44 »

584 km.

Tredje distriktet, med hufvudstation linierna Malmö—Nässjö................................	i Malmö:
...................... 268	km,
Arlöf—Billesholms grufva...........	...................... 55	».
Landskrona—Eugelholm..............	...................:.. 49	»
Helsingborg—Göteborg med	sidobanan
Åstorp—Höganäs .......................	......''................ 272	»

644 km.

Fjerde distriktet, med hufvudstation i Östersund:

linierna Sundsvall—riksgränsen .................................... 363 km.

Ange—Bollnäs..................................................... 167 »

Ljusdal—Hudiksvall............................................ 62 »

Bräcke—Sollefteå ................................................ 145 »

Långsele—Mellansel.......................................... 91 » ggS km.

Femte distriktet, med hufvudstation i Örebro:

linierna Krylbo—Mjölby ...................................................

Örebro södra—Svärta .......................................

Katrineholm—Nässjö ..........................................

Laxå—riksgränsen med sidobanan till

Fryksta .............................................................

253 km
49 »

216 »

213 »

731 km.

Transport 3,348 km.

116

Sjette liufvudtiteln.

Transport 3,348 km.

Sjette distriktet, med hufvudstation i Luleå:
linierna Luleå—Malmberget med sidobanan till

Koskullskulle.............................................	.......... 220	km.
Gellivare—riksgränsen..............................	......... 230	»
Boden—Mellansel—Örnsköldsvik .........	......... 436	5;
Boden—Morjärv..........................................	......... 73	))
Vännäs—Umeå...........................................	......... 31

Summa 4,338 km.

Beträffande denna sålunda föreslagna distriktsindelning anmärker
emellertid styrelsen, att styrelsen ansåge lämpligt, att det blifvande
femte distriktet icke öfvertoge förvaltningen af linien Laxå—riksgränsen,
förrän linien Göteborg—Skee blifvit färdig, utan att förstnämnda
banlinie skulle intill angifna tiden fortfarande såsom hittills tillhöra
andra distriktet.

Hvad slutligen anginge tiden för inrättandet af de ifrågasatta båda
nya distrikten anför styrelsen att, enligt hvad af styrelsens underdåniga
skrifvelse den 9 november 1899 framginge, styrelsen då icke afsett, att
båda de nya distrikten på en gång skulle inrättas, utan att styrelsen
hållit före, att Örebrodistriktet först skulle bringas till stånd samt
Luleådistriktet först senare i sammanhang med fullbordandet af linien
Gellivare—riksgränsen. Ehuru — yttrar nu styrelsen — under det år,
som gått, erfarenheten kanske i högre grad än under något af de föregående
ådagalagt svårigheten att förvalta ett distrikt af det nuvarande
fjerde distriktets stora omfattning, ansåge sig styrelsen i allt fall icke
heller nu böra ifrågasätta annat än att med Luleådistriktets inrättande
borde anstå till sagda tidpunkt — dock att af lätt insedda praktiska
skäl den distriktsförvaltning och de mera öfverordnade tjenstemän i
öfrig!, som skulle mottaga förvaltningen af det nya distriktet, syntes
styrelsen böra vara utsedde redan någon tid före den nj7a banans öppnande
för trafik; och då denna bana skulle vara fullbordad före 1902
års utgång, borde alltså det nya sjette distriktet vara färdigt att åtminstone
i vissa afseenden träda i verksamhet under senare hälften af år
1902. Af denna anledning vore det, som styrelsen ansett sig böra
ifrågasätta propositions aflåtande redan till 1901 års Riksdag jemväl
angående sagda distrikts inrättande. I fråga åter om tidpunkten för
det femte eller Örebrodistriktets konstituerande, syntes det styrelsen
att, vid det förhållande att Krylbo—Örebrobanan i sin helhet komme

117

Sjette lmfvudtiteln.

att öppnas före utgången af år 1900, detta borde komma att ske så
snart som möjligt och helst före utgången af år 1901.

I detta sammanhang tillåter jag mig i underdånighet anmäla en till
Kongl. Maj:t stäld, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens
län med skrifvelse den 29 oktober 1900 öfverlemnad skrift, deruti
nämnda läns landsting i underdånighet hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes,
så snart sig göra läte, vidtaga åtgärder, för att de nuvarande fyra
distrikten vid statens jernvägar måtte ökas med ett femte med distrikt-sförvaltning
förlagd till staden Luleå.

Till stöd för denna sin framställning har landstinget anfört, att
den stora och snabba utveckling, som egt rum i Norrbottens län
de två sista årtiondena, haft sin hufvudorsak i stambanans framdragande
till Boden och Gellivarebanans öppnande för trafik; att
denna bana möjliggjort uppkomsten af en storslagen grufindustri i
länets norra delar; att Gellivarebanans fortsättning till Norge förbi de
oerhördt rika malmbergen Kirunavaara och Luossavaara, hvilken redan
skenlagts till Torne träsk och inom en nära framtid komme att för trafik
upplåtas, än ytterligare skulle kraftigt bidraga till länets fortsatta framåtskridande,
likaså framdragandet af norra stambanan till Ytter-Morjärv;
att dessa banor hittills i trafikhänseende lydt under det i Östersund förlagda
fjerde distriktet, under hvilket distrikt äfven hörde Svartön vid
Luleå, hvarifrån en årlig mängd af öfver en million ton jernmalm utskeppades
och hvarest storartade och dyrbara anordningar af staten
för utlastningen vidtagits; att afståndet från Östersund till Malmberget
utgjorde närmare 900 kilometer, till riksgränsen vid Wassijaure omkring
1,100 kilometer; hvaremot inom öfriga distrikt ingen station läge
fjermare distriktsstyrelsens hufvudort än ej fullt 500 kilometer; att förbindelsen
emellan trafikanter inom länets jernbanenät och dess distriktsstyrelse
förlängdes ytterligare genom att snälltåg och nattåg norr om
Bräcke ej funnes; samt att landstinget ansåge eu snar delning af fjerde
distriktet i hög grad behjertansvärd och egnad att främja jernvägskommunikationerna
inom länet.

Jernvägsstyrelsen, anmodad att häröfver afgifva utlåtande, har uti
underdånig skrifvelse den 15 november 1900 i sådant afseende hänvisat
till hvad styrelsen uti sin nu förevarande skrifvelse af den 25 oktober
samma år anfört i fråga om behofvet af nya distrikt vid statens
jernvägar.

In nan jag härefter går att närmare yttra mig öfver hvad styrelsen
anfört rörande behofvet af ökning i antalet distrikt vid statens jern vä -

118

Sjette hufvudtiteln.

gar, torde det tillåtas mig erinra om hvad den för jernvägsstyrelsen
med underlydande distriktsförvaltningar gällande instruktion innehåller
rörande linieförvaltningens vid statens jervägar organisation samt distriktsförvaltningarnas
och de särskilda afdelningsföreståndarnes åligganden.

Såsom af det ofvan sagda redan framgått, förvaltas hvart och ett
af de distrikt, i hvilka statens jernvägar äro indelade, af en distriktsförvaltning,
bestående af en distriktschef, som tillika är föreståndare
för administrativa och trafikafdelningarna, äfvensom en bandirektör och
föreståndare för banafdelningen samt en maskindirektör och föreståndare
för maskinafdelningen.

Närmast under afdelningsföreståndarne äro anstälda:
vid administrativa afdelningen: en distriktssekreterare och ombudsman
samt en distriktskassör för hvarje distrikt;

vid banafdelningen: en baningeniör för hvarje bansektion;
vid maskinafdelningen: en eller flere maskiningeniörer vid hvarje
distrikt; samt

vid trafikafdelningen: en trafikinspektör för hvarje trafiksektion.
Öfrige vid distrikten anstälde tjenstemän finnas i instruktionen (§ 65)
angifna.

Beträffande distriktsförvaltningens åligganden stadgas, att i alla
sådana ärenden, hvilka angå förvaltningen i allmänhet eller eljest äro
af den vigt eller beskaffenhet i öfrigt, att samarbete mellan de olika
afdelningarna bör i fråga om dem ega rum, distriktsförvaltningen skall
sammanträda till gemensam öfverläggning och beslut. Derjemte skola
vissa särskild! angifna ärenden afgöras i samlad distriktsförvaltning;
och åligger det på grund häraf sådan distriktsförvaltning, bland annat,
att årligen afgifva förslag till kostnads- och arfvodesstater för
distriktet;

att likaledes årligen afgifva förslag till nya byggnader och anläggningar
samt om- och tillbyggnader inom distriktet äfvensom till anskaffning
af rullande materiel för distriktets behof;

att afgifva förslag rörande distriktets behof af sådana förrådsartiklar,
hvilka styrelsen förbehållit sig att sjelf upphandla;

att afgifva förslag till tidtabeller för ordinarie bantåg inom distriktet;
att beträffande personalärenden utöfva den myndighet eller vidtaga
de åtgärder, hvarom i instruktionen vidare förmäles;

att i enlighet med af styrelsen gifna bestämmelser utdela gratifikationer
samt medgifva ersättning för arbete å öfvertid åt underlydande
ordinarie personal;

119

Sjette hufvudtiteln.

att besluta om boställslägenheternas fördelning mellan den del af
distriktets personal, hvilken eger åtnjuta förmånen af fri bostad;

att utfärda bränslestat för distriktet;

att enligt vissa af styrelsen faststälda grunder till disposition af
enskilde uthyra jernvägen tillhöriga tomter och öfriga jordområden;

att i enlighet med af styrelsen faststälda grunder och till den omfattning
styrelsen bestämmer handlägga och afgöra frågor, som angå
restaurationsväsendet vid distriktets stationer;

att låta periodvis verkställa försäljning å auktion af kasserade
effekter och skrotvaror;

att i allmänhet verkställa utredning i samt afgifva yttrande öfver
ärenden, som till förvaltningen remitteras, äfvensom i öfrigt handlägga
sådana ärenden, som styrelsen genom utfärdad arbetsordning eller
särskild föreskrift förklarat böra af samlad distriktsförvaltning afgöras.

Beträffande de särskilda afdelningsföreståndarnes liufvudsakligä åligganden
är distriktschefen såsom distriktsförvaltning ens chef styrelsen i
första hand ansvarig för den allmänna ordningen och ekonomien inom
distriktet; åliggande i sådant hänseende distriktschefen särskildt att med
uppmärksamhet följa de ekonomiska förhållandena inom distriktet samt
dels sjelf vidtaga, dels ock hos styrelsen föreslå åtgärder, som lända
till befordrande af jernvägarnes ändamål, förökande af deras inkomster
och minskande af deras utgifter, äfvensom att tillse, att instruktioner
och reglementen efterlefvas samt att samverkan eger rum mellan de
olika afdelningarna, för hvilka ändamål han har att tid efter annan
företaga inspektioner inom distriktet. I förhållande till främmande
myndigheter eger distriktschefen jemväl att företräda distriktet och
dervid, hvad distriktet vidkommer, bevaka statens jernvägars rätt och
intresse.

Såsom föreståndare för administrativa afdelningen åligger distriktschefen,
bland annat:

att öfvervaka och kontrollera distriktskassans skötsel i allmänhet
samt granska och till styrelsen insända distriktskassörens redogörelser.

Distriktschefen såsom föreståndare för trafikafdelningen åligger,
bland annat:

att i taxefrågor göra framställningar hos styrelsen äfvensom med
vederbörande trafikanter ingå aftal under förutsättning af styrelsens
godkännande; att anordna sådana tåg inom distriktet, hvilka icke äro
upptagna i den ordinarie tidtabellen, i de fall, der sådant icke tillkommer
trafikinspektör; att ombesörja vagnfördelningen mellan distriktets
trafiksektioner; att i enlighet med faststälda grunder bestämma ersättning

120

Sjette liufvudtiteln.

för skadadt eller förkommet gods och bevilja fraktkredit åt trafikanter;
samt att ordna och kontrollera stations- och tågtjensten inom distriktet.

Bandirektören åligger, bland annat:

att tillse, att de till utförande under året bestämda arbeten verkställas
och att de derför faststälda anslagsbelopp icke öfverskridas; att
öfva tillsyn öfver bana och husbyggnader m. m. äfvensom ombesörja
underhållet deraf i den utsträckning, han finner vara behöflig! och för
ändamålet anvisade anslag medgifva, samt att ordna och kontrollera
banans bevakning inom distriktet.

Maskindirektören åligger, bland annat:

att i vederbörlig ordning tillhandahålla den för trafikens bedrifvande
erforderliga dragkraft jemte den för dennas skötsel behöfliga
personal; att ombesörja den rullande materielens underhåll och i sådant
hänseende utöfva högsta ledningen af distriktets verkstäder; att öfva
tillsyn öfver och ombesörja underhållet af afdelningen tilldelade byggnader,
anläggningar och maskinerier; att ansvara för distriktsförrådets
och verkstadskamrerarekontorets skötsel och räkenskap; samt att i allmänhet
ordna och kontrollera maskin- samt förråds- och verkstadstjensten
inom distriktet.

Derjemte är hvarje afdelningsföreståndare ansvarig för att tjensten
inom hans afdelning i alla till densamma hörande grenar på ett tillfredsställande
sätt handhafves samt eger att i sådana personalärenden,
som närmast angå afdelningen, utöfva myndighet och vidtaga åtgärder
i enlighet med hvad i instruktionen närmare angifves; hvarjemte honom
tillhör att till utbetalning godkänna räkningar på distriktskas san samt
ansvara för utbetalningens behörighet.

För att nu återgå till jernvägsstyrelsens förslag om inrättande af
ytterligare två distrikt vid statens jernvägar, så kan jag för min del
ej finna annat än att detta förslag är väl grundadt.

Vid den tid, då 1893 års jernvägskomité afgaf sitt underdåniga
betänkande, var statsbanan, som — den med statens jernvägar ännu
ej införlifvade vestkustbanan naturligen oberäknad — då utgjorde en
banlängd af 3,285 kilometer, indelad uti ej mindre an 6 särskilda trafikdistrikt,
hvarförutom dels bandelen Vännäs—Luleå—Gellivare i vissa
afseenden förvaltades särskildt för sig, dels hvardera af första och
andra trafikdistrikten med afseende å trafik!]ensten voro fördelade i en
öfre och en nedre afdelning och dels en del af femte trafikdistriktet
med afseende å den löpande linietjensten stod under befäl af en trafikdirektörsassistent
med en i vissa hänseenden delegerad myndighet.

121

Sjette hufvudtiteln.

Komitén, i hvilken jag- enligt nådigt uppdrag var ordförande, ansåg
visserligen på skäl, som jag här ofvan återgifvit, att åt distrikten ej
borde gifvas för ringa omfattning och föreslog förty deras antal till
fyra, men inom komitén hade dock ifrågasatts, om icke med den utsträckning,
statsbanan då egde, och med den trafik, som då förefunnes,
distrikten skulle erhålla allt för stor utsträckning. Och uti afgifven
särskild mening yttrade två af komiténs ledamöter — ehuru de af ekonomiska
skäl ansåge, att ett större antal fullständiga distriktsförvaltningar
icke kunde påyrkas, helst vissa af komitén i öfrigt föreslagna
anordningar kunde antagas vara egnade att underlätta linieförvaltningens
behöriga skötsel jemväl med det ringa antal distrikt, som af
komitén föreslagits — att de hyste betänkligheter emot distriktens
stora utsträckning. Det kunde nemligen ifrågasättas, om icke till följd
af distriktens storlek vederbörande distriktsförvaltning skulle komma
att mindre grundligt lära känna inom distriktet rådande, jernvägsdriften
berörande förhållanden än den förutvarande linieförvaltningen.
Och det vore enligt reservanternas förmenande fara värdt, att distrikten,
åtminstone hvad anginge banafdelningen, vore större än hvad med
en klok hushållning kunde vara förenligt, i det att det belopp, som
inbesparades genom indragning af en eller annan befälsaflöning, många
gånger om kunde förslösas genom bristande tillsyn vid banornas nybyggnads-
och underhållsarbeten.

Vid underdånig föredragning den 29 januari 1897 af det af komitén
afgifna förslaget till lönereglering för personalen vid statens jernvägar
med mera fann jag mig också af den stora längd, som gifvits
norra eller, såsom det nu kallas, fjerde distriktet, föranlåten att i
underdånighet anmäla, att jag funnit en af jernvägsstyrelsen i dess
utlåtande öfver komiténs förslag uttalad åsigt att, för beredande af en
utaf den långa utsträckningen betingad, mera fristående förvaltning af
norra distriktets öfre del, vederbörande trafikinspektör samt ban- och
maskiningeniör å denna del borde erhålla ett mera sjelfständigt befäl
samt utvidgad kompetens i öfrigt än motsvarande funktionärer å det
öfriga statsbanenätet, vara af beskaffenhet att böra godkännas.

Om sålunda redan från början lämpligheten af att inskränka antalet
af distrikten vid statens jernvägar till fyra kunde ifrågasättas, så synes
det mig, med den opåräknadt stora tillväxt i trafik, som, enligt hvad
kändt är och af jernvägsstyrelsen närmare påvisats, under senaste åren
egt rum, och den ökning i statsbanenätets utsträckning, som skett och
under nu närmast följande år kommer att ske, vara påtagligt, att di Bih.

till Itt/isd. Prat. 190 L 1 Barn/. 1 Afd. I Väft. ]f>

I

2. Nya tjenstebefattninyar
med fasta
arfvoden vid
distrikten.

122 Sjette hufyudtiteln.

striktens antal måste, såsom af jernvägsstyrelsen föreslagits, ökas till
sex. I annat fall torde skäligen kunna befaras, att det med den nya organisationen
afsedda hufvudsakligaste mål, mera ingående inspektion och
kraftigare samarbete de olika afdelningarna emellan, icke vinnes. Vid
omförmälda ökning i banlängd och trafikintensitet torde tillika kunna
ifrågasättas, huruvida det icke skulle blifva för vederbörande liniebefäl
omöjligt att med den mångfald olikartade ärenden, som, enligt hvad
jag här ofvan anfört, tillhöra såväl distriktsförvaltnings gemensamma
som hvarje afdelningsföreståndares särskilda handläggning, med erforderlig
uppmärksamhet följa alla sådana inom distriktet förekommande
förhållanden, som inverka på jernvägsdriften.

Beträffande tiden för hvartdera af de föreslagna båda nya distriktens
trädande i verksamhet har jag intet att erinra vid hvad jernvägsstyrelsen
i sådant afseende anfört.

Jag öfvergår nu till redogörelse för styrelsens underdåniga anmälan
i fråga om behofvet af nya tjenstebefattningar med fasta arfvoden.

I sådant afseende angifver styrelsen till en början de befat.tningshafvare,
hvilkas anställande omedelbart skulle betingas af ett bifall till
styrelsens underdåniga förslag i fråga om inrättande af ytterligare två
distrikt vid statens jern vägar.

Af hvad jag här ofvan anfört rörande distriktsförvaltningens organisation
följer, att sådana befattningshafvare äro, förutom afdelningsföreståndarne,
distriktssekreterare och distrikskassör. Dessutom finnas vid
hvarje distrikt anstälda en verkstadskamrerare med hufvudsaklig uppgift
'' att föra den för hela maskinafdelningen å distriktet gemensamma
räkenskapen, en förrådsförvaltare, som förestår distriktets förråd, och
en telegrafinspektor, som har att utöfva tillsyn öfver de inom distriktet
befintliga telegrafledningar och telegrafapparater samt öfvervaka telegraftjenstgöringen.

De tjenstemän, hvilkas anställande skulle blifva en nödvändig följd
af den föreslagna ökningen uti distriktens antal, skulle alltså vara för
hvartdera af de båda distrikten en distriktschef'', en bandirektör, en maskindirektör,
en distriktssekreterare, en distriktskassör, en verkstadskamrerare, en
förrådsförvaltare och en telegrafinspektor.

De för nu nämnda befattningshafvare faststälda arfvodena uppgå
för distriktschef, bandirektör och maskin direktör till 4,500 kronor lör
år samt för distriktssekreterare till 3,000 kronor för år; kunnande
dessa aflöningar efter 5 år höjas med 500 kronor och efter 10 år med
ytterligare 500 kronor. För distriktschef, beträffande hvilken tjenste -

123

Sjette hufvudtiteln.

man Riksdagen uti sin ofvanberörda skrifvelse af den 18 maj 1897
förklarat att, som de af Riksdagen då i princip antagna organisationsförändringarna
vid statsbaneförvaltningen vore att anse såsom ett försök,
Riksdagen ej ansett lämpligt att för honom fastslå särskild aflöning,
utan tills vidare i arfvodesstaten likstält honom med öfriga afdelningsföreståndarne
vid distrikten, tillkommer derjemte enligt Riksdagens
medgifvande i nämnda skrifvelse ett tilläggsarfvode af 500 kronor för
år för uppdraget att vara distriktschef. För distriktskassör, verkstadskamrerare,
förrådsförvaltare och telegrafinspektor utgår årliga arfvodet
med 2,700 kronor, hvilken aflöning efter 3 år kan höjas med 300
kronor, efter 6 år med ytterligare 300 kronor och efter 9 år med
ytterligare 300 kronor. Distriktskassör uppbär derutöfver felräkningspenningar
med 500 kronor för år. Dessutom ega samtlige förbemälde befattningshafvare
att antingen åtnjuta förmånen af fri bostad eller ock
uppbära hyresbidrag med 20 procent af arfvodet.

Vidare angifver styrelsen såsom en mer eller mindre omedelbar
följd af de föreslagna två distriktens inrättande anställande af följande
med fast arfvode aflönade tjenstemän, nemligen 3 trajikinspektörer, 3
byråassistenter, 9 baningeniörer, 1 maskiningeniör, 3 maskininspektorer och
3 verkmästare.

Behofvet af nya trafikinspektörstjenster anser styrelsen kunna begränsas
till tre; och då enligt organisationens grunder hos hvarje
trafikinspektör måste finnas anstäld en byråassistent, erfordras alltså
likaledes tre nya byråassistentbefattningar.

Såsom ofvan angifvits skall en trafikinspektör vara anstäld å hvarje
trafiksektion och åligger enligt gällande instruktion trafikinspektör att
inom sin sektion biträda distriktschefen vid afdelningens förvaltning
och dervid, bland annat, handhafva ledningen af tågens gång samt
vidtaga erforderliga åtgärder vid tågrubbningar, ombesörja tågens utrustande
med vagnar och trafikpersonal, anordna extra tåg och vidtaga
andra särskilda åtgärder vid tillfällen, då ökad trafik är att emotse,
ombesörja vagnfördelningen inom sektionen och i öfrigt förestå den
löpande trafiktjensten derstädes, till utbetalning godkänna räkningar på
distriktskassan för sektionens behof och ansvara för utbetalningens
behörighet samt i fråga om beviljande af tjenstledighet åt underlydande
personal och verkställande af undersökningar i disciplinära eller andra
mål utöfva den myndighet och vidtaga de åtgärder, styrelsen genom
särskild instruktion kan föreskrifva.

Byråassistent har att biträda trafikinspektören vid ledandet af tågens

124

Sjette hufvudtiteln.

gång samt att under trafikinspektören utöfva närmaste tillsynen öfver
arbetenas gång å trafikinspektörsexpeditionen.

I staten öfver fasta arfvoden för personal vid statens jernvägar
finnas upptagna arfvoden till 12 trafikinspektörer och lika många byråassistenter;
och är arfvodet för trafikinspektör bestämdt till 3,000 kronär
för år, hvilken aflöning efter 5 år kan höjas med 500 kronor och efter
10 år med ytterligare 500 kronor, hvarförutom till trafikinspektör utgår
särskild! tilläggsarfvode efter 500 kronor för år. Ett ytterligare tilläggsarfvode
å 500 kronor för år tillkommer dessutom en trafikinspektör;
och uppbäres detta för närvarande af den i Luleå stationerade trafikinspektören.
Byråassistent uppbär i arfvode 2,100 kronor för år, hvilken
aflöning efter 3 år kan höjas med 300 kronor, efter 6 år med ytterligare
300 kronor och efter 9 år med ytterligare 300 kronor. Trafikinspektörer
och byråassistenter åtnjuta derjemte fri bostad eller hyresbidrag,
på sätt om distriktschef med flere befattningshafvare här ofvan
är sagdt.

Enligt hvad jern vägsstyrelsen nu meddelar, är statsbanenätet för
närvarande indeladt i trafiksektioner på följande sätt:

Första distriktet.

Första trajiksektionen, med trafikinspektörens station i Stockholm:
Stockholm central—Hallsberg med sidobanan till Södertelge 201 km.

Andra trajiksektionen, med trafikinspektörens station jemväl i
Stockholm:

Stockholm central samt linien derifrån till Storvik med

sidobanan till Värtan..................................................................... 226 km.

Tredje trajiksektionen, med trafikinspekt

Storvik—Ange ........................................................

Kilafors—Stugsund ...............................................

Ljusdal—Hudiksvall...............................................

örens station i Söderhamn:
................................... 363 km.

Andra distriktet.

Fjerde trajiksektionen, med trafikinspektörens station i Göteborg:

Göteborg—Falköping Ränteri 1 226 km

Falköping Ranten—Nässjö ..................................................................1

Sjette liufvudtiteln.

125

Femte trafiksektionen, med trafikinspektörens station i Örebro:

Falköping Kanten—Hallsberg ..........................................................

Örebro—Mjölby ....................................................................................

Sköfde—Karlsborg ...............................................................................

F rövi—Svärta...........................................................................................

384 km.

Sjette trafiksektionen, med trafikinspektörens station i Kristinehamn:
Laxå—Charlottenberg med sidobanan till Fryksta ..................... 206 km.

Tredje distriktet.

Sjunde trafiksektionen, med trafikinspektörens station i Malmö:

Malmö—Nässjö..........................................................................................

Arlöf—Engelholm.................................................................................... 372 km.

Landskrona—Billesholms grufva.........................................................

o

Åttonde trafiksektionen, med trafikinspektörens station i Helsingborg:
Helsingborg—Göteborg med sidobanan Åstorp—Höganäs 272 km.

Nionde trafiksektionen, med trafikinspektörens station i Norrköping:
Nässjö—Katrineholm .............................................................................. 216 km.

Fjerde distriktet:

Tionde trafiksektionen, med trafikinspektörens station i Östersund:
Sundsvall—Storlien................................................................................. 359 km.

Elfte trafiksektionen, med trafikinspektörens station i Umeå:

Bräcke—Vännäs .......................................................................................

Långsele—Sollefteå ................................................................................ ,

Mellansel—Örnsköldsvik........................................................................ m‘

Vännäs—Umeå..........................................................................................

Tolfte trafiksektionen, med trafikinspektörens station i Luleå:

Vännäs—Boden ....................................................................................... J

Boden—Niemisel .................................................................................,.. J 539 km.

Luleå—Malmberget med sidobanan till Koskullskulle ...............J

126

Sjette hufvudtiteln.

För den händelse att, på sätt styrelsen ansåge erforderligt, ytterligare
tre trafikinspektörer finge anställas — meddelar styrelsen vidare
— hade styrelsen tänkt sig indelningen i 15 trafiksektioner sålunda:

Första distriktet.

Första trafiksektionen, med trafikinspektörens station i Stockholm:
Stockholm central—Hallsberg med sidobanan till Södertelge 201 km.

Andra trafiksektionen, med trafikinspektörens station jemväl i Stockholm: Stockholm

central samt linien derifrån till Krylbo med sido-) ,

banan till Värtan..........................................................................j m*

Tredje trafiksektionen, med trafikinspektörens station i Söderhamn:

Krylbo—Bollnäs.......................................................................................j , q2 ,

Kilafors—Stugsund...............................................................................f

Andra distriktet.

Fjerde trafiksektionen, med trafikinspektörens station i Göteborg:

Göteborg—Falköping Ranten...............................................................1

Göteborg—Skee......................................................................................j

Femte trafiksektionen, med trafikinspektörens station i Falköping
Ranten:

Falköping Ranten—Nässjö .................................................................1

Falköping Ranten—Hallsberg ............................................................ , 301 km.

Sköfde—Karlsborg ................................................................................j

Tredje distriktet.

Sjette trafiksektionen, med trafikinspektörens station i Malmö:

Malmö—Nässjö .......................................................................................j

Arlöf—Engelbolm....................................................................................! 372 km.

Landskrona—Billesholms grufva ......................................................j

127

Sjette hufvudtiteln.

Sjunde trajiksektionen, med trafikinspektörens station i Helsingborg:
Helsingborg—Göteborg med sidobanan Åstorp—Höganäs...... 272 km.

Fjerde distriktet.

Åttonde trajiksektionen, med trafikinspektörens station i Sundsvall:

Bollnäs—Sundsvall .................................................................................1 324 km

Ljusdal—Hudiksvall ..............................................................................j

Nionde trajiksektionen, med trafikinspektörens station i Östersund:

Ange—Storlien .......................................................................................j

Bräcke—Mellansel .................................................................................. 500 km.

Långsele—Sollefteå.................................................................................)

Femte distriktet.

Tionde trajiksektionen, med trafikinspektörens station i Örebro:
Krylbo—Mjölby.......................................................................................] 302 km.

Elfte trafiksektionen, med trafikinspektörens station i Norrköping:

Nässjö—Katrineholm .............................................................................. 216 km.

Tolfte trajiksektionen, med trafikinspektörens station i Kristinehamn:
Laxå—Charlottenberg med sidobanan till Fryksta..................... 206 km.

Sjette distriktet.

Trettonde trajiksektionen, med trafikinspektörens station i Umeå:

Boden—Mellansel—Örnsköldsvik .....................................................1 407

Vännäs—Umeå..........................................................................................J

Fjortonde trajiksektionen, med trafikinspektörens station i Lulea:

Luleå—Malmberget med sidobanan till Koskullskulle ...............j 293 km

Boden—Morjärv.......................................•’...............................................J

Femtonde trajiksektionen, med trafikinspektörens station i Kiruna:
Gellivare—riksgränsen........................................................................... 230 km.

128

Sjette hufvudtiteln.

Beträffande de ifrågasatta baningeniörsbefattningarna skall, såsom
ofvan angifvits, en baningeniör anställas för hvarje bansektion; och
åligger baningeniör att under bandirektörens öfverinseende förestå sin
sektion samt dervid särskild t öfvervaka banans bevakning och underhåll.

För baningeniör är arfvodet i stat bestämdt till 3,000 kronor för
år, hvilken aflöning efter 5 år kan höjas med 500 kronor och efter 10
år med ytterligare 500 kronor. En baningeniör uppbär dessutom särskilt
tilläggsarfvode å 500 kronor för år, hvilket tilläggsarfvode för
närvarande är tillagdt den i Luleå stationerade baningeniör en. I likhet
med ofvan omförmälde befattningshafvare åtnjuter jemväl baningeniör
fri bostad eller hyresersättning.

I den vid ingången af år 1900 gällande stat öfver fasta arfvoden
för personal vid statens jern vägar funnos upptagna arfvoden till 22
baningeniörer, och bestodo, enligt hvad jernvägsstyrelsen nu meddelar,
de vid nämnda tid befintliga bansektionerna af följande bandelar, nemligen
:

Första distriktet.

1)	Saltskog—Tomteboda—Värtan ............................	.................... 47
2)	Södertelge—Hallsberg...............................................	................. 164
3)	Tomteboda—''Forsa ker..............................................	.................... 206
4)	''Forsåker—Karsjö....................................................... Kilafors—Stugsund.....................................................	j 180
5)	Karsjö—Ange—Ljusdal—Hudiksvall....................	193

Andra distriktet.

6) Göteborg—Sköfde .......................................................

7) Sköfde—Svärta...............................................................

Sköfde—Karlsborg.........................................................

8) Laxå—Örebro..................................................................

Hallsberg—Mjölby........................................................

9) Falköping—Nässjö.........................................................

10) Svartå—riksgränsen med sidobanan till Fryksta

. 145 »

J 151 »

[ 151 »

. 112 »
. 190 »

Sjette hufvudtiteln.

129

11)

12)

13)

14)

15)

16)

17)

18)

19)

20)

21)

22)

Tredje distriktet.

Malmö—Lund ..........................................................................

Arlöf—Billesholms grufva ...................................................

Engel bolin—Landskrona ......................................................

Lund—Vislanda........................................................................

Vislanda—Tranås.....................................................................

Tranås—Katrineholm ............................................................

Helsingborg—Halmstad.........................................................

Åstorp—Höganäs ..................................................................

Halm stad—Göteborg...............................................................

Fjerde distriktet.

Storlien—Pilgrimstad ............................................................

Pilgrimstad—Sundsvall .........................................................

Bräcke—Sollefteå.....................................................................

Långsele—Skorped..................................................................

Skorped—Örnsköldsvik.........................................................

Mellansel—Umeå ....................................................................

Vännäs—Boden...................................................................

Luleå—Malmberget med sidobanan till Koskullskulle

121 )	km.
151	»
152	»
164	»
) 121	»
151	»
199	.. - vä! »
164
| 206	»
j 210	»
287	»
220	»

I anledning särskildt af den ökning i statsbanenätet, som skulle
ske genom tillkomsten under år 1900 af banliniema Krylbo—Örebro

— Svartå samt Boden—Niemisel har, såsom ofvan redan erinrats, genom
Kongl. Maj:ts och Riksdagens beslut i staten öfver fasta arfvoden upptagits
arfvoden till ytterligare 2 baningeniörer att utgå från och med
1901 års ingång. Styrelsen anmäler nu, att det vore styrelsens afsigt
att bilda en ny bansektion om tillhopa 181 kilometer af linien Krylbo
—Frövi samt linien Svärta—Frö vi, hvilken senare under innevarande
år provisoriskt föreståtts af baningeniören vid 8:de sektionen, äfvensom
att af den nuvarande 22:dra bansektionen, till hvilken äfven den nyöppnade
linien Boden—-Niemisel provisoriskt lagts, bilda två sektioner,
den ena omfattande linierna Luleå—Boden—Gransjö och Boden—Niemisel
om tillhopa 99 km. och den andra omfattande linien Gransjö—Malmberget
med sidobanan till Koskullskulle om tillhopa 153 km.

Då de blifvande linierna Göteborg—Skee och Gellivare—riksgränsen

— anför styrelsen vidare — beräknats komma att utgöra den förstnämnda

169 km. och den sistnämnda 230 km., skulle tydligen erfordras för hvarpå.
till Rited. Prat. 1001. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 17

130

Sjette Imfsudtiteln.

derå af dessa linjer en ny baningeniör. Vid inpassandet i öfrigt inom
de nya distriktsgränserna af ban&ektåonerna hade man emellertid haft
att taga hänsyn, förutom till att sektionerna erhölle lämplig längd,
äfven till förläggningsorterna för de öfriga afdelningarnas motsvarande
befäl samt till att vederbörande baningeniörs boningsort eljest blefve
fördelaktigt belägen i administrativt hänseende. Det hade dervid icke
kunnat undvikas, att en ny baningeniörstjenst blifvit behöflig vid det
nya V distriktet, enär eljest två bansektioner i längd komme att högst
betydligt öfverstiga hvad under senare tiden ansetts skäligt för bandelarne
i mellersta och södra Sverige med der befintliga större stationer
och der rådande lifliga trafik. Antalet behöfliga nya bansektioner
skulle alltså blifva tre. Och skulle sektionsindelningen, i hvilken naturligen
smärre ändringar kunde blifva erforderliga, enligt hvad styrelsen
tänkt sig, blifva följande:

Första distriktet.

1 sektion Saltskog—Tureberg ..................

Karlberg—V ärtan.........................

Stockholm södra—Liljeholmen

2 » Saltskog—Hallsberg...................

■ Saltskog—Södertelge .................

3 » Tureberg—Horndal ....................

4 » Horndal-—Bollnäs........................

Kilafors—Stugsund

Andra distriktet.

5		Göteborg-—Falköping Ranten......................	115	»
6	»	Nässjö—Sköfde.................................................	141	»
7	»	Sköfve—Hallsberg..........................................	1 1 r.q
		Sköfde—Karlsborg........................................	| JLOsA
8		Göteborg—Skee ...........................................	169	»
		Tredje distriktet.
9		Malmö—Åkarp ................................................	)
		Arlöf—Billeholms grufva..............................	.................} 89	»
		Billesholma grufva—Landskrona ...............	1

j 59 km.

J164 »

170 »

| 168 x>

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

181

sektion

»

j>

»

»

»

»

»

»

»

»

»

»

»

»

Sjette hufrudtiteln.

Åkarp—Elmhult.............................................................. 127 km

Elmhult*—Nässjö ...................................... 135 j>

Helsingborg—Halmstad............................................... j

Engelholm—Billesholms grufva................................... 142 »

Åstorp—Höganäs.............................................................. j

Halmstad—Göteborg..::................................................... 151 »

Fjerde distriktet.

riksgränsen—Pilgrimstad ............

Sundsvall—Pilgrimstad ..................

Bollnäs—Ange....................................

Ljusdal—Hudiksvall........................

Bräcke—Sollefteå...........................

Långsele—Mellansel.......................

. 199 »

. 164 »

* j 229'' »
J 236 »

Femte distriktet.

Örebro—Mariedam ......................: ,...........................

Örebro södra—Svartå...................................................

Svartå—Laxå ................................................................

Svartå—riksgränsen......................................................

Kil nedre—Fryksta........................................................

Mariedam—Mjölby........................................................

Mjölby—Nässjö ..............................................................

Katrineholm—Mjölby ...................................................... 127

Örebro—Krylbo ............................................................... 132

127

190

155

Sjette distriktet.

Luleå—Boden
Bo den—Morj ärv

Örnsköldsvik—Mellansel ...............

Mellansel—Vännäs

Vännäs—Umeå .................................

Vännäs—HällnäB

Hällnäs—Boden................................

Boden—Gellivare med bibanor
Gellivare—riksgränsen

109 »

228 »

239 »

184 )»

280 »

132

Sjette hufvudtiteln.

_ Längden å sektionerna — anmärker styrelsen — vore, såsom naturligt
måste vara, något vexlande, beroende på intensivare rörelse å
olika'' bansträckor och andra förhållanden, men bansektionernas medellängd
skulle utgöra vid de 4 sydligare distrikten 140 kilometer och vid
de 2 nordligare 202 kilometer.

I anledning häraf tillåter jag mig erinra derom att, då 1893 års
jernvägskomité afgaf sitt utlåtande, det dåvarande statsbanenätet var
indeladt i 28 bansektioner, dervid dock jemväl bandirektörerna hade
sig tilldelade bansektioner. Komitén, som räknade med den trafikintensitet,
som den tiden var rådande, ansåg, att bansektionernas medellängd
borde vara 150 kilometer för linierna söder om Upsala och 200
kilometer för linierna norr derom.

Till följd af de nya bansträckornas tillkomst samt de föreslagna
två distriktens inrättande skulle, såsom af det föregående framgår,
enligt jernvägsstyrelsens mening erfordras anställandet af sammanlagdt
ytterligare 3 baningeniörer.

Emellertid har styrelsen i sammanhang med denna fråga anmält
ett ytterligare behof af ökning i antalet af ifrågavarande befattningshafvare,
hvilket behof icke föranledts af ofvan omförmälda omständigheter.
. Styrelsen håller nemligen före, att jemväl å bandirektörernas
expeditioner måste anställas särskilda tjenstemän i baningeniörs ställning.

Före den nya organisationsförändringens genomförande fanns en
baningeniör anstäld vid hvarje af bandirektörsexpeditionerna i dåvarande
första, andra, tredje, femte och sjette trafikdistrikten. 1893 års jernvägskomité
ansåg emellertid, att tjenstemän i en baningeniörs ställning
icke vore erforderliga vid bandirektörsexpeditionerna, utan att der anstälde
baningeniörer kunde ersättas med yngre ingeniörer, hvilka såväl
genom sin tjenstgöring derstädes som genom erhållande af förordnande
att under ifrågakommande längre tjenstledigheter upprätthålla baningeniörsbefattningar,
kunde, om de egde erforderliga teoretiska kunskapsmått
och i öfrigt vore för tjensten lämpliga, utbildas till baningeniörer;
och blef i enlighet med komiténs förslag baningeniörernas antal bestämdt
till allenast 22 samt bestämmelse i instruktionen intagen derom,
att en baningeniör skulle anställas för hvarje bansektion. Närmast
under bandirektörerna äro å bandirektörsexpeditionerna anställa underingeniörer,
med undantag för tredje distriktet, der en å gammal stat
qvarstående baningeniör fortfarande är anstäld å ifrågavarande expedition.

Beträffande behofvet af baningeniörers anställande å bandirektörsexpeditioner
anför nu jernvägsstyrelsen, att bandirektörerna under den nya

133

Sjette hnfvmltiteln.

organisationen icke kunnat företaga så omfattande, grundliga och ofta
upprepade inspektioner å linien, som önskligt varit. Då inspektionsresor
företagits — och bandirektörerna hade i sjelfva verket af de omfattande
byggnads- och underhållsarbetena måst förhållandevis mera än distriktscheferna
och maskindirektörerna begifva sig ut på inspektioner — hade
icke någon så qvalificerad person funnits å bandirektörsexpeditionen, att
han kunnat utreda och expediera löpande ärenden. Den derstädes anstälde
underingeniören, som i allmänhet vore en yngre tjensteman, hade
nemligen icke varit härtill kompetent, och det skulle naturligen icke
varit lämpligt, om man under bandirektörens tjensteresor inkallat någon
baningeniör att tjenstgöra å expeditionen och således dragit denne från
skötseln af hans sektion.

De nu anmärkta olägenheterna komme tydligen att ökas, i den
mån bandirektörerna under längre tid af året vistades ute å inspektioner
eller eljest vore frånvarande från sina expeditioner. Då erfarenheten
alltså nogsamt ådagalagt, att det för distriktets behöriga skötsel och
ärendenas afgörande i rätt tid vore nödvändigt, att å bandirektörsexpeditionerna
funnes placerade särskilde baningeniörer, hvilka i sjelfva verket
borde vara de kunnigaste och bäst meriterade tjenstemännen inom denna
grad, har styrelsen ansett sig böra hemställa, att af denna anledning sex
nya baningeniörer måtte anställas.

Det erforderliga antalet nya baningeniörer skulle, sedan de nu under
byggnad varande statsbanelinierna färdigbygts, alltså blifva nio. Styrelsen
anmärker dock att, då statsbanelinien Göteborg—Skee icke vore beräknad
att blifva färdig förr än om några år, framställning emellertid
nu icke behöfde göras i fråga om mera än åtta dylika tjenster.

Hvad härefter angår maskinafdelningens behof af nya tjensteman,
så finnas — förutom ofvan nämnda verkstadskamrerare och förrådsförvaltare
— vid distriktens maskinafdelning anstälde följande befattningshafvare
med fast arfvode, nemligen maskininge niörer, maskininspektorer
och verkmästare.

Maskiningeniör åligger att biträda maskin dir ektö ren vid afdelningens
och verkstädernas förvaltning.

I staten öfver fasta arfvoden upptagas arfvoden till 8 maskiningeniörer.
Arfvodet utgår med 3,000 kronor för år, hvilken aflöning efter 5 år
kan höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.
Maskiningeniör åtnjuter derjemte fri bostad eller hyresbidrag i enlighet
med hvad om ofvan omförmälde befattningshafvare är angifvet, hvarförutom
för 3 maskiningeniörer finnas anslagna tilläggsårfvoden å 500
kronor, hvilka tilläggsårfvoden tilldelats de tre maskiningeniörer, hvilka

134

Sjette hufvudtiteln.

såsom föreståndare för verkstäder, belägna utom distriktens hufvudstationer,
intaga en särskild ställning.

För maskininspektorer och verkmästare, hvilka befattningshafvare det
åligger att närmast under maskulingeniörerna föra befäl, maskininspektorerna
å linien och verkmästare i verkstäderna, finnas i staten öfver
fasta arfvoden upptagna arfvoden för maskininspektorer till ett antal af
4 och för verkmästare till ett antal af 9. Arfvodet för dessa tjensteman
är bestämdt till 2,700 kronor för år, hvilken aflöning efter 3 år
kan höjas med 300 kronor, efter 6 år med ytterligare 300 kronor och
efter 9 år med ytterligare 300 kronor. Dertill kommer förmånen af fri
bostad eller ock inqvarteringsersättning med 20 procent af arfvodet.

Jernvägsstyrelsen meddelar nu, att de 8 maskiningeniörerna varit
stationerade 2 i Stockholm med Liljeholmen samt 1 vid en hvar af
verkstäderna i Göteborg, Malmö, Östersund, Bollnäs, Kristinehamn och
Boden. Den i Kristinehamn placerade maskiningeniören hade emellertid
under loppet af år 1900, vid det förhållande att verkstadsgöromålen
derstädes vore mindre omfattande och således yttertjensten hufva dsaken,
ersatts med en maskininspektor och förflyttats till Örebro, der för de
pågående nya verkstadsanläggningarna, likasom för skötseln åt den i
sammanhang med inköpet af Örebro—Frövibanan öfvertagna mindre
verkstaden, en tjensteman af denna grad ansetts erforderlig.

Då någon maskiningeniör — anför styrelsen — icke syntes, så
vidt nu kunde bedömas, vidare erfordras i Kristinehamn, enär verkstaden
der numera syntes kunna skötas af en der placerad verkmästare,
kunde styrelsen inskränka sig till att nu endast begära en ny maskiningeniörstjenst,
nemligen för öfverstå delen af statsbanenätet. Den
intensiva trafik, som beräknades uppstå å linien norr om Gellivare, och
de säregna förhållanden i öfrigt, som kunde antagas blifva rådande å
denna sträcka, syntes nemligen göra det oundgängligt, att ett högre
maskinbefäl med maskiningeniörs qvalifikationer och kompetens placerades
i Kiruna.

Rörande maskininspektorerna upplyser styrelsen att, sedan i samband
med maskiningeniörens i Kristinehamn förflyttning till Örebro den
å sistnämnda plats förut stationerade maskinspektoren placerats å förstnämnda
ställe, de nu befintliga fyra maskininspektorerna vore stationerade
i Stockholm, Kristinehamn, Norrköping och Vännäs, hvarjemte
i Helsingborg funnes en i sammanhang med vestkustbanan öfvertagen
tjensteman, som i staten benämndes verkmästare, men, såsom styrelsen
redan i sitt underdåniga utlåtande den 30 januari 1896 anmält, hufvudsakligen
hade att utföra sådana göromål, som tillkomme maskininspektor.

Sjette luifVmltitelji.

135

Maskininspektorsbe fattningarna — fortsätter styrelsen — nyinrättades
år 1897 på förslag af 1893 års jernvägskomité och i nära öfverensstämmelse
med hvad styrelsen i sin underdåniga skrifvelse den 26
november 1892 ifrågasatt, och hade man till en början tänkt sig deras
innehafvare placerade vid distriktens hufvudstationer, men erfarenheten
hade emellertid snart visat, att genom distriktens stora utsträckning
och den allt intensivare trafiken svårigheterna att från en enda plats
inom distriktet dirigera maskinafdelningens tågtjenst i så hög grad
ökats, att maskininspektorerna måste, för skötande af denna tjenst på
de från distriktens hufvudorter långt aflägset belägna bansträckorna,
flyttas till härför lämpliga större maskinstationer å linien. Det alltmer
framträdande behofvet för trafikinspektörerna att vid tågtjenstens ordnande
och ledande kunna med lätthet och utan tidsutdrägt samråda med tillräckligt
qvalificeradt maskinbefäl hade jemväl medverkat till denna
anordnings vidtagande. Förhållandena i Stockholm hade dock ansetts
kräfva maskininspektorens qvarstannande derstädes.

Den sålunda vunna erfarenheten — anför styrelsen vidare — rörande
behofvet af maskininspektorer • för dirigerandet af tågtjensten å vissa
bansträckor föranledde styrelsen att beg-ära ytterligare tre maskininspektorer,
hvilka skulle placeras en i Helsingborg — hvarigenom
den verkmästare, hvilken för närvarande derstädes förrättade maskininspektorstjenst,
skulle kunna flyttas till verkstaden i Malmö — en i
Falköping samt en i Sundsvall, de två sistnämnda således likaledes å
platser, der trafikinspektörer skulle komma att finnas. Styrelsen anmärker
dock, att det möjligen kunde komma att befinnas lämpligt, att
den för Sundsvall afsedde maskininspektoren i stället stationerades i
det närbelägna Ange.

Hvad verkmästarne beträffar förmäler styrelsen, att de vore stationerade
3 i Stockholm med Liljeholmen, 1 i Göteborg, 1 i Malmö, 1 i
Helsingborg (tjenstgörande såsom maskininspektor), 1 i Kristinehamn,
1 i Östersund och 1 i Boden. Den under de senare åren så synnerligt stora
tillväxten i trafik och den deraf föranledda ökningen af den rullande
materielen hade, såsom förut framhållits, medfört ökade reparationsarbeten,
hvilka nödvändiggjort ej mindre utvidgningar af förutvarande
verkstäder än äfven nya verkstadsanläggningar vid Tomteboda, Boden
och Örebro. I följd häraf erfordrades naturligen ökade arbetskrafter
äfven för verkstadsarbetenas omedelbara ledning; och styrelsen föranleddes
derför att begära tre nya verkmästarebefattningar, nemligen
eu för hvar af verkstäderna i Tomteboda och Örebro samt en för
verkstaden i Göteborg. Genom tillkomsten af denne sistnämnde tjenste -

136

Sjette Imfvudtiteln.

man och genom den nu i Helsingborg stationerade verkmästarens förflyttning
till Malmö skulle styrelsen blifva i tillfälle att så ordna förhållandena,
att äfven de stora reparationsverkstäderna i Göteborg och
Malmö komme att, såsom för närvarande egde rum med afseende å
verkstaden vid Liljeholmen, ledas af två verkmästare, en för lokomotivoch
en för vagnafdelningen.

I fråga om den ekonomiska sidan af jernvägsstyrelsens nu omförmälda
förslag om inrättandet af nya tjenster vid distrikten anför jernvägsstyrelsen,
att styrelsen för närvarande saknade anledning att för de
nya tjenstemännen föreslå andra löneförmåner än de i gällande aflöningsreglemente
för vederbörande befattningar upptagna, men styrelsen ville
dock redan nu framhålla, att det kunde komma att visa sig nödigt att
för jernvägspersonalen i öfverstå Norrland anvisa särskilda tilläggseller
extra arfvoden. Den nye maskiningeniören, hvilken, såsom nyss
nämnts, styrelsen tänkt sig skola få sin station i Kiruna, syntes i hvarje
fall, i likhet med de nuvarande maskiningeniörer, hvilka vore placerade
utom distriktens hufvudstationer, böra erhålla ett tilläggsarfvode af 500
kronor, men då ett dylikt tilläggsarfvode blefve ledigt genom maskindirektörs
placerande i Örebro, erfordrades icke någon framställning
härom.

Summan af de fasta arfvoden, som enligt styrelsens beräkning
skulle utgå till de ifrågavarande nya tjenstemännen, utgjorde 116,100
kronor. Dertill skulle komma: tilläggsarfvoden till 2 distriktschefer och
3 trafikinspektörer å 500 kronor 2,500 kronor, felräkningspenningar
till 2 distriktskassörer å 500 kronor 1,000 kronor äfvensom de belopp,
hvartill hyresbidrag eller kostnaden för tillhandahållandet af fri bostad
med vedbrand samt förekommande ålderstillägg kunde uppgå.

Å andra sidan skulle visserligen tilläggsarfvodet till baningeniören
i Luleå, 500 kronor, samt det trafikinspektören derstädes nu tillkommande
särskilda tilläggsarfvodet, likaledes 500 kronor, kunna indragas
i sammanhang med det ifrågasatta upphörandet af Gellivarebanans
förvaltning, likasom ock möjligen, om maskindirektör placerades i Luleå,
tilläggsarfvodet till maskiningeniören i Boden skulle kunna upphöra att
utgå; men då, såsom ofvan antydts, särskilda tilläggsarfvoden till personalen
i öfverstå Norrland kunde befinnas erforderliga, hade styrelsen
icke ansett sig för närvarande böra göra någon framställning om ifrågavarande
tre tilläggsarfvodens uteslutande ur staten, ehuru de naturligen
icke skulle utbetalas utan efter Kongl. Maj:ts särskilda medgifvande.

Förutom det antal tjenstemän med fast arfvode — fortsätter styrelsen
— som, enligt hvad ofvan angifvits, behöfdes för inrättandet af

Sjette hufvudtiteln.

137

de två nya distrikten, kräfdes naturligen äfven för vederbörande expeditioners
uppsättande en del nya befattningshafvare i den ställning, att
de aflönades med arfvode efter klass, såsom bokhållare, kontorsskrifvare,
underingeniörer och ritare, vaktmästare o. d. Möjligen skulle behofvet
i detta hänseende åtminstone till någon del kunna täckas genom transporter
från andra håll, men då i allt fall det för statsbanenätet i dess
helhet erforderliga antalet dylika befattningshafvare i följd af rörelsens
tillväxt och andra förhållanden vore stadt i snart sagdt ständig vexling,
kunde någon tillförlitlig beräkning öfver hvad som på de två
distrikten kunde komma att belöpa af ifrågavarande slags arbetskrafter
nu icke framläggas, utan skulle styrelsen framdeles i de förslag till
årliga arfvodesstater, som styrelsen hade att till Kongl. Maj:t afgifva,
härom göra vederbörlig anmälan.

Slutligen har styrelsen i fråga om kostnaden för de nya distriktens
inrättande ansett sig icke böra lemna oanmärkt, att de nya expeditionernas
uppsättande gifvetvis skulle föranleda till utgifter för inredande
och underhåll af tjenstelokaler o. d.; men kunde styrelsen, i frågans
nuvarande läge och då hvarjehanda lokala förhållanden komme att härvid
öfva inflytande, icke i detta hänseende uppgöra någon beräkning.

Förutom den ökning i antalet tjenstebefattningar vid distrikten,
som jernvägsstyrelsen sålunda föreslagit, har styrelsen tillika anmält
behofvet af ökning i antalet af de inom styrelsen anstälde tjenstemännen
med fast arfvode, och har styrelsen i sådant afseende hemstält om
inrättandet af ytterligare tvä notariebefattningar vid styrelsens trafikafdelning,
en å trafikbyrån och en å taxebyrån.

Under styrelsens trafik afdelning lyda, förutom kontrollkontoret samt
biljett- och blankettkontoret,

trafikbyrån med följande tjenstemän:

en byrådirektör;

en notarie;

bokhållare och kontorsskrifvare till det antal, som i arfvodesstaten
för hvarje år fastställes, samt
taxebyrån med följande tjenstemän:

en byrådirektör;

en notarie;

bokhållare och kontorsskrifvare till det antal, som i arfvodesstaten
för hvarje år fastställes.

Trafikbyrån åligger enligt den för jernvägsstyrelsen gällande instruktion
att tillhandagå öfver direktören vid beredningen af ärenden,

Uih. till Riksd. Prof. 1001. 1 Sami. 1 Afd. 1 Iläft. 18

3. Nya tjenster
inom
styrelsen.

138

Sjette hufvudtiteln.

som angå den egentliga trafiken, och dervid, bland annat, uppgöra
slutliga förslag till ordinarie tidtabeller samt till öfverenskommelser med
främmande jernvägsförvaltningar angående gemensamt begagnande af
vagnmateriel m. m.; att likaledes biträda vid beredningen af ärenden
rörande fraktkredit, fria resor och transporter samt restitution af erlagda
befordringsafgifter; att med afseende å protokollsföring samt uppsättning
och expediering af skrifvelser i ofvan angifna ärenden fullgöra i
instruktionen närmare angifna funktioner; att vårda alla kontrakt och
andra handlingar samt böcker, som enligt arbetsordningen skola å byrån
förvaras; samt att granska alla till byrån inkommande tjensterapporter
och hos öfverdirektören anmäla dervid förekommande anmärkningar,
med hemställan särskildt om de åtgärder, som i följd af vagnrapporterna
eller eljest kunna finnas erforderliga i afseende å vagnfördelningen
distrikten emellan.

Taxebyrån åligger att tillhandagå öfverdirektören vid beredningen
af ärenden, som angå taxor, nedsättning i befordringsafgifter samt reglementen
för trafiken; att med afseende å protokollsföring samt uppsättning
och expediering af skrifvelser i dylika ärenden fullgöra i instruktionen
närmare angifna funktioner; att vårda alla kontrakt och
andra handlingar samt böcker, som enligt arbetsordningen skola å byrån
förvaras; samt att med uppmärksambet följa taxeväsendets utvecklinginom
och utom landet.

Hos styrelsen anstäld notarie uppbär i arfvode 3,000 kronor för
år, hvilken aflöning efter 5 år kan höjas med 500 kronor och efter 10
år med ytterligare 500 kronor. Tjenstemän inom styrelsen åtnjuta icke
fri bostad eller hyresersättning.

Rörande behofvet af dessa nu sist ifrågasatta tjenstebefattningar,
erinrar styrelsen om de tjensteåligganden, som, på sätt ofvan angifvits,
enligt instruktionen tillkomma de båda nu ifrågavarande byråerna, dervid
styrelsen tillika framhåller, hurusom trafikbyrån hade att dels, med
anledning af instruktionens bestämmelser att hvarje afdelning skall
handlägga sådana personalfrågor, som närmast angå afdelningen, behandla
den mängd trafikafdelningen rörande personalärenden, som berodde
af styrelsens handläggning, dels ock bereda ärenden, som anginge
aftal och förhandlingar med andra myndigheter och förvaltningar, i
hvad den egentliga trafiken berörde.

Styrelsen meddelar vidare, att det antal ärenden, som under 1899
inkommit till styrelsen för att å trafikbyrån handläggas, utgjort 2,772,
samt att antalet under samma år aflåtna expeditioner uppgått till 4,916,
deri icke inberäknade de å byrån handlagda ärenden, hvilkas expedi -

139

Sjette hufvudtiteln.

tion enligt gällande instruktion skall ske genom administrativa byrån,
d. v. s. sådana ärenden, som handlagts i plenum.

Sedan styrelsen härefter framhållit, hurusom de arbeten, byrån
hade ätt utföra beträffande tidtabeller, vore af mycket omfattande
beskaffenhet och kräfde, då i desamma inginge äfven förhandlingar med
in- och utländska jern vägsförvaltningar, att några af byråns tjensteman
så godt som uteslutande egnade sig deråt, samt att man särskildt på
den tjensteman, hvilken närmast under byrådirektören hade att ansvara
för tidtabellsarbetets behöriga gång, måste ställa stora fordringar i afseende
å duglighet och insigter, anför styrelsen vidare, att det vore
dessa förhållanden och särskildt den omständigheten, att byråns arbeten
till sin natur sönderfölle i två grupper, den ena omfattande tidtabells-
och andra trafiktekniska ärenden, den andra ärenden af mera
administrativ natur, som föranledt styrelsen hemställa att, då för närvarande
å byrån funnes endast en notarie, hvilken tjensteman hufvudsakligen
hade att handlägga ärenden hörande till den andra af nyssnämnda
grupper, ännu en notarie måtte få å trafikbyrån anställas, hvilken
skulle få till hufvudsaklig uppgift att närmast under byrådirektören
handlägga ärenden rörande tidtabellers utarbetande och offentliggörande.

Å taxebyrån åter hade, meddelar styrelsen, antalet under år 1899
inkomna ärenden utgjort 1,061 och antalet från byrån afgångna expeditioner
1,373 — de skrivelser, som expedierats genom administrativa
byrån, deri icke inberäknade.

De ärenden, som handlades af taxebyrån, sönderfölle jemväl i
hufvudsakligen två grupper, nemligen sådana som rörde persontrafiken
och sådana som rörde godstrafiken.

Till ärenden rörande persontrafiken hörde hufvudsakligen utarbetandet
af reglementariska bestämmelser och taxeringsbestämmelser samt
tariffer för den direkta befordringen af resande och resgods mellan statens
jern vägar och de enskilda jernvägarne inom landet samt mellan
svenska stationer och stationer i Norge, Danmark, Tyskland, Frankrike
och England via kontinenten. I följd af det arbetssätt, som i
utlandet tillämpades vid uppgörandet af dylika tariffer eller genomförande
af de ändringar, som blefve en följd af att en eller annan af
de i de särskilda trafikföreningarna deltagande förvaltningarna förändrat
sin lokala taxa, måste en af byråns tjenstemän allt emellanåt företaga
resor till utlandet för att deltaga i de s. k. beamtenkommissioner, som
för sådant ändamål af vederbörande jern vägsdirektion sammankallades.

I följd af de svenska jernvägarnes deltagande i den internationella
rundresetrafiken hade taxebyrån vidare att handlägga de talrika med -

140

Sjette hufvudtiteln.

delanden, som angående denna trafik inginge från de i samma trafik
deltagande jernvägsförvaltningarna, att å derför bestämda tider till den
ledande förvaltningen för denna trafik göra föreskrifna anmärkningar
samt att ombesörja utarbetande och tryckning af de årligen utkommande
förteckningarna öfver svenska, norska, danska och finska kuponger
jemte till dessa erforderliga tillägg.

Till ärenden rörande gocLstrajiken eller hufvudsakligen afseende denna
trafik hörde granskning af och underdåniga utlåtanden öfver förslag
till taxor för de enskilda jernvägarne i riket, handläggning af ärenden
rörande anordnandet af samtrafik mellan statens jernvägar och berörda
enskilda jernvägar, deltagande i sammanträden för utarbetande af reglementen
och taxor för den direkta godssamtrafiken med utlandet samt
besörjande af den härmed sammanhängande rätt vidlyftiga korrespondensen,
handläggandet af inkomna framställningar rörande nedsättningar
i befordringsafgifterna för gods m. m.

Förutom förenämnda ärenden af mera löpande natur hörde under
taxebyråns handläggning de frågor, som tid efter annan uppstode om
mer eller mindre omfattande revision af reglementen och taxor för person-
eller godsbefordingen eller af den för den senare gällande varuklassifikation
samt rörande grunderna för samtrafiken mellan statens
jernvägar och främmande inländska eller utländska transportanstalter
och dermed sammanhängande överenskommelser angående handläggandet
af frågor om restitution af befordringsafgifter eller om ersättning
för bortkommet eller skadadt gods m. in.; och vore således de göromål,
som af taxebyrån skulle handläggas, mycket talrika och delvis af synnerligen
omfattande och betydande natur.

Den å byrån anstälde notarien — anför styrelsen vidare — hade
att närmast under byrådirektören öfvervaka och leda de öfriga biträdenas
arbeten, men med den arbetsmängd, som ålåge taxebyrån, hade
det emellertid visat sig omöjligt för en person att hinna fullgöra dessa
åligganden, utan hade hans tjenstgöring måst inskränka sig till att
handlägga ärenden, tillhörande den ena af de ofvan nämnda båda grupper,
till hvilka de till byråns arbetsområde hörande ärenden vore att
hänföra, medan ärenden tillhörande den andra gruppen omedelbart ledts
af byrådirektören.

Då det emellertid med hänsyn till arten och betydelsen af de ärenden,
som hörde till taxebyråns arbetsområde, vore för dessas nöjaktiga
handläggning synnerligen olämpligt, att byrådirektören skulle behöfva
jemte handläggandet af de vigtigare och vidlyftigare ärenden, som företrädesvis
syntes böra utgöra föremål för hans tjensteutöfning, handhafva

Sjette hufvudtiteln.

141

den närmaste ledningen af en viss grupp af de mera löpande göromålen,
hade styrelsen funnit sig böra hos Kongl. Maj:t framhålla angelägenheten
af att jemväl å taxebyrån inrättades ytterligare en notarietjenst.

Beträffande de löneförmåner, hvaraf de båda nya notarierna skulle
komma i åtnjutande, har styrelsen naturligen ansett dem böra vara de
samma, som äro faststälda för öfriga notarier inom styrelsen, och således
motsvarande dem, som gälla för tjenstemän af första graden inom
de centrala embetsverken.

Hvad nu angår den af jernvägsstyrelsen sålunda gjorda underdåniga
anmälan i fråga om behofvet af nya sådana tjenstebefattningar
vid statens jernvägar, för hvilka fasta arfvoden äro i stat upptagna, så
har jag redan på ofvan anförda skäl förklarat mig biträda styrelsens
underdåniga framställning rörande ökning i antalet af statsbanedistrikten,
och torde jag derför, beträffande de nya tjenstebefattningar, som
omedelbart till följd häraf skulle blifva erforderliga, kunna inskränka
mig till att i underdånighet förorda den framställning till Riksdagen,
som är nödvändig för den föreslagna förändringens genomförande, eller
om upptagande i staten öfver fasta arfvoden för personal vid statens
jernvägar jemväl af arfvoden för de befattningshafvare, hvilkas anställande,
enligt hvad ofvan angifvits, skulle blifva eu omedelbar följd af
de nya distriktens inrättande.

Beträffande de öfriga af styrelsen ifrågasatta nya tjenstebefattningarna,
finner jag det likaledes vara af de af styrelsen angifna sakförhållandena
och hvad af styrelsen i öfrigt anförts till fullo ådagalagdt,
att jemväl samtliga dessa befattningar blifva för jern vägsförvaltningens
behöriga skötande erforderliga, dels omedelbart och dels i den
mån de nu pågående jern vägsbyggnaderna nå sin fullbordan.

Af samma grunder, som föranledt jernvägsstyrelsen att anse det
kunna något anstå med tillsättandet af den baningeniör, som skulle
hafva linien Göteborg—Skee till sektion, anser jag det icke heller vara
nödvändigt att till innevarande års Riksdag göra framställning i fråga
om tillsättande af de tjenstemän, hvilka skulle erhålla sin sysselsättning
uteslutande vid bandelen Gellivare—riksgränsen. Detta gäller den trafikinspektör,
som skulle förestå den föreslagna 15:de trafiksektionen,
omfattande linien Gellivare—riksgränsen med station i Kiruna, jemte
den till biträde åt denne trafikinspektör afsedde byråassistenten, den
baningeniör, som skulle förestå 27:de bansektionen, omfattande nyssnämnda
linie, samt den maskiningeniör, som skulle blifva placerad i
Kiruna. Den föreslagna kostnaden för de nya tjenstenit skulle här -

142

Sjette liufvudtiteln.

igenom för år 1902 nedbringas med ett belopp, motsvarande de för
dem föreslagna arfvodena, 3,000 kronor för hvar af trafikinspektören,
baningeniören och maskiningeniören samt 2,100 kronor för byråassistenten,
jemte det tilläggsarfvode af 500 kronor, som enligt stat skulle hafva
tillkommit trafikinspektören.

Om någon maskiningeniör med tillämnad placering i Kiruna icke
upptages i staten, erfordras icke heller det tilläggsarfvode af 500 kronor,
styrelsen beräknat för honom. Det tilläggsarfvode, som, på sätt jernvägsstyrelsen
visat, blifver ledigt genom en maskindirektörs placerande
i Örebro, kan således utgå ur staten. I olikhet med jern vägsstyrelsen
anser jag icke den omständigheten, att det kan komma att visa sig
nödigt att för jernvägspersonalen i öfverstå Norrland anvisa särskilda
tilläggsarfvoden, utgöra tillräcklig anledning att icke nu indraga de
tilläggsarfvoden, som eljes skulle kunna ur staten utgå. Dessa tillläggsarfvoden
äro det till baningeniören i Luleå nu utgående samt det
trafikinspektören derstädes nu tillkommande särskilda tilläggsarfvode
äfvensom tilläggsarvodet till maskiningeniören i Boden, hvarje tilläggsarfvode
å 500 kronor.

På detta sätt skulle anmärkningen 2, första stycket, vid staten å
fasta arfvoden i aflöningsreglementet komma att erhålla följande lydelse:
»Distriktschefer och trafikinspektörer äfvensom 1 maskiningeniör åtnjuta
särskilda tilläggsarfvoden efter 500 kronor för år. Stationsinspektor,
som tillika är tågdirigent, kan erhålla ett tilläggsarfvode efter högst
300 kronor för år».

Beträffande särskildt förslaget om anställande å bandirektörsexpeditionerna
af biträdande tjensteman i baningeniörs tjensteställning, finner
jag jernvägsstyrelsens förslag härom böra vinna bifall, emedan det numera
endast på detta sätt torde blifva möjligt för bandirektören att så
mycket som erfordras egna sig åt inspektionsgöromål.

Af de nya tjensterna böra gifvetvis alla, som omedelbart höra
samman med det ena nya distriktet, tillsättas redan under år 1901.
Jern vägsstyrelsen föreslår visserligen att sådant skulle blifva fallet
äfven med eu del af de öfriga nya tjensterna; men då detta, om än
önskvärdt, icke synes mig vara oundgängligen nödigt, har jag icke
ansett mig böra göra hemställan derom.

Det är högeligen önskvärdt att erforderliga arfvoden för den för
distriktsförvaltningen i det sjette distriktet behöfliga personal beviljas
redan af innevarande års Riksdag, på det att nödiga dispositioner må
hinna i tid vidtagas. Arfvodena komma i allt fall icke att tagas i
anspråk förrän under senare delen af år 1902. Tilläggsarfvoden, som

Sjette hufvudtiteln. 143

äro behöfliga, innan de nya tjensterna tillsättas, lära kunna utanordna^
af jernvägsmedlen.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag att Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att i staten öfver fasta arfvoden för personal vid statens jemvägar
må uppföras arfvoden till följande nya tjenstemän, nemligen:

inom styrelsen:

två notarier; och

vid distrikten:

två distriktschefer,
två bandirektörer,
två maskindirektörer,
två trafikinspektörer,
två distriktssekreterare,
sju baningeniörer,
två distriktskassörer,
två verkstadskamrerare,
två förrådsförvaltare,
tre maskininspektorer,
tre verkmästare,
två telegrafinspektorer,
två byråassistenter;

att af desse tjenstemän följande må anställas redan under år 1901,
nemligen: en distriktschef, en bandirektör, en maskindirektör, en distriktssekreterare,
en distriktskassör, en verkstadskamrerare, en förrådsförvaltare
och en telegrafinspektor;

samt att de i aflöningsreglementet för tjenstemän och betjente vid
statens jernvägar intagna bestämmelser om tilläggsarfvoden till fasta
arfvoden må ändras sålunda, att särskilda tilläggsarfvoden efter 500
kronor för år tillkomma distriktschefer och trafikinspektörer äfvensom
1 maskiningeniör samt att stationsinspektor, som tillika är tågdirigent,
kan erhålla ett tilläggsarfvode efter högst 300 kronor för år.

I sammanhang med den underdåniga anmälan om behofvet af nya
tjenstebefattningar vid statens jernvägar, för hvilken jag här ofvan
redogjort, har jernvägsstyrelsen i sin ofvanberörda skrifvelse af den 25
oktober 1900, på sätt redan antydts, tillika gjort underdånig hemställan
om aflåtande till Riksdagen af nådig proposition rörande löneförbättring
för vissa grupper af statens jernvägars personal, nemligen om för -

[12.]
Löneförbättring
för
vissa grupper
af personalen
vid statens
jernvägar.

144

Sjette hnfvudtiteln.

höjning i högsta för manlig kontorsskrifvare inom styrelsen bestämda
arfvode, om beredande af förmånen af beklädnad in natura eller beklädnadsersättning
jemväl åt vagnmästare, vagnförmän, stationsmästare,
förste vaktmästare och vaktmästare samt om reglering i visst hänseende
af de större stationernas fördelning i klasser.

Uti det af Kongl. Maj:t den 23 oktober 1874 utfärdade förnyade
nådiga aflöningsreglemente för embets- och tjenstemän samt betjente
vid statens jern vägstrafik var arfvodet för kontorsskrifvare vid styrelsen
bestämdt att utgå med lägst 600 kronor och högst 2,400 kronor
för år.

I sitt ofvan omförmälda förslag till nytt aflöningsreglemente för
personalen vid statens jernvägar den 26 november 1892 föreslog
styrelsen ändring härutinnan endast med afseende å det för ifrågavarande
arfvode bestämda lägsta belopp, och skulle enligt detta styrelsens
förslag samma arfvode utgå med lägst 1,080 kronor och högst 2,400
kronor för år.

1893 års jernvägskomité upptog styrelsens förslag i detta hänseende,
dervid komitén dock föreslog särskildt arfvode för manlig kontorsskrifvare
och särskildt för qvinlig sådan befattningshafvare; och blef uti nådiga
aflöningsreglementet den 15 oktober 1897 — jemte det föreskrift meddelades
derom att, då Kongl. Maj:t funne sådant lämpligt, kontorsskrifvare
finge aflönas efter beting — arfvodet för manlig kontorsskrifvare
inom styrelsen faststäldt att utgå lägst efter åttonde löneklassen med
1,080 kronor för år och högst efter tredje löneklassen med 2,400
kronor för år.

Uti underdånig skrifvelse den 20 december 1898 hemstälde styrelsen,
att maximiarfvodet för manlig kontorsskrifvare inom styrelsen måtte
bestämmas att utgå med en löneklass högre än i aflöningsreglementet
bestämts eller med 2,700 kronor för år.

Till stöd för sin framställning anförde styrelsen, att styrelsen i
sitt förslag till lönereglering af år 1892 visserligen icke ifrågasatt någon
annan förbättring uti dessa kontorsskrifvares ställning än minimiarfvodets
höjning, men att sedan år 1892 flera omständigheter tillkommit, hvilka,
enligt styrelsens förmenande, påkallade en förhöjning jemväl af maximiarfvodet
för ifrågavarande lågt aflönade tjenstemän.

Först och främst hade nemligen hyrorna för bostadslägenheter och
prisen för lifsförnödenheter och dylikt i hufvudstaden högst väsentligen
stegrats.

Kontorsskrifvare antoges enligt regeln med ofvan angifna lägsta
arfvode af 1,080 kronor samt uppnådde efter 13 års tjenstgöring maximi -

Sjette liufvu<1 titeln.

145

arfvodet, 2,400 kronor. En del kontorsskrifvare, nemligen de, som vore
anstälda vid kontrollkontoret samt biljett- och blankettkontoret, kunde
visserligen erhålla öfvertidsersättning, hvilken för 28 timmars öfvertidsarbete
per månad uppginge för lägsta löneklassen till 201 kronor 60
öre för år och för högsta löneklassen till 446 kronor 88 öre för år;
men de å öfriga kontor samt å styrelsens olika byråer anstälde kontorsskrifvarne
erhölle icke någon sådan extra inkomst, hvaremot de hade
något större befordringsutsikter än de öfrige kontorsskrifvarne, särskilt
å kontrollkontoret.

Vidare hade sedan år 1892 inträffat, att ifrågavarande tjenstemän
genom 1897 års lönereglering fått sin ställning så till vida försämrad,
att rätten att under sjukdom erhålla full aflöning i 30 eller — om någon
ledighet för enskilda angelägenheter icke åtnjötes — 60 dagar
årligen fråntagits dem, att den del af arfvodet, som utgjordes af tjenstgöringspenningar,
höjts från 20 procent till 25 procent, samt att den
så kallade begrafningshjelpen helt och hållet indragits.

Slutligen hade genom nådiga instruktionen för styrelsen den 15
oktober 1897 införts bestämmelse derom att för erhållande af anställning
såsom kontorsskrifvare erfordrades att antingen hafva aflagt
afgångsexamen från högre allmänt läroverk, handelsinstitut eller teknisk
elementarskola eller ock kunna förete intyg om kunskaper, motsvarande
de för mogenhetsexamen faststälda i vissa ämnen, deri enligt
styrelsens bepröfvande ett sådant kunskapsmått vore för jernvägstjensten
erforderligt. Då några allmänna föreskrifter om behöfliga kunskapsmått
för vinnande af ordinarie kontorsskrifvarebefattning förut icke
varit utfärdade, hade således kompetensfordringarna icke oväsentligt
ökats.

I sammanhang dermed erinrade styrelsen jemväl, att lägsta aflöningen
för en ordinarie tjensteman inom de öfriga centrala verken
vore faststäld till 3,000 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor efter
respektive 5 och 10 år, samt att i riksbanken, der kontorsskrifvaregraden
vore å ordinarie stat bibehållen, aflöningen för sådan befattning
vore faststäld till 2,300 kronor med ett ålderstillägg å 500 kronor efter
5 år, dervid ock vore att märka, att kontorsskrifvare i riksbanken i
allmänhet efter omkring 10 års ordinarie tjenstgöring borde kunna påräkna
befordran till bokhållare, för hvilken grad aflöning utginge med

3,000 kronor jemte två ålderstillägg å 500 kronor efter respektive 5
och 10 år.

Genom bifall till styrelsens förslag skulle visserligen skilnaden
mellan maximiarfvodena för bokhållare och kontorsskrifvare inom

Bill, till Itiksd. Prat. 1901. 1 Sami. 1 A/il. I Häft. 19

146

Sjette hufvudtiteln.

styrelsen komma att utgöra allenast en löneklass å 300 kronor, men
hade skilnaden mellan maximiarfvodena för bokhållare och kontorsskrifvare
vid distrikten allt sedan år 1869 icke varit större.

Angående den föreslagna löneförbättringens förhållande till aflöningsförmånerna
för närstående tjenstemän vid statens jern vägar, anförde
styrelsen, att det visserligen skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke
arfvodesförhöjning, motsvarande den för kontorsskrifvare i styrelsen
nu föreslagna, borde beredas jemväl kontorsskrifvarne vid distrikten,
hvilka nu åtnjöte — förutom inqvartering — ett maximiarfvode af
2,100 kronor. Sistbemälde kontorsskrifvare hade emellertid, förutom
andra förmåner, enligt regeln vida bättre befordringsutsigter än kontorsskrifvarne
inom styrelsen, särskild! å kontrollkontoret; och då härtill
komme, att deras maximiarfvode efter eu sådan förhöjning skulle komma
att sammanfalla med det för bokhållare vid distrikten faststälda, samt
en förhöjning af desse bokhållares maximiarfvode icke skulle kunna
eg a rum, utan att förhöjning bereddes äfven bokhållarne inom styrelsen,
hvilkas befattningar måste, med hänsyn till den ställning af souschefer,
de i regeln intoge, anses vara mera öfverordnade än distriktsbokhållarnes,
men åter en förhöjning i styrelsebokhållarnes aflöning, vid det förhållande
att deras maximiarfvode sammanfölle med arfvodet för lägsta
graden af tjenstemän med fast arfvode — revisor, förrådsförvaltare,
registrator, kontrollör och notarie — icke gerna skulle kunna ega rum,
utan att löneförbättring bereddes äfven åt sistnämnda grupp af tjenstemän,
hade styrelsen ansett sig icke böra framställa något förslag i
ofvan antydda hänseende.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t den 13 januari 1899
yttrade jag, att det visserligen måste medgifvas att för dem bland
kontorsskrifvarne, som af brist på befordringstillfällen måste stanna hela
sin tjenstetid inom denna grad, det högsta arfvodet, äfven med tillagd
öfvertidsersättning, der sådan ifrågakomme, vore en svag aflöning med
hänsyn till de stadgade kompetensvilkoren. Men då hvarken jernvägsstyrelsen
i sitt år 1892 afgifna förslag till lönereglering eller 1893 års
jernvägskomité ansett sig böra föreslå någon ökning i det redan då
med samma belopp utgående maximiarfvodet, ansåg jag det icke vara
möjligt att då, efter det 1897 års i denna del på styrelsens creh komiténs
förslag grundade aflöningsreglemente varit i tillämpning under nätt och
emnt ett år, väcka förslag om ändring i reglementet till förmån för
en särskild grupp af personalen, helst det syntes mig icke kunna undvikas,
att en sådan partiel ändring, vid eventuel! genomförande, skulle

147

Sjette hufvudtiteln.

komma att inverka på aflöningsförmånerna för sidoordnade eller eljestnärstående
tjenstemannagrupper inom jernvägsstaten.

I enlighet med min tillstyrkan fann Kongl. Maj:t icke heller skäl
att för Riksdagen framlägga förslag om löneförbättring för ifrågavarande
tjenstemän.

Jernvägsstyrelsen förnyar nu sin ofvanberörda framställning, dervid
styrelsen åberopar hvad styrelsen, enligt hvad ofvan angifvits, i sin
underdåniga skrifvelse den 20 december 1898 andragit, hvarjemte styrelsen
nu vidare anför, att styrelsen icke kunde annat än beklaga, att
vid 1897 års lönereglering förbättring icke bereddes kontorsskrifvarne
inom styrelsen i deras allt sedan år 1874 utgående maximiarfvode ■—
något hvartill anledning till äfventyrs funnits redan år 1892 och som
förhållandena 1897 otvifvelaktigt betingade. Med den kännedom styrelsen
egde om den bekymmersamma ekonomiska ställning, hvari de
gifte äldre tjenstemän af ifrågavarande kategori, som vore hänvisade
att lefva uteslutande af sin arbetsförtjenst, befunne sig särskild! efter
de senare årens så betydande, allt jemt fortgående prisstegringar inom
detaljhandeln i hufvudstadeu, hade styrelsen emellertid ansett sig böra
till Kongl. Maj:ts behjertande ånyo framlägga denna lönefråga. I
enlighet med hvad styrelsen i skrifvelsen den 20 december 1898 uttalat,
hölle styrelsen för sin del före, att en löneförbättring af nu ifrågavarande
slag kunde genomföras för styrelsens manlige kontorsskrifvare,
utan att af denna anledning med nödvändighet måste följa löneförbättring
jemväl för närstående tjenstemannagrupper. Hvad särskild! de
q vinliga kontorsskrifvarne beträffade vore någon löneförhöjning för
dem — om också i och för sig önsklig — icke påkallad af de skäl,
som i främsta rummet gjorde en höjning af maximiarfvodet för de
manlige så ytterst behöflig.

Till belysande af de å kontrollkontoret anstälde kontorsskrifvarnes
befordringsutsigter erinrar styrelsen, att enligt den för år 1900 af
Kongl. Maj:t faststälda arfvodesstat för statens jernvägstrafik å sagda
kontor funnes uppförda 16 bokhållare- och 143 kontorsskrifvaretjenster
(deraf dock 23 qvinliga), och meddelar styrelsen till sist att, under förutsättning
att den nya löneklassen skulle tilldelas sådana kontorsskrifvare,
som innehaft nuvarande högsta arfvode i den för de högre löneklasserna
i allmänhet faststälda tidsperioden af tre år, den kostnad, som för år
1902 skulle föranledas af den nu ifrågasatta löneförbättringen, kunde
beräknas till 11,700 kronor.

Jernvägsstyrelsen har vidare, såsom ofvan meddelats, hemstält om

148

Sjette hnfvudtiteln.

utsträckning till vissa betjeningsgrupper af förmånen att åtnjuta beklädnad
in natura eller beklädnadsersättning.

Uti sitt merberörda förslag till nytt aflöningsreglemente för personalen
vid statens jernvägar den 26 november 1892 upptog styrelsen
bland de grupper af betjeningspersonalen, hvilka styrelsen ansåg böra
komma i åtnjutande af förmånen att erhålla uniformspersedlar in natura,
jemväl vagnmästare, vagnförmän och stationsmästare; och anförde styrelsen
till stöd för sitt ifrågavarande förslag, bland annat, att ifrågavarande
betjente till följd af sin tjenst komme i beröring med allmänheten
och derför borde genom en mer eller mindre fullständig uniform
vara lätt igenkänliga såsom hörande till jernvägens personal. Styrelsen
anmärkte emellertid dervid beträffande stationsmästarne, att utgifterna
för deras beklädnad skulle stiga till afsevärdt. belopp, nemligen för de
då befintliga 128 stationsmästarne till 16,000 kronor om året.

1893 års jernvägskomité upptog icke ofvannämnda tre grupper af
betjente vare sig bland den betjeningspersonal, som komitén föreslog
till erhållande af beklädnad in natura, eller bland den, som föreslogs
till åtnjutande af beklädnadsersättning, och anförde komitén såsom stöd
härför, att vagnmästare och vagnförmän af komitén ansetts icke komma
i den beröring med allmänheten, att särskild uniform för dem erfordrades;
och hvad stationsmästarne beträffade så hade dessa betjente särskilt
i betraktande af de löneförmåner, som enligt regeln af dem uppbures
från postverket, ej synts vara i behof af den löneförbättring, förmånens
medgifvande skulle innebära; hvartill komme hänsynen till den
jemförelsevis stora kostnad, som genom förbättringen skulle förorsakas
staten.

Genom Kongl. Maj:ts och Riksdagens beslut bifölls komiténs
förslag rörande de betjeningsgrupper, hvilka skulle komma i åtnjutande
af ifrågavarande förmån, dervid dock, beträffande sättet för denna förmåns
utgående, det öfverlemnades åt jernvägsstyrelsen att, allt efter
som det kunde finnas för staten fördelaktigast, tillhandahålla uniformspersedlarna
in natura eller mot ersättning i penningar öfverlemna åt
personalen att anskaffa persedlarna.

Styrelsen föreslår nu först och främst, att jemväl omförmälda tre
grupper af betjeningspersonalen, nemligen vagnmästare, vagnförmän
och stationsmästare, måtte erhålla uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning,
och anför styrelsen till stöd för denna sin framställning
att, hvad först anginge vagnmästare och vagnförmän^ styrelsen för
sin del fortfarande hyste den uppfattningen, att det vore med god ordning
och tjenstens välförstådda intresse öfvensstämmande, om desse

149

Sjette liufvudtiteln.

tjenstehafvare under sin tjenstgöring vore iförda sådana uniformspersedlar,
som gjorde dem lätt igenkänliga för allmänheten. Vagnmästarne
hade att ute å bangårdarne utöfva befäl öfver en ofta ganska talrik
personal, hvadan det särskildt ur disciplinär synpunkt syntes vara synnerligen
önskligt, att de vore uniformerade; och vagnförmännen, hvilka
jemväl för det mesta vistades ute å bangårdarne, komme, särskildt vid
de tillfällen då de under tåguppehållen å stationerna öfvade tillsyn öfver
vagnarna och dervid nödgades ingå och uppehålla sig i dem, i beröring
med allmänheten, Kostnaden för dessa gruppers uniformering skulle
icke heller belöpa sig till mera än sammanlagdt omkring 6,000 kronor
om året.

Hvad åter beträffade stationsmästarne, så måste dessa tjenstehafvare
enligt sakens natur vara iförda uniform under sin tjenstgöring. Föreskrilt
härom vore ock meddelad; och vore stationsmästarne i sjelfva
verket den enda grupp af jernvägsbetjeningen, som vore ålagd bära
uniform utan att härför uppbära ersättning under någon form.

Med afseende å denna sistnämnda omständighet och då stationsmästarnes
aflöning enligt styrelsens åsigt ingalunda kunde anses för
hög, helst den högsta löneklass af 1,500 kronor, hvaraf desse betjente
enligt 1874 års aflöningsreglemente kunde komma i åtnjutande, vid 1897
års lönereglering indragits, syntes styrelsen fullgiltiga skäl föreligga
för att bereda dem nu ifrågavande förmån. Att anse att de sjelfva
borde bekosta sig uniform, emedan en stor del af dem åtnjöte extra
inkomst från postverket såsom poststationsföreståndare, syntes styrelsen
ligga något vid sidan af saken.

Kostnaden för tillhandahållandet af uniform till stationsmästarne
beräknar styrelsen efter nuvarande antalet stationsmästare till omkring

26,000 kronor om året.

Vidare anser sig styrelsen nu böra ifrågasätta, att förevarande aflöningsförmån
måtte tillerkännas jemväl en annan grupp af betjente,
hvilken — enligt styrelsens förmenande — tilläfventyrs af förbiseende
utelemnats vid moddelandet af nu uti ifrågavarande afseende gällande
bestämmelser, men hvilken betjeningsgrupp vid ett verk af statsjernvägarnes
natur, der eu så stor dei af personalen vore uniformerad, jemväl
syntes styrelsen böra vara med uniform försedd, nemligen vaktmästarne.

I detta hänseende erinrar styrelsen, att Kongl. Maj:t på framställning
af styrelsen genom nådigt bref den SO december 1885 medgifvit,
att styrelsen finge för dem af dess vaktmästare, som tillika tjenstgjordo
såsom kontorsvakter, bekosta uniformspersedlar in natura på
enahanda sätt, som i § 16 inom. 1 af då gällande aflöningsreglemente

150

Sjette hufvud titeln.

funnes bestämdt. Hvarken i styrelsens underdåniga skrifvelse af den
26 november 1892 eller i jernvägskomiténs betänkande förekomme
emellertid någon antydan om att denna fråga varit under ompröfning
vid öfverläggningarna rörande det nya aflöningsreglementet,.. Styrelsen
både dock så mycket mindre ansett sig kunna begagna sig af det, i
nyssberörda nådiga bref lemnade medgifvande, som Kongl. Maj:t i
nådiga brefvet den 17 december 1897, angående bestämmelser med
afseende å öfvergången till ny stat för personalen vid statens jernvägar,
förordnat, att för personal, som qvarstode å gammal stat, stadgandena
i § 16 af aflöningsreglementet, den 23 oktober 1874, jemförda med
nådiga brefvet den 30 december 1885, skulle tillämpas i fråga om rätten
till beklädnad eller- ersättning derför.

Af rent praktiska . skäl ansåge sig styrelsen emellertid nu böra
ifrågasätta, att jemväl vaktmästarne på ny stat måtte kunna erhålla
uniform. Såväl jernvägsstyrelsens som det högre liniebefälets expeditioner
besöktes mycket af allmänheten, och det syntes vid sådant förhållande
vara såväl till fördel för denna allmänhet som i öfrigt med
god ordning öfverensstämmande, att vaktmästarne vore igenkänliga såsom
tillhörande jernvägen. Härtill komme, att i mån af den nuvarande
vaktmästarestammens afgång befattningarna i fråga antagligen komme
att rekrvteras från kontorsbiträdes- och kontorsvaktsgrupperna, hvilka
båda åtnjöte förmånen af fri beklädnad. Den lilla löneförbättring, som
genom beklädnadens tillhandahållande skulle beredas vaktmästarne å ny
stat, kunde icke heller synas oskälig, särskild! om man toge i betraktande,
att vid 1897 års lönereglering vaktmästarne i styrelsen faktiskt
fått sitt maximiarfvode nedsatt med 150 kronor, eller det belopp, som
nu skulle afdragas från arfvodet, om fri bostad åtnjötes, samt vaktmästarne
vid distrikten fått sitt maximiarfvode minskadt- med en löneklass
eller från 900 kronor till 840 kronor. Kostnaden för denna förmåns
beredande skulle, under förutsättning af samma antal vaktmästare
som nu och med beräkning att jemväl förste vaktmästare hos styrelsen
skulle erhålla denna förmån, uppgå till omkring 1,700 kronor om året.

I detta sammanhang torde böra erinras, att enligt gällande aflöningsreglemente
årliga arfvodet är bestämdt för vagnmästare till lägst 1,200
kronor och högst 2,400 kronor, för vagnförman till lägst 840 kronor
och högst 1,080 kronor, för stationsmästare å öde klassens station till
lägst 960 kronor och högst 1,200 kronor samt för stationsmästare å
7:e klassens station till lägst 780 kronor och högst 960 kronor, hvarförutom
samtliga dessa betjente åtnjuta fri bostad eller ock hyresbidrag
med 20 procent af arfvodet. Förste vaktmästares arfvode är bestämdt

151

Sjette hufvudtitelu.

till 1,100 kronor för år, hvilken aflöning minskas med 150 kronor,
derest lian åtnjuter fri bostad. Annan vaktmästare inom styrelsen uppbär
i årligt arfvode lägst 780 kronor och högst 900 kronor, med nyssnämnda
afdrag derest vaktmästare åtnjuter fri bostad, samt vaktmästare
vid distrikten lägst 600 kronor och högst 840 kronor jemte fri bostad
eller hyresbidrag, bestämdt till 20 procent af arfvodet.

Slutligen har, såsom ofvan angifvits, jernvägsstyrelsen gjort framställning
rörande reglering i visst hänseende af de större stationernas
fördelning i klasser.

Före 1897 års lönereglering voro stationerna icke i aflöningsreglementet
uppdelade i bestämda klasser, ehuru i praktiken en sådan
uppdelning åtminstone i viss mån gjort sig gällande. Jernvägsstyrelsen
ifrågasatte emellertid i sin underdåniga skrifvelse den 26 november
1892, att stationerna skulle indelas i dylika klasser i förhållande till
hvarje stations vigt och betydelse med afseende på såväl trafik och
inkomster som underlydande personal. Denna tanke upptogs af 1893
års jernvägskomité; och vid löneregleringen år 1897 bestämdes i enlighet
med komiténs förslag, att stationerna skulle indelas i sju klasser,
af hvilka fem skulle förestås af tjenstemän, stationsinspektorer, och två
af betjente, stationsmästare, samt att stationsinspektorerna i de tre
högsta klasserna skulle aflönas medelst fast arfvode och antalet i hvarje
af dessa klasser alltså fastställas af Kongl. Maj:t och Riksdagen gemensamt.
Antalet i dessa senare klasser är bestämdt till 5 i första,
17 i andra och 30 i tredje klassen.

Till följd af Kong!. Maj:ts nådiga bref den 17 december 1897
angående bestämmelser med afseende å öfvergången till ny stat för
personalen vid statens jernvägar äro Stockholm central, Stockholm
norra, Stockholm södra, Göteborgs och Malmö stationer att hänföra
till första klassens stationer, stationerna Norrköping, Lund, Upsala,
Örebro, Nässjö, Linköping, Katrineholm, Jönköping, Hallsberg, Eslöf,
Luleå, Sundsvall, Östersund, Karlstad, Falköping Ränteri, Hessleholm
och Liljehoimen till andra klassens stationer samt stationerna Gellivare,
Engelholm, Sköfde, Söderhamn, Bollnäs, Mjölby, Kristinehamn, Stenstorp,
Herrljunga, Laxå, Storvik, Hudiksvall, Sala, Ljusdal, Södertelge,
Flen, Norsholm, Alfvesta, Alingsås, Krylbo, Ange, Arvika, Vislanda, Kil,
Charlottenberg, Boden, Bräcke och Storlien samt Helsingborgs ångfärje-
och Göteborgs hanmbanestation till tredje klassens stationer.

Arfvodet för stationsinspektorer är bestämdt för stationsinspektorer
å l:a klassens och å 2:e klassens stationer till 3,500 kronor för de förra

152

Sjette hufvudtiteln.

och 3,000 kronor för de senare för år, hvilka aflöningar efter 5 år
kunna höjas med 500 kronor, samt för stationsinspektorer å 3:e klassens
stationer till 2,400 kronor, hvilken aflöning efter 3 år kan höjas med
300 kronor och efter 6 år med ytterligare 300 kronor. För stationsinspektorer
å 4:e och 5:e klassens stationer utgår arfvodet efter klass
för de förra med lägst 1,800 kronor och högst 2,400 kronor, samt för
de senare med lägst 1,500 kronor och högst 2,100 kronor, allt för
år räknadt. Samtliga stationsinspektorer åtnjuta derjemte fri bostad
eller hyresbidrag med 20 procent af arfvodet.

Under framhållande hurusom den fördelning af ofvan angifna stationer,
som sålunda skett, väsentligen syntes hafva grundat sig på beräkningar
rörande trafikförhållandena vid samma stationer, hvilka af
styrelsen verkstälts för år 1894 — eller året före det, då komiténs betänkande
afgafs — anför styrelsen vidare, att det vore gifvet att den
högst afsevärda ökning i trafik, inkomster och personal, som egt rum
vid statens jernvägar sedan år 1894, i särskildt anmärkningsvärd grad
framträdt vid de största stationerna. Omfattande beräkningar, som med
ledning af numera tillgängliga uppgifter för år 1899 af styrelsen verkstälts
i fråga om samtliga stationer vid statens jernvägar, hade också
ådagalagt, att ett afsevärdt antal af de stationer, som enligt beräkningarna
för år 1894 hänfördes till 3:e och 4:e klassens stationer, numera fått
sin trafik, sin personal och sina inkomster så ökade samt till följd häraf
sina anordningar för trafikens besörjande så utvidgade, att de enligt
styrelsens förmenande icke skäligen borde qvarhållas i den klass, hvari
de nu stode.

Ehuru af samma beräkningar — fortsätter styrelsen — framgått,
att Norrköpings station intoge en afsevärdt högre ståndpunkt än de
till andra klassen i öfrigt hänförda stationerna och i flera afseenden
vore jemförlig med dem i första klassen, hade styrelsen likväl ansett
sig icke böra nu föreslå denna station till uppflyttning i första klassen,
utan trott, att frågan derom ännu kunde anstå ett eller annat år —
detta särskildt med hänsyn dertill, att Kongl. Magt så nyligen
som vid fastställandet af arfvodestaten för år 1900 medgifva, att ytterligare
tre förste stationsskrifvare finge vid stationen anställas, hvarigenom
antalet dylika tjenstemän derstädes nu uppginge till fem.

Antalet stationer i första klassen skulle alltså fortfarande blifva
detsamma som nu eller fem.

Hvad deremot anginge de för närvarande till tredje klassen hörande
stationerna hade styrelsen tänkt sig, att följande stationer, nemligen

153

Sjette hufvudtiteln.

Helsingborgs ångfärjestation, Engelholm, Söderhamn, Sala, Bollnäs,
Boden, Sköfde, Kristinehamn, Ljusdal, Storvik, Herrljunga, Hudiksvall,
Mjölby, Krylbo och Laxå, hvilkas trafikförhållanden, enligt hvad de
gjorda beräkningarna utvisade, under 5-årsperioden blifvit fullt jemförliga
med de till andra klassen nu hörande stationernas, skulle till sagda
klass flyttas, samt att detta äfven skulle blifva förhållandet med stationen
Charlottenberg, hvilken såväl i sin egenskap af gränsstation som ock på
grund af den betydande lokaltrafik, som vid densamma egde rum jemväl
till och från norska stationer, syntes styrelsen vara att anse såsom
jemnstäld med de nu angifna stationerna.

Till belysande af trafikförhållandena vid sistnämnda sexton stationer
hänvisar styrelsen till följande tablå rörande person- och godstrafiken
samt inkomsterna och personalen derstädes under åren 1894 och 1899.

Stationer.	År	Resande i medeltal per dag.	Gods anländt Och afskildt, [ medeltal | ton per dag.	Inkomster för anländ och afsänd trafik. S:ma kronor.	Personal, medeltal an-vänd per dag.	Anmärkningar.
Helsingborg, färje- o. central-	1894
D:o	1899	569	307	704,490	32
Engelholm ........................	1894	—	—	—	—
l):o .......................	1899	465	278	311,656	36
Söderhamn.......................	1894	185	42	239,984	26
D:o ........................	1899	284	321	371,136	30
Sala .................................	1894	216	66	233,880	25
D:o.................................	1899	301	128	337,950	32
Bollnäs.............................	1894	156	73	262,116	33
l):o ..............................	1899	233	108	326,029	56
Boden ..............................	1894	36	21	103,617	—	Öppnad 6/8 1894.
I):o .............................	1899	270	112	444,102	31
Sköfde ..............................	1894	384	71	355,359	23
D:o ..............................	1899	489	94	434,753	28
Kristinehamn.....................	1894	249	62	226,523	37
D:o .....................	1899	312	79	277,174	39
Ljusdal..............................	1894	152	56	226,987	25
D:o ..............................	1899	227	129	366,951	31
Storvik .............................	1894	73	119	188,393	24
D:o .............................	1899	in	234	343,888	36

Bill. till Blind. Prot. IDOL 1 Sami. 1 Afd. 1 Väft.

20

154

Sjette hufviidtiteln.

Stationer.	År	Kesande i medeltal per dag.	Gods anländt och afsändt, medeltal ton per dag.	Inkomster för anländ och afsänd trafik. S:ma kronor.	Personal, medeltal an- vänd per dag.	Anmärkningar.
Herrljunga ........................	1894	138	18	182,598	32
D:o ........................	1899	155	24	203,244	39
Hudiksvall ........................	1894	137	277	378,558	21
D: o ........................	1899	231	409	566,253	29
Mjölby..............................	1894	222	72	247,830	21
D:o ..............................	1899	318	73	272,552	29
Krylbo.............................	1894	99	20	62,687	23
D:o ..............................	1899	169	no	199,918	31
Laxå.................................	1894	132	149	278,547	31
D:o................................	1899	159	135	257,057	31
Charlottenberg ..................	1894	60	24	136,993	18
D:o ..................	1899	96	34	200,432	24

I tredje klassen borde åter enligt styrelsens åsigt uppflyttas följande
stationer, nemligen Arlöf, Falkenberg, Motala, Gnesta, Kjeflinge, Elmhult,
Säfsjö, Kilafors, Sollefteå, Töreboda, Tranås, Värtan, Vännäs, Örnsköldsvik,
Ockelbo och Umeå — alltså enahanda antal eller 16, som
ofvan föreslagits till förflyttning från tredje till andra klassen — och
anför styrelsen till stöd härför, att af dessa nu nämnda stationer de
tolf först angifna i afseende å omfattningen af såväl den lokala trafiken
som öfvergångstrafiken och deraf beroende bangård sanordningar m. m.
vore fullt jemförliga med de stationer, som redan nu funnes upptagna
bland tredje klassens stationer och icke föreslagits till uppflyttning i
andra klassen. Hvad anginge Vännäs och Ockelbo vore dessa, äfven
frånsedt den ganska afsevärda lokala trafik, som egde rum vid dem,
af den betydenhet såsom anslutnings- och öfvergångsstationer, att styrelsen
icke tvekat föreslå deras öfverflyttning till högre klass; och beträffande
Örnsköldsvik och Umeå, så vore dessa dels såsom stadsstationer
dels ock såsom ändpunkter för statsbanelinier af beskaffenhet att böra
till tredje klassens stationer hänföras, allrahelst som den lokala trafiken
vid dem vore i stigande och redan nu visade ganska vackra siffror.
Hvad särskildt beträffade Umeå, erinrar styrelsen dessutom om den
ökade betydelse stationen erhållit på grund af dit förlagda militäretablissement.

155

Sjette hufvudtiteln.

Derjemte meddelar styrelsen följande tablå öfver person- och godstrafiken
samt inkomsterna och personalen vid nu ifrågavarande 16 stationer
under åren 1894 och 1899.

Stationer.	År	Kesande i medeltal per dag.	Gods anländt och afsändt, medeltal ton per dag.	Inkomster för anländ och afsänd trafik. S:ma kronor.	Personal, medeltal an- vänd per dag.	Anmärkningar.
Arlöf.................................	1894	217	226	153,723	12
D:o.................................	1899	537	323	261,234	14
Falkenberg........................	1894	—	—	—	—
D:o ........................	1899	244	71	194,089	18
Motala..............................	1894	159	67	219,784	11
D:o ..............................	1899	246	80	263,261	14
Gnesta.............................	1894	131	36	151,346	11
D:o ..............................	1899	170	44	184,723	12
Kjeflinge...........................	1894	—	—	—	—	1
I):o ..........................	1899	183	106	92,951	19	''
Elmhult ............................	1894	58	50	124,433	17
D:o ............................	1899	87	77	160,442	18
Saf sjö .............................	1894	87	50	169,073	13
D:o ..............................	1899	114	47	158,222	15
Kilafors ..........................	1894	83	35	62,996	9
D:o ...........................	1899	132	123	138,971	17
Sollefteå ...........................	1894	98	17	129,549	10
D:o ...........................	1899	160	20	218,708	17
Töreboda...........................	1894	116	18	149.671	15
1 ):o ...........................	1899	137	24	184,605	16
Tranås..............................	1894	125	20	128.456	8
D:o ..............................	1899	176	36	180,110	15
Värtan..............................	1894	66	187	170,772	6
I'':o ..............................	1899	73	354	300,605	8
Vännäs..............................	1894	36	24	179,105	15
D:o ..............................	1899	119	20	106,752	21
Örnsköldsvik .....................	1894	85	30	125,436	13
D:o .....................	1899	no	57	255,519	12
Ockelbo ...........................	1894	49	24	63,275	9
D:o ...........................	1899	73	48	109,649	15
Umeå .............................	1894	—	—	—	—
U:o ..............................	1899	149	55	326,764	18

156

Sjette hufvudtiteln.

I sammanhang med sitt sålunda framstälda förslag rörande uppflyttningen
i högre klass af nu nämnda stationer hemställer styrelsen
tillika, att Malmö ångfärjestation äfvensom Stadsgårdens station i Stockholm,
hvilka båda förestodes af underinspektörer, måtte i likhet med
Göteborgs hamnbanestation och Helsingborgs ångfärjestation, med hvilka
de närmast vore jemförliga, göras till sjelfständiga stationer samt inrangeras
bland tredje klassens stationer. Deraf skulle då följa, att mot
upptagande i aflöningsreglementet af ytterligare två löner för stationsinspektorer
å 3:e klassens stationer skulle ur detsamma kunna utgå
två underinspektorslöner, hvilkas högsta belopp — d. v. s. arfvodet
jemte resp. ålderstillägg — vore detsamma som det högsta aflöningsbeloppet
för stationsinspektor å tredje klassens station. Då emellertid
underinspektörer och expeditionsföreståndare vore i aflöningsreglementet
uppförda i en och samma grupp till ett sammanlagdt antal af 22, samt
ilgodstrafiken vid Malmö station, der en förste stationsskrifvare nu
förestode ilgodsexpeditionen, vuxit så mycket, att distriktsförvaltningen
gjort framställning om anställandet af en expeditionsföreståndare såsom
chef för expeditionen, och då förhållandena vid Göteborgs ilgodsexpedition
snart nog torde påkalla expeditionens delning i två eller en
för afgående och en för ankommande ilgods, såsom vid Stockholms
centralstation egt rum, ansåge sig styrelsen böra ifrågasätta, att någon
minskning icke skedde i det uti staten för fasta arfvoden upptagna
antalet underinspektörs- och expeditionsföreståndarelöner.

Den direkta ökning i utgifter, som skulle orsakas af den af styrelsen
nu föreslagna uppflyttningen i klass af stationer, skulle för år
1902, derest man endast räknade med nuvarande stationsföreståndare
— oafsedt de båda nämnda hamnstationernas förändring till sjelfständiga
stationer — belöpa sig till allenast 1,500 kronor. Att kostnaden
för nämnda år icke blefve större, berodde derpå, att maximiarfvodet för
stationsinspektor å station af 3:dje klassen vore, såsom ofvan angifvits,
lika med minimiarfvodet för stationsinspektor å station af 2:dra klassen,
och att enahanda vore förhållandet med maximiarfvodet för stationsinspektor
å station af 4:de klassen i förhållande till minimiarfvodet för
stationsinspektor å station af 3:dje klassen. Efter några år — i den
mån ålderstillägg hunne intjenas af de station sin spektorer, som nu skulle
uppflyttas — blefve naturligen kostnaden större.

Från chefen för jern vägsstyrelsens trafikafdelning har jag infordrat
en promemoria, innefattande närmare uppgifter rörande
Laxå station och Helsingborgs ångfärjestation, hvilka båda stationer
föreslagits till uppflyttning i andra klassen. Häraf framgår att särskild

Sjette hufvudtiteln.

157

anledning till dessa stationers uppflyttning förefinnes deruti, att Laxå
station, såsom öfvergångsstation mellan vestra och nordvestra stambanan,
har att i stor omfattning ombestyra vagnsvexling och godsinventering
och att Helsingborgs ångfärjestation, såsom förmedlingsstation med utlandet,
har att verkställa vidlyftiga vagns- och tågrangeringar äfvensom
ombesörja en mängd inventerings- och tullbehandlingsärenden.

Jemväl till hvad jern vägsstyrelsen sålunda hemstält i fråga
om löneförbättring i angifna hänseenden för ofvan omförmälda grupper
af personalen vid statens jernvägar finner jag mig böra tillstyrka
nådigt bifall. Visserligen torde, beträffande frågan om förhöjning
i högsta för manlig kontorsskrifvare inom styrelsen utgående arfvode,
hvad styrelsen anfört till stöd för sin underdåniga hemställan,
icke till fullo hafva undanröjt den af mig vid föredragning inför
Kongl. Maj:t af styrelsens framställning i enahanda afseende den 13
Januari 1899 uttalade farhåga, att genomförande af löneförbättring för
kontorsskrifvare inom styrelsen skulle komma att inverka på aflöningsförmånerna
för sidoordnade eller eljest närstående tjenstemannagrupper
inom jern vägsstaten, men då, å andra sidan, hvad jag vid samma tillfälle
yttrade derom, att för dem bland kontorsskrifvarne, som af brist
på befordringstillfällen måste stanna hela sin tjenstetid inom denna
grad, det nuvarande högsta arfvodet, äfven med tillagd öfvertidsersättning,
der sådan ifrågakommer, är en svag aflöning med hänsyn till de
stadgade kompetensvilkoren, måste, äfven om i detta sammanhang hänsyn
icke bör tagas till de sedan nämnda tid ytterligare stegrade lefnadsomkostnaderna
i hufvudstaden, anses fortfarande ega sin giltighet, finner
jag förevarande fråga vara så behjertansvärd, att jag anser mig böra
hos Kongl. Maj:t förorda nådig framställning i ämnet till Riksdagen.

Jern vägsstyrelsen synes mig nu ock hafva anfört fullgiltiga skäl
för lämpligheten att jemväl vagnmästare, vagnförmän äfvensom de vid
jernvägsstaten anställa förste vaktmästare och vaktmästare under tjenstgöring
äro iförda uniform och förty förklaras berättigade att erhålla
uniformspersedlar in natura eller ock beklädnadsersättning; och hvad
stationsmästarne angår torde billigheten kräfva, att de, liksom alla
öfriga betjente, hvilka det åligger att under tjensteutöfning vara iförda
uniform, komma i åtnjutande af förenämnda förmån, helst den löneförbättring,
som derigenom skulle beredas dem, ingalunda synes mig vara
oskälig.

Vidkommande slutligen styrelsens framställning i fråga om reglering
af de större stationernas indelning i klasser har jag intet vidare

158

Sjette liufvudtiteln.

[13.]

Skrifmaterialier
m. m.

[14.]

Förvaltningsbidrag
åt sjukkassor
m. m.

att erinra vid hvad styrelsen derutinnan föreslagit än att, då annan utredning
om behofvet af delning af Göteborgs ilgodsexpedition icke föreligger,
än att förhållandena ansetts snart nog påkalla en sådan, det icke
synes mig nödigt att för detta ändamål reservera en expeditionsföreståndareaflöning
i staten å fasta arfvoden. Antalet underinspektörer
eller expeditionsföreståndare å lista klassens stationer kan således
minskas från 22 till 21.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att, med ändring af bestämmelsen i nu gällande aflöningsreglemente
för tjenstemän och betjente vid statens jernvägar om högsta
arfvode för manlig kontorsskrifvare inom styrelsen, arfvode inom andra
löneklassen med årligt belopp af 2,700 kronor må kunna tilldelas manlig
kontorsskrifvare inom styrelsen;

att, med ändring af § 11 i samma aflöningsreglemente, vagnmästare,
vagnförmän, stationsmästare, förste vaktmästare och vaktmästare må
uppföras bland de betjeningsgrupper, hvilka erhålla uniformspersedlar
in natura eller ock beklädnadsersättning till visst årligt belopp; samt
att i staten öfver fasta arfvoden för personal vid statens jernvägar
må uppföras arfvoden till ytterligare 16 stationsinspektorer å 2:dra
klassens stationer och 2 stationsinspektorer å 3:dje klassens stationer,
med minskande af antalet arfvoden för underinspektörer eller expeditionsföreståndare
å lista klassens stationer från 22 till 21.

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år finnas å sjette hufvudtiteln uppförda, har jag icke att föreslå någon
annan ändring, än att förslagsanslaget till

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

för jemnande af hufvudtitelns slutsumma ökas med 46 kronor eller från
185,526 kronor till 185,572 kronor.

Arbetareförsäkringen.

Uti skrifvelse den 14 maj 1900 har Riksdagen anmält, att Riksdagen,
i anledning af Kongl. Majits derom gjorda framställning, medgifva,
att Kongl. Maj it må ega för år 1901 använda de till underlättande

159

Sjette hufvudtiteln.

af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande
afsätta belopp, i mån af behof,

dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under vilkor:
l:o) att sjukkassan skall vara hos vederbörande myndighet registrerad
i enlighet med lagen om sjukkassor;

2:o) att sjukkassan skall under föregående år haft egna inkomster,
uppgående till minst lika mycket som det begärda förvaltningsbidragets
belopp; samt

3:o) att förvaltningsbidraget skall för år utgå i. förhållande till det
antal afgiftspligtiga medlemmar, sjukkassan under näst föregående år
städse haft,

med 1 krona 50 öre för hvarje medlem till och med 100,
med 1 krona för hvarje medlem derutöfver till och med 300,
med 50 öre för hvarje medlem derutöfver till och med 2,600 samt
med 25 öre för hvarje medlem derutöfver,

och dels till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens
försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

Enligt Riksdagens särskilda medgifvanden från och med år 1892
hafva för ifrågavarande ändamål användts erforderliga belopp af de
medel, som 1890—1894 årens Riksdagar med 100,000 kronor årligen
afsatt till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring
och sjukkassors bildande. För år 1899 har 1898 års Riksdag för ändamålet
afsatt 250,000 kronor. Vid 1899 års utgång fanns en behållning
å dessa medel af 177,590 kronor 45 öre. För år 1900 afsatte 1899
års Riksdag likaledes 250,000 kronor. Huru mycket deraf, som åtgått
under år 1900, kan ännu icke med bestämdhet uppgifvas, men torde,
att döma af hvad som utgifvits under månaderna januari—november,
böra för hela året beräknas till omkring 237,000 kronor. Från ifrågavarande
medel hafva jemväl bestridts omkostnaderna för utarbetandet
och offentliggörandet af årsredogörelser för sjukkasseväsendet, hvilka
omkostnader dock icke uppgått till afsevärdt belopp. Af berörda medel
torde således återstå ett belopp af omkring 190,000 kronor.

Vidare har 1900 års Riksdag, i enlighet med Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, för ändamålet afsatt för år 1901 250,000 kronor.
För ifrågavarande ändamål torde således finnas ett sammanlagdt belopp
af omkring 440,000 kronor.

Då detta belopp uppenbarligen icke räcker ända till slutet af år
1902, synes det mig lämpligast, att äfven för år 1902 för ändamålet
afsättes ett belopp af 250,000 kronor. Härom lärer, enligt hvad jag

160 Sjette hufyudtiteln.

inhemtat, chefen för finansdepartementet komma att föreslå framställning
till Riksdagen.

I öfrigt får jag hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgifva,

att Kongl. Maj:t må eg a för år 1902 använda de till underlättande
af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande
afsätta belopp, i mån af behof, dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor,
under enahanda vilkor, som i Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1900
(n:r 77) äro angifna, dels ock till utarbetande och offentliggörande genom
försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet
i riket.

Vidare anförde departementschefen:

Sjette hufvudtitelns ordinarie anslag uppgå för innevarande år

till .......................................................................................... kr. 18,019,550: —

Vid bifall till de af mig framstälda förslag om
höjning i anslagen:

till landsstaterna i länen med ...... kr. 32,504: —

» postverket med........................... » 1,295,000: —

» medicinalstyrelsen med dithörande
stater med............... » 7,500: —

» skrifmaterialier och expenser,

ved m. m. med ..................... » 46: —

kr. 1,335,050: —

äfvensom om minskning i anslaget
till väg- och vattenbyggnadsstaten
med................................. »_500: —

skulle de ordinarie anslagen höjas med........................ kr. 1,334,550:

eller till................................................................................... kr. 19,354,100:

Sjette hufvudtiteln.

161

Extra anslag.

I fråga om anslag på extra stat, som kunde erfordras, anförde
departementschefen beträffande

Civildepartementets afdelning- af Kongl. Maj:ts kansli.

Då det anslag till belopp af 4,500 kronor, som Riksdagen sedan [15.]
flera år tillbaka årligen plägat på extra stat bevilja för handhafvande ^°“tro.u 4
af kontroll å försäkringsanstalterna, är till oförminskadt belopp behöfligt InXuerfl
jemväl för år 1902, hemställer jag, att Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen

att, för handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna, för år 1902
på extra stat anvisa till Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 4,500
kronor.

Öfverståthållareembetet.

Jemlikt öfverståthållareembetets i underdånig skrifvelse den 31 [16.]

oktober 1900 gjorda framställning, tillstyrker jag, att Kongl. Maj:t utgifvande
täcktes föreslå Riksdagen af po]isnnder o

rftttclspr

att för år 1902, till utgifvande under samma år af J>Polisunderrättelser»,
på extra stat anvisa 15,000 kronor.

Landsstaterna i länen.

För innevarande år är det anslag, som på extra stat plägat an- [17.]
visas till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka på landet, der Särskild poiissådan
kunde af förhållandena påkallas, äfvensom till belöningar för 8t]yjnkdaetp&
Bill. till It i hd. Prat. 1001. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 21

IQ2 Sjette hufvudtiteln.

gröfre brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande eller gripande

bestämdt till 95,000 kronor. i . . ^

Då någon ändring i anslagets nuvarande belopp icke torde hora
för år 1902 ifrågasättas, tillstyrker jag, att Kongl. Majti täcktes föreslå

Riksdagen ^ för ^ 1902 gtäUa till Kongl. Majrts för fogande

ett anslag af 95,000 kronor att användas till aflöning och
underhåll af särskild polisstyrka på landet, der sådan kan åt forhallandena
påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre brotts upptäckande
samt förbrvtares efterspanande eller gripande.

Om detta bifalles, lärer Kongl. Maj:t, såsom för innevarande ar
skett vilja förständiga vederbörande länsstyrelser att, hvad beträffar
anslagets användande till särskild polisstyrka på landet, bidrag företrädesvis
böra tilldelas kommuner, hvilka vilja sjelfva lemna motsvarande
tillskott, eller der landsting eller enskilde äro- villiga artrit för ändamålet
bidraga, samt att undantag härifrån endast må medgifvas i särskilda
fall, då behofvet af förstärkt polisuppsigt finnes oafvrsligt och
annat bidrag till bestridande af kostnaderna derför icke kan erhållas,
äfvensom ätt iakttaga att från anslaget må gäldas godtgörelse till extra
fiérdino-sriiän, som lör ofvciriborördä ändamål anlitas, ocli att i do rall,
då extra polisbiträde påkallas vid helsobrunnar, marknader, kapplöpningar
eller dylikt, sådant ej, utan oafvisligaste behof, må'' lemnas, derest
icke vederbörande i omkostnaderna med skäligt belopp deltaga.

ri g -i För de senare åren till och med ar 1900 har pa extra stat beviljats

Arkoden åt ett anslag till ersättning för juridiskt biträde åt de svenska lapparne
lappfogdar • ^ror~e samt till lappfogdar och lappförmän, h vilket anslag utgjort till
och med år 1895 10,000 kronor och derefter till och med år 1900

13,000 kronor; och hafva från detta anslag utgått arfvoden till lappombud
i Norge och till lappfogdar i Jemtlands och Norrbottens län
samt från och med år 1896 jemväl i Vesterbottens län äfvensom gratifikationer
till'' lappförmän i Norrbottens län. För innevarande år är
anslaget höjdt till 17,500 kronor för att deraf må kunna bestridas jemväl
ersättning till ordningsmän inom lappbyarne.

Ja o- tillåter mig erinra att Kongl. Maj:t,. efter. emottagande åt
underrättelse att Riksdagen medgifva sistberöfdä förhöjning, den 25 maj
nästlidna, år uppdragit åt Kongl. Maj tis befallningshafvande i Vesterbottens
och Norrbottens län att, efter utgången af innevarande'' får, till Kongl.
Mari ti inkomma med förslag å beloppet af den godtgörelse, som för
samma år borde tillkomma de inom länen anstälde ordningsmän inom

163

Sjette kafvudtiteln.

lappbyarne, hvilken godtgörelse icke finge för någon ordningsman föreslås
till högre belopp än 150 kronor.

Då för samtliga nu ifrågavarande ändamål anslag till senast bestämdt
belopp äfven för år 1902 är behörigt, hemställer jag, att
Kongl. Magt behagade föreslå Riksdagen

att, till ersättning för juridiskt biträde åt de svenska lapparne i Norge
samt till lappfogdar och lappförmän äfvensom ordningsmän inom lappbyarne,
på extra stat för år 1902 anvisa 17,500 kronor.

Med bifall till hvad Kongl. Magt föreslagit, har nästlidna års
Riksdag medgifvit, att de aflöningsbelopp, som blefve tillgängliga
i följd af den af Kongl. Maj:t beslutade omregleringen af fögderierna
och länsmansdistrikten på Öland, finge användas för inrättande
af en ny kronofogdetjenst och en ny häradsskrifvaretjenst i Vesternorrfands
län samt en ny länsmanstjenst i Östergötlands län och en ny
länsmanstjenst i Norrbottens län, hvarjemte Riksdagen för uppehållande
under innevarande år af ifrågavarande kronofogdetjenst och häradsskrifvaretjenst
samt den nya länsmanstj ensten i Norrbottens län på extra
stat för samma år anvisat ett anslag af 8,400 kronor, att utgå i den
mån sådant kunde vara erforderligt.

Sedan Kongl, Maj:t derefter den 25 maj 1900 förordnat, att
Norra Ångermanlands fögderi skulle från och med innevarande år delas
i två fögderier, har den nya kronofogdetjensten blifvit tillsatt på förordnande
tillsvidare. Till den nya häradsskrifvarebefattningen har förslag
upprättats, men handlingarne härom hafva ännu icke inkommit
till civildepartementet.

Då ännu ej genom tjenstemans inom omförmälda fögderier och länsman
sdistrikt på Öland afgång några ytterligare aflöningsmedel blifvit
tillgängliga, hemställer jag, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att, för uppehållande under är 1902 af en kronofogdetjenst och en
häradsskrifvaretjenst i Vesternorrlands län samt en länsmanstjenst i Norrbottens
län, må på extra stat för samma år anvisas ett anslag af 8,400
kronor, att utgå i den mån sådant kan varda erforderligt.

Väg- och Vattenbyggnadsstaten.

Till undersökningar af mindre hamnar och farleder äfvensom till
upprättande af planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då

[19.]

Uppehållande
af tre landsstatstjenster.

[20.]
Undersökningar
af
mindre ham -

nar in. m.

164

Sjette hufvudtiteln.

dylika arbeten icke äro förenade med vägföretag, har Riksdagen på
extra stat beviljat för hvart af åren 1894—1898 ett anslag af 5,000
kronor och för hvart af åren 1899—1901 10,000 kronor.

Sedan väg och vattenbyggnadsstyrelsen uti sin förut omförmälda
underdåniga skrifvelse den 12 november 1900 hemstält om beviljande
för ändamålet jemväl för år 1902 af ett anslag till sistnämnda, väl behöfliga
belopp af 10,000 kronor, tillstyrker jag, att Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af 10,000 kronor till
undersökningar af mindre hamnar och farleder äfvensom till upprättande af
planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då dylika arbeten icke äro
förenade med vägföretag.

[21.] Sedan Kongl. Maj:t uti en den 2 mars 1900 till samma års

Hamnaniägg- Riksdag aflåten proposition föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till
nin|Ske?ägean0 bestridande af kostnaderna för anläggning genom statens försorg af en
hamn vid Hand fiskeläge i Mjellby socken af Blekinge län bevilja ett
anslag af 101,500 kronor och deraf på extra stat för år 1901 anvisa
ett belopp af 50,000 kronor, under vilkor om kostnadsfri upplåtelse af
det område i land, som med hänsyn till den rörelse, som vore afsedd
att i hamnen bedrifvas, borde för det gemensamma behofvet afsöndras,
hade Riksdagen uti skrifvelse den 7 maj nästlidna år, med framhållande
att, då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen torde hafva att med derför
afsedda medel ombesörja det framtida underhållet af ifrågavarande
hamnbyggnad, den för ändamålet bildade hamnfonden borde stå under
nämnda styrelses förvaltning, anmält att Kongl. Maj:ts berörda framställning
vunnit Riksdagens bifall.

Såsom i statsrådsprotokollet öfver civilärenden för den 2 mars 1900
omförmäldes, hade genom en den 8 juni 1896 dagtecknad handling
dåvarande egaren af Hand, Knut Johnsson, förklarat sig vilja för en
köpeskilling af 300 kronor upplåta det område af stranden med derutanför
liggande vattengrund, som för hamnanläggningen erfordrades,
å hvilken handling Bengt Knutsson i Möllebjörke, såsom sedermera
egare af Hand, tecknat öfverlåtelse af samma område, hvarjemte upplyst
blifvit, att Knut Johnsson förklarat sig för visst.ytterligare område,
som funnits för det gemensamma behofvet erforderligt, ej fordra något
särskildt belopp utöfver berörda köpeskilling af 300 kronor; och efter
det Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet fått sig anbefaldt att
från egaren af Hanö införskaffa en behörigen upprättad öfverlåtelsehandling,
hvarigenom för en köpeskilling af 300 kronor med full

165

Sjette hufvudtiteln.

eganderätt till kronan upplätes dels det område af stranden med derutanför
liggande vattengrund, som för hamnanläggningen erfordrades,
dels ock derutöfver det område i land, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
med hänsyn till den rörelse som vore afsedd att i hamnen
bedrifvas, funne böra för det gemensamma behofvet afsöndras, har
Kongl. Maj:ts befallningshafvande med underdånig skrifvelse den 1
september 1900 öfverlemnat en af förutnämnde Bengt Knutsson i två
exemplar den 22 augusti samma år upprättad handling, hvarigenom
till Kongl. Maj:t och kronan med full eganderätt mot en köpeskilling
af 300 kronor för ifrågavarande anläggning upplåtits visst, å en af
förste landtmätaren A. Bentzer upprättad karta med bokstäfverna a och
b betecknadt område å Hanö, samt dervid tillika anfört, att Kongl.
Majrts befallningshafvande ansåge berörda område vara tillräckligt för
hamnanläggningen och den rörelse, som vore afsedd att i hamnen
bedrifvas.

Vid ärendets föredragning den 21 september nästlidna år fann
Kongl. Maj:t godt dels fastställa den för ifrågavarande hamnanläggning
upprättade plan, dels anbefalla väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att i enlighet med den sålunda faststälda planen låta utföra samma
hamnanläggning med användande af det af Riksdagen beviljade statsanslag,
af lotsstyrelsens medel anvisadt bidrag och de arbetsprestationer,
som fiskarebefolkningen på ön förbundit sig att utgöra, dels
föreskrifva, att det skulle åligga väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att ombesörja hamnanläggningens framtida underhåll samt att den
hamnkassa, som af inflytande, för hamnunderhållet afsedda, men icke
omedelbarligen använda afgifter kunde komma att bildas, skulle stå
under nämnda styrelses förvaltning, dels ock anbefalla Kongl Maj:ts
befallningshafvande att med egaren af Hanö afsluta köp af de å berörda,
af förste landtmätaren Bentzer upprättade karta med a och b
betecknade områden på de uti köpekontraktet den 22 augusti 1900
angifna vilkor; hvarefter Kongl. Maj:t slutligen den 30 november
1900 förklarat, att området för ifrågavarande hamn skulle komma att
utgöras af det med bokstäfverna a och b å förenämnda karta betecknade
område.

Jag hemställer nu, att Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att af det för anläggning af en hamn vid Hanö fiskeläge i Blekinge
län beviljade anslag å 101,500 kronor på extra stat för år 1902 anvisa
återstående beloppet, 51,500 kronor.

166

Sjette hufvudtiteln.

[22.]

Anläggning
af telefonledningar.

Anläggning af telefonledningar.

Med bifall till en af Kong!. Maj:t derom gjord framställning
har 1899 års Riksdag för telefonledningar från Stockholm till Luleå,
från Luleå till Gellivare, från Stockholm till Sundsvall, från Stockholm
till Söderhamn, från Östersund till Storlien, från Hudiksvall
till Sveg och från Sundsvall till Ragunda, från Stockholm till Norberg,
från Stockholm till Vesterås, från Stockholm till Eskilstuna, från Örebro
till Karlstad, från Örebro till Falun, från Örebro till Gefle och
Söderhamn, från Stockholm till Örebro, från Örebro till Nässjö, från
Örebro till Göteborg, från Karlstad till Filipstad och Mora, från Mora
till Bollnäs och Söderhamn, från Stockholm till Norrköping och från
Stockholm till Nyköping, från Norrköping till Örebro och från Norrköping
till Nässjö, från Norrköping till Göteborg, från Norrköping till
Sköfde, från Linköping till Hultsfred, från Nässjö till Malmö och från
Nässjö till Vexiö och Karlshamn, från Halmstad till Nässjö och från
Halmstad till Vexiö, från Borås till Varberg, från Göteborg till Skara,
från Oskarshamn till Ystad samt från Sundsvall till Östersund och
norska gränsen vid Storlien på extra stat beviljat 2,994,000 kronor
och af detta anslag för år 1900 anvisat 600,000 kronor.

Genom nådigt bref den 3 augusti 1899 har Kongl. Maj:t, med
fastställande af telefonledningarna Stockholm—Sundsvall, Hudiksvall
Sveg, Örebro—Gefle—Söderhamn, Stockholm—Örebro, Karlstad—
Filipstad—Mora, Borås—Varberg och Göteborg—Skara till utförande
under åren 1900—1902 inom den för eu hvar af dessa ledningar beräknade
kostnad, bemyndigat telegrafstyrelsen att under år 1899 vidtaga
vissa af styrelsen ifrågasatta åtgärder och förberedande arbeten å
nyssnämnda ledningar; hvarjemte Kongl. Maj:t för sådant ändamål af
förberörda å extra stat för år 1900 uppförda anslag stält ett belopp
af 270,500 kronor till telegrafstyrelsens dispositoin.

Vidare har Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 22 december
1899, i enlighet med af telegrafstyrelsen afgifvet förslag, dels
till utförande ytterligare under åren 1900—1902 faststält telefonledningarna
Nässjö—Vexiö—Karlshamu, Norrköping—Örebro, Stockholm—
Norberg, Oskarshamn—Ystad, Halmstad—Vexiö, Sundsvall—Ragunda
samt Östersund—Storlien, dels ock bemyndigat telegrafstyrelsen att uppbära
det å 1900 års anslag till telefonledningar återstående beloppet,
329,500 kronor, att användas till utförande och fullbordande af telefon -

167

Sjette hufvudtiteln.

anläggningarna Norrköping—Örebro, Stockholm—Norberg, Halmstad—
Vexiö, Stockholm—Örebro, af linien Nässjö—Vexiö—Karlshamn delen
Nässjö—Vexiö samt af linien Oskarshamn—-Ystad delen Kalmar—Karlskrona
äfvensom, i den mån berörda medel dertill lemnade tillgång,
till* påbörjande af telefon anläggningarna Stockholm—Sundsvall, Östersund—Storlien
och Sundsvall—Ragunda.

Med bifall till af Kong!. Mäj:t afgifvet förslag har derefter 1900
års Riksdag af förenämnda anslag å 2,994,000 kronor på extra stat för
år 1901 anvisat 1,000,000 kronor.

Genom nådigt bref den 1 juni 1900^ anbefalde Kong!. Maj:t telegrafstyrelsen
att inkomma med förslag i fråga om användändet af det
sålunda för innevarande år anvisade anslag.

I underdånig skrifvelse den 27 juli 1900 erinrade telegrafstyrelsen,
att de stolpar, som erfordrades för de arbeten, hvilka med användande
af 1901 års anslag komme att under samma år utföras, borde i god
tid före deras uppsättande undergå impregnering och för den skull redan
under år 1900 inköpas. Telegrafstyrelsen hemstälde derför, att för
betäckande af kostnaden för berörda stolpars inköp och impregnering,
beräknad till sammanlagdt 200,000 kronor, måtte anvisas ett förskott
å nämnda belopp. På grund deraf har Kongl. Maj:t genom nådigt bref
den 24 augusti 1900, i afräkning på förberörda å extra stat för år 1901*
uppförda anslag, stält ett belopp af 200,000 kronor till telegrafstyrelsens
förfogande.

Uti en till Kongl. Maj:t stäld skrifvelse af den 9'' november

1900 afgäf telegrafstyrelsen förslag till användande af återstående
delen, 800,000 kronor, af omförmälda för år 1901 anvisade medel och
hemstälde dervid tillika om fastställande, till utförande under åren

1901 och 1902, af samtliga de telefonanläggningar, hvilka, afsedda att
utföras med användande af det utaf 1899 års Riksdag beviljade anslag
å 2,994,000 kronor, ännu icke blifvit af Kongl. Mäj:t fastställa.

I enlighet med telegrafstyrelsens förslag behagade Kongl. Magt
genom nådigt bref den 7 december 1900 dels till utförande under
åren 1901 och 1902 fastställa telefonanläggningarne Stockholm—Luleå,
Stockholm—Nyköping, Luleå—Gellivare, Sundsvall—norska gränsen,
Örebro—Karlstad, Möra—Söderhamn, Norrköping—Sköfde, Nässjö—
Malmö, Linköping—Hultsfred, Örebro—Falun, Stockholm—Norrköping,
Norrköping—Nässjö, Norrköping—Göteborg, Halmstad—Nässjö, Stockholm—Vesterås,
Stockholm—Söderhamn, Örebro—Nässjö, Stockholm—
Eskilstuna och Örebro—Göteborg, dels ock bemyndiga telegrafstyrelsen

[23.]

Biträde vid
revisionen af
hospitalens
räkenskaper.

168 Sjette hufvudtiteln.

att efter ingången af år 1901 uppbära det å samma års anslag till
telefonledningar återstående beloppet 800,000 kronor att användas till
utförande och fullbordande af ledningarne Stockholm—Sundsvall, Östersund—Storlien,
Borås—Varberg, Örebro—Falun, Örebro—Karlstad,
Stockholm—Norrköping, Norrköping—Nässjö, Halmstad—Nässjö, Stockholm—Vesterås,
Stockholm—Söderhamn, Örebro—Nässjö, Stockholm—
Eskilstuna och Örebro—Göteborg samt delarne Norrköping—Nässjö,
Vexiö—Karlshamn och Karlskrona—Kristianstad af ledningarne Norrköping—Göteborg,
Nässjö—Karlshamn och Oskarshamn—Ystad äfvensom
till påbörjande af ledningarne Stockholm—Luleå, Stockholm—Nyköping,
Luleå—Gellivare, Sundsvall—norska gränsen, Mora—Söderhamn,
Norrköping—Sköfde, Nässjö—Malmö och Linköping—Hultsfred.

I en särskild underdånig skrifvelse af den 9 november 1900 har
nu telegrafstyrelsen vidare hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att för år 1902 anvisa återstående beloppet, 1,394,000 kronor,
af förenämnda af 1899 års Riksdag för anläggning af telefonledningar
beviljade anslag.

Jag torde få erinra, att det var afsedt, att det af 1899 års Riksdag
begärda och af samma Riksdag beviljade anslag å 2,994,000 kronor för
anläggning af telefonledningar skulle fördelas att utgå under tre år.
Med hänsyn till den alltjemt ökade telefontrafiken är det visserligen
önskligt, att de telefonledningar, som ingå i den af telegrafstyrelsen
uppgjorda och för 1899 års Riksdag framlagda plan för rikstelefonnätets
systematiska utvidgning, snart måtte bringas till utförande, men
anser jag hänsynen till de öfriga stora utgifter, som denna gång ifrågakomma,
medföra att en jemförelsevis ringa del af ifrågavarande arbeten,
motsvarande en kostnad af 200,000 kronor, måste anstå till år 1903.
Jag tillstyrker derför, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att af det utaf 1899 års Riksdag, för anläggning af vissa telefonledningar,
beviljade anslag å 2,994,000 kronor på extra stat för år 1902
anvisa 1,194,100 kronor.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

Uti underdånig skrifvelse den 26 september 1900 har medicinalstyrelsen,
enär granskning af hospitalens räkenskaper fortfarande, likasom
i flera år skett, måste verkställas inom medicinalstyrelsen, som
likväl saknade erforderliga arbetskrafter och medel till ersättning för

169

Sjette hufvudtiteln.

detta vigtiga arbete, i underdånighet hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes
till näst sammanträdande Riksdag aflåta nådig proposition derom, att
till arfvode åt särskild person för revision af hospitalens räkenskaper
måtte å medicinalstyrelsens stat äfven för år 1902 beviljas ett extra
anslag af 1,200 kronor.

Enär behofvet af nämnda anslag fortfarande förefinnes, hemställer
jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1902 anvisa till arfvode för granskning af
hospitalens räkenskaper ett belopp af 1,200 kronor.

Hospitalsvården.

Medicinalstyrelsen har i underdånig skrifvelse den 26 september
1900 hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till underhåll
af Jerfsö sjukhus för spetelske måtte för år 1902 beviljas ett
extra anslag af 18,000 kronor, eller enahanda belopp, som blifvit för
närmast föregående år anvisadt.

Med anledning häraf tillstyrker jag, det Kongl. Makt behagade
föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af 18,000 kronor
till underhåll af Jerfsö sjukhus för spetelske.

Sedan Riksdagen år 1900 till uppförande å kronodomänen Restad
i Vassända—Naglums socken af Elfsborgs län af en asyl för sinnessjuke
m. m. beviljat ett extra anslag af 2,585,000 kronor och deraf på
extra stat för år 1901 anvisat ett belopp af 365,000 kronor, samt Kongl.
Maj:t gillat och till efterrättelse faststält ritningar till ifrågavarande
asyl samt uppdragit åt medicinalstyrelsen att gå i författning om byggnadsarbetets
verkställande, har medicinalstyrelsen i underdånig skrifvelse
den 17 oktober 1900 anfört, att det för år 1901 anvisade anslaget
med all säkerhet komme att åtgå under samma tid, att byggnadsarbetet
borde med all kraft bedrifvas, på det att den blifvande anstalten
måtte kunna så fort som möjligt öppnas för mottagande af
sinnessjuke, samt att styrelsens i byggnadsärenden biträdande arkitekt,
hofintendenten A. Kumlien beräknat, att ett belopp af 600,000 kronor
skulle komma att under år 1902 erfordras för sagda ändamål, hvilken
beräkning styrelsen för sin del ansåge rigtig.

På grund häraf får jag i underdånighet hemställa, det täcktes Kongl.
Maj:t föreslå Riksdagen

Bill. till Riksd. Prot. IDOL 1 Sami. 1 Afd. 1 Saft.

[24.]

Jerfsö sjukhus
för spetelske.

[25.]

Asylen å
Restad.

22

170

Sjette hufyudtiteln.

att af det till uppförande å Restad i Elfsborgs län af en asyl för
sinnessjuke m. m. beviljade anslag å 2,585,000 kronor på extra stat för år
1902 anvisa ett belopp af 600,000 kronor.

[26.] Till 1897 års Riksdag aflat Kongl. Magt proposition om anvi Tiiibygguad

af sande af medel för tillbyggnad af Göteborgs hospital.

Propositionen föranleddes af medicinalstyrelsens underdåniga skrifvelse
den 28 september 1896, deruti medicinalstyrelsen, bland annat,
anförde följande:

För ungefär 24 år sedan uppfördes å Hisingen på ett afstånd af
mer än en half mil från staden Göteborg ett hospital, hvithet sedan
dess förblifvit temligen oförändradt. De intagna sjuke, alla tillhörande
andra och tredje betalningsklasserna, vore fördelade på tre byggnader.
Fn af dessa byggnader inrymde våldsamma och stormande patienter.
Denna byggnad, den s. k. cellafdelningen, läge vid inre eller ekonomigårdens
östra sida. De två öfriga byggnaderna, som vore hvarandra
fullkomligt lika, innehölle hvar sin könsafdelning samt begränsade ekonomigården
i norr och söder. I hvar och en af de två sistnämnda
byggnadernas nedre våning funnes en korridor utmed de långsidor,
som gränsade åt ekonomigården. Ofvervåning funnes i hvartdera huset
på dess östliga och vestliga del samt på mellanpartiet. På en utsträckning
af ungefär 50 fot å hvardera sidan om sistnämnda ofvervåning hade
byggnaden alltså endast en våning, under det hela byggnaden hade eu
längd af 420 fot. Med den ifrågasatta tillbyggnaden afsåges att båda
dessa byggnader skulle erhålla två fullständiga våningar, hvarigenom
flera sjukplatser kunde erhållas för en jemförelsevis helt ringa kostnad.

I hvar och en af nyssnämnda två byggnader vore nedra våningens
korridor medelst dörrar afstängd i tre afdelningar, längst åt öster afdelningen
för oroliga, i mellersta delen afdelningen för lugna osnygga
samt längst åt vester afdelningen för lugna renliga och konvalescenter.
Rummen på de särskilda afdelningarna i denna våning vore afsedda till
matrum, dagrum och arbetsrum jemte badrum, tvättrum, diskkök, förrådsrum,
vaktrum, större sjukrum tillika med några enkelrum och isoleringsrum.
Öfre våningen vore afsedd till sofrum, somliga för en,
andra för flera sjuka. Uppvärmningen skedde genom flera tegelugnar,
till någon del beklädda med kakel. Till belysning användes fotogenlampor.

Redan länge hade det varit påtänkt att utvidga hospitalet och att
i sammanhang dermed anordna centraluppvärmning samt elektrisk belysning.
Att utvidgningen länge varit behöflig syntes deraf, att hospi -

171

Sjette liufvudtiteln.

talet städse varit fullt belagdt och att plats dessutom antingen alls icke
eller först efter lång väntan kunnat beredas för många af de sökande.

Den 22 september 1893 anmodade medicinalstyrelsen direktionen
öfver Göteborgs hospital att inkomma med utlåtande öfver ett af hofintendenten
A. Kumlien afgifvet förslag rörande tillbyggnader och förändringar
vid hospitalet. 1 skrifvelse den 14 november samma år tillstyrkte
direktionen den föreslagna centraluppvärmningen och elektriska
belysningen men afstyrkte tillbyggnaden med stöd af öfverläkarens vid
hospitalet yttrande i ämnet. I detta yttrande utgick öfverläkaren från
det antagandet, att i vårt land redan förefunnes ett öfverflödigt stort
antal platser för behandling af botliga sinnessjuka i andra och tredje
betalningsklasserna, men att ett alldeles otillräckligt utrymme funnes
för vård af obotliga, äfvensom att ett hospital för 250 patienter skulle
vara väl stort för sin uppgift. Vidare anförde öfverläkaren, att det
framlagda förslaget återförde hospitalet från det moderna paviljongsystemet
till det föråldrade korridorsystemet, äfvensom att i samma
förslag enkelrum blifvit förlagda å afdelningarna för lugna, men att
cellafdelningen icke blifvit utvidgad, hvarigenom vid ökadt patientantal
störande patienter skulle komma att placeras i enkelrummen inom de
lugna afdelningarna, och att hospitalets hufvudändamål derigenom skulle
förfelas. Slutligen klandrade öfverläkaren förslaget, derför att detsamma
skulle till en obestämd framtid undanskjuta frågan om uppförande å
Göteborgs stads område af paviljonger för första klassens patienter.

Medicinalstyrelsen yttrade, att enligt dess åsigt motståndet mot
hospitalets måttliga utvidgning vore oberättigadt. Ehuru nådiga stadgan
angående sinnessjuke den 2 november 1883 föreskrefve, att hospitalen
skulle vara kuranstalter för behandling af botliga sinnessjuke, hade
hospitalen genom omständigheternas tvång förblifvit blandade anstalter,
der såväl botliga som obotliga vårdades. Förhållandena blefve dock
bättre, i den mån flera asyler komme till stånd. Byggandet af asyler
hade också länge pågått och syntes icke så snart komma att upphöra.
Hospitalen måste emellertid användas sådana de vore, för att bereda
de sinnessjuke någon behandling, äfven om en fullkomligare anordning
för detta ändamål skulle vara önskvärd. Kunde med utvidgningen åstadkommas
en förbättring i behandlingen för de botliga, vore utvidgningen,
som kunde ske utan att tjenstemännens eller den högre betjeningens
antal behöfde ökas, ännu mer berättigad.

Öfverläkarens påstående, att hospitalet genom förslaget om dess
tillbyggnad skulle återgå från paviljongsystemet till korridorsystemet,
vore felaktigt. I den första beskrifningen på hospitalet uppgåfves detta

172

Sjette hufvudtiteln.

vara uppfördt »efter ett förmedladt korridor- och s. k. paviljongsystem)).
Vid närmare granskning af nämnda byggnad befunnes, att paviljongsystemet
vore mycket litet iakttaget. Endast öfre våningen kunde anses
i någon ringa mån öfverensstämmande med detta system. Den
nedre våningen vore en vanlig korridorbyggnad, der dörrar afstängde
de olika afdelningarna från hvarandra, Om denna anordning ansetts
tillräcklig under dagen, då många stojande patienter vore i rörelse,
torde den kunna anses tillfyllestgörande äfven under natten, då de flesta
sjuka vore försänkta i sömn.

Öfverläkarens klander mot förslaget, derför att detta skulle undanskjuta
tanken på uppförande af paviljonger för patienter, tillhörande
första betalningsklassen, kunde ej utgöra giltigt skäl för uppskjutande
af en väl behöflig utvidgning af hospitalet till förmån för andra och
tredje klassens patienter, enär behofvet af platser för de sistnämnda
vore vida större och mer trängande än för de lyckligare lottade, till
första klassen hörande patienterna,

Mera beaktansvärda vore öfverläkarens anmärkningar mot sättet för
den år 1893 föreslagna utvidgningen. Anordnades flera enkelrum mellan
andra och tredje samt mellan tredje och fjerde afdelningarna, skulle det
kunna hända att, vid brist på plats å cellafdelningen, oroliga och våldsamma
patienter blefve placerade i dessa enkelrum, hvilket lomme att
verka störande för lugnare patienter. Den föreslagna fjerde afdelningen
för lugna patienter blefve äfven för stor (64 platser), enär det vore
föga antagligt, att af ifrågasatta 268 hospitalspatienter 128 skulle vara
lugna.

Derefter hade medicinalstyrelsen år 1896 låtit upprätta nytt förslag
till utvidgning af och förbättringar vid Göteborgs hospital. Detta förslag,
åtföljdt af ritningar och kostnadsberäkningar, blef med förenämnda skrifvelse
den 28 september 1896 till Kongl. Maj:t öfverlemnadt och
till godkännande förordadt. Enligt hvad medicinalstyrelsen uti nyssberörda
skrifvelse yttrade, vore det sålunda öfverlemnade förslaget
befriadt från de brister, som gifvit. anledning till anmärkningar mot
det förut framstälda förslaget. Sålunda skulle enligt det nya förslaget
på afdelningarna för lugna ej förekomma flera enkelrum än de redan
då befintliga. Afdelningen för lugna och renliga hade blifvit begränsad
till 32 patienter, eller hälften af det år 1893 ifrågasatta antalet. Samma
afdelning hade dessutom utvidgats genom anordnande af matsalar i
källarvåningen, hvarigenom ett betydligt större utrymme erhållits för
dag- och arbetsrummen på nedre botten. I stället för den dåvarande
andra afdelningen hade i förslaget upptagits öfvervakningsafdelningar,

173

• Sjette hufvudtiteln.

förlagda för osnygga och slöa patienter till nedre bottnen, för oroliga
och opålitliga till öfre bottnen. Hvarje öfvervakningsafdelning skulle
vara försedd med badrum, två vaktrum och isolerings- eller enkelrum.
Mellan afdelningen för halforoliga och lugna vore enligt förslaget inskjuten
en afdelning för halflugna med tre enkelrum och ett sofrum •
för fyra patienter i öfre våningen samt med matrum, dagrum och badrum
i nedre våningen.

De sjukes fördelning å hospitalet, sådan den då var, sådan den
skulle blifvit- enligt 1893 års förslag och sådan den skulle komma att
gestalta sig enligt 1896 års förslag synes af följande sammanställning:

Afdelning.	Antal platser enligt
nuvarande för-delning.	1893 års förslag.	1896 års förslag.
N:o 1 ......................................	12	12	12
» 2 .......................................	25	32	12
» 3 .......................................	17	26	18
» 4 .......................................	34 (33)	64	32
» 5 .......................................	—	—	7
» 6 .......................................	—	—	34
Summa	88 (87)	134	115

Denna fördelning gälde för hvardera könsafdelningen.

Medicinalstyrelsen anförde vidare uti sin berörda skrifvelse:

Å Göteborgs hospital beräknades för närvarande en patient mer på
mans- än på qvinnoafdelningen, men i båda förslagen beräknades de båda
könsafdelningarna blifva lika stora. För närvarande kunde 175 patienter
vårdas å Göteborgs hospital, men enligt 1893 års förslag skulle 268
patienter och enligt det nu (1896) framlagda förslaget 230 patienter kunna
samtidigt vårdas derstädes. Med nuvarande fördelning utmärkte afdelningen
n:o 1 våldsamma och stormande, n:o 2 oroliga, n:o 3 lugna och
osnygga, samt n:o 4 lugna renliga och konvalescenter. Enligt den nu
föreslagna fördelningen skulle afdelningen n:o 1 utmärka våldsamma
och stormande, n:o 2 osnygga och slöa på öfvervakningsafdelningens
nedre våning, n:o 3 oroliga och opålitliga på öfvervakningsafdelningens
öfre våning, n:o 4 halforoliga, n:o 5 halflugna samt n:o 6 lugna renliga
och konvalescenter. Härigenom ansåge medicinalstyrelsen det böra blifva
lättare, än hittills varit möjligt, att fördela patienterna på ett tillfreds -

174

Sjette hufvudtiteln. .

ställande sätt. Med tillämpning af det nya förslaget skulle 55 nya
platser vinnas och på samma gång sjukvården kunna väsentligt förbättras
genom inrättande af öfvervakningsafdelningar, som annorstädes
gifvit mycket goda resultat. Genom den bättre insigt i de sjukes
tillstånd och det ökade tillfälle till en lämplig behandling och fördelning
af de sjuke, som härigenom skulle vinnas, kunde äfven behandlingen
blifva mildare och den ofta förderfliga isoleringen väsentligt inskränkas.
En minskning, relativt till det ökade patientantalet, af celler
och isoleringsrum skulle visserligen genom detta förslag inträda, men
denna olägenhet uppvägdes i medicinalstyrelsens tanke mer än väl
genom inrättande af nya öfvervakningssalar. Enligt förslaget skulle
antalet celler och isoleringsrum dock blifva icke obetydligt, uppgående
till 34 på 230 patienter, eller nära 15 procent af det beräknade patientantalet.

Om hospitalet utvidgades, blefve det än mera nödvändigt att införa
centraluppvärmning och elektrisk belysning. Med det sätt, hvarpå uppvärmning
och belysning vore ordnade å hospitalet, förefunnes fara
för eldsvåda. Den genom många patienters sammanförande i gemensamma
sof- och dagrum samt genom förbränningsprodukterna från fotogenlamporna
förskämda luften kunde ej förbättras på lämpligt sätt,
enär inga verksamma anordningar för tillräcklig uppvärmning och ventilation
förefunnes. Med centraluppvärmningen skulle förbindas en
kraftig ventilation, och den elektriska belysningen skulle ej åstadkomma
någon luftförsämring. Lufteus beskaffenhet kunde derför ej med de
föreslagna anordningarna för uppvärmning och ventilation utgöra något
hinder för vård af patienter till det antal, som utrymmet medgåfve,
hvilket utrymme i det senaste förslaget vore så rikligt tilltaget, att
patientantalet borde kunna vid tillfälliga behof icke obetydligt ökas.

Nya ångpannor behöfdes emellertid för hospitalet icke blott för
uppvärmning, ventilation och elektrisk belysning, utan äfven för matlagning
och tvätt. Enär afloppsångan kunde användas för alla lokalers
uppvärmning och beredning af varmt vatten till bad med flera andra
behof, komme kostnaderna för dessa anordningar att till icke ringa del
ersättas genom besparing i de årliga driftkostnaderna.

Utvidgningen af hospitalets sjukafdelningar betingade ökadt utrymme
för tvättinrättning och bageri, hvilka då icke vidare kunde inrymmas i
våningen under köket. I förslaget inginge derför uppförande af bageri
i sammanhang med nytt ångpannehus, under det att tvättinrättningen
borde utvidgas med nuvarande bageriets lokaler.

175

Sjette liufvudtiteln.

Då direktionen öfver Göteborgs hospital afst.yrkt den af medicinalstyrelsen
år 1893 ifrågasatta utvidgningen af hospitalet, ansåge sig medicinalstyrelsen
icke kunna föreslå anordnande af en dyrbar centraluppvärmning
och elektrisk belysning för en så liten anstalt som Göteborgs
nuvarande hospital, hvarför frågan om hospitalets utvidgning i tidsenlig
rigtning under tiden fått hvila. År 1895 hade emellertid Riksdagens
revisorer besökt hospitalet och dervid fäst sin uppmärksamhet vid det
otillfredsställande sätt, hvarpå de olika sjukafdelningarna uppvärmdes, i
hvilket afseende anmärkts, att uppvärmningen skedde genom otjenliga
tegelstensugnar, att dessa vore synnerligen bränsleödande, samt att de
vid en anstalt sådan som hospitalet otvifvelaktigt måste gifva anledning
till verklig fara för eldsvåda. Revisorerna hade derför ansett, att ett nytt
uppvärmningssätt vore för hospitalet af behofvet påkalladt, samt att
genom centraluppvärmning dessutom skulle vinnas den afsevärda förmånen,
att en önsklig tillökning af utrymmet inom hospitalet kunde
ega rum. Detta uttalande hade gifvit stöd åt medicinalstyrelsens förut
vid flera inspektioner uttryckta åsigt om nödvändigheten af hospitalets
utvidgning.

För den föreslagna utvidgningen skulle erfordras: uppförande af
öfvervåningar å de nuvarande envåningsdelarne af de båda hufvudbyggningarna,
utvidgande af de båda större rummen å öfvervakningsafdelningarna
och af den blifvande fjerde afdelningens matsal, anordnande
af matsalar i källarevåningen under den blifvande sjette afdelningen,
anordnande af arbetsrum i de fyra vindsrum, hvilka dittills föga
eller icke begagnats, åtskilliga ändringar uti byggnadernas inredning,
i synnerhet å öfvervakningsafdelningarna, samt utvidgande af tvättinrättningen
och anordnande af ny bagerilokal. För centraluppvärmning
och elektrisk belysning skulle dessutom erfordras: nytt ångpannehus
med nya ångpannor, nya värmekamrar med dertill hörande ångrör
och värmeelement, i väggarne murade kanaler för tillförsel af frisk
uppvärmd luft och afledande af skämd luft, en dynamomaskin med
ackumulatorsbatterier samt elektriska lampor med dithörande ledningar
in. m. Hela kostnaden för alla dessa förändringar skulle uppgå till

165,000 kronor.

För hospitalets utvidgning med 55 nya sjukplatser jemte nödigt
utrymme för en tillfällig hårdare beläggning beräknades kostnaderna
till 64,865 kronor. Denna summa, om än i och för sig afsevärd, finge,
yttrar medicinalstyrelsen, erkännas vara helt obetydlig, om densamma
fördelades på 55 nya platser, då kostnaden för hvarje sjukplats blefve
ej fullt 1,179 kronor, under det att utgifterna för hvarje sjukplats

176

Sjette liufvudtiteln.

vid de några år derförut nyuppförda hospitalen vid Lund och Upsala
öfverstigit 5,000 kronor. Beträffande drift- och underhållskostnaderna
borde ej förbises, att dessa efter vidtagandet af de föreslagna ändringarna
blefve relativt billigare genom kostnadernas fördelning på ett
större antal patienter, under det att inga flera läkare eller högre
aflönade tjenare behöfde anställas, hvilket måste medföra en minskad
dagkostnad för hvarje vårdad sjuk. Endast genom de gamla tegelugnarnas
ersättande med en tidsenlig ångvärmeledning hade beräknats
uppkomma en årlig bränslebesparing till ett värde af omkring 3,000
kronor.

På grund af det anförda hemstälde medicinalstyrelsen om ett anslag
af 165,000 kronor för åvägabringande af ifrågavarande förändringar vid
och utvidgning af Göteborgs hospital.

Efter nådig remiss afgaf öfverintendentsembetet den 17 november
1896 i ärendet underdånigt ”utlåtande och förklarade deri, att de för
hospitalets ändring och tillbyggnad upprättade ritnings- och kostnadsförslag
icke gifvit anledning till anmärkning från embetets sida. Beträffande
förslaget till hospitalets uppvärmning och ventilation åberopade
öfverintendentsembetet ett vid dess utlåtande fogadt, af ingeniören
W. Dahlgren afgifvet yttrande, innefattande allenast några
detaljanmärkningar mot förslaget. Vidkommande de tillämnade anordningarna
för införande af elektrisk belysning anförde öfverintendentsembetet
att, då specificeradt förslag i detta afseende icke blifvit uppgjordt,
något yttrande huruvida berörda anordningar kunde för den
derför beräknade kostnad af 20,000 kronor utföras icke kunde af
embetet afgifvas.

Medicinalstyrelsen, som lemnats tillfälle att inkomma med yttrande
i anledning af hvad öfverintendentsembetet anfört, öfverlemnade
med underdånig skrifvelse den 7 december 1896 dels en af
ingeniören A. Estelle uppgjord specificerad kostnadsberäkning rörande
den föreslagna elektriska belysningsanläggningen, dels ock två af
ingeniören H. Theorell och hofintendenten Kumlien afgifna yttranden,
hvilkas innehåll medicinalstyrelsen åberopade. För egen del
anförde medicinalstyrelsen, att de af ingeniören Dahlgren gjorda detaljanmärkningarna
till en del föranledts genom missuppfattning af
ritningarna, hvilka till undvikande af onödiga kostnader icke blifvit
i detalj utarbetade. Några af ingeniören Dahlgren förordade anordningar
skulle, i den mån de kunde utföras på grund af lokala förhållanden
och icke medförde utgifter utöfver de i kostnadsförslaget
beräknade, efter närmare pröfning tillämpas vid ifrågavarande ar -

177

Sjette hufvudtiteln.

betes utförande. Medicinalstyrelsen hemstälde tillika, det Kongl. Maj:t
täcktes medgifva, att vid utförande af centraluppvärmningen vid hospitalet
finge vidtagas de smärre förbättringar af det ursprungliga förslaget,
som kunde åvägabringas, latun att det begärda anslaget öfverskredes.

Öfverintendentsembetet, som erhållit befallning att yttra sig med
anledning af hvad medicinalstyrelsen sålunda anfört, anmälde i underdånig
skrifvelse den 11 december 1896, att embetet, som lemnade utan
anmärkning de genom styrelsens försorg upprättade specificerade kostnadsberäkningarna
till belvsningsanordningar vid hospitalet, för sin del
funne att, med afseende å hvad dåmera blifvit upplyst beträffande
de för hospitalet tillämnade värme- och ventilationsanordningarna,
hinder icke borde möta för att, på sätt medicinalstyrelsen ansett önskvärdt,
de af ingeniören Theorell derför uppgjorda förslag lades till grund
för ifrågavarande arbetens utförande.

Ärendet blef den 14 januari 1897 föredraget inför Kongl. Maj:t;
och yttrade föredraganden, dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet,
följande:

»Det af medicinalstyrelsen nu framlagda förslag till utvidgning af
och förbättringar vid Göteborgs hospital synes mig bereda stora fördelar
för en måttlig kostnad och vara egnadt att i afsevärd mån minska
den ännu alltjemt rådande bristen på tillräckligt antal platser i
lämpliga anstalter för sinnessjukes vård. Jag anser mig ock, efter
hvad i ärendet förekommit, böra, under förutsättning att härför nödiga
penningmedel anvisas, förorda de ifrågasatta arbetenas utförande i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med detta förslag. Hvad angår utgifter
för anordnande af värme- och ventilationsinrättningar äfvensom elektrisk
belysning samt för vidtagande af öfriga åtgärder för liospitalsbyggnadernas
försättande i tidsenligt skick utan samtidig utvidgning af anstalten,
lärer något hinder ej förefinnas för Eders Kongl. Maj:t att, på sätt
i liknande fall vid andra hospital egt rum, anvisa de för dessa utgifters
bestridande nödiga medel från förslagsanslaget till hospitals underhåll.
För utförande af den föreslagna tillbyggnaden lärer detta anslag deremot,
ej kunna utan Riksdagens medgifvande anlitas. Vid sådant förhållande
och då Eders Kongl. Maj:t tillförene i fråga om dylika byggnadsföretag
af Riksdagen äskat särskilda anslag å extra stat, hemställer jag
i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
för utvidgning af Göteborgs hospital i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med omförmälda ritningar anvisa på extra stat för år 1898 en summa
af 64,865 kronor.»

flik till Utfall. Vrot. /fjol. 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft. 23

178

Sjette hufvudtiteln.

I enlighet med denna hemställan afläts nådig proposition till 1897
års Riksdag, som, med bifall till Kongl. Maj:ts framställning, för
utvidgning af Göteborgs hospital i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de uti statsrådsprotokollet den 14 berörda januari åberopade ritningar
anvisade på extra stat för år 1898 en summa af 64,865 kronor.

Genom nådigt bref den 28 maj 1897 täcktes Kongl. Maj:t gilla
och till efterrättelse fastställa omförmälda ritningar såmt uppdraga
åt medicinalstyrelsen att gå i författning om utförande af nämnda
arbeten för hospitalets utvidgning samt förseende med centraluppvärmning
och elektrisk belysning, med rättighet för medicinalstyrelsen att
dervid låta vidtaga sådana smärre afvikelser från de faststälda ritningarna
samt förslagen till centraluppvärmning och belysning, som,
utan att rubba hufvuddragen i ritningarna eller i dessa förslag eller
vålla ökade kostnader, kunde finnas ändamålsenliga. Derjemte behagade
Kongl. Maj:t dels ställa ofvanberörda af Riksdagen för hospitalets utvidgning
beviljade anslag, 64,865 kronor, till medicinalstyrelsens förfogande
för det dermed afsedda ändamål, dels ock bemyndiga medicinalstyrelsen
att för utförande af de öfriga arbetena, mot behörig redovisning,
använda högst 100,135 kronor af förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Uti underdånig skrifvelse den 28 september 1900 anför nu medicinalstyrelsen
följande:

Den faststälda planen till ifrågavarande om- och tillbyggnad af
Göteborgs hospital omfattade följande arbeten:

a) uppförande af öfvervåningar å de nuvarande envåningsdelarne
af de båda liufvudbyggnaderna;

b) utvidgande af samma paviljonger genom två utbyggnader å
hvardera;

c) anordnande af nya matsalar i källarvåningarna af samma byggnader
samt af arbetsrum i vindsvåningen;

d) åtskilliga mindre omfattande ändringar inom sjukafdelningarna;

e) utvidgande af tvättinrättningen och anordnande af en ny bagerilokal;
samt

f) för hospitalets förseende med centraluppvärmning och elektrisk
belysning, uppförande af nytt ångpannehus med nya ångpannor och
belysningsmaskineri äfvensom inredande af varmkammare inom de båda
nämnda sjukhusbyggnaderna, insättande deri af nya värmeelement samt
uppmurande af talrika luftkanaler i deras väggar.

Sedan nödiga kontraktsförslag och arbetsbeskrifningar blifvit utförda,
hade medicinalstyrelsen genom annonser den 20 juni 1898 utbjudit

179

Sjette hufvudtiteln.

arbetet på entreprenad, och då vid fatalietidens utgång intet anbud inkommit,
utfärdades den 27 juli samma år förnyade annonser i samma
syfte, men äfven då utan resultat. Båda gångerna hade annonser om
arbetet intagits utom i »Tidning för leveranser till staten in. m.» äfven
uti göteborgstidningar. Anledningen till denna utgång hade uppgifvits
vara de då rådande höga och osäkra arbetslönerna och prisen på byggnadsmaterial
samt de ogynsamma transportvägarne till hospitalet på Hisingen,
hvarjemte det funnes skäl antaga, att möjligen hugade spekulanter
genom riksdagsförhandlingarna uti frågan förskaffat sig kännedom
om de för arbetena anslagna beloppen, inom hvilka de icke kunde
hålla sina anbud, hvarför de också ansåge lönlöst att göra erbjudanden,
som icke kunde leda till något resultat.

Sedan yttrande inhemtats af styrelsens biträdande arkitekt liofintendenten
Kumlien, uppdrogs härefter åt honom att uppdela arbetet
i smärre afdelningar, som hvar för sig kunde utbjudas på entreprenad.
Enligt införskaffade upplysningar funnes nemligen anledning
antaga, att spekulanter på delar af byggnadsföretaget vore
att påräkna. Sålunda förändrade kostnadsförslag och arbetsbeskrifningar
utarbetades, hvarefter annons den'' 18 november 1898 utfärdades
om uppförande af ångpannehuset ensamt. På grund häraf
hade inom fatalietiden den 2 januari 1899 inkommit två anbud å respektive
54,000 och 64,500 kronor, hvilka emellertid båda så betydligt
öfverstiga den för denna del af byggnadsföretaget beräknade kostnaden,
att ett antagande äfven af det lägre anbudet skulle omöjliggjort
tillbyggnadsplanens genomförande i andra delar, hvarför anbuden den
25 januari 1899 af styrelsen förkastats. I sammanhang härmed infordrades
från hofintendenten Kumlien nytt yttrande beträffande de
åtgärder, som nu vore att vidtaga. Sådant yttrande inkom den 28
mars, hvarefter styrelsen den 7 april 1899 gaf i uppdrag åt Kumlien
att söka omarbeta ritningarna och föreslå förenklingar och besparingar,
dock med iakttagande deraf, att 55 nya sjukplatser vid hospitalet skulle
tillkomma.

Efter åtskilliga försök i denna rigtning meddelade Kumlien genom
skrifvelse den 3 mars 1900, att sådana förenklingar vore outförbara.

Då det således torde få anses som en afgjord sak, att den af
Kongl. Maj:t och Riksdagen beslutade utvidgningen af Göteborgs hospital
efter den sedan våren 1897 inträdda stegringen af alla byggnadskostnader
icke kunde utföras för den ursprungligen beräknade summan
utan kräfde vida större belopp, hade medicinalstyrelsen velat anmäla
detta förhållande för Kongl. Maj:t.

180

Sjette hufvudtiteln.

I sammanhang med denna anmälan ausåge medicinalstyrelsen
sig böra yppa de svårigheter af annan än pekuniär art, hvilka under
sträfvandena att få den en gång faststälda planen genomförd rest sig
mot denna, äfvensom de brister, som under tiden befunnits vidlåda
densamma och hvilka genom en i vissa delar ändrad byggnadsplan
syntes kunna undgås.

Den hittills antagna byggnadsplanen, anför styrelsen i sådant afseende,
kräfde med nödvändighet hospital sbyggnadernas utrymmande i
stor utsträckning under byggnadstiden. Eftersom rikets alla sinnessjuk
vårdsanstalter sedan lång tid varit öfverfylda, och detta förhållande
syntes komma att fortfara, hade ingen annan utväg kunnat utfinnas än
uppförandet af provisoriska byggnader eller åtminstone en sådan för
herbergerande af den ena hospitalsafdelningen efter den andra under
byggnadstiden, som för den skull måste förläggas till den varma
delen af året och af samma skäl också måste pågå under loppet af flera
år. Kostnader för dylika provisoriska byggnader inginge icke uti den
ursprungliga kostnadsberäkningen, och äfven den utsträckta byggnadstiden
betingade en förut icke till fullo uppskattad kostnad. Mycket
af dessa kostnader kunde gifvetvis besparas eller bättre användas, om
en ändring i byggnadsplanen kunde åvägabringas, hvarigenom de provisoriska
byggnaderna under byggnadstiden blefve öfverflödiga.

Förnyade undersökningar af marken, der det nya maskinhuset samt
en del af utbyggnaderna till de gamla sjukhusbyggnaderna varit afsedda
att uppföras, hade gifvit det resultat, att byggnadsgrunden vore vida
ogynsammare, än man förut haft anledning tro, hvarför det af styrelsens
biträdande arkitekt redan tidigare ifrågasatts, att det nya ångpanneoch
maskinhuset skulle förläggas till en förut ej påtänkt plats. Förökade
kostnader för grunden till detta hus skulle genom sådan flyttning
kunna undvikas, men de föreslagna utbyggnaderna å de förra
sjukpaviljongerna kunde gifvetvis icke förändras till sitt läge.

Enligt den ursprungliga utvidgningsplanen skulle fyra envåningspartier
å de äldre långa, parallelt löpande sjukhusbyggnaderna påbyggas
med ännu en våning, så att de finge samma höjd som öfriga delar af
samma byggnader. Förslaget i denna del hade sin grund deri, att det
syntes påtagligt, att härigenom för relativt mycket billigt pris kunde
vinnas en afsevärd förstoring af hospitalet. Men en förnyad granskning
af byggnadsfrågan hade gifvit vid handen, att utförandet af påbyggnaderna
icke kunde aflöpa utan olägenheter, hvilka helt visst förtjenadc
afseende och som torde motväga den beräknade prisbilligheten.

Hospitalet på Hisingen vore nemligen beläget uti en dalgång mellan

181

Sjette hufrudtiteln.

tvenne ungefärligen i öster och vester löpande bergsträckningar. Till
följd af det trånga utrymmet i dalen hade de två förnämsta sjukhusbyggnaderna,
hvilka hade samma hufvudsträckning som dalen sjelf,
förlagts på mindre än 50 meters afstånd från hvarandra. Mellanrummet
utgjordes af hospitalets gård, hvilken emellertid fått mellan de båda
paviljongerna lemna plats för köks- och tvättbyggnaden och enligt
utvidgningsplanen skulle ytterligare inkräktas af det nya maskinhuset.
Afståndet mellan köksbyggnaden och de respektive sjukpaviljongerna
utgjorde allenast 16 meter. Komme härtill att gården i vester begränsades
af administrationshuset och i öster af cellafdelningen, så kunde
inses, att densamma vore ganska trång och instängd. Att man för
närvarande likväl icke finge intrycket af en trång och instängd gård,
torde hufvudsakligen bero just på de dager- och ventilationsöppningar,
hvilka bildades af nämnda envåningspartier å de långa paviljongerna.
Dessa öppningar hade således helt visst en vigtig uppgift. Fyldes
de med murmassa, minskades utan gensägelse gårdens tillgänglighet
för solljuset, och luften der kunde väntas få sämre omsättning än nu
vore fallet, hvarförutom det tröstlösa intryck, som två mot hvarandra
vända, omkring 125 meter långa, enformiga fasader utan arkitektoniska
prydnader måste gifva, äfven på ett hospital icke torde böra lemnas
alldeles opåaktadt.

Då dertill komme, att ifrågavarande hufvudbyggnader på det hela
vore tidsenligt inredda och ganska ändamålsenliga, så kunde de utan
olägenhet lemnas hufvudsakligen i sitt nuvarande skick, om den behöfliga
utvidgningen af hospitalet på annat sätt kunde ernås, hvilket
ock, enligt hvad medicinalstyrelsen ville visa, läte sig göra.

Den faststälda ändringsplanen berörde, anmärker medicinalstyrelsen,
icke alls den nuvarande cellafdelningen, som likväl vore hospitalets
i alla afseenden sämsta byggnad. Densamma bestode af ett 38.6 meter
långt och 16.3 meter bredt stenhus, som genom en långs byggnadens
midt löpande ogenombruten mur delades i två alldeles lika hälfter,
den ena för män, den andra för qvinnor. Utmed den långa ytterväggen
i hvardera afdelningen vore lagda 14 smårum, af hvilka 12 vore
inrättade som celler. Mellan dessa och midtelmuren sträckte sig långs
hela huset å hvardera afdelningen eu lång bred gång med dörrar i båda
ändarne och tak dager. Sagda gång utgjorde cellpartiernas dag- och
matrum. Hvarje ljud från de inlästa stormande sjuka måste således
tränga ut till de i gången sig uppehållande patienterna. All den dåliga
lukt, som spredes från de orenligas celler, måste nå det gemensamma
rummet. Ingen blick ut i det fria medgåfves de sjuka, som, så länge

182

Sjette hufvudtiteln.

de vore inomhus, livilket vintertiden väl mest vore fallet, icke utanför
sitt förvaringsrum såge något annat än den ringa del af himlen, hvartill
takfönstren lemnade utsigt. Sådant byggnadssätt vore längesedan öfvergifvet
och lemnade så underhaltiga sjuklokaler, att de rester deraf,
som ännu funnes i behåll vid några af rikets hospital, snarast möjligt
borde bortrensas. Skulle en omfattande ändring af och tillbyggnad till
Göteborgs hospital ske, syntes cellbyggnaden således icke böra lemnas
i sitt nuvarande skick.

Densamma kunde till följd af sin ovanligt stora bredd svårligen
ombyggas till en modern isoleringsbyggnad, som kräfde ljusa korridorer
m. m. Deremot skulle densamma med fördel kunna ominredas med
s. k. öfvervakningsafdelmngar i enlighet med den nutida sinnessjukvårdens
fordringar.

Med ledning af nu framlagda grunder hade inom medicinalstyrelsen
utarbetats följande förändrade plan för tillbyggnaden af Göteborgs hospital.

»1. För stormande och osnygga patienter uppföras 113m tidsenliga
byggnader med 12 platser för hvardera könet eller lika många, som
rymmas i den nuvarande cellbyggnaden. Plats för dessa byggnader
beredes å östra delen af hospitalsområdet, ofvanför den nuvarande cellbyggnaden.

2. Sedan förenämnda byggnader fullbordats, ditflyttas patienterna
från nuvarande cellbyggnaden, hvilken derefter helt och hållet ominredes
med moderna s. k. öfvervakningsafdelmngar. Byggnaden kommer
derigenom att rymma 30 för hospitalet nya sjukplatser.

3. Derpå eller — om så låter sig göra — samtidigt inredas i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med den förra planen nya matsalar i
källarvåningarna till de långa sjukpaviljongerna, hvarigenom 13 nya
sjukplatser vinnas på hvarje könsafdelning, således tillhopa 26. Men
för öfrigt sker ingen utvidgning eller påbyggnad af sistnämnda paviljonger.

4. Det enligt förra planen tilltänkta ångpannehuset med elektriskt
belysningsmaskineri och bageri uppföres med oväsentliga ändringar på
ny plats med bättre grund (i närheten af den nuvarande s. k. »dansbanan»).
Denna byggnad uppföres samtidigt med de nya isoleringsbyggnaderna.

5. De 56 nya platser, som sålunda erhållas, tagas icke i anspråk,
förr än hela byggnadsarbetet är färdigt, utan de nya öfvervakningsafdelningarna
reserveras, för den händelse att delar af de gamla afdelningarna
behöfva utrymmas under inläggningen af de nya uppvärm -

183

Sjette hufvudtiteln.

ningsanordningarna och uppmurandet af nya ventilationskanaler, livilket
allt sker i full öfverensstämmelse med det gamla förslaget.»

Genom förändringen skulle hospitalets olika afdelningar för hvartdera
könet komma att inrymma följande antal sängar, till jemförelse
hvarmed äfven den nuvarande beläggningen här angifves:

'' (nuvarande)

öfvervakningsafdelningen................................................... 15 —

l:a afdelningen (isoleringsafd.) ..................................... 12 12

2:a » 25 25

3:e » 19 17

4:e » 45 (44) 34 (33)

Summa: 116 (115) 88 (87).

Siffrorna inom parentes afse qvinnoafdelningen.

Fördelarne med denna förändring i planen, hvarigenom 56 nya
platser i stället för förut beräknade 55 tillkomme, vore:

att alla arbetena kunde utföras utan inskränkning uti hospitalets
förutvarande beläggning;

att hospitalets otidsenliga cellafdelning öfvergåfves;

att fullt tillräckliga öfvervakningsafdelningar vunnes;

att de nuvarande, i godt skick befintliga paviljongerna lemnades i
det närmaste oberörda; samt

att den redan nu trånga gården hvarken behöfde ytterligare inskränkas
eller blifva mindre solbelyst eller sämre ventilerad.

Medicinalstyrelsen hemställer derefter om byggnadsplanens ändring i
öfverensstämmelse med de nya grunder, för hvilka uti det föregående
redogjorts.

Ritningar till om- och tillbyggnadsarbetena enligt den nya planen,
hvilka den 4 juli 1900 uppgjorts af hofintendenten Kumlien, hade
jemväl granskats af direktionen för Göteborgs hospital, som i skrifvelse
till medicinalstyrelsen den 6 augusti 1900 såsom eget yttrande åberopat
ett af hospitalets öfverläkare den 28 juli samma år i ämnet afgifvet
utlåtande. I detta utlåtande hade öfverläkaren tillkännagifvit sin fullkomliga
anslutning till den ståndpunkt, som medicinalstyrelsens förslag
innebure. Vid granskning af ritningarna hade öfverläkaren icke heller
funnit skäl till några väsentliga anmärkningar utan hade endast framstält
några önskningsmål. I sådant afseende föresloges sådan ändring i medicinalstyrelsens
förslag, att cellafdelningen och öfvervakningsafdelningen,
hvilka afdelningar enligt förslaget skulle erhålla gemensamma badrum,
(inge hvar för sig särskilda badlokaler. Likaledes föresloges inrättande

184

Sjette hufvudtiteln.

af klosetter vid dagrummen å cellafdelningen i likhet med hvad förhållandet
vore vid dagrummen å öfvervakningsafdelningen. Beträffande
slutligen de två sjukpaviljongerna hade öfverläkaren, utgående från den
förutsättning att meningen vore att bibehålla dessa i oförändradt skick
med undantag för särskildt påkallade förändringar, ansett att de förändringar,
som i dessa skulle vidtagas, borde blifva följande:

1) matsalar och diskkök anordnades i 4:de underafdelningarnas källarvåningar,

2) de nuvarande matsalarna och diskköken å samma afdelningar
apterades till sofrum för 13 sjuke af hvartdera könet,

3) enkelrummen invid nuvarande matsalar upptoges för anordning
af trappnedgång till källarvåningen,

4) de båda dagrummen i 4:de underafdelningarna sammansloges jemte
korridorer till ett stort samlingsrum,

5) dagrummen å 2:dra afdelningarna utökades.

Efter mottagande af sistnämnda utlåtande hade medicinalstyrelsen
ytterligare granskat ritningarna och låtit ändra dem i öfverensstämmelse
med öfverläkarens önskningsmål, utom uti ett afseende, hvari styrelsen
ej kunnat dela öfverläkarens mening, nemligen i fråga om sammanslagning
af de båda dagrummen på 4:e underafdelningarna för att jemte
tillhörande korridor förändras till ett enda stort samlingsrum på hvardera
könsafdelningen. Förändringen skulle, yttrar medicinalstyrelsen,
föranleda relativt stor kostnad, då man skulle nödgas göra nya både
golf och tak uti de sålunda bildade stora rummen med ett ytinnehåll
af 105 m2 hvartdera. Dertill komme, att de nuvarande dagrummen
på qvinnoafdelningen tjenstgjorde såsom arbetssalar för väfnad, söm
och dylikt och såsom sådana lemnade föga öfrigt att önska. Det föreslagna
nya stora rummet, hvilket samtidigt skulle inrymma afdelningens
alla 45 patienter, skulle säkerligen icke i hvardagslag för dem medföra
samma trefnad som lokalens nuvarande inredning. På mansafdelningen
hade styrelsen mindre emot förändringen, men ansåge, att den, såsom
kostbar och mindre angelägen, icke heller der borde för närvarande utföras.

För att erhålla så tillförlitlig kostnadsberäkning som möjligt hade
medicinalstyrelsen beträffande sjelfva byggnadsarbetena införskaffat sådan
af i Göteborg bosatte byggmästaren Axel Persson, hvilken, enligt hvad
medicinalstyrelsen yttrar, vore fullt förtrogen med hospitalets läge och de
förhållanden, hvarunder byggnadsmaterialier kunde ditforslas med flera
nå ärendet inverkande omständigheter. Denna kostnadsberäkning hade
sedan utan anmärkning granskats af hofintendenten Kumlien och slutade
på en summa af 190,000 kronor, under förutsättning att ångpannehuset

185

Sjette hufvudtitelii.

förlädes till den plats, medicinalstyrelsen i den nya byggnadsplanen
förutsatt. Skulle byggnaden bibehålla den ursprungligen afsedda platsen,
tillkomme ytterligare 9,000 kronor. Härtill komme för ångpanneanläggning
och värmeledning enligt beräkning af ingeniören H. Theorell
56,000 kronor; vidare för elektrisk belysning 20,000 kronor samt för
vatten- och afloppsledningar 10,500 kronor, de båda sistnämnda posterna
enligt beräkningar af hofintendenten Kumlien. Tillsammans kräfde således
arbetena enligt den njm planen en summa af 276,500 kronor eller
111,500 kronor utöfver den förut för om- och tillbyggnad af Göteborgs
hospital anvisade summan, hvilken uppginge till 165,000 kronor.

Jemfördes från synpunkten af byggnadskostnaden den nya byggnadsplanen
med den förut bestämda, så vore, säger medicinalstyrelsen,
att märka, att i den äldre planen inginge, enligt af medicinalstyrelsens
arkitekt utförd beräkning, nybyggnader och dermed jemförliga ändringar
af äldre byggnader med 5,769 kubikmeter mot allenast 4,740
kubikmeter efter den nya planen och vidare att för en del af nybyggnaderna
efter äldre planen till följd af dålig byggnadsgrund pålning
erfordrades på eu yta af sammanlagdt 297 qvadratmeter, hvaremot
någon pålning enligt det nya förslaget icke alls ifrågakomme. Slutligen
kräfdes enligt det äldre förslaget, såsom förut visats, provisoriska
byggnader för en del patienters herbergerande under byggnadstiden,
hvilket deremot icke blefve fallet, om den nya planen följdes.

På grund af alla dessa omständigheter hade styrelsens arkitekt
beräknat, att sjelfva byggnadsarbetena efter äldre planen skulle ställa
sig omkring 30 procent dyrare än efter den nya, nu af styrelsen till
godkännande förordade. I båda fallen hade ångpannehusets läge antagits
blifva detsamma; skulle äfven platsen för detta bibehållas, så
komme ytterligare eu ökad grundläggningskostnad af 9,000 kronor att
belasta det äldre förslaget.

Vid detta ärendes tidigare behandling beräknades, anför medicinalstyrelsen
vidare, nybyggnaderna till 64,865 kronor, hvilken summa af
Riksdagen särskildt anslagits, samt ändringsarbetena till 100,135 kronor,
som af Kongl. Maj:t anvisats af förslagsanslaget till hospitals underhåll.
Gjordes en likartad fördelning af de enligt den nya beräkningen erforderliga
anslagen, så erhölles följande resultat:

Bill. Ull Bifall. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 1 Håfl.

21

186

Sjette hufvudtiteln.

Ändringar: Nybyggnader: Summa

kronor. kronor. kronor.

Nya cellflyglar........................................... ............

Gamla cellbyggnadens förändring till öfver vakningsstation

.............................................

Stora paviljongernas ominredning för ny

värmeledning m. m. ......................................

Nytt ångpannehus ock bageri..............................

Värmeledning, elektrisk belysning samt vattenocli
afloppsledningar:86,500kronor,hvaraf

Va i äldre hus och V« i nya........................

Summa kronor

Fråndröges förut beviljade »

så erfordrades ytterligare kronor

— 72,000 72,000

20,000 — 20,000

50,000 — 50,000

— 48,000 48,000

69,200 17,300 86,500

139,200 137,300 276,500.
100,135 64,865 165,000

39,065 72,435 111,500,

hvaraf, om samma grundsats nu skulle tillämpas som då förra anslaget
anvisades, 72,435 kronor torde böra äskas af Riksdagen och återstoden
39,065 kronor få utgå af förslagsanslaget till hospitalens underhåll.

Vidkommande slutligen behofvet af nu ifrågavarande om- och tillbyggnad,
åberopar medicinalstyrelsen hvad styrelsen i sin underdåniga
skrifvelse den 28 september 1896 anfört rörande angelägenheten af
centraluppvärmnings och elektrisk belysnings införande på hospitalet
med mera. Till de välbehöfliga förändringarna å Göteborgs hospital
borde äfven anordnandet af öfvervakningsafdelningar räknas. Sådana
funnes angifna i det förra förslaget i de påtänkta tillbyggnaderna å
promenadgårdssidorna af de stora byggnaderna. Då det emellertid visat
sig medföra för stora kostnader att uppföra dessa tillbyggnader, men
nuvarande celllmset med jemförelsevis ringa kostnader kunde inredas
till öfvervakningsafdelningar, hade i det nu utarbetade förslaget sådana
derstädes förlagts. Dessa öfvervakningsafdelningar vore afsedda hufvudsakligen
för oroliga patienter, hvarigenom isolering af sådana sjuka
i många fall borde kunna undvikas, men likväl vid behof en öfverflyttning
till isoleringsafdelningen med lätthet kunna försiggå, då dessa båda afdelningar
skulle komma att ligga omedelbart bredvid hvarandra. Nyttan
af öfvervakningsafdelningar hade alltmer blifvit insedd på grund af
vunnen erfarenhet. Läkaren förvärfvade derigenom större kännedom
om den af sjukbetjeningen ständigt observerade sjuke och kunde derefter
rätta sin behandling, hvarjemte den sjuke förhindrades att förfalla
i dåliga vanor, hölles snyggare och rönte det välgörande inflytandet

187

Sjette hufyudtiteln.

af eu städse verksam och välvillig sjukskötsel samt en känsla af att
anses sjuk och behandlas såsom sådan. Det borde ej heller förbises,
att vid nuvarande brist på plats å anstalterna för sinnessjuka företrädesvis
de oroliga och svårskötta dit insändes och att den nu föreslagna
utvidgningen isynnerhet komme sådana sjuka till godo. Utvidgningen
vore derför fullt ut så angelägen, som den varit för fyra
år sedan. Göteborgs hospital hade sedan deés städse varit fullt belagdt
och antalet inträdessökande, som på grund af bristande utrymme
måst afvisas, hade; varit i jemn stegring. För närvarande uppginge
detta antal till icke mindre än 112.

Den nu i utsikt stälda tillökningen med 56 nya platser skulle uppbringa
hospitalets sängar till 231, utan att läkarnes antal behöfde ökas
eller förvaltningen i öfrigt uti afsevärd män fördyras, naturligtvis med
undantag för den tillökning i antalet sjukskötare och sköterskor, som
oskiljaktigt följde med växande patientantal.

Kostnaden för nybyggnaderna, 137,300 kronor, gjorde, fördelad på
de 56 nya platserna, föga mer än 2,450 kronor per säng, hvadan äfven
från ekonomisk synpunkt arbetets fullbordande fortfarande syntes medicinalstyrelsen
böra på det lifligaste förordas.

Med anledning af hvad sålunda anförts hemställer medicinalstyrelsen,
att Kongl. Maj:t, med godkännande af den framlagda nya
planen för tillbyggnad och förbättringar vid Göteborgs hospital, täcktes,
dels till Riksdagen aflåta nådig proposition om ett ytterligare anslag
af 72,435 kronor till nybyggnader vid hospitalet,

. dels och utaf förslagsanslaget till hospitals underhåll utöfver förut
anvisade 100,135 kronor ställa till medicinalstyrelsens förfogande 39,065
kronor för de föreslagna förändringarnas utförande.

Öfver hvad medicinalstyrelsen sålunda föreslagit, har yttrande inhemtats
af öfvelintendentsembetet, som uti underdånigt utlåtande den
30 oktober 1900 förklarat, att den granskning af förslaget, som af
öfverintendentsembetet företagits, icke från embetets sida gifvit anledning
till erinran, och att icke heller kostnadsberäkningarna föranledt
någon anmärkning.

Frågan om behöfligheten af utvidgning af Göteborgs hospital och
vidtagande af de förbättrade anordningar derstädes, som med 1896 års
förslag afsågos, torde, genom hvad i ärendet förekommit, vara, till fyllest
utredd, och de skäl, som redan då förelågo för hospitalets utvidgande och
förbättrande, torde under de gångna åren allenast hafva vunnit i styrka.

[27.]

Ersättning
för af statskontoret

gjorda
förskott.

188 Sjette hufvudtiteln.

De upprepade försök, som under år 1898 gjorts af medicinalstyrelsen
att erhålla antagligt anbud å utförandet af förändringarna
enligt samma förslag och hvilka försök icke ledt till något resultat,
synas gifva] vid handen, att kostnaden redan för dåvarande förhållanden
varit för lågt beräknad. Och sedan dess hafva arbetsprisen i icke
ringa grad stigit. Det torde sålunda icke vara möjligt att nu kunna
utföra de redan år 1896 såsom nödiga ansedda förbättringar för det i
samma års förslag upptagna kostnadsbelopp.

I fråga om sättet för utförandet af dessa förbättringar har medicinalstyrelsen
framlagt ett förslag, som i väsentliga delar skiljer sig från
det föregående. Vid jemförelse mellan dessa båda förslag synes mig
obetingadt företräde böra lemnas åt det senare, då detsamma synes
hvila på en grundligare undersökning ej blott i fråga om anordningarnas
ändamålsenlighet, utan ock beträffande kostnaden. Jag tvekar följaktligen
icke att, under förutsättning af att nödiga penningmedel beviljas,
förorda antagandet af det senare förslaget. Beträffande kostnaden
för sådana anordningar, hvilka icke äro att hänföra till nybyggnader,
torde, såsom förut egt rum, dessa kunna af Kong]. Maj:t anvisas
från förslagsanslaget till hospitals underhåll. För nybyggnadernas utförande
torde deremot detta anslag icke, utan Riksdagens medgifvande,
kunna anlitas. Dessa kostnader äro af medicinalstyrelsen beräknade
till 137,300 kronor.

Då 1897 års Riksdag för utvidgning af hospitalet anvisat 64,865
kronor, erfordras således nu ett ytterligare belopp af 72,435 kronor.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i
underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, för utvidgning af Göteborgs hospital i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med omförmälda år 1900 uppgjorda ritningar, på extra stat
för år 1902 anvisa, utöfver förut för hospitalets utvidgning anslaget
belopp, en summa af 72,435 kronor.

Ersättning’ för af statskontoret gjorda förskott.

Enligt hvad statskontoret anmält, har nämnda embetsverk förskjutit
följande belopp, hvilka torde böra anmälas till ersättande af Riksdagen
under sjette hufvudtiteln, nemligen:

godtgörelse för afkomst af boställen, som, enligt nådiga brefvet
den 31 maj 1878, innehafvare af länsmanstjenster, hvarmed boställen

Sjette hufvudtiteln.

189

varit förenade, egt undfå i anledning deraf, att företrädarne åtnjutit

fardagsår ................................................................................... kr. 3,061: 25

aflöningsfyllnad enligt nådiga brefven den 31 maj

1878 och den 27 april 1883 till två länsmän ............... » 2,114: 40

ersättning, enligt nådiga brefven den 18 oktober
1889 och den 7 februari 1896, till innehafvarne af två
särskilda boställen för saknad afkomst af exproprierad
jord ................................................................................................ » 44: 91

till medicinalstyrelsen, enligt nådiga brefvet den
15 september 1899, utanordnade medel för verkställande
af åtskilliga reparationsarbeten vid Fejans karan tänsanstalt.

....................................................:.............................. i

Till kanslirådet D. Ekelund, enligt nådiga brefvet
den 23 februari 1900, utanordnad ersättning för den
minskning i löneinkomster, han fått vidkännas till följd
af lemnadt biträde vid utarbetande af ny författning
angående minderårigas och qvinnors användande till

arbete i industrielt yrke,........................................................ »

till kommerskollegium, enligt nådiga brefvet den
1 juli 1898, utanordnad godtgörelse för kostnader för
häftning af 500 exemplar af en statistisk utredning

rörande olycksfall i arbete .................................................. »

resekostnadsersättning och traktamente samt arfvoden
till ordföranden och ledamöterna i den af
Kongl. Maj:t, på grund af Riksdagens skrifvelse den
8 maj 1899, tillsatta komité för behandling af frågan
om inrättande af förliknings- och skiljenämnder i tvister
mellan arbetsgivare och arbetare, resekostnadsersättning
och traktamente samt arfvoden till personer,
hvilka i egenskap af sakkunnige biträdt komitén, samt
till bestridande af löpande utgifter för komitén »

7,410: 25

181: 83

25: —

12,726: 73

Summa kr. 25,564: 37.

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till jemnt
tal af kronor hemställer jag, att Kongl. Magt måtte föreslå Riksdagen
att, till betäckande af ofvan omförmälda, af statskontoret förskottvis
bestridda utgifter, anvisa ett anslag af 25,565 kronor.

190

Sjette h ii fynd (i teln.

[28.]
Nya byggnader
och anläggningar
vid
statens jernvägar.

Jernväg sstyrelsens
skrifvelse.

Statens järnvägstrafik.

Nya byggnader och anläggningar.

I underdånig'' skrifvelse den 30 november 1900 bär jern vägsstyrelsen
gjort framställning om aflåtande till Riksdagen af proposition angående
anslag för år 1902 till nya byggnader och anläggningar vid statens
jernvägar.

Sammanlagda beloppet af de medel, som för ifrågavarande behofs
fyllande erfordrades, vore, anför jernvägsstyrelsen, liksom det, som
begärts för innevarande år, afsevärdt större än förut plägat förekomma.
Allt fortfarande funnes och verkade de orsaker, som då föranledde
styrelsens hemställan, nemligen en stark trafik med alla de fordringar
en sådan stälde på jern vägskommunikationsmedlens förbättrande
och förstärkande. Höga arbets- och materialpris vore derjemte fortfarande
gällande, utan att några tecken tydde på en återgång derutinnan
i nämnvärd grad. Tvärtom hade i landets nordligaste delar
en stegring af dessa pris egt rum i sådan omfattning, att styrelsen
såge sig nödsakad anhålla om rätt betydliga tilläggsanslag till redan
beslutade och der påbörjade arbeten, hvilka icke kunde utföras för de
under år 1898 beräknade belopp.

Det belopp, jernvägsstyrelsen nu föreslår att Kongl. Maj:t måtte
äska af Riksdagen för nya byggnader och anläggningar vid statens
redan trafikerade jernvägar, utgör, efter afdrag af hvad $om föreslagits
dels till förstärkning af öfverbyggnaden å vissa bandelar genom
rälsutbyte och dels till anläggning af dubbelspår, hvarom jag anhåller
att i det följande få yttra mig, ett belopp af 2,840,000 kronor.

Styrelsen lemnar uti sin skrifvelse eu närmare redogörelse för de
särskilda ändamål, till hvilka styrelsen tänkt sig att ifrågavarande anslagsbelopp
skulle användas; och innehåller denna redogörelse följande:

»I Distriktet.

Vid Sparreholm:

Utvidgning af spårsvstemet samt anläggning af ny lastkaj 20,000 kronor.

För att nöjaktigt kunna ombesörja stationens trafik och särskildt
för att underlätta de ofta påkommande tågmötena äro omnämnda utvidgningsarbeten
nödvändiga.

Sjette hufvudtiteln.

191

Vid Gnesta:

Uppförande af kolbås för 6,000 ton jemte härför erforderlig tomtanskaffning
och spåranordning ... .................................... 18,000 kronor.

Det nuvarande kolbåset, som rymmer allenast omkring 2,500 ton
kol, upptar hela den för sådant ändamål lämpligen användbara delen
af stationsområdet, hvarföre ny båsanläggning å annan plats måste utföras
för det större kolupplag, som numera måste finnas vid denna
station. . .

Vid Mölnbo:

Utvidgning af spår systemet..................................................... 10,500 kronor.

Den ökade trafiken vid stationen kräfver utläggandet af ett fjerde
rundspår.

Vid Södertelge:

Uppförande af boställshus för stationsbetjente med 7 lägenheter om 1
rum och kök jemte uthus och källare ....................... 22,600 kronor.

Boställena äro afsedda för personal vid både Södertelge och Saltskogs
stationer.

Vid Liljeko Imen:

Inköp af en jernkontoret tillhörig byggnad och densammas inredande
till boställshus för stationsbetjente med 4 lägenheter om 1 rum
Och kök jemte uthus och källare ............................. 13,000 kronor.

Svårigheten att genom förhyrning anskaffa lämpliga och stationen
närbelägna bostäder föranleder denna bostadsanordning.

Vid Stockholm södra:

Utvidgning af spårsystemet samt anläggning af ytterligare
en lastkaj ............................................................ 24,400 kronor.

Det stora behof af ökadt spårutrymme, som öfver allt i Stockholm
gör sig gällande, fordrar vid södra stationen det snara utläggandet af
flera lastnings- och lossningsspår med dertill hörande lastkaj.

Vid Stockholm Stadsgården:

Utvidgning af spårsystemet..................................................... 12,600 kronor.

För tillgodogörande af Stockholms stads nyanordnade hamnkaj och
hamnplan i Stadsgården kräfves dervarande spårsystems utsträckning

192

Sjette hufvudtiteln.

öfver den sistnämnda. Kostnaderna för nu närmast förestående spåranläggningar,
som beräknats till 25,200 kronor, är afsedd att gemensamt
bestridas af statens jernvägar och staden enligt samma grunder för fördelningen,
som vid föregående dylika anläggningar blifvit tillämpade.

Vid Stockholm norra:

Utvidgning af spårsystemet..................................................... 69,700 kronor.

Bristen på tillräckligt spårutrymme vid Stockholms stationer gör
sig i all synnerhet vid Stockholms'' norra station känbar, der antalet
godsvagnar under senare tider ofta varit så stort, att nödig omvexling
af sådana mellan de få lastnings- och lossningsspåren å ena sidan och
uppställningsspåren å den andra endast med största svårighet och under
hindrande tidsutdrägt kunnat ega rum. I den nu angifna kostnadssumman
ingår öfverbyggnadsmateriel till ett belopp af omkring 25,200
kronor, hvilka materialier allt framgent vid bangårdens blifvande genomgripande
ombyggnad komma till användning, hvarför kostnaden för den
mera provisoriska spårutläggning, som nu ifrågasättes, egentligen inskränkes
till 44,500 kronor.

Vid Tomteboda:

Utvidgning af spårsystemet ............................................... 168,800 kronor.

Den här ofvan omnämnda och begärda utvidgningen af spårsystemet
vid Stockholms norra station, hvarigenom ökadt antal lossningsoch
lastningsspår derstädes skulle beredas, förutsätter, att vagnrangeringen
i hufvudsak sker vid Tomteboda, hvarföre den för sistnämnda
station begärda utvidgningen hufvudsakligen afser åstadkommandet af
spårgrupper för rangering af godsvagnar. Beträffande härför erforderlig
öfverbyggnadsmateriel med ett värde af omkring 101,200 kronor, gäller
detsamma, som ofvan under Stockholm norra anförts, hvadan den
direkta utgiften för de provisoriska anordningarna egentligen utgör

67,600 kronor.

Tillbyggnad af lokomotivstallet för beredande af ytterligare åtta stallrum
.................................................................................. 160,000 kronor.

Det ökade antalet lokomotiv, som måste uppställas vid Stockholms
stationer och särskildt vid Tomteboda, fordrar anordnandet af flera
stallrum.

193

Sjette Hufvud tf teln.

Uppförande af boställshus för stationsbetjente med 6 lägenheter om 1
rum och kök jemte uthus och källare.......................:...25,000 kronor.

Uti denna byggnad skulle bostad beredas för stationsbetjente, som
böra finnas bosatte i stationens närhet.

Vid Norrtull:

Utvidgning af spårsystemet...................................................... 36,000 kronor.

I sammanhang med här ofvan omförmälda spårförändringar och
utvidgningar vid Stockholm norra och Tomteboda stationer samt för
att bereda bättre utrymmen vid dem har det befunnits nödvändigt att
utvidga Norrtulls station, dit då vissa sorters vagnslastgods skulle, till
lättnad för norra stationen, kunna sändas. Dessa spåranordningar påräknas
blifva af mera permanent natur än förenämnda vid Stockholm
norra och Tomteboda.

Vid Värtan:

Nedläggning af en 30 tons vagnvåg...................................... 5,500 kronor.

Denna vagnvåg är behöflig för vågning af stenkolsvagnar, hvilka
från dervarande upplag afsändas.

Vid Hagalund:

Anordnande af lastplats ............................................:............... 15,500 kronor.

Efter upprepade petitioner om anordning vid redan befintliga hållplatsen
Hagalund jemväl af lastplats för det hastigt tillväxande samhällets
behof har styrelsen ansett sig böra ifrågasätta anslag dertill.
Terrängens beskaffenhet vid platsen medgifver emellertid endast anordnande
af stickspår, och sådan anordning jemte den lifliga trafiken mellan
Stockholm och Jerfva medger ej heller godstågen att der göra längre
uppehåll å hufvudspåret för verkställande af behöfliga vagnomvexlingar,
hvadan godstrafiken till och från lastplatsen lärer få i regel ombesörjas
genom separata tåg från Tomteboda.

Vid Upsala:

Tillbyggnad af ilgodsmagasinets lokaler............................... 4,500 kronor.

Den ökade ilgodstrafiken fordrar denna utvidgning af lokalerna.

Uppförande af ett vagnrevisionskjul med tillhörande spår 9,200 kronor.
Bill. till llilcsd. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 25

194 Sjette Hufvudtiteln.

Sedan vagntillsyningsmän numera placerats å vissa stationer, anses
det lämpligt, att denna personal jemväl får i uppdrag och beredes möjlighet
att derstädes verkställa erforderliga mindre reparationer å vagnar,
som ankommit; och skulle härigenom undvikas sådana vagnars tagande
ur trafiken för den längre tid, som deras förande till verkstad eljest
skulle medföra. Det begärda skjulet med tillhörande spår är afsedt att
utgöra lokal för dessa revisionsarbeten.

Vid Krylbo:

Anordnande af en vattenkastare med ledning från vattentornet.
...............!....................................................................... 4,500 kronor.

Med anordningen afses möjliggörande af vexlingslokomotivens förseende
med vatten oberoende af trafiken å stationens tågspår.

Uppförande af lokomotivstall för beredande af ytterligare fyra stall rum

...................................................................................... 36,500 kronor.

Blifvande trafiken å Krylbo—Örebrobanan kräfver ökadt antal
lokomotivstallrum.

Vid Granbo:

Anläggning af en tågmötesstation (tilläggsanslag)............ 16,900 kronor.

1898 års Riksdag beviljade 5,100 kronor till mötesstation mellan
Kilafors och Bollnäs stationer vid Voxsäters militärmötesplats, som var
för sistnämnda ändamål terrasserad. På styrelsens underdåniga framställning
medgaf Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 9 mars
1900, att mötesplatsen i stället skulle få förläggas till det mera välbelägna
Granbo mellan samma stationer med användande såväl af förberörda
anslag som af de spårmaterialier m. m., hvilka vore afsedda
för Voxsäter. Då jordområde måste anskaffas vid Granbo och terrassermg
der verkställas, kommer emellertid tagmötesstationens anläggande
der att medföra en kostnad af 22,000 kronor, hvarföre ett tillläggsanslag
på 16,900 kronor erfordras. Tågmötes stationen kommer
redan vid anläggningen att utvidgas till fullständig station; men hafva
enskilda i orten åtagit sig bestridandet af alla för denna utvidgning
erforderliga kostnader.

Vid Bollnäs:

Tillbyggnad af lokomotivstallet för beredande af ytterligare två stallrum
....................................................................................... 14,500 kronor.

195

Sjette Hufvudtitelii.

Den ökade trafiken fordrar ökadt antal uppställningsplatser för
lokomotiv.

Vid Simeå:

Uppförande af ett boställshus för stationsbetjente med 2 lägenheter om
1 rum och kök jemte uthus och källare ..................... 7,900 kronor.

Byggnaden är erforderlig för att bereda bostäder åt vid stationen,
tjenstgörande stationskarlar, som nu sakna sådana i statens jernvägars hus.

Vid Ljusdal:

Utvidgning af spårsystemet..................................................,... 55,500 kronor.

Under den ökade rörelsen å stationen har spårsystemet befunnits
för trångt, hvarföre nu erfordras en utvidgning deraf genom förlängning
af befintliga uppställningsspåren samt anordnande af två nya spår.

Vid Tallåsen:

Utvidgning af spårsystemet ...................................................... 10,400 kronor.

Ökad rörelse vid stationen kräfver förstoring af stationens inskränkta
utrymme för vagnuppställning.

Vid Ramsjö:

Uppförande af ett boställshus för stationsbetjente med 4 lägenheter om

1 rum och kök jemte uthus och källare..................... 15,200 kronor.

Befintliga bostäder räcka icke till för stationens ökade personal.

Vid Mellansjö:

Utvidgning af spårsystemet..................................................... ... 4,700 kronor.

För uppställning af ankommande vagnar erfordras anordnande af
ett nytt stickspår och befintliga spårens förlängning.

Vid Delsbo och Fredriksfors:

Utvidgning af spårsystemen...................................................... 10,500 kronor.

De väsentligt ökade virkeslastningarna fordra större spårutrymmen än
som nu finnas. Beräknade kostnaden för utvidgningen vid Delsbo är
4,100 kronor och vid Fredriksfors 6,400 kronor.

Vid Djupe (invid Hudiksvall):

Utläggning af ett rangeringsspår

5,800 kronor.

196

Sjette Hufvudtiteln.

För att lastningar och lossningar vid trävaru-upplagsplatserna må
oberoende af vagnars rangering eller in- och utförande från Hudiksvall
kunna försiggå erfordras ett rundspår på 180 meters längd.

Vid Katrineholm, Södertelge, Tomteboda, Sala, Kr ylbo, By valla,
Storvik, Ockelbo, Holmsveden, Bollnäs, Ljusdal, Myskje, Söderhamn,
Fredriksfors och Hudiksvall:

Ny- eller tillbyggnad af kolbås för omkring 25,000 ton kol med en
sammanlagd kostnad af...................................................... 55,500 kronor.

Den ökade trafiken kräfver utvidgning af de nuvarande och anläggning
af nya kolupplag.

II Distriktet.

Vid Göteborg:

Utvidgning af hamnbanans spårsystem (tilläggsanslag)...... 15,000 kronor.

Den ursprungliga planen för hamnbanans spårsystem har måst utvidgas,
sedan ytterligare ett kaj område vid Masthugget blifvit af staden
anordnadt och för den växande trafiken tagits i anspråk.

Uppförande af skjul för personvagnars rengöring och för virkesupplag
...................................................................................... 6,500 kronor.

För vagnars rengöring, som hittills skett under banhallstaket, finnes
numera der icke rum, hvadan annat skyddstak derför erfordras. De
alltmera ökade svårigheterna att erhålla torrt virke för vagnreparationerna
nödvändiggöra virkets uppläggning under längre tid i reparationsverkstadens
närhet.

Tillbyggnad af magasinet för ankommet ilgods.................. 3,800 kronor.

Det nuvarande ilgodsmagasinet är icke tillräckligt för den ökade
ilgodsmängden.

Vid Alingsås:

Utvidgning af spårsystemet................................................ 13,000 kronor.

Särskilda uppställningsspår erfordras för lokaltågen till och från
Göteborg, som här hafva ändstation; den ökade godsrörelsen fordrar
äfven spårsystemets utvidgning.

Sjette Hufvudtiteln.

197

Vid Falköping Ranten:

Utvidgning af spårsystemet .............................................. 15,500 kronor.

Utrymmet å denna station liar under senare tider visat sig vara
så otillräckligt, att godståg, som der skolat öfvernatta, hafva måst uppställas
på närmaste stationer. Förutom ökadt antal uppställningsspår
behöfves utdragsspår norrut, på det att vagnvexlingen må kunna försiggå
oberoende af trafiken å hufvudspåret.

Vid Vretstorp:

Utvidgning af spårsystemet...................................,..................... 2,700 kronor.

Då numera trenne tåg böra kunna samtidigt mötas eller passera
hvarandra å stationen, erfordras ökning af spårutrymmet.

Vid Hallsberg:

Utvidgning af spårsystemet...................................................... 43,000 kronor.

Den ökade trafiken vid denna föreningsstation har redan länge
fordrat ett ökadt spårutrymme, hvaraf behofvet, då linien Krylbo—
Örebro i sin helhet öppnas för trafik, än mera kommer att göra sig
känbart.

Uppförande af lokomotivstall för beredande af ytterligare
två stallrum............................................................. 17,000 kronor.

Samma motiv, som härofvan angifvits för större spårutrymme, föreligga
för ökandet af lokomotivstallrummens antal.

Vid For serum:

Utvidgning af spårsystemet......................................................... 3,000 kronor.

Ett särskild!, spår är erforderligt för den invid stationen belägna
bobinfabrikens vagnslasttrafik.

Vid Mosås:

Utvidgning af spårsystemet......................................................... 2,200 kronor.

Stationens spårsystem är otillräckligt för nuvarande trafiken.

Vid Örebro södra:

Tillbyggnad af stationshuset

2,300 kronor.

198

Sjette Hufvudtiteln.

Arbetet afser utvidgning af lokalerna för res- och ilgods i anledning
af tilltagande rörelse, hvars ytterligare ökning motses, då jernvägen
från Pålsboda öppnas för allmän trafik.

Utvidgning af spårsystemet och förlängning af lastkajen 5,50Q kronor.

Arbetena äro behöfliga af samma anledning, som ofvan angifvits
för stationshusets tillbyggnad.

Vid Örebro:

Tillbyggnad af stationshuset ..................................................... 4,500 kronor.

Ökning erfordras af lokalerna för ilgodstrafiken, som under senare
år varit och fortfarande är i stigande.

Inköp af före detta enskilda jernvägarnes milkontors

byggnad ................................................................................. 12,800 kronor.

Den ifrågavarande byggnaden ligger på statens jernvägars mark,
som icke kan blifva för statens jernvägars behof disponibel, med mindre
byggnaden inlöses till pris motsvarande kostnaden för dess uppförande.
Deri befintliga lokaler äro för statens jernvägar erforderliga och delvis
redan för inrymmande af tvenne baningeniörsexpeditioner förhyrda.

Vid Karlsby och Motala verkstad:

Utvidgning af stationernas spårsystem.................................... 8,800 kronor.

Dessa stationers spårsystem äro otillräckliga. Kostnaden för afsedda
utvidgningen vid Karlsby har beräknats till 4,000 kronor och vid
Motala verkstad till 4,800 kronor.

Vid Motala:

Utvidgning af spårsystemet...................................................... 10,000 kronor.

Arbetet afser ökande af spår för lastning och lossning af vagnslastgods,
förnämligast trävaror.

Vid Fogelsta:

Utvidgning af spårsystemet och uppsättning af en fristående vattenkran
...:...................................................................... 7,000 kronor.

Sam trafiken med de här anslutande smalspåriga jernvägarna fordrar
längre omlastningsspår, för hvars lämpliga anordnande befintligt vattentorn
måste förflyttas till sidan af bangården och i stället vattenkran
uppställas mellan spåren. .., i i Vi

Sjette Hufvudtiteln.

199

Vid Karlstad:

Utvidgning af spårsystemet................................................. 10,500 kronor.

För. lastning och lossning af vagnslastgods erfordras större spårutrymme.

o

Vid Amot:

Utvidgning af spårsystemet...................................................... 30,000 kronor.

Vagnslasttrafiken, som vid denna station under senare år stigit
ända till 30,000 ton om året, kräfver ett betydligt ökadt spårutrymme.

Vid Charlottenberg:

Anläggning af ny vattenledning till stationens vattentorn 8,500 kronor.

Utdikning af de mossar, från hvilka vatten till lokomotiven hittills
erhållits, har minskat vattentillgången så, att den nuvarande ledningen
icke vidare är till fyllest. Ny ledning erfordras derför från den förbiflytande
Vrångselfven.

Vid Töreboda, Laxå, Kristinehamn, Jönköping och Alingsås:

Tillbyggnad af kolbåsen för omkring 10,000 ton kol med en sammanräknad
kostnad af.............................................................. 21,000 kronor.

Den ökade trafiken kräfver utvidgning af de befintliga kolupplagen.

III Distriktet.

Vid Malmö:

Tillbyggnad af godsmagasinet (tilläggsanslag) ..................... 8,000 kronor.

I anledning af ökade arbets- och materialpris har det 1898 beräknade
beloppet, 60,000 kronor, blifvit otillräckligt.

Vid Simonstorp:

Utvidgning af spårsystemet och förlängning af lastkajen 2,800 kronor.

Den, särskildt efter anslutning till stationen af en linbana från
Reijmyre bruk, ökade trafiken kräfver detta förlängande af spår och kaj.

Vid Norrköping:

Uppförande af godsexpeditionshus

13,500 kronor.

200

Sjette Hufvudtitelii.

Utrymmet mellan de båda godsmagasinen, der expeditionslokal för
närvarande är anordnad, måste tagas i anspråk för magasinens utvidgning.
Nytt fristående hus för expeditionslokaler måste alltså uppföras
bredvid magasinen.

A linien Sy a-Mjölby:

Anordnande af vägport vid Albacken för allmänna landsvägens korsning
med jern vägen ......................................................... 18,000 kronor.

Trafikens tillväxt å såväl jernväg som landsväg har mer och mer
Ökat fåran af att den nuvarande vägkorsningen är förlagd i banans
plan, så mycket mera som omgifvande terrängen hindrar fri utsigt’ för
de landsvägsresande öfver jernvägssträckningen. Ortens befolkning
här érbjudit fri utlåtelse af mark för den i sammanhang med vägportanordnandét
erforderliga landsvägsomläggningen.

Vid Malmslätt:

Uppförande af nytt stationshus ........................................... 15,000 kronor.

Då det gamla stationshuset numera är allt för otidsenligt i förhållande
till den lifliga persontrafiken vid denna station och jemväl saknar
väntsal för 2:dra klassens passagerare samt i anledning af sin beskaffenhet
icke lämpligen kan vare sig till- eller ombyggas, erfordras ett
nyt''t stationshus.

Vid Stråisnäs och Stockaryd:

Utvidgning af spårsystemen ..................................................... 7,900 kronor.

Tågmötesspåren, som nu hafva fri längd af endast resp. 244 och
358 m., måste förlängas. Kostnaden är beräknad till 3,400 kronor för
SfiräTåhäs och 4,500 kronor för Stockaryd.

Vid Nässjö:

Utläggning af ytterligare ett spår till nya lokomotivstallet 5,500 kronor.

På det att lokomotivtrafiken mellan nya stallet och bangården samt
löSsningéh äf koFvagnar vid kölbåöet i stallets närhet må kunna försiggå
oberoende af hvarandra, erfordras ytterligare ett spår till Ickorn
ötivstallet.

Å o

linien Lund-Akarp :

Anläggning af en trafikstation vid Uppålkra ..................... 47 $00 bronoi\

Sjette Hufvudtiteln.

201

Sistlidne Riksdag fann icke skäl bevilja då ifrågasatt anslag till
denna stationsanläggning, enär jernvägsstyrelsen ansågs kunna af det
för diverse arbeten afsedda anslagsbeloppet bekosta de för ifrågakommande
godstrafik vid platsen erforderliga anordningar. Lastspår har
ock under året utlagts vid platsen, men är denna lastplatsanordning
icke användbar för annat än godsförsändelser i hela vagnslaster, det
vill säga hufvudsakligast försändelser af hvitbetor. Då emellertid det
af jernvägsstyrelsen i dess underdåniga skrifvelse den 23 november
1899 anförda behofvet af fullständig stationsanläggning vid ifrågavarande
plats måste anses fortfarande qvarstå så godt som oförminskadt, och
för sådan anläggning intresserade enskilde personer i trakten till styrelsens
förfogande nu kostnadsfritt öfverlemnat hela det för densamma
erforderliga området, finner sig jernvägsstyrelsen icke kunna underlåta
att förnya sin förut gjorda framställning om anslag till ifrågavarande
stationsanläggning.

Vid Billesholms grufva:

Uppförande af ett boställshus med uthus och källare jemte jord förvärf

.................................................................................... 52,600 kronor.

En stor del af jernvägspersonalen vid denna station har hyrt bostäder,
afsedda för Billesholm-Bjufs aktiebolags egna arbetare. Med
anledning af utvidgad grufdrift och deraf följande större behof af grufarbetarebostäder
har bolaget emellertid uppsagt jernvägspersonalen till
afflyttning den 1 oktober 1901; och då andra bostäder inom ett sådant
afstånd från stationen, att jernvägens personal der lämpligen kan bo,
icke stå att erhålla, erfordras uppförandet af boställshus med 12 lägenheter
om tillsammans 14 rum och 12 kök jemte uthus och källare för
stationsbetjente.

Vid Höganäs öfre:

Utvidgning af spårsystemet ...................................................... 9,000 kronor.

Den vid stationen ständigt ökade trafiken fordrar nu med nödvändighet
en utvidgning af bangården, hvilken utvidgning förutsätter nytt
jordförvärv

Vid Ormastorp:

Uppförande af ett boställshus jemte uthus och källare 17,000 kronor.

Stationsföreståndarens nuvarande boställslägenhet i stationshuset
måste tagas i anspråk för den allmänna trafiken och inredas till vänt11
in. till ltiksd. Prot. 1901. I Sami. 1 Afl. 1 Käft. 26

202

Sjette Hufvmltiteln.

sal och resgodsrum. Ny boställslägenhet måste då anskaffas för stationsföreståndaren,
och böra lämpligen sådana äfven anordnas för öfrig
personal vid stationen, der intet boställshus förut finnes; det ifrågavarande
huset är afsedt inrymma 3 lägenheter om tillsammans 4 rum
och 3 kök.

Vid Falkenberg:

Utvidgning af spårsystemet.......................■.................................. 2,500 kronor.

Trenne tåg måste numera samtidigt kunna å stationen mötas och
passera hvarandra, hvilket med nuvarande spåranordningar icke utan
oläglig tidsutdrägt låter sig göra.

Vid Kungsbacka:

Nedläggning af en 30 tons vagnvåg...................................... 5,300 kronor.

Sedan vagnslasttrafiken vid denna station tilltagit, erfordras en
vagnvåg. Grundläggningen kräfver pålning, hvarföre anläggningskostnaden
är högre än den vanliga.

Vid Almedal:

Utvidgning af spårsystemet jemte jordförvärf ................... 43,000 kronor.

l)en redan nu allt för trånga stationen med dess korta spår måste
för besörjandet af den ökade trafik, som kan förväntas efter fullbordandet
af Boråsbanans utsträckning till Alfvesta, afsevärdt utvidgas före nämnda
banas fullbordande. Utvidgningen beräknas i sin helhet kosta 86,000
kronor, af hvilket belopp Borås jern vägsaktiebolag skall tillhandahålla
hälften.

Vid Vestraby, Kattarp, Engelholms hamn, Barkåkra, Förslöt,
Vallberga, Genevad, Trönninge, Ingelsträde och Mjöhult:

Uppförande af ekonomihus å 2,900 kronor....................... 29,000 kronor.

De ifrågavarande stationerna sakna ekonomihusbyggnader.

IV Distriktet.

Vid Sundsvall, Ange, Dy sjön, Hjerpen, Storlien, Lång sele, Svartön,
Gammelstad, Säfvast, Ljuså, Lakaträsk och NuortiJcon:

Utvidgning af spårsystemen med beräknade kostnader resp. af 7,300,
12,000, 3,000, 5,800, 4,300, 11,000, 16,300, 5,200, 9,100, 2,300,

9,000 och 5,000 eller tillsammans................................. 90,300 kronor.

203

Sjette Hufvudtiteln.

Trafiken kräfver förbättrade spåranordningar, då de nuvarande
sparsystemen vid uppräknade stationer i ena eller andra afseendet ej
lemna tillräckliga tåg- eller vagnutrymmen, särskildt vid Ange i anledning
af öfvergångstrafiken, vid Dysjön för mötestågen, vid Storlien för
genomgångsvagnar, vid Långsele för öfvernattande godståg, vid Svartön
för malmtrafiken och dess rangering samt vid Gammelstad, Säfvast,
Ljuså, Lakaträsk och Nuortikon för tågmöten.

Vid Sundsvall:

Nedläggning af vagnvåg............................................................... 4,500 kronor.

För undvikande af en tidsödande vagnvexling och för vågning af
vagnar med stor lastkapacitet erfordras ytterligare en vagnvåg med SO
tons bärkraft i närheten af kolupplagsplatsen.

Anläggning af en hamnkaj utanför den nu vid kolbåsen varande jemte
fyllning och muddring ..................................................... 40,000 kronor.

Denna kaj är erforderlig för att bereda flera tilläggsplatser för
kollastade fartyg och derigenom vinna tid vid kolmottagningen.

Vid Sundsvall och Skorped:

Tillbyggnad af kolbåsen ............................................................ 13,000 kronor.

Den ökade trafiken kräfver ökade kolbås. Kostnaderna beräknas
till 9,500 kronor för Sundsvall ocli 3,500 kronor för Skorped.

Vid NedansjÖ:

Uppförande af banmästarestuga med uthus och källare... 6,700 kronor.

En dubbel banvaktstuga i närheten af Stöde station behöfves till
bostad för der tjenstgörande stationsbetjente, och annat boställe bör
alltså anordnas för en banmästare, som eljest skolat bebo nämnda vaktstuga.
Lämplig’ byggnadsplats finnes inom statens jernvägars område
vid Nedansjö station, hvarföre banmästarestugans förläggande dit ifrågasättes.

Vid Viskan:

Uppförande af boställshus för stationsbetjente med 2 lägenheter om 1
rum och kök med uthus och källare....................................... 8,000 kronor.

Byggnaden är afsedd för stationens båda stationskarlar, som nu
sakna bostad i statens jernvägars hus.

204

Sjette Hufvu(1 titeln.

Vid Bräcke:

Anordnande af bostäder för personal vid Bräcke station samt uppförande
af dertill erforderliga källare och uthus .................... 44,000 kronor.

Med nådigt medgifvande har jern vägsstyrelsen inköpt en vid Bräcke
station belägen egendom om 13,700 qvm. areal jemte derå uppförda 3
stycken husbyggnader; och har härtill användts 35,000 kronor af det
anslag å 44,000 kronor, som innevarande (1900) års Riksdag beviljat
till uppförande af boställshus vid nämnda station. Enligt upprättade
planer för användning af sålunda förvärfvade egendomen och kostnadsförslag
för erforderliga förändringar och tillbyggnader af husen — b vilka
planer och förslag omförmälts i jern vägsstyrelsens underdåniga skrifvelse
i ärendet den 5 sistlidne juli — skulle för beredande der af
inalles 15 lägenheter om tillsammans 27 rum och 15 kök erfordras utöfver
det öfverskott å Riksdagens anslag, som efter köpeskillingsliqvidens
erläggande funnes tillgängligt, ytterligare det belopp — 44,000 kronor
— som nu ifrågasättes.

Vid Östersund:

Uppförande af ny vagnsreparations- och snickareverkstad med tillhörande
spår ......................................................................................... 82,000 kronor.

Nuvarande verkstaden är otillräcklig och behöfver användas uteslutande
för personvagnar och till verkstad för målning. Reparation
af godsvagnar har på senare tider oftast måst ske i fria luften, hvilket
synnerligast vintertid försvårat och fördyrat arbetet. Utrymme för
träarbetningsmaskiner saknas.

Vid Mörsil:

Tillbyggnad af stationshuset ................................................. 4,000 kronor.

Expeditions- och resgodsrummen äro i anledning af den stora persontrafiken
till det invid stationen befintliga sanatoriet för små och
behöfva utvidgas.

Vid Hjer pen:

Uppförande af boställshus för stationsbetjente med 8 lägenheter om tillsammans
9 rum och 8 kök samt 1 öfverliggningsrum jemte uthus
och källare ........................................................................... 33,000 kronor.

Byggnaden afses för maskin- och trafikafdelningarnas betjeningspersonal
vid stationen — bland hvilka 1 vagnförman — som saknar

205

Sjette Hufvudtiteln.

bostad i statens jernvägars bus, och skall derjemte inrymma ytterligare
ett öfverliggningsrum för öfvernattande maskinpersonal.

Vid Helgum:

Uppförande af boställshus för stationsbetjente med 3 lägenheter om 1
rum och kök jemte uthus och källare ........................ 12,400 kronor.

Boställslägenheter saknas för tre stationskarlar.

Vid Lång sele, Mellansel, Vännäs och Boden:

Uppsättning af vattenkastare och anordning af erforderliga rörledningar
..........................................................,...................... 30,800 kronor.

Anläggningarna afse att spara tid vid de blandade tågens uppehåll
genom underlättande af deras vattentagning. Kostnaderna äro beräknade
till 9,000 kronor vid Långsele, 10,000 kronor vid Mellansel, 9,000
kronor vid Vännäs och 2,800 kronor vid Boden.

Vid Långsele:

Tillbyggnad af lokomotivstall ................................................... 6,500 kronor.

Ofta erforderliga extratåg samt förstärkning af de ordinarie tågens
dragkrafter kräfva ökning af antalet lokomotiv vid stationen.

Vid Sollefteå:

Uppförande af en byggnad, inrymmande lamp- och oljerum samt rum
för vagnförmannens effekter ............................................. 2,900 kronor.

Då nuvarande lamprummet måste tagas i anspråk för magasinering
af ilgods, erfordras den ifrågasatta byggnaden, i hvilken rum för vagnförmannens
effekter äfven skulle beredas.

Vid Mellansel, Jörn, Boden och Gellivare:

Uppförande äf afträdesbyggnader, inrymmande jemväl lamp- och oljerum,
förvaringsrum för vagnförmanseffekter, sprut- och spillningsbodar
m. m....................................................................... 16,100 kronor.

De nuvarande afträdesbyggnaderna äro för små. De passa deremot
i föga förändradt skick vid de boställshus, som under nästa år
skola vid samtliga nämnda stationerna uppföras. Nya byggnader med
afträden för allmänheten och inrymmande jemväl öfriga för stationenB
skötsel erforderliga förvaringsrum m. m. böra alltså uppföras; och beräknas
»de kosta vid Mellansel 3,800 kronor, vid Jörn 3,800 kronor,

206 Sjette Hufvudtiteln.

vid Boden 3,000 kronor och vid Gellivare 5,500 kronor — å sistnämnda
båda ställen med tillägg af anslag å resp. 3,200 kronor och 4,500 kronor,
som innevarande (1900) års Riksdag beviljat för tamp- och oljerumsbyggnad
vid Boden och sådan, inrymmande äfven koks-, ved- och
sprntbodar vid Gellivare. Samtliga omnämnda lokalerna — i den
mån de vid hvar och en af de nämnda stationerna äro behöfliga
— afses att inrymmas under ett och samma tak.

Vid Jörn:

Tillbyggnad af lokomotivstallet............................................... 15,500 kronor.

Stallrum finnes endast för fyra maskiner, hvarföre flera maskiner
stundom måste stå under bar himmel om nätterna. Det ökade
antalet stallrum är behöflig!, äfven om stationen skulle upphöra att
vara nattstation för tågen Stockholm—Luleå.

Vid Eif sby:

Uppförande af boställshus för stationsbetjente med 2 lägenheter om 1
rum och kök jemte uthus och källare ........................... 8,500 kronor.

Byggnaden är afsedd att bereda bostad åt två af de fyra stationsbetjente,
som sakna dylik bostad i statens jernvägars hus.

Vid Luleå:

Förlängning af lastkajen och utvidgning af spårsystemet 3,300 kronor.

ökad trafik kräfver detta arbete.

Planering af ett område utmed spåren i bangårdens norra

ända............................................................................................. 5,000 kronor.

Planering är erforderlig för utvidgning af bangårdsplanen.

Uppförande af boställshus för stationsbetjente med 12 lägenheter om
1 rum och kök jemte uthus och källare..................... 49,600 kronor.

Byggnaden är afsedd i någon mån afhjelpa den befintliga bristen
på bostäder för stationsbetjente vid Luleå och Svartön.

Tillbyggnad af godsmagasinet ................................................ 10,500 kronor.

Den nuvarande godsexpeditionslokalen i stationshuset är behöflig
uteslutande som ilgodsexpedition, hvarföre tillbyggnad af godsmagasinet
och inrättande der af särskild godsexpedition är af nöden.

Sjette Hufvudtiteln.

207

Vid Boden:

Fullbordande af vagnverkstaden samt uppförande af smedja, plåtslagareoch
kopparslagareverkstäder............................................. 46,000 kronor.

Till detta arbete, som i sin helhet beräknats kosta 106,000 kronor,
har Riksdagen redan i år beviljat det för år 1901 begärda anslaget

60,000 kronor, hvarföre återstoden här upptagits.

Utvidgning af godsbangården genom inköp af härför erforderlig mark,
uppförande af större lastkaj samt utläggning af spår för lastning
och lossning af vagnslastgods m. in........................ 168,200 kronor.

I fråga om behofvet af här afsedda jordförvärf har jern vägsstyrelsen
redan den 11 sistlidne augusti gjort underdånig anmälan, till hvilken
jernvägsstyrelsen får hänvisa. Utöfver då angifna kostnaden för
jordförvärf — 115,000 kronor — erfordras till lastkaj- och spåranläggningar
enligt härför upprättad plan 40,200 kronor och derjemte för
utläggning af uppställningsspår för reparationsverkstadens behof 13,000
kronor.

Tillbyggnad af godsmagasinet i samband med uppförande af godsexpeditionsbyggnad
................................................................. 16,000 kronor.

Godsmagasinet är för litet för nuvarande trafik och kräfver tillökning.
Sådan bör lämpligen ske nästa år i sammanhang med uppförandet
af tillbyggnad för inrymmande af expeditionslokal, hvartill
innevarande (1900) års Riksdag beviljat medel.

Utfyllning och planering af bangårdsområdet..................... 65,000 kronor.

Den del af bangårdsområdet, som icke planerats för egentliga stationsanläggningen,
består till stor del af ett kärr och i öfrigt af en
öfver bangårdsplanet sig höjande lerbacke. Kärret behöfver utfyllas,
så långt statens jernvägars eganderätt. når, för beredande af utrymmen
för upplag af virke, arbetsredskap m. m. samt lör uppställning af
vagnar för reparation och vagnsdelar. Lerbäcken, som till betydlig
del måst afschaktas till bangårdsplanets höjd för beredande af plats för
nya lokomotivstallen och kolbåsen med ditledande spår, bör till sin
hufvudsakligaste återstående del afplaneras af samma anledning, som
för kärrets utfyllning anförts.

Uppförande af boställshus för stationsbetjente med 6 lägenheter om 1
rum och kök jemte uthus och källare ....................... 24,800 kronor.

208

Sjette Hufvudtiteln.

Af stationens 39 boställsberättigade betjente sakna ännu, sedan det
hus uppförts, hvartill innevarande års Riksdag beviljat anslag, 23 bostad
i statens jernvägars hus.

Uppförande af lokomotivstallbyggnad för åtta lokomotiv med vänd -

skifva och spår (tilläggsanslag)........................................ 25,000 kronor.

Uppförande åt kolbås jemte kolgifningsbrygga (tilläggsanslag)
.................................................................................... 10,000 kronor.

Till fullbordande af dessa anläggningar, till hvilka 1899 års
Riksdag beviljat i enlighet med jemvägsstyrelsens år 1898 gjorda
kostnadsberäkningar begärda anslag å tillsammans 140,600 kronor, erfordras
i anledning af de särskild! å nämnda orter oväntadt stegrade
priser på materialier och arbeten ytterligare begärda beloppen, tillsammans
35,000 kronor.

Vid Sandträsk:

Uppförande af banmästarestuga jemte uthus och källare 9,200 kronor.

Bostad för här stationerade banmästare kan icke beredas annorledes
än genom uppförande af särskild byggnad.

Vid Polcirkeln:

Tillbyggnad af stationshuset .................................................... 4,500 kronor.

Stationshuset saknar väntrum samt go ds förvaringsrum.

Vid Gellivare:

Tillbyggnad af hotellet................................................................. 5,500 kronor.

Förbättrade anordningar för hotellrörelsens bedrifvande och särskilt
beredande af egen ingång till 3:dje klassens matsal äro af nöden.

Utfyllning af bangårdsområdet samt anordnande af en del för lokomotivuppställningen
erforderliga spår................................. 44,000 kronor.

De nya lokomotivstallen och kolbåsen, till hvilka Riksdagen förut
beviljat begärda anslag, hafva för att ej förhindra framtida utvidningar
af stationens för den allmänna trafiken afsedda spårsystem måst förläggas
så långt på sidan om den härför ordnade bangården, att särskild
terrasering och spårläggning erfordras för förstnämnda anläggningars
lämpliga förbindande med bangården i öfrigt och för nödig
utvexling af de med kol i återfrakt från Luleå dit stälda malmvagnar.

Sjette hufvudtiteln.

209

Vid Malmberget:

Förlängning af personplattformen och förändring af spårsystemet
.................................................................i. ............... 2,800 kronor.

Under senare tider verkstälda utfyllningar intill personplattformen
och hufvudspåret. möjliggöra numera den länge behöfliga utvidgningen
af desamma.

Vid Svartön, Gellivare och Malmberget:

Uppförande af 5 boställshus för stationsbetjente, hvart och ett med 6
lägenheter om 1 rum och kök (tilläggsanslag) ........ 35,400 kronor.

Till fullbordande af dessa boställshus, hvartill 1899 års Riksdag
beviljat i enlighet med jern vägsstyrelsens år 1898 gjorda kostnadsberäkningar
begärda anslag å tillsamman 85,300 kronor, erfordras ytterligare
begärda beloppet.

o

Linien Ange—Vännäs—Umeå:

Uppläggning af en morsetelegrafledning.............................. 25,500 kronor.

Den ökade telegramvexlingen kräfver ytterligare en morseledning.
Särskild! vintertiden vid snöhinder och tågrubbningar hafva stora svårigheter
yppat sig för tågdirigeringen per telegraf.

Linien Vännäs—Umeå:

Inköp af mark för uppsättning af snöskärmar.................. 10,000 kronor.

Enligt nådigt medgifvande den 15 april 1898 få 10,000 kronor af
Vännäs—Umeåbanans återstående byggnadsmedel användas till ofvannämnda
ändamål. Erfarenheterna från den tid banan trafikerats hafva
emellertid visat, att jordförvärf för snöskärmsuppsättning bör ske i afsevärdt
större omfång än ursprungligen afsetts, hvarföre extra anslag
nu begäres.

Fullföljande af anordningar för vexelförregling och förbättrade signalapparater
vid stationer ................................................. 150,000 kronor.

Af statsbanornas 444 stationer och lastplatser äro för närvarande
75 försedda med vexelförreglings- och signalsäkerhetsanordningar af
Eisenbahnsignal-Bauanstalt Max Jildel & C:o, Akt. Ges system, 1 station
försedd med dylika af aktiebolagets Schaumanns centralspårvexlare

system samt en lastplats med s. k. Boui’é-lås.

Diverse arbeten..................................................................... 339.600 kronor.

Bih. till Itihsd. Prot. VJ01. 1 Barn!. 1 Afd. 1 Haft. 27

Departements chefens yttrande.

210 Sjette hufvudtiteln.

I betraktande af statsbanenätets och trafikens utveckling måste det
anses vara af nöden att för diverse arbeten hafva erforderliga medel
tillgängliga för tillgodoseende af sådana behof, som icke kunna längre
tid i förväg förutses, men dock måste utan uppskof fyllas.»

Enär det vore af vigt, att en del af de föreslagna arbetena redan
under innevarande år helt eller delvis komme till utförande, har jernvägsstyrelsen
derjemte hemstält, att de för vissa uppräknade arbeten
erforderliga belopp, tillsammans 1,450,000 kronor, måtte redan för innevarande
år ställas till styrelsens förfogande.

Då den beräknade kostnaden, 160,000 kronor, för tillbyggnad af
lokomotivstallbyggnaden vid Tomteboda (se ofvan sid. 192) för beredande
äf ytterligare åtta stallrum är betydligt högre, för stallrum räknadt,
än kostnaden för dylika byggnader å andra håll, får jag med stöd af
en från banafdelningen i jernvägsstyrelsen infordrad promemoria erinra,
att betydlig bergsprängning erfordras för den nödvändiga utvidgningen
af denna lokomotivstallbyggnad, och att det af hänsyn till sparsamhet
i användandet af personal är nödvändigt, att lokomotivstallen
hållas så mycket som möjligt tillsammans.

Beträffande det begärda tilläggsanslaget för anläggandet af en tågmötesstation
vid Granbo inom I distriktet (se ofvan sid. 194) får jag erinra,
att uti den underdåniga skrifvelse, på grund af hvilken Kongl. Maj:t
lemnat ofvanberörda medgifvande af don 9 mars 1900, jernvägsstyrelsen
anfört, att förslag hos styrelsen väckts derom, att den faststälda mötesstationen
vid Voxsäter måtte i stället förläggas till Granbo för att framdeles
möjligen anordnas till fullständig trafikstation; att inrättandet vid Granbo
af en fullständig trafikstation icke för det dåvarande syntes vara af
förhållandena påkalladt; men att jernvägsstyrelsen dock ansåge sistnämnda
plats, belägen 10 kilometer från Bollnäs och 7 kilometer från
Kilafors, utgöra ett lämpligare läge för en mötesstation än det 12 kilometer
från Kilafors och allenast 5 kilometer från Bollnäs belägna Voxsäter,
hvarest icke heller, i händelse af ett framtida anordnande af fullständig
trafikstation, torde vara att påräkna en så liflig person- och
godstrafik som vid Granbo; samt att chefen för generalstaben meddelat,
att ur militär synpunkt intet funnes att erinra mot att den beslutade
militärmötesplatsen vid Voxsäter i stället förlädes till Granbo.

Den till inköp föreslagna byggnaden å statens jernvägars mark
vid Örebro (se ofvan sid. 198) är uppförd på grund af kontrakt den
8 april 1889 mellan Köping—Hults jernvägsaktiebolag, såsom dåvarande
egare af marken, och föreståndaren för de enskilda jernvägarnes mil -

211

Sjette hufvudtiteln.

kontor. Arrendetiden för området bestämdes till 25 år; och skulle jordegare
före denna tids utgång eg a lösa till sig huset för ett belopp,
motsvarande den verificerade kostnaden för byggnadens uppförande.
Denna kostnad har visats utgöra 12,781 kronor 2 öre.

Såsom ytterligare skäl för sitt förnyade förslag att af Riksdagen
skulle äskas 47,000 kronor för anläggning af en trafikstation vid Uppåkra
å linien Lund—Akarp (se ofvan sid. 200) har jern vägsstyrelsen
uti sin nyss återgifna skrifvelse den 30 november 1900 betonat det
intresse för stationens inrättande, som ortsbefolkningen visat genom att
redan i sakens nuvarande ovissa läge till statens jern vägar öfverlemna
det jordområde, de förut för en blifvande station utfäst.

Då emellertid Riksdagen så nyss som år 1900 uteslutit kostnaden
för denna station från begärdt anslag till nya byggnader och anläggningar,
och då, på sätt jern vägsstyrelsen meddelat, redan är sörjdt
för den såsom mycket vigtig framhållna bettransporten från platsen,
synes man mig höra afvakta någon tids erfarenhet om trafikförhållandena
på platsen, innan ytterligare åtgärder vidtagas för den nu anordnade
anhaltsstationens utvidgande till fullständig trafikstation. Den
beräknade kostnaden för trafikstationens anläggning, 47,000 kronor,
torde alltså böra utgå från förslaget, hvarigenom anslagssumman i det
hela skulle komma att minskas från 2,840,000 kronor till 2,793,000
kronor.

I fråga om det af jernvägsstyrelsen begärda anslaget å 44,000
kronor till anordnande af bostäder för personal m. m. vid Bräcke inom
IV distriktet (se ofvan sid. 204) får jag bringa i erinran att, sedan Riksdagen
uti skrifvelse den 23 mars 1900 anmält, att Riksdagen, med
bifall till af Kongl. Maj:t derom framstäldt förslag, för år 1901 anvisat,
bland andra anslag till utförande af nya byggnader och anläggningar
vid statens jern vägstrafik, ett belopp af 44,000 kronor att användas till
uppförande vid Bräcke af boställshus för förste stationsskrifvare, banmästare,
vagnförman och sex stationsbetjente med tillsammans 15 rum
och 9 kök jemte uthus och källare, med rätt för Kongl. Maj:t att låta
förskottsvis under år 1900 af tillgängliga medel utanordna vissa belopp,
har Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 14 april 1900 bemyndigat
jernvägsstyrelsen att redan under samma år låta utföra, bland annat,
ifrågavarande arbete.

I skrifvelse. den 5 juli 1900 anförde jernvägsstyrelsen, att vederbörande
distriktsförvältning vid afgifvande af förslag till erforderliga
åtgärder för beredande af bostäder åt den talrika betjeningspersonalen
vid Bräcke station föreslagit, att vid nämnda station skulle uppföras

212

Sjette hu fynd titeln.

två boställslms jemte uthus och källare, af hvilka boställshus det ena
skulle innehålla 15 rum och 9 kök samt det andra 12 rum och 12 kök;
att kostnaderna för dessa byggnader jemte uthus och källare beräknats
till 44,000 kronor för hvardera eller tillhopa till 88,000 kronor; att styrelsen
emellertid ansett lämpligt att fördela dessa kostnader på två år
och förty för år 1901 gjort framställning om erforderliga medel för
uppförande allenast af ett boställshus i afsigt att för år 1902 göra enahanda
framställning rörande uppförande af det andra; att det emellertid
yppat sig tillfälle att på annat sätt erhålla boställshus vid ifrågavarande
station, i det att nemligen omedelbart intill jernvägs området derstädes
funnes ett område om 13,700 qvadratmeter, hvilket område jemte derå
uppförda en hufvudbyggnad och två flygelbyggnader egaren, P. Edling
i Bräcke, vore villig att försälja till statens jern vägar; att upprättade
förslagsritningar till sistnämnda byggnaders förändring till bostäder åt
jern vägspersonalen gifvit vid handen, att uti desamma skulle kunna
inredas följande boställslägenheter, nemligen:

för	stationsföreståndaren ...............................................	5	rum	och	1 kök
))	förste stationsskrifvaren............................................	4	»	»	1 )>
»	att disponeras vid behof.........................................	2	»	))	- ))
)>	banmästaren ................................................................	3	»	»	1 ii
»	vagnförmannen ............................................................	2	»	)>	1 )i
»	stationsbetjente 11 lägenheter om 1 ruin och kök	11	1)	))	11 i>
	eller tillsammans	27	rum	och 15 kök;

att det först omförmälda förslaget till boställshus visserligen icke afsåge
att anskaffa ny bostad åt stationsföreståndaren, men att, då nuvarande
boställsvåningen i stationhuset vore synnerligen obeqväm, styrelsen ansett
lämpligt att åt stationsföreståndaren söka utom stationshuset bereda
bättre bostad och att efter en mindre förändring använda den till denne
tjensteman hittills upplåtna lägenheten till bostäder åt tre stationsbetjente;
att genom förvärfvande af omförmälda tre byggnader och deras
förändring på föreslaget sätt således skulle vinnas nära nog samma utrymme,
som afsetts med uppförandet af de två nya boställshusen; att
ofvan angifna jordområde jemte de derå uppförda byggnaderna enligt
förberedande aftal, som vederbörade distriktsförvaltning träffat med
egaren, skulle kunna åt statens jernvägar förvärfvas för en köpeskilling
af 35,000 kronor att erläggas vid egendomens tillträdande den 1
oktober 1900; att, då byggnaderna af distriktsförvaltningen värderats
till 25,730 kronor, och enligt i Bräcke gällande tomtpris af 75 öre

213

Sjette hufvudtiteln.

för qvadratmeter sjelfva tomtens värde skulle uppgå till 10,275
kronor, den ifrågasatta köpeskillingen icke kunde anses för hög; att
enligt upprättadt kostnadsförslag ifrågavarande byggnaders förändring
till bostadslägenheter på sätt ofvan nämnts samt uppförande af källare
för 14 lägenheter och uthusbyggnad för 16 lägenheter äfvensom förändring
af stationsföreståndarens nuvarande bostadslägenhet och uppförande
i sammanhang dermed af källare och uthus för 2 lägenheter
skulle betinga en kostnad af sammanlagdt 53,000 kronor, hvadan kostnaderna
för ifrågavarande egendoms förvärfvande och iordningsställande
för det afsedda ändamålet således skulle uppgå till 88,000 kronor eller
till samma belopp, som beräknats för uppförande af två nya boställshus;
att, oaktadt för nyssnämnda kostnadssumma vid köp af ifrågavarande
tomt med byggnader något färre bostadslägenheter komme
att erhållas, än som med de ifrågasatta nya byggnaderna afsetts, köpet
dock syntes vara för statens jernvägar fördelaktigt, alldenstund derigenom
vunnes ett jemväl för ytterligare bebyggande, i den mån än
derå bostäder måste för jernvägens personal vid Bräcke anskaffas, synnerligen
rymligt och lämpligt tomtutrymme, som dertill vore så beläget,
att det icke kunde komma att beröras af de utvidgningar af bangårdens
spåranordningar, som antagligen blefve behöfliga; samt att
det utrymme inom nuvarande stationsområdet, som i ursprungliga byggnadsförslaget
afsetts till hustomter, på detta sätt kunde få i sin helhet
sparas för framtida spårutläggningar, hvilka eljest skulle behöfva
utföras å andra, mindre väl belägna områden, som i sådant fall måste
för statens jernvägars räkning förvärfvas och dervid sannolikt komme
att betinga ett afsevärdt högre pris för ytenhet än det nu till köp
föreslagna området.

Under åberopande af hvad jernvägsstyrelsen sålunda anfört hemstälde
styrelsen, det Kongl. Maj:t täcktes medgifva, att af det af 1900
års Riksdag anvisade belopp, 44,000 kronor, för uppförande af nytt
boställshus vid Bräcke 35,000 kronor måtte få användas för köp af
ofvanberörda område vid nämnda station jemte å detsamma uppförda
tre byggnader, samt att återstående beloppet, 9,000 kronor, måtte få
användas för påbörjande af nämnda tre byggnaders inredning till bostäder,
företrädesvis åt den personal, åt hvilken bostäder skolat beredas
i det först ifrågasatta nya boställshuset.

Efter det från jernvägsstyrelsens arkitektkontor inkommit eu promemoria
i ärendet, af hvilken inhemtades, att af de å det till förvärfvande
föreslagna området uppförda byggnaderna hufvud byggnaden och
ena flygelbyggnaden innehölle, förutom förstugor m. m., den förra bygg -

214

Sjette lm fynd t i teln.

naden 11 rum och 2 kök och den senare 5 rum och 3 kök samt den
återstående flygelbyggnaden ladugård, stall m. m., fann vid föredragning
af detta ärende den 27 juli 1900 Kongl. Maj:t godt att till hvad
styrelsen sålunda hemstält lemna bifall.

Vid hemställan om ett belopp af 168,200 kronor för utvidgning af
godsbangården vid Boden genom inköp af mark, uppförande af lastkaj
m. m. (se ofvan sid. 207) bär jernvägsstyrelsen i fråga om behofvet af
det afsedda jordförvärfvet, hvarför kostnaden beräknats till 115,000
kronor, hänvisat till sin underdåniga skrifvelse i ärendet af den 11
augusti 1900. I denna skrifvelse anförde styrelsen hufvudsakligen följande: De

af Kongl. Maj:t och Riksdagen beslutade befästningsanläggningarne
i Bodens omnejd i förening med den alltjemt fortgående snabba
utvecklingen af Bodens samhälle komme med all säkerhet att medföra
så betydande ökning i trafiken vid Bodens station, att de nuvarande
anordningarne derstädes inom kort blefve otillräckliga. Den ökade
byggnadsverksamhet, som vid Boden förväntades, komme särskildt att
nödvändiggöra utläggande af flere s. k. frilastspår för aflastning af
byggnadsmaterialier, fodermedel och annat vagnslastgods. Såsom af den
underdåniga skrifvelsen bifogad planritning öfver det nuvarande stationsområdet
framginge, vore emellertid nämnda område till hela sin vidd
redan disponeradt af de spåranordningar och byggnader, som redan
funnes eller till utförande beslutats, och lemnade intet utrymme öfrigt
för utläggande af dylika frilastspår, och då sålunda en utvidgning af
stationens nuvarande område inom närmaste framtid blefve oundviklig,
samt utvecklingen af Bodens samhälle otvifvelaktigt komme att medföra
väsentlig stegring i dervarande tomtpris, hade det synts jernvägsstyrelsen
nödvändigt att åt statsbanan utan dröjsmål förvärfvades för
nämnda stations utvidgning erforderlig mark, hvilken å förenämnda
ritning funnes närmare angifven.

Enligt hvad den underdåniga skrifvelsen jemväl bilagd kopia af
karta med åtecknad beskrifning utvisade, innehölle ifrågavarande till
inlösen afsedda område en areal af 29,836,30 qv.-meter.

Till ledning för bestämmande af priset å berörda jordområde hade
jernvägsstyrelsen från vederbörande jordegare infordrat anbud om försäljning
af delar utaf samma område. Enligt de afgifna anbuden
hade för den till inlösen ifrågasatta mark fordrats följande belopp,
nemligen:

215

Sjette hufvu<1 titeln.

för 18,5 5 7,60 qv.-meter å 2 kr. 50 öre för qv.-meter 46,394 kr.

» 7,914,30 » eller 89,779,81 qv.-fot å 40 öre

för qv.-fot .-.t....:-.''................L...... 35,911 » 92 öre

» 2,097,80 » eller 23,797,43 qv.-fot å om- .

kring 1 kr. 5 öre för qv.-fot
jemte för å lägenheten uppförda
byggnader .................... 25,000 »

samt för 873,io » eller 9,904,44 qv.-fot å 50 öre

för qv.-fot................................. 4,952 » 22 »

eller tillhopa 112,258 kr. 14 Öre.
Den återstående arealen 393,r>o qv.-meter eller 4,463,86

qv.-fot, hvarå anbud ej infordrats, hade af jernvägsstyrelsen
beräknats kunna förvärfvas för

ett pris af 60 öre för qv.-fot eller ...;............... 2,678 kr. 31 öre,

hvadan kostnaden för området i sin helhet skulle

komma att uppgå till................................................ 114,936 kr. 45 öre;

och har jernvägsstyrelsen med hänsyn härtill beräknat kostnaden för
inlösen af ofvannämnda jordområde till 115,000 kronor.

Med undantag af hvad jag anfört beträffande stationsanläggningen
vid Uppåkra, har jag icke något att erinra emot jernvägsstyrelsens
framställning om anslag för nya byggnader och anläggningar och tillstyrker
alltså att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för år 1902 anvisa å riksstatens sjette hufvudtitel, till utförande
af nya byggnader och anläggningar vid statens jernvägstrajilc, 2,793,000
kronor, med rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf detta belopp förskottsvis
under innevarande år af tillgängliga medel utanordna 1,450,000
kronor. ■

Uti sin förut omförmälda skrifvelse den 30 november 1900 har
jernvägsstyrelsen vidare gjort framställning om beredande af medel
till belopp af 4,900,000 kronor till förstärkning af öfverbyggnaden å
vissa bandelar genom inläggande af nya stålräler af 40,5 kilograms vigt
per meter i stället för befintliga äldre och lättare räler.

Till stöd för denna framställning har jernvägsstyrelsen anfört hufvudsakligen
följande:

»Vid afgifvandet den 21 november 1898 af underdånigt förslag
till arfvodesstat och kostnadsstat vid statens jernvägstrafik för år 1899
hade jernvägsstyrelsen omförmält, bland annat, att den befintliga öfverbyggnaden
å do lifl igast trafikerade delarna af statsbanorna numera

[29.]

Förstärkning
af öfverbyggnaden
å vissa
bandelar
genom rälsutbyte.

216

Sjette hufradtiteln.

måste anses vara i följd af bantågens ökade hastighet, tyngd och antal
tagen så hårdt i anspråk, att mera omfattande åtgärder för öfverbyggnadens
förstärkande icke längre borde uppskjutas. Frågan gälde då
närmast de tillsammans 1,004 km. långa bandelarna Stockholm—Upsala,
Stockholm—Malmö och Katrineholm—Göteborg, der öfverbyggnaden
bestode mestadels af 20 år och derutöfver gamla räler med ursprungligvigt
af 31 kg. per meter, samt Gellivarebanan. Sistnämnda bana, hvars
längd från Luleå till Malmberget är 211 km., har nemligen vid anläggningen
försetts med räler af endast 27,5 kg. vigt per meter, hvilken
vigt gifvetvis är för liten för den tunga malmtrafiken å banan.

Vid tiden för förstberörda förslags afgifvande var den lättare öfverbyggnaden
å de nämnda bandelarna på en sammanräknad längd af
omkring 286 km. ersatt med ny sådan af 40,5 kg. rälsvigt per meter;
och under år. 1899 fortsattes med liknande rälsutbyten derstädes å en
banlängd af omkring 328 km. Kostnaderna härvid hafva med nådigt
medgifvande bestridts af tillgängliga trafikmedel.

Enligt jernvägsstyrelsens år 1898 uppgjorda plan för öfverbyggnadens
fortsatta förstärkande å oftanämnda bandelar skulle detsamma
år 1901 hafva fullbordats och alltså spåret derstädes då vara försatt i
ett mot de stegrade anspråken svarande skick. Styrelsen måste emellertid
redan den 23 november 1899 vid afgifvandet af underdånigt förslag
till arfvodesstat och kostnadsstat för innevarande år (1900) anmäla, att
priserna å räler och rälstillbehör så uppdrifvits, att det af ekonomiska
hänsyn syntes vara riktigast att i afvaktan på ändrade konjunkturer å
jernvarumarknaden för det närvarande icke fortsätta rälsutbytet i den
utsträckning, som förut afsetts. I enlighet härmed har förstärkningsarbetet
under innevarande år utförts å en sammanräknad banlängd af
endast 59 km. A omhandlade bandelar Stockholm—Upsala, Stockholm
—Malmö, Katrineholm—Göteborg samt Gellivarebanan återstår alltså
förstärkningsarbetet ännu å 542 km. Härtill kommer, att nya trafikförhållanden
framkallat fordringar på förstärkning af förenämnda slag
jemväl å andra bandelar, nemligen Arlöf—Engelholm och Motala verkstad—Mjölby.
Å den förra, som är 79 km. lång och har 14 år gamla
räler af ursprungligen endast 24,s kg. vigt per meter, framföres numera
kontinentaltrafiken öfver Malmö till Göteborg och Kristiania — en
trafik, som vid tiden för upprättandet af förslag till denna handels
komplettering i statsbanemessigt skick icke var förutsedd; å den senare
bandelen, som är 31 km. lång och har 16 år gamla räler af ursprungligen
27,5 kg. vigt per meter, skall den nya genomgångstrafiken
från Krylbo öfver Örebro till Mjölby framföras.

Sjette hufvudtiteln.

217

Längden af de bandelar, som på grund af nuvarande trafikförhållanden
och trafikutsigter äro i behof af förstärkning, är alltså:

å bandelen Stockholm—Upsala ............................. 19 km.

» » Stockholm—Malmö .............................. 254 »

» » Katrineholm—Göteborg....................... 153 »

» » Luleå—Malmberget .............................. 116 »

» » Arlöf—Engelholm ................................ 79 »

» » Motala verkstad—Mjölby..................... 31 »

tillsammans 652 km.

och synes det jernvägsstyrelsen nödigt att detta arbete kommer till
utförande under åren 1901 och 1902. Planen för 1901 års spårförstärkning
omfattar en banlängd af 328 km. och för 1902 alltså 324 km.

Med ett antaget leveranspris af 125 kronor per ton räler beräknas
kostnaden för den gamla rälsbeläggningens ersättande med ny sådan
af 40,5 kg. rälsvigt per meter till 7,500 kronor per km. bana. Totala
kostnaden skulle alltså uppgå till i rundt tal 4,900,000 kronor, deraf

2,450,000 kronor under hvartdera af åren 1901 och 1902.

Under de för statens jernvägstrafik ekonomiskt lyckliga år, som
närmast föregått det innevarande, har jernvägsstyrelsen — såsom ofvan
påpekats — icke tvekat att föreslå Eders Kongl. Maj:t att med trafikmedel
bekosta de förstärkningar af spåröfverbyggnaderna, som under
samma år kommit till utförande. Då det ekonomiska resultatet af jernvägsdriften,
oaktadt trafikintensiteten icke visat tecken till aftagande,
för närmaste åren måste förutsättas blifva vida mindre gynsamt, tvekar
ej heller jernvägsstyrelsen att nu framlägga förslaget om detta behofs
afhjelpande medelst extra anslag utom hufvudtitlarna. Sistnämnda åtgärd
måste äfven ur statsekonomi synpunkt finnas fullt befogad.
Jernvägarnes genom spårförstärkningen ökade trafikförmåga är ju, liksom
hvarje annan i liknande syfte utförd ny byggnad eller anläggning
vid desamma, en ökning af kapitalvärdet.»

»Enligt nu framlagda plan för det fortsatta förstärkandet af öfverbyggnaden
å vissa bandelar, är kostnaden för hvartdera af åren 1901
och 1902 beräknad till lika belopp eller 2,450,000 kronor. Denna beräkning
grundar sig, förutom på det förutsatta rälspriset, 125 kronor
per ton, och de erfarenheter rörande öfriga kostnader för dylikt rälsutbyte,
som redan utförda sådana gifvit på hand, jemväl på antagandet
att de ur banan upptagna rälerna — representerande en beräknad vigt
af 20,000 ton för år 1901 och 18,400 ton för år 1902 — hafva ett
Bih. till ltilc8d. Prof. IDOL 1 Sami. 1 Afd. 1 Iläft. 28

218

Sjette liufvudtiteln.

värde, icke understigande 68 kronor per ton. Afsevärda delar af
nämnda partier räler komma visserligen att tagas i anspråk för underhålls-
och utvidgningsarbeten vid de trafikerade banorna liksom ock till
sidospår å stationer vid de fortsatta statsbanebyggnaderna. Men möjlighet
att redan under samma år, som rälsutbytena verkställas, kunna
till förutsatt pris realisera det stora öfverskottet af räler kan icke med
säkerhet påräknas, hvadan ej heller kostnaderna för 1901 års rälsutbyten
enligt planen för desamma torde kunna annorledes än i räkenskapen
nedbringas till det angifna beloppet, 2,450,000 kronor, under det
att materialförrådets behållning ökas med nyssangifna 20,000 ton räler —
med ett värde af 1,360,000 kronor — minskade endast med den mängd,
som under samma år funnit användning vid underhålls- och utvidgningsarbeten
samt vid statens jernvägsbyggnaders bangårdsanläggningar.
För liqviderandet af de — likaledes enligt planen — för 1901
erforderliga rälerna med tillhörande skarfjern, de förra till en mängd
af omkring 26,600 ton och till ett pris af 125 kronor, som, ökadt med
kostnaden för skarfjernen, blir 136 kronor, erfordras emellertid en kontant
tillgång af i rundt tal 3,600,000 kronor; hvarföre anslagsbeloppet
för år 1901 måste sättas till denna summa.»

Jag anser mig böra erinra, att uti den af Kongl. Magt den 31
december 1900 faststälda kostnadsstat vid statens jern vägstrafik för år
1901 uuder banafdelningen uppförts ett belopp af 652,000 kronor för
»underhåll af öfverbyggnaden: utbyte af räler». Om detta anslagsbelopp,
som med 239,000 kronor understiger motsvarande anslag för år 1900,
anförde jernvägsst.yrelsen uti den underdåniga skrifvelse den 28 november
1900, med hvilken förslag till nämnda stat insändes, att anslaget för
år 1901 till rälsutbyte upptagits till det belopp, som för ordinärt underhåll
funnits erforderligt, under det att hvad derutöfver ansetts nödigt
för ökande af vissa bandelars trafikförmåga upptagits bland de behof,
som styrelsen för sin del funnit böra genom extra anslag af Riksdagen
tillgodoses.

Lika med jernvägsstyrelsen anser jag det vara af synnerlig vigt
att öfverbyggnaden å de stambanedelar, der trafiken är mest intensiv,
så förstärkes, att möjlighet beredes att åt bantågen gifva den fart och
den tyngd, tralikbehofvet kräfver. Icke heller finner jag någon betänklighet
vid att anslag nu skulle äskas för ändamålet, fastän trafikm edlen
hittills för ändamålet användts. Det skulle tvärtom vara mycket rimligt
att, sedan å 673 kilometer bana öfverbyggnaden förstärkts genom
rälsutbyte utan att derigenom statsbanornas bokförda kapitalvärde ökats,

Sjette hufvudtiteln.

219

kostnaden för rälsutbytet å öfriga ifrågakomna 652 kilometer finge med
hela sitt belopp öka kapitalvärdet, helst det rälsutbyte, som föranledes
af hänsynen till det nödvändiga underhållet, fortfarande kommer att
upptagas i de årliga kostnadsstaterna.

Om jag i allt fall icke anser mig kunna nu förorda jernvägsstyrelsens
förslag i hela dess omfattning, så har detta sin grund i två
olika skäl. Å ena sidan skulle en så stor utgift som nära fem millioner
kronor, om ock fördelad på två år, blifva allt för tyngande i en statsreglering,
på hvilken af andra för fäderneslandet synnerligen maktpåliggande
skäl ovanligt stora kraf måste ställas, och å andra sidan
kan det ju sättas i fråga, om det vore klokt att just nu, då rälsprisen,
enligt hvad jernvägsstyrelsen påvisat, ännu befinna sig på en
ovanlig höjd, besluta sig för ett stort inköp, om hvilket man icke med
bestämdhet vågar säga, att det icke skulle kunna undanskjutas ett eller
annat år. Skulle under riksdagens fortgång den sjunkning i rälsprisen,
som redan börjat visa sig, än ytterligare fortgå, och skulle i öfrigt förhållandena
dertill gifva anledning, torde jag dock få återkomma till
frågan om rälsinköp i större omfattning.

Emellertid är det en af de omförmälda bandelarne, å hvilken enligt
min åsigt det ifrågasatta rälsutbytet icke kan utan afsevärda olägenheter
uppskjutas, nemligen bandelen Arlöf—Engelholm. Å denna
79 km. långa handel framföras de snälltåg, som förmedla trafiken
mellan Göteborg och Malmö och dermed den så kallade kontinentaltrafiken
till och från vestra Sverige ooh Norge. Då på denna handel
ännu qvarligga de vid dess inköp befintliga, nu 14 år gamla rälerna
af allenast 24,8 kg. ursprunglig vigt per meter, måste man erkänna, att
detta är en olägenhet, som ovilkorligen måste snarast möjligt undanrödjas.

Jernvägsstyrelsen har meddelat, att med ett antaget leveranspris
af 125 kronor per ton räler kostnaden för den gamla rälsbeläggningens
ersättande med ny sådan af 40,5 kg. vigt per meter skulle uppgå
till 7,500 kronor per km. bana. Detta belopp är naturligen ett
medeltal af kostnad sförslagen för de olika ifrågakomna bandelarne, i
hvilka kostnadsförslag vigten af de upptagna äldre rälerna ingår såsom
en vexlande faktor. Då bandelen Arlöf—Engelholm har de lättaste
rälerna, bör alltså kostnaden för rälsutbytet å denna handel öfverstiga
medeltalet. Denna kostnad utgör ock, enligt hvad jag från jernvägsstyrelsen
inhemtat, 8,250 kronor per km. bana enligt följande specificerade
förslag:

220

Sjette hufvudtiteln.

[30.]

Utläggning af
ytterligare ett
jernvägsspår
mellan Elfsjö
och Huddinge
samt mellan
Tumba och
Rönninge.

81 ton nya räler ......... å 125 kr............. kr. 10,125: —

400 par nya skärjern å 2,23 x> ............ » 892: —

800 st. skarfbultar ...... å 0,25 » » 200: —

7,000 st. rälsspikar...... å 0,06 » » 420: — ^ -q 537. _

arbetskostnad, transporter m. m.......................................... » 513: —

kronor 12,150: —

Afgår: för 49 ton brukbara räler å kr. 68 kr. 3,332: -—

» brukbara skärjern, skarfbultar

och rälsspikar.......................................... » 568: — kr 3 900'' _

Kostnad per km. bana: kronor 8,250: —

Kostnaden för rälsutbytet å hela bandelen om 79 km. blifver
alltså 651,750 kronor, hvilket belopp med hänsyn till sakens brådskande
beskaffenhet uppenbarligen bör göras tillgängligt för jernvägsstyrelsen
redan under innevarande år.

Jag får alltså tillstyrka, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för år 1902 anvisa å riksstatens sjette hufvudtitel, till förstärkning
genom rälsutbyte af öfverbyggnaden å bandelen Arlöf—Engelholm,
651,750 kronor, med rätt för Kongl. Maj:t att låta förskottsvis under
innevarande år af tillgängliga medel utanordna detta belopp.

Uti förut omförmälda underdåniga skrifvelse den 30 november 1900
har jernvägsstyrelsen slutligen gjort framställning om anvisande af
medel till utläggning af ytterligare ett jernvägsspår mellan Elfsjö och
Huddinge samt mellan Tumba och Rönninge. I denna del har jernvägsstyrelsen
anfört följande:

»För utläggning af ytterligare ett jernvägsspår mellan Huddinge
och Tumba jernvägsstationer har innevarande års Riksdag beviljat begärdt
anslag, 900,000 kronor.

Af den motivering, som jernvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse
den 16 december 1899 afgifvit för framställningen om berörda anslag,
framginge, bland annat, att den för befrämjande redan under närmaste
tiden af den allt jemt växande trafiken å vestra stambanan närmast
Stockholm nödvändiga utläggningen af nämnda bana till dubbelbana
kunde på sträckningen Elfsjö—Jerna utföras oberoende af de beslut,
som framdeles blefve fattade i de betydelsefulla frågorna rörande såväl
förändringar och nybyggnader vid stationerna och mellanliggande bandelar
i och vid Stockholm, som ock den ifrågasatta nya bananläggningen
för förkortande af vägen från Stockholm till Malmö.

Sjette kufvudtiteln.

221

Anordnandet af delen Huddinge—Tumba af nyssomnämnda sträckning
såsom dubbelbana kan nu antagas blifva under loppet af år 1902
fullbordadt, och den mycket känbara bristen på tågmötesplats på
det mellanliggande relativt långa stationsafståndet har derigenom
afbjelpts. Den nödvändiga fortsättningen af dubbelbananordnandet, som
synes böra omedelbart derefter ega rum, bör gifvetvis ansluta sig till
den redan utförda dubbelbandelen, och detta icke allenast af det skäl, att
någon tveksamhet om rätta läget för densamma å sträckningarna
Elfsjö—Huddinge och Tumba—Rönninge icke kan förefinnas, utan ock
för beredande af den lättnad vid tågdirigerandet i sin helhet å stambanan
närmast söder om Stockholm, som en dubbelbana i längre följd
bereder. Då afståndet från Elfsjö till Huddinge är 5,2 kilometer,
från Huddinge till Tumba 9,8 kilometer och från Tumba till Rönninge
5,2 kilometer, blir längden af den under arbete varande och de här
ytterligare ifrågasatta dubbelbandelarna tillsammans 20,2 kilometer, räknadt
mellan midten af respektive ändstationshusen.

Utförandet af detta dubbelbananordnande bör ock, likasom hittills
utförda och ytterligare påbörjade arbeten af samma slag, ombesörjas
af vederbörande banbefäl, enär ledningen af dessa arbeten icke lämpligen
kan skiljas från den tillsyn af det trafikerade jernvägsspåret, som
under arbetstiden mera än eljest påfordras. Förslaget till ifrågavarande
dubbelbananordnande har derföre blifvit utbrutet från det sammanhängande
förslag till nya och förändrade ban- och bangårdsanordningar från Saltskog
till Tomteboda m. m., som jernvägsstyrelsen har under utarbetande
och ärnar inom kort för Eders Kongl. Maj:t framlägga; och synas anslagen
till dubbelbananordningarna böra utgå oberoende af dem, som
för de mera omfattande anordningarna i och vid Stockholm kunna
komma att beviljas.

Af de för nu omhandlade dubbelbananordningar mellan Elfsjö och
Huddinge samt mellan Tumba och Rönninge upprättade och i särskildt
band bifogade kostnadsförslag samt plan- och profilritningar framgår,
att för förstnämnda erfordras ett belopp af 420,000 kronor och för
sistnämnda 290,000 kronor. De utvidgningar, som i sammanhang med
dubbelbananordnandet böra utföras å stationerna Huddinge, Tumba och
Rönninge för att göra dessa stationer bättre lämpade för de ökade fordringarna
å beqvämlighet och rymlighet, ingå icke i förenämnda summor,
då dessa åtgärder äro i allt väsentligt oberoende af anordningarna
å banan.

222

Sjette hufvudtiteln.

Hufvudposterna i kostnadsförslagen äro följande:

för bandelen Elfsjö—Huddinge:

jordområdets anskaffning ........................................................ 7,000 kronor

terrassering.................................................................................... 219,400 »

konstarbeten (förlängning af broar, trummor, vägportar

och vägbroar) ..................................................................... 26,000 »

öfverbyggnad (med räler af 40,5 kg. per meter)............ 114,000 »

diverse kostnader........................................................................ 12,000 »

allmänna omkostnader.............................................................. 41,600 »

Summa 420,000 kronor

för bandelen Tumba—Rönninge:

jordområdets anskaffning ......................................................... 7,000 kronor

terrassering................................................................................... 106,400 »

konstarbeten (förlängning af en bro, en vägport samt

trummor) .................... 23,600 »

öfverbyggnad (med räler af 40,5 kg. vigt per meter)... 111,600 »

diverse arbeten ....................................... 12,000 »

allmänna omkostnader.............................................. 29,400 »

Summa 290,000 kronor.

Afståndet mellan Elfsjö stations södra vexel och Huddinge stations
norra är, liksom afståndet mellan Tumba stations vestra vexel och
Rönninge stations norra, 4,8 kilometer.

Kostnaderna per kilometer af bandelen Elfsjö—Huddinge har sålunda
beräknats till omkring 87,500 kronor och af bandelen Tumba—Rönninge
till omkring 60,400 kronor. Till jemförelse härmed erinras om de motsvarande
kostnader, som beräknats för de af Eders Kongl. Maj:t och
Riksdagen redan beslutade dubbelbananordningarna, nemligen:

för bandelen Malmö''—Lund omkring 23,400 kronor
j> bandelen Lund—Eslöf omkring 29,400 kronor, samt
» bandelen Huddinge—Tumba omkring 96,700 kronor,

allt per kilometer nytt spår. Den mycket brutna och bergiga terrängen
å bandelarna på båda sidor om sistnämnda handel gör naturligen de
beräknade kostnadsbeloppen relativt till de sydsvenska dubbelbananord -

223

Sjette hufvudtiteln.

ningarnas höga, om de ock vid sidan af det för bandelen Huddinge—
Tumba äro låga. Så omfattande arbeten som de å sistnämnda handel
förekommande tunnelsprängningarna ingå ej heller i föreliggande förslagen;
men i likhet med hvad som eger rum å bandelen Huddinge—
Tumba måste all erforderlig mark nu förvärfvas.

I ofvan berörda förslag till nya och förändrade ban- och bangårdsanordningar
från Saltskog till Tomteboda m. m., som jernvägsstyrelsen
har under utarbetande, kommer ändring af vestra stambanans sträckning
närmast Stockholm att ifrågasättas från en punkt, belägen 1,445 meter
söder om Elfsjö stationshus midt. Att dubbelbanans framdragande till
Elfsjö station detta oaktadt här begäres, härleder sig uteslutande af
nödvändigheten att kunna för pågående trafiken tillgodogöra sig dubbelbananordningen
jemväl mellan Elfsjö och Huddinge så fort som möjligt
och redan under den tid, de större anläggningarna för ändring af stambanans
sträckning m. m. pågå. I det ofvan angifna kostnadsbeloppet
— 420,000 kronor — för dubbelbananordningen Elfsjö—Huddinge ingår
banans provisoriska anordnande från Elfsjö till nyss angifna punkt,
1,445 meter söder derom, med ett belopp af 120,000 kronor. Deraf
äro 98,000 kronor att betrakta såsom omkostnader uteslutande för
provisoriet, enär återstoden — 22,000 kronor — utgör värdet af öfverbyggnaden
till det nya spåret, hvilken öfverbyggnad efter spårets uppbrytande
kommer till godo för öfriga bananläggningar i Stockholms
närhet.

För omhandlade arbetens påbörjande och bedrifvande, i den mån
arbetare och redskap blifva disponibla från pågående arbetena å bandelen
Huddinge—Tumba, äro 300,000 kronor erforderliga redan under
år 1901.»

Jag instämmer till fullo i jernvägsstyrelsens nu framlagda förslag
och anser mig endast böra framhålla att jag, med hänsyn till det
påvisade och allmänt erkända behofvet att så snart som möjligt erhålla
dubbelspåranordning mellan Elfsjö och Huddinge, icke vågar
ifrågasätta att med denna anläggning skulle dröjas ända till dess vestra
stambanans ifrågastälda nya ingång från Elfsjö till Stockholm kan blifva
färdig. Kostnaden för dubbelspåret å sträckan 1,445 meter närmast
Elfsjö synes mig icke vara större, än att densamma kan anses motsvaras
af anordningens nytta under det flertal år, som måste förflyta,
innan man tidigast kan blifva färdig att trafikera den nya infartsvägen
till hufvudstaden.

224

Sjette hufvudtiteln.

[31.]

Ny rörlig
materiel vid
statens jernvägar.

Jag får alltså hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, till utläggning af ytterligare ett jernvägsspår mellan Elf sjö och
Huddinge samt mellan Tumba och Rönninge jernvägsstationer, för år 1902
anvisa 710,000 kronor, med rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf detta
belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel utanordna

300,000 kronor; lärande Kongl. Magt vilja, uppå föredragning af chefen
för finansdepartementet, besluta om sättet för anskaffande af härtill
nödiga medel °).

Rullande materiel.

I underdånig skrifvelse den 30 november 1900 har jernvägsstyrelsen
gjort framställning om aflåtande till Riksdagen af proposition om
anvisande till inköp af ny rörlig materiel för statens redan trafikerade
jernvägar af ett extra anslag å 5,500,000 kronor.

Med afseende härå har styrelsen andragit följande:

»Bristen på rullande materiel har äfven under innevarande år (1900)
orsakat, att transporter af flera slag försenats och försvårats. I förhållande
till trafikens tillväxt har nemligen ett alltför ringa antal nya
vagnar kunnat anskaffas, hvarjemte ej heller tillräcklig dragkraft för
vagnarnes snabbare omsättning funnits att tillgå.

Den ekonomiskt ofördelaktiga följden af denna brist på lokomotiv
och vagnar har framträdt ej blott uti den indirekta förlust, som drabbat
jernvägen, då den ej ens kunnat i fullt mått tillgodose den trafik, som
erbjudits, än mindre varit i tillfälle att söka framkalla en ytterligare
ökning af trafikrörelsen, utan äfven uti en högst afsevärd direkt utgift
för hyrandet af privatbanor eller enskilda personer tillhörig materiel;
denna hyreskostnad torde, hvad ensamt innevarande år beträffar, vid
årets slut komma att uppgå till 120,000 kronor för lokomotiv och

510,000 kronor för vagnar. Det är således jern vägsstyrelsens pligt att
hos Eders Kongl. Maj:t anmäla behofvet af ytterligare nyanskaffning
af rörlig materiel i sådan utsträckning, att det ofvan anförda missförhållandet
fortast möjligt måtte kunna aflägsnas.

Hvad först angår dragkraften, så beräknar styrelsen på grund af
från distriktsförvaltningarna inkomna framställningar behofvet af ökningen
af lokomotivens antal till 34 st., nemligen 8 för snäll- och
persontåg, 16 för godståg och 10 för stationstjenst.

*) Se bilaga till statsverkspropositionen: Finansplanen.

225

Sjette hufvudtiteln.

Med hänsyn till den utveckling, de inhemska verkstäderna för tillverkning''
af lokomotiv numera ernått, hyser styrelsen ej något tvifvel
om, att nämnda antal lokomotiv kan tillverkas inom landet före utgången
af år 1902, ja delvis levereras till och med under loppet af år
1901 — så mycket hellre som styrelsen för närvarande ej har anledning
föreslå införandet af någon ny lokomotivtyp, hvars utförande eljest
kunde kräfva längre tid.

Beträffande åter behofvet af vagnar anser styrelsen, att, på det att
förhyrning af vagnar må kunna inskränkas och om möjligt alldeles
undvikas, den nu ifrågakommande nyanskaffningen ej får omfatta mindre
än 45 person-, post-, fång- och packvagnar samt 300 täckta och 200
öppna godsvagnar.»

Enligt hvad styrelsen vidare föreslagit, skulle nu ifrågavarande anslag
användas för anskaffning af följande materiel till nedanstående
approximativt beräknade priser:

8 st. snälltågslokomotiv | jemte ( ............	................ kr.	480,000	—
16 » godstågslokomotiv > reserv-< ...........	................. »	1,120,000	—
10 » vexellokomotiv j delar ( ...........	................. »	500,000	—
30 » person- och postbogievagnar |	))	1 125 000
15 » fång- och packvagnar |
300 » täckta godsvagnar..............................	................. »	1,000,000	—
200 » öppna godsvagnar................................	................ »	500,000	—
axlar med hjul till vagnarne.........................	................. »	550,000	—
bromsinrättningar till godsvagnarne ............	............... »	150,000	—
reservdelar m. m. till vagnarne ...................	................. »	75,000	—
	Summa kr.	5,500,000	—

Styrelsen anhåller slutligen, att då, såsom ofvan antydts, goda skäl
förefunnes för antagandet, att de inhemska verkstäderna redan under
år 1901 kunde leverera några af de begärda lokomotiven, och samma
förhållande äfven egde rum med afseende på största delen af de till
anskaffning föreslagna godsvagnarne, till styrelsens förfogande redan
under innevarande år måtte ställas 1,000,000 kronor.

Den alltjemt fortgående stegringen i trafiken å statsbanorna medför
naturligen nödvändigheten att i tillräcklig grad tillgodose behofvet af
ökad transportmateriel, men oaktadt de stora anslag, som förut och
senast sistförflutna år beviljats till ny rullande materiel vid dessa banor,
förefinnes, såsom jernvägsstyrelsen påpekat, eu känbar brist på dylik
Bih. till Ilihtd. Blot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 1 Saft. 2!)

Anslag till
fullbordande
af statsbanan
mellan Boden
och YtterMorjiirv.

226 »Sjette hufvucltiteln.

materiel. Med hänsyn särskild! till önskvärdheten att undvika de förluster,
som uppstå genom förhyrande från främmande håll af lokomotiv
och vagnar, måste det anses vara ett synnerligen trängande behof att
ytterligare öka statsbanornas egen transportmateriel; och jag finner
derför tillfyllestgörande skäl föreligga för att föreslå anvisande af ifrågasatta
anslag.

Jag tillåter mig härvid erinra att uti den af Kongl. Maj:t den 31
nästlidne december faststälda kostnadsstat för innevarande år upptagits
för hyra af lokomotiv 45,000 kronor och för vagnhyra 400,000 kronor.
Jag tillstyrker, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för år 1902, till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens
redan trafikerade jernvägar, anvisa å riksstaten utom hufvudtitlarne

5,500,000 kronor, med rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf detta belopp
förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel utanordna 1,000,000
kronor.

Statens jernvägsbyggnader.

Sedan Riksdagen år 1897 beslutat anläggning enligt Kongl.
Maj:ts förslag af en statsbana från Boden till Ytter-Morjärv, för hvilken
jernväg kostnaden beräknats till 4,371,000 kronor, hafva för denna
bananläggning anvisats å riksstaten utom hufvudtitlarne:

för	år	1898 .............	.......................................... kronor	1,300,000: —
	))	1899 .............	............................................ »	1,300,000: —
	»	1900 ..............	.......................... »	1,000,000: —
»	»	1901 .............	.................................. »	771,000: —
			eller tillsammans kronor	4,371,000: —

motsvarande hela den beräknade byggnadskostnaden.

Rörande denna banbyggnads fortskridande under år 1900 får jagmeddela
följande:

Den 1 oktober 1900 öppnades delen Boden-Niemisel för allmän
trafik.

Under året uppfördes 20 provisoriska byggnader. 16,409 meter
transportväg anlades. Terrasseringsarbetena bedrefvos hufvudsakligen
mellan Niemisel och Småsel, hvarvid banvall färdigbildades på en längd
af 10,507 meter.

Sjette hufvud ti teln.

227

För mindre vattendrags ledande genom banvallen fullbordades 15
afloppstrummor. Stenarbetena för en bro fullbordades, hvarjemte öfverbyggnaderna
för tvenne andra broar uppsattes.

Spår utlades å en sträcka af 15,447 meter, hvarigenom rälsläggningen
fortskridit till Afvafors, 48,9 kilometer från Boden. Banan fördigballastades
på en sträcka af 14,560 meter samt underballastades på
en längd af 7,802 meter.

Å bangårdarne vid Boden, Hundsjö, Niemisel och Afvafors samt
mötesplatsen vid Degerselet pågingo terrasserings- och husbyggnadsarbeten.

En del banbevakningsbostäder uppfördes, hvarjemte 14,874 meter
stängsel af trä uppsattes samt 28 mindre vägöfvergångar och en vägbro
fullbordades.

Arbetsplan för innevarande år för denna banbyggnad faststäldes
den 14 december 1900.

I fråga om detta jernvägsbyggnadsföretag har nu jernvägsstyrelsen
i underdånig skrifvelse den 10 december 1900 anfört följande:

Ehuru de å pris, på hvilka det för denna banbyggnad år 1896 uppgjorda
kostnadsförslag grundats, måste med hänsyn till då rådande konjunkturer
anses hafva varit fullt tillräckligt tilltagna, hade det dock
under arbetets fortgång visat sig, att till följd af de afsevärda stegringar
i arbets- och materialpris, hvilka under de senare åren egt rum,
de af Riksdagen anvisade medel icke komme att blifva till fyllest för fullbordande
af ifrågavarande banbyggnad. Enligt af vederbörande arbetschef
upprättade, till styrelsen ingifna detaljerade kostnadsberäkningar,
hvilka uppgjorts med tillämpning af nu gällande arbets- och materialpris
och hvilka gåfve vid handen, att de anslagna medlens otillräcklighet
vållats uteslutande till följd af berörda prisstegringar och ingalunda
genom arbetenas större omfång, skulle nemligen utöfver de för
banan redan beviljade medel erfordras ett belopp af omkring 748,000
kronor, hvari dock inberäknats det till 96,000 kronor uppskattade värdet
af de vid arbetets afslutande i förråd qvarvarande, banbyggnaden
tillhöriga arbetsredskap och andra effekter, hvilken summa upptagits
bland förrådsomkostnader, och skulle enligt arbetschefens uppgift anslagsbehofvet
alltså utgöra omkring 652,000 kronor.

Vid uppgörandet af dessa kostnadsberäkningar hade bemälde arbetschef
i fråga om kostnaden för arbeten, hvilka återstode att utföra efter
den 1 oktober detta år, upptagit för ballastning en krona 25 öre per
kubikmeter, för räler 126 kronor per ton samt för sliprar en krona

228

Sjette hufrndtiteln.

80 öre per stycke, hvarförutom för diverse kostnader för arbetets ledning,
för förrådet m. m. tillagts omkring 9 procent af kostnaden för
de återstående arbetena.

Då nämnda pris för ballastning syntes styrelsen med hänsyn till
ej mindre grustägternas ojemnhet och deraf föranledda svårighet att
uttaga användbart grus ur desamma än äfven nu gällande höga stenkolspris
vara för lågt beräknadt, hade styrelsen, som ansåge samma
vara förhållandet med öfriga ofvan angifna och af arbetschefen upptagna
belopp, funnit sig böra höja såväl prisen för ballastning, räler
och sliprar till respektive 1 krona 50 öre, 128 kronor och 2 kronor
som ock procenten för diverse omkostnader till 10 procent, hvarjemte,
då Morjärv tillsvidare komme att blifva ändstation för stambanan genom
öfre Norrland, det befunnits nödigt att utöfver de af arbetschefen
gjorda beräkningar upptaga kostnad för ett betjeningslius för två hushåll
å Morjärvs bangård.

Genom nu omförmälda, af styrelsen företagna prisförhöjningar och
tillägg skulle det af arbetschefen angifna anslagsbehof böra ökas med

70,000 kronor eller till omkring 722,000 kronor, hvilken summa, utgörande
ungefär 16,5 procent af den år 1896 beräknade anläggningskostnaden,
styrelsen alltså ansåge vara för banans fullbordande erforderlig
utöfver de af Riksdagen anvisade medel 4,371,000 kronor.

Enligt hvad styrelsen i underdånig skrifvelse den 21 november
1900 vid öfverlemnande af arbetsplan för år 1901 för ifrågavarande
statsbana anmält, kunde banan icke beräknas blifva” färdig att
öppnas för allmän trafik förrän på hösten år 1902, men för att medhinna
de återstående arbetena till sist sagda tid ansåge styrelsen, som
i berörda arbetsplan icke intagit andra arbeten än dem, som beräknats
kunna med det af Riksdagen för år 1901 anvisade belopp af 771,000
kronor utföras, att arbetena måste bedrifvas i större omfattning än
sagda arbetsplan angåfve, och har i anledning deraf styrelsen i underdånighet
anhållit, att af ofvan omförmälda anslagsbehof af 722,000 kronor
ett belopp af 600,000 kronor måtte redan under år 1901 ställas till
styrelsens disposition för rälsläggningens framdragande och spårets
undergrusande till banans ändpunkt samt för påbörjande af ej mindre
banbevakningsbostäderna mellan Afvafors och Morjärv än äfven terrass
seringsarbetena för Morjärvs bangård och mötesplatserna vid Hataträsk
och Sågbäcken.

För att vinna närmare utledning rörande kostnadsökningen för
ifrågavarande byggnadsföretag har jag från jernvägsstyrelsens byggnads -

229

Sjette hufv ml titeln.

byrå införskaffat en tabellariskt uppstäld öfversigtlig jemförelse mellan
år 1896 och år 1900 af jernvägsstyrelsen beräknade kostnader * för
anläggning af statsbanan Boden—Ytter-Morjärv. Af denna jemförelse
synes, bland annat, att enhetspriset för bergsprängning beräknats år 1896
till 4 kronor 14 öre och år 1900 till 4 kronor 49 öre per kubikmeter,
att enhetspriset för jordflyttning och ballastning beräknats år 1896 till
1 krona 30 öre och år 1900 till 1 krona 53 öre per kubikmeter samt
att enhetspriset för öfverbyggnad till hufvudspåret beräknats år 1896
till 8 kronor 56 öre och år 1900 till 10 kronor 33 öre per längdmeter.

För ytterligare säkerhets skull har jag anmodat f. d. öfversten A.
T. Roos, hvilken på sin tid i egenskap af öfveringeniör ledde arbetena
å stambanan genom öfre Norrland, att taga del af de uppgjorda kostnadsförslagen.
Öfverste Roos har i afgifven promemoria, i fråga om statsbanebyggnaden
Boden—Ytter-Morjärv, meddelat att, enligt den jemförande
öfversigten, de förut beräknade arbetsqvantiteterna ej i nämnvärd
mån blifvit öfverskridna men påverkats af den allmänna prisstegringen,
samt att, ehuru han ansåge det af arbetsbefälet beräknade
beloppet böra blifva tillräckligt för arbetets fullbordande, den
ökning i byggnadskostnaden, som af styrelsen ansetts erforderlig, vore
så till vida att föredraga, som man vid ett större byggnadsföretag borde
om möjligt tillse att brist ej behöfde befaras.

Med stöd af hvad sålunda förekommit får jag tillstyrka, att Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, till fullbordande af statsbanan från Boden till Ytter-Morjärv, för
år 1902 bevilja å riksstaten utom hufvudtitlame ett anslag af 722,000
kronor, med rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf detta belopp förskottsvis
under innevarande år af tillgängliga medel utanordna 600,000
kronor.

För anläggning af en statsbana från Gellivare förbi Luossavaara och
Kiirunavaara malmfält till riksgränsen i rigtning mot Ofoten, för hvilken
jernväg kostnaden beräknats till 21,498,000 kronor, har Riksdagen
anvisat:

för år 1899 ............................................................ kronor 5,400,000: —

y> » 1900 ............................................................ » 4,000,000: —

» » 1901 ............................................................. » 10,100,000: —

eller tillsammans kronor 19,500,000: —

[33.]

Anslag till
fortsättande
af statsbanan
från Gellivare
till riksgränsen.

230

Sjette hufvudtiteln.

^Af detta belopp hafva 750,000 kronor anvisats å riksstaten utom
hufvudtitlarne, hvaremot det öfriga beloppet anvisats till utgående från
riksgäl d sk ontoret.

Af hela den beräknade kostnadssumman, 21,498,000 kronor, har
den beräknade kostnaden för rullande materiel utgjort 4,534,000 kronor
och således kostnaden för sjelfva banbyggnaden med stationer

16.964.000 kronor. Af det anvisade beloppet, 19,500,000 kronor, äro

2.650.000 kronor afsedda för rullande materiel.

Under år 1900 utfördes å denna bana hufvudsakligen följande
arbeten:

A. Norra Distriktet.

Provisoriska byggnader till ett antal af 55 stycken uppfördes.
Transportvägar till en längd af 4,630 meter anlades.

Den för bergborrningsarbetenas bedrifvande afsedda elektriska kraftstationen
vid Abiskojokk fullbordades.

Banvallen färdigbildades å en sträcka af 8,470 meter och terrasserades
derjemte delvis å en längd af 39,290 meter.

92 afloppstrummor fullbordades. Stenarbetena för tvenne broar
afslutades och påbörjades för 6, hvarjemte 4 vattentunnlar utsprängdes.

Spår utlades och underballastades å en längd af 6,620 meter,
räknadt från distriktets södra gräns.

B. Södra Distriktet.

Provisoriska byggnader till ett antal af 149 stycken uppfördes.
Transportvägar af enklaste slag anlades till en längd af 38,250 meter.

Terrasseringsarbetena bestodo dels i kompletteringsarbeten mellan
G-ellivare och Kiruna dels i banvallens bildande mellan sistnämnda plats
och distriktets norra gräns. Banvall färdigbildades å en sträcka af
68,132 meter samt terrasserades delvis å 92,418 meter.

71 afloppstrummor fullbordades. Landfästena för 8 broar färdigmurades,
och påbörjades stenarbetena för tvenne andra broar. Öfverbyggnaderna
för 6 broar uppsattes.

Spåret framdrogs och underballastades till distriktets norra gräns,
hvarigenom distriktet till hela sin längd blef rälslagdt.

Å Gellivare och Kiruna bangårdar verkstäldes en del arbeten för
husbyggnaders uppförande, hvarjemte å linien en del banbevakningsbostäder
uppfördes.

För arbetets fortsatta bedrifvande under år 1901 har Kongl. Maj:t
den 21 december nästlidna år faststält plan.

231

Sjette hufvudtiteln.

Beträffande det anslagsbelopp, som bör äskas för denna jernvägsbyggnad
för år 1902, bar jernvägsstyrelsen i sin berörda skrifvelse
den 10 december 1900 lemnat följande utredning:

Med anledning af inträffade prisstegringar och andra under arbetets
fortgång tillstötande omständigheter, hvilka bidragit till att öka kostnaden
för banans anläggning, hade styrelsen funnit sig föranlåten att i sammanhang
med uppgörandet år 1899 af arbetsplan för år 1900 verkställa
nya kostnadsberäkningar, till grund hvarför lades de arbets- och materialpris
samt de förhållanden i öfrigt, som under senare hälften af år
1898 och 1899 års tre första qvartal varit rådande. Enligt dessa kostnadsutredningar
beräknades anläggningen af banan komma att kosta

22,370,000 kronor, i hvilken summa dock icke medtagits kostnaden för
anskaffande af rullande materiel (4,534,000 kronor) och det till omkring
443,800 kronor uppskattade värdet af förrådseffekterna vid tiden
för arbetenas afsilande.

Ehuru berörda kostnadsutredningar hade gjorts detaljeradt och med
tagen hänsyn till de ogynsamma omständigheter, som dittills varit
rådande, hade det dock visat sig, att de förhållanden, på hvilka beräkningarna
då grundades, ingalunda varit de ogynsammaste, styrelsen
hade att räkna med.

Vintern 1899—1900 hade nemligen på det hela taget, varit betydligt
kallare än närmast föregående vintrar; frost hade inträffat redan i
september eller omkring två månader tidigare än under år 1898; snö
och is hade qvarlegat ovanligt länge eller ända till slutet af juni månad.
Efter nio månaders vinter hade så kommit en sommar kallare och mera
regnig än förut i mannaminne, och såväl i juli som i augusti hade
marken ofta varit hvit af nyfallen snö. Derjemte hade under berörda
vinter rådt ovanligt svåra snöstormar, hvilka hopat ofantliga snömassor
i dalsänkningarna, der den rälslagda delen af banan framdragits, och
derigenom åstadkommit, att materialtransporterna försvårades och i hög
grad fördyrades, hvarförutom, då snön blåst bort från höjderna, kälen
nedträngt till betydligt djup i jordskärningarna. Under senare hälften
af juli samt under augusti hade kälen visserligen gått ur jorden till ett
djup af 0,5 till 1,5 meter, men redan i midten af september hade ny
kille bildats, som inom kort gått ned till den yta, der deri gamla vidtog.
Den jord, som skolat omflyttas, både sålunda varit i det närmaste under
hela året genomkälad och i regel måst sprängas med dynamit, hvilket
haft till följd, att jordprisen ökats långt utöfver de beräknade. Då den
synnerligen ogynsamma väderleken ofta hindrat allt arbete samt
arbetarne haft att utstå många besvärligheter genom köld, regn och

232

Sjette hufvudtiteln.

snöstormar, hade detta medfört, att deras anspråk på hög förtjenst per
effektiv arbetsdag afsevärdt stegrats, hvarförutom till följd af nämnda
väderleksförhållanden vida större kostnader, än förut beräknats, måst
nedläggas på arbetarnes bostäder samt på anskaffande af bränsle. Derjemte
både stora siimmor måst utbetalas för att medelst snöskottning
och uppförande af långa s. k. snötunnlar kunna hålla arbetena i gång
under vintern på de platser, der sådant med fästadt afseende å tiden
för banans öppnande för malmtrafik och arbetenas omfång varit nödvändigt.

På grund af nu anförda förhållanden och då, om de två återstående
arbetsåren blefve lika ogynsamma som det senast tilländalupna, anledning
förefunnes att befara, det den totalkostnad, som år 1899 beräknats
för anläggning af ifrågavarande statsbana, komme att öfverskridas, hade
styrelsen ansett det vara nödvändigt att med ledning af de för banan
från arbetets början till och med den 30 september 1900 häfda kostnader,
hvilka vore till siffran kända, samt den under år 1900 vunna
erfarenhet låta genom vederbörande arbetschefer utarbeta nya kostnadsberäkningar
för de återstående arbetena, räknadt från den 1 oktober
1900.

Enligt denna nya utredning hade den år 1899 uppgjorda kostnadsberäkningen
ansetts böra ökas med 2,448,000 kronor, hvadan alltså
kostnaden för banan skulle, oberäknadt rullande materiel och det till

766,000 kronor uppskattade värdet af de vid arbetets afslutande i förråd
qvarvarande, banbyggnaden tillhöriga arbetsredskap och andra effekter,
uppgå till 24,818,000 kronor.

I denna summa inginge ej mindre den kostnadsökning af 233,000
kronor, som omstakningen af jernvägslinien vid Nuoljafjellet, der med
Kongl. Maj:ts genom nådigt bref den 27 sistlidne oktober lemnade
medgifvande banan skall framdragas genom en i fjellet utsprängd, omkring
850 meter lång tunnel, beräknats medföra, än äfven ett belopp
af 590,000 kronor för oförutsedda utgifter, hvilket senare belopp, utgörande
ungefär 4 procent af den beräknade återstående kostnaden,
styrelsen, ehuru den nu gjorda utredningen vore synnerligen detaljerad
och ovanligt höga å pris lagts till grund för densamma, funnit böra
upptagas, med hänsyn dertill att erfarenheten visat att, hur noggrannt
och i detalj ingående beräkningarna än utfördes, det likväl icke vore
möjligt att förutse alla de till arbetenas fördyrande bidragande omständigheter,
hvilka kunde inträffa vid ifrågavarande, verldens nordligast
belägna och genom fullständiga ödemarker framdragna banbyggnad.

Sjette hufvudtiteln.

233

Bland öfriga omständigheter, som fördyrat arbetena, har styrelsen
framhållit följande :

I de flesta djupare skärningar, i hvilka profgropar icke utan betydande
kostnader och tidsutdrägt kunnat nedföras till balanslinien, hade
nedre delen visat sig bestå af mycket svårarbetade och hårdt hopbakade
rullstensmoräner, ehuru profgroparna ådagalagt en mera lättarbetad jordmån.
Jemväl hade i skärningarna på sidan af midtellinien, i hvilken
vid banans permanentstakning profgropar upptagits, anträffats — särskilt
på de å fjellen vid Torne träsk befintliga skärningarna — afsevärda
qvantiteter berg, hvarigenom kubikmassan berg att bortspränga
ökats.

Till följd deraf dels att 1900 års vårflöden påvisat nödvändigheten
af att genom dikningar i vida större omfattning, än förut kunnat antagas
vara behöflig, skydda banvallen mot det vid snösmältningen inträffande
häftiga vattenflödet, dels ock att de vidsträckta myrarne, öfver
hvilka banan framginge, visat sig vara i hög grad sammantryckliga,
hade de jordmassor, som måst omflyttas, afsevärdt ökats.

Jemväl i fråga om banans ballastning hade svårigheter uppstått, i
det att det grus, som påräknats för densamma, befunnits vara af mindre
god beskaffenhet, h vilket åstadkommit, att ökad tjocklek måst gifvas åt
ballastbädden.

Stenarbetena hade flerstädes blifvit afsevärdt dyra, af anledning
att det varit omöjligt att inom rimliga afstånd från arbetsplatsen erhålla
för arbetena användbar sten, som understundom måst transporteras en
våglängd af å norra distriktet med häst ända till 9 å 10 kilometer och
å södra distriktet med tåg ända till 116 kilometer.

Då under vintern 1899—1900 utrönts, att de vattendrag, vid hvilka
vattenstationer varit afsedda att förläggas, icke hölle så stor vattenmängd
som beräknats, nödvändiggjorde detta kostsamma anordningar
för berörda vattenstationer.

Till följd af nu gällande höga kolpris hade betydligt högre kostnader,
än år 1899 ifrågasatts, måst beräknas för allt lokomotivarbete.

Enär det från kronoskog utstämplade sågtimmer vid försågning
befunnits vara af mindre god beskaffenhet och delvis måst kasseras,
hade ur detsamma icke kunnat uttagas den virkesmängd, som beräknats.
Det erhållna virket hade sålunda stält sig afsevärdt dyrt, och med hänsyn
till detta förhållande hade i det nu uppgjorda kostnadsförslaget
högre pris måst åsättas sliprar, vandringsplank, byggnadsvirke och
snickerier.

Bill. till Riked. Prof,. 11)01. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 30

234

Sjette hufvudtiteln.

Sedan ifrågavarande nya kostnadsförslag af arbetscheferne upprättats,
hade styrelsen emellertid funnit sig böra med 200,000 kronor höja
den beräknade återstående kostnaden för Kiruna bangård, enär dels till
följd af styrelsens underdåniga framställning om tillsättande af nya
tjenstebefattningar vid statens jernvägar ett större behof af expeditionslokaler
och befälsbostäder måste i fråga om nämnda bangård förutses,
dels ock grundad anledning numera förefunnes till antagande, att tillgången
på privata bostäder, lämpliga för betjeningspersonalen, icke
komme vid tidpunkten för banans öppnande för allmän trafik och under
närmaste tiden derefter att motsvara, hvad som förut derutinnan påräknats.

Då vid redan afslutade aftal om leverans af lokomotiv" och vagnar,
afsedda för blifvande malmtrafik å statsbanan Gellivare—riksgränsen,
prisen uppgått för de förra till 91,000 kronor och för de senare till
6,265 kronor per stycke, under det att vid uppgörandet af 1897 års
kostnadsförslag prisen för samma materiel upptagits till respektive

77.000 kronor och 5,500 kronor, till hvilka pris firman Nydqvist & Holm
i Trollhättan och nya aktiebolaget Atlas enligt då afgifna anbud förklarat
sig kunna leverera berörda materiel, hade styrelsen sett sig nödsakad
att höja det i nyssnämnda kostnadsförslag angifna belopp för
rullande materiel, 4,534,000 kronor, med 355,000 kronor eller till 4,889,000
kronor.

Enligt det nu uppgjorda kostnadsförslag med deri af styrelsen
gjorda tillägg skulle alltså anläggningskostnaden för ifrågavarande jernväg
uppgå till 29,907,000 kronor, hvaraf 4,889,000 kronor afsetts till
inköp af rullande materiel och 25,018,000 kronor beräknats för sjelfva
jernvägsanläggningen.

Då Riksdagen hittills till banan anvisat tillhopa 19,500,000 kronor,
torde ett belopp af 10,407,000 kronor böra anvisas för samma banbyggnads
fortsättande under år 1902, varande deruti inbegripet hvad som
ytterligare erfordrades för anskaffande af rullande materiel, motsvarande
en summa af 2,239,000 kronor.

Som styrelsen af det för år 1901 beviljade anslag å 10,100,000
kronor bemyndigats att redan under år 1900 för vissa ändamål använda

3.600.000 kronor, återstode alltså för genomförande af de för banans
båda distrikt uppgjorda arbetsplaner för år 1901 en summa af 6,500,000
kronor, deraf 3,500,000 kronor afsetts för södra och 3,000,000 kronor
för norra distriktet.

Då styrelsen emellertid, vid det förhållande att denna jernväg borde
vara färdig inom viss tid, ansåge det vara oundgängligen nödvändigt

235

Sjette hufvudtiteln.

att under år 1901 bedrifva arbetena i afsevärdt större omfattning, än
nyssnämnda arbetsplaner angåfve och de af sagda års anslag återstående
medel medgåfve, äfvensom att anordna anskaffandet af den
mycket omfattande materielen, så att densamma kunde med säkerhet
vara tillgänglig vid 1902 års slut, har styrelsen anhållit, att af det
anslag, som torde komma att af Riksdagen beviljas för år 1902, ett
belopp af 5,600,000 kronor, deraf 4,600,000 kronor afsetts för sjelfva
jernvägsanläggningen och 1,000,000 kronor till inköp af rullande
materiel, måtte förskottsvis under år 1901 af tillgängliga medel utanordnas;
och har styrelsen meddelat sin afsigt vara att af det för
sjelfva jernvägsanläggningen beräknade belopp använda 1,607,000
kronor till terrasserings- och ballastningsarbeten, 729,000 kronor till
anordnande af vattengenomlopp, 202,000 kronor för arbeten å bangårdar
och mötesplatser, 190,000 kronor för uppförande af banbevakningsbostäder
samt 1,439,000 kronor för öfverbyggnaden, varande
återstoden eller 433,000 kronor beräknad åtgå till arbetets ledning och
förvaltning, förrådsomkostnader, transporter, arbetstågens drift in. m.

Såsom skäl för påskyndandet af nyss uppräknade arbeten har styrelsen
anfört följande:

att försigtigheten torde bjuda att så anordna arbetena att de, för
hvilkas utförande den jemförelsevis största arbetsstyrkan erfordras, kunde
vara af slutade vid 1901 års utgång, hvarigenom faran för under år
1902 möjligen inträffande strejker väsentligen minskades;

att det synts styrelsen nödvändigt ej mindre att under år 1901 utföra
det hufvudsakligaste af terrasseringsarbetena äfvensom vattengenomloppen,
på det att spåret måtte under år 1902 kunna blifva disponibelt
för återstående ballastningsarbeten och materialtransporter, hvilka senare
säkerligen komme att blifva mycket betydande, än äfven att påskynda
uppförandet af permanenta bostäder å bangårdar och mötesplatser samt
åt* banbevakningsbostäder, på det att åt öfver- och underbefäl samt
bevakningspersonal måtte kunna beredas bättre bostäder än nu befintliga;

samt att styrelsen funnit det vara angeläget att, såvida utsprängningen
af tunneln vid Nuoljafjellet kunde bedrifvas enligt gjorda förutsättningar,
redan före 1901 års utgång kunna framdraga rälsläggningen
till riksgränsen för att derigenom ej mindre underlätta upptransporterandet
af den myckenhet- byggnadseffekter, som särskilt erfordrades
för anläggning af den blifvande stationen vid riksgränsen, än äfven
minska kostnaderna derför.

I detta sammanhang har styrelsen slutligen anmält, att såsom tillgång
upptagits det penningebelopp, 766,000 kronor, hvartill värdet af

236

Sjette liutVudtiteln.

de vid tiden för arbetenas afsilande i förråd qvarvarande arbetsredskap
och andra effekter beräknats uppgå, samt att berörda belopp måste
kunna under loppet af år 1902 påräknas för banbyggnadens fullbordande,
men denna omständighet hade synts styrelsen icke böra föranleda
dertill att nu göra underdånig framställning om erhållande af särskilt
anslag, motsvarande berörda förrådsvärde, då en icke oväsentlig
del af nämnda arbetsredskap och effekter erfordrades för arbetena å
statsbanan genom Bohuslän och det, enligt styrelsens förmenande, torde
vara antagligt, att återstoden deraf kunde öfvertagas af annan senast
under år 1902 beslutad statsbanebyggnad.

Jernvägsstyrelsens byggnadsbyrå har på begäran tillhandahållit mig
en öfversigt och jemförelse mellan den år 1899 respektive år 1900 beräknade
kostnaden för anläggning af statsbanan Gellivare—riksgränsen.
Bland mera afsevärda ökningar i beräknade enhetspris torde böra omförmälas
följande: för bergsprängning från 4 kronor 34 öre till 5 kronor
61 öre per kubikmeter, för tunnelsprängning från 325 kronor till 447
kronor per längdmeter samt för öfverbyggnad till hufvudspåret från 17
kronor 79 öre till 19 kronor 82 öre per längdmeter.

Då värdet af de vid tiden för arbetenas afslutande i förråd qvarvarande
arbetsredskap och andra effekter upptagits till ovanligt högt
belopp, 766,000 kronor, tillåter jag mig erinra, att i detta belopp ingår
värdet af elektriska maskiner vid Abiskojokk och Kaderjokk samt linbanan
vid Rombaksbotten.

Beträffande tunnelanläggningen i Nuoljafjellet får jag erinra, hurusom
i underdånig skrifvelse den 3 oktober i 900 jernvägsstyrelsen anfört,
att enligt faststäld plan jernvägen skulle framdragas längs sluttningen
af det vid öfra ändan af Torne träsk belägna Nuoljafjellet, att
vid afgifvande af förslag till denna plan, enligt hvilken jernvägslinien
vid nämnda fjell blifvit, för undvikande af betydlig tunnelsprängning,
framdragen nedanför fjellet öfver en från detsamma mot träsket starkt
sluttande terräng, jernvägsstyrelsen ansett i följd af fjellets utseende
skäl icke föreligga för antagande, att bergskred till skada för jernvägen
och trafiken derå skulle vara att befara; att rigtigheten af detta antagande
äfven, med undantag af två under augusti månad 1900 inträffade
stenskred, bestyrkts af dittills vuunen erfarenhet; att under den
mycket snörika vintern 1898—1899 ej heller inträffat snöskred af beskaffenhet,
att särskilda säkerhetsåtgärder deremot förmenades blifva
för framtiden erforderliga; att under vintern 1899—1900 emellertid snöskred
af betydande omfattning förekommit å ifrågavarande plats, dervid

Sjette hufvudtiteln.

237

den för jernvägsbyggnadens behof anlagda transportvägen nedanför den
utstakade jernvägslinien blifvit delvis förstörd samt den för samma ändamål
uppförda telefonledningen skadad; att på grund deraf styrelsen,
som ansett, att vid nämnda ställe trafiksäkerheten kunde blifva fullständigt
betryggad endast genom banans ledande genom en i fjellet utsprängd
tunnel, låtit verkställa för ändamålet nödiga undersökningar;
samt att dervid utrönts att tunnelns längd skulle komma att uppgå till
ungefär 850 meter, och att en dylik ändring af jernvägsliniens sträckning
skulle medföra en vägförlängning af 32 meter och en kostnadsökning
af omkring 233,000 kronor. Genom omförmälda nådiga bref
den 27 oktober 1900 blef den af jernvägsstyrelsen gjorda framställning
om den erforderliga afvikelsen från den faststälda planen bifallen.

Rörande den enligt jernvägsstyrelsens förslag tillkommande kostnaden
för ytterligare byggnader vid Kiruna station har jag emottaga följande
specifikation:

Byggnader för:

Bana/''delning en

ett boställshus afsedt till bostäder åt en
baningeniör och en öfverbanmästare
samt till expeditionslokal för baningeniören
................................................. kronor

40,000: —

Maskinafdelning en

ett boställshus afsedt till bostäder åt eu
maskiningeniör, en vagnförman och
en förrådsvakt samt till expeditionslokaler.
.......................................................

ett betjeningshus, innehållande 8 lägenheter
om ett rum och kök och afsedt
till bostäder åt lokomotiv- och vagnpersonal.
.....................................................

en barackbyggnad, innehållande 20 rum
och afsedd till bostäder åt lokomotiv-
och vagnpersonal samt verkstadsarbetare.
...........................................

40,000: —

40,000:

20,000: — 100,000: —

Transport kronor 140,000: —

238

Sjette hufvudtiteln.

Traftkafdelningen

Transport kronor

140,000:

ett boställshns afsedt till bostäder åt en
trafikinspektör och en bjråassistent
samt till expeditionslokaler för trafikinspektören
......................................... )> 40,000: —

en barackbyggnad, innehållande 20 rum
och afsedd till bostäder åt stations betjente

samt tågpersonal .................. )> 20,000: —. gQ qqq.

Summa kronor 200,000: —

Rörande nödvändigheten af att i Kiruna placera en trafikinspektör
jemte en byråassistent, en baningeniör och en maskiningeniör får jag
åberopa hvad derom förut i dag anförts.

Ur ofvan omförmälda, af f. d. öfversten Roos afgifna promemoria
torde jag få meddela följande uttalanden:

Att jern vägsbyggnad genom öde bygd och under svåra klimatiska
förhållanden vore ''förenad med stora, nästan oberäkneliga svårigheter,
läge i sakens natur, och funne stöd i alla hittills utförda jernvägsbyggnader
i de länder, der ett arktiskt klimat vore rådande.

Redan den till större delen med utländskt kapital utförda banbyggnaden
Luleå—Gellivare hade kräft en i förhållande till de obetydliga
terrasseringsarbetena förvånande stor byggnadskostnad och påvisade,
att de s. k. faux frais för byggnadsföretag i obefolkad trakt
och med hårdt klimat äro så stora, att de icke på förhand kunna beräknas
utan endast godtyckligt antagas.

Vid upprättande af kostnadsberäkningar för under arbete varande
statsbanor i Norrbotten hade, om äfven med nödig förhöjning, till
grund lagts förut vid statens jernvägsbyggnader gällande arbets- och
materialpris, men hade redan vid arbetenas påbörjande en hastig stegring
i så väl arbets- som materialkostnader uppstått, hvartill ytterligare kommit
stark efterfrågan å vandt och erfaret arbetsbefäl och arbetsmanskap,
som till en stor del föredragit att söka sysselsättning vid söderut
pågående byggnadsföretag, och hvarigenom arbetsprisen genast uppdrifvits
till en efter våra förhållanden okänd höjd och sedermera icke
kunnat nedbringas.

Byggnadskostnad^ för statsbanan Gellivare—riksgränsen skulle
enligt nu gjorda beräkningar höjas med cirka 35 procent; och

239

Sjette hufvudtiteln.

syntes anledningen dertill vara, förutom höjda arbets- och materialpris,
de stora extra anordningar, som arbetets bedrifvande på en lång arbetslinie
och med en större arbetsstyrka måste kräfva och hvartill kommit
högst ogynsamma väderleksförhållanden under det gångna arbetsåret.

Huru mycket äfven söderut en banbyggnad vore beroende af gynsamma
väderleksförhållanden, vore den det i ännu högre grad i norra
delen af landet, der vintern vore så lång och sommaren så kort. Vid
bedrifvande af jordarbetena å den uppgående norra stambanan hade
kälbildningen i skogsmark varit relativt obetydlig till följd deraf, att
snön föll jemn och i god tid skyddade marken för köldens åverkan,
hvaremot på alla öppna fält kälbildningen varit särdeles djup och förorsakat
höjda utgräfningspris. Då enligt uppgift jordskärningarne
norr om Gellivare under sistlidne sommar varit till en stor del genomkälade
eller så att arbetet derstädes nästan oafbrutet måst pågå i frusen
mark, hade derigenom högst svåra prissättningsförhållanden uppstått,
som betydligt påverkat jordarbetets kostnad.

Enligt jern vägsstyrelsens beräkning å kostnaden för denna handels
fullbordande skulle, slutar öfverste Roos, en brist af 2,448,000 kronor
komma att uppstå, deri dock inginge ej mindre än 590,000 kronor
till oförutsedda utgifter; men möjligen skulle hela beloppet komma
att erfordras, derest särdeles ogynsamma förhållanden under de två återstående
byggnadsåren komme att uppstå.

För det intresse det kan hafva får jag meddela, att enligt inhemtade
upplysningar den norska andelen af jernvägen Gellivare—Ofoten,
hvilken andel, då anläggningen beslutades, beräknades kosta, utan
rullande materiel, 6,000,000 kronor, enligt ett öfverslag af den 26
januari 1900 antages komma att erfordra, likaledes utan rullande materiel,
ett kostnadsbelopp af 8,363,000 kronor.

I detta sammanhang anser jag mig böra omförmäla, att undersökningar
och kostnadsberäkningar för närvarande företagas för utrönande
af möjligheten att för driften af bantågen mellan Kiruna och riksgränsen
använda elektrisk kraft, alstrad af vattenfall i närheten af linien.

Då för år 1902 uppenbarligen måste äskas hela det belopp, som
enligt den nu lemnade utredningen erfordras för banans fullbordande
äfven hvad rullande materiel beträffar, får jag hemställa, att Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, till fullbordande af statsbanan mellan Gellivare och riksgränsen,
för år 1902 anvisa 10,407,000 kronor, med rätt för Kongl. Maj:t att låta
utaf detta belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel

240

Sjette hufvudtiteln.

utanordna 5,600,000 kronor; lärande Kongl. Magt vilja, uppå föredragning
af chefen för finansdepartementet, besluta om sättet för anskaffande
af härtill nödiga medel.0)

[34.]

Anslag till
fortsättning af
statsbanan
från Göteborg
till Skee.

Till anläggande af en statsbana från Göteborg öfver Uddevalla till
Skee, hvarför kostnaden beräknats till 13,091,000 kronor, har Riksdagen
beviljat:

för år 1899................................................................................. kronor 750,000

» » 1900..........................................................,...................... » 2,000,000

» ). 1901......................................................... » 2,000,000

tillsammans kronor 4,750,000,

deraf 750,000 kronor anvisats å riksstaten utom hufvudtitlarne och återstoden
till utgående från riksgäldskontoret.

Under år 1900 utfördes å ifrågavarande jernvägsbyggnad hufvudsakligen
följande arbeten:.

29 provisoriska byggnader uppfördes. 391 meter transportväg
anlades.

Terrasseringsarbetena pågingo mellan Uddevalla och Orrekläpp; och
färdigterrasserades dervid en sträcka af 15,653 meter.

Afloppstrummor till ett antal af 62 fullbordades. Stenarbetena för
en brobyggnad påbörjades.

Arbetsplan för denna banbyggnad under år 1901 faststäldes af
Kongl. Maj:t den 14 december 1900.

Beträffande anslagsbehofvet för år 1902 för denna jernvägsbyggnad
har jernvägsstyrelsen i skrifvelsen den 10 december 1900 anfört, att
till fortsättning af arbetena å sträckningen Uddevalla—Skee af nämnda
bana torde böra för år 1902 anvisas ett belopp af 2,000,000 kronor,
deraf 467,500 kronor afsetts till inköp af rullande materiel.

Då å sträckningen Göteborg—Uddevalla mellan Ljungskile och
Uddevalla förekomme flera betydande arbeten — såsom en 330 meter lång
tunnel vid sistsagda ställe, en tunnel om 80 meters längd vid Ljungskile,
en större bro öfver Bäfveån och omläggning af Uddevalla—Venersborg—Herrljunga
jernväg vid Uddevalla — samt styrelsen ansåge det vara
af stor vigt i afseende å tiden för statsbanans slutliga fullbordande, att
nu angifna arbeten äfvensom de mera omfattande terrasseringsarbetena *)

*) Se bilaga till statsverkspropositionen: Finansplanen.

241

Sjette hufvudtiteln.

mellan Ljungskile och Uddevalla påbörjades i god tid, har styrelsen
förmält sig anse. ytterligare ett belopp af 1,000,000 kronor böra ställas
till styrelsens disposition för påbörjande under år 1902 af berörda arbeten,
hvadan sålunda hela anslagsbehofvet för statsbanan genom Bohuslän
för sistsagda år skulle uppgå till en summa af 3,000,000 kronor.

I detta sammanhang har styrelsen — under erinran att, sedan
Kongl. Maj:t uti nådig proposition föreslagit 1898 års Riksdag att
besluta anläggning af en statsbana från Göteborg öfver Stenungsund
och Uddevalla till Strömstad, Riksdagen, som funnit att till anläggande
såsom statsbana borde ifrågakomma endast delen från Göteborg
till Skee, uteslutit från det af Kongl. Maj:t framlagda kostnadsförslag
det belopp 1,283,000 kronor, som beräknats för jernvägsanläggningen
Skee—Strömstad jemte anskaffning af derför afsedd rullande
materiel — hemstält att, då vid fattande åt beslutet om ifrågavarande
statsbanas anläggande hänsyn icke blifvit tagen dertill, att genom
uteslutandet af linien Skee—Strömstad Skee station komme att åtminstone
tills vidare blifva ändstation för nämnda statsbana och att således
vid denna station erfordrades åtskilliga anläggningar, hvilka varit obehöfliga,
derest densamma, såsom i Kongl. Maj:ts förslag afsågs,
endast blifvit mellanstation, ett anslag å 80,000 kronor måtte beviljas
för dessa anläggningar att jemväl utgå under år 1902; varande detta
senare belopp afsedt att användas till utvidgning af stationshuset, till
uppförande af eu lokomotivstallbyggnad för 2 maskiner och ett betjeningshus
samt till anläggande af en vändskifva.

Det sammanlagda belopp, jern vägsstyrelsen ansett böra äskas för
ifrågavarande bananläggning för år 1902, utgör alltså 3,080,000 kronor.

Det kunde helt visst ur flera synpunkter vara önskvärdt att ett så
stort belopp nu äskades af Riksdagen för ifrågavarande banbyggnad;
men jag anser ändock icke, att hvad jern vägsstyrelsen anfört innefattar
tillräcklig anledning till afvikelse från hvad som nu följts två särskilda
gånger, nemligen att Riksdagen för denna banbyggnad anvisat 2,000,000
kronor för hvart år.

Jag får derför hemställa, att Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, till fortsättning af statsbanan från Göteborg till Skee, för år 1902
anvisa 2,000,000 kronor; lärande Kongl. Maj:t vilja, uppå föredragning
af chefen för finansdepartementet, besluta om sättet för anskaffande af
härtill nödiga medel. °) *)

*) So bilaga till statsverkspropositionen: Finansplanen.

Bih. till llihd. Prat. PJ01. 1 Samt. 1 Afd. I Uäft.

:ii

242

Sjette hufvudtiteln.

Allmänna arbeten af beskaffenhet, att deras utförande
kontrolleras af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

[35.] Till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omlägg Anisggning

af ning af backiga eller eljest mindre goda vägar har 1900 års Riksdag
vagar m. m. ^ ^ 1901 anvisat 1,000,000 kronor.

Uti sin här förut omnämnda underdåniga skrifvelse den 12 november
1900 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört, att ifrågavarande
anslag, som från och med år 1900 utgått med sitt nuvarande belopp,
fortfarande vore i hög grad anlitadt och icke tillräckligt att motsvara
de kraf, som derå framstäldes, men att styrelsen ansåge sig för närvarande
ej böra ifrågasätta en ytterligare ökning af samma anslag.

I öfverensstämmelse med hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagit hemställer jag, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
för år 1902 ställa till Kongl. Maj:ts förfogande,

till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning
af backiga eller eljest mindre goda vägar, 1,000,000 kronor.

[36.] Till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamn Ero-oohhamn-

byggnader samt upprensning af åar och farleder är å innevarande års
byI[1gn]1dci riksstat anvisadt ett belopp af 300,000 kronor.

Uti sin berörda underdånigt skrifvelse den 12 november 1900 har
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört, att ifrågavarande anslag toges
så i anspråk, att dittills inkomna framställningar, som kunnat af styrelsen
förordas, motsvarade ungefär det belopp, som för år 1901 vore beviljadt,
i följd hvaraf medel icke förefunnes att tillgodose de ansökningar om
understöd, hvilka kunde inkomma under återstoden af år 1900 och
under loppet af år 1901, men att, då anslaget så nyligen som vid 1898
års riksdag höjts till ett belopp, dubbelt emot det förutvarande anslaget,
styrelsen ansåge sig för närvarande ej böra ifrågasätta en ytterligare
ökning af anslaget.

I öfverensstämmelse med hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagit, hemställer jag, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för år 1902 ställa till Kongl. Maj:ts förfogande,

till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnby
gqnader samt upprensning af åar och farleder$ 300,000 kronor.

De nu gällande allmänna vilkor och bestämmelser för erhållande
och tillgodonjutande af ofvan under punkterna 35 och 36 omförmälda stats -

Sjette hufvudtiteln.

243

bidrag samt kontrollen derå, att faststälda planer varda vid arbetenas
utförande följda, innehållas i Riksdagens skrifvelse den 15 mars 1899
(n:o 17) och blefvo till allmänhetens kännedom meddelade genom nådig
kungörelse den 29 i samma månad (svensk författningssamling 1899
n:r 21). Jag hemställer, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att bibehålla dessa vilkor och bestämmelser.

Vidare tillåter jag mig erinra, att 1900 års Riksdag beviljat och
stält till Kongl. Majrts förfogande ett belopp af 4,795,000 kronor, att
anvisas såsom lån åt Borås—Alfvesta jern vägsaktiebolag för utförande
af jern vägs anläggning mellan Borås och Alfvesta och utgå med hälften,
eller 2,397,500 kronor, under år 1902.

Dyrtidstillägg.

Under åberopande af hvad chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet
öfver finansärenden den 7 i denna månad anfört i fråga om
beredande åt statens tjenstemän och betjente af ett dyrtidstillägg för
år 1901 att uppföras i riksstaten för 1902, hemställer jag att Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden
den 7 i denna månad angifna grunder, af dyrtidstillägg för innevarande
av åt en del tjenstemän och betjente i civildepartementets afdelning
af Kongl. Maj:ts kansli samt till civildepartementet hörande embetsverk
och kårer, å extra stat för år 1902 anvisa såsom förslagsanslag ett
belopp af i afjemnadt tal 2,331,000 kronor.

Tillfällig ökning i anslagen till amanuenser och
extra biträden.

Under åberopande af hvad chefen för finansdepartementet den 7 i
denna månad inför Kongl. Maj:t anfört i fråga om beredande af tillgång
till anvisande åt amanuenser och extra biträden af tillfälliga ökningar
i deras arfvoden, hemställer jag, att Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen

att, till beredande för innevarande år af tillfällig ökning till nedannänmda
belopp i följande å staterna för civildepaidementets afdelning

. t37-] .

Lan åt Borås
—Alfvesta
jernvägsaktiebolag.

[38.]

Dyrtidstil lägg.

[39.]

Tillfällig Ökning
i anslagen
till amanuenser
och extra
biträden.

244

Sjette hufvudtiteln.

af Kongl. Maj:ts kansli samt underlydande verk och kårer uppförda
anslag, nemligen

å staten för civildepartementets af delning af Kongl. Maj:ts kansli:

anslaget till amanuenser, vikariatsersättning, renskrifning
m. m................................................... med kronor 1,305: —

)> »

» »

» »

» ■))

» öfverståthållareernbetet:

anslaget till extra biträden och
vikariatsersättning ........................ »

landsstaterna i länen:

anslaget till arfvoden åt extra länsnotarier
och öfriga extra biträden
vid länsstyrelserna m. m. »

» väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
med underlydande stat:

anslaget till vikariatsersättning,
arfvoden åt extra tjenstemän m. m.
med 1,260 kronor och anslaget
till arfvoden åt 6 distriktsingeniörer
med 1,350 kronor eller tillsammans
.......... ))

» postverket:

anslaget till vikariatsersättning
samt arfvoden åt extra biträden
m. m. hos styrelsen med 3,200
kronor, anslaget till extra biträden
vid distriktsförvaltningarna och

postanstalterna med 22,000 kronor
samt anslaget till traktamenten
för tjenstemän i jernvägspostkupé
med 11,000 kronor, eller tillsammans
.................................................. t>

» telegrafverket:

anslaget till vikariatsersättning,
arfvoden till extra biträden in. m.
hos styrelsen .................................. »

d 570: —

» 12,832: 50

» 2,610: —

» 36,200: —

1,125:

245

Sjette hufvudtitelii.

å staten för medicinalstyrelsen med dithörande
stater:

anslaget till vikariatsersättning,
amannensarfvoden m. m................ med kronor 1,800: —

)> » » karantänsinrättningen på Känsö:

anslaget till uppehållande af sekreterare-
och revisorsgöromålen hos
Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Göteborgs och Bohus län i ärenden
rörande karantänsinrättningen » y> 75: —,

å extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af i afjemnadt tal 56,600
kronor.

Hvad föredragande departementschefen i ofvan
berörda hänseenden tillstyrkt och hemstält behagade
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten, enligt
Statsrådets öfrige ledamöters tillstyrkande, i nåder bifalla
samt förordnade tillika, enligt Statsrådets hemställan,
att utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemnas till ledning vid författandet
af Kongl. Majrts nådiga proposition till Riksdagen
angående statsverkets tillstånd och behof.

Ex protocollo:

Solve Berger.

Bill. till liiksd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 J/d. 1 Haft.

32

Sjunde hufVudtiteln

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 11 januari 1901.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Ottek,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg

Sedan de till andra, tredje, fjerde, femte och sjette hufvudtitlarne
hörande frågor blifvit af vederbörande departementschefer föredragna,
anhöll departementschefen, statsrådet grefve Wachtmeister att få anmäla
de frågor, som tillhörde regleringen af sjunde hufvudtiteln, samt anförde
dervid beträffande anslagstitlarne:

Bih. till liiksd. Prof. 1901. 1 Samt. 1 Afl.

1

Sjunde hufvudtiteln.

2

Ordinarie anslag.

Kommerskollegium.

[1-]

Kommers kollegium.

I den för kommerskollegium från och med år 1892 faststälda stat
är uppfördt ett anslag å 17,500 kronor till juridiskt biträde, amanuenser
och andra extra biträden, grufkartekontoret, vikariatsersättningar, renskrifning
m. m. För hvartdera af åren 1897—1900 har Riksdagen
derjemte till utarbetande af näringsstatistik på extra stat anvisat ett
belopp af 6,200 kronor. Af .detta belopp hafva, enligt särskilda af
Kong!. Maj:t meddelade beslut, 3,000 kronor användts till arfvode åt
en aktuarie å kollegii statistiska afdelning och återstoden till ersättning
åt öfriga extra biträden å nämnda afdelning.

I den till 1900 års Riksdag aflåtna nådiga propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof föreslog Kongl. Magt Riksdagen
att medgifva, dels att i den för kommerskollegium faststälda stat uppfördes
aflöning för ytterligare en aktuarie å den statistiska afdelningen
med lön af 1,800 kronor, som efter 5 år kunde höjas med 500 kronor
och efter 10 år med ytterligare 500 kronor, samt tjenstgöringspenningar
1,200 kronor, dels ock att det i staten för kommerskollegium upptagna
anslag å 17,500 kronor till juridiskt biträde, amanuenser och
andra extra biträden, grufkartekontoret, vikariatsersättningar, renskrifning
m. m. förhöjdes med 4,400 kronor eller till 21,900 kronor.

I underdånig skrifvelse angående regleringen af utgifterna under
riksstatens sjette hufvudtitel den 14 maj 1900 anförde Riksdagen, bland
annat, att Riksdagen funnit sig böra medgifva, att det till utarbetande
inom kommerskollegium af näringsstatistik erforderliga anslag uppfördes
å ordinarie stat, samt att Riksdagen ej heller funnit anledning till
erinran mot Kongl. Maj:ts förslag, att det belopp af 6,200 kronor, som
under de senaste åren varit för ifrågavarande ändamål å extra stat
beviljadt, måtte, för möjliggörande af förbättring i de qvinliga extra
biträdenas aflöningsförmåner samt för beredande af ökade medel till
gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän, höjas med 1,200 kronor
och sålunda den sammanlagda ökningen i kommerskollegii ordinarie
anslag bestämmas till 7,400 kronor; och anmälde Riksdagen, att Riksdagen
bifallit Kongl. Maj:ts förenämnda förslag, i följd hvaraf, bland
annat, anslaget till juridiskt biträde, amanuenser och andra'' extra

Sjunde hufvudtiteln.

3

biträden m. m. från och. med år 1901 höjdes med 4,400 kronor eller
från 17,500 kronor till 21,900 kronor.

Förenämnda anslag å 17,500 kronor har redan länge visat sig
vara otillräckligt. Icke heller det extra anslaget å 6,200 kronor till
utarbetande af näringsstatistik har fullt räckt till att bestrida de utgifter,
scftn med detsamma bort godtgöras. Med anledning häraf har,
på derom af kommerskollegium gjorda framställningar, Kongl. Maj:t för
hvardera af åren 1894—1899 anvisat vissa maximibelopp att i mån af
behof af kollegium mot redovisningsskyldighet användas till sådana
utgifter till extra biträden m. m., hvartill eljest för ändamålet tillgängliga
medel för året icke försloge. Dessa belopp, som anvisats att
utgå af sjette hufvudtitelns allmänna besparingar, hafva utgjort för år
1894 5,200 kronor, för år 1895 6,000 kronor, för år 1896 5,850 kronor,
för år 1897 4,150 kronor, för år 1898 4,100 kronor och för år 1899
6,100 kronor.

Äfven för år 1900 hafva, enligt hvad kommerskollegium i underdånig
skrifvelse den 29 september samma år anmält, förenänlnda båda
anslag å 17,500 kronor och 6,200 kronor befunnits otillräckliga, hvarföre
kollegium hemstält om anvisande af fyllnad i desamma.

I sådant afseende har kollegium lemnat följande redogörelse för
1899 års utgifter för arfvoden till extra tjensteman m. m. och de med
hänsyn till dittills under år 1900 vunnen erfarenhet eller eljest kända
förhållanden beräknade utgifter under sistnämnda år:

1899 1900

kronor kronor

arfvoden till amanuenser å kollegii tre byråer .... 3,377: 50
arfvoden till två amanuenser å statistiska afdel ningen

............................................................................ 2,400: —

arfvoden till en aktuarie och en amanuens å samma

afdelning ....................................................................... 4,200: —

arfvode till kollegii juridiska biträde............................ 1,000: —

grufkartekontoret ................................................................ 3,915: —

vikariatsersättningar under semester, förutom den

här nedan särskildt upptagna,................................ 2,127: 7 7

vikariatsersättningar under embetsresor och under
kommerseråds befrielse från en del embets göromål

........................................................................... 511: 10

gratifikationer till e. o. tjensteman ............................ 4,905: —

dito till e. o. vaktmästare............................ 1,220: —

extra biträden å statistiska afdelningen .......... 3,191: 25

4,092: 7 8

2,400: —

4,200: —
1,000: —
4,000: —

2,150: —

350: —
4,400: —
1,270: —
3,320: —

Transport 26,847: 6 2 27,182; 7 8

4 Sjunde hnfvudtitelo.

Transport 26,847: 62 27,182: 78

vikariatsersättning under den tillförordnade aktu ariens

å statistiska afdelningen semester........ 100: — 100: —

en amanuens å kassakontoret och sjöpassexpeditio nen.

................................................................................... 900: — 900: —

s. k. talonggranskning .................................................... 300: — 4 300: —

renskrifning m. m., extra biträde................................ 1,650:9 3 1,700: —

summa kronor 29,798: 5 5 30,182: 7 8.

Af sistberörda för år 1900 beräknade utgiftsbelopp belöpa sig
23,762 krouoor 78 öre på sådana ändamål, för hvilkas tillgodoseende anslaget
å 17,500 kronor är afsedl, och 6,420 kronor på ändamål, hvilkas tillgodoseende
åsyftas med det särskilda anslaget å 6,200 kronor. Enligt
förestående beräkning skulle dessa anslag således för nästlidet år öfverskridas,
det förra med 6,262 kronor 78 öre och det senare med 220
kronor eller tillhopa med 6,482 kronor 78 öre. Behofvet af medel för
de anslagen Överskjutande utgifternas täckande har kollegium fördenskull
ansett sig kunna beräkna till i rundt tal 6,500 kronor.

I sammanhang härmed’ har kollegium emellertid erinrat om två
förut ej omnämnda utgiftsposter, som under angifven förutsättning
skulle komma att ytterligare öka den af kollegium för år 1900 beräknade
bristen å ifrågavarande båda anslag. Beträffande dessa utgiftsposter
har kollegium i sin förenämnda underdåniga skrifvelse anfört,
att kollegium från och med år 1897, i ändamål att för sin statistik
rörande rikets utförsel erhålla i möjligaste måtto tillförlitliga värden å
exporterade oarbetade trävaror, uppdragit åt ombudsmannen hos sågverks-
och trävaruexportföreningen att mot ersättning meddela kollegium
på af bemälde ombudsman kända förhållanden grundade uppgifter
angående medelpris å de under hvarje år exporterade oarbetade
trävaror. Ersättningen härför hade årligen utgjort 200 kronor och hade
denna utgift anvisats att utgå af anslaget till skrifmaterialier och expenser
m. m. Enahanda vore förhållandet med en utgift af 250
kronor, utgörande ersättning till angifven person för meddelande af för
kollega! årliga handelsberättelse erforderliga, på särskilda uträkningar
grundade uppgifter angående medelpris för ett större antal vigtigare
varuartiklar. Enligt kollegii åsigt borde ersättningen för det med
ifrågavarande uppgifters åstadkommande förenade arbete, hvilket i båda
fallen vore af beskaffenhet att ej kunna utföras genom arbetskrafter,
som stode till kollegii förfogande, rätteligen påhvila expensmedlen och
således äfven för åj 1900 bestridas af dessa medel, men, derest Kong].
Maj:t skulle finna så icke böra ske, borde det belopp af 6,500 kronor,

Sjunde hufvudtiteln. 5

kollegium begärt såsom tillägg till de till bestridande af utgifter sistnämnda
år till extra biträden m. m. redan anvisade medel, ökas
med ytterligare 450 kronor.

Med afseende å det hittills i allmänhet alltjemt stegrade behofvet
af årlig tillökning i de kommerskollegium anvisade anslag till extra
biträden, har kollegium meddelat, att, medan antalet af de till kollegium
inkomna mål och ärenden, som varit föremål för handläggning
af vederbörande kommerseråd, utgjorde år 1890 4,868 och 1891 likaledes
4,868, antalet af de af kollegium från och med år 1892, då kollega
förändrade organisation trädde i verket, årligen handlagda mål
och ärenden utgjort:

mål och ärenden handlagda af
kommerseråden förste aktuarien

år 1892 ................................. 6,595

1893 ................................... 7,249

1894 .................................... 8,213

1895 ................................... 7,449

11

11

11

11

11

11

11

1896

1897

1898

1899

6.825
6,896
7,357
7,997

822
1,140
1,061
824
1,070
2,347
2,044
1,789

7,417
8,389
9,274
8,273
7,895

9,243
9,401

......................... / 9,786

I betraktande häraf och då någon nedgång i antalet till kollegium
årligen inkommande mål och ärenden icke kunde antagas vara
att förvänta och fördenskull icke heller behofvet af årligt tillskott till
de så kallade extra biträdesmedlen syntes komma att minskas, har kollegium
ansett sig böra ifrågasätta, huruvida icke hos Riksdagen borde
göras framställning om förhöjning af det årliga anslaget till juridiskt
biträde, amanuenser och andra extra biträden m. m.

I fråga om beloppet af en sådan anslagsökning har kollegium
ansett hänsyn böra tagas dertill, att af ofvan angifna för år 1900 behöfliga
anslagsfyllnad, 6,500 kronor, 220 kronor belöpte sig på ändamål, för
hvilkas tillgodoseende förberörda anslag å 6,200 kronor vore afsedt,
samt att af sagda 6,500 kronor 500 kronor skulle utgöra gratifikationer
till extra ordinarie tjensteman på kollegii statistiska afdelning. Till
följd häraf och då dessa ändamål vore afsedda att tillgodoses med det
från och med år 1901 på ordinarie stat uppförda, till 7,400 kronor
förhöjda anslaget till utarbetande af näringsstatistiken samt sistnämnda
anslagsbelopp äfven vore beräknadt att förslå till vikariatsersättningär
under semester för förste aktuarien och nuvarande ordinarie aktuarien,
uppgående sammanlagdt till 287 kronor 50 öre, skulle det återstående
årsbehofvet, om 1900 års förhållanden toges till beräkningsgrund, utgöra

6 Sjunde hufvudtiteln.

5,492 kronor 50 öre. Men då det behof, ofvanomförmälda anslag å
17,500 kronor vore afsedt att fylla, finge antagas för framtiden icke
allenast icke minskas, utan snarare än vidare ökas, har kollegium ansett
den ökning af ifrågavarande anslag, som kunde komma att af Riksdagen
begäras, icke böra sättas lägre än till 6,000 kronor, eller, med
inberäknande af förenämnda två utgiftsposter å sammanlagdt 450 kronor,
derest Kongl. Maj:t funne dem icke böra utgå af expensmedelsanslaget,
till 6,450 kronor.

Beträffande de af kommerskollegium nu gjorda framställningarne
erinrar jag till en början derom, att den ersättning, som kan finnas
böra utgå för åstadkommande af ofvan omförmälda för kollegium erforderliga
statistiska uppgifter, icke är af beskaffenhet att böra bestridas af
anslaget till skrifmaterialier och expenser m. in., samt att Kongl. Maj:t
enligt nådigt bref den 30 november 1900 medgifvit, att af sjette hufvudtitelns
allmänna besparingar ett belopp af högst 6,950 kronor finge
utanordnas för att af kommerskollegium i mån af behof mot redovisningsskyldighet
användas till bestridande af de utgifter till arfvoden
åt extra biträden m. m. för år 1900, hvartill eljest för ändamålet tillgängliga
medel icke försloge.

Den af Riksdagen från och med år 1901 beslutade höjningen af
anslaget till juridiskt biträde, amanuenser och andra extra biträden,
grufkartekontoret, vikariatsersättningar m. m. från 17,500 kronor till
21,900 kronor, eller med 4,400 kronor, är afsedd att tillgodose den
gren af kommerskollegii verksamhet, som omfattar näringsstatistiken
och måste äfven för detta ändamål tagas i anspråk. Till bestridande
af öfriga med anslaget afsedda årsutgifter återstå således 17,500 kronor.
Enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen har emellertid sistnämnda
belopp icke räckt till, utan hafva från och med år 1894 särskilda tillskott
till detsamma årligen måst af kollegium hos Kongl. Maj:t begäras;
och då dessa kraf närmast föranledts af det ökade arbetet inom embetsverket,
hafva de äfven måst tillgodoses. Någon den ringaste anledning
att antaga, att berörda anslagsbelopp framdeles mer än hittills
skall blifva för ändamålet tillräckligt, finnes icke heller. Med afseende
härå och då finansdepartementet, under hvilket kollegium nu mera lyder,
icke disponerar öfver tillräckliga medel att tillgodose de behof af tillskott
till anslaget, som således utan tvifvel allt framgent komma att
yppa sig, anser jag, att anslaget måste höjas; och då jag icke har något
att erinra mot det af kollegium i detta afseende föreslagna beloppet,
6,450 kronor, deri inberäknad ersättning för åstadkommande af ofvan

Sjunde hufyudtiteln. 7

omförmälda uppgifter, hvilken ersättning, enligt hvad jag nyss nämnt,
icke är af beskaffenhet att böra bestridas af anslaget till skrifmaterialier,
expenser m. m., hemställer jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen

att höja det i staten för kommerskollegium upptagna anslag till
juridiskt biträde, amanuenser och andra extra biträden, grufkartekontoret,
vikariatsersättningar, renskrifning m. m. med 6,450 kronor, eller
från 21,900 kronor till 28,350 kronor,

och att sålunda höja anslaget till kommerskollegium från 72,000
kronor till 78,450 kronor.

Kammarrätten.

Vid upprepade tillfällen har kammarrätten hos Kongl. Maj:t hemstält
om ökning af antalet ledamöter i embetsverket.

En sådan framställning gjordes redan i det underdåniga utlåtande,
som kammarrätten den 29 november 1878 afgaf öfver löneregleringskomiténs
förslag till stat för embetsverket. Med framhållande hurusom
under den då senast förflutna tioårsperioden 1868—1877 kammarrättens
ordinarie arbetskrafter befunnits otillräckliga, så att biträde af adjungerade
ledamöter måst anlitas såväl under perioden 1871—1874 som ock under
åren 1876 och 1877, hade jemväl nämnda komité förklarat sig finna
en förstärkning af kammarrättens arbetskrafter erforderlig, men ansett
denna lämpligast stå att vinna derigenom, att, med bibehållande af antalet
ledamöter oförändradt, vikariat anordnades under ledamöternas
semester, så att från hvarje rotel föredragning kunde utan afbrott fortgå
under hela året. I senare hänseendet uttalade dock komiténs ordförande
en afvikande mening och ansåg för sin del målet bäst vinnas genom
inrättande af två nya kammarrättsrådsembeten. Denna uppfattning biträddes,
på sätt redan är nämndt, af kammarrätten. Då en af löneregleringskomitén
införskaffad utredning utvisade, att antalet till kammarrätten
inkommande mål, som i medeltal för perioden 1868 1877 ut gjort

2,498, under tiden närmast före år 1878 minskats, fann chefen
för finansdepartementet då han för Kongl. Maj:t anmälde frågan om ny
lönestat för kammarrätten den 21 februari 1879 behofvet af ett ökadt
antal ledamöter icke vara tillräckligt ådagalagdt, i följd hvaraf han ansåg
sig icke kunna tillstyrka bifall till kammarrättens ofvanberörda framställning.
.

Frågan om förstärkning af kammarrättens ordinarie arbetskrafter

[2.]

Kammar rätten.

8 Sjunde hufvudtiteln.

hvilade derefter, till dess densamma åter upptogs i kammarrättens underdåniga
skrifvelse den 29 oktober 1896.

Efter att i denna skrifvelse hafva erinrat, att antalet ordinarie
ledamöter i kammarrätten fortfarande vore detsamma som genom 1831
års instruktion för embetsverket fastslagits, åberopade kammarrätten till
stöd för sin förnyade framställning i ämnet följande statistiska utredning,
hvilken visade, i hvilken grad utvecklingen efter år 1877, eller
det för verkets år 1819 genomförda organisation närmast grundläggande
året, ökat kammarrättens arbetsbörda. Sålunda hade antalet inkomna
mål, som år 1878 utgjort 2,251 och år 1885 stigit till 3,536, uppnått
år 1893 till 4,076, år 1894 till 4,540 och år 1895 till 4,474. För tioårsperioden
1886 1895 hade medeltalet inkomna mål belöpt sig till

3,899. Antalet inkomna besvärsmål, hvilka i ojemförligt öfvervägande
grad toge ledamöternas tid i anspråk, hade utgjort år 1878 221 fattigvårds-
och 524 andra mål, eller tillhopa 745, år 1885 364 fattigvårdsoch
812 andra mål, eller tillhopa 1,176, samt år 1895 528 fattigvårdsoch
1,141 andra mål, eller tillhopa 1,669, och hade följaktligen sistnämnda
år stigit till öfver dubbelt mot år 1878. Å andra sidan hade
en betydande ökning af kammarrättens arbetsprodukt egt rum, ity att
år 1878 afgjorts 2,273 mål, år 1885 3,313 mål och år 1895 4,066
mål. Anlalet afgjorda besvärsmål hade utgjort år 1878 238 fattigvårdsoch
572 andra mal, eller tillhopa 810, ar 1885 344 fattigvårds- och
825 andra mal, eller tillhopa 1,169, samt ar 1895 310 fattigvårds-och
1,157 andra mål, eller sammanlagdt 1,467, och hade sålunda ökats till nära
dubbelt. Detta arbetsresultat, hade emellertid icke kunnat uppnås utan
kammarrättens förstärkning med adjungerade ledamöter. Sedan under
åren 1878—1890 kammarrätten i ganska vidsträckt omfattning åtnjutit
sådan förstärkning, hade oafbrutet från och med år 1891 två adjungerade
ledamöter biträdt kammarrätten saväl höst- som vårsessionerna, hvarjemte
kammarrätten tillfäll] igtvis förstärkts med ytterligare två adjunkter.

Oaktadt ökningen af kammarrättens arbetsprodukt hade emellertid
det alltjemt växande arbetsmaterialet ej kunnat undanarbetas i den mån
detsamma tillströmmat, utan hade en betydande balans å oafgjorda mål
uppkommit. Balansen, som år 1878 utgjort allenast 737 mål och år
1885 723 mål, hade år 1895 i sin helhet stigit till 2,226 mål. Balansen
å besvärsmål hade utgjort år 1878 88 fattigvårds- och 106 andra mål,
eller tillhopa 194 mål, samt år 1885 31 fattigvårds- och 7 andra mål,
eller tillhopa 38 mål, men år 1895 ingingo i den sammanlagda balanssiffran
icke mindre än 958 fattigvårdsmål och 150 andra mål, eller
sammanlagdt 1,108 besvärsmål, hvilket med andra ord betydde, att

Sjunde kufvudtiteln. 9

•

balansen å besvärsmål år 1895 uppgått till nära sex gånger så mycket
som år 1878. Hvad särskild! anginge balansen å fattigvårdsmål, både
denna vid tiden för skrifvelsens aflåtande, ofvanberörda den 29 oktober
1896, stigit till 1,103 mål. Häraf fann kammarrätten otvifvelaktigt
framgå, att embetsverket vore i behof af ökade arbetskrafter och att
detta behof förelåge i sådan omfattning, att för dess afhjelpande ej
längre gjorde tillfyllest, att kammarrätten, på sätt flera år egt rum, biträddes
af två adjungerade ledamöter. Att för mötande af kammarrättens
behof af ytterligare förstärkning, hvilket behof således visat sig vara
af stadigvarande beskaffenhet, använda än flera adjungerade ledamöter
under sessionerna eller tillgripa den af löneregleringskomitén förordade
utvägen att anordna semestervikariat, genom hvilka åtgärder kammarrätten
skulle komma att till väsentlig del bestå af adjungerade ledamöter,
ansåge kammarrätten ej böra ifrågasättas, särskild! i betraktande
deraf att kammarrätten dåmera blifvit sista instans i fattigvårdsmål.
Att låta dessa för landets kommuner ingalunda ovigtiga tvistemål i sista
instans afgöras af en domstol, der, i händelse någon ordinarie ledamot
hade tjenstledighet, pluraliteten af de i målens afgörande deltagande
kunde komma att utgöras af tillfällige och jemförelsevis mindre erfarne
ledamöter, vore enligt kammarrättens åsigt ej öfverensstämmande med
häfdvunnen svensk rättsuppfattning och syntes äfven stå mindre väl
tillsammans med 16 § i kammarrättens instruktion, genom hvilket stadgandes
ändrade lydelse afsetts att åt kammarrättens ordinarie ledamöter
förbehålla ledningen af praxis i fattigvårdsmål. I följd häraf förklarade
kammarrätten sig nödsakad föreslå en ökning af dess ordinarie arbetskrafter
och hemstälde, att två nya kammarrättsrådsembeten måtte varda
inrättade.

Under erinran derom att för tjenstgöring vid protokollet och biträde
vid expeditionen å kammarrättens kansli vore anstälde sex tjenstemän,
deraf hälften ordinarie och hälften amanuenser, samt att hvarje
ledamot hade åt sig indelad såsom biträde en utaf bemälde tjenstemän,
framhöll kammarrätten vidare," att inrättandet af två nya kammarrättsrådsembeten
påkallade eu ökning af personalen å kansliet med en notarie
ocli en amanuens. Å kammarrättens stat funnes uppfördt under
titel »vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden, flit penningar och
renskrifningskostnad» ett sammanlagdt belopp af 28,400 kronor, deraf

22,000 kronor beräknats för extra biträden, 1,300 kronor för flitpenningar,
2,837 kronor 50 öre till vikariatsersättning och återstoden 2,262
kronor 50 öre för renskrifning. Af det för extra biträden beräknade

Bill. till Ttiksd. Prat.- 1901. 1 Sand. 1 Afä. 2

10 Sjunde hufvudtiteln.

beloppet åtnjöte en hvar af de tre kansliamanuenserna ett arfvode af
1,800 kronor, hvadan för att bereda arfvode åt ytterligare en kansliamanuens
ifrågavarande belopp syntes kammarrätten böra ökas med
1,800 kronor till 23,800 kronor. Då det för renskrifningskostnaden afsedda
beloppet under de senare åren varit otillräckligt och i händelse
af förstärkning i kammarrättens arbetskrafter utgifterna för renskrifning
skulle komma att ytterligare ökas samt såsom följd af förstärkningen
biträde af extra tjensteman och vaktbetjente jemväl skulle ifrågakomma
i större utsträckning än dittills, ansåge kammarrätten att för renskrifning
borde beräknas ett belopp af 2,962 kronor 50 öre äfvensom att
det belopp, hvilket beräknats för flitpenningar, borde ökas till 1,700
kronor. För genomförande af sålunda ifrågasatta förändringar i kammarrättens
organisation hemstälde alltså embetsverket, att å ordinarie stat
måtte upptagas lön och tjenstgöringspenningar för två kammarrättsråd
med tillhopa 12,800 kronor och för en notarie med 3,000 kronor,
med rätt till ålderstillägg för nämnda befattningars innehafvare, samt
att det till vikariatsersättning med mera anslagna beloppet ökades till
31,300 kronor.

I öfverensstämmelse med hvad kammarrätten sålunda föreslagit
gjordes också af Kongl. Maj:t framställning till 1897 års Riksdag, men
Riksdagen biföll densamma allenast på det sätt, att å extra stat för år
1898 uppfördes dels till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd ett
belopp af 12,800 kronor, och dels till arfvoden åt extra biträden, flitpenningar
och renskrifningskostnad sammanlagdt 4,700 kronor. På
derom af Kongl. Maj:t gjorda framställningar hafva enahanda anslag,
som för år 1898 af Riksdagen beviljats å extra stat, anvisats å extra
stat jemväl för åren 1899, 1900 och 1901.

Genom de sålunda för åren 1898, 1899 och 1900 anvisade anslagen,
om hvilkas användning Kongl. Maj:t genom särskilda nådiga
bref meddelat närmare bestämmelser, har kammarrätten blifvit satt i
tillfälle att under dessa år erhålla förstärkning af fyra adjungerade ledamöter,
af hvilka enligt nådiga förordnanden två med enahanda tjenstgöringsskyldighet
och befogenhet som kammarrättsråd biträdt kammarrätten
under hela tiden från och med början af år 1898 samt de båda
öfriga tjenstgjort under tiderna för kammarrättens vår- och höstsessioner;
och har, beträffande de på extra stat för år 1901 för kammarrätten anvisade
anslag, Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 9 november 1900
förklarat, att kammarrätten skulle erhålla biträde af fyra adjungerade
ledamöter, af hvilka två, som skulle eg a samma tjenstgöringsskyldighet
och befogenhet som nyss nämnts, förordnats att tjenstgöra under hela

Sjunde hufrudtiteln. 11

år 1901 och de två andra under tiderna för kammarrättens vår- och
höstsessioner, hvarjemte Kougl. Maj:t meddelat föreskrift om den godtgörelse,
som för berörda tjenstgöring borde dem tillkomma.

I underdånig skrifvelse den 13 december 1900 har nu kammarrätten
förnyat sin förberörda i underdånig skrifvelse den 29 oktober 1896 gjorda,
i underdåniga skrifveJser den 7 oktober 1897, den 22 december 1898 och
den 30 november 1899 åter upprepade framställning om förstärkning
af kammarrättens ordinarie arbetskrafter; och har kammarrätten dervid
anfört följande.

Af en vid skrifvelsen fogad statistisk öfversigt öfver antalet inkomna,
afgjorda och balanserade mål under åren 1896—1899 jemte enahanda
uppgifter angående besvärsmålen för tiden från och med den 1
januari till och med den 30 november 1900 visade sig, att, medan vid
1897 års utgång balansen å besvärsmål utgjorde 1,706, deraf 1,238
fattigvårds- och 468 andra mål, balansen vid 1898 års slut uppgick
till 1,302, deraf 1,050 fattigvårds- och 252 andra mål, och vid 1899
års slut till 1,289, deraf 986 fattigvårds- och 303 andra mål. Vid utgången
af år 1900 kunde balansen beräknas uppgå till omkring 1,050
mål, deraf inemot 900 fattigvårdsmål. För så vidt icke antalet inkommande
mål i väsentligare grad ökades, syntes balansen under loppet
af år 1901 kunna ytterligare nedbringas så, att, hvad anginge andra
besvärsmål än fattigvårdsmål, normala förhållanden uppnåddes och att
balansen å fattigvårdsmål nedginge 1 ill 800 eller något derunder. Om det
än, med stöd af nu anförda siffror, borde kunna antagas, att den för åren
1898—1901 anordnade provisoriska förstärkningen af kammarrättens
arbetskrafter, fullföljd under ytterligare ett antal år, skulle föra till
normala förhållanden äfven beträffande fattigvårdsmålen, gåfve å andra
sidan den åberopade statistiska öfversigten full bekräftelse åt den uppfattning,
kammarrätten vid flera tillfällen och senast i sin underdåniga
skrifvelse den 30 november 1899 uttalat, eller att den ökning i kammarrättens
arbetsbörda, hvilken sedan lång tid tillbaka inträdt och
sedermera fortgått, icke vore af endast tillfällig natur, och att en förstärkning
af kammarrättens ordinarie arbetskrafter vore af förhållandena
i hög grad påkallad.

Enligt hvad berörda öfversigt utvisade, hade antalet inkomna mål
uppgått år 1896 till 4,138, år 1897 till 6,552, år 1898 till 4,054 och
år 1899 till 4,418. Under det att medeltalet inkomna mål för åren
1886—1895 — den sista tioårsperiod, till hvilken kammarrätten i sin
underdåniga skrifvelse den 29 oktober 1896 kunde hänvisa — utgjorde
3,899, uppgick samma medeltal för de nu senast förflutna tio åren,

12 Sjunde hufvudtiteln.

1890 — 1899, till icke mindre än 4,361. Äfven om hänsyn toges dertill,
att i den höga siffra, som angåfve summan af de år 1897 inkomna
målen, inginge ett betydligt antal i hufvudsak likartade taxeringsmål
(fastiglietstaxeringsmål från Vesterbottens län), och berörda siffra på
grund deraf lämpligen reducerades, skulle ändock medeltalssiffran för
tioårsperioden 1890—1899 icke komma att understiga 4,200. Samma
statistiska öfversigt gåfve vidare vid handen, att sedan den 1 januari
1898, från och med hvilken dag kammarrätten oafbrutet varit biträdd
af två adjungerade ledamöter med enahanda tjenstgöringsskyldighet
och befogenhet som kammarrättsråd, antalet inkomna besvärsmål utgjort
under år 1898 1,593, under år 1899 1,947 samt under tiden från och
med den 1 januari till och med den 30 november 1900 1,487, medan
under samma tider på de ordinarie och bemälde två adjungerade ledamöters
föredragning afgjorts följande antal besvärsmål, nemligen år
1898 1,571, år 1899 1,581 samt under tiden från och med den 1 januari
till och med den 30 november 1900 1,298. Det visade sig alltså,
att, äfven om kammarrätten från ingången af år 1898 förstärkts med
två nya ordinarie ledamöter, embetsverkets ordinarie arbetskrafter icke
under någotdera af åren 1898 eller 1899, lika litet som under den
ofvan angifna delen af år 1900, skulle varit tillräckliga för att åstadkomma
ett arbetsresultat, motsvarande det tillströmmande materialet,
samt att den minskning i arbetsbalansen, som under tiden egt rum,
uteslutande varit att tillskrifva den omständigheten, att kammarrätten,
förutom af de två med kammarrättsråds tjenstgöringsskyldighet adjungerade
ledamöterna, under de ordinarie sessionerna haft biträde af ytterligare
två adjunkter.

Med sådana förhållanden för ögonen och då, såsom kammarrätten
i sin underdåniga skrifvelse den 30 november 1899 framhållit,
för framtiden någon minskning i tillströmningen af mål icke vore att
förvänta, men väl motsatsen, syntes det obestridligt, att ur synpunkten
af den motsvarighet, som borde finnas mellan arbetsmaterialet och
arbetskrafterna, behofvet af kammarrättens förstärkning med två nya
ordinarie ledamöter blifvit så fullständigt som möjligt ådagalagdt. Men
för en sådan åtgärd talade jemväl andra och vigtiga skäl, i främsta
rummet den inom statsförvaltningen erkända grundsats, som bjöde, att
ett behof, hvilket under en följd af år visat sig vara af stadigvarfftide
natur, också blefve på ett stadigvarande sätt tillgodosedt, Tillämpningen
af denna grundsats skulle varda af desto större betydelse, då det, såsom
i förevarande fall, gälde ett embetsverk, hvilket hade att inom ett vidsträckt
område af förvaltningen skipa rätt och beträffande en vigtig grupp af

Sjunde hufvudtiteln. 13

ärenden, fattigvårdsmålen, i sista instans fälla dom. Såsom kammarrätten
förut erinrat, innebure anlitandet i mera vidsträckt omfattning
af tillfälliga arbetskrafter för handläggningen af ärendena i kammarrätten
ett betänkligt afsteg .från den af ålder och lag hägnade grundsatsen,
att rättskipningens handhafvande borde vara förbehållen ordinarie
domare; och, ehuru hittills afsevärda hinder icke mött för fyllande af
kammarrättens behof af extra arbetskrafter, syntes det i längden svårligen
kunna påräknas, att med de ytterst ringa utsigter till befordran, embetsverket
under närvarande förhållanden hade att erbjuda, adjunkter skulle
komma att stå embetsverket till buds med sådan kompetens, att deras
deltagande i ärendenas behandling icke kunde medföra fara för minskad
rättssäkerhet.

Då kammarrätten, med åberopande af det nu och förut i ämnet
anförda, förnyade sin underdåniga hemställan om uppförande å embetsverkets
stat af lön och tjenstgöringspenningar för ytterligare två
kammarrättsråd äfvensom om de öfriga häraf föranledda ändringar i
staten, hvarom framställning gjorts i kammarrättens underdåniga skrifvelse
den 29 oktober 1896, ville kammarrätten icke underlåta att påpeka, att,
såsom af det föregående t}rdligen framginge, den ifrågasatta förändringen
i kammarrättens organisation icke uteslöte behofvet af särskilda åtgärder
till utlemnande af den balans af besvärsmål, som vid 1901 års utgång
ännu kunde qvarstå och hvilken kammarrätten trott sig kunna beräkna
till omkring 800 fattigvårdsmål. Då det för rikets kommuner icke kunde
annat än föranleda betydande olägenheter, att de till kammarrätten fullföljda
fattigvårdsmålen under flera år finge vänta på sitt afgörande,
syntes det i hög grad önskvärdt, att den nämnda balansen måtte skyndsammast
kunna afarbetas, och kammarrätten hemstälde derföre, huruvida
icke, samtidigt med att den föreslagna förändringen i kammarrättens
organisation genomfördes, medel kunde ställas till kammarrättens förfogande
för att under de ordinarie sessionerna bereda embetsverket
biträde af fyra adjungerade ledamöter. Med en sådan anordning, hvarigenom
hela antalet af de under vår- och höstsessionerna tjenstgörande
ledamöterne skulle komma att uppgå till tolf, eller två mer än för närvarande,
borde utsigt förefinnas, att, så vidt icke antalet inkommande
mål i väsentligare grad ökades, balansen skulle så hastigt kunna nedbringas,
att inom en tidrymd af omkring två år normala förhållanden
blefve uppnådda. Kammarrätten ansåge sig emellertid böra uttryckligen
betona, att en ökning i de tjenstgörande ledamöternas antal till den
nyss angifna siffran, efter kammarrättens mening, kundo ifrågasättas
endast under förutsättning att den underdåniga framställningen om för -

14 Sjunde linfvudtiteln.

stärkning af embetsverkets ordinarie arbetskrafter vunne bifall. Redan
för närvarande, då under de ordinarie sessionerna tjenstgjorde sex kammarrättsråd
och fyra adjungerade ledamöter, vore, såsom kammarrätten
förut påvisat, de tillfälliga ledamöternas < antal i förhållande till den
ordinarie personalen större, än som kunde anses innebära en tillfredsställande
anordning af förhållandena. Uppenbarligen kunde en sådan
sammansättning af personalen, att halfva antalet komme att utgöras af
adjungerade ledamöter, under inga förhållanden vara tillrådlig. Den
kostnad, som skulle erfordras för att sålunda bereda kammarrätten tillfällig
förstärkning med fyra adjungerade ledamöter, syntes kammarrätten,
vid det förhållande att dessa samtliga skulle tjenstgöra allenast under
de ordinarie sessionerna och med tagen hänsyn till de förändringar i
personalförhållandena inom embetsverket, hvilka vid bifall till den underdåniga
framställningen om inrättandet af två nya kammarrättsrådsembeten
och jemväl af annan anledning kunde under den närmare
framtiden vara att förvänta, kunna för år 1902 beräknas till 12,000 kronor,
i hvilken summa då inräknats, förutom adjunktionsarfvoden, äfven arfvoden
till extra amanuenser och erforderligt belopp till bestridande af renskrifningskostnad.
Derest emellertid Kongl. Maj:t icke skulle finna
anledning att vidtaga åtgärder för en så skyndsam afarbetning af den
vid 1901 års utgång qvarstående arbetsbalansen, som kammarrätten
funnit önskvärd, syntes det dock vara oundgängligt, att embetsverket,
så vidt balansens nedbringande skulle kunna fullföljas, under år 1902
och en följd af år framåt finge under vår- och höstsessionerna påräkna
biträde af två adjunkter. Det belopp, som i sådant fall skulle för år
1902 erfordras till adjunktionsarfvoden och öfriga af adjunktionen föranledda
utgifter, kunde beräknas till 6,000 kronor.

Slutligen har kammarrätten, jemte erinran att Riksdagen på extra
stat för år 1901 till arfvoden åt amanuenser samt extra biträden, flitpenningar
och renskrifningskostnad beviljat 8,300 kronor, af hvilket belopp

3,600 kronor vore afsedda att bereda de å kammarrättens revisionsafdelning
och aktuariekontor tjenstgörande amanuenser ökning i deras
arfvoden från 1,200 till 1,500 kronor om året, hemstält, att, enär behofvet
af denna löneförbättring måste anses vara af stadigvarande art, det för
samma löneförbättring erforderliga belopp måtte uppföras på ordinarie stat.

Med åberopande af hvad sålunda anförts har kammarrätten hemstält,
att å ordinarie stat måtte uppföras lön och tjenstgöringspenningar
för ytterligare två kammarrättsråd med tillhopa 12,800 kronor och för
ytterligare en notarie med 3,000 kronor, med rätt för dessa befattningars
innehafvare till ålderstillägg i likhet med öfriga tjenstemän i samma

Sjunde hnfvudtitein. 15

tjenstegrad, äfvensom att anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt
extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad, för närvarande
bestämdt till 28,400 kronor, måtte höjas med tillsammans 6,500 kronor
eller till 34,900 kronor.

Har det redan länge varit uppenbart, att kammarrätteus nuvarande
ordinarie personal icke förmår uppbära den arbetsbörda, som hvilar på
detta embetsverk, och att följaktligen berörda personal förr eller senare
måste ökas, synes mig efter den utredning, kammarrätten i sin nu föreliggande
skrifvelse lemnat, någon tvekan icke heller böra förefinnas, att
tidpunkten nu är inne att vidtaga en dylik åtgärd. Sedan Kongl. Maj:t
hos 1897 års Riksdag gjorde framställning om ökning af embetsverkets
ordinarie arbetskrafter, finnes, förutom den erfarenhet, som redan då
stod till buds, nu att åberopa den ytterligare erfarenhet, som i detta
afseende under tiden vunnits. Resultatet af denna erfarenhet föreligger
i kammarrättens förevarande skrifvelse, hvilken jag åberopar och ur
hvilken jag vill särskildt framhålla, hurusom, oaktadt kammarrätten
under åren 1898, 1899 och 1900 haft biträde af, bland andra, två
adjungerade ledamöter med enahanda tjenstgöringsskyldighet och befogenhet
som kammarrättsråd och således i verkligheten, om också icke
hvad alla beträffar till namnet, åtta kammarrättsråd varit i tjenstgöring,
det dock visat sig, att ett antal mål, motsvarande det, som till kammarrätten
inkommit under hvardera af åren 1898 och 1899 samt under den del af år
1900, för hvilken redogörelse föreligger, icke kunnat af dessa åtta ledamöter
fullständigt slutbehandlas under det år, de inkommit Den samlade
erfarenhet, som nu kan anföras till stöd för behofvet af ytterligare förstärkning
af kammarrättens ordinarie arbetskrafter är således både omfattande
till tiden och med hänsyn till resultatet synnerligen upplysande.
Vid sådant förhållande synes mig denna fråga nu böra vara mogen för
slutligt afgörande.

Med den ökning af kammarrättens ordinarie personal, jag alltså
i öfverenstämmelse med embetsverkets hemställan nu vill föreslå, bör
man visserligen kunna förvänta, att de till kammarrätten årligen inkommande
målen skola kunna, åtminstone till allra största delen, af
denna personal inom året slutbehandlas, men till af arbetande af den balans
af mål, som vid utgången af år 1901, då förändringen i kammarrättens
organisation skulle taga sin början, ännu kan förefinnas och som af
kammarrätten beräknats till omkring 800 fattigvårdsmål, blifver, enligt
hvad erfarenheten visat, tid för samma personal ej öfrig. För att denna
balans skall kunna snarast möjligt afarbetas, har kammarrätten ansett

16 Sjunde hufvudtiteln.

behöflig! att erhålla tillfällig förstärkning af fyra adjungerade ledamöter,
och då, på sätt kammarrätten äfven erinrat, det för den allmänhet, som
deraf beröres, måste vara af synnerlig vigt, att denna balans af mål
så fort som möjligt undanarbetas, synes mig hvad kammarrätten för
vinnande af detta mål föreslagit äfven böra bifallas. Hvad beträffar
kostnaden för denna tillfälliga ökning af embetsverkets arbetskrafter
har den af kammarrätten för år 1902 beräknats till 12,000 kronor, deri
äfven inbegripna arfvoden till extra amanuenser och erforderligt belopp
till bestridande af renskrifningskostnad. Af denna kostnad torde hälften,
eller 6,000 kronor, kunna bestridas af tillgängliga medel, hvaremot återstoden
synes mig böra af Riksdagen begäras på extra stat för
år 1902.

Då jag vid underdånig anmälan den 13 januari 1900 af kammarrättens
då föreliggande framställning om beredande af medel till ökning
af arfvoden åt vissa af embetsverkets amanuenser ansåg mig böra föreslå,
att det härför erforderliga beloppet, 3,600 kronor, skulle jemte det belopp
af 4,700 kronor, som under de senare åren utgått till arfvoden åt extra
biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad, af Riksdagen äskas på
extra stat för år 1901, berodde detta icke derpå, att jag icke ansåg
berörda löneförbättring allt fortfarande böra komma vederbörande till
godo, utan föranleddes jag dertill af den omständigheten, att skäl syntes
mig icke föreligga att för ett så jemförelsevis obetydligt belopp då
föreslå någon ändring i det å kammarrättens stat uppförda ordinarie
anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden m. m. Då emellertid
en höjning af berörda ordinarie anslag nu påkallas af annan anledning,
och behofvet af löneförbättring åt ifrågavarande amanuenser utan tvifvel
måste anses vara af stadigvarande art, synes mig detta anslag nu böra
höjas utom med det belopp af 2,900 kronor, som kräfves af förut omförmälda
anledning, jemväl med förenämnda 3,600 kronor.

Med åberopande af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,
att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att å kammarrättens stat uppföra lön och tjenstgöringspenningar
för ytterligare två kammarrättsråd med tillhopa 12,800 kronor och för
ytterligare en notarie med 3,000 kronor, med rätt för dessa befattningars
innehafvare till ålderstillägg i likhet med öfriga tjenstemän i samma
tjenstegrad, äfvensom höja det nu å kammarrättens stat uppförda anslag
till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad,
28,400 kronor, med 6,500 kronor till 34,900 kronor,

samt att sålunda höja anslaget till kammarrätten med 22,300
kronor, eller från 169,600 kronor till 191,900 kronor.

Sjunde hufvudtiteln.

17

Tullverket.

I underdånig skrifvelse den 10 sistlidne november har generaltullstyrelsen
afgifvit förslag till tullverkets stater för år 1902, och
har styrelsen dervid beträffande indragning sstaten anmält, att densamma
genom en derå uppförd persons afgång minskats med 450 kronor, i
följd hvaraf denna stats slutsumma kommer att utgöra 9,740 kronor.

I afseende å öfriga ordinarie utgiftsstater föreslår generaltullstyrelsen
icke någon annan ändring, än att till jemnande af staternas
slutsumma det å omkostnadsstaten upptagna anslaget till diverse utgifter
måtte ökas med 250 kronor samt följaktligen denna stat, hvars slutsumma
för år 1901 utgör 257,410 kronor, bestämmas till 257,660
kronor. ,

Med iakttagande af sålunda föreslagna ändringar skulle tullverkets
ordinarie utgiftsstater för år 1902 komma att upptaga följande slutsummor,
nemligen:

aflöningsstaten .....................................................

öfvergångsaflöningsstaten ......................................

ålderstilläggsstaten

indragningsstaten ......................................................

pensionsstaten för afskedade tjenstemän och betjente
.......................................................................

pensionsstaten för aflidne tjenstemäns och betj entes
efterlemnade enkor och barn (deraf 10,000

kronor bestämdt anslag) ..........................................

omkostnadsstaten ......................................................

kronor 2,216,300
9,500

220,000

9,740

227,000: —

41,800

257,660

summa kronor 2,982,000: —
eller 200 kronor mindre än det belopp, hvarå motsvarande stater för
år 1901 sluta.

Jemte erinran att Riksdagen till bestridande af kostnaderna för
uppehållande på förordnande under innevarande år af vissa nya tjenster
vid tullverket på extra stat för år 1901 anvisat ett belopp af 210,000
kronor samt att jag har för afsigt att tillstyrka Kongl. Maj:t att äfven
för år 1902 af Riksdagen för omförmälda ändamål begära ett extra
anslag, hemställer jag, som icke funnit något att anmärka vid hvad
generaltullstyrelsen nu föreslagit i fråga om tullverkets ordinarie utgiftsstater,
att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
Bih. till Rihsd. Frot. in ÖL 1 Samt. 1 Afd.

[3.]

Tullverket.

3

.. [4-1

Ofverintendentscmbetet.

18 Sjunde fcufyndtitelu.

att, med godkännande af de utaf generaltullstyrelsen föreslagna
förändringar i tullverkets stater, för år 1902 bestämma anslaget för
tullverket till ett mot staternas slutsumma svarande belopp af 2,982,000
kronor, att såsom förslaganslag utgå direkt af tullmedlen.

X den för Öfverintendentsembetet gällande stat, i hvilken sedan år
1880 någon ändring icke vidtagits, är uppfördt ett anslag å 8,400 kronor
till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden och extra ordinarie
arkitekter salut renskrifningskostnad m. m. Af detta anslag bestridas
utgifter för semestertjenstgöring, för beredande af ersättning åt tjenstförrättande
öfverintendenten under ordinarie innehafvare^ af detta
embete tjensteresor, för utgörande af dagarfvoden åt embetets extra
ordinarie arkitekter under tjensteresor, som de på grund af embetets
förordnanden företaga, för arfvoden och gratifikationer åt de å embetets
såväl, tekniska som administrativa afdelning tjenstgörande extra ordinarie
tjenstemän och extra ordinarie betjente äfvensom för godtgörande af
inom verket erforderlig renskrifning.

I underdånig skrifvelse den 20 november 1900 har öfverintendentsembetet
gjort framställning om höjning af berörda anslag; och har
embetet till stöd härför anfört hufvudsakligen följande.

Hos öfverintendentsembetet vore utom chefen anstälda endast
tre ordinarie tjenstemän med teknisk bildning, af livilka emellertid två,
de båda intendenterna, hade sin , tid så godt som uteslutande upptagen
af den dem närmast anförtrodda vården om kronans under embetets
inseende stälda egendomar i Stockholm och i landsorten.

Den hufvudsakliga handläggningen af de ritnings- och granskningsmål
af ofta synnerligen magtpåliggande art, som till embetet hänskötes,
måste följaktligen anförtros åt verkets extra ordinarie tjenstemän
på den tekniska afdelningen. Dessa extra ordinarie arkitekter, Indika,
innan de kunde ifrågakomma att hos verket anställas, fått underkasta
sig en lång och kostsam, oftast ■ delvis äfven i utlandet genomgången
studiekurs, måste således besitta framstående skicklighet samt såväl
teoretisk som praktisk erfarenhet.

Sedan under loppet af år 1893 öfverintendentsembetets nuvarande
organisation blifvit fullständigt genomförd, hade, med undantag af en
kortare tid, under hvilken antalet extra ordinarie arkitekter utgjort 18,
17 extra ordinarie arkitekter varit hos embetet samtidigt och, med få

Sjunde hufvudtiteln.

19

undantaga med ungefär enahanda tjenstepligter tjenstgörande. Antalet
af de ärenden^ som handlagt® å embetets tekniska afdelning och
för hvilka någon godtgörelse icke utgått från särskilda af Riksdagen
på extra stat beviljade byggnadsanslag, hade, då deri inräknades sådana,
som afsåga upprättande, omarbetande och kopiering af ritningär samt
granskning och upprättande af kostnadsförslag, under det senaste årtiondet
utgjort:

år 1890 ......................................

1891 ......VjX.tt. ,........,....... ........

1892 ...............................................

1893 ........................

1894 ............i..

1895 ..........................a.....

1996 ..............,„.a.

1897 .............................................

„ 1898 .................................................

„ 1809 ................................................

IT

11

11

11

11

... 107	ärenden
... 144	ii
... 102	Tf
... 134	ir
... 118	a
... 128	n
... 121
.. 137	b
.. 175	ii samt
.. 159	It
dåvarande anslag gäldas
3,400	kfonor om året,

och hvilka uppgått till sammanlagdt omkr
blifvit bestridda*, hade till gratifikationer för extra ordinarie arkitekter
och öfriga extra tekniska biträden, som behöft anlitas, återstått omkring

5,000 kronor för hvarje år. Om från detta belopp frånräknades omkring
250 kronor, som i allmänhet åtgått för att ersätta de ingeniörer,, som
haft embetets uppdrag att granska värmeledningsförslag, verkställa
hållfasthetsberäkningar m. m. dylikt, hade till fördelning mellan de
extra ordinarie arkitekterna blifvit öfrigt endast omkring 4,750 kronor.
Enär under exempelvis år 1900 samt åren 1899 och 1898 de extra
ordinarie arkitekternas antal varit 17, hade således till en hvar af dem
kunnat i medeltal utbetalas omkring 280 kronor om året, och då de
af bemälde tjenstemän handlagda ärenden under sagda år i medeltal
uppgått till 157, hade alltså på hvar och en af dem under samma tid,
likaledes i medeltal kommit 9 ärenden. För hvart och ett af dessa
ärenden hade då kunnat i genomsnitt beredas en ersättning af 31
kronor. Antoge man, att en tredjedel af de ärenden, de extra ordinarie
arkitekterna hade att ombestyra, utgjordes af utförandet af vissa embetet
åliggande kopierings arbeten, och att dessa kopieringar i allmänhet kunde
anses skäligen godtgjorda med 15 kronor för hvarje, hade den hos
embetet an stål de extra ordinarie arkitekten för öfriga 6 ärenden, som enligt
de gjorda beräkningarno under hvardera af åren 1898 — 1900 tilldelats

20 Sjunde hufvudtiteln.

honom, icke kunnat i medeltal påräkna större ersättning än omkring
39 kronor för hvarje ärende. Bland dessa ärenden funnes dock icke
få sådana, som påkallade uppgörandet af helt nya ritningar af ofta särdeles
invecklad beskaffenhet, äfvensom upprättande af fullständiga arbetsbeskrifningar
och kostnadsberäkningar, arbeten, hvilka i allmänhet toge
en tid af åtminstone två veckor i anspråk, och för hvilkas utförande
arkitekten, strängt sysselsatt som han vanligen vore till följd af sin
egentliga privata verksamhet, måste i sin ordning anlita biträden, som
han hade att af egna medel aflöna med relativt höga belopp. Det finge
väl medgifvas att icke sällan ärenden förelåge, hvilka kräfde väsentligt
mindre arbete, men med hänsyn till såväl de fordringar, hvilka numera
stäldes på arkitekten äfven vid lösandet af ringare uppgifter, som ock
de ersättningar, hvarpå han enligt allmänt inom landet antagna arkitekttaxor
kunde af enskilda göra anspråk, syntes det påtagligt, att den
godtgörelse, embetet under nuvarande förhållanden kunde lemna sina
extra ordinarie tekniska biträden vore alltför obetydlig. Att statsverket icke
kunde i förevarande fall erbjuda bemälda extra ordinarie tjenstemän en
godtgörelse, motsvarande den, desse genom utöfvande af enskild verksamhet
kunde bereda sig, vore visserligen tydligt, men man syntes
dock böra tillse, att åt dessa tjenstemän i hvarje fall lemnades en ersättning,
som åtminstone stode i något rimligt förhållande till det arbete,
de utförde.

Derest ifrågavarande anslag ökades med 3,600 kronor eller till 12,000
kronor och under förutsättning att öfriga utgifter, som borde bestridas
af anslaget, komme att något ökas, eller från 3,400 kronor till 3,800
kronor, skulle således, om ett afdrag å 300 kronor gjordes för ersättande
af nödigt ingeniörsbiträde, ett årligt belopp af omkring 7,900 kronor
återstå att användas till ersättning åt de extra ordinarie arkitekterna.
Med detta belopp skulle, under antagande att de extra ordinarie arkitekternas
antal fortfarande komme att utgöra 17 — och en nämnvärd
minskning i detta antal syntes icke kunna ifrågasättas, enär de personer,
som hos embetet erhölle anställning, vanligen till följd af sin
duglighet vore af enskild verksamhet så upptagne, att de icke vore i
tillfälle att för den låga aflöning, embetet under alla omständigheter
kunde erbjuda dem, åtaga sig flera arbeten för verkets räkning än för
närvarande vore fallet — till hvar och en af dem kunna årligen utbetalas
omkring 464 kronor eller för hvarje ärende, derest en hvar af
dessa tjenstemän antoges fortfarande få 9 sådana sig årligen tilldelade,
omkring 51 kronor, och, om kopieringsärendena fråndroges, i alla fall
icke mer än 69 kronor för hvarje egentligt ritningsärende, allt i medeltal.

Sjunde hufvudtiteln. 21

Med åberopande af hvad sålunda anförts har öfverintendentsembetet
hemstält, att hos Riksdagen måtte göras framställning om
höjning af ifrågavarande anslag med 3,600 kronor.

Hvad öfverintendentsembetet anfört angående beloppet af den
godtgörelse, som med anlitande af hittills anslagna medel kunnat beredas
de extra ordinarie arkitekterna, visar, att ifrågavarande anslag måste
höjas, för att dessa tjenstemän må komma i åtnjutande af en åtminstone
någorlunda skälig ersättning för det arbete i verkets tjenst, som af
dem kräfves; och som den ökade ersättning, hvartill den af öfverintendentsembetet
föreslagna höjningen af anslaget skulle lemna tillgång,
synes mig icke vara för högt tilltagen, tillstyrker jag i underdånighet,
att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att höja det å öfverintendentsembetets stat till vikariatsersättning,
arfvoden åt extra biträden och extra ordinarie arkitekter samt renskrifningskostnad
m. m. uppförda anslag, 8,400 kronor, med 3,600 kronor,
eller till 12,000 kronor,

samt att sålunda höja anslaget till öfverintendentsembetet från

35,500 kronor till 39,100 kronor.

Patent- och registreringsverket.

Genom nådigt bref den 1 juni 1900 har Eders Kongl. Maj:t, i enlighet
med Riksdagens samma år fattade beslut, faststält för år 1901
samma utgiftsstat för patent- och registreringsverket, som varit gällande
för år 1900. Denna utgiftsstat omfattar följande hufvudafdelningar:

A. Aflöningar ...................................................................... 63,500 kronor

B. Omkostnader, förslagsanslag,.................................... 101,000 „

«umma 164,500 kronor.

I fråga om embetsverkets ekonomiska ställning har patent- och
registreringsverket meddelat följande siffror.

Inkomsterna under år 1899 af influtna afgifter för patent och för
registrering af varumärken äfvensom för registrering af aktiebolag hade
utgjort:

vid patent- och varumärkesafdelningen:
afgifter för 2,204 patentansökningar

(deraf 10 obetalda) ... .............. ...... kronor 43,880: —

årsafgifter för patent ............................ „ 102,945: —

afgifter för 445 ansökningar om regi Transport

kronor 146,825:—

[5.]

Patent- och registreringsverket.

Embetsverkets
ekonomiska
ställning,

22 Sjunde liufvtidtfteln.

Transport kronor 146,825: —
strering af varumärken, (deraf 2

obetalda) ............................................... „ 17,720: —■

afgifter för 94 ansökningar om förnyad
registrering af varumärken .... „ 940: —

försålda publikationer ............................... „ 2,802: 75 168,287:''7 6

vid aktiebolagsafdelningen:

afgifter för 1,974 ansökningar................ „ 63,830: 7 5

försålda publikationer ................................ „ 722: 86 64,553: 61

tillsammans kronor 232,841: 3 6.
Utgifterna för samma år hade utgjort:

vid patent- och varumärkesafdelningen ..................... kronor 158,648: 88

vid aktiebolagsafdelningen ............................................ „_31,544: 44

eller tillhopa kronor 190,193: 3 2.
Inkomsterna för år 1899 hade således öfverstigit utgifterna med
42,648 kronor 4 öre, af hvilket öfverskott 9,638 kronor 87 öre belöpte
å patent- och varumärkesafdelningen samt 33,009 kronor 17 öre å
aktiebolagsafdelningen.

Beträffande patent- och registreringsverkets inkomster under år
1900 har embetsverkets chef i afgifven promemoria meddelat, att dessa
inkomster utgjort:

vid patent-, varumärkes- och mönsterafdelningen:
afgifter för 2,258 patenfansökningar (deraf

16 obetalda) ............................................ kronor 44,840: —

årsafgifter för patent. ................... „ 121,560: —

afgifter för 380 ansökningar om registrering
äf varumärken...................... „ 15,200: —

afgifter för 79 ansökningar om förnyad

registrering af varumärken ................ „ 790: —

afgifter för 29 ansökningar om registrering
af visea mönster och modeller
............ „ 290: —

återstäld prenumerationsafgift ............... „ 44: 4 0

försålda publikationer ........... „_2,273: — 184,997: 40

vid aktiebolagsafdelningen:

afgifter för 2,230 ansökningar............... „ 58,771:70

försålda publikationer ............................. „ 869: 4 2 59,641:12

tillsammans kronor 244,638: 52

Sjunde hufrudtiteln. 23

1 underdånig skrifvelse den 29 oktober 1900 har patent- och
registreringsverket afgifvit förslag till utgiftsetat för embetsverket
under år 1902. I berörda förslag har den ordinarie personalen ökats
med fem byråingeniörer och en aktuarie; förslagsanslaget till ålderstillägg
har höjts med 2,000 kronor och omkostnadsstaten har ökats
med 11,000 kronor.

Beträffande frågan om ökning af byråingeniörernas antal har ökning af den
patent- och registreringsverket erinrat derom, att patentansökningarnas perSmZen.
granskning från teknisk synpunkt och i fråga om uppfinningens nyhet
i första hand verkstäldes af byråingeniörer och biträdande ingeniörer.

Desse sistnämnde utförde alldeles samma slag af arbete som byråingeniörerna,
hvarvid dock af byråingeniörerna, såsom högre aflönade,
fordrades större arbetsprodukt. Öfver granskningens resultat hade
byråingeniörer och biträdande ingeniörer att afgifva skriftliga utlåtanden
till vederbörande föredragande. Byråingeniörerna vore å stat uppförda
tjenstemän af första lönegraden, hvaremot de biträdande ingeniörerna
vore extra tjenstemän, anstälde mot årsarfvoden, som för närvarande
utginge till sex af dem med 1,800 kronor till hvar och till de öfriga
med 1,500 kronor till hvar. Då byråingeniörsbefattningarna med år
1896 tillkommit i anledning af svårigheten att förmå lämpliga personer
att söka anställning såsom biträdande ingeniörer för granskningsarbetets
utförande, hade byråingeniörsbefattningarnas antal ansetts tills vidare
böra begränsas till fyra för att icke i ett slag allt för mycket öka
verkets aflöningsstat. Redan då hade det emellertid varit uppenbart,
att patentansökningarnas antal länge varit större, än att fyra byråingeniörer
kunde medhinna deras handläggning. Också hade under
de följande åren i mån af arbetets stegring antalet mot årsarfvode
anstälda biträdande ingeniörer ökats, så att deras antal, när patentoch
registreringsverket den 23 oktober 1897 afgaf underdånigt förslag
till ordinarie stat för embetsverket, uppgått till åtta, af hvilka dock två,
som användes för bibliotekariegöromål och statistiska anteckningar samt
för patentansökningarnas klassificering och fördelning bland granskarne,
endast i ringa mån kunde påräknas för granskningsarbetet. I sistborörda
förslag beräknades att under år 1899 rätteligen borde för sjelfva
granskningsarbetet finnas i embetsverket anstälde tio byråingeniörer,
oberäknadt de två byråingeniörer, som samtidigt föreslagits att anställas
för bibliotekariegöromål och för statistiska arbeten m. m. Det hade
för deri skull ansetts, att åtta nya byråingeniörsbefattningar redan då

24 Sjunde hufvudtiteln.

borde inrättas, hvilket angifvits medföra den fördel, att man sedermera
icke allt för snart skulle behöfva ifrågasätta inrättandet af nya ordinarie
dylika befattningar; men då det möjligen ur andra synpunkter
kunde väcka betänklighet att i ett slag så betydligt öka verkets ordinarie
stat, hade verket icke då ifrågasatt inrättandet af flera än
fyra nya dylika befattningar, af hvilka allenast två afsetts för det egentliga
granskningsarbetet.

Vid behandlingen af förslaget hade statsrådet och chefen för
civildepartementet till statsrådsprotokollet den 14 januari 1898 uttalat,
bland annat, att någon tvekan icke borde råda att tillstyrka det af
embetsverket afgifna förslag, som inskränkts till fyra nya byråingeniörsbefattningar,
och att, om han derföre ändock icke ansåge sig böra tillstyrka
framläggandet af förslag om en sådan ökning, detta icke hade
sin grund i någon ovisshet om behofvets verklighet, utan endast i nödvändigheten
af att icke med en gång binda sig vid en så stor ordinarie
personal, att det skulle kunna tänkas inträffa, att de för denna personals
aflöning afsedda medel skulle kunna blifva åtminstone för någon tid
otillräckliga. Chefen för civildepartementet hade dock tillagt, att någon
allvarlig farhåga icke syntes behöfva förefinnas, för att inkomsterna
under år 1899 och närmast derpå följande år icke skulle komma att
täcka utgifterna, och att, hvad den mera aflägsna framtiden beträffade,
man väl måste utgå ifrån, att patent- och registreringsafgifterna alltid
måste sättas till sådant belopp, att de betäckte de verkligen behöfliga
utgifterna för patent- och registreringsverkets behöriga gång, men att,
då det emellertid borde anses vara förenligt med nödig varsamhet att
icke på en gång bevilja alla de begärda byråingeniörstjensterna på
ordinarie stat, han trodde sig böra inskränka sig till att föreslå två
nya dylika tjenster jemte de redan befintliga fyra tjensterna.

Patent- och registreringsverket har derjemte erinrat, att i enlighet
med berörda uttalande Kongl. Maj:t i nådig proposition till 1898
års Riksdag föreslagit inrättandet af två nya byråingeniörsbefattningar
och att denna framställning blifvit af Riksdagen bifallen.

Byråingeniörernas antal hade härigenom kommit att uppgå till
sex, men genom tillsättningen af de två nya befattningarna hade
emellertid icke erhållits någon som helst förstärkning i arbetskrafter
för sjelfva granskningsarbetet. Den ena befattningen hade nemligen
tagits i anspråk för ett första ordnande å ordinarie stat af det statistiska
arbetet och klassificeringen och genom den andra befattningen hade
verket vunnit en ordinarie föreståndare för dess bibliotek, hvilket —

Sjunde liufvudtiteln. 25

utom det att det dagligen hölles tillgängligt för allmänheten — måste
vai-a ordnadt och katalogiseradt» för att kunna af verkets tekniska
personal användas vid nyhetsgranskningen af patentansökningar.

Patent- och registreringsverket har vidare antört, att patentansökningarnas
antal uppgått: år 1895 till 1,460, år 1896 till 1,714,
år 1897 till 1,947, år 1898 till 2,023 och år 1899 till 2,204 samt syntes
under år 1900 åtminstone icke komma att understiga sistnämnda antal.
För att granskningsarbetet skulle kunna hålla jemna steg med patentansökningarna,
hvilkas antal sålunda år från år ökats, hade verket varit
hänvisadt till att i allt större omfång anlita extra arbetskrafter, hvilket
i fråga om personalen gifvit till resultat, att, under det att de med
granskningsarbete sysselsatta byråingeniörerna bibehållits till fyra, de
för dylikt arbete anstälda biträdande ingeniörernas antal sedan hösten
1897 stigit och för närvarande uppginge till tretton. Till detta antal
komme dessutom tre biträdande ingeniörer, af hvilka två tjenstgjorde
vid det statistiska arbetet och klassificeringen samt en biträdde den
tekniske sekreteraren med patentskrifters utgifvande från trycket
m. m. Hela antalet biträdande ingeniörer uppginge derigenom för
närvarande till sexton och hade således under loppet af tre år fördubblats.
Af de biträdande ingeniörerna hade, med hänsyn till deras
osäkra ställning i verket och beloppet af det till dem utgående
arfvode, icke ansetts kunna fordras vare sig full tjenstgöring eller
tjenstgöring viss tid på dagen — helst verket genom uppställande af
fordran härom sannolikt skulle blifvit urståndsatt att åt sig förvärfva dessa
för arbetets besörjande nödvändiga extra arbetskrafter — utan de hade
hvar och en fått sig tilldeladt visst arbete, som beräknats för dem hvar
medföra en daglig arbetstid af 3 till 4 timmar, och hade de, för att
beredas möjlighet till arbete jemväl å annat håll, erhållit medgifvande
att för utförande af detta arbete sjelfva inom vissa gränser välja
arbetstid, hvaraf följden blifvit, att faktiskt flertalet af dem verkstälde
granskningsarbetet under eftermiddagstimmar. Detta förhållande måste
i flera hänseenden verka ofördelaktigt för arbetet inom verket, enär
svårighet mötte för vederbörande föredragande att kunna lemna granskaren
erforderlig ledning i arbetet och att från granskaren inhemta
för förtydligande af det skriftliga yttrandet till äfventyra erforderliga
muntliga förklaringar. Dertill komme, att ej sällan patentsökande eller
dennes ombud infunne sig i embetslokalen i afsigt att få lemna granskaren
muntliga upplysningar och utreda sin sak, men att dessa uppBih.
till litksd. Prof. IHOP 1 Sami. 1 A fä. 4

26 Sjunde hufvudtiteln.

lysningar och utredningar uteblefve, då granskarne ej der träffades å
embetsverkets vanliga arbetstimmar. Dylika muntliga förhandlingars
vigtiga betydelse för granskningsarbetets rigtiga utförande hade erfarenheten
ej blott inom patent- och registreringsverket utan äfven inom
utländska patentverk nogsamt ådagalagt; men, i stället för att sådana
muntliga förhandlingar borde underlättas och befordras, hade desamma
genom det stora omfång, i hvilket granskningsarbetet måste anförtros
åt extra personal, blifvit försvårade.

Oaktadt de biträdande ingeniörerna sålunda medgifvits förmånen
att välja sina arbetstimmar, om blott det förelagda arbetet inom viss
tid af dem fullgjordes, hade dessa befattningar i allmänhet icke visat
sig vara af för tjensten lämpliga ingeniörer eftersökta, och ombyte af
personal hade för den skull ofta förekommit. Enligt hvad patentoch
registreringsverket meddelar, hade under år 1900 sex biträdande
ingeniörer anhållit om entledigande antingen definitivt eller tills vidare
i anledning af vunnen förmånligare anställning, hvarigenom det icke
kunnat undvikas, att till biträdande ingeniörer med egen rotel understundom
måst för kortare eller längre tid förordnas ingeniörer, som
omedelbart förut antagits till extra ordinarie tjenstemän hos embetsverket.
Granskningsarbetet förutsatte dock, för att blifva tillfredsställande,
ej blott kännedom om patentväsendet i allmänhet och den
inom embetsverket tillämpade praxis, utan äfven insigt och vana att för
ansökningarnas granskning i afseende å uppfinningarnas nyhet begagna
sig af det i embetsverket tillgängliga betydliga granskningsmaterialet,
bestående af in- och utländska patentskrifter och öfrig teknisk litteratur.
Innan denna kännedom, insigt och vana hunnit förvärfvas, hade granskaren
svårt att bedöma uppfinningarnas nyhet och uppskatta olikheterna
mellan närstående uppfinningar. I följd deraf äfventyrades, att
patentärendenas handläggning fördröjdes och fördes ur rätt spår, jemte
det att vederbörande ledamöter, som hade att till föredragning bereda
dessa, af ovana biträdande ingeniörer granskade patentansökningar,
derigenom finge sin förut ej ringa arbetsbörda i afsevärd grad förökad.
Det tätare ombytet af biträdande ingeniörer vållade också den olägenheten,
att nya granskare ofta finge öfvertaga och fullfölja den utredning,
som påbörjats af annan granskare. Detta blefve naturligtvis så mycket
olägligare, som i de allra flesta fall patentansökningarnas behandling
icke afslutades, med mindre än att eu vidlyftig skriftvexling mellan verket
och patentsökanden egt rum.

Patentsökandes bästa och verkets tjenstbarhet skulle för den skull

Sjunde hufvudtiteln. 27

befrämjas, om åtminstone det hufvudsakligaste af granskningsarbetet
kunde anförtros åt fast austäld ordinarie personal, och för att så skulle
kunna ske hade patent- och registreringsverket ansett sig böra föreslå
anställande för granskningsarbetet af ytterligare fyra byråingeniörer.
Dessa fyra skulle enligt gjorda beräkningar kunna ersätta sju biträdande
ingeniörer, hvilkas arfvoden följaktligen skulle besparas.

Beträffande verkets afdelning för statistik och klassificering, hvilken
afdelning, på sätt redan nämnts, skötes af en bland byråingeniörerna
med hjelp af två biträdande ingeniörer, har patent- och registreringsverket
anfört följande. Arbetet inom denna afdelning omfattade dels
statistiska anteckningar rörande inkomna ansökningar om patent, registrering
af varumärken och mönster samt aktiebolag, i dessa ärenden
meddelade förelägganden och afslag, förfallna ansökningar samt utfärdade
patent och beviljade registreringar, dels förandet af register öfver handlagda
besvärsmål och invändningar samt åtskilliga hjelptabeller för att
möjliggöra nödig öfversigt öfver ärendenas gång inom verket, dels ock
klassificering af såväl inkommande nya patentansökningar som äldre
och nyare svenska och utländska tryckta patentskrifter efter det af
embetsverket, hufvudsakligast efter tyskt mönster, faststälda klassificeringssystemet,
enligt hvilket patentansökningar och patent uppdelades
på grund af föremålet i för närvarande 89 klasser med i de
flesta fall flera underafdelningar. De tekniska tjenstemännen tilldelades
nemligen vissa grupper af patentansökningar enligt detta klassificeringssystem,
och uppdelningen af tryckta patentskrifter enligt samma system
hade till ändamål att för de tekniska tjenstemännen underlätta granskningsarbetet
rörande uppfinningarnas nyhet och göra resultatet derutinnan
säkrare genom att såsom ett afskildt helt tillhandahålla dem
befintliga tryckta patentekrifter inom de grupper, som hvars och ens
granskningsarbete omfattade.

För att omfattningen af det egentliga statistiska arbetet skulle
kunna bedömas, har patent- och registreringsverket meddelat följande
sifferuppgifter. Under år 1899 hade, såsom förut nämnts, 2,204 patentansökningar
inkommit, hvarjemte antalet från föregående år balanserade
patentansökningar utgjort 2,331. Samma år hade embetsverket utfärdat
1,053 patent samt meddelat, endast i patentärenden, 5,124 förelägganden
och 785 afslag eller underrättelser om förfallna ansökningar. Under
år 1899 hade embetsverket slutbehandlat 481 ansökningar om registrering
af varumärken och 1,952 registreringsanmälningar rörande
aktiebolag. Beträffande det vidlyftiga klassificeringsarbetet har patent -

28 Sjunde liufvudtiteln.

och registreringsverket omförmält, att för år 1899 förelegat till fördelning
å de särskilda klasserna svenska, norska, danska, tyska och
amerikanska tryckta patentskrifter till ett antal af öfver 33,500, deraf
amerikanska patentskrifter utgjort 23,296. De ameiikanska patentskrifterna
för år 1898 hade ännu icke hunnit fördelas, likasom icke
heller några åtgärder för fördelning af de engelska patentskrifterna,
hvilkas antal år 1899 uppgått till omkring 25,700, vidtagits, utan
granskarne hade derutinnan fått åtnöjas med den ledning, som kunnat
hemtas ur befintliga register eller uppslagsböcker. Det tillkomme
dessutom den byråingeniör, som skötte verkets afdelning för statistik
och klassificering, att utarbeta för embetsverkets årsberättelse behöfliga
tabeller och sammandrag samt att på bestämda tider genomgå granskarnes
journaler och upprätta rapporter, som angåfve för hvarje
granskare antalet af under viss period behandlade och vid dess slut
balanserade patentansökniugar.

Af denna redogörelse syntes det embetsverket framgå, att det
arbete, som ålåge ifrågavarande byråingeniör, vore för betydande för
att kunna verkställas af honom med biträde af den dertill honom
lemnade hjelp. Hvad som medhunnits hade i allt fall för honom,
enligt lemnad uppgift, medfört arbete i verkets tjenst af i medeltal
åtta timmar dagligen. Att hos honom anställa ytterligare en biträdande
ingeniör skulle icke tillfredsställande afhjelpa saken, enär kontinuitet
och vana vid arbetet i detta fall vore af synnerlig vigt, särskildt beträffande
klassificeringen. Om granskningsmaterialet icke följdriktigt
fördelades, blefve granskningsarbetet derigenom uppenbarligen lidande.
För att kunna tillfredsställande ordna saken fordrades, enligt patentoch
registreringsverkets förmenande, att byråingeniören befriades från
en del af ifrågavarande arbete genom detsammas fördelning mellan
honom och en ny ordinarie tjensteman. På så sätt skulle ock en af de
nu honom biträdande ingeniörerna kunna undvaras och dennes arfvode
besparas.

I sådant syfte hade patent- och registreringsverket i det förevarande
förslaget upptagit den femte nya byråingeniören.

Kostnaden för de nu föreslagna fem nya byråingeniörernas aflöning
skulle — oberäknadt dem framdeles tillkommande ålderstillägg — uppgå
till 15,000 kronor, men i stället skulle å omkostnadsstaten besparas åtta
arfvoden till biträdande ingeniörer, hvilka arfvoden enligt förhållandena
under år 1899, då arfvodena för samtliga biträdande ingeniörer utgått med

1,500 kronor till dem hvar, representerade ett belopp af tillhopa 12,000

Sjunde liufvudtiteln. 29

kronor, ökningen i utgifter för den nu nämnda personalen skulle således
på det hela inskränkas till 3,000 kronor. I sjelfva verket komme
emellertid ökningen i aflöning och arfvoden icke att blifva ens så stor som

3,000 kronor, om de föreslagna nya förhållandena år 1902 jemfördes med
förhållandena är 1901. I sådant hänseende har patent-och registreringsverket
meddelat, att, sedan Kongl. Maj:t genom nådigt bref den
12 september 1900 medgifvit, att arfvode åt biträdande ingeniör eller
amanuens hos verket finge utgå med högst 1,800 kronor för år räknadt,
detta medgifvande redan vunnit tillämpning beträffande sex biträdande
ingeniörer. Vid detta förhållande finge det anses mer än sannolikt, att
före 1902 års ingång åtminstone flertalet af de biträdande ingeniörer,
genom livilkas öfverflyttning på ordinarie stat arfvoden komme att
besparas, redan nått det högre arfvodet, 1,800 kronor. I följd häraf
konnne den verkliga ökningen i utgift vid jemförelse mellan åren 1901
och 1902 att blifva väsentligt mindre än 3,000 kronor och skulle till
äfventyrs inskränkas till 1,500 å 1,800 kronor. Patent- och registreringsverket
har emellertid dervid framhållit, att, enär hvad embetsverket nu
begärt i fråga om personalen å patentafdelningen allenast motsvarade
redan uppnådd rörelse, det icke kunde undvikas, att, om såsom antagligt
vore arbetet fortfore att växa, också personalen ytterligare måste förstärkas
genom anställande af biträdande ingeniörer. Men då, derest
de nya ordinarie tjensterna erhölles, det nuvarande antalet biträdande
ingeniörer skulle komma att nedgå från sexton till åtta, hade patentoch
registreringsverket tänkt sig, att med 1902 års ingång den proportionen
skulle kunna ernås, att antalet med sjelfva granskningsarbetet
sysselsatta byråingeniörer och de för sådant arbete anstälda biträdande
ingeniörer blefve lika, nemligen åtta. Derjemte skulle för biblioteksgöromål
samt för det statistiska och klassificeringsarbetet finnas tre
byråingeniörer samt dels till biträde vid klassificeringen, dels ock till
hjelp åt den tekniske sekreteraren bibehållas två biträdande ingeniörer.
Antalet byråingeniörer skulle då utgöra elfva och antalet mot årsarfvode
anstälda biträdande ingeniörer uppgå till tio.

Patent- och registreringsverkets förevarande förslag till utgiftsstat
för år 1902 upptager tillika, såsom förut omförmälts, utöfver den redan
befintliga ordinarie personalen en aktuarie; och har embetsverket dervid
anfört följande.

Sedan Kongl. Maj:t genom nådig kungörelse den 18 maj 1896
förordnat, att patent- och registreringsverket skulle vara registreringsmyndighet
för aktiebolag, hade, på grund af nådiga brefvet den 5 juni

30 Sjunde hufvudtiteln.

samma år, inom verket tillsats en notarie, hvilken fått till åliggande,
bland annat, att biträda den såsom ledamot i dylika ärenden föredragande
sekreteraren med expeditioners uppsättande. Enligt sistberörda nådiga
bref samt den för embetsverket gällande instruktion tillkomme det
derjemte omförmälde notarie att mottaga och bokföra inkommande
handlingar rörande registrering af anmälningar om aktiebolag; att föra
aktiebolagsregistret samt ordna och vårda alla till aktiebolagsregistret
börande arkivalier; att ombesörja utgifvandet af föreskrifna samlingar
af de ur aktiebolagsregistret, föreningsregistren och bandelsregistren
kungjorda uppgifter; att tillhandagå embetsmyndigheter och enskilde
med upplysningar i tjensten, på begäran utfärda diariibevis och andra
bevis samt meddela eller bestyrka afskrifter eller utdrag af aktiebolagsregistret
och tillhörande handlingar; att omhänderhafva uppbörden och
redovisningen af de för registrering af anmälningar om aktiebolag inflytande
avgifter; samt att, då sökt registrering af anmälan om aktiebolag
vägrats, tillhandahålla vederbörande hvad af inbetald registrcringsafgift
för sådant fall skulle på anmälan återställas. På grund häraf
hade det visat sig, att, fastän en särskild amanuens med årsarfvode,
hvilket för närvarande utginge med 1,500 kronor, lemnats notarien till
biträde, ingen tid blifvit honom öfrig för att biträda med expeditioners
uppsättande, och att det biträde, som sekreteraren härutinnan behöft,
i stället måst anskaffas genom anställande af amanuenser mot arfvode.

I den mån så erfordrats hade det denne sekreterare biträdande
antalet amanuenser ökats, så att antalet sådana för närvarande uppginge
till tre med årsarfvoden å respektive 1,800 kronor, 1,500 kronor och
1,200 kronor. Af sekreteraren å aktiebolagsafdelningen hade med biträde
af dessa amanuenser uppsatts under år 1899 ej mindre än 1,896 koncept
till anteckningar i aktiebolagsregistret, hvilka anteckningar lades till
grund för de kungörelser, som beträffande registreringen skulle utfärdas,
245 förelägganden, 33 afslag och 31 underdåniga utlåtanden i registreringsärenden
angående aktiebolag. Någon minskning i aktiebolagsafdelningens
göromål kunde icke förväntas, utan tvärt om hade för
någon tid sedan arbetsför stärkning genom anställande till 1900 års
utgång af ytterligare en amanuens måst beredas. Vid sådant förhållande
hade det synts patent- och registreringsverket, att man med hänsyn
till arbetets rätta skötsel borde till en ordinarie tjensteman öfverföra
de vigtigare af de nu åt amanuenser anförtrodda göromålen och i sådant
syfte å aflöningsstaten uppföra en till biträde med expeditioners uppsättande
å aktiebolagsafdelningen afsedd notarie, i sammanhang hvarmed

Sjunde hufvudtiteln. 31

embetsverket föresloge, att benämningen å den nu såsom notarie angifne
tjenstemannen, som icke skötte notariegöromål, måtte ändras till aktuarie.

Patent- och registreringsverkets förslag till utgiftsstat upptoge
för den skull dels i stället för den befintliga notarien en aktuarie, dels
ock en ny notariebefattning. Genom sistnämnda befattnings tillsättande
hade det beräknats, att å omkostnadsstaten amanuensarfvoden till belopp
af 3,000 kronor skulle kunna upphöra att utgå, i följd hvaraf, om man
frånsåge från framdeles utgående ålderstillägg, någon ökning af kostnaden
på det hela icke genom den nya ordinarie tjensten skulle uppkomma.

Beträffande det å embetsverkets utgiftsstat upptagna förslagsanslaget Ålderstillägg.
till ålderstillägg, hade detsamma af patent- och registreringsverket höjts
från senast faststälda 1,500 kronor till förslagsvis 3,500 kronor för att
möta de ökade utgifter, som i detta afseende kunde under år 1902
tillkomma för beredande af ålderstillägg åt de tjenstemän hos embetsverket,
hvilka, såsom förordnade å sina befattningar år 1896, kunde
befinnas berättigade till åtnjutande af ålderstillägg med 1902 års ingång.

Omkostnadsanslaget vore i nu gällande utgiftsstat upptaget till
förslagsvis 101,000 kronor, delade på fyra poster, nemligen en för utgi/tsståiem
arfvoden, expenser och inventarier m. in., en för tryckalster och slutsumma.
tryckningskostnader m. in., en för återstälda registreringsafgifter samt
eu för bidrag till patentunionens internationela byrå i Bern.

Enligt hvad patent- och registreringsverket erinrat hade embetsverket
redan vid afgifvande af sitt förslag till utgiftsstat för år
1901 anmält, att utgifterna å omkostnadsanslaget för år 1898 uppgått
till 129,895 kronor 27 öre och sålunda med 28,895 kronor 27 öre öfverstigit
det belopp 101,000 kronor, som för år 1899 förslagsvis för ändamålet
anvisats. Embetsverket hade dock tillika uttalat, att förhållandena
under åren 1898 och 1901 ej vore fullt med hvarandra jemförliga,
emedan embetsverket först med år 1899 uppflyttats på ordinarie stat;
och då i sammanhang dermed dess organisation i flera hänseenden
ändrats, hade embetsverket ansett, att någon ändring i dess utgiftsstat
ej borde ifrågasättas, förr än den med år 1899 i kraft trädda organisationen
varit gällande under ett helt år samt embetsverkets räkenskaper
för det året hunnit afslutas. På grund häraf hade för år 1901 omkostnadsanslaget
bibehållits oförändradt till förslagsvis 101,000 kronor.

Det afsedda räkenskapsåret hade nu mera förflutit och visat utgifter å
omkostnadsanslaget med tillhopa 124,767 kronor 71 öre. Anslaget för

Fråga om
pensionsrätt
åt den ordinarie
personalen.

32 Sjunde hufvudtiteln.

år 1899 hade således öfverskridits med 23,767 kronor 71 öre. Skilnaden
mellan anslag och utgifter belöpte egentligen på första posten å omkostnadsanslaget,
nemligen anslaget till arfvoden, expenser oeh inventarier
m. m., der anslaget utgjort förslagsvis 48,000 kronor, men utgifterna
uppgått till 71,785 kronor 28 öre. Å anslaget till tryckalster
och tryckningskostnader m. m. hade deremot besparats 1,227 kronor
14 öre, i det att mot ett anslag af förslagsvis 48,550 kronor svarat
utgifter till belopp af 47,322 kronor 86 öre. Utgifterna å anslaget till
återstälda registreringsafgifter hade stigit till 4,065 kronor 35 öre,
under det att anslaget utgjort allenast 2,900 kronor, men det höga
utgiftsbeloppet ansåge patent- och registreringsverket bero af tillfälliga
omständigheter, som ej borde nämnvärdt framdeles inverka. Å anslaget
till bidrag till patentunionens internationela byrå i Bern hade utgifvits
1,594 kronor 22 öre eller 44 kronor 22 öre mera än det förslagsvis
till 1,550 kronor satta anslagsbeloppet.

Med hänsyn till dessa förhållanden och då förut beräknats, att å
omkostnadsanslaget skulle kunna i arfvoden åt biträdande ingeniörer
samt amanuenser besparas åtminstone tillhopa 15,000 kronor, derest
de begärda nya ordinarie befattningarna erhölles, samt till äfventyra
denna besparing kunde ökas eller några andra besparingar å den första
posten i omkostnadsanslaget under år 1902, i förhållande till utgifterna
under år 1899, erhållas, men å andra sidan borde beräknas några medel
till de ökade kostnader, som kunde föranledas af ökad rörelse eller af
förhöjningar i arfvoden åt den biträdande personalen, hade patent- och
registreringsverket i förslaget till utgiftsstat för år 1902 upptagit å
förslagsanslaget till »omkostnader»: den första utgiftsposten till 60,000
kronor, den andra utgiftsposten till 47,400 kronor, den tredje utgiftsposten
till 3,000 kronor samt den fjerde utgiftsposten till 1,600 kronor.

Omkostnadsanslaget skulle således komma

att utgöra ................................................................................ kronor 112,000: —

Afton in gs anslaget skulle, vid bifall till hvad
patent- och registreringsverket nu föreslagit beträffande
personalen, komma att utgöra tillhopa „_ 83,500p—

hvadan utgiftsstatens slutsumma snille uppgå till kronor 195,500: —

I förevarande underdåniga skrifvelse har patent- och registreringsverket
slutligen gjort, framställning om tillerkännande af pensionsrätt
åt embetsverkets ordinarie personal och i sådant afseende erinrat, att
i den till 1898 års Riksdag af Kongl. Maj:t framlagda nådiga

Sjunde hufvndtiteln. 33

propositionen angående statsverkets tillstånd och behof bland vilkor
och''3 förbehåll för åtnjutande af de i aflöningsstaten för patent- och
registreringsverkets ordinarie personal uppförda löneförmåner upptagits
den bestämmelse, »att såväl tjensteman som vaktbetjent skulle, då han
uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjensteår, vara förpligtad att med

0 åt kortad lön såsom pension — att utgå af patent- och registeringsverkets
medel — från tjensten afgå, Kongl Maj:t eller patent- och
registreringsverket, der det tillkomme detta att afskedet utfärda, dock
obetaget att låta med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvades kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt
gagna det allmänna och kunde finnas villig i densamma qvarstå, hvarförutom
tjensteman och betjent skulle vara underkastade de ändrade
bestämmelser i fråga om pensionsrätt, som framdeles kunde varda meddelade.
» Enligt hvad af statsrådsprotokollet den 14 januari 1898 framginge,
hade bland viikoren denna bestämmelse om skyldighet för tjensteman
och betjent att vara underkastade ändrade bestämmelser i fråga
om pensionsrätt influtit med hänsyn dertill, att frågan om ändrade allmänna
bestämmelser för pensionering af tjenstemän då ännu icke vunnit
sin lösning. I underdånig skrifvelse den 11 maj 1898 hade Riksdagen
förklarat, att Riksdagen, som visserligen medgåfve det berättigade deri,
att nämnda personal i likhet med öfriga å ordinarie stat uppförda
tjenstemän och vaktbetjente tillerkändes pensionsrätt, ansett frågan
härom böra tills vidare anstå, helst embetsverkets personal räknade
så fä tjensteår, att pensionering af densamma först efter lång tid
syntes kunna ifrågakomma. I öfverensstämmelse med Riksdagens
beslut både i Kongl. Majits nådiga kungörelse den 27 maj 1898
angående viikoren för åtnjutande af de från och med år 1899 faststälda
löneförmåner för patent- och registreringsverkets ordinarie personal
intagits, bland annat, det stadgande, att i allmänhet gällande
bestämmelser i fråga om tjenstemäns och vaktbetjentes rätt till pension
icke skulle vara på nu ifrågavarande tjenstemän och vaktbetjente tilllämpliga.

Denna undantagsställning i pensionshänseende hade emellertid
medfört, att för embetverkets tjenstemän och betjente utvägen varit
och vore stängd att vinna delaktighet i civilstatens pensionsinrättning
med rätt att deltaga i civilstatens enskilda enke- och pupillfond. I
följd häraf vore för närvarande hela den ordinarie personalen vid verket

1 saknad af delaktighet i nämnda pensionsinrättning med undantag
allenast af verkets chef, som under föregående tjenstgöring i annat
embetsverk förvärfvat sådan delaktighet. Saknaden af delaktighet i

Bih. till lliksd. Prat. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 5

34 Sjunde hufvudtiteln.

civilstatens pensionsinrättning hade ock visat sig för personalen vid
verket ödesdiger, i det att det redan inträffat, att å ordinarie stat i
verket anstäld person aflidit samt efterlemnat hustru och barn i ömmande
ekonomiska omständigheter utan pensionsrätt för dessa. Då pensionsfrågans
undanskjutande sålunda för embetsverkets ordinarie personal
kommit att få en betydelse, som sannolikt icke varit afsedd, och då
i Riksdagen senare löneregleringar med pensionsrätt för ordinarie
personal ansetts kunna genomföras under nöjaktigt tillgodoseende af
Riksdagens önskan om skyldighet för tjensteinnehafvare att vara underkastad
de förändrade pensionsbestämmelser, som vid omordnandet af det
civila pensionsväsendet kunde varda stadgade, hade patent- och registreringsverket
ansett sig kunna och böra ifrågasätta, huruvida icke äfven
för dess ordinarie personal hindret mot vinnande af inträde i civilstatens
pensionsinrättning skulle, utan afvaktan på lösning af frågan
om det civila pensionsväsendets omorganisation, kunna undanrödjas
genom tillerkännande åt denna personal af pensionsrätt under sådana
vilkor, som kunde finnas erforderliga för den afsedda pensionsorganisationens
framtida genomförande i hvad detta embetsverk anginge.

BtaUkontoreU

utlåtande.

På grund af nådig befallning har statskontoret den 20 november
1900 afgifvit underdånigt utlåtande öfver patent- och registreringsverkets
ifrågavarande framställning; och har statskontoret dervid til!
en början anfört, att de af patent- och registreringsverket förebragta
omständigheter syntes otvetydigt gifva vid handen ett trängande behof
för verket att erhålla ökade ordinarie arbetskrafter och ökad omkostnadsstat
i den utsträckning, som af verket föreslagits.

Statskontoret har vidare anfört, att, ehuru statskontoret icke ansåge
nuvarande förhållanden utesluta möjligheten för patent- och
registreringsverkets ordinarie personal att för sina enkor och barn
vinna delaktighet i civilstatens pensionsinrättning, hvarom fråga borde
i särskild ordning väckas, statskontoret likväl, på grund af hvad som
anförts nu och vid föregående tillfällen, då frågan om pensionsrätt för
samma personal varit föremål för pröfning, funne denna fråga icke
längre behöfva undanskjutas. De årliga öfverskotten å patent- och
varumärkesafgifter hade visserligen visat en påfallande tendens till
nedgång, hvilken, om den komme att blifva mera konstant, syntes påkalla
en framtida ökning af patentafgifterna, men å andra sidan utvisade
öfverskotten å registreringsafgifter en bestämd och stark stegring.
De redan samlade, i statskontoret innestående öfverskotten utgjorde
vid 1899 års slut den betydande summan af 304,544 kronor 54 öre,

Sjunde hufvudtiteln. 35

deraf patent- och varumärkesafgifter 210,760 kronor 11 öre och registreringsafgifter
93,784 kronor 43 öre, hvartill komme ännu ej levereradt
öfverskott å de förra afgifterna 9,638 kronor 87 öre och å de senare
33,009 kronor 17 öre, så att sammanlagda beloppet numera uppginge
till 220,398 kronor 98 öre å de förra och 126,793 kronor 60 öre å de
senare, eller tillsammans 347,192 kronor 58 öre, och någon farhåga
behöfde derföre, enligt statskontorets tanke, icke hysas för att icke
dessa medel skulle i framtiden förslå jemväl till personalens pensionering.

Dock ansåge statskontoret, att, för beredande af ytterligare trygghet
i detta hänseende, nådig föreskrift borde meddelas derom, att
patent- och varumärkesafgifterna samt registreringsafgifterna skulle
hos statskontoret sammanföras till en gemensam fond, som särskildt
förräntades, och från hvilken fond Kongl. Maj:t blefve i tillfälle att
ej mindre anvisa de pensionsbelopp, som borde patent- och registreringsverkets
embete- och tjenstemän tillkomma, än äfven de utgifter i
öfrigt, som kunde finnas böra från fonden utgå. Härigenom skulle
jemväl i bokföringshänseende flere afsevärda fördelar vinnas. För
närvarande komme patent- och registreringsverkets inkomster och utgifter
icke till synes vare sig i rikshufvudboken eller i det kapitalkonto
dertill, som årligen befordrades till trycket. Ej heller registreringsafgifternas
användning hos de skilda myndigheter, som med dem toge
befattning, vore på ett öfversigtligt sätt bokförd. En fullt tillfredsställande
lösning af denna bokföringsfråga skulle deremot vinnas, om
hvad statskontoret nu föreslagit vunne Kongl. Maj:ts godkännande;
och har statskontoret till ytterligare belysning häraf bifogat formulär
till det konto i rikshufvudboken, som i sådant fäll skulle utgöra generalräkning
för »patent- och varumärkesafgifters samt registreringsafgifters
fond» och hvilket konto jemväl i allt väsentligt skulle inflyta i det
kapitalkonto till rikshufvudboken, som hvarje år befordrades till trycket.

Det torde svårligen kunna förnekas, att de skäl patent- och
registreringsverket anfört till stöd för sin nu gjorda framställning om
ökning af verkets ordinarie personal äro synnerligen beaktansvärda,
och finge frågan ses uteslutande ur den synpunkt, från hvilken den
af patent- och registreringsverket tagits i betraktande, skulle jag icke
heller hysa någon tvekan att i dess helhet tillstyrka berörda framställning.
Jag anser mig dock böra erinra, att i fråga om ett verk
sådant som patent- och registreringsverket, hvilket är anvisadt att af
egna tillgångar bestrida sina utgifter, den synpunkten icke heller bör
lemnas ur sigte, att, äfven om antalet af de ärenden verket har att

Departementschefen*

yttrande.

36 Sjunde hulvudtiteln.

handlägga, och dermed äfven dess inkomster visat sig vara i stigande,
möjligheten att i framtiden förhållandet kan blifva ett annat likväl
icke är utesluten. Visserligen förefinnes, derest denna möjlighet skulle
blifva verklighet, den utvägen att höja afgifterna, men äfven med
tillbörligt beaktande af denna utväg anser jag dock försigtigheten
bjuda att icke på en gång belasta verkets stat med ett allt för stort
antal nya tjenster. Denna synpunkt har äfven, då patent- och registreringsverket
uppfördes på ordinarie stat, gjorts gällande i fråga om
antalet af de nya befattningar, som borde på staten uppföras, och den
synes mig äfven nu böra beaktas. Med afseende härå och då icke
mer än tre år förflutit sedan patent- och registreringsverket uppfördes
på ordinarie stat, anser jag det icke böra ifrågakomma att nu å verkets
stat uppföra mer än tre nya befattningar; och då behofvet af ökadt
ordinarie biträde torde vara mest trängande i fråga om byråingeniörerna,
synas mig samtliga dessa tre befattningar böra i staten uppföras såsom
byråingeniörsbefattningar. I händelse af bifall härtill skulle det
i nu gällande stat till aflöningar upptagna anslaget komma att ökas
med 9,000 kronor, eller från 62,000 kronor till 71,000 kronor.

Derest, såsom jag föreslagit, å verkets stat uppföras endast tre
nya tjenster, varder häraf en följd, att det i patent- och registreringsverkets
förslag till stat under omkostnader upptagna anslaget till
adjungerade ledamöter, biträdande ingeniorer, amanuenser m. m. måste
ökas. Vid beräknandet af beloppet af sistnämnda anslag har nemligen
patent- och registreringsverket utgått från den förutsättningen,
att å detsamma skulle besparas genom inrättande, på sätt verket hemBtält,
af fem nya byråingeniörsbefattningar arfvoden till åtta biträdande
ingeniorer med tillhopa 12,000 kronor och genom inrättande af en ny
notariebefattning två amanuensarfvoden med tillsammans 3,000 kronor.
Under förutsättning att af dessa befattningar å staten uppföras endast
tre nya byråingeniörstjenster och att i stället för de af verket föreslagna
två andra byråingeniörerna erfordras fyra biträdande ingeniorer, måste
således anslaget till omkostnader ökas med arfvoden till fyra biträdande
ingeniorer och två amanuenser, eller med sammanlagdt 9,000 kronor.
Med iakttagande häraf kommer således anslaget till omkostnader att
utgöra 121,000 kronor, utvisande i förhållande till nu gällande staten
ökning af 20,000 kronor.

Den utgiftsstat för patent- och registreringsverket för år 1902,
som jag alltså föreslår Kongl. Maj:t att framlägga för Riksdagen till
godkännande, skulle med tillämpning af hvad jag nu anfört erhålla
följande lydelse:

Sjunde hutvudtitelu.

37

Utgiftsstat för patent- och registreringsverket för år 1902.

		Tjenst-
		görings-	Summa
		pen-	aflöning.
		ningar.
A. Aflöningar.	*
1 öfverdirektör ................	5,000	2,000	7,000
1 öfveringeniör ................	3,700	1,800	5,500
1 öfveringeniör ................	3,700	1,800	5,500
1 ledamot ooh sekreterare	3,000	1,500	4,500
21 edamöter och sekreterare	6,000	3,000	9,000
1 registrator och arkivarie	1,800	1,200	3,000
1 notarie............................	1,800	1,200	3,000
1 byråingeniör....................	1,800	l-,200	3,000
8 byråingeniörer................	14,400	9,600	24,000
1 bokhållare ....................	1,800	1,200	3,000
1 förste vaktmästare........	800	i 300	1,100
1 vaktmästare....................	500	300	800
2 vaktmästare....................	1,000	600	1,600

Kronor.

Lönen kan
efter 5 år höjas
med 500
kronor.

Lönen kan
höjas efter 5
år med 500
kronor och efter
10 år
med ytterligare
500 kronor.

Lönen kan
efter 5 år höjas
med 100
kronor.

Anm. Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bo$
stad, skall, så länge denna förmån qvarstår, lönen
minskas med 150 kronor.

Anslag till ålderstillägg, förslagsvis.....................................

B. Omlcostnader.

Förslagsanslag.

Till adjungerade ledamöter, biträdande ingeniörer, amanuenser,
''Isärskildt tillkallade tekniska biträden, extra
skrifbiträden, extra vaktmästare, vikariatsersättningar,
renskrifning och skrifmaterialier, postafgifter, hyror,
ved, lyse, renhållning och städning samt inventariers

anskaffande och underhåll m. m.....................................

„ böcker och tidskrifter, trycknings- och bindningskostnader,
kungörelser och publikationer m. m. efter afdrag
af influtna prenumerationsafgifter och dylikt.......

„ återstälda registreringsafgifter .......................................

„ bidrag till patentunionens internationela byrå i Bern

Summa kronor

71,000

3,500

69,000

47,400

3,000

1,600

74,500

121,000

195,500

38 Sjunde hufrudtiteln.

Beträffande den ifrågasatta pensionsrätten för patent- och registreringsverkets
ordinarie tjenstemän och betjente anser jag mig till en
början böra erinra, att Irågan om ordnandet af det civila pensionsväsendet
för närvarande utgör föremål för utredning af en komité.
Sedan nemligen Riksdagen i underdånig skrifvelse den 10 maj 1899
anmält, att Riksdagen afslagit Kongl. Maj:ts i nådig proposition
till Riksdagen den 24 derförutgångna februari framlagda förslag till
lag angående civila tjensteinnehafvares rätt till pension af staten, och
i sammanhang dermed anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa
utredning om sådant ordnande af det civila pensionsväsendet,
att tjensteinnehafvarne lemnade bidrag äfven till sin egen pensionering,
samt för Riksdagen framlägga det förnyade förslag till
pensionering af civile embets- och tjenstemän, som efter dylik utredning
kunde finnas af förhållandena påkalladt, behagade Kongl. Maj:t
den 9 juni 1899 tillsätta en komité med uppdrag att verkställa den
af Riksdagen sålunda begärda utredning. Denna komité har ännu icke
till Kongl. Maj:t afgifvit sitt betänkande.

Att patent- och registreringsverket nu förnyat sin redan förut
gjorda framställning om pensionsrätt för verkets ordinarie personal
synes närmast vara föranledt deraf, att verket i saknad af en sådan
rätt ansett sig icke kunna för berörda personal vinna inträde i civilstatens
pensionsinrättning med rätt att deltaga i civilstatens enskilda
enke- och pupillfond. Då emellertid, enligt hvad statskontoret anfört,
äfven de nu varande förhållandena icke torde utesluta möjlighet för
patent- och registreringsverkets ordinarie tjenstmän och betjente att
för sina hustrur och barn vinna delaktighet i nämnda enke- och pupillfond
och i öfrigt det skäl, som, då frågan om verkets pensionsrätt utgjorde
föremål för Riksdagens pröfning, synes hufvudsakligen hafva
föranledt Riksdagen att tills vidare undanskjuta densamma, eller att de
grunder, efter hvilka det civila pensionsväsendet i allmänhet kunde
komma att ordnas, då ännu icke vore bestämda, fortfarande qvarstår,
anser jag mig, äfven med fullt erkännande af det berättigade i att
nämnda personal i likhet med öfriga statens å ordinarie stat uppförda
tjenstemän och betjente må komma i åtnjutande af pensionsrätt, likväl
icke redan nu böra åter upptaga denna fråga.

Hvad statskontoret föreslagit i fråga om sammanförande till en
fond af de till statskontoret inlevererade öfverskotten å patent- och
varumärkesafgifterna samt registreringsafgifterna äfvensom angående
förräntande och bokföring af denna fond finner jag vara välgrundadt,
men synes mig frågan härom lämpligen böra göras till föremål för

Sjunde hufvudtiteln. 39

Kongl. Majt:s pröfning först sedan Riksdagen meddelat sitt beslut
i anledning af hvad Kongl. Maj:t nu torde komma att föreslå Riksdagen
i fråga om patent- och registreringsverket, samt i sammanhang med
fastställandet af de bestämmelser, som deraf kunna finnas påkallade.

I underdånig skrifvelse den 14 maj 1900 har Riksdagen medgifvit,
att inflytande afgifter för patent samt för registrering af varumärken
äfvensom af mönster och modeller samt för registrering af aktiebolag
m. m. finge under år 1901 användas till bestridande af vissa
angifna utgifter.

Då de förhållanden, som påkallat Riksdagens berörda beslut, fortfarande
förefinnas, lärer Kongl. Maj:t finna det nödigt att göra framställning
till Riksdagen om meddelande för år 1902 af enahanda
bemyndigande angående dispositionen af nämnda afgifter, som för
innevarande år lemnats.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, med godkännande
af det af mig nu tillstyrkta förslag till utgiftsstat för patentoch
registreringsverket för år 1902, medgifva,

att afgifterna för patent samt för registrering af varumärken
äfvensom af mönster och modeller må användas till bestridande af de
utgifter, hvilka i enlighet med den godkända utgiftsstaten för patentoch
registreringsverket betingas af tillämpning under år 1902 af förordningen
angående patent, lagen om skydd för varumärken samt lagen
om skydd för vissa mönster och modeller, samt

att afgifterna för registrering af aktiebolag och föreningar för
ekonomisk verksamhet och för andra uppgifter till aktiebolags- och
föreningsregistren äfvensom för anmälanden till handelsregistren må
användas till bestridande af de utgifter, hvilka antingen i enlighet med
nyssberörda utgiftBstat betingas af tillämpning under år 1902 af lagen
om aktiebolag, lagen om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, och
lagen om registrering af bankaktiebolag, eller ock af Kongl. Maj:t
finnas betingade af tillämpning under år 1902 af lagen om registrerade
föreningar för "ekonomisk verksamhet, lagen om handelsregister, firma
och prokura tillika med lagen om ändring i vissa delar af sistnämnda
lag samt lagen om handelsbolag och enkla bolag.

40

Sjnude hufvudtiteln

Öfriga ordinarie
anslag.

[6.]

Arfvode för en
byrdas8i8tent å
finansdepartementets
bankbyrå.

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag under hufvudtiteln har jag ej
anledning att föreslå någon förändring.

Jag har ofvan tillstyrkt förhöjning i anslagen:

till kommerskollegium med ............................................ kronor 6,450: —

„ kammarrätten med .............a—............................■ •• „ 22,300: —

„ öfverintendentsembetet med.................................... „ 3,600: —

kronor 32,350: —

Dragée härifrån föreslagen minskning i anslaget
till tullverket med ................................................ „ 200: —

skulle förhöjningen på det hela å de ordinarie anslagen
blifva............................................................................ kronor 32,150: —

Lägges till den föreslagna förhöjningen summan
af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt nu

gällande riksstat ................................................................ „ 7,267,675: —

skulle, under förutsättning af bifall till hvad jag
sålunda hemstält, slutsumman af sjunde hufvudtitelns
ordinarie anslag för år 1902 blifva ............ kronor 7,299,825: —

Extra anslag.

I fråga om de anslag å extra stat, som kunde erfordras, yttrade
departementschefen beträffande

Arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.

Till beredande af arfvode för en byråassistent å finansdepartementets
bankbyrå har Riksdagen på extra stat för innevarande år beviljat

4,500 kronor; och då detta anslag är behöfligt äfven för år 1902, hemställer
jag i underdånighet, att Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen
att till beredande af arfvode för en byråassistent å finansdepartementets
bankbyrå på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 4,500
kronor.

Sjunde hufyudtiteln.

41

Ordnande och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet.

På framställning af kammarkollegium beviljade Kongl. Majt enligt
nådigt bref den 29 januari 1897, för påbörjande af arbetet med ordnande
af de i kammararkivet befintliga oordnade handlingar, af sjunde
hufvudtitelns anslag till extra utgifter ett belopp af 1,500 kronor såsom
arfvode för ett år till en biträdande arkivarie.

Sedan derefter 1897 års Riksdag, på grund af en vid Riksdagen
väckt motion, på extra stat för år 1898 anvisat ett belopp af 5,000
kronor att efter Kongl. Maj:ts närmare föreskrifter användas för
ordnande och registrerande företrädesvis af ännu oordnade handlingar
i kammararkivet, afgaf kammarkollegium, jemlikt Kongl. Maj:ts befallning,
den 8 oktober 1897 underdånigt utlåtande i fråga om användningen
af sistberörda anslag, och hemstälde i sammanhang härmed
kollegium, att för hvart och ett af åren 1899, 1900 och 1901 måtte
beviljas 5,000 kronor för fortsatt ordnande och registrerande af kammararkivets
handlingar. Vid detta underdåniga utlåtande var fogadt ett
från tjenstförrättande kammararkivarien infordradt yttrande, hvari anfördes,
bland annat, att den närmaste uppgiften vid arkivets ordnande
då vore att fullfölja arbetet med de lösa akternas fördelning i hufvudgrupper,
hvilket med redan vunnen erfarenhet ansåges böra kunna
med en arbetstid af fyra timmar om dagen utföras under loppet af ett
år af tre dertill lämpliga personer, samt att arbetet med hufvudgruppernas
fördelning i kronologiskt ordnade serier sannolikt skulle kunna
under ytterligare tre år så bedrifvas, att derefter endast en del registreringsarbete
borde återstå, hvilket arkivets ordinarie personal, möjligen
med någon tillfällig hjelp i och för renskrifningsarbete, syntes under
den närmaste tiden kunna medhinna.

Med bifall till en af Kongl. Maj:t gjord framställning beviljade
1898 års Riksdag för ordnande och registrerande, företrädesvis af
ännu oordnade delar af kammararkivets handlingar ett extra anslag af

15,000 kronor att utgå under tre år. Af detta anslag har Riksdagen
för hvartdera af åren 1899, 1900 och 1901 anvisat 5,000 kronor, att
ställas till kammarkollegii disposition mot den redovisning och kontroll,
som Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt föreskrifva; och har beträffande
det för sistnämnda år anvisade extra anslaget Kongl. Maj:tden 5 oktober
1900 meddelat bestämmelser, enligt hvilka ett belopp af 4,800 kronor
finge utgå i arfvoden af lika storlek till tre särskilda biträden åt
Bih. till liiksd. Vrot. 1900, 1 Samt. 1 Afd. 6

[7-]

Ordnande och
registrerande
af vissa handlingar
i kammararkivet.

42 Sjunde hufvudtiteln.

kaminararkivarien, hvilka biträden kammarkollegium egde antaga, och
återstoden eller 200 kronor efter kollega bepröfvande användas till de
särskilda utgifter, som kunde föranledas af arbetet med handlingarnes
ordnande och registrerande.

I ett till kammarkollegium den 19 september 1900 aflåtet memorial
bar tjenstförrättande arkivarien anmält, att, då vid början af sistberörda
år ordningsarbetet fortskridit så långt, att samtliga tillförene
utan ringaste ordning i arkivet hopade handlingar blifvit i hufvudgrupper
fördelade, det visat sig, att mängden af oordnade handlingar
varit långt större, än man från början skäligen kunnat antaga. I stället
för omkring 2,000 bundtar, hvartill nämnda arkivalier år 1897 uppskattats,
hade dessa handlingar befunnits utgöra mer än 6,000 bundtar.
Anledningen dertill, att den första uppskattningen visat sig origtig,
finge uteslutande tillskrifvas svårigheten att uppskatta ett material, som
förvarades å mörka och svåråtkomliga platser såväl inom den egentliga
arkivlokalen som på vindar och i källare. Att det vid sådant förhållande
skulle visa sig omöjligt att inom den från början beräknade tiden af
fyra år afsluta arbetet, låge, enligt tillförordnade arkivariens åsigt, i
öppen dag. Redan de lösa akternas första genomgående och fördelning
i hufvudgrupper hade nemligen tagit i anspråk två års arbete eller
dubbelt så lång tid, som ursprungligen beräknats, men det vunna arbetsutbytet
vore det oaktadt synnerligen tillfredsställande, då arbetsmaterialet
befunnits vara tre gånger så stort, som från början antagits. För att
förenämnda, nu i någon mån ordnade 6,000 bundtar arkivalier skulle
komma i sådant skick, att de kunde användas vid arkivets egna undersökningar
och af enskilda forskare, hvilka i stigande antal begagnade
sig af arkivets samlingar, erfordrades emellertid, enligt tillförordnade
arkivariens mening, att ett ännu mödosammare arbete än det redan
verkstälda nedlades på arkivaliernas närmare granskning och systematiska
ordnande inom de särskilda hufvudgrupperna. Denna del af arbetet
hade i tillförordnade arkivariens förstnämnda yttrande beräknats
kräfva en tid af tre år. Under antagande att den tid, som för sistberörda
arbete erfordrades, ökades i samma proportion som tiden för
arbetet med arkivaliernas fördelning i hufvudgrupper, skulle således
härför erfordras ej mindre än sex år från och med år 1900; men under
förutsättning att hufvudsakligen samma personer, hvilka allt ifrån arbetets
början dervid användts och härunder förvärfvat sig grundlig kännedom
om arkivalierna, fortfarande blefve att tillgå för ordningsarbetet, trodde
dock tillförordnade arkivarien, att detta arbete inom ytterligare tre år
från och med år 1902 skulle till sina hufvudsakligaste delar vara af -

Sjunde hufvudtitelu. 43

slutadt. I följd häraf och då arkivets egen fåtaliga personal strängt
toges i anspråk för andra tjensteåligganden och ytterst sällan kunde
egna någon tid åt ordningsarbetet, som utan extra arbetskrafter icke
kunde fortsättas, än mindre bringas till slut, anhölle tillförordnade arkivarien,
att kammarkollegium måtte hos Kongl. Maj:t hemställa, att
för hvart och ett af åren 1902, 1903 och 1904 måtte för ändamålet
beviljas ett belopp af 5,000 kronor.

I underdånig skrifvelse den 28 september 1900 har kammarkollegium
anfört, att, ehuruväl tillförordnade arkivarien förklarat sig hysa förhoppning,
att ordningsarbetet skulle till sina hufvudsakligaste delar hinna afslutas
under tre år från och med år 1902 räknadt, kollegium med stöd af
hittills vunnen erfarenhet i frågan ansåge sig icke kunna antaga, att
ordningsarbetet jemte erforderlig registrering skulle kunna fullbordas
på mindre än fyra år från och med år 1902 och äfven detta endast
under förutsättning, att den för arbetet nu använda personal komme att
fortfarande egna sig åt detsamma. För att emellertid göra en sådan
förutsättning sannolik kräfdes, enligt kollegii förmenande, ökning i det
årliga anslaget för beredande af bättre aflöning åt samma personal.
Enligt föreskrift i nådigt bref den 13 oktober 1899 vore det under år
1900 utgående anslaget fördeladt i arfvoden å 1,600 kronor till tre
biträden åt arkivarien, och för denna aflöning skulle biträdena, som icke
hade rätt till någon semester, fyra timmar dagligen vara sysselsatta
med ordningsarbetet i en lokal, som icke motsvarade de anspråkslösaste
fordringar och som med hänsyn jemväl till arbetsmaterialets beskaffenhet
finge anses vara rent af helsofarlig. Återstoden af anslaget, 200 kronor,
finge enligt bestämmelserna i samma nådiga bref användas till öfriga
af ordningsarbetet föranledda utgifter och hade tagits i anspråk dels
för rengöring af tillfälligtvis disponerad lokal i riksdagshuset och dels
till godtgörelse åt vaktbetjening i arkivet, för hvilket senare ändamål
kollegium emellertid måst af anslaget till flitpenningar m. m. tillskjuta
300 kronor årligen. På grund häraf hemstälde kollegium, att
Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition derom, att
Riksdagen ville för hvart och ett af åren 1902, 1903, 1904 och 1905
anvisa ett belopp af 6,000 kronor att, enligt de närmare föreskrifter,
Kongl. Maj:t efter kollegii hörande kunde finna skäligt meddela, ställas
till kollegii disposition för fortsatt ordnande och registrerande af handlingar
i kammararkivet.

Af det förestående framgår, att ordnandet af kammararkivets samlingar,
äfven om detsamma medelst redan anvisade medel kunnat föras ett

[8.]

-Z. isättning
för af statskontoret

gjorda förskott.

44 Sjunde hufvudtiteln.

godt stycke framåt dock ännu är ganska långt från sin fullbordan.
Under arbetets fortgång har nemligen visat sig, att det material, som
måste bearbetas, är betydligt större än från början antagits. Af denna
anledning bar arbetet icke medhunnits under den beräknade tiden, utan
måste fortsättas ännu några år. För att möjliggöra detta fortsatta
arbete, som kammarkollegium, under förutsättning att kammararkivet
fortfarande finge disponera samma personal som nu, beräknat komma
att kräfva en tid af fyra år från och med år 1902, erfordras ytterligare
anslagsmedel, och då ordnandet af kammararkivets värdefulla samlingar,
så att de varda för forskningen åtkomliga, är en fråga af den vigt, att
den icke får uppgifvas, innan den blifvit bragt till ett lyckligt slut,
hemställer jag, lika med kammarkollegium, att Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen

att för fortsatt ordnande och registrerande af kammararkivets
handlingar bevilja ett extra anslag af 24,000 kronor, att utgå under
fyra år, samt deraf för år 1902 anvisa 6,000 kronor, att ställas till
kammarkollegii disposition mot den redovisning och kontroll, som
Kongl. Maj:t kan finna skäligt föreskrifva.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

De af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, som tillhöra
sjunde hufvudtiteln och böra till ersättande hos Riksdagen anmälas, äro
enligt uppgift från statskontoret:

till ersättning till egare af skattefrälsehemman, hvilkas ränta icke blifvit

af statsverket inlöst................kronor 14,767: 9 6

„ ersättning för förskott till inlösen af skattefrälse räntor.

........................ ,, 6,796:7 5

„ kommerskollegium, enligt nådiga brefvet den 17
juni 1893, utanordnade medel för godtgörande af
vissa utgifter och kostnader för svenskt sjöfolk
m. m., 12,300 kronor, samt, enligt nådiga brefvet
den 22 januari 1897, angående ordningen och
sättet för gäldande af vissa utgifter, som föranledas
af stadgandena i §§ 319 och 321 i sjölagen,
utanordnade medel, 600 kronor, eller till -

sammans

12,900: —

eller tillhopa kronor 34,464: 71.

Jag hemställer, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra
framställning,

Sjunde hufvudtiteln. 45

att till gäldande af ofvannämnda förskott 34,464 kronor 71 öre
må å extra stat för 1902 anvisas ett motsvarande belopp, som för undvikande
af öretal i riksstaten torde få utföras med 34,465 kronor.

Kommerskollegium.

För anordnande af arbetsstatistiska undersökningar under åren
1899 och 1900 beviljade Riksdagen på extra stat ett anslag af 20,000
kronor, deraf 10,000 kronor anvisades att utgå hvardera året. På
hemställan af kommerskollegium förordnade Kongl. Maj:t, att till ämne
för dessa undersökningar skulle väljas förhållandena vid de större
mekaniska verkstäderna i riket.

I skrifvelse den 14 maj 1900 har Riksdagen anmält, att Riksdagen,
i anslutning till Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, för
arbetsstatistiska undersökningar beviljat ett anslag af 20,000 kronor och
deraf på extra stat för år 1901 anvisat ett belopp af 10,000 kronor.
Vid föredragning den 1 juni 1900 af denna Riksdagens skrifvelse anbefalde
Kongl. Maj:t kommerskollegium att inkomma med underdånigt
förslag å hvad som borde utgöra föremål för dessa undersökningar
under åren 1901 och 1902 äfvensom till plan för desammas anordnande
och utförande; hvarefter Kongl. Maj:t den 31 augusti 1900 bemyndigat
kollegium anmoda två med arbetareförhållanden förtrogne män att deltaga
i uppgörandet af det förberedande förslag i ämnet, som borde af
förste aktuarien hos kollegium jemte ledaren af 1900 års arbetsstatistiska
undersökningar utarbetas, äfvensom meddelat dessa komiterade tillstånd
att, der de så kunde pröfva tjenligt, tillkalla erforderligt antal arbetsgivare
och arbetare i vederbörande yrke eller yrken för att tillhandagå
komiterade med nödiga upplysningar samt yttra sig angående planen
för undersökningarnas anordnande och utförande.

Sedan kommerskollegium i anledning häraf anmodat ledamöterna
af Riksdagens Andra Kammare, civilingeniören J. H. G. Fredholm och
filosofie doktorn D. Bergström att, jemte förste aktuarien Hj. Gullberg
samt ledaren af 1900 års arbetsstatistiska undersökningar H. Elmqvist,
deltaga i utarbetandet af omförmälda förberedande förslag, samt bemälde
komiterade till kollegium inkommit med dylikt förslag, åtföljdt af särskilda,
efter samråd med tillkallade arbetsgifvare och arbetare upprättade
förslag till frågeformulär, har kollegium i underdånigt utlåtande
den 11 december 1900, med biträdande af berörda förslag, hemstält,
att till ämne för de arbetsstatistiska undersökningarna länder åren 1901

[9.]

Arbets statistuka undersök ningar.

[10.]
Väfslcolan i
Bords.

[ii.]

Antlag till
handel*-undervisning.

46 Sjunde hufvudtiteln.

och 1902 måtte väljas förhållandena vid de mekaniska verkstäder i riket,
hvilka icke gjorts till föremål för undersökningar åren 1899 och 1900;
att valet af de verkstäder, som undersökningarna skulle omfatta, finge
ske i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i komiterades förslag angifna
grunder; att undersökningarna finge, så vidt möjligt, afse hela
den vid sistberörda verkstäder anstälda förvaltnings- och arbetarepersonal,
samt att primäruppgifterna finge enligt faststälda formulär
insamlas dels af särskilda reseagenter, dels ock af de för arbetets ledning
anstälda personer i den utsträckning, sådant kunde ske utan förfång
för arbetet i dess helhet.

Vid föredragning häraf den 21 december 1900 har Kongl. Maj:t
behagat bifalla hvad kollegium sålunda hemstält.

Då Riksdagen, som för ifrågavarande undersökningar beviljat ett
anslag af 20,000 kronor, deraf anvisat för år 1901 ett belopp af 10,000
kronor, samt för fortsättningen af undersökningarna under år 1902
återstoden af anslaget är erforderlig, hemställer jag i underdånighet,
att Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att af det för arbetsstatistiska undersökningar beviljade anslag å

20.000 kronor på extra stat för år 1902 anvisa återstående beloppet,

10.000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

Med anledning af eu i ämnet gjord, af kommerskollegium med
underdånigt utlåtande åt den 6 november 1900 insänd framställning,
dervid fogats bevis att Elfsborgs läns landsting anvisat ett belopp af

1.000 kronor såsom bidrag till aflöning under innevarande år åt en
andre lärare vid väfskolan i Borås, hemställer jag, att Kongl. Maj:t
måtte, i likhet med hvad förut egt rum, föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1902 bevilja, såsom bidrag till upprätthållande
af välskolan i Borås — med vilkor att från Elfsborgs läns
landsting eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande minst hälften
af statsanslaget — 3,800 kronor och, såsom bidrag till aflönande af
en andre lärare vid samma skola, 1,000 kronor, under vilkor att enahanda
belopp varder för ändamålet från nämnda läns landsting eller
eljest tillskjutet.

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

Till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandel ssocietetens
i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska handels -

Sjunde hufvudtiteln. 47

institut, har Riksdagen anvisat på extra stat dels för hvart och ett af
1898 ett anslag af 15,000 kronor, dels ock för hvartdera
af åren 1899, 1900 och 1901 ett anslag af 20,000 kronor, under förutsättning,
hvad Göteborgs handelsinstitut beträffade, att Göteborgs
stadsfullmägtige och, hvad Frans Schartaus praktiska handelsinstitut
anginge, att grosshandelssocieteten i Stockholm fortfarande till instituten
lemnade samma understöd som dittills, samt på de vilkor i
öfrigt, som Kong!. Magt kunde finna skäligt bestämma.

Genom nådigt beslut den 17 oktober 1900 har Kongl. Magt
fördelat det af Riksdagen för samma år beviljade anslag till understöd
åt nämnda handelsinstitut och dervid tillagt Göteborgs handelsinstitut
ett anslag af 13,475 kronor och Frans Schartaus praktiska handelsinstitut
ett belopp af 6,525 kronor.

Det för innevarande år beviljade anslaget har ännu icke blifvit
mellan instituten fördeladt, men i fråga om fördelningen af detta anslag
har en, från förut i ämnet gällande bestämmelser i visst afseende
afvikande grund föreskrifvits. Enligt berörda bestämmelser, senast upptagna
i nådiga brefvet den 26 maj 1899, skulle anslaget i mån af behof
fördelas mellan instituten för att användas i främsta rummet till godtgörande
af skilnaden mellan de elevafgifter, som erlagts, och de utgifter,
som skolat erläggas, om alla eleverna, frieleverna inberäknade, erlagt fulla
utgifter, och i andra rummet till gäldande af det belopp, hvarmed, oaktadt
berörda godtgörelse, inkomsterna understigit utgifterna.

I underdånigt utlåtande den 14 november 1899 erinrade emellertid
kommerskollegium, bland annat, att elevafgiften för läsår vid Schartaus
handelsinstitut vore 225 kronor och vid Göteborgs handelsinstitut i
medeltal 300 kronor, samt att till följd af denna olikhet mellan elevafgifterna
vid de båda instituten, hvilken olikhet icke syntes betingad
af någon skilnad mellan instituten i afseende å undervisningens omfattning,
utan finge anses bero hufvudsakligen derpå, att man vid Göteborgs
handelsinstitut i större utsträckning än vid Schartaus handelsinstitut
ansett sig kunna påräkna elever i jemförelsevis god ekonomisk
ställning, Göteborgs handelsinstitut för det dåvarande åtnjöte relativt
större godtgörelse än Schartaus handelsinstitut för frielever och nedsatta
elevafgifter; och ansåg kollegium fördenskull den ändring böra
vidtagas i de för statsunderstöds åtnjutande dittills meddelade bestämmelser,
att godtgörelse af statsmedel för sådana elever, som afgiftsfritt,
eller mot nedsatt afgift erhölle undervisning vid handelsinstituten, icke
Unge beräknas efter högre belopp vid det, ena institutet än vid det,
andra, hvarjemte kollegium såsom sin mening uttalade, att det belopp,
som 1 förevarande hänseende bordo antagas till gemensam utgångs -

48 Sjunde hufvudtiteln.

punkt vid båda instituten, lämpligen kunde bestämmas så, att det
komme att ligga midt emellan de dåvarande elevafgifterna vid de särskilda
instituten och följaktligen, om det afrundades till jemnt tiotal,
utgöra 260 kronor.

Med anledning af hvad kommerskollegium sålunda anfört, förordnade
Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 1 juni 1900 angående användande
af det för innevarande år på extra stat anvisade anslaget,
att detsamma skulle användas till understöd åt de båda handelsinstituten
under, bland andra, det vilkor att understödet skulle i mån
af behof fördelas emellan instituten för att användas i främsta rummet
till godtgörande af skilnaden mellan det belopp, som af nedsatt afgift
betalande elever erlagts, och det belopp, som skulle hafva influtit, om
såväl dessa som frielever erlagt hvardera 260 kronor, och i andra rummet
till gäldande af det belopp, hvarmed, oaktadt berörda godtgörelse,
inkomsterna till äfventyrs understege utgifterna.

I särskilda till Kongl. Maj:t stälda skrifter hafva styrelserna för
ifrågavarande båda handelsinstitut anhållit, att understöd af allmänna
medel jemväl för år 1902 måtte instituten beredas, Göteborgs handelsinstitut
till belopp, som Kongl. Maj:t kunde finna vara för främjandet
af institutets uppgift erforderligt, och Frans Schartaus praktiska handelsinstitut
till ett med hänsyn till institutets utvidgning påkalladt förhöjdt
belopp af intill 15,000 kronor; och har till stöd för dessa ansökningar
hufvudsakligen anförts:

af styrelsen för Göteborgs handelsinstitut: att antalet elever vid institutet
fortfarande befunne sig i stigande och innevarande läsår utgjorde 161,
deraf i första klassen 76, fördelade på tre afdelningar, i andra klassen 63,
likaledes fördelade på tre afdelningar, och i den ettåriga fackkursen för studenter
22; att 83 af eleverna vore från Göteborgs stad och de öfriga 78 från
olika delar af landet; att styrelsen låtit sig angeläget vara att efter hand
anställa flere fast aflönade lärare i de vigtigaste fackämnena liksom ock att
anställa infödde lärare för språkundervisningen, så att institutet för närvarande
hade, förutom rektor, fyra fast anstälde lärare samt fjorton extra
lärare, af hvilka lärarne i engelska och franska språken vore infödde; att
innevarande läsår friplatser beviljats åt 20 elever och nedsättning af afgiften
till 100 kronor åt 50 elever, hvadan skilnaden mellan under läsåret inflytande
elevafgifter och hvad som skulle hafva influtit, om ifrågavarande
70 lärjungar betalt en afgift af 260 kronor, utgjorde 13,200 kroDor, hvilket
belopp styrelsen icke med säkerhet kunde påräkna att få ur det till bandelsinstituter
anvisade anslaget till fullo ersatt, af hvilken anledning styrelsen
också måst afslå 17 ansökningar om friplats och 5 ansökningar om ned -

Sjunde hufvudtiteln. 49

sättning af afgiften; att styrelsen i sammanhang härmed ville erinra, att,
enligt den förut bestämda beräkningsgrunden för Göteborgs handelsinstituts
andel i statsanslaget, skilnaden mellan de afgifter, som under läsåret
1900—1901 inflöte, och hvad som skulle influtit, om alla eleverna betalt
fulla afgifter, utgjorde omkring 16,000 kronor; att styrelsen vore öfvertygad,
att elevernas antal vid institutet skulle betydligt ökas, derest styrelsen
vore i tillfälle att medgifva nedsättning af eller befrielse från elevafgifter
åt ett större antal, än som hittills kunnat eke, i hvilket afseende
styrelsen hoppades, att Kongl. Maj:t skulle finna en höjning af det
till understöd åt handelsuudervisningen för närvarande utgående anslaget
af behofvet påkallad; samt att styrelsen, enär institutets lokaler
med det nuvarande antalet klasser vore till fullo tagna i anspråk, redan
vidtagit förberedande åtgärder för beredande af ökadt utrymme för
undervisningen; och

af styrelsen för Frans Schartaus ''praktiska handelsinstitut: att, sedan
den af grosshandelssocieteten i Stockholm bekostade påbyggnaden af
läroverkshuset blifvit färdig, år 1900 två nya parallelafdelningar inrättats,
en för den tvååriga kursens första klass och en för den ettåriga
kursen, den senare afsedd för elever med studentkunskaper; att
antalet elever, som förra läsåret utgjort 84, eller så många, som med
dåvarande utrymme kunnat mottagas, år 1900 stigit till 111, hvilken
ökning visserligen ej vore så stor, som beräknats och som erfordrats
för ett gynsamt ekonomiskt resultat, men att styrelsen dock ansett sig
böra inrätta de nämnda två parallelafdelningarna hellre än att, då utrymme
funnits, afvisa detta i och för sig betydande tillskott af 27
inträdessökande; att emellertid med ofvannämnda elevantal och en
lärareuppsättning för fem klasser institutets utgifter antagligen komme
att öfverstiga inkomsterna; att denna brist visserligen komme att
något minskas dels derigenom, att institutet för år 1901 finge åtnjuta
ersättning af statsmedel för nedsättningar och friplatser, beräknad efter
en afgift af 260 kronor, och dels derigenom, att styrelsen sökt så vidt
möjligt nedbringa utgifterna, men att resultatet af läsårets ekonomi i
allt fäll syntes blifva ett ej obetydligt deficit; att för nästkommande
läsår ytterligare en parallelafdelning för den tvååriga kursens andra
klass blefve behöflig såsom fortsättning af 1900 års nyinrättade parallelafdelniug
för den första klassen af samma kurs; att styrelsen icke
heller nästkommande läsår ansåge sig böra afvisa ett i och för sig
betydande antal inträdessökande, äfven om detta skulle vara mindre
än som med bibehållande af nu inrättade parallelklasser vore erforderligt
för ett fullt gynsamt ekonomiskt resultat; att elevantalet i alla
Bih. till llilcsd. Frot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 7

50 Sjunde hufvudtiteln.

händelser syntes komma att ökas till nästkommande läsår, hvadan
institutet, som för år 1901 egde att påräkna en godtgörelse af statsmedel
för nedsättningar och friplatser till belopp af 9,560 kronor,
skulle för år 1902, under förutsättning af en antaglig ökning i nuvarande
elevantalet af omkring 20 elever med ett proportionsvis lika
stort antal nedsättningar och friplatser som innevarande läsår, vara i
behof af ett understöd af omkring 11,300 kronor eller betydligt mer
än hälften af det till båda handelsinstituten för närvarande utgående
anslaget; samt att, äfven om nämnda ersättning af 11,300 kronor
möjligen skulle kunna erhållas, utgifterna under nästkommande läsår
antagligen komme att öfverstiga inkomsterna.

Till följd af nådig remiss har kommerskollegium den 13 november
1900 afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet, och har kollegium dervid
till en början erinrat, att, enligt en af inspektören för ifrågavarande
läroverk afgifven berättelse, undervisningen vid instituten under läsåret
1899—1900 bedrifvits i sådan omfattning och utsträckning samt
på sådant sätt, att den kunde anses med institutens ändamål öfverensstämmande.
Under sagda läsår har, enligt en af kollegium meddelad
redogörelse, om statsunderstödet ej toges med i beräkningen, en brist
uppkommit vid Göteborgs handelsinstitut af 2,777 kronor 19 öre och
vid Schartaus handelsinstitut af 5,911 kronor 87 öre. De godtgörelsebelopp,
hvarå handelsinstituten på grund af gällande bestämmelser om
statsanslagets fördelning redan i främsta rummet, nemligen för nedsättning
i elevafgifter och beviljade friplatser, egt anspråk för läsåret
1899—1900, hade utgjort, hvad Göteborgs handelsinstitut beträffade,
14,390 kronor och, i fråga om Schartaus handelsinstitut, 6,525 kronor.
Då emellertid statsanslaget, 20,000 kronor, icke Jemn åt tillgång till
fullt betäckande af sagda understödskraf samt enligt i ämnet tillämpliga
nådiga bestämmelser understödet skulle fördelas i mån af behof, hade
kollegium ansett nedsättning i godtgörelsebeloppet höra ske för det af
instituten, som enligt i saken förebragt utredning vore minst i behof af
understöd, nemligen Göteborgs handelsinstitut, hvilket, enligt hvad af
tillgängligt räkenskapssammandrag öfver institutens inkomster och utgifter
framginge, hade en bättre ekonomisk ställning än Schartaus handelsinstitut;
och hade kollegium för den skull i underdånigt utlåtande den
18 september 1900 gjort framställning i berörda syfte, hvilken framställning
ledt dertill, att, enligt förenämnda nådiga bref den 17 derpåföljde
oktober, af anslaget för år 1900 utbetalts till Schartaus handelsinstitut
6,525 kronor och till Göteborgs handelsinstitut återstoden eller
13,475 kronor.

Sjunde hufvudtiteln. 51

Vidare har kollegium i sitt nu förevarande underdåniga utlåtande
anfört, att, på grund af hvad i de underdåniga ansökningarna anförts,
det för innevarande år beviljade statsanslaget af 20,000 kronor ej
heller syntes komma att lemna tillgång till anvisande åt hvartdera
institutet af understöd till det belopp, hvarpå institutet skulle kunna
ega anspråk jemlikt de för anslagets fördelning gällande bestämmelser,
och att för år 1902 den uppkommande bristen syntes blifva än mera
betydande. Styrelsen för Schartaus handelsinstitut hade beräknat det
belopp, hvarpå institutet för år 1902 skulle ega anspråk redan för
afgiftsnedsättningar och beviljade friplatser, till 11,300 kronor. Någon
sådan beräkning hade visserligen icke blifvit gjord af styrelsen för
Göteborgs handelsinstitut, men på goda grunder syntes motsvarande
belopp för detta institut kunna beräknas till samma summa som
för innevarande år, eller 13,200 kronor, hvadan de båda instituten
kunde antagas för år 1902 redan såsom ersättning för afgiftsnedsättningar
och beviljade friplatser hafva behof af ett belopp af 24,500
kronor. I betraktande häraf och då styrelsen för Schartaus handelsinstitut
förklarat, att ett genomförande och bibehållande, af den nu
påbörjade utvidgningen af institutet icke syntes vara möjlig, om ej
detta institut kunde för år 1902 utöfver förberörda 11,300 kronor beräkna
bidrag af statsmedel till täckande af den brist, som med säkerhet
kunde beräknas komma att för samma år vid institutet uppstå, funne
sig kollegium — jemväl med fästadt afseende såväl å den stora betydelse,
en väl ordnad handelsundervisning hade för landets kommersiella
utveckling, som ock derå, att det understöd af statsmedel, som hittills
utgått, syntes väl lågt i förhållande till denna undervisnings vigt —
icke böra beräkna det för år 1902 erforderliga anslaget till de båda
handelsinstituten till lägre belopp än 28,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har kommerskollegium
hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärd för beredande åt
Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens i Stockholm
handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut af ett till

28,000 kronor förhöjdt understöd för år 1902, att användas efter
hufvudsakligen de grunder och på de vilkor, som funnes angifna i
förberörda nådiga bref den 1 juni 1900, dock att antalet friplatser vid
hvartdera institutet, hvilka friplatser för närvarande skulle utgöra
minst tio, syntes- kollegium böra samtidigt med statsunderstödets förhöjande
ökas och dervid skäligen bestämmas till minst femton.

Af det belopp, 28,000 kronor, hvarmed således enligt kommers -

[12, 13.]

Befrämjande
af svenska
alsters afsättning
i utlandet.

Handelsstipendier.

52 Sjunde hufvudtiteln.

kollega förelag anslaget till de båda handelsinstituten skulle för år
1902 utgå, afses, såsom af det förestående jemväl framgår, 24,500 kronor
alt bereda godtgörelse för afgiftsnedsättningar och friplatser med 11,300
kronor vid Frans Scbartaus handelsinstitut och 13,200 kronor vid
Göteborgs handelsinstitut samt återstoden, 3,500 kronor, att utgöra
bidrag till gäldande af det belopp, hvarmed vid Frans Schartaus handelsinstitut
inkomsterna, oaktadt berörda godtgörelse för afgiftsnedsättningar
och friplatser, ansetts komma att understiga utgifterna och genom
hvilket bidrag det för sistnämnda institut skulle blifva möjligt att
genomföra och bibehålla redan påbörjad utvidgning af institutets verksamhet.

Då det ändamål, som afsetts med ifrågavarande anslag, eller att
bereda obemedlade eller mindre bemedlade personer tillfälle att kostnadsfritt
eller mot nedsatt afgift komma i åtnjutande af undervisning
vid omförmälda handelsinstitut samt att i öfrigt, derest det ekonomiska
resultatet af institutens verksamhet sådant påkallade, bereda instituten
erfoderligt understöd, måste anses synnerligen behjertansvärdt och då det
nu visat sig, att anslaget med dess nuvarande belopp är otillräckligt
för att tillgodose detta ändamål i den utsträckning, som måste anses
önskvärd och af förhållandena påkallad, anser jag, ehuru jemförelsevis
kort tid förflutit sedan anslaget höjdes till dess nuvarande belopp, en
ytterligare höjning af detsamma till det af kommerskollegium föreslagna
beloppet böra ega rum; och hemställer jag för den skull i underdånighet,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för år 1902 på extra stat anvisa ett anslag af 28,000 kronor,
att af Kongl. Maj:t användas till understöd åt Göteborgs handelsinstitut
och grosshandelssocietens i Stockholms handelsskola, Frans Schartaus
praktiska handelsinstitut, under förutsättning, hvad Göteborgs handelsinstitut
beträffar, att Göteborgs stadsfullmägtige och, hvad Frans
Schartaus praktiska handelsinstitut angår, att grosshandelssocieteten i
Stockholm fortfarande till instituten lemna årligt understöd till minst
samma belopp som hittills samt på de vilkor i öfrigt, som Kongl.
Maj:t kan finna skäligt bestämma.

På extra stat har Riksdagen anvisat till befrämjande af afsättning
i främmande länder af alster af svensk industri och svenska näringar
för hvart och ett af åren 1897—1901 ett anslag af 15,000 kronor samt
till handelsstipendier för hvardera året 1897 och 1898 10,000 kronor
samt för hvart och ett af åren 1899—1901 20,000 kronor.

Af förstnämnda anslag för innevarande år har Kongl. Maj:t den

Sjunde hufvudtiteln. 53

26 oktober 1900 dels, i likhet med hvad under flere föregående år
egt rum, beviijat till mejeriagenturen i Manchester 8,500 kronor och
till fiskeriagenturen i norra Tyskland 5,000 kronor, dels ock förklarat,
att återstoden 1,500 kronor skulle tills vidare reserveras till användning
för framtida, under år 1901 sig yppande behof, afseende främjande af
svenska alsters afsättning i främmande länder.

Hvad angår det för år 1900 beviljade anslaget å 20,000 kronor
till handelsstipendier, har Kongl. Maj:t genom beslut den 9 mars 1900,
i enlighet med hvad af kommerskollegium föreslagits, tilldelat fortsättningsstipendier
dels med 2,500 kronor åt en stipendiat från år 1898,
hvilken skulle i norra Afrika inhemta ytterligare erfarenhet om vilkoren
för afsättning derstädes af der säljbara svenska exportartiklar, dels ock
med respektive 3,000 kronor och 2,500 kronor åt två stipendiater från
år 1899 för att fortfarande i Ryssland verka för afsättning af svenska
industrialster, äfvensom fyra nya stipendier nemligen dels med 5,000
kronor åt en person för att i någon af Ostasiens hamnstäder, företrädesvis
Wladiwostok, inhemta erfarenhet om vilkoren för afsättning
af svenska exportartiklar, dels med respektive 2,500 kronor och 2,000
kronor åt två personer för att i Ryssland verka för afsättning af svenska
industrialster, dels ock med 2,500 kronor åt en person för att i södra
Ryssland verka för sistberörda ändamål.

Samtidigt anslogs det återstående beloppet, 1,500 kronor, å 1900
årB anslag till befrämjande af afsättning i främmande länder af alster
af svensk industri och svenska näringar till understöd åt en person
för att i Kina och Japan verka för afsättning af svenska industrialster.

Anslaget till handelsstipendier för innevarande år, hvilket utgör

20,000 kronor, har ännu icke fördelats.

Då anvisande af medel för ifrågavarande båda ändamål jemväl
för år 1902 är behöflig!, hemställer jag i underdånighet, att Kongl.

Maj:t behagade föreslå Riksdagen att för år 1902 på extra stat anvisa
dels ett anslag af 15,000 kronor, att af Kongl. Maj:t användas
till befrämjande af afsättning i främmande länder af alster af svensk
industri och svenska näringar,

dels ock ett anslag å 20,000 kronor till handelsstipendier.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

Under denna anslagstitel tillstyrker jag, att Kong!. Maj:t måtte [14.]
föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad under en följd af år varit Bergukoioma.
förhållandet,

[15.]

Anställande af
en extra grufingeniör
i norra
bergmästaredistriktet.

54 Sjunde hufyudtiteln.

under vilkor att bergsskolorna i Filipstad och Falun med dertill
hörande skolor för bergsarbetare komma att jemväl under år 1902
fortsätta sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning som hittills,
hvarom Kong!. Maj:t torde vilja genom inspektion af sakkunnig
person sig förvissa, å extra stat för samma år anvisa ett belopp af

14,000 kronor att till brukssocietetens fullmäktige i jernkontor utbetalas.

Anställande af en extra grufingeniör i norra bergmästaredistrlktet.

I norra bergmästaredistriktet, bestående af Norrbottens, Vesterbottens,
Jemtlands och Vesternorrlands län, är på förordnande tills
vidare anstäld en grufingeniör med åliggande hufvudsakligen att på
eget ansvar jemte bergmästaren och efter öfverenskommen fördelning
hafva tillsyn öfver grufdriften samt tillhandagå med upprättandet af
brytningsplaner, verkställandet af grufmätningar och affattandet af
grufkartor. I arfvode åtnjuter bemälde grufingeniör 1,500 kronor om
året, hvarjemte han är berättigad till rese- och traktamentsersättning
enligt gällande resereglemente.

Med underdånig skrifvelse den 16 oktober 1900 har kommerskollegium
öfverlemnat en af bergmästaren i norra distriktet hos kollegium
gjord framställning om anställande inom detta bergmästaredistrikt
af ytterligare en grufingeniör. Till stöd härför har bergmästaren hufvudsakligen
anfört, att de bergmästaren åliggande expeditionsgöromålen
under de senare åren ökats i högst betydande grad; att, jemte det
bergmästaren sjelf vore strängt sysselsatt med tjenstegöromål, han sedan
flera år måst hålla sig med ett ständigt skrifbiträde och tidtals med flera
extra sådana; att någon minskning af berörda göromål ej vore att
motse, utan snarare än vidare ökning; att bergmästaren inom den
närmaste framtiden dessutom sannolikt komme att blifva upptagen af
många och långa tjensteresor, hvilka inom ifrågavarande, särdeles vidsträckta
distrikt toge mycken tid i anspråk, synnerligast som vägar
ofta saknades; att bergmästaren ansåge sig icke ega befogenhet att
ålägga den inom distriktet nu tjenstgörande grufingeniören att biträda
med expeditionsgöromålen; samt att för öfrigt äfven denne antagligen
komme att sommartiden blifva fullt upptagen af tjensteresor.

Enligt bergmästarens mening borde den föreslagne nye grufingeniören
hafva samma skyldigheter och rättigheter som den inom
distriktet redan anstälde grufingeniören, men derjemte vara skyldig att

Sjunde hufvudtiteln. 55

tjenstgöra vid bergmästareexpeditionen, när bergmästaren så påfordrade.
Derest ban icke vore upptagen af arbete å nämnda expedition eller af
tjensteresor, skulle den nje grufingeniören i likhet med statens öfrige
grufingeniörer ega åtaga sig enskilda uppdrag. I arfvode till honom
ansåge bergmästaren böra utgå samma belopp som till en hvar af de
öfrige grufingeniörerne samt derutöfver med hänsyn till den vidsträcktare
tjenstgöringsskyldighet, som skulle åligga honom, ett extra arfvode
af minst 500 kronor årligen.

Vid öfverlemnandet af bergmästarens berörda framställning har
kommerskollegium till en början erinrat, hurusom genom lagen den 20
oktober 1899 om ändrad lydelse af vissa §§ i grufvestadgan den 16
maj 1884 upphäfts nådiga kungörelsen rörande inmutning å kronojord
den 19 augusti 1889, enligt hvilken kungörelse förordnats, dels att i
mutsedel, som utfärdades å fyndighet, belägen å odisponerad kronojord,
tills vidare skulle, om inmutningsansökningen gjorts efter sistnämnda
dag, intagas förbehåll om skyldighet för inmutaren att vara
underkastad de förändrade bestämmelser om rätt för kronan att deltaga
i grufarbetet och den deraf fallande vinsten, som genom ny lagstiftning
kunde blifva gällande, och dels att för fyndighet, derå inmutning under
sådant förbehåll erhållits, utmål tills vidare icke finge anvisas. Jemlikt
17 § i grufvestadgan, sådan denna § lyder enligt nyssberörda lag,
skulle å kronojord, som icke under ständig besittningsrätt innehades
eller vore till boställe anslagen, inmutaren, der ej kronan begagnade
sin jordegareandel, njuta jordegareandelen till godo med förpligtelse att
för hvarje kalenderår från och med året efter utmålsläggningen, inom
mars månad nästföljande år, till kronan erlägga en afgäld, motsvarande
viss procent af de uppfordrade inmutningsbara ämnenas värde. Enligt
de i samma lag meddelade öfvergångsbestämmelser finge emellertid,
derest inmutning erhållits under sådant förbehåll, hvarom i förberörda
kungörelse den 19 augusti 1889 vore stadgadt, utmål ej utan Kongl. Maj:ts
tillstånd läggas tidigare än två år från det lagen trädt i kraft, således
från den 2 december 1899. På grund af jemväl den 20 oktober 1899
utfärdad nådig kungörelse om begagnande af kronans jordegareandel i
grufva skulle, då fyndighet, belägen å kronojord, som icke under ständig
besittningsrätt innehades eller vore till boställe anslagen, inmutades, den
kronan tillkommande andel i grufvan genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
försorg utbjudas på arrende; och skulle, sedan arrendeaftal
träffats, arrendeafgiften, som i likhet med den i 17 § i grufvestadgan
omförmälda afgäld, bördo motsvara viss procent -af de uppfordrade inmutningsbara
ämnenas värde och hvilken skulle för hvarje kalenderår

56 Sjunde hufvudtiteln.

hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande erläggas före den 1 april nästföljande
år, till beloppet bestämmas å kronans sida af en nämnd, hvarom
särskildt komme att stadgas. Hvad i sistnämnda kungörelse vore
stadgadt skulle ega tillämpning äfven i fråga om fyndigheter, å hvilka
före kungörelsens trädande i kraft inmutning erhållits under det i nådiga
kungörelsen den 19 augusti 1889 stadgade förbehåll, dervid dock, enligt
nådiga kungörelsen den 8 juni 1900 angående ändrad lydelse af vissa
§§ i nådiga kungörelsen den 20 oktober 1899, skulle iakttagas, bland
annat, att första auktionen för utarrendering af kronans andel i grufva
skulle hållas i senare hälften af november månad år 1900.

Kommerskollegium har vidare anfört, att tillämpningen af nu omförmälda
bestämmelser utan tvifvel skulle för bergsstatens tjenstemän
inom norra bergmästaredietriktet medföra i högst väsentlig grad ökade
göromål. Under åren 1889—1899 hade omkring 3,400 mutsedlar å
fyndigheter, belägna å kronojord, hufvudsakligen inom Norrbottens län,
af bergmästaren utfärdats med det i kungörelsen den 19 augusti 1889
stadgade förbehåll; och enligt hvad kollegium inhemtat af Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes den 7 september 1900 i ämnet utfärdade kungörelse
skulle kronans andelar i ett mycket stort antal fyndigheter å
kronojord inom länet komma att utbjudas å auktion under senare hälften
af påföljande november månad. Med anledning häraf hade man att
motse, att inom norra bergmästaredistriktet utmålsläggningar skulle i
stor omfattning föreligga till verkställighet under år 1902. Dessa förrättningar,
af hvilka en del kunde antagas komma att afse vidsträckta
malmfält, belägna å aflägsna trakter med mycket bristfälliga kommunikationsmedel,
skulle under den del af årat, då naturförhållandena
medgåfve verkställandet af utmålsläggningar, uteslutande taga de nuvarande
båda bergsstatstjenstemännens i distriktet tid och arbete i anspråk,
och ändock kunde det med visshet antagas, att ifrågavarande
förrättningar icke skulle under sagda tid medhinnas. Det måste emellertid
anses af omständigheterna synnerligen påkalladt, att särskildt de
inmutningsinnehafvare, hvilka, till följd af omförmälda förbud mot utmåls
anvisande å viss kronojord, måst under åratal för sina inmutningars
försvarande offra betydande penningesummor utan att, i saknad
af utmål, kunna börja något effektivt grufarbete, finge snarast möjligt
erhålla utmål för sina fyndigheter. Under de tider, som användes för
sagda förrättningars utförande, erfordrades, för att icke öfriga bergmästareembetet
åliggande göromål skulle ligga nere, hvilket kunde
medföra betänkliga följder, att förordnande meddelades annan bergsstatstjensteman
att uppehålla sagda göromål.

Sjunde hufvudtiteln. 57

För bestämmande af beloppen såväl af arrendeafgifterna för begagnande
af kronans andelar i grufvor, som äfven af den i 17 § i
grufvestadgan, sådan denna § numera lydde, omförmälda afgäld, der den
skulle utgå, komme i sinom tid att erfordras förrättningar, som kunde
blifva behöfliga inom samtliga de län, bergmästaredistriktet omfattade,
och, derest, på sätt kollegium förut föreslagit,- bergmästaren eller annan
i hans ställe förordnad bergsstatstjensteman komme att deltaga i dessa
förrättningar såsom ordförande i förut omförmälda nämnd, dervid han
jemväl skulle föra protokollet, skulle detta i förening med den betydande
utveckling af bergverksrörelsen, som vore att motse inom norra bergmästaredistriktet,
för bergsstatens tjensteman föranleda ökade resor och
göromål.

Af hvad nu blifvit anfördt finge, enligt kommerskollegii förmenande,
anses framgå, att de bergmästaren i norra distriktet tillhörande
expeditionsgöromål, för hvilkas behöriga skötande han redan nu vore
i behof af biträde, komme att under den närmaste framtiden än ytterligare
ökas. . Den nuvarande grufingeniören vore visserligen underkastad
den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden,
som kunde finnas erforderlig, men det kunde antagas, att han blefve
fullt sysselsatt dels med utförande äf tjensteförrättningar på eget ansvar,
dels ock med att tillhandagå enskilde med upprättande af brytningsplaner,
verkställande af grufmätningar med mera, i hvilket afseende
hans biträde under större lifaktighet inom grufrörelsen komme att allt
mera påkallas. På grund häraf funne kollegium det vara föga lämpligt
att ålägga den nuvarande grufingeniören den vidsträcktare tjenstgöringsskyldigheten
att biträda bergmästaren vid handläggningen af dennes
expeditionsgöromål.

I betraktande af nu omförmälda omständigheter hyste kollegium
den åsigt, att en ökning af antalet af de vid bergsstaten inom norra
distriktet anstälde tjenstemän otvifvelaktigt vore af behofvet påkallad
och att för den skull en extra grufingeniör borde tills vidare från och
med år 1902 inom distriktet anställas. Denne, hvilken i öfrigt skulle hafva
samma skyldigheter och rättigheter som de öfriga grufingeniörerna,
borde derjemte hafva till åliggande att till den omfattning, som kollegium
efter bergmästarens hörande och efter pröfning af omständigheterna
borde få bestämma, biträda bergmästaren vid handläggningen
af dennes expeditionsgöromål. Då lian emellertid genom omförmälda
särskilda åliggande skulle blifva förhindrad att i samma utsträckning
som den nuvarande grufingeniören inom distriktet biträda enskilda i
Uih. till lliksd, Prat- 1900. 1 Sami. 1 Afd. 8

58 Sjunde hufvudtitelu.

förut angifna hänseenden och att dymedelst förskaffa sig inkomster utöfver
det honom af statsmedel tillkommande arfvode, syntes det kollegium,
att den föreslagne extra grufingeniören med hänsyn till den vidsträcktare
tjenstgöringsskyldighet, som sålunda skulle honom åligga,
borde, på sätt bergmästaren äfven föreslagit, erhålla ett med 500 kronor
ökadt arfvode, hvilket sålunda skulle komma att uppgå till 2,000 kronor;
och har kollegium hemstält om vidtagande af åtgärd för anvisande å
extra stat för år 1902 af ett belopp af 2,000 kronor för nu
ändamål.

Då på grund af de utaf kommerskollegium nu anförda förhållanden
det måste anses blifva förenadt med stor svårighet för den i norra
bergmästaredistriktet anstälda tjenstepersonalen, bestående af en bergmästare
och en grufingeniör, att fortfarande kunna behörigen uppehålla
göromålen i detta distrikt, som icke blott är till arealen synnerligen omfattande,
utan äfven, åtminstone delvis, befinner sig i en, hvad bergverksrörelsen
angår, stark utveckling, anser jag en tillfällig förstärkning
af arbetskrafterna i detta distrikt vara behöflig; och hemställer
jag derföre i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för anställande under år 1902 inom norra bergmästaredistriktet
af en extra grufingeniör på extra stat för samma år anvisa ett belopp
af 2,000 kronor.

angifna

Anordnande af fabriksinspektion.

^16.] Riksdagen har, för anordnande af fabriksinspektion, på extra stat

Anordnande anvisat för hvart och ett af åren 1895 —1899 till aflöning åt fem inatfaktion"''
sPektörer 25,000 kronor med 5,000 kronor till hvar, för år räknadt,
till bestridande af kostnaden för skrifbiträden och likartade utgifter

3.000 kronor samt till Kongl. Maj:ts förfogande för godtgörelse åt
tillfälligt förordnade inspektörer 2,000 kronor, eller tillhopa 30,000
kronor. För år 1900 har Riksdagen, med bibehållande oförändrade af
öfriga under denna anslagstitel dittills anvisade belopp, till bestridande
af kostnaden för skrifbiträden och likartade utgifter anvisat ett till

6.000 kronor höjdt belopp, hvadan anslaget i sin helhet för sistnämnda
år utgick med 33,000 kronor.

I den till 1900 års Riksdag aflåtna nådiga propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof föreslog Kongl. Maj:t Riksdagen
att, till anordnande af fabriksinspektion, på extra stat för år 1901,
anvisa ett belopp af 33,000 kronor, hvarjemte Kongl. Maj:t i sär -

Sjunde hufvudtiteln. 59

skild nådig proposition af den 2 mars 1900 föreslog, att Riksdagen måtte
för samma ändamål på extra stat för årl901, utöfver hvad på grund
af förstnämnda framställning kunde komma att för ändamålet beviljas,
anvisa till arfvoden åt elfva assistenter 33,000 kronor med 3,000
kronor till hvar, för år räknadt, och till bestridande af kostnaden för
skrifbiträden och likartade utgifter för de fem distrikten ytterligare

3,000 kronor, eller tillhopa 36,000 kronor.

I underdånig skrifvelse angående regleringen af utgifterna under
riksstatens sjette hufvudtitel den 14 maj 1900 anförde Riksdagen, bland
annat, att Riksdagen, som fattat beslut i anledning af Kongl. Maj:ts
till Riksdagen jemväl aflåtna nådiga proposition med förslag till förordning
angående minderårigas och qvinnors användande till arbete i industrielt
yrke och dervid godkänt Kongl. Maj:ts förslag om skyldighet för yrkesinspektörerna
att öfvervaka författningens efterlefnad, sålunda förutsatte,
att en förändrad lagstiftning i ämnet skulle komma till stånd och att
kontrollen å dess efterlefnad skulle blifva anförtrodd åt yrkesinspektörerna,
hvilkas arbete sålunda syntes komma att blifva i så väsentlig
mån tillökadt, att en ökning af inspektionspersonalen finge anses vara
af behofvet oundgängligen påkallad; att Riksdagen funnit den princip,
att inspektionerna skulle förrättas af inspektörerna sjelfva och icke af
några dem underlydande tjenstemän böra åtminstone tills vidare fortfarande
upprätthållas, och sålunda ansett den för inspektionens tillgodoseende
erforderliga nya personalen böra utgöras af inspektörer med
samma tjensteställning som de förutvarande; samt att beträffande de
behöfliga nya inspektörernas antal Riksdagen ansett, att tills vidare och
intill dess någon erfarenhet vunnits angående omfattningen af det arbete,
som kunde föranledas af den nya lagstiftningen, antalet nya inspektörer
lämpligen skulle kunna begränsas till tre; och tillkännagaf Riksdagen,
att Riksdagen, under förutsättning att, på grund af Kongl. Maj:ts
förslag till förordning angående minderårigas och qvinnors användande
till arbete i industrielt yrke, förändrad lagstiftning i detta ämne komme
till stånd, på extra stat för år 1901 anvisat dels till aflöning åt åtta
yrkesinspektörer 40,000 kronor med 5,000 kronor till hvar, för år räknadt,
dels till arfvode åt en assistent i kommerskollegium 3,000 kronor, dels
till bestridande af kostnaden för skrifbiträden och likartade utgifter

9.600 kronor och dels till Kongl. Maj-.ts förfogande för godtgörelse
åt tillfälligt förordnade inspektörer 2,000 kronor, eller tillhopa

54.600 kronor.

Efter det Kongl. Maj:t den 17 oktober 1900 låtit utfärda
lag angående minderårigas och qvinnors användande till arbete i in -

60 Sjunde hufvudtiteln.

dustrielt yrke, förordnade Kong], Maj:t genom nådigt bref den 19
i samma månad, att riket skulle från och med ingången af år 1901 i
fråga om yrkesinspektionen indelas i åtta distrikt, nemligen Iiernösands
distrikt, omfattande Norrbottens, Vesterbottens, Vesternorrlands och Jemtlands
län, Gefle distrikt, omfattande Gefleborgs, Kopparbergs och Vestmanlands
län, Stockholms distrikt, omfattande Stockholms stad samt
Stockholms, Upsala och Gotlands län, Örebro distrikt, omfattande Örebro,
Södermanlands och Yermlands län, Linköpings distrikt, omfattande Östergötlands
och Kalmar län, Jönköpings distrikt, omfattande Jönköpings,
Kronobergs och Hallands län, Göteborgs distrikt, omfattande Göteborgs
och Bohus samt Elfsborgs och Skaraborgs län, samt Malmö distrikt,
omfattande Malmöhus, Kristianstads och Blekinge län, samt att yrkesinspektören
i Hernösands distrikt skulle hafva sin station i Hernösand,
yrkesinspektören i Gefle distrikt i Gefle, yrkesinspektören i Stockholms
distrikt i Stockholm, yrkesinspektören i Örebro distrikt i Örebro, yrkesinspektören
i Linköpings distrikt i Linköping, yrkesinspektören i Jönköpings
distrikt i Jönköping, yrkesinspektören i Göteborgs distrikt i
Göteborg och yrkesinspektören i Malmö distrikt i Malmö. Genom
nådigt bref den 9 november 1900 förordnade Kongl. Maj:t, bland annat,
att till biträde vid behandling inom kommerskollegium af ärenden
rörande yrkesinspektionen skulle för år 1901 af kollegium anställas en
assistent, samt att tills vidare från och med sistnämnda år skulle anställas
åtta yrkesinspektörer enligt lagen angående skydd mot yrkesfara
den 10 maj 1889.

I en till Kongl. Magt den 16 november 1900 inkommen underdånig
skrifvelse har kommerskollegium gjort framställning om ökning
af yrkesinspektionens personal och dervid till en början anfört,
att, i följd af det myckna hemarbetet med bokföring och statistik samt
uppgörande af förslag med åtföljande ritningar till skyddsanordningar
med mera, inspektörerna under år 1898 icke medhunnit besöka mera
än tillsammans 1,419 arbetsställen. Af dessa hade antalet för första
gången inspekterade arbetsställen med inberäknande af 5 arbetsställen,
som besökts af inspektören öfver sprängämnestillverkningen, utgjort
endast 827 eller omkring 165 inom hvarje distrikt. Yrkesinspektörernas
tjensteberättelser för år 1899 utvisade, att sammanlagda antalet af de
under sistberörda år för första gången inspekterade arbetsställen jemväl
uppgått till 827. Om ock detta antal icke finge betraktas som något
exakt medelvärde, vore man emellertid, enligt kollegii uppfattning, berättigad
till den slutsats, att med den anordning af yrkesinspektionen,

Sjunde hufvudtiteln. 61

som under dessa är varit rådande, icke nämnvärdt större resultat kunde
inom hvarje distrikt ernås i afseende å inspektion af arbetsställen, som
icke förut af inspektör besökts. Väl hade sedan 1900 års början inspektörerna
haft ett större anslag än förut till sitt förfogande för anställande
af skrifbiträden och sannolikt vore det äfven, att inspektörerna
derföre, såsom afsedt varit, under sistnämnda år haft mera tid öfrig
för den egentliga inspektionsverksamheten. Man kunde af denna anledning
ock hafva skäl antaga, att antalet under år 1900 för första
gången inspekterade arbetsställen komme att blifva större än under
nästföregående år och möjligen kunna uppskattas till omkring 200 för
hvarje distrikt, hvarjemte kollegium förutsåge, att genom den minskning
i resornas längd, som skulle blifva en följd af den från och med år
1901 inträdande nya distriktsindelningen, antalet inspektioner af tillförene
ej besökta arbetsställen då komme att ytterligare något ökas. Antoges
denna ökning till tio procent, skulle antalet dylika inspektioner komma
att inom hvarje distrikt uppgå till omkring 220, allt under förutsättning
att yrkesinspekförernas åligganden icke blefve mera omfattande än
dittills. Då hela antalet, yrkesinspektion underkastade arbetsställen,
enligt inspektörernas berättelser för år 1899, utgjorde 14,430, skulle
sålunda, under omförmälda af kollegium gjorda antaganden och utan
fästadt afseende å den sannolikt fortgående ökningen af antalet utaf
ifrågavarande arbetsställen, i allt fall i medeltal mera än åtta år komma
att förflyta, innan ett och samma arbetsställe ånyo blefve föremål för
regulier inspektion. Detta förhållande ansåge kollegium vara i hög
grad otillfredsställande samt i och för sig utgöra ett tillfyllestgörande
bevis för otillräckligheten jemväl af den med innevarande år ökade
inspektionspersonalen, äfven om icke någon ny uppgift förelädes densamma.

Under erinran att enligt lagen angående minderårigas och qvinnors
användande till arbete i industrielt yrke, hvilken författning vore ansedd
att träda i kraft den 1 januari 1901, tillsynen å författningens
efterlefnad skulle till allra största delen åligga yrkesinspektörerna, har
kommerskollegiurn vidare anfört, att denna nya uppgift naturligtvis
komme att i allmänhet göra inspektionerna mera omfattande och tidsödande,
än hvad eljest skulle varit förhållandet, samt att följden däraf
åter måste blifva den, att, om icke några särskilda anordningar vidtoges,
inspektionsrosultatet icke kunde undgå att, beträffande antalet inspekterade
arbetsställen, blifva ännu ofördelaktigare, än hvad kollegium, på
sätt nyss blifvit nämndt, redan förutsatt.

62 Sjunde hufvudtiteln.

Kollegium ansåge det derföre vara em pligt att föreslå någon åtgärd
till förbättrande af de särdeles ogynsamma förhållanden i fråga om
yrkesinspektionen, som, oaktadt den med år 1901 inträdande ökningen
af yrkesinspektörernas antal, dock enligt kollega åsigt komme att blifva
rådande; och kollegium hölle före, att en lämplig åtgärd uti ifrågavarande
syfte vore anställandet hos hvar och en af de åtta yrkesinspektörerne
af en tekniskt bildad assistent.

En dylik anordning syntes kollegium icke böra anses oförenlig med
den uppfattning, som vid behandlingen inom 1900 års Riksdag af frågan
om ökning af yrkesinspektionspersonalen gjorde sig gällande, nemligen
att, jemte det inspektörernes antal borde begränsas till åtta, intill dess
någon erfarenhet vunnits angående omfattningen af det arbete, som kunde
föranledas af den ifrågavarande nya lagstiftningen rörande minderårigas
och qvinnors användande till arbete i industrielt yrke, inspektionerna
borde, åtminstone tillsvidare, förrättas af inspektörerne sjelfve. Kollegium
ville i förevarande hänseende framhålla, att, äfven frånsedt den egentliga
inspektionsverksamheten, hvilken fortfarande skulle af inspektörerne
sjelfve utöfvas, många andra göromål funnes, hvilka nu jemväl måste
af inspektörerne verkställas, men som, åtminstone delvis, skulle lämpligen
kunna utföras af tekniskt bildade assistenter. Genom sådana
göromåls öfverflyttande på assistenter skulle inspektörernes arbete väsentligen
lättas och ökad tid lemnas dem för deras hufvudsakliga uppgift,
den egentliga inspektionsverksamheten. Till ifrågavarande slag af göromål
hörde — förutom bokföring, statistiskt arbete samt biträde vid
utarbetandet af förslag till skyddsanordningar med dertill hörande ritningar
— verkställandet af de ofta förekommande efterbesigtningarna
för att kontrollera, att af inspektör vid besigtning föreskrifna skyddsanordningar
blifvit iakttagna. Denna uppgift fordrade naturligen icke
så lång och mångsidig erfarenhet, som kräfdes för bedömandet af hvad
som i hvarje särskildt fall vore den lämpligaste skyddsanordning. Kollegium
ansåge ock, att tillsynen öfver efterlefnaden af meddelade bestämmelser
i fråga om minderårigas och qvinnors användande till arbete i industrielt
yrke i de allra flesta fall ej heller förutsatte någon större teknisk erfarenhet.
Dessutom borde, enligt kollega åsigt, assistent eg a att på
grund af särskildt förordnande verkställa inspektioner vid förfall för
yrkesinspektör att utöfva sin befattning eller då särskilda förhållanden
eljest kunde sådant påkalla. Genom anställandet af ifrågavarande assistenter
skulle sint ligen äfven den fördel vinnas, att yrkesinspektörsbefattningar
vid uppkommande ledigheter lämpligen kunde besättas med
personer, som vore hemmastadda med yrkesinspektionsgöromålen.

Sjunde hufvudtiteln. 63

Beträffande de sålunda ifrågasatta assistentbefattningarna ansåge
kollegium det jemväl vara lämpligt, att kollegium erhölle uppdrag att
efter förutgången ansökningstid förordna kompetenta personer att tillsvidare
eller för viss tid bestrida dessa befattningar äfvensom bemyndigande
att indela sålunda förordnade assistenter till tjenstgöring och i
denna indelning göra ändring, när kollegium funne sådan lämplig. I
syfte att assistenterna måtte erhålla så stor praktisk erfarenhet som
möjligt rörande de till yrkesinspektionen hörande göromål, hölle kollegium
nemligen före, att de borde kunna af kollegium förflyttas till tjenstgöring
så väl inom olika distrikt som ock i kommerskollegium, hvaremot den
assistent, som, enligt hvad förut nämnts, från och med 1901 års början
skulle anställas hos kollegium, borde kunna förordnas till tjenstgöring
inom distrikten. Allmänna regler för assistenternas verksamhet borde,
enligt kollegii åsigt, meddelas af kollegium, efter yrkesinspektörernes
hörande, genom särskild instruktion. I öfrigt skulle vederbörande yrkesinspektör
eg a gifva under honom lydande assistent närmare föreskrifter
angående omfattningen af hans göromål samt sättet för desammas utförande.

I öfverenstämmelse med den aflöning, som för innevarande år
blifvit anvisad åt en assistent i kommerskollegium, anser kollegium aflöningen
för de af kollegium nu ifrågasatta assistenterna jemväl lämpligen
böra bestämmas till 3,000 kronor årligen för hvar och en, att utgå
i form af arfvode.

Då med ökning af yrkesinspektionens personal och de nya
göromål, som komme att åläggas denna, måste följa jemväl en ökning
i bokföring, skrifning och andra byrågöromål samt antalet blankettryck,
anser kollegium åtgärder böra vidtagas för höjande af det för dylika
utgifter afsedda anslaget och föreslår i sådant afseende ett belopp af
300 kronor för hvarje distrikt utöfver hvad för innevarande år är för
ändamålet anvisadt.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har kollegium hemstält, att
Kongl. Maj:t behagade hos innevarande års Riksdag äska sådan ökning
i anslaget för fabriksinspektionen, att från och med år 1902
kunde dels, utöfver nuvarande personal, få anställas åtta assistenter vid
yrkesinspektionen, hvardera med ett årligt arvode af 3,000 kronor, och
dels få disponeras ytterligare 2,400 kronor till mötande af en blifvande
ökning i kostnaderna för skrifbiträden och likartade utgifter inom de
åtta inspektionsdistrikten, eller tillsammans 26,400 kronor.

Äfven jag anser, i likhet med Riksdagen, att inspektionerna fort -

64 Sjunde liufvudtiteln.

farande tills vidare böra verkställas af yrkesinspektörerna sjelfve. För
att fabriksinspektionen skall blifva fullt effektiv och motsvara det dermed
afsedda ändamålet är det emellertid icke nog, att de egentliga inspektionerna
verkställas af inspektörerna, utan dertill fordras också, att
inspektörernas arbete må kunna så ordnas, att deras tid medgifver dem
att sjelfva besöka alla dem underlydande arbetsställen, och att tiden
mellan inspektionen af hvarje särskilt, arbetsställe icke blifver allt för
lång. Hvad i detta afseende är att förvänta äfven efter den från och
med innevarande år beslutade ökningen af yrkesinspektörernas antal från
fem till åtta har kommerskollegium med stöd af gjorda beräkningar, mot
hvilka jag icke funnit något att erinra, visat i sin förenämnda underdåniga
skrifvelse, och har kollegium, såsom mig synes med fullt fog, betecknat
det resultat, som framgått ur dessa beräkningar, såsom i hög grad otillfredsställande.
Då det således redan nu måste anses vara ådagalagdt,
att yrkesinspektionen för att. kunna upprätthållas i erforderlig utsträckning
kräfver förändrade anordningar, synes det mig icke heller vara
skäl att uppskjuta med vidtagande af dessa anordningar; och då kommerskollegii
framställning om anställande hos hvarje yrkesinspektör
af en tekniskt bildad assistent icke afser någon rubbning i principen, att
de egentliga inspektionerna skola förrättas af inspektörerna sj elfva, utan
hufvudsakligen har till syftemål att bereda yrkesinspektörerna tillfälle
att mera uteslutande egna sig åt det egentliga inspektionsarbetet genom
att förskaffa dem lättnad i en del sådana göromål, som utan olägenhet
kunna öfverlemnas åt biträdande tjenstemän, finner jag denna kollegii
framställning böra bifallas.

Hvad kollegium föreslagit i fråga om beloppet af assistenternas
arfvode och det till bestridande af kostnaden för skrifbiträden och likartade
utgifter erforderliga anslaget har icke gifvit anledning till någon
anmärkning från min sida; och hemställer jag derföre i underdånighet,
att Kong], Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, för anordnande af fabriksinspektion, på extra stat för år 1902
anvisa dels till aflöning åt åtta yrkesinspektörer 40,000 kronor med 5,000
kronor till hvar, för år räknadt, dels till arfvoden åt nio assistenter

27,000 kronor med 3,000 kronor till hvar, för år räknadt, dels till bestridande
af kostnaden för skrifbiträden och likartade utgifter 12,000
kronor och dels till Kongl. Maj:ts förfogande för godtgörelse åt
tillfälligt förordnade inspektörer, 2,000 kronor, eller tillhopa 81,000
kronor.

Sjunde hnfrudtiteln.

65

Ersättning till sjömanshusen.

Riksdagen har under rubrik »ersättning till sjömanshusen» å extra [17.]
stat för hvartdera af åren 1900 och 1901 anvisat ett anslag å 30,000 tfrsät^^i
kronor för beredande åt sjömanshusen af skälig ersättning för dem u huten™
åliggande bestyr med värnpljgtiges inskrifning och redovisning samt
med utarbetande af sjöfartsstatistiska uppgifter, dock under vilkor, att.
aflöningarna till tjenstemännen vid sjömanshus, som erhölle sådan ersättning,
icke finge utan kommerskollegii medgifvande höjas.

Genom nådigt bref den 1 juni 1900 anbefaldt att föreslå de belopp,
de särskilda sjömanshusen borde, med iakttagande att högst 30,000
kronor i det hela komme till användning, såsom ersättning i ifrågavarande
hänseende för år 1901 erhålla, inkom kommerskollegium med
underdånig skrifvelse den 27 november 1900, deri kollegium, med förmälan
att kollegium ansåge, att äfven det för år 1901 beviljade anslaget
borde oafkortadt tilldelas sjömanshusen, afgaf förslag till anslagets
fördelning mellan de olika sjömanshusen i riket med undantag af
sjömanshuset i Luleå, hvars direktion redan i fråga om 1900 års anslag
i skrifvelse till kollegium förmält sig sakna anledning att göra framställning
om erhållande af ersättning af detta slag, samt sjömanshuset
i Skellefteå, hvilket, enär dess direktion förklarat sig icke vilja begagna
sig af till sistnämnda sjömanshus för år 1900 anslagna 100 kronor,
kunde förutsättas ej heller önska erhålla motsvarande andel af 1901
års anslag.

Jemlikt nådigt bref den 21 december 1900 beslöt Kongl. Maj:t
att, i enlighet med den af kommerskolleginm föreslagna fördelning
och med föreskrift om iakttagande af det af Riksdagen stadgade vilkor,
till sjömanshusen i riket, med undantag af sjömanshusen i Luleå och
Skellefteå, utdela ifrågavarande anslag å 30,000 kronor för årl90l, dervid
minsta beloppen tilldelades sjömanshusen i Haparanda och Kungelf
med 50 kronor till hvartdera samt högsta beloppet, 4,000 kronor, tillerkändes
sjömanshuset i Göteborg.

Uti sin ofvanberörda skrifvelse af den 27 november 1900 hemställer
kommerskollegium jemväl, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärd
för beredande åt sjömanshusen äfven framgent af ett bidrag af
statsmedel till belopp af minst 30,000 kronor årligen, att dem emellan
fördelas.

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 1 Sami 1 Afd.

9

, [18-]
Återbetalning
ill vite del af
erlagda konsulatafgi/ter

för svenska
fartyg.

66 Sjunde hufvudtiteln.

I öfverenstämmelse härmed tillstyrker jag i underdånighet, att
Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att å extra stat för år 1902 under benämning »ersättning till sjömanshusen»
anvisa ett anslag af 30,000 kronor för beredande åt sjömanshusen
af skälig ersättning för dem åliggande bestyr med värnpligtiges
inskrifning och redovisning samt med utarbetande af sjöfartsstatistiska
uppgifter, dock under vilkor, att aflöningarna till tjenstemännen
vid sjömanshus, som erhåller sådan ersättning, icke må utan
kommerskollegii medgifvande höjas.

Återbetalning till viss del af erlagda konsulatafgifter för svenska fartyg.

I skrifvelse den 14 maj 1900 har Riksdagen, med bifall till Kongl.
Maj:ts i proposition den 15 januari 1900 angående statsverkets tillstånd
och behof framstälda förslag, i afbidan på omreglering af konsulatafgifterna,
på extra stat för år 1901 anvisat ett förslagsanslag å 175,000
kronor, för att till svenska fartygsrederier skulle kunna, enligt de närmare
bestämmelser Kongl. Maj:t kunde finna godt meddela, återbetalas fyra
femtedelar af hvad under samma år kunde komma att utgifvas såsom
konsulatafgifter för rederierna tillhöriga fartyg.

Jag tillåter mig erinra, att Kongl. Maj:t genom nådigt bref den
30 november 1899, hvilket bref intagits i svensk författningssamling,
dels faststält bestämmelser angående sättet och vilkoren för fullgörandet
af berörda återbetalning, dels ock anbefalt kommerskollegium att meddela
erforderliga närmare föreskrifter i ämnet, samt att Kongl. Maj:t
genom nådigt bref den 14 december 1900, under förklarande att någon
ändring i de genom nådiga brefvet den 30 november 1899 faststälda
bestämmelser icke då vore af behofvet påkallad, bemyndigat kollegium
att hos statskontoret i mån af behof från ifrågavarande anslag reqvirera
de medel, som för bestridande af medgifven restitution af för svenska
fartyg erlagda konsulatafgifter vore enligt de meddelade bestämmelserna
erforderliga.

Då den lindring för sjöfartsnäringen, som med ifrågavarande anslag
afses, torde böra komma näringen till godo jemväl för år 1902, får jag
hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, i afbidan på omreglering af konsulatafgifterna, på extra stat
för år 1902 anvisa ett förslagsanslag å 175,000 kronor, för att till svenska

Sjunde hufvudtiteln. 67

fartygsrederier må kunna, enligt de närmare bestämmelser Kongl. Maj:t
kan finna godt meddela, återbetalas fyra femtedelar af hvad under samma
år kan komma att utgifvas såsom konsulatafgifter för rederierna tillhöriga
fartyg.

Tillfällig förstärkning af arbetskrafterna hos kammarrätten.

Under åberopande af hvad jag ofvan under anslagstiteln kammarrätten
anfört, hemställer jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen

att för tillfällig förstärkning af arbetskrafterna hos kammarrätten
på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 6,000 kronor.

Förstärkning af arbetskrafterna vid tullverket.

Till bestridande af kostnaderna för uppehållande på förordnande
under år 1901 af vissa nya tjenster vid tullverket har Riksdagen på
extra stat för samma år anvisat ett belopp af 210,000 kronor.

I underdånig skrifvelse den 10 sistlidne november har generaltullstyrelsen,
i sammanhang med afgifvande af förslag till tullverkets ordinarie
utgiftsstater för år 1902, hemstält, att äfven för sistnämnda år
måtte af Riksdagen äskas ett extra anslag för uppehållande på förordnande
af vissa nya tjenster vid tullverket. Dessa tjenster, hvilka finnas
uppförda å ett styrelsens skrifvelse bifogadt förslag till extra stat, utgöras,
förutom af de tjenster, till hvilkas uppehållande på förordnande under
år 1901 medel af Riksdagen beviljats, afföljande befattningar, som, sedan
en för kustbevakningen i Haparanda tullkammaredistrikt afsedd ångbåt
blifvit anskaffad, generaltullstyrelsen enligt nådigt bref den 8 juni
1900 bemyndigats att med anlitande af tillgängliga medel tillsätta medelst
förordnanden gällande tills vidare, nemligen en befälhafvare med lön 1,500
kronor och tjenstgöringspenningar 300 kronor, en uppsyningsman med
lön 900 kronor och tjenstgöringspenningar 300 kronor, en maskinist
med lön 900 kronor och tjenstgöringspenningar 300 kronor, två vaktmästare
med lön 600 kronor och tjenstgöringspenningar 300 kronor
hvardera samt två eldare med lön 500 kronor och tjenstgöringspenningar
300 kronor hvardera.

[19.]

immig förstärkning
af
arbetskrafterna
hos
kammarrätten.

[20.]
Förstärkning
af arbetskrafterna
vid tullverket.

[21-]

Underhåll och
reparationer
af publika
byggnader.

[22.]
Brandförsäkring
af operabyggnaden
i
Stockholm.

68 Sjunde hufvudtiteln.

I följd häraf skulle den extra aflöningsstatens slutsumma, utgörande
för år 1901 ett belopp af 210,000 kronor, således för år 1902 ökas
med 7,600 kronor eller till 217,600 kronor.

Under erinran att Kongl. Maj:t den 6 november 1900 tillsatt en
komité med uppdrag att granska tullverkets stater och afgifva förslag
till de förändringar i dessa stater, hvilka kunde anses af omständigheterna
påkallade, hemställer jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen

att till bestridande af kostnaderna för uppehållande på förordnande
af ofvanberörda befattningar vid tullverket på extra stat för år 1902
anvisa ett belopp af 217,600 kronor.

Uuderhåll och reparationer af publika byggnader.

Riksdagen har till underhåll och reparationer af publika byggnader
för hvartdera af åren 1900 och 1901 på extra stat beviljat ett anslag
af 50,000 kronor.

I underdånig skrifvelse den 20 november nästlidet år har öfverintendentsembetet,
under åberopande, bland annat, att de behof, som de
till embetets disposition stälda anslag för underhållet af Kongl. Maj:ts
och kronans till embetets vård öfverlemnade egendomar vore afsedda
att fylla, på grund af motsedda, mera omfattande reparationer inom
samma egendomar kunde under de närmaste åren antagas blifva högst
betydande, hemstält, det täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att på
extra stat jemväl för år 1902 anvisa ett anslag å 50,000 kronor till
underhåll och reparationer af publika byggnader.

Det af öfverintendentsembetet ifrågasatta extra anslaget för år
1902 är af beliofvet i hög grad påkalladt, och hemställer jag derföre i
underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att till underhåll och reparationer af publika byggnader för år
1902 å extra stat bevilja ett anslag af 50,000 kronor.

Brandförsäkring af operabyggnaden i Stockholm

Med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar har
Riksdagen till bestridande af kostnaden för gäldande af årspremie för
brandförsäkring af den nya operabyggnaden i Stockholm för hvartdera
af åren 1900 och 1901 beviljat ett extra anslag af 18,314 kronor.

Sjunde hufrudtiteln. 69

Jemte meddelande att enligt inhemtad upplysning från brandförsäkringsbolagens
tarifförenings delegation i Stockholm någon höjning i
hittills utgående premiesats för operabyggnadens brandförsäkring icke
för närvarande är ifrågasatt, hemställer jag, att Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen

att till bestridande af kostnaden för gäldande af årspremie för
brandförsäkring af operabyggnaden i Stockholm bevilja ett extra anslag
för år 1902 af 18,314 kronor.

Åtgärder för att befrämja tillgodogörandet af den i landets torfmossar

befintliga bränsletillgång.

I underdånig skrifvelse den 11 maj 1900 har Riksdagen anhållit, [23.]
att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, dels huruvida icke nu a^a^ä^ra
gällande frakter såväl för bränntorf, torfbriketter, torfkol och torfkols- tiiigodogöranbriketter
som ock för torfströ och torfmull kunde i betydligare mån
nedsättas, dels om och i hvad mån åtgärder lämpligen kunde vidtagas mossar brfim.
för att befrämja tillgodogörandet af den i landets torfmossar befintliga
bränsletillgång.

öfver Riksdagens framställning om nedsättning i gällande frakter
har Kongl. Maj:t den 30 november nämnda år anbefalt jernvägsstyrelsen
att afgifva underdånigt utlåtande, och, beträffande Riksdagens framställning
i öfrigt, har Kongl. Maj:t samma dag uppdragit åt ingeniören
Alf. Larsson och löjtnanten vid Skaraborgs regemente Ernst Jakob
Wallgren att afresa till utlandet för att derstädes, enligt de närmare
föreskrifter, chefen för finansdepartementet egde meddela, inhemta kännedom
om tillverkningen af bränntorf och de olika sätten för densammas
användning, med skyldighet för dem att till chefen för nämnda departement
afgifva berättelse om hvad under resan inhemtats och i sammanhang
dermed yttra sig angående de åtgärder, som kunde finnas böra
här i landet vidtagas för vinnandet af det i Riksdagens föx-berörda
skrifvelse afsedda syftemål.

Få frågor torde vara af så mycken betydelse för vårt lands ekonomiska
framtid som den om tillgodogörandet för industriela och kommunikationsändamål
af den i landets torfmossar befintliga bränsletillgång.

Jag är förvissad, att Kongl. Maj:t oaflåtlig! kommer att egna sin uppmärksamhet
åt denna fråga, till dess en löBning deraf, om öfver hufvud
en sådan står att vinna, ock erhållits. Innan ytterligare åtgärder för
ändamålet vidtagas, är det emellertid nödvändigt att exakt uppställa det

70 Sjunde hufrndtiteln.

problem, hvars lösning man vill vinna. Torfven har sedan uråldriga
tider användts såsom bränsle. Svårigheter af teknisk och ekonomisk
art hafva emellertid stått i vägen för en vidsträcktare användning af
detta bränsle för ofvannämnda ändamål. I hvilken mån hafva dessa
svårigheter hittills kunnat undanrödjas? Och hvilka svårigheter återstå
att undanrödja? Ett uttömmande svar på dessa frågor måste hafva erhållits,
innan man öfvergår till att söka lösa det föreliggande problemet.
I annat fall utsätter man sig för att nedlägga arbete på lösande
af uppgifter, som redan förut på annat håll blifvit lösta. Det är derföre
nödvändigt att erhålla kännedom om den ståndpunkt, till hvilken torfindustrien
hunnit vid de stora torffabriker, som arbeta i Tyskland, Holland,
Danmark, Ryssland och möjligen äfven andra länder. Sådan kännedom
är att vänta, sedan ofvan omförmälda sakkunniga personer fullgjort sitt
uppdrag och afgifvit berättelse derom. Derefter torde Kong!. Maj:t
blifva i tillfälle att till Riksdagen inkomma med förslag till åtgärder i
den förevarande saken. Så vidt nu kan bedömas, torde sådant dock
först kunna ega rum vid 1902 års Riksdag. På grund af sakens stora
vigt bör emellertid intet tillfälle försummas att befrämja densamma.
Redan före 1902 års Riksdag kunna sådana tillfällen yppa sig. Företag
kunna uppstå, som afse att anställa försök med framställande i en eller
annan form af bränsle af torf. Det kan då befinnas lämpligt, att staten
medelst lån på billiga vilkor eller på annat sätt bereder sådant företag
understöd. Äfven för statens egen räkning kan det befinnas ändamålsenligt
att låta verkställa dylika försök. Sedan genom de utsända sakkunniges
berättelse blifvit utredt, på hvilka punkter uppmärksamheten
vid det framtida arbetet för torffrågans lösning företrädesvis bör rigta
sig, kan det möjligen redan under loppet af innevarande år befinnas
lämpligt, att något pris i penningar utfästes för lösningen af någon viss

uppgift''

(hiskligt är, att, derest tillfällen skulle yppa sig att på nu antydda
eller möjligen annat sätt befrämja den vigtiga saken, medel att
af sådana tillfällen begagna sig må varda stälda till Kongl. Maj:ts förfogande.
Lämpligaste formen härför torde vara att Riksdagen för ändamålet
beviljar ett kreditiv under formen af extra anslag. Jag anser
mig derföre böra förorda, att af Riksdagen må äskas, det Riksdagen
på extra stat för år 1902 till Kongl. Maj:ts förfogande, att i mån af
behof för ändamålet användas, anvisar ett belopp af 100,000 kronor;
och torde, derest berörda belopp eller någon del cjeraf behöfver tagas
i anspråk redan under år 1901, Kongl. Maj:t icke sakna utväg att af
tillgängliga medel låta förskjuta hvad sålunda kan behöfvas. Jag hemställer
alltså i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

Sjunde hufvudtiteln. 71

att, för vidtagande af sådana åtgärder, som kunna finnas vara egnade
att främja lösningen af frågan angående lämpligaste sättet att tillgodogöra
den i landets torfmossar befintliga bränsletillgång, på extra stat
för år 1902 till Kongl. Maj:ts förfogande, att i mån af behof användas,
anvisa ett belopp af 100,000 kronor.

Dyrtidstillägg.

Då jag den 7 i denna månad inför Kongl. Maj:t anmälde frågan
om beredande åt statens tjenstemän och betjente af ett dyrtidstillägg
för år 1901 att uppföras i riksstaten för år 1902, hade jag tillfälle att
nämna, att detta dyrtidstillägg, enligt verkstälda beräkningar, för tjenstemän
och betjente under finansdepartementet skulle uppgå till sammanlagdt
397,521 kronor 25 öre.

I öfrigt åberopande hvad jag vid nyssnämnda föredragningstillfälle
i underdånighet anfört, hemställer jag, att Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen

att, till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet den 7
i denna månad angifna grunder, af dyrtidstillägg för innevarande år
åt en del tjenstemän och betjente i finansdepartementets afdelning af
Kongl. Maj:ts kansli samt till finansdepartementet hörande embetsverk
och kårer, å extra stat för år 1902 anvisa såsom förslagsanslag ett
belopp, som för vinnande af jemn slutsumma å anslagen under denna
hufvudtitel torde upptagas med 398,135 kronor.

Tillfällig ökning i anslagen till amanuenser och extra biträden.

Under åberopande af hvad jag den 7 i denna månad inför Kongl.
Maj:t anfört i fråga om beredande af tillgång till anvisande åt amanuenser
och extra biträden af tillfälliga ökningar i deras arfvoden, hemställer
jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, till beredande för innevarande år af tillfällig]ökuing till nedannämnda
belopp i följande å staterna för finansdepartementets afdelning af
Kongl. Maj:ts kansli och underlydande verk uppförda anslag, nemligen
å staten för finansdepartementets afdelning af Kongl. Ma.j:ts kansli:

anslaget till amanuenser, vikariatsersättning, renskrifning
m. m............................................. med kronor 420: —

[24.]

Dyrtidstillägg.

[25.]

Tillfällig
ökning i anslagen
till
amanuenser
och extra
biträden.

75

Sjunde hnfrndtiteln.

å statén för

77 11 n

ii ii ii

ii ii ii

ii ii ii.

11 11 77

77 77 77

kammarkollegium :

anslaget till vikariatsersättning, renskrifmings-
och tryckningskostnad,
arfvoden åt amanuenser och flit -

penningar...............................................	med	kronor	1,876: —
statskontoret: anslaget till vikariat, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden	11	11	2,490: —
kontrollverket: anslaget till omkostnader ................	n	ii	180: —
kommerskollegium: anslaget till juridiskt biträde, ama-nuenser och andra extra biträden, grufkartekontoret, vikariatsersätt-ningar, renskrifning m. m.............	11	11	1,410: —
kammarrätten: anslaget till vikariatsersättning, arf-voden åt extra biträden, flitpen-ningar och renskrifningskostnad	11	11	4,290: —
statistiska centralbyrån: anslaget till arfvoden åt tillfälliga biträden och till vikariatsersätt-ningar ....................................................	a	11	2,169: —

öfverintendentsembetet:

anslåget till vikariatsersättning, arf -

voden åt extra biträden och extra
ordinarie arkitekter samt renskrif ningskostnad

m. m............................. „ n 2

å extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af 1^061 kronor.

Summan af de af mig tillstyrkta anslagen å ''extra stat för år
1902 utgör 1,227,875 kronor mot 975,625 kronor i rikastaten för år
1901.

Sjunde hufvudtiteln. 73

I hvad departementschefen hemstält och föreslagit
beträffande anslagen under sjunde hufvudtiteln
instämde statsrådets öfriga ledamöter; och behagade
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten i nåder
bifalla hvad sålunda blifvit tillstyrkt.

Ex protocollo:

Hjalmar Retlig.

Bih. till Riksd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd.

10

Åttonde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kongl. Höghet, Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 11 januari 1901.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagkrheim,

Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,
grefve Waohtmejster,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

Departementschefen, statsrådet ClaSson, föredrog följande ärenden
rörande regleringen af åttonde hufvudtitelns ordinarie stat och de till
samma hufvudtitel hänförliga extra anslagsbehof, hvarvid departementschefen
yttrade beträffande

Bill. till Bikr.d. Brok 1001. 1 Sami. t A fel.

1

2

Åttonde hufvudtiteln.

Ordinarie anslag.

Riks- och landsarkiven.

[1.] I underdånig skrifvelse den 29 september 1900 har riksarkivarien fäst

inköp af arki-uppmärksamhet på behofvet af anslag till riksarkivet för inköp af arkivatryckta°ar-
^er oc^1 trVc^ta arbeten.

beten. På framställning af Kongl. Maj:t beslöt Riksdagen år 1867 att för

riksarkivet på ordinarie stat anvisa ett belopp af 600 kronor till inköp af
inhemska tryckta arbeten i ersättning för de tillförene aflemnade s. k.
arkivexemplaren. I anledning af enskild motion medgaf Riksdagen år
1868, att nämnda anslagsbelopp finge, mot vederbörlig redovisning, användas
äfven för inköp, efter behof, af erforderliga utländska literära arbeten.
Detta beslut godkändes af Kongl. Maj:t den 20 maj 1868.

Ku har riksarkivarien i sin berörda skrifvelse anfört, att detta anslag
visat sig allt mer otillräckligt för sitt ändamål, som borde vara att åt
riksarkivets bibliotek anskaffa, förutom nödiga referensarbeten af olika
slag, hela den historiska literaturen inom Sverige, Norge, Danmark och
Finland samt af andra länders historiska literatur de arbeten, som rörde
Sveriges historia. I denna uppgift, som ej kunde anses för omfattande,
hade väsentliga afknappningar måst göras. Om sålunda anslaget för
tryckta arbetens inköp vore otillräckligt, saknade riksarkivet alldeles hvarje
anslag för inköp af arkivalier. Då större och vigtigare samlingar af detta
slag stått riksarkivet till buds, hade riksarkivet vändt sig till Kongl. Maj:t
med begäran om anvisande af medel till deras förvärfvande; !men för inköp
af mindre samlingar eller enstaka dokument, som blifvit riksarkivet
hembjudna af enskilda personer eller kunnat på antiqvariater, bok- och
autografauktioner eller på annat sätt förvärfvas, hade tillgångar saknats,
enär man ej ansett lämpligt att för hvarje särskilt dylikt fall vända sig
till Kongl. Maj:t. Häraf framginge, enligt riksarkivariens åsigt, behofvet
af ett mindre årligt anslag för inköp af arkivalier. Hvad åter beträf -

Åttonde hufrndtiteln.

3

fa.de

af ökadt anslag för sådant ändamål tills vidare kunna på det sätt tillgodoses,
att det begärda anslaget för inköp af arkivalier finge, i sådant
fall då det ej behöfde i sin helhet anlitas för sitt egentliga ändamål, användas
äfven till inköp af tryckta arbeten, företrädesvis sådana, som i följd
af sitt pris eljest icke skulle kunna förvärfvas. I enlighet härmed hemstälde
riksarkivarien om beredande åt riksarkivet af ett anslag å 400
kronor till inköp af arkivalier, med rätt för riksarkivarien att, derest
öfverskott å anslaget skulle uppstå, använda samma öfverskott jemväl till
inköp af tryckta arbeten.

Hvad riksarkivarien sålunda anfört synes mig ådagalägga, att för
riksarkivet finnes stadigvarande behof af ett mindre anslag till inköp
af arkivalier och att de till riksarkivets förfogande stälda medel för inköp
af. tryckta arbeten äro otillräckliga. Mot storleken af det belopp, som
riksarkivarien ansett erforderligt för att råda bot härför, har jag ej något
att erinra. Deremot förefaller det mig mindre lämpligt, att å riksarkivets
stat de små belopp, om hvilka här är fråga, upptagas såsom skilda anslag,
utan synes mig riksarkivariens syftemål kunna vinnas lika väl, om de
medel, som afses till fyllande af omförmälda behof, sammanföras i en anslagspost.
Med anledning häraf hemställer jag, det Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen, att riksarkivets anslag till inköp af tryckta arbeten må
under den förändrade titeln »till inköp af arkivalier och tryckta arbeten»
höjas med 400 kronor eller till 1,000 kronor.

Vid bifall härtill skulle anslaget till riksarkivet, nu 39,300 kronor,
komma att uppgå till 39,700 kronor samt hela anslagstiteln för riks- och
landsarkiven, nu 45,100 kronor, till 45,500 kronor.

Kongl. biblioteket.

Uti underdåniga skrifvelser den 20 september och den 2 oktober [2.]

1900 har öfverbibliotekarien vid Kongl. biblioteket framstält förslag omfndl''i.n2J 8ta,

,••..»17 n T7- i i •! t i for Konpl

ändring i gällande stat för Kongl. biblioteket. biblioteket.

Denna stat, som genom nådigt bref den 1 juni 1877 blifvit af Kongl.

Magt faststäld, har med de ändringai’, som sedermera deri vidtagits, följande
lydelse:

4

Åttonde hnfvudtiteln.

■ ■	Lön.		Tjenstgörings-	Summa.
	Kr.		penningar Kr.	Kr.
öfverbibliotekarien .............	4,400	_	2,000	_	6,400	_
1 bibliotekarie ........................	3,000	—	1,500	—	4,500
1 » ...................	3,000	—	1,500	—	4,500	—
1 amanuens............................	1,800		'' 1,200	—	3,000
3 amanuenser......................... Till vikariatsersättning, arf-voden och flitpesmingar åt extra biträden, ren-	5,400		3,600		9,000
skrifning m. m. ..................	—	—	-:--	—	6,000	—
1 förste vaktmästare ............	800	—	300	—	1,100	—
1 vaktmästare........................	500	—	300	—	800	-
3 » ........................... Till böckers inköp och in-	1,500	—	900	—	2,400	-
bindning .............................. För beredande af arfvoden åt extra ordinarie tjenste-man samt ersättning åt vaktbetjening för särskild tjenstgöring om eftermid-dagarne, då Kongl. biblio-teket å sådan tid hålles					34,000
öppet......................................	—	—	-----—	—	1,500	—1

Efter 5 År kan Iöucd
höjas med 000kronor.

Efter 5 År kan lönen
höjas med 500
kronor och efter 10
År med ytterligare
500 kronor.

Efter 5 År kHn lönen
höjas med 100 kronor.

I förstnämnda underdåniga skrifvelse anför öfverbibliotekarien: Det

torde vara obestridligt, att den af Kongl. Maj:t den 1 juni 1877 för Kongl.
biblioteket faststälda staten beträffande såväl antalet fast anstälda tjensteman
som anslaget för boksamlingens ökande och inbindning närmast hade
till mål att tillgodose de behof, som dåvarande förhållanden gjorde oafvisligt
nödvändiga. Dessa förhållanden hade dock nu undergått väsentlig
förändring. Redan det förslag till stat för Kongl. biblioteket, som af
detta verks dåvarande chef bifogades komiterades betänkande angående,
lönereglering för Kongl. biblioteket af den 30 augusti 1876, hade upptagit
tre ordinarie tjensteman (en bibliotekarie och två amanuenser) utöfver det
antal, som af Kongl. Maj:t jemlikt Riksdagens anslagsbevillning slutligen
faststäldes. Likaledes hade samme öfverbibliotekarie ansett ett årligt anslag

Åttonde hufvudtiteln.

5

af 40,000 kronor fö t böckers inköp och bindning vara erforderligt, men
endast 18,000 kronor både för ändamålet kunnat erhållas. Att detta sistnämnda
belopp blifvit för knappt tilltaget, hade ganska snart visat sig, i
det att på grund af Kongl. Maj:t propositioner till Riksdagen ifrågavarande
anslag ökats år 1883 till 25,000 kronor och år 189G till 34,000 kronor.
Antalet ordinarie tjenstemän både deremot alltsedan år 1877 icke undermitt
någon förändring, och behofvet af flere arbetskrafter för att kunna
motsvara de ständigt växande fordringarna gjorde sig med hvarje dag
mera känbart. Detta förhållande belystes bland annat af följande siffror.

År 1878 hade Kongl. bibliotekets läsesal under förmiddagarne besökts
af 9,880 personer; år 1898 hade förmiddagsbesöken utgjort 18,455 (eftermiddagarne
hade de besökande varit 7,929). År 1878 hade för allmänhetens
begagnande framtagits 1 7,979 volymer; år 1898 hade motsvarande
siffra utgjort 41,910 (deraf 9,195 hemlån).

Den vigtiga katalogiseringen hade, oaktadt de anspråk stigande freqvens
stälde på tjenstemännen, oafbrutet fortgått alltsedan år 1862, hvad
den nyförvärfvade literaturen anginge. Detta arbetes ökade omfattning
stode naturligtvis i förhållande till den i allt större skala tillväxande bokmängden.
Äfvenså katalogiserades sedan år 1892 fullständigt allt inkommande
svenskt Intryck. Det vore emellertid långt ifrån nog, att den nya
tillväxten sålunda behandlades; en lika vigtig uppgift vore katalogisering
— efter det nya systemet, på lappar — af Kongl. bibliotekets äldre bokförråd.
Här vore tyvärr väldiga luckor att fylla alltifrån äldre dagar, då
katalogisering dels utförts efter eu nu utdömd metod dels legat alldeles
nere till följd af otillräcklig personal och bristande utrymme i Kongl. bibliotekets
dåvarande lokal. Detta katalogisqringsarbete af den äldre literaturen
(före 1864), hvaribland ett särdeles drygt rum intoges af det svenska,
till många tiotusental uppgående broschyr- och sinåtrycket, hvilket i äldre
tider icke brukat särskilt förtecknas, kräfde många år för att afslutas,
äfven under förutsättning att talrikare arbetskrafter funnes att tillgå. De
nu för handen varande, såväl ordinarie som extra ordinarie, vore alltför
upptagna af de vanliga löpande göromålen, allmänhetens betjenande, bokinköpens
beredande ocli de nya förvärfvens behandling, för att i större
utsträckning hinna afhjelpa de nyssnämnda från äldre tider ärfda bristerna
i katalogen; och det oaktadt mer än eu tjensteman på detta arbete (lagligen
offrade ett par timmar utom den vanliga tjenstgöringstiden. Att
förstärka tjänstemännens antal genom att vid verket fästa allt flere oaflönade
extra biträden vore staten knappt värdigt och läte sig för öfrigt
svårligen göra. Utsigterna till ordinarie befordran vore för mörka och de
gratifikationer, Kongl. biblioteteket kunde erbjuda, för ringa.

6 Åttonde hufvodtiteln.

I sammanhang härmed har öfverbibliotekarien erinrat, att Danmark
och Norge vore, hvad antalet ordinarie tjensteman vid de största offentliga
biblioteken angingc, bättre stäkla än Sverige. Så utgjordes den fast aflönade
personalen vid det Store Kongelige Bibliotek i Köpenhamn af 1
öfverbibliotekarie, 2 underbibliotekarier och 8 assistenter samt vid Universitetsbiblioteket
i Kristiania af 1 öfverbibliotekarie, 2 bibliotekarier och 7
amanuenser.

Af hvad öfverbibliotekarien sålunda anfört ansåge han framgå, att
göromålen vid Kongl. biblioteket ökats i den mån, att det antal ordinarie
tjensteman, som ar 1877 med nöd kunde anses tillräckligt, numera ingalunda
vore det. Men icke nog dermed; faktiskt vore Kongl. biblioteket
häri ännu sämre lottadt, än dess nu gällande stat afsett.

Alltsedan år 1886 utgåfves nämligen genom Kongl. biblioteket en årlig
s. k. accessionskatalog eller förteckning öfver Kongl. bibliotekets tillväxt
af nyare, utanför Sverige tryckt literatur, i hvilken äfven infördes bokförvärf
till Sveriges andra större offentliga bibliotek. Fördelen för allmänheten
och de offentliga institutionerna sjelfva af denna katalog hade af
öfverbibliotekarien flere gånger inför Kongl. Maj:t framhållits. Den hade
äfven utanför Sverige ådragit sig erkännande och uppmärksamhet. Så
hade danska riksdagen år 1900 bifallit regeringens proposition att åt det
Store Kongelige Bibliotek i Köpenhamn anvisa ett äskadt belopp för utgifvande
af eu dylik accessionskatalog efter mönstret af den genom Kongl.
biblioteket i Stockholm utgifna; och både dervid betonats denna katalogs
nytta och praktiska värde. Den svenska accessionskatalogen redigerades i
Kongl. biblioteket af en ordinarie eller t. f. amanuens, hvilkens tjenstetid
ärligen under förra halfåret användts på detta omfattande arbete, så att
han endast under senare halfåret vore att påräkna för öfriga göromål inom
Kongl. biblioteket. Man kunde således med skäl säga, att Kongl. biblioteket
nu förfogade öfver mindre arbetskrafter än 1877 års stat beräknat,

I betraktande af svårigheten att med Kongl. bibliotekets nuvarande
fåtaliga personal bestrida de åligganden, hvilka sedan år 1877 flerdubblats
dels genom den ökade freqvensen och boksamlingens betydliga tillväxt
dels genom tillkomsten åt den magtpåliggande aceessionskatalogen, vore
enligt öfverbibliotek ar i ens förmenande antalet af fyra amanuenser alldeles
otillräckligt, hvarför öfverbibliotekarien hemstäldo, att. Kongl. Maj:t täcktes
till nästa riksdag aflåta nådig proposition om uppförande å Kongl. bibliotekets
ordinarie stat af ytterligare två amanuenslöner.

I sin underdåniga skrifvelse den 2 oktober 1900 har öfverbibliotekarien
i anslutning till den förra underdåniga framställningen anfört de
grunder, hvilka, enligt hans åsigt, gjorde en förhöjning af det å Kongl.

Åttonde In» fynd titeln.

7

bibliotekets stat uppförda anslag till vikariatsersättningar, gratifikationer,
eftermiddagsservis in. m. synnerligen önskvärd. Det hade från början
aldrig kunnat vara afsedt, att antalet ordinarie tjensteman skulle vara
tillräckligt att bestrida alla Kong], bibliotekets personal åliggande arbeten,
utan hade man, för att så vidt möjligt fylla dessa uppgifter, nödgats anlita
extra ordinarie och oaflönade biträden. Härtill komme nödvändigheten
att inom verket ega ett antal sådana vetenskapligt bildade och med bibliotekstjensten
förtrogna personer, med hvilka de ordinarie befattningarna,
vid uppkommande ledigheter, kunde besättas.

Vid Kongl. biblioteket tjenstgjorde för närvarande sju extra ordinarie
amanuenser, af hvilka tre vore tillstädes under hela den vanliga arbetstiden
om förmiddagarne och äfven jemte de öfriga turvis bestrede eftermiddagstjenstgöring.
Äfven om den fast aflönade personalen ökades med
de två nya amanuenser, hvarom öfverbibliotekarien redan gjort underdånig
hemställan, kunde verket icke undvara det antal af extra ordinarie arbetskrafter,
hvaröfver det nu förfogade; och det skulle vara eu högst känbar
förlust, om en eller annan bland dessa, pa, grund af de dåliga utsigterna
till befordran eller skäligt arfvode, skulle sc sig nödgad att söka sin fortkomst
på annat håll.

Beträffande utsigterna till befordran inom verket stähle sig förhållandet
sålunda, att af 17 personer, hvilka från och med år 1878 till och med
år 1899 antagits till extra ordinarie amanuenser, endast eu vunnit befordran
till ordinarie amanuens (1894), två hade aflidit (den ene sedan han
lemnat Kongl. biblioteket), sju hade efter ett eller flere års tjenstgöring
afgått från Kongl. biblioteket (deraf en för att tillträda lektorat och eu
för tjenstgöring i riksarkivet). De öfriga, som ännu qvarstode, hade intagits^
respektive åren 18i;0 (2 st.), 1892, 189.% 189ä (2 st.) och 1899.

Kongl. bibliotekets anslag till vikariatsersättningar, gratifikationer m. in.
hade senast varit sålunda fördeladt: till vikariatsersättningar 1,100 kronor,
till en extra vaktmästare 000 kronor, till renskrifning, smärre tillfälliga
gratifikationer in. in. 1,100 kronor; återstoden, 3,200 kronor, hade anslagits
såsom arfvoden till fyra extra ordinarie amanuenser, af hvilka två uppbure
1,200 kronor och två 400 kronor hvardera årligen.

Det torde i längden visa sig omöjligt att under en följd af år vid
Kongl. biblioteket fortfarande fästa personer, af hvilka man å ena sidan,
för vinnande åt inträde, fordrade eu hög akademisk examen — filosofie
licentiatexamen — medan man å andra sidan, för omkring fem timmars arbete
dagligen, icke vore i stånd att lemna dem någorlunda rimlig ersättning.

1 betraktande häraf och i ändamål att bereda större eller flere arfvoden
åt Kongl. bibliotekets extra biträden, hemstälde öfverbibliotekarien,

8

Åttonde lmfvndtiteln.

att Kong! Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om förhöjning af
de å Kong! bibliotekets stat för vikariatsersättningar, gratifikationer m. m.
uppförda anslag från sammanlagdt 7,500 kronor till 10,000 kronor årligen.

I en till ecklesiastikdepartementet sedermera ingifven promemoria har
öfverbibliotekarien vidare, i afseende å den tillökning af 2,500 kronor å
Kongl. bibliotekets nuvarande anslag för vikariatsersättningar, gratifikationer
m. m., hvarom öfverbibliotekarienf gjort underdånig framställning, meddelat,
huru han tänkt sig den ifrågasatta tillökningen böra fördelas.

Tyå e. o. amanuenser, som nu uppbära arfvoden å 400 kronor, skulle

hvardera erhålla en förhöjning af 600 kronor ..................... Kr. 1,200: —

En e. o. amanuens, hittills utan arfvode, skulle erhålla........ » 1,000: —

Såsom ersättning åt vikarier för två nya amanuenser er fordrades.

........................................................................................... » 300: —

Kr. 2,500: —

Häraf ansåge öfverbibliotekarien framgå, att han endast begärt hvad
han funnit vara för ögonblicket oundgängligen nödvändigt till förbättring
af de extra ordinarie amanuensernas ställning. Någon förhöjning af andra
å samma anslag uppförda utgiftsposter ■— i främsta rummet den vigtiga
utgiften för renskrifning af katalogblad — hade öfverbibliotekarien denna
gång icke velat ifrågasätta. Fördelningen af hela anslaget skulle, i händelse
af bifall, sålunda få följande utseende:

Eftermiddagsservis..........................................................................	Kr.	1,500	—
Vikariatsersättningar (då semester af alla uttages) ...............	»	1,525	—
Två extra ordinarie amanuenser å 1,200 kr. ..........................		2,400	—
Tre d:o d:o d:o å 1,000 » ...........................	»	3,000	—
En extra vaktmästare ...................................................................... För ordnande och förtecknande af Kongl. bibliotekets svenska	»	600	—
porträtt, incl. alla i tidningar förekommande...................... Ett ombud i Amerika för anskaffande af derstädes tryckt		200	—
svensk literatur ..........................................................................	»	200	—
Renskrifning af katalogblad..........................................................	» Kr.	575 10,000

Af den redogörelse, öfverbibliotekarien i sina underdåniga framställningar
lemnat öfver Kongl. bibliotekets verksamhet, framgår, hvilken storartad
utveckling detta bibliotek vunnit sedan den tid, då den ännu gällande
aflöningsstaten för detsamma faststäldes och biblioteket inflyttade i sin nya
byggnad. Såväl antalet besökande i biblioteket som antalet hemlån har

Åttonde liufvudtiteln.

9

på de sista 20 åren mer än fördubblats; och under tiden har den inhemska [2]

literaturens dit i sin helhet strömmande flöde, icke minst tidningspressens,
oaflåtligt vuxit, samtidigt med att bokförvärfvet utifrån i hög grad ökats
förmedelst utvecklade bytesförbindelser och derigenom att större anslag
för bokinköp blifvit för Kong], biblioteket anvisade.

Af liknande anledningar har på senare tid Riksdagen beviljat ökade
anslag till förstärkning af arbetskrafterna vid universitetsbiblioteken i Upsala
och Lund. Utom en uppgift, motsvarande den, som hufvudsakligen
tillkommer dessa bibliotek, eller att stå till tjenst för den vetenskapliga
forskningen, har Kongl. biblioteket, som hålles öppet äfven om eftermiddagar
no, att såsom ett stats- och folkbibliotek gå offentliga myndigheter
och inrättningar samt den stora allmänheten, deribland äfven representanter
för tidningspressen i hufvudstaden, till hända med önskade upplysningar.

För skötande af de talrika löpande göromålen, hvartill äfven hör
korrespondens med andra bibliotek och arkiv, samt ordnande af de nya
bokförvärfven måste nu fullbordandet af den vigtiga katalogiseringen af
den äldre literaturen eftersättas, hvilket naturligtvis i hög grad minskar
bibliotekets användbarhet. Behofvet af ökade arbetskrafter för att Kongl.
biblioteket skall kunna fylla sin vackra kulturuppgift är således påtagligt.

Öfverbibliotekariens uppfattning, att detta behof icke kan tillgodoses
allenast genom ökadt anslag till aflönande af extra ordinarie tjensteman,
synes mig äfven, rigtig. På sådant sätt skulle visserligen flere tjensteman
kunna vid biblioteket anställas, men dermed vunne man dock icke det
vigtiga syftemålet att kunna vid biblioteket fästa sådana krafter, som kunna
blifva till varaktigt gagn för institutionen. Särskildt vid bibliotekstjenstgöring
synas nämligen i tjensten förvärfvade insigter, vana och erfarenhet
vara mycket värda att tillvarataga, och detta så mycket mer, då ansenliga
luckor i katalogiseringen af den äldre literaturen göra det nödvändigt att
ställa stora anspråk på bibliotekstjenstemännens minnesförmåga. Med det
antal ordinarie tjensteman, som nu stå till Kongl. bibliotekets förfogande,
är, såsom den framlagda statistiken visar, utsigten för de extra ordinarie
tjenstemännen att vinna befordran till ordinarie bibliotekstjenst ytterst
ringa. De måste derför efter någon tids tjenstgöring i regel söka sig in
på andra banor. Den speciela utbildning, de i Kongl. biblioteket förvärfva!,
går sålunda förlorad för denna institution, som måste söka få i deras
ställe nya krafter, b vilka dock i bästa fall först efter eu längre tid kunna
fullt ersätta de afgångnes.

.Ilig finner således öfverbibliotekariens framställning om uppförande

Bih. till RUml. Prof. 1900. 1 Sami. 1 nfd. 2

10

Åttonde hnfvudtiteln.

på Kong], bibliotekets stat af medel till aflöning åt ytterligare två ordinarie
amanuenser vara väl grundad. Genom bifall härtill skulle Kongl. biblioteket
i allt fall icke komma att hafva till sitt förfogande så många ordinarie
tjensteman, som redan år 1877 vid den nu gällande aflöningsstatens uppgörande
af bibliotekets chef ansågos erforderliga för behörigt upprätthållande
af bibliotekets dåvarande verksamhet.

Såsom jag redan erinrat, har i Kongl. bibliotekets stat varit från början
uppfördt ett belopp af 6,000 kronor till vikariatsersättning, arfvoden och
flitpenningar åt extra biträden, renskrifning m. m. Sedermera har år 189.''!
tillkommit ett anslag af 1,500 kronor för beredande af arfvoden åt extra
ordinarie tjensteman samt ersättning åt vaktbetjening för särskild tjenstgöring
om eftermiddagarne, då Kongl. biblioteket å sådan tid hålles öppet.
Såsom af öfverbibliotekariens framställningar synes, hafva dessa båda anslag,
hvilka delvis afse samma ändamål, faktiskt behandlats såsom ett
gemensamt anslag å 7,500 kronor. Behofvet af att öka detta anslagsbelopp
från 7,500 kronor till 10,000 kronor finner jag genom öfverbibliotekariens
ifrågavarande framställningar ådagalagdt och har icke heller något att
erinra deremot att anslagen för framtiden sammanföras under en rubrik,
hvilken i sådant fall lämpligen torde blifva »vikariatsersättning, arfvoden
och flitpenningar åt extra biträden, renskrifning, eftermiddagsservis in. in.»

I sammanhang härmed anhåller jag att få anmäla en af öfverbibliotekarien
i underdånig skrifvelse den 9 november 1900 gjord framställning,
att de å Kongl. bibliotekets stat omförmälda amanuenser måtte för framtiden
benämnas andre bibliotekarier och, om detta bifölles, de båda nuvarande
bibliotekarierna erhålla titel af förste bibliotekarier. Liknande framställningar
hafva blifvit gjorda af riksarkivarien beträffande amanuenser
och arkivarier i riksarkivet samt af vitterhets-, historie- och antiqvdtetsakademien
i fråga om dess amanuenser.

Till stöd för dessa framställningar har anförts: Titeln amanuens betecknade
i hela administrationen utom i de vetenskapliga verken eu extra
ordinarie, af vederbörande embetsverks chef antagen tjensteman. Följden
blefve naturligtvis den, att riksarkivets, Kongl. bibliotekets, nationalmusei
samt vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens amanuenser, hvilka i
allmänhet vore män i mogen ålder, stundom med stort vetenskapligt anseende,
af allmänheten förblandades med extra ordinarie tjensteman i andra
verk. Man kunde visserligen säga, att namnet gjorde föga till saken och
att man ej skulle fästa sig vid titeln; men som förhållandena en gång vore
i det offentliga och enskilda lifvet, hade äfven titeln sin betydelse, och det

Åttonde hufTudtiteln.

ll

vore endast att göra ifrågavarande tjensteman rättvisa, om deras titel förändrades
till större öfverensstämmelse med deras verkliga betydelse och
värde.

De andragna skälen för att de åsyftade ordinarie tjenstemännen må
erhålla mot deras befattningar bättre svarande titlar än dem, som angifvas
i de faststälda aflöningsstaterna, finner jag vara förtjenta af allt afseende.

Enligt min mening bör åt innehafvare af de ifrågasatta nya, mot de nuvarande
amanuensbefattningarna svarande tjensterna i Kongl. biblioteket
gifvas benämningen andre bibliotekarier, i hvilket fall titeln för de nuvarande
amanuenserna bör ändras i enlighet dermed och de nuvarande bibliotekarierna
böra benämnas förste bibliotekarier. Hvad angår titlarne för de nuvarande
bibliotekarierna och amanuenserna i Kongl. biblioteket, torde den omständigheten.
att desse tjensteman i aflöningsstaten så benämnas, icke utgöra
hinder för Kongl. Maj:t att, såsom äfven förr i liknande fall skett, gifva
dem andra titlar, hvilka anses bättre svara mot deras verksamhet; men
med denna frågas afgörande synes lämpligen böra anstå, till dess Riksdagen
yttrat sig angående den väckta frågan om inrättande af de omnämnda
två nya tjenstebefattnin garna i Kongl. biblioteket.

Jag hemställer fördenskull, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att på ordinarie stat bevilja dels till aflöning åt två andre bibliotekarier i
Kongl. biblioteket 6,000 kronor, att för en hvar af dem utgå med 1,800
kronor såsom lön och 1,200 kronor såsom tjenstgöringspenningar, och med
rätt till ålderstillägg i likhet med Kongl. bibliotekets nuvarande amanuenser,
dels ock såsom förhöjning i det med det särskilda anslaget å 1,500 kronor
till eftermiddagsservis sammanförda anslaget till vikariatsersättning m. m.
ett belopp af 2,500 kronor, hvilket anslag i sådant fall upptages till belopp
af 10,000 kronor under den förändrade rubriken »Till vikariatsersättning,
arfvoden och flitpenningar åt extra biträden, renskrifning, eftermiddagssei’vis
in. m.»

Vid bifall härtill kommer anslaget till Kongl. biblioteket, nu 73,200
kronor, att ökas till 81,700 kronor.

Universiteten.

Under år 1900 har af den medicinska fakulteten vid universitetet i [3.]
Upsala förnyats en förut gjord framställning om utverkande af ett årligt Amanuens i
anslag af 900 kronor för aflöning af en amanuens i oftalmiatrik vid uni- yj/nniversiversitetets
poliklinik och akademiska sjukhuset i Upsala. tetet i Up«aU.

Till stöd för denna framställning har af fakulteten anförts följande:

12

Åttonde hufvudtiteln.

Sedan extra ordinarie professuren i oftalmiatrik blifvit tillsatt, hade
fakulteten af den lokal, som hon disponerade för universitetets polikliniker,
upplåtit två, förut till amanuensbostad använda, rum åt den oftalmiatriska
polikliniken, hvilken blifvit inredd medelst anslag från universitetets egna
medel. Då särskild oftalmiatrisk klinik ännu saknades vid universitetet,
egde undervisningen i oftalmiatrik rum å denna poliklinik och vore följaktligen
helt och hållet beroende af det klientel, som den kunde skaffa
sig. För att så vidt möjligt tillgodose de anspråk, detta klientel kunde
ställa på sjukvården — och endast genom ett sådant tillgodoseende kunde
för undervisningen tillräckligt klientel erhållas — hade å polikliniken anordnats
daglig mottagning, till hvilken de studerande hade tillträde. Att
vid sådana dagliga mottagningar professorn i ämnet ej kunde medhinna
alla till sjukvården hörande göromål, vore uppenbart, likasom äfven att den,
som skulle kunna med framgång biträda vid sjukvården inom ett så speciel!
fack af de kliniska vetenskaperna, borde hafva haft tillfälle till studier i
ämnet, innan han antoges till amanuens. En något så när sakkunnig
oftalmiatrisk verksamhet fordrade dessutom så pass stora insigter å öfriga
områden inom medicinen, att det måste betecknas såsom i hög grad önskvärdt,
att amanuensen afslutat sina medicinska studier, innan han antoges.
Möjligheten af att till amanuens i oftalmiatrik erhålla en medicine licentiat
torde emellertid ej vara stor, om ingen annan fördel kunde erbjudas honom
än den vinst af erfarenhet, han under sin tjenstgöring kunde hinna samla.
Det syntes derför fakulteten uppenbart, att, derest utsigter skulle finnas
för erhållande af fullt skicklige amanuenser utan de för sjukvården så
menliga alltför täta personombytena, härför erfordrades, att en ej alltför
liten fast aflöningsförmån med åtföljande rättighet till tjenstårsberäkning
kunde beredas dem. Utan dessa förmåner torde sällan kunna till amanuens
erhållas annan person än medicine kandidat, som vid universitetet studerade
för afläggande af licentiatexamen — såsom fallet i regeln varit med de
hittillsvarande amanuenserna — och hvars tid ej kunde tagas i anspråk
mer än hvad yttersta nödvändighet kräfde.

Amanuensens verksamhet sträckte sig emellertid ej endast till polikliniken.
Genom tillmötesgående af professorn i kirurgi och särskild öfverenskommelse
mellan honom och professorn i oftalmiatrik hade åt den
senare öfverlemnats vården af de å akademiska sjukhuset intagne ögonsjuke.
Amanuensen hade alltså, utom sitt arbete för polikliniken, äfven
att biträda vid sjukvården å akademiska sjukhuset och derstädes assistera
vid förekommande ögonoperationer, två gånger dagligen besöka der intagne
ögonsjuka samt föra erforderliga journaler. Att dylika morgon- och aftonronder
året om vore erforderliga, visade erfarenheten från arbetsåren

Åttonde hnfvudtiteln. 13

1895—99. Antalet ögonsjuke å akademiska sjukhuset hade under dessa [3.]
år utgjort resp. 57, 54, 54, 58, 67 och antalet operationer resp. 36, 43,

35, 40, 52. Å polikliniken hade samma år behandlats resp. 537, 841, 940,

1,122, 1,254 ögonsjuke och utförts resp. 100, 197, 244, 204, 255 ögonoperationer.
Om dessa siffror gåfve vid handen, att bemödandena att
skaffa för undervisningen tillräckligt klientel å polikliniken ej varit utan
resultat, sfi måste likväl å andra sidan framhållas, att dessa bemödanden
utan understöd af dugliga amanuenser tvifvelsutan skulle hafva varit fruktlösa.
Men de medel, med hvilka amanuensen i oftalmiatrik hittills kunnat
aflönas, vore enskilda gåfvomedel, som ej länge kunde för detta ändamål
påräknas och som öfver hufvud dertill anvisats endast på grund af fakultetens
nödstälda belägenhet, då hennes upprepade framställningar angående
aflöning åt amanuensen i oftalmiatrik ännu icke krönts med framgång.

Ännu svårare än hittills torde det blifva att utan vederbörlig aflöning
erhålla lämplig amanuens, när det akademiska sjukhusets ögonafdelning,
till hvilken jemte andra om- och tillbyggnader Riksdagen och Upsala läns
landsting beviljat anslag, koinme att öppnas, hvarigenom nödvändiga förutsättningar
för ökning äfven af det kliniska undervisningsmaterialet komme
att beredas. Amanuensen, hvilkens tid redan nu vore så upptagen, att
han endast med stor svårighet kunde jemte sin tjenstgöring bedrifva andra
studier, torde då vara utestängd från möjligheten dertill.

Beträffande storleken af det begärda anslaget, ansåge fakulteten den
årliga lönen ej kunna sättas lägre än 900 kronor för eu amanuens med
magtpåliggande såväl klinisk som poliklinisk tjenstgöring, hvilken allsjcke
eller blott i ringa mån medgåfve samtidiga studier inom andra områden
och som fordrade speciela förkunskaper förutom de allmänna medicinska
kunskaper, på hvilka den aflagda licentiatexamen utgjorde ett kriterium.

Detta belopp uppbures ock af amanuenser vid karolinska mediko-kirurgiska
institutets i Stockholm kliniker och hade senast beviljats åt fakultetens
amanuens i obstetrik och gynekologi.

Fakultetens framställning har af det större akademiska konsistoriet i
Upsala förordats; och kanslern för rikets universitet har förklarat sig anse
här ifrågavarande anslag vara af behofvet synnerligen påkalladt.

Hvad medicinska fakulteten nu anfört synes mig till fyllest ådagalägga
behofvet af statens mellankomst för beredande af arfvode åt eu
amanuens i oftalmiatrik. Någon tvekan kan dock råda beträffande storleken
af detta arfvode. I afseende härå vill jag erinra, hurusom, sedan
Kongl. Maj:t till 1900 års riksdag aflåtit nådig proposition angående anvisande
på extra stat för år 1901 af 900 kronor till arfvode åt en alna -

14 Åttonde hufnidtiteln.

nuens vid karolinska mediko-kirurgiska institutets oftalmiatriska poliklinik
ä serafimerlasarettet, Riksdagen för sådant ändamål beviljat allenast 7.50
kronor. Då emellertid Riksdagen samtidigt dermed till ett annat amanuensarfvode
vid samma institut å ordinarie stat beviljade det af Kongl.
Maj:t föreslagna beloppet 900 kronor, och då den nu begärda amanuensbefattningen
i oftalmiatrik skulle fästas ej blott vid universitetets oftalmiatriska
poliklinik, utan ock vid akademiska sjukhuset, under det att vid
sidan af karolinska mediko-kirurgiska institutets polikliniske amanuens i
oftalmiatrik äfven finnes en särskild klinisk amanuens i samma ämne, så
synes mig det nu ifrågasatta arfvodesbeloppet, 900 kronor, ej vara för
högt. Jag tillstyrker derför i underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att till aflöning åt eu amanuens vid universitetets i Upsala
oftalmiatriska poliklinik och akademiska sjukhuset i Upsala på ordinarie
stat uppföra ett anslag af 900 kronor.

[4.] Förnyad framställning har likaledes hos Kongl. Maj:t blifvit gjord af

Förhöjning i universitetsmyndigheterna i Upsala om utverkande af ett årligt anslag af
a uslage t''ti n 750 kronor till förhöjning i det till poliklinikerna utgående mat er ielan slag et.
poliklinikerna Den medicinska fakulteten i Upsala erinrar med afseende härå:
tetet njp;. Sedan Riksdagen åt* 1885 beviljat medel till anordning af universitetets
medicinska, kirurgiska och pediatriska polikliniker, hade dessa inrättats i
nedre våningen af f. d. länslasarettets hus och öppnats hösten samma åt*.
De hade sedan fortgått samt årligen anlitats af 5,000—G,000 patienter,
hvarigenom ett rikt tillfälle erbjudits de studerande att öfva sig i sjukdomarnes
igenkännande och behandling. Och nyttan af detta sjukmaterial
hade för undervisningen varit så mycket större, som de flesta af de besökande
sjuka anlitat poliklinikerna upprepade gånger. Först år 1889
hade emellertid dessa inrättningar erhållit ett ordinarie årsanslag af 1,000
kronor till materiel. Detta anslag hade användts till inköp af oundgängliga
artiklai*, såsom receptpapper, journalböcker, medicinalier, förbandsartiklar;
vidare till rengöring af lokalerna, tvätt, eldning och aflöning af
en sjuksköterska.

År 1893 hade vid fakulteten inrättats en ny professur i gynekologi
och obstetrik och år 1894 ytterligare en professur i oftalmiatrik upprättats.
Dermed hade två nya polikliniska afdelningar tillkommit. Enär
dessutom nödigt utrymme för den kirurgiska afdelningen ej kunnat beredas
med mindre än att de rum, som förut varit upplåtna till bostad
åt sköterskan, anordnats som mottagningsrum, hade blifvit nödvändigt, att
hyresersättning bereddes sköterskan. I följd deraf och med den ökning af
de årliga driftkostnaderna för rengöring, tvätt, medicinalier in. m., som

Åttonde hufYudtiteln.

15

det ökade antalet patienter framkallat, hade det årliga materielanslaget
blifvit allt mer otillräckligt. Redan år 1892 hade en brist af 100 kronor
uppstått; och vid slutet af år 1894 hade den vuxit till 300 kronor. Fakulteten
hade under dessa år på flere sätt sökt minska och förekomma denna
brist. Poliklinikerna hade under sommarmånaderna åren 1893 och 1895
af dessa ekonomiska skäl stängts; från Upsala stad hade utverkats ersättning
för de bandager, som stadens fattige å kirurgiska polikliniken erhölle;
på enskild väg hade fakulteten upprepade gånger sökt bekomma
medel till nyanskaffning af nödiga instrument och undersökningsattiralj.
Detta oaktadt hade årsbristen fortfarande visat en stegring och hade vid
slutet af år 1898 utgjort nära 500 kronor; och derest ej under år 1899
ett extra anslag af 500 kronor beviljats från universitetets reservfond, hade
de polikliniska lokalerna under sommarmånaderna måst hållas stängda af
brist på medel. Sedan fakulteten utan framgång bland sina riksdagspetita
samma år upptagit en höjning af materielanslaget till 1,750 kronor, hade
nu under ytterligare ett år kunnat konstateras otillräckligheten af det nuvarande
årsanslaget.

Betydelsen af poliklinikernas ostörda verksamhet trodde fakulteten ej
behöfva vidare motiveras, men ville erinra derom, att de kirurgiska, medicinska
och gynekologiska afdelningarna utgjorde vigtiga supplement till
klinikerna samt att de pediatriska och oftalmiatriska afdelningarna för
närvarande vore de enda institutioner, der lärarne i dessa ämnen kunde
lemna undervisning. Skulle man nödgas fortfarande af brist på medel
stänga poliklinikerna under sommaren, minskades derigenom ansenligt tillloppet
af sjuka äfven under den öfriga delen af året till undervisningens
skada. Det enskilda understöd, som hittills erhållits till anskaffning af
instrument, kunde ej heller vara att påräkna.

Storleken af poliklinikernas materielbehof framginge af följande tablå
öfver utgiftsposterna, sådana de under åren 1898 och 1899 stält sig:

Lön åt sköterska................................................................................ 540 kronor

Hyresbidrag åt sköterskan................................................................ 80 »

Eldning och städning....................................................................... 100 »

Tvätt..................................................................................................... 180. »

Gas ...................................................................................................... 50 »

Telefonafgift ........................................................................................ 50 »

Ved........................................................................................................ 50 »

Reagentier och förband ................................................................. 300 »

Instrument ......................................................................................... 300 »

Diverse (soda, tvål, säkerhetsnålar, strykstickor m. m.) ........ 100 »

Summa 1,750 kronor.

16

Åttonde hnfvudtiteln.

Äfven denna framställning har af större akademiska konsistoriet i
Upsala förordats och af kanslern vitsordats vara af behofvet synnerligen
påkallad. Kanslern har tillika, efter inhemtade upplysningar, meddelat,
att något särskilt materielanslag af statsmedel till karolinska medikokirurgiska
institutets polikliniker å serafimerlasarettet icke tinnes, men att
dessa från Stockholms stad åtnjuta ett årsanslag af 6,000 kronor, äfvensom
att, hvad angår Lunds universitet, Malmöhus läns landsting i allmänhet
bestrider kostnaderna för dervarande lasarett och att detta universitets
polikliniker sakna särskilda anslag af staten, hvarvid dock borde anmärkas,
att för den medicinska polikliniken tillfälliga anslag upprepade gånger
beviljats ur universitetets- reservfond.

Då jag, genom hvad sålunda anförts, finner det vara till fullo utred t,
att det till poliklinikerna i Upsala utgående materielanslaget är otillräckligt
för de ökade, årligen återkommande behofven, tillstyrker jag i underdånighet,
att Kongl. Magt, täcktes föreslå Riksdagen att höja det ordinarie
anslaget till materiel för poliklinikerna vid universitetet i Upsala med 750
kronor eller från dess nuvarande belopp, 1,000 kronor, till 1,750 kronor.

[5.] Bland de af universitetsmyndigheterna i Upsala framburna anslags preparatör

vidyrkanden finnes ock en underdånig hemställan om ett årligt anslag å
insUtntionen ordinarie stat af 1,000 kronor till aflöning åt en preparator vid den anatoi
Upsala. miska institutionen.

Denna hemställan är åtföljd af följande yttrande från den medicinska
fakulteten, afgifvet till fakultetens protokoll den 9 april 1900:

»Under de senaste årtiondena hafva på den mikroskopiska teknikens
område snabba framsteg blifvit gjorda. Konsten att i naturtroget skick
konservera de djuriska väfnaderna och organen, att genom deras uppdelning
i snitt af utomordentlig tunnhet och genom dessas behandling enligt
färgningsmetoder af mångfaldig art möjliggöra en ingående mikroskopisk
undersökning har under denna tid nått en förut oanad höjd. En rik utveckling
af vårt vetande ej blott rörande den fullvuxna organismens finaste
byggnad, utan äfven om dess första anläggning och utbildning har
blifvit frukten af dessa tekniska framsteg.

»Den mikroskopiska tekniken har emellertid i och med denna dess
utbildning blifvit af vida mer tidsödande beskaffenhet än förr. Sålunda
måste, för att anföra ett exempel, ett embryo, som skall göras tillgängligt
för eu något mera ingående mikroskopisk undersökning, uppdelas i snitt,
hvart och ett af blott några få tusendels millimeters tjocklek; dessa snitt,
hvilka sålunda redan från ett embryo af ett par tre millimeters längd

Åttonde hufvudtiteln.

17

kunna uppgå till hundratal, måste i rätt ordning tillvaratagas och underkastas
en följd komplicerade manipulationer, innan de låta sig med mikroskopet
granskas. Då än ytterligare i många fall de önskade formföreställningarna
angående organ eller organdelar låta sig af dessa snitt ernås
först genom snittens afteckning för mikroskopet samt på grundvalen af
från teckningarna verkstälda rekonstruktioner, torde redan af denna flygtiga
antydan framgå, att de grenar af den anatomiska vetenskapen —
histologien och einbryologien — hvilka betjena sig af mikroskopet såsom
sitt förnämsta hjelpmedel, oftast blott på en mycken tid kräfvande omväg
kunna nå sitt mål.

»Mycket af detta tidsödande arbete förutsätter dock ingalunda hos
den arbetande någon egentlig vetenskaplig förbildning, utan blott vissa
tekniska färdigheter, om än af ganska säregen art. På den grund har
denna del af arbetet väl vid flertalet af de laboratorier, der mikroskopiska
studier i stör) e omfattning bedrifvas, numera blifvit anförtrodd åt blott
och bart tekniskt skolade biträden. Eu dylik uppgift torde ock förnämligast
tillkomma den vid karolinska mediko-kirurgiska institutets anatomiska
institution anstälde preparator, åt hvilken Riksdagen på Kong! Maj:ts
proposition redan 1889 beviljade på ordinarie stat en aflöning af 1,000
kronor.

»Å härvarande anatomiska institution har något dylikt tekniskt biträde
ända tills i år icke varit anstäldt, då institutionens materielanslag dertill
hvarken lemnat eller lernnar nödiga medel. Den e. o. amanuens, hvilken
är vid den histologiska afdelningen anstäld, kan ej härför påräknas redan
på den grund, att hans tid är fullt upptagen af att anordna de talrika
för den ordinarie undervisningen erforderliga preparaten samt att lemna
nödigt biträde vid denna undervisnings bedrifvande.

»Då de ofvan vidrörda preparationerna, såsom egande grundläggande
betydelse för den vetenskapliga histologisk-embryologiska forskningen och
utgörande den nödiga förutsättningen för de undervisningen tjenande vetenskapliga
samlingarnas vidinagthållande och tillväxt, ej kunnat få ligga
nere, hafva de till största delen måst handläggas af professorn i ämnet.
Att härvid mycken tid måst tagas från det egentliga vetenskapliga arbetet,
torde af det ofvan anförda framgå. I sjelfva verket lärer detta förhållande
tj heller på längden kunna utan verklig skada fortgå, då samme professor
jemväl har åliggandet att såsom lärare och sjelfständig forskare verka
inom två vetenskapsgrenar, der det vetenskapliga arbetet fortgår så rastlöst
som inom den nutida histologien och embryologien. Genom ett för
innevarande år på enskild väg beredt mindre anslag af tillfällig natur,
hvilket lemnat möjlighet för några timmars dagligt preparationsbiträde,

Bill. till Kikud. Prat. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 3

18 Åttonde hnfvudtiteln.

[5.] har gifvetvis ej annat än en öfvergående lindring i dessa svårigheter
kunnat ernås.

''>Den preparatorsbefattning, hvars stora behöflighet fakulteten här
ofvan sökt ådagalägga, är af en helt annan natur än de vid de medicinska
institutionerna befintliga amanuensbefattningarna, och torde också
väsentligt andra grunder böra vid dess aflönande göras gällande.

»De arfvoden, som till dessa amanuenser utgå, äro i allmänhet så låga,
att de för ingen del kunna anses förslå till lefnadskostnadernas bestridande
under den tid platsen innehafves. Redan af detta skäl äro ock ombytena
vid dessa befattningar i allmänhet täta. Och om än härvid i regel ej större
svårigheter pläga möta vid dessa platsers återbesättande, torde detta förnämligast
bero på det lärorika i de med dem förenade göromålen och den
merit, som deraf för framtiden kan påräknas.

»I motsats härtill kan den här åsyftade preparatorsplatsen med dess
rent tekniska sysselsättning ej väntas lemna någon nämnvärd vetenskaplig
behållning åt sin innehafvare samt torde redan derför ej heller böra eller
kunna besättas med medicine studerande. Från synpunkten af institutionens
fördel låter detta ej heller sig göra, då innehafvaren af en dylik befattning
i allmänhet blott kan väntas efter hand tillegna sig alla de för
densamma erforderliga färdigheterna, och derför vid tätare ombyten det
åsyftade biträdet knappast blefve fullt effektivt.

»Då vidare det ifrågavarande arbetet är af den omfattning, att det
kräfver personens i fråga hela arbetstid, och af den art, att det förutsätter
ej blott ett praktiskt förstånd, stor noggrannhet och ovanlig händighet,
utan derjemte åtskilliga mer speciela färdigheter, såsom förmågan att teckna
och fotografera makro- och mikroskopiska bilder m. in., synes en summa
af 1,000 kronor, hvilken såsom årlig lön jemväl utgår till preparator vid
karolinska institutets anatomiska institution och likaledes uppbäres af den
vaktmästare vid härvarande mineralogisk-geologiska institution, hvilken
tillika är preparator, ej heller för den här åsyftade platsen kunna anses
vara mer än hvad nätt och jemt erfordras, för att lämplig person skall
till densamma kunna erhållas och vid densamma under ej allt för kort
tid fästas.»

Denna framställning har af såväl det större akademiska konsistoriet i
Upsala som af kanslern för rikets universitet förordats; och då, genom
hvad medicinska fakulteten anfört, synes mig vara ådagalagdt, att inrättandet
af ifrågavarande preparatorsbeställning är ett behof, hvars tillgodoseende
svårligen kan uppskjutas, tillstyrker jag alltså underdånigst, att
Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att till aflöning åt en preparator

Åttonde hnfrudtiteln. 19

vid universitetets i Upsala anatomiska institution på ordinarie stat. uppföra
ett anslag af 1,000 kronor.

Såsom af behofvet synnerligen påkalladt har kanslern för rikets uni- [6.]
versitet förordat ett under år 1900 ånyo af det större akademiska kon-Docentstipcnsistoriet
vid universitetet i Upsala framstäldt anslagsyrkande rörande fpVäk
ett fast docentstipendium å 1,500 kronor för germanska språk vid univer-vid nniversitesitetet.
tet 1 u!,sala’

Filosofiska fakultetens humanistiska sektion, från hvilken detta yrkande
utgått, har i sin motivering derför hufvudsakligen anfört:

Sedan vigten af de moderna språkens studium mer och mer kommit
till erkännande, hade de ock erhållit en allt betydelsefullare ställning både
vid universiteten och skolorna. Vid omorganisationen i slutet af 187.0-talet af läraretjensterna vid universiteten hade ock den förutvarande
adjunkturen i tyska och engelska förvandlats till en professorsbefattning
i nyeuropeisk linguistik med undervisnings- och examinationsskyldighet i
germanska språk.

Läroämnet germanska språk omfattade i främsta rummet tyska och
engelska språken, både i nu lefvande former och med hänsyn till utvecklingshistorien,
äfvensom den rika äldre och nyare tyska och engelska
literaturen, men derjemte också såväl holländska som flere andra lågtyska
språk med delvis rätt betydande literatur; tyngdpunkten i undervisningen
måste dock, ej minst med hänsyn till lärareutbildningen för skolans behof,
falla inom de båda förstnämnda språken. Den nära slägtskapen mellan
germanska och skandinaviska språk medförde, att de senares utvecklingshistoria
i många punkter vunne belysning genom de förra, hvadan ock
för djupare nordiska språkstudier kännedom fordrades om vissa äldre, till
den germanska professurens speciela läroområde hörande språk, liksom för
den svenska språkforskningen ett studium särskildt af lågtyska munarter
vore af betydelse. I förhållande till sin omfattning och vigt vore dock
läroämnet germanska språk med afseende å lärarekrafter vid universitetet
illa lottadt, då endast eu fast lärarebefattning, nämligen en extra ordinarie
professur, i germanska språk funnes, oaktadt ämnet representerade två särskilda
undervisnings- och examensäinnen vid de högre allmänna läroverken,
tyska och engelska, ett förhållande som i öfrigt saknade motsvarighet. Visserligen
hade sedan år 1889 på extra stat erhållits anslag till två universitetslektorer,
en för hvardera språket, men dessas uppgift inskränkte sig till
undervisning i språkens praktiska handhafvande i tal och skrift, och denna,
hittills med stor framgång fylda, uppgift gåfve dem full sysselsättning.

Hela den teoretiska undervisnihgen hvilade fortfarande på professorn en -

20

Åttonde hufvudtiteln.

sam. Denne hade derjemte att ombesörja examinationen, granskningen
af doktorsafhandlingar i de ifrågavarande språken samt hittills ock tjenstgöringen
såsom fakultetsopponent vid deras ventilation. Dessutom vore
med afseende å undervisningen att märka, att i ämnet germanska språk
vore terminligen två seminarier, ett i engelska och ett i tyska, samtidigt
i verksamhet. Denna anordning borde otvifvelaktigt bibehållas såväl i följd
af seminarieundervisningens af erfarenheten bestyrkta, störa betydelse för
den vetenskapliga utbildningen, som med hänsyn till läroverkens växande
behof af dugande lärare i nämnda språk.

En förstärkning af lärareplatserna i germanska språk vid universitetet
vore sålunda oundgänglig, helst genom upprättandet af särskilda professurer
för hvartdera af engelska och tyska språken. Då sektionen emellertid
för närvarande icke vore beredd att framlägga förslag i sådant syfte,
ville den inskränka sig till eu hemställan om förbättrande af de nuvarande
förhållandena genom anställande af ständigt biträde åt professorn i ämnet.
Sådant biträde vore möjligt att anskaffa, derest vid ämnet germanska språk
fästes ett uteslutande för tyska och engelska språken afsedt fast docentstipendium.
Redan nu funnes visserligen ett fast docentstipendium för
gruppen »nyare språk»; men till detta måste docenterna i germanska
språk täfla med docenterna i nordiska, romanska och slaviska språk,
hvadan utsigten att derigenom erhålla ett aflönadt ständigt biträde åt professorn
i germanska språk vore alltför oviss, liksom utsigten för docenterna
i detta ämne att erhålla nämnda stipendium alltför liten, för att
någon trygghet skulle finnas, att begåfvade unge män egnade universitetet
sin verksamhet såsom docenter inom detta läroområde, när för dem vid
läroverken en bana stode öppen, som långt hastigare kunde leda till en
ekonomiskt oberoende ställning.

Ett särskildt fast docentstipendium för germanska språk vore sålunda
ett trängande behof. Erhölles ett sådant, läge det ock i sakens natur, att
det nuvarande fasta docentstipendiet för »nyare språk» skulle förbehållas
docenterna i öfriga till denna grupp hörande språk.

Hvad sålunda blifvit anfördt synes mig ställa utom allt tvifvel nödvändigheten
att särskilda åtgärder vidtagas till förbättrande af de nuvarande
förhållandena -och till lättande af den ovanligt störa och ansvarsfulla
arbetsbörda, som åligger innehafvaren af professuren i germanska
språk. Jag tillstyrker alltså i underdånighet, att. Kong!. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att till ett för ämnet germanska språk afsedt fast docentstipendium
inom den filosofiska fakultete^ vid universitetet i Upsala på
ordinarie stat bevilja ett anslag af 1,500 kronor.

Åttonde hnfvudtiteln.

21

Genom nådiga kungörelsen den 17 april 1891 angående ändring i
vissa paragrafer af universitetsstatuterna och genom den samma dag utfärdade
nådiga stadgan angående filosofie kandidat- och licentiatexamina
har geografien uttryckligen upptagits bland de akademiska undervisningsoch
examensämnena, dock ej såsom sjelfständigt sådant utan blott såsom
ingående i ämnet »statskunskap med geografi». Dermed har ett uppslag
blifvit gifvet till eu förmånligare ställning för geografien såväl såsom läroämne
vid universiteten som ock å allmänna läroverkens undervisningsplan.
Hvad den akademiska undervisningen i geografi beträffar, har man sökt
att tillgodose densamma både vid universitetet i Upsala och vid universitetet
i Lund. Sedan år 1893 har nämligen på extra stat utgått ett
anslag af 1,000 kronor till en professorn i statskunskap biträdande lärare
i geografi vid universitetet i Upsala, och år 1894 upprättades vid universitetet
i Lund en extra ordinarie professur i geografi och historia. Vid de
allmänna läroverken åter har genom nådiga kungörelsen den 22 mars 1895
geografien i de fem nedre klasserna blifvit på undervisningsplanen skild
från historien, hvarigenom i dessa klasser ett bestämdt timtal tillförsäkrats
geografien.

Önskemålen i afseende å det geografiska studiets och den geografiska
undervisningens höjande hafva likväl icke blifvit till fullo tillfredsstälda
genom de åtgärder, som nu omförmälts. Från olika håll hafva hos Kong!
Maj:t gjorts framställningar, påkallande ytterligare steg i samma retning.
I afseende härå toi''de det tillåtas mig att först redogöra för en af åtskillige
studerande under år 1896 gjord underdånig ansökning.

I denna ansökning, undertecknad af 59 personer, hvilka studerade
geografi vid universitetet i Upsala, erinras till en början, att geografiens
målsman vid nyssnämnda universitet ej vore en fast anstäld professor,
utan eu tillfälligt förordnad lärare med blott två timmars föreläsningsskyldighet
i veckan samt att vid betygssättningen för ämnet statskunskap
med geografi denne lärare egde endast på det sätt deltaga, att han
meddelade professorn i statskunskap, hvilket betyg examinanden på
grund af aflagda prof kunde anses förtjena i geografi. Professorn skulle
derefter dels med afseende å det sålunda förtjenta betyget i geografi och
dels med hänsyn till de prof, examinanden aflagt i statskunskap, ensam
afgifva betyg i ämnet statskunskap med geografi.

Denna geografiens ställning, säga sökandena, motsvarade ej ämnets
stora betydelse. Geografien hade under senare delen af 1800-talet genomgått
eu storartad utveckling, och dess allt mera växande värde såsom
bildningsmedel hade medfört upprättandet af geografiska professurer vid
en stor mängd europeiska och äfven vid några utomeuropeiska universitet.

[7-]

Professor i
geografi vid
universitetet
i Upsala.

22

Åttonde hnfvudtiteln.

[7.] Många af dessa professurer hade tillkommit under det sist förflutna decenniet.
Enligt uppgift i det under år 1889 afgifna underdåniga betänkandet
af en komité för utredning af vissa frågor rörande universiteten hade
Tyskland år 1885 egt professurer i geografi vid 12 universitet, Österrike
vid 8, Italien vid 12, Frankrike vid 4, Holland vid 1. År 1895 hade
dessa siffror, enligt hvad inhemtades af universitetskalendern Minerva, vuxit
till: för Tyskland 18, Österrike 9 och Frankrike 11. I Holland hade en
professur i etnografi tillkommit, för Italien åter vore antalet oförändradt.
Härtill kunde läggas, att i Ryssland geografien vore representerad af professorer
vid 8 universitet, i England, Belgien, Schweiz och Spanien vid 8
universitet i hvartdera landet; Serbien, Portugal, Danmark och Norge hade
hvar sin professorsstol för ämnet. Vid åtskilliga universitet funnes mer
än eu professor i geografi eller någon del deraf. Sammanlagdt egde Europa
61 professurer i geografi och 26 i geografi förenad med någon eller några
andra vetenskaper, såsom historia, statistik och etnografi eller någon af
naturvetenskaperna. Sådan vore geografiens ställning inom öfriga europeiska
kulturländer. Hon hade inom alla, äfven våra skandinaviska grannländer,
blifvit representerad vid universiteten och vore till fullo erkänd såsom eu
sjelfständig vetenskap.

Sökandena betrakta härefter förhållandena hos oss och finna dervid,
att geografien stode i ett underordnadt förhållande till statskunskapen och
saknade all sjelfständighet. De praktiska olägenheterna häraf, yttra sökandena,
hade ock visat sig. Enligt de faststälda fordringarna för ämnet statskunskap
med geografi för filosofie licentiatexamen berättigade en vidlyftigare
kurs i statskunskap till en mindre kurs i geografi och omvändt. Redan
häri läge ett medgifvande, att studiernas grundlighet i hvartdera ämnet
måste blifva lidande genom dess sammanslagning med det andra. Denna
olägenhet komme framför allt att drabba geografien, med hänsyn dertill att
statskunskapen hade äldre tradition och i följd deraf en fastare ställning
än geografien. Det vore helt naturligt, att statskunskapens målsmän icke
kunnat medgifva, att deras vetenskap i nämnvärd mån finge lida intrång
af geografien. Äfven i ett annat afseende medförde den nuvarande anordningen
en stor olägenhet. Det blefve genom denna anordning nästan
omöjligt för naturvetenskapernas ämnessvenner att egna sig åt studiet af
geografien, som likväl i så många stycken stode flere af dessa vetenskaper
mycket nära. Naturvetenskapsmännen skulle nämligen för att kunna erhålla
examensbetyg i geografi nödsakas att gifva sig in på vidlyftiga studier
i ett för dem så främmande ämne som statskunskap. Detta vore ej
att vänta; utan en stor del af de studerande, hvilka skulle hafva de bästa
förutsättningar för ett djupgående och sjelfständigt geografiskt studium,

Åttonde hnfvudtiteln. 23

vore genom de nuvarande anordningarna så godt som afstängda från möjligheten
dertill.

Under åberopande af hvad de sålunda anfört, anhöllo sökandena, att
Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida ej åtgärder skulle kunna
vidtagas för att om möjligt bereda geografien en sjelfständig plats vid
universitetet i Upsala, så att geografien måtte få ingå såsom sjelfständigt
examensämne i såväl filosofie kandidat- som filosofie licentiatexamen.

Sedan denna ansökning remitterats till kanslern för rikets universitet,
infordrade kanslern yttrande från filosofiska fakulteten i Upsala. Fakulteten
uppdrog åt en af tre till fakulteten hörande lärare bestående komité
att till fakulteten inkomma med utredning i frågan. Komitén fick rätt
att, om sådant ansåges behöfligt, med sig adjungera andra fakultetens
lärare, och i följd deraf inträdde i komitén ännu två ledamöter af fakulteten.

För att erhålla en direkt kännedom om huru ämnet för närvarande
behandlades i olika länder och vid olika universitet, vände sig komitén
till en början till flere utländska universitetslärare med begäran om upplysning
angående den geografiska undervisningen på olika platser. Till
de med anledning deraf inkomna, bland handlingarna befintliga skrivelser,
i den mån de ej af mig omförmälas vid anförandet af komiténs yttrande,
torde jag få hänvisa. Efter slutade öfverläggningar i frågan afgaf komitén
yttrande till fakulteten, hvilket yttrande hufvudsakligen var af följande
innehåll.

Den brist i vår universitetsundervisning, som förefunnes med hänsyn
till geografiens ställning, hade återverkat på de allmänna läroverken, bland
hvilkas ämnen geografien vore i hög grad styfmoderligt behandlad. Utan
öfverdrift kunde man säga, att en stor del af vår skol- och universitetsbildade
allmänhet icke ens visste hvad geografi i modern mening vore.
Endast en grundlig och tidsenlig universitetsbildning kunde medföra en
förbättring i dessa förhållanden. Saknaden af en dylik undervisning i
vårt land vore så mycket egendomligare, som derstädes på många håll
förefunnes ett lifligt intresse för geografisk forskning.

Geografien vore en synnerligen omfattande vetenskap. Såsom fysisk
geografi vore den en ren naturvetenskap. Den historisk-politiska geografien
åter utgjorde föreningen mellan naturvetenskap och historia. Man
hade ända till senare tiden under geografien sammanfattat snart sagdt
allt, som rörde vår kunskap om jorden och menniskorna. Emellertid hade
man numera börjat i någon mån begränsa det alltför stora omfånget,
ehuru visserligen icke full öfverensstämmelse vunnits, i det att här, såsom
för öfrigt i alla vetenskaper, lärarens egna intressen och studierigtning
bestämde; hvilken del af ämnet blefve hufvudsak i hans'' undervisning.

24

Åttonde hufvudtiteln.

[7.] Uppenbart vore, att de båda nämnda hufvudafdelningarna icke kunde af
samma person med framgång bearbetas och föredragas, alldenstund de
kräfde fullkomligt olika förstudier, i ena fallet naturvetenskapliga, i det
andra historiska och antropologiska. Der blott en målsman för ämnet
funnes, måste han alltså hufvudsakligen egna sig åt den ena eller andra
sidan.

Såsom framginge af de från utlandet inhemtade upplysningarna hade
i Frankrike allt hittills den historisk-politiska geografien varit den snart
sagdt enda rådande, ehuru på senare tid en reaktion häremot inträdt. I
Tyskland vore det numera med få undantag den fysiska geografien, som
drefves, till och med i de fall då vederbörande professor tillhörde humanistiska
sektionen. Hvilka delar af den fysiska geografien, som i främsta
rummet0 föredroges, vore alltid väsentligen beroende på platsens innehafvare.
A ena sidan hade den s. k. matematiska geografien och geodesien,
å andra sidan växt- och djur-geografien allt mer inskränkts vid den geografiska
undervisningen och återförvisats till de läroämnen, dit de egentligen
hörde, nämligen astronomien, botaniken och zoologien. Det vore
också uppenbarligen ej möjligt för läraren i geografi att vara så hemmastadd
i alla dessa vetenskaper, att han kunde fullt vetenskapligt behandla
så vidt skilda frågor. Från geografens synpunkt vore en elementär öfversigt
af dem tillräcklig. Af öfriga delar af den fysiska geografien behandlades
än den ena, än den andra såsom hufvudsak. Från skolans synpunkt
och för lärarekandidaternas förberedelse för undervisningen vid densamma
vore naturligen dessa olikheter i den akademiska undervisningen af ringa
eller ingen betydelse, ty oberoende af dem vore dock öfverallt en betydlig
kurs i hvad som från skolans synpunkt kunde ingå i dess undervisning
obligatorisk. Under det att i Frankrike examen i geografi vore bunden
vid historia, till och med i doktorsgraden, kunde åter i Tyskland geografien
ingå i universitetsexamina för såväl naturforskare som humanister,
och detta både i »Lehramts»- och »Doctorexamen».

Man syntes ej kunna frånkänna den geografiska undervisningen vare
sig i Frankrike eller i Tyskland en viss ensidighet. Det vore ock, såsom
komitén redan påpekat, omöjligt att i vår tid omfatta såväl den fysiska
som den historisk-politiska geografien så, som erfordrades för åt t i dem
båda lemna en i allo tillfredsställande vetenskaplig universitetsundervisning.
Om den geografiska vetenskapen skulle fullständigt behandlas vid den
akademiska undervisningen, måste den läras från två lärostolar, en i hvardera
af den filosofiska fakultetens sektioner.

Hvad den matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Upsala anginge,
kunde saken utan svårighet arrangeras, såvida extra ordinarie professuren

Åttonde hufvlidtiteln.

25

i meteorologi der, såsom i Dorpat, förvandlades till motsvarande plats i
meteorologi och fysisk geografi. I examensfordringarna vid denna professur
borde ingå klimatologi, meteorologi, oceanografi och kartografi.
Innehafvaren af den nuvarande extra ordinarie professuren i meteorologi
i Upsala hade allt sedan sitt tillträde till densamma faktiskt föreläst alla
nyssnämnda delar af den fysiska geografien och vore villig att undervisa
och examinera i detta ämne. Dock kunde föreläsningarna, som nu omfattade
två timmar i veckan hvarje vårtermin, ej utsträckas till mer än två
timmar i veckan under hela läsåret, såvida ej en observatorsplats inrättades,
så att professorn kunde befrias från en del af den praktiska tjenstgöring
vid observatoriet, som nu ålåge honom under såväl terminer som ferier.
Till de nyss nämnda delarne af ämnet borde dessutom komma en kurs i
geofysik eller fysisk geografi i geologisk mening. En kurs i speciel
geografi, fullt tillräcklig för blifvande skolman, måste ock ingå i ämnet.

Den gren af geografien, som skulle komma att höra till den humanistiska
sektionens område och som af komitén kallats politisk geografi,
kunde dock icke inskränkas uteslutande till hvad som vanligen kallades
politisk geografi. Man kunde ju icke studera t. ex. ett lands näringar,
kultur eller ens historia utan att taga hänsyn till dess fysiska beskaffenhet,
hvilken utgjorde grunden till att landet hade just dessa näringar och ej
andra o. s. v. Alltså måste i den humanistiska geografien äfven ingå en
öfversigt af den fysiska. Redan den allmänna fysiska geografiens grunddrag
måste här medtagas; de olika ländernas berg, floder, klimat och dylikt,
som vanligen brukade kallas landets fysiska geografi, allt detta måste
studeras äfven inom den humanistiska geografien. För öfrigt borde till
denna räknas geografiens historia, antropogeografi, etnografi samt den
egentliga politiska geografien. Det syntes vidare lämpligt, att med den
politiska geografien förenades ämnet statistik, hvilket icke hade någon
särskild målsman vid universitetet, om det än enligt en viss häfd brukat
räknas till statskunskap.

Komitén slutade sitt utlåtande med att tillstyrka fakulteten att göra
underdånig hemställan dels att Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen äska anslag
till en extra ordinarie professur i politisk geografi med fyra timmars föreläsningsskyldighet
i veckan, dels ock att den redan befintliga extra ordinarie
professuren i meteorologi måtte ändras till en motsvarande i meteorologi
och fysisk geografi med två timmars föreläsningsskyldighet i veckan, så
framt ej samtidigt en observatorsplats inrättades vid meteorologiska institutionen,
i hvilket fall professorn borde föreläsa fyra timmar i veckan, samt
att på grund häraf jemväl måtte föreskrifvas, att vid blifvande ledighet

llih. till liiksd. Prat. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 4

26

Åttonde hufvudtiteln.

[7.] af denna professur de sökande borde styrka sin kompetens ej mindre i
fysisk geografi än i meteorologi.

Vid behandlingen inom filosofiska fakulteten af komiténs förslag framstäldes
deremot åtskilliga invändningar, men förslaget blef af fakultetens
majoritet bifallet med den ändring, att i stället för den föreslagna extra
ordinarie professuren i politisk geografi en ordinarie sådan i samma ämne
skulle hos Kongl. Maj:t begäras.

Mot detta beslut anfördes emellertid flere reservationer, särskildt beträffande
den föreslagna och af fakulteten tillstyrkta ombildningen af den
nuvarande extra ordinarie professuren i meteorologi samt öfver hufvud
geografiens delning på två professorsbefattningar. I förra afseendet anfördes
bland annat, att utan tvifvel den meteorologiska institutionen, som
vore den enda anstalt af detta slag i vårt land, genom en sammankoppling
af meteorologi och geografi skulle blifva lidande; och då den meteorologiska
professuren visat sig fylla ett verkligt vetenskapligt behof, skulle
sannolikt inom kort dess återupprättande såsom sjelfständig komma att
bringas på tal. Om för öfrigt med sammankopplingen följde nödvändigheten
att inrätta en ny observatorsplats, blefve besparingen för statsverket
så obetydlig och på samma gång hela anordningen i och för sig så föga
egnad att fylla de närmast föreliggande behofven, att det vore bättre genast
begära två nya professurer utom den befintliga extra ordinarie professuren
i meteorologi. Utomdess komme genom den föreslagna anordningen
betydande svårigheter att uppstå för läroverken med hänsyn till
deras behof af för skolundervisningen kompetente lärare i geografi, derest
betyg i blott fysisk geografi skulle anses medföra kompetens till lärarebefattning
i geografi. Beteckningen »fysisk geografi» vore äfven olämplig,
och ett sammanförande af den fysiska geografien i samma professur med
meteorologien vore ej blott för sistnämnda vetenskap utan äfven för geografien
föga tillfredsställande samt egnadt att från början vrida ämnets
behandling på sned.

Beträffande åter komiténs, af majoriteten inom fakulteten tillstyrkta,
förslag om delning af ämnet geografi på två professorsbefattningar anmärkte
reservanterna: I sjelfva verket vore det för den moderna geo grafiska

vetenskapen karaktäristiskt, att den allt igenom utgjorde en förening
af naturvetenskaplig och humanistisk forskning, hvadan det icke
ginge an att sönderdela dess läroområde i en naturvetenskaplig och eu humanistisk
sida under hvar sin särskilde målsman. Derigenom vunnes ingalunda
en fruktbar specialisering, som ju ej kunde bestå deri, att sjelfva
vetenskapens objekt förlorades ur sigte. Geografiens särskilda föremål, som
denna vetenskap från sin egendomliga synpunkt egde att behandla, vore näm -

Åttonde hufvudtiteln.

27

ligen icke dels åtskilliga naturvetenskapliga företeelser, dels vissa sidor af menniskans
och samhällets utveckling, utan båda dessa utvecklingskategoriers ständiga
vexelverkan. Geografiens indelning i fysisk och historisk-politisk vore
också numera inom vetenskapen öfvergifven. Man borde icke heller lemna ur
sigte, hurusom, derest geografien vore fördelad på två professurer, svårigheter
kunde uppstå i fråga om betygssättning, då en studerande önskade aflägga
examen i båda grenarne af ämnet. Antingen skulle han då erhålla och
få framdeles räkna sig till godo betyg i två olika ämnen för insigter, som
dock till stor del med nödvändighet fordrades i hvart och ett af ämnena,
eller ock skulle ''han förvägras betyg för förvärfvade insigter i ettdera
af professurernas speciela områden. Under sådana förhållanden, då de
båda grenarne af ämnet geografi så grepe in i hvarandra, att de måste
behandlas tillsammans, borde de ock tills vidare representeras af en och
samma person, åtminstone så länge vårt land ännu saknade en skola af
vetenskapligt utbildade geografer. Att härigenom endera grenen kunde
komma att stå tillbaka för den andra, allt efter innehafvarens egen studierigtning,
vore så mycket mindre anmärkningsvärdt, som detta förhållande
gjorde sig gällande inom alla vetenskaper. Reservanterna ansåge fördenskull,
att endast en ordinarie professur i geografi borde upprättas, utan
att läroämnet på något sätt inskränktes genom tillagd närmare bestämning.
Till hvilkendera sektionen af filosofiska fakulteten denna professur skulle
höra, vore på frågans nuvarande ståndpunkt obehöfligt bestämma; hufvudsaken
vore, att läroämnet geografi måtte kunna i akademiska examina
förenas med vare sig humanistiska eller näturvetenskapliga ämnen.

Under öfverläggningen inom fakulteten hade särskildt yttrat sig
extra ordinarie professorn i meteorologi Hildebrandsson, hvilken dervid
anfört bland annat: Hans föreläsningar hade redan nu omfattat, förutom
den egentliga väderleksläran eller den dynamiska meteorologien, äfven
klimatologi, fysisk geografi, oceanografi samt grunddragen af den s. k.
matematiska geografien och kartografien, en kurs, som väsentligen, om än
i detaljerna olika utförlig, sammanfölle med den exempelvis i Göttingen
uppställa i fysisk geografi. Den ifrågasatta ombildningen af extra ordinarie
professuren i meteorologi kunde derför lätt verkställas; och den
kunde ske utan att förorsaka kostnad, då professor Hildebrandsson förklarat
sig villig att underkasta sig förändringen och åtaga sig en något
ökad föreläsningsskyldighet. Ornbildningen vore ock desto mera befogad
som det nuvarande förhållandet, att professorn i meteorologi icke hade
examinationsskyldighet, vore temligen egendomligt och enastående samt
genom cn ombildning den meteorologiska verksamheten, enligt professor
Hildebrandssons tanke, icke på något sätt behöfde inskränkas. För öfrigt

28

Åttonde hufrndtiteln.

[7.] anmärkte professor Flildebrandsson, beträffande den af komitén antydda
önskvärdheten af en observatorsplats, att frågan härom säkerligen skulle,
oberoende af ombildningsförslaget, komma att framläggas, då i flere år
varit under band på tal att upprätta en magnetisk verksamhet vid den
meteorologiska institutionen och i samband dermed inrätta en derför oundgängligen
behöflig observatorsplats.

Sedan fakultetens yttrande inkommit till kanslern, öfverlemnade denne
handlingarna i ärendet till chefen för ecklesiastikdepartementet med skrifvelse
af den 30 december 1897, deri kanslern förklarade, att han i det
skick, hvari ärendet befunne sig, ansåge sig icke för det dåvarande böra
vidare yttra sig.

Frågan om geografiens ställning hade vid denna tidpunkt inträdt i
ett nytt skede, i det att Riksdagen i skrifvelse den 28 april 1897 anhållit
om meddelande af sådana bestämmelser, att vid tillsättande af adjunktsoch
kollegabefattningar vid de allmänna läroverken geografien måtte räknas
såsom särskildt undervisningsämne.

I denna Riksdagens skrifvelse anfördes: Geografien vore både såsom

allmänbildande ämne och till följd af den praktiska nytta, dess studium
för nästan alla ställningar i lifvet medförde, förtjent af en sjelfständigare
och mera framskjuten plats på de allmänna läroverkens schema, än ämnet
för närvarande egde. Om en förbättrad ställning för geografien såsom
undervisningsämne i läroverken skulle kunna vinnas, borde först och främst
lärarebildningen i geografi stä''rkas, och denna berodde i sin ordning på
ämnets ställning vid universiteten. Det geografiska studiet vid dessa hade
ock på senare tid gjort afsevärda framsteg. Men ännu återstode åtskilligt
att önska för att den akademiska undervisningen i geografi skulle kunna
sägas vara på ett fullt tillfredsställande sätt ordnad. I afseende å geografiens
förbättrade ställning vid läroverken vore ett godt medel påvisadt
genom förslaget att geografien vid tillsättandet af lärarebefattningar vid
de allmänna läroverken måtte förklaras för ett särskildt undervisningsämne,
i stället för att såsom hittills betraktas såsom bildande med annat ämne
en ämnesgrupp, i läroverksstadgan benämnd »historia med geografi».
Förändringen skulle medföra, att ett större antal lärarekandidater finge intresse
af att upptaga geografi såsom ämne i sin akademiska examen och
dugliga lärarekrafter komme att tillföras det geografiska studiet, hvilket
ock borde uppmuntras genom särskilda examensbetyg vid universiteten.

Riksdagens skrifvelse blef, tillika med två andra af 1897 å,rs riksdag
till Kong! Maj:t aflåtna framställningar, öfverlemnad till en komité, som
erhöll nådigt uppdrag att afgifva underdånigt betänkande och förslag,

Åttonde hutvudtiteln.

29

bland annat, i afseende å den hemställan, som innehölls uti ifrågavarande
skrifvelse. Sedermera blef äfven förutnämnda af åtskilliga studerande
gjorda framställning jemte deröfver afgifna utlåtanden öfverlemnad till
komitén för att tagas i betraktande vid utförandet af dess uppdrag.

Komitén afgaf den 30 april 1898 underdånigt betänkande, som i afseende
å det genom Riksdagens nyss omnämnda skrifvelse framkastade
spörsmålet utmynnade i förslag till ändringar i stadgan för rikets allmänna
läroverk. Ur det yttrande, hvarmed komitén beledsagade denna
hemställan, torde i detta sammanhang följande vara af intresse att omnämna.

Efter att hafva skänkt erkännande åt syftemålet för Riksdagens framställning
samt vitsordat, att den af Riksdagen ifrågasatta åtgärden vore
ett steg till syftets vinnande, framhåller komitén, hurusom, för utöfvande
af framgångsrik lärareverksamhet, vetenskapliga förstudier i det läroämne,
som vore föremål för undervisningen, vore af den väsentligaste vigt.
Komitén anser detta i alldeles särskildt hög grad gälla beträffande
geografien, framför allt sådant detta läroämne numera gestaltat sig till
följd af den geografiska vetenskapens betydande utveckling under de senare
årtiondena och den rigtning, hvari denna utveckling gått. Såsom förhållandena
numera vore ordnade vid universiteten, hade onekligen såväl de
förut ringa utsigterna för läroverken att erhålla vederbörligen utbildade
geografilärare ökats som ock möjlighet beredts dem att vid lärarnes anställande
förvissa sig om befintligheten af denna utbildning. Vissa olägenheter
vidlådde dock fortfarande anordningarna vid universiteten. En sådan
olägenhet vore, att vid universitetet i Upsala geografiundervisningen vore
beroende af ett anslag, som årligen måste begäras och som derjemte förefölle
vara väl knappt tillmätt, för att'' man skulle kunna af läraren fordra,
att han skulle i önsklig grad egna tid och krafter åt det gifna uppdraget
och dermed förbinda sjelfständiga studier i ämnet. En annan olägenhet
vore, att geografien vore oskiljaktigt förenad med statskunskapen till ett
examensämne och att således ingen kunde erhålla akademiskt vitsord om
vetenskapliga insigtcr i geografi, som ej visat sig ega erforderliga insigter
i statskunskap. Följden af denna sammankoppling blefve med största
sannolikhet den, att tillgången på vederbörligen utbildade geografilärare
ej blefve densamma, som den under andra förhållanden skulle blifva, och
att, särskildt jemförelsevis få personer med naturvetenskaplig studierigtning
aflade examensprof i geografi. Men icke nog härmed. Äfven möjligheten
att vid lärares anställande förvissa sig om graden af hans utbildning i
geografi försvagades af den ifrågavarande sammanslagningen, om det nämligen,
hvilket faktiskt egde rum, medgåfves examinanden att för ett visst

30

Åttonde hufvudtiteln.

[7.] betygs erhållande sysselsätta sig öfvervägande med den ena vetenskapen.
Ett högt betyg i statskunskap med geografi kunde i sådant fall bero på
goda och grundliga insigter hufvudsakligen i den förra vetenskapen.
Komme härtill, att på grund af förhållandenas utveckling statskunskapen
betraktades såsom hufvudämnet, blefve saken från läroverkens synpunkt
ännu ogynsammare. Komiterade ansåge fördenskull det vara af synnerlig
vigt, att geografien vid universiteten finge en fullt sjelfständig ställning
både såsom undervisnings- och såsom examensämne.

Genom nådigt bref den 3 december 1898 anbefaldes kanslern för rikets
universitet att, efter hörande af de teologiska och filosofiska fakulteterna
vid universiteten i Upsala och Lund, inkomma med underdånigt utlåtande
öfver komiténs betäckande i de till densamma remitterade frågor, så vidt
dessa rörde universiteten.

De båda teologiska fakulteterna yttrade sig icke i nu förevarande
ämne. Beträffande detsamma uttalades inom filosofiska fakulteten vid
universitetet i Lund, bland annat, att sammanställningen af statskunskap
med geografi numera icke egde något stöd i dessa vetenskaper sjelfva och
att fördenskull, om de praktiska skäl, som föranledt stadgandet härom,
icke längre nödvändiggjorde en sådan sammankoppling, universitetet med
tillfredsställelse skulle helsa en ändring i stadgandet, hvarigenom hvardera
ämnet statskunskap och geografi finge studeras utan sammanblandning
med hvarandra eller med andra vetenskaper. Härpå komme såväl statskunskapen
som geografien att vinna. Det anfördes vidare inom fakulteten,
att den förbindelse, som hittills egt rum mellan omförmälda båda ämnen,
hufvudsakligen berott derpå att vid universiteten saknats medel att upprätthålla
dem såsom sjelfständiga examensämnen.

Filosofiska fakulteten i Upsala hänvisade till de åsigter och förslag
rörande geografiens ställning vid universiteten och de allmänna läroverken,
som inom fakulteten år 1897 framlagts vid behandlingen af den förut af
mig omtalade, af ett antal studerande gjorda ansökningen.

Kanslern för rikets universitet afgaf härefter den 28 april 1899
underdånigt utlåtande med anledning af den föreliggande frågan och förklarade
sig dervid till alla delar instämma i fakulteternas uttalanden
angående önskvärdheten af att geografien blefve ett särskilt examensämne
vid universitetet samt att för detta ändamåls vinnande ämnet finge
egen representant inom universitetets lärarekår. Att denne, tillägger
kanslern, med den stora omfattning geografien såsom vetenskap numera
egde, icke tillika kunde representera ett annat ämne, syntes af den lemnade
utredningen med all tydlighet framgå, då ju af diskussionen inom
filosofiska fakulteten i Upsala till och med visade sig, att majoriteten

Åttonde hufvudtiteln.

31

ansett saken böra med afseende på de vid dervarande universitet rådande [7.]
särskilda förhållanden lämpligast så ordnas, att blott politisk geografi skulle
ingå i den föreslagna nya professuren, men den fysiska geografien förenas
med extra ordinarie professorsbefattningen i meteorologi. I första hand
ansåge kanslern det emellertid vara skäl att rigta sina bemödanden derpå,
att hvardera universitetet erhölle en professur i geografi, och hemstälde
derför i underdånighet, att åtgärder i denna rigtning måtte af Kongl. Maj:t
vidtagas.

Af hvad jag sålunda anfört torde framgå att geografien numera
intager en sådan ställning bland vetenskaperna, att den kräfver att såsom
läroämne varda vid universiteten inrangerad med egen representant. Hvad
beträffar universitetet i Lund, finnes der redan en professur i geografi:
och ehuru denna professur endast är extra ordinarie och dertill omfattar
ej blott geografi, utan jemväl historia, hvadan geografien icke intager den
fullt sjelfständiga ställning, som vore önsklig, torde dock behofvet af en
ändring i dessa förhållanden ej vara så trängande, att jag nu bör framkomma
med förslag derom. Vid universitetet i Upsala deremot är tillståndet
för närvarande alltför otillfredsställande. Undervisningen i geografi
är der beroende på ett tillfälligt, år efter år af Riksdagen beviljadt
anslag å 1,000 kronor till en, professorn i statskunskap biträdande, lärare
i geografi. En förändring härutinnan tarfvas med nödvändighet. Dervid
bör bemärkas, att ändring icke kan ske på det sätt, att den nuvarande
professuren i statskunskap ombildas till en professur i statskunskap och
geografi, enär professuren i statskunskap är grundad på enskild stiftelse
och i allt fall behofvet af geografiundervisning icke blefve fyldt med en
sådan sammankoppling. Af de i ärendet hörda myndigheternas yttranden
synes mig klart och tydligt framgå, att undervisningen och examinationen
i geografi bör, om erforderlig universitetsbildning deri skall kunna vara
att med säkerhet påräkna, försiggå utan förening med statskunskap. Ej
heller synes mig vara lämpligt, då en omgestaltning af geografi undervisningen
vid universitetet i Upsala nu ifrågasättes, att, såsom förhållandet
är i Lund, geografien förenas i en professur med historien. Såsom redan
nämndt, kräfver geografien sin egen målsman, och den gör det så mycket
hellre numera, sedan Kongl. Maj:t den 31 december 1900 beslutat utfärda
nådig kungörelse om sådan ändring i läroverksstadgan, att bland ämnesgrupperna
för adjunkts- och kollegabefattningar geografien upptoges såsom
ett sjelfständigt, från historien skildt ämne.

Den enda utvägen att råda bot på de nu befintliga missförhållandena
synes mig derför vara, att en professur i geografi varder vid universitetet

32

Åttonde hufvudtiteln.

[8.]

Höjning af
anslaget till
amauuenaarfvoden
vid
klinikerna
i Luud.

i Upsala upprättad och, med hänsyn till ämnets stora vigt, att denna
professur blifver eu ordinarie sådan. Varder professurens inrättande beslutadt,
torde Kongl. Maj:t komma att, efter vederbörandes hörande,
meddela föreskrift om upptagande af geografien såsom ett särskildt undervisnings-
och examensämne vid universitetet; och lärer i sådant fall Kongl.
Maj:t framdeles bestämma jemväl om den nya professurens omfattning
samt dess ställning inom filosofiska fakulteten.

Tydligt torde vara att, derest en professur i geografi vid ifrågavarande
universitet upprättas, det sedan flere år utgående extra anslaget
å 1,000 kronor för uppehållande af undervisningen och examinationen i
geografi vid universitetet icke vidare är behöfligt.

O iJ CD

Jag tillstyrker alltså i underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att till upprättande af en ordinarie professur i geografi vid
universitetet i Upsala på ordinarie stat bevilja ett belopp af 6,000 kronor,
deraf 4,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Lund har hos större akademiska
konsistoriet förnyat sitt år 1899 framstälda förslag om höjning i
arfvodena för de kliniske amanuenserna och ökning i antalet af dessa
amanuenser, och har fakulteten till ärendets belysning anfört hufvudsakligen
följande.

Enligt det för sjukvårdsinrättningarna i Lund gällande reglementet af
den 24 april 1868 vore dessa delade i en invärtes eller medicinsk och en
utvärtes eller kirurgisk afdelning. Vid hvardera afdelningen hade varit
anstäld en amanuens med arfvode af 500 kronor för år. Efter det denna
stadga trädt i kraft, hade sjukvårdsinrättningarna nått en betydlig utveckling.
Ett mycket större antal patienter vårdades på de medicinska och
kirurgiska afdelningarna, men dertill komme, att två nya afdelningar eller
kliniker äfven tillkommit. Genom professor M. K. Löwegrens åtgörande
hade tidigt inrättats en särskild ögonklinik, och i början af 1880-talet
hade denna nått en sådan utveckling, att år 1886 för densamma i ny
byggnad upplåtits en afdelning på 50 sjuksängar, der exempelvis under
år 1899 till vård intagits 363 ögonsjuka. Klinisk och poliklinisk undervisning
hade sedan klinikens uppkomst af professor Löwegren meddelats, utan att han
till biträde vid undervisningen eller sjukvården haft någon amanuens,
under det vid den mindre och senare tillkomna ögonkliniken vid serafimerlasarettet
amanuens funnits anstäld under flere år. I sammanhang
med sjukvårdsinrättningarna hade jemväl sedan flere år funnits en poliklinik,
der undervisning i barnsjukdomar meddelats af e. o. professorn i

Åttonde hufvud titeln. 33

ämnet. Från 1900 års början hade såsom en särskild afdelning af sjukvårdsinrättningarna
tillkommit ett nytt barnsjukhus, der e. o. professorn
i. pediatrik och praktisk medicin vore sjelfskrifven öfverläkare. Som
biträde vid undervisningen och sjukvården vore äfven här en fast anstäld
amanuens ^oundgängligen nödvändig. Fullkomligt ohållbart vore att, såsom
hittills måst ske, uppehålla amanuensbefattningarna vid ögon- och barnklinikerna
medelst lönlösa, tillfälligt förordnade e. o. amanuenser. Ett
amanuensarfvode af 900 kronor för år syntes vara det minsta, som gerna
kunde ifrågakomma, då man jemförde nutida fordringar på en dylik amanuens
med föregående tids, då arfvodet bestämdes till 500 kronor. Behofvet
af en höjning till 900 kronor af amanuensarfvodena framginge
bäst deraf, att föreståndaren för kirurgiska kliniken funnit sig föranlåten
att under såväl år 1899 som år 1900 af egna medel lemna sin amanuens
lönetillskott med belopp, motsvarande 500 kronor för år.

Fakulteten anhöll derför, att underdånig framställning måtte göras
om anslag dels för anställande af en amanuens vid ögonkliniken med eu
aflöning af 900 kronor för år och af en amanuens vid barnkliniken med en
aflöning af jemväl 900 kronor årligen, dels ock för höjning af arfvodena
till de två förutvarande amanuenserna vid medicinska och kirurgiska
klinikerna från 500 kronor till 900 kronor om året.

Större akademiska konsistoriet har gjort underdånig framställning i
ämnet i enlighet med fakultetens förslag, till hvilken framställning kanslern
för rikets universitet förordat bifall.

Till jemförelse, huru förhållandena i förevarande afseende gestalta sig
vid universitetet i Upsala och karolinska mediko-kirurgiska institutet, vill
jag, i enlighet med af kanslern från vederbörande infordrade upplysningar,
nämna:

Vid universitetet i Upsala äro anstälde två amanuenser vid den medicinska
och tva vid den kirurgiska kliniken samt två amanuenser vid poliklinikerna,
en amanuens vid afdelningen för bröstsjuka och en amanuens
vid . obstetriska och gynekologiska klinikerna samt gynekologiska polikliniken.
Förste amanuenserna vid medicinska och kirurgiska klinikerna, af
hviska. den ene tillika är underläkare och den andre tillika underkirurg,
åtnjuta hvardera, förutom förmånen af boställsrum, arfvode enligt universitetets
stat 700 kronor och af akademiska sjukhusets medel 800 kronor
eller tillhopa 1,500 kronor. Andre amanuenserna å samma kliniker erhålla
hvardera, jemte nyssnämnda förmån, 500 kronor enligt universitetets
stat och 700 kronor af akademiska sjukhusets medel eller sammanlagdt
1,200 kronor. Af öfriga amanuenser åtnjuta två hvardera 750 kronor,"en
700 kronor och eu 900 kronor i arfvode.

Bih. till Rikad. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 5

[8-]

34 Åttonde hufvudtiteln.

Å karolinska inediko-kirurgiska institutets ordinarie stat finnas uppförda
sex arfvoden å 900 kronor och ett arfvode å 1,000 kronor för amanuenser
vid klinikerna; och å extra stat för år 1901 äro beviljade tva
arfvoden å 900 kronor och två arfvoden å 750 kronor för amanuenser
vid kliniker och polikliniker.

Behofvet af fast aflönade amanuenser vid ögonkliniken samt polikliniken
för barnsjukdomar och det nya barnsjukhuset i Lund torde icke
kunna bestridas. Ett dröjsmål med detta behofs tillgodoseende synes mig
icke heller vara rådligt, särskildt med hänsyn till den kliniska undervisningens
jemna gång. Hvad det ifrågasatta arfvodet, 900 kronor för ar,
beträffar, finner jag detsamma, med afseende å de alltjemt ökade kraf, som
ställas på amanuenserna vid dylika institutioner, ingalunda för högt; och
då uppenbart är, att dessa amanuenser ständigt komma att behöfvas,
torde det vara lämpligt att, såsom universitetsmyndigheterna begärt, omförmälda
arfvoden uppföras på ordinarie stat.

Jag hemställer alltså i underdånighet, det täcktes Kongl. Maj:t föreslå
Riksdagen att för höjning af de till amanuenserna vid medicinska och
kirurgiska klinikerna i Lund utgående arfvoden till 900 kronor för hvardera
samt för anställande af en amanuens vid ögonkliniken och en amanuens
vid barnkliniken i Lund, hvardera med årligt arfvode af 900 kronor,
på ordinarie stat bevilja ett belopp af 2,600 kronor.

[9.] Under en följd af år har Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts

instrument- framställningar, på extra stat anvisat ett belopp af 500 kronor till arfvode
fVsLkT illa åt eu instrumentmakare vid fysiologiska institutionen i Lund.
institutionen Större akademiska konsistoriet i Lund framhåller i sin underdåniga
i lund. skrifvelse angående universitetets behof af anslag för år 1902, hurusom
anställandet af en sådan person visat sig behöfligt för äfven andra af
universitetets institutioner, hvilka derigenom kunnat, i likhet med den
fysiologiska institutionen, få reparationer af instrument och andra nödiga
arbeten utförda af pålitlig person för både billigare pris och med mindre
tidsutdrägt än eljest. Konsistoriet anhåller derför, att detta anslag må
fortfarande utgå, men upptagas å ordinarie stat; och har kanslern för
rikets universitet till denna framställning tillstyrkt bifall.

en

Då behofvet af detta anslag sålunda alltjemt gör sig gällande samt
instrumentmakares anställande vid fysiologiska institutionen i Lund

Åttonde hufftodtitehi.

35

visat sig vara gagneligt och ekonomiskt fördelaktigt för flere af universitetets
öfriga institutioner, anser jag mig böra i underdånighet hemställa,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till arfvode åt en instrumentmakare
vid fysiologiska institutionen i Lund på ordinarie stat bevilja ett
belopp af 500 kronor.

Vid universitetet i Lund finnes endast ett fast docentstipendium för [10.]
germanska, romanska och nordiska språk. Detta stipendium, som i likhet Uocenistipenmed
öfriga fasta docentstipendier vid universiteten utgår med ett belopp
af 1,500 kronor, är enligt gällande stadganden afsedt för nyare språk, romanska
hvarmed väl ursprungligen torde hafva förståtts hvad man förr betecknat universitetet
såsom nyeuropeisk linguistik, d. v. s. germanska och romanska språk, men i l und.
under senare tider ansetts omfatta äfven nordiska språk, antagligen emedan
intet särskildt docentstipendium är fäst vid detta ämne.

Större akademiska konsistoriet i Lund har nu upprepat sin åren
1898 och 1899 gjorda framställning om ett anslag å 1,500 kronor till ett
fast docentstipendium i enbart germanska eller romanska språk, och har
konsistoriet till stöd härför åberopat innehållet i en af filosofiska fakultetens
humanistiska sektion aflåten, handlingarna bilagd skrifvelse i ämnet.

I denna skrifvelse yttrar sektionen hufvudsakligen följande: Genom
inrättande af ett fast docentstipendium i germanska eller romanska språk
kunde det nu befintliga docentstipendium för nyare språk, hvilket vore
gemensamt för de germanska, romanska och nordiska språken och som
för närvarande innehades af en docent i sistnämnda ämne, allt framgent
få förblifva ett docentstipendium i nordiska språk. Härtill förefunnes
numera så mycket större skäl derutinnan att, efter det lektorer i
främmande lefvande språk anstälts vid universitetet och dessa till allra
största delen öfvertagit den praktiska språkundervisningen, tillfälle till inkomst
genom dylik undervisning knappast längre yppades för docenterna
i germanska eller romanska språk, hvilka deremot jemförelsevis lätt funne
anställning utom universitetet. Om de germanska, romanska och nordiska
språken fortfarande skulle tillsammans förfoga öfver endast ett fast docentstipendium,
vore fara värdt att, såsom redan tidtals inträffat, docenter i de
båda förstnämnda språken komme att helt och hållet saknas. Dylika
lärares biträde kunde emellertid svårligen undvaras, allra minst sedan
genom 1891 års stadga angående filosofie kandidat- och licentiatexamina
föreskrifvits, att årligen i hvarje examensämne icke blott vetenskapliga
föreläsningar skulle hållas utan äfven såväl propedeutiska kurser som
seminaiåe- och öfningskurser meddelas.

Ifrågavarande framställning har jemväl förordats af kanslern för rikets
universitet.

36

Åttonde*hufvudtitelil.

På de af den humanistiska sektionen anförda skäl och då de germanska
och romanska språken äro af sådan betydelse, att man bör tillse,
det docenter i dessa språk städse finnas vid universiteten anstälda, tillstyrker
jag, att Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till ett fast
docentstipendium i germanska eller romanska språk vid universitetet i Lund
på ordinarie stat uppföra ett anslag af 1,500 kronor.

[11.] Riksdagen har alltsedan år 1896 beviljat ett extra anslag å 1,500
Assistent vid kronor till arfvode åt en assistent vid växtfysiologiska laboratoriet vid botaskaUnboråfo-
uislca institutionen i Lund.

riet i Lund. Större akademiska konsistoriet derstädes har nu, med anmälan att
omförmälda assistentbefattning fortfarande vore behöflig och koinme att
äfven för framtiden erfordras, anhållit om anslagsbeloppets beviljande å
ordinarie stat; och har denna anhållan jemväl af kanslern för rikets universitet
understö dts.

Då förevarande anslagsbehof uppenbarligen hör till dem, som icke
äro af tillfällig art, utan måste allt framgent tillgodoses, tillstyrker jag,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för anställande af eu assistent
vid växtfysiologiska laboratoriet vid botaniska institutionen i Lund
bevilja på ordinarie stat ett anslag af 1,500 kronor.

[12.] Biand de anslagskraf, som af större akademiska konsistoriet i Lund

Höjning framburits, förekommer en ifrågasatt förhöjning af anslaget till materiel
astronomiska vid det astronomiska observatoriet.

observatonet j afseende härå hade professorn i astronomi vid nämnda universitet

1 '' " '' C. V. L. Charlier i skrifvelse till filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga
sektion anfört följande.

Att ett anslag på 1,600 kronor vore alldeles otillräckligt till bestridande
af utgifterna för ett observatorium, som ville något så när följa
vetenskapens utveckling, läge i öppen dag. I sjelfva verket torde det enda
sättet att med stöd af ett så ringa anslag kunna uträtta något vetenskapligt
i observationsväg vara, att arbetet skedde så att säga stötvis, i det man
under en följd af år läte arbetet ligga nere, till dess så mycket hunnit besparas,
att något verkligt fruktbärande arbete kunde företagas. På detta
sätt hade ock den förre prefekten för observatorium, dertill nödd och
tvungen, anordnat observationerna. Det vore emellertid näppeligen förenligt
med en vetenskaplig statsinstitutions rätta ställning, att arbetet på
grund af anslagets knapphet sålunda måste antaga en rent sporadisk
karaktär. Professor Charlier hade, på grund deraf att hans företrädare

Åttonde hufvudtiteln. 87

besparat en del af statsanslaget, vid tillträdandet af sin befattning eu fond
att använda för observatoriets räkning. Med tillhjelp af denna fond och
det understöd från universitetets reservfond, som universitetets myndigheter
välvilligt lemnat, hade det blifvit honom möjligt att dels åt observatoriet
anskaffa en mindre fotografisk refraktor samt en mätapparat för
uppmätande af fotografiska plattor, dels ock för öfrigt försätta observatoriet
i ett^efter nutidens fordringar ganska tillfredsställande skick. Förarbetets
fortgång utan afbrott vore det emellertid ett oeftergifligt vilkor, att statsanslaget
till observatoriet förhöjdes. Till belysande häraf kunde anföras
observatoriets .utgifter för år 1898, hvilka uppgått till 5,725 kronor, för -

delade på följande sätt:

för reparation in. m. och rengöring af instrument..................... kr. 800: —

fotografiartiklar och andra förnödenheter..................................... » 700: —

trädgården ............... » 125: —

nyanskaffning samt inbindning af böcker...................................... » 550: —

ved, gas m. in........................................................... » 250: —

nya instrument ..................................................................................... » 3,300: —

Härtill komme reparationer och förbättringar å observatoriebyggnaden,
hvilka utgifter bestridts af anslag från reservfonden och uppgått till omkring
2,500 kronor. Frånsedt utgifterna för underhåll af byggnaden,
hvilka väl fortfarande, såsom hittills, kunde bestridas af universitetets för
dylika utgifter afsedda medel, kunde man hoppas, att ett årsanslag på

3,000 kronor vore tillräckligt för observatoriets öfriga utgifter. De löpande
utgifterna torde näppeligen kunna eller böra nedbringas under den år
1898 utgående summan, 2,400 kronor, och återstoden, 600 kronor, kunde
anses till fyllest för att, utan för hvarje särskild gång begärda anslag, sätta
observatoriet i stånd att anskaffa sådana mindre instrument, som vore
nödvändiga för fullföljandet af vid observatoriet pågående astronomiska
undersökningar. Denna sistnämnda del af anslaget skulle i första hand
komma att anlitas för inköp af en stjerntidskronometer och anskaffande
af ett urverk för den fotografiska refraktorn.

Till jemförelse omnämndes, att anslaget till materiel för den astronomiska
institutionen i Upsala sedan år 1894 utginge med 2,500 kronor
årligen, hvarvid dock vore att märka, dels att observatoriet i Upsala ett
par år förut erhållit ett anslag af omkring 50,000 kronor till inköp af eu
ny fotografisk refraktor, dels ock att derstädes funnes en särskild meteorologisk
institution, till hvilken årligen utginge ett materielanslag å 3,500
kronor. Någon synnerligen kostbar meteorologisk afdelning hade Lunds
observatorium visserligen icke, men den finge dock ej helt och hållet försummas.

38

Åttonde linfvndtitelu.

På grund af hvad sålunda anförts ansåge professor Charlier det ifrågasatta
anslaget, 3,000 kronor, till materielen för Lunds observatorium vara
af behofvet högeligen påkalladt. Äfven om det icke kunde anses vara
rundligt tilltaget, skulle det helt säkert visa sig tillräckligt för att göra
det möjligt för Lunds observatorium att fortfarande, såsom hittills, intaga
en värdig plats i de astronomiska institutionernas led.

Sedan den matematisk-naturvetenskapliga sektionen, i anslutning till
professor Charliers anförande, tillstyrkt större, akademiska konsistoriet att
göra underdånig framställning i ämnet, har konsistoriet förnyat sin jemväl
år 1899 gjorda anhållan om höjning af årsanslaget för astronomiska observatoriet
från 1,600 kronor till 3,000 kronor.

I denna hemställan har kanslern för rikets universitet äfven instämt.

Då jag finner en anslagsförhöjning till astronomiska observatoriet i
Lund vara behöflig för att detsamma må kunna på ett tillfredsställande
sätt utveckla sig i öfverensstämmelse med tidens kraf och då det ifrågasatta
beloppet, 1,400 kronor, icke synes mig vara för högt beräknadt, tillstyrker
jag, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att höja anslaget
till materiel vid nämnda observatorium, nu 1,600 kronor, med 1,400 kronor
eller till 3,000 kronor.

[13.] Större akademiska konsistoriet i Lund har upprepat sin vid ett par

Höjning af föregående tillfällen gjorda hemställan om höjning af anslaget till matematenei
vid vid vid universitetsbiblioteket. Till stöd för den äskade höjningen åberopar
universitets- konsistoriet en af bibliotekarien C. J. F. af Petersens gjord utredning,

biblioteket i -i • p -i p -i it» p„i • i

Lund. hvari antores hutvudsakligen ioljande.

Universitetsbibliotekets årsinkomster utgjorde för närvarande: dels
ordinarie statsanslag, som, med deri inberäknade, af 1887 års riksdag beviljade
1,200 kronor till bekostande af bibliotekslokalens uppvärmning,
utginge med 15,675 kronor, dels räntan å den s. k. bibliotekskassan, hvilken
ränta år 1899 utgjort 1,750 kronor, och dels, i medeltal räknadt, 675
kronor i s. k. extra inkomster, bestående af studentinskrifningspenningar,
befordringsafgifter, bokauktionsprocent o. s. v. eller tillhopa omkring 18,100
kronor.

Denna summa, 18,100 kronor, kunde dock icke på långt när disponeras
för bibliotekets förökande, enär med densamma äfven inbindning, lokalens
uppvärmning och andra expenser skulle bestridas. Utgifterna för inbindning,
som under åren 1886—1895 uppgått i medeltal till 3,500 kronor årligen,
hade visserligen under de senaste åren utgjort allenast 3,100 kronor
i medeltal för år, men hade detta haft sin grund bland annat deri, att

Åttonde hufvudtiteln. 39

inbindning i åtskilliga fall fått anstå i afvaktan på bättre tider. Detta
uppskof i förening med stigande arbetspris föranledde emellertid dertill
att utgifterna för de närmaste åren måste beräknas till lägst 3,500 kronor
om året. Det anslag å 1,200 kronor, som 1887 års riksdag beviljat till
lokalens uppvärmning, hade visat sig otillräckligt. Medelkostnaden för
uppvärmningen hade under de sista tolf åren uppgått till närmare 1,400
kronor, öfriga expenser hade med iakttagande af den strängaste sparsamhet
under de sista tio åren kunnat begränsas till i medeltal något
öfver 1,000 kronor om året. Om sålunda den årliga kostnaden för inbindning,
uppvärmning och öfriga expenser efter låg beräkning upptoges till
5,900 kronor, skulle till bokinköp återstå 12,200 kronor. Från denna
summa afginge dock ytterligare ett belopp af 750 kronor, som, till följd
af en sedan gammalt bestående öfverenskommelse mellan universitetsbiblioteket
och styrelsen för Lunds universitets årsskrift, årligen utginge
såsom bidrag till årsskriften mot det att biblioteket, för utbyte med andra
vetenskapliga institutioner, erhölle ett antal exemplar af densamma. Af
återstående beloppet, omkring 11,450 kronor, hade en betydlig del årligen
åtgått till prenumeration å tidskrifter, eu utgiftspost som för hvarje år
blefve allt drygare och under de senare åren uppgått till omkring 6,000
kronor årligen. Någon minskning å denna post kunde, med hänsyn till
de lärda facktidskrifternas utomordentliga betydelse för den vetenskapliga
forskningen, icke ifrågasättas, utan vore det synnerligen önskvärd!, om en
långt större summa om året kunde anslås för ifrågavarande ändamål.
Detta framginge bland annat af de ofta återkommande framställningarna
till bibliotekskommissionen om prenumeration å nya tidskrifter eller komplettering
af äldre serier, hvilka framställningar på grund af bristande
tillgångar alltför ofta måste lemnas obeaktade. Af den för Sveriges offentliga
bibliotek gemensamma accessionskatalogen framginge också, att Lunds
bibliotek öfver hufvud taget vbre sämre utrustadt med afseende på tidskrifter
än de andra statsbiblioteken. Af det till bokinköp användbara
beloppet åtginge vidare årligen eu betydlig del till betalande af s. k. fortsättningsarbeten,
d. v. s. sådana arbeten, hvilkas utgifvande icke afslutats
under det år, då deras inköp beslutits. Dessa fortsättningsarbeten utgjordes
ofta af betydande verk, hvilkas omfång och pris ej från början kunnat
med bestämdhet beräknas och hvilkas utgifvande fortginge under en stundom
mycket lång följd af år. Utgifterna för dylika fortsättningsarbeten
hade för de tio sista åren uppgått till i medeltal närmare 3,000 kronor
årligen.

Eu summa af ungefär 2,500 kronor återstode sålunda till inköp af äldre
och nyare literatur, som ej tillhörde kategorierna periodica eller fortsättnings -

40

Åttonde hufvudtiteln.

[13.] arbeten. Det torde, yttrar universitetets bibliotekarie, icke tarfvas någon
särskild bevisning för otillräckligheten af denna summa för ett bibliotek,
som måste nödtorftigt följa med literaturens utveckling inom alla de skilda
vetenskapsgrenar, hvilka vid ett universitet funnes representerade. Visserserligen
kunde bristerna i någon mån afhjelpas genom lån från andra bibliotek,
och bure bibliotekariens årsberättelser vittne om den utmärkta beredvillighet,
hvarmed andra bättre lottade bibliotek — särskild! Kongl.
biblioteket, vetenskapsakademiens bibliotek och Upsala universitetsbibliotek
— tillhandahölle dylika lån, ehuru endast sällan kunde bevisas dessa bibliotek
någon återtjenst. Antalet volymer, som sålunda genom universitetsbibliotekets
i Lund förmedling utlånats till forskares tjenst, hade under
de båda sista åren uppgått till inemot 400 årligen, deri ej inberäknadt
handskrifter och sådana af de offentliga biblioteken i Köpenhamn till vetenskapsmän
i Lund utlemnade boklån, hvilka ej förmedlats af universitetet
i sistnämnda stad. Ehuru fördelen af eu dylik samverkan mellan de
offentliga biblioteken vore uppenbar, då dubbelanskaffningar, särskild! i
fråga om dyrbarare arbeten, derigenom mången gång kunde undvikas,
gåfves det naturligtvis en mängd vetenskaplig literatur, som icke rimligtvis
kunde tagas i anspråk för en dylik lånerörelse, emedan densamma —
såsom förhållandet vore med löpande årgångar af periodisk literatur —
ofta behöfde anlitas inom det bibliotek, som egde den. För öfrigt läge
det i sakens natur, att tillgången till ett något så när samladt material
på ett helt annat sätt underlättade forskningens möda än tillfälligt begagnande
af enskilda källskrifter efter andras hänvisningar. Lånen kunde
aldrig fullt ersätta den egna tillgången.

För bedömande af den föreliggande frågan meddelades följande upplysningar
om förhållandena vid andra vetenskapliga statsbibliotek i Norden.

Kongl. biblioteket i Stockholm åtnjöte från och med år 1896 ett statsanslag
af 34,000 kronor, hvilket belopp Vore afsedt endast till inköp och
inbindning, enär bibliotekets expenser bekostades helt och hållet af andra
statsmedel. Kongl. bibliotekets egenskap af nationalbibliotek ålade visserligen
detsamma åtskilliga förpligtelse!-, från hvilka universitetsbiblioteken
vore befriade; men å andra sidan borde man komma ihåg, att enär de
reala vetenskaperna i Stockholm vore tillgodosedda genom särskilda fackbibliotek,
Kongl. biblioteket icke behöfde följa med literaturens utveckling
inom dessa ämnen, hvilket deremot vore eu nödvändighet för universitetsbiblioteken.
Arbeten inom dessa vetenskaper, särskild! naturvetenskaperna,
vore emellertid som bekant de dyraste af alla. I Lund hade under sista
decenniet mer än en tredjedel af årliga inköpssumman tagits i anspråk

Åttonde hufvudtiteln.

41

för de vetenskaper, hvilka vid universitetet företräddes af medicinska [13.]
fakulteten och filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion.

Karolinska mediko-kirurgiska institutets bibliotek, som väl finge antagas
inköpa endast medicinsk literator, hade från och med år 1891 åtnjutit
ett statsanslag af 4,000 kronor, hvilket anslag från 1900 års början
höjts till 7,000 kronor. Af sistnämnda belopp användes 500 kronor till
arbetsbiträde vid biblioteket, hvaremot kostnaden för uppvärmning och
belysning bestredes af institutets allmänna s. k. materielanslag. Äfven
om man icke kunde begära, att ett universitetsbibliotek vore lika väl försedt
med medicinsk literatur som biblioteket vid ett medicinskt fackläroverk,
torde det vara uppenbart, att det belopp eller i medeltal 1,354
kronor om året, som universitetsbiblioteket i Lund under de sista tio åren
kunnat använda för inköp af dylik literatur, vore för sitt ändamål alldeles
otillräckligt.

Universitetsbiblioteket i Upsala uppbure från 1896 års början i statsanslag
24,000 kronor förutom ett för lokalens uppvärmning afsedt särskildt
anslag å 1,500 kronor. I donationsräntor och extra inkomster hade
nämnda bibliotek dessutom under sista decenniet erhållit i medeltal omkring
2,800 kronor årligen.

Af universitetsbiblioteken i grannländerna uppbure biblioteket i Kristiania
i årligt anslag 31,700 kronor och biblioteket i Helsingfors, förutom
extra inkomster, ett statsanslag af i svenskt mynt 25,632 kronor. Mellan
de båda stora biblioteken i Köpenhamn funnes en lagligen stadfästad
öfverenskommelse, enligt hvilken de vore befriade från skyldigheten att
hvar för sig följa med literaturens utveckling på alla vetenskapsområden.

Icke desto mindre åtnjöte det Store Kongelige Bibliotek ett årsanslag af

36,000 kronor till bokinköp och inbindning samt 2,000 kronor till expenser
och universitetsbiblioteket i statsanslag och donationer något öfver 17,600
kronor, hvartill komme förmånen att dels såsom gåfva, dels mot väsentligt
nedsatt pris bekomma förvärf från två danska vetenskapliga samfund.

Af hvad sålunda anförts frainginge, att de tillgångar, öfver hvilka
Lunds universitetsbibliotek årligen förfogade, vore för sitt ändamål alldeles
otillräckliga och att detta bibliotek i nämnda hänseende vore jemförelsevis
vida sämre utrustadt än något annat af de större vetenskapliga
biblioteken i Norden. Afhjelpandet af denna brist vore en den vigtigaste
och betydelsefullaste uppgift, ty för det vetenskapliga lifvet vid ett universitet
läge det obestridligen eu ytterligt stor fara deri, att universitetets
bibliotek råkade i lägervall, och sådant kunde icke, äfven med den bästa
förvaltning, förekommas, derest biblioteket under eu alltför lång tid måste
vara i afsaknad af nödigt materielt understöd. Att såväl Kongl. Maj:t

Bill. till llikscl. Prof. 1901. 1 Samt. 1 Aftl. 0

42 Åttonde hufvudtiteln.

som Riksdagen i detta hänseende haft öppen blick för den vetenskapliga
forskningens och fosterländska odlingens kraf visade sig bland
annat, då 1895 års riksdag höjde anslagen till Kong! biblioteket och universitetsbiblioteket
i Upsala med 9,000 kronor för dem hvar. Kongl. Maj:t
hade då af Riksdagen äskat 15,000 kronor för det förra och 12,000 kronor
för det senare biblioteket eller sammanlagd t 27,000 kronor. Då emellertid
Riksdagen beviljat endast två tredjedelar af sistnämnda summa, läge
det nära till hands att antaga, att man önskade reservera den sista tredjedelen
åt biblioteket i Lund. Att åtminstone statsutskottet tänkt sig saken
så, framginge otvetydigt af ett yttrande af en ledamot i nämnda utskott.
Lunds universitets nuvarande prokansler, vid ärendets föredragning i
Första kammaren. Denne anförde nämligen, bland annat, följande: »Vidare
ber jag att få säga, att den tanken» [nämligen att en iiknande begäran
om anslag vore att vänta från Lund] »har ej varit främmande för
utskottet, utan har utskottet tagit för afgjordt, att ett sådant kraf från
Lunds universitet vore att vänta, och det var med tanke härpå, som man
delade de af Kongl. Maj:t föreslagna 27,000 kronor så, att de tre biblioteken
skulle komma att få 9,000 kronor hvar». Konsistoriet hade upprepade
gånger gjort underdåniga framställningar om beredande åt Lunds
universitets bibliotek af samma anslagsförhöjning, som år 1895 beviljades
biblioteket i Upsala och som, då de båda universiteten ju hade samma
uppgifter att fylla, måste anses vara för Lunds bibliotek lika nödvändigt,
ja kanske till och med nödvändigare i betraktande af de jemförelsevis
större luckor, som detta bibliotek företedde, särskildt i sitt äldre bokförråd.
Det lede väl ej heller något tvifvel, att ifrågavarande önskemål
redan vunnit gehör hos Kongl. Maj:t och Riksdagen, derest det icke ansetts
olämpligt att bevilja ökadt anslag för bokinköp åt ett bibliotek, om hvilket
man visste, att detsamma på grund af bristande utrymme endast med
svårighet kunde i ordnadt skick förvara och tillhandahålla allmänheten
den årliga ökning, som med dgt befintliga anslaget kunde förvärfvas.
Da universitetsbibliotekets byggnadsfråga emellertid nu vunnit sin lösning,
syntes det dåliga utrymmet inom det nuvarande bibliotekshuset icke längre
behöfva utgöra något hinder att bevilja den för universitetet så vigtiga anslagsförhöjningen
till dess bibliotek. För att under de närmaste åren kunna i bibliotekshuset
inrymma den tillväxt i bokförrådet, som blefve en följd af anslagets
förhöjning, funnes för mindre ofta anlitade delar af nämnda förråd provisoriskt
utrymme beredt, dels inom vissa delar af den s. k. gamla anatomibyggnaden,
dels ock inom en rymlig, för ifrågavarande ändamål tjenlig
vindslokal i anatomiska institutionens nya hus. Derest den ifrågasatta
anslagsförhöjningen beviljades af 1901 års riksdag och, såsom man hade

Åttonde hufvadtiteln.

43

all anledning att hoppas, det nya bibliotekshuset korame att tagas i bruk [13.]
under loppet af år1 1903, skulle vid tiden för inflyttningen i detsamma
endast omkring ett och ett hälft års anslagsförhöjtiing eller omkring

13.500 kronor hafva hunnit uppbäras, och af detta belopp kunde väl minst

1.500 kronor antagas åtgå till inbindning af det, som inköpts för den
öfriga delen deraf. Med nu gällande pris å vetenskaplig literatur erhölles
inga öfverväldigande massor af böcker för 12,000 kronor. Det hade beräknats,
att den utländska literatur, som inköptes till biblioteket, i genomsnitt
betingade ett pris af inemot 11 kronor för band, och blefve det,
med en sådan beräkning, högst 1,100 band, som för nyssnämnda summa
kunde förvärfvas. Att för endast en kortare tid bereda utrymme för en
dylik tillökning i bokförrådet kunde icke möta några oöfverstigliga svårigheter,
och äfven om den ökade trängseln möjligen komme att vålla bibliotekets
tjensteman någon ökad möda, underkastade de sig helt visst densamma
med mycken glädje.

På grund af hvad sålunda anförts anhåller konsistoriet om en förhöjning
i anslaget till universitetsbiblioteket med 9,000 kronor; och kanslern
för rikets universitet har åt denna anhållan gifvit sitt särskilda förord,
under anförande att han till den utredning, som i frågan lemnats af
bibliotekarien af Petersens, ville ytterligare tillägga, att ett förlängdt uppskof
med beviljande af ifrågavarande anslag skulle kunna föranleda inom
åtskilliga literaturområden så stora luckor, att dessas fyllande helt visst i
hög grad försvårades.

Den begärda höjningen af anslaget till materiel vid universitetsbiblioteket
i Lund anser jag vara af ett synnerligt trängande behof
påkallad. Att något förslag i ämnet icke tillförene under de senast
förflutna åren förelagts Riksdagen af Kongl. Maj:t, torde, såsom bibliotekarien
af Petersens antydt, vara att söka i den omständigheten, att
bibliotekets byggnadsfråga då ännu varit sväfvande. Sedan emellertid
Riksdagen offervilligt medverkat till nämnda frågas lösning på ett för
bibliotekets framtida utveckling betryggande sätt, synes mig tiden nu vara
inne att låta universitetsbiblioteket i Lund komma i åtnjutande af den
för dess utveckling behöfliga förhöjningen i statsanslag; och det i sådant
afseende ifrågasatta beloppet, 9,000 kronor, torde, särskildt med hänsyn
till hvad bibliotekarien af Petersens anfört rörande förhandlingarna vid
1895 års riksdag, kunna anses vara väl afpassadt.

Jag hemställer derför i underdånighet, det. Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att höja anslaget till materiel vid universitetsbiblioteket i Lund
med 9,000 kronor.

44

Åttonde hufvudtiteln.

[14-]

Lärare i
otiatri, rhinologi
och
laryngoskopi
samt amanuens
vid den
otiatriska
polikliniken.

Under förutsättning af bifall till hvad under punkterna 3 —13 föreslagits,
kommer anslaget till universiteten, nu 824,324 kronor, att ökas
med tillhopa 26,650 kronor eller till 850,974 kronor.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Med anledning af lärarekollegiets vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
derom gjorda framställning har kanslern för rikets universitet i
underdånighet hemstält om utverkande på ordinarie stat dels af ett anslag
å 3,000 kronor till aflöning åt en lärare i otiatri, rhinologi och laryngoskopi
med skyldighet för denne att förestå en poliklinik samt att meddela den
undervisning, som vederbörande myndighet kunde komma att ålägga honom,
dels ock ett anslag å 900 kronor till aflöning åt en amanuens vid
den otiatriska polikliniken.

Förevarande framställning har tillkommit på förslag af professorn i
kirurgi vid institutet John Berg, hvilken rörande behofvet af anslagen- i
fråga inom lärarekollegiet anfört hufvudsakligen följande.

Med den snabba och kraftiga utveckling, som den praktiska medicinens
alla discipliner undergått tack vare det gångna århundradets rastlösa
och framgångsrika forskningsarbete, hade tid efter annan särskilda vetenskapsgrenar
nått den teoretiska omfattning och vunnit den praktiska betydelse,
att det aktats nödigt att vid de medicinska högskolorna för dem
anställa egna målsmän. Så hade äfven den vetenskapliga öronläkekonsten
helt och hållet uppstått och utvecklats under det nittonde seklet. På den
fasta grunden af objektivt vetande om örats normala och patologiska anatomi,
som föregående sekel lemnat oss i arf, hade under 1800-talets förra
hälft framstående forskare å detta område uppfört den första vetenskapliga
stommen till en sjelfständig otiatri. I den äldre systervetenskapens, oftalmiatriens,
spår hade forskningen öfver öronsjukdomarnes patologi och
terapi under de senaste femtio åren gjort kraftiga framsteg med tillhjelp
af allt exaktare undersökningsmetoder, genom allt mer fördjupade detaljstudier
inom örats normala och abnorma histologi och fysiologi samt
medelst allt flitigare anlitande af särskilt bakteriologiens och den operativa
kirurgiens hjelpmedel. Men ett vetenskapligt studium af örats sjukdomar
hade snart visat sig omöjligt utan att framför allt näsans och svalgets
patologi samtidigt beaktades, och så hade i samband med otiatrien äfven
rhinologien växt ut till en allt fylligare och otiatrien kompletterande del

Åttonde hufvudtiteln.

45

af den kirurgiska patologien. Så hade det redan i följd af den ständigt [14.]
växande specialliteraturen inom de båda nya vetenskapsgrenarne blifvit en
omöjlighet för kirurgen att följa vetandets framsteg, och derjemte hade på
honom stälts alltjemt stegrade anspråk på en speciel teknisk utbildning,
hvilka han i längden ej mägtat fylla under en samtidig utöfning af en
allmän kirurgisk verksamhet. Följden hade ock blifvit den, att öfverallt
inom den bildade verlden, åtminstone i de större befolkningscentra, särskilda
läkare egnat sin verksamhet uteslutande åt behandlingen af örats,
näsans och halsens sjukdomar. Redan denna omständighet vore ju ett
talande vittnesbörd om den vigt och betydelse, läkarevetenskapens utöfvare
sjelfva tillerkände dessa specialiteter. Men specialistens af vetenskaplig
fackkunskap ledda verksamhet hade ock i sin mån varit det allra kraftigaste
medel att ytterligare öppna först läkarens och sedan äfven allmänhetens
ögon såväl för den stora spridningen och den allvarliga betydelsen af
många bland dessa sjukdomar som ock för den synnerliga vigten af deras
tidiga upptäckande och rationela behandling under förut ringaktade och
försummade stadier. Dock kunde först, sedan förtrogenhet med otiatriens
vigtigaste sjukdomsbilder och undersökningsmetoder blifvit en frukt af den
allmänna läkareutbildningen, de faror verksamt bekämpas, hvilka hotade
så många menniskors lif och helsa genom dessa än häftigt inbrytande, än
förrädiskt smygande infektioner af hörselorganet.

Härefter redogjorde professor Berg för huru inom flere af kulturländerna
staten redan verksamt inskridit för vinnande af detta mål. Så
egde Tyskland inom sina 21 högskolors lärarekårer tillsammans 41 målsmän,
de fleste e. o. professorer, för otiatrien och rhinologien med eller utan
laryngologien, hvarförutom vid åtskilliga universitet dessa vetenskapsgrenar
jemväl bland privatdocenterna egde representanter. Österrike hade vid 4 af
sina (i universitet inalles 12 målsmän för ifrågavarande ämnen, deraf 6
e. o. professorer, och vid 3 af Rysslands 8 universitet funnes 6 representanter
för samma ämnen. Jemväl vid högskolor i Holland, Italien, Frankrike
och England vore dessa specialvetenskaper företrädda. Af särskildt
intresse för oss vore förhållandena i detta afseende i våra grannländer
Danmark och Norge. I Danmark hade år 1898 upprättats en oto-laryngologisk
klinik vid liongl. Frederiks hospital, der undervisningen meddelades
af en föreståndare (docent), som utnämndes af ministeriet på hemställan
af fakulteten. Undervisningen, uti hvilken de studerande frivilligt egde
att deltaga, meddelades genom föreläsningar och öfningar i praktisk oto-,
rhino- och laryngologi. För närvarande skedde undervisningen vid en
poliklinik, vid hvilken jemväl vore anstälde en af ministeriet och en af

46

Åttonde hufvudtiteln.

[14.] föreståndaren aflönad assistent äfvensom två volontär-assistenter, hvilka sistnämnde
ombyttes hvar tredje månad. I Norge hade år 1891 upprättats
en aflönad docentur i öron-, näs- och halssjukdomar i förening med klinik
och poliklinik. Docenten i ämnet hade sedermera utnämnts till tillförordnad
professor, och platsens förste innehafvare vore nu ordinarie professor
för lifstiden. De studerandes tjenstgöring vore obligatorisk, och en nu
nedsatt universitetskomité hade enhälligt föreslagit införande af särskild
examination i ämnet.

Vårt fosterland stode, fortsatte professor Berg, i fråga om den
blifvande läkarens undervisning i öronsjukdomar tillbaka för så godt
som alla Europas öfriga kulturländer. Den svenska medicinska fakultet,
som i främsta rummet hade att öfvervaka, att denna lucka i den praktiska
läkareutbildningen blefve utfyld, vore otvifvelaktigt den i hufvudstaden
förlagda. Der kunde utan svårighet ett tillräckligt rikt och vexlande sjukmaterial
bjudas till underlag för en fruktbringande klinisk undervisning i
öron-, näs- och halssjukdomar. Och redan år 1888 hade institutets lärarekollegium,
i sammanhang med frågan om nya docentstipendier för institutet,
för universitetskanslern påpekat behofvet af att ega en särskild målsman
för läran om örats sjukdomar. Emellertid hade ordnandet af en något sa
när tidsenlig undervisning i detta ämne först och främst förutsatt afslutandet
af lasarettets ny- och tillbyggnad samt särskildt den nya poliklinikbyggnaden.
Efter det sistnämnda väl inrättade anstalt blifvit fäi''dig,
hade också allt sedan år 1892 en till omfånget ständigt växande ambulatorisk
sjukvård derstädes bedrifvits och särskildt hade antalet af de för
öronsjukdomar behandlade så betydligt tillväxt, att det blifvit en tvingande
nödvändighet att utbryta detta ambulatorium från den allmänkirurgi ska
polikliniken. Denna åtgärd hade möjliggjorts genom offervilligheten af en
enskild öronspecialist, hvilken sedan flere år med frivilliga assistenters
hjelp dagligen ledde en mottagning för öron-, näs- och halssjuka, och hade
denna poliklinik under senast förflutna året besökts af omkring 2,000 patienter.
Faktiskt funnes sålunda redan ett rikt undervisningsmaterial
samladt, och tiden vore då inne att genom tillförsäkrandet af en skälig
ersättning samt erforderlig assistens och vetenskapliga utensilier söka för
läroverket vinna en i vetenskapligt hänseende fullt kompetent läkare,
hvilken det ålåge att göra detta material för undervisningen fruktbärande.

För vinnande af omförmälda syfte föreslog nu professor Berg, att
lärarekollegiet ofördröjligen måtte ingå med hemställan om ett årligt anslag
till aflönande af en lärare i otiatri, rhinologi och laryngoskopi. Härjemte
tilläde professor Berg beträffande det nya undervisningsämnets omfattning
och dess målsmans ställning följande: Då de större otiatriska operatio -

Åttonde hufvudtiteln. 47

nerna folie inom kirurgens verksamhetsfält samt till ett rätt betydligt [14.]
antal utfördes vid den kirurgiska kliniken, blefve den nya undervisningens
hufvuduppgifter en metodisk inöfning af otiatriens, rhinologiens och laryngoskopiens
undersökningsmetoder samt inlärandet af öron- och nässjukdomarnes
diagnostik äfvensom de vigtigaste smärre lokalterapeutiska åtgärderna. En
särskild otiatrisk klinik vore väl önskvärd, men utrymme vid lasarettet
kunde ej för närvarande beredas för en dylik, och en undervisning med
ofvan angifna innebörd kräfde ej med nödvändighet annat än en väl
ordnad poliklinik. Då sålunda den nye läraren till sitt förfogande icke
skulle hafva någon egen klinisk sjukafdelning och ej heller skulle ega
någon examinationsskyldighet samt hans deltagande i lärarekollegiets sammanträden
ej vore behöfligt, blefve hans verksamhet ej fullt jemförlig med
en e. o. professors, utan hans lärareställning borde i stället jemföras med
en laborators inom de teoretiska ämnena vid institutet.

Med stöd af det nu anförda framlade professor Berg slutligen det
förslag, att lärarekollegiet måtte till universitetskanslern ingå med ofvanberörda
hemställan om anslag dels till en lärare i otiatri, rhinologi och
laryngoskopi,. dels ock till en amanuens vid den otiatriska polikliniken.

Under den inom lärarekollegiet härom uppkomna öfverläggning yrkades
af e. o. professorn Widmark,. att anslag måtte äskas till en e. o.
professur i nämnda ämnen, men blef professor Bergs förslås; af kollegiet
antaget.

Mot beslutet anmälde e. o. professorerna Widmark och Åkerman reservation,
dervid de, med instämmande till alla delar med professor Berg i
afseende å behofvet af en särskild lärare i öronsjukdomar, framhöllo vigten
af att öronläkekonsten, som med den utveckling, densamma i nyare tider
undergått, icke längre kunde beherskas af kirurgen, äfven såsom läroämne
utbrötes ur kirurgien och erhölle en fullt sjelfständig målsman, hvarjemte
de såsom sin mening uttalade, att genom anställande af en e. o.
professor i stället för en laborator i ämnet såväl krafven på en fullgod
undervisning bättre kunde tillgodoses som ock utsigterna blefve större att
erhålla en för undervisningen väl qvalificerad person.

Uti den skrifvelse till kanslern, som föranledt denne att till Kong!.

Maj:t inkomma med förevarande hemställan, ansluter sig lärarekollegiet i
hufvudsak till professor Bergs yttrande i ämnet samt framhåller än ytterligare,
huru öronläkekonsten och den i närmaste samband dermed stående
läran om näsans och svalgets sjukdomar under senare tid vunnit en så
betydlig utveckling, att svårigheten att beherska den nödiga tekniken och
att ega behöflig operativ färdighet äfvensom att fullt tillegna sig denna
vetenskaps erfarenheter gjort eu specialisering nödvändig, så mycket mer

48 Åttonde hufvudtiteln.

som erfarenheten visat, att hithörande sjukdomar hade mycket stor praktisk
betydelse. Och den praktiska utöfningen af denna gren af läkekonsten
hade äfven mer och mer öfvertagits af specialister, hvilka ensamma
fullt kunde beherska densamma. Men på samma gång gjorde betydelsen
af dessa sjukdomar det mer och mer behöfligt att i den allmänna läkarebildningen
inginge en viss utbildning äfven i detta fack.

Vidare framhålles i nämnda skrifvelse krafvet å ett biträde till den
nye läraren i hans verksamhet. Men att erhålla ett tillräckligt utbildadt
sådant utan att kunna erbjuda förmånen af lön och tjenstårsberäkning
vore naturligtvis mycket vanskligt, hvarför lärarekollegiet på grund af de
anspråk, som komme att ställas på den amanuens, hvarom nu vore fråga,
ansåge sig böra begära samma ersättning åt honom, som åt de kliniska
amanuenserna utginge, eller 900 kronor.

På ett öfvertygande sätt hafva, synes det mig, vederbörande påvisat behofvet
af att vid karolinska mediko-kirurgiska institutet upprättas en lärareplats
uti ifrågavarande ämnen. Väl kan, såsom också skett, ifrågasättas,
huruvida ej syftemålet bäst vunnes genom anställande af en e. o. professor
i dessa ämnen. Men då lärarekollegiets flertal likasom ock universitetskanslern
anse, att en väsentlig vinst för läkareutbildningen i vårt land
skulle ernås, derest lärarekollegiets framställning vunne afseende, finner
jag ej skäl vara för handen att nu begära anslag till en e. o. professur,
utan håller jag före, att inrättandet af en lärareplats af föreslagen beskaffenhet
för närvarande kan fylla undervisningens berättigade kraf. Dervid
anser jag emellertid nödigt, att denne lärare vid sin verksamhet såsom
biträde erhåller en amanuens, för hvilken dock aflöningen ej torde behöfva
sättas högre än den för amanuenserna vid polikliniker vanliga eller 750
kronor. Jag tillstyrker derför i underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att på ordinarie stat för karolinska mediko-kirurgiska
institutet bevilja dels till aflöning åt en lärare i otiatri, rhinologi och laryrigoskopi,
med skyldighet för denne att förestå en poliklinik samt att meddela
den undervisning, som i vederbörlig ordning kan komma att honom
åläggas, ett belopp af 3,000 kronor, dels ock till arfvode åt en amanuens
vid den otiatriska polikliniken 750 kronor.

[15.] Bland de under år 1900 af lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirur Amanuens

ridpiska institutet framburna, af kanslern för rikets universitet understödda
^kihik^få^anslagsyrkanden befinner sig äfven en framställning om beviljande på orserafimer-
dinarie stat af ett anslag å 900 kronor till aflöning af en amanuens vid
lasarettet, gynekologiska klinik å ser ajimer läsår ettet.

Åttonde liuivudtitelu.

49

Lärarekollegiet har till stöd för berörda framställning anfört hufvud* [15.]
sakligen följande.

A det gamla serafimerlasarettets gynekologiska klinik hade under 15
år antalet patienter å polikliniken i medeltal varit 202 årligen samt under
11 år antalet å kliniken intagna patienter i medeltal utgjort Öl hvarje år.

Sedan det nya serafimerlasarettets gynekologiska klinik öppnats, hade derstädes
blifvit tillfälle att utföra gynekologiska operationer, och ett stort
antal sådana hade äfven der blifvit utförda, hvarjemte dessutom ett betydande
antal derstädes erhållit klinisk eller poliklinisk vård, såsom framginge
af följande uppgifter:

År 1895 var antalet patienter å polikliniken 401, å kliniken 137 samt antalet operationer 132

» 1896		2>	2>	3>	358,	»	175		124
» 1897	$			»	438,		229		134
» 1898		»	Tf	2*	434,		201		153
» 1899					501.	»	206	» »	143
» 1900 Vr27/*	»				409,	»	143	» »	75

Emellertid vore en stegring i antalet af å kliniken vårdade äfvensom
af utförda operationer att emotse, enär en särskild operationssal nu hölle
på att inredas för denna klinik och sängantalet inom kort torde erhålla
en betydande tillökning. Men serafimerlasarettets gynekologiska klinik
lede af en mycket känbar brist, då densamma saknade aflöning åt en
amanuens. Platsen såsom amanuens hade nämligen, i afsaknad af lön och
dermed förenad rätt till tjenstårsberäkning, varit svår att besätta, och det
hade i allmänhet ej lyckats att till densamma förvärfva andra än medicine
kandidater, stundom på ett temligen tidigt stadium af deras studiebana.
Men att på ett tillfredsställande sätt handhafva eu klinik sådan som denna
utan att såsom amanuens hafva en tillräckligt utbildad person vore synnerligen
svårt. Skötseln af patienterna måste nämligen vid en del tillfällen
vara beroende af amanuensen, såsom vid hastigt påkommande blödning,
efterbehandling af operationer in. m., då klinikchefen naturligtvis ej
alltid kunde vara till hands och ej heller hunne anlända i tid att sjelf
vidtaga den nödiga behandlingen. I ett sådant fall kunde patientens lif
vara beroende af amanuensens duglighet.

Då denna gynekologiska klinik jemte kliniken på Sabbatsbergs sjukhus
vore väl behöflig för undervisningen samt då tillgodoseendet af sjukvården
mer och mer gjorde det till en tvingande nödvändighet att söka anskaffa,
så vidt möjligt vore, fullständigt utbildade amanuenser, heinstälde iärarekollegiet
om anslag till lön åt en amanuens vid den gynekologiska kliniken
å serafimerlasarettet. Arbetet för denne amanuens vore lika ansvarsfullt
och kräfvande som för andra amanuenser å serafimerlasarettets kliniker,

Bill. till llikscl. Prål. 1001. 1 Sami. 1 Afd. 7

50 Åttonde Iiufvudtitelu.

hvarför lönen syntes böra sättas till samma belopp som för dessa eller
900 kronor. Och då denne amanuens blefve anstäld vid en af staten
underhållen klinik, ansåge sig lärarekollegiet böra begära aflöning för
honom på ordinarie stat, i olikhet med hvad förhållandet vore med aflöningen
för amanuensen vid den gynekologiska kliniken vid Sabbatsberg,
der klinikens upplåtande för undervisning vore beroende på aftal med
Stockholms stad, hvilket aftal kunde brytas.

Behofvet af nu ifrågakomma amanuenstjenst anser jag vara obestridligt,
För att kunna för den ansvarsfulla platsen förvärfva fullt kompetenta
personer och undvika allt för täta ombyten derå torde ock, såsom
lärarekollegiet anfört, vara nödvändigt, att åt dess innehafvare beredes
ersättning lika med den, amanuenser å klinikerna i allmänhet åtnjuta, samt
att det härför anslagna beloppet uppföres på ordinarie stat. Jag får derför
i underdånighet hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till aflöning af en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska institutets
gynekologiska klinik å serafimerlasarettet på ordinarie stat bevilja ett
belopp af 900 kronor.

[16.] Vid anmälan af karolinska mediko-kirurgiska institutets anslagsbehof

Åiderstiiiägg har kanslern för rikets universitet förordat bifall till eu af maskinisten och
inititntVan- e^aren institutet gjord ansökning att honom måtte beredas en lönestäide
mask!-förhöjning å 200 kronor samt två ald er stillägg, hvardera å 100 kronor,
mst och delare.efter 5 och 10 års tjenstgöring äfvensom att han måtte för åtnjutande af
ålderstilliigg få tillgodoräkna sig sin hittills uppnådda tjenstetid.

I den skrifvelse, hvarmed lärarekollegiet vid institutet till kanslern
öfverlemnat ifrågavarande ansökning, framhåller kollegiet, att densamma
synes berättigad och mycket förtjent af kollegiets förord. Till stöd härför
anför kollegiet bland annat följande.

Vid 1886 års riksdag hade beviljats 1,000 kronor till lön åt en eldare
och maskinist vid institutet, hvilken skulle sköta uppvärmningsapparaten
samt maskinen för ventilering i den då fullbordade byggnaden för den
anatomiska med flere institutioner. I sin skrifvelse med begäran om anslag
för detta ändamål hade lärarekollegiet påvisat, att lönen ej kunde
sättas lägre än till berörda belopp. Erfarenheten hade äfven visat, att
med hänsyn till dåvarande löneförhållanden den begärda lönen vore väl
knapp, enär uppvärmningen kräfde mera arbete än man då, innan
erfarenhet vunnits, förutsatt och i sistnämnda skrifvelse angifvit. Apparaten
för uppvärmning måste nämligen under en stor del af vintern hållas i
verksamhet natt och dag. Efter anslagets beviljande hade dessutom, i

Åttonde hufvudtiteln.

51

sammanhang med den allmänna stegringen af lefnadsomkostnader m. m.,
en höjning i anspråken på löneförmåner egt rum inom maskinistfacket.

Af en vid ansökningen fogad tablå öfver aflöningarna för eldare och
maskinister vid åtskilliga sjukhus och andra allmänna inrättningar i Stockholm
framginge, att ifrågavarande maskinist åtnjöte afgjordt lägre lön än
de öfriga samt att en del af dessa hade afsevärdt högre löneförmåner än
dem, som nu för institutets maskinist ifrågasatts.

Vidare ville kollegiet påpeka, att maskinistbefattningen vore mycket
ansvarsfull. Utom de olägenheter och faror, som ett vanvårdande af
maskinen skulle kunna medföra, vore det uppenbart, att vårdslöshet vid
dess skötande kunde vålla betydliga utgifter för bränsle m. m. Det vore
derför vigtigt att på denna post hafva en pålitlig och omtänksam man,
och i detta afseende hade den nuvarande maskinisten, hvilken allt sedan
tjensten inrättades innehaft densamma, gjort sig synnerligen väl förtjent
af erkännande.

De löneförmåner, utgörande kontant lön jemte fri bostad och vedbrand,
som äro förenade med ifrågavarande maskinistbefattning, synas
mig ej motsvara det ansvarsfulla och efter tjenstens inrättande betydligt
ökade arbete, som åligger denna befattnings innehafvare. Särskildt under
nuvarande tider, då personer tillhörande maskinistfacket lätteligen kunna
erhålla fördelaktig anställning i enskild tjenst, är det nödigt att för
dylika befattningar i statens tjenst afsevärdt lägre aflöningsförmåner ej
äro gällande. Dock anser jag, att för vinnande i förevarande fall af det
åsyftade målet ett bifall till den gjorda framställningen i hela dess vidd
ej erfordras, utan finner jag lämpligast att för närvarande förorda bifall
allenast till utverkande af de ifrågasatta ålderstilläggen, Indika torde böra
utgå af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Jag får alltså tillstyrka, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
dels medgifva, att den vid karolinska mediko-kirurgiska institutet anstälde
maskinisten och eldaren må ega att komma i åtnjutande af två
ålderstillägg, hvartdera å 100 kronor, efter 5 och 10 års väl vitsordad
tjenstgöring, med rätt för den nuvarande maskinisten och eldaren att
räkna sig till godo den tid han redan varit i institutets tjenst anstäld;

dels ock förklara, att ifrågavarande ålderstillägg skola utgå af det
under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg.

Vidare får jag anmäla en af lärarekollegiet vid karolinska mediko- [17.]
kirurgiska institutet i sammanhang med öfriga anslagskraf gjord fram- ÅUpstiiiägg
ställning om utverkande hos 1901 års riksdag af anslag till förbättrande betjenteT*id"
af aflöning sför maner na för sex vid institutet anstälde vaktmästare. institutet.

52

Åttonde hn fynd titeln.

Denna hemställan har tillkommit i anledning af en till lärarekollegiet
ingifven ansökning, undertecknad af fem vaktmästare, anstälde vid fysiologiska,
histologiska, patologisk-anatomiska, anatomiska och kemiska institutionerna.
I denna ansökning anhöllo sökandena, under framhållande
deraf att de af dem innehafda befattningarna af sina innehafvare kräfde
yrkesskicklighet och delvis vore af helsofarlig beskaffenhet samt att tjenstgöringen
vore synnerligen ansvarsfull och ansträngande, att lärarekollegiet
måtte, särskildt i betraktande af de senare årens stegring i lefnadsomkostnader,
bereda sökandena en löneförhöjning å 200 kronor samt derjemte
två ålderstillägg, hvardera å 100 kronor, efter 5 och 10 års tjenstgöring,
hvarjemte sökandena anhöllo, att de måtte förklaras berättigade att för
åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid de redan tjenstgjort
såsom vaktmästare vid institutet.

I anledning af denna ansökning har lärarekollegiet anfört följande.

Sedan slutet af 1870-talet hade vaktmästarnes aflöning utgjort 750
kronor, förutom förmånen af husrum och vedbrand. Under senare tider
hade som bekant icke oväsentliga förhöjningar i lefnadsomkostnader egt
rum, och särskildt på sista tiden hade i Stockholm denna stegring varit
ganska märkbar, hvarför en förbättring af vaktmästarnes löneförmåner
vore af behofvet synnerligen påkallad. Detta framginge särskildt vid en
jemförelse med aflöningsförhållandena vid liknande fenster i Stockholm
vid statens och stadens verk och inrättningar, angående hvilka sökandena
bifogat uppgifter, utvisande att institutets vaktmästare tillhörde de lägst
aflönade samt att åtskilliga af de öfriga vaktmästarne derjemte åtnjöte
ålderstillägg. Och dock torde med fog kunna sägas, att vaktmästaretjensterna
vid institutet stälde lika stora och i afseende å krafvet på yrkesskicklighet
ännu större anspråk på sina innehafvare än vaktmästaretjenster
i allmänhet. Tillfälle till extra förtjenst utom institutet vore för institutets
vaktmästare i allmänhet ringa. Under lästerminerna vore de bundna
af sin tjenst, och samma förhållande rådde delvis under julferierna, i allt
fall så, att vaktmästarne icke då kunde åtaga sig något mera ihållande arbete
utom institutet. Allenast under sommarferierna torde de kunna sägas
hafva någon tids ledighet, ehuru denna allt efter arbetenas fortgång på
vederbörande institution vore mycket vexlande. Deras extra förtjenst vore
derför i allmänhet endast sådan, som de genom extra arbete inom institutet
kunde erhålla. För verksamheten vid institutionerna vore det af
synnerlig betydelse att hafva god och pålitlig betjening. Derför vore det ock
nödigt att kunna erbjuda densamma eu tillfredsställande aflöning. Men
det vore jemväl önskvärd! att kunna tillförsäkra betjeningen lönetillägg
efter viss tids tjenstgöring. För att kunna sköta dessa fenster väl, be -

Åttonde hnfyudtiteln.

53

höfdes nämligen en viss fackmässig utbildning, hvilken först under tjen- [17.]
stens utöfning mer och mer kunde förvärfvas. Derför vore det ock nödigt
att vid tjensterna få behålla de personer, som nått en sådan utbildning.
Om löneförhöjning nu icke beviljades, kunde lätt inträffa, såsom
jemväl en och annan gång förekommit, att vaktmästarne efter några års
tjenstgöring toge afsked för att söka mer lönande sysselsättning.

Utom sökandena funnes ännu en vaktmästare vid institutet, nämligen
den vid bakteriologiska afdelningen anstälde, hvilken med samma fog borde
erhålla löneförbättring. Den nuvarande innehafvaren af berörda tjenst,
hvilken åtnjöte en lön af 750 kronor samt i hyresbidrag 300 kronor, så
länge bostad ej kunde beredas honom inom institutet, hade emellertid vid
tiden för ansökningens ingifvande varit antagen såsom biträde under en
forskningsfärd till Grönland och således varit förhindrad att förena sig i
ansökningen.

På grund af hvad lärarekollegiet sålunda anfört hemstälde kollegiet
om kanslerns medverkan dels till erhållande af en förhöjning af lönerna
för sex vaktmästare vid institutet med 200 kronor för en hvar af dem,
dels ock dertill att desse vaktmästare måtte erhålla rätt till två ålderstillägg
å lönen, hvartdera å 100 kronor, efter 5 och 10 års väl vitsordad
tjenstgöring.

Kanslern har på det lifligaste förordat bifall till lärarekollegiets framställning
äfvensom hemstält, att ''de nuvarande tjenstinnehafvarne måtte
för åtnjutande af ålderstillägg få räkna sig till godo den tid de redan
innehaft sina tjenster.

Den nu af mig omförmälda framställningen synes mig mycket behjertansvärd.
Äfven under förutsättning att ifrågavarande vaktmästare
kunde bereda sig något tillfälle till extra förtjenst, måste dock erkännas,
att deras ekonomiska ställning icke är utan svårigheter, särskildt derest de
hafva familj att försörja. Jag anser mig derför höra i underdånighet förorda,
att någon lättnad i dessa svårigheter dem beredes. Ehuruväl den
gjorda framställningen i dess helhet ej synes mig obillig, anser jag mig
dock ej nu böra yrka bifall till densamma i hvad den afser förhöjning i
vaktmästarnes löner, då frågan derom torde böra anstå till dess en allmän
reglering af löneförmånerna för vaktmästarne vid statens verk i Stockholm
eger rum. De ifrågasatta ålderstilläggen anser jag mig deremot böra tillstyrka.
Derest dessa beviljas, komma ifrågavarande tjensters innehafvare
att efter tio års tjenstgöring erhålla en aflöning, motsvarande förste vaktmästarnes
i embetsverken. Ålderstilliiggen torde lämpligen kunna utgå af
åttonde hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

54

Åttonde hufvudtiteln.

[18].

Nya ordinari
lärarebefattningar.

t

Jag far alltså tillstyrka, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
dels medgifva, att innehafvarne af de nu vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet befintliga vaktmästare^ enster na vid fysiologiska, histologiska,
patologisk-anatomiska, anatomiska, kemiska och bakteriologiska institutionerna
må ega att komina i åtnjutande af två ålderstillägg, hvartdera å
100 kronor, efter 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, med rätt för en
hvar af de nuvarande innehafvarne af nämnda fenster att räkna sig till
godo den tid han redan varit såsom vaktmästare i institutets tjenst anstäld;

dels ock förklara, att ifrågavarande ålderstillägg skola utgå af det
under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg.

Bifall till hvad jag under punkterna 16 och 17 föreslagit föranleder
icke förhöjning i något af Riksdagen beviljadt anslag.

Derest åter hvad jag under punkterna 14 och 15 hemstält vinner godkännande,
kommer anslaget till karolinska mediko-kirurgiska institutet,
nu 202,350 kronor, att ökas med tillhopa 4,650 kronor eller till 207,000
kronor.

Allmänna läroverken.

I en den 13 juni 1893 inkommen underdånig petition hemstälde ett
cStort antal ordinarie och extra ordinarie lärare vid de allmänna läroverken,
huruvida icke åt de extra ordinarie lärarne, hvilka genom beslut
vid 1892 års riksdag fått sina löneförmåner icke obetydligt förbättrade,
äfven borde och kunde beredas en annan och mera betryggad samt för
såväl lärarekåren som staten mera värdig ställning än dittills. Petitionärerna
anhöllo för detta ändamål bland annat, att Kongl. Maj:t täcktes
vidtaga åtgärder för att i den vidsträcktaste man, som förhållandena det
medgåfve, besätta de lärarebefattningar, som då uppehölles af extra lärare,
med ordinarie innehafvare.

Till stöd för framställningen i denna punkt anfördes i hufvudsak:
att, enär det växande behofvet af lärarekrafter i allmänhet hos oss tillgodosetts
genom anställande af extra ordinarie lärare i stället för genom
ordinarie platsers upprättande, vid denna tid omkring 130 lärareplatser,
hvilka år från år visat sig nödvändiga, måste upprätthållas af extra
ordinarie lärare, ehuru sådana endast borde användas såsom vikarier
vid inträffande ledigheter eller i de undantagsfall, då läroverk visade en
så hastig tillväxt, att denna kunde anses vara tillfällig; att i följd af
berörda sätt att fylla behofvet af ökade lärarekrafter dels vid åtskilliga
större läroverk, hvilka snabbt utvecklat sig, antalet extra lärare blifvit

Åttonde liufVudtiteln. 55

oproportionerligt stort i jemförelse med antalet ordinarie lärare, dels utsigten
till befordran för de extra ordinarie lärarne blifvit öfver höfvan inskränkt,
i det att derigenom å ena sidan årliga medeltalet af ledigförklarade tjenster
blifvit mindre och å andra sidan antalet sökande större, än hvad under
sundare förhållanden skulle hafva varit fallet; att de äldre extra ordinarie
lärarnes ställning i synnerhet vore bedröflig: deras förordnande kunde upphöra
när som helst utan något deras eget förvållande, och träffades de af
sjukdom, förlorade de sin anställning och lemnades af staten alldeles utan
existensmedel, så att för dem intet annat återstode än att anlita den enskilda
eller allmänna barmhertigheten, hvarjemte förhållandet blefve än värre, då
de till sist blefve åt ålder urståndsätta eller mindre lämpliga att vidare
tjenstgöra; att den undervisande och uppfostrande verksamhet, som en
extra lärare under trycket af en sådan ställning och med sådana framtidsutsigter
kunde utöfva, också blefve på ett betänkligt sätt förlamad
samt icke medförde allt det gagn, den eljest kunnat; samt att det vore af
vigt, att icke inom lärarekåren skapades ett proletariat, om lärarekåren
skulle på ett någorlunda tillfredsställande sätt kunna motsvara de anspråk,
hvilka så i fråga om kunskaper och skicklighet som i socialt hänseende
stäldes på densamma, och framför allt om den skulle kunna inför lärjungar
och målsmän bevara den auktoritet och det oberoende, som ett rätt utöfvande
af lärarekallet kräfde.

Denna petition öfverlemnades genom nådig remiss till den för utarbetande
af förslag till stadga för rikets allmänna läroverk den 6 juni 1890
i nåder förordnade komité, hvilken kallats till nytt sammanträde den 10
juni 1893, och anbefaldes dervid komiterade att ej mindre taga petitionen
i öfvervägande vid behandlingen af sådana med densainmas syfte sammanhängande
frågor, om hvilka komiterade fått uppdrag att afgifva yttrande
och förslag, än äfven att afgifva det utlåtande i öfrig!, hvartill petitionen
kunde anses föranleda.

I det utlåtande, som komiterade med anledning häraf den 14 december
1893 afgåfvo och som finnes upptaget i det protokoll öfver ecklesiastikärenden,
hvaraf utdrag bifogades nådiga propositionen n:o 57 till 1894
års riksdag angående öfverflyttning till allmänna indragningsstaten af åtskilliga
lärares aflöning samt rörande understöd åt extra ordinarie lärare vid
allmänna läroverken under förfall på grund af sjukdom, anförde komiterade
beträffande nu ifrågavarande punkt af berörda petition i hufvudsak
följande.

Komiterade vore öfvertygade, att, såsom i petitionen funnes angifvet,
orsaken till det ogynsamma läge, hvari de extra ordinarie ämneslärarne
hos oss befunne sig med afseende på utsigten till ordinarie anställning,

[18.]

56

Åttonde Lufvudtiteln.

närmast vore att söka i det förhållandet, att behofvet af ökade lärarekrafter
vid de allmänna läroverken under längre tid och i stor utsträckning
tillgodosetts genom anställande af extra lärare, hvilka med hänsyn till
tjenstgöring varit likstälda med de ordinarie lärarne, men som förordnats
blott för en termin eller ett år i sänder. Forskade man åter efter grunden
till detta förfaringssätt, skulle man utan tvifvel finna densamma i den hos oss
gängse uppfattningen, att alla inträdessökande, som uppfylt vilkoren för
intagning i viss klass vid allmänt läroverk, också der borde mottagas.
Tydligt vore nämligen, att tillämpningen af denna grundsats måste föranleda,
att understundom lärjungeantalet i vissa klasser af de särskilda läroverken
vid början af en lästermin visade sig vara så stort, att det icke
längre kunde undervisas af samme lärare, hvarför dessa klasser måste delas
i parallelafdelningar och nya lärarekrafter i hast anskaffas. Detta hade
skett genom anställande af duplikanter och extra lärare. Då de nya lärareplatser,
som sålunda uppkommit, föranledts af ett tillfälligt behof, skulle
de försvinna, då behofvet upphört. Så hade också på några ställen egt
rum, men på andra ställen hade tilloppet af lärjungar under en längre tid
varit lika stort eller ökats, och i följd häraf hade extra lärarnes antal vid
dessa läroverk måst bibehållas oförändradt eller ökas, till dess man beslutit
sig för att anse behofvet af ökade lärarekrafter vid nämnda läroverk konstant
och med anledning deraf inrättat nya fasta lärai’eplatser vid desamma
eller upprättat helt och hållet nya läroverk för att upptaga de lärjungar,
som icke finge plats vid de äldre. Hade en dylik reglering af ett eller
annat skäl uteblifvit under en längre tid, hvarunder lärjungeantalet betydligt
vuxit eller förändrade undervisningsmetoder gjort det nödvändigt att
minska lärjungeantalet i de särskilda afdelningarna, måste tydligen småningom
uppstå en talrik skara af extra lärare, som år efter år anstäldes
och användes och som i sjelfva verket utgjorde en konstant lärareklass
med lägre aflöning och utan de förmåner i öfrigt, som tillkomme ordinarie
lärare.

Lätt vore att inse, att, så länge de allmänna läroverken ansåges skyldiga
att mottaga alla inträdessökande, som fullgjort vilkoren för inträde,
så länge måste behofvet af extra lärare i någon mån qvarstå; ty äfven om
lärjungeantalet i det hela förblefve konstant eller blott obetydligt stege,
komme det dock utan tvifvel att olika fördela sig på de särskilda läroverken,
men först efter några år kunde man afgöra, om ökningen på ett
ställe och minskningen på ett annat vore så konstant, att åtgärder borde
vidtagas för att öka antalet ordinarie lärare vid det förra och minska detsamma
vid det senare.

Redan ganska tidigt hade man äfven insett nödvändigheten af att vid

Åttonde lmfvudtiteln.

57

statens läroverk använda duplikanter'' och extra lärare, ehuru man vid här [18.]
afsedda tid icke ansett omöjligt för en lärare att med framgång undervisa
en klass på 50 lärjungar och derutöfver. Sålunda hette det i 1820 års
skolordning, tredje sektionen, kap. 3 § 11: »Duplicanter och Vicarier, de
förra- i afseende på en större mängd ungdom, de senare för sjukdom och
andra tillfälliga laga förfall, eller lagligen meddelad permission, utnämne
Biskopen inför- Consistorii protokoll ——. Då den orsak, hvarför Duplicanten
eller Vicarien är tillsatt, upphörer, varde han från sin befattning
och thy åtföljande förmåner entledigad». Denna föreskrift upprepades i
1856 års skolstadga § 72, der den hade följande lydelse: »Duplikant, vikarie
och extra lärare ege Ephorus, efter inhemtadt utlåtande af vederbörande
Rektor, att inför Consistorii protokoll förordna —- —- — —• — — — —.
Saknar läroverk medel till duplikants, vikaries eller extra lärares aflöning,
må Ephorus, innan förordnande meddelas, hos Kongl. Maj:t göra underdånig
anmälan om behofvet». Senare delen af denna föreskrift lydde åter
i skolstadgan af år 1859 § 82 sålunda: »Har antalet af lärjungar vid något
läroverk så tilltagit, att de ordinarie lärarne ej förmå behörigen upprätthålla
undervisningen, göre Eforus ofördröjligen derom hos Kongl. Maj:t
underdånig anmälan».

Dels brist på medel till duplikanters och extra lärares aflöning, dels
den ofvan hämnda åsigten angående det antal lärjungar, som samtidigt
kunde af eu lärare undervisas, hade emellertid gjort, att antalet extra lärare
under förra hälften af detta århundrade aldrig blifvit synnerligen stort.

Så hade duplikanternas antal utgjort år 1824 7, år 1832 5 och år 1843
11, hvarjemte år 1824 förekommit 7 och år 1832 8 extra lärare i naturalhistoria.
Förekomsten af dessa extra lärare i naturalhistoria hade dock
icke orsakats af lärjungeantalets storlek, utan af behofvet att utvidga
undervisningen i detta ämne, ehuru tillgång till ordinarie lärare deri ej
funnits.

De hinder för undervisningens ändamålsenliga bedrifvande, som föranleddes
af de allt för stora klasserna, hade emellertid snart fallit i ögonen,
och till deras undanrödjande hade man yrkat än på anslag för anställande
af duplikanter, än att ett högsta lärjungeantal skulle bestämmas
för hvarje klass och att, sedan detta antal vid en skola vore fullt, flere
lärjungar der icke skulle mottagas. Nya skolor skulle deremot upprättas
för att upptaga dem, som ej finge plats i de gamla. Sålunda hade 1825
—1828 års komité för öfverseende af rikets allmänna undervisningsverk
antagit, att 30, högst 40, lärjungar vore det största antal, som af en lärare
kunde efter ambulatorisk läsning med full framgång undervisas, samt ansett
oundvikligt, att, der detta antal betydligt ökades, behofvet fyldes ge tiih.

till tiilesd. /''rot. IDOL 1 Hand. / AJit. 8

58

Åttonde hufyudtiteln.

nom duplikanter. Mot detta förslag hade 1832 års skolrevision anmärkt,
att, om eu skola eller en klass blefve så uppfyld med lärjungar, att den
ej kunde skötas af de vanlige lärarne, utrymmet merendels äfven vore så
knappt, att en ännu större trängsel skulle både vara menlig för lärjungarnes
helsa och hinderlig för flere öfningar. Det syntes derför ej vara
skäl att genom antagande af flere lärjungar på ett sådant ställe ännu mera
öka dessa svårigheter. Hellre borde man undersöka, af hvilka orsaker
detta starkare tillopp föranleddes; och vore de öfriga skolorna i stiftet
föga besökta, skulle man tillse, om det härledde sig deraf att lärarne vid
dessa vore mindre skickliga och mindre samvetsgranna eller att lärokurserna
vid alla stiftets skolor icke vore lika ordnade o. s. v. Vore åter alla stiftsskolorna
så mycket besökta, att brist på utrymme yppades öfverallt, behöfde
tydligen stiftets läroverk utvidgas, hvilket, enligt revisionens tanke, lämpligare
kunde ske derigenom att någon af de smärre skolorna förökades med en
eller flere nya klasser än derigenom att en redan fullständig skola erhölle en
ny lärare. Antagandet af duplikanter vid fullständig skola skulle alltid
mer eller mindre rubba hennes plan och borde äfven ur detta skäl icke
tillstyrkas. På grund häraf hade revisionen gjort följande hemställan: »I
Förberedande Classen må vara högst 50, i de öfriga 30, högst 40 Lärjungar.
Anmäler sig till inskrifning ett så stort antal, att ej alla kunna
mottagas enligt denna bestämning, så böra till rum i Förberedande Classen,
ibland dem, som i pröfningen blifvit godkände, de äldste hafva företräde.
De, som en gång blifvit i skolan intagne och befinnas fullt skicklige till
uppflyttning i högre Class, böra dertill hafva företrädesrätt framför dem,
som, utan att förut hafva varit i skolan, sig till inträde anmäla; men i
afseende på de sednare förhålles lika med dem, hvilka söka inträde i den
Förberedande Classen». Denna revisionens hemställan hade icke föranledt
någon åtgärd från regeringens sida, och den följande eller 1843 års skolrevision
hade i denna fråga intagit en helt annan ståndpunkt. Med afseende
härå yttrade denna revision, att, ehuru revisionen icke vore i tillfälle
att bestämma, huru stort antal lärjungar kunde af en lärare behörigen
skötas, helst sådant i så betydlig mån ankomme på lärares olika förmåga,
torde dock för gifvet. kunna antagas, att flere än 25 till 30 lärjungar icke
kunde af en lärare behörigen skötas och att, då antalet ginge deröfver, duplikant
borde tillsättas. Och hemstälde revisionen, att, som af de inkomna
berättelserna framgått, att uti flere högre och lägre skolor tilloppet af lärjungar
vore så stort, att deras undervisning icke kunde af det för handen
varande lärareantalet tillbörligt bestridas, genom nådig proposition till rikets
näst sammanträdande ständer måtte varda äskadt ett anslag, af hvilket

Åttonde hufrudtiteln. 59

på underdånig anmälan af vederbörande eforer arfvoden för så lång tid
behofvet kräfde måtte åt extra lärare i nåder varda anvisade.

För skolornas skyldighet att mottaga alla inträdessökande, som fullgjort
vilkoren för intagning, hade 1856—1858 års riksdag ganska bestämdt
uttalat sig, men syntes hafva afsett, att det derigenom uppkommande
behofvet af ökade lärarekrafter skulle tillgodoses genom anställande
af ordinarie och icke af extra ordinarie lärare. I sin underdåniga skrifvelse
den 25 februari 1858 hade nämligen Rikets Ständer yttrat, att Rikets
Ständer, som ansett, att, då vid de högre elementarläroverken lärjungarnes
antal stege till 200, ett normalantal af 16 lärare torde böra anragas samt
att, då antalet af lärjungar ökades med 30 eller 40, en lärare utöfver det
nämnda normalantalet borde påräknas, funnit det böra föreskrifvas, dels
att städse de båda yngste lärarne vid hvarje skola, i händelse de genom
framdeles inträffande förändringar skulle finnas umbärlige, måtte förklaras
skyldige att inträda i tjenstgöring vid annan skola, helst inom stiftet, dels
att läroverksstyrelsen i hvarje stift måtte tilläggas rättighet att för hvarje
gång lärjungeantalet vid ett läroverk ökades med 30 eller 40, om så
lämpligt pröfvades, inkomma med anmälan om behofvet af ännu en ny
lärare, hvilken då finge anställas med samma rättigheter och skyldigheter
som de öfrige.

I öfverensstämmelse med denna grundsats, som af Riksdagen i det
hela syntes hafva fasthållits under de två följande årtiondena, hade anslag
beviljats dels till inrättande af nya läroverk dels hufvudsakligen till utvidgande
af de befintliga genom tilläggande af en mängd nya ordinarie lärarebefattningar.
Så hade vid här ifrågavarande läroverk de ordinarie
lärarebefattningarnas antal, som år 1824 utgjorde 362, år 1832 stigit till
376, år 1843 till 380 och år *1853 till 394 (deraf 26 lärare i främmande
språk och naturalhistoria med lägre aflöning), år 1858 till 528, år 1864
till 613, år 1873 till 756 och år 1882 till 808.

Oaktadt denna raska stegring af de ordinarie lärarnes antal hade
emellertid extra lärare ej kunnat undvaras. Visserligen hade understundom
deras antal minskats ganska betydligt, då ett större antal fasta platser tillkommit,
men snart hade det åter stigit ganska snabbt. Så hade antalet
af statsmedel aflönade duplikanter och extra lärare utgjort år 1824 14,
år 1832 13, år 1843 11, år 1853 70, år 1864 44, år 1873 74 och år 1882
116. Till jemförelse härmed borde anföras lärjungeantalet vid ifrågavarande
läroverk under nämnda år, för så vidt det kunnat utrönas. Detta
hade utgjort år 1824 4,852, år 1832 5,053, år 1843 5,817, år 1858 7,819,
år 1864 11,664, år 1873 12,373 och år 1882 15,107.

Redan 1870—1872 års skolkomité hade anmärkt, att ofvannämnda af

60

Åttonde hnfvndtiteln.

[18.] 1856—1858 års riksdag uppsmida och af regeringen gillade grundsats icke

kunnat genomföras, i synnerhet derför att behofvet af Lärarekrafter vid
ett läroverk berodde icke blott på antalet lärjungar i det hela, utan nästan
i lika hög grad på deras fördelning på särskilda klasser och undervisningslinier.
Det hade derför ofta visat sig, att ett läroverk med ett vida mindre
lärjungean tall än ett annat kräft ett större antal lärare. Komitén hade
vidare framhållit de olägenheter, upprättandet af parallelafdelningar medförde
för undervisningen. För att få en parallelafdelning till stånd vore
det nämligen ej nog med att anställa en ny lärare, ty denne kunde i
allmänhet icke öfvertaga hela undervisningen i den nya afdelningen,
utan ett utbyte af lärarekrafter i flere klasser måste vanligen ega rum för
att få undervisningen för den nya afdelningen något så när väl ordnad.
Denna rubbning'' i arbetsordningen upprepades år efter år, ty om en parallelafdelning
det ena året upprättades i andra klassen, så föranleddes
deraf i vanliga fall en parallelafdelning i tredje klassen under det följande
året och en i fjerde under det derpå följande o. s. v. Det kunde derför
icke undvikas, att åtskilliga lärjungar till stort men för sina studier finge
år efter år byta om lärare i samma ämnen. Denna med flere olägenheter,
som härflöto ur de ständigt vexlande parallelafdelningarna, hade föranledt
komitén att föreslå, att så kallade parallelklasser eller parallelafdelningar
skulle upphöra och endast enkla klasser och afdelningar finnas, samt att
ett lärjungeantal af 40 för hvar och en af de fem lägre klasserna samt
30 för'' hvardera af de öfriga klassernas afdelningar måtte bestämmas såsom
det högsta tillåtna.

Detta komiténs förslag hade emellertid väckt lifligt motstånd från
många håll och det af flere skal, deribland att man ansett det: af komitén
såsom tillåtet föreslagna lärjungeantalet för de särskilda klasserna alldeles
för högt samt att man ej kunnat godkänna de medel, hvarigenom komitén
sökt minska tilloppet till den lärda skolan. Allt hade derför uti ifrågavarande
afseende förblifvit vid det gamla ända till år 1881, då ett försök
gjorts att i någon mån fixera parallelafdelningarna vid de talrikare besökta
läroverken samt att hindra förändring af arbetsordningen omedelbart
efter läsårets början eller under detsamma. Sistnämnda år den
10 juni hade nämligen i sammanhang med bestämmande af det antal
extra, lärare, som under det följande läsåret finge vid särskilda läroverk
anställas, föreskrifvits dels det antal afdelningar, i hvilka lärjungarne inom
de tre lägsta klasserna och undantagsvis äfven inom fjerde och femte
klasserna skulle för samma läsår vid undervisningen i läsämnena fördelas,
dels att det högsta antal lärjungar, som inom dessa läroverk och klasser

Åttonde hufmdtiteln.

61

tingo i hvarje särskild, afdelning emottaga», skulle, der icke annorlunda [18.]
särskildt föreskrefves, bestämmas hufvudsakligen enligt följande grunder:

1) Lärjungar, som fullgjort de för flyttning till eller intagning i en

klass uti gällande skolstadga föreskrifna vilkor, finge i hvarje för den
klassen bestämd afdelning emottagas till ett antal af SO, i nedan angifna
ordning: ? ■ ■ '' • : •

a) lärjungar, tillhörande läroverket;

b) till intagning vid läroverket anmälde lärjungar, som tillhörde läro*

verkets lärjungeområde; . >> '' 1 :

c) till intagning vid läroverket anmälde lärjungar från annat allmänt

läroverks lärjungéområde.t i‘/t I•: '' ^:■ '''': u.v.,1 ■ -oiav/Lis.

2) Befunnes antalet lärjungar, tillhörande de i inom. 10 a) och b)
nämnda grupper, större än som rymdes inom de för klassen bestämda afdelningar
med SO lärjungar i hvarje,skulle läroverket vara skyldigt att
af sådana lärjungar undervisa i hvarje afdelning till och med 35, hvaremot
ingen lärjunge, hörande till gruppen 1 c), då finge. i klassen intagas.

3) Uppginge antalet lärjungar af gruppen 1 a) i någon klass till 35
eller flere på hvarje för klassen bestämd afdelning, finge i den klassen ingen
ny lärjunge vid läroverket inskrifvas.

Skulle vid lästermins början efter verkstäld flyttningsexamen befinnas,
att antalet lärjungar i denna grupp i någon klass öfverstege 40 på
hvarje sådan afdelning, borde rektor skyndsamt ingå till chefen för ecklesiastikdepartementet
med anmälan om förhållandet jemte förslag till den
åtgärd, som af omständigheterna ansåges påkallad.

4) I fråga om de fem nedersta klasserna skulle lärjunge anses, tillhöra
lärjungeområdet för det allmänna läroverk, som vore beläget närmast intill
den ort, der lärjunge hade- sitt egentliga hem, och i hvilket undervisning
meddelades i samma klass och på samma linie som den, i hvilken
han sökte inträde. Yngling, som vid lästerminens början anmält sig till -intagning i en af berörda klasser vid något af ofvannämnda läroverk
samt visat sig ega de för klassen erforderliga kunskaper, men i följd af
bristande utrymme icke kunnat der emottagas, skulle i motsvarande klass
vid annat läroverk, der eljest giltigt hinder för hans mottagande icke
funnes, vinna inträde, så framt anmälan derom ofördröjligen gjordes.

Dessa bestämmelser hade sedermera år efter år upprepats och utsträckts
att gälla, för de fem lägre klasserna och undantagsvis för sjette klassen vid
de läroverk, der af statsverket aflönade extra lärare funnes anstälde.

Nekas kunde visserligen icke, att genom anförda bestämmelser en viss
stabilitet införts i berörda läroverks arbetsordning, så att efter deras utfärdande
ändringar af arbetsordningen genast efter läsårets början mera sällan

62 Åttonde hnfru dtiteln.

[18.] förekommit, men då de endast galt för läroverk, der genom statsmedel aflönade
extra lärare varit anstälda och då antalet extra lärare och parallelafdelningar
vid de särskilda läroverken understundom från år till år vexla!,
qvarstode ännu flere af de olägenheter, som extralärare- och parallelafdelningssystemet
ansetts medföra.

I följd af det stora antal lärareplatser, som hade upprättats under de
sista åren på 1850-talet samt förra delen af 1860-talet, hade under sistnämnda
årtionde ofta saknats kompetente sökande till de ledigförklarade
lärarebefattningarna, så att åtskilliga befattningar blifvit anslagna lediga
tio gånger och mer, utan att någon kompetent sökande anmält sig. Med
anledning häraf hade under denna tid af Kongl. Maj:t i ganska stor utsträckning
beviljats ansökningsrätt till dylika platser åt vikarierande och
extra lärare, som erhållit goda vitsord för sin tjenstgöring, utan hinder
deraf att de icke aflagt vederbörlig akademisk examen. Sålunda hade
småningom de nya befattningarna blifvit med ordinarie innehafvare besatta.
I följd af lättheten att vinna anställning på lärarebanan hade äfven
deras antal ökats, som genom akademiska studier förberedde sig till inträde
å densamma Då emellertid icke få nya lärareplatser tillkommit under
senare delen af 1860-talet äfvensom under det följande årtiondet, hade
under hela 1870-talet ordinarie anställning kunnat utan längre dröjsmål
vinnas af kompetent och duglig sökande, och äfven under sistnämnda
decennium hade dispens från de faststälda kompetensfordringarna beviljats
åt ett ej så ringa antal extra ordinarie lärare. Att medelåldern af de nyanstälde
lärarne vid inbiten af detta årtionde det oaktadt varit temligen
hög, hade derför berott dels på den längre tid, hvilken de akademiska studierna
kraft för dem, som aflagt sina examina under 1860- och förra delen
åt 1870‘talet, än för dem, som senare aflagt examen, dels derpå att de,
som efter erhållen nådig dispens från akademisk examen vunnit anställning,
ofta varit temligen gamla. Från början af 1880-talet hade emellertid
förhållandena på lärarebanan snabbt förändrat sig. Tilloppet till densamma
ökades oupphörligt och underlättades genom de lindringar i fordringarna
för filosofie kandidat- och licentiatexamina, som blifvit en följd
af bestämmelserna i nådiga brefven den 26 januari 1877 och den 12 september
1879. Många af dem, som efter aflagd akademisk examen sökt
och erhållit sysselsättning som extra ordinarie lärare vid de allmänna läroverken,
hade dock saknat kompetens för ordinarie anställning, dels emedan
de icke undergått examen i för detta ändamål erforderliga ämnen,
dels emedan de icke genomgått föreskrifven profårskurs. En stor del af
dessa hade ganska länge dröjt med förvärfvande af dylik kompetens, och
ett ej ringa antal hade blott genom nådig dispens vunnit den.

Åttonde hufvudtiteln.

63

Huru stort tilloppet till lärarebanan under denna tid varit, framginge [18.]
bland annat deraf att, då medeltalet af dem, som under åren 1875—1880
genomgått profårskurs, utgjort 27,6, detta medeltal för åren 1880—1885
stigit till 45,2 och för åren 1885 — 1890 till 48,4, under det att årligen
vida flere anmält sig till profårs genomgående än som kunnat beredas
tillfälle dertill.

Samtidigt dermed att antalet aspiranter till lärareplatser betydligt
ökades, hade nu helt plötsligt antalet till ansökning lediga lärarebefattningar
minskats i nästan lika hög grad. Visserligen hade under åren
1882—1884 tillkommit 7 nya lektorat och 3 nya adjunkturer på grund
af beslut, som redan under 1870-talet fattats angående några läroverks
utvidgning, men i stället hade ganska många af de redan befintliga
lärarebefattningarna i följd af särskilda nådiga föreskrifter icke fått vid
inträffad ledighet besättas med ordinarie innehafvare.

Genom nådigt cirkulär den 11 juli 1862 hade bestämts, att, då till
rektor vid högre elementarläroverk förordnades ordinarie lärare vid annat
läroverk, dennes befattning finge besättas med annan ordinarie innehafvare,
hvilken dock skulle vara skyldig att, när förre innehafvaren återtoge utöfningen
af befattningen, träda i tjenstgöring vid det läroverk, Kongl. Maj:t
funne skäligt bestämma. Då genom detta cirkulär icke blifvit bestämdt,
huru det borde förfaras, då lärare vid högre elementarläroverk förordnades
till rektor vid samma läroverk, hade i början vanligen hans förra befattning
försetts med ny ordinarie innehafvare, men då olägenheter häraf visat
sig uppkomma, hade under 1880-talet i allmänhet vid dylika fall i sammanhang
med förordnandet föreskrifvits, att den förordnades förra tjenst skulle
uppehållas genom vikarie med ett högre arfvode än det eljest utgående.

På grund häraf hade 18 lektorsbefattningar uppehållits af vikarier, då genom
nådiga cirkuläret den 12 september 1890 utan inskränkning bestämts,
att, då ordinarie lärare af Kongl. Maj:t förordnades till rektor vid allmänt
läroverk, hans befattning skulle besättas med ny ordinarie innehafvare,
hvilken skulle vara underkastad ofvannämnda skyldighet.

I nådigt bref den 8 februari 1867 hade föreskrifvits, att två lediga
adjunktsbefattningar vid Malmö högre elementarläroverk tills vidare skulle
uppehållas med vikarier. Denna föreskrift hade upphäfts genom nådigt
beslut den 28 augusti 1885, enligt hvilket dessa befattningar finge i vanlig
ordning tillsättas.

På ansökning af rektor och lärarekollegium vid Falu högre allmänna
läroverk och i öfverensstämmelse med domkapitlets i Vesterås hemställan,
hade Kongl. Maj:t den 16 augusti 1878 förordna!, att en för tillfället ledig
adjunktsbefattning vid Falu läroverk tills vidare icke skulle med ordinarie

64

Åttonde hufvndtitel».

[18.] innehafvare ''återbesättas, utan borde uppehållas med vikarie, hvilken företrädesvis
skulle hafva att undervisa på det högre skolstadiet.

Genom nådigt cirkulär den 12 juni 1882 hade meddelats föreskrift,
att vid treklassiga allmänna läroverk äfvensom vid pedagogier läraretjenster,
hvilka derefter blefve lediga, icke finge med ordinarie innehafvare
besättas, utan skulle tills vidare uppehållas på förordnande. I följd af denna
föreskrift hade 42 lärarebefattningar, som derefter blifvit lediga, icke fått
tillsättas. Af dessa hade 16 hört till läroverk, som genom nådiga beslut
den 22 maj 1891 och den 16 december 1892 blifvit indragna, men de
öfriga 2:6, nämligen 13 rektorat, 12 kollegat och 1 pedagögbefattning, till
läroverk, som ännu egde bestånd. v"-.

Genom nådigt bref den 24 oktober 1885 hade förordnats, dels att vid
läroverken i Hudiksvall, Enköping, Norrtelge, Mariestad och Arboga lediga
eller ledigblifvande lärarebefattningar icke skulle med ordinarie innehafvare
besättas, utan tills vidare uppehållas på förordnande, dels att samma
bestämmelse skulle gälla en kollegabefattning vid livartdera af läroverken
i Borås, Lidköping, Eskilstuna, Göteborg, Kristinehamn och Piteå. Med
anledning af dessa bestämmelser, som upphäfts genom nådigt beslut den
15 april 1887 utom beträffande rektorsbefattningar vid de nämnda femklassiga
läroverken, både 1 rektorat och 3 kollegabefattningar under kortare
tid stått lediga. •>

Genom nådigt cirkulär den 15 april 1887 hade föreskrifvits, att lediga
och ledigblifna rektorsbefattningar vid de femklassiga allmänna läroverken
icke finge med ordinarie innehafvare besättas, utan skulle tills vidare på
förordnande uppehållas, samt att vid inträffande ledighet 2 lektorsbefattningar
vid läroverket i Strengnäs samt 1 lektors- och 2 adjunktsbefattningar
vid läroverket i Vesterås tills vidare icke skulle återbesättas. På
grund af denna föreskrift hade 2. lektorsbefattningar vid läroverket G
Strengnäs stått lediga, till dess de genom nådigt: beslut den 12 september
1890 indragits, . 10 rektorsbefattningar vid femklassiga läroverk, deri inbegripen
den i förra stycket nämnda, uppehållits af vikarier, till dess de
blifvit, i öfverensstämmelse med nådiga kungörelsen den 12 december 1892
och nådiga cirkuläret af samma dag, tillsatta; och hade slutligen en ledig
adjunktsbefattning vid läroverket i Vesterås förblifvit obesatt och en uppehållits
med vikarie, till dess ordinarie innehafvare hunnit i enlighet med
nådiga brefvet den 31 december 1890 tillsättas.

■I öfverensstämmelse med 1890 års riksdags beslut hade indragits dels
genom nådigt bref den 22 maj 1891 2 tvåklassiga och 4 enldassiga pedagogier
med slutet af läsåret 1890—1891, hvarigenom 8 vid tillfället lediga
ämneslärareplatser, nämligen 2 rektors-, 2 kollega- och 4 pedagogbefatt -

Åttonde hufvudtitelii.

65

ningar, försvunnit, dels genom nådigt bref den 16 december 1892 med [18.]
slutet af läsåret 1892—1893 2 treklassiga allmänna läroverk samt 4 tvåklassiga
och 4 enklassiga pedagogier, hvarigenom de ordinarie ämneslärarebefattningarnas
antal minskats med 18, nämligen 6 rektors-, 8 kollega- och
4 pedagogbefattningar, af hvilka 1 rektors-, 5 kollega- och 2 pedagogbefattningar
vid tillfället varit lediga.

Enligt 1890 års riksdags medgifvande skulle emellertid, i den mån
tillgångar blefve disponibla genom tillämpning af bestämmelserna om indragning
af nyss berörda läroverk, upprättas 32 nya ämneslärareplatser,
nämligen 8 lektors- och 24 adjunktsbefattningar. Af dessa hade enligt *•
nådigt bref den 19 juni 1891 9 adjunktsbefattningar blifvit å läroverkens
stat uppförda och förklarade till ansökning lediga. När de öfriga 15
adjunkts- och 8 lektorsbefattningarna kunde komma att tillsättas, vore ännu
obestämdt. I enlighet med Kongl. Maj:ts proposition och nämnda riksdags
beslut skulle nämligen de vid läroverkens indragning å dessas stat qvarstående
lärarne uppföras på indragningsstat med de löneförmåner, som enligt
gällande ordinarie stat dem tillkomme. Menades här med indragningsstat
en de allmänna läroverkens indragningsstat och icke den allmänna
indragningsstaten, skulle tydligen följden blifva, att de nya befattningarna
icke skulle få tillsättas, förr än medel till deras aflöning blifvit disponibla
genom de å de indragna läroverkens stat qvarstående lärarnes afgång genom
döden, hvilket åter, då flere bland dessa vore medelålders män, kunde
draga ut till långt in på tjugonde århundradet.

Sammanfattades det sålunda anförda, visade det sig, att, sedan år 1882
ej mindre än 80 ämneslärarebefattningar längre eller kortare tid stått
lediga utan att få tillsättas, 28 af dessa för tillfället vore obesatta, ehuru
de tillhörde läroverk, hvilka vore afsedda att fortfarande ega bestånd, samt
att härigenom de extra ordinarie lärarnes befordran blifvit i väsentlig mån
fördröjd. Vidare vore att anmärka, att de ordinarie ämneslärarebefattningarnas
antal, som vid början af år 1882 varit 802, under samma år ökats
med 6 och under år 1884 med 4, så att det då utgjort 812. År 1890
hade detta antal minskats med 2 och år 1891 hade det först minskats med
8, men sedan ökats med 9. År 1893 hade det åter minskats med 18, så
att det vid utlåtandets afgifvande utgjorde 793 eller 9 mindre än vid början
af år 1882. både man härtill, att af dessa 793 28 stode lediga utan
att få tillsättas samt att 32 vore så beskaffade, att de, ifall de blefve
lediga, tills vidare icke (inge återbesättas, så insåges lätt, huru mycket utsigterna
till befordran under det sista årtiondet minskats. Ännu tydligare
framträdde detta, om man jemförde de ordinarie och de extra ordinarie
lärarnes antal med hvarandra. För att finna de tjenstgörande ordinarie

Bill. till Rilcsd. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 9

66

Åttonde hufvndtiteln.

lärarnes antal måste man från de fasta lärareplatsernas antal 793 först
afräkna de 28, som stode lediga utan att få tillsättas, och vidare antalet
ordinarie lärare med så godt som ständig tjenstledighet, hvilket bei''äknades
uppgå till omkring 50. Såsom tjenstgörande skulle då återstå 715, men
af dessa åtnjöte omkring 60 årligen tillfällig tjenstledighet, som understundom
sträckte sig öfver hela läsåret, men i allmänhet inskränkte sig
till en termin eller kortare tid. Såsom medeltal för hela året kunde derför
de faktiskt tjenstgörande ordinarie lärarnes antal icke antagas högre
än 690. De extra ordinarie lärarnes antal kunde åter anslås till omkring
290, nämligen 136 af staten aflönade extra lärare, 19 af kommun eller
enskilda aflönade extra lärare samt omkring 135 vikarier, deri ej medräknade
sådana, som tjenstgjorde några få veckor, men egentligen icke
egnat sig åt lärarebanan.

Nära 30 procent af hela lärarepersonalen vore således för tillfället
extra ordinarie lärare. Att detta förhållande vore ytterst ofördelaktigt
såväl för undervisningen som för lärarekåren i dess helhet, men i synnerhet
för de extra ordinarie lärarne sjelfva, vore ostridigt. Under läsåren 1876
-—1893 hade i medeltal årligen tillsatts 7 lektors- och 18,5 adjunkts- och
kollegabefattningar med förut obefordrade lärare, och af dessa hade i medeltal
2,9 varit docenter vid något af rikets universitet, så att högst 24 af
de vid läroverken tjenstgörande extra ordinarie lärarne årligen vunnit fast
anställning vid desamma. Under förutsättning af att dessa förhållanden
förblefve oförändrade under den närmaste framtiden samt att samtliga vid
tillfället befintliga extra ordinarie lärare qvarstannade vid de allmänna
läroverken och der sökte anställning, äfvensom att tillsättning af lärareplatser
egde rum efter sträng anciennitet, så att ingen af dem, som dädanefter
inträdde såsom extra ordinarier på lärarebanan före dem vunne
befordran, skulle det nämligen dröja 12 år, innan de alla erhållit ordinarie
plats. Då emellertid, enligt dittills gällande befordringslag, flere
tjenstår gåfve företräde, endast då alla andra befordringsskäl vore lika,
och då detta lagens medgifvande åt tjenståldern ytterligare inskränktes
genom bestämmelsen, att vid tillsättningen skäligt afseende äfven skulle
fästas å behofvet af yngre och friskare krafter till;|sysslans bestridande,
insåges lätt, att en stor del af de extra ordinarie lärarne, derest denna
lag förblefve oförändrad, knappast hade någon utsigt till befordran. Dels
vore nämligen många af dem redan till ålder komna, dels kunde man
antaga, att årligen några nya tillkomme, som i undervisningsskicklighet ocli
kunskaper visade sig öfverlägsna flertalet af de äldre.

Hvilka följder de i det föregående anförda förhållanden och bestämmelser
haft för lärarekåren och särskild! för de extra ordinarie lärarne,

Åttonde hnfvudtiteln.

67

framginge till en del deraf att medelåldern vid första gången vunnen befordran
under åren 1868—1893 vexlat på sätt nedanstående tabell utvisade.

Medelålder vid första gången vunnen befordran:

		Utnämnde under	äsåren
För	1868—72	1876—81	1881—88	1886—91	1891 —''93
Lektorer .....................................	31,5	32,5	32,9	34,0	35,1
Adjunkter eller kolleger ..........	29,9	33,1	35,3	37,1	39,1

Häraf kunde man se, att vid slutet af 1860- och början af 1870-talet,
då tillgången på lediga lärarebefattningar i allmänhet varit ganska god
och då befordringarna kunde anses hafva försiggått temligen raskt, lektorsbefattning
i regel kunnat erhållas före fylda 32 år och adjunktsbefattningföre
fylda 30 år. Under senare delen af 1870-talet hade medelåldern för
lektorer stigit med 1 år, men för adjunkter med mer än 3 år. Under
1880- och de första åren af 1890-talet hade stegringen fortsatt från period
till period med */» år, 1 l/t år och 21/i år för lektorer samt med 2 år, 4
år och 6 år för adjunkter, så att en under åren 1891—-1893 nyutnämnd
adjunkt i regeln varit 9 år äldre än sådan lärare, utnämnd under åren
1868—1872. Hvad en dylik åldersskilnad i ekonomiskt hänseende hade för
betydelse, vore lätt att inse. Deraf att medelåldern för lektorer stigit
vida långsammare än den för adjunkter kunde man draga den slutsatsen,
att de, som vid inträdet på lärarebanan gjort djupare studier och aflagt
högre examina, i regeln haft större framgång och trots den längre tid, de
val i allmänhet egnat åt sina studier, vid tidigare ålder vunnit fast anställning
än de, som mött med ringare examensbetyg. I denna uppfattning
styrktes man ytterligare deraf att ett ganska stort antal af dem, som
under åren 1876—1893 utnämnts till adjunkter, aflagt högre examina än
som af lagen kräfts för kompetens till adjunktsbefattning. Så hade af
315 under denna tid utnämnde adjunkter 90 varit filosofie doktorer eller
licentiater, 1 teologie kandidat och minst 60 filosofie kandidater enligt
1853 års stadga, under det att endast 20 Saknat akademisk examen.

Vidare visade det sig, att af dem, som utnämnts till lektorer under
perioderna 1876 — 1881,1881 —1886, 1886—1891 och 1891—1893, respektive
10, 13, 5 och 5 varit under 30 år samt respektive 0, 3, 4 och 4 varit
öfver 40 år och att af dem, som under samma perioder utnämnts till
adjunkter, respektive 31, 7, 2 och 5 varit under 30 år samt respektive
6, 9, 17 och 19 varit öfver 40 år. Häraf kunde man finna, att fram -

68 Åttonde hufvudtiteln.

[18.] stående duglighet och kunskaper visserligen ännu kunde möjliggöra en
rask befordran pa lärarebanan, men att deras antal, som först vid högre
ålder erhölle fast anställning, oafbrutet och starkt stege.

Hvad de extra ordinarie lärarnes ålder och kompetensförhållanden
anginge, så hade 159 af de under vårterminen 1889 tjenstgörande 253
extra ordinarie lärare, angående hvilka komitén erhållit fullständiga uppgifter,
egt kompetens för sökande af lektors- eller adjunktsbefattning, under
det att 94 saknat dylik kompetens. Af de kompetente hade de två yngste
* varit 25 år, och blott 10 hade varit under 30 år, 59 varit 30 till 34 år,
48 varit 35—39 år och 42 varit 40—59 år. Af dem, som saknade kompetens,
hade den yngste varit 23 år, 21 varit under 30 år, 36 varit 30—34
år, 22 varit 35—39 år och 15 varit 40—58 år. Af dem, som år 1889 egde
kompetens, hade 77 tjenstgjort 5 år eller kortare tid, 64 från och med
5 72 till och med 10 år samt 18 11 —19 år, under det att bland dem,
som vid nämnda tid saknade kompetens, 67 tjenstgjort 5 år eller kortare
tid, 19 51/2—10 år och 8 101/2—20 ''/2 år. Då emellertid flere af dem,
som år 1889 varit kompetente till sökande af ordinarie lärareplats, icke vid
inträdet på lärarebanan egt sådan kompetens, folie en icke ringa del af
dessas tjenstgöring på den tid, under hvilken de saknade kompetens.
Häraf hade åter blifvit en följd, att den tjenstgöringstid, en lärare haft
att räkna, understundom varit oproportionerligt liten i förhållande till hans
lefnadsålder. Så hade af de 159 extra ordinarie lärare, som år 1889 egt
kompetens, en, som varit 44 år, efter vunnen kompetens tjenstgjort 2 år
och en annan af samma ålder 3 år. Af två, som varit 42 år, hade eu
tjenstgjort 1 och den andre 1 ''/2 år och af två, som varit 41 år, hade en
tjenstgjort 11/2 och en 2 år.

Otvifvelaktigt vore derför, att för åtskilliga befordran försenats genom
den omständigheten, att de icke vid inträdet på lärarebanan egt föreskrifven
kompetens. Emellertid hade förhållandet i detta afseende betydligt förbättrats,
ty då år 1889 94 af 253 eller 37 °jo saknat kompetens, hade år
1893 blott 49 af 291 eller nära 17 % varit utan kompetens. Enligt uppgift
i petitionen hade deremot åldersförhållandena inom extralärarekåren
under dessa år blifvit ännu ogynsammare än under år 1889, så att åldersgruppen
45—61 år vuxit med 113 % och åldersgruppen 40—44 med 10
%. Komiterade hade icke varit i tillfälle att kontrollera dessa siffror, men
hade intet Skäl att betvifla deras rigtighet.

Såsom ett medel till undanrödjande af detta missförhållande hade i petitionen
föreslagits, att vid befordringar till ordinarie lärareplatser måtte
inrymmas större betydelse åt tjenstgöringsmeriter.

Utan svårighet kunde man, enligt komiténs mening, blifva ense derom,

Åttonde hufvudtiteln.

69

att anciennitetsprincipen vid befordringar inom lärarekåren icke kunde med [18.]
stränghet tillämpas. Ty det måste ofta inträffa, att den till tjenståren
äldste bland dem, som egde formel kompetens till eu ledig befattning, icke
vore lämplig för densamma eller ens i stånd att på ett något så när tillIredsställande
sätt uppehålla den, emedan hans studier och föregående
lärareverksamhet fallit inom helt andra ämnen än dem, som hörde till den
ifrågavarande platsen. Men det måste äfven erkännas, att det ej skulle
vara lämpligt att vid tillsättning af lärareplatser tillämpa anciennitetsprincipen
ens i den utsträckning, sådant verkligen läte sig göra, då ju
läroverkens och undervisningens behof af dugande och insigtsfull lärare
härvid måste vara hufvudsynpunkten. Men lärarens kall kräfde mer än
annan embetsverksamhet särskildt anlag och håg för detsamma samt fortsatta
studier, och blott rutin och flit kunde icke å lärarebanan i samma
grad ersätta dessa egenskaper som å de lägre platserna inom embetsverken.

Detta hindrade emellertid icke, att mer afseende lämpligen och billigtvis
borde fästas vid tjenstgöringsmeriter, än som af dittills gällande bestämmelser
medgåfves. Komiterade hade derför i det förslag till ändringar af
befordringslagen, som komiterade afgifvit i samband med sitt förslag till
ändrad anordning af undervisningsprofven för lärarebefattningar, företagit
en omarbetning af 1878 års skolstadgas §§ 64 och 68 i afsigt att åt eu
längre, väl vitsordad föregående tjenstgöring gifva större betydelse, särskildt
vid extra ordinarie lärares befordran till adjunktsbefattning. I stället för
att dittills den föregående tjenstetidens längd endast tagits i betraktande,
om alla andra befordringsskäl varit lika, och detta blott såvida icke till
sysslans bestridande ansetts kräfvas yngre och friskare krafter, hade komiterade
föreslagit, att denna inskränkning icke måtte gälla i fråga om
extra ordinarie lärare samt att tjenstgöringens längd Ange gälla såsom
befordringsgrund jemte nit och skicklighet att undervisa samt lärdomsförtjenster,
ehuru såsom svagare än dessa. Härigenom kunde således eu
väl vitsordad tjenstgöring, om den varit tillräckligt lång, öfverväga ett icke
allt för stort företräde hos en medsökande med afseende å de båda
andra befordringsgrunderna. Längre ansåge sig komiterade icke i detta
hänseende böra gå, utan böllc före, att berättigade klagomål öfver dittills
gällande bestämmelser skulle kunna anses afhjelpta genom fastställande af
den föreslagna lydelsen af skolstadgans ifrågavarande §§.

Tydligt vore emellertid, att, om än härigenom äldre extra ordinarie
lärares befordnm underlättades, undanröjdes derigenom ingalunda de
olägenheter extraläraresystemet medfört eller det bekymmer, hvarmed de
extra ordinarie lärarne såge sin framtid till mötes. Detta kunde endast

70 Åttonde hufvndtitehi.

ske genom att öka antalet af de platser, som iinge med ordinarie innehafvare
besättas.

Såsom ofvan blifvit framhållet, stode, i öfverensstämmelse med nådiga
cirkuläret den 12 juni 1882, 26 ämneslärarebefattningar lediga vid 17 treklassiga
allmänna läroverk och 4 pedagogier, hvarjemte de öfriga 32 ämneslärarebefattningarna
vid dessa läroverk vid innehafvarnes afgång tills vidare
icke finge återbesättas. Vare sig nu ifrågavarande läroverk framdeles
skulle bibehållas oförändrade, ombildas eller till äfventyrs, beträffande ett
eller annat bland dem, indragas, syntes inga egentliga olägenheter kunna
uppstå derigenom att bemälta cirkulär så till vida upphäfdes, att lediga
eller ledigblifvande ämneslärarebefattningar vid berörda läroverk finge i
vanlig ordning tillsätta^ om blott i samband dermed stadgades, att de sålunda
tillsatta lärarne skulle vara skyldige att underkasta sig den förflyttning
till annan skola och den förändrade tjenstgöring, som Kongl.
Maj:t kunde finna skäligt föreskrifva. Komme några af dessa lärare att
sakna användning vid det läroverk, de närmast tillhörde, skulle det nämligen
icke möta någon större svårighet att anvisa dem sysselsättning vid
annat läroverk.

Den adjunktsbefattning vid allmänna läroverket i Falun, som enligt
nådiga brefvet år 1878 tills vidare skulle uppehållas genom vikarie, ansåge
komiterade äfven kunna utan olägenhet förses med ordinarie innehafvare,
då för tillfället god tillgång funnes på sökande till adjunktsplats, hvilka
vore väl förberedda för undervisning på det högre skolstadiet. Deremot
funne sig komiterade icke böra föreslå tillsättning af den adjunktsbefattning,
som på grund af nådiga brefvet den 31 december 1890 stode obesatt
vid allmänna läroverket i Vesterås, förr än den beslutade indragningen af
en lektorsbefattning vid läroverket egt rum. Detta läroverk syntes nämligen
för tillfället icke hafva behof af flere lärare än dem, som tjenstgjorde
derstädes.

I det föregående hade komiterade vidare nämnt,, att 1890 års riksdag
medgifvit upprättande af 8 nya lektors- oeh 24 nya adjunktsplatser vid de
allmänna läroverken samt att af dessa redan 9 adjunktsplatser blifvit å
vederhörande läroverks stat uppförda och i vanlig ordning tillsatta, men
att de återstående 8 lektors- och 15 adjunktsbefattningarna icke finge tillsättas,
förr än medel för detta ändamål blifvit disponibla genom de lärares
afgång, hvilka den 1 juli 1893 qvarstått på de indragna läroverkens stat.
Tillsättningen af flere eller färre af dessa platser skulle således komma att
uppskjutas till en obestämbar framtid. De läroverk, hvilka dessa platser
tilldelats, vore emellertid i stort behof af desamma, hvithet lätt insåges,
om man erinrade sig det antal extra lärare, som vid läroverken varit

Åttonde luifvudtiteln. 71

ansjuda under årtiondet 1882—1892. Komiterade ansåge sig derför höra
hemställa, att Kongl. Maj:t, täcktes föreslå Riksdagen, att de lönebelopp,
som skulle utgå till de på de indragna läroverkens stat qvarstående lärarne.
måtte uppföras å allmänna indragningsstaten och att således de beviljade
nya lärarebefattningarna måtte få oförtöfvadt tillsättas.

Genom bifall till hvad komiterade i dessa båda punkter hemstält
skulle å ena sidan de ordinarie lärarnes antal ökas med 50 samt å andra
sidan minskning ega rum af antalet vikarier med 27 och af antalet
extra lärare med 23. Antalet extra ordinarie lärare skulle det oaktadt
komma att uppgå till omkring 240 och antalet af staten aflönade extra
lärare till öfver 110.

Äfven under förutsättning att lärjungeantalet vid de allmänna läroverken
komme att ansenligt minskas, kunde dock denna minskning knappast
antagas blifva sa stor, att mer än 50 af dessa nu erforderliga lärareplatser
hlefve obehöfliga. Och denna minskning, om den inträdde, blefve näppeligen
af någon längre varaktighet, då med den allmänna bildningens stigande
behofvet af högre undervisning och dermed äfven lärjungeantalet
vid de härför afsedda läroverken oupphörligt växte. Visserligen kunde
under några år ett stillastående eller till och med ett sjunkande af berörda
lärjungeantal inträffa, men när de tillfälliga omständigheter, som hållit
detsamma nere, upphörde, skulle det, såsom af vårt skolväsendes utveckling
under detta århundrade visades, åter komma att stiga och detta med
rask fart. Utan att behöfva befara, att några af de ordinarie lärarne skulle
blifva utan användning, skulle man derför, enligt korniterades åsigt,
kunna gifva 60 af de ofvan nämnda extra lärarne fast anställning, om
i sammanhang dermed meddelades bestämmelser, enligt hvilka flere
ordinarie lärare än hittills vore skyldiga att, derest de kunde umbäras vid
de läroverk, der de vunnit anställning, underkasta sig den förflyttning till
annat läroverk och den förändrade tjenstgöring, som Kongl. Maj:t funne
skäligt bestämma. För tillfället gälde dylik bestämmelse med afseende å
de tva yngsta lärarne vid högre allmänt läroverk och beträffande yngste
kollegan vid tre- och femklassiga läroverk. Detta antal flyttbara lärare
kunde antingen fördubblas eller ock för hvarje läroverk särskildt bestämmas
med hänsyn till antalet der tjenstgörande lärare af lektors- oöh adjunktsgrad.

Den kostnad, som skulle förorsakas statsverket genom öfverflyttandet
af 60 af de extra lärarne på ordinarie stat, syntes icke blifva öfver måttan
stor, men vore tydligen i väsentlig mån beroende på huru många af de
nya, platserna skulle blifva lektors- och huru många adjunktsbefattningar.
Med hänsyn härtill ville komiterade erinra derom att lektorer blott före -

72

Åttonde hnfvudtiteln.

[18.] komme vid de högre allmänna läroverken samt utgjorde något öfver V* af
samtliga vid dessa läroverk änstälde ordinarie ämneslärare. Tillämpades
detta förhållande äfven på de ifrågavarande nya befattningarna, skulle 20
blifva lektors- och 40 adjunktsbefattningar. Så många nya lektorsplatser
syntes dock icke böra ifrågasättas, då parallelafdelningarna företrädesvis förekomine
i de lägre och mellanklasserna; men för att tillgodose de läroverk, der
parallelafdelningar inom de högsta klasserna framdeles ansåges erforderliga,
äfvensom åtskilliga bland dem, som för tillfället saknade full lektorsuppsättning,
kräfdes minst 12 nya lektorsbefattningar. Då extra lärare, som
fullgjort vilkoren för att kunna till ordinarie lärare utnämnas, i arfvode åtnjöte
1,800 kronor, under det ordinarie adjunkt uppbure i lön 1,500 kronor och
såsom tillfälligt lönetillägg 500 kronor eller tillsammans 2,000 kronor och
ordinarie lektor 2,500 kronor i lön och 500 kronor i lönetillägg eller tillsammans
3,000 kronor, skulle således den ö*kade kostnaden för 12 nya ordinarie
lektorer blifva 14,400 kronor och för 48 nya ordinarie adjunkter 9,600
kronor eller tillsammans 24,000 kronor. Härtill komme dock kostnaden för
ålderstilläggen. Dessa skulle visserligen först komma att utgå efter en viss
tids tjenstgöring; men då flertalet af dem, som utnämndes till adjunkter, i
följd af sin föregående extra ordinarie tjenstgöring kunde antagas berättigade
att genast vid tillträdet erhålla ett första ålderstillägg med 500
kronor, borde ett belopp af 24,000 kronor beräknas såsom för detta ändamål
redan från början erforderligt. Sammanlagda ökningen i kostnaden
skulle således uppgå till 48,000 kronor.

Emellertid kunde det ej anses lämpligt, att ett för stort antal lärareplatser
på en gång tillsattes.

Om derför dels de ofvan nämnda 27 lärarebefattningar, som vid åtskilliga
läroverk för tillfället stode lediga utan att få tillsättas, dels de 23
af 1890 års riksdag beviljade nya lärareplatserna Ange under åren 1894
och 1895 tillsättas, ville komiterade föreslå, att af de ifrågavarande 60
lärareplatserna en tredjedel eller 20 upprättades under hvart och ett af
de tre följande åren.

Komiterade hemstälde derför, att Kongl. Maj:t täcktes till hvar och
en af riksdagarne åren 1895—1897 göra framställning om upprättande af
4 nya lektors- och 16 nya adjunktsbefattningar, med rätt för Kongl. Maj:t
att efter sig företeende omständigheter bestämma, vid hvilka läroverk de
särskilda befattningarna närmast skulle fästas.

Med anledning af hvad komiterade sålunda anfört och hemstält med
afseende å berörda punkt i förut nämnda underdåniga petition yttrade
dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet till statsrådsprotokollet den
9 mars 1894, att han vore något tveksam, huruvida icke ett upphäfvande,

Åttonde hufvudtiteln.

73

på sätt komiterade föreslagit, af nådiga cirkuläret den 12 juni 1882 angående
ledigblifvande läraretjenster vid treklassiga läroverk och pedagogier
skulle —- äfven om dervid föreskrefves, att den, som vid dylika läroanstalter
vunne ordinarie anställning, skulle vara skyldig att underkasta sig förflyttning
till annat läroverk och förändrad tjenstgöring — komma att i viss
mån lägga hinder i vägen för en ändamålsenlig lösning af den på dagordningen
stående frågan om de treklassiga läroverkens och pedagogiernas
ombildning, hvarför han anhöll att efter närmare utredning framdeles få
göra underdånig framställning i denna fråga. Med afseende å komiterades
hemställan, att en vid allmänna läroverket i Falun ledig adjunktsbefattning
måtte förses med ordinarie innehafvare, ville han endast erinra, att Kongl.
Maj:t den 2 februari 1894 beslutat, att nämnda lärarebefattning skulle åter
besättas med ordinarie innehafvare. Beträffande åter komiterades förslag
angående tidigare tillsättning af de redan beviljade nya lärarebefattningarna
anförde departementschefen i hufvudsak, att, sedan 1890 års riksdag medgifvit,
dels att åtskilliga treklassiga läroverk och pedagogier skulle med
de ordinarie ämneslärarnes afgång, dock senast den 1 juli 1893, indragas
samt att de vid dessa läroverks indragning å deras stat qvarstående lärare
skulle uppföras å indragningsstat med de löneförmåner, som enligt gällande
ordinarie stat dem tillkomme, dels ock att, i den mån tillgångar blefve
disponibla genom nämnda läroverks indragning, vissa nya lärareplatser
finge inrättas, hade Kongl. Maj:t beslutat angående berörda läroverks indragning
samt medgifvit, att de å dessa läroverks stat qvarstående lärare
Ange uppföras å indragningsstat med de löneförmåner, som enligt gällande
stat dem tillkommit. Då emellertid icke uttryckligen blifvit utsagdt, vare
sig i Riksdagens skrifvelse eller i de nådiga blefven i ämnet, huruvida
med indragningsstat i detta fall afsetts allmänna indragningsstaten eller
de allmänna läroverkens indragningsstat, hade någon tvekan rådt med afseende
härå, men enär Riksdagen vid beviljande af de nya lärareplatserna
förklarat, att dessa finge tillsättas blott i den mån tillgångar blefve disponibla
genom förut omförmälda läroverks indragning, hade Kongl. Maj:t i
nådigt bref till statskontoret den 8 december 1893 förklarat, att ifrågavarande
lönebelopp skulle utgå af anslagen till de allmänna läroverken. På grund
af denna uppfattning hade, sedan statskontoret vid särskilda tillfällen
inkommit med uppgift å för ändamålet disponibla medel, redan genom
nådigt beslut den 19 juni 1891 och den 2 februari 1891 tillstånd gifvits
till tillsättande af åtskilliga af de nya lärareplatser, som beviljats af 1890
års riksdag, under det att andra måst förblifva obesatta, till dess medel
till deras upprättande blifvit disponibla genom förut nämnda på indragningsstat
uppförda lärares afgång. Då det emellertid vore af synnerlig
/iih. till Hilcsd. Prat. VIOL 1 Sand. 1 Afd. 30

74 Åttonde hufvudtiteln.

[18.] vigt såväl för de läroverk, hvilka dessa platser tilldelats, som för de obefordrade
lärarne, att sistberörda lärarebefattningar, nämligen fem lektorsoch
sju adjunktsbefattningar, finge så snart som möjligt tillsättas, förklarade
sig departementschefen vilja tillstyrka Kongl. Maj:t att föreslå Riksdagen,
att de lönebelopp, som utginge till bemälde lärare vid de indragna
läroverken, måtte öfverflyttas från staten för de allmänna läroverken till
allmänna indragningsstaten under riksstatens dåvarande nionde hufvudtitel.

Hvad slutligen anginge komiterades hemställan om upprättande af 60
nya lärarebefattningar, anhöll departementschefen att framdeles få återkomma
till denna hemställan, hvilken icke för tillfället påkallade någon
Kongl. Maj:ts åtgärd.

I öfverensstämmelse med hvad departementschefen sålunda tillstyrkt,
föreslog Kongl. Maj:t i en den 9 mars 1894 afbiten proposition Riksdagen
bland annat, att de lönebelopp, som skulle utgå till de i nyssberörda
protokoll omförmälda lärare, hvilka qvarstode på de jemlikt nådiga brefvet
den 16 december 1892 indragna läroverkens stat, måtte uppföras å allmänna
indragningsstaten under riksstatens nionde hufvudtitel.

Uenna framställning blef af Riksdagen bifallen, och föroi''dnades i följd
deraf genom nådigt beslut den 1 juni 1894, att de återstående af de vid

1890 års riksdag beviljade nya lärarebefattningarna skulle tillsättas.

Det visade sig emellertid snart, att det af petitionärerna framhållna
och af komiterade konstaterade behofvet af nya ordinarie lärareplatser
härigenom ingalunda blifvit fyldt. Redan i oktober 1898 öfverlemnades
nämligen af extra ordinarie lärare vid de allmänna läroverken i Stockholm
till chefen för ecklesiastikdepartementet eu ny petition, hvari petitionärerna
anhöllo att åter få rigta departementschefens uppmärksamhet på
nyss omförmälda komités utlåtande och förslag samt hemstälde, att departementschefen
ville taga under förnyad ompröfning, i hvad mån komiterades
förslag skulle kunna bringas till verkställighet eller på hvilket annat sätt
i komitéutlåtandet berörda missförhållanden skulle kunna afhjelpas.

Sin framställning inleda petitionärerna med erinran derom att departementschefen
i sitt yttrande till det statsrådsprotokoll, som bifogades
nådiga propositionen till 1898 års riksdag rörande löne- och pensionsreglering
för de ordinarie lärarne vid allmänna läroverken, påmint om
den höjning af de extra ordinarie lärarnes arfvode, som genom beslut af

1891 och 1892 års riksdagar kommit till stånd, äfvensom om det under stöd

af offentliga medel, som sedan år 1894 i händelse af sjukdom åt
samma lärare utgår, samt derefter yttrat: »Genom hvad sålunda blifvit

åtgjordt med afseende å vikarierande och extra lärare vid de allmänna

Åttonde hufvudtiteln.

75

läroverken har deras ställning väsentligen förbättrats, och jag har för när- [18.]
varande med hänsyn till dem intet yrkande att framställa». Petitionärerna
ansåge äfven det vara en ganska allmän åsigt bland de extra ordinarie
lärarne, att genom nämnda åtgärder hvad som för tillfället billigtvis kunde
ifrågasättas rörande deras aflöningsförmåner och tryggande mot ekonomiskt
obestånd under sjukdom blifvit gjordt, men att den meningen vore ännu
mera stadgad, att de extra ordinarie lärarnes ställning i ett annat afseende
vore långt ifrån tillfredsställande. I hög grad oroväckande syntes nämligen
det förhållande vara, att en lärare i allmänhet först efter långvarig tjenstgöring
och vid ganska framskriden ålder vunne befordran till ordinarie
plats. Grunden härtill vore känd. Den vore att söka i den inom läroverken
införda och bibehållna proportionen mellan antalet tjenstgörande
extra ordinarie lärare och antalet ordinarie lärarebefattningar; och det enda
effektiva botemedlet vore ock påvisadt: ökandet af de ordinarie befattningarnas
antal. Det hade derför, enligt petitionärernas mening, varit önskvärd^
att i samband med frågan om reglering af lärarnes löner och pensioner
förslag till Riksdagen framstälts om en ökning af de ordinarie lärarebefattningarnas
antal. Detta hade emellertid ej skett, och petitionärerna
ansåge derför icke opåkalladt att söka tydliggöra sakens innebörd och vigt.

I sjelfva verket vore detta en fråga, ej uteslutande af intresse för de extra
ordinarie lärarne. Den vore af afgörande vigt för lärarekåren i dess helhet.

Det vore nämligen utan vidare klart, hvad en relativt hastig befordran
till ordinarie befattning för en tjenstemannaklass betydde: ej blott ekonomiska
och deraf betingade sociala fördelar, bland hvilka särskild! borde
framhållas lättad möjlighet att bilda familj, utan ock en vunnen större
sjelfständighet i tjenstens utöfning m. in. Omvändt vore klart, att en försenad
befordran för de flesta betydde en öfver en stor del af lifvet utsträckt
osäkerhet i afseende på den ekonomiska ställningen, ett på embetsgerningen
i många afseenden menligt inverkande yttre beroende o. s. v. Också hade
redan länge lärarne, ordinarie och extra, haft sin uppmärksamhet'' fästad
på berörda missförhållande och sökt anvisa utvägar till dess afhjelpande.

Såsom bevis härpå anföra petitionärerna, att det trettonde allmänna
svenska läraremötet, samladt- i Helsingborg den 17—19 juni 1890, beslöt
att i underdånighet anhålla bland annat, att Kongl. Maj:t täcktes taga i
öfvervägande, huruvida det icke skulle lända till läroverkens verkliga fördel,
att de extra ordinarie befattningar, hvilka visat sig faktiskt nödvändiga,
snarast möjligt förändrades till ordinarie. Vidare erinra de* om förut omnämnda
petition af lärare vid de allmänna läroverken och det komitéutlåtande,
som med anledning deraf afgifvits, samt förklara sig till alla delar instämma
i de åsigter och förslag, som i berörda utlåtande framstälts. Petitionärerna

7 6 Åttonde hufvudtiteln.

[18.] sluta med att framhålla såsom sin bestämda mening, att frågan om en
sänkning af lärarnes befordringsålder genom ökande af de ordinarie befattningarnas
antal vore för lärarekåren i dess helhet af ej mindre vigt än en
reglering af lärarnes löneförmåner.

Vidare hafva åtskilliga myndigheter gjort underdåniga framställningar
dels om upprättande af nya läroverk, dels om inrättande af ett ökadt
antal ordinäre lärarebefattningar vid redan befintliga läroanstalter. Så
hafva framställningar inkommit från domkapitlet i Lund om ett nytt realläroverk
i Malmö, från domkapitlet i Göteborg om ett nytt fem- eller
sexklassigt allmänt läroverk i denna stad, från direktionen öfver Stockholms
stads undervisningsverk om utvidgning af Östermalms femklassiga
läroverk till fullständigt, upprättande af ett nytt femklassigt läroverk och
ökande af antalet ordinarie lärare vid de nuvarande högre läroverken i
Stockholm, från stadsfullmägtige i Ystad och Landskrona om utvidgning
af de femklassiga läroverken i dessa städer till fullständiga allmänna läroverk,
från vederbörande kommunalstyrelser i Söderköping, Vimmerby,
Alingsås, Falköping,o Askersund, Sala, Sölvesborg, Trelleborg, Engelholm,
Strömstad, Varberg, Amål, Filipstad, Arvika, Skellefteå, Örnsköldsvik, Södertelge,
Köping och Simrishamn angående ombildning och utvidgning af de
allmänna läroverken eller pedagogierna i bemälda städer, från eforus öfver
Linköpings stifts allmänna läroverk om ett nytt lektorat i naturalhistoria
och kemi vid allmänna läroverket i Norrköping, från Sundsvalls allmänna
läroverks kollegium om fyra nya adjunktstjenster vid läroverket, från
läroverkskollegierna vid högre latinläroverket, högre realläroverket och
femklassiga allmänna läroverket i Göteborg om ökadt antal ordinarie
ämneslärare vid dessa läroverk samt från domkapitlen i Linköping, Skara,
Yesterås och Karlstad äfvensom läroverkskollegierna i Malmö, Helsingborg,
Hernösand, Östersund, Umeå och Luleå om ökadt antal ordinarie ämneslärarebefattningar
vid allmänna läroverken i Linköping, Norrköping, Venersborg,
Yesterås, Falun, Malmö, Helsingborg, Karlstad, Hernösand, Östersund,
Umeå och Luleå. Samtliga dessa framställningar hafva blifvit öfverlemnade
till den af Kong! Maj:t den 26 maj 1899 tillsatta komité för utredning
af vissa frågor rörande de allmänna läroverken med befallning till komitén
att med anledning af dessa framställningar och öfriga förekommande omständigheter
afgifva det utlåtande och förslag till inrättande, indragning
eller förändring af allmänna läroverk och pedagogier, hvartill förhållandena
kunde föranleda.

I sina berättelser öfver läroverkens verksamhet under läsåret 1899
—1900 hafva derjemte eforerna öfver Göteborgs och Hernösands stifts

Åttonde hnfvndtiteln. 77

allmänna läroverk framhållit behofvet af ökade ordinarie lärarekrafter vid [ 18.]
flere af läroverken inom stiften samt angelägenheten af att detta behof i den
närmaste framtiden blefve fyldt.

Slutligen hafva extra ordinarie lärare vid de allmänna läroverken,
samlade till möte i Stockholm, i juni månad 1900 inkommit med en petition,
hvari framhålles det trängande behofvet af att snart något göres å
statsmagternas sida för att tillmötesgå den flere gånger gjorda framställningen
om ökande af de ordinarie lärarebefattningarna, och anhålles, att
nådig proposition härom måtte redan till nästa riksdag öfverlemnas. Såsom
skäl för denna anhållan anföres, att de statistiska siffror, som utvisade
medelåldern vid första gången vunnen befordran, för hvarje år talade ett
allt dystrare språk och att de extra ordinarie lärarnes belägenhet, efter
många års tålmodig förbidan på något bättre, blifvit sådan, att de med
rätta kunde vänta, att kraftiga åtgärder vidtoges till afhjelpande af missförhållandena.
De hade hoppats, att med anledning af den petition, som
år 1898 ingifvits af extra ordinarie lärare vid de allmänna läroverken i
Stockholm, nådig framställning i ämnet skulle hafva gjorts till någon af
de närmast följande riksdagarne, men saken hade utvecklat sig på annat
sätt. Kongl. Maj:t hade gifvit en nytillsatt läroverkskomité i uppdrag att
utarbeta fullständigt förslag till ny läroverksorganisation, och frågan om
de ordinarie lärarebefattningarnas antal hade ingått bland de ärenden, som
nämnda komité fått att bereda, hvarför dess slutliga lösning blifvit ytterligare
uppskjuten och gjord beroende af läroverksfrågan i dess helhet. Det
vore naturligt, att de extra ordinarie lärarne med stort bekymmer iakttagit
denna sakens utveckling. De insåge väl, att en definitiv lösning af
den nuvarande extralärarefrågan ej kunde ega rum annat än i samband
med sjelfva läroverksorganisationen, då ju antalet lärarekrafter, som vid
en förändring af läroverken blefve behöflig!, ej på förhand kunde beräknas,
och ej heller fördelningen af lärarekrafterna på de olika ämnena kunde
bestämmas. Emellertid syntes det dem, som vore det ej omöjligt att redan
nu med full bestämdhet uttala, att åtminstone för skolans nedre stadier
ingen minskning af lärarekrafterna och endast en jemförelsevis ringa förändring
af deras fördelning kunde komma att ega rum. Om denna deras
uppfattning vore rigtig, skulle alltså redan nu utan men för den stundande
läroverksreformen ett större antal af extralärareplatserna kunna förvandlas
till ordinarie. Härigenom skulle äfven, enligt petitionärernas mening, den
fördel vinnas, att man undginge nödvändigheten att, när ändtligen den
nya läroverksorganisationen skulle genomföras, på en gång tillsätta ett
oproportionerligt stort antal lärarebefattningar, utan dessa skulle sucessive
under eu följd af år kunna tillsättas.

78 Åttonde hufvudtiteln.

Med anledning af hvad i denna fråga sålunda förekommit har jag
ansett mig böra göra en undersökning, huru förhållandena gestaltat sig,
sedan förut berörda komité år 1893 afgaf sitt utlåtande i ämnet. Denna
undersökning har gifvit vid handen, att (Bil. A) antalet ordinarie ämneslärarebefattningar,
som år 1892 utgjorde 811 och som genom indragning
af 18 dylika befattningar år 1893 sjönk till 793, år 1894 ökades till
816 genom tillsättning af de återstående 23 af de befattningar, som vid
1890 års riksdag beviljades. I följd af nådigt bref den 25 ''januari 1895
indrogs emellertid, i öfverensstämmelse med 1890 års riksdags beslut, en
lektorsbeställning vid allmänna läroverket i Vesterås, på samma gång som
tillstånd gafs att tillsätta en adjunktsbefattning vid samma läroverk, hvilken
dittills stått ledig utan att få uppehållas genom vikarie. Härigenom sjönk
antalet ordinarie ämneslärareplatser till 815, och har detta antal sedan
dess förblifvit oförändradt.

Under tiden steg dock lärjungeantalet vid ifrågavarande läroverk oupphörligt,
så att, då det (Bil. A) år 1892 var 14,738, antalet år 1895 utgjorde
15,348 och år 1900 uppgick till 17,479, allt vid höstterminens början.
Storleken af denna stegring har visserligen vexlat, men under de fem sista
åren har den i medeltal utgjort 426 och under de tre sista åren har den
varit i tilltagande, så att, då den år 1898 utgjorde 341, den år 1899 var
433 och år 1900 530.

Det behof af ökade lärarekrafter, som det stigande lärjungeantalet
nödvändiggjort, har under den tid, de ordinarie lärarnes antal varit oförändradt,
måst fyllas genom anställande af extra lärare. Dessas antal har
derför under denna tid vuxit ungefär proportionelt med lärjungeantalet.
Extra lärarnes antal, som (Bil. A) år 1892 utgjorde 154, deraf 135 aflönade
af statsmedel och 19 aflönade af kommuner eller enskilde, steg år
1893 med 7 och föll år 1894, då 23 fasta platser tillsattes, med 20, men
steg åter år 1895 med 9. Under de sista fem åren har emellertid detta
antal varit stadt i ständigt och hastigt stigande. Så utgjorde det år 1896
150, deraf 124 aflönade af staten och 26 af kommuner eller enskilde, och
har sedan dess stigit med i medeltal 14 om året, så att det år 1900 utgjorde
219, deraf 183 aflönade af staten och 36 af kommuner eller enskilde.
På dessa fem år har således antalet af staten aflönade extra lärdare
vuxit med 59 och antalet af kommuner eller enskilde aflönade med 10.
Och dock skulle detta antal ytterligare hafva ökats, derest icke bristande
tillgångar gjort det nödvändigt att neka anställande af extra lärare vid
åtskilliga läroverk, hvarifrån framställning derom på goda skäl gjorts.

Till ökandet af extra lärarnes antal under de sista åren har, utom
lärjungeantalets stegring, i sin mån bidragit, att enligt Riksdagens med -

Åttonde hufvudtiteln. 79

gifvande undervisningen vid läroverken i Vesterås, Kristianstad, Östersund, [18.]
Luleå, Hernösand och Halmstad utsträckts till och med sjunde klassen äfven
på reallinien. Härigenom har särskildt antalet extra ordinarie lektorer
ökats. Detta utgjorde nämligen år 1894 8, deraf 4 aflönade af statsmedel,
men steg år 1900 till 18, deraf 14 aflönade af statsmedel.

En blick på tabellbilagan B 1, som upptager antalet af staten
aflönade extra lärare vid de särskilda högre och femklassiga läroverken
under åtskilliga år, visar dels den vexling, extralärareantalet vid några
läroverk undergick i början af 1890-talet med anledning af tillsättningen
af de utaf 1890 års riksdag beviljade fasta lärarebefattningarna, dels huru
förhållandena gestaltat sig, sedan inga nya fasta läi’arebefattningar tillkommit
eller från och med år 1895. Af denna tabell framgår, att extra
lärare för närvarande finnas vid alla högre läroverk med undantag af sju,
nämligen läroverken i Hudiksvall, Skara, Strengnäs, Örebro, Vexiö, Kalmar
och Visby, under det att sådana förekomma endast vid sju femklassiga
läroverk, nämligen Jakobs, Katarina och Östermalms i Stockholm samt
lärovefken i Borås, Karlshamn, Göteborg och Ystad, hvilket sistnämnda på
kommunens bekostnad utvidgats till fullständigt. En närmare granskning
af siffrorna för de fem sista åren ådagalägger, att, med endast tre undantag,
antalet extra lärare vid samtliga läroverk förblifvit oförändradt eller
ökats under de följande åren. De nämnda undantagen äro, att vid Jönköpings
läroverk, der 2 extra lärare tjenstgjorde h.-t. 1896, 3 h.-t. 1897
och 4 h.-t. 1898, endast voro anstälda 3 under h.-t. 1899 och h.-t. 1900,
att Umeå läroverk, som h.-t. 1896 och h.-t. 1897 både 2 samt h.-t. 1898
och h.-t. 1899 3 extra lärare, under h.-t. 1900 blott hade 2 samt att vid
Karlshamns läroverk h.-t. 1896 fans en extra lärare, men ingen under
de tre följande läsåren, hvaremot åter en anstäldes der h.-t, 1900.

Af den gjorda undersökningen har således framgått, att, sedan nyss
bemälda komité afgaf sitt betänkande, lärjungeantalet oupphörligt stigit
och att denna stegring sedan år 1892 utgjort 2,741, vidare att antalet
ämneslärare samtidigt stigit med 69 eller med 1 lärare för hvar 40:de
lärjunge, samt slutligen att under den sista femårsperioden, då inga nya
ordinarie ämneslärarebefattningar tillkommit, behofvet af extra lärare vid
flertalet högre och femklassiga läroverk visat sig konstant, under det att vid
åtskilliga en afgjord stegring af behofvet förekommit och endast vid några
få en vexling egt rum. Lägger man härtill, att en ökning med en lärare
för hvar 40:de nytillkommen lärjunge tydligen på längden blifver alldeles
för liten samt att efter år 1896 undervisningen vid sex högre läroverk
blifvit enligt Riksdagens medgifvande utsträckt till sjunde klassen äfven
på reallinien, hvarigenom en'' stegring i behofvet af lärarekrafter, obe -

80

Åttonde hufvudtiteln.

[18.] roende af lärjungeantalet, föranledts, så torde häraf kunna slutas, att det
antal ämneslärare, som år 1896 tjenstgjorde vid läroverken, är det minsta,
som för framtiden kan blifva erforderligt, och att detta behof i sjelfva
verket är vida större. Amneslärarnes antal sistberörda år utgjorde 965,
deraf 815 voro ordinarie lärare eller vikarier samt 150 extra lärare. Af
dessa sistnämnda åter voro 124 aflönade af statsverket och 26 af kommuner
eller enskilde. Och då alla de af statsverket aflönade 124 extra
lärarne voro anstälda vid fullständiga eller stora femklassiga läroverk, angående
hvilkas bibehållande såsom statsläroverk olika meningar icke torde
råda, måste den minsta ökning af de ordinarie ämneslärarebefattningarnas
antal, som kan ifrågasättas, derest afsigten är, att det konstanta behofvet
af lärarekrafter skall tillgodoses genom ordinarie lärare, utgöra 124.

Då jag nu öfvergår att tala om befordringsförhållandena vid våra
läroverk, har jag först att med glädje konstatera, att oaktadt de extra
ordinarie lärarnes antal, deri inbegripet utom extra lärarne äfven de vikarierande
ämneslärarne, ej obetydligt ökats, så har dock antalet af dem, som
varit inkompetente att söka ordinarie lärareplats, högst betydligt mtnskats,
både relativt och absolut taget. Af de 253 extra ordinarie lärare, som
tjenstgjorde under år 1889, voro nämligen (Bil. C) 94 eller 37,2 procent
inkompetente till ordinarie befattning och af de 291 under år 1893 tjenstgörande
voro 49 eller 16,8 procent utan dylik kompetens, men af de 331,
som år 1899 tjenstgjorde vid våra läroverk, saknade endast 12 eller 3,6
procent kompetens till ordinarie befattning. På 10 år har således antalet
inkompetente nedgått från ungefär 3/s till mindre än V25 af hela antalet.
Att detta förhållande är synnerligen lyckligt och gynsamt för undervisningen
i våra skolor, måste man erkänna, om man betänker den stora omfattning
de extra ordinarie lärarnes verksamhet har vid dessa. Det visar
ock, att ännu en stor del af vår studerande ungdom med allvar förbereder
sig för läroverkens tjenst. Af mycken vigt är emellertid, att man
sörjer för att detta goda förhållande må bibehållas. Ty om vi åter blefve
tvungna att använda ett lika stort antal mindre väl förberedda extra
ordinarie lärare som för ett årtionde sedan, så skulle vår skolundervisning
deraf erfara ett väsentligt och känbart afbräck. En fara för en återgång
i nämnda afseende ligger dock i den ringa utsigt till befordran till ordinarie
plats, som för närvarande finnes för de extra ordinarie lärarne vid
våra läroverk. Kraftiga och snara åtgärder torde derför vara erforderliga
för att undanrödja denna fara.

För att komma till insigt angående den omfattning och betydelse, som
de extra ordinarie lärarnes verksamhet har vid våra läroverk, torde det
vara tillräckligt att jemföra antalet verkligen tjenstgörande ordinarie lärare

Åttonde hnfvudtiteln.

81

med antalet extra ordinarie vid ett visst tillfälle. Väljes för detta ändamål
läsåret 1899—1900, så utgjorde då de ordinarie ämneslärarebefattningarnas
antal 815 (Bil. A), men af dessa uppehöllos 13(» under hela eller
någon del af läsåret af vikarier, antingen emedan platserna stodo lediga
eller på grund deraf att de ordinarie tjenstinnehafvarne åtnjöto ledighet
(Bil. D). Under hela läsåret tjenstgjorde således endast 679 ordinarie
lärare, under det att de extra ordinarie lärarne utgjorde 340, nämligen 204
extra lärare och 136 vikarier, af hvilka dock icke alla tjenstgjorde hela
läsåret. Af det anförda torde emellertid framgå, att ungefär tredjedelen
af all undervisning i läsämnena vid våra skolor meddelas af extra ordinarie
lärare.

Beträffande åter utsigten till befordran å lärarebanan är till en början
att märka, att det förslag till ändring i befordringslagen, som förut
omförmälda komité i sitt betänkande af den 14 december 1893 berörde,
genom nådigt beslut den 22 mars 1895 blifvit godkändt och stadfäst och
att således tjenstgöringsmeriter tillagts större inflytande vid utnämning än
förut. Någon större förbättring i befordringsförhållandena har emellertid
icke derigenom vunnits, då det egentliga felet härvid, såsom upprepade
gånger blifvit påpekadt, ligger i det stora missförhållandet mellan antalet
ordinarie platser, som årligen blifva till ansökning lediga, och antalet
sökande till desamma. Antalet ordinarie ämneslärareplatser utgör, såsom
redan nämnts, 815, men enligt nådiga cirkuläret den 12 juni 1882 få de
58 lärarebefattningarna vid de treklassiga allmänna läroverken och pedagogierna
vid inträffad ledighet icke förses med nya ordinarie innehafvare,
hvarför 37 af dessa för närvarande stå vakanta (Bil. E). Härigenom har
tydligen årliga antalet till ansökning lediga platser i sin mån minskats.
Och en granskning af tabellbilagan F, som upptager årliga antalet utnämningar
under åren 1876—1900 samt de utnämndes medelålder vid
första gången vunnen befordran, visar, att under femårsperioden 1876—
1881 tillsattes i medeltal årligen 29 ämneslärarebefattningar, deraf 7 lektorat,
men under tioårsperioden 1881 — 1891 sjönk detta medeltal till 22, deraf
6,7 lektorat. I följd af de nya fasta lärarebefattningar, som upprättades
genom beslut af 1890 års riksdag, steg åter under femårsperioden 1891 —
1896 medeltalet årligen tillsatta lärareplatser till nära 33, deraf 7,2 lektorat,
men under fyraårsperioden 1896—1900 utgjorde detta medeltal blott 2G,
deraf 6,3 lektorat.

Då emellertid de lärarekandidater, som nöjaktigt genomgått sitt profår under
femtonårsperioden 1885 — 1 900, i årligt medeltal utgjort omkr. 48 (Bil. G),
af hvilka det stora flertalet upptagits såsom extra ordinarie lärare af de
allmänna läroverken, så är redan häraf klart, att vid dessa måste samla

Ilih. till Uikstl. Prat. IDOL 1 Sami. / Af il. 11

82

Åttonde hu frat! titeln.

sig en städse växande skara af extra ordinarie lärare. Närmaste följden
af dessa förhållanden måste tydligen blifva, att de utnämndes medelålder
år efter år stiger. Att så verkligen hittills egt rum, framgår af tabellbilagan
F, hvari upplyses, att medelåldern vid första gången vunnen befordran,
som under femårsperioden 1868—1873 utgjorde 31,5 år för lektorer
och 29,9 år för adjunkter (och kolleger), steg under femårsperioden
1876—1881 till 32,5 år för lektorer och 33,1 år för adjunkter, under femårsperioden
1881—1886 till 32,9 år för lektorer och 35,4 år för adjunkter,
under femårsperioden 1886 —1891 till 34,0 år för lektorer och 37,l år för
adjunkter, under femårsperioden 1891 —1896 till 35,2 år för lektorer och
38,6 år för adjunkter samt slutligen under fyraårsperioden 1896—1900
till 37,0 år för lektorer och 39,8 år för adjunkter.

Att denna medelålder äfven för framtiden kommer att stiga, kan
man sluta sig till af eu jemförelse med afseende å lefnadsåldern mellan
de under vårterminen 1889 och de under höstterminen 1899 tjenstgörande
extra ordinarie lärarne. En sådan jemförelse kan utföras med tillhjelp
af tabellbilagan H, hvaraf framgår, att af de vårterminen 1889 tjenstgörande
extra ordinarie lärarne 5 voro 50—59 år, 11 voro 45 — 49
år, 41 voro 40—44 år och 70 voro 35—39 år, under det att af de extra
ordinarie lärare, som tjenstgjorde höstterminen 1899, 6 voro 50—55 år,
18 45—49 år, 45 40—44 år samt 86 35—39 år. Af de sistnämnde voro
således 69 40 år eller derutöfver samt 155 35 år eller derutöfver. Och
om å ena sidan den till lefnadsåren äldste icke alltid har de flesta tjenståren
och å andra sidan tillsättning af lärareplatser icke sker efter anciennitet,
så räkna dock i regeln de äldre flere tjenstår, och ancienniteten har
genom den år 1895 vidtagna ändringen i befordringslagen fått en större
betydelse vid tillsättningen än förut, hvarför förhandenvaron af ett så
stort antal gamla extra ordinarie lärare måste antagas komma att utöfva
ett starkt inflytande på de första gången befordrades medelålder.

En jemförelse mellan de vid nyss nämnda tidpunkter tjenstgörande
extra ordinarie lärarnes tjenstetid efter vunnen kompetens kan åter företagas
med tillhjelp af tabellbilagorna I 1 och 2, ehuru dessa tabeller icke
äro uppstälda efter alldeles samma grunder. Den förra af dessa tabeller
visar nämligen, att af de år 1889 tjenstgörande extra ordinarie lärarne
72 räknade 4—8 tjenstår efter vunnen kompetens samt att 17 räknade
9—13 dylika år, under det att den senare tabellen upplyser, att af de
år 1899 tjenstgörande extraordinarierna 130 räknade 4—8 lönetursår, 29
9—13 och 3 14—17 sådana år. Dessa siffror ådagalägga med tillräcklig
tydlighet, huru många flere år 1899 än år 1889 qvargingo såsom extra
ordinarier, fastän de hade en långvarig tjenstgöring att se tillbaka på.

Åttonde hnfvudtiteln.

83

Och så lång är i sjelfva verket deras tjenstgöringstid, att, om de under
år 1902 samtliga befordrades till ordinarie lärare, skulle 130 genast kunna
uppflyttas i andra lönegraden, 29 i tredje och 3 i fjerde lönegraden, åtminstone
såsom adjunkter. Lätt är att inse, att det måste kännas bittert
för många af dessa, som redan intjenat ett eller flere ålderstillägg, att
på grund af de fasta lärareplatsernas otillräcklighet vara tvungna att
tjenstgöra för ett ringa arfvode och utan att vara säkra om att få behålla
sina platser längre än till terminens eller årets slut.

Genom det sålunda anförda har det blifvit mig klart, att snara åtgärder
äro erforderliga för ökandet af de fasta ämneslärarebefattningarnas
antal vid de allmänna läroverken och att det icke kan vara rådligt att
låta dermed anstå, till dess den af Kongl. Maj:t den 26 maj 1899 tillsatta
komitén för utredning af vissa frågor rörande de allmänna läroverken
blifvit färdig med sitt arbete och de förslag till undervisningens anordning
och läroverkens organisation, som den kommer att afgifva, hunnit att
pröfvas samt afgörande beslut med afseende derå blifvit fattade. Och då
såväl på grand af den beräkning, jag i det föregående anfört, som med
anledning af de talrika framställningar, hvilka af kommunala och skolmyndigheter
blifvit i underdånighet gjorda dels om upprättande af nya
läroverk, dels om utvidgande af redan befintliga eller inrättaiide af nya
fasta lärarebefattningar vid sådana, det fullt konstanta behofvet af ökade
lärarekrafter för våra läroverk måste uppskattas till vida öfver hundra
ämneslärare, så har jag ansett, att åtminstone ett 80-tal fasta ämneslärarebefattningar
skulle kunna inrättas, utan att genomförandet af den skolorganisation,
som med anledning af nyss berörda komités förslag kan
blifva antagen, derigenom på något sätt skulle hindras eller försvåras.
Om nämligen de nya lärarebefattningarna uppfördes på en särskild, för
de allmänna läroverken gemensam stat och det medgåfves Kongl. Maj:t
rätt att bestämma deras fördelning på de särskilda läroverken och tiden
för deras tillsättning, så skulle en hvar af dessa lärare, derest han befunnes
öfverflödig eller på grund af sina undervisningsämnen mindre
lämplig vid det läroverk, der han först blifvit anstäld, kunna förflyttas
till annat, der han behöfdes och befunnes lämplig. Ty att den nya skolorganisationen
skulle komma att verka derhän, att lärjungeantalet skulle,
i stället för att, såsom för närvarande eger rum, oupphörligt växa, komma
att minskas så, att mer än 120 af de nu erforderliga lärarekrafterna skulle
blifva öfverflödiga, kan lika litet antagas, som att undervisningsämnena
skulle komma att så förändras, att lärare, tillsatta i de hittills gällande
ämnesgrupperna, skulle blifva oanvändbara.

84

Åttonde hufvudtiteln.

Vid fråga om de tilltänkta 80 nya lärareplatsernas fördelning på
lektorat och adjunkturer har jag utgått derifrån, att för närvarande vid
de allmänna läroverken äro anstälda 14 med statsmedel aflönade extra
ordinarie lektorer, men att detta antal under de närmaste åren måste
ökas i den mån undervisningen på reallinien utsträckes vid de läroverk,
hvilkas utvidgning till fullständiga äfven på reallinien redan blifvit beslutad,
hvarförutom ett större antal lektorer utan tvifvel är erforderligt
vid profårsläroverken äfvensom vid flere andra läroverk med parallelafdelningar
på öfverstadiet, der för närvarande ett stort antal adjunkter
och extra lärare måste användas för undervisningen inom de högsta
klasserna. Lektoratens antal har jag på grund häraf ansett böra bestämmas
till minst 15, då antalet adjunkturer skulle bli 65. Hade jag vid
bestämmande af lektoratens antal utgått från förhållandet mellan lektorer
och adjunkter vid de högre läroverken, skulle visserligen lektoraten hafva
blifvit vida flere, men då de nya lärarebefattningarna äro afsedda icke
blott för de högre utan äfven för åtskilliga femklassiga läroverk och då
det ojemförligt största antalet parallelafdelningar förekommer inom de
lägsta och mellanklasserna, så kunde nämnda förhållande icke lämpligen
läggas till grund för fördelningen. Härtill kommer, att hvarje lektorat
anslås ledigt blott i två ämnen, under det att tre ämnen i regeln äro
förenade rrted en adjunktur, hvarigenom adjunkter i allmänhet äro lättare
att vid behof placera än . lektorer, helst som många adjunkter tjenstgöra
såsom klasslärare och i denna egenskap äro lika användbara vid hvilket
läroverk som helst. Också torde vid den nya skolorganisationen de största
förändringarna komma att drabba de högre klasserna, hvarför den största
försigtigheten borde iakttagas med hänsyn till de för dem afsedda lärarne.

För att emellertid, så vidt möjligt, erhålla säkerhet för att den ifrågasatta
åtgärden icke måtte blifva till förfång för den nya skolorganisation,
som förberedes, anmodade jag sist bemälda komité att meddela mig, huruvida
verkställigheten af de förslag, komitén hade att afgifva, kunde komma
att hindras eller försvåras, derest 80 fasta lärareplatser, deraf 15 lektorat
och 65 adjunkturer, under nyss angifna förutsättningar, komme att i deri
närmaste framtiden inrättas vid de allmänna läroverken.

På denna förfrågan svarade komitén i skrifvelse den 10 oktober 1900,
att komitén mot den ifrågasatta åtgärden hade intet att erinra med hänsyn
till verkställigheten af de förslag, densamma kunde komma att afgifva,
desto mindre som Kong!. Maj:t icke torde underlåta att, i sammanhang
med bestämmelser angående tiden för de ifrågavarande läraretjensternas
tillsättande och fördelning af deras innehafvare på olika läroverk, äfven
tillse, att de nya lärareplatserna på lämpligt sätt fördelades mellan olika
ämnesgrupper.

Åttonde hufvudtiteln.

85

En af koiniténs ledamöter, lektor N. Höjer, uttalade emellertid en
härifrån afvikande mening och afgaf följande särskilda yttrande:

»I likhet med läroverkskomiténs majoritet anser äfven jag, att minst
80 nya ordinarie manliga lärareplatser böra blifva af nöden äfven efter
genomförandet af en ny skolorganisation. Men ett tillsättande på eu
gång af dessa platser förr, än den nya skolorganisationen blifvit bestämd,
skulle enligt min mening medföra vissa olägenheter.

»I sin skrifvelse den 6 maj 1899 har Riksdagen uttalat sig för att
den gamla delningsprincipen mellan skola och gymnasium åter införes
och att hvartdera stadiet organiseras för sitt specifika ändamål. Om
dessa önskningar vinna afseende i den nya skolorganisationen, torde
deraf blifva en gifven konseqvens, att undervisningen på gymnasiet i
högre grad än nu komme att skötas af lektorer. För närvarande utgöra
läraretiinmarnes antal i klasserna 6—7 35 procent af samtliga läraretimmar,
under det att antalet lektorer i trots af deras vida mindre
undervisningsskyldighet blott utgör omkring 28 procent af samtliga
lärare. Äfven om läraretiinmarnes antal på gymnasialstadiet skulle
absolute taget framdeles blifva mindre än nu, så torde dock samma antal
i förhållande till antalet manliga lärares timmar i det hela blifva större
än nu på grund af anställning af qvinliga lärarekrafter vid samskolor.
Nu rådande missförhållande, att adjunkter för besparings skull användas
till tjenstgöring på lektorsstadiet, skulle derför genom den föreslagna
proportionen 15 : 65 sannolikt förvärras.

»En annan invändning, som i organisatoriskt afseende kan göras
mot den ifrågasatta åtgärden, är svårigheten att bestämma, i hvilka
ämnen ifrågavarande platser skulle anslås lediga. Äfven om man dröjer
med tillsättningen, tills läroverkskomiténs arbete blifvit färdigt, så torde
dock icke deraf någon säker ledning kunna hemtas, då nämnda utlåtande
förmodligen en lång tid kommer att behålla karaktären af förslag — ett
eller flere — och kanske i väsentliga delar alltid kommer att intaga en
sådan ställning. Vid bestämmandet af ämnena för en ny läraretjenst
erbjuda sig så många kombinationer, och hvarje jemkning kan medföra
ett så stort inflytande på platsens besättande, att här skulle lemnas ett
ganska vidt spelrum för godtycket, äfven om Kongl. Maj:t genom särskilda
föreskrifter något inskränkte nu gällande möjligheter. De tillsättande
myndigheterna torde icke kunna undgå att i den blifvande
skolorganisationen på förhand se sina önskningar i viss mån förverkligade
och att rätta sitt handlingssätt derefter. Men rörande för en viss läroverksorganisation
olämpliga ämneskombinationer gäller regeln: sero medicina
paratur, ty de verka hämmande långt fram i tiden i trots af en

86

Åttonde hufvudtitelu.

[18.] temligen rask omsättning af ordinarie lärarekrafter. Olägenheten minskas
visserligen genom att de nya lärarna skulle blifva transportabla, men
den upphäfves icke, äfven om denna rätt skulle komma att praktiskt
tillämpas, hvilket icke är säkert.

»De olägenheter, som kunna uppkomma genom att ifrågavarande
80 lärareplatser tillsättas, anser jag emellertid icke vara större, än att
åtgärden borde af komitén tillstyrkas, om ingen annan och bättre utväg
funnes att tillgodose extra lärarnes berättigade fordringar. Ty att mer
än 20 procent af statens behöfliga lärareplatser skötas af lågt aflönade
kompetenta extra ordinarier, af hvilka många haft full tjenstgöring i
mer än 10 år, är staten ovärdigt och saknar motstycke i andra civiliserade
länder. Men jag finner intet skäl, hvarför man icke här skulle
kunna tillgripa en utväg, som i många andra länder användes, nämligen
att gifva ökadt arfvode åt kompetenta extra lärare, som på ett förtjenstfullt
sätt skött lärarebefattning en viss tid.

»Af vidfogade tabell framgår, att om extra lärarne tillerkändes en
ökning i sitt arfvode af 400 kronor efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring
vid statens skolor efter vunnen kompetens — eller på grund af tidigare
tjenstgöring enligt kongl. cirkuläret den 11 dec. 1863, då det ännu var
gällande — och ytterligare 400 kronors ökning efter 10 års sådan tjenstgöring,
detta skulle för statsverket medföra en utgift för året 1901 af
omkring 70,000 kronor och ett kanske något högre belopp för året
1902. Tillsättas 80 nya lärarebefattningar, kommer detta att för den
närmaste framtiden medföra en ökad statsutgift af minst samma belopp,
nämligen omkring 20,000 kronor för 15 nya lektorsbefattningar och
omkring 45,000 kronor för 65 nya adjunktsplatser, hvartill kommer statens
bidrag till enke- och pupillkassan.

»De blifvande lektorerna uppbära f. n. som extra lärare 1,800 eller

2,000 kronor, såvida de icke äro docenter eller ordinarie adjunkter, och
skulle som lektorer uppbära 3,000 ä 3,500 kronor. Under 1890-talet
hafva lektorerna börjat sin tjenstgöring med i medeltal 2,5 års lönetur,
lektorer, som icke varit adjunkter, med 1,9 års lönetur, och de vid
1899 års utgång befintliga 57 extra ordinarie lärare, som genom examina,
disputationsprof och profårskurs vunnit kompetens till lektorat, hade
vid samma tid i medeltal 1,6 lönetursår som lektorer. Differensen för
de 15 lektorsplatserna torde således böra sättas till minst 20,000 kronor.
Eu extra ordinarie adjunkt uppbär för närvarande 1,800 kronor. Under
1890-talet hafva de till ordinarie platser befordrade adjunkterna haft i
medeltal 5,5 års lönetur och, såsom af vidfogade tabell framgår, torde de
nu eller om något år nyutnäinnde 65 adjunkterna sannolikt få än högre

Åttonde hnfvudtiteln.

87

lönetur. Differensen blir således minst 700 kronor — frånsedt att möjligen
en eller annan blifvande adjunkt nu kan som lektorsvikarie eller
extra ordinarie lektor uppbära 2,500 kronor — och statens ökade utgift
för de 65 platserna blir då omkring 45,000 kronor.

»Då — efter hvad ofvan visats — läroverksreformen i vissa afseenden
kan komma att motverkas genom den åtgärd, som chefen för
kongl. ecklesiastikdepartementet stält i utsigt;

då det är för statskassan likgiltigt, hvilkendera af ofvan angifna
utvägar väljes;

då den af mig föreslagna utvägen skulle medföra en väl behöflig
hjelp för alla extralärare, som gjort sig deraf förtjenta och som hafva
något berättigadt anspråk på ökadt arfvode af statskassan;

då slutligen denna utväg icke kan på minsta sätt skada en tillämnad
läroverksreform;

så anser jag, att läroverkskomitén bort svara ja på chefens för
ecklesiastikdepartementet förfrågan, och får med anledning deraf vördsamt
hemställa,

att Kongl. Maj:t måtte föreslå nästinstundande riksdag att för år 1901
af behållna medel anvisa ett belopp af 70,000 kronor och för år 1902
på extra ordinarie stat anslå ett belopp af högst 76,000 kronor för beredande
af ökade arfvoden åt förtjente extra ordinarie lärare, som mer
än 5 år efter vunnen kompetens skött full lärarebefattning vid statens
skolor eller som, på grund deraf att sådan tjenstgöring börjat före den
12 september 1890, hafva förvärfvat lönetursrätt enligt kongl. cirkuläret
den 11 december 1863.»

Detta yttrande åtföljdes af den såsom Bil. I 2 härvid fogade tabell.

De skäl, lektor Höjer i sitt yttrande anfört mot den af mig
ifrågasatta åtgärden, synas mig hufvudsakligen vara, dels att antalet
af manliga lärares timmar på det lägre skolstadiet genom den nya skolorganisationen
skulle komma att minskas i förhållande till antalet
dylika timmar å det högre skolstadiet till följd af manliga lärarekrafters
ersättande med qvinliga vid de läroverk, som skulle ombildas till samskolor,
samt att det derför vore att befara, att, derest nu inrättades 65
adjunkturer och blott 15 lektorat, adjunkter framdeles i ännu högre grad
än hittills skulle komma att användas till tjenstgöring på det högre skolstadiet,
som egentligen borde vara förbehållet åt lektorer, dels att det
vore fara värdt, att de nya lärareplatserna skulle komma att tillsättas i
ämneskombinationer, som icke passade för skolorna i deras nya form
och som derför kornrae att motverka genomförandet af det nya systemet,
samt att man icke kunde vänta sig någon säker ledning i detta afseende

[18.]

88

Åttonde hufvudtiteln.

[18.] af komiténs förslag, då det en gång blifvit färdigt, enär ovisst vore, om
och när det kunde komma utöfver detta stadium.

Med afseende å det första af dessa skäl är att anmärka, att de ifrågasatta
nya lärareplatserna äro afsedda för högre läroverk samt några af
de femklassiga läroverken, som äro öfverhopade af extra lärare, och att
ombilda dessa till samskolor torde knappast komma att på allvar sättas
i fråga. För öfrigt skulle vid nämnda läroverk ett hundratal extra lärare
fortfarande blifva erforderligt, så att, derest det befinnes lämpligt att öka
lektorernas antal vid desamma, godt tillfälle dertill finnes.

Det senare skälet berör en fråga, som äfven komitén i sin skrifvelse
fäst uppmärksamheten på, nämligen frågan om de ämneskombinationer,
som skola förbindas med de nya befattningarna. I detta afseende är min
afsigt att, derest anslag till nämnda befattningar beviljas, föreslå Kongl.
Maj:t att från de särskilda läroverken infordra uppgifter angående behofvet
af nya lärarekrafter i de olika ämnena och på de särskilda skolstadierna,
hvarefter det torde blifva lätt, för Kongl. Maj:t att bestämma sådana
ämneskombinationer för de nya platserna, som icke blott för det närvarande
äro ändamålsenliga, utan som äfven under kommande förhållanden
måste vara fullt användbara. Upptages så i fullmagterna å de nya
platserna skyldigheten för innehafvarne att underkasta sig den förflyttning
till annat läroverk och den förändring af tjenstgöringen, som Kongl.
Maj:t kan komma att föreskrifva, så synes ingen som helst olägenhet
kunna förorsakas den väntade nya skolorganisationen genom tillsättningen
af de ifrågavarande 80 lärarebefattningarna. Och skulle reservantens
pessimistiska uppfattning af utsigterna för genomförandet af komiténs
förslag besanna sig, så vore det väl så mycket mindre skäl att till en
oviss framtid uppskjuta en åtgärd, som visat sig vara högst behöflig.

Reservanten erkänner också, både att minst 80 nya ordinarie manliga
lärareplatser böra blifva af nöden äfven efter genomförandet af den
nya skolorganisationen och att de olägenheter, som kunna uppkomma
genom tillsättningen af dessa platser, icke kunna blifva större än att åtgärden
borde af komitén tillstyrkas, om ingen annan och bättre utväg
funnes att tillgodose extra lärarnes berättigade fordringar. Emellertid
anser reservanten, att en sådan utväg finnes och skulle bestå deri, att
extra lärarne tillerkändes en ökning i sitt arfvode af 400 kronor efter 5
års väl vitsordad tjenstgöring vid statens skolor efter vunnen kompetens
och ytterligare 400 kronors ökning efter 10 års sådan tjenstgöring. Fördelen
af en dylik anordning skulle komma flere extra ordinarie lärare
till godo än upprättandet af de 80 lärareplatserna, och kostnaderna i
förra fallet behöfde icke blifva större än i det senare.

Åttonde hufTudtiteln.

89

Mot detta lektor Höjers förslag kan anföras, att, de extra ordinarie [18.]
lärarne sjelfva mindre klaga öfver beloppet af det arfvode, som för närvarande
till dem utgår, än öfver den osäkerhet och det beroende, hvari
de på grund af sin blott extra ordinarie anställning befinna sig. Och
de synas mig göra detta med rätta. Ty vid ingåendet af varaktigare
förbindelser, särskildt vid bildande af familj, är det af största vigt att
veta, att man icke vid långvarigare sjukdom eller mer framskriden ålder
måste blifva utan alla existensmedel samt att vid frånfälle ens efterlefvande
icke blifva lemnade utan. all hjelp till sitt uppehälle. Vidare
kan mot detta förslag anmärkas, att vikarien understundom komme att
uppbära vida högre aflöning än den ordinarie tjenstinnehafvaren för
samma tid åtnjöte, så att det kunde inträffa, att en ordinarie lärare,
som erhållit tjenstledighet med skyldighet att sjelf aflöna sin vikarie,
blefve tvungen att betala sin vikarie mer än han sjelf hade att uppbära.

Samma förhållande kunde inträffa med sterbhus, som egde rätt att under
tjenståret uppbära den aflidnes aflöning, med vilkor att sterbhuset bekostade
hvad som erfordrades till tjenstens uppehållande. Svårigheter
skulle äfven kunna vållas af en dylik bestämmelse med afseende på de
extra lärare, hvilka anställas på bekostnad af kommuner eller enskilde.

Ty då Kongl. Maj:t medgifver rätt till sådana lärares anställande, föreskrifves
i regeln, att de skola erhålla arfvoden i enlighet med bestämmelserna
för de allmänna läroverken. Kostnaderna för dylika lärare
kunna sålunda för närvarande lätt beräknas, såsom utgörande 1,800
kronor för hvarje. Svårare blefve deremot tydligen eu sådan beräkning,
om det berodde på de anstälde extra lärarnes tjenstålder, huruvida de
i arfvode skulle uppbära 1,800, 2,200 eller 2,600 kronor. Och det
kunde äfven lätt hända, att vederbörande ansåge sig icke vara i tillfälle
att betala mer än efter 1,800 kronor, hvarför antingen en yngre extra
lärare måste anskaffas eller anställandet inhiberas. Det skulle således
kunna inträffa, att en extra lärare, som under de första tjenståren haft
anställning vid eu skola af ifrågavarande slag, sedan han blifvit berättigad
till ålderstillägg förlorade sin plats. Till obetingadt gagn för äldre
extra lärare skulle den föreslagna anordningen således icke vara. Antagligt
är äfven, att ej obetydliga olägenheter af en dylik anordning skulle
komma att visa sig vid reqvisition och kontrollering af erforderliga
arfvoden åt extra lärare och vikarier. Jag kan derför på intet sätt godkänna
lektor Höjers förslag till den s. k. extralärarefrågans lösning och
finner intet af de skäl han anfört mot den af mig ifrågasatta åtgärden
vara af betydelse, utan anser jag, att Kong]. Magt bör af Riksdagen
begära upprättandet af 15 nya lektorsbefattningar och 65 nya adjunkts*

Bil,, till Rikad. Prol. Idol, / Hand. ! Afd. . 12

90 Åttonde hufvudtiteln.

[18.] befattningar att uppföras på en särskild, för de allmänna läroverken
gemensam stat och med rätt för Kongl. Maj:t att bestämma såväl angående
dessa befattningars fördelning på de särskilda läroverken som
om tiden för deras tillsättning.

Vid beräkningen af den för ändamålet erforderliga kostnaden är att
taga hänsyn till hvad i det föregående påpekats, nämligen att bland de
år 1899 tjenstgörande extra ordinarie lärarne, hvilka närmast äro att
påräkna såsom sökande till ifrågavarande befattningar, funnos 130, som,
derest de under år 1902 utnämndes till ordinarie adjunkter, skulle vara
berättigade till uppflyttning i andra lönegraden, 29, som under samma
förutsättning skulle ega rätt till uppflyttning i tredje lönegraden, samt 3,
som skulle ega rätt att uppflyttas i fjerde lönegraden, äfvensom att,
enligt uppgift af lektor Höjer, bland samma extra ordinarie lärare funnos
57, som egde lektorskompetens och som i medeltal räknade 1,6 lönetursår
såsom lektorer. Mycket antagligt är derför, att nästan alla de nyutnämnde
skulle visa sig genast berättigade till ett ålderstillägg å 500
kronor samt att åtskilliga skulle blifva berättigade till två eller flere
sådana. Till ålderstillägg åt de nyutnämnde torde således erfordras ett
belopp af 40,000—60,000 kronor, och då anslaget till ålderstillägg redan
förut visat sig väl knappt, torde det behöfliga beloppet böra anslås till

60,000 kronor.

Kostnaderna skulle alltså komma att blifva:

på ordinarie stat:

till lön åt 15 lektorer ä 2,500 kronor................ 37,500 kronor

» lön åt 65 adjunkter ä 1,500 kronor..................... 97,500 »

» ålderstillägg........................................................ 60,000 »

eller tillsammans .................................................................. 195,000 kronor samt

på extra stat:

till tillfällig löneförbättring åt 15 lektorer och 65

adjunkter ä 500 kronor .......................................... 40,000 kronor.

Deremot skulle besparing kunna göras å anslaget på extra stat till arfvoden
åt extra och vikarierande ämneslärare. Härvid är emellertid att
beakta, dels att extra lärarnes antal på grunder, som i det föregående
angifvits, visat en ökning af 12 ä 14 om året, dels att kostnaden för
vikarierande ämneslärare på sista åren visat en afsevärd stegring och
dels slutligen att en del oundgängliga utgifter, som förut anvisats på
reservationerna å anslagen till de allmänna läroverken, under senare år,
då dylika reservationer ej funnits, måst anvisas på det ordinarie au -

Åttonde hufvrtdtttflhi. 91

slaget till arfvoden åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda [18.]
behof, hvarför det ej torde vara rådligt att minska det extra anslaget
till arfvoden åt extra och vikarierande äinneslärare med mer än 90,000
kronor eller från 150,000 kronor, som det för år 1901 utgör, till 60,000
kronor.

Till nu upptagna kostnader kommer dock äfven det bidrag till
lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa, som erfordras
för de nya lärarnes -upptagande såsom medlemmar i nämnda kassa och
hvarom jag redan vid anmälan af anslagsbehofv n under tionde hufvudtiteln
i underdånighet gjort framställning.

I afseende å de blifvande lärarnes pensionsrätt må erinras, att för
dem naturligtvis gäller föreskriften i nådiga kungörelsen den 31 mars
1900, att den, som derefter utnämnes till befattning, med hvilken följer
rätt till pension från allmänna indragningsstaten, skall vara underkastad
de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som kunna varda
stadgade.

Under anhållan att vid anmälan af anslagsbehofven på extra stat få
återkomma till den erforderliga ökningen af anslaget till tillfällig löneförbättring
för lärarne vid de allmänna läroverken och pedagogierna
samt till det anslag, som fortfarande blifver behöfligt till arfvoden åt extra
och vikarierande äinneslärare, hemställer jag, att Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att till inrättande af 15 nya lektorsbefattningar och
65 nya adjunktsbefattningar på en särskild, för de allmänna läroverken
gemensam stat, med rätt för Kongl. Maj:t att bestämma såväl angående
dessa befattningars fördelning på de särskilda läroverken som om tiden
för deras tillsättning, bevilja för de allmänna läroverken ett årligt anslag
af 195,000 kronor.

92

Åttonde hufvudtiteln.

Bil A.

Antal ordinarie ämnesläparebefattningar samt extra lärare jemte lärjungeantalen
vid de allmänna läroverken och pedagogierna åren 1824—1900.

, . r , ; _ j r ^ ''Lästermin , ••♦>£>- >'' i ■ -yf 4 *• ‘ . ./ i" fij.r;; ;■ '' -lin	Ämneslärarebefattningar	Autal lärjungar	Ökning (+) eller minsk-ning (—) i lärjunge-antalen per år f. o. m. hösttermi-nen 1892
Ordinarie .-<• it; . J	Duplikants lärarebe] Aflönade af staten	eller extra attningar Aflönade af kommuner eller en-skilde	Summa ärnnes- lärare- befattnin- gar
! 5 H;! , , , [Vårterminen	1824 ...........	!‘V.i 362	J) 14		376	4,852	• j
•Åt. "Vt » j - ''	1832 ...................	376	2) 13		389	5,053
8	18.43 ....................	380	11	-r-	391	5,817	. —
Höstterminen	1853 . ..	394	70	_	464	?	'' *’■ '' 1
W	1858 ................	528	?	—	?	7,819	—
i '' • > -.‘i :• Vårterminen	■t v CO	613	44	—	657	11,664
Höstterminen	1873 ..............	756	74	J _	830	12,373	.
»	1882 ....... .	808	116	11	935	15,107	—
8	1887 ...............	3) 811	127	10	948	14,409	—
Höstterminen	1892 ..............	811	135	19	965	14,738	_
'' ,'' T »	1893 ................	793	140	21	954	14,787	+ 49
» i	1894 ...................	816	‘) 119	5) 22	957	15,071	+ 284
))	1895 ................... *	815	°) 125	25	965	15,348	+ 277
Höstterminen	1896 ...................	815	6) 124	26	965	15,770	+ 422
))	1897 .........	815	fi) 135	29	979	16,175	+ 405
))	1898 ....................	815	7) 149	30	994	16,516	+ 341
»	1899 .....................	815	s) 169	35	1,019	16,949	+ 433
»	1900 ....................	815	9) 183	36	1,034	17,479	+ 530

'') Deraf 7 i naturalhistoria, — 2) Deraf 8 i naturalhistoria. — 3) Att denna och några af de följande
summorna ej fullt öfverensstämma ^ med motsvarande summor i Sveriges offieiels statistik P) Undervisningsväsendet,
beror derpå, att här är fråga om antalet på ordinarie stat uppförda ämneslärarebefattningar, hvaremot
i nyssnämnda publikationer endast sådana befattningar upptagits, hvilka under läsåret uppehållits af ordinarie
innehafvare eller vikarie, men icke sådan ledig plats, som enligt nådigt beslut på grund af lärjungeantalets
ringhet vid läroverket icke skolat uppehållas med vikarie. — 4) Deraf 4 extra ordinarie lektorer. — *) Deraf
detta liksom de följande åren 4 extra ordinarie lektorer. — 6) Deraf 6 extra ordinarie lektorer. — ’) Deraf
8 extra ordinarie lektorer. — 8) Deraf 10 extra ordinarie lektorer. — 9) Deraf 14 extra ordinarie lektorer.

Åttonde hnfvudtiteln,

93

Bil. B 1.

Antal af staten aflönade extra lärare höstterminerna 1882—1900.

Läroverk	1882	1887	1892	1893	1894	1895	1896	1897	1898	1899	1900
Högre läroverk. Stockholm: Latinläroverket	V . 12	17	13	ié 14	18	14	14	14	14	15	........ 18
Södermalms läroverk ...	'' 5	4	1) 12	’)12	1) 9	1)9	'') 9	10	11	12	13
Realläroverket..........	5	8	9	10	8	9	10	10	10	10	10
Nya elementarskolan.....	—	1	1	1	1	2	1	2) 3	3) 3	*) 5	5) 6
Upsala .	6	3	2	2	1	1	1	1	1	2	3
Gette	2	3	4	4	3	3	3	3	4	4	4
Linköping	5	5	1	1	1	1	1	1	2	5	6
Norrköping . .	3	4	4	4	5	5	6	6	7	8	10
Vester vi k ......	1	1	1	1	i	1	1	1	1	1	1
Venersborg...	2	—	—	1	i	1	1	1	1	1	1
Nyköping.........	—	—	1	2	i	1	1	1	1	1	1
Vesterås .	_	—	_			_	_	_	_	1	2
Falun ... ......	_	—	_	1	i	3	3	3	3	3	4
Vexiö ...............	1	2	_		_	_					_
Jönköping .........	6	8	5	4	3	3	2	3	4	3	3
Lund ......	6	7	5	4	4	4	3	4	4	5	5
Malmö...	4	8	9	9	8	8	9	10	10	11	12
Karlskrona .......	4	3	4	4	4	4	4	4	4	4	4
Kristianstad ...................	1	2	1	2	2	2	2	2	3	4	5
Helsingborg ......	b	8	9	9	5	6	6	7	9	11	12
Ystad .........................	—	—	1	1	i	_	_	_	1	2	2
Göteborg: Latinläroverket ...	9	7	4	4	4	4	3	4	4	4	4
Realläroverket	5	9	lo	13	9	9	9	9	9	9	9
Halmstad ............	2	2	3	3	3	3	3	3	3	3	4
Karlstad...............	10	'' 6	7	8	5	4	4	5	5	5	5
Hemösand............. ..	1	_	1	1	1	2	1	1	2	2	3
Östersund .........	1	2	—	—	6) (1! 2	1	1	1	2	3	3
Umeå .........................	a	2	1	1	2	2	2	3	3	2
Luleå ...........................	—	—	1	1	1	1	1	2	3	4	4
Sundsvall .......................	i	3	4	3	4	4	4	4	4	5	5
Visby ..................................	4
Summa	104	113	116	120	101	107	105	115	128	146	159
Femklassiga läroverk. Stockholm: Jakob ........		2	3	3	3	3	3	3	3	3	3
Katarina ................	1		’) 3	'') 3	!) 3	’) 2	’) 2	8) 3	3	3	3
Östermalm ................	7	7	7	7	6	6	6	6	6	7	7
Borås ................. .....	_	—	. —	_		_	_	_	_	1	1
Karlshamn .......................	1	1	1	2	1	1	1	_	—	_	1
Göteborg...................................	3	4	5	5	5	6	‘7	8	9	9	9
Summa	12	14	19	20	18	18	19	20	21	23	24
Summa af staten aflönade extra lärare	116	127	135	140	119	125	124	135	149	169	183

Anm. Vid Hudiksvalls, Skara, Strengnäs, Örebro och Kalmar högre läroverk samt vid Norrtelge,
Enköpings, Söderhamns, Eksjö, Vadstena, Mariestads, Lidköpings, Sköfde, Eskilstuna, Arboga, Landskrona,
Uddevalla, Oskarshamns, Kristinehamns, Piteå och Haparanda femklassiga läroverk voro under läsåren 1882—83,
1887—88 samt 1892/93—1899/1900 inga af staten aflönade extra lärare anstälda.

i) En af dessa med tjenstgöringsskyldigheten delad mellan Södermalms och Katarina läroverk. —
2) Deraf 2 i den praktiska afslutningsklassen. — 3) Tre timlärare i den praktiska afslntningsklassen med tillsammans
16 timmar i veckan äro här räknade som 1. — 4) Två timlärare i den praktiska afslutningsklassen med
tillsammans 11 timmar i veckan öro här räknade såsom 1.— •) Två timlärare i den praktiska afslntningsklassen
med tillsammans 10 timmar i veckan aro här räknade som 1. — ®) Endast under vårterminen. — 7) Dessutom
eu extra lärare med tjenstgöringsskyldigheten delad mellan Södermalms och Katarina läroverk. — 8) Deraf eu
med inskränkt tjenstgöringsskyldighet (14 timmar i veckan).

94

''Åttonde hwfmfltitflhi

Bil: B 2.

Antal af kommuner och enskilde aflönade extra lärare höstterminerna

1882-1900.

läroverk -	1882	1887	1892	1893	1894	1895	1896	1897	1898	1899	1900
Högre läroverk: Ystad......... .................			B	6	6	i 6	6	6	6	7	«
Sundsvall .............../................	1	1
Summa	1	1	6	6	6	6	6	6	6	7	7
Femklassiga läroverk: Sköfde...................................						_	_	_	_	ii. ’)1	’) 1
Summa										1	1
Treklassiga läroverk:
Söderköping ...... ................ Vimmerby ..................................	—	—	1	1	1	1	1	i	1	1	1 1 j
Alingsås.............•................		—	2	2	2	2	2	2	2	2	2
I Falköping .........................	2	2	1	1	1	1	2	2	1	1	1
Askersund ................................	—	—	—	—	—	—	—	2)	2)	2)	2)
Sala .................................	—	—	—	1	1	1	1	1	1	1	1
'' Sölvesborg..................................	—*	—	1	1	1	1	1	1	1	1	1
Trelleborg ..................................	1	—	—	—	1	—	—	—	1	2	2
| Engelholm ...............................	1	—	—	—	—	1	1	1	1	1	1
i Varberg ...................................	—	1	1	1	1	1	1	2	2	2	2
! ^trömstad ...............................	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	1
Amål ...............	1	—	—	1	1	2	2	2	2	2
j Filipstad..........................	1	1	1	1	1	1	1	2	2	2	2
j Arvika ..................................								2	2	2	2
1 Skellefteå ...................................	—	2	2	2	2	2	2	2	2	2	2
i Örnsköldsvik ..........................	3	1	1	1	—	—	—	—	—	1	1
Summa	9	7	10	12	12	13	14	17	18	21	22
Pedagogier: Södertelge, tvåklassig ..... ..............	1	1	. 1	1	2	3	3	3	3	3	3
Köping, » .....................	—	—	1	1	1	2	2	?	2	2	2
1 Simrishamn, enklassig................•..	—	1	1	1	1	1	1	1	1	1	! -i
Summa	1	2	3	3	4	6	6	6	6	6	6
Summornas summa	11	10	19	21	22	25	26	29	30	| 35	! 36 j

'') Dessutom en timlärare. 2) En timlärare.

Sammandrag angående extra lärare åren 1882—1900.

	L ä r o ver ksgrnpper «	1882	1887	1892	1893	1894	1895	1896	1897	CO 05 CO tH	1899	1900
vid	A) af staten aflönade: de högre läroverken ............	104	113	116	120	101	107	105	115	128	146	159
»	» femklassiga » ...........	12	14	19	20	18	18	19	20	21	23	24
B) af kommuner och enskilde aflönade: vid de högre läroverken .............	1	1	6	6	6	6	6	6	6	7	7
»	> femklassiga » .............								17	18	}	1
		9	7	10	12	12	13	14	21	22
»	pedagogierna........................	1	2	3	3	4	6	6	6	6	6	6
	Summa extra lärare	127	137	154	161	141	150	150	164	179	204	219

Åttonde hufviidtiteln.

95

[18.]

% al) |»i. ■■>''»*»'' >'' >>■ ; ä t<»i • •*#

£<5:§82i .''><-)iKi-iii .■uitir^Cgfcbaq

i

. '' y • ■'' ''?>>i;J>U-«rfivf.>.v

Bil C.

Förhållandet mellan antalen kompetente och inkompetente
extra ordinarie lärare åren 1889, 1893 och 1899.

	Kompetente	Inkompetente
A r	A null	%	Antal	%
1889 ...............................................	159 •'' T-.''''	62,8	94	37,2
1893 ................................................	242	83,2	49	16,8
1899 ..........................................	319	96,4	12	3,G

s : ■ ■: ! •!:! ''K ''M-Vi

’ /

> i-''v''; ‘ ''till

%

♦ >

[18.]

96

Åttonde hufvudtiteln.

Bil D.

Tjenstledigheter för ämneslärare vid de allmänna läroverken och
pedagogierna läsåren 1882/83—1899/1900.

L «.......... ......	asar	för rektorer och pedagoger!	Antal tjenstledigheter		Deraf tjenstledigheter
1ji''i (i. tf för lektorer	''■4''ja för adjunkter och kolleger	. * r~- ‘... i Samma tjenst- ledigheter	ifiii: för hela läsåret	för hel termin eller en , termin och del af jden andra	\ V. föi- kortare tid än eu termin	Summa tjenst- ledigheter
1882-	-83	18	34	73	125	67	i 18	40	125
83-	-84 . .	22	34	72	128	59	24	45	128
84-	-85 ...	16	30	75	121	56	26	39	121
1885-	-86.......	15	34	64	113	56	26	31	113
86-	-87 .. ...	14	32	70	116	57	22	37	116
87-	-88......	14	30	64	108	56	22	30	108
88	-89......	18	32	65	115	58	22	35	115
89-	-90.....	12	30	84	126	54	22	50	126
1890-	-91......	19	24	72	115	53	23	39	115
91	-92	15	32	79	126	49	23	54	126
92-	-93.......	13	24	74	in	54	21	36	in
93	-94........	24	38	84	146	56	29	61	146
94	-95........	12	31	73	116	68	19	29	116
1895-	-96........	12	28	74	114	62	21	31	114
96-	-97.......	10	36	80	126	62	27	37	126
97-	-98.......	13	* 34	74	121	54	25	42	121
98	-99 .....	11	37	85	133	55	35	43	133
99-	-1900 .	16	43	77	136	55	31	50 || 136

Åttonde hufvudtiteln.

97

Bil. E.

Fördelning- af de under höstterminen 1900 med ordinarie innehafvare besatta
och på grund af kongl. cirkuläret den 12 juni 1882 endast på förordnande
uppehållna ämneslärarebefattningarna vid de treklassiga allmänna
läroverken och pedagogierna.

		Ämnes lä rarebefattningar		i Summa
Läroverk	Med ordinarie innehafvare besatta	På förordnande uppehållna	lärare- befatt- ningar
	Rektors bef.	Kollegabef.	Summa	Rektorsbef.	Kollegabef.	Summa
Treklassiga läroverk.
Söderköping ................	—	2	2	1	—	1	3
Vimmerby.....................	—	—	—	1	2	3	3
Alingsås ........................	—	1	1	1	1	2	3
Falköping .....................	1	2	3	—	—	—	3
Askersund ...................	—	—	—	1	2	3	3
Sala.................................	—	1	1	1	1	2	3
Sölvesborg...................	—	1	1	1	1	2	3
Trelleborg....................	1	—	1	—	2	2	3
Engelholm.....................	—	2	2	1	—	1	3
Varberg ......................	—	—	—	1	2	3	3
Marstrand .....................	—	1	1	1	1	2	3
Strömstad ...............	—	1	1	1	1	2	3
Åmål ..........................	—	—	—	1	2	3	3
Filipstad ........................	—	—	—	1	2	3	3
Arvika ....................;.....	—	1	1	1	1	2	3
Skellefteå.....................	—	2 .	2	1	—	1	3
Örnsköldsvik ...........	1	1	2	—	1	1	3
Summa	3	15	18	14	19	33	Öl
Pedagogier.
Södertelge två-klassiga	1	—	1	—	1	1	2
Köpings »	—	1	1	1	—	1	2
Nora »	—	1	1	1	—	1	2
Simrishamns en-klass.	—	—	—	1	—	1	1
Summa	1	2	3 I	3 1	i | 1 |	4	7

Bih. till Riked. Prof 1901. 1 Sami, 1 Afd. 13

98

Åttonde lmfviidtiteln.

Bil. F.

Tabellarisk öfversigt öfver lektorers samt adjunkters och kollegers antal
samt medelålder vid första gången vunnen befordran till ordinarie
befattning ecklesiastikåren 1868/69—1899/1900.

Ecklesiastikår	Lektorer	Adjunkter och kolleger	Lektorer	Adjunkter och kolleger
Antal för år	Medelålder för år	Antal för år	Medelålder för år	Medeltal för 5(4) år	Medelålder för 5 (4) år	Medeltal för 6(4) år	Medelålder för 5 (4) år
1868/69-1872/73	—	—	—	—	—	031,5	—	’) 29,9
1876—77	5	31,4	32	33,1
77—78	3	31,7	13	31,4
78—79	5	31,4	24	32,7
79—80	11	33,6	23	34,1
80-81	11	32,7	18	33,6	7,o	32,5	22,0	33,1
1881—82	6	31,2	24	35,8
82—83	6	33,5	20	35,9
83—84	10	33,6	10	35,2
84—85	7	33,6	14	35,1
85—86	4	31,8	9	34,1	6,7	32,9	15,4	35,4
1886—87	6	34,0	16	36,6
87—88	7	33,3	14	38,4
88—89	8	35,1	12	37,5
89—90	7	34,4	18	36,6
90—91	5	32,8	16	36,9	6,7	34,0	15,2	37,1
1891—92	9	36,4	16	39,9
92—93	10	33,9	37	38,2
93—94	4	32,8	25	38,5
94—95	5	36,8	24	38,5
95—96	8	35,6	26	38,5	7,2	35,2	25,6	38,6
1896-97	8	37,0	18	38,6
97—98	3	34,0	22	39,8
98—99	7	36,9	21	42,o
99—1900	7	38,6	18	38,4	6,3	37,0	19,7	39,8

'') Härvid har dock afseende fästats äfven vid dera, som vunnit transport från förut innehafd adjunktsbefattning.
— 2) Härvid har dock afseende fästats äfven vid dem, som vunnit transport från eu adjunktsbefattning
till en annan, _

Åttonde hufvudtiteln.

99

Bil. G.

Antal lärarekandidater, som nöjaktigt afslutat sin profårstjenstgöring
under läsåren 1875/76—1899/1900.

AW./• . /./ '' • ’ . . >• Läsår	H. T.	V. T.	Summa lärare- kandidater	Medeltal lärarekandi-dater per år under hvar femårsperiod
1875—76 ........................................	6	25	31
76—77 ...........................................	3	19	22
77—78 ............................................	5	19	24
78—79 .............................................	11	21	32
79—80 ..........................................	9	20	29	27,6
1880-81 ...........................................	14	22	36
81—82 .............................................	14	36	50
82—83 ...........................................	14	31	45
83—84 ............................................	13	36	49
84—85 .............................................	12	34	46	45,2
1885—86 .............................................	11	39	50
86—87 .............................................	13	31	44
87—88 .............................................	17	35	52
88-89 ...........................................	16	31	47
89—90 ...........................................	16	33	49	48,4
1890—91 ..........................................	17	35	52
91—92 ............................................	16	31	47
92—93 ............................................	12	3 G	48
93—94 ...........................................	15	34	49
94—95 .............................................	15	31	46	48,4
1895—96 .........................................	17	31	48
96—97 .........................................	18	30	48
97—98 .......................................	19	30	49
98—99 .......................................	18	* 28	46
99—1900......................................	20	29	49	48,0

A n m. Före utfärdandet af 1875 års profårsstadgu hade vid 21 särskilda läroverk profår genomgått*
af omkring 200 lärarokandidater.

100 Åttonde hufvudtiteln.

Bil. II.

De extra ordinarie lärarnes ålder vårterminen 1889 och höstterminen 1899.

Ålder	Under hvart och ett af åren	Summor	för åren
1889	1899	1889	1899
22 år........................................................		1
23 »......................................................	1	1
24 ».........................................................	2	_
25 s..................................................:.....	4	2
26 »........................................................	8	4
27 ».........................................................	5	9
28 »........................................................	4	13
29 >.......................................................	7	13	31	43
30 »................................................. .......	14	23
31 ».........................................................	31	29
32 »........................................................	16	28
33 »........................................................	14	21
34 ».........................................................	20	32	95	133
35 ».....................................................	22	26
36 ».......................................................	14	18
37 ».......................................................	12	12
38 »........................................................	12	14
39 »......................................................	10	16	70	86
40 ».......................................	9	13
41 ».......................................................	10	12
42 »........................................................	10	10
43 »........................................................	4	4
44 ».........................................................	8	6	41	45
45 ».........................................................	4	8
46 »........................................................	2	4
47 ».........................................................	3	3
48 >,........................................................	—	3
49 »......................................................	2	—	11	18
50 ».......................................................	1	3
51 »......................................................	2	1
52 »................................................	•-i-	1
55 »........................................................	_	1
58 »........................................................	1	—
59 > ........................................................	1	—	5	6
Summa	253	331	253	331

Åttonde liufvudtiteln. 101

Bil. I 1. [18.]

De kompetente extra ordinarie lärarnes ålder samt tjenstetid efter vunnen

kompetens vårterminen 1889.

Ålder i Sr			Antal lärare,	hvilkas tjenstår efter vunnen kompetens utgjort
0	i	2	3	4	5	6	7	8	9	10	ii	12	13	Antal lärare
25 ........ 26 ....... 27 ........ 28 .........	1 1	1 1 2	1	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	2 1 1 3
29.........	—	1	1	1	—	—									3
30........	—	2	3	—	1	—									6
31.........	—	5	2	4	4	3	5	1	—	—	—	—	—	—	24
32.........	1	2	1	2	1	—	—	1	—	—	—	—	—	—	8
33.........	1	1	3	2	—	1	—	2	—	—	—	—	—	—	10
34........	1	1	1	2		—	2	3	1	—	—	—	—	—	11
35.........	—	—	2	2	3	3	3	—							13
36.........	1	1	1	—	3	1	1	—	1	—	—	—	—	—	9
37........	—	1	—	3	—	1	2	1	1	—	—	—	—	—	9
38.........	1	1	—	2	—	1	2	2	—	—	1	—	—	—	10
39.........	—	1	1	1	—	—	1	2	—	—•	—	—	—	1	7
40......	—	—	- ''	—	1	2	1	—	1	1	—	—	—	—	6
41.........	—	1	1	1	2	—		1	—	—	1	1	—	—	8
42.......	—	2	—	1	—	—	1	1	—	3	—	—	—	—	8
43........	—	—	—	—	—	—	—	1	—	1	—	—	—	—	2
44.....	—	...	1	1	—	—	—	1	2	—	—	1	—	—	6
45.....	—	—	—	—	1	1	—	—	—	—	—	—	—	—	2
46........	—	—	—	—	—	—	1	—	—	—	—	1	—	—	2
47........	—	—	—	—	1	—	--	—	—	2	—		—	—	3
49........	—	—	—	—	—	—	—	—	--	—	1	1	—	—	2
50.......															1
51.......	—	—	—	--	—	—	—	1	—	—	—	—	—	—	1
59......	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	—	-—	—	—	1
Summa	7	23	18	22	17	13	19	17	6	8	4	4	—	1	159
70	72	17

102

Åttonde liufvudtitelu.

Bil. 12.

Bilaga till lektor N. Höj ers särskilda yttrande.

Fördelning af de vid 1899 års slut befintliga e. o. lärarne med hänsyn till
adjunktskompetensåret samt adjunktslönegraden i händelse af utnämning
till ordinarie plats vid 1899 års slut.

Kompetensår						A	n t	1 1	1 Ö	n e	t 11	r s	å r						Summa lärare
0	1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	it	12	13	14	15	16	17
1899 ............	18																		18
1898 ...........	7	31	1																39
1897 ............	1	6	30			1													38
1896 ...........	—	7	13	19	—	1				1									41
1895 ............	1	4	3	6	22	—	1	—	—										37
1894 ............	1	—	1	2	8	19	—	1	1	—	—	—	—	—	—	i	_	_	34
1893 ............	1	—	—	1	2	15	6	2	1	1	2	—	—	1	_	—	_	_	32
1892 ............	—	—	—	2	1	9	7	6	—	1	_	—	—	—	_	_	_	_	26
1891 ............	—	—	—	2	—	3	6	7	3										21
1890 ............																			9
1889 ............							—	2	1	1	1								5
1888 ............									1	2	1	3							7
1887 ...........	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	—	1	1	—	—	—	_	_	3
1886 ............ 1885 ............ 1884 ...........	—	—	—	—	—	—	—	—	—-	1	—	—	1	2		—	—	—	4
											1		2	1				1 3
1882 ............																	__	1	1
Inkompetente	12																		12
Summa	41	48	48	32	35	48	22	18	7	CO T—1	4	5	2	5	1	i	—	1	331

169 130 k 400 kr. 32 a 800 kr.

= högst 77,600 kronor.

Anm. Antalet lönetursår är närmast angifvet efter vederbörandes egna uppgifter, som dock blifvit
granskade och i många fall rättade på grund af den med Dahls matrikel kontrollerade nppgiften om tjenstgöringstid,
examina, profår och kompetens samt gällande författningar rörande lönetur. Kompetensåret torde
före 1895 icke alltid vara konseqvent angifvet, då hänsyn stundom tagits till undervisningsprofvet, stundom
icke. Ehuru en ändtlig pröfning i ecklesiastikdepartementet i åtskilliga fall kan komma att medföra en jemkning
i beräkningen af lönetursåren, torde dock en sådan icke väsentligen inverka på kostnadsberäkningen. Men
det bör anmärkas, att i denna tabell äfven beräknats tjenstgöring vid skolor eller afdelningar af skolor, som
hafva lönetursrätt, ehuru de icke bekostas af staten, hvadan för här ifrågasatta ökade arfvoden de angifna
lönetursåren i flere fall äro maximital. Det äro de äfven af den grunden, att åtskilliga äldre e. o. lärare
under den gångna delen af år 1900 blifvit befordrade eller under återstoden af året komma att befordras till
ordinarie plats och ersatts eller skola ersättas af nyss utgångna profkandidater. Att gamla e. o. lärare, som
icke varit anstälda vid 1899 års slut, åter inträda i tjenstgöring, torde blifva mera sällsynt och kunna lemnas
ur räkningen. Slutligen bör den här ofvan stående kostnadssumma underkastas en icke obetydlig reduktion
på grund deraf att bland e. o. lärare upptagits sådana, som 1899 voro austälda i kommuns tjenst. Då
dessa icke alltid kunna skiljas från statens extra lärare vid samma skola (t. ex. i Ystad), kan reduktionsbeloppet
icke exakt angifvas, men torde uppgå till omkring 6,000 kronor. Det erforderliga anslaget torde
derför icke öfverstiga 70,000 kronor för året 1901, men deremot blifva något större för året 1902, då de
e. o. lärare, som vid slutet af år 1899 hade 3 lönetursår, skulle få rätt till ökadt arfvode.

Åttonde iuifvudtitcln.

103

Uppslaget till militäröfningar vid våra skolor gafs af Rikets Ständer, [19.]
som i skrifvelse den 5 oktober 1860 anhöllo, att Kongl. Maj:t täcktesNy anordning
tillse, på hvad sätt eu mera utbredd färdighet i vapenkonst och
militära öfningar skulle till gagn i eu framtid för fäderneslandets för- de allmänna
svar kunna genom undervisning i skolorna bibringas det uppväxande laroveiken''
slägtet. Med anledning häraf förordnade Kongl. Maj:t efter vederbörande
skolmyndigheters hörande genom nådigt cirkulär den 9 januari 1863
bland annat

i afseende på elementarläroverken:

att åt gymnastikundervisningen derstädes skulle gifvas en sådan
utsträckning, att bland lärjungarne de, som tillhörde de fyra lägsta klasserna,
erhölle en hvar minst tre timmars och de öfriga fyra till sex
timmars öfning i veckan; att denna undervisning borde hufvudsakligen
omfatta a) vid de lägre läroverken samt deremot svarande klasser af de
högre: pedagogisk gymnastik med och utan redskap, samt för de äldre
lärjungarne enklare infanterirörelser, gevärsexercis och bajonettfäktning,
hvartill dock endast trägevär borde användas, och b) vid de högre läroverkens
öfverstå Jdasser: pedagogisk gymnastik med och utan redskap,
infanterirörelser, exercis och bajonettfäktning med vanliga gevär, värjföring,
sabclföring och målskjutning, den sistnämnda dock endast för
dem, som med målsmans begifvande undervisning i detta ämne åstundade;
och att den för gymnastikundervisningen behöfliga materiel skulle
i behörigt skick hållas och kostnaden derför bestridas af läroverkets
egna kassa; samt

beträffande folkskolelärareseminarierna:

att den gymnastiska undervisningen derstädes skulle omfatta vanlig
pedagogisk gymnastik och för de manliga eleverna infanterirörelser,
gevärsexercis och bajonettfäktning.

I ingressen till berörda nådiga cirkulär, hvarigenom jemväl bestämdes
angående dylik undervisning vid folkskolorna, anföres såsom skäl
för meddelande af föreskrifter af ifrågavarande slag: Stor vigt läge derpå,
att en ensidig utveckling af själsförmögenheterna hos den uppväxande
ungdomen förekommes och att åtgärder blefve vidtagna till befrämjande
af denna ungdoms fysiska utbildning till ett kraftigt, starkt och härdadt
slägte. Det vore tillika otvifvelaktigt, att genom införandet af militära
öfningar och vapenkonst ibland de ämnen, hvaruti undervisning vid skolorna
meddelades, en allmän medborgerlig krigsbildning, säkrare än
genom något annat medel, hos nationen grundlädes och såmedelst åt
fäderneslandet bereddes ett i farans stund allestädes tillgängligt försvar
och värn för dess sjelfständighet, på samma gång som dessa öfningar i

104

Åt t o n de li nfv udti teln.

[19.] betydande mån borde bidraga både att vänja det uppväxande slägtet
till en oafvänd uppmärksamhet på gifna föreskrifter, till ordning och
lifaktighet, och att redan tidigt väcka detsamma till en klarare, på
hela lefnadsrigtningen inverkande besinning deraf att de kunskaper och
krafter, som läroverket hade till föremål att bibringa och utveckla, borde
i en framtid till gagn för fäderneslandet användas.

Genom nådigt cirkulär den 19 juni 1866 föreskrefs åter med afseende
å elementarläroverken: att vapenöfningarna skulle utgöras dels af
gevärsexercis med infanterimanövrer, dels af egentlig vapenföring eller
fäktning med bajonett, sabel och florett, samt att dessa öfningar, med
undantag af sabel- och florettfäktningen, skulle verkställas ute både
under höstterminen, så länge väderleken det tilläte, och under vårterminen,
så snart den för svagare bröst menliga skärpan i luften försvunnit;
att vapenöfningarna skulle för femte klassen upptaga en och
för sjette och sjunde klasserna hvardera två timmar i veckan; samt att
för utförande någon gång under den blidare årstiden af större samfälda
utmarscher med infanterimanövrer gymnastiklärare skulle öfverenskomma
med rektor om passande dag och tid, hvaremot denna och följande dags
gymnastiköfningar skulle indragas.

Sedan derpå Riksdagen år 1869 anvisat ett extra anslag af 20,000
riksdaler för utsträckning af krigsbildningen vid rikets offentliga skolor
och undervisningsverk samt år 1870 på nådig framställning beviljat dels
under anslaget för elementarläroverken: till förhöjning af arfvoden för
gymnastiklärare, till rese- och traktamentsersättning åt officerare, som
särskild! förordnats att leda vapenöfningarna, samt till anskaffande af
ammunition för målskjutning och inrättande af skjutbanor tillsammans

13,500 riksdaler årligen, dels ock till arfvoden för ledning af vapenöfningarna
och till ammunition för målskjutning vid folkskolelärareseminarierna
ett årligt belopp af 2,500 riksdaler, förordnade Kongl. Maj:t
genom nådigt cirkulär den 23 mars 1870:

att öfningar för bibringande af en utsträckt krigsbildning borde, så
snart erforderligt antal gevär och ammunition hunne anskaffas, ega rum
vid de högre elementarläroverken och folkskolelärareseminarierna för
manliga elever samt fortgå under en tid af åtta till tio veckor, fördelad
på senare delen af vårterminen och början af höstterminen;

att för lärjungarne i de högre elementarläroverkens 6:te och 7:de
klasser öfningar i målskjutning skulle vara obligatoriska och af ynglingarne
i 7:de klassens öfre afdelning utföras med fullgoda målskjutningsgevär,
för hvilket ändamål, der skottbana ej funnes att tillgå, sådan

Åttonde lmfvudtiteln.

105

borde anläggas och, derest erforderliga medel härtill saknades, anmälan [19.]
derom göras hos Kongl. Maj:t;

att lärjungarne i sistnämnda afdelning jemväl skulle två timmar i
veckan öfvas i värj- (florett-) och sabelfäktning, hvaremot dessa lärjungar
skulle befrias från all annan gymnastik- och vapenöfning än den
sålunda föreskrifna, dock med rättighet att, om de sådant önskade, deltaga
i de gymnastik- och vapenöfningar, som vore föreskrifna för 7:de
klassens nedre afdelning;

att målskjutningen skulle af lärjungarne i 6:te klassen och i 7:de
klassens nedre afdelning utföras med salongsgevär, hvilka öfningar kunde
försiggå uti läroverkets gymnastiksal eller annan lämplig lokal;

att åt öfningarna i infanterimanövern skulle, der sådant ej redan
skett, gifvas den utsträckning, att kompani- och bataljonsexercis genomginges
så väl i sluten som i spridd ordning, samt öfningar i fälttjenst
jemväl förekomme, hvarvid 7:de klassens ynglingar borde företrädesvis
användas såsom befäl och underbefäl;

att under den tid af läsåret, som enligt gifven föreskrift vore bestämd
för militära öfningar, för dessa öfningar borde, utom den tid,
som kunde blifva behöflig för målskjutning, användas sex timmar i
veckan, hvaremot under nämnda tid de lärjungar, som i dessa öfningar
deltoge, skulle vara befriade från gymnastik- och fäktöfningar;

att den kännedom af reglementen och instruktioner samt af handgevärslära,
som för öfningarnas behöriga utförande erfordrades, skulle i
omedelbart sammanhang med de praktiska öfningarna muntligen meddelas
af läraren;

att vid undervisningen i matematik, fysik och kemi, då sådant lämpligen
kunde ske, tillämpningar borde göras på militäriska förhållanden
eller exempel ur dessa väljas;

att, i händelse vid högre elementarläroverk gymnastikläraren vore
eller i fem år varit militär, ifrågavarande undervisning borde af honom
bestridas, och en efter antalet af lärjungar i de båda högsta klasserna
lämpad arfvodesförhöjning honom derför tilläggas; men att i motsatt
fall eforus egde att hos chefen för inom orten förlagdt infanteriregemente
begära, det officer af kaptens- eller subalterngrad, som egde insigt
och skicklighet att meddela den afsedda undervisningen, måtte dertill
kommenderas, i hvilket afseende nådiga föreskrifter blefve i kommandoväg
vederbörande meddelade;

att, derest de sålunda föreskrifna militära öfningarna befunnes taga
lärjungarnes tid så i anspråk, att befrielse från någon del af dem i
Bih. till liilcsd. Prot. 1,901. 1 Sami. 1 Afd. 14

106

Åttonde hufvndtiteln.

[19.] (ifrigt åliggande skyldigheter ansåges böra ega rum, vederbörande eforus
skulle derom göra underdånig framställning; samt

att undervisningen i militära ämnen vid folkskolelärareseminarierna
för manliga elever skulle, jemte de öfningar som dittills egt rum, omfatta
målskjutning och elementerna af strid i spridd ordning samt af
fälttjenst, och att denna undervisning, som borde fortgå under åtta till
tio veckor, fördelade på vår- och höstterminerna, skulle uppdragas åt den
gymnastiklärare eller särskildt kommenderade officer, som meddelade
dylik undervisning vid högre elementarläroverket i samma stad och
hvilken på underdånig anmälan egde att härför erhålla särskildt arfvode;
äfvensom

att lämpligt antal så väl af målskjutningsgevär efter Remingtons
modell som af salongsgevär, jemte erforderlig ammunition, skulle genom
ecklesiastikdepartementets försorg öfverlemnas till vederbörande högre
elementarläroverk och seminarier.

Genom nådigt cirkulär den 18 augusti 1871 bestämdes vidare på
hemställan af åtskilliga eforer, att vederbörande eforalstyrelse skulle,
på rektors förslag, medgifva lärjungarne i sjette och sjunde klasserna af
högre elementarläroverk befrielse från tillsammans sex läse- och öfningstimmar
i veckan under den tid militäröfningarna försigginge samt att
dervid skulle tillses, att genom denna befrielse icke något undervisningsämne
jemförelsevis drabbades af betydligare tidsförlust än de öfriga.

Det sätt, hvarpå militäröfningarna sålunda blifvit ordnade, har med
afseende på folkskolelärareseminarierna sedan dess förblifvit oförändradt,
under det att en förändrad anordning af desamma införts vid de allmänna
läroverken. Åtskilliga anmärkningar hade nämligen gjorts mot
det sätt, hvarpå militäröfningarna dittills bedrifvits, och de resultat, som
deraf vunnits. Så hade bland annat påpekats, att det vore omöjligt för
en enda officer att utan ordentligt underbefäl leda och undervisa den
stora skara elever, som vid flertalet läroverk deltoge i dessa öfningar,
äfvensom att bristen på erforderlig materiel gjorde ett ändamålsenligt
bedrifvande af målskjutningsöfningarna omöjligt. Sedan 1890 års riksdag
på nådig framställning i stället för anslaget till extra arfvoden åt
gymnastiklärare, 7,000 kronor, och det förut nämnda anslaget till befrämjande
af vapenöfningarna, 13,500 kronor, beviljat 34,000 kronor till
extra arfvoden åt gymnastiklärare samt till anskaffande af ammunition
för målskjutning m. in., vidtogos derför förberedelser för en omorganisation
af militäröfningarna vid de allmänna läroverken, och den 19
augusti 1895 faststäldes af Kongl. Maj:t dels ny plan för undervisningen
i öfningsämnena dels instruktion för militäröfningarnas bedrifvande vid

Åttonde hufvudtiteln.

107

de allmänna läroverken. De vigtigare förändringar, som derigenom införts
i dittills gällande bestämmelser och förhållanden, äro:

att all vapenöfning i 5:te klassen upphört och att således i militäröfningarna
endast deltaga dertill vid läkarebesigtningen approberade
lärjungar ur 6:te och 7:de klasserna;

att planen för militäröfningarna satts i tillämplig öfverensstämmelse
med programmet för beväringsrekrytmötet samt att man derjemte eftersträfva!
att möjliggöra lärjungars utbildande till och användande såsom
biträdande instruktörer;

att militäröfningarna förlagts till början af höstterminen och inskränkts
till en tid af högst 5 veckor, hvarunder hvarje lärjunge skall
hafva 60 timmars öfning;

att öfningarna skola omfatta instruktion, exercis, fälttjenst och målskjutning; att

till ledning och hjelpreda vid militäröfningarna skall tjena
»Handbok vid skolungdomens militäröfningar» jemte »Instruktion för
rekrytutbildningen vid infanteriet»;

att exercisen skall omfatta enskild utbildning och utbildning i trupp
till och med pluton, under det att fälttjensten skall omfatta fältmarscher,
bevakningstjenst och mindre stridsöfningar i deras enklaste former;

att målskjutningsöfningarna skola bestå i förberedande öfningar,
karnmarskjutning och skjutning med skarp ammunition;

att till biträde åt ledaren af militäröfningarna kommenderas dertill
lämpliga och villiga underofficerare, volontärkorpraler eller volontärvicekorpraler
till det antal, som för hvarje läroverk blifvit af Kongl.
Maj:t bestämdt; samt

att lärjungarne i 6:te och 7:de klasserna kunna under den tid, militäröfningarna
pågå, af rektor i samråd med läroverkskollegiet befrias
från sju till tolf lärotimmar i veckan, allt eftersom veckans militäröfningar
upptaga tolf till aderton timmar.

Samtidigt med fastställandet af dessa bestämmelser försågos de
högre allmänna läroverken genom ecklesiastikdepartementets försorg med
en ganska fullständig och dyrbar målskjutningsmateriel.

För militäröfningarna vid de tekniska elementarskolorna hafva särskilda
bestämmelser icke utfärdats, utan hafva eleverna vid dessa skolor
i Norrköping, Örebro och Malmö deltagit i militäröfningarna vid de allmänna
läroverken i dessa städer eller ock begagnat sig af deras
materiel, under det att eleverna vid tekniska elementarskolan i Borås
ingått i stadens skytteförening och deltagit i dess öfningar.

108 Åttonde hnfvudtiteln.

Att förenämnda nya anordning af militäröfningarna vid de allmänna
läroverken är i många afseenden vida öfverlägsen den föregående, erkännes
ganska allmänt, men det oaktadt äro meningarna mycket vexlande
beträffande dessa öfningars lämplighet och resultat. Att så förhåller sig,
framgår tydligt af följande.

I skrifvelse till domkapitlet i Hernösand af den 1 december 1897
hade rektorn vid Hernösands folkskolelärareseminarium på anförda skäl
hemstält, att domkapitlet ville vidtaga erforderliga åtgärder i det syfte,
att folkskolelärareseminarierna blefve helt och hållet befriade från skyldigheten
att anställa militäröfningar med sina elever. Sedan domkapitlet
med anledning deraf anmodat rektorerna vid de högre allmänna läroverken
inom Hernösands stift att afgifva yttranden, om och i hvad mån
militäröfningarna äfven vid de allmänna läroverken kunde anses umbärliga
och för undervisningen hinderliga, hade rektorerna vid de högre
allmänna läroverken i Hernösand, Östersund, Umeå, Luleå och Sundsvall
till domkapitlet inkommit med utlåtanden, hvarjemte inspektor för läroverket
i Umeå och gymnastikläraren vid läroverket i Luleå på vederbörande
rektorers begäran yttrat sig i ärendet. Och då domkapitlet
ansåg, att hvad vederbörande i sina till domkapitlet afgifna yttranden
anfört om militäröfningarna vore af nog stor vigt att underställas Kongl.
Maj:ts pröfning, öfverlemnade domkapitlet till Kongl. Maj:t samtliga till
domkapitlet ingångna handlingar i ärendet och uttalade dervid såsom sin
åsigt, att militäröfningarna ur synpunkten af landets försvar ej syntes
hafva ett värde, som svarade mot den betänkliga inkräktning på undervisningen,
samma öfningar medförde vid såväl de allmänna läroverken
som folkskolelärareseminarierna.

öfver d enna domkapitlets i Hernösand framställning ålades domkapitlen
i öfriga stift samt direktionerna öfver Stockholms stads undervisningsverk
-och nya elementarskolan i Stockholm att efter hörande af
läroverkskollegierna vid dem underlydande högre allmänna läroverk och
folkskolelärareseminarier med manliga elever afgifva underdåniga utlåtanden.

En granskning af dessa utlåtanden gifver vid handen, att i fråga
om militäröfningarna vid de högre allmänna läroverken 7 domkapitel
och läroverksdirektioner (domkapitlen i Linköping, Skara, Strengnäs,
Kalmar och Karlstad samt direktionerna öfver Stockholms stads undervisningsverk
och öfver nya elementarskolan) samt 10 läroverkskollegier
(kollegierna vid högre latinläroverket å Norrmalm, högre allmänna läroverket
å Södermalm, högre realläroverket och nya elementarskolan i
Stockholm samt vid läroverken i Linköping, Norrköping, Skara, Örebro,

Åttonde hufvudtiteln. 109

Kalmar och Karlstad) förorda dessa öfningars bibehållande, men 7 domkapitel
(Upsala, Vesterås, Vexiö, Lunds, Göteborgs, Hernösands och
Visby) och 23 läroverkskollegier och rektorer vid högre allmänna läroverk
(kollegierna i Upsala, Gefle, Hudiksvall, Venersborg, Nyköping,
Vesterås, Falun, Vexiö, Jönköping, Lund, Malmö, Kristianstad, Karlskrona,
Helsingborg, Ystad, Göteborg — vid högre latin- och högre realläroverket
-—, Halmstad, Visby och Sundsvall samt rektorerna vid läroverken
i Umeå, Östersund och Hernösand) förorda deras afskaffande eller
väsentliga inskränkande, under det att läroverkskollegierna i Vestervik
och Strengnäs samt rektor vid läroverket i Luleå väga fördelarne och olägenheterna
mot hvarandra utan att göra något yrkande. Beträffande militäröfningarna
vid folkskolelärareseminarierna åter uttala sig 2 domkapitel
(Göteborgs och Karlstads) och 2 kollegier (vid seminarierna i Linköping och
Göteborg) för deras bibehållande, men 4 domkapitel (Upsala, Vexiö,
Lunds och Hernösands) och 4 kollegier (vid seminarierna i Upsala, Vexiö,
Lund och Karlstad) jemte rektorn vid seminariet i Hernösand för deras
afskaffande, medan domkapitlet i Linköping icke särskildt yttrar sig
härom. Åtskilliga af de myndigheter, som önska bibehålla militäröfningarna,
yrka dock på vissa förändringar i sättet för deras bedrifvande
och åtskilliga af dem, som förorda deras afskaffande, önska dock bibehålla
skjutöfningarna, ehuru till inskränktare omfång. Såväl inom de
myndigheter, hvilka uttalat sig för, som inom dem, hvilka uttalat sig
mot militäröfningarna, hafva enskilda medlemmar yttrat afvikande meningar.

Såsom skäl för inilitäröfningarnas afskaffande anföres hufvudsakligen
följande.

Militäröfningarna vore i sig något, som vore främmande för läroverkens
ändamål. Deras bibehållande derstädes skulle derför hafva sin
grund i deras nytta för landets försvar och det gagn de utöfvade i
pedagogiskt afseende. Skolmyndigheterna ansåge sig visserligen icke
kompetenta att bedöma frågan ur militär synpunkt, men de hade genom
yttranden af framstående militärer, dels muntliga dels i skrift, erfarit,
att nämnda öfningar, med undantag möjligen af målskjutningen, vore af
ringa värde för vårt försvar och att deras nytta ingalunda motsvarade
de olägenheter, som deraf förorsakades den öfriga undervisningen. Militäröfningarnas
pedagogiska syfte att bibringa lärjungarne lystring och disciplin
samt att bilda en helsosam motvigt mot stillasittandet på skolbänken
och vid lexläsningen, tillgodosåges i behöflig grad genom de
påbjudna gymnastik- och fäktöfningarna. För öfrigt vore militäröfnin -

Ilo

Åttonde hufyudtiteln.

garna icke alltid egnade att bibringa känsla af disciplin. Det underbefäl,
som kommenderades till biträde vid ledningen af militäröfningarna,
utgjordes ofta af unga volontärkorpraler, hvilka saknade den personliga
auktoritet, som fordrades för att hos en ungdom, hvilken ansåge sig i
bildning stå öfver dem, ingifva tillbörlig respekt och det allvar, som
den militära disciplinen kräfde. Ännu sämre blefve dock förhållandet,
då lärjungarne sjelfve skulle såsom instruktörer för sina kamrater inöfva
rekrytutbildningens första grunder.

Militäröfningarnas inflytande på undervisningen i skolans läsämnen
vore i hög grad störande. Dessa öfningar kräfde årligen i 6:te och 7:de
klasserna så mycken tid, att mer än en hel läsvecka derigenom kunde
anses vara för läsningen förlorad, något som måste erkännas såsom
mycket betänkligt, då hela vårt läsår, med afräkning af lofven vid påsk
och pingst samt öfriga sedvanliga lofdagar, blott uppginge till 32Y2 ä
33 veckor. Men oafsedt den tid, som direkt åtginge för militäröfningarna,
inverkade de högeligen distraherande på den undervisning, som
samtidigt med dem påginge; särskildt inkräktade den ansträngande lexläsningen
af exercisreglementet betänkligt på öfverläsningstiden. Under
höstterminen, i hvars början militäröfningarna fortginge under 3 till 5
veckor, kunde det egentliga skolarbetet ej med fart bedrifvas förr än
efter nämnda öfningars slut, och arbetet måste derefter så mycket mer
forceras, hvilket vore menligt både för undervisningen och lärjungarnes
helsa. I öfre sjunde klassen, der kurserna skulle samlas till mogenhetsexamen,
hade man dessutom skarpskjutningen, hvilken, helst då skjutbanan
läge långt från läroverket, toge mycken tid. Ansträngningen vid
öfningarna toge äfven lärjungarnes såväl kroppsliga som andliga krafter
så mycket i anspråk, att lärjungarne blefve slappa under lektionstiinmarne
och ej bedrefve öfverläsningen med tillräcklig energi. Något,
som än ytterligare försvårade undervisningen vid höstterminens början,
vore, att lärjungarne då hade att redogöra för sina feriearbeten. Underligt
vore under sådana förhållanden icke, om resultaten af höstterminens
undervisning blefve mindre tillfredsställande.

Militäröfningarna kunde vidare komma att utöfva en skadlig inverkan
på ordningen och disciplinen inom skolan, emedan rektor och vederbörande
lärare, under den tid dessa påginge, omöjligen kunde med
samma noggrannhet som eljest kontrollera lärjungarnes uppförande och
uppgifter om förfall för uteblifvande från föreskrifven undervisning, i
synnerhet då icke den ordinarie gymnastikläraren, utan en med ordningen
inom läroverket och med lärjungarne alldeles obekant militär hade
ledningen af öfningarna. Dessutom kunde militäröfningarna verka fysiskt

Åttonde hufvudtiteln.

in

skadligt, då lärjungarne, särskildt i 6:te klassen, ofta ej vore tillräckligt [19.]
utvecklade för att tåla de ansträngande marscherna och bära de tunga
gevär, som användes vid öfningarna, men likväl, för att icke visa sig
sämre än sina starkare kamrater, försökte att i allt följa dessa.

Slutligen anmärkes med afseende på folkskolelärareseminarierna, att
den tidsförlust och den störande inverkan på undervisningen, som förorsakades
af militäröfningarna, gjorde det mycket svårt för nämnda
seminarier att fylla sin egentliga uppgift lika väl som folkskolelärarinneseminarierna,
helst dessa sistnämnda i allmänhet finge mottaga sina
elever bättre förberedda.

De myndigheter, som uttalat sig för militäröfningarnas bibehållande,
hafva till stöd för denna sin åsigt i hufvudsak framhållit, att militäröfningarna
visserligen inverkade störande på undervisningen, men att
denna inverkan hade betydligt öfverdrifvits och att i allmänhet svårighet
ej förefunnits att medhinna föreskrifna kurser. Under första delen af
höstterminen vore tiden ändå splittrad till följd af feriearbetenas genomgående
m. m. Vid läroverken i Stockholm hade militäröfningarna varit
förlagda till september månad klockan 12—4, hvarför de ej der inverkade
så splittrande på undervisningen som i landsorten, der de som
oftast varit utsträckta öfver längre tid och instuckna mellan lektionstimmarne.
Militäröfningarna verkade genom det friluftslif, de medförde,
uppryckande och stärkande i fysiskt afseende och bibringade större
motståndskraft mot intellektuel ansträngning, hvarigenom skolan hade
full ersättning för den förlorade tiden. De befordrade vidare hurtighet
och uppmärksamhet samt utvecklade det praktiska sinnet och den fosterländska
andan. Faran för öfveransträngning kunde undanrödjas genom
läkarebesigtning och omsorgsfull ledning samt derigenom att svagare
lärjungar finge bära karbiner. För öfrigt borde de, som genom statens
försorg erhölle högre bildning, också vidkännas större uppoffringar för
landets försvar. Af framstående militärers yttranden framginge äfven,
att ynglingarne vid läroverken erhölle en långt ifrån förkastlig militär
utbildning, något som synnerligast låtit sig märka vid 1898 års beväringsinöten,
dä ynglingar, som till fullo utbildats enligt 1895 års instruktion,
för första gången fullgjort sin värnpligt.

Till förmån för bibehållande af militäröfningarna vid folkskolelärareseminarierna
har särskildt anförts, att dylika öfningar vore af stor betydelse
för seminarieelevernas framtida verksamhet såsom skollärare och
att dessa elever kunde, såsom mera fysiskt utvecklade än lärjungarne
vid de allmänna läroverken, bättre tillgodogöra sig nämnda öfningar.

112

Åttonde hufvudtiteln.

Den af domkapitlet i Hernösand gjorda framställningen jemte deröfver
afgifna utlåtanden har sedermera remitterats till chefen för generalstaben,
hvilken med anledning deraf den 19 mars 1900 afgifvit underdånigt
yttrande af i hufvudsak följande innehåll.

Af de remitterade handlingarna funne han vara ådagalagdt, att bland
skolans män, hvilka företrädesvis haft att pröfva militäröfningarnas betydelse
ur pedagogisk synpunkt, meningarna om deras lämplighet vore
mycket delade. Visserligen kunde det icke tillkomma honom att närmare
pröfva de skäl af pedagogisk natur, hvilka af motståndarne till militäröfningarna
anförts för dessa öfningars afskaffande, men med hänsyn
till den aktningsvärdt stora minoritet af skolman, som varmt förordat
deras bibehållande, kunde det icke anses förmätet antaga, att de förmenta
olägenheterna af militäröfningarna, såsom hindrande läsningen
och störande läsordningen, icke vore större, än att dessa öfningar fortfarande
kunde utan afsevärd skada för undervisningen ega rum, derest
ur försvarssynpunkt en sådan anordning skulle anses eftersträfvansvärd.
Han ansåge sig så mycket mer berättigad till ett dylikt antagande, som
flere af de läroverkskollegier, som uttalat sig mot dessa öfningar, gjort
detta uttalande beroende på de militära auktoriteternas uppfattning af
öfningarnas nytta med hänsyn till landets försvar.

För honom stälde sig derför frågan hufvudsakligen så: kan det ur
försvarssynpunkt anses önskvärdt, att de nuvarande militäröfningarna vid
rikets högre allmänna läroverk och folkskolelärareseminarier försvinna
eller väsentligt inskränkas?

För denna frågas besvarande vore det till en början nödvändigt att
söka klargöra, hvilka militära uppgifter öfningarna i skolorna för närvarande
afsåge att fylla. Såsom den främsta af dessa uppgifter borde
ställas den att förbereda utbildningen till reservunderbefäl. Med den
organisation, vår armé för närvarande hade, och med våra värnpligtiges
korta öfningstid måste det alltid blifva en synnerligen vansklig sak att
vid en mobilisering anskaffa det erforderliga antalet underbefäl, särskildt
vid hufvuddelen af vår armé, infanteriet. Denna sak hade vid så många
föregående tillfällen från generalstaben utförligt framhållits, att någon
ytterligare erinran derom knappast vore erforderlig. Under sådana förhållanden
vore det helt naturligt, att man för att fylla denna brist tänkt
sig utvägen att kunna för detta ändamål begagna sig af de mer bildade
elementen bland de värnpligtige. Den uppfattningen, att de af landets
söner, som vore i det lyckliga läget att kunna egna sig åt studier,
hvilka mestadels bekostades af staten, såsom vederlag härför borde
ikläda sig större förpligtelser för landets försvar, hade ock inom svenska

Åttonde hnfvudtiteln. 113

nationen kommit till uttryck så till vida, att enligt gällande vårnpligtslag
s. k. högskoleelever under hela sill tjenstetid i bevåringen tillhöra
dettas första uppbåd. Någon ökad värnpligtsöfning i fred vore dock
icke dessa högskoleelever underkastade i jemförelse med öfrige värnpligtige;
och då denna för alla lika öfning vore af så kortvarig beskaffenhet,
att den medgåfve bibringandet af endast en knapphändig soldatutbildning,
så hade helt naturligt sträfvandena ledt derhän att af rnilitäröfningarna
vid de allmänna läroverken skapa en förskola för de kommande
värnpligtsöfningarna, så att under dessa senare eu, om ock endast
knapphändig, förberedande underbefälsutbildning kunde meddelas dem,
som visat sig hafva dragit nytta af de föregående militäröfningarna i
skolorna. I alla de härordningsförslag, som hvilat på en jemförelsevis
kort öfningstid för de värnpligtige, hade derför ock militäröfningarna i
skolorna tillmätts en afsevärd militär betydelse. Så tillmättes t. ex. af
1882 års stora parlamentariska försvarskoinité dessa öfningar eu så stor
betydelse, att af denna komité föreslogs, dels att dylika öfningar skulle
införas i alla skolor för den uppväxande manliga ungdomen, dels att
militärundervisning, såväl praktisk som teoretisk, skulle ingå såsom ett,
bestämdt ämne och att vissa examensfordringar skulle deri uppställas
såsom vilkor för afgångsbetygs erhållande. Äfven i det förslag till härordning,
som år 1892 utarbetades inom generalstaben och som utgjorde
grunden för den samma år beslutade förbättrade härordning, hvilade
reservunderbefälsfrågan till en viss del på militäröfningarna i skolorna,
hvarför ock i öfverensstämmelse med detta förslag efter år 1892 årligen
värnpligtige, som deltagit i militäröfningarna i skolorna, under vapenöfningarna
meddelats en förberedande underbefälsutbildning. Det sades
med afsigt förberedande, enär helt naturligt mötestiden vore för knapp
för att kunna medgifva meddelandet af en verklig underbefälsutbildning.
1892 års förslag förutsatte ej heller, att dessa reservunderbefälsäinnen
genast vid eu mobilisering skulle vara vuxna att tjenstgöra såsom underbefäl,
utan framhölle tvärtom, att deras rätta plats vore i de vid mobilisering
upprättade reservunderbefälsskolorna och att, tack vare den förberedande
underbefälsutbildning de förut erhållit, tiden för vistelsen vid
dessa skolor borde kunna förkortas samt följaktligen äfven en lättare
ersättning af underbefälsafgången i fält kunna vinnas.

Att omdömena om resultatet af denna reservunderbefälsutbildning
bland arméns myndigheter hittills utfallit mycket olika och att från flere
hall misstroende till denna utbildnings värde uttalats, vore knappast
något att förvåna sig öfver, då man betänkte, att militäröfningarna vid
olika, läroverk, åtminstone före 1895, varit högst olika bedrifna och på

Bill. till, lliksd. Vrot. Viol. 1 Sami. 1 Afd, 15

114

Åttonde 1m fvudtitel n.

vissa ställen, enligt inspektörernas rapporter, lemna! mycket öfrig! att
önska, samt att vid bedömandet af utbildningens resultat hänsyn kanske
icke alltid tagits dertill, huruvida den värnpligtige fullständigt deltagit
i militäröfningarna eller endast mycket knapphändigt. Genom de förändringar
militäröfningarna vid de allmänna läroverken undergått sedan
1895, dels genom att noggranna och systematiskt utarbetade bestämmelser
blifvit för desamma faststälda, dels derigenom att biträdande
militärinstruktörer dit kommenderats, hade dock dessa öfningar, åtminstone
att döma af uttalanden från de officerare, som varit närmast i tillfälle
att följa dem, nämligen gymnastiklärarne och de såsom inspektörer
beordrade regementsofficerarne, undergått högst väsentliga förbättringar,
så att de numera i allmänhet, kunde sägas fullt motsvara den tid och
de kostnader, som på desamma nedlades. Att redan nu, innan verkningarna
af dessa förbättringar hunnit under någon följd af år visa sig
vid värnpligtsöfningarna, fälla ett bestämdt omdöme om de nuvarande
militäröfningarnas i skolan förmåga att förbereda utbildningen till reservunderbefäl,
vore derför något förhastadt.

Men oafsedt möjligheten att genom militäröfningarna i skolorna
kunna förbereda utbildandet af reservunderbefäl, funnes äfven andra orsaker,
hvarför dessa öfningar för närvarande icke borde afskaffa^ eller
väsentligt inskränkas. Så länge våra värnpligtiges öfningar vore inskränkta
till endast 90 dagar, kunde det nämligen icke anses ur försvarssynpunkt
tillrådligt att afsåga sig det krafttillskott, som onekligen
läge deri, att en del af de värnpligtige, låt vara äfven blott ett mindretal,
före inträdet i värnpligtsåldern deltagit i 240 timmars militäröfningar.
Äfven om den värnpligtige skolynglingen icke skulle befinnas lämplig
att utbildas till reservunderbefäl — och att under, alla förhållanden
ett afsevärdt antal måste falla under denna kategori vore ju påtagligt,
enär icke alla lämpade sig för att föra befäl —, så kunde helt naturligt
denne, tack vare de föregående militäröfningarna, under sina värnpligtsöfningar
bibringas en vida bättre och säkrare soldatutbildning än öfriga
beväringsmän. Särskild! ville generalstabschefen i detta sammanhang erinra
om den för våra dagars krig så vigtiga skjutfärdigheten. Sådan vunnes
icke utan mycken öfning, och kunde denna börjas tidigt, grundlädes
den säkrare. Om skjutöfningarnas betydelse för vårt lands uppväxande
manliga ungdom vore ock meningarna numera knappast delade. Men
skjutöfningar med fosterlandets försvar till mål borde vara militäriskt ordnade,
under sträng disciplin, hvarför hänsynen till skjutöfningarnas i
skolan ändamålsenliga bedrifvande borde utgöra ett ytterligare skäl för
att der bibehålla de disciplinerande militäröfningarna.

Åttonde hufvudtiteln. 115

Till sist ville generalstabschefen framhålla, hurusom tidpunkten för [19.]
genomförandet af någon mer omfattande förändring al de nuvarande
militäröfningarna vore mindre lämplig. Frågan om en afsevärd utsträckning
af de värnpligtiges öfningstid stode nämligen i vårt land så att
säga på dagordningen, och eu förändring i värnpligtsöfningarna måste
af skäl, som förut framhållits, äfven återverka på frågan om militäröfningarna
i skolorna.

På grund af hvad sålunda anförts, hemstälde chefen för generalstaben,
att domkapitlets i Hernösand underdåniga framställning i fråga
om militäröfningarna vid rikets högre allmänna läroverk och folkskolelärareseminarierna
icke måtte för närvarande till någon Kongl. Maj:ts
åtgärd föranleda.

Sedan de nya gevären af mausermodell införts vid armén, har gång
efter annan, i sammanhang med reqvisition af materiel för skjutöfningarna
vid läroverken, begäran framstälts om utdelande af dylika gevär
äfven till läroverken, och särskild framställning i samma syfte har hos
mig gjorts af åtskilliga gymnastiklärare vid högre allmänna läroverk.

Såsom stöd för sin anhållan andraga bemälde gymnastiklärare i hufvudsak:
att då militäröfningarna vid de högre allmänna läroverken borde
afse att bibringa landets bildade ungdom de första och vigtigaste grunderna
för den militära utbildningen, för att ungdomen, sedan den lemnat
läroverken, måtte vara lämplig att under värnpligtsåren vidare utbildas till
reservbefäl vid armén, man vid den undervisning, som vid. läroverken
kunde hinna meddelas i skjutning och dermed sammanhängande laddnings-,
riktnings- och anläggnings- med flere öfningar, väl borde hafva
tillfälle att begagna den materiel, som vore afsedd att användas i fält,
och icke en materiel af föråldrad modell och helt olika den nya; att
det vore önskligt att få ett så stort antal gevär och karbiner, hvilka
senare, såsom lättare, vore lämpligare än gevären vid kammarskjutningsöfningarna
samt vid laddnings- och anläggningsöfningar in. in., att alla
öfningar med vapen, som borde förekomma, kunde verkställas med användande
af den nya gevärsmodellen; samt att, om dessa öfningar skulle
ledas med användande af den materiel, som nu funnes, intresset svårligen
kunde uppehållas, vare sig hos lärjungarne eller ledarne, sä att
öfningarna koinme att motsvara det mål man med dem ville vinna,
nämligen ungdomens kännedom om och förmåga att rätt bruka det vapen,
som vid ofred skulle komma att sättas i handen på hvarje fosterlandsförsvarare.
På dessa skäl anhålla nyss bemälde gymnastiklärare, att
gevär af den vid armén nu antagna nya mausermodellen jemte dertill

116

Åttonde hufvudtitelii.

[19.] hörande attiralj, behöflig i och för skjutöfningarna, måtte för militäröfningarnas
rationel bedrifvande anskaffas för vissa läroverk.

Chefen för generalstaben, anmodad att afgifva utlåtande jemväl öfver
denna framställning, yttrar med anledning deraf i skrifvelse den 28 september
1900 följande.

Betydelsen af ett infanteri med god skjutfärdighet har till fullo
visat sig i våra dagars krig, och derför är utbildningen i skjutning eu af
de vigtigaste grenarne uti infanteriets hela utbildning. Skicklighet i
skjutning kan förvärfvas endast genom trägna och flitiga öfningar, och
kunna dessa med allvar och under gynsamma förhållanden börja redan
under skolåren, varder skjututbildningen så mycket säkrare grundlagd.
Uti våra högre allmänna läroverk upptagas ock numera de militära öfningarna
till betydlig del af skjutöfningar. Och då intresset för dessa
öfningar varit i ständigt stigande, har ock den undervisning, som vid
läroverken meddelats i skjutning och dermed sammanhängande öfningar,
visat sig vara till verkligt gagn vid de värnpligtiges rekrytutbildning.
Att den värnpligtige redan vid dessa öfningars början eger kännedom
om och förmåga att rätt nyttja det vapen, som sättes i hans hand, är
naturligtvis ur utbildningssynpunkt förenad! med stora fördelar. Då
svenska armén nu erhållit ett nytt, fullt modernt vapen —• 6,5 mm.
geväret m/96 och karbinen af samma modell — följer deraf, att de högre
allmänna läroverken jemväl böra bedrifva sina öfningar i skjutning med
sådan materiel. Att härtill fortfarande nyttja gevär af föråldrad modell
måste naturligtvis i väsentlig mån förringa värdet af dessa öfningar, ty
dels kommer, till följd af ett helt naturligt minskadt intresse för öfningarna,
den personliga skjutskickligheten i så fall ej att nå samma höjd
som med tillgången till ett tidsenligt- vapen, dels kommer kännedomen
om arméns till fältbruk afsedda gevär icke att vinnas vid skolorna.

På grund af hvad sålunda anförts, tillstyrker chefen för generalstaben
på det lifligaste, att erforderligt antal 6,5 mm. gevär m/96 samt
karbiner af samma modell äfvensom för skjutöfningar behöflig attiralj
måtte för de högre allmänna läroverken anskaffas.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, anhöll jag hos Kongl.
Maj:t om bemyndigande att tillkalla sakkunniga personer till biträde vid eu
utredning angående de kostnader, införandet af de nya vapnen vid skolorna
skulle komma att medföra, äfvensom rörande de ändringar i gällande
instruktion för militäröfningarnas bedrifvande vid läroverken, hvilka deraf
kunde föranledas eller eljest vore af nöden. Och sedan sådant bemyndigande
i nåder gifvits, tillkallades såsom sakkunnige öfverstelöjtnanten

Åttonde hufvudtiteln. 117

o

C. Lemchen samt gymnastiklärarne, kaptenerne Wilhelm Åmun och Primus
Peterson. Dessa hade att vid sitt arbete utgå derifrån att den tid —
60 timmar årligen — som för närvarande är anslagen till militäröfningarna,
skulle förblifva oförändrad och i möjligaste mån göras fruktbringande
för lärjungarnes framtida, vid armén skeende utbildning
till reservunderbefäl. Och i det betänkande, som af dem den 3 december
1900 afgafs, anföra de hufvudsakligen följande.

Då en del af de militära öfningarna vid skolorna lätt blefve värdelös,
om dessa öfningar måste utföras med knapp tillgång på dugligt
underbefäl och af en trupp, som i följd af sin ungdom med flere orsaker
hade obenägenhet att finna sig i det hårda allvar, dessa kräfde,
syntes det vara lämpligast, att hufvudvigten lades på öfningarna i skjutning.
Dessa öfningar lämpade sig jemförelsevis väl för skolorna: de
väckte alla hurtiga ynglingars intresse, och deras syftemål kunde af alla
inses; den färdighet, som med dem vunnes, kunde tydligt ådagaläggas
och eggade både i och för sig och genom en oundviklig täflan med
kamraterna till arbete och bemödande från ynglingens egen sida.
Såsom eu förberedelse till den kommande utbildningen vid armén lämpade
sig skjutöfningarna äfven väl: de kräfde nämligen längre tid än
någon annan öfningsgren och vore på samma gång bland de vigtigaste,
hvarför det vore synnerligen förmånligt, om en del af skjutöfningarna
vore undangjord före inträdet i armén, bland annat derför att derigenom
vunnes tid för andra kraf. Och skulle skolynglingen af ett
eller annat skäl icke vinna inträde i armén eller der komma att utbildas
till reservunderbefäl, så vore den utbildning, han vid läroverket fått,
ej bortkastad, ty han medförde, tack vare densamma, en kännedom om
skjutning och en öfning deri, som i många hänseenden kunde vara af
gagn. Särskihlt för en sund utveckling af det frivilliga skytteväsendet,
hvars betydelse för fosterlandets försvar icke borde underskattas, vore
en sådan utbildning af värde.

Då skjutöfningars bedrifvande vid de allmänna läroverken, folkskolelärareseminarierna
och de tekniska elementarskolorna sålunda vore,
från flere synpunkter sedt, ändamålsenligt, borde man närmare bestämma
det mått af färdighet och kunskap, som med de ifrågavarande öfningarna
borde eftersträfvas. Detta mått syntes böra vara, att den, som
fullständigt genomgått någon af de nämnda anstalterna, borde, der kroppslyte
icke lade oöfverstigliga hinder i vägen, hafva förvärfvat:

a) samma färdighet i precisionsskjutning som en af arméns rekryter;

b) någon vana att undervisa uti de förberedande målskjutningsöfningarna
och uti precisionsskjutning; och

118

Åttonde liufvudtitcln.

c) teoretisk kännedom om grunderna för skjutning samt för undervisningen
deruti.

Men då skjutöfningarna, om icke sträng ordning vid dem uppehölles,
lätt kunde förorsaka olycksfall, borde lärjungarne utom och vid sidan
af. dem erhålla så mycken annan militärisk utbildning med och utan
vapen, att de med ordning kunde uppställas och indelas samt föras till
och från öfningsplatserna.

Ett af hufvudvilkoren för att det uppstäda målet skulle kunna nås,
vore emellertid, att tillfälle bereddes att under öfningarna begagna vapen
af samma slag som de för armén faststälda med mausermekanism samt
derför lämpad öfningsmateriel. Mausermekanismen skilde sig nämligen
till sin konstruktion helt och hållet från remingtonmekanismen, och
för dess handterande fordrades med anledning deraf helt olika handgrepp.
; ... .

Onskligt vore visserligen, att vapen med mausermekanism kunde
anskaffas i så stort antal, att hvarje i öfningarna deltagande lärjunge
kunde dermed förses; men då inköpet af det härför erforderliga antalet
vapen skulle föranleda så stora kostnader, att man knappast kunde vänta,
att de derför nödiga penningmedlen skulle beviljas, och då ingen utsigt
förefunnes att från arméns förråd få låna vapen af ifrågavarande slag
för här afsedt ändamål, enär arméns första behof ännu icke blifvit fyldt,
så vore nödvändigt att utgå från en annan beräkningsgrund, nämligen
det minsta antal vapen, som erfordrades, för att det med öfningarna
afsedda ändamålet icke skulle förfelas. Samma beräkningsgrund hade
äfven blifvit använd vid beräkningen af erforderlig öfningsmateriel och
af vid öfningarna behöfligt biträdande befäl.

Visserligen skulle resultatet af öfningarna blifva bättre, om de kunde
utsträckas öfver eu större del af året, än om de, såsom för närvarande
egde rum, förlädes till början af höstterminen. Ty om öfningarna tid
efter annan återkomme, stannade det inlärda bättre i minnet och den
förvärfvade färdigheten i vapnets handterande öfverginge lättare till
vana. Men svårigheten och väl äfven den ökade kostnad, som vore förenad
med att under sådana förhållanden anskaffa biträdande befäl, jemte
svåra väderleksförhållanden m. m. nödvändiggjorde säkerligen det nuvarande
systemets bibehållande vid de flesta läroverk. Dock borde det
vara rektor tillåtet att på ledarens förslag fördela öfningarna öfver en
längre tid, då sådant läte sig göra utan att kostnaderna derigenom
ökades.

Under hvilket förhållande som helst borde den nuvarande indelningen
af lärjungarne på 4 afdclningar bibehållas; och hade man vid be -

Åttonde hufvudtiteln.

119

räkningen af kostnaderna utgått från den förutsättning, att öfningarna
koinrne att utsträckas öfver eu tid af 5 veckor. För att få tillfälle att
öfva lärjungarne i de äldre afdelningarna såsom instruktörer samt för
att kunna frigöra indelningen i öfningsafdelningar från klassindelningen
måste alla afdelningar öfvas samtidigt. Första och andra (I och II)
afdelningarna skulle öfvas med karbiner samt tredje och fjerde (III och
IV) afdelningarna företrädesvis med gevär. För öfningarna i skjutning
skulle afdelningarna indelas i skjutlag på högst 8 man.

Under dessa förutsättningar skulle erfordras följande materiel:

A. NyanskafFad:

karbiner med remmar, 2 för hvarje skjutlag i I och II afdelningarna
samt dessutom till öfning i laddning in. m. ett antal lika med
halfva antalet lärjungar i den afdelning, i hvilken antalet deltagande
vore störst,

gevär med remmar, 2 för hvarje skjutlag i III och IV afdelningarna,
patronväskor med lifremmar, fyllnad i det befintliga antalet, så att
hvarje lärjunge finge en,

exercispatroner, 50 för hvarje vapen,

skottaflor, fyllnad i det befintliga antalet, sfi att 1 funnes för hvarje
skjutlag i II och III afdelningarna,

stöd för liggande ställning, 1 för hvarje skjutlag i II, III och IV
afdelningarna,

tändhattsuttagare, tändhattsisättare och kulisättare, 1 för hvarje
läroverk,

läskstänger för rengöring af karbin, 1 på hvar fjerde karbin,
läskstänger för rengöring af gevär, 1 på hvart fjerde gevär,
klofvar att fasthålla vapnen vid rengöring, 1 på hvart femte vapen,
genombrutna mekanismer för undervisning i mekanismens funktionerande,
1 för hvarje läroverk, der de i öfningarna deltagandes antal ej
uppginge till 150, till öfriga 2;

B. Förändrad äldre materiel:
dioptrar, 1 för hvarje skjutlag i I afdelningen,

riktkontrollspeglar, 1 för hvarje skjutlag i I och II afdelningarna,
riktställningar, 1 för hvarje skjutlag i I afdelningen,
hylspress, 1 för hvarje läroverk,
patron väskor, alla befintliga;

120 Åttonde hufvudtiteln.

C. Oförändrad äldre materiel:

(funnes i tillräcklig mängd)

lådor till täcklappar, 1 för hvarje skottafla,

klickstickor, 1 för hvarje skottafla,

stöd för stående ställning, 1 för hvarje skottafla.

Ett hufvudvilkor för att militäröfningarna vid läroverken, liksom
militäröfningar i allmänhet, skulle leda till det med dem åsyftade resultatet,
vore att ledarne till sin hjelp hade en tillräcklig mängd lämpliga
och villiga biträdande officerare, underofficerare eller äldre volontärkorpraler.
Att detta vilkor hittills icke varit uppfyldt, vore otvifvelaktigt
den förnämsta orsaken till att militäröfningarna för närvarande
på många ställen råkat i misskredit; ty med bästa vilja hade det varit
ledarne omöjligt att åt öfningarna gifva vederbörlig grundlighet och ordning.
Genom skyldigheten att utbilda och använda fjerde afdelningens
lärjungar såsom instruktörer hade ledarens uppgift än ytterligare försvårats,
ty det biträdande befälets otillräcklighet hade än skarpare måst
framträda, då det galt att rätta både den i dessa stycken föga utbildade
och osäkre instruktören och den under honom stående ungdomliga
afdelningen.

För att det skulle kunna blifva full reda med de nu föreslagna öfningarna
och för att på dem nedlagd tid, kostnad och möda icke måtte
blifva förspilda, finge det biträdande befälets antal icke vara mindre
än att för hvarje fyratal skjutlag — 32 lärjungar — i en öfningsafdelning
kommenderades ett biträdande befäl. Dock kunde vid läroverk,
der antalet deltagande i andra och tredje afdelningarna tillsammans icke
uppginge till 32, dessa afdelningar sammanslås och ställas under ett biträdande
befäl; och der hela antalet deltagande icke uppginge till 50
samt andra och tredje afdelningarna af förut nämnda skäl kunde sammanslås,
erfordrades endast två biträdande befäl. Af de kommenderade
skulle minst en vara underofficer och vid de större läroverken (med
öfver 100 i öfningarna deltagande) skulle en vara officer, emedan ledaren
i detta fall måste kunna ställa en eller flere afdelningar under mera sjelfständig
ledning.

Ersättningen åt ledarne borde utgå dels i form af dagaflöning för den
tid, under hvilken militäröfningarna påginge, dels i form af arfvode för
förberedande anordningar, redovisning och tillsyn öfver vapen, materiel
och ammunition, pröfning af lärjungarne, utställande af betyg m. m., och
borde detta arfvode bestämmas i förhållande till läroverkets storlek.
Dagaflöningen borde utgå med 5 kronor för dag och arfvodet med minst

£5 0 0 £5

Åttonde hnfvudtiteln.

121

100 kronor; men detta skulle okas med 50 kronor för hvarje påbörjadt [19.]
50-tal af i öfningarna deltagande lärjungar, då detta antal öfveretege 100.

Vid ett läroverk med 101 —150 i öfningarna deltagande skulle således
arfvodet komma att uppgå till 150 kronor, vid ett läroverk med 151—200
deltagande till 200 kronor o. s. v.

Reseersättning och dagaflöning åt det kommenderade biträdande befälet
borde gifvetvis bestämmas så, att de kommenderade icke tvingades
till någon personlig uppoffring. Vid beräkning af kostnaden för erforderligt
befäl hade derför reseersättningen föreslagits att utgå enligt gällande
resereglemente, med en antagen väglängd af 2 mil landsväg och 5
mil jernväg, och dagaflöningen med 5 kronor för officer, 4 kronor för
underofficer oeji 3 kronor för korpral.

Vid beräkning af den årliga åtgången af ammunition hade man utgått
från det antagande, att första afdelningen skulle skjuta 10, andra
afdelningen 75 och tredje afdelningen 75 skott i kammarskjutning samt
att tredje afdelningen skulle skjuta 25 och fjerde afdelningen 45 skott
med skarp ammunition, allt per man. Till det på detta sätt beräknade
antalet patroner hade för omskjutningar, profskott m. m. lagts 20
Beräkningen af kostnaderna hade gjorts på grund af de vid utlemning
från statens förråd gällande pris och beräkningen af kostnaden för underhåll
af skjutbanor, skottaflor m. in. enligt den vid armén gällande beräkningsgrunden.

För folkskolelärareseminarierna vore kostnaderna beräknade efter
samma grunder som för de högre allmänna läroverken. Vid några seminarier
hade visserligen hittills arivändts samma ledare af militäröfningarna
som vid det i staden förlagda högre allmänna läroverket. Så
hade dock icke alltid varit förhållandet, och om sådant kunde ske, berodde
på öfverenskommelse mellan vederbörande rektorer med flere omständigheter,
som icke lätt kunde förutses. Påginge emellertid öfningarna
samtidigt vid ett seminarium och ett högre allmänt läroverk, under
samma ledning och med samma biträdande befäl, borde dagaflöningen
utbetalas med hälften från hvartdera läroverket, inen arfvodena utgå oafkortade
från båda.

För seminarierna hade icke föreslagits anskaffande af några karbiner,
emedan de af eleverna, som icke på grund af svaghet helt och
hållet befriades från öfningarna, borde hafva krafter nog för handterande
af gevär.

För de tekniska elementarskolorna vore kostnaderna beräknade efter
samma grunder som för de högre allmänna läroverken med den skilnad,
som föranleddes deraf att dessa skolor icke hade mer än 3 klasser och

Bill. till Rilced. Prat. 1,901. 1 Sami. I Afd. 16

122

Afton <1 e hn fvudtiteln.

[19.] derför icke borde indelas på mer än 3 afdelningar. Till följd af att
antalet afdelningar blefve mindre, måste äfven skjutöfningarnas antal
och dermed patronantalet i det hela något minskas. För första och
andra afdelningarna borde emellertid patronantalet bibehållas lika, men
för tredje afdelningen borde det ändras till 35 skott kammarskjutning
och 55 skott med skarp ammunition.

I särskilda vid de sakkunniges betänkande fogade bilagor hafva
meddelats:

uppgift på för hvarje särskilt läroverk erforderlig materiel m. in.,

detaljerad beräkning af kostnaderna för nyanskaffning och förändring
af materiel,

beräkning af det erforderliga antalet biträdande befäl vid de olika
läroverken,

detaljerad beräkning såväl af ersättningen åt ledare och biträdande
befäl som af kostnaden för ammunition och underhåll af materiel och
skjutbanor, samt

förslag till förnyad instruktion för militäröfningarna vid läroverken.

Sammanföras de beräknade kostnaderna för genomförandet af den
föreslagna anordningen af militäröfningarna vid läroverken, blifva dessa
följande:

A. Kostnader för en gång:

1) vid de högre allmänna läroverken:

för anskaffning af gevär och kar biner

.......................................... kronor 85,078: 40

» nyanskaffning af öfningsmate riel

............................................. » 26,886: 17

» ändring af äldre öfningsmate riel

............................................. » 1,H8: 05 kronor 113,082: 62

2) vid folkskolelärareseminarierna:

för anskaffning af gevär.................. kronor 15,272: 40

» nyanskaffning af öfningsmate riel

............................................. » 8,828: 69 » 24,101: 09

3) vid de tekniska elementarskolorna:

för anskaffning af gevär och kar biner.

........................................ kronor 11,096: 80

» nyanskaffning af öfningsmate riel.

.......................................... » 7,424: 76

»

18,521: 56

Åttonde hufvudtiteln. 123

o

B. Årligen återkommande kostnader:

1) vid de högre allmänna läroverken:

för kammarammunition .................. kronor 6,008: 50

» skarp ammunition ..................... » 9,000: —

» underhåll af skjutbanor, skott taflor

m. in............. » 2,370: —

» ledarne af öfningarna och biträdande
befäl....................... » 36,225: 20 » 53,603: 70

2) vid folkskolelärareseminarierna:

för kammarammunition.................... kronor 305: 39

» skarp ammunition........................ » 1,783: —

» underhåll af skjutbanor, skott taflor

m. in. .......................... » 175: 99

» ledarne af öfningarna och biträdande
befäl........................ . » 6,244: 80

3) vid de tekniska elementarskolorna:

för kammarammunition................... kronor 197: 09

» skarp ammunition ..................... » 996: 60

» underhåll af skjutbanor, skott taflor

in. m............................ » 111: 80

» ledarne af öfningarna och biträdande
befäl........................ » 3,602:20

8,509: 18

4,907: 69

Såsom i det föregående blifvit angifvet finnes för närvarande på de
allmänna läroverkens stat ett anslag af 34,000 kronor till extra arfvoden
åt gymnastiklärare samt till anskaffande af ammunition för målskjutning
m. in. Af detta anslag torde omkring 10,000 kronor blifva erforderligt
till extra arfvoden åt gymnastiklärare, så att 24,000 kronor blifva disponibla
för militäröfningarna. Detta anslag skulle således enligt den gjorda
beräkningen behöfva höjas med vid pass 30,000 kronor för att den nya
anordningen af berörda öfningar skall vid de allmänna läroverken kunna
genomföras. Den ständigt försiggående ökningen af lärjungeantalet vid
dessa läroverk torde nödvändiggöra det erforderliga beloppets höjning
till nämnda summa.

Till befrämjande af vapenöfningarna vid folkskolelärareseminarierna
finnes åter för närvarande ett årligt anslag af 2,500 kronor. Detta
skulle för den nya anordningens införande behöfva höjas med i jemnadt
tal 6,000 kronor.

124

Åttonde hnfvudtiteln.

Vid de tekniska elementarskolorna finnes deremot intet särskild!
anslag för militäröfningarna, och blir derför för den nya anordningens
införande vid dem erforderligt ett belopp, som med den starka stigningen
af deras lärjungeantal icke torde böra sättas lägre än 5,000 kronor.

Utom dessa årliga anslag skulle emellertid äfven fordras anslag för
en gång, som i jemnadt tal skulle uppgå till

för de allmänna läroverken................................. 113,000 kronor

» folkskolelärareseminarierna........................... 24,100 » och

» de tekniska elementarskolorna.................... 18,500 »

Oneklig! är, att dessa belopp äro ganska betydliga. Men det synes
vara nödvändigt, att militäröfningarna vid läroverken anordnas så, att
ett väsentligt gagn deraf kan påräknas för landets försvar. Och då
militära auktoriteter torde vara ense derom, att det nu föreslagna är
det minsta, som för sådant ändamål kan fordras, så tvekar jag icke att
föreslå Kongl. Maj:t att af Riksdagen äska nämnda belopp.

Enligt hvad jag inhemtat, kunna gevär och karbiner af nämnda
modell under år 1902 erhållas till det antal, som för militäröfningarna
är behöflig!.

Under anhållan att vid anmälning af anslagsbehofven för seminarier
för folkskolelärares bildande och för de tekniska elementarskolorna samt
å extra ordinarie stat få hänvisa till hvad jag sålunda anfört och föreslagit,
hemställer jag nu, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
höja det å allmänna läroverkens stat uppförda anslaget till extra arfvoden
åt gymnastiklärare samt till anskaffande af ammunition för målskjutning
m. m. med 30,000 kronor eller från 34,000 kronor till 64,000
kronor.

Under förutsättning af bifall till hvad i denna och nästföregående
punkter af mig föreslagits, skulle reservationsanslaget till allmänna läroverken,
nu 3,059,361 kronor, komma att ökas med 225,000 kronor eller
till 3,284,361 kronor.

Åttonde hufvudtiteln.

125

Folkundervisningen.

Då genom Kongl. Maj:ts och Riksdagens beslut de vid folkskolelärare- [20.]
och folkskolelärarinneseminarierna anstälda lärare och lärarinnor i musik ÅiderstiUägg
och sång äfvensom de lärare och lärarinnor, som jemlikt § 13 mom. 3 i l^ame^vid
gällande seminariestadga äro eller varda förordnade vid seminariernas foikskoieöfningsskolor,
tillförsäkrats rätt att erhålla, de förre två ålderstillägg å
tvåhundra kronor hvartdera efter respektive fem och tio års tjenstgöring
och de senare ett ålderstillägg å trehundra kronor efter tio års tjenstgöring,
räknadt från och med början af kalenderåret närmast efter det,
då förordnande å här afsedd tjenst första gången erhölls, har inom
ecklesiastikdepartementet beräkning blifvit gjord å de belopp, som för
tillämpning af ofvannämnda beslut böra under år 1902 utgå; och framgår
deraf, att för beredande af medel till omförmälda ålderstillägg under år
1902 erfordras ett ytterligare belopp af 1,100 kronor.

Jag tillstyrker derför underdånigst, att Kongl. Maj:t behagade till
Riksdagen göra framställning derom att, för beredande af medel för tillgodoseende
af dessa lärares och lärarinnors rätt till ålderstillägg, anslaget
till seminarier för folkskolelärares bildande ökas med 1,100 kronor.

Folkskolelärareseminarierna hafva till uppgift att bibringa dem, som [21.]
i egenskap af lärare ämna ingå i folkskolans tjenst, icke blott teoretisk, Löneförhöjutan
äfven erforderlig praktisk utbildning. För detta sistnämnda ändamål “ingT*j fla‘k_
skall en ''öfningsskola, omfattande en folkskoleafdelning och en småskole- skoieiärareafdelning
samt, der omständigheterna sådant medgifva, en folkskolans s.^.™mari1er.na3
högre afdelning eller lortsättmngsskola, vara förenad med seminarium.

Vid öfningsskola, som utgöres af en småskole- och en folkskoleafdelning,
anställas två seminariebildade lärare; utvidgas öfningsskolan med en
folkskolans högre afdelning, antages i allmänhet ännu en lärare.

Beträffande lärarne och lärarinnorna vid seminariernas öfningsskolor
innehåller nådiga stadgan för folkskolelärareseminarierna i riket den 29
januari 1886, bland annat, följande föreskrifter: Vid seminariets öfningsskola
må, i enlighet med de bestämmelser Kongl. Maj:t i hvarje särskildt
fall meddelat, erforderligt antal lärare anställas (§ 13 mom. 3, sådant
detta lyder i kongl. kungörelsen den 16 november 1894). För att kunna
förordnas, jemlikt § 13 mom. 3, till lärare eller lärarinna i öfningsskola
fordras att vara behörig för anställning som ordinarie lärare vid folkskola
(§ 19 mom. 2). Särskilda lärare och lärarinnor i seminariets öfningsskola
förordnas af konsistorium efter förslag af rektor (§ 22 mom. 2). Lärare

126

Åttonde hufvudtiteln.

[21.] eller lärarinna, som är särskild! anstäld för undervisning i öfningsskola,
är skyldig att undervisa tjugufyra till tjuguåtta timmar i veckan (§ 25
mom. 5, enligt dess lydelse i kong! kungörelsen den 16 november 1894).

Beträffande ifrågavarande lärares och lärarinnors löne- och pensionsförmåner
finnas följande bestämmelser: Enligt kongl. cirkulärbrefvet angående
vid folkskolelärareseminariernas öfningsskolor anstälda lärares och
lärarinnors arfvoden den 27 maj 1898 skall lärare eller lärarinna, som,
jemlikt § 13 mom. 3 i nådiga stadgan för folkskolelärareseminarierna i
riket den 29 januari 1886, sådant detta moment lyder i kongl. kungörelsen
den 16 november 1894, är eller varder förordnad vid folkskolelärareseminariernas
öfningsskolor, från och med år 1899 i årligt arfvode bekomma
1,500 kronor samt efter tio års väl vitsordad tjenstgöring erhålla
ett årligt, ålderstillägg å 300 kronor, räknadt från och med början af
kalenderåret närmast efter det, då förordnandet å här afsedd tjenst första
gången erhölls. Kongl. cirkulärbrefvet angående delaktighet i folkskolelärarnes
pensionsinrättning för läraretjensterna vid folkskolelärareseminariernas
öfningsskolor m. m. den 31 december 1877 tillförsäkrar folkskolelärareoch
folkskolelärarinneseminarierna delaktighet i nämnda pensionsinrättning
för hvarje sådan läraretjenst vid de med seminarierna förenade öfningsskolor,
för hvilken aflöning blifvit af Kongl. Maj:t, faststäld och som är
afsedd att uppehållas af examinerad folkskolelärare, samt tillerkänner innehafvarne
af dessa fenster rätt att för åtnjutande af pension från pensionsinrättningen
räkna hela den tid, de vid dylik öfningsskola tjenstgjort, såsom
ordinarie tjenstår. Slutligen stadgar kongl. cirkuläret angående anslag
till aflönande af vikarie under öfningslärares in. fl. vid folkskolelärareseminarium
sjukdom den 28 maj 1897, att när lärare eller lärarinna vid
sådan skola, hvarom här är fråga, af sjukdom blir. urståndsatt att sköta
sin befattning och vikarie för honom eller henne förordnats, bidrag af
statsmedel får utgå till aflönande af vikarien, dock med vilkor att den
tjenstledige läraren eller lärarinnan skall för samma ändamål afstå en
fjerdedel af det honom eller henne för innehafvande tjenst tillkommande
arfvode.

Vid den reglering af lärarnes och lärarinnornas vid seminariernas öfningsskolor
löneförmåner, som på Kongl. Maj:ts framställning beslöts af
Riksdagen år 1898, togs hänsyn såväl till de befattningars stora vigt, som
af ifrågavarande lärare och lärarinnor innehafvas, som ock dertill att, om
man vid seminariernas öfningsskolor vill anställa och bibehålla framstående
personer, man måste se till att lärarne och lärarinnorna vid nämnda skolor
åtnjuta åtminstone lika stora löner som lärarne och lärarinnorna vid folkskolorna
i de städer, hvilka erbjuda de bästa löneförmånerna. Man sökte

Åttonde hufvndtiteln.

127

derför ordna så, att lärarnes och lärarinnornas vid seminariernas öfnings- [21.]
skolor löner skulle blifva så stora, att kunniga och skickliga personer, som
redan ingått eller ämnade ingå i folkskolans tjenst, skulle finna för sig
förmånligt att söka och qvarstanna vid ifrågavarande befattningar.

Förhållandena härutinnan äro numera i visst afseende ändrade, sedan
1900 års riksdag, med anledning af en inom Riksdagen väckt motion, beviljat
erforderliga medel för höjande från och med år 1901 af folkskolelärarnes
och -lärarinnornas löner samt Kong! Maj:t, med godkännande af
de i Riksdagens beslut angifna grunder, den 1 juni 1900 utfärdat ny författning
angående aflöning åt lärare vid folkskolor m. fl. att lända till
efterrättelse från och med år 1901.

Hvad folkskolelärarinnorna angår, hafva icke genom nyssnämnda författning
deras löner så höjts, att af sådan grund en förhöjning af arfvodena
för lärarinnorna vid seminariernas öfningsskolor kan anses påkallad.
Jemför man nämligen de löner, som åtfölja lärarinnebefattningarna vid
seminariernas öfningsskolor, med de löner, som från och med år 1901 äro
förenade med lärarinnetjensterna vid städernas folkskolor, finner man, att
de förra fortfarande erbjuda större ekonomiska fördelar än de senare. En
lärarinna vid ett seminariums öfningsskola har nämligen i årligt arfvode

1,500 kronor och kommer efter tio år till ett arfvode af 1,800 kronor.

Högsta lärarinnelönen vid folkskola i stad, der folkskolelärarinneseminarium
är förlagdt, torde deremot för närvarande vara 1,200 kronor med tre
ålderstillägg å 150 kronor hvartdera. Efter 15 år skulle sålunda folkskolelärarinna
kunna komma i åtnjutande af en lön å 1,650 kronor.

Men annorlunda utfaller eu jemförelse mellan de löneförmåner, som
åtfölja lärarebefattningarna vid seminariernas öfningsskolor, och löneförmånerna
vid städernas folkskolor. Enligt från vederbörande folkskoleinspektörer
infordrade uppgifter åtnjuta lärarne vid folkskolorna i de städer,
i hvilka manliga seminarier äro förlagda,

Upsala ........	l:sta graden. kronor 1,500	2:dra gradeu. kronor 1,750	3:dje gradeu. kronor 2,000	4:de graden. kronor
Linköping ..	1,200	1,400	1,700	——
Yexiö ........	1,400	1,600	1,800	2,000
Lund .....	1,300	1,500	1,700	1,900
Göteborg.......	1,350 1,400	1,670	2,100	2,400
Karlstad........	1,600	1,800	2,000
Hernösand.....	1,500	1,800	2,100	2,400.

128

Åttonde hnfvudtiteln.

Beträffande folkskolelärarnes i Linköping löner liar af vederbörande
folkskoleinspektör upplysts, att ny lönereglering är ifrågasatt samt att den
komité, som fått uppdrag att förbereda ärendet, med all sannolikhet torde
komma, att föreslå följande lönebelopp: i första lönegraden 1,400, i andra
1,600, i tredje 1,800 och i fjerde 2,000 kronor.

Häraf framgår, att lärarne vid folkskolorna i dessa städer i allmänhet
äro bättre afiönade än lärarne vid seminariernas öfningsskolor. Men äfven
i många andra städer än de här ofvan angifna hafva folkskoleläraree
högre löner än de vid seminariernas öfningsskolor anstälde lärarne, oaktadt
desse senare innehafva tjenstebefattningar, som äro vigtigare, mödosammare
och i allmänhet mera svårskötta än läraretjenstema vid de vanliga
folkskolorna.

Det synes derför nödvändigt, att lärarnes vid seminariernas öfningsskolor
arfvoden höjas, om man vid dessa skolor skall kunna anställa lärare,
om hvilka man kan hoppas, att de skola motsvara de anspråk, som
på dem med rätta ställas. För sådant ändamål torde vara till fyllest att
öka ifrågavarande lärares arfvoden till 1,800 kronor årligen jemte rätt för
dem till ett ålderstillägg å 600 kronor efter tio års väl vitsordad tjenstgöring.
Med en sådan förhöjning torde kunna antagas, att man skulle
kunna anställa och få behålla lämpliga personer för bestridande af de
synnerligen vigtiga läraretjenster, hvarom här är tal.

Nämnda löneförhöjning skulle icke behöfva medföra synnerligt ökade
utgifter för statsverket. För närvarande tjenstgöra vid de manliga seminariernas
öfningsskolor — om man ej tager med i beräkning den lärare,
som är anstäld vid öfningsskolan i Göteborg med anledning deraf att vid
seminariet derstädes för närvarande en parallelklass är anordnad — fjorton
lärare. Af dessa åtnjuta nio ett arfvode af 1,500 kronor hvardera
samt hvar och en af de öfriga fem ett arfvode af 1,800 kronor. Höjdes
från och med år 1902 dessas arfvoden så mycket, att de, som nu uppbära
i arfvode 1,500 kronor, finge en förhöjning af 300 kronor och de, som
åtnjuta en lön af 1,800 kronor, finge en förhöjning å 600 kronor, skulle
för den ifrågasatta löneregleringens genomförande erfordras ett belopp af
5,700 kronor. Dertill kommer, att två af dem, som nu åtnjuta 1,500
kronors arfvode, äro berättigade till ålderstillägg från och med år 1902.
Häraf blir en följd, att det för löneregleringens genomförande erforderliga
beloppet måste höjas med skilnaden mellan det redan nu dem tillkommande
ålderstillägg, 300 kronor hvardera, och det af mig föreslagna ålderstillägget,
600 kronor hvardera; hvadan den ifrågasatta löneförhöjningen
skulle kräfva en ökad utgift under år 1902 af 6,300 kronor.

Åttonde hufvudtiteln.

129

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag, att Kong!

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att medgifva, att de lärare, som äro eller varda förordnade att uppehålla
undervisningen i läsämnen vid seminariernas öfningsskolor, må bekomma
dels från och med 1902 års ingång i årligt arfvode 1,800 kronor,
dels ock ett ålderstillägg å 600 kronor för år efter tio års väl vitsordad
tjenstgöring, räknadt från och med början af kalenderåret närmast efter
det, då förordnandet å här afsedd tjenst första gången erhölls,

samt att för ändamålet bevilja en förhöjning af anslaget till seminarier
för folkskolelärares bildande med 6,300 kronor.

Med hänvisning till mitt yttrande under punkten 19 angående ny [22.]
anordning af militäröfningarna vid de allmänna läroverken tillstyrker jag Ny anordning
i underdånighet, att Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att höja det å
staten till seminarier för folkskolelärares bildande uppförda anslag till be- vid foikskoiefrämjande
af vapenöfning ar med 6,000 kronor eller från 2,500 kronor till

8,500 kronor.

Under förutsättning af bifall till hvad jag i punkterna 20—22 ifrågasatt,
skulle anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande, nu 334,725
kronor, komma att ökas med tillhopa 13,400 kronor eller till 348,125
kronor.

De högre folkskolorna i vårt land hafva för sitt upphof att tacka åt- [23.]
skilliga vid 1856—1858 års riksdag väckta motioner, i hvilka beträffande Höjning af
dessa skolor hufvudsakligen yrkades, att småningom och i den mån, ett hTgrf^fomstigande
intresse för folkbildningen föranledde en eller flere förenade kom- skolor,
muner att för saken göra någon uppoffring, staten borde genom understöd
befrämja uppkomsten af högre folkskolor med den lyftning, att der
förekommande läroämnens ökade antal och djupare behandling erfordrade
lärare med akademisk bildning, för hvilka måste beredas framtidsutsigt
genom tillerkänd befordringsrätt inom kyrkan eller allmänna läroverken.

Med anledning af hvad sålunda blifvit yrkadt, yttrade Rikets Ständer
uti den skrifvelse, de till Kongl. Maj:t härom afläto den 2 mars 1858:

»Beträffande den väckta frågan om en folkskolans högsta afdelning,
anse Rikets Ständer densamma förtjena mycken uppmärksamhet och varmt
behjertande. Der det enskilda nitet visar sig uti denna syftning verksamt,
der bör ock staten gå detsamma till mötes. Hvad särskildt angår yrkandet,
att lärarne vid dessa skolor böra ega akademisk bildning, så och om
i allmänhet af hvarje duglig skollärare måste fordras en klar genomskåd Jii.

h. till. Rilcsd. Prot. IDOL 1 Sami. 1 Afd. * 17

130

Åttonde hufvudtiteln.

ning af undervisningsämnet för att kunna gifva åt dess meddelande en
verkligt bildande kraft, torde denna egenskap vara så mycket nödvändigare
hos läraren vid den högre folkskolan i anseende till den omständighet, att
flertalet af denna skolas lärjungar fortfarande kommer att tillhöra den
arbetande klassen. Detta förhållande kräfver nämligen, att den till arbetsduglighet
uppvuxne lärjungen icke alltför lång tid af året vistas vid skolan
för att icke blifva för sitt framtida lefnadsyrke mindre skicklig genom den
förvekligande inverkan af studerkammarlifvets stillhet. Här gäller således
för läraren att utur hvarje läroämne kort och klart sammanfatta dess
innehåll, och detta så, att det meddelade gifver lärjungen både lust och
förmåga att under skolundervisningens mellantider, äfvensom efter dess
slut, på egen hand småningom fullständiga den erhållna kunskapen. Att
uttryckligen stadga befordringsrätt för dessa lärare inom allmänna läroverken
eller kyrkan torde emellertid icke vara lämpligt, utan bör en sådan
befordran grunda sig på deras för dylik tjenst i öfrigt förvärfvade kompetens.

»En invändning, som skulle kunna göras mot inrättande af de ifrågasatta
högre folkskolorna, nämligen att behofvet deraf redan är uppfyldt
genom lärdomsskolornaS reallinier, anse sig Rikets Ständer böra till vidare
utveckling af sina åsigter i ämnet upptaga.

»Ändamålet med dessa högre folkskolor måste i första rummet vara
att åt arbetsklassens, ej blott de mera förmögnes, utan jemväl de fattigares
barn, hvilka blifvit begåfvade med bättre fattningsförmåga samt visa
framstående lärolust, bereda tillfälle att inhemta för framtida sjelfstudier
behöfliga förkunskaper äfvensom att genom goda lärares handledning
vinna allmän förståndsutveckling samt sinneslyftning till deltagande i
fosterlandets och mensklighetens högre angelägenheter, och detta utan att
de genom skolan ryckas utur deras vanliga lefnadsförhållanden eller för
mycket afhållas från eu för framtida arbetsduglighet nödvändig ihärdighet
uti kroppsarbete.

»Lätteligen inses den stora vigten utaf att på detta sätt åt samhället
tillgodogöra samt bibehålla kärnfrisk den talrika skara bland det uppväxande
slägtet, som tydligen af naturen är danad att med det förtroliga
kamratskapets öfvertygande och bevekande inflytande verka under lifvet
såsom andligt och lekamligt välgörande föredömen bland arbetsklassen
äfvensom att utgöra ett allt mer och mer utveckladt kommunalväsendes
säkraste stöd. Men lika lätt bör äfven inses, att för detta ändamål erfordras
undervisningsanstalter, inrättade med hänsigt till det särskilda
syftemålet. Har man gjort sig reda för detta, så torde det vara klart, att

Åttonde hnfvudtiteln. 131

de allmänna elementarläroverken, oaktadt utvecklingen af deras reallinier, [23.]
icke kunna motsvara här ifrågavarande skolors bestämmelse.

»De i städerna belägna högre skolorna äro tillgängliga endast för de
förmögnares och de närmast boende mindre bemedlades barn; de vanor,
behof och anspråk, som der förvärfvas, äro föga egnade för en lärjunge,
utgången ur och ämnad att fortfarande tillhöra den arbetande klassen;
lästerminernas långvarighet medgifver icke de för kroppsarbetsöfningen
behöfliga afbrott, soin vid en högre folkskola måste beredas; i följd deraf
att undervisningen här måste afse en plan, fullföljd genom skolans öfre
klasser, öfverliopas lärjungarne med eu mångartad kunskap, hvartill de
talrika begynnelsetrådarne icke kunna mer än hastigt upptagas för att
gagnlöst åter släppas på den kortare tid, som den blifvande arbetaren bör
uteslutande sysselsättas med boken; och slutligen är undervisningssättet
icke sådant, som, enligt hvad förut är antydt, synes böra iakttagas i folkskolan.
»

I enlighet med de åsigter om folkskoleväsendets ordnande i förevarande
hänseende, hvilka sålunda blifvit uttalade, anmälde Rikets Ständer,
att Rikets Ständer medgifvit, att, derest för en eller flere församlingar på
landet blefve inrättad sådan högre folkskola, som här ofvan blifvit omförmäld,
och försåges med lärare, hvilken för studier, idkade vid universitetet,
vore väl vitsordad, understöd finge sådan skola tilläggas till högst
dubbla beloppet af hvad i distriktet sammanskötes, dock för hvarje skola
ej öfverstigande 1,000 riksdaler riksmynt, för hvilket ändamål Rikets
Ständer anvisat en summa af 24,000 riksdaler riksmynt årligen att af de
för folkundervisningens befrämjande afsätta medel utgå.

I berättelse om hvad i riket och dess styrelse sig tilldragit sedan sista
riksdag, gifven den 24 oktober 1859, omförmäldes, att Kongl. Maj:t beviljat
understöd till 9 högre folkskolor med tillsammans 8,466 riksdaler
67 öre; och föreslog Kongl. Maj:t i nådig proposition till 1859—1860 års
riksdag, att Rikets Ständer måtte till understöd åt högre folkskolor bevilja

18,000 riksdaler. Som skäl för anslagets nedsättande från 24,000 riksdaler
till 18,000 riksdaler anfördes, att det väl icke vore möjligt att beräkna, i
hvad mån dylika skolor under den närmaste framtiden ytterligare kunde
uppstå, men att, äfven om deras antal skulle under påföljande statsregleringsperiod
fördubblas, hvilket torde vara det högsta som vore att förvänta,
det af Rikets senast församlade Ständer för detta ändamål afsedda belopp
kunde minskas med en fjerdedel.

I skrifvelse den 26 oktober 1860 yttrade Rikets Ständer, att,
hvad anginge anslaget till understöd för högre''"folkskolor, hade Rikets
Ständer utan att förneka den gagnande inflytelse, som af dessa skolor

132

Åttonde hufvndtiteln.

[23.] borde framdeles blifva att påräkna för den del af ungdomen bland arbetsklassen,
som hade håg och tillfälle att något längre, än den vanliga folkskolan
medgåfve, utvidga sina kunskaper och sin bildning, trott sig kunna
antaga, att dessa skolor under påföljande trenne år ej torde erhålla en så
hastig utveckling, att de koinme att ökas med mer än ungefär hälften af
det antal, som dittills blifvit inrättadt; och då anslaget således borde
blifva tillräckligt, om det efter samma förhållande beräknades, hade Rikets
Ständer till understöd för högre folkskolor anvisat ett belopp af 12,000
riksdaler.

I nådig proposition till 1862—-1863 års riksdag anfördes, att till
understöd för högre folkskolor hade under statsregleringsperioden 1861 —
1863 endast ett belopp af 5,666 riksdaler tagits i anspråk, eller nära 3,000
riksdaler mindre än under den närmast föregående. Men ehuru antalet af
ifrågavarande skolor på de senaste åren icke obetydligt aftagit, kunde
deraf icke med någon visshet slutas, att ju ej ett annat förhållande snart
kunde inträda; och ansåge Kongl. Maj:t alltså, i betraktande af det gagn,
dylika skolor, rätt ordnade, kunde åstadkomma, anslaget för detta ändamål
böra för den närmaste tiden bestämmas till 10,000 riksdaler.

I anledning af denna proposition yttrade Rikets Ständer i skrifvelse
den 16 november 1863, bland annat, att, då högre folkskolor visat
sig ej tilltaga, utan snarare vara i aftagande, hade Rikets Ständer ansett
något högre anslag icke böra anvisas, än som kunde vara tillräckligt
att fylla det dåvarande behofvet, helst, i händelse detta skulle växa,
medel borde finnas derför tillgängliga på besparingarna å de till folkundervisningens
befrämjande anvisade tillgångar, utan att för ett behof,
som visat sig vara i ständigt aftagande, anslagsbeloppet bestämdes högre
än till den summa, som för det ifrågavarande ändamålet då för tiden
verkligen utginge. Rikets Ständer hade derför till understöd för högre
folkskolor under nästföljande statsregleringsperiod beviljat ett årligt belopp
af 6,000 riksdaler, att å riksgäldskontoret anvisas. Då emellertid i sjelfva
begreppet af en högre folkskola väsentligen inginge, att de, som der ville
vinna inträde, borde dessförinnan hafva inheintat de kunskaper, som i den
fasta folkskolan kunde förvärfvas, hade Rikets'' Ständer, med bifall till ett
hos Rikets Ständer i detta afseende väckt förslag, vid beviljandet af sistnämnda
anslag fästat det vilkor, att inga andra lärjungar finge i högre
folkskolan mottagas än de, som visat sig redan innehafva de kunskaper,
hvilka i den fasta folkskolan meddelades.

Vid 1865 års riksdag förekom frågan om understöd åt högre folkskolor
ånyo. Till det protokoll, som medföljde den till riksdagen aflåtna
nådiga propositionen angående reglering af riksstatens åttonde hufvud -

Åttonde hufvudtiteln.

133

titel hade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet yttrat, bland [23.]
annat: Antalet högre folkskolor hade begynt tillväxa. Till de förut befintliga
sex högre folkskolorna hade kommit tre nya, så att till understöd
för dylika läroanstalter beviljats 8,000 riksdaler att årligen utgå och derutöfver
867 riksdaler för hvardera af åren 1865 och 1866. I anledning
häraf borde anslaget höjas till ett sådant belopp, att det motsvarade det
befintliga behofvet samt att, för den händelse flere dylika skolor under
den närmaste framtiden blefve inrättade, behöfliga medel dertill vore att
påräkna äfven utan anlitande af de alltmera minskade och för mångahanda
behof starkt anlitade besparingarna. De ifrågavarande läroanstalterna,
hvilkas tillväxande antal med skäl borde anses såsom ett glädjande
tecken, vore för de orter, der de funnes, af allt för stor betydelse och
med för mycken omsorg både å statens och vederbörande kommuners sida
upprättade, att deras fortfarande bestånd icke borde vara försäkradt för
mera än ett år i sänder. Chefen för ecklesiastikdepartementet ansåge sig
derför böra i underdånighet föreslå., att ifrågavarande anslag, såsom val
behöfligt, måtte på ordinarie stat uppföras och bestämmas till ett belopp
af 10,000 riksdaler. Hvad chefen för ecklesiastikdepartementet yttrat och
hemstält, hade Kongl. Maj:t i nåder gillat; och, med bifall till hvad Kongl.

Maj:t i enlighet härmed föreslagit, anvisade Rikets Ständer till understöd
af högre folkskolor ett årligt belopp af 10,000 riksdaler att bland åttonde
hufvudtitelns anslag på stat uppföras.

Vid riksdagen år 1874 höjde Riksdagen, i enlighet med Kongl. Maj:ts
framställning, anslaget till understöd för högre folkskolor från 10,000 till

11,000 kronor, enär det blifvit ifrågasatt att inrätta en dylik skola i
Södermanland.

Sedan Riksdagen år 1875, med anledning af en inom Andra kammaren
väckt motion, för sin del besluta förändrade bestämmelser angående
såväl behörighet till lärarebefattning vid högre folkskola som beloppet
af det statsunderstöd, hvilket kunde komma dylik skola till godo,
och i samband dermed höjt anslaget till understöd åt högre folkskolor
från 11,000 till 13,200 kronor, täcktes Kongl. Maj:t utfärda nådiga kungörelsen
angående anslag till högre folkskolor den 16 juni 1875. Enligt
denna kunde högre folkskola erhålla understöd af statsmedel till högst
dubbla beloppet af hvad till skolan i distriktet sarnmanskötes, dock för
hvarje skola ej öfverstigande 1,200 kronor årligen. Vidare stadgades i
nämnda kungörelse såsom vilkor för behörighet till lärarebefattning vid
nämnda skola att vara väl vitsordad för studier, idkade vid universitet,
och att hafva med godt vitsord genomgått den praktiska öfningskursen
vid ett folkskolelärareseminarium.

134

Åttonde hufvudtiteln.

Till det protokoll, som medföljde Kongl. Maj:ts nådiga proposition
till 1876 års riksdag angående statsverkets tillstånd och behof, anförde
dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, bland annat: Till understöd
åt högre folkskolor vore på ordinarie stat uppfördt ett anslag af
13,200 kronor. Då antalet högre folkskolor för det dåvarande vore elfva,
komme efter all sannolikhet hela det nämnda anslaget att utgå endast för
dessa, redan befintliga skolor, och medel skulle således saknas att understödja
de nya undervisningsanstalter af detta slag, som kunde komma att
upprättas. Det ökade intresse för folkbildningen, som under de senare
åren visat sig, gåfve anledning till det antagande, att ännu flere orter
skulle omfatta det gifna tillfället att genom en i förhållande till statens
bidrag ringa uppoffring bereda sig förmånen af sådana bildningsanstalter
för sina barn. Vidare uttalade departementschefen den förmodan, att
de särskilda, i vissa delar förändrade föreskrifter rörande ifrågavarande
skolors anordning, som meddelats i nådiga kungörelsen angående anslag
till högre folkskolor den 16 juni 1875, skulle gifva eu ny väckelse och
uppmuntran till inrättande af nya skolor af ifrågavarande art, På grund
af hvad sålunda anförts föreslog departementschefen, att Kongl. Magt
täcktes af Riksdagen aska, att det till understöd för högre folkskolor å
riksstatens åttonde liufvudtitel uppförda anslag, 13,200 kronor, måtte ökas
med 6,800 kronor, således till 20,000 kronor.

I öfverensstämmelse med denna departementschefens hemställan behagade
Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåta nådig proposition i ärendet; och
Riksdagen biföll Kongl. Maj:ts förslag samt höjde anslaget för understöd
åt högre folkskolor till 20,000 kronor.

Vid riksdagen år 1893 väcktes motion i Andra kammaren angående
inrättande af högre folkskolor i vissa städer m. m. Motionären föreslog,
bland annat, att Riksdagen ville medgifva, att högre folkskola finge, med
åtnjutande af samma statsunderstöd, som vore tillerkändt dylik skola på
landet, upprättas i stad, der behofvet af dylik undervisningsanstalt gjorde
sig gällande och vederbörande kommun ville åtaga sig de dermed förbundna
kostnaderna. Som skäl för sitt förslag anförde motionären, att
högre folkskolor vore behöfliga äfven i städerna. De ynglingar, som ville
egna sig åt den mer omfattande han dels verksamheten och den högre industrien,
kunde inhemta derför erforderliga insigter och färdigheter i de
allmänna läroverken och de högre fackskolorna. Men hvar skulle det
stora flertalet af ynglingar, som ville egna sig åt handtverket, den mindre
omfattande handeln och industrien, få lämplig förbildning? Att det allmänna
läroverkets lägre klasser, hvilka af en stor del anlitades och hvarigenom
staten förorsakades betydliga utgifter, icke mägtade gifva dem cn

Åttonde hnfvndtiteln.

135

för det praktiska lifvets värf afpassad bildning, vore klart. Den mängd
af barn, som efter inbemtande af den egentliga folkskolans lärokurs genomginge
en eller annan af elementarläroverkens lägsta klasser, der deras
tid hufvudsakligen upptoges med att ånyo genomgå hvad som redan inhemtats
— ett litet pensum i tyska språket undantaget — skulle i en
tidsenligt organiserad högre folkskola få en för det praktiska lifvets behof
särskildt lämpad bildning. Inrättades dylika skolor der de af behofvet
påkallades, skulle ej så många af folkskolans lärjungar, som förhållandet
vore, frestas att träda in på det offentliga läroverkets långa studiebana,
utan tidigare utgå i lifvets värf, hvarigenom tillströmningen till elementarläroverken
skulle minskas, utan skada för landets högre bildning, men till
stort gagn för dess näringslif. Den vetenskapliga banan stode lika öppen
som förr för de större anlagen, men det gåfves intet talande skäl för dem,
hvilka genom fallenhet och förmåga hänvisades till annan verksamhet, att
inträda på den s. k. lärda banan för att der taga några mödosamma,
gagnlösa fjät. Härtill komme, att förtroendet till folkskolan år efter är
blefve allt allmännare, så att hon på många ställen vore på god väg att
blifva den enda skola, i hvilken handtverkaren, den mindre handlanden
och den lägre tjenstemannen m. fl. satte sina barn. Flertalet af dessa
barn komme att egna sig åt just sådana näringslifvets områden, som här
vore i fråga. Men för att kunna göra det med hopp om framgång och
för att vår konstfärdighet och arbetsduglighet måtte stå i jemnhöjd med
andra nationers, behöfde de inhemta mera än den egentliga folkskolan
kunde meddela. Men hvar?

Vid samma riksdag väcktes jemväl inom Andra kammaren motion
derom att, sedan Riksdagen och Kongl. Maj:t beslutit indragning af mindre
läroverk och pedagogier i åtskilliga af rikets städer, Riksdagen måtte
dels förklara, att hvad som vore stadgadt rörande högre folkskolor på
landet skulle, på sätt Kongl. Maj:t egde närmare bestämma, tillämpas jemväl
beträffande sådana städer, der icke funnes något allmänt elementarläroverk,
dels ock bevilja förhöjning med 5,000 kronor af det i omförmälda
hänseende uti riksstat.en upptagna anslag.

Uti skrifvelse den 6 maj 1898 anmälde Riksdagen, att Riksdagen,
med anledning af enskilde motionärers inom Riksdagen i ärendet väckta
förslag, hade medgifvit, att det i riksstaten uppförda anslaget till understöd
åt högre folkskolor finge, enligt Kongl. Maj:ts bepröfvande, användas
jemväl till understöd åt högre folkskola, som blefve upprättad i stad, der
hvarken allmänt läroverk eller pedagogi funnes.

Med anledning af detta. Riksdagens beslut täcktes Kongl. Magt den 2
juni 1898 utfärda nådig kungörelse angående ändrad lydelse af § 1 i

136

Åttonde hufvudtiteln.

[23.] kungörelsen angående anslag till högre folkskolor den 16 juni 1875.
Uti denna 1893 års kungörelse förordnades, att högre folkskola finge
anordnas ej endast på landet utan jemväl i stad, der hvarken allmänt
läroverk eller pedagogi funnes.

Vid 1897 års riksdag upptogs denna fråga ånyo, i det att inom
Andra kammaren väcktes motion derom dels att Riksdagen ville för sin
del besluta, att de i § 1 af kongl. kungörelsen den 16 juni 1875, sådan
denna paragraf lydde enligt kongl. kungörelsen den 2 juni 1893, måtte
erhålla följande ändrade lydelse: »Högre folkskola, hvarmed förstås en
sådan skola, som för en eller gemensamt för flere församlingar inrättas i
ändamål att bereda de arbetande klassernas barn tillfälle att inhemta ett
högre mått af bildning, utan att barnen dragas från sina vanliga lefnadsförliållanden
eller nödig öfning för duglighet och härdighet vid kroppsarbete,
kan erhålla understöd af statsmedel till högst dubbla beloppet af
hvad till skolan i distriktet sammanskjutes, dock för hvarje årsklass ej
öfverstigande 1,200 kronor årligen», dels ock att det från åttonde hufvudtiteln
utgående anslaget till understöd åt högre folkskolor måtte höjas
från 20,000 till 24,000 kronor.

I skrifvelse den 17 maj 1897 angående regleringen af utgifterna under
riksstatens åttonde hufvudtitel anförde Riksdagen, att Riksdagen, som ansåge,
att inrättandet af högre folkskolor med mer än en årsklass borde
för vederbörande kommuner undeidättas, och med afseende härå funnit sig
böra medgifva, att högst 1,200 kronor finge utgå för hvar årsklass, hade
dock funnit sådan begränsning härutinnan böra stadgas, att en skola ej
finge i statsbidrag tillerkännas mer än 2,400 kronor. Att med allmänna
medel befordra undervisningens utsträckning till mer än två årsklasser
syntes nämligen Riksdagen ej vara lämpligt, då en så omfattande undervisning
ej torde vara fullt förenlig med ifrågavarande skolas ändamål att
lemna de arbetande klassernas barn ett högre mått af bildning utan att
draga dem från deras vanliga lefnadsförhållanden eller nödig öfning för
duglighet och härdighet vid kroppsarbete. Då anslaget till understöd åt
högre folkskolor utgjorde 20,000 kronor och åren 1891—1895 visat en

årlig besparing, vexlande mellan 4,400 kronor och 7,000 kronor, syntes

för genomförande af den förändring i grunderna för statsbidragens utbetalande,
för hvilken Riksdagen uttalat sig, någon förhöjning af samma
anslag ej vara erforderlig. 1 enlighet med hvad sålunda anförts både
Riksdagen dels beslutit sådan ändring i gällande bestämmelser angående
understöd af statsmedel till högre folkskolor, att statsbidrag till sådan
skola finge utgå med högst 1,200 kronor årligen för hvarje årsklass, dock

för hvarje skola ej öfverstigande 2,400 kronor om året, dels ock i riks -

Åttonde hufvndtiteln. 137

staten för år 1898 uppfört det från åttonde hufvudtiteln utgående anslaget [23.]
till understöd åt högre folkskolor med oförändradt belopp, 20,000 kronor.

Dessa Riksdagens beslut täcktes Kong!. Maj:t godkänna och utfärdade
på grund deraf den 28 maj 1897 nådig kungörelse angående ändrad
lydelse af § 1 i nådiga kungörelsen angående anslag till högre folkskolor
den 16 juni 1875.

Såsom af denna af mig lemnade redogörelse framgår, var intresset
för den undervisning, som af de högre folkskolorna meddelas, under första
tiden af deras tillkomst mindre betydande, men har under de senaste decennierna
varit i ständig tillväxt.

År 1890 funnos 11 högre folkskolor, och till understöd åt dessa utgingo
af statsmedel 13,200 kronor. Sedan dess har antalet högre folkskolor
stigit till 16.

Till understöd åt dessa utgingo under år 1900 af statsmedel följande

belopp:

till 1 skola.............................................................................................. 2,400 kr.

» 14 skolor 1,200 kr. hvardera eller tillhopa .............................. 16,800 »

» 1 skola............................................................................................... 800 »

Summa 20,000 kr.

Den af de högre folkskolorna, som fått sig tillerkändt ett statsbidrag
af 800 kronor, hade fullgjort de föreskrifna vilkoren för erhållande af ett
till 1,200 kronor uppgående statsbidrag; men skolan erhöll endast 800
kronor, enär de för ändamålet anslagna medlen icke förslogo till utgifvande
af högre .belopp.

Styrelsen för eu af de högre folkskolor, som fått sig tillerkändt ett
statsbidrag af 1,200 kronor, inkom för kort tid sedan till Kongl. Maj:t
med förslag till ändringar i det för skolan gällande reglemente i syfte att
utvidga skolan med ännu en årsklass och anhöll i samband dermed om
ett från 1,200 kronor till 2,400 kronor förhöjdt statsbidrag. Enär emellertid
inga medel funnos för ändamålet tillgängliga, ansåg sig Kongl. Maj:t
icke kunna för närvarande bifalla den äskade förhöjningen af det till
skolan utgående statsbidraget.

Det torde häraf vara uppenbart, att det belopp, hvarmed ifrågavarande
anslag är uppfördt i riksstaten, eller 20,000 kronor, ej numera är tillräckligt
för det dermed afsedda ändamålet. Anslaget bör sålunda höjas.
Omöjligt är att med säkerhet beräkna, huru stort belopp under den närmaste
framtiden kan blifva erforderligt för understödjande af högre folkskolor
i enlighet med de i detta hänseende gällande bestämmelser; dock

Bill. till Riksd. Vrot. 1.901. 1 Sami. 1 Afd. 18

Åttonde hufvudtiteln.

läs

kan antagas, att under de närmast följande åren ej öfver 30,000 kronor
komma att derför varda behöfliga.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört hemsi aller jag underdånigst,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att höja anslaget till understöd
åt högre folkskolor med 10,000 kronor eller från dess nuvarande belopp,

20,000 kronor, till 30,000 kronor.

seminarium.

[24.] Sedan Kongl. Maj:t uti den till 1900 års riksdag aflåtna proposition

Aflönande angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit Riksdagen att godkänna
S u''■ a r er d i er ''vissa förändrade grunder i fråga om aflönande i vissa fall af vikarie för
lärarinna vid extra ordinarie eller biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola samt
ener stad,^sonÅOr lärare eller lärarinna vid mindre folkskola eller småskola, som af sjukej
i landstingdom urståndsattes att fullgöra sin tjenst, äfvensom beträffande grunderna
rätad råma- för gällande stadganden om aflöning af vikarie för sjuk ordinarie lärare
skollärare- eller lärarinna vid folkskola medgifva viss jemkning, föreslogs uti en vid
samma års riksdag väckt motion, att Riksdagen måtte besluta, att för
lärare eller lärarinna vid af landsting eller stad, som ej i landsting deltager,
inrättadt seminarium för bildande af lärare eller lärarinnor vid dess
skolor skulle utgå ersättning till vikarie under sjukdom efter enahanda
grunder, som Riksdagen kunde komma att bevilja för lärare eller lärarinnor
vid folkskolor, samt att de förmåner, som enligt Kongl. Majrts förslag
skulle för sistnämnda lärare eller lärarinnor utgå till vikarien af skoldistriktet,
vid seminarium skulle utgå af landstinget eller staden.

Till stöd för det i denna motion framstälda förslag erinrades, hurusom
enligt Kongl. Maj:ts omförmälda proposition lärare eller lärarinnor
vid af landsting eller stad, som ej i landsting deltager, inrättadt seminarium
för bildande af lärare eller lärarinnor vid småskolor eller mindre folkskolor
ej skulle komma i åtnjutande af förmånen att erhålla ersättning till vikarie
under sjukdom, men att, då sistnämnda lärare eller lärarinnor vore, enligt
nådiga kungörelsen den ‘27 maj 1898, berättigade att uppbära bidrag af
statsmedel enligt samma grunder, som gälde med afseende på de lönetillskott,
hvilka utginge till skoldistrikt för aflönande af lärare och lärarinnor
vid distriktets folk- och småskolor, jemväl de förmåner med afseende
å ersättning till vikarie under sjukdom, som Kongl. Maj:t föreslagit skola
utgå till lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor samt biträdande
lärare eller lärarinnor vid sistnämnda skolor, borde tilläggas lärare eller
lärarinnor vid ifrågavarande seminarier.

Hvad Kongl. Maj:t i nyssnämnda nådiga proposition föreslagit vann
i hufvudsak Riksdagens bifall.

Åttonde hufvudtiteln.

139

Beträffande åter förberörda motion anmälde Riksdagen i skrifvelse [24.]
den 14 maj 1900, att Riksdagen funnit motionens syfte bebjertansvärdt,
men att, då bestämmelser i fråga om ersättning åt vikarie för lärare
och lärarinna vid af landsting eller stad, som ej i landsting deltager, inrättadt
seminarium syntes böra föregås af utredning, bland annat, på hvad
sätt landstinget eller staden borde bidraga till vikariens aflönande, motionen
föranledt Riksdagen allenast att hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kong! Maj:t
måtte taga i öfvervägande, om och på hvilka vilkor statsbidrag kunde
lemnas till aflönande af vikarier för sådana lärare och lärarinnor vid af
landsting eller stad, som ej i landsting deltager, inrättadt lärare- eller
lärarinneseminarium, hvilka af sjukdom urståndsattes att sin tjenst fullgöra,
samt att Kongl. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill
utredningen kunde föranleda.

Sedan Riksdagens beslut i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition
blifvit i underdånighet anmäldt, utfärdade Kongl. Maj:t den 1 juni
1900 nådig kungörelse angående aflönande af vikarie för lärare vid folkskola
eller småskola under tjenstledighet på grund af sjukdom.

Den inom Riksdagen väckta frågan om statsbidrag till aflönande af
vikarie vid sinåskolelärareseminarier far jag nu underdånigst anmäla.

Då, såsom uti den inom Riksdagen förekomna motion anförts, landsting
eller stad, som ej i landsting deltager, eger att till aflönande af lärare och
lärarinnor vid af landstinget eller staden inrättadt småskolelärareseminarium
uppbära bidrag af allmänna medel enligt samma grunder, som gälla med
afseende på de lönetillskott, hvilka af statsmedel utgå till skoldistrikt för
aflönande af lärare och lärarinnor vid distriktets folk- och småskolor,
synes det mig vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande, att lärare
— under hvilken benämning jag här likasom i det följande äfven inbegriper
lärarinnor — vid ifrågavarande seminarier beredas samma förmån,
som lärare vid folkskolor och småskolor åtnjuta, att vid sjukdomsfall
under vissa vilkor få hjelp till aflönande af för dem förordnad vikarie.

Denna förmån torde dock icke, lika litet som för lärare vid folkskolor
och småskolor, böra tillkomma lärare vid dessa seminarier under tillfälliga
och kortvariga sjukdomsfall; utan synes mig läraren böra ensam
aflöna den vikarie, som endast en kortare tid uppehåller hans tjenst. Kostnaderna
för vikariens aflöning under några dagar eller en eller annan
vecka blifva nämligen icke synnerligen känbara för den sjuke läraren; och
drabba dessa kostnader honom ensam, undgår man de besvär och svårigheter,
som särskildt vid kortvariga sjukdomsfall kontrollen öfver att vilkoren
för erhållande af hjelp till vikariens aflöning äro uppfylda och

140

Åttonde hufvudtiteln.

[24.] reqvisitionen af de för ändamålet erforderliga medel måste medföra. Dessutom
utsattes läraren, om han vid kortvariga sjukdomsfall ensam måste
aflöna vikarie, icke för frestelsen att äfven vid sjukdomsfall, som äro så
lindriga, att de icke utgöra verkliga hinder för ett nöjaktigt utöfvande af
tjensten, begära tjenstledighet. Då det beträtfande lärare vid folkskolor
och småskolor blifvit stadgadt, att en månad är den kortaste tidrymd,
hvarunder lärare måste på grund af sjukdom oafbrutet vara tjenstledig
och vikarie för honom förordnad, för att rätt till hjelp vid vikariens aflöning
skall inträda, synes mig samma föreskrift böra tillämpas äfven då
frågan gäller lärare vid ifrågavarande seminarier.

Vidare synes det mig lämpligt, att hjelp till vikaries aflönande vid
sjukdomsfall årligen lemnas endast för högst åtta kalendermånader eller
samma tid, för hvilken lönetillskott af statsmedel utgår till lärarens aflönande.

Beträffande maximitiden för åtnjutande af bidrag till vikaries aflönande
är genom förenämnda nådiga kungörelse den 1 juni 1900 stadgadt, att
sådant bidrag icke utgår för mera än högst sexton läsmånader under de
tre första åren af extra ordinarie eller biträdande lärares vid folkskola
eller lärares vid mindre folkskola eller småskola tjenstetid samt ej heller
för mera än högst sexton läsmånader under den derefter följande tjenstetiden,
så framt icke läraren under de tre närmast föregående åren sjelf
tjenstgjort minst åtta läsmånader eller den kortare tid, under hvilken
undervisningen i den skola, hvari han är anstäld, på grund af Kongl.
Maj:ts särskilda medgifvande årligen meddelas. Beträffande ordinarie lärare
vid folkskola förekommer deremot icke någon sådan begränsning af tiden
för statsbidrags åtnjutande. Då lärarne vid ifrågavarande seminarier i
allmänhet torde vara anstälda med ömsesidig rätt till uppsägning på viss
tid och då vederbörande landsting eller stad när som helst kan fatta beslut
om indragning af deras platser, torde desse lärare böra betraktas
såsom extra ordinarie lärare och sålunda med afseende å maximitiden för
statsbidrags åtnjutande likställas med extra ordinarie lärare vid folkskolor
och lärare vid småskolor.

Enligt nämnda nådiga kungörelse åligger det ordinarie lärare, som
uppnått sextio års ålder och i vederbörlig ordning förklarats berättigad
till hel pension, att, då på grund af sjukdomsfall behof af vikarie för
honom inträder, ensam utgöra vikariens aflöningsförmåner. Hvad sålunda
är stadgadt gäller äfven i fråga om icke ordinarie lärare, som efter uppnådd
ålder af sextio år på föreskrifvet sätt förklarats berättigad till helt
ålderdomsunderstöd. Samma bestämmelse torde böra tillämpas jemväl på
lärare vid småskolelärareseminarier, hvilka vid sextio års ålder blifvit för -

Åttonde hufvudtiteln.

141

klarade berättigade att uppbära hel pension eller, då fråga är om småskole- [24.]
lärare, helt ålderdomsunderstöd, i händelse Riksdagen bifaller Kongl. Maj:ts
den 21 december 1900 beslutade framställning om rätt till delaktighet i
småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt för vid landstingsseminarium
an stäf d småskolelärare.

Arfvode till vikarie för lärare vid ifrågavarande seminarier bör, enligt
mitt förmenande, utgå med samma belopp som är stadgadt beträffande vikarie
för folkskolelärare eller småskolelärare, så att vikarie för examinerad folkskolelärare
bör i arfvode åtnjuta minst 600 kronor för åtta månaders
undervisningstid eller 75 kronor för läsmånad, vikarie för examinerad småskolelärare
minst 300 kronor för åtta månaders undervisningstid eller 37
kronor 50 öre för läsmånad samt vikarie för icke examinerad småskolelärare
minst 250 kronor för åtta månaders undervisningstid eller 31 kronor
25 öre för läsmånad. I de flesta fall torde det blifva nödvändigt för landstingen
och de städer, hvarom här är fråga, att till vikarie för sjuk
lärare betala högre arfvode än förenämnda belopp, men landstingen och
nämnda städer böra fördenskull icke i fråga om statsbidrag erhålla bättre
ställning än andra städer och kommuner, som för att erhålla dugande
lärare vid sina folkskolor måste förbinda sig att gifva dem löner, hvilka
äro högre än de i lag bestämda minimilönerna. I förhållande till dessa
torde det bidrag af allmänna medel, som landsting och förstnämnda
städer skulle få rätt att uppbära till aflönande af vikarie för sjuk lärare,
böra beräknas.

För beräkningen af detta bidrag får jag äfven här hänvisa till omförmälda
kungörelse den 1 juni 1900. Deri stadgas, att arfvode till vikarie
för sjuk lärare vid folkskola eller småskola skall gäldas af staten, skoldistriktet
och den tjenstledige läraren samt att vikariens aflöning skall utgöras
sålunda, att läraren af sin lön afstår ett belopp, motsvarande en
fjerdedel af vikariens kontanta minirmaflöning, samt två tredjedelar af samma
minimiaflöning utgå af statsmedel och återstoden erlägges af skoldistriktet,
hvilket det jemväl åligger att förse vikarien med bostad jemte vedbrand
eller ock lemna ersättning derför äfvensom att, der så ifrågakommer, godtgöra
honom resekostnad. Enligt mitt förmenande böra dessa bestämmelser
tillämpas äfven beträffande sättet, hvarpå arfvode till vikarie för sjuk lärare
vid småskolelärareseminarium skall utgöras, gifvetvis med den förändring
att den del af vikariens arfvode, som enligt nämnda kungörelse skall utgå
från distriktet, i förevarande fall skall erläggas af landstinget eller staden,
som derjemte bör lemna vikarien ersättning för bostad med vedbrand, beräknad
efter minst 50 kronor för åtta månaders undervisningstid, äfvensom
godtgörelse för resekostnad.

142

Åttonde hufvudtiteln.

Beträffande öfriga vilkor för erhållande af statsbidrag till vikaries aflönande
samt de fall, då vikariens aflöningsförmåner skola utgöras af läraren
ensam, tillåter jag mig hänvisa till nådiga kungörelsen den 1 juni 1900.

Hvad angår de kostnader, som genom föreliggande förslag skulle uppkomma
för statsverket, kunna desamma icke med bestämdhet angifvas,
enär något material, hvarpå man kan bygga tillförlitliga beräkningar uti
ifrågavarande hänseende, icke finnes. Af de till ecklesiastikdepartementet insända
uppgifter å de från länens ränterier under år 1899 utbetalda lönetillskott
åt lärare och lärarinnor vid af landsting eller stad, som ej i landsting
deltager, inrättade seminarier inhemtas emellertid, att antalet sådana lärare,
för hvilkas aflönande statsbidrag lemnats, under sistnämnda år utgjort 20,
af hvilka 3 aflagt småskoleläreexamen och de öfriga folkskolelärareexamen.
Detta antal torde dock inom den närmaste framtiden komma att åtminstone
fördubblas dels genom inrättande af nya seminarier dels ock genom
anställande i större utsträckning än hittills af lärare med den kompetens,
att statsbidrag för deras aflönande kan erhållas. Beräknar man sålunda
antalet lärare till 40, af hvilka 8 aflagt småskolelärareexamen och de
öfriga folkskolelärareexamen, samt antager, att fjerdedelen af detta antal
äro sjuka oafbrutet under fyra månader om året, skulle till vikarier utgå
af allmänna medel för två småskolelärare 200 kronor och för åtta folkskolelärare
1,600 kronor eller tillhopa 1,800 kronor. Om sålunda för
ifrågavarande ändamål anvisas ett anslag å 2,000 kronor, torde detta anslag
under den närmaste tiden komma att blifva för ändamålet tillräckligt.
Anslaget bör emellertid bestämmas såsom förslagsanslag.

Jag anser således, att i fråga om rätt att komma i åtnjutande af
statsbidrag i förevarande afseende följande bestämmelser böra blifva
gällande:

1) att, då lärare eller lärarinna vid af landsting eller stad, som ej i
landsting deltager, inrättadt småskolelärareseminarium, till hvilkens aflöning
bidrag af allmänna medel utgår, på grund af sjukdom åtnjuter tjenstledighet
och vikarie för honom eller henne är förordnad under oafbrutet minst en
månad af den faststälda undervisningstiden af åtta månader om året, vikarien
för den tid, hvarunder hans förordnande varar, skall åtnjuta arfvode, derest
han aflagt folkskolelärareexamen, efter minst 600 kronor för åtta månaders
undervisningstid eller 75 kronor för läsmånad, hvarje månad beräknad till SO
dagar, om han aflagt småskolelärareexamen eller blifvit af folkskoleinspektör
pröfvad enligt § 6 i nådiga kungörelsen angående lönetillskott af allmänna
medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor den 5 juni
1885, efter minst 300 kronor för åtta månaders undervisningstid eller 37

Åttonde Imfvudtiteln.

143

kronor 50 öre för läsmånad samt, om han är oexaminerad, efter minst 250 [24.]

kronor för ofvannämnda undervisningstid eller 31 kronor 25 öre för läsmånad,
hvarjemte vikarien skall erhålla ersättning för bostad med vedbrand,
beräknad efter minst 50 kronor för åtta månaders undervisningstid,
äfvensom undfå godtgörelse för resekostnad, der sådan ifrågakommer;

2) att, om enligt läkarebetyg sjukdom, på grund hvaraf tjenstledigheten
åtnjutes, är sådan, att densamma gör läraren eller lärarinnan oförmögen
att vederbörligen uppehålla sin tjenst, men ej af sådan beskaffenhet,
att vid betygets utfärdande läkaren efter omsorgsfull undersökning anser
sannolikt, att sjukdomen för all framtid hindrar den sjukes återinträde
i tjenstgöring, samt den tjenstledige läraren eller lärarinnan icke uppnått
sextio års ålder och i vederbörlig ordning förklarats berättigad till hel
pension eller helt ålderdoinsunderstöd, vikariens aflöning skall utgöras sålunda,
att den tjenstledige läraren eller lärarinnan af sin lön afstår ett belopp,
motsvarande en fjerdedel af vikariens kontanta minimiaflöning, samt
två tredjedelar af samma minimiaflöning utgå af statsmedel och återstoden
erlägges af landstinget eller staden, som jemväl skall lemna vikarien ersättning
för bostad med vedbrand äfvensom, der så ifrågakommer, godtgöra
honom resekostnad;

3) att, då oexaminerad vikarie förordnas, statsbidrag till dennes aflöning
må på nämnda sätt utgå, derest vederbörande inspektör vitsordar,
att vikarien befunnits duglig;

4) att, då enligt läkarebetyg sjukdom, på grund hvai’af lärare eller
lärarinna vid ifrågavarande seminarier åtnjuter tjenstledighet, är af sådan
beskaffenhet, att vid betygets utfärdande läkaren efter omsorgsfull undersökning
anser sannolikt, att läraren eller lärarinnan till följd deraf är
urståndsatt att vidare återinträda i tjenstgöring, vikariens aflöning skall
utgöras af den tjenstledige läraren eller lärarinnan utan bidrag af statsmedel
eller från landstinget eller staden;

5) att lärare eller lärarinna, som uppnått, sextio års ålder och i vederbörlig
ordning förklarats berättigad till hel pension eller helt ålderdoinsunderstöd,
skall, då på grund af sjukdomsfall behof af vikarie för honom
eller henne inträder, ensam utgöra vikariens aflöningsförmåner;

6) att bidrag af statsmedel eller från landstinget eller staden till vikaries
aflönande icke utgår för mera än högst sexton läsmånader under de tre
första åren af lärares eller lärarinnas tjenstetid samt ej heller för mera
än högst sexton läsmånader under den derefter följande tjenstetiden, så
framt icke läraren eller lärarinnan under de tre närmast föregående åren
sjelf tjenstgjort minst åtta läsmånader; samt

7) att hvad här är föreslaget icke gäller i fråga om tjenstledighet,

144 Åttonde hufvudtiteln.

som åtnjutes af vikarierande lärare eller lärarinna, utom i det fall att
nämnda lärare eller lärarinna uppehåller tillfälligtvis ledig befattning.

Under åberopande af hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

dels godkänna de af mig nyss angifna grunder för aflönande i vissa
fall af vikarie för lärare eller lärarinna vid af landsting eller stad, som
ej i landsting deltager, inrättadt seminarium för bildande af lärare eller
lärarinnor vid småskola och mindre folkskola eller af biträdande lärare
eller lärarinnor vid folkskola, med rätt för Kongl. Maj:t att, när i särskilda
fall omständigheterna dertill föranleda, meddela understöd af statsmedel
för ifrågavarande ändamål utan hinder deraf att någon afvikelse
från nämnda grunder egt rum,

dels ock, för att i enlighet härmed användas, på ordinarie stat uppföra
ett förslagsanslag med titel »bidrag till aflönande af vikarie för lärare
vid småskolelärareseminarium» å 2,000 kronor.

Derest hvad jag nu hemstält vinner Kongl. Maj:ts bifall och jemväl
varder af Riksdagen godkändt, torde Kongl. Maj:t framdeles komma att
meddela närmare föreskrifter i fråga om den administrativa anordningen
och sättet för utbetalningen af vikaries aflöningsförmåner i förevarande
hänseende.

Vid bifall till hvad af mig föreslagits i punkterna 20—24 kommer
anslaget till folkundervisningen, nu 6,438,725 kronor, att ökas med tillhopa
25,400 kronor eller till 6,464,125 kronor.

De tekniska läroverken.

[25.] I underdånig skrifvelse den 15 september 1900 angående anslagskraf

inrättande af för tekniska högskolan har högskolans styrelse framhållit behofvet af den
f 111 n ing Te lek - nuvarande extra lärarebefattningens i elektrokemi förändring till en lektorstrokemi
vid befattning i samma läroämne. Det torde, yttrar styrelsen, knappast vara
tck8koianho|rnågon gren af naturläran, hvilken så snabbt utvecklats och af tekniken
tillgodogjorts som elektrokemien. Vårt land hade i icke ringa grad bidragit
till den teoretiska elektrokemiens framsteg, och äfven den elektrokemiska
industrien hade hos oss tagit sin början, såsom med tillverkning af
kalciumcarbid, klorat, alkali och klorkalk, blekvätska m. m. Men långt
vidsträcktare tillämpningar vore att förutse, och högskolan hade till upp -

Åttonde hnfvndtiteln. 145

gift att åt ingcniörerna lemna den förberedande tekniskt''vetenskapliga [25.]
utbildning, som härför vore nödvändig. Denna uppgift vore af så mycket
större betydelse, som Sverige hade mera skäl än de flesta andra länder
att främja elektrokemiens praktiska tillämpning, enär vårt lands ovanliga
rikedom på vattenkraft hos oss väsentligt underlättade den elektrokemiska
industriens utveckling. Den undervisning i elektrokemi, som under några
få år meddelats vid högskolan af en extra lärare, hade flitigt begagnats
af eleverna, men den hade icke kunnat omfatta mera än sådant, hvarom
hvarje kemisk ingeniör borde ega kännedom. De elever, som ville ''egna
sig särskild! åt elektrokemi, kunde endast i utlandet få tillfälle dertill,
hvilket dock för de flesta icke läte sig göra. Förutom de grundliga insigter
i kemi, som dessa elever måste ega, borde de tillika förvärfva någon
vana vid sjelfständigt arbete i sitt fack, då inom dessa industrigrenar nya
uppgifter ofta förelädes ingeniörerna och den på andra håll vunna erfarenheten
vanligen heinlighölles. För att ordna undervisningen i elektrokemi
sa, att dessa kraf tillgodosåges, skulle enligt vederbörande lärares förslag
densamma omfatta dels en kurs i teoretisk elektrokemi med en föreläsning
i veckan under hela läroåret jemte praktiska öfningar under vårterminen,
hvilken kurs skulle vara obligatorisk för eleverna i kemiska
fackskolans tredje årskurs samt frivillig för eleverna i bergsskolans afdelning
för metallurgi äfvensom för de blifvande elektroteknikerna, dels en
kurs för de elever i kemiska fackskolan, hvilka, efter att hafva genomgått
den obligatoriska treåriga lärokursen, önskade specielt utbilda sig i elektrokemiens
tekniska tillämpningar; och skulle denna undervisning meddelas
genom en föreläsning i veckan under vårterminen samt praktiska
öfningar under hela läroåret. Enär antagligen endast ett fåtal elever skulle
begagna sig af denna speciela undervisning för att utbilda sig till elektrokemiker,
vore de lokaler, som redan funnes i den nya laboratoriebyggnaden,
tillfyllestgörande; men lärarens arbete skulle i hög grad förökas
genom denna betydande utsträckning af undervisningen. Det vore, för
bibehållandet af en skicklig lärare på denna mycket fordrande plats, nödvändigt
att han erhölle en lektors ställning och aflöning. Vid utlandets
tekniska högskolor hade elektrokemien blifvit ett allt mer uppmärksammadt
läroämne, och särskilda institutioner derför vore flerstädes inrättade. I
synnerhet vid de tekniska högskolorna i Darmstadt, Zfirich, Aachen, Dresden
och Berlin hade det elektrokemiska studiet vunnit utveckling, och betydande
uppoffringar vore derstädes gjorda för detta ändamål. I sammanhang
härmed erinrar styrelsen derom att, enligt b i fogad t utdrag af tekniska
högskolans lärareko]legd protokoll för den 2!) mars 11)110, professor P.

Klason hemstält om åtgärders vidtagande för inrättandet af ett elektroBih.
till I lUmd. Prut. 1901. 1 Sami. 1 Af cl.

19

146

Åttonde hnfvudtiteln.

kemiskt laboratorium vid högskolan samt att denna fråga af lärarekollegiet
för utredning öfverlemnats till en komité.

Angående löneförmånerna för den nya lektorsbefattningen föreslår
styrelsen, att dessa sättas till samma belopp som de löneförmåner, hvilka
för närvarande gälla för de lägst aflönade lektorerna vid högskolan.

Hvad styrelsen i nu ifrågavarande afseende föreslagit synes mig väl
grundadt; och får jag derför tillstyrka, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att

dels — med uteslutande ur tekniska högskolans stat af det till en
extra läi’are i elektrokemi upptagna arfvode, 1,200 kronor — till upprättande
af ett lektorat i elektrokemi vid högskolan på ordinarie stat uppföra ett
belopp af 3,000 kronor, att utgå med 2,000 kronor såsom lön och 1,000
kronor såsom tjenstgöringspenningar, vid bifall hvartill tekniska högskolans
stat ökas med 1,800 kronor,

dels ock förklara, att blifvande innehafvare af denna lektorsbefattning
eger att å lönen åtnjuta två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter
fem och tio års väl vitsordad tjenstgöring, att utbetalas af det under riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg.

tekniska högskolan.

[26.] Pä ordinarie stat tinnes nu uppfördt ett anslag af 750 kronor för en

Höjning extra lärare i teknisk hygien vid tekniska högskolan. Högskolans styrelse
af anslaget tiiianger detta anslag vara för knappt tilltaget och hemställer i underdånighet
i teknisk hy-om dess förhöjande till 1,500 kronor. Såsom skäl härför har styrelsen
gien vid anfört:

Afsigten med den äskade anslagsförhöjningen vore att bereda möjlighet
till utvidgning af undervisningen uti ifrågavarande läroämne, hvilket
numera vore af stor betydelse för industrien genom de ständigt växande
hygieniska fordringar, som med fog stäldes på industriela anläggningar af
olika slag. Undervisningen i teknisk hygien vid högskolan omfattade för
närvarande dels byggnadshygien för elever, tillhörande fackskolorna för
väg- och vattenbyggnadskonst samt arkitektur, dels fabrikshygien för den
kemiskt-tekniska fackskolans elever. Det vore emellertid önskvärd! att
kunna utsträcka undervisningen äfven till andra fackskolor och afpassa
den efter dessas särskilda behof. Styrelsen ansåge sig så mycket hellre
kunna hoppas på ett bifall till förevarande framställning som 1900 års
riksdag framhållit den stora vigten af undervisningen i teknisk hygien för
de tekniska läroverken.

Åttonde hufvudtiteln.

147

Den af högskolans styrelse sålunda ifrågasatta utvidgningen af undervisningen
i teknisk hygien synes mig böra så snart som möjligt ega rum
och torde jemväl öfverensstämma med Riksdagens i denna fråga uttalade
önskningar. En för sådant ändamål ökad undervisningsskyldighet kan
dock uppenbarligen icke åläggas extra läraren i ämnet med den ringa aflöning,
som han för närvarande åtnjuter. Jag hemställer derför, att Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för höjande af arfvodet till extra läraren
i teknisk hygien vid tekniska högskolan från dess nuvarande belopp, 750
kronor, till 1,500 kronor bevilja ett ordinarie anslag af 750 kronor.

Uti underdåniga skrivelser den 27 september 1899 och den 29 sep- [27.]
tember 1900 har styrelsen för Chalmers tekniska läroanstalt i Göteborg Förändringar
hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition 1 Chalmers1
dels om fastställande af förändrad aflöning sst åt för läroanstalten i öfverens-tekniska lärostämmelse
med af styrelsen framstäldt förslag, dels ock om beviljande af anstalt''
ett tilläggsanslag å 8,400 kronor till den för år 1901 gällande staten.

Innan jag går att närmare redogöra för innehållet i dessa skrivelser,
vill jag erinra, hurusom styrelsen under år 1898 till Kongl. Maj:t inkom
med en underdånig framställning i fråga om förändrad aflöningsstat för
anstalten samt att Kongl. Maj:t med anledning häraf behagade till 1899
års riksdag aflåta nådig proposition i ämnet, hvilken proposition afvek
från det af styrelsen då upprättade förslag endast i så måtto, att af styrelsen
ifrågasatta förhöjningar i föreståndarens för anstalten aflöning från

5.000 kronor till 6,000 kronor samt i anslaget till stipendier och premier
från 550 kronor till 1,000 kronor icke ansågos böra i den nådiga propositionen
upptagas. Denna innehöll, ått Riksdagen ville — med uteslutande
af de för anstalten beviljade anslag till en lärare i allmän och
husbyggnadskonst 1,500 kronor, till befrämjande af undervisningen i byggnadskonst
och ornamentsritning 2,000 kronor, till en lärare i elektroteknik

2.000 kronor samt till en lärare i mekanisk teknologi, mekanik och konstruktion
af enkla maskindelar 2,000 kronor eller tillsammans 7,500 kronor

— dels på ordinarie stat bevilja:

till höjning af aflöningen för en hvar af fyra lektorer,
nämligen i matematik och beskrifvande geometri, i kemisk
teknologi samt mineralogi och geognosi, i maskinlära och
maskinkonstruktioner samt i skeppsbyggeri, från 3,500 kronor

till 4,500 kronor ........................................................................... 4,000 kronor,

till upprättande af ett nytt lektorat i byggnadskonst

och ornamentsritritning ................................................................. 4,500 »

till upprättande af ett nytt lektorat i elektroteknik ...... 4,500 »

148

Åttonde hufvudtiteln.

till höjning af aflöningen för en andre lärare i matematik
från 1,000 kronor till 3,000 kronor................................ 2,000 kronor,

till höjning af aflöningen för en andre lärare i allmän

kemi från 2,000 kronor till 3,000 kronor ............................... 1,000 »

till höjning af aflöningen för en andre lärare i skeppsbyggeri
från 1,800 kronor till 3,000 kronor............................. 1,200 »

till höjning af aflöningen för en lärare i väg- och vattenbyggnadskonst
från 1,200 kronor till 2,000 kronor.............. 800 »

till höjning af aflöningen för eu lärare i allmän mekanik

från 1,500 kronor till 2,500 kronor ........................................ 1,000 »

till aflöning för en lärare i mekanisk teknologi.......... 1,500 »

till aflöning för eu lärare i konstruktion af enkla maskindelar.
..................................................................................................... 1,200

till aflöning för en lärare i elementär mekanik.............. 1,200 »

till aflöning för en lärare i elektrokemi.............................. 800 »

till aflöning för en lärare i landtmäteri ........................... 400 »

till höjning af aflöningen för en lärare i svenska språket

och bokföring från 400 kronor till 900 kronor....................... 500 >

till höjning af aflöningen för en lärare i frihandsteck ning

från 1,000 kronor till 2,500 kronor................................... 1,500 >

till höjning af aflöningen för en lärare i modellering

från 500 kronor till 1,200 kronor .......... 700 »

till höjning af bibliotekariens arfvode från 300 kronor

till 800 kronor ........ 500 »

till höjning af aflöningen för en vaktmästare från 750
kronor till 1,200 kronor, med bibehållande af rätt till fri

bostad ......... 450 »

till höjning af anslaget till repetitörer från 1,200 kronor
till 2,000 kronor................................................................................... 800 »

dels förklara, att för ifrågavarande lektorsbefattningar aflöningen skulle
fördelas i lön och tjenstgöringspenningar med 2,600 kronor såsom lön
och 1,900 kronor såsom tjenstgöringspenningar,

dels ock medgifva: att samtlige lektorer och läraren i verkstadsarbete
vid anstalten egde att efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett
alderstillägg å lönen af 500 kronor och efter ytterligare fem års sådan
tjenstgöring ett andra ålderstillägg likaledes af 500 kronor, med rätt för
dåvarande lektorer och läraren i verkstadsarbete att i fråga om åtnjutande
af ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, de efter sin utnämning i sådan
egenskap tjenstgiort vid anstalten; att andre läraren i matematik, allmän
kemi och skeppsbyggeri egde efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åt -

Åttonde hufvudtiteln.

149

njuta ett ålderstillägg af 500 kronor; samt att ålderstilläggen finge utgå [27.]
af det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg.

Hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit blef emellertid af Riksdagen ej
bifallet i vidsträcktare mån än att

dels eu hvar af de i den för läroanstalten gällande stat uppförda
fyra lektorer, nämligen i matematik och beskrifvande geometri, i kemisk
teknologi samt mineralogi och geognosi, i maskinlära och maskinkonstruktioner
samt i skeppsbyggeri berättigades att, utöfver dem då tillkommande
två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor efter fem och tio
års väl vitsordad tjenstgöring, efter ytterligare fem års dylik tjenstgöring
åtnjuta ett tredje ålderstillägg, likaledes å 500 kronor, att utgå af det å
riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag till ålderstillägg,
dock att den lektorerna dittills tillkommande rätt till pension å allmänna •
indragningsstaten samt deras ställning till lärarnes vid elementarläroverken
enke- och pupillkassa icke härigenom underginge någon förändring,

dels ock Riksdagen — med uteslutande af det för anstalten beviljade
anslag till en lärare i allmän och husbyggnadskonst 1,500 kronor, af 1,500
kronor utaf anslaget till befrämjande af undervisning i byggnadskonst
och ornamentsritning samt af anslaget till en lärare i elektroteknik 2,000
kronor eller tillsammans 5,000 kronor — för upprättande af ett nytt
lektorat i byggnadskonst och ornamentsritning och ett nytt lektorat i
elektroteknik, båda med enahanda aflöningsförmåner, som af läroanstaltens
förutvarande lektorer komme att åtnjutas, på ordinarie stat beviljade tillsammans
7,000 kronor, hvarjemte det ordinarie anslaget ökades med ett
belopp af 2,050 kronor, som dittills af läroanstalten tillhörande donationsmedel
utgått såsom bidrag till aflöning åt lärarne i landtmäteri, väg- och
vattenbyggnadskonst, svenska språket och bokhålleri, frihandsteckning samt
modellering, till följd hvaraf anslaget i sin helhet, förut 56,000 kronor,
ökades med 4,050 kronor.

Detta Riksdagens beslut blef af Kongl. Maj:t, jemlikt nådigt bref den
19 maj 1899, godkändt, hvadan statens slutsumma alltså för närvarande
uppgår till 60,050 kronor, hvilket belopp är fördeladt på sätt utvisas af
följande

nu gällande stat för Chalmers tekniska läroanstalt:

Föreståndaren, som tillika är lektor (utom

fri bostad)...................................................... kr. 5,000: —

En lektor.................................................................. » 3,500: —

Fem lektorer ....................................................... > 17,500: —

Transport kr. 26,000: —

150

Åttonde hufvndtiteln.

En andre lärare

lärare

Transport kr.

i matematik ......................... »

» i allmän kemi........................ »

i skeppsbyggeri ...............*.............. »

» » i allmän mekanik............................. »

» andre lärare i mekanik, mekanisk teknologi
och konstruktion af enkla maskindelar
............................i.............................. »

» lärare i väg- och vattenbyggnadskonst ... »

» » i svenska språket och bokföring... »

» 9 i frihandsteckning............................. »

.» •» i modellering..................................... »

•» » i verkstadsarbete................................ »

»Sekreterarens arfvode.......................................... »

Bibliotekariens »• .......................;.................. »

Anslag till repetitörer.......................................... »

» för befrämjande af undervisning i
byggnadskonst och ornamentsritning

Vaktmästare (utom fri bostad) ........................

Stipendier och premier ......................................

Ersättning för afiöningsbidrag, som förut

utgått af donationsmedel...........................

Bibliotek, samlingar och laboratorium .........

Verkstaden..............................................................

Uppvärmning, belysning och diverse utgifter
Till undervisningsmateriel samt ersättning
för handledning vid elevernas praktiska

arbeten .........................................................

Ersättning för anskaffad lokal till undervisning
i skeppsbyggeri.............................

Ersättning för instruments, kartors, böckers
och möblers underhåll och förökande
äfvensom för reparationer, ved, ljus m. m.
i hvad skeppsbyggeriafdelningen beträffar
..............................................................

26,000

1,000

2,000

1,800

1,500

2,000

1,200

400

1,000

500

3,000

500

300

1,200

» » »	500: — 750: — 550: —
kr.	4,600: —
»	1,500: —
»	4,000: —
» ■	1,300: --
»	2,000: —

44,200:

2,050:

400: ~ ;> 13,800: —

Summa kr. 60,050: —

Härtill kommer den förmån af ålderstillägg, som enligt staten tillkommer
dels föreståndaren och öfriga lektorer med 500 kronor efter fem
års tjenstgöring och med 500 kronor efter 10 års tjenstgöring, samt de

Åttonde hufvndtiteln.

151

senare med ytterligare 500 kronor efter femton års tjenstgöring, dels
läraren i skeppsbyggeri med 250 kronor efter fem års tjenstgöring och
med ytterligare 250 kronor efter tio års tjenstgöring; varande samtliga
dessa ålderstillägg medgifna till utgående från åttonde hufvudtitelns förslagsanslag
till ålderstillägg.

Omförmälda af 1899 års riksdag beviljade anslag å 2,050 kronor bär,
enligt hvad styrelsens för anstalten nu förevarande underdåniga framställning

utvisar, af styrelsen sålunda fördelats:

Andre läraren i matematik .............................................................. kr. 400: —

Läraren i väg- och vattenbyggnadskonst ......................... » 300: —

» i svenska språket och bokföring .....................................* 300: —

» i frihandsteckning ................................................................ s » 400: —

» i modellering .................................................................... » 400: —

». i landtmäteri ....... » 250: —

tillhopa kr. 2,050

[27.]

Då nu styrelsen för läroanstalten, såsom förut angifvits, till Kong!
Maj:t inkommit med förnyad framställning om förändringar i staten för
läroanstalten af i det hela samma innehåll som styrelsens år 1898 gjorda
underdåniga hemställan och styrelsen dervid till stöd för sin framställning
hänvisat till hvad styrelsen år 1898 yttrat, tillåter jag mig att nu i korthet
erinra, i den mån styrelsens senaste framställning dertill föranleder, om
hvad i det för 1899 års riksdag framlagda ärendet förekommit.

Styrelsen, som beledsagade denna sin framställning med en utförlig
motivering, yttrade deruti hufvudsakligen följande.

Den utredning angående de sedan år 1870 inträdda förändringarna i
lefnadsomkostnaderna för lärare och med dem jemförliga tjensteman,
som lemnats äf den för undersökning af lärarnes vid de allmänna läroverken
ekonomiska ställning år 1878 tillsatta komité, hade blifvit af
Kongl. Maj:t i hufvudsak gillad, hvilket framginge af Ivongl. Maj:ts upprepade
nådiga propositioner om lönereglering för lärarne vid de allmänna
läroverken, senast till 1898 års riksdag. Emellertid hade, sedan nämnda
komité afgifvit sitt betänkande, lefnadsomkostnaderna i allmänhet stigit,
till följd hvaraf och då lärarne vore för sin utkomst hänvisade till fasta
löneförmåner, de nödvändiga lefnadsomkostnaderna för dem måste anses
hafva blifvit ej obetydligt stegrade. Under det att lektorerna vid allmänna
läroverk efter den 20 maj 1874, då för dem faststäldes fem lönegrader
å 2,500, 3,000, 3,500, 4,000 och 4,500 kronor, icke blott icke fått
sina löneförmåner förminskade, utan tvärtom af 1882 års riksdag erhållit
på extra stat eu löneförbättring af 500 kronor om året, med undantag

152

Åttonde hnfvndtiteln.

[27.] lör dem, som befunnit sig i högsta lönegraden, för livilka nämnda löneförbättring
hittills utgått med 250 kronor, men af 1898 års riksdag höjts
till 500 kronor, till följd hvaraf alltså lektorslönerna vid allmänna läroverken
från och med 1899 års början utginge med 3,000, 3,500, 4,000,

4,500 och 5,000 kronor af statsmedel, så hade deremot lönen för lektorer
vid Chalmers tekniska läroanstalt, hvilken lön under åren 1866—1873
utgjort 3,500 kronor om året, men sistnämnda år höjts med ett så kalladt
dyrtidstillägg å 700 kronor, år 1878 blifvit sänkt till det ursprungliga
beloppet under samtidigt införande af två vilkorliga ålderstillägg,
hvartdera å 500 kronor, så att från sistnämnda år lektorernas lönegrader
vid anstalten utgjort 3,500, 4,000 och 4,500 kronor. På grund af de i
Göteborg rådande synnerligen höga prisen på bostadslägenheter hade dessutom
icke blott lektorerna utan äfven öfriga ämne slär are vid‘dervarande
allmänna läroverk af kommunen tillerkänts hyresersättning, hvilken för
lektorer utginge med 700 kronor i första och 850 kronor i andra lönegraden
samt 1,000 kronor i öfriga lönegrader. Någon utsigt för utverkande af
motsvarande förmån åt lärarne vid Chalmers tekniska läroanstalt förefunnes
desto mindre, som denna anstalt i olikhet med de allmänna läroverken
icke kunde sägas ega karaktären af ett lokalt undervisningsverk,
närmast afsedt för stadens och den kringliggande nejdens ungdom, utan i
likhet med tekniska högskolan måste betraktas som en teknisk bildningsanstalt
för hela riket, hvilket bäst framginge af det sakförhållande, att
anstalten fått och allt fortfarande finge mottaga lärjungar från Sveriges
samtliga provinser, ja till och med från grannländerna Norge, Danmark
och Finland. An ogynsammare stälde sig lektorernas vid ifrågavarande
anstalt lönevilkor, om de jemfördes med dem, som åtnjötes af professorerna
vid tekniska högskolan, hvilket isynnerhet framträdde, i fall man beräknade
medellönen under trettio års tjenstgöring.

För lektor vid Chalmers tekniska läroanstalt skulle, under förutsättning
af trettio tjenstår, knifvas en årlig löneförbättring af 841 kronor 67 öre,
för att hans medelinkomst skulle blifva jemngod med lektorernas vid allmänna
läroverken i Göteborg, och 1,750 kronor, för att medelinkomsten
skulle blifva likstäld med professorernas vid tekniska högskolan. Sagda
uppgifter framginge närmare af följande utaf styrelsen meddelade tabellariska
öfversigt:

Åttonde lmfvudtiteln.

153

l:a lönegraden............................. 2:a » ............................ 3:e » ............................ 4:e » ............................ 5:e » ..........................	Nuvarande lektors-lön vid Chalmers tekniska läro-anstalt	Lektorslön vid all-männa läroverk i Göteborg f. o. in. år 1899 r	Professorslön vid tekniska högskolan
kronor	öre	kronor	öre	kronor	öre
3.500 4,000 4.500 4,500 4,500	—	3,700 4,350 5.000 5,500 6.000	—	6,000 6,000 6,000 6,000 6,000	—
Medellön under 30 år	4,250	— 5,091	67	6,000	—

Lektorernas vid Chalmers tekniska läroanstalt undervisning vore ur
qvantitativ synpunkt fullt lika, stundom till och med mera omfattande än
lektorernas vid allmänna läroverk, hvarjemte äfven större kompetensfordringar
måste ställas på de förre och särskild! längre utbildning inom
det praktiska lifvet af dem fordras, under det att å andra sidan undervisningen
inom anstaltens högre afdelning till sin natur vore så likartad
med den, som lemnades vid tekniska högskolans motsvarande fackafdelningar,
att nästan samma kompetens vore nödig för erhållande af en
lektorstjenst vid läroanstalten som af en professorsbefattning vid tekniska
högskolan; och då undervisningsskyldigheten för en lektor vid läroanstalten
och en professor vid tekniska högskolan vore lika omfattande, syntes rättvisa
och billighet kräfva, att lektorslönen vid Chalmers tekniska läroanstalt
snarast borde hafva ett medelvärde mellan lönen för en professor vid
tekniska högskolan och lektorslönen vid allmänna läroverk i Göteborg.

Äfven för Chalmers tekniska läroanstalts samtlige öfrige lärare kunde
samma ofördelaktiga löneförhållanden som för lektorerna anses vara
gällande.

Under de sista decennierna hade lärjungeantalet vid anstalten befunnit
sig i en hastig och nästan oafbruten tillväxt, så att detta antal under åren
1881 —1885 i medeltal utgjort 110, under åren 188(1—1890 153, under
åren 1891—1895 227, år 1896 241 och under läsåret 1897—1898 262,
deraf 153 i den högre afdelningen. Antalet hade sålunda i jemförelse
med den förstnämnda siffran vida mer än fördubblats, hvarigenom elevantalet
i de olika årskurserna stigit betydligt och numera regelbundet i
vissa årskurser öfverstege 50, 60, ja 65. Lärarnes redan i och för sig trägna
och ansvarsfulla arbete hade derigenom blifvit mer än skäligt ökadt utan
något som helst vederlag, hvilket framträdde så mycket skarpare vid läro Bih.

till Rilcsd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 20

154 Åttonde hufvudtiteln.

[27.] anstalten, som derstädes, i olikhet med hvad som vore förhållandet vid
tekniska högskolan, ej funnes anstälda några assistenter åt de ordinarie
lärarne.

Framstegen inom tekniken hade under de senaste årtiondena varit
snabbare än inom något annat läroområde och stälde kraf icke blott pa
ökadt arbete, utan äfven på ökade tillgångar hos lärarne för inköp af
literatur, i fall det skulle blifva dem möjligt att ens tillnärmelsevis hålla
sig i jemnhöjd med utvecklingen inom deras respektive läroämnen och
öfver hufvud uppfylla de fordringar, som måste ställas på ungdomens
handledare vid en högre teknisk läroanstalt. Lärarnes vid Chalmers tekniska
läroanstalt ställning vore äfven i det afseendet ogynsam, att Göteborg
icke egde något naturvetenskapligt eller tekniskt bibliotek utöfver
anstaltens egen boksamling, i hvilken på grund af anslagets knapphet
flere lärofack med nödvändighet måste blifva synnerligen ofullständigt
representerade.

Den ofördelaktiga ekonomiska ställning, läroanstalten sålunda hade
att erbjuda sina lärare, hade slutligen icke kunnat undgå att göra dess
lärareplatser föga begärliga, såsom bäst framginge dels deraf att lärarne
vid anstalten sökte anställning vid annan undervisningsanstalt och dels
än mer deraf att en lärarebefattning sådan som den i mekanisk teknologi
och konstruktion af enkla maskindelar ej ens kunnat tillsättas af brist
icke blott på kompetente sökande, utan på sökande öfver hufvud, ett förhållande
som, med hänsyn till den för närvarande eljest rådande starka
konkurrensen på lärarebanan i allmänhet, måste betraktas såsom synnerligen
talande och som, derest icke förut omförmälda missförhållanden
snart undanröjdes, kunde komma att högst menligt inverka på undervisningens
godhet och omöjliggöra läroanstaltens uppehållande på den
ståndpunkt den hittills lyckats intaga.

Nära ett fjerdedels århundrade hade förflutit, sedan planen i allt
väsentligt uppgjordes till ämnesfördelningen och omfattningen för de olika
lärarnes undervisning vid anstalten, om ock vid ett par tillfällen under
denna tid statsmagterna beviljat ökade anslag åt anstalten. På grund af
ändrade tidsförhållanden och ökade kraf på den tekniska undervisningen
kunde frågan om utverkande af högre löner åt lärarne icke inskränkas
till föreslåendet af en allmän proportionerlig löneförhöjning, utan måste
jemkningar ega rum i de olika lärarnes undervisningsskyldighet och deraf
ändringar förorsakas äfven i deras löneförmåner.

Lönen för lektorerna ansåge styrelsen böra höjas från 3,500 kronor •
till 4,500 kronor, äfven med hänsyn dertill att lektorerna vid tekniska
högskolan åtnjöte en aflöning, som vore jemförlig med eller öfverstege

Åttonde hufvudtiteln.

155

lektorernas vid Chalmers tekniska läroanstalt, ehuru de hade en betydligt [27.]
mindre tjenstgöring, i allmänhet ej uppgående till halfva antalet timmar,
och oaktadt deras undervisning omfattade de förberedande ämnen, som
vid läroanstalten icke sköttes af lektorerna utan af de öfriga lärarne.

Vidkommande det begärda ålderst illägget till läraren i verkstadsarbete
eller den så kallade verkmästaren erinrade styrelsen, att denne lärare vore
så strängt upptagen af tjenstgöringen vid anstalten, att han måste uteslutande
egna sig åt densamma, i det att hans undervisningstid uppginge till
omkring 30 timmar i veckan förutom det öfvervakande af arbeten på
verkstaden för anstaltens räkning, som mellan lektionstimmarne vore af
nöden. Då denne lärare derför med afseende på tjenstgöringens omfattning
och stadigvarande natur vore fullt jemförlig med lektorerna, ansåge
styrelsen fördelaktigast, om honom bereddes löneförbättring på det sätt,
att han finge rättighet att efter fem års väl vitsordad tjenstgöring, räknadt
från och med kalenderåret näst efter det, då han till tjensten utnämndes,
åtnjuta ett ålderstillägg af 500 kronor och efter ytterligare fem års dylik
tjenstgöring ett ålderstillägg af jemväl 500 kronor.

När platsen som lärare i mekanik, mekanisk teknologi och konstruktion
af enkla maskindelar första gången tillsattes, hade tjensten lemnats
åt samma person, åt hvilken uppdragits befattningen såsom föreståndare
vid den då nyligen grundade, i sammanhang med Chalmers tekniska
läroanstalt stående materialprofningsanstalten; men sedan år 1895 en förening
af dessa tjenster befunnits olämplig på grund af sistnämnda anstalts
utveckling, hade inträffat, att, då lärareplatsen förklarades ledig, icke
någon sökande anmält sig. Med Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd hade
platsen derefter under tre år uppehållits genom undervisningens fördelning
på två af lärarne vid läroanstalten. Då platsen under våren 1898 ånyo
förklarades ledig, anmälde sig två sökande, hvilka dock icke förmådde
visa sin kompetens. De med platsen förbundna löneförmåner, utgörande
för en undervisning af tolf timmar i veckan 2,000 kronor om året utan
utsigt till erhållande af ålderstillägg och utan pensionsrätt, vore ock så
obetydliga, att man ej kunde vänta att uti ämnen, som hvart för sig
kräfde omfattande bokliga förberedelser och stor praktisk erfarenhet, vinna
lämpliga lärarekrafter. En väsentlig höjning i anslaget måste derför vidtagas,
derest det afsedda målet skulle vinnas.

Enligt styrelsens ursprungliga förslag till undervisningsplan för den
nämnda lärareplatsen hade deri ingått äfven tre timmars undervisning i
elementär mekanik. Denna undervisning hade dock genast måst uteslutas
från ifrågavarande lärares undervisningsskyldighet och hade hittills uppehållits
på provisoriskt sätt genom förordnande af än en och än eu annan

156

Åttonde hufvudtiteln.

[27.] lärare, hvilket ej kunde anses tillfredsställande. Hittills hade denna undervisning
af brist på lärarekrafter varit gemensam för lägre afdelningens
andra årskurs och eleverna i kemi uti högre afdelningens andra årskurs.
I betraktande af det betydligt högre kunskapsmått i matematik, som
eleverna i kemi egde i jemförelse med lägre afdelningen, kunde en sådan
anordning ej betraktas annorledes än såsom en nödfallsutväg. Jemväl på
grund af elevantalets ökning måste nämnda anordning ändras, enär antalet
elever i lägre afdelningens andra årskurs icke oväsentligt öfverstege 60
och antalet elever i kemi i nämnda årskurs af högre afdelningen utgjorde
11. Undervisningen i mekanik borde enligt styrelsens åsigt meddelas
nämnda elever af högre afdelningen under fyra timmar, skildt från lägre
afdelningen, för hvilken undervisningen i mekanik lämpligen kunde bibehållas
vid samma timtal som tillförene. Totala undervisningstiden för de ämnen,
som från början afsetts skola tillhöra ifrågavarande lärarebefattning, utgjorde
sex timmar i mekanisk teknologi, deraf fyra uti högre afdelningens
tredje årskurs och två i samma afdelnings andra årskurs, sex timmar i
konstruktion af enkla maskindelar uti högre afdelningens andra årskurs
samt sju timmar i elementär mekanik, deraf fyra för eleverna i kemi uti
högre afdelningens andra årskurs och tre uti lägre afdelningens andra
årskurs eller tillhopa nitton timmar. Vid tekniska högskolan vore den
motsvarande undervisningen fördelad på en professur i mekanisk teknologi,
ett lektorat i konstruktion af enkla maskindelar och ett lektorat i elementarmekanik
och beskrifvande maskinlära. Läroämnena mekanisk teknologi,
konstruktion af enkla maskindelar och elementär mekanik förutsatte hos
läraren så väsentligt olika utbildning, att det mötte rätt stora svårigheter
att finna en person, som kunde och ville åtaga sig undervisning i dem
alla. Styrelsen förestälde sig derför, att det vore lämpligast, att ämnena
fördelades på tre lärareplatser med mindre tjenstgöringsskyldighet, styrelsen
obetaget att, derest förhållandena gjorde sådant önskvärdt, förena två eller
tre af dessa befattningar hos samma person.

Undervisningen i teoretisk mekanik omfattade för närvarande 7lj2
timmar uti högre afdelningens andra årskurs inom samtliga facken med
undantag af det kemiska. Detta läroämne utgjorde ett af de väsentligaste
underlagen för såväl den egentliga maskinläran som ingeniörsvetenskapen
i allmänhet. Särskildt gälde detta för hus- och brob}fggnadskonsten, på
hvilket område de rent teoretiska framstegen under de senare åren ledt
till bildandet af en särskild hjelpvetenskap, den så kallade byggnadsmekaniken.
Oaktadt det knappt gåfves något högre tekniskt läroverk
utomlands, der ej särskild undervisning meddelades i detta ämne, och
byggnadsstatik sedan flere år tillbaka varit upptagen såsom sjelfständigt

Åttonde hufvndtiteln. 157

ämne vid tekniska högskolan, hade styrelsen af brist på medel sett sig
ur stånd att vid Chalmers tekniska läroanstalt införa undervisning i detta
ämne. Denna brist hade visserligen i någon mån afhjelpts derigenom,
att läraren i teoretisk mekanik vid sidan af sitt egentliga ämne behandlat
några af de elementäraste frågorna inom jordtrycks- och hvalfteorierna,
hvarjemte lektorn i maskinlära jemte sitt eget ämne äfven genomgått de
allra första grunderna i grafostatiken, men behofvet af ökad undervisning
i ämnet hade emellertid år efter år stegrats och under de två sista läsåren
visat sig så tvingande, att eleverna på egen bekostnad beredt sig
enskild undervisning i ämnet. Lärarekollegiet vid anstalten, hvilket redan
för flere år sedan framhållit ifrågavarande behof, hade nu föreslagit, att
den erforderliga ökningen skulle åstadkommas genom utsträckning af
lärarens i teoretisk mekanik undervisning med tre timmar. Denne lärares
undervisning skulle sålunda komma att omfatta 10 — 11 timmar på läroanstaltens
högsta stadier. Hans lön borde derför i motsvarande mån ökas.

Den kemiska teknologiens omfång hade till följd af den kemiska
industriens utveckling under de sista årtiondena högst väsentligt ökats.
Detta läroämne hade särskildt genom elektrolysens mångfaldiga och ständigt
ökade användning inom den kemiska fabriksdriftens olika grenar
och inom de praktiska undersökningsmetoderna för kemiskt-tekniska produkter
utvidgats med en ny och i tillämpningen ej minst för vårt land
vigtig gren, den tekniska elektrokemien, hvars betydelse redan hunnit
blifva så känd och erkänd, att vid så godt som alla tekniska läroanstalter
särskilda lärarebefattningar inrättats för dess tillgodoseende. Om utbildningen
inom den kemiska fackafdelningen vid läroanstalten skulle kunna
hållas i jemnhöjd med nutidens kraf, syntes det derför vara oundgängligen
nödvändigt, att tillfälle bereddes eleverna i högre afdelningen till
undervisning äfven i elektrokemi. Men då lektorn i kemisk teknologi
redan hade cn tjenstgöring af sammanlagdt 24—25 timmar i veckan,
kunde denna icke vidare utsträckas, utan förestälde sig styrelsen, att ett
arfvode borde i staten upptagas för en lärare i detta ämne.

Undervisningen i landtmäteri hade tidigare varit inbegripen i lärarens
i matematik tjenstgöringsskyldighet, men hade sedan en följd af år varit
skild derifrån, dels på den grund att matematikundervisningen svällt ut
och dels derför att lämpligare handledning för eleverna kunde erhållas
genom anlitande af annan person med större prakti^ erfarenhet uti ifrågavarande
ämne. Styrelsen ansåge, att det af donationsmedel till lärare i
detta ämne förut anvisade arfvode borde höjas, särskildt med fäst afseende
derpå att läraren måste i och för praktiska arbeten på fältet med eleverna
på egen bekostnad uppehålla sig utom hemorten.

158

Åttonde hufvudtiteln.

Till bibliotekariens aflöning vore i staten upptaget ett arfvode af

3.00 kronor. Med den utveckling bokförrådet numera erhållit vore detta
belopp påtagligen oproportionerligt ringa. Det hade ej heller varit möjligt
att af bibliotekarien fordra en sådan katalogisering af läroanstaltens böcker,
som bokförrådets vigt eljest skulle hafva kraft, likasom styrelsen ej heller
kunnat påfordra, att biblioteket hölles öppet för elevernas och allmänhetens
betjenande under mera än fyra timmar i veckan. Till afhjelpande af
dessa oegentligheter anhölle styrelsen om förutnämnda ökning i bibliotekariens
aflöning.

För de öfriga lärarne hade äfven åtskilliga jemkningar i omfånget af
deras tjenstgöring egt rum, sedan deras lön reglerades på 1870-talet, och
styrelsen hade med donationsmedel sökt afhjelpa de svåraste obilligheterna
genom anslags beviljande, men af bristande medel ej kunnat göra det
så som önskligt varit. I nedanstående tabell hade styrelsen upptagit för
dessa lärare i olika kolumner deras tjenstgöringsskyldighet, nuvarande
aflöning och den för dem föreslagna arfvodesförhöjningen.

Lärare i	Timmar veckan.	Enligt gällande stat. Kronor.	Tillägg af donations-medel. Kronor.	Föreslagen höjning. Kronor.	Föreslagen lönestat. Kronor,
Väg- och vattenbyggnadskonst	7 1	1,200	300	500	2,000
Allmän kemi ............................	14	2,000	—	1,000	3,000*)
Skeppsbyggeri........................	18	1,800**)	—	1,200	3,000*) 1
Matematik.................................	16	1,000	600	1,400	3,000*)!
Svenska språket och bokhålleri	6	400	100	400	900
Frihandsteckning.....................	18	1,500	400	600	2,500
Modellering ..............................	8	500	400	300	1,200

Uti staten vore slutligen upptagen en aflöning åt vaktmästaren af
750 kronor jemte fri bostad. Läroanstaltens lokaler hade under det sista
decenniet så väsentligt ökats genom hufvudbyggnadens påbyggnad med
anledning af skeppsbyggeriskolans förening med anstalten, genom inredning
af elektrotekniskt laboratorium i källarvåningen och senast genom
den kemiska laboratorieflygelns tillbyggnad till tomtgränsen i tre våningar,
att styrelsen nödgat? anvisa till städningsbidrag åt vaktmästaren 275
kronor om året. Detta oaktadt måste vaktmästarens aflöning anses vara

*) Jemte ett ålderstillägg å 500 kronor.

**) Jemte två ålderstillägg å 250 kronor hvartdera.

Åttonde hufvudtiteln. 159

mycket knapp, om afseende filstes vid behofvet af biträde för städningens
nöjaktiga skötsel och jemförelse anstäldes med lönen för vaktmästare med
liknande tjenstgöring och ansvar, Vaktmästarens lön kunde, enligt styrelsens
åsigt, billigtvis icke sättas under det föreslagna beloppet 1 ,‘200
kronor.

Styrelsen åberopade till sist ett vid skrifvelsen fogadt utdrag af anstaltens
räkenskaper för åren 1896 och 1897, utvisande, att utgifterna
väsentligt öfverstigit den faststälda staten och att styrelsen nödgats använda
större delen af donationsfondernas räntor för att bestrida anstaltens
löpande utgifter.

På grund af nådig remiss afgaf statskontoret underdånigt utlåtande
öfver styrelsens omförmälda framställning.

Efter erinran att ifrågavarande läroanstalt bestode af två särskilda
afdelningar, af hvilka den högre skulle ega en verkningskrets emellan den
tekniska högskolans och de tekniska elementarskolornas, så att undervisningen
erhölle eu vetenskapligt-teknisk rigtning, och den lägre vara afsedd
att bibringa en allmänfattlig undervisning, företrädesvis afseende den praktiska
tillämpningen, äfvensom att, med hänsyn till den mera utsträckta
undervisning, som vid ifrågavarande läroanstalt skulle meddelas, aflöningen
för föreståndaren och lektorerna derstädes blifvit vid upprättande af aflöningsstaten
bestämd till belopp, som för hvar och en af dem från början
med 500 kronor öfverstege den för föreståndare och lektorer vid tekniska
elementarskolorna faststälda aflöning, anförde statskontoret i nämnda utlåtande
bland annat följande.

Hvad anginge lektorerna, i hvilkas aflöning förhöjning ifrågasatts, så
att densamma skulle komma att uppgå i första lönegraden till 4,500
kronor, i andra till 5,000 kronor och i tredje till 5,500 kronor, så och enär
aflöningen för allmänna läroverkens lektorer med inräkning af å extra stat
anvisadt lönetillägg i de fyra lägsta för dessa lektorer bestämda lönegrader
belöpte sig till respektive 3,000, 3,500, 4,000 och 4,500 kronor
samt i den femte lönegraden från och med år 1899 till 5,000 kronor,
samt den stadgade årliga undervisningstiden vid läroanstalten snarare öfverstege
än understege den för allmänna läroverken bestämda, ansåge statskontoret
en förhöjning af lektorslöneima vid ifrågavarande läroanstalt med
500 kronor eller till 4,000, 4,500 och 5,000 kronor i respektive lönegrader
lämpligen böra ega rum, helst lektorerna vid allmänna läroverken för uppflyttning
i högre lönegrad egde tillgodoräkna sig före befordran till lektor
utöfvad viss annan tjenstgöring vid eller utom allmänna läroverken. Dock
borde, på det någon höjning i den lektorerna vid läroanstalten tillförsäk -

160

Åttonde hufvudtiteln.

rade pension från rikets allmänna indragningsstat icke måtte ega rum,
aflöningen, i likhet med hvad som iakttagits i de tid efter annan och senast
vid 1898 års riksdag föreslagna löneregleringar för lärarne vid allmänna
läroverken, fördelas i lön och tjenstgöringspenningar sålunda, att af aflöningen
2,600 kronor ansåges såsom lön och 1,400 kronor såsom tjenstgöringspenningar,
hvarvid ålderstilläggen betraktades såsom tillägg till
sjelfva lönen.

Då styrelsen vitsordat, att verkmästarens undervisningstid vid läroanstalten
uppginge till omkring trettio timmar i veckan utom det öfvervakande
af arbetena å verkstaden för läroanstaltens räkning, som mellan
lektionstimmarne vore af nöden, och att han sålunda uteslutande måste
egna sig åt sin tjenst, syntes styrelsens förslag om beredande af förbättring
i verkmästarens aflöning medelst beviljande af ålderstillägg efter fem
och tio år med 500 kronor hvarje gång vara af förhållandena påkalladt
och böra till nådigt bifall förordas.

Den föreslagna förhöjningen i vaktmästarens arfvode syntes ock, med
afseende å den honom åliggande skyldighet att ombesörja städningen i
läroanstaltens lokaler, vara med billighet öfverensstämmande.

Hvad åter anginge styrelsens i öfrigt framstälda förslag till omreglering
af tjenster och aflöningsförhållanden vid läroanstalten, vore statskontoret,
med jemväl fästadt afseende å det i § 9 af de nådiga stadgarne
för anstalten gjorda medgifvande, att två af de så kallade andre-lärarebefattningarna
kunde, om styrelsen så funne lämpligt, förenas hos en person,
hvithet medgifvande styrelsen ifrågasatt att i visst fall få utsträckt så,
att två eller tre dylika befattningar kunde hos en person förenas, icke i
tillfälle att bedöma, om eller i hvad mån läroanstaltens verksamhet numera
påkallade en dylik omreglering, hvarför statskontoret ansett sig endast böra
härutinnan underdånigst erinra: att beträffande läraren i väg- och vattenbyggnadskonst,
andre läraren i matematik, läraren i frihandsteckning, läraren
i modellering och den till inrättande föreslagna lärarebefattningen i elektrokemi
förekomme, att i staten för tekniska högskolan upptoges från och
med år 1899 2,000 kronor för en extra lärare i väg- och vattenbyggnadskonst,
1,800 kronor för en extra lärare i matematik, 1,600 kronor för en
extra lärare i frihandsteckning, 1,000 kronor för en extra lärare i modellering
samt 1,200 kronor för en extra lärare i elektrokemi; att, enligt hvad
1897 års räkenskaper utvisade, förening af befattningar vid läroanstalten
i så måtto egt rum, att föreståndaren tillika utöfvat sekreterarebefattningen,
att andre läraren i matematik tillika uppburit arfvodet för lärarebefattningen
i svenska språket och bokföring äfvensom såsom repetitör åtnjutit
arfvode med 300 kronor, för år räknadt, att andre läraren i kemi innehaft

Åttonde hufvud titeln. 161

arfvodet såsom bibliotekarie samt att andre läraren i skeppsbyggeri tillika [27.]
tjenstgjort såsom lärare i konstruktion af enkla maskindelar med arfvode
af 900 kronor och såsom repetitör med arfvode af 300 kronor; att, enligt
1897 års räkenskaper, Chalmers tekniska läroanstalts under frimurarebarnhusdirektionens
vård och förvaltning stående donationsfonder vid nämnda
års utgång uppgått till 381,746 kronor 87 öre, deraf 292,018 kronor 73 öre
utgjordes af byggnader och inventarier samt återstoden, 89,728 kronor 14
öre, vore förräntad; samt att under år 1897 till läroanstaltens kassaförvaltare
af nämnda direktion öfverlemnats räntemedel till belopp af 3,529
kronor 25 öre, deraf 1,322 kronor 28 öre återburits, så att under året
kommit läroanstalten till godo 2,206 kronor 97 öre.

Härefter anförde styrelsen för anstalten, med anledning af hvad statskontoret
i ärendet yttrat, i hufvudsak följande.

Vid jemförelsen mellan lönerna för lektorerna vid Chalmers tekniska
läroanstalt och vid de allmänna läroverken syntes det hafva undgått statskontorets
uppmärksamhet, att de senare i Göteborg af kommunen uppbure
hyresersättning med 700 kronor i första lönegraden, 850 kronor i
den andra och 1,000 kronor i de öfriga lönegraderna, utan att någon
utsigt funnes, att dylik hyresersättning skulle kunna utverkas åt lektorerna
vid Chalmers tekniska läroanstalt, då denna mottoge sina elever från landets
olika delar och således måste betraktas som en stats- och ej såsom en
stadsinstitution. Billigheten kräfde också utan all fråga, att lektorslönen
vid Chalmers tekniska läroanstalt något öfverstege den vid allmänna läroverrken,
då undervisningen vid den förra rörde sig på ett högre område
och sålunda vore mera omfattande. Den nämnda jemförelsen bekräftade
sålunda styrelsens åsigt om lämpligheten af en löneförhöjning af 1,000
kronor. Då statskontoret, under framhållande af att Chalmers tekniska
läroanstalt intoge en ställning mellan de tekniska elementarläroverken och
tekniska högskolan, ansåge, att på denna grund lektorerna vid förstnämnda
läroverk borde hafva 500 kronors högre lön än lektorerna vid de tekniska
elementarläroverken, syntes i denna slutledning ligga ett förbiseende deraf
att lefnadsomkostnaderna i Göteborg vore så mycket högre, att eu löneskilnad
af 500 kronor mellan dessa båda kategorier af lektorer redan på
denna grund vore motiverad. I betraktande af att anstalten intoge en
sådan ställning mellan de tekniska elementarläroverken och tekniska högskolan,
som ofvan nämnts, borde derför nämnda löneskilnad sättas till

1,000 kronor, om båda synpunkterna beaktades och Chalmers tekniska
läroanstalts lektorsplatser ej skulle blifva mindre eftersökta än de andra
läroanstalternas.

Bih. till lliksd. Vrot. 1901 1 Sami. 1 Afd.

21

162 Åttonde hufvndtiteln.

För den händelse Kong!. Maj:t skulle gilla statskontorets åsigt, att en
uppdelning af lektorernas aflöning i lön och tjenstgöringspenningar skulle
ega ruin på sådant sätt, att lektorerna kunde i pension undfå lönen oafkortad,
utan att det nuvarande pensionsbeloppet, 80 procent af 4,500 kronor
eller 3,600 kronor, höjdes, skulle med den af styrelsen föreslagna löneförhöjningen
tjenstgöringspenningarne uppgå till 1,900 kronor. Proportionen
mellan lön och tjenstgöringspenningar skulle sålunda blifva något olika
mot hvad annars vore väldigt vid statens lärareplatser, men på grund af
de stora fordringar på praktisk erfarenhet, som måste ställas på dem, som
skulle äfven för kortare tid uppehålla en lektorstjenstgöring vid de tekniska
läroverken, och den deraf härflytande svårigheten att vid lektorernas
tjenstledighet på grund af sjukdom eller af annan anledning finna lämplig
vikarie, äfvensom af andra skäl kunde ett jemförelsevis högt belopp för
tjenstgöringspenningarne väl försvaras.

Såsom tillägg till hvad förut af styrelsen och statskontoret anförts
beträffande önskligheten deraf, att verkmästaren tilldelades två ålderstillägg
om 500 kronor hvardera, ville styrelsen, derest det ej af sig sjelft vore
klart, framhålla behöfligheten af att ett kommande beslut Ange retroaktiv
verkan på den nuvarande innehafvare!! af platsen, så att han för lönetilläggens
erhållande finge tillgodoräkna sig den tid, han hittills på platsen
tjenstgjort under i öfrigt faststälda vilkor.

Statskontoret hade sammanstält läraren i väg- och vattenbyggnadskonst,
andre läraren i matematik, läraren i frihandsteckning och läraren
i modellering vid Chalmers tekniska läroanstalt med några extra lärare
vid tekniska högskolan, men härvid missuppfattat dessa lärares ställning
och tjenstgöringsskyldighet. Läraren i väg- och vattenbyggnadskonst vid
Chalmers tekniska läroanstalt vore högste representanten för sitt ämne och
således jemförlig med professorn i samma ämne vid tekniska högskolan
och icke med dennes biträde, om ock lönen för läraren vid Chalmers tekniska
läroanstalt på grund af det mindre timantal, hans undervisning omfattade,
ej borde sättas högre än hvad af styrelsen begärts. På grund
af befintligheten af en tvåårig lägre afdelning vid Chalmers tekniska läroanstalt,
till hvilken icke någon motsvarighet funnes vid tekniska högskolan,
hade de vid Chalmers tekniska läroanstalt anstälda nyssnämnde lärarne i
matematik, frihandsteckning och modellering, hvilkas tjenstgöring fullständigt
eller delvis vore förlagd till nämnda lägre afdelning, enligt de i
styrelsens framställning lemnade uppgifterna en så stor tjenstgöringsskyldighet,
att lönen ej borde kunna sättas lägre än styrelsen föreslagit. Särskilt
borde framhållas, att de alla hade sjelfständig undervisning med uti
afgångsexamina ingående betygssättning.

Åttonde hnfvudtiteln.

163

Såsom ett belysande tillägg till hvad statskontoret anfört om läroanstaltens
ekonomiska ställning kunde följande sammanställning af 1887
och 1897 års bokslut tjena. Såsom statskontoret anfört, utgjorde donationsfonden
vid 1897 års slut, utöfver hvad som läge uti anstaltens byggnader
och inventarier, 89,728 kronor 14 öre, hvaraf under det senaste årtiondet
i nya donationer tillkommit 9,554 kronor 49 öre. Af de före år 1887
befintliga donationsfondernas kapital hade således vid 1897 års slut återstått
att förräntas för anstaltens räkning endast 80,173 kronor 65 öre.
Vid 1887 års slut utgjorde motsvarande kapital 106,995 kronor 41 öre,
och om dertill lades hvad som under år 1887 användes till den med anledning
af skeppsbyggeriskolans då inträffade förening med läroanstalten
företagna nybyggnaden eller 41,781 kronor 81 öre, uppkomme beloppet
148,777 kronor 22 öre. Läroanstalten hade sålunda under åren 1887—
1897 utöfver donationsräntornas belopp nödgats använda icke mindre än
68,603 kronor 57 öre af kapitalet för att kunna motsvara de stora fordringar
på undervisningslokaler, som det ökade elevantalet framkallat; och
under år 1898 hade en ytterligare byggnad påbörjats, som med inredning
beräknats kosta 35,000 kronor.

Efter denna återblick öfvergår jag till redogörelse för styrelsens för
läroanstalten nu ifrågavarande förslag till omgestaltning af anstaltens aflöningsstat.

Af en sammanställning af hvad styrelsen i sina förut omnämnda skritvelser
af den 27 september 1899 och den 29 september 1900 föreslagit
framgår, att styrelsen nu, i hufvudsaklig anslutning till styrelsens år 1898
gjorda framställning, hemställer om följande förändringar i den för anstalten
gällande stat, nämligen:

att, lönen för en hvar af de nuvarande sex lektorerna måtte höjas
från 3,500 kronor ttll 4,500 kronor, med rätt för dem att i likhet med
föreståndaren åtnjuta två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, efter fem
och tio års väl vitsordad tjenstgöring;

att läraren i verkstadsarbete, som enligt staten åtnjöte i aflöning 3,000
kronor, måtte berättigas att erhålla ålderstillägg efter fem års väl vitsordad
tjenstgöring med 500 kronor och efter tio års dylik tjenstgöring med
ytterligare 500 kronor;

att aflöningen för nedanstående lärare måtte ökas, nämligen för andre
läraren i matematik, hvilken för närvarande uppbure två arfvoden om tillhopa
1,400 kronor (jemte 200 kronor af tillgängliga donationsmedel), till

3,000 kronor, för andre läraren i allmän kemi från 2,000 kronor till 3,000

164

Åttonde hufvndtiteln.

kronor och för läraren i skeppsbyggeri från 1,800 kronor till 3,000 kronor,
med rätt för en hvar af nämnda tre lärare till ett ålderstillägg å 500
kronor efter fem års väl vitsordad tjenstgöring;

att aflöningen likaledes måtte ökas för läraren i allmän mekanik från

1,500 kronor till 2,500 kronor, för läraren i väg-och vattenbyggnadskonst,
hvilken för närvarande uppbure två arfvoden om tillhopa 1,500 kronor,
till 2,000 kronor och för läraren i modellering, som jemväl uppbure två
arfvoden om sammanlagdt 900 kronor, till 1,200 kronor;

att i stället för nu utgående 2,000 kronor till en andre lärare i mekanisk
teknologi, mekanik och konstruktion af enkla maskindelar samt två
arfvoden om tillhopa 700 kronor till läraren i svenska språket och bokföring
måtte i staten. uppföras följande arfvodesbelopp, nämligen 1,500
kronor till en lärare i mekanisk teknologi, 1,200 kronor till en lärare i
konstruktion af enkla maskindelar, 1,200 kronor till en lärare i elementär
mekanik, 2,000 kronor till en lärare i svenska och tyska språken samt
600 kronor till en lärare i bokföring, styrelsen obetaget att, derest förhållandena
gjorde sådant önskvärdt, förena två eller tre af först nämnda
platser på en person;

att aflöningen till läraren i frihandsteckning, hvilken lärare, förutom
två arfvoden om tillhopa 1,400 kronor, uppbure det till undervisning i
byggnadskonst och ornamentsrilning anvisade anslag om 500 kronor eller
sammanlagdt 1,900 kronor, måtte höjas till 2,500 kronor, med rätt för
nämnde lärare till ett ålderstillägg å 500 kronor efter fem års väl vitsordad
tjenstgöring;

att en ny lärarebefattning i elektrokemi måtte inrättas med arfvode
af 800 kronor;

att för undervisning i landtmäteri, hvartill för närvarande utginge
250 kronor af tillgängliga anslagsmedel, måtte anvisas 400 kronor;

att bibliotekariens arfvode måtte höjas från 300 kronor till 800 kronor;

att vaktmästarens arfvode, enligt staten utgörande, förutom fri bostad,
750 kronor, måtte höjas till 1,200 kronor med bibehållande af rätt till
fri bostad;

samt att, i stället för i staten uppfördt anslag till repetitörer, 1,200
kronor, måtte anvisas 8,100 kronor till assistenter och repetitörer samt

1,500 kronor till arbetsbiträden på verkstaden.

Den af styrelsen sålunda begärda ökning i nu utgående anslag till
läimanstalten uppgår till sammanlagdt 26,300 kronor.

Ifrågavarande af styrelsen gjorda underdåniga framställning öfverensstämmer
i det hela med dess år 1898 upprättade förslag, men skiljer sig
derifrån dels derutinnan, att ingen förhöjning begäres i föreståndarens för

Åttonde Imf nidti teln.

165

anstalten aflöning samt i anslaget till stipendier och premier, dels i fråga
om anordnandet af undervisningen i svenska språket och bokföring, som
år 1898 icke föranledde annan hemställan från styrelsens sida än om
ökning af lärarens i dessa ämnen lön från 400 kronor till 900 kronor,
dels i fråga om anslaget till repetitörer, hvaruti år 1898 föreslogs en förhöjning-
från 1,200 kronor till 2,000 kronor, och dels i fråga om ålderstillägg
till läraren i frihandsteckning, hvarom år 1898 ingen framställning
förelåg.

På sätt ofvan angifvits, har styrelsen föreslagit aflöning dels till eu
lärare i svenska och tyska språken dels ock till en lärare i bokföring.
Till stöd för denna anordning har styrelsen i hufvudsak anfört följande:

Alldenstund en väsentlig del af eleverna i anstaltens första årskurs
utgjordes af ynglingar, som endast åtnjutit folkskolebildning, förefunnes
naturligtvis ett behof för dessa elever att genom sjelfstudier fylla luckorna
uti sitt kunskapsförråd, så att ojeinnheterna i afseende å årskursens elevers
allmänbildning, så långt möjligt vore, utjemnades. Det vore naturligtvis i
hög grad önskligt, att läroanstalten kunde understödja detta elevernas
sjelfarbete genom meddelande af en något grundligare språkundervisning
än som nu vore fallet, helst som vigten häraf för den blifvande teknikern
vore påtaglig och de från folkskolan kommande eleverna just i språkligt
hänseende vore svagast underbygda. Styrelsen hade derför, under erinran
att språkundervisningen vid de tekniska elementarskolorna vore i staten
intagen, velat föreslå, att den nu i första årskursen meddelade undervisningen
i svenska språket ökades från två till fyra timmar i veckan
samt att undervisning i tyska språket infördes under likaledes fyra timmar
i veckan. Det vore emellertid lämpligt, att språkundervisningen fortsattes
äfven i andra årskursen. Genom att ordna undervisningen i de tekniska
ämnena på visst, af styrelsen närmare angifvet sätt skulle möjlighet härför
kunna beredas, så att undervisning i hvartdera språket skulle kunna meddelas
under två timmar i veckan jemväl i andra årskursen. Då det emellertid
lätt skulle kunna uppstå svårighet att finna lämplig person, som med tillräcklig
insigt i berörda språk förenade undervisningsskicklighet i praktiskt
bokhålleri, vore det enligt styrelsens åsigt lämpligast, om dessa båda grenar
af undervisningen skildes från hvarandra. Med förutnämnda språkliga
undervisningsplan skulle den blifvande språkläraren komma att undervisa
tolf timmar i veckan, och hans aflöning kunde med hänsyn härtill icke
sättas lägre än till 2,000 kronor. Undervisningen i bokföring skulle omfatta
fyra timmar i veckan, hvadan arfvodet till läraren i detta ämne borde
sättas till 600 kronor.

I afseende å anslaget till repetitörer hade styrelsen uti sin förut omför -

166

Åttonde liufvudtitoln.

[27.] malda skrifvelse den 27 september 1899 hemstält, dels att hvar och en af
nuvarande fyra repetitörer skulle erhålla ett arfvode om 500 kronor i
stället för nu utgående arfvode af 300 kronor, dels ock att medel skulle
anvisas till ytterligare en repetitör, för hvilken, då han skulle anställas å
verkstaden med en jemförelsevis omfattande tjenstgöring, styrelsen föreslagit
ett arfvode af 750 kronor. Denna framställning har styrelsen sedermera
i sin underdåniga skrifvelse den 29 september 1900 ändrat till öfverensstämmelse
med hvad af mig förut angifvits såsom styrelsens förslag till
stat uti ifrågakomna hänseende, och har styrelsen till stöd härför i hufvudsak
anfört följande.

Redan under flere år hade elevantalet vid läroanstalten varit så betydligt,
att det endast med stor svårighet varit möjligt för anstaltens lärare att,
utan bättre och talrikare biträden än som kunnat anskaffas för de i anstaltens
lönestat upptagna repetitörsarfvoden om sammanlagdt 1,200 kronor,
uppehålla undervisningen. Uti 1899 års underdåniga skrifvelse hade
styrelsen visserligen hemstält, att anslaget måtte höjas till allenast 2,750
kronor. Anledningen härtill hade varit den, att styrelsen tvekat att taga
steget fullt ut, innan säkerhet vunnits för att elevantalet alltjemt skulle
fortfara att stiga. Emellertid hade elevernas antal under år 1900 ökats
så betydligt — nämligen till 364 elever —■ att styrelsen icke längre vore
oviss derom att lärjungeantalet alltfort skulle hålla sig högt. Till följd
häraf blefve också en väsentlig ökning i anslaget till assistenter nödvändig.
Styrelsen hade ansett, att behof af sådana biträdande undervisare
förefunnes under sammanlagdt 66 timmar i veckan uti följande ämnen,
nämligen byggnad slära, konstruktion af enkla maskindelar, kemiska laborationer,
frihandsteckning, linearritning, modellering samt matematik. Efter
en beräkning af 100 kronor per veckotimme och läsår skulle kostnaden
härför uppgå till 6,600 kronor, hvartill koinme ett arfvode om 500 kronor
för en i alla händelser behöflig repetitör på det kemiska laboratoriet, eller
tillhopa 7,100 kronor. Genom att således ett lämpligt antal biträden anstäldes,
skulle enligt af lärarekollegiet verkstäld uträkning undervisningen
oaktadt ett högt elevantal kunna skötas af den nuvarande och föreslagna
lärarepersonalen, med undantag dock för verkstadsarbetet, för hvars gilla
gång särskilda anordningar vore af nöden. Elevernas stora antal gjorde
det nämligen omöjligt att längre, såsom hittills, låta undervisningen i sistberörda
ämne vara gemensam för lägre afdelningens andra årskurs och
högre afdelningens första årskurs. Men då undervisningen i verkstadsarbete
för hvardera af dessa årskurser uppginge till 12 timmar i veckan,
skulle verkmästaren, hvilkens undervisningstid för närvarande utgjorde
30 timmar i veckan, om nämnda undervisning upphörde att vara gemen -

Åttonde hufvimltiteln.

167

sam, få sin tjenstgöring ökad med 12 timmar eller till 42 timmar i
veckan, livilket enligt styrelsens förmenande vore mer än som rättvisligen
kunde åläggas innehafvaren af platsen. Det vore sålunda oundgängligen
nödigt att anställa en biträdande undervisare i verkstadsarbete, och
förordade styrelsen till denne ett arfvode om 1,000 kronor. Med det
ökade elevantalet stegrades äfven behofvet af arbetshjelp för materialietillgångens
och maskinernas hållande i vederbörligt skick, hvilket behof
syntes styrelsen lämpligast kunna afhjelpas genom anställande af två i
metallarbeten skickliga arbetare, en för verkstadens öfre våning och eu
för dess nedre. Aflöningen till dessa arbetare, hvilka äfven skulle biträda
vid undervisningen, beräknade styrelsen till 750 kronor för hvardera eller
tillhopa 1,500 kronor.

Till assistenter och repetitörer fordrades alltså 8,100 kronor och till
arbetsbiträden å verkstaden 1,500 kronor eller tillsammans 9,600 kronor.
Droges derifrån det nuvarande anslaget till repetitörer, 1,200 kronor, vore
den erforderliga ökningen 8,400 kronor. Styrelsen tvekade ej att tillstyrka,
att detta belopp upptoges å ordinarie stat, då behofvet, med den
utveckling institutet numera vunnit, med säkerhet komme att qvarstå för
framtiden och det utan all fråga varit institutet till ej obetydligt men,
att dylika biträden ej under det sista årtiondet funnits.

Då emellertid det stora antal lärjungar, institutet vid början af höstterminen
1900 mottagit, gjorde det alldeles omöjligt att på ett något så
när tillfredsställande sätt uppehålla undervisningen vid läroanstalten utan
dylika assistenter, repetitörer'' och arbetsbiträden, så hade styrelsen redan
under nämnda hösttermin måst anställa sådana och i särskild skrifvelse
hos Kong!. Muj:t anhållit om ett anslag af 3,000 kronor för betäckande
af kostnaderna härför under inerbemälda hösttermin. Detta anslag blef
ock, såsom jag i detta sammanhang vill erinra, genom nådigt beslut
den 17 oktober 1900 beviljadt; och anbefaldes statskontoret att utbetala
nämnda belopp af under händer varande medel för att framdeles
anmälas till ersättande. Som emellertid, säger styrelsen vidare, behofvet
af beinälda biträden vid undervisningen samt arbetet å verkstaden
är lika oafvisligt under hela år 1901, som det varit under höstterminen
1900, har styrelsen hemstält, att Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att bevilja ett extra anslag af 8,400 kronor, afsedt att bekosta nämnda
biträden under år 1901.

Det erforderliga extra anslaget för uppehållande af anstaltens verksamhet
under höstterminen 1900 och hela året 1901 uppgår sålunda till
sammanlagdt 11,400 kronor.

168

Åttonde hufvudtitehi.

Beträffande slutligen det begärda ålderstillägget till läraren i frihandsteckning
har styrelsen erinrat, att denne lärare, liksom äfven lärarne i
matematik, kemi och skeppsbyggeri, vore så upptagen af undervisningen
vid läroanstalten, att denna icke kunde af honom skötas såsom en bisyssla.
Till följd häraf ansåge styrelsen lämpligt, att såväl han som öfriga
sist nämnda lärare tillerkändes förmånen af ett ålderstillägg om 500 kronor
efter fem års tjenstgöring.

I öfrigt har styrelsen upprepat eller hänvisat till motiveringen för sin
år 1898 gjorda underdåniga framställning. Dock har styrelsen i fråga om
den begärda löneförhöjningen till lektorerna nu särskild! framhållit, att
behofvet af en dylik löneförhöjning gjorde sig i hög grad gällande. Att
fara vore för handen att med nuvarande atlöningsförmåner fullt kompetenta
personer ej skulle kunna anskaffas för anstaltens lektorat, framginge
tydligt deraf att under den tid, som förflutit mellan afgifvandet af styrelsens
två senaste underdåniga skrivelser, en af anstaltens lektorer afgått
från sin befattning på grund af vunnen anställning på annat håll, medan
ännu en af lektorerna sökt annan plats. Styrelsen vore fortfarande af
den åsigt, att det för ett tekniskt läroverk ej vore förmånligt, om löneförbättringar
åstadkommes genom ålderstilläggens ökande, alldenstund de
tekniska läroanstalterna måste till lärare söka förskaffa sig män, som redan
förvärfvat någon inblick i det praktiska lifvet. Häraf följde, att lärarne
vid de tekniska läroverken vid anställandet ofta vore äldre än lärarne vid
de allmänna läroverken. Härtill komme dessutom, att man måste fordra
en så hög grad af praktisk duglighet hos de tekniske lärarne, att de med
framgång skulle kunnat egna sig lika väl åt industriens och det enskilda
förvärfvets banor. Det vore derför nödvändigt att genast från början
kunna erbjuda dem en något så när god ekonomisk ställning; ett större
antal ålderstillägg skulle helt visst icke i och för sig erbjuda tillräcklig
lockelse.

Den af styrelsen för Chalmers tekniska läroanstalt nu föreslagna stat
är af följande lydelse:

Kronor.

Föreståndaren, som tillika är lektor (utom fri bostad) 5,000: —

En lektor ....................................•.............................../...... 4,500- —

Fem lektorer ..............,...................................................... 22,500: —

Eu andre lärare i matematik......................................... 3,000: —

» » »i kemi ................................................. 3,000: —

» » »i skeppsbyggeri................................ 3,000: —

» lärare i allmän mekanik .................................. 2,500: —

Transport 43,500: —

Åttonde Imfvudtitel n.

169

En lä

arave

mekanisk teknologi ...........................

konstruktion af enkla maskindelar.

elementär mekanik..............................

väg- och vattenbyggnadskonst .......

svenska (och tyska) språket ...........

bokföring.............

frihandsteckning
modellering

» » i verkstadsarbete..........

» » i elektrokemi ................

* » i landtmäteri ..................................

Sekreteraren.............................................................

Bibliotekarien............................>..............................

Anslag till assistenter och repetitörer............

» » arbetarebiträden på verkstaden .

Stipendier och premier.........................................

Vaktmästaren (utom fri bostad) .......................

Bibliotek, samlingar, laboratorium....................

Verkstaden...............................................................

Uppvärmning, belysning och diverse utgifter
Till undervisningsmateriel samt ersättning för handledning
vid elevernas praktiska ai’beten................

Ersättning för anskaffad lokal till

skeppsbyggeri ....................................

Ersättning för instruments, kartors, böckers och
möblers underhåll och förökande äfvensom för
reparationer, ved, ljus m. in., i hvad skeppsbyggeriafdelningen
beträffar ....................................

»ort 43,500	—
...... 1,500	—
...... 1,200	—
..... 1,200	—
.... 2,000	-r-r-
.. .. 2,000	—
600	—
...... 2,500	—
...... 1,200	—
...... 3,000	—
800	—
400	—
500	—
800	—
..... 8,100	—
..... 1,500	—
550	—
..... 1,200	—
... 4,600	—
..... 1,500	—
..... 4,000	—

undervisning

1,300:

2,000:

400:

72,550:

13,800:

Summa kronor 86,350:

Härtill komma de för vissa lärare föreslagna ålderstillägg.

På grund af nådig remiss bär statskontoret den 20 november ] 900
afgifvit underdånigt yttrande och deri förmält sig icke hafva något att
erinra mot bifall till styrelsens föreliggande förslag.

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t af styrelsens År 1898 gjorda
framställning anförde jag bland annat: Det enkla sakförhållande att, sedan
Bil,, till lukta, r''rot. null. 1 Smal. I Afd. 22

170

Åttonde iiufvudtiteln.

gällande stat för Chalmers tekniska läroanstalt år 1877 till sin väsentliga
del faststäldes, å ena sidan dess lärjungeantal vida mer än fördubblats
och å andra sidan klufven på dess undervisning i följd af de tekniska
vetenskapernas och industriens oerhörda utveckling under de sista årtiondena
högst betydligt stegrats, syntes mig kraftigt tala för behofvet af eu ny
och väsentligen förstärkt stat för anstalten, om den skulle kunna till det
allmännas gagn med heder lösa sin uppgift. Styrelsens förslag till ändringar
syntes mig ock i allmänhet vara väl grundade och ändamålsenliga,
hvarför jag i det hela anslöte mig dertill. Särskildt ansåge jag det nödvändigt
att öka lektorernas aflöning med 1,000 kronor i hvarje lönegrad,
emedan de endast derigenom kunde blifva ungefär likstälda i aflöning med
lektorerna vid de allmänna läroverken i Göteborg och erhålla den bättre
ekonomiska ställning i förhållande till lektorerna vid de tekniska elementarskolorna,
som betingades af de större kompetensfordringar, hvilka på dem
måste ställas, och den högre undervisning, de hade att meddela, samt den
dyrare ort, der de skulle lefva och vei''ka. I likhet med statskontoret
ansåge jag emellertid, att deras lön borde delas i lön och tjenstgöringspenningar,
på det att icke deras rätt till pension å allmänna indragningsstaten
måtte påverkas af den förhöjda afiöningen, och i öfverensstämmelse
med styrelsen funne jag lämpligt, att tjenstgöringspenningarna bestämdes
till 1,900 kronor i alla lönegraderna, så att den fasta lönen i de tre
lönegraderna koinme att utgöra 2,600 kronor, 3,100 kronor och 3,600
kronor.

Hvad i ärendet nu förekommit har icke rubbat min mening om nödvändigheten
af en snar förstärkning i anstaltens stat. Tvärtom synes mig
den ytterligare ökning deri, som styrelsen nu föreslagit, vara väl motiverad.
Ty med den snabba stegring af lärjungeantalet, som styrelsen i
sin senaste framställning påvisat och hvilken talar ett tydligt språk såväl
angående den industriela utvecklingens stigande behof af tekniskt utbildade
personer som ock om det förtroende, anstalten lyckats tillvinna
sig, torde det ej längre befinnas möjligt att med nu tillgängliga lärarekrafter
och medel motsvara de kraf, nutiden ställer på ett tekniskt läroverk.

I allo ansluter jag mig fördenskull till den af styrelsen uti dess
ifrågavarande båda skrivelser gjorda framställning. Till frågan om det
extra tilläggsanslag af 11,400 kronor, som för uppehållande af anstaltens
verksamhet under höstterminen 1900 och år 1901 visat sig erforderligt,
torde det emellertid tillåtas mig återkomma vid anmälan af öfriga extra
anslagskraf under åttonde Iiufvudtiteln.

Åttonde hufvudtiteln.

171

På grund af hvad jag så lunda anfört, hemställer jag nu i underdånighet,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att Riksdagen måtte,
med uteslutande ur den för Chalmers tekniska läroanstalt faststälda stat af
deri upptagna anslag till befrämjande af undervisningen i byggnadskonst
och ornamentsritning 500 kronor, till eu lärare i mekanisk teknologi,
mekanik och konstruktion af enkla maskindelar 2,000 kronor, till eu lärare
i svenska språket och bokföring 400 kronor, till repetitörer 1,200 kronor
samt till aflöningsbidrag, som förut utgått af donationsmedel, 2,050 kronor
eller tillhopa 6,150 kronor,

dels på ordinarie stat bevilja:

till höjning af aflöningen för en hvar af sex nuvarande lektorer,
nämligen i matematik och beskrifvande geometri,
i kemisk teknologi samt mineralogi och geognosi, i maskinlära
och maskinkonstruktioner, i skeppsbyggeri, i
byggnadskonst och ornamentsritning samt i elektroteknik

från 3,500 kronor till 4,500 kronor.......................................

» höjning af aflöningen till en andre lärare i matematik

från 1,000 kronor till 3,000 kronor .............................

höjning af aflöningen för en andre lärare i allmän kemi

6.000 kronor,

2.000

från 2,000 kronor till 3,000 kronor
höjning af aflöningen för en lärare i skeppsbyggeri från

1,800 kronor till 3,000 kronor................................................

höjning af aflöningen för en lärare i allmän mekanik frän

1,500 kronor till 2,500 kronor.............................................

höjning af aflöningen för en lärare i väg- och vattenbyggnadskonst
från 1,200 kronor till 2,000 kronor .................

höjning af aflöningen för en lärare i modellering från

500 kronor till 1,200 kronor................................................

aflöning af en lärare i mekanisk teknologi .......................

aflöning af en lärare i konstruktion af enkla maskindelar

aflöning af eu lärare i elementär mekanik..........................

aflöning af en lärare i svenska och tyska språken ........

aflöning af en lärare i bokföring............................................

lärare

1,000
1,200

1,000
800
700

1,500 »

1,200
1,200 *

2,000

600

höjning af aflöningen för en

från 1,000 kronor till 2,500 kronor.......

aflöning af en lärare i elektrokemi .......

aflöning af en lärare i landtmäteri .........

höjning af bibliotekariens arfvode från
800 kronor ..................................................

i frihandsteckning

300 kronor till

1,500

800

400

500

172

Åtto ii (1 o Imf v ii d ti tel n.

till höjning af aflöningeti för eu vaktmästare från 750 kronor

till 1,200 kronor med bibehållande af rätt till fri bostad 450 kronor.

» arfvoden för assistenter och repetitörer............................... b,100 »

» aflöning af arbetsbiträden på verkstaden .......................... 1,500 »

eller sammanlagdt 32,450 kronor, vid bifall hvartill staten för* anstalten
skulle komma att ökas med 26,300 kronor;

dels förklara, att för ifrågavarande lektorsbefattningar aflöningen skall
fördelas i lön och tjenstgöringspenningar med 2,600 kronor såsom lön och
1,900 kronor såsom tjenstgöringspenningar;

dels ock medgifva: att samtlige lektorer och läraren i verkstadsarbete
vid anstalten må efter fem års val vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett ålderstillägg
å lönen af 500 kronor och efter ytterligare fem års sådan tjenstgöring
ett andra ålderstillägg likaledes af 500 kronor, med rätt för nuvarande
lektorer och läraren i verkstadsarbete att i fråga om åtnjutande af ålderstillägg
tillgodoräkna sig den tid, de efter sin utnämning i sådan egenskap
tjenstgjort vid anstalten; att andre läraren i matematik, andre läraren i
allmän kemi och läraren i skeppsbyggeri äfvensom läraren i frihandsteckning
må efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett ålderstillägg
af 500 kronor; samt att dessa ålderstillägg må utgå af det under
riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg.

[28.] Hos Kongl. Maj:t har styrelsen för tekniska elementarskolan i Örebro

Höjning af i underdånig skrifvelse den 2 oktober 1900 anhållit om de ökade anslag
''torn /''byglVför skolan, Indika påkallades af de ändrade förhållanden, som genom uppnadskonst
låtande af ny lokal för skolan komme att inträda, och i sådant hänseende
elementhemstält, bland annat, att lönen för lektorn i byggnadskonst m. m. måtte
tarskoian i höjas med 500 kronor årligen eller till 3,000 kronor, på det att under0rebr0,
visningen i detta ämne äfven vid nämnda skola måtte kunna anordnas
efter samma plan, som vid rikets öfriga tekniska elementarskolor redan
tillämpades.

1 anledning af denna hemställan tillåter jag mig erinra om de omständigheter,
hvilka föranledt ofvanberörda skilnad i lönen för lektorerna
i byggnadskonst vid de tekniska elementarskolorna. Enligt Kongl. Maj:ts
förnyade nådiga stadga för de tekniska elementarskolorna den 15 juni
1877, § 2, skall undervisningen i byggnadskonst omfatta: 1. Första grunderna
af allmän byggnadslära och husbyggnadskonst jemte dertill hörande
ritöfningar. 2. Byggnadskonst jemte byggnadsritning: fortsättning och utveckling
af hvad som i nyss nämnda kurs föredragits samt kort framställning
af väg-, vatten- och brobyggnadskonst. Tillika finnes angifvet,
att den under mom. 2 upptagna undervisning i byggnadskonst skulle tills

Åttonde hufviidtiteln.

173

vidare meddelas endast vid skolorna i Norrköping oeh Malmö. 1 anledning
häraf sattes aflöningen för läraren i detta ämne vid sistnämnda tvä
skolor,, 500 kronor högre än vid de två öfriga.

År 1895 gjordes af styrelsen för tekniska elementarskolan i Borås, i
afsigt att erhålla undervisningen i byggnadskonst utvidgad till öfverensstämmelse
med förhållandet vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping
och Malmö, framställning om höjande af aflöningen för läraren i
byggnadskonst vid skolan i Borås från 2,500 kronor till 3,000 kronor.
Denna hemställan tillstyrktes af dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet,
som vid föredragning inför Kongl. Maj:t i statsrådet den 13 januari
1896 härom yttrade: De af styrelsen till stöd för den underdåniga fram ställningen

anförda skäl finner jag beaktansvärda. Den stora betydelse,
som den tekniska undervisningen egen för vårt land, torde icke kunna
skattas för högt, och då i det undervisningsämne, nämligen byggnadskonst,
hvarom nu är fråga, jemväl ingår väg- och vattenbyggnadskonst,
synes önskligt, att de båda tekniska elementarskolorna i Örebro oeh Borås,
som ännu sakna sistnämnda del af ämnet, snarast möjligt blifva i detta
hänseende likstälda med de tekniska elementarskolorna i Norrköping oeh
Malmö. Då emellertid i följd af vissa vid skolan i Örebro rådande förhållanden
en utvidgning af undervisningen i byggnadskonst derstädes för
närvarande låter sig mindre väl genomföra, och någon framställning om
dylik utvidgning ej heller inkommit från skolans styrelse, saknar jag anledning
att i fråga om nämnda skola tillstyrka någon Kong]. Maj:ts
åtgärd.» Deremot tillstyrkte departementschefen den inkomna framställningen
beträffande skolan i Borås; och blef denna framställning, efter nådig
proposition, af Riksdagen bifallen.

Då nu eu framställning i qmförmälda hänseende föreligger i fråga
om tekniska elementarskolan i Örebro, finner jag de för ifrågavarande
utvidgning af undervisningen i byggnadskonst år 1896 anförda skäl fortfarande
ega samma giltighet. Derjemte kan, liksom det år 1895 med afseende
å tekniska elementarskolan i Borås såsom ytterligare skäl framhölls,
att staden beviljat anslag till skollokalernas utvidgning, hvilket utvisade,
att skolans betydelse blifvit af kommunen insedd och behjertad
samt att läroverket vunnit allmänhetens förtroende, äfven samma skäl anföras
med afseende å tekniska elementarskolan i Örebro, hvilken från och
med nästa läsår, enligt hvad styrelsen i ofvan omförmälda underdåniga
skrifvelse upplyser, inflyttar i ny och rymlig lokal, sorn af Örebro samhälle
anskaffats med högst betydande uppoffringar. Under sådana förhållanden
finner jag mig höra i underdånighet hemställa, det Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att, för åstadkommande af utvidgad undervisning

174 Åttonde hufvtidtiteln.

i byggnadskonst vid tekniska elementarskolan i Örebro till likhet med
förhållandet vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö och
Borås, höja den med lektorsbefattningen i byggnadskonst, beskrifvande och
praktisk geometri samt ritning vid tekniska elementarskolan i Örebro förenade
lönen från 2,500 kronor till 3,000 kronor och för detta ändamål
på ordinarie stat bevilja ett belopp af 500 kronor.

[29.] På nådig framställning medgaf 1900 års riksdag, att en teknisk ele sat

för ^Vm-rnentarskola finge upprättas i Hernösands stad, under vilkor att staden
9k“Å1'']™''nitar"såväl, i enlighet med af dess stadsfullmägtige gjordt erbjudande, för skolan
Hernösand. bekostade nödiga och efter nutidens kraf fullt lämpliga lokaler uti särskild
för ändamålet uppförd byggnad å välbelägen tomt och medgåfve rätt till
fri vattenförbrukning, som ock för framtiden underhölle byggnaden samt
anskaffade och kostnadsfritt tillhandahölle tillräcklig lokal för skolan, intill
dess berörda särskilda läroverkshus hunnit blifva färdigt och åt skolan
upplåtet, hvarjemte Riksdagen för inrättande af en första årsklass af
nämnda skola från början af höstterminen 1901 på extra stat för samma
år beviljade ett anslag af 10,000 kronor.

Sedan derefter stadsfullmägtige i Hernösand förklarat, att stadsfullmägtige
iklädde sig samtliga de förbindelser, som, på sätt nyss omförmälts,
utgjorde vilkor för ifrågavarande tekniska elementarskolas förläggande till
Hernösand, samt att stadsfullmägtige ansåge sig kunna tillhandahålla lokal
för den tillämnade skolans första klass från och med höstterminen 1901
och för skolan i dess helhet från och med höstterminen 1902, har Kongl.
Maj:t genom nådig kungörelse den 9 november 1900 förordnat, att undervisningen
vid tekniska elementarskolan i Hernösand skall i första årsklassen
taga sin början med höstterminen 1901 samt att de för de tekniska
elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro och Borås den 15
juni 1877 utfärdade nådiga stadgar med deri sedermera vidtagna ändringar
skola i tillämpliga delar gälla med afseende å tekniska elementarskolan i
Hernösand. Derjemte har Kongl. Maj:t förordnat rektor för sistberörda
skola för år 1901 samt föreskrifvit, att styrelsen för densamma skall börja
sin verksamhet med ingången af samma år.

Då sålunda tekniska elementarskolan i Hernösand skall börja sin verksamhet
med en första årsklass höstterminen 1901 och med höstterminen
1 902 erhåller en andra årsklass samt har utsigt att då få inflytta i särskildt
för densamma afsedt läroverkshus, torde med sistnämnda år fullständig stat
för skolan blifva erforderlig. Under andra läsåret inträder nämligen lärjungarnes
fördelning på de fack skolor, som vid de tekniska elementarskolorna
förekomma, den mekaniskt-tekniska, den kemiskt-tekniska och byggnads -

Åttonde hufvudtiteln.

175

yrkesfackskolan, hvarför lektorer i dessa ämnen äfvensom verkmästare då
blifva erforderliga. Lämpligt torde ock vara, att dessa finnas såsom ordinarie
anstälda redan från början af läsåret 1902 —1903, ty dels måste det
vara af vigt, att de, soin skola leda arbetet inom de särskilda fackskolorna
och på verkstaden, äro närvarande vid och deltaga i inredning och utrustning
af de lokaler, laboratorier och verkstäder, der de framdeles skola
meddela undervisning, dels skulle det utan tvifvel visa sig ganska svårt
att, anskaffa fullt kompetente och lämplige vikarier å dessa platser, då för
närvarande ingeniörer med för dylika befattningar nödiga qvalifikationer
äro mvcket eftersökta och vanligen erhålla hög aflöning. Hvad af staten
år 1902, särskildt under vårterminen, kunde besparas, torde enligt min
mening böra hufvudsakligen användas för anskaffande af den undervisnings-,
inrednings- och utrustningsmateriel, som under året blefve erforderlig.

Den stat, som för närvarande gäller för en hvar af de tekniska elementarskolorna
i Norrköping, Malmö och Borås — vid tekniska elementarskolan
i Örebro har, såsom jag under nästföregående punkt omförmält,
förhållandet hittills varit något olika — upptager:

1 föreståndare, som tillika är lektor, lön .......................	kronor	4,000	—
3 lektorer med lön af 3,000 kronor för hvarje ...............	»	9,000: —
arfvode till extra lärare:
i mineralogi och geognosi...............................................	»	200	—
i bokföring och handelslära............................................	»	300	—
i svenska språket ..............................................................	»	400	—
i frihandsteckning.............................................................	»	500	—
i modellering .......................................................................		300	—
i gymnastik.....................•....................................................	»	200	—
bidrag till kostnaden för undervisningen i främmande
språk........................................................................................		400	—
anslag till assistenter och repetitörer...................................		800	—
» » verkstaden, för undervisning och materiel.....	»	3,000	—
kemiska och fysiska laborationer ........................................	»	800	—
bibliotek och öfriga samlingar............................................	»	1,000	—
bestridande af sekreterare- och kamreraregöromålen ......		300	—
betjeningens aflöning ...........................................................	>	500	—
lyshållning, uppvärmning in. in..........................................	»	900	—
Summa	kronor	22,600	—

Härtill kommer, att, lektorerna ega rätt till tre ålderstillägg, hvardera
å 500 kronor, efter 5, It) och 15 års väl vitsordad tjenstgöring.

176

Åttonde h lifva dtiteln.

[30.]

Anordning ;
militäröfningar
vid de
tekniska
elementarskolorna.

[31.]

Anställande
ytterligare i
lärare.

Såsom jag redan i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 13 januari
1900 vid frågan om anslag till vissa utaf de tekniska elementarskolorna
haft tillfälle framhålla, hafva förslag frainstälts till ändring och höjning
af denna stat, som, sedan den år 1877 faststäldes, förblifvit i det närmaste
oförändrad. Men då denna förändring af staten stäldes i samband med
vissa ifrågasatta nya bestämmelser för skolornas verksamhet, hvilka å sin
sida förutsatte en närmare utredning, som ännu icke blifvit verkstäld, så
har något förslag i detta afseende icke kunnat för Riksdagen framläggas.
Något skäl torde derför icke förefinnas,att för tekniska elementarskolan i
Hernösand afvika från den stat, som för närvarande gäller för öfriga skolor
af samma slag. Jag hemställer alltså, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att för tillämpning af ofvan angifna stat vid tekniska elementarskolan
i Hernösand på ordinarie stat bevilja ett anslag af 22,600
kronor äfvensom medgifva, att de lektorerna vid skolan tillkommande
ålderstillägg må utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda
förslagsanslag: ålderstillägg.

Hänvisande till hvad jag under punkten 19 yttrat i fråga om ny
^anordning af militäröfningarna vid de allmänna läroverken, hemställer jag,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till militäröfningars bedrifvande
vid de tekniska elementarskolorna bevilja på ordinarie stat ett anslag
af 5,000 kronor.

Under förutsättning af bifall till hvad jag i punkterna 25—30 föreslagit,
skulle anslaget till de tekniska läroverken, nu 453,375 kronor,
komma att ökas med sammanlagdt 56,950 kronor eller till 510,325 kronor.

Gymnastiska centralinstitutet.

På gymnastiska centralinstitutets ordinarie stat äro för närvarande
ruppförda anslag till aflönande af tre öfverlärare och tre lärare, af hvilka,
''enligt nådiga stadgan för institutet den 13 juli 1887, eu öfverlärare och
en lärare skola meddela undervisning i sjukgymnastik. De tre öfverlärarne
åtnjuta hvardera eu aflöning af 5,000 kronor, och af de tre lärarne erhålla
den i tjensten äldste 3,000 kronors aflöning samt de två öfriga hvardera
eu aflöning af 2,500 kronor, deraf 2,000 kronor lön och 500 kronor
tj enstgörin gspenningar.

I underdåniga skrivelser den 12 oktober 1897, den 29 september 1898
och den 27 september 1899 framhöll direktionen öfver institutet, huru -

177

Åttonde hufvwltiteln.

Som undervisningen i sjukgymnastik vid institutet k raft! e anställandet
af en tredje lärare i detta ämne samt att institutets tillgångar icke beredde
möjlighet att samtidigt med tillgodoseendet af dess öfriga behof bestrida
denne lärares aflöning; och beviljade Riksdagen, med bifall till Kongl.
Maj:ts framställningar, för hvart och ett af åren 1899, 1900 och 1901 på
extra stat ett anslag å 2,500 kronor för aflönande af en extra lärare i
sjukgymnastik vid institutet.

I underdånig skrifvelse den 28 september 1900 har nu direktionen,
enär de skäl, hvilka legat till grund för direktionens föregående underdåniga
framställningar i ämnet, fortfarande egde sin fulla giltighet samt behofvet
af nämnda lärarekraft visat sig stadigvarande och densamma, med
hänsyn till institutets utvecklade verksamhet, äfven för framtiden vore
nödvändig, anhållit om uppförande på ordinarie stat af ett anslag å 2,500
kronor till anställande af en tredje lärare i sjukgymnastik.

På de af direktionen anförda skid, hvilka synas mig fullt öfvertygande,
och med hänsyn till den betydelsefulla ställning sjukgymnastiken intager i
vårt land, tillstyrker jag i underdånighet, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att för aflönande af ytterligare en lärare vid gymnastiska centralinstitutet
bevilja på ordinarie stat ett anslag af 2,500 kronor, att utgå med
2,000 kronor såsom lön och 500 kronor såsom tjenstgörirespenningar.

Vid bifall härtill kommer anslaget till gymnastiska centralinstitutet,
nu 87,150 kronor, att ökas till 89,650 kronor.

Farmaceutiska institutet.

I underdånig skrifvelse den 29 september 1900 med tillägg af den [82.]

14 november 1900 har medicinalstyrelsen, efter att hafva hört farmaeeu- Omrörning
tiska institutets styrelse och apotekaresocietetens direktion, dels till åtlvd-“L 1“''tl,nte''*
nåd ut Kongl. Maj:ts i nådigt bref den 2b maj 18(J7 meddelade föreskrift utgiitsstat.
afgifvit förslag till nya stadgar för farmaceutiska institutet, afsedda att
ersätta ej mindre de af sundhetskollegium den 12 februari 1846 för inslitutet
utfärdade stadgar än jemväl vissa af medicinalstyrelsen gifna föreskrifter
för studieordningen samt farma de studiosi- äfvensom provisor^- och
apotekareexamen, dels ock gjort framställning angående omreglering af
institutets aflöning s- och utgifts stat.

Denna stat, faststäld genom nådigt bref den 18 maj 1881 och sederliih.
iUl llikdd. Vrot. mot. 1 Samt. 1 Afd. d;>

178

Åttonde hufvudtiteln.

mera ändrad enligt nådiga bref den 5 juni 1891 och den 28 maj 1897,
innehåller följande:

1 lärare i kemi och farmaci

1 ». i naturalhistoria och

farmakognosi .....

1 » i fysik, arfvode ....

1 » i författn.-kunskap,

arfvode..................

Assistenter, arfvoden..............,

Föreståndaren, arfvode .........

1 vaktmästare.........................

Laboratorium, instrument,

samlingar, böcker........

Ved, kol, gas, vatten och

diverse ...........................

Hyra till apotekaresocieteten

Summa

Lön. Kr.	Tjenstgö rings-penningar. Kr.	So mma. Kr.	Anmärkningar.
3,000 2,700	—	1,500 1,300	—	4,500 4,000 1,200	*	Om läraren tillika in-nebar annan tjenst, minskas lönen med 1,000. kronor.
300 2,500 500 950 1,800
___		—	—	—	Om vaktmästare n i sådan egenskap åtnju-ter fri bostad, min-skas, så länge denna förmån q vars lär, lö-nen med 150 kronor.
050	—	300	—	—
2,200 3,000
j__	_	—	—	20,950	—

T afseende på de i staten upptagna utgifter har föreskrifvits, att till
deras bestridande skola användas dels de för institutet å ordinarie stat
uppförda medel, utgörande 20,050 kronor, och dels elevernas terminsafgifter,
beräknade till 900 kronor. Enligt nådiga brefvet den 5 juni 1891
är medgifvet, att det belopp, hvarmed elevernas terminsafgifter kunna
komma att öfverskjuta 900 kronor för år, må efter medicinalstyrelsens pröfning
användas såväl till materielens förbättring vid institutet som ock till förökad
undervisnings bestridande, der sådant af tillfällig anledning finnes
vara behöfligt. 1 anledning af gjord framställning om beredande af medel
till aflönande af en tredje och en fjerde assistent vid institutet erhöll
medicinalstyrelsen genom nådigt bref den 22 oktober 1897 bemyndigande
att föreskrifva, att från och med vårterminen 1898 eleverna vid farmaceutiska
institutet skulle för åtnjutande af undervisning derstädes erlägga
förhöjd terminsafgift, som finge bestämmas till högst 25 kronor, dock med
rättighet för institutets styrelse att för mindre bemedlad elev medgifva
nedsättning i afgift en intill dess dåvarande belopp, 7 kronor 50 öre. Efter
att hafva i ämnet inhemtat yttrande från farmaceutiska institutets styrelse,

Åttonde liufvudtiteln.

179

beslöt medicinalstyrelsen enligt skrifvelse den 27 december 1897 till insti- [82.]
tntets styrelse, att i enlighet med dess förslag'' terminsafgiften skulle utgå under
vårterminen 1898 med 15 kronor samt från och med höstterminen 1898
tills vidare med 25 kronor. Någon nedsättning i terminsafgiften lärer
institutets styrelse hittills ej hafva beviljat.

Genom terminsafgiftens höjande har beredts en årlig tillgång, af
hvilken tillsammans med det i staten upptagna anslag till assistenter, 2,500
kronor, utgå årsarfvoden till en förste assistent med 1,500 kronor och
till 3 assistenter med 1,000 kronor åt hvardera. Utom terminsafgifter
erläggas af de studerande s. k. öfningsafgifter, vexlande mellan 25 och
10 kronor för läsår, med hvilka afgifter bekostas material, som de stm
derande förbruka vid sina öfningar, såsom kemikalier, glas, porslin in. m.

Dessa afgifter erläggas förskottsvis af de studerande, som ega återfå möjligen
uppkommande öfverskott. För undergående af farmacie studiosiexarnen
erlägges af examinand, som blifvit godkänd vid det förberedande
praktiska profvet, en afgift af 20 kronor, som delas mellan examinatorerna.
Någon sådan afgift förekommer ej vid apotekareexamen.

Utom den i staten angifna kontanta aflöning åtnjuter läraren i kemi
och farmaci fri bostad inom den för institutet hyrda lokal.

På grund af undervisningslokalernas och lärarekrafternas otillräcklighet
anhöll farmaceutisk a institutets styrelse i skrifvelse den 6 juni 1899
hos medicinalstyrelsen om bemyndigande att vid den med höstterminen
1899 börjande tvåårskurs till högst 80 inskränka det antal lärjungar, som
vid institutet skulle genomgå praktiska öfningskurser, och att derutöfver,
så långt utrymmet medgåfve, mottaga sådana vid institutet förut inskrifna
lärjungar, som blifvit godkända i de praktiska kurserna, men skulle komplettera
i de teoretiska.

Vidtagande af den begärda inskränkningen medgafs af medicinalstyrelsen,
som dervid, då ett sådant inskränkande af rätt till inträde vid institutet
medförde väsentliga olägenheter för de studerande, anmodade institutets
styrelse att taga i öfvervägande möjligheten af en sådan utvidgning
af institutets lokaler eller förändrade anordningar inom desamma,
att hela antalet inträdessökande måtte vid den år 1901 börjande tvåårskursen
kunna mottagas. Till den tvåårskurs, som tog sin början den 15
september 1899, hade inom behörig tid anmält sig 107 farmacie studiosi.

Åt'' dessa erhöllo 8G inträde vid läroanstalten, 80 för att genomgå såväl
teoretiska som praktiska kurser, G för deltagande endast i de teoretiska.

Öfriga 21 anmälda kunde på grund af bristande utrymme vid institutet
ej mottagas.

180

Åt t ond o Imf v ml f »teln.

Innan medicinalstyrelsen afgaf sitt omförmälda förslag, både på medicinalstyrelsens
anmodan farmacentiska institutets styrelse utarbetat ett
förslag till ny stadga för institutet, hvithet förslag, åtföljdt af ett utaf institutets
styrelse jemväl uppgjordt förslag till ny aflönings- och utgiftsstat
för nämnda institut, inlemnades till medicinalstyrelsen med en skrifvelse
af den 9 juni 1899. I motiveringen till institutsstyrelsens berörda förslag
anfördes, att för en väl tillgodosedd farmaceutisk undervisning visserligen
vore önskligt, att särskilda lärare i ren kemi och botanik anstäldes. Derigenom
skulle vinnas åtskilliga fördelar, af hvilka de förnämsta vore, att
alla kurser kunde blifva ettåriga och att nya lärjungar kunde antagas
hvarje år i stället för, såsom för närvarande, hvart annat. Då emellertid
anställandet af sådana lärare skulle påkalla icke blott en högst ansenlig
förhöjning af institutets stat, utan ock eu visserligen redan nu behöflig,
men då betydligt ökad utvidgning af institutets lokaler, hade institutets
styrelse vid uppgörandet af sitt förslag till stadga utgått från den förutsättningen,
att någon så omfattande rubbning af bestående förhållanden
icke nu borde ifrågakomma. Enligt institutets styrelses mening borde
frågan om anställandet af flere lärare återupptagas, då ett växande lärjungeantal
nödgade till anskaffande af vidgade undervisningslokaler. 1 det
afgifva förslaget till stadga bibehöll institutets styrelse tvåårskurserna, men
sökte dels bereda lärjungar, som hade utpräglad håg och fallenhet för
studier, tillfälle att fullfölja sådana under någon längre tid, dels ock att
till minsta möjliga omfång begränsa afvisandet från läroverket på ett år
af sådana studerande, som underkänts vid slutpröfningarna. Genom ökning
af pröfnings- och examensperiodernas antal skulle för de studerande, som
sådant önskade, möjliggöras att förlänga sina studier till ?> å 4 år utan
afbrott.

Emedan under ärendets behandling i medicinalstyrelsen det ansågs vara
af behofvet påkalladt, att farmaceuternas första utbildning under elevtiden
blefve ändamålsenligare ordnad än nu är förhållandet, då eleven skall
såsom sådan tjenstgöra å apotek i tre år och derunder förvärfva sådan
teoretisk och praktisk utbildning, som sätter honom i stånd att tjenstgöra
såsom medhjelpare å apotek och aflägga farmacie studiosi-examen. begärde
medicinalstyrelsen yttrande från farmacentiska institutets styrelse, huruvida
icke möjlighet kunde beredas apotekseleverna att före farmacie studiosiexainens
afläggande få för densamma genomgå eu studiekurs vid institutet.
Det sålunda'' begärda utlåtandet afgafs af institutets styrelse den 17 juli
1900 och innehöll hufvudsakligen följande.

Det läge i öppen dag, att undervisningen af apotekselever, då den
lemnades af ett par hundra olika lärare, måste blifva ojemn. Den praktiska

Åttonde hufvudtiteln.

181

utbildningen kunde visserligen''erhallas på flertalet af rikets apotek, men
icke den teoretiska, hvarom äfven de vid institutet aflagda farmaeie studiosiexamina
bure vittne. Under åren 1897—1898 och 1898—1899 underkändes
sålunda icke mindre än 37 procent af examinanderna. Ofta inträffade
det nämligen, att apotekselev afslutat sin tjenstgöring utan att
fullständigt hafva genomgått föreskrifven kurs, och ej sällan hände det, att
elev ej erhållit någon undervisning alls under elevtiden, utan först genom
privat handledning efter slutad tjenstgöring förvärfvat det minimum af
kunskaper, som berättigade honom att godkännas i farmaeie studiosiexainen.
Af dessa flygtigt förvärfvade kunskaper hade han ofta icke mycket i behåll,
när han instälde sig vid institutet för fortsatta studier till apotekareexamen.
Härigenom förlängdes studietiden, och eleven bereddes svårigheter att följa
undervisningen.

Det läge för öfrigt något föråldradt och skråmessigt i den fordran,
att apotekare skulle icke blott praktiskt utan äfven teoretiskt utbilda elever.
Den, som kanske för ett tjugutal eller än flere år sedan aflagt sin apotekareexamen
och derefter uteslutande egnat sig åt praktiska värf, vore icke den
rätte att gifva apotekselev tidsenlig teoretisk utbildning. En dylik fordran
återfunnes icke på något annat område.

Under sådana förhållanden syntes någon annan åtgärd icke kunna
vidtagas än att söka bereda apotekselever kompletterande utbildning utom
apoteken, och detta kunde ske genom att vid farmaceutiska institutet anordna
en för alla elever gemensam undervisningskurs. Härför vore emellertid eu
förkortning i elevtiden ett oeftergiflig^ vilkor. Den vore äfven för närvarande
endast två år i Tyskland, en tid, som förut i vårt land ansetts
tillräcklig. Minsta tiden för en för apotekselever afsedd undervisningskurs
vid institutet borde vara ett hälft år, och eu sådan kurs om året vore
för ändamålet fullt tillräcklig.

Vid bestämmandet af undervisningstiden torde hänsyn böra tagas till
följande förhållanden:

1) att, om elevs värnpligt infölle vid denna tidpunkt, värnpligten
borde vara fullgjord före kursens början.

2) att, då institutets lokaler ej samtidigt kunde inrymma dem, som
studerade till apotekareexamen, och apotekselever, utan ökadt utrymme
erfordrades redan för de förra, undervisningstiden måste väljas i enlighet
härmed, samt slutligen

3) att vederbörande lärares sommarferier icke allt för hardt inskränktes.

Lämpligast vore, att kursen började den 1 augusti hvarje år samt

fortginge med kort afbrott för julen till den 1 februari nästföljande år,
då äfven examineringen borde vara afslutad.

182

Åttonde lmfvudtiteln.

Nuvarande undervisningslokaler vore redan otillräckliga samt i behof
af utvidgning. För sådant ändamål lämplig lokal kunde emellertid inom
den egendom, der farmaceutiska institutet för närvarande vore inrymdt,
erhållas från den 1 oktober 1901. Dermed skulle utrymme kunna beredas
äfven för apotekselevernas undervisning.

Vid uppgörande af undervisningsplan hade institutets styrelse utgått
från den förutsättning, att någon väsentlig ökning af nu faststälda kunskapsfordringar
ej borde komma i fråga. De praktiska öfningarna skulle
hufvudsakligen förläggas till augusti och september, då institutets laboratorier
kunde helt disponeras af apotekseleverna. Visserligen skulle undervisningen
af institutets ordinarie lärjungar börja den 15 september, men
detta kunde uppskjutas till den 1 oktober, om en utvidgning af lokalen medgåfve,
att de nu nödvändiga parallelafdelningarna sainmansloges till en
afdelning.

De lärarekrafter, öfver hvilka institutet nu förfogade för undervisning
i kemi och farmaci samt botanik och farmakognosi, behöfde uteslutande
tagas i anspråk för de ordinarie eleverna. Någon ytterligare skyldighet
borde ej påläggas dessa lärare än att hvar i sitt ämne utöfva tillsyn öfver
apotekselevernas undervisning. Deremot förfogade institutet öfver assistenter,
som under flerårig undervisning af institutets lärjungar och privat handledning
af apotekselever förvärfvat erforderlig vana och skicklighet, och
åt dessa assistenter kunde apotekselevernas undervisning uppdragas. Sålunda
borde det öfverlemnas åt två assistenter att undervisa i kemi, farmaci
och författningskunskap samt att leda de kemisk-praktiska öfningarna
och åt eu tredje att undervisa i botanik och farmakognosi med dithörande
öfningar. Examineringen af apotekseleverna kunde förrättas antingen, som
hittills, af farmaceutiska institutets lärare eller ock af elevernas lärare under
vederbörlig kontroll.

Kostnaderna för apotekselevernas undervisning beräknade institutets
styrelse uppgå till 4,600 kronor för år, deraf 3,000 kronor åt tre assistenter.
För en gång erfordrades derutöfver 5,000 kronor till anskaffande
af arbetsbord, skåp, gas-, vatten- och afloppsledningar in. m. En del af
den årliga kostnaden borde bestridas af elevernas afgifter. Beloppet af
dessa afgifter beräknade styrelsen uppgå till minst 1,600 kronor för år,
hvadan af statsmedel erfordrades 3,000 kronor. Den särskilda examensafgiften
borde bibehållas såsom ersättning åt examinatorer, ifall nuvarande
examensordning bibehölles, och till arfvode åt censorer, om sådana skulle
förekomma. Till förhyrande af utvidgade undervisningslokaler måste ytterligare
beredas ett årligt anslag af 1,800 kronor.

Åttonde hufvudtiteln.

183

Apotekaresocietetens direktion, hvars yttrande infordrades öfver det af
farmaceutiska institutets styrelse afgifna förslaget till ett ändamålsenligare
ordnande af farmaceuternas teoretiska och praktiska utbildning under deras
elevtid, förklarade sig i hufvudsak instämma i det af institutets styrelse
uppgjorda förslaget, men gjorde dervid vissa anmärkningar, bland hvilka
här må anföras, att apotekaresocietetens direktion ansåg, att elevtiden icke
borde bestämmas till kortare tid än två och ett hälft år, deri dock inberäknad
den tid, som nu erfordrades för fullgörandet af elevens värnpligt,
samt att de afgifter, som kunde alfordras eleven för genomgående af studiekursen,
inberäknadt examensafgiften, icke borde öfverstiga 100 kronor.

I ett af apotekaresocietetens direktion förut afgifvet särskilt utlåtande
öfver de af farmaceutiska institutets styrelse uppgjorda förslagen till stadga
för institutet och till ny stat för detsamma utgick direktionen från det
antagandet, att elevantalet vid institutet skulle begränsas till högst SO,
enär direktionen ansåg undervisning af ett större antal elever ej kunna
utan svårare olägenheter skötas af de jemförelsevis fåtaliga lärarekrafterna.
Under erinran att ensamt till de kemiska öfningarna för den farmaceutiska
undervisningen anslagits i Berlin 15,000 och i Marburg 12,000
tyska riksmark och att staten för farmaceutiska institutet i Köpenhamn,
med ungefär samma antal lärjungar som vid institutet i Stockholm,
vore omkring SO procent högre än den för sistnämnda läroanstalt af dess
styrelse föreslagna, uttalade direktionen såsom sin åsigt, att den föreslagna
staten, deri ett uppfördt anslag till assistenter borde höjas med 2,100
kronor, vore den minsta möjliga och antaglig endast under vilkor att
elevernas antal inskränktes till högst 80. I

I medicinalstyrelsens förslag till stadgar för farmaceutiska institutet upptogos
bestämmelser om anordnande derstädes af en frivillig lärokurs för
apotekselever och bibehöllos alla de af institutets styrelse föreslagna undervisningsämnen
för såväl farmacie studiosi- som apotekareexamen samt insattes
åtskilliga allmänna stadganden rörande studie- och examensordningen
vid institutet, under det att hvarjehanda detaljföreskrift er, som medicinalstyrelsen
ansåg böra meddelas af institutets styrelse, uteslötos. En af institutets
styrelse föreslagen särskild pröfning för vissa inträ dessökande
ansåg medicinalstyrelsen i likhet med apotekaresocietetens direktion öfverflödig,
hvadan derom af institutets styrelse ifrågasatt bestämmelse utelemnades
i medicinalstyrelsens förslag. 1 öfrigt blef institutets styrelses förslag
till sitt väsentligaste innehåll godkändt af medicinalstyrelsen, som dock
föreslog åtskilliga modifikationer beträffande institutsstyrelsens sammansättning,
föreståndarens ställning och lärarnes tillsättning in. in.

184

Åttonde hufvud titeln.

Vidkommande aflöning^- och utgiftsstaten framhöll medicinalstyrelsen,
att en reglering deraf länge varit af behofvet påkallad. Ett läroverk med
ett så stort antal lärjungar och en för landets sjukvård så vigtig uppgift
kunde svårligen uppehållas på tillfredsställande sätt med ett anslag af
knappast mer än 20,000 kronor. Skulle lämpliga lärare kunna erhållas
och bibehållas, måste de ovilkorligen aflönas så, att de funne sin bergning
genom att egna sig åt undervisningskallet, emedan de i annat fall hellre
vände sig åt den praktiska sidan af apotekarebanan, der de visste sig, snart
nog kunna förvärfva en jemförelsevis riklig utkomst på sitt arbete.

Enligt medicinalstyrelsens förslag skulle farmaceutiska institutets utgiftsstat
blifva följande:

			Tjenstgorings-
			penningar
	kronor	kronor	kronor
Aflöning till 1 professor i kemi och					.
kemisk farmaci ...................	4,500	—	1,500	—	0,000	—
» till 1 professor i botanik
och farmakognosi..................	4,500	—	1,500	—	0,000	—
» till 1 lärare i teknisk farmaci
och författningskunskap ...	1,500	—	500	—	2,000	’—
» till 1 lärare i fysik ...........	1,500	—	500	—	2,000	—
» 1 extra lärare i bakteriologi	—	—	—	—	000	—
» till 1 föreståndare ..............	——	—	—	—	500	—
» » sekreterare o. kamrerare	—	—	—	—	1,000	—
» » assistenter........................	—	—	—	—	8,400	—
» » betjening (utom fri bo-
stad och ved åt en vakt-
mästare) ....................	—	—	—	—	1,500	—
Material!er, instrument, böcker, sam-
lingar..........................................	—	—	—	—	4,300	—
Bränsle, gas, vatten m. m................	—:—	—	----	—	2,400	—
Egendomens underhåll, renhållning
och diverse...................................	—	—	—	—	1,000	—
Hyra för lokalerna.............................	—		—	—	0,800	-’
Summa	—	-			42,500	—

185

Åttonde Imfvudtiteln.

Denna stat skiljer sig från hvad institutets styrelse i berörda hänse- [32.]
ende föreslagit hufvudsakligen derutinnan, att dels för de fyra först omnämnde
lärarne aflöningen fördelats i lön och tjenstgöringspenningar, dels aflöningen
för läraren i teknisk farmaci och författningskunskap höjts från 1,500
kronor till 2,000 kronor, dels ock, i stället för aflöning åt en vaktmästare
och eldare utöfver fri bostad och ved 1,200 kronor, insatts aflöning till
betjening (utom fri bostad och ved åt eu vaktmästare) 1,500 kronor, deraf
300 kronor afsetts till ersättning åt en städerska.

. il afseende å de särskilda anslagsbehofven anfördes i de gjorda framställningarna
följande. •

För de två hufvudlärarne begärdes eu förhöjning af nu utgående löner
till 6,000 kronor åt hvardera läraren. De undervisningskurser, som af
dem lemnades, vore omfattande högskolekurser och förutsatte motsvarande
qvalifikationer. Det förefunnes alltså icke någon anledning, hvarför dessa
lärare i ekonomiskt afseende skulle intaga en sämre ställning än likstälda
lärare vid t. ex. karolinska mediko-kirurgiska institutet och tekniska högskolan.
Skulle för dessa vigtiga lärareposter kunna förvärfva^ dugliga krafter,
så vore förhöjningen i lön det första vilkoret. Det borde framhållas, att
dessa lärares tid toges så i anspråk för undervisningen, föreläsningar och
öfningar, att något inkomstbringande arbete vid sidan hvarken vore möjligt
eller kunde tillåtas. Professorn i kemi och farmaci åtnjöté för närvarande
4,500 kronor i kontant aflöning och fri bostad, alltså nära nog full
professorslön. Då likväl de af honom disponerade bostadsrum vore behofliga
till förökande af undervisningslokalerna, borde vilkoret för åtnjutandet
af den ifrågasatta förhöjningen vara, att han afstode från bostadslägenheten.

Till läraren i naturalhistoria och farmakognosi utgingo för närvarande eu
lön af 4,000 kronor. Under det att företrädarne endast haft föreläsningsskyldighet,
hade den nuvarande läraren villigt påtagit sig att utöfver föreläsningarna
lemna praktisk handledning med minst 100 timmar per lärjunge
och läsår. Om lärjungarne fördelades på 4 till 5 afdelningar, blefve
hans tjenstgöring ungefär densamma som lärarens i kemi och farmaci. Då
de båda hufvudlärarnes qvalifikationer i öfrigt borde vara desamma, syntes
lönebeloppen äfven böra vara lika.

För de begge andra ordinarie lärarne föresloges endast eu lön af 2,000
kronor åt hvardera, hvilken lön medicinalstyrelsen ansett någorlunda motsvara
det arbete, som fordrades af dem. Af farmaceutiska institutets styrelse
hade visserligen endast begärts en lön af 1,500 kronor åt läraren i
teknisk farmaci och författningskunskap, men då det torde möta svårighet
att- med de stigande aflönipgsförmåner, som numera inträd t inom apotekareyrket,
erhålla eu fullt qvalificerad lärare för eu så ringa aflöning som 1,50D

Bill. till Jliksd. Prof. Idol. I Sand. / Afd. 24

186

Åttonde lnifvudtiteln.

[32.] kronor och då tjenstgöringsskyldigheten för bär ifrågavarande båda ordinarie
lärare vore i det närmaste lika, både medicinalstyrelsen ansett lönen
icke kunna sättas lägre än till 2,000 kronor äfven för läraren i teknisk
farmaci och författningskunskap. Farmaceutiska institutets styrelse både
för öfrig! ansett aflönirigen för sistnämnde lärare kunna bestämmas till

1,500 kronor endast under den förutsättning, att lian tillika anstäldes såsom
assistent mot åtnjutande af derför ifrågasatt arfvode. I ämnet teknisk
farmaci, hvilket omfattade eu framställning af de för ett fullständigt apotek
erforderliga lokaler, apparater m. m., både under flere år undervisning
bekostats med räntorna på en donation, öfver Indika institutets styrelse
kunnat någorlunda fritt förfoga. På grund af det samband detta ämne
egde med författningskunskap, både undervisningen deri ansetts böra öfverlemnas
åt läraren i sistnämnda ämne, hvilken jemväl skulle meddela undervisning
i beredningen af s. k. galeniska medel, såsom salfvor, tinkturer
och pulver, i en del recepturarbeten samt i farmaciens historia. Hvad
läraren i fysik anginge, hade hans arbete ökats med examensskyldighet och
ledning af praktiska öfningar.

De bakteriologiska öfningarna, som för närvarande vore fakultativa
och bekostades af de i dem deltagande lärjungar ne, hade ansetts böra
blifva obligatoriska. Att behof af undervisning i bakteriologi förefunnes,
framginge deraf att apotekarekåren, från hvilken initiativet tagits till anordnande
af undervisning i detta ämne, för en kostnad af omkring 3,000
kronor bestridt utgifterna för nödig undervisningsmateriel och derjemte åt
en af läroverkets assistenter, som utbildat sig till bakteriolog, lemnat anslag
för fortsatta studier utom riket. För ett allmännare införande af
bakteriologiska undersökningar kunde det endast vara till gagn, om apotekaren
inhemtade kunskap i näringssubstratens beredning och tillhandahölle
sådana åt läkaren. Kunde han derutöfver stödja läkaren med renodling
och diagnosticering af bakterier, vore vinsten icke ringa. Den nu ifrågasatte
extra läraren, som skulle få att undervisa i elementär bakteriologi
och dervid handleda omkring tre afdelningar om året, hvardera under en
månarl, borde härför ega åtnjuta ett arfvode af 600 kronor.

Åt föreståndaren föresloges ingen förändring af nu utgående arfvode,
500 kronor, derest kamrerare och sekreterare anstäldes. Den mest betungande
delen af föreståndarens arbete hade hittills varit vården af institutets
ekonomi, bokföring, skrifgöromål m. m. Blefve särskild tjensteman
anstäld för dessa arbeten, borde det beviljade arfvodet, 500 kronor, vara
tillräcklig ersättning.

För upprätthållande af sekreterare- och kamreraregöromålen föresloges
ett belopp af 1,000 kronor. Institutets styrelse vore af den meningen, att

Åttonde hnfvudtiteln.

187

det icke vore möjligt att finna en föreståndare, som kunde påtaga sig utöfver
en föreståndares vanliga göromål äfven den ekonomiska förvaltningen,
bokföringen och öfriga skrifgöromål, som förekomma vid läroverket.
Frågan, om en eller två personer skulle anställas, torde kunna hållas öppen.
För sekreteraregöromålen vore en juridiskt bildad person önskvärd,
för kamreraregöromålen vore en person med måttligare anspråk användbar.
Biträde vore äfven behöfligt, såvida föreståndaren, enligt förslaget en af
lärarne, icke skulle hindras att följa sin vetenskaps utveckling och dömas
till en äfven för läroverkets anseende skadlig overksamhet på vetenskapligt
ojnråde. .

Åt assistenter hade institutets styrelse ursprungligen begärt ett anslagsbelopp
af saminanlagdt 5,400 kronor, nämligen 1,800 kronor åt förste assistenten
samt 1,200 kronor åt hvar och en af de 3 öfriga assistenterna.
Till dessa befattningar antoges examinerade apotekare med goda kunskaper.
De lemnade icke blott handräckning åt vederbörande lärare, utan utöfvade
äfven under lärarens tillsyn en ganska omfattande lärareverksamhet. Doge
man i betraktande, att eu examinerad apotekare vid tjenstgöring å apotek
kunde bereda sig en inkomst af 2,000 å 3,000 kronor per år, måste den af
institutets styrelse sålunda föreslagna förhöjningen anses vara den minsta
möjliga och för öfrigt nödvändig, så vida icke institutet skulle blifva i
saknad af assistenter. Dessa aflöningar hade synts medicinalstyrelsen likasom
apotekaresocietetens direktion för ringa i betraktande af det arbete,
som fordrades af assistenterna, samt de löner, som numera på den praktiska
apotekarebanan vore vanliga för examinerade apotekare. Fn förhöjning
till omkring 2,000 kronor åt hvar och en af assistenterna eller tillsammans
8,000 kronor ansåge medicinalstyrelsen nog blifva erforderlig,
derest institutet skulle kunna stadigvarande påräkna fullt kompetenta och
skickliga biträden. Skulle eu särskild studiekurs för apotekselcver anordnas
vid institutet och anförtros åt assistenterna, koinme äfven deras tid
och arbete att blifva så tagna i anspråk, att en aflöning af omkring 2,000
kronor måste betraktas såsom den minsta möjliga. Farmaceutiska institutets
styrelse hade också i sitt utlåtande den 17 juli 1900 uppfört såsom
lärarearfvode för denna elevkurs en summa af 3,000 kronor. Härigenom
skulle, enligt institutets styrelses beräkning, sammanlagda anslagsbehofvet
för assistenter stiga till 8,400 kronor att fördelas dem emellan i den mån
deras arbete och tid toges i anspråk. En del af denna summa kunde
visserligen tänkas bestridd med afgifter, erlagda af de i undervisningskursen
deltagande. Men då dessa afgifter icke torde böra ställas alltför
höga och i intet fall syntes böra öfverstiga 100 kronor för hvarje kursdeltagare
samt då eldigt institutets styrelses beräkning eu del andra ut -

188

Åttonde hufvndtiteln.

gifter, tillsammans uppgående till en summa af 1,600 kronor, skulle blifva
erforderliga för elevkursen, både medicinalstyrelsen icke ansett sig kunna
nedbringa anslagssumman till assistenter under nämnda 8,400 kronor, utan
bibehållit densamma oafkortad, under förutsättning att kursdeltagarnes afgifter
skulle användas för bestridande af de öfriga kostnader, hvilka blefve
en följd af den särskilda elevkursen.

Till vaktmästaren utginge för närvarande 950 kronor, af hvilka 150
kronor vore bostadsersättning. Institutets styrelse föresloge en förhöjning
till 1,200 kronor af anslaget till vaktmästare och derutöfver fri bostad
med vedbrand af följande skäl: Vaktmästaregöromålen vore så omfattande,
att de vid andra institutioner ovilkorligen skulle fördelas på två personer.
Vaktmästaren skulle ansvara för städning af auditorium och 15 andra
lokaler, af hvilka endast för 4 lokaler städerska blifvit antagen. Han
skulle vara mekanisk arbetare för att under ferierna reparera och underhålla
alla redskap af metall, han skulle ock sköta ångpannan. Under de
senare åren hade värme- och ventilationsledning inrättats i de åt institutet
upplåtna lokaler. Vid andra institutioner vore för vården af värmeledningen
särskild eldare anstäld. Vaktmästaren vore dessutom portvakt.
Under vintern började hans arbete kl. 6 f. m. och räckte till kl. 10 e. in.
Han vore alltså icke i stånd att bereda sig extra inkomster. Endast en
ovanligt duglig och skötsam arbetare kunde åtaga sig detta arbete. Skulle
principiela skäl lägga hinder i vägen för vaktmästarelönens höjande till
1,200 kronor, hemstälde institutets styrelse, att särskild ersättning måtte
beredas för vård af värmeledning och ångpanna. För nu utgående bostadsersättning,
150 kronor, kunde för närvarande vaktmästarebostad icke
anskaffas i Stockholm. Vaktmästaren måste för öfrigt bo i gården, och
kunde i den lämplig bostad anskaffas för 300 kronor. Institutets styrelse
hemstälde, att denna lägenhet måtte få förhyras. Derest lärarens i kemi
och farmaci aflöning utfördes med 6,000 kronor kontant i stället för 4,500
kronor och bostad, blefve ett par vindsrum lediga, som kunde apteras till
vaktmästarebostad. I sådant fall erfordrades ingen förhöjning af hyran.

I den nu utgående anslagsposten till laboratorium, instrument, samlingar,
böcker, 1,800 kronor, föresloge institutets styrelse under rubrik
materialanslag till de kemiska, botaniska och fysiska öfningarna, instrument,
samlingar, böcker en förhöjning till 4,000 kronor. Redan i ett af
institutets styrelse år 1862 afgifvet förslag till stat hade framhållits behofvet
af ett anslag för nämnda ändamål af 3,000 kronor. Med växande
antal lärjungar och öfningar hade utgiftsposten vuxit till i medeltal under
de fem åren 1894—1898 5,100 kronor.

Åttonde hufvndtitoln.

189

Komine vid institutet att anordnas en undervisningskurs för apoteks- [32.]
elever, behöfde materialanslaget ytterligare ökas med 300 kronor.

I utgiftsposten ved, kol, gas, vatten och diverse, 2,200 kronor, hvaraf
enligt hyreskontraktet skulle bestridas underhåll af egendomen med 500
kronor och andel i gaturenhållning med 200 kronor, föresloge institutets
styrelse dels en utbrytning af sistnämnda poster, dels en förhöjning med
200 kronor. Utgifterna vore i runda tal följande:

ved......................,................................................kr. 100 ,! ;-‘v :

antracit .......... » 300

koks......................................''........ » 200

gas.............................V,..............................''.. » 600

vatten .........................J,,...................... » 100

elektricitet .............................................. » 100

städning............................ » 300

kr. 1,700.

För elevkursen behöfde hit hörande anslagsposter ytterligare höjas

sålunda:

en städerska ............;............................................. kr. 300

bränsle, gas, vatten .b-.n:........;............................ » 700

u : : kr. 1,000.

r 1

Hyran för läroverkets lokaler, som enligt handlingarna åtföljande
meddelande från egarne höjts till 5,000 kronor från ingången af år 1902,
då den i nu gällande hyreskontrakt bestämda tid ginge till ända — en
förhöjning, som under nuvarande förhållanden ingalunda torde få anses
oberättigad — hvarjemte förut gällande bestämmelser om skyldighet för institutet
att årligen bidraga med 200 kronor till renhållning af gård och
gata och med 500 kronor till fastighetens underhåll skulle qvarstå oförändrade,
skulle, derest förslaget om anordnandet af undervisningskursen
för apotekselever vunne bifall, ytterligare komma att ökas med 1,800 kronor
till 6,800 kronor, på grund af att utvidgade undervisningslokaler då
blefve af behofvet påkallade. Af samma skäl komme posterna för egendomens
underhåll och renhållning att höjas med 100 kronor eller med
tillägg af 200 kronor för diverse utgifter till 1,000 kronor.

Till utgifternas bestridande ansågo institutets styrelse och medicinalstyrelsen
böra användas dels afgifter af de studerande för undervisningen,
dels ock statsanslag. Hvad dessa afgifter beträffade, vore de icke möjliga
att exakt beräkna, men syntes dock, lågt upptagna, kunna uppskattas till
för år:

190

Åttonde lnifvudtiteln.

terminsafgifter för farmaeie studiosi a.............. kr. 2,400

afgifter af apotekselever.......................................... » 1,600

Summa kr. 4,000

Enligt denna beräkning skulle för institutets behof erfordras ett årligt
statsanslag af 38,500 kronor eller alltså en förhöjning i det för institutet
nu anvisade af 18,450 kronor, om hvars beviljande medicinalstyrelsen
hemstält att proposition måtte aflåtas till Riksdagen.

Till inredning af nödiga undervisningslokaler åt apotekselever skulle
dessutom behöfvas för en gång ett anslag af 5,000 kronor, hvarmed skulle
bestridas utgifter för skåp, arbetsbord samt gas-, vatten- och afloppsledningar
m. m. Äfven härom har medicinalstyrelsen anhållit, att nådig
framställning måtte göras hos Riksdagen.

Sedan den tid, då nu gällande stat för farmaceutiska institutet faststäldes,
hafva i följd af utvecklingen på såväl naturvetenskapernas och
läkarekonstens som andra områden ökade anspråk stälts ej mindre på utöfvarne
af apotekareyrket än äfven på de lärare, som hafva att bibringa dem,
hvilka söka utbilda sig för detta yrke, nödiga fackinsigter och färdighet.
De härför i åtskilliga främmande länder inrättade läroanstalterna utgöras af
högskoleinstitutioner, och äfven i vårt land torde, sedan numera enligt
nådiga kungörelsen den 22 mars 1895 betyg om att hafva undergått godkänd
mogenhetspröfning fordras för att kunna antagas till apotekselev,
den anstalt, åt hvilken den farmaceutiska undervisningen anförtrotts, böra
erhålla en sådan organisation, att den kan verka såsom eu högre lärdomsanstalt.
För fullständigt vinnande af ett sådant ändamål skulle visserligen
behöfva vid farmaceutiska institutet anställas ett större antal lärare
än nu föreslagits; men äfven om man ej genast kan hinna så långt, synes
likväl antagandet i hufvudsak af medicinalstyrelsens nu föreliggande förslag
till nya stadgar och ny stat för institutet vara ett betydelsefullt steg
i den rätta rigtningen, till hvars tagande man för närvarande bör kunna
inskränka sig. Hvad angår förslaget till nya stadgar, torde detta få af
mig för Kongl. Maj:t anmälas vid ett annat tillfälle. Vidkommande medicinalstyrelsens
förslag till stat, synes detta vara i hufvudsak lämpadt efter
de nuvarande förhållandenas kraf, och har jag dervid endast ett par mindre
anmärkningar att göra. Det torde ej vara lämpligt, att någon ändring
vidtages i nu gällande stats bestämmelser om aflöningsförmåner för institutets
vaktmästare, utan synas dessa fortfarande böra utgöras af dels lön
650 kronor, som likväl, om vaktmästaren åtnjuter fri bostad, minskas med

Åttonde hufvudtiteln.

191

150 kronor, dels ock tjenstgöringspenningar 300 kronor. Att, såsom i
medicinalstyrelsens förslag skett, uti olika anslagsposter, nämligen dels
under rubriken »aflöning till betjening» dels under rubriken »bränsle, gas,
vatten m. in.», uppföra det belopp å 600 kronor, som ansetts böra utgöra
ersättning för städning, synes mig ej heller lämpligt, utan torde ifrågavarande
belopp böra i sin helhet sammanföras med det till ersättning för
skötsel af ångpanna samt värme- och ventilation sapparat afsedda belopp,
250 kronor, under en särskild anslagspost, som då skulle sluta å 850 kronor.

I öfverensstämmelse härmed anser jag, att den nya staten för farmaceutiska
institutet bör få följande lydelse:

‘f . »>.y. :; Imv? I * i t • •	Lön. Kronor.		Tenstgörings- peuningar. Kronor.	Summa Kronor.
1 professor i kemi och kemisk farmaci ................................	4,500		1,500		6,000
1 professor i botanik och farmakognosi........................	4,500		1,500	_	6,000
1 lärare i teknisk farmaci och författningskunskap ..	1,500	_	500	_	2,000	_
1 lärare i fysik........................	1,500	—	500	—	2,000	—
1 extra lärare i bakteriologi, ft.rfvnrlr*					600
1 föreståndare, arfvode.........	• • *-,-	—	—		500	—
sekreterare och kamrerare ...	---	—	—	—	1,000	—
assistenter ................................	—	—	—	—	8,400	—
1 vaktmästare ..........................	650	—	O o CO	—	950	—,
städning af lokalerna jemte skötsel af ångpanna samt värme- och ventilations-					t, • ’ *• i 850
materialier, instrument, böc-ker och samlingar..............		__	___		4,300	_
bränsle, gas, vatten in. in. ... hyra för lokaler ....................	__	z	.____	_	2,100 6,800	—
egendomens underhåll, ren-hållning och diverse.......	—	—	—	—	1,000
Summa	—	—	—	—	42,500

Anmärkningar.

Om vaktmästaren i
sådan egenskap åtnjuter
fri bostad, miuskas,
så länge den
förmån qvarstår,lönen
med 150 kronor.

192

Åttonde hufviidtiteln.

Till bestridande af dessa utgifter beräknas

afgifter af studerande ................. kr. 4,000: —

statsanslag ......................... ..................... » 38,500: — kr. 42,500: —

I afseende å tillämpningen af denna stat anser jag böra, i hufvudsaklig
enlighet med hvad nu är föreskrifvet, bestämmas, att det belopp,
hvarmed de studerandes afgifter kunna komma att öfverskjuta 4,000 kronor
för år, må efter Kongl. Maj:ts pröfning användas såväl till förbättring
af materielen vid institutet som ock till bestridande af förökad undervisning
derstädes, i fall sådant finnes behöfligt.

Till frågan om anslag för en gång till inredning af nödiga undervisningslokaler
åt apotekselever anhåller jag att få återkomma vid redogörelsen
för behofven af extra anslag under denna hufvudtitel.

Jag hemställer nu, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, med
godkännande af nyss omförinälda stat och den här förut angifna bestämmelse
i afseende å dess tillämpning, höja anslaget till farmaceutiska institutet,
nu 20,050 kronor, med 18,450 kronor, eller till 38,500 kronor.

Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen.

[33.] Direktionen för allmänna barnbördsliuset i Stockholm har i underdånig

Allmänna skrifvelse den 8 september 1900 framhållit behofvet af tillökning i denna
b“["b3“[dä'' inrättnings af statsmedel utgående årsanslag eller, om sådan tillökning ej
skulle kunna erhållas, nödvändigheten af en nedsättning i det antal sängar,
som enligt gällande bestämmelser skall vara att för barnaföderskor tillgå
vid allmänna barnbördsliuset.

I sådant afseende anför direktionen följande: Uti den beräkning, som
låg till grund för den, efter framställning af direktionen och på Kongl.
Maj:ts förslag, af 1899 års riksdag beviljade förhöjning af 0,000 kronor i
allmänna barnbördshusets statsanslag, var barnaföderskornas antal upptaget
till i medeltal 1,188 per år, och kostnaden för hvarje barnaföderska
beräknad till 26 kronor 42 öre. Under åren 1898, 1899 och större delen
af år 1900 hade emellertid den årliga freqvensen af barnaföderskor ökats
till i medeltal 1,240 eller med 52, hvadan underhållskostnaden, beräknad
efter samma medelpris 26 kronor 42 öre, ökats med i rundt tal 1,370
kronor. Vidare hade utgiftstiteln värme- och lyshållning på grund af stegrade
vedpriser ökats med i medeltal 930 kronor, och slutligen hade tvättkostnaden
från och med 1900 års början till följd af ökade arbets-,
bränsle- och materialkostnader höjts med 3,75 öre per kilogram, hvaraf

Åttonde hufvudtiteln.

193

förorsakades en stegring af dessa kostnader med 1,500 kronor. Sammanlagda
ökningen i underhållskostnaden utgjorde sålunda omkring 3,800
kronor. Äfven andra utgiftstitlar, såsom aflöning, mathållning, inventarier,
reparationer och diverse utgifter, hade under de sistföräutna tvenne åren
ökats med ej så obetydliga belopp, men denna ökning torde dock i det
närmaste uppvägas af den ökning i allmänna barnbördshusets inkomster,
som den numera höjda penningeräntan beräknades skola medföra. Deremot
såge direktionen ingen möjlighet att af allmänna barnbördshusets
nuvarande tillgångar täcka den först nämnda ökningen i underhållskostnaden
af i rundt tal 4,000 kronor. Sättet, hvarpå jemvigt emellan barnbördshusets
inkomster och utgifter under sådana förhållanden kunde åvägabringas,
vore följaktligen antingen att allmänna barnbördshuset erhölle ett
ökadt statsanslag eller ock att dess utgifter minskades, hvilket sistnämnda,
så vidt direktionen kunde finna, endast vore möjligt genom att minska
barnbördshusets disponibla sängantal, som enligt Kongl. Maj:ts förnyade
nådiga reglemente för styrelsen och förvaltningen af allmänna barnbördshuset
den 28 januari 1898 blifvit bestämdt till 30. Visserligen kunde det
ifrågasättas, huruvida det med hänsyn till barnbördshusets uppgift att vara
undervisningsanstalt vore lämpligt att minska sängantalet, — en åtgärd
som med nödvändighet måste medföra ett minskadt antal förlossningar,
hvilket åter vore liktydigt med ett förminskadt undervisningsmaterial. Men
direktionen, som i främsta rummet hade att taga hänsyn till barnbördshusets
ekonomiska förvaltning, ansåge sig under förhandenvarande förhållanden
böra föredraga denna åtgärd framför en framställning om ytterligare
förhöjning i statsanslaget. Om minskningen i det disponibla sängantalet
skulle leda till åsyftadt resultat eller ungefär 4,000 kronors minskning i
utgifterna, måste sängantalet minskas så mycket, att derigenom uppkomme
en minskning i antalet barnaföderskor å barnbördshuset per år från 1,240
till .1,090 eller med 150, för hvilka underhållskostnaden, beräknad efter 26
kronor 42 öre för hvarje barnaföderska, utgjorde 3,963 kronor. Då för
1,240 barnaföderskor erfordrades 30 sängar, skulle för 1,090 behöfvas omkring
26,3 sängar. Sängantalets minskning skulle med denna beräkning
blifva 3,7 eller 4 stycken. Men då vissa utgiftstitlar, såsom fastighetens
underhåll, värme- och lyshållning in. fl., icke alls berördes af en sådan
minskning i sängantalet, ansåge direktionen, att den ifrågasatta minskningen
icke kunde sättas lägre än till 5 sängar. Direktionen hemstälde fördenskull,
att Kongl. Maj:t täcktes medgifva, det antalet sängar, som för barnaföderskor
alltid skulle vara att tillgå vid allmänna barnbördshuset, finge
från och med år 1901 tills vidare minskas från 30 till 25.

Efter nådiga remisser hafva yttranden öfver direktionens ifrågavarande
Bill. till Rilcsd. Prat. 1901. I Samt. 1 Afd. 25

[33.]

194

Åttonde hufvudtiteln.

[33.] framställning afgifvits dels af kanslern för rikets universitet, efter hörande
af lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, dels oek af
medicinalstyrelsen.

Bemälda lärarekollegiuin yttrar, att lärarekollegiet i skrifvelse den 28
juni 1898 med anledning af direktionens för allmänna barnbördshuset i
underdånig skrifvelse den 23 maj samma år till Kong! Maj:t. gjorda hemställan
i förevarande ämne af anförda grunder på det bestämdaste afstyrkt,
hvarje minskning af barnbördshusets sängantal. De skäl, på hvilka lärarekollegiet
stödde detta sitt afstyrkande, ansåge lärarekollegiet fortfarande
vara fullt gällande och vidhölle derför på det bestämdaste sin i berörda
skrifvelse uttalade mening, att hvarje minskning af sängantalet på allmänna
barnbördshuset vore till betänklig och oersättlig skada för undervisningen
i obstetrik, för hvilken det nu befintliga materialet redan måste anses vara
otillräckligt. På grund deraf afstyrkte lärarekollegiet på det kraftigaste
direktionens för allmänna barnbördshuset nu ifrågavarande hemställan.

Hvad lärarekollegiet sålunda andragit åberopas af kanslern för rikets
universitet såsom eget underdånigt utlåtande.

Medicinalstyrelsen, som erinrar att medicinalstyrelsen, då frågan om
minskning af antalet sängar på allmänna barnbördshuset förra gången
förelåg, uti infordradt utlåtande af den SO september 1898, med instämmande
i lärarekollegiets vid karolinska mediko-kirurgiska institutet då afgifna
yttrande, på det allvarligaste afstyrkte någon minskning i patientantalet
vid allmänna barnbördshuset ej blott af humanitära hänsyn utan
äfven med fästadt afseende på undervisningen af blifvande läkare, för
hvilka just den kliniska kursen vid barnbördshuset vore af den största
vigt, förklarar sig äfven nu af samma skäl, med hänsyn såväl till det störa
behofvet af vård för barnaföderskor som till undervisningens oafvisliga
kraf, på det allvarligaste afstyrka den ifrågasatta inskränkningen och i
stället på det varmaste förorda, att nödiga medel måtte anvisas, på det
att allmänna barnbördshuset fortfarande måtte kunna i samma omfattning
som hittills fullgöra sina vigtiga uppgifter.

Såsom framgår af den redogörelse, som lemnades i mitt anförande
till statsrådprotokollet, då fråga förevar om proposition till 1899 års riksdag
rörande regleringen af riksstatens åttonde hufvudtitel, hade direktionen
för allmänna barnbördshuset i skrifvelse den 23 maj 1898 hemstält, det
Kongl. Maj:t täcktes antingen förordna, att antalet qvinnor, som finge å
allmänna barnbördshuset intagas, skulle från den tid Kongl. Maj:t kunde
finna lämpligt att bestämma minskas till 70 i månaden, eller, för att möjliggöra
allmänna barnbördshusets verksamhet i samma omfattning som

Åttonde hufvndtiteln.

195

hittills, bevilja allmänna barnbördshuset af disponibla medel ett extra [33.]
anslag af 6,000 kronor för hvartdera af åren 1898 och 1899.

Direktionens förslag om inskränkning i patientantalet hade i utlåtanden,
som afgifvits af kanslersembetet och lärarekollegiet vid karolinska medikokirurgiska
institutet samt af medicinalstyrelsen, blifvit på anförda skäl
enhälligt afstyrka och då jag den 18 november 1898 i underdånighet
föredrog detta ärende, fann Kongl. Maj:t, i enlighet med min hemställan,
ej skäl förordna om minskning af det antal barnaföderskor, som finge intagas
å allmänna barnbördshuset.

Vid 1899 års riksdag föreslog Kongl. Maj:t, att allmänna barnbördshusets
ordinarie anslag måtte höjas med 6,000 kronor eller till 29,760
kronor, och Riksdagen, som icke fann något att erinra mot hvad af Kongl.

Maj:t i detta afseende föreslagits, höjde allmänna barnbördshusets ordinarie
anslag till sistnämnda summa, hvarjemte Riksdagen, med anledning af ett
utaf Kongl. Maj:t tillika framstäldt förslag, på extra stat för år 1900 anvisade
ett anslag af 6,000 kronor såsom bidrag till uppehållande af allmänna
barnbördshuset verksamhet. Sistnämnda anslag afsåg ett behöfligt
tillskott för år 1899. Vidare beviljade Riksdagen år 1900 ett belopp af

6,000 kronor till ersättning af ett förskott, som statskontoret enligt föreskrift
i nådigt bref den 18 november 1898 utan ordnat* till bestridande af
utgifter under samma år för allmänna barnbördshuset.

Då med afseende å hvad de öfver direktionens framställning hörda
myndigheterna yttrat om betänkligheten af den ifrågasatta inskränkningen
i antalet sängar för patienter vid allmänna barnbördshuset en sådan åtgärd
lika litet nu, som då ett förslag i samma syfte år 1898 var af direktionen
väckt, kan af mig tillstyrkas, och någon annan utväg att åstadkomma
jemvigt mellan allmänna barnbördshusets inkomster och utgifter
under nuvarande förhållanden ej torde återstå, än att erforderligt anslag
lemnas af staten, som det af ålder ansetts tillhöra att sörja för den medicinska
undervisningen, i hvars intresse det ligger att det nu stadgade sängantalet
vid allmänna barnbördshuset fortfarande finnes disponibelt, finner
jag det vara af vigt, att nu föreliggande behof af ökadt anslag varder
genom statens mellankomst afhjelpt. I afseende å behofvet af statsanslag
åberopar jag den utredning, som nu och vid 1899 års riksdag härom
lemnats. Det för år 1901 erforderliga bidraget, hvilket synes böra hos
Riksdagen begäras på extra stat för år 1902, kan, om det beviljas, genom
beslut af Kongl. Magt bestämmas att förskottsvis af tillgängliga medel,
utgå redan under innevarande år. Förbehållande mig att återkomma till
denna fråga vid redogörelse för åttonde hufvudtitelns extra anslagsbehof,
tillstyrker jag nu i underdånighet, det Kongl. Maj:t behagade föreslå Riks -

196

Åttonde hufvudtiteln.

dagen att höja allmänna barnbördshusets ordinarie anslag, nu utgörande
31,385 kronor, med 4,000 kronor eller till 35,385- kronor.

Vid bifall härtill skulle anslaget till barnmorskeundervisningen och
barnbördshusen, nu 42,858 kronor, komma att ökas till 46,858 kronor.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

[34]. I underdånig skrifvelse den 26 september 1900 har vitterhets-, historie Arfvoden

för och antiqvitetsakademien hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen
lingar?8tatens^®SäTa uppförande på ordinarie stat af följande sedan lång tid tillbaka
historiska mu-årligen utgående extra anslag för ändamål, tillhörande akademiens verkseum
m. m. samhet, nämligen:

a) till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet och
vården af de under akademiens inseende stälda samlingar samt till aflöning
åt vaktbetjening 4,000 kronor;

b) till undersökning och beskrifning af fäderneslandets fornlämningar
m. m. 3,200 kronor; samt

c) till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra märkvärdiga
föremål i statens historiska museum in. m. 2,000 kronor.

Akademien har till stöd härför anfört, att erfarenheten under ganska
lång tid gifvit vid handen, att dessa anslag mer än väl behöfdes till fullföljande
af det akademien nådigst lemnade uppdraget att hafva inseende
öfver statens arkeologiska, historiska och numismatiska samlingar äfvensom
öfver landets fornlemningar samt att ingen anledning funnes att antaga,
det behofvet af dessa anslag för framtiden skulle bortfalla eller i någon
mån förminskas. Vidare har akademien erinrat, hurusom vid 1886 års
riksdag framställning af Kongl. Maj:t gjordes om samma anslags uppförande
på ordinarie stat, men att Riksdagen, som ansåg anslagens uppflyttande
på ordinarie stat kunna åtminstone tills vidare anstå, beviljade
dem endast på extra stat.

Ur den af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien lemnade motivering,
som åberopades till stöd för Kongl. Maj:ts berörda framställning,
må här meddelas följande.

Af det först omförmälda anslaget användes fortfarande 2,200 kronor
till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden. Den ständiga utvecklingen
af de under akademiens inseende stälda statssamlingarna samt af arbetet
för vinnande af kännedom om och skydd för de fasta fornlemningarna
gjorde det omöjligt att minska antalet af arbetskrafter, hvilka snarare

Åttonde hufvudtiteln.

197

behöfde ökas. Hvad anginge återstoden af detta anslag, så användes den [34.]
till aflönande af den vaktbetjening, hvilken erfordrades vid samlingarnas
afgiftsfria förevisande för allmänheten två dagar i veckan och vid rengöringar;
ty utan detta bidrag kunde samlingarna icke någon enda dag
hållas för allmänheten afgiftsfritt tillgängliga. Att anslaget i denna del
icke vore för stort, framginge deraf att under de senaste åren brist derå
uppkommit. Men genom att hålla samlingarna mot betalning öppna en
dag i veckan under sommarmånaderna hade akademien för detta anslag
förvärfvat någon extra inkomst, hvilken så småningom kunde komma att
betacka bristen.

Det andra anslaget, 3,200 kronor, hade tillkommit i anledning af
1857 års riksdags begäran, att åtgärder måtte vidtagas för att landets
fornlemningar skulle blifva fortare kända och bättre bevarade. Enligt
Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift af den 17 maj 1876 skulle af detta anslag
en summa af 1,200 kronor användas till bestridande af kostnaderna för
de två ordinarie amanuensernas tjensteresor. Som företagande af årliga
tjensteresor vore dessa amanuenser genom gällande instruktion ålagdt,
måste tnedel till bestridande af kostnaderna för deras verkställande anses
höra till de ordinarie behofven. De återstående 2,000 kronorna användes
för anställande af frivilliga medarbetare, hvilka bland annat beskrefve
samt stundom, när de funnes dertill duglige, undersökte fornlemningarna
i vissa delar af landet. Äfven, när efter eu följd af år fornlemningarna
inom rikets samtliga landskap blifvit förtecknade, erfordrades i den antiqvariska
forskningens intresse medel till hvarjehanda resor och undersökningar,
hvilka borde af staten bekostas.

Hvad beträffade det tredje anslaget, 2,000 kronor, vore det af synnerlig
vigt att statens samlingar gjordes allmänt tillgängliga äfven för dem,
som icke vore i tillfälle att i dessa personligen göra besök. Sådant kunde
dock ej ske annat än genom utgifvande af beskrifningar och afbildningar.

Då i öfrigt afbildningar vore lika nödvändiga för den arkeologiska och
numismatiska literaturen som för den naturvetenskapliga och således aldrig
kunde undvaras, läge häruti ett giltigt skäl för detta anslags uppförande
på ordinarie stat. Som det i allt fall icke vore för behofvet tillräckligt,
hade akademien, angelägen om vidgande äfven i detta afseende af en inledd
verksamhet, af egna tillgångar till utförande af vissa grupper af
illusHationer anslagit medel, såsom för år 1884 ett belopp af 2,300 kronor
och under år 1885 2,500 kronor.

Hvad akademien sålunda anfört eger, efter hvad jag inhemta!, fortfarande
tillämplighet. Enligt en af riksantiqvarien meddelad tablå har

198

Åttonde hufvudtiteln.

under åren 1887—1899, då de tre otnförmälda extra anslagen utgått med
sammanlagdt 119,600 kronor, akademien för ändamål, dertill nämnda anslag
afsetts, af egna medel utbetalat ett belopp af 90,287 kronor 99 öre.
Om dertill lägges den Hjertbergske amanuensens aflöning under åren
1892—1899, eller 30,583 kronor 33 öre, stiger akademiens bidrag af
egna medel till 120,871 kronor 32 öre. Enligt riksantiqvariens uppgift
finnes ingen anledning att antaga, att behofvet af medel för ifrågavarande
ändamål kan komma att minskas, och akademien kan ej af egna medel
använda för dessa ändamål större belopp, hvadan de tre statsanslagen icke
kunna undvaras, derest ej en vacker, för fosterlandet gagnande samt i
in- och utlandet aktad verksamhet skall afbrytas eller förkrympas. ,

På grund häraf hemställer jag i underdånighet, det Kong! Magt behagade
föreslå Riksdagen, att följande, hittills på extra stat uppförda anslag
beviljas på vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens ordinarie
stat, nämligen:

till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet och vården
af de under akademiens inseende stälda samlingar samt till aflöning

åt vaktbetjening.................................................................. kronor 4,000: —

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets forn lemningar

m. m..............................:.................................. » 3,200: —

till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra
märkvärdiga föremål i statens historiska museum
in. m.........................................................■............................. » 2,000: —

Vid bifall härtill skulle anslaget till vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien,
nu 29,450 kronor (deraf 450 kronor reservationsanslag), komma
att höjas till 38,650 kronor (deraf 450 kronor reservationsanslag).

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

[35.] I underdånig skrifvelse den 25 september 1900 anhöll styrelsen öfver

Höjning af för skolan för blinda i Vexla, att Kong!. Maj:t täcktes af år 1901 sammanföråkoUn
Kr trädande riksdag äska en förhöjning med 2,800 kronor af det i skolans
blinda i vexia.sfat upptagna statsanslaget, 9,500 kronor, att utgå från och med år 1902.

Som skäl för den äskade förhöjningen anförde styrelsen hufvudsakligen
följande.

Skolans inflyttande i dess nya byggnad, hvilket afsetts att ega rum
under loppet af år 1901, komme att medföra åtskilliga förökade kostnader.
Det i skolans stat med 500 kronor upptagna anslag till fastig -

Åttonde hufvndtiteln.

199

hetens underhall blefve hädanefter otillräckligt, då skolan finge vidkännas [35.]
kostnader för underhåll icke endast af sjelfva skolbyggnaden utan ock af
tillhörande uthus, stängsel, gårdsplan, anläggningar och gatuandelar, hvilkas
renhållning äfven komme att åligga skolan, och då skolan derjemte
måste för de upplåtna byggnadstomterna till Vexiö stad erlägga den årliga
afgäld, som staden sjelf hade att betala för dessa tomter. Det vore derför
behöflig^ att anslaget höjdes med 500 kronor årligen eller till det belopp,

1,000 kronor, som komiterade för blindundervisningens ordnande i sitt
den 17 december 1880 afgifna betänkande beräknat till fastighetens underhåll
under förutsättning att skolan vore inrymd uti egen lokal.

I skolans nuvarande stat vore till ved och lyshållning upptaget ett
belopp å 1,500 kronor. Detta blefve efter skolans inflyttning i den egna
byggnaden otillräckligt. Enligt beräkning af värmeledningsingeniören H.
Theorell komme den nya lokalens uppvärmning och ventilefing samt
vattenuppvärmning för tvätt och bad att kräfva en årlig bränsleåtgång af
1,400 hektoliter koks, hvarförutom till 4 kokspisar, 3 kakelugnar och 1
bakugn omkring 100 kubikmeter ved blefve behöfliga. Kostnaderna för
anskaffande af omförmälda mängd bränsle uppginge, enligt nu gällande
pris, för koksen med transportkostnader till 2,300 kronor och för veden
till 350 kronor eller tillhopa till 2,650 kronor. De kostnader, som erfordrades
för skollokalernas upplysning medelst elektriskt ljus, kunde ej beräknas
till mindre belopp än 500 kr. Anslaget till ved och lyshållning
borde sålunda förhöjas med 1,650 kronor eller från 1,500 till 3,150 kronor.

Vidare komme för värmeledningens skötsel och tillsyn anställandet
af en maskinist eller eldare att blifva behöfligt, för såvidt den i skolans
tjenst varande vaktmästaren icke skulle kunna utbildas derför. I allt fall
kunde en med värmeledningens skötsel fullt förtrogen person, hvilken tilllika
tjenstgjorde såsom vaktmästare och dräng vid skolan, ej erhållas för
mindre lön än 600 kronor för år; men dertill liksom numera också till
de öfriga tjenarnes aflöning, hvilken styrelsen under år 1900 i följd af de
allmänt stegrade tjenarelönerna nödgats i betydlig mån öka, vore det i
staten för sådant ändamål upptagna anslaget å 1,100 kronor otillräckligt.

Af stor vigt vore för skolan såsom uppfostringsanstalt för minderåriga
blinda att hafva en duglig och pålitlig tjenstepersonal; men för att skolan
skulle kunna i sin tjenst få behålla en sådan personal, vore en nödvändig
förutsättning, att tjenstepersonal ens aflöning vore afpassad att motsvara dess
trägna och ansvarsfulla arbete. Anslaget till tjenstepersonalens aflönande
och städja behöfde fördenskull ökas med 500 kronor eller till 1,600 kronor.

Anslaget till inventarier vore upptaget till 600 kronor; men då detta
belopp icke vore tillräckligt för gamla inventariers successiva ersättning

200

Åttonde hufvudtiteln.

med nya jemte dessas framtida underhåll och då vid inflyttningen i den
nya lokalen måste anskaffas inredning af gymnastiksalen, bänkar till det
större lärorummet, bord till matsalen in. m., erfordrades, att ifrågavarande
anslag höjdes med 150 kr. eller till 750 kronor.

I följd af de omförmälda förhöjningarna i skolans utgiftsstat skulle
denna komma att förete de förändringar, som följande jemförelse utvisar:

		Nu gällande stat:		Föreslagen stat:
Aflöningsstaten...................... öfriga utgiftsposter:	kr.	5,300: —	kr.	5,300: —
fastighetens underhåll ......... aflöning och städja till tjenste-	*	500: —	»	1,000: —
personalen ........................	»	1,100: —	»	1,600: —
kosthåll för 40 barn och 6
tjenare efter 50 öre per dag beklädnad af 40 barn efter	»	8,395: —	,''	8,395: —
50 kronor för hvarje ......	»	2,000: —	»	2,000: —
tvätt och renhållning ...........	»	500: —	»	500: —
ved och lyshållning..............	»	1,500: —	»	3,150: —
läkare och sjukvård............. undervisnings- och arbets-	»	600: —	•»	600: —
materiel ............................	»	500: —	»	500: —
inventarier ...........................	»	600: —	»	750: —
diverse utgifter.......................	»	505: —	»	505: —
Summa kronor	21,500: —		24,300: —

I nuvarande stat beräknades inkomsterna till 21,500 kronor, nämligen
årsafgifter för 40 barn 12,000 och statsanslag 9,500 kronor. Höjdes
utgiftsstaten till 24,300 kronor och inkomsterna för barnen, hvilka för
närvarande uppginge till endast 9,000 kronor, dock fortfarande beräknades
till 12,000 kronor, erfordrades af statsmedel ett bidrag å 12,300 kronor,
hvadan det hittills utgående statsanslaget, 9,500 kronor, borde höjas med
2,800 kronor.

Då de af styrelsen sålunda äskade förhöjningarna i den för ifrågavarande
skola gällande stat synas vara af behofvet påkallade, hemställer
jag i underdånighet, att Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att höja
anslaget till förskolan för blinda i Vexiö med 2,800 kronor eller från
dess nuvarande belopp, 9,500 kronor, till 12,300 kronor.

Åttonde hufrudtiteln. 201

Styrelsen öfver förskolan för blinda i Vexiö har, med anledning af [36.]
en af skolans rektor gjord framställning, till Kong]. Maj:t inkommit med Löneförbattunderdånig
hemställan, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att”[f f^Åoia"
bemälde rektor måtte komma i åtnjutande af två ålder stillägg, hvartdera å för blinda i
500 kronor, så att hans lön i högsta lönegraden komme att uppgå till exiH''

3,000 kronor för år.

I sin omförrnälda hos styrelsen gjorda framställning har rektor, jemte
erinran derom att han i 27 år innehaft befattning vid statens läroanstalter
för blinda, för öfrigt anfört hufvudsakligen följande.

Komiterade för blindundervisningens ordnande hade i sitt den 17 december
1880 afgifna underdåniga betänkande föreslagit, att rektorn och
ämneslärarne vid institutet för blinda skulle komma i åtnjutande af ålderstillägg
med 500 kronor efter fem års och ytterligare 500 kronor efter tio års
val vitsordad tjenstgöring, samt att rektorn och lärarinnorna vid blindskolan
val skulle åtnjuta två ålderstillägg, men hvartdera å endast 300 kronor.

Innan ännu något förslag till ordinarie stat för blindskolan i Vexiö blifvit
framlagdt för Riksdagen, hade skolans styrelse i underdånig skrifvelse den 1
maj 1893 anhållit, bland annat, att ålderstilläggen åt skolans rektor måtte
höjas från föreslagna 300 till 500 kronor, så att rektorn i detta hänseende
blefve likstäld med lärarne vid institutet för blinda, i synnerhet som skolan
i Vexiö med Kongl. Maj:ts nådiga medgifvande redan år 1889 erhållit
en större omfattning än hvad komiterade föreslagit. Den 22 september
1893 hade Kongl. Maj:t. behagat uppdraga åt utsedde komiterade att afgifva
förslag rörande ordnandet af undervisningen af sinnesslöa barn samt att
yttra sig äfven om vissa till blindundervisningen hörande frågor. I underdånigt
utlåtande den 19 december 1893 hade desse komiterade afgifvit
förslag till blindundervisningens fullständiga ordnande. Angående styrelsens
öfver blindskolan i Vexiö förslag- till stat för skolan hade komiterade dervid
yttrat, bland annat, att de förordade beviljandet af det större ålderstillägget
åt den nuvarande föreståndaren, hvilken hade att åberopa en
tjenstetid af tjuguett år och synnerligen goda vitsord öfver sin tjenstgöring,
så mycket hellre som komiterade med afseende på den väsentliga skilnaden
mellan föreståndarens och lärarinnornas åligganden och ansvar äfvensom
deras löner ansåge, att skolans föreståndare i hvarje fall borde berättigas
att komma i åtnjutande af två ålderstillägg, hvartdera å 500
kronor, efter respektive fem och tio års tjenstgöring. På grund af hvad
komiterade sålunda anfört, hade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
i yttrande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1894 hemstält,
att ålderstilläggen åt rektorn vid förskolan för blinda i Vexiö måtte från
och med år 1895 utgå med 1,000 kronor. Denna hemställan hade Kongl.

Bill. till Rilcsd. Vvot. 1901. 1 Sami. 1 AJ''d. 26

202

Åttonde hufvudtiteln.

[36.] Maj:t bifallit, och nådig proposition i ärendet hade i öfverensstämmelse
dermed framlagts för Riksdagen. Vid behandling af frågan hade emellertid
statsutskottet föreslagit, att, då framställning rörande blindundervisningens
ordnande i hela riket vore att till Riksdagen förvänta, någon stat
för nämnda skola då icke borde af Riksdagen fastställas, utan att de båda
ålderstilläggen åt rektorn såsom dittills borde utgå med tillsammans 600
kronor. Riksdagen hade bifallit statsutskottets förslag; och med anledning
deraf hade i den nådiga proposition angående blindundervisningens ordnande,
som afläts till 1896 års riksdag, föreslagits, att hvartdera af de
omförmälda ålderstilläggens belopp skulle bestämmas till 300 kronor.
Lönerna till lärarepersonalen vid förskolan för blinda i Vexiö utginge sålunda
med 2,000 kronor för rektor och 1,000 kronor för lärarinna, hvarjemte
såväl rektor som lärarinna egde rätt till två ålderstillägg, hvartdera
å 300 kronor efter respektive fem och tio års tjenstgöring. Rektor,
lärare och lärarinna vid institutet för blinda vore deremot berättigade till
ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor. Lärarinnornas vid förskolan för
blinda i Vexiö lön utgjorde visserligen icke riklig, men dock skälig ersättning
för deras arbete. Beträffande åter lönen för rektor, hvilkens verksamhet
vore vida mera ansvarsfull och ansträngande, trägen och omfattande
än de vid blindanstalterna anstälde lärares och lärarinnors och hvilken som
familjefader hade att försörja icke blott sig sjelf utan ock sin familj, bekosta
sina barns uppfostran m. m., måste lönen i anseende till de hvarje år
stegrade prisen å lefnadskostnadei’, växande skatter till kommunen, ökade
tjenarelöner och skolafgifter m. m. anses för ringa. De ökade lefnadskostnaderna
hade föranledt landstingen att i väsentlig mån förbättra lönevilkoren
för lärarepersonalen vid döfstumskolorna. Så vore nu lönegraderna
för föreståndarne vid döfstumskolorna i Vexiö, Lund, Venersborg,
Gefle och Hernösand 3,000, efter fem år 3,500 och efter tio år 4,000
kronor. Dessutom åtnjöte dessa föreståndare andra förmåner, såsom lyse,
trädgårdsland m. m., hvilka ej tillkomme förskolans rektor. Ehuru samma
kompetens fordrades för rektor vid nu ifrågavarande skola som för föreståndare
vid döfstumskola och ehuru bådas verksamhet torde vara temligen
likartad, vore den senares lön vida högre än den förres. Döfstumskolan
vore visserligen en större anstalt än förskolan för blinda, men särskilda
omständigheter gjorde, att föreståndare vid döfstumskola ej hade
en mera ansträngande verksamhet än rektorn vid förskolan. Denne
senare hade att undervisa 18 till 20 timmar i veckan, under det föreståndaren
vid döfstumskola vanligen icke undervisade mer än 9 till 10 timmar.
Föreståndare vid döfstumskola vore ledig under sommarferierna; rektor
vid förskolan hade deremot icke denna förmån, då under vinterferierna

Åttonde hufvudtiteln.

203

alla skolans elever och under sommarferierna många af dem begagnade [36.]
sig af den dem medgifna rättighet att stanna qvar i skolan. Föreståndare
vid döfstumskola hade biträde af husmoder, af särskild sekreterare och
räkenskapsförare samt kunde få biträde af manlig lärare vid förefallande
behof. Vid förskolan för blinda funnes ingen husmoder, ingen särskild
sekreterare och räkenskapsförare och ingen manlig lärare, som kunde biträda
rektor, utan denne vore sjelf sekreterare och räkenskapsförare, för
Indika sysslor han dock uppbure ett mindre arfvode. Under skolans 16
verksamhetsår hade rektorns arbete varit mycket omfattande, särskildt
med hänsyn dertill att skolan under denna tid skulle organiseras och ny
byggnad för den uppföras. Äfven folkskolelärarne, särskildt de i städerna,
hade under de senare åren fått sina löner betydligt förbättrade. I de flesta
städer i södra och mellersta Sverige uppginge nu folkskolelärarnes löner
till 2,000 kronor. Exempelvis vid folkskolan i Vexiö uppginge lärarnes
löner till 2,000 kronor, hvarförutom de hade särskildt arfvode för undervisningen
i slöjd och i fortsättningsskola. Förste läraren hade derjemte fri
bostad samt vedbrand.

Styrelsen öfver förskolan har, till stöd för sin omförmälda hemställan,
åberopat hvad rektorn sålunda anfört och särskildt fäst uppmärksamheten
på icke blott nuvarande rektors långvariga, nitiska och berömliga tjenstgöring,
utan äfven tjenstens ansvarsfulla och kräfvande beskaffenhet samt
de under den senaste tiden väsentligt stegrade lefnadskostnaderna.

Statskontoret, hvars utlåtande blifvit infordradt, yttrar i underdånig
skrifvelse den 24 oktober 1900, bland annat, följande.

Enligt den af Kongl. Maj:t den 29 maj 1896 faststälda staten för ifrågavarande
skola åtnjöte rektor för skolan i lön 2,000 kronor jemte två
ålderstillägg å 300 kronor efter fem och tio års välo vitsordad tjenstgöring
samt rätt till fri bostad och värme vid läroanstalten. Alderstilläggen utginge
af det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag till ålderstillägg.
I nådig proposition till 1894 års riksdag hade Kongl. Maj:t, samtidigt
med framställande af förslag till det för skolan utgående anslagets uppförande
å ordinarie stat, äskat att ålderstilläggen till föreståndaren — hvilka,
allt sedan anslaget första gången beviljades af 1883 års riksdag, utgått
med 300 kronor —- skulle höjas till 500 kronor. Riksdagen, som emellertid
för det dåvarande icke funnit lämpligt medgifva någon förändring af
anslagets natur, hade ej heller ansett någon ökning af föreståndarens ålderstillägg
erforderlig, dervid Riksdagen såsom skäl för denna mening dock
endast åberopat det förutvarande förhållandet samt det af den s. k. blindkoinitén
år 1880 afgifna förslag. Att dock detta förslag, såsom afseende
en på den tiden opröfvad institution, icke borde tilläggas betydelse fram -

204

Åttonde hnfvudtiteln.

[36.] för det uttalande, som, efter skolans tioåriga verksamhet och med sålunda
vunnen kännedom om det arbete, hvilket oundgängligen kräfdes af dess
föreståndare, afgifvits af de utaf Kongl. Maj:t den 22 september 1893
tillsatte komiterade, hvilket uttalande legat till grund för Kongl. Maj:ts
till 1894 års riksdag gjorda nådiga proposition i ämnet, torde vara ostridigt.
An mindre torde vid nuvarande tidpunkt ett fasthållande vid hvad
1880 års komiterade i detta hänseende föreslagit kunna, med hänsyn till
de i handlingarna rörande detta ärende omförmälda förhållanden, anses
med billighet och rättvisa öfverensstämmande.

På grund häraf hemställer statskontoret, att Kongl. Maj:t täcktes i
nådig proposition föreslå Riksdagen, att rektorn vid förskolan för blinda
i Yexiö måtte berättigas att komma i åtnjutande af två ålderstillägg,
hvardera å 500 kronor, efter fem och tio års väl vitsordad tjenstgöring,
äfvensom att två ålderstillägg måtte få utgå för den nuvarande rektorn
från och med år 1901 med 1,000 kronor.

Enligt den af Kongl. Maj:t den 31 maj 1888 i nåder faststälda stat
för institutet för blinda uppbär vid institutet anstäld ämneslärare i årlig
lön 1,500 kronor jemte ålderstillägg med 500 kronor efter fem och
ytterligare 500 kronor efter tio års väl vitsordad tjenstgöring. Rektor vid
förskolan för blinda i Vexiö har deremot, enligt den 29 maj 1896 i nåder
faststäld stat, en årlig lön af 2,000 kronor jemte ålderstillägg med 300
kronor efter fem och ytterligare 300 kronor efter tio års väl vitsordad
tjenstgöring. Till rektorsbefattningen vid förskolan fordras icke endast
samma behörighet som till ämnesläraretjenst vid institutet, utan äfven lämplighet
för föreståndarekallet. Rektor har nämligen icke endast att meddela
undervisning — under ej mindre än 18 till 20 timmar i veckan — utan
han skall ock hafva inseende öfver de vid läroanstalten anstälde lärare
och öfrig personal, vaka öfver att sedlighet och god ordning iakttages,
ordna och leda arbetet, biträda styrelsen vid handhafvande af läroanstaltens
ekonomi samt hafva närmaste tillsyn öfver dess byggnader och trädgårdsanläggningar
m. m. Af hvad nu blifvit sagdt angående rektorns åligganden
torde framgå, att hans befattning är vida mer omfattande, ansträngande
och ansvarsfull än en ämneslärares vid institutet, hvilken hufvudsakligen
har till åliggande att meddela undervisning 24 till 28 timmar
i veckan samt att biträda vid tillsynen öfver lärjungarnes uppförande.
Vid sådant förhållande synes mig ifrågavarande framställning särdeles behjertansvärd,
och det förekommer mig vara billigt, att rektorn erhåller
rätt till ålderstillägg å minst samma belopp som ämnesläraren vid institutet,
så att rektorns lön i högsta lönegraden uppgår till 3,000 kronor

Åttonde hufvudtiteln.

205

och således i denna grad blifver lika mycket större än ämneslärarens,
som den är i den lägsta lönegraden.

Med anledning häraf och då den nuvarande rektorn på grund af sin
långvariga verksamhet i statens tjenst för länge sedan inträdt i tredje
lönegraden, hemställer jag i underdånighet, att Kongl.|Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen medgifva, att rektor vid förskolan för blinda i Vexiö må
komma i åtnjutande af två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter
fem och tio års val vitsordad tjenstgöring äfvensom att två ålderstillägg
få utgå för den nuvarande rektorn från och med år 1901 med 1,000 kronor.

Då dessa förhöjda ålderstillägg naturligtvis böra, i likhet med dem
rektorn för närvarande åtnjuter, utgå från det under åttonde hufvudtiteln
uppförda förslagsanslag: ålderstillägg, föranleder bifall till min hemställan
i denna punkt icke ökning af något i riksstaten uppfördt anslag.

Derest åter hvad jag föreslagit i punkten 35 vinner bifall, skulle anslaget
till undervisningsanstalter för döfstumma och blinda, nu 259,650
kronor, komma att höjas till 262,450 kronor.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

I öfriga ordinarie anslag under åttonde hufvudtiteln har jag icke att [37.]
föreslå annan förändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, skrifmateriaförslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved in. in., för år 1901 ’ier
upptaget till 15,948 kronor, måtte höjas med 70 kronor eller till 16,018
kronor.

206

Åttonde hufvudtiteln.

Extra anslag.

Riks- och landsarkiven.

[38.] I skrifvelse den 29 september 1900 har riksarkivarien, med erinran

Arfvodeu åt att Riksdagen, på framställning af Kongl. Maj:t, för hvart och ett af åren
män Priks-" 1894—1901 på extra stat anvisat ett belopp af 1,700 kronor till arfvodeu

arkivet, åt extra ordinarie tjenstemän i riksarkivet, underdånigst hemstält, att jemväl
för nästkommande år enahanda anslag måtte riksarkivet beredas.

Då, enligt hvad riksarkivarien upplyst, de skäl, hvilka föranledt
Kongl. Maj:t att äska och Riksdagen att bevilja anslag för omförmälda
ändamål, fortfarande ega giltighet, tillstyrker jag i underdånighet, det
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1902
anvisa ett belopp af 1,700 kronor till arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän
i riksarkivet.

[39.] Med anledning af riksarkivariens i förenämnda skrifvelse den 29 sep utgifvande

aftember 1900 gjorda framställning tillstyrker jag, det Kongl. Maj:t måtte
handlingar föreslå Riksdagen att till fortsatt utgifvande i tryck genom riksarkivet af
sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia,
på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 3,000 kronor, eller samma
belopp, som under flere föregående år varit för ändamålet beviljadt.

[40.] I nyss omförmälda skrifvelse har riksarkivarien hemstält, att jemväl

utgifvande aiför år 1902 måtte på extra stat beviljas 1,500 kronor till fortsatt ut^dlKslkter».
5 s^van<^e genom riksarkivet af »Svenska riksdagsort- jemte andra handlingar,
. som höra till statsförfattningens historia under tidehvarfvet 1521—
1718», till stöd hvarför åberopats, att de skäl, som föranledt Riksdagen
att för åren 1891—1901 anslå medel för ifrågavarande ändamål, fortfarande
ega tillämplighet. På grund häraf tillstyrker jag, att Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1902 anvisa för sagda
ändamål ett anslag af 1,500 kronor.

Åttonde hufvudtitoln.

207

Nationalmuseum.

Med anledning af intendentens vid nationalmuseum i skrifvelse den t^l.]

14 september 1900 gjorda och af nationalmusei nämnd fö r o r d a d e an håll ans! trkj”"ast''

hemställer jag, det Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att, i likhet samlingar,
med hvad för innevarande år skett, jemväl för år 1902 anvisa ett extra
anslag af 5,100 kronor för vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriela
samlingar.

Sedan Riksdagen på Kongl. Maj:ts förslag beviljat för hvart och ett [42.]
af åren 1899, 1900 och 1901 ett extra anslag af 2,000 kronor för anordilande
af nattlig bevakning vid nationalmuseibyggnaden, får jag, med an- byggnaden,
ledning af en utaf nationalmusei intendent i nyss omförmälda skrifvelse
gjord framställning, som förordats af museinämnden, i underdånighet tillstyrka,
att Kongl. Maj:t ville hos Riksdagen göra framställning om anvisande
jemväl på extra stat för år 1902 af ett anslag å 2,000 kronor för
berörda ändamål.

Sedan i anledning af en utaf Kongl. Maj:t gjord framställning om [43.]
anslag för restaurering af ta flor, tillhörande statens i nationalmusei
råd, i landsortsmuseer och å de kongl. slotten, företrädesvis Gripsholm, be- hörande stafntliga
konstsamlingar, Riksdagen för berörda ändamål beviljat 25,000 kronor ten8 koDStoch
deraf på extra stat för hvart och ett af åren 1900 och 1901 anvisat sam ingar5,
000 kronor, får jag, med föranledande af nationalmusei intendents i
nyss berörda skrifvelse gjorda och af museinämnden förordade anhållan, tillstyrka,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att af det sålunda beviljade
anslaget uppföra på extra stat för år 1902 en summa af 5,000 kronor.

För biträde vid vård och tillhandahållande af handtecknings- och gravyr- [44.]
samlingen i nationalmuseum in. m. har intendenten i samma skrifvelse Biträde vid
hem stil It och museinämnden tillstyrkt utverkande för år 1902 af enahanda^4''^”^8
anslag, 2000 kronor, som dertill af Riksdagen beviljats för år 1901; och samlingen
får jag, under åberopande af hvad till stöd för ett sådant anslag anförts ra'' m''
i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 13 januari 1900, hemställa,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för biträde vid vård
och tillhandahållande af handtecknings- och gravyrsamlingen i nationalmuseum
äfvensom för vetenskaplig bearbetning af museets samlingar på
extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 2,000 kronor.

208

Åttonde hufvudtiteln.

Lifrustkammaren.

[45.] För tillsyn, underhåll och vård af lifrustkanirnarens samlingar har

Tillsyn, under-Riksdagen, på framställningar af Kongl. Maj:t, årligen på extra stat från
hallaf°sam-ard°ch med år 1886 anvisat ett belopp af 5,800 kronor, hvilket anslag förlingama.
delats på följande sätt:

åt föreståndaren, arfvode.............................. kr. 2,000: —

till bestridande af rustmästare-, eld are- och

bevakningsgöromål.................................... » 2,100: —

> renhållning ................................................ » 400: —

» brännmaterial.............................................. » 1,000: —

» samlingarnas vård och underhåll ......... » 300: —

Summa kr. 5,800: —

I underdånig skrifvelse den 13 september 1900 har föreståndaren för
lifrustkammaren anfört, att ifrågavarande anslag visat sig synnerligen
knapphändigt, såsom föreståndaren jemväl flere gånger framhållit i underdåniga
berättelser om berörda samlingars tillväxt, bearbetning och förvaltning.
Företrädesvis hade otillräckligheten af anslaget till samlingarnas
vård och underhåll samt den fullkomliga bristen på anslag till samlingarnas
ökande och till inköp af nödig fackliteratur gjort sig känbara. I
någon mån hade denna olägenhet under en följd af år kunnat afhjelpas
genom de besparingar å bränsleanslaget, hvilka med Kongl. Maj:ts medgifvande
fått af nationalmusei nämnd användas för tillgodoseende af lifrustkammarens
behof. De belopp, som genom sagda besparingar kommit
samlingarna till godo, hade under tioårsperioden 1889—1898 utgjort:

1889 ....................................i......•............................. kr. 302: 09

1890 .................................................................... » 101: 20

1891 ..................................................................... » 185: 05

1892 ...................................................................... » 324: 75

1893 ....................................................................... » 222: 75

1894 ................................................................. » 318: 75

1895 ....................................................................... » 115: 75

1896 ...................................................................... » 116: 50

1897 ...................................................................... » 141: 25

1898 ....................................................................... » 66: —

År 1899 hade deremot å bränsleanslaget uppstått en brist af 225
kronor, hvilken täckts af andra till nämndens förfogande stående medel;

Åttonde lmfvudtiteln.

209

och med minst samma belopp torde ifrågavarande anslag år 1900 komma
att öfverskridas. Anledningen härtill vore hufvudsakligen att söka i de
stegrade vedprisen, men till en del vore bristen äfven beroende derpå, att
en större mängd ved åtginge, sedan en år 1895 vidtagen ändring af eldstaden
möjliggjort en för dessa så ytterst dyrbara samlingars skyddande
mot fukt synnerligen nödig, intensivare eldning. Då en vapensamlings
framtida bestånd vore i väsentlig mån beroende deraf, att föremålen ej
utsattes för fuktens skadliga åverkningar, vore det äfven önskligt, att
ugnens uppeldning kunde börja tidigare på hösten och afslutas längre
fram på våren, hvilket hittills icke kunnat ske, enär ännu ett tiotal
famnar ved dertill skulle erfordras. De medel, hvilka nämnden måste
anlita för täckande af berörda brist å anslaget till brännmaterial, utgjordes
af inflytande förevisningsmedel. Dessa vore dock i främsta rummet erforderliga
för utfyllande af anslaget till vaktbetjeningen, enär extra bevakning
å förevisningstiderna dermed bestredes, äfvensom till anskaffande
af nödig utställningsmateriel, ett behof som alltjemt gjorde sig högeligen
känbar!, hvarjemte äfven medel till smärre inköp för samlingarna härmed
« kunnat bestridas. Skulle sålunda förevisningsmedlen i regeln behöfva anlitas
för lokalernas nödiga uppvärmning, blefve det ej möjligt att på ett något
så när tillfredsställande sätt tillgodose andra lifrustkammarens behof, för
lxvilkas täckande besparingar å bränsleanslaget förut funnits att tillgå.
Bränsleanslagets höjande till ett behofvet motsvarande belopp vore sålunda
synnerligen nödvändigt, och torde det, enär nu årligen omkring 1,200
kronor erfordrades och ytterligare tio famnar ved behöfdes, böra upptagas
till 1,400 kronor.

Under åberopande af hvad sålunda anförts äfvensom, beträffande öfriga
anslagsposter, i hvilkas belopp föreståndaren för lifrustkammaren för närvarande
ej föresloge någon ändring, den utförligare motivering, som i
tidigare skrivelser i ämnet af honom lemnats, har nämnde föreståndare
anhållit, det Kong]. Maj:t täcktes för tillsyn, underhåll och vård af lifrustkammarens
samlingar under år 1902 af Riksdagen äska ett extra anslag
af 6,200 kronor att fördelas på följande sätt:

åt föreståndaren, arfvode ............................. kr. 2,000: —

till bestridande af rustmästare-, eldare- och

bevakningsgöromål .............................. » 2,100: —

» renhållning ................................................. » 400: —

» brännmaterial.............................................. » 1,400: —

» samlingarnas värd och underhåll ......... » 300: —

Summa kronor 6,200: —

Bih. till Riksd. Prut. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 27

210

Åttonde hufvudtiteln.

samt med rätt för nationalmusei nämnd att, efter förslag af föreståndaren,
dels bestämma om fördelning af anslagsposten till bestridande af rustmästare-,
eldare- och bevakningsgöromål dels ock, i fall å någon eller
några af anslagsposterna skulle uppstå besparing, besluta om dess användande
för tillgodoseende af lifrustkammarens öfriga behof.

Nationalmusei nämnd, som till Kongl. Maj:t öfverlemnat ifrågavarande
framställning, har förordat nådigt bifall till densamma och dervid särskild!
framhållit vigten deraf att bränsleanslaget höjdes, på det att de dyrbara
samlingarna icke måtte lida men af för låg temperatur i de för desamma
anvisade lokalerna.

Med anledning af hvad sålunda förekommit tillstyrker jag i underdånighet,
det Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för tillsyn, underhåll
och vård af lifrustkammarens samlingar på extra stat för år 1902
anvisa ett belopp af 6,200 kronor.

Domkapitlens expeditioner.

[46.] För att åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner bereda löneför Löneförbätt-

bättring under år 1902 i likhet med föregående år erfordras anslag till
tjenstemännenoförandradt belopp; och får jag fördenskull i underdånighet tillstyrka
vid domkapit-framställning till Riksdagen derom att för berörda ändamål måtte på extra
,e"ti “ePredl~ stat för år 1902 anvisas 3,716 kronor.

[47.] I den nådiga propositionen till 1900 års riksdag angående statsverkets

Betäckande aftillstånd och behof föreslog Kongl. Maj:t Riksdagen att för betäckande af
br]faepr;tien9m i domkapitlens expeditionskassor samt för oförutsedda, oundgängliga

expeditions- behof vid deras expeditioner på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp
kassör m. m.a£ j^qqq kronor< Kongl. Maj:ts förenämnda framställning blef emellertid
endast på det sätt af Riksdagen bifallen, att Riksdagen på extra stat för
år 1901 beviljade ett anslag af 2,500 kronor.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, som låg till grund för Kongl.
Maj:ts berörda framställning, framhölls, något som fortfarande är förhållandet,
att de till de ecklesiastika konsistorierna utgående och på dessa
myndigheter af Kongl. Maj:t fördelade statsanslag vore så knappt tillmätta,
att hvarken någon öfverflyttning af medel från det ena till det andra
konsistoriet kunde ega rum eller för de särskilda konsistorierna funnes
något att för tillfälliga utgifter vid konsistoriet disponera utöfver hvad
direkt anvisats för expeditionens oundgängliga behof. Det erinrades der -

Åttonde hnfvudtiteln.

211

vid, såsom ett bevis på tillgångarnes otillräcklighet, hurusom af de till [47.]
dessa konsistorier anslagna medel icke ens kunnat beredas tillgång för
godtgörande af den löneminskning, som förorsakats konsistorievaktmästaren
i Strengnäs till följd deraf att den del af hans lön, som tillförene af stiftets
presterskap till honom erlagts, den 1 maj 1898 enligt beslut af stiftets
prestmöte upphört att utgå, hvadan ingen annan utväg återstått än att
låta denna godtgörelse af statskontoret med 482 kronor 36 öre förskotteras.

Under framhållande att otvifvelaktigt jemväl andra dylika bidrag, som
tillförene frivilligt erlagts, komme att upphöra, angåfvos korteligen såsom
ändamål, hvarför det af Kongl. Maj:t äskade anslaget vore behöfligt: betäckande
af statskontorets omförmälda förskott; fortfarande bidrag till den
ifrågavarande vaktmästarens aflöning; tillfälliga utgifter, som vore af den
beskaffenhet, att staten icke gerna kunde undandraga sig deras gäldande;
samt betäckande af dels före år 1897 uppkomna, år 1900 qvarstående
brister i domkapitlens expeditionskassor, dels vissa mindre efter år 1897,
såsom det syntes mera tillfälligtvis, uppkomna sådana brister.

Det för år 1901 beviljade anslaget har redan till största delen måst
tagas i anspråk. Under år 1900 har nämligen förskottsvis anordnats, för
att af detta anslag ersättas, förutom för godtgörande af omförmälda utaf
statskontoret förskjutna 482 kronor 36 öre, lönefyllnad åt den nämnde
konsistorievaktmästaren för ecklesiastikåret 1900—1901 med 241 kronor
18 öre samt för betäckande af brister i domkapitlens expeditionskassor
vid 1897 års slut. 102 kronor 32 öre och vid 1898 års slut 961 kronor
54 öre. I följd häraf voro genast vid 1901 års ingång att af samma års
anslag ersätta tillsammans 1,787 kronor 40 öre. Härtill bör läggas ett
belopp af 197 kronor 49 öre, utgörande den del af år 1899 under förskottstitel
anvisade 5,197 kronor 49 öre, som icke kunnat betäckas af det
för år 1900 beviljade extra anslaget å 5,000 kronor och som enligt
Kongl. Maj:ts beslut skall af 1901 års anslag ersättas. Vidare har såsom
lönefyllnad åt bemälde vaktmästare för ecklesiastikåret 1901 —1902 anvisats
241 kronor 18 öre. Äfven torde böra erinras derom att —
sedan domkapitlet i Karlstad förmält att, då underdånig ansökning om
pension för ordinarie vaktmästaren hos domkapitlet L. E. Axberg, hvilken
af hög ålder och sjuklighet vore urståndsatt att sköta sin tjenst, ej ansetts
kunna bifallas, domkapitlet föranstaltat om hans intagande å Karlstads
stads fattiggård samt att domkapitlet, för att bereda honom något bättre
vilkor än understödshjonen i allmänhet derstädes åtnjöte, af vaktmästarearfvodet,
som utgjorde omkring 365 kronor, låtit till fattigvården utbetala
100 kronor för år — Kongl. Maj:t, på domkapitlets hemställan och då
sig visat att genom ifrågavarande utbetalning afiöningen till vikarierande

212

Åttonde hnfvudtiteln.

vaktmästaren blifvit alltför knapp, förordnat, att af domkapitlets expeditionskassas
tillgångar finge till vikarierande vaktmästaren tills vidare utgå
ett extra arfvode af 100 kronor årligen, så länge enahanda belopp utbetalades
för Axbergs vård och underhåll. Vidare har Kongl. Maj:t, med
bifall till en af domkapitlet i Vexiö gjord hemställan, medgifvit, att med
dervarande expeditionskassas medel finge från och med år 1901 tills vidare
bestridas kostnaderna för skrifmaterialier hos domkapitlet, hvilka kostnader
hittills bestridts af konsistorienotarien genom egna medel. Att till följd
af sistnämnda båda beslut brister, må vara till mindre belopp, skola
framkallas uti dessa domkapitels expeditionskassor, är alltför sannolikt.
Dessutom är att märka, att till kammarrätten redan äro remitterade ansökningar
om betäckande af brister i domkapitels expeditionskassor vid
1899 års slut med tillsammans 1,535 kronor 3 öre.

Ehuruväl af hvad ofvan blifvit anfördt är uppenbart, att det i så betydande
mån redan i anspråk tagna anslaget för år 1901 blir otillräckligt
och att till följd af inträdd prisstegring å alla områden ökade kostnader
för fyllande af domkapitlens expeditionskassors oundgängliga behof för år
1902 äro att emotse, så att ett anslag af allenast 2,500 kronor för sistnämnda
år icke kommer att blifva tillräckligt, anser jag mig likväl icke
böra ifrågasätta någon förhöjning i det enligt ett så nyligen af Riksdagen
fattadt beslut begränsade anslagsbeloppet, utan hemställer alltså, det Kongl.
Maj:t täcktes på extra stat för år 1902 af Riksdagen äska samma belopp,
som af 1900 års riksdag beviljades, eller 2,500 kronor, att användas för
betäckande af brister i domkapitlens expeditionskassor samt för oförutsedda,
oundgängliga behof vid deras expeditioner.

Universiteten.

[48.] På derom af vederbörande gjord framställning tillstyrker jag, att

Lärare i finsk-Rongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad för åren
”^''VpsX3 1899, 1900 och 1901 egt rum, till arfvode åt en lärare vid universitetet i
Upsala, som kan finnas villig och lämplig att derstädes meddela undervisning
i jinsk-ugriska språk, särskild! lappska och finska, på extra stat
för år 1902 bevilja ett anslag af 2,500 kronor.

[49.] På Kongl. Maj:ts framställning beviljades vid senaste riksdag för an u—u-

ställande under ytterligare sex år vid universitetet i Upsala af lektorer i

Upsala.’ tyska, franska och engelska språken ett anslag af 36,000 kronor, hvaraf på
extra stat för år 1901 anvisades 6,000 kronor. Jag tillstyrker nu i under -

Åttonde hnfvudtiteln.

213

dålighet, att Kougl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom
att af omförmälda anslag må på extra stat för år 1902 anvisas ett belopp
af 6,000 kronor.

Det under éh följd af år till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser [50.]
vid universitetsbiblioteket i Upsala beviljade extra anslag å 2,500 kronor universitetshar
för åren 1900 och 1901 bestämts till ett förhöjdt belopp af 3,500 h‘b1lTpSt^kaet 1
kronor. I enlighet med vederbörandes framställning hemställer jag, att
Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att till dylika arfvoden jemväl
för år 1902 bevilja ett extra anslag af 3,500 kronor.

Till uppförande och utrustning, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med [51.]
uppgjorda ritningar och förslag, af en ny laboratoriebyggnad för institutio-Nybyggnad för
nen för allmän och analytisk kemi vid universitetet i Upsala beviliadeksenaste riksdag, på framställning af Kongl. Maj:t, ett anslag af 294,408 upsala.
kronor, hvaraf på extra stat för år 1901 anvisades ett belopp af 150,000
kronor. Jag hemställer nu, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att af omförmälda anslag på extra stat för år 1902 anvisa ytterligare

100,000 kronor.

Sedan 1900 års riksdag anmält, att Riksdagen, med bifall till Kongl. [52.]
Maj:ts derom gjorda framställning, för utgifvande i tryck af vederbör- utgifvande i
ligen granskade anteckningar efter föreläsningar, hållna inom juridiska f[^nianf
fakulteterna vid rikets universitet, på extra stat för år 1901 anvisat ettefter juridiska
anslag af 4,000 kronor att användas enligt de närmare föreskrifter, föreläfm"SarKongl.
Maj:t kunde finna godt bestämma, anbefalde Kongl. Maj:t genom
nådigt bref den 25 maj 1900 kanslern för rikets universitet att, efter
vederbörande juridiska fakulteters hörande, inkomma med utlåtande och
förslag i fråga om nämnda medels användande för det afsedda ändamålet;
och efter det kanslern med eget underdånigt utlåtande den 7
november 1900 till Kongl. Maj:t öfverlemnat infordrade yttranden och
förslag i ämnet, faststälde Kongl. Maj:t den 30 i samma månad för anslagets
användande följande bestämmelser:

l:o) kanslern för rikets universitet eger att från ifrågavarande anslag
anvisa medel för utgifvande från trycket, helst i bokformat, af vederbörligen
granskade anteckningar efter föreläsningar, hållna inom de
]uridiska fakulteterna vid rikets universitet; börande kanslern för de
med dylikt understöd utgifna anteckningar bestämma skäligt pris;

2:o) ansökning om understöd från ifrågavarande anslag skall före
den 15 februari det är, för hvilket anslaget är afsedt, ingifvas till veder -

214

Åttonde hufvudtiteln.

[52.] börlig juridisk fakultet, hvilken har att före den 1 derpå följande mars
till kanslern öfverlemna inkomna ansökningar jemte eget utlåtande i
ärendet;

3:o) ansökning, som icke göres af föreläsaren sjelf, bör, för att
kunna vinna bifall, vara åtföljd af dennes uttryckliga tillstånd till anteckningarnas
utgifvande:

4:o) fakultet skall före den 1 november nyss] sagda år till ecklesiastikdepartementet
insända redogörelse för hvad under året medelst
bidrag från berörda anslag från trycket utgifvits eller förberedes till utgifvande,
hvilken redogörelse skall vara åtföljd af 8 exemplar af de utgifna
anteckningarna.

I sitt berörda underdåniga utlåtande omförmälde kanslern, bland annat,
hurusom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund i sitt uti ärendet afgifna
yttrande meddelat, att i anledning af Riksdagens ifrågavarande beslut
till fakulteten inkommit en skrifvelse från tre af juridiska föreningen i
Lund utsedde komiterade, i hvilken skrifvelse desse anhållit, det fakulteten
måtte utverka, att utaf det af Riksdagen till juridiska läroböckers
tryckande anslagna beloppet medel måtte tillhandahållas föreningen för
tryckning af professorn A. O. Winroths kollegier i förmögenhetsrätt och
eventuelt föreläsningar i familjerätt, samt att fakulteten med anledning
af denna skrift äfvensom en framställning af docenten Knut Wicksell
efter inhemtande af nödiga upplysningar beslutit göra hemställan derom
att af ifrågavarande anslag följande belopp måtte anvisas, nämligen:

dels 1,000 kronor till juridiska föreningen i Lund såsom bidrag till
kostnaden för redan verkstäldt utgifvande af »kompendium i svensk förmögenhetsrätt»; dels

800 kronor till samma förening såsom bidrag till kostnaderna
för mångfaldigande och utgifvande af kollationerade anteckningar efter
professor Winroths offentliga föreläsningar i föräldrarätt, förmynderskapsrätt,
arfsrätt och öfrig slägträtt;

dels ock 700 kronor åt docenten Wicksell såsom bidrag till kostnaderna
för utgifvande å trycket af de utaf honom under vårterminen
1900 hållna föreläsningar i nationalekonomi.

Vidare torde jag få erinra, hurusom professor J. Hagströmer i Upsala
den 31 december 1900 på gjord underdånig ansökning erhållit tjenstledighet
under år 1901 för att egna sig åt utgifvande af de utaf honom
vid universitetet i Upsala hållna föreläsningar i straffrätt; och jag har
all anledning att antaga, att för utgifvande i tryck af dessa föreläsningar,
hvilka för visso äro af vigt såväl för undervisningen som för
lagskipningen, ett betydligt understöd af statsmedel blifver nödvändigt.

Åttonde hufVudtiteln.

215

Af hvad här ofvan angifvits framgår, att den sak, hvilken ifrågavarande
anslag afsett att främja, blifvit föremål för lifligt intresse, och
behöfligheten af anslagets utgående äfven under år 1902 är uppenbar.

Jag hemställer derför, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
för utgifvande i tryck af vederbörligen granskade anteckningar efter
föreläsningar, hållna inom juridiska fakulteterna vid rikets universitet,
på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 4,000 kronor, att användas
enligt de närmare föreskrifter Kongl. Maj:t kan finna godt bestämma.

Sedan 1895 års riksdag på Kongl. Maj:ts framställning för anställande [53.]
under sex år vid universitetet i Lund af lektorer i tyska, franska och Universitetsengelska
språken beviljat 36,000 kronor, har af detta anslag för hvartdera lej^r 1
af åren 1896—1901 anvisats 6,000 kronor till nämnda ändamål. Hela
anslaget är således nu disponerad!; och hafva med anledning deraf vederbörande
akademiska myndigheter gjort framställning om utverkande af
förnyadt anslag för ändamålet till samma belopp som förut varit bestämdt.

Att ifrågavarande lektorsinstitution visat sig vara af värde för de
moderna språkstudiernas framgångsrika bedrifvande vid universitetet, är
väl kändt; och åt universitetet i Upsala har jemväl, enligt beslut af 1900
års riksdag, för enahanda ändamål beviljats fortsatt extra anslag för sex
års tid. Jag tillstyrker derför i underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes
till Riksdagen göra framställning derom att för anställande under ytterligare
sex år vid universitetet i Lund af lektorer i tyska, franska och
engelska språken beviljas ett anslag af 36,000 kronor och deraf på extra
stat för år 1902 anvisas ett belopp af 6,000 kronor.

Likaledes hemställer jag, att, på det kamreraren vid universitetet i [54.]
Lund Oscar Gerhard Regnell må fortfarande komma i åtnjutande af det lönetillägg
honom vid 1891 års riksdag beviljade personliga lönetillägg, Kongl. Maj:t k^-erar™!''
täcktes föreslå Riksdagen att såsom personligt lönetillägg åt Itegnell för o. G.Regneii.
år 1902 på extra stat anvisa samma belopp som det för år 1901 anslagna
eller 750 kronor, deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Större akademiska konsistoriet vid universitetet i Lund har, med an- [55.]
ledning af derom gjord framställning från filosofiska fakultetens Imma- Arfvode åt
nistiska sektion, i underdånighet anhållit, att ett personligt extra ordinarie
professorsembete i nordisk arkeologi och fornnordisk språkkunskap måtte Söderberg,
inrättas för docenten Sven Otto Magnus Söderberg och härför utverkas årligt
anslag af 1,500 kronor, med rätt för honom till ålderstillägg i likhet med

216

Åttonde fanfvudtiteln.

[56.]

Anslag för ei
lärareplats i
entomologi
i Lund.

öfrige extra ordinarie professorer, eller, derest detta icke skulle vinna
Kongl. Maj:ts bifall, att åt Söderberg måtte utverkas ett extra anslag,
såsom under en lång följd af år till honom utgått, med det belopp,
hvartill samma anslag för åren 1900 och 1901 bestämts, eller 3,000 kronor.

Denna konsistoriets anhållan understödjes af kanslern för rikets universitet.

Ifrågavarande ärende har redan vid ett föregående tillfälle, den 30
november 1900, af mig i underdånighet anmälts inför Kongl. Maj:t; och
behagade Kongl. Maj:t da i nåder tillägga Söderberg professors namn,
heder och värdighet, hvarjemte Kongl. Maj:t förordnade, att ärendet skulle
ånyo anmälas i sammanhang med öfriga anslagskraf från universitetet
i Lund.

Efter min mening synes det icke vara skäl att hos Riksdagen nu
begära inrättande af en personlig extra ordinarie professur för Söderberg.
Deremot torde, med hänsyn till Söderbergs långa, förtjenstfulla och nitiska
verksamhet i universitetets tjenst, ett personligt arfvode åt honom fortfarande
böra utgå med samma belopp och under enahanda vilkor, som
för åren 1900 och 1901 varit honom beviljadt.

Jag tillstyrker derför i underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att såsom särskild! arfvode åt professor Söderberg för år 1902
anvisa ett extra anslag af 3,000 kronor, att utgå med vilkor att Söderberg
under nämnda år egnar sin tjenst åt universitetets i Lund historiska
museum samt mynt- och medaljkabinett.

Kongl. Maj:t föreslog 1900 års riksdag att för uppehållande'' af under1visning
i entomologi och vård af de entomologiska samlingarna vid universitetet
i Lund på extra stat för år 1901 bevilja ett belopp af 3,000
kronor.

I anledning af denna Kongl. Maj:ts proposition beviljade Riksdagen
för berörda ändamål det äskade anslaget, att utgå under förutsättning att
fullt lämplig person för tjenstgöringens bestridande funnes att tillgå.

I Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1900 angående regleringen af
utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel anfördes härom: Då antalet
af dem, hvilka i vårt land egnade sig åt entomologiska studier,
icke torde vara så stort, att det kunde med visshet påräknas, att någon
fullt kompetent person alltid vore att tillgå för uppehållandet af en lärarebefattning
i ämnet vid Lunds universitet, hade Riksdagen ansett beviljandet
af anslag för ifrågavarande ändamål böra vara beroende derpå, att härtill
förefunnes fullt lämplig person. På grund af i statsrådsprotokollet meddelade
upplysningar syntes det kunna antagas, att, derest anslaget bevil -

Åttonde hufvudtiteln.

217

jades, förordnande att uppehålla undervisningen och vårda de entomologiska
samlingarna skulle komma att meddelas för docenten vid nämnda
universitet Simon Fredrik Bengtsson, hvilken förut bestridt sådan tjenstgöring.
I anledning af dessa upplysningar hade Riksdagen icke velat
motsätta sig anslagets beviljande; dock ansåge Riksdagen detsamma böra
få utgå endast under förutsättning att fullt lämplig person för bestridande
af ifrågavarande tjenstgöring funnes att tillgå.

Efter underdånig föredragning af Riksdagens skrifvelse i berörda punkt
anbefaldes kanslern för rikets universitet att, efter vederbörandes hörande,
till Kongl. Maj:t inkomma med förslag till bestämmelser rörande användningen
af ifrågavarande extra anslag; och sedan kanslern, till åtlydnad
häraf, för fastställelse öfverlemnat ett af filosofiska fakultetens vid universitetet
i Lund matematisk-naturvetenskapliga sektion uppgjordt och af
det större akademiska konsistoriet godkändt förslag i omförmälda hänseende,
behagade Kongl. Maj:t den 17 oktober 1900 i nåder fastställa följande
bestämmelser rörande undervisning i entomologi och vård af de entomologiska
samlingarna vid universitetet i Lund:

att föreståndaren vid entomologiska afdelningen af zoologiska institutionen
tillförordnas af universitetskanslern efter förslag af matematisknaturvetenskapliga
sektionen och det mindre konsistoriets hörande;

att föreståndaren skall under zoologie professorns öfverinseende hafva
närmaste uppsigten öfver de entomologiska samlingarna med afseende på
såväl deras noggranna vårdande och bevarande i bästa skick som deras
behöriga ordnande för vetenskapligt bruk; samt

att föreståndaren skall under lästerminerna föreläsa offentligt två timmar
i veckan öfver entomologi (systematik och biologi) samt öfver ämnet
för föreläsningarna samråda med professorn i zoologi, dock att på lämplig
årstid föreläsningar må kunna utbytas mot entomologiska exkursioner.

Större akademiska konsistoriet vid universitetet i Lund anhåller nu,
att ett belopp af 3,000 kronor måtte för ifrågavarande ändamål uppföras
på ordinarie stat och anför såsom skäl härför, dels att en sådan persons
anställande fortfarande vore behöfligt, på det att de vid universitetet befintliga
högst betydliga entomologiska samlingarna måtte komma den
vetenskapliga undervisningen till nytta och med visshet erhålla sakkunnig
vård, dels ock att utsigterna att för uppehållandet af en lärarebefattning
i entomologi erhålla en fullt kompetent person blefve vida större, derest
lärareplatsen vore fast, än om den skulle tillsättas för ett år i sänder.

Hvad konsistoriet sålunda föreslagit har af kanslern för rikets universitet
förordats.

liih. till Riked. Prat. 1901. 1 Sami. I Afd.

[56.]

28

218

Åttonde hufvudtiteln.

Sedan denna framställning inkommit till Kongl. Maj:t, har, enligt
hvad jag inhemtat, docenten Bengtsson förordnats att under år 1901
vara föreståndare för entomologiska afdelningen af zoologiska institutionen
vid universitetet i Lund.

Då anslag för ifrågavarande ändamål fortfarande är af behofvet påkalladt,
men tillräckliga skäl icke synas mig föreligga att nu begära uppförande
på ordinarie stat af dylikt anslag, utan detsamma lämpligen torde,
åtminstone för närvarande, böra äskas allenast såsom ett extra anslag med
det dervid af Riksdagen fastade vilkor, tillstyrker jag, det Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att för uppehållande af undervisning i entomologi
och vård af de entomologiska samlingarna vid universitetet i Lund på
extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 3,000 kronor, att utgå under
förutsättning att fullt lämplig person för tjenstgöringens bestridande tinnes
att tillgå.

[57.] Till aflöning åt en assistent i matematik vid universitetet i Lund har

Assistent i Riksdagen på extra stat för hvartdera af åren 1900 och 1901 beviljat ett
''"mwé?sintifans 1ag ;>f 1,500 kronor. Då upplyst blifvit, att behofvet af en dylik lärares
i Lund. anställande äfven för år 1902 gör sig gällande, hemställer jag, att Kongl.
Maj:t måtte af Riksdagen äska till aflöning åt eu assistent i matematik
vid universitetet i Lund ett anslag på extra stat för år 1902 af 1,500
kronor.

[58.] Sedan Riksdagen under en följd af år till arfvoden åt extra biträden

Extra biträdenmd universitetsbiblioteket i Lund på extra stat anvisat ett belopp af 1,500
tltsbibiiotJketkronor, blef, på Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, anslaget i fråga
i Lund. för år 1900 höjdt till 2,500 kronor, med hvilket belopp anslaget, enligt
beslut af 1900 års riksdag, skall utgå jemväl under år 1901. Med anledning
af vederbörande akademiska myndigheters nu gjorda hemställan i
denna fråga, tillstyrker jag. att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket i Lund på extra
stat för år 1902 anvisa ett belopp af 2,500 kronor.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

[59.] Till arfvode åt en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska insti Amanuens

vid tutets medicinska poliklinik å serafimerlasarettet har Riksdagen på extra
polikilnufen* åstat för år 1901 beviljat ett anslag af 750 kronor. Då upplyst blifvit,
serafimer- att behofvet af en dylik amanuens jemväl för år 1902 föreligger, hein lasarettet.

Åttonde hufvudtiteln. 319

ställer jag, att Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till arfvode
åt en amanuens vid institutets medicinska poliklinik å seratimerlasarettet
på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 750 kronor.

Under flere föregående år har lärarekollegiet vid karolinska inediko- [00.]
kirurgiska institutet framhållit behofvet af anslag till aflönande af enAmanucn» v
amanuens vid institutets kirurgiska poliklinik å serafimerlasarettet. Så var
ock förhållandet i den skrifvelse, i hvilken lärarekollegiet frambar de seratimerinstitutets
anslagsbehof, till hvilkas fyllande kollegiet anhöll om nådig ,!lsarettetpropositions
aflåtande till 1900 års riksdag. Sedan lärarekollegiet i nämnda
skrifvelse påvisat behöfligheten af en amanuens vid den medicinska polikliniken,
hvarom förmälts i nästföregående punkt, anförde kollegiet vidare:

De skäl, som nndragits till stöd för kollegiets anhållan om anslag till
aflönande af en amanuens vid den medicinska polikliniken, gälde i hufvudsak
äfven beträffande behofvet af en amanuens vid den kirurgiska polikliniken
å serafimerlasarettet. Anställandet af en amanuens å sistnämnda
poliklinik hade visserligen redan möjliggjorts derigenom, att såsom arfvode
åt honom årligen anvisats det s. k. kirurgiska stipendiet, utgörande omkring
400 kronor. Men dels vore detta en alldeles för knapp ersättning för
hans ansträngande arbete, dels borde icke, såsom kollegiet redan anmärkt
vid frågan om anslag till amanuensen vid den medicinska polikliniken,
der samma förhållande egt rum, institutets för andra ändamål afsedda
stipendiefonder användas till aflöning åt de för sjukvårdens och undervisningens
behöriga bestridande nödvändiga tjensteman!]en. Den dagliga
handledningen af de studerande, som besökte polikliniken, hvilade till stor
del å amanuensen derstädes, emedan vederbörande professor jemväl hade
att sköta den kliniska undervisningen. Med det under de senare åren
alltjemt ökade antalet besökande på polikliniken och inrättandet derstädes
af en särskild operationssal hade naturligtvis äfven antalet utförda operationer
betydligt ökats, och då dessa operationer, vid hvilka de studerande
ofta tillstädesvore, till största delen utfördes af amanuensen, hade derigenom
amanuensens arbetstid måst i väsentlig mån förlängas. En följd af det
omfattande och ansvarsfulla arbete, som sålunda ålåge amanuensen och
hvilket lände undervisningen till stor nytta, vore, att kompetensfordringarna
för tjensten måst skärpas, så att på senare tiden endast legitimerade
läkare blifvit till amanuenser antagna. Vid detta förhållande vore det så
mycket mera olämpligt, att såsom arfvode åt ifrågavarande amanuens användes
ett stipendium, som vore behöfligt såsom en välförtjent uppmuntran
åt medicine studerande eller kandidater, hvilka ådagalagt framstående flit
samt intresse och fallenhet för kirurgi.

220

Åttonde hufvndtiteln.

I skrifvelse till kanslern för rikets universitet den 10 september 1900
har lärarekollegiet, under påvisande af att behofvet af anslag till aflöning
af ifrågavarande amanuens fortfarande gjorde sig gällande, hemstält om
utverkande å extra stat för år 1902 af ett anslag å 750 kronor till arfvode
åt denne amanuens.

Kanslern har nu liksom föregående år framhållit den stora vigten af
att anslag för berörda ändamål beviljas.

Af hvad sålunda förekommit anser jag den nu ifrågavarande amanuensens
behöflighet vara till fullo ådagalagd, hvarför jag får i underdånighet
tillstyrka, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till
arfvode åt en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska institutets kirurgiska
poliklinik å serafimerlasarettet på extra stat för år 1902 anvisa ett
belopp af 750 kronor.

[61.] Riksdagen har på extra stat för år 1901 beviljat ett anslag af 750

Amanuens vidkronor såsom arfvode åt en amanuens vid oftalmiatriska ''polikliniken å
po lik™ [fiken
serafimer- utaf en dylik amanuens äfven för år 1902, får jag föreslå, att Kongl.
lasarettet. yjaj.fc täcktes hos Riksdagen hemställa, att till arfvode åt en amanuens vid
karolinska mediko-kirurgiska institutets oftalmiatriska poliklinik å serafimerlasarettet
måtte på extra stat för år 1902 anvisas ett belopp af 750 kronor.

[62.] Med anledning af vederbörandes anhållan om fortfarande anslag till

Amanuens vidarfvode åt en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska institutets gyneSyikHn°ikfmka
kologiska klinik, för hvilket ändamål anslag under en följd af år beviljats,
får jag tillstyrka, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till arfvode
åt en dylik amanuens jemväl för år 1902 på extra stat anvisa ett belopp
af 900 kronor.

[63.] I skrifvelse till kanslern för rikets universitet har lärarekollegiet vid

Vaktmästare-karolinska mediko-kirurgiska institutet anhållit om kanslerns medverkan
hygicniskiTin ^riill att hos Riksdagen måtte begäras anvisande på extra stat för år
»titutionen. 1902 af 500 kronor till vaktmästarebiträde vid hygieniska institutionen; och
har lärarekollegiet dervid angående behofvet af detta anslag anfört följande.

Den hygieniska institutionen åtnjöte icke särskilt anslag för vaktmästare,
utan hade hittills måst bestrida utgifterna för denne äfvensom
för renhållning m. m. med det ordinarie anslaget, hvilket uppginge till
allenast 1,200 kronor årligen och i sin helhet behöfdes för undervisningen,
inköp af instrument, kemikalier och försöksdjur, de senares underhåll

Åttonde hnfvndtiteln.

221

m. in. Då nu eu stor del af anslaget åtginge till vaktmästarebiträde och
dylikt, hade anslaget visat sig vara otillräckligt för undervisningens behof.
Den hygieniska institutionen vid institutet disponerade öfver 8 rum och
hade derjemte del i auditorium. Alla dessa lokaler med tillhörande förstugor
måste ordentligt städas och renhållas. Och då under de senaste åren antalet
af de med hygieniska laborationer arbetande varit ganska stort, hade
i följd deraf institutionens kostnader för renhållning och vaktmästarehjelp
betydligt ökats. Härtill komme, att de hygieniska laborationer, hvilka
utfördes å institutionen af läkare, som åstundade kompetens till förste
provinsialläkaretjenst, äfvensom af personer, som i öfrigt önskade att i
praktiskt eller vetenskapligt syfte utbilda sig i hygien, måste, då hygienen
för närvarande såväl för sin utveckling som för den praktiska tillämpningen
hufvudsakligen arbetade med bakteriologiska metoder, till stor del komma
att bestå i bakteriologiska arbeten. Men dylika arbeten kräfde synnerlig
omtanke och varsamhet från institutionens sida; vaktmästarehjelp af hvarjehanda
slag vore nödvändig för förberedande arbeten, biträde vid experimenten,
tillsyn öfver försöksdjuren m. m.; och af lätt insedda skäl erfordrades
den mest minutiösa renlighet i rummen. En vaktmästares anställande
vid institutionen blefve derför förr eller senare en nödvändighet.
Dock torde af sparsamhetsskäl härmed ännu någon tid kunna anstå, derest
medel bereddes till ersättning åt särskilda, för de olika sysslornas utförande
i anspråk tagna personer. Enligt de senare årens erfarenhet uppginge utgifterna
för ifrågavarande ändamål till omkring 500 kronor årligen.

Kanslern har vid anmälan af institutets anslagsbehof tillstyrkt bifall
till lärarekollegiets nu nämnda framställning.

På grund af hvad sålunda i ärendet blifvit anfördt och med erinran
om den stora vigten af att eu institution, vid hvilken bakteriologiska undersökningar
bedrifvas, må till sitt förfogande erhålla nödiga medel, på
det att den största möjliga renlighet och noggrannhet derstädes skall kunna
iakttagas till förekommande af smittämnenas spridning, hemställer jag i underdånighet,
det Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till vaktmästarebiträde
vid karolinska mediko-kirurgiska institutets hygieniska institution
på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 500 kronor.

De skäl, som föranledt Kongl. Maj:ts under flere föregående år hos
Riksdagen gjorda och af densamma bifallna framställningar om anslag till
uppehållande såväl af den pediatriska kliniken vid Kronprinsessan Lovisas
vårdanstalt för sjuka barn som af en pediatrisk poliklinik i hufvudstaden,
ega, på sätt af vederbörandes förnyade framställning i ämnet framgår,

[64.]

Kliniker för
barnsjukdomar.

222 Åttonde hHfvudtiteln.

fortfarande giltighet. Fördenskull hemställer jag i underdånighet, det
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1902 anvisa:

till en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vård -

anstalt för sjuka barn ............................................... kronor 1,800: —

och till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm » 2,800: —

under vilkor, hvad sistnämnda anslag beträffar, att Stockholms stad för
polikliniken tillskjuter samma belopp för år 1902.

[65.] Enär det vid de senaste riksdagarne beviljade anslag af 500 kronor

Materiel för till anskaffande och underhåll af materiel för ojtalmiatriska. kliniken vid
"''kiimTeu.Sk:ikarolinska mediko-kirurgiska institutet fortfarande är behöflig!, får jag i
underdånighet tillstyrka, det Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för
omförmälda ändamål på extra stat för år 1902 anvisa samma belopp eller
500 kronor.

[66.] Vidare hemställer jag, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att

Teckningar ■: anslag å 1,500 kronor må, i likhet med hvad för de senare åren egt

VtÄgarum, på extra stat för år 1902 beviljas till bekostande af teckningar i vetenskapliga
ändamål vid .karolinska mediko-kirurgiska institutet.

[67.] I skrifvelse den 5 december 1900 till kanslern för rikets universitet

Ordnande åt har lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet hemstält om
anatomiska utverkande å extra stat för år 1902 af följande anslagsbelopp för instituiustitntionenstets
patologisk-anatomiska institution, nämligen: 4,000 kronor för ord8a“''3r
ilande af institutionens samlingar, 5,600 kronor för inköp af 20 laboratoriemikroskop
till institutionen samt 2,900 kronor för inköp af två större
arbetsmikroskop för institutionens lärare jemte andra mindre instrument
eller tillsammans 12,500 kronor. ,

Förevarande framställning har tillkommit på förslag af professorn i
patologisk anatomi vid institutet C. Sundberg, hvilken rörande behofvet
af ifrågavarande anslag uti en till lärarekollegiet stäld skrift anfört hufvudsakligen
följande.

Under om- och tillbyggnaderna vid den patologiska institutionen åren
1893—1894 hade dess samlingar af anatomiska preparat af utrymmesskäl
måst fördelas på skilda lokaler och derigenom kommit i den största oordning.
Dessa delvis mycket värdefulla samlingar utgjorde för närvarande
omkring 4,000 nummer. En exakt siffra vore omöjlig att angifva just
på grund af det oordnade tillstånd, hvari museet befunne sig. Den störa
betydelse, samlingarna hade för undervisningen, hade emellertid länge gjort

Åttonde hnfvndtiteln.

223

det högeligen önskvärd!, att de ånyq ordnades på ett sätt, som gjorde
dem tillgängliga vid den offentliga undervisningen och för de studerandes
sjelfstudium. Framför allt hade det varit bristande arbetskrafter och brist
på penningmedel, som alltjemt fördröjt det nödiga ordnandet och kompletterandet
af samlingarna, men till en del hade detta också berott på det
under de senaste åren förutsedda ombytet af föreståndare för samlingarna.
Ty det läge i öppen dag, att samlingarnas nyordnande lämpligast borde
öfverlåtas på den nytill trä dande lärare, hvilkens undervisning de i första
rummet vore egnade att tjena.

Om det också med hänsyn endast till undervisningen vore möjligt
att ännu något år fördröja samlingarnas ordnande eller att genom fördelning
af arbetet dermed på flere år möjliggöra dess utförande af den vid
institutionen anstälda ordinarie personalen, så vore det deremot för samlingarnas
hotade bestånd af största vigt, att de ofördröjligen finge genomgripande
tillsyn. Det härmed förbundna arbetet kunde emellertid icke
fullgöras ensamt af lärarne och amanuenserna vid institutionen, då dessas
tid redan förut vore fullt upptagen af undervisningen samt af de med
denna förenade löpande göromålen. Ett tillfälligt biträde med nödig skicklighet
för ifrågavarande ai''beten, preparationer, montering och katalogisering,
efter anvisning af samlingarnas föreståndare, borde derför anställas.
Med beräkning att ett år torde åtgå för arbetets utförande af en person
— oberäknadt institutionspersonalens deltagande deri — samt att ett
månadtligt arfvode af 100 kronor vore minsta skäliga ersättning, skulle
arbetshjelpen kräfva inalles 1,200 kronor. För inköp af sprit och andra
konserveringsvätskor, för komplettering af glaskärl, för monteringsmaterial
in. in. borde dessutom beräknas minst 2,800 kronor, enligt följande

specifikation:

till denaturerad 95 % sprit, 1,000 liter å 67 öre .................. kr. 670: —

» formalin, 300 liter å kr. 2: 25 ..................................i......... » 675: —

» glycerin, 300 liter å » 1: 25 ........................................ » 375: —

» diverse salter................................................................................ » 32: —

» signaturer, 4,000 å 3 öre..................................................... » 120: —

» glaskärl af olika storlek .......................................................... » 800: —

» skrif- och monteringsmaterial.................................................. » 18: —

» omdestillering af sprit samt oförutsedda och diverse utgifter
....... » 110: —

kr. 2,800: —.

För att på ett tillfredsställande sätt betrygga det patologisk-anatomiska
museets bestånd, ordnande och närmast nödiga komplettering skulle således
erfordras eu summa af tillsammans 4,000 kronor.

224

Åttonde hnfvudtiteln.

Det nämnda behofvet vore emellertid icke det enda, som för närvarande
vore trängande för institutionen. Det vore äfven nödvändigt att i
den närmaste framtiden inköpa nya mikroskop och en del andra för histologiska
arbeten nödiga instrument, oumbärliga för den ordinarie undervisningen
såväl som för den vetenskapliga forskningen vid institutionen.
Den patologiska histologiens grundväsentligaste betydelse för den praktiskt
medicinska utbildningen vore sedan lång tid tillbaka erkänd i vårt land,
och undervisningen häri utgjorde eu lika vigtig del af den patologiska
anatomiens läroområde som undervisningen vid obduktionsbordet. Enligt
examensstadgarne vore också godkänd särskild pröfning i patologisk histologi
vilkor för afläggande af medicine licentiatexamen. Till fullgörande
af denna obligatoriska undervisning disponerade patologiska institutionen
för närvarande öfver 18 laboratoriemikroskop, alla af äldre typer. Häri
vore också medräknade de 4 å 6 mikroskop, som alltjemt vore bundna
vid lärarnes samt de ordinarie och extra ordinarie amanuensernas arbetsplatser.
För den offentliga undervisningen blefve derigenom endast 12
ä 14 mikroskop lediga. Då emellertid de studerandes antal efter beräkning
för det senaste årtiondet i medeltal uppginge till omkring ett femtiotal
samtidigt närvarande deltagare i de mikroskopiska öfningarna och tidvis
utgjort ända till 60 å 70 deltagare, insåges lätt de svårigheter, som deraf
vållades. Under sådana förhållanden vore det nämligen nödvändigt, att
4 till 5 studerande sloge sig tillsammans om ett instrument, eller, med
andra ord, att 4/5 af deltagande under väntan på instrument stode sysslolösa,
förspillande tid och förlorande intresse. Något egentligt sjelfstudium
kunde härvid ej gerna påräknas, och läraren vore beröfvad hvarje möjlighet
att tillse, att verkligen alla studerande finge tillfälle studera förelagda
preparat. Då det hufvudsakligen vore under tjenstgöringstiden vid institutets
patologiska afdelning, som studierna i speciel patologisk histologi
för medicine licentiatexamen bedrefves, vore det äfven nödvändigt, att denna
undervisning, som måste begränsas till en öfning i veckan under 8 månaders
tid, verkligen gjordes så effektiv som möjligt. Ett hufvudvilkor härför
vore, att hvarje student förfogade öfver ett mikroskop. Med beräkning
att tio af de till ett femtiotal uppgående deltagarne i förenämnda öfningar
af egna medel kunde skaffa sig instrument, behöfde institutionen, utom
de förut befintliga, minst 20 nya laboratoriemikroskop för studenterna..
I enklaste utrustning, men af god qvalitet och behöflig hållbarhet kostade
hvarje sådant instrument 241 kronor 20 öre, hvilket för 20 mikroskop
utgjorde 4,824 kronor och, med beräkning af 15 % å denna summa för
tull och frakt, inalles i rundt tal 5,600 kronor.

Såsom redan nämnts, hade institutionen icke ett enda tidsenligt

Åttonde hufrndtiteln. 225

bättre mikroskop, hvadan också institutionens vetenskapligt arbetande
lärare vore synnerligen beroende i sina arbeten. Det läge i sakens natur,
att desse icke skulle kunna följa med och deltaga i sin samtids vetenskapliga
eröfringar på detta fält, om icke de moderna bjelpmedlen stode
dem till buds. En följd häraf hade också blifvit, att lärarne genom tillfälliga
lån af enskilda och för egna medel sökt i trängande fall hjelpa
sig fram. För ett ostördt arbete vore det naturligen nödvändigt, att institutionen
tillhandahölle lärarne instrument, hvilkas höga pris dessutom
för de flesta omöjliggjorde inköp deraf för egna medel. Två dylika
tidsenliga och nöjaktigt utrustade instrument, afsedda för de vid institutionen
arbetande lärarne, kunde icke beräknas till lägre kostnad, inclusive
tull och frakt, än 2,500 kronor. För inköp af en mikrotom för
preparation af mikroskopiska snitt, af parafininbäddningsugn in. in. behöfdes
dessutom 400 kronor.

Då den patologiska institutionen saknade utväg att af sitt årliga
materielanslag vare sig för tillfället eller framdeles bestrida utgifter för
tillgodoseende af ifrågavarande behof, återstode endast att söka utverka
nådig proposition till Riksdagen om det erforderliga beloppet.

Kanslern för rikets universitet har förordat bifall till den gjorda
framställningen.

Med anledning af hvad sålunda förekommit och då nuvarande förhållanden
inom berörda institution måste vara mycket hinderliga för undervisningen
i ett för läkarekonsten vigtigt ämne, hemställer jag i underdånighet,
att Ivongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för ordnande af
karolinska mediko-kirurgiska institutets patologisk-anatomiska institutions
samlingar samt för inköp af instrument för nämnda institution på extra
stat för år 1902 anvisa ett belopp af 12,500 kronor.

Allmänna läroverken och pedagogierna.

Vid min framställning under punkten 18 angående inrättandet af 80 [68.]

nya lärarebefattningar vid de allmänna läroverken fäste jag uppmärk-Tiiiföiiip löuesamheten
på att ett bifall till denna framställning skulle medföra en höj-f?^""^ **
ning med 40,000 kronor af anslaget till tillfällig löneförbättring åt lärarne«Umänna lärovid
de allmänna läroverken och pedagogierna, hvilket för år 1901 utgår pveed''ago^ierna
med 429,725 kronor, under det att deremot anslaget till arfvoden åt extra»»»» “»rfvoden
och vikarierande ämneslärare, som för år 1901 utgör 150,000 kronor, tii/ariernnde
skulle kunna minskas med 90,000 kronor. Med hänvisning till den be- ämuesiärare.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 29

226 Åttonde hufvudtiteln.

räkning, som i sammanhang med nämnda framställning gjorts, hemställer
jag derför, att Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att på extra stat för
år 1902 anvisa

dels till beredande af tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna
läroverken och pedagogierna, att utgå efter samma grunder som för
år 1901, ett belopp af 469,725 kronor,

dels ock till arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de
allmänna läroverken ett anslag af 60,000 kronor.

[69.] Med hänvisning till hvad jag i fråga om ny anordning af militär Anskaffande

aföfningarna vid de allmänna läroverken under punkten 19 yttrat om bemaferieMör
hofvet af vissa anslag för en gång, hemställer jag, det Kongl. Maj:t täcktes
miiitäröfnin-föreslå Riksdagen att till anskaffande af vapen och materiel för militärga^1n1V^iade
öfningarna vid de allmänna läroverken på extra stat för år 1902 bevilja
läroverken. et,t anslag af 113,000 kronor.

Högre skolor för qvinlig ungdom.

[70.] Med anledning af en utaf Kongl. Maj:t gjord framställning beviljade

itesestipendieri900 års riksdag på extra stat för år 1901 ett anslag af 6,000 kronor till
resestipendier åt föreståndarinnor och lärarinnor vid högre skolor för
skolor för qvinlig ungdom och samskolor, under de vilkor och bestämmelser Kongl.
qdomgocJT Maj:t kunde finna godt föreskrifva. Efter underdånig anmälan af detta
samskolor. Riksdagens beslut behagade Kongl. Maj:t enligt nådig kungörelse den 25
maj 1900 förordna:

att föreståndarinna eller lärarinna vid undervisningsanstalt af oinförmäld
beskaffenhet, hvilken ville komma i åtnjutande af understöd från
ifrågavarande medel till företagande af studieresa år 1901, skulle före den
15 januari samma år till Kongl. Maj:t inkomma med underdånig ansökning
derom;

att i ansökningen borde uppgifvas dels ändamålet med och planen för
resan, dels ock den derför beräknade tiden och det understödsbelopp, som
åstundades; samt

att ansökningen skulle vara åtföljd af vederbörligt intyg rörande den
sökandes tjenstgöring, äfvensom examensbetyg och öfriga handlingar, hvilka
sökanden ville till stöd för sin anhållan åberopa.

Då på de skäl, som lågo till grund för berörda framställning och
hvilka fortfarande ega full giltighet, anslag för ifrågavarande ändamål är

Åttonde hufyudtiteln.

227

nödigt jemväl för år 1902, hemställer jag, att Kongl. Maj:t ville föreslå
Riksdagen att till resestipendier åt föreståndarinnor och lärarinnor vid
högre skolor för qvinlig ungdom och samskolor, under de vilkor och bestämmelser
Kongl. Maj:t kan finna godt föreskrifva, anvisa på extra stat
för år 1902 ett belopp af 6,000 kronor.

Högre lärarinneseminariet.

I underdånig skrifvelse den 28 november 1900 erinrar direktionen
öfver högre lärarinneseminariet, att till bestridande af utgifterna för seminariet
och den dermed förenade normalskolan för flickor för närvarande

följande medel vore att tillgå:

ordinarie lönemedel ................................................................. kronor 39,150:

tillfälliga löneförbättringsinedel ............................................. » 3,250: —

expensmedel ............................................................................... * 6,350:

extra anslaget till fjerde årskursen ......... » 3,000: —

» » » undervisning i huslig ekonomi......... » 5,000: —

elevafgifterna i normalskolan omkring .............. 8 36,500: —

Summa kronor 93,250

Af dessa medel utginge de ordinarie lönemedlen och de tillfälliga
löneförbättringsinedlen till de ordinarie lärarnes och lärarinnornas aflöning;
anslaget till fjerde årskursen användes för sitt speciela ändamål
med undantag af en jemförelsevis ringa summa (omkring 100 kronor),
som från detta anslag ginge till vissa för alla läroverkets afdelningar
gemensamma expenser (gas och rengöring); anslaget till undervisningen i
huslig ekonomi ginge till seminariets hushållsskola för bestridande af dess
utgifter (för hvilka i särskild räkenskap redovisades) med undantag af
400 kronor, som hushållsskolan inbetalade till seminariets kassa till ersättning
för den undervisning (i bokföring och affärsräkning), som af en
af normalskolans lärarinnor meddelades i hushållsskolan.

Vidare framhåller direktionen, hurusom detta läroverks inkomster till
en början räckt väl till de nödiga utgifternas bestridande, så att under
1880-talet till och med ej obetydliga besparingar kunnat göras, men att
under det sistförfiutna årtiondet förhållandet mellan läroverkets inkomster
och utgifter småningom stält sig annorlunda, så att under de senaste åren
utgifterna öfverskjutit inkomsterna och de besparade medlen måst användas
för att täcka skilnaden.

[71.]

betäckande af
brist m. m.

228 Åttonde hufvudtiteln.

De omständigheter, som föranledt denna förändring i läroverkets ekonomiska
vilkor, vore, enligt hvad direktionen vidare anför, följande:

l:o) Vissa väsentliga förändringar och utvidgningar af undervisningen
i seminariet, bestående hufvudsakligen deri, att ett antal af den med
seminariet förenade normalskolans lärarinnor, för närvarande sju, af direktionen
förordnats att i seminariet undervisa i speciel metodik samt deltaga
i elevernas praktiska utbildning i hvar sina ämnen, hvarigenom naturligtvis
deras tjenstgöring i normalskolan minskats och en ej obetydlig ökning af
lärarekrafterna i normalskolan blifvit erforderlig. Äfven i flere andra
stycken hade undervisningen vid seminariet under det senaste årtiondet
utvidgats och förstärkts, i samma mån som en större valfrihet medgifvits
eleverna. Så hade ökad tid anslagits åt undervisningen i pedagogik, svenska
språket, tyska språket, matematik, kemi och fransk talöfning, hvarjemte
undervisning äfven i tyska språkets talande införts vid läroverket.

2:o) En småningom vidtagen höjning af de extra ordinarie lärarnes
och lärarinnornas i seminariet och normalskolan arfvoden, hvilken höjning
dels i fråga om den fasta lärarepersonalen haft karaktären af ålderstillägg,
dels ock nödvändiggjorts af konkurrensen med de privata skolorna om
dugliga lärarekrafter.

3:o) Inrättandet af nya aflönade befattningar vid läroverket, nämligen
bibliotekarie, protokollsförare och räkenskapsbiträde.

4:o) Utvidgningen af läroverkets lokal med den år 1889 indragna föreståndarinnebostaden,
hvarigenom uppstått en ny årlig utgift för hyresersättning
åt seminarieföreståndarinnan med 550 kronor.

5:o) Tilldelandet af en årlig hyreshjelp af 400 kronor åt adjunkten
vid lärovei''ket, sedan adjunktsbefattningen från och med den 1 juli 1894
blifvit besatt med ordinarie innehafvare, och höjning af rektors hyresersättning
från och med den 1 juli 1889 från 1,200 till 1,500 kronor.

6:o) Omfattande yttre och inre reparationer å läroverkshuset, hvilka
reparationer under 1890-talet hufvudsakligen bestått i plåttakets omläggning
och . det nya takets målning, inköp af ny ångpanna för den större
värmeledningen samt omfattande reparationer för öfrigt å de båda värmeledningarna,
omläggning och nyläggning af ett större antal uppslitna golf
och de nya golfvens oljestrykning, målning af väggar och tak i några
klassrum och förbättring af den artificiela belysningen i flertalet af dessa
rum samt reparation och omläggning af dränerings- och vattenledningsrör
å lekplatsen och i trädgården, hvartill komme, att, med anledning af undervisningens
utsträckning till eftermiddagarne, artificiel belysning måst anordnas
i åtskilliga lokaler, der sådan belysning förut saknats.

7:o) Reparationer af inredningsmaterielen och anskaffning af en be -

Åttonde hufvudtiteln.

229

tydande mängd ny inredningsmateriel, såsom skolpulpeter, bokskåp, material- [71.]
skåp och gymnastikmateriel.

8:o) Utgifter för undersökningar och eskissritningar för det tillämnade
nya läroverkshuset, hvilka utgifter med ett undantag bestridts af läroverkets
egna medel.

9:o) De stegrade prisen på ved, koks, tryckeriarbete m. m.

Sedan direktionen i sin nyssberörda skrifvelse härefter anmärkt, att
de under punkterna l:o), 2:o) och 3:o) angifna omständigheterna medfört
en betydlig stegring af läroverkets extra lönestat, hvilken år 1889 uppgått
till 22,111 kronor, men år 1895 stigit till 27,616 kronor och år 1899 utgjort
28,703 kronor, anför direktionen vidare: Med anledning af de ökade
utgifterna hade direktionen i början af år 1894 beslutit att från och med
höstterminen samma år höja elevafgiften i flertalet af normalskolans klasser
med 5 kronor per termin. Denna höjning hade ökat läroverkets inkomster
med omkring 2,000 kronor om året, men detta tillskott till inkomsterna
hade ej uppvägt de ökade utgifterna. Att tillgripa en ytterligare höjning
af elevafgifterna i normalskolan funne direktionen vanskligt, enär normalskolan,
såsom varande en öfningsskola för seminariets elever, borde hafva
lägre afgifter än de konkurrerande privata flickskolorna; och det återstode
derför direktionen icke någon annan utväg än att ingå till Kong].

Maj:t med en underdånig hemställan om åtgärder för vinnande af en förhöjning
af de till läroverket utgående anslagen. Med ingifvandet af en
dylik hemställan hade anstått ett par år af den anledning, att direktionen
varit sysselsatt med att bereda ett förslag angående en väsentlig utvidgning
af normalskolan och uppförande af ny lokal för detta läroverks räkning
och att det synts direktionen lämpligt att framlägga förslaget rörande
en reglering af läroverkets affärer i sammanhang med planen för den utvidgade
normalskolans stat. Men då nu, genom 1900 års riksdags afslag
å Kongl. Maj:ts proposition om anslag till nybyggnad för normalskolan,
den nämnda omorganisationsplanen måst tills vidare uppskjutas, ansåge sig
direktionen ej längre kunna dröja med en framställning om ökadt anslag
till läroverket.

För att visa läroverkets ekonomiska ställning och motivera de förslag
rörande ytterligare anslag, som direktionen ämnade framställa, har direktionen
lemnat en öfversigt öfver läroverkets inkomster, med undantag af
ordinarie lönemedel, löneförbättringsmedel äfvensom hufvudsakligen anslagen
till fjerde årskursen och till undervisning i huslig ekonomi, samt
de läroverkets utgifter, som med dessa inkomster skulle bestridas, dels
under år 1899 enligt läroverkets hufvudbok och dels under år 1900,

230

Åttonde hufvudtiteln.

[71.]

hvarvid beträffande sistnämnda år vissa utgiftsposter förslagsvis beräknats.
Enligt denna öfversigt hafva berörda inkomster under år 1899 utgjorts af:

elevafgifter i normalskolan .............................................

expensmedel...........................................................................

tillskott till expenser från fjerde årskursens medel
» » lärarinnelön från hushållsskolan.............

kr.

36,745

6,350

105

400

samt motsvarande utgifter:

extra lönestaten .........................................................

räntor och amorteringar å lån i huset...............

lektorernas och adjunktens hyreshjelp ...............

rektorns och föreståndarinnans hyresersättning

extra betj eningens arfvoden .....................................

nya inköp (böcker samt undervisnings- och

materiel) ...........................................................

reparation och underhåll af huset........................

tryckeri- och annonskostnader................................

Summa kr. 43,600
............ kr. 28,703

utvisande således en brist af 5,826 kronor 49 öre.
Inkomsterna under året 1900 utgjorde åter:

»	5,829:	34
»	2,800:	—
»	2,050:	—
»	1,650:	—
dnings- »	1,009:	26
»	1,067:	08
.............. »	1,009:	29
m.) ... »	5,308:	52
Summa kr.	49,426:	49

elevafgifter................................................................................	Kronor	36,367	50
expensmedel...............................................................................	»	6,350	—
tillskott från fjerde årskursens medel.............................	»	105	—
» » hushållsskolan................................................	»	400	—
Summa kronor 43,222 och utgifterna under samma år beräknades sålunda:	50
extra lönestaten...................................................................	kronor	29,134	50
räntor och amorteringar å lån i huset .. .......................	»	5,813	34
lektorernas och adjunktens hyreshjelp..............................	»	2,800	—
rektorns och föreståndarinnans hyresersättning ...............	»	2,050	—
extra betjeningens arfvoden ................................................	»	1,650	—
nya inköp (böcker, undervisnings- och inredningsmateriel)	»	1,050	—
reparation och underhåll af huset.......................................	»	900	—
tryckeri- och annonskostnader................................................	»	1,593	74
driftkostnader, (lyse, bränsle, vatten, renhållning m. m.)	»	5,699	—
Summa kronor 50,690	58.

Åttonde hufvudtiteln. 231

Under år 1900 skulle alltså de beräknade utgifterna komma att öfver- [71.]
skjuta inkomsterna med 7,468 kronor 8 öre.

Till förklaring af utgiftsposten för räntor och amorteringar å lån i
läroverkshuset har direktionen meddelat följande: Då direktionen år 1875
för läroverkets räkning öfvertagit det nuvarande skolhuset, hade detta hus
varit behäftadt med en skuld å 118,509 kronor 81 öre, nämligen till
riksgäldskontoret 59,000 kronor, till Stockholms stads brandkontor 39,900
kronor och till Stockholms inteckningsgarantiaktiebolag 19,609 kronor
81 öre. A dessa lån hade sedan dess genom årliga amorteringar afbetalts
40,437 kronor 67 öre, hvadan för närvarande återstode en skuldsumma
af 78,072 kronor 14 öre, nämligen af riksgäldskontorets lån 34,429
kronor 30 öre, af brandkontorets lån 32,700 kronor och af inteckningsgarantiaktiebolagets
lån 10,942 kronor 84 öre.

Slutligen anför direktionen: Skilnaden mellan inkomster och utgifter

under de föregående åren och en del af bristen för år 1900 hade direktionen
kunnat betacka af tillgängliga medel, men den återstående bristen för
år 1900, som enligt beräkning uppginge till 5,235 kronor 99 öre, saknade
direktionen utväg att betacka.

Hvad anginge det tillskott till läroverkets inkomster, som blefve erforderligt
för de närmast följande åren, hade direktionen ingen anledning
antaga, att skilnaden mellan inkomster och utgifter skulle ställa sig väsentligt
annorlunda då än under år 1900, utan ansåge, att beräkningen
för år 1900 borde läggas till grund för uppskattningen af behofvet äfven
för de närmaste åren. Enligt denna beräkning skulle läroverket behöfva
ett tillskott till sina inkomster af i rundt tal 7,500 kronor om året. Men
då direktionen, om möjligt, ej borde vägra bifall till en af lektorerna och
adjunkten vid läroverket ingifven ansökning om en förhöjning af till dem
utgående hyreshjelp, motsvarande den, som Stockholms stadsfullmägtige
redan beviljat lektorerna och adjunkterna vid stadens allmänna läroverk,
och då en dylik förhöjning skulle medföra en ytterligare utgift af 500
kronor om året, syntes det erforderliga årliga tillskottet böra bestämmas
till 8,000 kronor.

På grund häraf har direktionen — med förmälan tillika, att densamma,
när byggnadsfrågan blifvit afgjord, ämnade inkomma med förslag
till ny stat för läroverket — i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t
täcktes dels af tillgängliga medel ställa till direktionens disposition en
summa af 5,250 kronor till betäckande af bristen i läroverkets tillgångar
för år 1900, dels ock hos Riksdagen göra framställning om ett anslag
till läroverket af 8,000 kronor att årligen från och med år 1901 tills
vidare utgå.

232 Åttonde hnfvudtiteln.

Såsom af direktionens skrifvelse framgår, har det under de senare
åren visat sig omöjligt att med förhanden varande medel uppehålla verksamheten
vid seminariet och den dermed förenade och för seminariet nödvändiga
normalskolan på ett något så när tillfredsställande sätt. Sedan
alla tillgängliga medel blifvit förbrukade, har derför en brist för år 1900
uppstått, till hvilkens betäckande direktionen alldeles saknat tillgång. På
grund häraf har Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 21 december 1900
anbefalt statskontoret att till direktionens förfogande utbetala det för tillfället
erforderliga beloppet eller högst 5,250 kronor af under händer varande
medel. Bristen för hvart och ett af de följande åren har
direktionen beräknat till 8,000 kronor och anhåller om utverkande
af ett anslag af detta belopp för år 1901 och följande år. Genom
den redogörelse för seminariets ekonomiska förhållanden, som direktionen
meddelat, synes mig vara ådagalagdt, att det begärda beloppet
är till fullo erforderligt, derest vårt enda högre lärarinneseminarium, som
har att utbilda lärarinnor för de högre flickskolornas öfre klasser, skall
kunna på ett tidens fordringar motsvarande sätt lösa sin uppgift. Då
emellertid i sammanhang med ny lokal för seminariet och normalskolan
en partiel omorganisation af dessa läroverk torde komma att ifrågasättas,
finner jag lämpligast att de för åren 1901 och 1902 behöfliga anslagen
begäras på extra stat. Dessa båda anslag utgöra tillsammans 16,000

kronor, och lägges dertill bristen för år 1900, 5,250 kronor, blir det er forderliga

beloppet 21,250 kronor.

Jag hemställer derför, att Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att till
betäckande af brist i högre lärarinneseminariets anslag vid 1900 års slut
samt till uppehållande af undervisningen vid seminariet under åren 1901
och 1902 på extra stat för år 1902 bevilja ett anslag af 21,250 kronor.

[72.] För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet

Tillfällig iöne-af tillfällig löneförbättring jemväl för år 1902, att utgå efter samma
förbättring. grun(jer som pör år 1901 beviljats, tillstyrker jag, att Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1902 anvisa enahanda
belopp som för år 1901 eller 3,250 kronor.

[73.] Med anledning af direktionens för högre lärarinneseminariet under Fjerde

ära- dåniga framställning om fortfarande anslag dels för uppehållande af den

kurs m. m. vy seminarjet anordnade valfria fjerde årskursen dels ock för beredande af

undervisning i huslig ekonomi får jag, under åberopande af de skäl, som
förut anförts för beviljande af anslag för dessa ändamål, i underdånighet

Åttonde hufvudtiteln.

233

hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning om
anvisande på extra stat för år 1902 af samma belopp som förut eller
för uppehållande af den valfria fjerde årskursen vid högre lärarinneseminariet
3,000 kronor och

för undervisning i huslig ekonomi vid seminariet och den dermed förenade
normalskolan för flickor 5,000 kronor.

Folkundervisningen.

Till uppehållande under år 1902 af undervisningen uti den vid folk- [74.]
skollärare seminariet i Göteborg anordnade parallelldassen erfordras, enligt Uppehållande
af domkapitlet derstädes, efter vederbörande seminarierektors hörande, med ningenTaé
skrifvelse den 7 november 1900 till ecklesiastikdepartementet lemnad upp- vid seminagift,
följande belopp: GöteWg och

till en extra ordinarie adjunkt........................................................ kr.

» en lärare vid seminariets öfningsskola................................... »

» lärare i öfningsämnena ............................................................. »

» belysning, uppvärmning, renhållning, läkarearfvode m. m. »
Till dessa belopp böra läggas 1,700 kronor till stipendier åt
behöfvande elever, hvaraf beräknats 800 kronor för vår -

1,800: —
1,500: —
1,083: 75
766: 25

Kalmar

anordnade

parallel klasserna.

terminen 1902 och 900 kronor för höstterminen samma
år. Eleverna i parallelklassen uppflytta nämligen vid
början af höstterminen i fjerde seminarieklassen, och i
denna bruka stipendiebeloppen bestämmas något högre
än i de lägre klasserna ............................................................ » 1,700: —

Summa kr. 6,850: —

Rektor vid folkskolelärarinneseminariet i Kalmar har till domkapitlet
derstädes uppgifvit, att för uppehållande under år 1902 af undervisningen
i den parallelklass, som vore vid seminariet anordnad, erfordrades ett be -

lopp af 5,800 kronor, enligt följande fördelning:

arfvode åt en extra ordinarie adjunkt........................................ kr. 1,800: —•

» » en lärarinna i öfningsskolan ................. » 1,500: —

för uppehållande af undervisningen i öfningsämnena.............. » 600: —

till belysning, uppvärmning, renhållning m. m. ........................ » 200: —

» stipendier åt eleverna.................................... » 1,700: -

Summa kr. 5,800: —

Bill. till Rilcsd. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 30

234

Åttonde hnfvndtiteln.

[75.]

Gymnastikbyggnad
vid
folkskolelärareseminariet
i
Göteborg.

Mot den af rektor lemnade uppgiften har domkapitlet i skrifvelse till
ecklesiastikdepartementet den 31 oktober 1900 förklarat sig icke hafva
något att erinra.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för uppehållande af undervisningen
uti de vid folkskolelärareseminariet i Göteborg och folkskolelärarinneseminariet
i Kalmar anordnade parallelklasser på extra stat för år 1902
bevilja ett belopp af 12,650 kronor.

Med skrifvelse den 20 april 1892 öfverlemnade domkapitlet i Göteborg
till Kongl. Maj:t en af rektor vid folkskolelärareseminariet i Göteborg gjord
framställning, det domkapitlet måtte hos Kongl. Maj:t utverka, att en till
gymnastik- och slöjdlokal afsedd byggnad måtte få på seminariets område
uppföras och att härför nödiga medel måtte anvisas.

Efter att i sin berörda framställning hafva utredt behofvet af att en
ny byggnad uppfördes för slöjdundervisningen, förmälde rektor, att den
sålunda ifrågasatta nya byggnaden påkallades äfven af andra skäl och
dervid främst hänsyn till gymnastikundervisningen. I afseende härå anfördes:
Redan vid gymnastikinspektionen år 1878 hade dåvarande rektor

anmält behofvet af egen gymnastiklokal. Samma, behof förefunnes fortfarande,
och det skulle blifva i ännu högre grad känbart, om undervisningen
i detta ämne komme att i någon mån utvidgas. Seminariet begagnade
Göteborgs realläroverks gymnastiksal. Denna vore i och för sig
mycket förträfflig, och seminariet kunde icke hoppas att erhålla egen lokal
af sådan storlek; men, förutom att en så stor lokal icke erfordrades, hade
nämnda anordning för gymnastikundervisningen så stora olägenheter med
sig, att önskan att erhålla egen gymnastiksal vore lätt förklarlig. Härvid
fäste sig rektor ej så mycket vid den omständigheten, att den använda
lokalen vore förhyrd och att seminariet sålunda skulle kunna genom uppsägning
komma att stå utan gymnastiksal, såsom det åtskilliga år derförut
händt, då en dylik lokal användts; ty för det dåvarande hade rektor ingen
anledning att befara något sådant. Men oafsedt denna omständighet qvarstode
dock andra, från hvilka man icke så lätt kunde bortse. Realläroverkets
sal finge af seminariet begagnas endast om aftnarne mellan klockan
5 och 7, och den vore belägen 20 å 25 minuters väg från seminariet.
Den angifna tiden torde ej vara den lämpligaste för gymnastiköfningarna
och ännu mindre för skjutöfningarna, hvilka måste delvis företagas vid
gassken. Det omförmälda afståndet från seminariet vållade ännu större
svårigheter. Vid läsordningens upprättande måste noggrant iakttagas, att

Åttonde hufvudtiteln.

235

annan lektion ej utsattes på timme, som föreginge gymnastiklektion.
Mången gång kunde ej förekommas, att lektion å seminariet infölle på
tid, som närmast föreginge den timme, hvilken måste lemnas ledig, och i
sådant fall gjorde eleverna en förlust i tid af omkring en och en half
timme. Läge gymnastiklokalen intill seminariet, kunde de två lägre klasserna
erhålla en half timmes gymnastiktid hvarje dag, hvilket skulle vara
i hög grad främjande för elevernas fysiska utveckling; gynmastiköfningarna
skulle ock derigenom bättre kunna öfvervakas, och man sluppe att om
aftnarne sända eleverna, som nästan alla bodde i närheten af seminariet,
bort till en annan stadsdel, hvilket försvårade öfvervakandet af deras sedliga
lif. Barnen i öfningsskolan kunde vid de praktiska öfningarna
bättre tillgodoses, om läraren dagligen vore på platsen. Ingen kunde begära,
att han för de i normalplanen bestämda gymnastiköfningarna på 20
minuter skulle komma ut till seminariet.

Domkapitlet, som med sin ofvanberörda skrifvelse till Kongl. Maj:t
öfverlemnade rektors framställning jemte tillhörande ritning och handlingar,
deribland kostnadsförslag, slutande å i rundt tal 20,000 kronor,
vitsordade de af rektor omnämnda olägenheterna vid användandet af förhyrd
gymnastiklokal och särskilt det flere gånger inträffade ombytet af sådan
lokal; och hemstälde domkapitlet i underdånighet om anvisande af statsmedel
för ifrågavarande byggnads uppförande samt om fastställande af
den uppgjorda ritningen med en mindre förändring.

Öfverintendentsembetet,till hvilken myndighet ärendet remitterades, hemstälde
i underdånigt utlåtande den 31 maj 1892, att ritningarna, hvilka icke
från embetets sida föranledde väsentliga anmärkningar, måtte i några angifna
hänseenden förändras.

Sedan emellertid 1893 års riksdag efter nådig proposition beviljat anslag
till inredande af slöjdlokal inom källarvåningen af seminariets hufvudbyggnad,
har frågan i öfrigt hvilat, till dess jag den 1 december 1898,
efter det seminariets rektor låtit dels vidtaga erforderliga förändringar å
ofvanberörda af öfverintendentsembetet i hufvudsak gillade ritning, dels
uppgöra nytt kostnadsförslag med afseende å den förändrade ritningen,
slutande å 24,300 kronor, anmodade embetet att inkomma med utlåtande
öfver berörda ritning och kostnadsförslag.

öfverintendentsembetet yttrade med anledning häraf i skrifvelse den
13 december 1898 hufvudsakligen, att kostnaden för den tilltänkta byggnaden
borde antagas komma att uppgå till åtminstone 31,000 kronor samt
att, då byggnadens läge icke vore att förorda och genom följande af det
framlagda ritningsförslaget allenast skulle vinnas en byggnad, som i allmänhet
och särskildt med hänsyn till dåmera rådande åsigter i ämnet

[75.]

236

Åttonde hufvudtiteln.

[75.] måste anses mer eller mindre förfelad, embetet hemstälde, huruvida icke
med bygget kunde anstå till dess en ny, i olika hänseenden tjenligare plan
för detsamma blefve uppgjord.

Domkapitlet, som anmodades att efter rektors hörande afgifva yttrande
öfver hvad öfverintendentsembetet sålunda anfört, öfverlemnade med skrifvelse
den 8 mars 1899 infordrade utlåtanden från såväl rektor som inspektor
vid seminariet, af hvilka handlingar inhemtades, att på andragna grunder
rektor tillstyrkt nådigt godkännande af den ursprungliga byggnadsplanen
samt att inspektor och domkapitlet deri instämt, inspektor dock med stor
tvekan, enär han ansåge den påtänkta planen visserligen fylla ett ögonblickligt
behof, men dock i det hela taget vara mindre val hopkommen,
i det densamma syntes taga hänsyn mera till kostnader och andra sådana
omständigheter än till seminariets berättigade kraf och bästa.

Sedan öfverintendentsembetet befalts att i ärendet afgifva förnyadt
utlåtande, infordrades från föreståndaren vid gymnastiska centralinstitutet
upplysning, huruvida de af ortsmyndigheterna i förevarande hänseende
föreslagna anordningarna kunde anses med hänsyn till gymnastikundervisningen
antagliga.

I sitt med anledning häraf afgifna utlåtande yttrade föreståndaren
hufvudsakligen: att han ansåge den föreslagna salen, hvilken skulle hålla
en yta af 9X16 meter, för liten för vuxne mäns öfningar; att gymnastiksalen
i fråga ej borde understiga 13 X 27 meter för att den skulle lemna
nöjaktigt utrymme för de öfningar, som deri skulle ega rum; att en sådan
säl helst borde hafva en höjd af 7 meter och att höjden ej finge understiga
6,5.meter; samt att tillräckligt stora afklädningsrum borde finnas och
tillfälle till bad borde beredas.

öfverintendentsembetet lät nu i eskiss uppgöra ritningar till uppförande
af gymnastikhus, dervid det dock till följd af byggnadsplatsens inskränkthet
blef nödvändigt att begränsa gymnastiksalens dimensioner från
af föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet påfordrade 27 meter i
längd och 13 meter i bredd till resp. 20 och 10 meter, hvaremot öfriga af
honom låsom nödiga och nyttiga ansedda anordningar kunde tillgodoses.

öfver de sålunda upprättade ritningarna afgåfvos yttranden af rektor
och domkapitlet, hvilka lemnade ritningarna utan egentlig anmärkning, hvarjemte
öfverintendentsembetet införskaffade å orten uppgjorda kostnadsberäkningar,
slutande å en summa af 46,000 kronor.

Med skrifvelse den 30 januari 1900 öfverlemnade öfverintendentsembetet
till Kongl. Maj:t, jemte kostnadsförslag, berörda inom embetet
upprättade ritningar till gymnastikhus, deri skulle inrymmas, utom gym -

Åttonde hnfrudtiteln.

287

nastiksal med tillhörande tambur och förrådsrum, äfven två lärosalar med [75.]
dertill hörande tamburer.

Emellertid anbefalde Kongl. Maj:t genoiu nådig remiss den 12 juni
1900 öfverintendentsembetet att i ärendet inkomma med förnyadt utlåtande
och dervid taga i öfvervägande, huruvida kostnaderna för det ifrågasatta
gymnastikhuset kunde nedbringas derigenom att de lärosalar, som skulle
anordnas i gymnastikhuset, i stället inreddes i seminariebyggnaden.

Med anledning häraf har öfverintendentsembetet låtit uppgöra ritningar,
utvisande dels ett gymnastikhus ämnadt att förläggas norr om seminariets
hufvudbyggnad och innehållande allenast gymnastiksal med förstuga
samt afklädnings-, förråds- och duschrum, dels ock ett sätt för anordnande
af två lärosalar i hufvudbyggnadens souterrainvåning, hvarigenom emellertid
förflyttning af den nuvarande, till sagda byggnad förlagda trädgårdsmästarebostaden
till andra lokaler inom byggnaden nödvändiggjorts.

Efter det öfverintendentsembetet satt domkapitlet i tillfälle att öfver
sistberörda ritningar sig yttra, har domkapitlet i ärendet hört seminariets
rektor, hvilken förklarat sig, om än med vissa betänkligheter, för sin del
godkänna de ifrågavarande ritningarna, dock att rektor, som särskildt beklagade,
att ett följande af samma ritningar skulle orsaka ett betydligt
inkräktande på seminariets lekplan, förmält, att han af anförda skal icke
kunde biträda förslaget, i hvad detsamma afsåge den nya trädgårdsmästarebostaden,
utan hemstälde, att i stället för anordnande af en dylik den
nuvarande seminarieträdgårdsmästaren skulle erhålla viss årlig hyresersättning;
och har domkapitlet i härefter afgifvet utlåtande förklarat sig instämma
uti hvad rektor anfört.

I den skrifvelse af den 13 november 1900, hvarmed öfverintendentsembetet
öfverlemnat berörda ritningar jemte kostnadsberäkningar till Kongl.

Maj:t, har embetet dels tillkännagifvit, att kostnaden för inredande af
lärosalar och ny trädgårdsmästarebostad i hufvudbj7ggnaden — för hvilken
kostnads betäckande enligt embetets förmodan något särskildt statsanslag
icke komme att äskas —- enligt inom embetet verkstälda beräkningar
komme att uppgå till ungefär 4,500 kronor, dels ock framhållit, att, då den
enligt embetets förslag för trädgårdsmästaren afsedda nya bostadslägenhet,
bestående af tambur, ett rum och kök med sekundär dager, vore till arealen
större och i fråga om inredning fullt jemförlig med den bostad, trädgårdsmästaren
för närvarande innehade, samt afsedt vore att vidtaga ytterligare
åtgärder för att i den nya bostaden utestänga kyla och drag, de
anmärkningar rektor mot denna bostad framstält syntes embetet icke förtjena
afseende, hvarjemte embetet vidare beträffande kostnaden för det nya
gymnastikhusets uppförande i enlighet med embetets senaste förslag erinrat,

238

Åttonde hufvudtiteln.

[76.]

Gymnastikbyggnad
vid
folkskoleJärarinneseminariet
i
Kalmar.

att uti denna kostnad, som belöpte sig till 40,000 kronor, inginge såväl
ett belopp af 1,000 kronor för anordnande af ny lekplan som ock en
summa af 4,000 kronor — mot 2,500 kronor i det tidigare förslaget —
för anskaffande af nödig gymnastikattiralj, eller enahanda belopp, soin
anslagits för sådan attiralj vid det nyinrättade seminariet i Landskrona.
Af hvad i ärendet förekommit framginge, såvidt embetet kunde finna, att,
förutom det att fullt tillfredsställande anordningar för beredande icke blott
af lärosalar utan äfven af trädgårdsmästarebostad kunde inom seminariets
hufvudbyggnad åvägabringas, ett tillräckligt stort och efter tidens fordringar
i öfrigt lämpadt gymnastikhus kunde för ett belopp af 40,000 kronor
— till hvilket belopp, enligt 1900 års riksdags medgifvande, en gymnastikbyggnad
finge vid seminariet i Kalmar uppföras — jemväl vid seminariet
i Göteborg komma till utförande.

Då enligt Kong! Maj:ts nådiga stadga för folkskolelärareseminarierna
i riket den 29 januari 1886 undervisning skall vid sådant seminarium
meddelas i gymnastik, men de nuvarande anordningarna för ifrågavarande
undervisning vid folkskolelärareseminariet i Göteborg, hvarest för seminariet
afsedd gymnastiklokal saknas och fördenskull sådan lokal måste på
betydligt afstånd från seminariet förhyras, af vederbörande myndigheter
förklarats vara i hög grad otillfredsställande, tillstyrker jag i underdånighet,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till uppförande, i hufvudsaklig
öfverensstämndse med de af öfverintendentsembetet senast derför
uppgjorda ritningar och förslag, af en gymnastikbyggnad vid folkskolelärareseminariet
i Göteborg bevilja ett belopp af 40,000 kronor och häraf
på extra stat för år 1902 anvisa 20,000 kronor.

Sedan 1900 års riksdag, med anledning af Kongl. Maj:ts framställning, till
uppförande af en gymnastikbyggnad vid folkskolelärarinneseminariet i Kalmar
beviljat ett belopp af 40,000 kronor och deraf anvisat 25,000 kronor på
extra stat för år 1901, har Kongl. Maj:t täckts genom nådigt bref den 25
maj 1900 ställa förberörda, af Riksdagen för år 1901 anvisade belopp till
öfverintendentsembetets disposition att för dermed afsedt ändamål användas.

I öfverensstämmelse med af öfverintendentsembetet i skrifvelse den 20
november 1900 gjord underdånig framställning, tillstyrker jag nu, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1902 anvisa
återstoden af omförmälda anslag eller 15,000 kronor.

Åttonde hnfvudtiteln.

239

Sedan 1900 års riksdag, i anledning af Kongl. Maj:ts framställning, [77.]
till uppförande af erforderliga byggnader för ett folksko [elär arinnesemina-Uppförande af
rinna i Landskrona beviljat ett extra anslag af 218,000 kronor och derafj,"^^1^
anvisat 124,000 kronor att utgå under år 1901, har Kongl. Maj:t täckts foikskoiegenom
nådigt bref den 16 november 1900 ställa förberörda af Riksdagen ;

för år 1901 anvisade belopp till öfverintendentsembetets disposition att för Landskrona.

, dermed afsedt ändamål användas.

Jag tillstyrker, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra
stat för år 1902 anvisa utaf omförmälda beviljade anslag ett belopp af

65,000 kronor.

Sedan 1900 års riksdag, på Kongl. Majds derom gjorda framställning, [78.]
jemte det medel beviljats för uppförande af erforderliga byggnader för ett Uppehållande
folkskolelärarinnéseminarium i Landskrona, tillika för begynnande af verk- ^!nugnednc"-]’
samheten vid nämnda seminarium vid början af höstterminen 1900 och foiksk-oieuppehdllande
af undervisningen vid seminariet under samma termin äfven- Jninåriet i
som vår- och höstterminerna 1901 på extra stat för år 1901 uppfört ett Landskrona,
belopp af 17,800 kronor, har ofvannämnda seminarium från och med början
af läsåret 1900—1901 trädt i verksamhet.

Kostnaderna för det nya seminariet under år 1902 skulle, enligt en
från seminariets rektor genom domkapitlet i Lund infordrad uppgift,
komma att uppgå till 18,860 kronor 32 öre efter följande beräkning:

Arfvode till en tillförordnad rektor.................	kr. 3,500: —
»	» » extra ordinarie adjunkt.........	» 1,800: —
»	» » extra ordinarie adjunkt för
	höstterminen 1902 efter 1,800
	kronor pr år...........................	» 821: 43
	» tillfälligt biträde............................	» 375: —
»	» två extra ordinarie lärarinnor vid
	öfningsskolan..................................	* 3,000: —
»	» en teckningslärare........................	» 424: 60
»	» » musiklärare.................................	» 625: 30
	» » slöjdlärarinna............................	» 531: 27
»	» » gymnastiklärare .......................	» 294: 72
	» » lärare i trädgårdsskötsel.......	» 135: —

Uppvärmning, belysning och städning, läkarearvode m. in.

Skolinventarier.................................................................................

Undervisningsmateriel ...............................................................

kr. 11,507: 32

» 2,700: —

» 3,834: 50

» 818: 50

240

Åttonde lmfvudtiteln.

Beträffande denna kostnadsberäkning har domkapitlet icke haft annat
att erinra än att, då till folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna
brukade kostnadsfritt utdelas den undervisningsmateriel, som anskaffades
för det af Riksdagen anvisade anslag till undervisningsmateriel m. m. för
folkundervisningsanstalternas räkning, det å kostnadsförslaget med 818
kronor SO öre uppförda belopp för undervisningsmateriel torde kunna
minskas med värdet af den materiel, som kunde seminariet på förenämnda
sätt tillhandahållas.

Då det af domkapitlet omförmälda anslag till undervisningsmateriel
m. m. för folkundervisningsanstalternas räkning, hvilket, hvad beträffar
folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna, användes dels för komplettering
af utsliten undervisningsmateriel, dels ock för anskaffande af
nyutgifven sådan, är såväl härför som för andra ändamål, för hvilka det
är afsedt, så starkt anlitadt, att det icke lemnar tillgång till anskaffande
på en gång af all den undervisningsmateriel, som erfordras för ett nytt
seminarium, anser jag, att hvad för berörda ändamål af rektor föreslagits
bör upptagas i kostnadsberäkningen, hvilken sålunda och då mot öfriga
poster intet är att anmärka uppgår till ett afrundadt belopp af 18,900
kronor.

Bland omkostnaderna för ifrågavarande seminarium torde dessutom,
i likhet med hvad som skett i den för 1900 års riksdag framlagda beräkningen
öfver utgifterna för seminariet, böra upptagas ett särskildt belopp till stipendier
åt behöfvande elever vid seminariet med 800 kronor för hvarje
klass och termin. Då undervisning kommer att meddelas vid seminariet
under vårterminen 1902 i två klasser och under höstterminen samma år
i tre klasser, erfordras sålunda för ändamålet ett belopp af 4,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att Kongl.
Maj:t. täcktes föreslå Riksdagen att för uppehållande af undervisningen
vid folkskolelärarinneseminariet i Landskrona på extra stat för år 1902
bevilja ett belopp af 22,900 kronor.

[79.] Uti den af Riksdagen den 14 maj 1900 till Kongl. Maj:t aflåtna skrif Anordnande

aflelse angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvud- I

ett nytt yttrades bland annat:

8kolelarare -

seminarium.

I sammanhang med Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna förslag att
för anordnande af en parallelklass vid folkskolelärareseminariet i Vexiö
på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af 11,200 kronor, hade Riksdagen
till behandling förehaft en inom Riksdagen väckt motion, deri yrkats,
att Riksdagen måtte, med afslag å Kongl. Maj:ts proposition om beviljande

Åttonde lmfvndtiteln.

241

af medel till anordnande af en parallelklass vid folkskolelärareseminariet i
Vexiö, i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t snarast
möjligt till Riksdagen inkomma med utredning och förslag om inrättande i
Strengnäs af ett seminarium för utbildande af folkskolelärare. Till stöd
för denna sin framställning hade motionärerna anfört följande.

Att stor brist rådde på lärare och lärarinnor vid folkskolorna i riket,
vore sedan länge kändt och erkändt; och Kongl. Maj:t hade ytterligare konstaterat
detta faktum samt jemväl framhållit och visat, att denna brist varit
i ständigt fortgående ökning. Att densamma härledde sig icke från brist
på personer, som vore hågade att egna sig åt lärarekallet, utan af bristande
utrymme i de af staten upprättade undervisningsanstalterna, hade också
vid flere tillfällen blifvit uppvisadt. Såsom ytterligare bevis derpå kunde
framhållas, att, enligt uppgift i Svensk Läraretidning, år 1899 inträde vid
seminarierna sökts af 461 män och 278 qvinno!’, af hvilka endast 221
män och 167 qvinnor vunnit inträde; äfven med antagande, att en stor
del af de utestängda blifvit underkända vid pröfningarna, qvarstode i allt
fall ett betydande antal sökande, som måst uteslutas af brist på utrymme.
Rörande sättet för afhjelpande af denna brist hade emellertid meningarna
varit mycket delade. Så hade en del myndigheter, som yttrat sig i frågan,
ansett, att behofvet af lärarekrafter skulle lämpligast och billigast fyllas
genom inrättande af parallelklasser vid några af de redan befintliga seminarierna.
Andra åter hade ansett nödigt, att ett eller flere nya seminarier
inrättades. Kongl. Maj:t hade till en början anslutit sig till den
förstnämnda åsigten och hade af 1899 års riksdag begärt anslag till anordnande
af parallelklasser vid två seminarier. Samtidigt hade emellertid
af åtskilliga representanter från sydliga Sverige väckts motion, att Riksdagen
måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t ville,
så snart ske kunde, till Riksdagen inkomma med förslag om inrättande
på derför lämplig ort inom Malmöhus eller Kristianstads län af ett seminarium
för utbildande af folkskolelärarumor. I denna motion hade motionärerna
framhållit, att inrättande snarast möjligt af ett nytt seminarium
skulle vara den rigtigaste utvägen för tillgodoseende af behofvet af lärarekrafter.
I skrifvelse till Kongl. Maj:t hade ock Riksdagen, jemte det att
det begärda anslaget till parallelklasser beviljats, anhållit om utredning,
huruvida ett nytt seminarium för qvinliga elever vore erforderligt och
inom hvilken del af landet det i sådant fall lämpligast borde förläggas.
Frukten af den sålunda begärda utredningen hade förelegat i Kongl. Maj:ts
proposition till 1900 års riksdag om anslag till anordnande af ett folkskolelärarinneseininarium
i Landskrona. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet
angående förevarande ärende hade chefen för ccklesiastikdeparfe JJ/h.

till Jt/Uil Prat. 1901. 1 Sund. 1 Af,/. 31

A tionde Imf v n (ititel n.

•242

mentet anfört, att det enligt lians mening ej kunde bestridas, att bästa
sättet för fyllande af behofvet af lärarekrafter vore att inrätta nya seminarier
samt att helst två nya seminarier, ett manligt och ett qvinligt, borde
inrättas, enär man endast derigenom skulle kunna utbilda erforderligt antal
lärare och lärarinnor och sålunda undanrödja de svårigheter, med
hvilka skolråden hade att kämpa för uppehållande af folkskolelärarebefattningarna.
Det skulle dock hafva medfört alltför stora kostnader att samtidigt
bygga och i öfrigt anordna två seminarier, och derför hade det
ansetts lämpligt att till en början nöja sig med att iordningställa ett nytt
seminarium och att samtidigt utvidga ännu ett annat med en parallelldass.

Den utredning, som blifvit förebragt, hade alltså, enligt hvad motionärerna
vidare andragit, otvetydigt gifvit vid handen, såväl att den öfverklagade
lärarebristen vore konstant som att det enda fullt lämpliga sättet
att råda bot härpå vore inrättandet af två nya seminarier, ett qvinligt och
ett manligt. Det läte sig, enligt motionärernas förmenande, icke bestridas,
att det förra borde förläggas till Skåne, men det syntes också å andra
sidan uppenbart, att behofvet kräfde ett ytterligare seminarium, för män,
i mellersta Sverige, och af de för detta föreslagna platserna hade motionärerna
utan tvekan ansett, att Strengnäs vore den lämpligaste. Inom Strengnäs
stift funnes nämligen för närvarande icke något seminarium, och det
i Stockholm fylde icke bristen på lärare inom mellersta Sverige. Strengnäs
stad vore väl belägen i en synnerligen vacker trakt med ett helsosamt
klimat och vore numera jemväl försedd med goda kommunikationer. Lefnadsomkostnaderna
i Strengnäs vore billiga; såsom jemförelse kunde framhållas,
att mackorderingsafgiften för lärjungar i allmänna läroverkets högre
klasser hos familjer af medelklassen bestege sig till 30 å 40 kronor per
månad; för elever vid seminariet torde den ställa sig något billigare. Rum
med eldning och städning kunde, enligt motionärernas förmenande, hyras
för 50 kronor för åtta månader, då två delade ett rum; och mat kunde
erhållas till ett pris af 6 kronor i veckan. Enligt till ecklesiastikdepartementet
gjordt meddelande hade stadsfullmägtige i Strengnäs erbjudit sig
till staten upplåta för byggande af ett lärarinneseminarium erforderlig tomt
äfvensom för anläggning af trädgård behöflig mark; och tvifvel kunde,
enligt motionärernas mening, ej råda, att detta erbjudande finge gälla äfven
med afseende på ett lärareseminarium. Då Kongl. Maj:t icke nu ansett
sig böra komma med förslag om inrättande af ett nytt seminarium, hade
detta, enligt chefens för ecklesiastikdepartementet yttrande, föranledts af
förnämligast två skäl, nämligen dels för att undvika de dryga kostnader,
som skulle blifva följden af det samtidiga inrättandet af två nya seminarier,
dels för att förekomma utbildningen af allt för många lärare eller

Åttonde hufrudtitelu.

243

lärarinnor, för den händelse det befintliga behofvet skulle visa sig mindre
än man beräknat. Hvad det sista af dessa skäl anginge, både motionärerna
ansett, att, på sätt redan förut antydts oeh jemväl i departementsehefens
yttrande erkänts, det vore utom allt tvifvel, att eu konstant lärarebrist
förelåge, hvilken ej kunde afhjelpas genom de två redan inrättade
parallelklasserna och det nya lärarinneseminariet. Det förra skälet åter
hade, enligt motionärernas förmenande, varit talande nog. Derför borde
ock, enligt motionärernas åsigt, uppförandet utaf byggnader för clet nya
seminariet icke heller komma i fråga förr än det föreslagna lärarinneseminariet
blifvit fullbordadt, livilket ju antoges ske inom två år. Men
då ett förslag härom måste föregås af närmare utredning om det blifvande
seminariets läge, uppgörande af ritningar dertill med flere omständigheter,
som inverkade på frågans bedömande, hade tiden synts redan nu inne för
vidtagande af dessa förberedelser. Härtill hade derjemte ännu ett, såsom
det syntes afgörande, skäl förelegat. Kongl. Maj:t hade, såsom ofvan vore
närnndt, föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1901 bevilja 11,200
kronor för anordnande af en parallelklass vid folkskolelärareseminariet i
Vexiö. Då man, såsom i det ofta anförda yttrandet till statsrådsprotokollet,
medgifvit, att för behofvets fyllande erfordrades två nya seminarier, hade
det synts motionärerna olämpligt att nedlägga kostnader på inrättande af
en parallelklass vid ytterligare ett förutvarande seminarium. Såsom motionärerna
till 1899 års riksdag framhållit, skulle det möta svårigheter att
indraga redan inrättade parallelklasser, dels derför att de i dessa intagna
eleverna måste hinna fullständigt genomgå kurserna och från seminariet
utexamineras, innan parallelklasserna indroges, dels till följd af det motstånd
mot eu dylik åtgärd, som motionärerna antoge alltid skulle möta ’
från ortsmyndigheternas sida, och jemväl af andra skäl. I allmänhet hade
det ock synts motionärerna vara lämpligare att söka afhjelpa den öfverklagade
lärarebristen genom att inrätta nya seminarier än genom att utvidga
de gamla, ty i senare fallet skulle antalet elever i de utvidgade
anstalterna blifva så stort, att vederbörande lärare ej skulle kunna tillbörligt
öfvervaka och vårda sig om dem på sådant sätt, som bäst passade
för hvars och ens individualitet. Uppenbart vore ock, att flere i skilda
landsdelar befintliga seminarier skulle hafva en bättre verkan med afseende
å tilloppet af lämpliga sökande med efter landsdelarnes behof passande
begåfning och kynne, än om några få större seminarier anordnades. Men,
hade man sagt, då behofvet vore trängande och man ej genast velat påbörja
uppförandet af ytterligare ett nytt seminarium, hade ej annat återstått
än att anordna parallelklasser vid ett förut befintligt. Motionärerna
hade dock trott sig kunna meddela, att, under förutsättning af att ett

244

Åttonde hufvudtiteln.

seminarium komme att i Strengnäs inrättas, svårigheter icke skulle möta
att derstädes, på samma sätt som skett i Landskrona, erhålla provisoriska
lokaler för seminarieundervisningens utöfvande under tiden för seminariebyggnadernas
uppförande. Enligt protokoll vid skolrådssammanträde den
23 november 1899 hade Strengnäs stads församlings skolråd besluta, med
afseende på ett blifvande lärarinneseminarium i Strengnäs, erbjuda
hyresrätt tillhandahållande af tvenne lärosalar i det nya folkskolehuset
under ett eller eventuel! två års tid, och det vore all anledning att
antaga, att detta erbjudande (inge gälla äfven med afseende på ett blifvande
seminarium för lärare samt att ytterligare behöfliga provisoriska
lokaler äfven kunde anskaffas.

Efter den sålunda lemnade redogörelsen för omförmälda motion anföres
i Riksdagens skrifvelse: Då Riksdagen delade den af motionärerna
uttalade uppfattningen, att behofvet af ökade lärarekrafter för folkskolan
hellre borde tillgodoses genom inrättande af ett nytt seminarium än genom
anordnande af parallelklasser vid de förut befintliga seminarierna och då
den farhåga, departementschefen uttalat, åt t, i händelse ett nytt seminarium
för manliga elever inrättades, möjligen kunde komma att utbildas flere
lärare än behofvet kräfde, icke synts Riksdagen vara grundad, hade Riksdagen
icke ansett sig böra medgifva, att vid ännu ett seminarium för
manliga elever anordnades en parallelklass. Det af motionärerna framstälda
förslaget om aflåtande till Ivongl. Maj:t af en skrifvelse i ämnet
hade Riksdagen deremot ansett sig böra biträda; dervid Riksdagen emellertid,
ehuru giltiga skäl syntes hafva blifvit anförda för seminariets för.
läggande till någon ort inom Strengnäs stift, likväl så mycket mindre
ansett sig böra i sakens dåvarande skick uttala sig angående den stad,
dit seminariet borde förläggas, som till Riksdagens kännedom kommit,
att städerna Strengnäs och Örebro, hvardera staden under förutsättning
att seminariet blefve dit förlagd t, erbjudit sig vidtaga vissa åtgärder för
underlättande af seminariets inrättande. På grund af hvad sålunda blifvit
anfördt, hade Kongl. Maj:ts förenämnda framställning icke af Riksdagen
bifallits. Men i anledning af ofvannämnda motion anhölle Riksdagen,
det måtte Kongl. Maj:t efter verkstäld utredning till Riksdagen inkomma
med förslag angående inrättande inom Strengnäs stift af ett seminarium
för utbildande af folkskolelärare.

Med skrifvelse den 15 maj 1900 insände Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Örebro län till ecklesiastikdepartementet en underdånig skrifvelse
från stadsfullmägtige i Örebro, hvari stadsfullmägtige anhöllo, att
Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning om inrättande i

245

Åttonde lmfrudtiteln.

Örebro stad af det i Riksdagens omförmälda skrifvelse ifrågasatta nya
seminarium för utbildande af folkskolelärare. Stadsfullmägtiges nämnda
skrifvelse innehåller hufvudsakligen följande.

Stadsfullmägtige hade den 28 februari 1900 beslutit: att, för den
händelse Kong!. Maj:t och Riksdagen skulle fatta beslut om anläggande
af ett folkskolelärare- eller folkskolelärarinneseminarium i Örebro, erbjuda
sig att till nyttjande, så länge tomten användes såsom plats för seminariet,
utan lösen upplåta ett för ändamålet lämpligt jordområde af ungefär fem
tunnlands areal å plats, som stadsfullmägtige, så snart efter utredning
ske kunde, skulle närmare angifva; att anordna belysnings-, vatten- och
afloppsledningar till tomtens gräns; samt att, om så erfordrades, kostnadsfritt
upplåta provisoriska lokaler för seminarieundervisningens bedrifvande
under tiden för seminariebyggnadens uppförande. Den 28 mars 1900
hade stadsfullmägtige vidare beslutit att såsom plats för ett seminarium
för folkskolelärare eller folkskolelärarinnor och på i beslutet den 28 februari
samma år angifna vilkor upplåta ett vester om Bygärdesbäcken och
norr om Ängvägen beläget område om fem tunnlands areal, hvilket område
funnes närmare angifvet å en af stadslandtmätaren Karl Davidson
upprättad och ansökningen bilagd kartskiss.

Som skäl för förläggande af det ifrågasatta seminariet till Örebro
anförde stadsfullmägtige: Staden vore, i synnerhet under de senare åren,
stadd i en för svenska förhållanden ovanligt snabb och kraftig utveckling;
så hade folkmängden, som under det senaste decenniet stigit från 14,000
till öfver 21,000 invånare, under år 1899 ökats med mer än sex procent,
och sannolikt vore, att tillväxten skulle blifva än starkare efter fullbordandet
af de under arbete varande jernvägarne Örebro—Krylbo och
Örebro—Pålsboda samt genom den nyligen öppnade bandelen Örebro —
Svartå. Staden hade utmärkta samfärdsmedel i alla rigtningar till lands
och sjös samt centralt läge i en folkrik och bördig bygd inom ett område
begränsadt af städerna Karlstad, Upsala och Linköping, i hvilka folkskolelärareseminarier
sedan länge vore upprättade. Med varmt intresse hade
staden vårdat och vårdade sig såväl om sitt folkskoleväsende, hvilket ock
nått en jemförelsevis hög utveckling, i det att undervisningen bestredes
af 64 lärare, som ock om undervisningen i allmänhet, hvarom tydligt
vittnade de efter stadens förhållanden storartade byggnadsarbeten, som
för tillfredsställande af undervisningens kraf och uteslutande på stadens
bekostnad vore under utförande och snart nådde sin fullbordan, nämligen
ett folkskolehus med tjugu lärosalar, eu nybyggnad för tekniska elementarskolan
samt en genomgripande om-, till- och påbyggnad af högre allmänna
läroverkets äldre byggnad; — allt förhållanden, som, derest seminariet

246 Åttonde hnfvudtiteln.

[79.] förlädes till Örebro, blefve till gagn för seminariets elever, enär dessa
derigenom finge tillfälle att under sin utbildningstid lära känna nämnda
undervisningsanstalter med deras rika samlingar oeh tidsenliga undervisningsmateriel.
Den tomt, staden erbjöde, vore rymlig, sundt oeh väl
belägen i en lugn stadsdel, hvarjemte den kornrne att bilda ett afskildt
qvarter, som ej stördes af någon bullrande trafik. Inackorderingskostnaderna
stälde sig så måttliga, som de under nu rådande förhållanden kunde
ställa sig i hvilken stad som helst inom stiftet.

Med skrifvelsen följde, jemte omförmälda kartskiss och åtskilliga utdrag
af protokoll vid stadsfullmägtiges sammanträden, ett intyg från rektor
vid Örebro högre allmänna läroverk, i hvilket intyg meddelades, att äfven
vid nu gällande höga pris på lifsförnödenheter fullständig inackordering
kunde erhållas i Örebro för 30, 35 och 40 kronor i månaden, allt efter
olika fordringar.

Den 15 juni 1900 inkom till Kongl. Maj:t underdånig anhållan från
stadsfullmägtige i Strengnäs, att det ifrågasatta nya folkskolelärareseminariet
måtte förläggas till Strengnäs stad; ocli gjorde stadsfullmägtige
med afseende derpå följande erbjudanden:

Till byggnadstomt och trädgårdsanläggningar för seminariet upplätes
afgiftsfritt, så länge det dertill användes, ettdera af följande tvenne områden,
nämligen antingen ett område å det s. k. Storgärdet norr om
Eskilstunavägen om minst fem tunnlands areal och fallande inom ett å
Inlagd kartskiss med röda gränslinie!’ och Litt. A betecknadt område,
eller ock en plats, belägen i det s. k. Södra gärdet sydvest om jernvägen,
utgörande en areal af något mera än fyra tunnland och å nämnda kartskiss
betecknad med Litt. B och gröna gränslinie!’; varande båda dessa
områden, som uppfylde alla anspråk på ett fritt och vackert läge och de
bästa grundförhållanden och hvilkas lämplighet för trädgårdsanläggningar
frainginge af bilagdt intyg af två fackmän, belägna utanför den egentliga
staden och oberörda af dess trafik, men ändock så nära, att afståndet
från det mera aflägsna till stadens centrum ej utgjorde mera än tio å tolf
minuters väg. Till tomtgränsen skulle kostnadsfritt framdragas vattenoch
afloppsledningar äfvensom dit ledande gator eller vägar, försedda
med den slags belysning, som i staden för öfrigt användes. Behörig tomtkarta
skulle upprättas och afleinnas. Om så erfordrades, upplätes kostnadsfritt
lämpliga provisoriska lokaler för undervisningens utöfvande under
tiden för seminariebyggnadens uppförande.

Såsom skäl för det ifrågasatta seminariets förläggande i Strengnäs
anförde stadsfullmägtige följande omständigheter: Staden Strengnäs, som

Afton de liufv u dt itel n.

247

efter jernvägens framdragande dit syntes stadd i en kraftig utveckling,
vore sedan äldsta tider säte för stiftsstyrelsen, hvilken, bland annat, hade
att öfvervaka hela folkskoleväsendet inom stiftet med dertill hörande anstalter
och skolor. Dessutom hade i staden förr funnits ett seminarium,
hvilket på 1860-talet i sammanhang med allmän omorganisation af dylika
anstalter blifvit helt och hållet indraget, ett förhållande, som haft till
följd, att södermanländingar inom folkskolelärarekåren blifvit ganska sällsynta.
Lefnadsomkostnaderna i Strengnäs vore jemförelsevis billiga. Vidare
erbjöde Strengnäs stad den ingalunda oväsentliga fördelen, att der funnes
tillfälle för seminariets lärjungar att förbereda sig till och aflägga organistexamen,
hvilket för det stora antalet förenade organist- och folkskolelärarebefattningar
erfordrades som kompetensvilkor. Härtill komme, att
Strengnäs, som hade ett särdeles friskt och naturskönt läge med goda
kommunikationer till lands och vatten, vore, såsom utgörande en mindre
stad, främmande för storstadslifvets frestelser och derigenom en synnerligen
lämplig plats för ett lugnt och stilla studiearbete, på samma gång
som det ovanligt rika stiftsbiblioteket och högre allmänna läroverkets
ganska omfattande samlingar beredde tillfälle till studier af stor betydelse
äfven för seminariets elever. Slutligen hade staden ett i förhållande till
dess litenhet ganska utveckladt folkskoleväsende, som den egnade ett
lifligt intresse, hvarpå såsom bevis kunde anföras, att i staden nyligen
för ej ringa kostnad uppförts ett efter tidens fordringar lämpadt folkskolehus.

Med den underdåniga ansökan följde, förutom omförmälda kartskiss
och intyg angående de erbjudna områdenas lämplighet för trädgårdsanläggningar,
dels ett intyg från högre allmänna läroverkets i Strengnäs
rektor, innehållande, att inackorderingsafgiften för lärjungar, som från
främmande ort besökte Strengnäs läroverk, varierade från 65 kronor per
kalendermånad till högre pris, beroende på olika anspråk, samt att kostnaden
genom anordnandet af s. k. skolhushåll enligt till rektor lemnad
uppgift kunde för hvarje lärjunge nedbringas till 28 å 29 kronor per
kalendermånad, dels intyg angående de pris, som nu gälde för Strengnäs
folkkök och läsrum, nämligen: spisning per vecka från 7 kronor, enstaka
middagsmål från 50 öre, enstaka frukost och qväll från 40 öre, kaffe 11
öi’e (då bröd betalades efter åtgången) samt hel inackordering 40 kronor,
om rum delades, för hvilket pris inackordering kunde erhållas äfven i
enkla hem ute i staden, hvarjemte, derest prisen på lifsförnödenheter nedginge,
dylik hel inackordering torde kunna erhållas för till och med 35
kronor per månad.

248

Åttonde hufvudtiteln.

Vidare har jemväl staden Askersund ifrågasatts såsom plats för det
nya seminariet. Den 2 juli 1900 inkom nämligen till Kongl. Maj:t en
underdånig skrifvelse från Askersunds drätselkammare, i hvilken drätselkammaren,
jemlikt erhållet uppdrag, till Kongl. Maj:t frambar stadsfullmägtiges
i nämnda stad anbud att, derest ifrågavarande seminarium
blefve förlagdt till staden Askersund, tillförbinda staden att för ändamålet
utan lösen upplåta ett område af fem ä sex tunnland å nya stadsplanen,
till och vid tomtområdet framdraga nödiga gator, anordna belysnings-,
vatten- och afloppsledningar till tomtgränsen samt kostnadsfritt
upplåta provisoriska lokaler, intill dess seminariebyggnader kunde blifva
uppförda.

Drätselkammaren anförde härjemte, att, om Kongl. Maj:t ansåge ifrågavarande
seminarium böra förläggas till stiftets nerikesdel, samma fördelar
vore att finna i Askersund som i den enda stad inom stiftets södermanlandsdel,
hvilken inkommit till Kongl. Maj:t med likartadt anbud, nämligen
det till folkmängden föga större Strengnäs. Lika väl som Strengnäs
gåfve nämligen Askersunds samhälle just genom sin litenhet mindre tillfälle
till de frestelser, hvilka medföljde lifvet i större städer och hvilka
menligt inverkade på skolstudier; och kunde ungdomen lika lätt som i
Strengnäs öfvervakas äfven utom skolans väggar. Såväl hela stadens som
särskildt den nya stadsplanens natursköna och i sanitärt hänseende särdeles
gynsamma läge torde, helst sedan under senare åren afsevärda förbättringar
vidtagits i hygieniskt afseende, tillförsäkra Askersunds lilla
samhälle en ganska betydande plats bland rikets mindre städer. Stadens
kommunikationer både till lands och vatten torde vara fullt tillfredsställande
för såväl lärjungar som lärare vid ett eventuel! dit förlagdt
seminarium. Den olägenhet, som möjligen skulle komma att uppstå, om
ett seminarium förlädes till annan ort än stiftsstaden, under det denna
blefve i saknad af dylik anstalt, syntes ej böra tillmätas någon större betydelse,
då analogt förhållande sedan längre tid existerade i Vesterås stift
och några yrkanden om förändring derutinnan ej försports. Det senast
inrättade seminariet hade förlagts till en stad, som i likhet med Askersund
vore i saknad af högre allmänt läroverk, och torde sålunda denna
omständighet ej behöfva inverka vid valet af plats för det seminarium,
hvarom nu vore fråga. Rörande lefnadsförhållandena i Askersund ville
drätselkammaren meddela att, enligt uppgift från dervarande läroverks
rektor, hvilken uppgift äfven bilagts ansökningen, lägsta afgiften för
lärjungars inackordering i staden utgjorde 25 kronor och högsta afgiften
35 kronor i månaden, hvarvid lärjungarne dock hölle sig med egna sängkläder,
att årliga hyran för våningar utginge med 75 å 100 kronor per

Åttonde hufvndtiteln. * 240

ruin, kök ej medräknadt, och att priset å fullt kosthåll på stadens hotell [79.]
utgjorde 40 kronor per månad.

_ Sedan de sålunda inkomna framställningarna remitterats till domkapitlet
i Strengnäs, infordrade domkapitlet yttranden från folkskoleinspektörerna
i Strengnäs stift J. A. Wallin och G. A. Sundblad.

Uti med anledning häraf den 30 juni och den 16 juli 1900 afgifna
yttranden anförde Wallin: Södermanlandsdialekten vore den erkändt vackraste
af de svenska folkdialekterna, särskildt hvad beträffade klangen.

Då ett seminarium säkerligen till större delen finge sina lärjungar från
den provins, inom hvilken seminariet vore beläget, och då lärarens tal
säkerligen inverkade på lärjungarnes, torde detta få anses som ett vigtigt
skäl för att ett seminarium förlädes inom Södermanland. Att Strengnäs
vore sate för stiftsstyrelsen, som hade att vaka öfver folkskoleväsendet
inom stiftet, torde ensamt vara tillräckligt skäl för att ett seminarium
inom Strengnäs stift borde förläggas till Strengnäs stad. Att stora städer
bildades, syntes icke vara önskvärdt i socialt hänseende. Det allmänna
borde derför icke gorå sitt till för att en redan efter våra förhållanden
rätt stor stad, som Örebro vore, än ytterligare förstorades. En större
städs skolväsende kunde för öfrigt mindre än en mindre stads tjena som
förebild°för de flesta af de blifvande lärarne, hvilka torde få sin verkningskrets
på landet. Två af de anförda skälen gälde lika väl vid en jemförelse
mellan Strengnäs och Askersund, nämligen att södermanlandsdialekten
vore den erkändt vackraste af de svenska folkdialekterna och
fttt Strengnäs vore säte för stiftsstyrelsen. På grund af hvad han sålunda
anfört, ansåge Wallin, att det ifrågasatta seminariet borde förläggas till
Strengnäs.

Folkskoleinspektören Sundblad androg i skrifvelse den 27 juni 1900:

Att ett stort behof af lärare och lärarinnor vid folkskolorna förefunnes,
både redan förut blifvit ådagalagdt, och detta behof hade visat sig ännu
mera känbart under sista tiden, då det varit omöjligt för skolråden att
skaffa examinerade vikarier vid inträffad ledighet eller vid ordinarie lärares
sjukdom. Man hade derför flerstädes inom Nerike sett sig tvungen
att använda småskolelärarinnor till undervisningens upprätthållande vid
folkskolor, och liknande förhållande hade egt rum inom den del af Örebro
läu, som läge inom Vestmanland, enligt hvad dervarande folkskoleinspektör
flere gånger yttrat, på samma gång lian klagat öfver att så få elever
från dessa trakter anmält sig vid seminarierna på grund af det stora afstånd
et till de nuvarande. Af samma skäl hade också antalet seminarieelever
från Nerike varit mycket ringa. Ur dessa synpunkter vore således

Bill. till Rikad. Prot. 1901. 1 Sand. 1 Afd. 32

250

Åttonde hufvndtiteln.

seminariets förläggande till Örebro särdeles önskvärd!, men hufvudsaken
syntes dock vara icke så mycket platsen som inrättandet af ytterligare ett
nytt seminarium. Jemförde man anbuden från de båda täflande städerna
Örebro och Strengnäs, syntes de vara ungefär lika affattade och medföra
samma fördelar för staten, om det också icke kunde förnekas, att anbudet
från Örebro innebure större uppoffringar för denna kommun med hänsyn
till der rådande höga tomtpris. Priset för inackordering, hvarvid stort
afseende borde fästas, torde vara lika i de båda städerna. Dock torde
det blifva vida lättare att erhålla inackordering i Örebro till följd af den
dervarande talrika befolkningen, nu uppgående till omkring 21,000 personer,
och de många familjer, som, ehuru icke uteslutande beroende af
inackorderingar, likväl gerna mottoge sådana för att öka sina inkomster.
Till förmån för Strengnäs hade med rätta anförts, att det vore stiftsstad,
att ett seminarium fordom funnits der och att tillfälle funnes för eleverna
att der aflägga organistexamen m. in. Dessa fördelar vore onekligen mycket
beaktansvärda; men då fråga vore om lämpligaste platsen för ett seminarium,
syntes man böra fästa större afseende på lätta kommunikationer,
stadens storlek och framåtskridande, dervarande läroanstalter samt framför
allt folkskoleväsendets utveckling och omfattning med deraf följande behof
af alltjemt ökad lärarepersonal. Ur dessa synpunkter vore Örebro ostridigt
att föredraga. Genom sina många jernvägar, såväl statsbanor som enskilda
banor, stode Örebro i den allra lifligaste förbindelse med Nerike
och omgifvande landskap; dess utveckling hade varit snabbare än andra
dermed jemförliga städer i Sverige; de karolinska och tekniska läroverken
hade båda rikhaltiga samlingar och komme inom kort att flytta in i nya
fullt tidsenliga byggnader. Med hösten blefve det nya folkskolehuset med
tjugu skolsalar och särskild gymnastikbyggnad, vid hvilkas inredning alla
moderna förbättringar iakttagits, färdigt till inflyttning, och med hänsyn
till folkmängdens snabba tillväxt hade redan plats bestämts för ett lika
stort skolhus i norra staden. Dessutom hade staden nio äldre skolhus,
som fortfarande komme att användas, samt särskildt slöjdhus, hvars öfre
våning komme att inredas till skolkök. För undervisningen vore vid stadens
folkskolor anstälda tolf ordinarie och fem extra ordinarie lärare, tio
ordinarie och„åtta extra ordinarie lärarinnor samt vid småskolan tjugusex
lärarinnor. Årligen ökades antalet af såväl ordinarie som extra ordinarie
befattningar, och med hänsyn till folkskoleväsendets snabba utveckling
hade kyrkostämman beviljat medel till aflöning af eu särskild inspektör
för stadens skolor.

Med afseende på frågan om. seminariets förläggande till Askersund
yttrade folkskoleinspektören Sundblad i underdånig skrifvelse, dagtecknad

Åttonde hnfvudtiteln.

251

deri 12 juli 1900: Askersund hade, derest berörda seminarium dit förlädes, [79.]
erbjudit staten väsentligen samma fördelar som Örebro och Strengnäs.
Askersunds natursköna och genom vidtagna sanitära förbättringar sunda
läge vore eu känd sak; men i fråga om goda och lätta kommunikationer
kunde staden ingalunda täfla med Strengnäs och allra minst med Örebro,
helst som det påtänkta seminariet väl måste vara afsedt för elever från
Södermanland, Nerike, vestra Vestmanland och delvis äfven från Dalarne.

Som skäl för seminariets förläggande till Askersund hade framhållits, att
staden genom sin litenhet gåfve mindre tillfällen till de frestelser, hvilka
medföljde lifvet i större städer och menligt inverkade på skolstudier. Den
fördel, som skulle ligga häruti, förefölle mycket problematisk, enär det
torde vara omöjligt att uppvisa, det lifvet i de större städerna på något
sätt verkat hämmande på de enskildas studier. Erfarenheten visade väl
snarare, att motsatsen egde rum i större städer med deras rikare resurser.

Enligt Sundblads öfvertygelse vore det just af allra största vigt, att en så
betydelsefull undervisningsanstalt som ett folkskolelärareseminarium upprättades
i en större stad med centralt läge och lätta kommunikationer åt
alla håll, der en rask utveckling på alla områden egde rum och der man
med beaktande af tidens kraf sträfvade att i allt tillgodose undervisningen
såväl vid folkskolorna som vid högre allmänt läroverk och särskilda fackskolor.
Der förefunnes just detta rikare åskådningsmaterial, som för elevernas
utbildning till goda lärare borde vara af särskildt stor betydelse.

På grund af hvad folkskoleinspektören Sundblad sålunda i nämnda
båda skrifvelse!'' anfört, ansåg han Örebro vara den lämpligaste platsen
för det folkskolelärareseminarium, hvarom nu är fråga.

I härefter den 30 juli 1900 afgifvet underdånigt utlåtande anförde
domkapitlet, att vid eu jemförelse mellan de tre städer, som erbjudit sig
att mottaga det tilltänkta seminariet, syntes det till en början, som om
Askersund icke kunde komma i fråga, enär intet skäl blifvit anfördt till
dess förmån, hvilket icke i samma grad egde sin tillämplighet på någondera
af de andra städerna, under det att dessa deremot egde afgjorda
företräden framför Askersund.

Domkapitlet yttrade vidare: Beträffande valet mellan Strengnäs och
Örebro vore domkapitlet lör sin del icke i tillfälle att uttala sig angående
de tomter, som af hvardera staden erbjudits, eller om de ekonomiska förhållandena,
såsom dessa stälde sig inom de respektive orterna, enär nödig
utredning i detta stycke saknades. Ur öfriga synpunkter deremot
ansåge domkapitlet, att båda städerna egde goda förutsättningar att inom
sig mottaga seminariet i fråga. Frånsedt en del andra omständigheter
vore båda städerna försedda med fullt tillräckliga kommunikationer både

252

Åttonde hufvndtiteln.

till lands och sjös, båda städerna torde ur sanitär synpunkt få anses tillfredsställande,
båda erbjöde ett efter förhållandena väl ordnadt folkskoleväsen
och båda vore rika på ädla historiska minnen, hvilket icke vore
utan sin betydelse för lärjungarnes fostran till fosterländskt och kyrkligt
sinne.

Med erkännande häraf syntes det dock domkapitlet, som om Strengnäs
egde ett visst företräde framför Örebro vid bestämmandet af den ort, dit
det nya seminariet borde förläggas. Domkapitlet grundade detta sitt omdöme
företrädesvis på följande skäl: 1) Strengnäs vore säte för biskop
och stiftsstyrelse, hvilka författningsenligt hade att öfvervaka seminariet.
Det förhölle sig ock verkligen så, att alla de manliga seminarierna i riket
vore förlagda till stiftsstäder. 2) I Strengnäs gåfves tillfälle att aflägga
organist- och kyrkosångareexamen. 3) Ur geografisk synpunkt skulle Strengnäs
för den större och folkrikare delen af stiftet vara en lämpligare samlingsort
än Örebro. Också vore det anmärkningsvärdt, att Södermanland,
efter de uppgifter domkapitlet förskaffat sig, vore ytterst fåtaligt representeradt
vid rikets seminarier, hvilket till högst väsentlig del torde bero på
nämnda landskaps betydliga afstånd från dem alla. 4) Det finge slutligen
anses sannolikt, att Strengnäs med mindre talrik befolkning och enklare
förhållanden erbjöde större möjlighet än en stad med den omfattning, som
Örebro hade, att personligen öfvervaka lärjungarne.

På grund af hvad sålunda anförts hemstälde domkapitlet, att Kongl.
Maj:t täcktes för Riksdagen föreslå det ifrågavarande seminariets förläggande
till Strengnäs.

Biskop Ullman yttrar i särskildt anförande, att han, ehuru han i allo
delade den mening, som fått sitt uttryck i domkapitlets underdåniga skrifvelse
rörande lämpligaste platsen för ett eventuelt seminarium inom Strengnäs
stift, funne sig föranlåten att för egen del i sin egenskap af biskop
och eforus göra följande tillägg till domkapitlets underdåniga utlåtande.
I betraktande af den utomordentligt betydelsefulla och inflytelserika verksamhet,
som folkskolans lärare utöfväde i församlingen och hvarigenom
de vore i tillfälle att antingen väsentligen stödja och främja eller också
skada och förhindra det kyrkliga församlingslifvet, detta allt efter den
personliga ställning de intoge till kristendomen och Sveriges evangeliskluterska
kyrka, vore det biskops ovilkorliga rätt och dyrbara pligt att
under de blifvande skollärarnes vistelse vid seminariet egna dem omedelbar
omvårdnad och ställa dem, så mycket ske kunde, under sin personliga
inflytelse; och ansåge biskop Ullman det fördenskull vara icke endast
önskvärdt, utan rent af nödvändigt, att den anstalt, der de blifvande folkskolelärarne
uppfostrades och förbereddes för sitt magtpåliggande kall, vore
förlagd på samma ort, der biskopssätet vore beläget.

Åttonde liufvudtiteln.

253

Derefter har Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län [79.]
den 9 augusti 1900 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i ärendet,
dervid Kongl. Maj:ts befallningshafvande anfört:

Det torde vara otvifvelaktigt, att städerna Örebro och Strengnäs vore
lämpliga såsom förläggningsort för en läroanstalt af ifrågavarande slag,
något som icke kunde anses vara fallet med staden Askersund. Ehuru
staden Örebro onekligen egde synnerligt goda kommunikationer och hade
ett rikt utveckladt folkskoleväsen, ville det dock synas Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
som skulle Strengnäs stad såsom plats för ett folkskolelärareseminarium
vara att föredraga framför staden Örebro. För lärjungar
och studier af nu ifrågavarande slag skulle det, enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
åsigt, vara mera gagneligt, om läroanstalten förlädes till
en mindre stad sådan som Strengnäs, i hvilket samhälle kulturela intressen
af ålder skattats högt och väl bevakades, än till Örebro stad, som syntes
inom kort tid skola blifva efter svenska förhållanden en storstad. De af
staden Strengnäs alternativt erbjudna tomter, särskildt det å kartan med
Lätt. A betecknade området, torde genom sitt sunda och natursköna läge
samt sin lämplighet för trädgårdsanläggningar utan tvifvel vara för
ändamålet mera passande än den föreslagna byggnadsplatsen i Örebro.
Visserligen kunde, enligt lemnade intyg, inackorderingsafgiften för seminarieelever
förväntas blifva lika stor i båda städerna, men det torde dock
med säkerhet kunna antagas, att åtminstone bostadshyror vore och blefve
billigare i Strengnäs samt att fördenskull och med hänsyn jemväl till
andra omständigheter lefnadskostnaderna för seminariets såväl lärare som
lärjungar skulle i Strengnäs blifva mindre än i Örebro.

Af dessa skäl och då genom seminariets förläggande till Strengnäs
lärjungarne skulle erhålla tillfälle att under sin lärokurs vid seminariet
jemväl förbereda och aflägga organist- och kyrkosångareexamen, ansåge
Kongl. Maj:ts befallningshafvande sig böra i underdånighet förorda Strengnäs
stad såsom förläggningsort för ett ifrågasatt folkskolelärareseminarium
inom Strengnäs stift.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro län, som jemväl blifvit i
ärendet hörd, anför i underdånigt utlåtande den 5 september 1900 följande.

Bland de tre städer, som frainstält begäran om förläggande dit
af ett cventuelt folkskolelärareseminarium, torde endast Örebro och
Strengnäs kunna komma i åtanke, då icke något skäl förebragts, som berättigade
seminariets förläggande till Askersund, hvilken stad hvarken
genom centralt läge eller goda kommunikationer kunde täfla med de tvä
andra.

254 Åttonde hufvudtiteln.

Vid en jemförelse mellan Örebro och Strengnäs, hvilka onekligen båda
kunde framlägga hvar för sig goda skäl för att seminariet dit förlädes,
kunde dock Kongl. Maj:ts befallningshafvande ej annat än gifva företräde
åt Örebro och ville till stöd derför anföra: att det nu ifrågasatta seminariet
hufvudsakligen skulle hafva att mottaga elever från Södermanland,
Nerike, vestra Vestmanland och delvis Dalarne, för hvilka landskap Örebro
hade det centralaste läget och bjöde de största fördelarne genom sina utmärkta
kommunikationer i alla rigtningar; att Örebro hade ett väl ordnadt
folkskoleväsen med stor lärarepersonal, tidsenligt anordnade skolsalar
samt lokaler för slöjd, gymnastik och huslig ekonomi; att samma stad
egde högre allmänt läroverk och en teknisk elementarskola, båda med
stort lärjungeantal och rika samlingar, och att dessa läroanstalter inom
kort komme att inflytta i delvis eller helt och hållet nya fullt tidsenliga
byggnader, hvilket allt mer än väl ådagalade den omsorg, staden egnade
de kulturela intressena af skilda slag; att stadens snabba och kraftiga utveckling
med en folkmängd af mer än 21,000 invånare, hvilken folkmängd
befunne sig i stadig tillväxt, tryggade för en ej ringa tillströmning af
elever till ett blifvande seminarium på platsen, hvartill komme det tätt
befolkade kringliggande landskapet; att oaktadt denna talrika befolkning
lefnadskostnaderna för inackorderade elever icke stälde sig högre än i
andra städer inom stiftet, hvarjemte staden leinnade större tillfälle till inackorderingsmöjligheter
än eu mindre stad; att den större staden, i stället
för att menligt inverka på den studerande ungdomen, snarare på densamma
verkade förädlande och uppryckande, enär den under de tider, som
ej vore direkt upptagna af skolarbeten, hade att erbjuda den framåtsträfvande
ynglingen hvarjehanda sysselsättningar af förädlande art, som det
mindre samhället ej kunde erbjuda i motsvarande grad; att det vore af
stor betydelse för den i sitt kall inträdande läraren att med egna ögon
hafva skådat lifvet, der det rörde sig något kraftigare; att den rymliga,
värdefulla byggnadstomt af regelbunden form och med god byggnadsgrund,
som staden erbjöde, bildade ett eget qvarter, hvilket vore sundt och väl
beläget och läge i en lugn stadsdel; samt att den fördel, som stiftsstaden
erbjöde derigenom att organist- och kyrkosångareexamen der kunde afläggas,
ej hade den stora betydelse, hvilken man velat tillmäta den, enär i
regel det nog vore så, att det arbete, som kräfdes af eleven för folkskolelärareexamen,
ej lemnade tid öfrig för organist- och kyrkosångareexamens
samtidiga afläggande, som derför vanligen aflades under ett senare skede,
hvadan beredelserna för sistnämnda examen med samma lätthet kunde
göras i Örebro och stiftsstaden sålunda ej ens i detta hänseende egde afsevärdt
företräde i fråga om plats för seminariet.

Åttonde liufvudtiteln. 255

Af de anförda skälen ansåge sig Kongl. Maj:ts befallningshafvande [79.]
böra i underdånighet förorda Örebro stad såsom förläggningsort för ett
ifrågasatt folkskolelärareseminarium inom Strengnäs stift.

Sedan Kongl. Maj:t härefter anbefalt öfverintendentsembetet att inkomma
med underdånigt utlåtande rörande lämpligheten af de byggnadstomter
till ett ifrågasatt folkskolelärareseminarium inom Strengnäs stift,
hvilka stadsfullmägtige i Örebro och Strengnäs erbjudit sig att kostnadsfritt
för ändamålet tillhandahålla, afgaf öfverintendentsembetet den 6 november
1900 det sålunda infordrade utlåtandet, deruti embetet till eu
början erinrade, att stadsfullmägtige i Örebro erbjudit sig att till nyttjande,
så länge tomten komme att användas såsom plats för seminariet,
utan lösen upplåta ett å östra stadsdelen vester om Bygårdsbäcken och
norr om Ängsvägen beläget område om fem tunnland i areal, hvilket område
funnes utmärkt å en af stadslandtmätaren Davidson uppgjord kartskiss,
samt att stadsfullmägtige i Strengnäs erbjudit sig att till byggnadstomt
och trädgårdsanläggning för här omhandlade seminarium afgiftsfritt
upplåta, så länge det dertill användes, ettdera af följande två områden,
nämligen antingen ett område å det s. k. Storgärdet norr om Eskilstunavägen
om minst fem tunnlands areal och fallande inom det å en af A.
wfdebeck upprättad kartskiss med röda linier och Lätt. A betecknade
område, eller ett område, beläget i det så kallade Södra gärdet, sydvest om
jernvägen, utgörande en areal af något mera än fyra tunnland och å nyssberörda
kartskiss betecknadt med gröna gränslinier och Litt. B.

Vidare upplyste öfverintendentsembetet, att embetet varit i tillfälle
att genom en af sina tjensteman, intendenten m. m. E. Jacobsson, å de
respektive orterna taga närmare kännedom om der rådande förhållanden,
så vidt de rörde den fråga, som i detta ärende utgjorde föremål för embetets
bedömande; och anförde härefter embetet beträffande den erbjudna
tomten i Örebro: Denna vid stadens utkant belägna plats hade, såväl genom
sin närhet till en af stadens hufvudgator som med hänsyn dertill
att till densamma gränsade planteringar, ett lämpligt läge; men vid verkstälda
borrningar å de delar af platsen, som kunde anses böra i främsta
rummet ifrågakomma till bebyggande, hade utrönts att, för beredande af
fullt säker grund, pålning erfordrades på tre, fyra å sju meters djup. Da
denna omständighet icke oväsentligt skulle öka byggnadskostnaden och
förty stadsfullmägtiges anbud icke syntes kunna obetingadt till antagande
förordas samt jemväl andra områden än det nyssberörda varit i fråga att
såsom tomt för ett blifvande seminarium erbjudas, hade besigtning af dessa
senare tomter på embetets föranstaltande skett, hvilken besigtning gifvit

256 Åttonde lmfvndtiteln.

[79.] vid handen, att åt dessa en utom stadsplanen norr om elektriska aktiebolagets
station belägen tomt om fem tunnland vore att föredraga. Denna
tomt, som funnes å en af embetet infordrad, med »Örebro stad år 1900»
betecknad, karta utmärkt med röd färg och »Alternativ 3» — den af stadsfullmägtige
erbjudna tomten vore å samma karta likaledes märkt med röd
färg, men med orden »Alternativ 1» — läge visserligen på ett temligen
stort afstånd från stadens centrum, men likväl i en trakt, dit småningom
byggnadsverksamhet och trafik tvifvelsutan skulle sträcka sig, och erbjöde
derjemte den beaktansvärda fördelen af delvis i dagen liggande berggrund
och möjlighet att der med framgång kunna anlägga nödiga planteringar
och trädgårdsland, allt fördelar, som, enligt hvad embetet hölle före, borde
leda derhän att, derest det nya seminariet beslutades skola förläggas till
Örebro, denna sistnämnda tomt borde, såsom den i främsta rummet för
ändamålet lämpliga, af staten tagas i anspråk.

Af de utaf stadsfullmägtige i Strengnäs erbjudna jordområden vore, fortsätter
embetet, det med Lutt. A betecknade, hvars areal vore omkring fem
och ett hälft tunnland, beläget vid en vik af Mälaren på en höjd, som
sakta sluttade åt öster, men begränsadt af delvis brutna luder, hvadan
detsamma företedde eu skäligen oregelbunden egofigur, der emellertid
marken enligt utlåtandet bifogadt intyg bestode af synnerligen hård
grusalf, genomsprängd af lerblandad mosand och inneslutande större och
mindre stenar, till följd hvaraf marken utgjorde särdeles fast byggnadsgrund.
Hvad derefter anginge den andra af de erbjudna tomterna
eller den med Litt. B betecknade, så vore att märka, att densamma
hade ett starkt kuperadt läge, hvarigenom icke allenast sjelfva byggnadskostnaden
skulle fördyras, utan äfven platsens tillgodogörande i öfrigt
försvåras, hvartill komme, att dess läge på andra sidan det till staden
ledande jernvägsspår måste ingifva betänkligheter med afseende å platsens
lämplighet för förläggande derstädes af eu undervisningsanstalt, som skulle
besökas jemväl af ett flertal minderåriga. Häraf framginge, att mellan
dessa båda tomter ett gifvet företräde borde lemnas åt tomten Litt. A,
dock att, då tomtens oregelbundna form skulle bereda svårigheter att på
ett fullt tillfredsställande sätt der uppföra de för seminariet erforderliga
byggnaderna och vidare den enda nu möjliga platsen för tillträde till
tomten vore alltför undanskjuten, tomtens gränser borde förändras i den
retning, att ingången kunde förläggas vid den från Eskilstunavägen ledande
landsvägen, hvarförutom tomtområdet borde så ordnas, att de å
detsamma afsedda byggnaderna icke framdeles blefve undanskymda genom
bebyggande af framför eller vid sidan deraf liggande mark, för hvilket
ändamål dels den södra gränsen borde utflyttas till nyssnämnda landsväg

Åttonde hufvudtiteln.

257

och dels det mellan idiothemmet och stadens fattiggård belägna, enligt
uppgift staden tillhöriga, område borde tilläggas tomten, så att denna
komme att sträcka sig till den under anläggning varande strandgatan vid
Mälaren.

Sedan öfverintendentsembetet låtit stadsfullmägtige i Strengnäs få del
af de anmärkningar, embetet, såsom nyss nämnts, funnit anledning framställa
mot tomten Litt. A, hade stadsfullmägtige. med föranledande häraf
vid sammanträde den 27 oktober 1900 beslutat att såsom tomt för det
ifrågasatta seminariet erbjuda det område, som å en af ingeniören C. M.
Nyström upprättad, utlåtandet bifogad karta funnes betecknadt med
bokstäfverna c, d, e, f, g, h, i, k och 1, dock med dervid fästadt vilkor
att af samma område för staden undantoges hvad som åtginge till en
för det ifrågavarande såväl som närliggande områden behöflig väg af 13,5
meters bredd dels på norra, östra och södra sidorna af området c, d, e,
f, g, k och 1, och dels från .detta område ned till sjön. Emellertid hade
embetet, som icke kunnat godkänna de af stadsfullmägtige vid nyssnämnda
sammanträde beslutade vilkor, låtit bestämdt angifva och stadsfullmägtiges
pröfning underställa ej mindre de fordringar, embetet ansett sig böra
framställa beträffande sjelfva tomten Litt. A, om den skulle af embetet
hos Kongl. Maj:t i underdånighet förordas att derå förlägga ofvannämnda
läroanstalt, än äfven de förbehåll i öfrigt, som enligt embetets förmenande
borde af staten göras för antagande af uti ifrågavarande afseende leinnadt
erbjudande. Dervid hade embetet förklarat: att den från Eskilstunavägen
till områdets i fråga södra hörn ledande vägen borde utvidgas till samma
bredd som Nygatan eller 18 meter, hvarjemte trottoar borde anordnas
och å den sålunda utvidgade gatan planteras alléträd; att den till punkten
f å sistberörda karta ledande smala vägen borde utvidgas på bekostnad
af seminarieområdet till 12 meters bredd och föreskrift lemnas, att å
angränsande till handelsträdgård nu använda tomt icke finge mot denna
gata uppföras uthus, skjul eller dylikt; att vid skärningen mellan nu
nämnda två gator skulle bildas, likaledes af seminarietomtens mark, en
öppen mindre plats, hvarvid borde iakttagas, att nu föreslagna förändrade
gator m. m. skulle utföras och för all framtid underhållas af staden,
hvilken äfven borde bestrida inlösen af för den bredare gatans utläggande
erforderlig mark; att den vid tomtens enligt samma karta södra gränslinie
d—e befintliga landsväg borde för all framtid till väg användas och sålunda
icke kunna afyttras eller bebyggas; att den vid Mälaren påbörjade
strandvägen borde utläggas till linien i—h å kartan, så att seminarietomtcn
komme att gränsa intill nämnda strandväg; att å angränsande, nu
till idiothem och fattiggård upplåtna tomter icke finge vid linierna f— g,

Bill. till Riked. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 33

[79.]

258

Åttonde hufvudtiteln.

g—h och i—k uppföras byggnad, pa mindre afstånd än 5 meter från
seminariets tomt; att vatten-, aflopps-, belysnings- och telefonledningar
skulle anbringas kostnadsfritt fram till tomtens sydvestra hörn d; att, på
sätt stadsfullmägtige redan utfäst sig, behörig tomtkarta och med utsatta
mått å begränsningslinierna borde upprättas och afienmas; samt att, om så erfordrades,
skulle, såsom stadsfullmägtige jemväl redan tillbjudit, upplåtas
lämpliga provisoriska lokaler för seminarieundervisningens utöfvande under
tiden för seminariebyggnadernas uppförande.

Vid derefter den 2 november 1900 hållet sammanträde hade stadsfullmägtige
beslutat dels att bifalla de af embetet gjorda, här ofvan angifna
yrkandena, dock med den förändring att bredden å den från Eskilstunavägen
till områdets södra hörn ledande vägen skulle minskas från
18 till 12 meter och att bredden å den till punkten f ledande vägen
skulle bestämmas till allenast 10 meter, dels att till tomtplats upplåta
jemväl det å ingeniören Nyströms karta med bokstäfverna a, c och 1 betecknade
området om 17,5 kappland, hvarigenom hela den erbjudna tomtarealen
skulle komma att — behöfliga vägar vid gränserna inberäknade
— omfatta 5 tunnland 25 kappland eller 2,8538 hektar, dels ock att, med
upphäfvande af sitt den 27 oktober 1900 fattade beslut angående vägar
på området eller vid dess gränser, till behöfliga vägar undantaga å ifrågavarande
områdes sydvestra sida invid gränslinien c—d en jordremsa af
12 meters bredd, å dess södra sida vid linien e—d så stor jordremsa, att
den tillsammans med nu befintliga vägen koinme att omfatta 12 meters
bredd, och å dess östra sida vid gränslinien e—f en remsa så stor, att den,
jemte den der befintliga vägen, komme att omfatta 10 meters bredd, på
sätt å kartan i fråga genom en dragen blå linie utmärkts, hvilken linies
fortsättning angåfve gränserna för hela det upplåtna området.

Stadsfullmägtige i Strengnäs hade sålunda numera tillbjudit sig att
till seminarietomt upplåta det å ingeniören Nyströms karta med dragna
blå linier angifna område; och då detta område syntes öfverintendentsembetet
icke blott vara det förmånligaste af samtliga de erbjudna egovidderna,
rörande hvilka embetet hade att sig utlåta, utan äfven i allmänhet
i alla afseenden fullt tillfredsställande, funne embetet, som ansåge
det icke vara något af vigt att erinra mot den af stadsfullmägtige
beslutade mindre bredden å ofvan angifna två vägar, sig böra för sin del
hemställa, att till tomt för ifrågastäldt nytt folkskolelärareseminarium i
Strengnäs stift, måtte i främsta rummet väljas det område i Strengnäs,
som i remissakten betecknades med kitt. A, dock med de gränser in. m.,
som jemlikt stadsfullmägtiges senast fattade beslut i ämnet blifvit för detsamma
föreslagna.

Åttonde hnfvudtiteln. 259

Med anledning af hvad sålunda förekommit befalde Kong! Maj:t [79.]
öfverintendentsembetet att låta uppgöra och till Kongl. Maj:t inkomma
med ritningar och kostnadsförslag till de för ett folkskolelärareseminarium
erforderliga byggnader under antagande, att dessa komme att uppföras
på det jordområde i Strengnäs, som blifvit af stadsfullmägtige derstädes
upplåtet till tomtplats för ett dylikt seminarium och af öfverintendentsembetet
i dess underdåniga skrifvelse den 6 november 1900 förordadt såsom
det lämpligaste af de för omförmälda ändamål ifrågasatta jordområden.

Med underdånig skrifvelse den 11 december 1900 öfverlemnade öfverintendentsembetet
af e. o. arkitekten hos embetet Bror Almqvist, på embetets
uppdrag, utarbetade och af embetet för dess del, efter skedd granskning,
godkända ritningar och kostnadsförslag till byggnader för seminarieinrättningen
i fråga. Enligt nämnda kostnadsförslag voro utgifterna beräknade
att utgöra för seminariets hufvudbyggnad 130,359 kronor 95 öre,
gymnastikhus 39,502 kronor, rektorsbostad 24,938 kronor 5 öre, portvaktstuga
4,400 kronor, uthusbyggnad (klosetter) 700 kronor, skjul och förrådshus
600 kronor, inhägnad (granhäck) och planering 6,000 kronor, ritningar,
kontrollantarfvode m. in. 11,500 kronor eller tillhopa 218,000
kronor.

Vid de sålunda öfverlemnade handlingarna, dervid jemväl fogades en
af intendenten Jacobsson upprättad, den 10 december 1900 dagtecknad
promemoria angående de tilläinnade byggnadernas storlek och inredning,
gjorde öfverintendentsembetet följande erinringar. De ifrågavarande ritningarna
hade blifvit upprättade i närmaste anslutning till Kong]. Maj:ts
enligt nådigt bref den 16 november 1900 faststälda ritningar för folkskolelärarinneseminariet
i Landskrona, dock att då, med hänsyn till den
tillgängliga terrängens beskaffenhet, det ansetts lämpligt, att sjelfva läroverkshuset
komme att förläggas till den högre belägna delen af tomten
och rektorsbostaden till den utvikning af tomtområdet, som gränsade intill
strandgatan utmed Mälaren, vid hufvudingången till tomten föreslagits
uppförande af en särskild portvaktstuga, innehållande ett rum och kök
för portvakt — dennes bostad är vid Landskrona seminarium inrymd i
samma byggnad som rektors boställslägenheter och utgöres der af två
rum och kök — samt derjemte ett rum för trädgårdsdräng. Med gymnastikhusets
förläggande vid den norra tomtgränsen hade afsetts att undanskymmma
stadens derinvid belägna fattiggård.

Såsom af det anförda framgår, hafva tre städer, Örebro, Strengnäs
och Askersund, erbjudit sig att kostnadsfritt dels till det ifrågastälda nya

260

Åttonde hufvudtiteln.

[79.] folkskolelärareseminariet upplåta lämplig byggnadstomt samt erforderligt
område för trädgårdsanläggningar, dels ock hålla läroanstalten till banda
provisoriska lokaler, i händelse man skulle vilja låta den träda i verksamhet,
innan dess byggnader hunnit blifva fullbordade. Vid valet mellan de
tre städerna har ingen af de myndigheter, hvilkas yttranden i ärendet
blifvit infordrade, ansett sig kunna förorda Askersund, enär denna stad
vore underlägsen de båda andra både med hänsyn till centralt läge och
beqväma samfärdsmedel. Jag anser mig kunna instämma i hvad myndigheterna
i detta hänseende anfört. Deremot tala goda skäl såväl för Örebro
som för Strengnäs. Det synes mig dock, som om det vore fördelaktigast
att förlägga det ifrågasatta seminariet till den sistnämnda staden. I
kong! stadgan den 18 juni 1842 angående folkundervisningen i riket, genom
hvilken stadga folkskolan i vårt land först blef en i lag påbjuden
och genom lag ordnad institution, föreskrefs, att såväl i hufvudstaden som
i hvarje stiftsstad af domkapitlet borde beredas tillfälle för dem, som ville
egna sig åt folkskolelärarekallet, att i ett seminarium erhålla undervisning
och öfning i de till detta kall hörande ämnen. Till följd häraf inrättades
ett seminarium i hufvudstaden och likaledes ett i hvar och en af de tolf
stiftsstäderna. Men genom kong!, kungörelsen den 22 april 1864 bestämdes,
att af dessa endast åtta skulle bibehållas, nämligen sex för manliga
och två för qvinliga elever. Seminarierna i Strengnäs, Vesterås, Kalmar,
Karlstad och Visby blefvo då indragna. Efter den tiden hafva seminarierna
i Karlstad och Kalmar åter trädt i verksamhet. Redan den omständigheten,
att Strengnäs egt ett seminarium, talar för att, om ett seminarium åter
kommer att anordnas inom Strengnäs stift, detta bör förläggas till Strengnäs,
om denna stad för öfrigt är en lämplig förläggningsort för en läroanstalt
af ifrågavarande slag. Och den är det, enligt mitt förmenande,
bland annat derför att den är säte för stiftsstyrelsen. Det lärer nämligen
ej kunna förnekas,) att domkapitlet, som enligt gällande seminariestadga
har till åliggande att utöfva tillsyn öfver seminarium, lättare och bättre
kan fullgöra denna skyldighet, om seminariet är förlagdt till den stad,
der domkapitlet har sitt säte, än om seminariet är anordnadt å annan
ort. A andra sidan måste det vara till gagn för seminariet sjelft att få
arbeta just på den plats, der dess närmast öfverordnade styrelse finnes.
Genom att förlägga seminarierna till stiftsstäderna undviker man för öfrigt
åtskilliga kostnader och olägenheter, hvilka måste blifva en följd deraf
att seminarierna och stiftsstyrelsen befinna sig å olika orter. Till förmån
för Strengnäs talar slutligen ock, att den tomt, som staden utfäst
sig lemna till seminariet, är fullt tillfredsställande och öfverträffar
med hänsyn till läge och lämplighet i öfrigt den plats, som Örebro

Åttonde hufvudtiteln.

261

för ändamålet upplåtit, samt att lefnadskostnaderna i det hela torde komm a
att ställa sig något billigare i Strengnäs än i Örebro.

Beträffande de ritningar till det ifrågasatta nya seminariet, som öfverintendentsembetet
låtit uppgöra, synes det mig synnerligen lämpligt, att
seminariet, såsom embetet föreslagit, erhåller sin egen gymnastiklokal. För
de seminarier, som sakna sådan, uppstå af denna anledning många olägenheter
och svårigheter. Dels måste de nöja sig med lokaler, som i sanitärt
hänseende äro otillfredsställande och i öfrigt för ändamålet olämpliga, dels
måste de underkasta sig, att gymnastiköfningarna komma att förläggas till
otjenliga tider, och dels måste deras elever försätta mycken för dem dyrbar
tid genom de långa vandringarne till och från gymnastiklokalen. Dertill
kommer, att seminarierna nödgas på en och annan ort betala en mycket
hög hyra — ända till 500 kronor årligen — för rätten att få begagna en
annan läroanstalts gymnastiklokal. De för undervisningen afsedda lokalerna
synas mig ändamålsenliga och välbehöfliga för att undervisningen skall
kunna med rätt framgång bedrifvas och undervisningsmaterielen med
tillbörlig omsorg vårdas. Mot de ritningarna åtföljande kostnadsberäkningarna
har jag intet att erinra.

Lärarebristen är emellertid så tryckande, att åtgärder böra vidtagas
för att kunna till dess afhjelpande utsända vederbörligen utbildade lärare
inom kortare tid än som kunde ske, om det föreslagna nya seminariet
skulle träda i verksamhet först sedan seminariebyggnaderna blifvit uppförda.
Då staden Strengnäs erbjudit sig att tillhandahålla erforderliga lokaler
för seminariet intill dess detta kan inflytta i egen byggnad, synes
det mig, att seminariet bör begynna sin verksamhet vid början af höstterminen
1901. Då skulle första seminavieklassen och småskoleafdelningen
af seminariets öfningsskola träda i verksamhet; vid början af läsåret 1902
—1903 skulle intagas en ny första klass, sedan en andra klass bildats af
den förutvarande första klassen, och en ny första klass intagas i öfningsskolans
småskoleafdelning, sedan af dess förra andra klass bildats en första
klass af folkskoleafdelningen o. s. v.

Kostnaderna för det nya seminariet under läsaret 1901—-1902 samt
höstterminen 1902 torde komma att uppgå till 19,850 kronor enligt föl -

jande beräkningar:

Arfvode till en tillförordnad rektor efter 3,500 kronor

för år .................................................................................... kronor 5,250: —

Arfvode till en tillförordnad adjunkt höstterminen 1902 » 900: —

Arfvode till en lärare i öfningsskolans småskoleafdelning » 2,700: —

Arfvode till en lärare i öfningsskolans folkskoleafdel ning

höstterminen 1902 .................................................. » 900: —

262

Åttonde hufvudtiteln.

[80.]

Löneförbättring
m. m.
åt lärare vid
folkskolelärareseminarierna.

öfningsämnena samt ett och

läkarearfvode

3,700:

3,200:

900

1,700

600

Tillfälliga lärarebiträden i

annat läroämne.................................................................... kronor

Stipendier till seminarieelever .................

Uppvärmning, belysning och städning,

m. m............................................................

Skolinventarier och undervisningsmateriel

Oförutsedda utgifter ........................................

Anledningarna till att högre belopp beräknats för igångsättande af
det tilltänkta seminariet i Strengnäs, än som beräknades, då fråga var om
seminariets i Landskrona trädande i verksamhet vid början af läsåret 1900
—1901, äro, att de manliga lärarekrafterna vid öfningsskolan torde komma
att blifva dyrare än de qvinliga, att det medför större kostnader att anordna
manlig slöjd än qvinlig samt att i posten stipendier upptagits stipel!
diemedel äfven för andra klassens elever under höstterminen 1902.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört, får jag underdånigst tillstyrka,
att Kong! Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom att
Riksdagen måtte

dels till uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda
ritningar, af erforderliga byggnader för ett folkskolelärareseminarium i
Strengnäs bevilja ett anslag af 218,000 kronor och deraf på extra stat
för år 1902 anvisa ett belopp af 100,000 kronor,

dels ock för begynnande af verksamheten vid nämnda seminarium med
början af höstterminen 1901 samt uppehållande af undervisningen vid
seminariet under samma termin äfvensom vår- och höstterminerna 1902
på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 19,850 kronor.

Till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna
samt arfvoden åt teckningslärare för extra tjenstgöring och
extra arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier har Riksdagen sedan
flere år tillbaka på extra stat beviljat anslag, som för ett hvart af åren
1900 och 1901 bestämts till ett belopp af 36,300 kronor.

Då de skäl, som föranledt detta anslag, qvarstå oförändrade, hemställer
jag, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till beredande af
ifrågavarande löneförbättring och arfvoden jemväl för år 1902 enligt
samma grunder, som för år 1901 blifvit bestämda, på extra stat anvisa
ett belopp af 36,300 kuonor.

Åttonde hufvudtiteln.

263

Hänvisande till livad jag i fråga om ny anordning af militäröfnin- [81.]
garna vid de allmänna läroverken under punkten 19 yttrat om behofvet Anskaffande^
af vissa anslag för en gång, hemställer jag, att Kongl. Maj:t täcktes amav(g^e“ f~r
föreslå Riksdagen att till anskaffande af vapen och materiel för militär- miiitäröfninöfningarna
vid folkskolelärareseminarierna på extra stat för år 1902 beviljagas™0“J~rar°e_

ett anslag af 24,100 kronor. seminarierna.

Med anledning af Kongl. Maj:ts framställning beviljade 1900 års [82.]
riksdag på extra stat för år 1901 ett anslag af 25,000 kronor till wnder-Understöd till
stöd, enligt de närmare bestämmelser Kongl. Maj:t kunde finna godt
föreskrifva, åt mindre bemedlade manliga och qvinliga lärjungar vid sådana jungar vid
folkhögskolor, som åtnjöte bidrag af statsmedel, dock att sådant understödfolklogsko!or''
endast finge tilldelas elev, som vore i den ålder, att före kursens slut
koratne att uppnås af manlig elev 18 år och af qvinlig elev 16 år.

Då ifrågavarande anslag, som under flere föregående år utgått,
ehuru med något mindre belopp än det af 1900 års riksdag bestämda,
visat sig vara till stort gagn och någon förändring i anslagets belopp
ej för närvarande torde böra ifrågasättas, hemställer jag, att Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till understöd åt mindre bemedlade
manliga och qvinliga lärjungar vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta
bidrag af statsmedel, måtte, under vilkor att sådant understöd endast
får tilldelas elev, som är i den ålder, att före kursens slut komma att
uppnås af manlig elev 18 år och af qvinlig elev 16 år, samt i öfrigt
enligt de närmare bestämmelser Kongl. Maj:t kan finna godt föreskrifva,
på extra stat för år 1902 anvisas ett belopp af 25,000 kronor.

Genom nådigt bref den 5 juni 1896 har Kongl. Maj:t från anslaget [83.]
till lappmarks ecklesiastikverk anvisat för anordnande af vinterkurser Byggnad för
vid Juckasjärvi lappskola samt beredande af undervisning för afsidesv[]j"ka^er“vi
boende barn dels 600 kronor till aflöning och reseersättning åt en vid lappskola,
småskolelärareseminarium examinerad lärare, dels ock 600 kronor till
bestridande af kostnaderna för de i vinterkurserna deltagande lappbarnens
inackordering.

Till grund för det nådiga beslutet i ämnet låg en framställning af
domkapitlet i Hernösand, innefattande en af kyrkoherden i Juckasjärvi
lappmarkspastorat F. W. Lidström samt folkskoleinspektören P. O. Grape
lemnad utredning rörande behofvet af förbättrad undervisning företrädesvis
åt nomadlapparnes barn; och innehöll denna utredning med åtföljande
förslag bland annat: att bland nomadlapparne i Juckasjärvi år
1894 funnits 85 barn i skolåldern, af hvilka 16 saknat all skolundervis -

264

Åttonde hnfvudtiteln.

ning och 49 fått åtnöja sig med den bristfälliga undervisning, som meddelats
af lappkateketerna; att jemväl den bofasta befolkningen i den
vidsträckta församlingens utkanter helt och hållet saknade skolor, enär
man vid ordnandet af församlingens skolväsen endast kunnat taga hänsyn
till de mera befolkade och centralt belägna delarne af församlingen; att
till följd häraf en fruktansvärd okunnighet vore rådande hos en del af
församlingens ungdom såväl som hos äldre; att den undervisning, som
meddelades af lappkateketerna, behöfde vidmagthållas och utvidgas, om
den skulle blifva till någon verklig nytta; att de undervisningsanstalter,
som nu funnes för lappbarnen, vore otillräckliga, enär både lappskolan
i Juckasjärvi kyrkoby och Lannavaara barnhem kunde mottaga endast
en mindre del af de barn, som behöfde undervisning; att för afhjelpande
af de största bristerna i undervisningsväsendet vore nödigt att, i likhet
med hvad som skett inom Karesuando församling, inrätta vinterkurser
äfven vid lappskolan i Juckasjärvi gamla kyrkoby, hvilka kurser borde
efter godkänd läroplan fortgå under januari—april månader årligen; att
en särskild lärare borde för ändamålet anställas, enär skolmästaren vid
nämnda skola hade tillräckligt arbete med det trettiotal elever, som
tillhörde skolan; att ifrågavarande lärare skulle under den del af läsåret,
då han icke vore upptagen af vinterkurserna, meddela undervisning
bland såväl lappar som finnar, hvilka bodde i församlingens utkanter
och ej kunde begagna sig af församlingsskolorna; att samme lärare,
hvilken borde vara utexaminerad från ett småskolelärareseminariuin och
känd för ett godt uppförande, så att han icke blott genom undervisning
utan äfven genom sin umgängelse kunde verka förädlande på den halfvilda
lappbefolkningen, borde såsom lön och resekostnadsersättning erhålla
tillsammans 600 kronor årligen; att minst 600 kronor årligen erfordrades
för inackordering af de barn, som deltoge i vinterkurserna,
då en afgift af i medeltal 85 öre för dagen beräknades för hvarje barn;
samt att, då såväl lapparne som skoldistriktet saknade tillgångar för
bestridande af de med denna anordning förenade kostnader, det vore
oundgängligen nödvändigt, att det erforderliga beloppet utginge af statsmedel.

Vinterkurserna hafva härefter årligen fortgått från och med år 1897.
Sedan domkapitlet i underdånig skrifvelse den 22 december 1897 upplyst,
att särskild lokal för dem vore af nöden, samt härtill föreslagit en
åt skolläraren i Juckasjärvi lappfolkskola uppförd bagarstuga, hvilken
bemälde lärare erbjudit sig att för ändamålet tills vidare upplåta mot
en årlig ersättning af 50 kronor, deri inberäknad godtgörelse äfven för
lokalens uppvärmning, upplysning och städning, har Kongl. Maj:t genom

Åttonde hufvudtiteln. 265

nådigt bref den 11 februari 1898 i enlighet med domkapitlets förslag [83.]
medgifvit, att berörda belopp finge för ifrågavarande ändamål å ecklesiastikverkets
stat uppföras.

Denna anordning är emellertid så mycket mer att anse såsom varande
af tillfällig natur som, redan när förslaget härom framkom, frågan
om beredande af särskild lokal för vinterkursen jemte bostad för
läraren bragts å bane och fortfarande var under behandling. Samtidigt
härmed skedde äfven en utredning rörande behofvet af vissa reparationer
å lappfolkskolehuset. Båda dessa frågor blefvo omsider genom domkapitlets
underdåniga framställning den 4 januari 1899 öfverlemnade till
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, under anhållan om anslag dels till nybyggnad
af lokal för vinterkursen, dels till lappfolkskolehusets iståndsättande;
i sammanhang hvarmed äfven begärdes godtgörelse för den
af domkapitlet förskjutna ersättningen för upprättandet af ritningar och
kostnadsförslag. Vid underdånig anmälan af ärendet den 4 maj 1900
har Kongl. Maj:t, med förklarande att Kongl. Maj:t framdeles ville meddela
beslut i anledning af framställningen om uppförande af särskild
lokal för vinterkurserna vid Juckasjärvi lappfolkskola jemte bostad för
läraren vid dessa kurser, funnit godt af anslaget till lappmarks ecklesiastikverk
anvisa dels 3,750 kronor för iståndsättande af det befintliga lappfolkskolehuset
i Juckasjärvi, dels ock 453 kronor 48 öre såsom ersättning
af förutnämnda förskott.

Frågan om anslag för uppförande af särskild lokal för vinterkursen
är således ännu oafgjord. Då jag nu har för afsigt att föreslå Kongl.

Maj:t att af Riksdagen äska erforderliga medel härför, anhåller jag att
få erinra om hvad handlingarna i omförmälda ärende i denna del innehålla.

Uppförandet af särskild lokal för vinterkursen jemte bostad för
läraren ifrågasattes, såsom af det föregående framgår, redan snart efter
kursens inrättande. Frågan väcktes genom en den 24 april 1897 till
ordföranden i skolrådet i Juckasjärvi församling aflåten skrifvelse från
läraren vid lappfolkskolan och läraren vid vinterkursen. Desse anförde
dervid, att den till lokal för vinterkursen tillfälligt upplåtna bagarstugan
visat sig alldeles för liten för undervisningsändamål och ej heller vore
dertill tjenlig, enär densamma ju måste användas äfven till brödbakning.

Då vidare lämpliga ruin till lokal för vinterkursen eller till bostad för
läraren icke kunde förhyras i Juckasjärvi by, vore alltså uppförandet
af en särskild byggnad för ändamålet af nöden.

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd.

34

266

Åttonde hnfvudtiteln.

De båda lärarne föreslogo af utryinmesskäl, att denna byggnad
skulle uppföras skild från de redan vid skolan befintliga husen och ej
såsom en tillbyggnad vare sig till skolhuset eller till bagarstugubyggnaden.
Lämplig plats för den nya byggnaden funnes å norra sidan
af skolgården.

Skolrådets ordförande, kyrkoherden Lidström, aflat, med anledning
af denna skrifvelse, den 30 april 1897 framställning till domkapitlet i
Hernösand. Lidström, som instämde i lärarnes förslag om uppförande
af en särskild byggnad för vinterkursen å af dem angifven plats, framhöll,
att genom vinterkursens fortsatta inrymmande i bagarstugubyggnaden
de svårigheter återinträdde, för hvilkas afhjelpande denna byggnad
i sinom tid blifvit af staten uppförd till förmån för lappfolkskoleläraren,
och bostad åt läraren vid vinterkursen komme fortfarande att saknas.
För öfrigt vore bagarstugan för liten och oändamålsenlig till skollokal.
Det vore icke med rättvisa, billighet och god ordning öfverensstämmande,
att lappfolkskoleläraren lede intrång i den för honom upplåtna
lokalen till den grad, som genom vinterkursens inhysande derstädes
blefve förhållandet. Då vidare åt läraren vid vinterkursen bostad
ej kunde få hyras i Juckasjärvi by, vore det tillbörligt, att staten trädde
emellan samt, vid uppförandet af lokal för vinterkursen, jemväl beredde
bostad åt läraren.

Domkapitlet hörde folkskoleinspektören Grape öfver den gjorda
framställningen, och denne instämde i allo med kyrkoherden Lidström
i afseende å behöfligheten af ifrågavarande lokal och bostad. Mot förslaget
att uppbygga nytt skolhus för vinterkursen kunde, yttrade Grape,
den invändningen göras, att denna kurs ännu vore en jemförelsevis
opröfvad skolform och att man derför borde afvakta, hvilka resultat
den komme att gifva och huru den komme att omfattas af den nomadiserande
befolkningen. Denna invändning vore likväl ej af stor betydelse.
Erfarenheten hade nämligen redan utvisat, att, medan det förut vant mycket
svårt att få lappbarn till skolorna, hade tillströmningen till vinterkursen
varit jemförelsevis stor, ehuru visserligen ännu 138 — till större
delen tillhörande nomadbefolkningen — af Juckasjärvi församlings 482
skolpligtiga barn saknade skolundervisning. Då nu vinterkursen otvifvelaktigt
vore den skolform, som mest tilltalade lapparne och som för dem
vore ändamålsenligast, borde ock lämplig skollokal anskaffas för denna
kurs. Äfven om vinterkursen icke inrättats, hade en utvidgning eller
tillbyggnad vid Juckasjärvi lappskola varit nödvändig, ty utrymmet i
den nuvarande skollokalen vore alltför knappt i förhållande till barnantalet.
Här förefunnes alltså ett oafvisligt behof, och efter folkskole -

Åttonde liufvudtiteln.

267

inspektörens förmenande kunde detta ej på annat sätt tillgodoses än [83.]
genom uppförande af ett nytt, tillräckligt rymligt skolhus.

Domkapitlet öfverlemnade härefter handlingarna i ärendet till Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, för att denna myndighet,
derest densamma delade domkapitlets åsigt om behöfligheten af den
ifrågavarande nybyggnaden, måtte genom sakkunnig person låta uppgöra
ritning och kostnadsförslag.

Efter anmodan att till Kongl. Maj:ts befallningshafvande inkomma
med utredning angående beskaffenheten af den vid lappfolkskolan i
Juckasjärvi anordnade vinterkursen, densammas förhållande till lappfolkskolan
samt antalet elever, som under vårterminen 1897 besökt
vinterkursen, aflat folkskoleinspektören Grape en skrifvelse till Kongl.

Maj:ts befallningshafvande, i hvilken skrifvelse inspektören, efter erinran
om de skal, som andragits till stöd för den underdåniga framställningen
om anslag för anordnande af ifrågavarande vinterkurs, omförmälde, hurusom
den till lokal för vinterkursen använda bagarstugan å lappskolmästarebostället
i följd af det stora barnantalet vore alltför liten och
obeqväm, att de i .vinterkursen år 1897 deltagande barnens antal varit
37, af hvilka 20 förut under läsåret bevistat lappskolans småskoleafdelning,
men 17 varit nyinskrifna, alla lappbarn, att af nämnda 17 barn
blott 3 vid intagningen haft någon läskunnighet, att kursen varit anordnad
såsom småskola, hvilken ställning i förhållande till folkskolan
den jemväl måste för framtiden intaga, att ifrågavarande skolform syntes
omfattas med verkligt intresse af nomadbefolkningen och äfven torde
vara särdeles väl lämpad efter ortens förhållanden och behof samt att,
om syftet med vinterkursen skulle vinnas, det vore ovilkorligen nödvändigt
att anskaffa lämplig lokal för densamma.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande uppdrog härefter åt civilingeniören
H. Wennerström i Gellivare att dels upprätta ritningar och kostnadsförslag
till den ifrågasatta nybyggnaden för vinterkursen, dels utreda kostnaden
för reparation af den byggnad, hvari kursen tills vidare inrymts.

I anledning häraf öfverlemnade Wennerström till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
såväl kostnadsförslag till nybyggnad för skola, jemte
bostad för lärare, äfvensom uthus, hvilket kostnadsförslag åtföljdes af
två ritningar, som ock kostnadsförslag till reparation af bagarstugubyggnaden
med bilagd planritning öfver densamma. Wennerström bifogade
tillika ett utdrag af Juckasjärvi församlings skolråds protokoll
den 5 mars 1898, utvisande att skolrådet, som ansåge en tillbyggnad
till deri nuvarande lokalen för vinterkursen oändamålsenlig, föredroge

268 Åttonde hufyudtiteln.

[83.] uppförandet af en särskild nybyggnad med skolsal för 40—50 barn, afklädningsrum
samt två rum och kök till bostad för läraren i kursen.

Det aflemnade ''ritningsförslaget till ett envånings skolhus upptog,
jemte fasad och genomskärning, en planritning, utvisande skolsal för 64
barn eller med någon förminskning af dimensionerna, på sätt med röda
linier å ritningen utmärktes, för 48 barn; vidare* tambur, afklädningsrum,
ett större och ett mindre rum för läraren tillika med kök äfvensom
skafferi och garderob. Kostnadsförslaget till skolhuset slutade å 10,800
kronor, hvartill kom ett belopp af 1,950 kronor för uthusen. Förslaget
till reparation af bagarstugubyggnaden åter upptog en kostnad af 1,000
kronor.

I det utlåtande, hvarmed ingeniören Wennerström beledsagade nyssnämnda
handlingar och ritningar, anförde han, bland annat, att han,
lika med skolrådet, ansåge en tillbyggnad af den nuvarande lokalen för
vinterkursen vara oändamålsenlig. Såsom syntes af planritningen öfver
bagarstugubyggnaden, vore rummen för små för att inrymma ens halfva
antalet elever på en gång och derjemte för låga och otidsenliga.
I händelse af tillbyggnad hade man derför ej någon som helst fördel
eller lindring i nybyggnadskostnaden, enär intet af de nu befintliga
rummen syntes böra afhändas lappskoleläraren, allra minst den för
honom absolut nödvändiga bagarstugan. Dertill komme, att vid en tillbyggnad
det fria gårdsutrymmet för gamla skolan blefve betydligt förminskadt.

Wennerström hade fördenskull ej upprättat ritning till en tillbyggnad,
men deremot uppgjort kostnadsförslag till reparation af bagarstugan,
såvida densamma skulle anordnas till läsrum. Nära 1/s af rummets
areal upptoges af bakugnen, och denna måste rifvas och ersättas
med en skolkamin, i samband hvarmed fullständig omraurning måste
företagas, hvarjemte bagarstuga och kammare för värmens skull behöfde
omses i afseende å såväl golf som vägg ar samt nödtorftigt målas och
uppsnyggas. Kostnaderna för nödigt arbete härför uppginge, såsom
kostnadsförslaget utvisade, till 1,000 kronor.

Vidkommande nybyggnaden, hvilken borde förläggas vinkelrätt mot
nuvarande manbyggnaden och så, att egen gårdsplan och lekplats erhölles,
uppginge kostnaden för n}^ skola och uthus till 12,750 kronor,
under förutsättning att byggnadsvirke finge fritt hemtas från skolbolets
skog. Skulle virke köpas och husen uppföras af torrfuror med allt
sågadt virke af frisk skog, komme kostnaderna att ökas med omkring

2,500 kronor, allt efter det pris staten komme att betinga sig. Totalkostnaden
skulle då uppgå till omkring 15,250 kronor; och denna summa

Åttonde hufvudtiteln.

269

vore den lägsta, som kunde beräknas, såvida byggnaderna skulle uppföras
enligt noggrann arbetsbeskrifuing och under effektiv kontroll, hvarförutan
de flesta byggnader, som för statens räkning uppfördes i lappmarken,
i följd af brist på yrkesdugligt arbetsfolk ofta visat sig blifva
endast fuskverk, i behof af ständiga och oerhördt dyra reparationer.
Med bibehållen fasad och plan i öfrigt skulle möjligen skolsalen kunna
uppföras förminskad, på sätt de röda linierna å ritningen angåfve. Men
detta skulle medföra en besparing af allenast 350 kronor i kostnader,
och med tanke på den utveckling, som förestode äfven Juckasjärvi by
i samband med Luossavaarabanans öppnande, tillstyrkte Wennerström
obetingadt, att åt skolsalen gåfves de med brun färg å ritningen angifna
dimensioner, hvarigenom ända till 64 barn kunde i skolsalen
samtidigt undervisas.

Det borde slutligen erinras — tillägger Wennerström — att, derest
nämnda skolsal erhölle de sålunda förordade dimensionerna, möjlighet
bereddes att framdeles ditflytta lappfolkskolan, hvilken väl snart tarfvade
större lokal än den nuvarande. Till det gamla skolhuset kunde då vinterkursen
och småskolan förläggas.

Öfver ingeniören Wennerströms förslag hörde Kongl. Maj:ts befallningshafvande
såväl kyrkoherden Lidström som folkskoleinspektören
Grape.

Dervid anmärkte Lidström, att frågan om bagarstugans anordnande
till lärosal för vinterkursen borde förfalla, enär ifrågavarande lokal tillkommit
för att afhjelpa ett oundgängligt behof för lappfolkskolelärarens
hushåll. Lidström förklarade sig ej hafva något att erinra i fråga om
ritningen till skolhuset för vinterkursen, utan tillstyrkte antagandet och
godkännandet af denna ritning jemte kostnadsförslag. I fråga om ritningsförslaget
till uthusbyggnad påpekade Lidström deremot, att det
boställe, å hvars mark och gårdsplan nu vore afsedt att nybygga lokal
för vinterkursen, vore upplåtet åt lappfolkskolans lärare, hvilken redan
hade nödiga uthus. Uppförandet af ny uthusbyggnad vore derför öfverflödigt,
enär fråga om klyfning af bostället ej förelåge och det ej heller
vore att förmoda, att staten ville förse läraren vid vinterkursen med
boställe.

Grape tillstyrkte för sin del, att Wennerströms ritning och kostnadsförslag
till nytt skolhus för 64 barn måtte i allo godkännas, och ansåg,
att frågan om uthus för den nya skolan icke för närvarande borde upptagas
till pröfning.

Efter det häruppå Kongl. Maj:ts befallningshafvande till domkapitlet
öfverleinnat de till ärendet hörande ritningar och handlingar samt der -

270

Åttoude liufvudtiteln.

[83.] vid uttalat sin anslutning till folkskoleinspektören Grapes yttrande, aflat
domkapitlet den 4 januari 1899 sin förut af mig omförmälda underdåniga
framställning till Kongl. Maj:t.

Beträflfande nu ifrågavarande nybyggnadsförslag anförde domkapitlet
dervid, under åberopande af folkskoleinspektören Grapes uttalande i
ämnet, följande.

De skäl, som föranledt inrättandet af vinterkursen, icke blott qvarstode
i oförminskad kraft, utan hade vunnit i styrka. Det borde förty
antagas,'' att vinterkursen blefve bestående. Då nu den för kursen använda
lokalen ostridigt vore såväl oändamålsenlig som otillräcklig, hvarförutom
läraren vid lappfolkskolan syntes hafva berättigadt anspråk på
oqvald besittning deraf, samt enligt Lidströms uppgift annan lokal för
ändamålet icke funnes inom Juckasjärvi by, hade domkapitlet ansett sig
böra göra underdånig framställning om beredande af medel till uppförande
af byggnad för inrymmande af lokal för vinterkursen samt bostad
åt läraren vid densamma. Dervid ville domkapitlet, i enlighet med skolrådets,
Lidströms, folkskoleinspektörens samt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
enstämmiga mening, framhålla, att omförmälda lokal icke borde
beredas genom tillbyggnad till lappfolkskolehuset eller reparation af den
dertill hörande bagarstugan, utan att ett särskildt hus för kursen borde
å lappfolkskolans tomtplats nyb}^ggas i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med ingeniören Wennerströms förslag samt till sådan storlek, att skollokalen
kunde rymma omkring sextio eller, såsom Wennerström närmare
angåfve, sextiofyra barn. Domkapitlet hade nämligen ansett sig
böra fästa afseende vid den af Wennerström framstälda erinran att, för
den händelse skollokalen bygdes så stor som för sextiofyra barn, möjlighet
bereddes att ditflytta lappfolkskolan, som väl snart kornme att
visa sig vara för sitt ändamål otillräcklig och i hvars nuvarande byggnad
vinterkursen och småskolan då kunde förläggas. Med särskild hänsyn
härtill måste domkapitlet anse fördelarne af att huset uppfördes till den
af domkapitlet nyss föreslagna storlek så väsentliga, att de mer än uppvägde
den skäligen obetydliga besparing i kostnaden af 350 kronor, som
enligt Wennerströms beräkning skulle göras, om skolrummet afpassades
för ett antal af 48 barn.

Härjemte ville domkapitlet erinra, att i den för nämnda hus beräknade
kostnad icke inginge sådan för virke, hvilket beräknats skola få
fritt tagas å skolbolets skogsmark, äfvensom att, på skäl som af kyrkoherden
Lidström anförts, särskilda uthus för byggnaden icke kräfdes.
Kostnaderna för det för vinterkursen afsedda byggnadsarbetet kornme

Åttonde hufvudtiteln.

271

förty att, virkeskostnaden oberäknad, enligt Wennerströms förslag belöpa [83.]
sig till 10,800 kronor.

Domkapitlet, som hade erfarenhet af det vårdslösa sätt, hvarpå hus
i de öfre delarne af stiftet vänligen bygdes, kunde lifligt vitsorda hvad
Wennerström i sitt betänkande anfört angående nödvändigheten deraf
att ifrågakomna byggnad uppfördes enligt noggrann arbetsbeskrifning
och under effektiv kontroll. Åberopande tillika de höga prisen å såväl
arbetskraft som materiel ansåge sig domkapitlet böra framhålla, att de
af Wennerström beräknade kostnadsbeloppen icke tålde någon nedsättning,
om ett verkligt godt och varaktigt resultat af arbetet skulle
kunna erhållas.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt anhöll domkapitlet,
att Kongl. Maj:t täcktes bereda erforderliga medel för byggnadsarbetets
utförande.

Efter erhållen nådig remiss anförde öfverintendentsembetet uti afgifvet
utlåtande den 19 september 1899, att embetet icke funnit anledning
till anmärkning mot de företedda ritningarna. Embetet hölle dock
före att, med hänsyn till rådande särdeles höga arbetspris, den beräknade
kostnaden för uppförande af skolhusbyggnaden borde höjas från

10,800 kronor till 14,400 kronor. Såsom en ytterligare ökning angifver
öfverintendentsembetet ett belopp af 1,250 kronor, derest erforderligt
virke ej kan från kronopark fritt erhållas. I detta belopp ingår dock
äfven hvad som skulle erfordras för uppförande af det utaf Wennerström
föreslagna uthuset.

Ytterligare har statskontoret hörts i detta ärende. I sitt den 26
oktober 1899 afgifna utlåtande anmärker statskontoret, att, enligt Kongl.

Maj:ts befallningshafvandes, domkapitlets samt vederbörande folkskoleinspektörs
och skolråds sammanstämmande mening, den nuvarande anordningen
med inrymmandet af vinterkursen i den till folkskoleläraren
upplåtna bagarstugan icke kunde fortfara, om det med denna kurs afsedda
ändamålet skulle på tillfredsställande sätt vinnas. Äfven statskontoret
anser, att åtgärder måste vidtagas för beredande åt vinterkursen
af lämpligare lokal än som för närvarande stode till buds. Ej heller,
yttrar statskontoret vidare, torde denna lokal gent emot en vägran af
folkskoleläraren att upplåta densamma vara för ändamålet disponibel.

Då lokalen nämligen på grund af nådiga brefvet den 5 juni 1891 uppförts
för tillgodoseende af det oafvisliga behofvet för skolläraren af egen
lokal för bakning af sitt bröd, syntes det åtminstone ej vara med billighet
öfverensstämmande, att, hans dispositionsrätt öfver densamma mot

272

Åttonde hufvudtiteln.

[83.] hans vilja inskränktes i sådan grad, som genom dess upplåtande till
skollokal blefve fallet. Någon möjlighet att förhyra annan lokal för
vinterkursen syntes, efter hvad handlingarna utvisade, ej heller förefinnas,
och vid sådant förhållande stode, derest denna kurs skulle fortfarande
kunna ega bestånd, annan utväg ej åter för beredande af utrymme åt
densamma än att antingen tillbygga det gamla folkskolehuset eller uppföra
en ny skolhusbyggnad. Antagandet af hvilketdera af dessa förslag
som helst skulle naturligen medföra, att förut omförmälda, å lappmarks
ecklesiastikverks stat uppförda ersättning till folkskoleläraren af 50 kronor
årligen k.omme att* besparas. Vid val mellan de nämnda alternativen
anslöte sig statskontoret, i likhet med öfriga myndigheter, som i ärendet
yttrat sig, till det, som afsåge byggande af nytt skolhus på den nuvarande
lappfolkskolans tomt. Likaledes ansåge sig statskontoret böra
förorda, att skolhuset uppfördes med de å ritningen angifna större dimensionerna,
alltså inrymmande skolsal för 64 barn jemte afklädningsrum
för barnen samt två rum och kök till bostad för läraren.

Vid tal om kostnaderna för ifrågavarande nybyggnad påpekar statskontoret,
att den af öfverintendentseinbetet omförmälda kostnadsökningen
af 1,250 kronor äfven afsåge virke för uppförandet af ett uthus samt
att i denna senare byggnadsfråga för närvarande icke förelåge någon
underdånig framställning, enär de till lappfolkskolan hörande uthusen vore
tillräckliga äfven för läraren vid vinterkursen. Beträffande gäldandet af
kostnaderna för den föreslagna nybyggnaden ville statskontoret erinra,
att anslaget till lappmarks ecklesiastikverk, hvarifrån utgifter af förevarande
slag författningsenligt skulle bestridas, årligen öfverskjutits med
ej ringa belopp, år 1895 med 17,352 kronor 73 öre, år 1896 med 17,606
kronor 10 öre, år 1897 med 26,316 kronor 61 öre och år 1898 med
13,686 kronor 19 öre. Då anslaget sålunda ej lemnade tillgång till en
utgift så betydande som den nu ifrågasatta, syntes nådig proposition i
ämnet böra aflåtas till Riksdagen.

Slutligen har domänstyrelsen anbefalts att, efter vederbörandes
hörande, inkomma med underdånigt utlåtande beträffande framställningen
att virke till ifrågavarande byggnadsföretag måtte kostnadsfritt lemnas
från kronopark eller från det enligt nådigt bref den 17 april 1885 inköpta
skolbolets skog.

Domänstyrelsen har med anledning deraf hört öfverjägmästaren i
Norrbottens distrikt samt, med öfverlemnande af dennes yttrande, den
13 mars 1900 afgifvit eget underdånigt utlåtande.

I öfverjägmästarens yttrande anföres bland annat: att det som skolhemman
af kronan inköpta ställe vore af krononatur och beläget i

Åttonde hufrudtiteln.

273

Juckasjärvi gamla kyrkaby i samfällighet med öfriga hemmansdelar derstädes,
med en skatt, som från provisionelt G/M mantal vid afvittringen
höjts till 7(4, under det öfriga hemman i byn tillsammans representerade
3% mantal; att, då byns område ännu vore oskiftad!, någon hushållningsplan
för skolhemmanets skog ej kunnat upprättas, men att skogstillgången
på det gemensamma området ej syntes vara knapp, i ty att
enligt hos öfverjägmästaren förvarade längder 450 träd utöfver byns
beräknade husbehofsförbrukning kunnat för afsalu utstämpla^ de senare
åren, hvadan hinder ej syntes möta att för detta hemman lika väl som
för öfriga i byn uttaga nödigt husbehofsvirke, hvilket enligt § 57 i gällande
skogsförordning den 26 januari 1894 kunde tagas utan utsyning;
att utom detta hemmans skogstillgång äfven allmännings- eller besparingsskog
stode till socknemännens disposition för fyllande af virkesbehofvet
i fråga, sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag rörande
afvittringen i Juckasjärvi socken vunnit laga kraft — utom för fyra byområden,
der utslaget öfverklagats — och allmänningsskiftenas gränser
mot vissa enskilda områden blifvit bestämda och uppgångna; samt att
öfverjägmästaren på grund af det anförda hölle före, att erforderligt
virke för ifrågavarande ändamål stode socknen till buds utan anlitande
af skogstillgången å kronans skogar i närheten, hvadan således frågan
om afgiftsfritt virke derifrån borde förfalla.

För egen del har domänstyrelsen anfört, att, om än under det af
öfverjägmästaren omförmälda förhållandet hinder ej mötte för hemtande
af virke till husbyggnad å skolbolet från den samfälda skogen, ovisst
kunde vara, huruvida hela virkesbehofvet för ifrågavarande ändamål
kunde derifrån tagas utan att tråda öfrige delegares rätt för nära, samt
att, då i sådant fall enda utvägen för erhållande af det felande virkesbeloppet
vore, att detta utlemnades från den Juckasjärvi by angränsande
kronoparken, virkesutsjming derifrån syntes icke böra förvägras, men att
det dock vore ur administrativ synpunkt rigtigast, att, då virket skulle
användas för ecklesiastikt behof i lappmarken, ett belopp, motsvarande
det utsynade virkets värde efter billig beräkningsgrund, exempelvis hälft
auktionspris för kronovirke i orten, erlades till statens skogsmedel från
anslaget till lappmarks ecklesiastikverk.

Domänstyrelsen har fördenskull hemstält, att det för ifrågavarande
byggnadsarbeten erforderliga virke måtte, i den mån sådant ej skulle
kunna erhållas från skolbolets skog, få utsynas från närmast belägna
kronopark emot en afgift, motsvarande hälften af ortens auktionspris å
kronovirke.

Bih. HU Rikad. Prot. 1901. 1 Samt. 1 Aid.

[83.]

35

274 Åttonde hufvndtiteln.

Hvad i ärendet förekommit synes lemna utom allt tvifvel, att den
vid lappskolan i Juckasjärvi anordnade vinterkursen fylt ett verkligt
behof i afseende å undervisningen af nomadbefolkningens barn i orten
och att kursens framtida vidmagthållande är af synnerlig vigt för främjandet
af skolbildningen i dessa bygder.

Redan i dessa förhållanden skulle goda skäl förefinnas för att söka
bereda kursen en egen lokal i stället för den tillfälliga, för helt annat
ändamål afsedda, hvari kursen för närvarande är inrymd. Och dessa
skäl vinna i styrka, då erfarenheten visat, att den tillfälliga lokalen, som
ej ens kan med säkerhet påräknas alltid stå till buds, är olämplig och
otillräcklig såsom skollokal.

Med rätta har man, på grunder som af det förut anförda framgå,
lemnat den tanken å sido att genom en förändring af vinterkursens nuvarande
lokal afhjelpa de rådande olägenheterna, och det synes mig
vara tydligt ådagalagdt, att annan utväg för ändamålet ej finnes än att
uppföra en ny byggnad.

Beträffande denna nybyggnad ansluter jag mig på de skäl, som af
vederbörande anförts, till det framlagda förslaget, afseende uppförandet
af en byggnad med skolsal för 64 barn och upptagande bostad för läraren.
Kostnaden härför lärer, enligt hvad öfverintendentsembetet anmärkt,
ej böra uppskattas till mindre än 14,400 kronor. Härtill skulle
komma godtgörelse för erforderligt virke. För bestridande af dessa
kostnader lärer statens bistånd vara af nöden, och anslaget till lappmarks
ecklesiastikverk skulle vara närmast att anlita för ändamålet.
Såsom statskontoret framhållit, bör man dock ej belasta ecklesiastikverket
med en så stor utgift som nyssnämnda belopp, 14,400 kronor,
utan framställning om beloppets beviljande torde få göras till Riksdagen.
Den jemförelvis ringa summa, som till äfventyrs erfordras för att till
det af domänstyrelsen antydda nedsatta pris inköpa virke utöfver hvad
från byalagets samfälda skog eller sockenallmänningen kan erhållas, torde
deremot lämpligen kunna, på framdeles skeende anmälan om det nödiga
beloppet, af Kongl. Maj:t anvisas att utgå från lappmarks ecklesiastikverks
medel.

Under åberopande af hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att, för bestridande
af de kostnader, som, oberäknadt utgifterna för nödigt virke, erfordras
för uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de uppgjorda
ritningarna, å den lappfolkskolan i Juckasjärvi församling tillhöriga
tomt af en nybyggnad, inrymmande skolsal för 64 barn och
bostad för lärare in. in., på extra stat för år 1902 bevilja ett anslag af
14,400 kronor.

Åttonde hnfrndtiteln.

275

Då jag den 13 januari 1900 i underdånighet anmälde de förelig- [84.]
gande extra anslagsbehofven under riksstatens åttonde hufvudtitel, redo-Seminariet för
gjorde jag utförligt för den uppkomna frågan om förflyttning af det i lappska smäMattisudden
inom Jockmocks socken belägna seminariet för bildande af skollärare
lappska sraåskolelärare och småskolelärarinnor. Ur den vidlyftiga fram-oc|''ill.*''r]^k0°r|e''
ställningen torde jag, under hänvisning till densamma, allenast behöfva
erinra:

att lokaler för närvarande måste förhyras såväl för seminariet och
öfningsskolan som till lärareboståder, hvilket förhållande i flere afseenden
vållat olägenheter;

att, efter det åtskilliga förslag till dessas afhjelpande varit å bane,
såsom den bästa utvägen framstält sig seminariets och öfningsskolans
förflyttning till Murjeks jernvägsstation inom Jockmocks socken samt
uppförande derstädes, å ett vid afvittring för kronans räkning afsatt
område, af byggnader såväl för läroanstalterna som för seminarieeleverna; att

ritningar och kostnadsförslag för ändamålet uppgjorts och undergått
vederbörlig granskning, bland annat inom öfverintendentsernbetet,
dervid det visat sig, att, sedan från de beräknade kostnaderna för seminariebyggnaden,
hvilka uppgått till 28,000 kronor, afdragits en post å

1,700 kronor för skolbänkar, kateder m. m., men tillagts 700 kronor
för anordnande af slöjdsal å byggnadens vind, kostnaderna komme att
utgöra:

för seminariebyggnad, inrymmande lärosalar för seminariets
och öfningsskolans elever, slöjdrum, gymnastiksal,
bostad för föreståndaren samt rum för

lärarinnan i öfningsskolan .................................... kr. 27,000: —

» uthusbyggnad ......................................................................... » 2,000: —

» bostadshus åt eleverna ............................. kr. 22,150: —

dertill hörande uthus......................... » 2,500: — » 24,650: —

» tillsyn å byggnadsarbetet ........................... »_800: —

surayna kronor 54,450: —

att dclegarne i Jockmocks sockens allmänning enligt beslut den 17
maj 1896 och den 26 december 1897 förbundit sig att, under förutsättning
att seminariet förlädes inom Jockmocks socken och att beloppet
finge tagas ur allmärmingsfonden, antingen hembjuda staten 10,000
kronor för seminariebyggnads uppförande eller ock för nämnda summa
uppföra lämplig bostadslägenhet för omkring 20 elever, för hvilket senare

276 Åttonde hufYudtitoln.

[84.] fall emellertid för byggnadens underhåll fordrades en årlig hyresersättning
af 10 kronor för hvarje elev;

att det första af dessa alternativa anbud ansetts böra med framdeles
beviljadt nådigt tillstånd tagas i anspråk, dervid beträffande det
andra alternativet påpekats den framstälda fordran på en viss hyresersättning
samt anmärkts, att man, med erfarenhet af det vårdslösa sätt,
hvarpå hus i lappmarken vanligen bygdes, icke kunde, trots eventuel
kontroll, ega tillräcklig trygghet för att huset af allmänningsdelegarne
uppfördes med den omsorg, som det hårda klimatet uti ifrågavarande
trakter kräfde; samt

att lappmarks ecklesiastikverk ansetts icke kunna belastas med det,
under förutsättning af nyss nämnda tillskott från allmänningsfonden, erforderliga
beloppet af statsmedel.

På grund af hvad sålunda förekommit föreslog Kongl. Maj:t, i enlighet
med statsrådets tillstyrkan, Riksdagen att, på extra stat för år
1901 anvisa ett anslag af 44,450 kronor att, sedan från Jockmocks sockens
skogsmedelsfond ett belopp af 10,000 kronor tillskjutits, användas
till betäckande af i öfrigt nödiga kostnader för uppförande vid Murjeks
stationssamhälle, å staten tillhörig mark, af de för seminariet för bildande
af lappska småskolelärare och småskolelärarinnor jemte bostäder
för seminarieelever erforderliga byggnader, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med derför uppgjorda ritningar och förslag.

Till svar å denna framställning anförde Riksdagen i skrifvelse den
14 maj 1900, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde
hufvudtitel: Riksdagen hade icke haft något att erinra emot förflyttningen
af ifrågavarande seminarium till Murjeks jernvägsstation och
hade jemväl ansett, att uppförandet derstädes af en ny seminariebyggnad
borde af staten bekostas. Deremot hade Riksdagen, som icke ville
förneka, att en bostadsbyggnad behöfde uppföras för eleverna vid seminariet,
icke funnit sig kunna medgifva, att kostnaderna härför skulle af
statsverket bestridas. Enligt statsrådsprotokollet förelåge ock ett erbjudande
från delegarne i Jockmocks sockens allmänning att på bekostnad
af socknens skogsmedelsfond låta uppföra lämplig bostadslägenhet för
omkring 20 elever, hvilka skulle hvar för sig i årlig hyra betala 10
kronor. Visserligen hade allmänningsdelegarne enligt berörda erbjudande
inskränkt, bidragets belopp till 10,000 kronor, under det kostnaderna för
bostadsbyggnaden enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle belöpa sig till väsentligen
högre belopp. Men Riksdagen hade ansett, dels att kostnaderna
för bostadshuset borde kunna nedbringas under det af Kongl. Maj:t beräknade
beloppet och dels att, om så skulle erfordras, högre anslags -

Åttonde hnfYudtiteln.

277

belopp än 10,000 kronor borde kunna frän allmänningsfonden för ifrågavarande
ändamål påräknas.

Med afseende å nu anförda omständigheter blef Kongl. Maj:ts framställning
af Riksdagen på det sätt bifallen, att Riksdagen på extra stat
för år 1901 anvisade ett anslag af 30,000 kronor, att användas för uppförande
vid Murjeks stationssamhälle, å staten tillhörig mark, af byggnad
jemte uthus för seminariet för bildande af lappska småskolelärare och
småskolelärarinnor, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med derför uppgjorda
ritningar och förslag, under vilkor att af Jockmocks sockens skogsmedelsfond
bekostades uppförande vid seminariet, enligt af Kongl. Maj:t
faststäld ritning, af ett bostadshus för, utom en husmoder, 20 elever,
hvilka borde erlägga den hyresersättning, som i af Kongl. Maj:t bestämd
ordning kunde komma att af vederbörande myndighet fastställas.

I anledning af Riksdagens förenämnda beslut anbefaldes genom nådig
remiss Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län att från
delegarne i Jockmocks sockens allmänning infordra underdånigt yttrande
i ärendet och dermed jemte eget underdånigt utlåtande till Kongl. Maj:t
inkomma.

Allmänningsdelegarne blefvo derefter hörda å kommunalstämma med
Jockmocks socken den 22 juli 1900. Dervid framhölls visserligen fördelen
af ifrågavarande seminariums bibehållande inom socknen. Men tillika
påpekades den stora uppoffring socknen gjort genom sitt redan beslutade
bidrag af 10,000 kronor. Äfven anmärktes, att kostnadsförslaget till
elevernas bostadshus borde höjas med 15 procent, enär de antagna materialprisen
vore för låga och mängden af den beräknade materialen för ringa.
Allmänningsdelegarne vidhöllo slutligen sitt i ämnet förut fattade beslut
och erbjudande samt erinrade, att det ej tillkomma Jockmocks socken
att sörja för bostad åt de elever, som vid seminariet finge sin utbildning
och hvilka ju efter slutad kurs skulle tjenstgöra icke allenast inom Jockmocks
skoldistrikt utan äfven inom öfriga lappmarkssocknar, från Dorotea
till Gellivare.

Då Kongl. Maj:ts befallningshafvande öfverlemnade utdrag af Jockmocks
sockens kommunalstämmoprotokoll, innefattande allmånningsdelegarnes
nyssberörda yttrande, anförde Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i underdånig skrifvelse den 8 augusti 1900, att, då delegarne
vägrat att göra ytterligare åtaganden för det ifrågasatta ändamålet samt
det icke kunde ifrågasättas att anlita alltnänningsfonden i vidare mån än
delegarne sjelfve medgifvit, Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke funne

278

Åttonde hnfrndtiteln.

arman utväg för frågans lösning än att det felande beloppet anvisades af
lappmarks ecklesiastikverks medel.

Ärendet remitterades derefter till öfverintendentsembetet för afgifvande
af förnyadt utlåtande i anledning af de anmärkningar, som vid
kommunalstämman med Jockmocks socken den 22 juli 1900 framstälts i
fråga om kostnadsförslaget till bostadshus för elever. Till åtlydnad af
den nådiga befallningen lät öfverintendentsembetet, efter förnyad granskning
af de tidigare i ärendet uppgjorda kostnadsberäkningarna och med
ledning af för embetet tillgängliga uppgifter eller eljest kända förhållanden,
upprätta Hytt kostnadsförslag till uppförande af ifrågavarande
bostadshus. Detta förslag, slutande å 24,000 kronor, öfverlemnade embetet
med underdånig skrifvelse den 2 oktober 1900 till nådig pröfning.
Vid en jemförelse med det äldre förslaget å 22,150 kronor visar sig, att
någon ökning, delvis beroende å höjda beräkningar å materialåtgång,
ansetts nödig under nästan alla hufvudposter. Största ökningen faller
på rubriken diverse arbeten: ställningar, spik, smide och plåtarbeten
samt oförutsedda utgifter.

Såsom af det anförda framgår, har det vilkor, som Riksdagen fäst
vid sitt extra anslag å 30,000 kronor för uppförande af seminariebyggnad
med tillhörande uthus, icke blifvit uppfyldt. Nämnda extra anslag
kan således under nuvarande omständigheter icke för det dermed utsedda
ändamålet användas. Genom allmänningsdelegarnes afvisande svar
på det af Riksdagen uppstäda krafvet hotar den behjertansvärda frågan
att falla. Jag är emellertid så lifligt öfvertygad om betydelsen af densamma,
atV enligt mitt förmenande man bör göra allt för att söka bringa
den till eu lycklig lösning. Hvad i ärendets tidigare skede förekommit
har för visso ådagalagt behofvet af ifrågavarande seminarium, lämpligheten
af dess förläggande till Murjek och nödvändigheten af de tilltänkta
byggnadernas uppförande derstädes. Riksdagen har ock behjertat
hvad härutinnan anförts, men ansett, att det allmänna kunde kräfva
större bidrag från orten än som erbjudits. Då emellertid det härutinnan
gjorda försöket ej krönts med framgång, måste statens ytterligare
mellankomst påkallas. Jag vill fördenskull tillstyrka en framställning till
Riksdagen att frånträda det af Riksdagen vid beviljandet af förstnämnda
anslag å 30,000 kronor bestämda vilkor, i hvad det går utöfver den af
Kong!. Maj:t uppstälda förutsättningen om bidrag från orten, samt att
anslå det belopp, som ytterligare utöfver allmänningsdelegarnes tillskott
erfordras. Såsom af det anförda framgår och då någon anmärkning ej
synes vara att göra vid det nya hos öfverintendentsembetet upprättade

Åttonde hnfvudtiteln.

279

kostnadsförslaget till elevernas bostadshus, skulle det behöfliga ytterligare
anslaget uppgå till 16,300 kronor.

Under åberopande af hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

dels medgifva, att det af Riksdagen på extra stat för år 1901 beviljade
anslag å 30,000 kronor för uppförande vid Murjeks stationssamhälle,
å staten tillhörig mark, af byggnad jemte uthus för seminarietför
bildande af lappska småskolelärare och småskolelärarinnor må, sedan
från Jockmocks sockens skogsmedelsfond ett belopp af 10,000 kronor
tillskjutits, utan hinder af det af Riksdagen vid dess omförmälda anslag
fästa vilkor, användas för uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med uppgjorda ritningar och förslag, af nyssnämnda byggnader jemte de
för bostäder åt elever nödiga hus,

dels ock på extra stat för år 1902 anvisa för ifrågavarande byggnaders
uppförande ytterligare erforderliga medel 16,300 kronor.

På Kongl. Maj:ts framställning anvisade 1900 års riksdag på extra [85.]
stat för år 1901 ett anslag af 4,000 kronor att användas till resestipen-Resestipendier
dier åt folkskolelärare och folkskolelärarinnor enligt de vilkor och bestämmelser,
som Kongl. Maj:t kunde finna skäligt föreskrifva. foikskoie De

skål, som lågo till grund för ofvannämnda beslut, äro fortfarande Iärarinnorgällande.
Jag anser mig med anledning deraf böra i underdånighet
hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till resestipendier
åt folkskolelärare och folkskolelärarinnor, enligt de vilkor och bestämmelser,
som Kongl. Maj:t kan finna skäligt föreskrifva, på extra stat för
år 1902 uppföra ett anslag af 4,000 kronor.

Under de senare åren hafva anspråken på den vid de olika slagen af [86.]
läroanstalter tjenstgörande lärarepersonalen betydligt stegrats. För attKeseatipendier
sätta den i stånd att motsvara dessa anspråk hafva beviljats erforder-^]^™]^.™1]
liga medel i afsigt att bereda tillfälle åt ett antal lärare och lärarinnor foikakoievid
åtskilliga skolor att genom resor i såväl främmande länder som det ''f^kskoie-*1
egna landet förvärfva djupare insigter uti de kunskapsämnen, hvari de liirarmnemeddela
undervisning, och uti dessa ämnens metodiska behandling vid se,ninar*einaskolundervisningen
samt att taga kännedom om läroanstalternas organisation.
Så hafva anslag beviljats till resestipendier åt lärare vid allmänna
läroverk, lärarinnor vid högre skolor för qvinlig ungdom och
samskolor, lärare och lärarinnor vid folkskolor samt lärare och lärarinnor
vid abnormskolor. Men dylik förmån har ännu icke beredts åt

280

Åttonde hnfyndtiteln.

[86.] den vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna anstälda lärarepersonalen.

De vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna anstälda
lärare och lärarinnor hafva ett synnerligen grannlaga värf sig uppdraget.
De tjenstgöra nämligen vid läroanstalter, som hafva till uppgift att dana
uppfostrare för vårt folks barn. De skola på kort tid gifva åt de
blifvande uppfostrarne erforderlig teoretisk och praktisk utbildning, hvilket
är så mycket svårare, som många af dem, hvilka intagas i utbildningsanstalterna,
hafva en i förhållande till den lärokurs, som skall under
utbildningstiden inhemtas, svag underbyggnad. Slutligen torde i sammanhang
härmed höra erinras derom att i de stora kulturländerna
meningarna om anordningarna vid anstalterna för utbildande af folkskolelärare
för närvarande bryta sig mot hvarandra med ganska stor
häftighet. Under omförmälda förhållanden synes det mig af behofvet
påkalladt, att tillfälle beredes äfven åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärare-
och folkskolelärarinneseminarierna att genom studieresor uti
in- och utlandet dels skaffa sig kännedom om lärarebildningsanstalternas
organisation, dels söka inhemta djupare insigter i de läroämnen, hvari
de undervisa, och dels förkofra sig i sättet att meddela undervisning
deri genom åhörande af framstående lärare. Under föregående år har
visserligen en och annan seminarielärare fått bidrag af statsmedel till
företagande af pedagogiska studieresor; men de medel, som härtill användts,
äro väl behöflig^ för främjande af andra till folkundervisningen
hörande ändamål, hvilka ej böra eftersättas. Man kan icke heller begära,
att ifrågavarande lärare och lärarinnor skola sjelfva bekosta de för
deras utbildning så vigtiga studieresorna.

Beträffande beloppet af det anslag, som erfordras för ofvan angifna
ändamål, torde det för närvarande böra beräknas till 2,400 kronor. Beviljades
ett så stort anslag, skulle man nämligen årligen kunna utdela
t. ex, för resor i utlandet ett större stipendium å 1,000 kronor och ett
mindre å 800 kronor samt för resor inom fäderneslandet två stipendier
å 300 kronor hvartdera.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag i underdånighet,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till resestipendier
åt rektorer samt öfriga lärare och lärarinnor vid folkskolelärareoch
folkskolelärarinneseminarierna, under de vilkor och bestämmelser,
som Kongl. Maj:t kan finna godt föreskrifva, anvisa på extra stat för år
1902 ett belopp af 2,400 kronor.

Åttonde hufvudtiteln. 281

De tekniska läroverken.

För en provisorisk utvidgning af tekniska högskolan, afseende att i [87.]
första årskursen mottaga ett från 100 till 125 ökadt antal ordinarie elever, Förstärkning
beräknades i det af Kongl. Maj:t för 1899 års riksdag framlagda förslag^/J””^^
den på extra stat erforderliga årsutgiften för undervisningen, sedan ut- niska högvidgningen
fullständigt genomförts, till 14,800 kronor, i h vilket belopp skolan''
ingingo, bland andra, följande poster:

för allmän fysik .......................................... kr. 600: —-

» beskrifvande geometri och linearritning ....................... » 1,500: —

» frihandsteckning ................................................................... > 400: —

» husbyggnadskonst ................................................................. ... » 600: —

» geodesi och topografi.................................................................k. » 200: —

Kongl. Maj:ts framställning i detta ämne blef af Riksdagen godkänd;
och jemväl för år 1901 beviljade Riksdagen, på Kongl. Maj:ts förslag,
enahanda belopp.

Beträffande de medel, hvilka nu erfordras för mottagandet af ett
ökadt antal elever vid högskolan, anför högskolans styrelse:

Huru välbehöflig ofvanberörda utvidgning, hvilken vore den största,
som kunde åstadkommas vid högskolan med dess nuvarande lokaler, varit,
framginge deraf att vid höstterminen 1900 anmält, sig till inträde i första
årskursen icke mindre än 232 kompetente sökande, så att ett stort antal
af dem måst afvisas. Styrelsen hade i underdånig skrifvelse den 25 oktober
1898 förklarat förenämnda belopp, 14,300 kronor, vara det lägsta
belopp, utvidgningen kräfde. Erfarenheten hade visat, att genom de
stegrade lefnadskostnaderna allt större svårighet uppstått för högskolan
att erhålla skickliga biträden för undervisningen och att det vore nödvändigt
att för några af läroämnena beräkna högre belopp för de extra
lärare eller assistenter, som för dem toges i anspråk, hvarjemte i vissa
fall en fördelning af eleverna i flere grupper vid öfningarna visat sig
behöflig, i följd hvaraf ökade utgifter uppstode. Med anledning deraf ansåge
styrelsen någon förhöjning nödvändig i ofvannämnda anslag, nämligen:

för allmän fysik för anordnande af laborationer i flere grupper

åt det stora antal elever, som deruti deltoge ..................... kr. 900: —

» beskrifvande geometri och linearritning........................ » 500: —

» frihandsteckning............................................................................. » 300: —

» husbyggnadskonst........................................................tv.............. » 400: —

» geodetiska mätningar ....................................... » 400: —

eller tillhopa kr. 2,500: —

Bill. till Rikad. Vrot. 1.901. 1 Sand. 1 Afd. 36

282

Åttonde hufvudtiteln.

[88.]

Inredning oc
utrustning a
vissa laboratorier
vid
tekniska
högskolan.

För den händelse det framstälda förslaget om upprättandet af ett
lektorat i elektrokemi bifölles, skulle en minskning af 800 kronor i det
behöfliga extra anslaget uppstå, så att förhöjningen då uppginge till endast

1,700 kronor, på grund hvaraf det för år 1902 till förstärkning af lärarekrafterna
vid högskolan behöfliga anslaget på extra stat beräknades till

16,000 kronor. Det förutsattes dock härvid, likasom förhållandet alltid
varit vid läroverkets provisoriska utvidgningar, att styrelsen egde rättighet
att, när antalet elever i de olika grupperna så påkallade, vidtaga erforderliga
förändringar i anslagen för de särskilda läroämnena, dock så att
slutsumman icke öfverskredes.

Nödvändigheten af ifrågavarande anslag, till det förhöjda belopp,
hvartill det nu föreslagits, synes mig svårligen kunna bestridas, särskilt
i betraktande af det ännu rådande uppsvinget inom industrien med deraf
följande ökade utsigter för de mera framstående förmågorna å det tekniska
området till förbättrade aflöningsförmåner. Högskolans styrelse synes mig
jemväl hafva rätt derutinnan, att förevarande extra anslag kan begränsas
till 16,000 kronor allenast derest det af mig under punkten 25 omförmälda
anslag till en lektorsbefattning i elektrokemi af Riksdagen
anvisas.

Under förutsättning alltså att min under sistnämnda punkt gjorda
hemställan vinner Kongl. Maj:ts bifall, tillstyrker jag nu i underdånighet^
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till förstärkning af lärarekrafterna
vid tekniska högskolan på extra stat för år 1902 bevilja ett
belopp af 16,000 kronor.

Vidare anmäler styrelsen för tekniska högskolan behofvet af ett tillhfälligt
anslag för att betacka de ökade utgifter, som föranledts genom de
f förhöjda kostnaderna för inredning och utrustning af laboratorierna för allmän
kemi och fysik samt för elektroteknik. Genom infordrande af anbud
från flere leverantörer samt genom iakttagande af all möjlig sparsamhet
hade det, säger styrelsen, lyckats högskolan att, oaktadt den ansenliga
stegringen af arbets- och materialkostnader, som de senaste åren egt rum,
i hufvudsak verkställa de omfattande arbeten, högskolans utvidgning föranledt,
med de medel, som anvisats på grund af de beräkningar, hvilka
blifvit till större delen gjorda flere år tillbaka, då de nämnda kostnaderna
varit vida lägre. Men i vissa fall hade det varit nödvändig! att öfverskrida
de för ändamålet tillgängliga anslagen. Särskild! hade detta varit

Åttonde hufvudtiteln.

283

händelsen vid laboratoriet för allmän kemi, der den beräknade kostnaden
öfverskridits med ett belopp något öfverstigande 4,000 kronor, dels till
följd af den nyssnämnda prisstegringen och dels emedan professorn i allmän
kemi J. O. Rosenberg efter besök vid utlandets förnämsta laboratorier
funnit, att åtskilliga väsentliga förbättringar i anordningarna kunde
utföras för en jemförelsevis ringa förökning i kostnaden. Hvad åter beträffade
de] fysiska och elektrotekniska laboratorierna, hvilka inrymdes i de
förutvarande kemiska och kemiskt-tekniska laboratorierna, hade deras utrustning
till följd af det oväntadt stora antalet elever vid högskolan, som
egnat sig åt elektrotekniska studier, samt genom de framsteg, denna gren
af tekniken gjort de senare åren, med anledning hvaraf ny förbättrad
materiel tagits i anspråk, föranledt en kostnad, som vore något mer än

2,800 kronor större än den beräknade. Att ersätta dessa förökade kostnader
endast genom de årliga anslag, högskolan hade till sitt förfogande
för materielens förstärkning och till diverse utgifter, kunde icke ske utan
att allvarliga olägenheter uppstode inom andra områden af högskolans
verksamhet, i synnerhet som de årliga utgifterna af allehanda slag betydligt
förökats genom det växande elevantalet och den allmänna prisstegringen.
Styrelsen vågade derför i underdånighet hemställa om ett anslag
af 6,800 kronor för betäckande af de förökade kostnaderna för nyssnämnda
laboratoriers inredning och utrustning.

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört får jag tillstyrka, att Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till betäckande af de ökade utgifterna
för inredning och utrustning af laboratorierna för allmän kemi, allmän
fysik och elektroteknik vid tekniska högskolan på extra stat för år 1902
bevilja ett anslag af 6,800 kronor.

Med hänvisning till hvad jag under punkten 27 yttrat i fråga om [89.]
behofvet af ett tilläggsanslag till nu gällande stat för Chalmers tekniska Assistenter
läroanstalt för uppehfdlande af anstaltens verksamhet, hemställer jag,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till återgäldande af för-tekniska läro
skjutna medel för uppehållande af anstaltens verksamhet under höst- a,18taltterminen
1900 samt till aflöning under år 1901 af assistenter och repetitörer
samt arbetsbiträden i anstaltens verkstad på extra stat för år 1902
bevilja ett anslag af 11,400 kronor.

284

Åttonde Imfvudtåteln.

[90.] För hvartdera af åren 1900 och 1901 har Riksdagen, i enlighet med

Förstärkning derom af Kongl. Maj:t gjorda framställningar, beviljat extra anslag å tillhopa
8tfernraamkrrnf: 2»?50 kronor till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i Stockvid
tekniska holm samt till inköp och underhåll af inventarier och undervisningsmateriel
8 ° holm ° vid samma skola. Styrelsen för skolan har nu uti ingifven underdånig skrifvelse
anhållit, att till enahanda ändamål anslag å samma belopp som förut
måtte utverkas hos Riksdagen jemväl för år 1902; och då förhållandena
fortfarande påkalla dessa extra anslags utgående, hemställer jag i underdånighet,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för
år 1902 bevilja till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i
Stockholm 2,000 kronor samt till inköp och underhåll af inventarier och
undervisningsmateriel vid samma skola 750 kronor eller tillhopa 2,750
kronor.

[91.] Hos Kongl. Maj:t hafva styrelserna för de tekniska elementarskolorna

Anslag till i Norrköping, Malmö, Örebro och Borås till uppehållande af skolornas
^tekniska verksamhet anhållit om anslag å extra stat för år 1902.
elementar- Hvad först angår tekniska elementarskolan i Norrköping, har dess styskoiorna.
re}ge j underdånig skrifvelse den 27 september 1900 till en början erinrat,
att Riksdagen på extra stat för år 1901 beviljat förhöjningar med dels
250 kronor i anslaget till betjeningens aflöning och dels 1,300 kronor i
anslaget till lyshållning, uppvärmning m. m. Behofvet af dessa båda
anslagsbelopp finner styrelsen qvarstå oförminskadt; och hemställer styrelsen
om deras anvisande på extra stat jemväl för år 1902.

Derjemte anhåller styrelsen om beviljande af ytterligare extra anslag
och anför till stöd derför:

På grund af det ökade elevantalet vid skolan hade från ingången af
år 1900 skolans båda öfverstå afdelningar, af hvilka för närvarande den
ena hade 32 och den andra 29 elever, i maskinritning måst undervisas
hvar för sig, hvaraf föranledts en höjning med 400 kronor af det belopp,
som utginge i arfvoden för assistent^''enstgöring. Då denna ökning med
nuvarande höga elevantal omöjligen kunde inbesparas samt det i skolans
ordinarie stat upptagna anslag till assistenter och repetitörer, 800 kronor,
åtginge till arfvoden åt skolans öfriga biträdande lärare, vore ett anslag
för omförmälda ändamål af 400 kronor på extra stat för år 1902 behöfligt.

Lika nödvändig vore en höjning i anslaget till undervisningen i främmande
språk, derest denna undervisning skulle kunna fortgå på ett fullt
tillfredsställande sätt. Ehuru ifrågavarande undervisning vore frivillig,
deltoge numera nästan alla eleverna i undervisningen i såväl tyska som
engelska språken. Det hade emellertid, med hänsyn till såväl elevernas

Åttonde hufvndtiteln.

285

störa antal som deras sinsemellan olika ståndpunkt och kunskaper i de [91.]
båda språken, blifvit nödvändigt att fördela undervisningen i dessa på fyra
särskilda afdelningar med en timmes undervisning i veckan för hvartdera
språket. Men på samma gång hade man äfven måst höja lärarens aflöning
från det i staten upptagna anslagsbeloppet 400 kronor till 800 kronor för
läsår. Denna höjning, hvilken betingats af undervisningens utsträckning
till 8 timmar i veckan, kunde icke nedsättas utan motsvarande minskning
af undervisningstiden. Då emellertid en sådan minskning enligt styrelsens
åsigt vore till skada för undervisningen, hvilken af eleverna omfattades
med synnerligen stort intresse och visat sig vara för dem mycket fruktbringande,
förelåge goda skäl för beviljandet af det för berörda undervisning
ytterligare behöfliga beloppet, 400 kronor.

Aflöningen för läraren i frihandsteckning hade till 1896 års slut utgått
med endast 500 kronor om året eller ett proportionsvis lägre belopp
än de öfriga lärarnes. Då styrelsen för ifrågavarande, för en teknisk
elementarskola synnerligen- vigtiga ämne önskade åt skolan tillförsäkra en
fullt kompetent och skicklig lärare, hade lönen från och med 1897 års
början höjts till 1,000 kronor om året. Detta både, då någon motsvarande
förhöjning i statsanslag icke erhållits, kunnat ske endast derigenom att
andra skolans behof blifvit tillbakasätta. Styrelsen ansåge det derför vara
synnerligen behöfligt, att till undervisningen i frihandsteckning anvisades
ytterligare 500 kronor årligen.

Jemväl i fråga om anslaget till bibliotek och öfriga samlingar erfordrades
förhöjning. Detta anslag, som vore i staten uppfördt med 1,000
kronor, hade under åren 1887—1896 öfverskridits med i medeltal 300
kronor om året, men efter sistnämnda år hade på grund af bristande tillgångar
en betydlig inskränkning måst göras i de till denna post hörande
utgifter. Då det emellertid vore af icke ringa vigt för skolan, att den
i fråga om såväl tekniskt-vetenskaplig literatur som modeller, apparater
m. m. kunde följa med den ständigt pågående utvecklingen och tillgodogöra
sig nyare framsteg, förbättringar och uppfinningar inom detta område,
vore ytterligare 300 kronor för ifrågavarande ändamål välbehöfliga.

Med begagnande af den enligt nådigt bref den 3 augusti 1888 styrelsen
medgifna rätt att beträffande de utgiftstitlar i skolans stat, hvilka
icke innefattade löner till föreståndare och lektorer, å en post göra minskning
och å en annan ökning, endast anslagsbeloppen i deras helhet icke
öfverskredes, hade det visserligen varit styrelsen möjligt att bestrida den
ökning i utgifter, som med nödvändighet gjort sig gällande i några af
aflönings- och utgiftsposterna, dock blott genom att motsvarande inskränkning
gjorts å andra utgiftsposter, såsom till bibliotek, samlingar, under -

286

Åttonde hufvudtiteln.

visningsmateriel m. m. Då emellertid en dylik inskränkning redan i flere
år måst vidtagas och i längden ej blott menligt inverkade på skolans förmåga
att på ett verksamt och tidsenligt sätt fylla sin uppgift, utan äfven
slutligen blefve alldeles omöjlig att genomföra, anhölle styrelsen, att de
nu anmälda anslagsbehofven måtte, i afvaktan derpå att ny ordinarie stat
för de tekniska elementarskolorna blefve faststäld, på extra stat för år 1902
anvisas med ett sammanlagdt belopp af 3,150 kronor.

Till uppehållande af tekniska elementarskolans i Malmö verksamhet
anvisade Riksdagen, i enlighet med Kong! Maj:ts förslag, på extra stat
för år 1901 ett belopp af 9,350 kronor, deraf 1,550 kronor voro afsedda
till bestridande af kostnaderna under höstterminen 1901 för en parallelafdelning
i andra årskursen. Kostnaderna för denna kurs hade af styrelsen
i underdånig skrifvelse den 26 oktober 1899 beräknats till 3,500 kronor
årligen, så länge hela antalet lärjungar i årskursen icke blefve större än
att de kunde undervisas gemensamt i ritämnena,

I underdånig skrifvelse den 18 september 1900 har styrelsen emellertid
anmält, att lärjungeantalet i första årskursen vid början af höstterminen
1900 stigit till 52. Då af dessa minst 46 borde under år 1901 kunna
flyttas till högre årskurs, komme, yttrar styrelsen i sistberörda skrifvelse,
antalet lärjungar i andra årskursen att, inberäknadt de qvarvarande, öfverstiga
50. Ett så stort antal kunde af flere skäl icke undervisas gemensamt
i ritämnena, i följd hvaraf årskursen äfven med afseende å dessa ämnen
måste delas i två parallelafdelningar. Den ökade årliga kostnaden för en
parallelafdelning, äfven omfattande andra årskursens ritämnen, skulle komma
att uppgå till 500 kronor. Styrelsen anhåller derför, att, utöfver de medel,
som blifvit anvisade för anordnandet höstterminen 1901 af en parallelafdelning
i andra årskursen, fyra niondedelar af förenämnda 500 kronor eller
222 kronor 20 öre måtte ytterligare anvisas för samma ändamål.

För uppehållande af skolans verksamhet under år 1902 anser styrelsen
följande extra anslagsbelopp erforderliga: till betjeningens aflöning 850
kronor, till''lyshållning, uppvärmning in. m. 1,550 kronor, till en parallelafdelning
i första årskursen 3,000 kronor och till en parallelafdelning i
andra årskursen 4,000 kronor eller tillhopa 9,400 kronor.

Hvad nu på extra stat äskas uppgår således sammanlagdt till 9,622
kronor 20 öre eller, i jemnadt krontal, 9,623 kronor.

Styrelsen för tekniska elementarskolan i Örebro erinrar om att under
senare åren de kompetente inträdessökandes antal varit större än som
kunnat mottagas, i följd hvaraf ock Kongl. Maj:t, på styrelsens hemställan,

Åttonde hufvudtiteln. 287

meddelat styrelsen tillstånd att begränsa elevantalet i första årskursen till [91.]
SO. Att denna åtgärd skulle framkalla missnöje bland målsmän för inträdessökande
och andra, både vant att förmoda, och missnöjet hade ej
heller uteblifvit. Då nu Örebro samhälle genom högst betydliga uppoffringar,
hvilka redan beräknades komma att öfverskrida 350,000 kronor,
dragit försorg om att en af de omständigheter, hvilka vållat förvägrande
af inträde för kompetente sökande, eller bristen på rymliga och tidsenliga
lokaler, snart blefve undanröjd, vågade styrelsen hoppas att genom Kongl.

Maj:t erhålla hvad som ytterligare kräfdes för att nu rådande missförhållanden
måtte upphöra, eller behöfliga medel för lärarekrafternas och
undervisningsmaterielens ökande.

Sedan styrelsen härefter medelst en statistik öfver hemorterna för
de under åren 1895—1900 vid skolan inträdessökande sökt visa, att det
beslutade inrättandet af ett nytt tekniskt läroverk i Hernösand icke skulle
i nämnvärd grad minska tilloppet af lärjungar vid läroverket i Örebro,
anmärker styrelsen vidare, att detta tillopp säkerligen skulle under de
sista åren varit än större, om det icke varit allmänt kändt, att inträde i
skolan icke kunde påräknas det år, då anmälan derom gjordes, hvilket
missförhållande vid innevarande läsårs början till och med gått så långt,
att ingen af dem, som för första gången sökte inträde, kunde mottagas,
hvarförutom mången efter förfrågan hos rektor afstått från att inlemna
ansökan. Då härtill komme, att de elever, som under senare åren genomgått
skolan, i allmänhet genast fått anställning och att till och med efterfrågan
på utgångna elever varit större än tillgängliga antalet, tydde detta
pa att behofvet af personer med elementär bildning i för praktisk sysselsättning
nödiga kunskapsarter vore i ständig tillväxt.

På grund häraf ansåge styrelsen, i likhet med lärarekollegiet, att
skolan vid nästa läsårs början borde vara beredd att mottaga minst
dubbla antalet lärjungar emot hvad hittills varit vanligt, hvadan den
första årskursen behötde delas i två parallelafdelningar, hvilket den blifvande
skollokalen äfven medgåfve. Kostnaden för en dylik delning, beräknad
för de olika ämnena efter samma antal timmar, som hittills
anslagits till undervisningen, stälde sig, enligt styrelsens förslag, sålunda:

1	lärare	i matematik och fysik:	9 Vs	timmar	veckan	å 125 kr. för år ...	kronor	1,187	50
1		i allmän kemi:	4 V2	»		» » » ...	»	562	50
1		i linearritning m. in.:	5	2>		» t» » ...	7>	625	—
1	>	i tyska och engelska:	2	I		» » » ...	1>	250	_
1	}	i svenska språket:	2	I		» » $		250	___
1	i	i frihandsteckning:	5			100 » »		500	_
2	biträden i verkstaden med 7 å kr. 1: 25 i timmen......	timmar i veckan hvardera under 35 veckor	»	612	50

Summa kronor 3,987: 50,

eller i jemnadt tal 4,000 kronor.

288

Åttonde hufvudtitelii.

Med afseende derå att det kostnadsförslag, som styrelsen sålunda
uppstält för parallelafdelningen i första årskursen, med 1,000 kronor
öfverskjuter det anslag, som af styrelsen för tekniska elementarskolan i
Malmö i skrifvelse den 7 juli 1899 begärdes till en motsvarande parallelafdelning
vid sistnämnda skola och sedermera af Riksdagen beviljades på
extra stat för år 1901, har det blifvit af rektor vid läroverket i Örebro
upplyst, att anledningen till denna skiljaktighet i kostnad ligger deri, att
styrelsen för tekniska elementarskolan i Örebro icke ansett sig kunna
beräkna mindre än 125 kronor per veckotimme utom för läraren i frihandsteckning,
för hvilken beräknats 100 kronor per veckotimme, hvaremot
i Malmö sistnämnda belopp ansetts för samtliga lärare tillräckligt,
samt att den i kostnadsförslaget för parallelklassen i Örebro upptagna
posten å 612 kronor 50 öre till två verkstadsbiträden, hvilka synts nödiga,
derest ett fullt effektivt verkstadsarbete med 50 samtidigt sysselsatta
elever skulle kunna åstadkommas, saknade motsvarighet med afseende å
skolan i Malmö.

I sin ifrågavarande skrifvelse anför styrelsen vidare:

Att ökade årliga kostnader af annat slag än för en parallelklass tillkomme
från den dag, skolan tagit i besittning de nya lokalerna, hvilka
till antalet vore flere och till utrymme betydligt större än de hittillsvarande,
vore naturligt. Det anslagsbelopp af 900 kronor, hvilket i nuvarande
aflönings- och utgiftsstat vore upptaget för lyshållning, uppvärmning
m. m., hade alltid varit för litet. Under de senaste tio åren hade
nämnda utgifter i medeltal för år uppgått till nära 2,000 kronor, och
hade det anslaget öfverskjutande beloppet tagits af influtna terminsafgifter
samt genom användande af aftonskolans årsafgifter för gas in. m. Styrelsen
saknade visserligen erfarenhet för att kunna med bestämdhet uppgifva
det hädanefter för ifrågavarande behof nödiga beloppet, men ansåge, efter
inhemtade upplysningar och med tanke på det betydligt höjda priset på
bränsle, att årliga kostnaden för de löpande utgifterna, såsom till bränsle,
belysning, rengöring, tryckning, annonsering m. m., icke kunde sättas lägre
än 3,000 kronor, hvadan en höjning af berörda anslag med 2,100 kronor
erfordrades.

Betjeningens aflöning vore i gällande stat upptagen till 500 kronor,
men höjdes från början genom motsvarande minskning af en annan
utgiftspost till 600 kronor, hvartill under de sista två åren lagts 150
kronor årligen, hvilka kunnat tagas af besparade terminsafgifter. Enär
eldningen, städningen och uppassningen svårligen medhunnits af en person,
hade vaktmästaren i allmänhet måst föda och löna en tjensteflicka, hvadan
hans nuvarande arfvode vore för knappt. Efter inflyttning i de nya

Åttonde hufvudtiteln.

289

lokalerna, der centraluppvärmning komme att anbringas, kunde eldning [91.]
och öfriga vaktmästaregöromål än mindre medhinnas af en person,
hvarför en särskild skötare af värmeapparaten måste anställas. Styrelsen
ansåge derför, under antagande af att lön och kost för en tjensteflicka
icke kunde sättas till mindre än 400 kronor årligen, att vaktmästarens
arfvode borde utgå med 1,100 kronor årligen utom bostad med värme
och belysning, hvadan således en ökning med 500 kronor här borde upptagas.
Beträffande värmeapparatens skötsel torde denna lämpligast kunna
anförtros åt en af de för verkstaden behöfliga biträdena, hvilkens arfvode
såsom eldare in. m., utom fri bostad med värme och ljus, kunde sättas
till 300 kronor. I allt fall skulle således för betjeningens aflöning en
ökning för år med 800 kronor erfordras.

Gifvet vore, att någon del af förestående årliga utgifter hädanefter
såsom hittills kunde bestridas af inflytande inskrifnings- och terminsaf
gifter, hvilka under hvart och ett af de senaste fem åren i medeltal
uppgått till 1,724 kronor, ett belopp, som, efter inrättande af en parallelafdelning
i första årskursen, komme att stiga med några hundra kronor.

Enär likväl, enligt styrelsens beslut, af dessa medel under senaste åren utgått
och fortfarande utginge 750 kronor till höjande af nuvarande extra
lärares och vaktmästarens arfvoden, samt styrelsen dessutom emotsåge
nu oberäkneliga utgifter för de nya lokalernas aptering och för ändring
af redan befintlig undervisningsmateriel, ansåge styrelsen, att elevafgifterna
tills vidare borde reserveras för nämnda ändamål.

De extra anslagsbehof, som sålunda skulle kräfvas för uppehållande
af skolans verksamhet under år 1902, uppgå till sammanlagdt 0,900
kronor. Vidare har, såsom jag vid anmälan af ordinarie anslagsbehof å
åttonde hufvudtiteln under punkt 28 omnämnt, styrelsen anhållit om
höjning af lönen för lektorn i byggnadskonst m. m. med ett belopp af
500 kronor, i ändamål att undervisningen i byggnadskonst skulle kunna
utvidgas.

Med förmälan att den nya skolhusbyggnaden ansåges blifva fullbordad
till början af läsåret 1901—1902, hemställer styrelsen, att — förutom
omförmälda extra anslag å 6,900 kronor för uppehållande af skolans
verksamhet under år 1902 — hälften af detta belopp samt af den ifrågasatta
ökningen af lönen för lektorn i byggnadskonst in. m. eller tillhopa

3,700 kronor måtte på extra stat beviljas för uppehållande af skolans
verksamhet under höstterminen 1901.

Slutligen anför styrelsen: Den nya verkstaden vore tilltagen så stor,
att minst 50 lärjungar samtidigt der kunde arbeta, och då det vore antagligt,
att detta antal i en årskurs redan vid nästkommande läsårs början

Bill. till Bind. Prol. UK) 1. 1 Sami. 1 Afd. 37

290

Åttonde hufyudtiteln.

[91-]

komme att uppnås, måste äfven härför flere nya arbetsmaskiner anskaffas,
hvarförutom den nuvarande gasmotorn borde utbytas emot eu elektricitetsmotor.
Verkmästare och lärare hade ansett, att för att samtidigt kunna
öfva nämnda antal elever erfordrades, utom redan nu befintliga arbets -

maskiner och verktyg, nedanstående verkstadsmateriel:

1 elektrisk motor med ledningar och tillbehör................. kronor 3,000: —

transmissioner, axlar, lagerbockar, remskifvor, remmar... » 1,500: —

1 hastighetsborrmaskin .....i..:...... » 250: —

1 pelarborrmaskin ........................................ » 650: —

9 gängskärningssvarfvar af olika dubbhöjd ........................ 1 4,695: —

3 svarfvar af olika slag å 1,850, 3,000, 300 kr................ » 5,150: —

1 hyfvelmaskin .....................................,..................................... » 900: —

1 klipphyfvel .................................. » 965: —

1 fräsmaskin..................................................................................... » 700: —

1 frässlipmaskin.......................................................................... » 600: —

1 maskin för slipning af spiralborrar ......;........;.................... » 150: —

1 smidesfläkt för 2 härdar........................................................ » 150: —

1 smidesstäd................................... » 40: —

30 skrufstäd å 28 kr.................................................................. » 840: —

diverse skär- och mätverktyg ................. » 700: —

12 chuckar å 75 kr.................................. .................................. » 900: —

18 filbänkar med verktygsskåp å 15 kr.............................. » 270: —

oförutsedda utgifter ................... »_540: —

eller tillsammans kronor 22,000
Det nya kemiska laboratoriet vore afsedt för 36
samtidigt arbetande, hvadan utom vanlig inredning, hvilken
staden antagligen komme att bekosta, nu befintlig
materiel äfven behöfde något ökas, nämligen med:

22 satser flaskor och burkar med inbrända
etiketter till reagensskåpen

å 45 kr............................................... kronor 990: —

1 apparat för destillering af vatten med

ånga från värmeapparaten ............. » 1,200: —

15 med kakel beklädda rökskåp för

skadliga ångors bortförande............ » 1,050: —

10 laborationsbord med reagensskåp..... » 1,500:— » 4,740:

Summa för verkstad och laboratorium kronor 26,740: —

Om beviljande af detta belopp har fördenskull styrelsen jemväl gjort
underdånig hemställan.

Åttonde Imfvudtiteln.

291

I underdånig skrifvelse den 27 oktober 1900 har slutligen styrelsen [91.]
för tekniska elementarskolan i Borås, med tillkännagifvande, att de för
skolans behof af Riksdagen på extra stat för år 1901 beviljade anslag af
2,450 kronor, deraf till betjeningens aflöning 850 kronor och till lyshållning,
uppvärmning m. m. 1,600 kronor, fortfarande vore för samma ändamål
af nöden, anhållit om anvisande af enahanda anslagsbelopp jemväl
för år 1902.

Hvad sålunda af styrelserna för ifrågavarande tekniska elementarskolor
anförts synes mig till fullo ådagalägga behofvet af de nu ifrågasatta anslagen.
Dock torde, beträffande de af styrelsen för tekniska elementar
skolan i Örebro för höstterminen 1901 begärda anslag för anordnande af
en parallelafdelning m. m., dessa anslag böra sättas till allenast fyra niondedelar
af hvad för helt år är behöfligt, i likhet med hvad under enahanda
förhållanden föreslagits vid tekniska elementarskolan i Malmö.

Jag hemställer derför, att Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
på extra stat för år 1902 anvisa för uppehållande af verksamheten vid
tekniska elementarskolan i Norrköping:

till betjeningens aflöning ..................... kronor 250: —

» lyshållning, uppvärmning m. in. » 1,300: —

» assistenter och repetitörer ........... » 400: —

» undervisningen i främmande språk » 400: —

» höjd aflöning åt läraren i frihands teckning.

........................................ » 500: —

» bibliotek och samlingar.................. »_300: — kronor 3,150: —

tekniska elementarskolan i Malmö:

till betjeningens aflöning....................... kronor 850: —

» lyshållning, uppvärmning m. in.... » 1,550: —

» en parallelafdelning i första årskursen
.................................... » 3,000: —

» en parallelafdelning i andra årskursen
under höstterminen 1901

och hela år 1902 ........................ »_4,223: — kronor 9,623: —

tekniska elementarskolan i Örebro:
till betjeningens aflöning under höstterminen
1901 och hela år 1902 kronor 1,155: —

» lyshållning, uppvärmning m. m.

^ d:o d:o .......................... » 3,034: —

transport kronor 4,189: — kronor 12,773: —

292

Åttonde hufvudtiteln.

transport kronor 4,189:

till en parallelafdelning i första årskursen
eko eko................. » 5,778:

» höjning af lönen för lektorn i
byggnadskonst m. m. under

höstterminen 1901 ..................... » 223:

» verkstadsmateriel.............................. » 22,000:

» materiel vid kemiska laboratoriet » 4,740:

samt

— kronor 12,773: —

kronor 36,930: —

tekniska elementarskolan i Borås:

till betjeningens aflöning........................ kronor 850: —

» lyshållning, uppvärmning m. m. » 1,600: — kronor 2,450: —

eller sammanlagdt kronor 52,153: —

[92.] Med hänvisning till hvad jag i fråga om ny anordning af militär Anskaffande

aföfningarna vid de allmänna läroverken under punkten 19 yttrat angående

materiel0?^ behofvet af vissa anslag för en gång, tillstyrker jag, att Kongl. Maj:t ville

miiitäröf- föreslå Riksdagen att till anskaffande af vapen och materiel för militär ndeStekniska

öfningarna vid de tekniska elementarskolorna på extra stat för 1902 be eiementar-

vilja ett anslag af 18,500 kronor,
skolorna. J

[93.] Med bifall till Kongl. Maj:ts framställning beviljade 1900 års riksdag

Lägre tekniskatill understöd för tre år åt lägre tekniska yrkesskolor på vissa i statsrådsyressoor.
protokollet öfver ecklesiastikärenden den 13 januari 1900 angifna, för
samma år bestämda vilkor samt till bestridande af kostnader för inspektion
af dessa skolor ett anslag af 180,000 kronor samt anvisade deraf på
extra stat för år 1901 ett belopp af 60,000 kronor.

Jag hemställer nu, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att af
förenämnda, redan beviljade anslag på extra stat för år 1902 anvisa ett
belopp af 60,000 kronor.

Gymnastiska centralinstitutet.

[94.] Sedan utsedde komiterade inom gymnastiska centralinstitutets lärare utvidguing

afkollegium uppgjort förslag till en väsentlig utvidgning af undervisningen
lärokurser ^Ör qvinlig3- elever på det sätt, att nya elever för genomgående af stadgad
tvåårig kurs skulle mottagas hvart i stället för hvart annat år, hvilken
förändring beräknats kräfva ett årligt anslag af 4,700 kronor till lärare -

Åttonde hnfvudtiteln.

293

krafter, erforderliga för uppehållande af det ökade antalet lektionstimmar, [94.]
45 i veckan, deraf 18 timmar borde egnas åt undervisning genom läkare
och 27 timmar åt undervisning genom annan lärare eller lärarinna, samt
lärarekollegiet till alla delar instämt i komiterades framställning och förordat
deras förslag, anhöll direktionen öfver institutet i underdånig skrifvelse
den 27 april 1900, att 20 § i nådiga stadgan för institutet den 13 juli
1887 måtte ändras beträffande bestämmelserna angående qvinliga elever
derhän, att unga qvinnor hvarje år antoges till elever för att utbildas till
gymnastiklärarinnor och sjukgymnaster, samt att från och med höstterminen
1900 ett belopp af 4,700 kronor årligen måtte ställas till direktionens
förfogande, på det att den föreslagna förändringen skulle kunna
vidtagas med början af nämnda termin.

Till stöd för framställningen erinrade direktionen om det stora antal
sökande, som plägade anmäla sig till inträde i den qvinliga undervisningskursen,
om tillvaron af enskilda utbildningsanstalter för qvinliga
gymnaster samt om vissa missförhållanden, som dermed stode i samband,
särskildt att dessa anstalters elever, hvilka ej egde utöfva sjukgymnastik
verksamhet i Sverige, begåfve sig till utlandet och der uppträdde såsom
utöfvare af svensk gymnastik utan att innehafva den gymnastiska bildning,
som här i landet fordrades för dylik verksamhet.

I infordradt underdånigt utlåtande i ämnet omförmälde medicinalstyrelsen,
hurusom gymnastikens användning, både såsom läkemedel och
såsom ett vigtigt hjelpmedel till helsans bevarande, under de senare årtiondena
tagit allt större utsträckning och att särskildt flickskolorna numera
allmännare än förr infört gymnastiska öfningar för sina elever, men att
gymnastiska centralinstitutet ej på länge utvidgat sin verksamhet såsom
läroanstalt och, hvad anginge de qvinliga gymnasterna, åtnöjt sig med att
hvart annat år till tvåårig kurs mottaga 25—32 elever, hvadan knappast
15 qvinnor i medeltal årligen utgått från institutet såsom legitimerade
gymnaster, hvilket ej på långt när fylde behofvet. Af dessa och i öfrigt
anförda skäl tillstyrkte medicinalstyrelsen bifall till ifrågavarande framställning.
Genom nådigt bref den 15 juni 1900 medgaf Kongl. Maj:t i anledning
af den gjorda framställningen, att vid gymnastiska centralinstitutet
finge vid början af höstterminen 1900 qvinliga elever till det antal, direktionen
egde bestämma, mottagas för erhållande af gymnastisk utbildning,
hvarjemte Kongl. Maj:t dels anbefalde statskontoret att de härför erforderliga
medel, som, efter 4,700 kronor för undervisningsår, kunde anses
belöpa på höstterminen, eller 1,970 kronor till direktionen på reqvisition
utbetala af allmänna besparingarna å anslagen under riksstatens åttonde
hufvudtitel, dels ock förklarade det ankomma på direktionen att vidtaga

294

Åttonde hntVudtiteln.

erforderliga åtgärder för upprättande af ifrågavarande kurs samt att framdeles
göra underdånig hemställan om beviljande af ytterligare erforderliga
medel för kursen.

I underdånig skrifvelse den 28 september 1900 har direktionen nu
anmält, att en qvinlig kurs med 25 elever tagit sin början höstterminen
samma år och att erforderliga åtgärder i och för behöfliga lärarekrafters
anställande och undervisningens ordnande i öfrigt vidtagits till den utsträckning,
som de anslagna medlen medgifvit; och har direktionen tillika
anhållit, att enär det vore önskvärdt och nödvändigt, att ett belopp af

4,700 kronor årligen äfven framgent utginge till förenämnda ändamål, för
hvartdera af åren 1901 och 1902 måtte beviljas ett anslag af enahanda
belopp till bestridande af de utgifter, som genom den nya qvinliga kursen
blifvit erforderliga.

Då behofvet af omförmälda utvidgning synes mig vara till fullo ådagalagdt,
men derför erforderliga medel icke vidare torde kunna beredas utan
särskild^ af Riksdagen beviljadt anslag, får jag i underdånighet hemställa,
det Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för uppehållande under
åren 1901 och 1902 af undervisningen i den qvinliga lärokursen vid
gymnastiska centralinstitutet med ett ökad t antal elever bevilja på extra
stat för år 1902 ett belopp af 9,400 kronor.

Parmaceutiska institutet.

[95.] Vid anmälan af den förut under punkten 32 behandlade frågan om

hr.ann.g rf
apoteak«eeiev0er9cinalstyrelsen framstäldt förslag om anordnande vid nämnda institut af
undervisning, en särskild studiekurs för apotekselever, enligt hvilket förslag skulle för
inredning af undervisningslokaler erfordras för en gång ett anslag af 5,000
kronor, hvarmed skulle bestridas utgifter för skåp, arbetsbord samt gas-,
vatten- och afloppsledningar m. m. Specificerad kostnadsberäkning i afseende
härå har blifvit uppgjord; och under hänvisning till hvad jag yttrat
vid redogörelsen för omförmälda förslag hemställer jag, det Kong! Maj:t
behagade af Riksdagen äska på extra stat för år 1902 ett anslag af 5,000
kronor till inredning af lokaler för apotekselevers undervisning.

Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen.

[96.] Sedan Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda fram Rkure8erti0f6r"

ställningar, anvisat på extra stat för år 1899 ett anslag af 3,000 kronor
barnmorskor, samt för hvart och ett af åren 1900 och 1901 ett anslag af 2,000 kronor

Åttonde hufvudtiteln.

295

till anordnande af repetitionskurser för äldre barnmorskor och till beredande,
så vidt ske kunde, af fri bostad eller hyresbidrag åt deltagarinnorna
deri under den tid, de genömginge dessa kurser, har medicinalstyrelsen i
underdånig skrifvelse den 10 september 1900 anhållit, att Kongl. Maj:t
ville hos Riksdagen göra framställning om anvisande jemväl för år 1902
af ett anslag till sagda ändamål. Medicinalstyrelsen har dervid anfört, att
under åren 1898, 1899 och 1900 såväl i Stockholm som i Göteborg anordnats
dylika kurser med tillsammans under dessa tre år 212 äldre barnmorskor.
Då kurserna visat sig eftersökta af barnmorskorna och äfven
gynnats af flere landsting med bidrag för barnmorskornas resor till och
från läroanstalterna eller uppehåll derstädes, ansåge medicinalstyrelsen
mycket önskvärdt, att sådana kurser måtte komma till stånd äfven efter
år 1901.

I enlighet med hvad medicinalstyrelsen hemstält, tillstyrker jag, det
Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1902
anvisa ett anslag af 2,000 kronor till anordnande af repetitionskurser för
äldre barnmorskor och till beredande, så vidt ske kan, af fri bostad eller
hyresbidrag åt deltagarinnorna deri under den tid, de genomgå dessa
kurser.

I den af mig under punkten 33 lemnade redogörelse för allmänna [97.]
barnbördshusets behof af ökadt anslag uttalade jag såsom min mening, att Allmänna
för möjliggörande af barnbördshusets verksamhet under år 1901 i samma ba[“ba[ds’
omfattning som hittills borde hos Riksdagen äskas ett extra anslag för år
1902. Hänvisande till hvad jag då yttrade, hemställer jag nu, att Kongl.

Maj:t ville föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1902 anvisa ett anslag
af 4,000 kronor såsom bidrag till uppehållande af allmänna barnbördshusets
verksamhet.

T etenskapsakademien.

Genom härvarande kongl. britiske minister har, på begäran af Royal [98.]
Society i London, framställning gjorts om bidrag från Sveriges sida för internationei
utgifvande af en internationei fortlöpande katalog öfver naturvetenskaplig ^2ta*"oiver

literatur. naturveten Angående

denna frågas uppkomst och utveckling anhåller jag att få ska[at„rIlte''
meddela följande.

Royal Society, som låtit utarbeta och utgifvit i 11 digra band en
katalog öfver innehållet i matematisk-fysiska och naturvetenskapliga tid -

296

Åttonde hufvudtiteln.

[98.] skrifter och andra liknande publikationer, omfattande tiden från år 1800
till och med år 1883, hade kommit till insigt om att detta arbetes fullföljande
och utveckling till att motsvara den nutida vetenskapens fordringar
icke kunde åstadkommas uteslutande med ifrågavarande samfunds
egna krafter, utan fordrade samverkan från hela den vetenskapligt intresserade
verlden. Sedan Royal Society genom skriftvexling med vetenskapliga
auktoriteter i skilda länder fått visshet om att denna uppfattning
vore mera allmänt rådande, hade samfundet under hänvisning härtill utverkat,
att den britiska regeringen utfärdat inbjudning till en internationel
konferens för frågans närmare behandling. Denna konferens, bestående
af ombud från de flesta civiliserade länder, sammanträdde år 1896 i London,
och var äfven Sverige der representeradt, nämligen genom bibliotekarien
hos vetenskapsakademien E. W. Dahlgren. Dervid uttalades enhälligt,
att det af Royal Society planlagda företaget vore synnerligen
önskvärdt, och beslöts, under förutsättning af de särskilda ländernas anslutning,
att från och med år 1900 — senare ändradt till 1901 —genom
internationel samverkan skulle utgifvas en katalog, upptagande samtliga
från nämnda tid utkomna arbeten inom de matematiska, fysiska och naturhistoriska
vetenskaperna, såsom matematik, astronomi, fysik, kemi, mineralogi,
geologi, matematisk och fysisk geografi, botanik, zoologi, anatomi,
fysiologi, allmän och experimentel patologi, psykofysik och antropologi,
vare sig sjelfständigt utgifna eller ingående i tidskrifter, sällskapspublikationer
eller andra samlingsverk. Vidare bestämdes, att denna katalog
skulle anordnas, icke blott, såsom den af Royal Society förut utgifna, i
alfabetisk ordning efter författarenamn, utan äfven och företrädesvis i
realordning samt att katalogen skulle utkomma på dubbelt sätt, nämligen
dels i bokform, dels på lösa blad, s. k. slips eller cards. Konferensen
uppdrog slutligen åt Royal Society att låta utarbeta närmare bestämmelser
för företaget och uppgöra beräkning angående kostnaden för detsamma.
För att yttra sig angående dessa närmare bestämmelser sammankallade
britiska regeringen år 1898 en andra konferens, vid hvilken Sverige
äfven var representeradt genom samma ombud som vid den första
konferensen, dock utan rätt för ombudet att deltaga i något för Sverige
bindande beslut. Denna konferens faststälde de vetenskapsgrenar, som
katalogen skulle omfatta, men öfverlät uppgörandet af indelningsschemata
för de olika vetenskaperna samt åtskilliga frågor af mera praktisk natur
åt en s. k. provisorisk internationel komité, som efter inhemtande af de
anmärkningar, hvilka i de särskilda länderna kunde framställas mot planens
detaljer, skulle för en tredje internationel konferens framlägga förslag
till definitiva beslut i frågan.

Åttonde hufvudtiteln. 297

Sedan Kongl. Maj:t uppdragit åt vetenskapsakademien att yttra sig
angående förslaget, sådant det då förelåg, afgaf akademien, efter särskilde
komiterades hörande, den 12 april 1899 underdånigt utlåtande, deri akademien
framstälde åtskilliga anmärkningar mot en del föreslagna bestämmelser,
hvilka anmärkningar företrädesvis voro rigtade mot utgifvandet af
katalogen i form af lösa blad samt mot den ifrågasatta registreringen icke
blott af de särskilda arbetenas titlar, utan äfven af deras innehåll, med
deraf påkallad omredigering af titlarnes ursprungliga affattning.

Den nämnda tredje konferensen sammanträdde efter fullgjorda förarbeten
i juni månad 1900, men då uti inbjudningen till konferensen
ifrågasatts, att de utsedda ombuden borde vara försedda med fullmagt
att deltaga i ekonomiskt bindande beslut, fann Kongl. Maj:t, i enlighet
med akademiens hemställan, icke skäl att för Sveriges del antaga nämnda
inbjudning. Af protokollet för den senaste konferensens sammanträde inhemtas,
att en del stater definitivt förklarat sig villiga att deltaga i företaget
och andra meddelat, att deras anslutning vore sannolik, hvarför konferensen
förklarade sig anse företagets finansiela sida så betryggad, att
man kunde skrida till närmare åtgärder för katalogens utgifning.

Enligt af konferensen erhållet uppdrag har nu Royal Society i skrifvelse
till britiska utrikesministeriet uttalat den förhoppning, att svenska
regeringen måtte ansluta sig till företaget genom upprättande af en s. k.
regionalbyrå och subskription för en tid af 5 år på ett antal fullständiga
exemplar af den blifvande katalogen.

I anledning af denna framställning har härvarande kongl. britiske
minister hos utrikesdepartementet anhållit om upplysning snarast möjligt,
huruvida svenska regeringen hade för afsigt att lemna sitt stöd åt katalogens
utgifvande, på det att förberedelserna till katalogarbetet måtte utan
uppskof kunna begynnas; och har utrikesdepartementet i skrifvelse till
ecklesiastikdepartementet af den 24 juli 1900 anmält denna den britiske
ministerns framställning äfvensom begärt att blifva satt i tillfälle att å
denna framställning aflåta svar.

På min anmodan har vetenskapsakademien den 12 september 1900
i ärendet afgifvit yttrande, deri akademien, som inhemtat utlåtande
af sina ledamöter professor G. Lindström och akademiens förutbemälde
bibliotekarie, förklarat sig för sin del gilla och såsom uttryck för sina
egna åsigter i ämnet antaga desse komiterades betänkande.

I berörda betänkande hafva komiterade anfört, bland annat, följande.

Vid afgörande af frågan, huruvida Sverige borde antaga ifrågavarande
inbjudning, borde först framhållas att, såsom akademien vid flere tillfällen

Bill. till Rikad. Prot. ISOP 1 Sand. 1 Afd. 38

298 Åttonde hufvudtiteln,

[98.] yttrat, nyttan af ett katalogarbete af ifrågavarande beskaffenhet vore
otvifvelaktig. Literaturen på det naturvetenskapliga området hade vuxit
till en omfattning, som redan länge gjort sammanfattande öfversigter
öfver dess särskilda grenar till oumbärliga hjelpredor för forskaren. Såsom
sådana hjelpredor tjenade i främsta rummet de årsberättelser, hvilka årligen
utgåfves, företrädesvis i Tyskland, för de flesta vetenskapsgrenar. I
samma mån som den vetenskapliga produktionen ökades, hade det emellertid
visat sig, att svårigheterna blefve allt större för dessa årsberättelser
att följa med sin tid. Endast få af dem förmådde att, oaktadt en utsträckt
arbetsfördelning, redogöra för det närmast föregående årets vetenskapliga
verksamhet; de flesta utkomme först flere år efter det, för hvars
produktion de redogjorde, och gåfve således icke den vetenskaplige forskaren
tillfälle att följa sin vetenskaps framsteg intill den senaste tiden.
Härtill bidroge icke minst svårigheten att insamla materialet till dessa årsberättelser,
hvilket vore spridt i det ständigt växande antalet af vetenskapliga
tidskrifter, som utkomme på alla språk och i alla jordens länder.
Uppenbart vore, att en snabbt utkommande och så vidt möjligt fullständig
katalog öfver den vetenskapliga literaturen skulle utgöra icke blott
en synnerligen välbehöflig och arbetsbesparande grundval för de refererande
årsberättelserna, utan äfven oberoende af dessa tjena som en snart
sagdt oumbärlig vägledning för forskaren. Och att fordringarna på fullständighet
och snabbhet i utgifningen för ett sådant arbete icke kunde
vinnas utan internationelt samarbete, vore obestridligt.

Om redan denna synpunkt betingade, att vårt land icke borde undandraga
sig att samverka med öfriga nationer för målets vinnande, så komrne
dertill en omständighet af icke mindre betydelse, nämligen företagets internationela
karaktär. Ett folk, som ville upprätthålla sitt anseende bland
öfriga civiliserade nationer, kunde icke underlåta att taga del i dylika
internationela angelägenheter, äfven om den direkta vinsten icke vore
omedelbar och påtaglig. Kongl. Maj:t och Riksdagen hade också på mångfaldigt
sätt visat sig godkänna den tankegång, som läge till grund för
detta påstående; derom vittnade de offentliga anslag, som årligen gåfves
för vårt lands deltagande i internationela utställningar och kongresser af
hvarjehanda slag, och särskildt kunde i rent vetenskapligt hänseende framhållas
Sveriges deltagande i de internationela företagen för gradmätning,
för frågor om det metriska systemet och senast för hydrografiska undersökningar.
Om Sverige icke biträdde vid utarbetandet af den här ifrågavarande
katalogen, skulle följden häraf blifva, att den svenska vetenskapliga
forskningen i densamma blefve högst ofullständigt representerad,
icke blott till skada för företaget i dess helhet, utan äfven till nackdel

Åttonde Imfvudtiteln.

299

för vårt land, som framgent sträfvade att bevara den höga ståndpunkt, [98.]
det såsom Linnés och Berzelii fädernesland intagit på den naturvetenskapliga
forskningens område. Gagnet af den blifvande katalogen vore i väsentlig
mån beroende af det sätt, hvarpå den komme att utföras, och från
Sveriges sida borde intet underlåtas för att, i hvad på oss ankomme, göra
katalogen så tillfredsställande som möjligt. Då vidare de väsentligaste af
de anmärkningar, som af akademien rigtats mot företaget, sådant det från
början planlagts, blifvit under förhandlingarnas senaste skeden undanröjda,
i det att katalogens utgifvande på lösa blad blifvit öfvergifvet och
de flesta deltagande nationer uttalat sig emot titlarnes omredigering och
innehållets registrering genom s. k. subject entries, hade äfven derigenom
en betänklighet mot deltagande i företaget försvunnit.

Hvad anginge den icke mindre vigtiga frågan om sakens ekonomiska
sida, hade akademien redan i sitt utlåtande af den 12 april 1899 framlagt
en ungefärlig beräkning af de blifvande kostnaderna, hvilka vore af två
slag, nämligen dels för den s. k. regionalbyrå, som enligt företagets plan
skulle upprättas i Sverige och som skulle hafva till uppgift att insamla
och katalogisera den ifrågavarande svenska literaturen, och dels för den
centrala byrån i London, som skulle sammanarbeta de från olika länder
inkommande uppgifterna samt utgifva och trycka sjelfva katalogen. Vid
den senast hållna konferensen hade uppgifvits, att den beräknade kostnaden
för centralbyråns arbete skulle utgöra 5,200 engelska pund sterling
om året och att för betäckande af denna utgift subskription på 300 fullständiga
exemplar, hvart exemplar beräknadt till en kostnad af 17 pund
sterling, vore erforderlig. Af detta antal hade följande länder förklarat
sig beredda att subskribera på följande antal exemplar, nämligen Tyskland
45, Storbritannien 45, Frankrike 35, Italien 27, Schweiz 6 och Norge
5 exemplar. Derjemte hade man ansett sig hafva grundad förhoppning
att Österrike skulle öfvertaga 16 exemplar, Ungern 4, Japan 5, Mexico 5
och de britiska kolonierna 25 exemplar, hvadan subskription således kunde
anses tryggad beträffande 218 exemplar. Alltså återstode för att företaget
skulle kunna komma till stånd subskription å 82 exemplar, hvilka
skulle öfvertagas af nu icke nämnda länder. Vid beräkningen af det
antal exemplar, hvarpå Sverige skulle subskribera, hade akademien i sitt
utlåtande af den 12 april 1899 utgått från antagandet, att katalogen skulle
bestå af 16 volymer årligen och att hvarje volym i medeltal skulle kosta
1 pund sterling; sedan dess hade emellertid volymantalet blifvit bestämdt
till 17 om året till enahanda medelpris. Såsom framhållits i det åberopade
utlåtandet, ansåge komiterade, att ett fullständigt exemplar af katalogen
borde anskaffas för hvart och ett af våra största offentliga bibliotek, näm -

300

Åttonde hufrudtiteln.

ligen kongl. biblioteket, de båda universitetsbiblioteken, vetenskapsakademiens
bibliotek och Göteborgs stadsbibliotek. Detta gjorde 5 fullständiga
exemplar, hvartill komme, att enstaka volymer af katalogen torde blifva
behöfliga för åtskilliga af landets specialinstitutioner, såsom karolinska
mediko-kirurgiska institutet, tekniska högskolan, Sveriges geologiska undersökning,
de astronomiska och meteorologiska observatorierna, meteorologiska
centralanstalten, vissa institutioner vid universiteten och Stockholms
högskola m. fl., hvilka volymers antal torde kunna beräknas till omkring
25. Uppskattadt i antal volymer, skulle alltså behofvet för Sverige uppgå
till 110 volymer, hvilka kunde evalveras till ungefär 6 x/2 exemplar, ett
antal, som i jemförelse med de andelar, hvilka öfvertagits eller sannolikt
komme att öfvertagas af Norge, Schweiz, Ungern, Japan och Mexico, åtminstone
icke i betraktande af vårt lands storlek och vetenskapliga produktion
kunde anses vara för högt tillmätt. Kostnaden för nämnda 110
volymer uppginge till 110 pund sterling eller i svenskt mynt något öfver

2,000 kronor, inom hvilken summa bidraget dock helt visst torde kunna
begränsas, då beloppet 1 pund sterling per volym vore ett medelpris och
behofvet af enstaka volymer för specialinstitutionernas räkning syntes
medgifva en af kostnadsbeloppet betingad inskränkning.

Att vårt lands bidrag till företagets gemensamma kostnader borde
utgå af statsmedel, syntes vara af företagets natur nödvändigt betingadt.
Utom det att den dryga subskriptionskostnaden, som för ett fullständigt
exemplar uppginge till öfver 300 kronor om året, näppeligen torde kunna
påräknas såsom disponibel af de särskilda bibliotekens knappt tillmätta
inköpsanslag, vore det uppenbart, att, om bestämmandet af Sveriges andel
i de gemensamma kostnaderna gjordes beroende af beslut af alla de särskilda
myndigheter, hvilka egde bestämmanderätten öfver de särskilda
bibliotekens anslagssummor, detta bidrag skulle komma att underkastas
vexlingar, som gjorde all fast beräkning för centralmyndigheten omöjlig.
Hvad åter anginge de kostnader, hvilka skulle komma på Sveriges särskilda
del för utförandet af arbetet vid den s. k. regionalbyrån, som här
skulle upprättas, vore det i frågans närvarande skede så godt som omöjligt
att uppgöra någon tillförlitlig beräkning deraf. Den ifrågavarande
byrån skulle hafva till uppgift att insamla den årligen utkommande vetenskapliga
literaturen, att katalogisera densamma, att verkställa öfversättning
till något af de faststälda språken — engelska, franska, tyska eller
italienska — af de på svenska affattade titlarne, att med tillhjelp af sakkunniga
inordna dessa titlar i det vetenskapliga systemet samt att ombesörja,
den helt visst omfattande korrespondensen med centralbyrån, enskilda
författare och utgifvare samt sakkunniga personer. För det härmed

Åttonde hufvudtiteln. 301

förenade arbetet hade akademien i sitt förra utlåtande trott sig böra beräkna
ett årligt belopp af 2,000 kronor, men i betraktande af de inskränkningar,
som katalogens plan sedan dess undergått, och då, intill dess
erfarenhet om arbetets omfattning vunnits, endast ett mindre belopp borde
ifrågasättas, ansåge komiterade, att anslagssumman för regionalbyrån under
dess första arbetsår kunde bestämmas till 1,000 kronor.

Slutligen ansåge sig komiterade böra framhålla, att då vetenskapsakademien
vore den främsta representanten för den naturvetenskapliga
forskningen i vårt land, akademien borde förklara sig beredd att öfvertaga
uppdraget att anordna regionalbyrån för Sverige och, under förutsättning
att derför nödiga anslag beviljades, utföra alla öfriga med företaget
följande bestyr.

På grund af hvad sålunda anförts hemstälde komiterade, att akademien
måtte tillstyrka:

att, under förutsättning af Riksdagens bifall till anslagsyrkandena,
Kongl. Maj:t måtte förklara, att Sverige komme att ansluta sig till det
af Royal Society i London föreslagna företaget att genom internationel
samverkan utgifva en fortlöpande katalog öfver naturvetenskaplig literatur;

att Kongl. Maj:t måtte uppdraga åt akademien att, på sätt akademien
funne lämpligt, anordna den regionalbyrå, som skulle utföra Sveriges
andel i nämnda katalogarbete; samt

att Kongl. Maj:t behagade till Riksdagen aflåta nådig proposition om
anvisande och ställande till akademiens disposition dels för en tid af 5 år
från och med år 1901 af ett årligt anslag å 2,000 kronor till inlösen af
5 fullständiga exemplar utaf ifrågavarande katalog äfvensom ett antal
exemplar utaf enstaka delar af densamma till fördelning mellan de inhemska
bibliotek och institutioner, som Kongl. Maj:t på akademiens förslag
kunde komma att bestämma, dels ock för år 1901 af ett anslag mot
redovisning å högst 1,000 kronor för upprätthållande af nämnda regionalbyrå
för Sverige.

Då enligt den sista konferensens beslut en del förberedelser för arbetet
skulle företagas redan år 1900 samt de särskilda ländernas regionalbyråer
trädde i verksamhet den 1 januari 1901, hemstälde komiterade
tillika, att akademien måtte, i afvaktan på Kongl. Maj:ts och Riksdagens
beslut, uppdraga åt inspektörerna öfver akademiens bibliotek och bibliotekarien
att låta utföra nämnda förberedande arbeten och draga försorg
om fullgörande af de åligganden, som skulle tillkomma den blifvande
regionalbyrån för Sverige, samt att, för den händelse utgifter härför skulle
blifva erforderliga, dessa måtte få af akademiens medel förskottsvis be -

[98.]

302

Åttonde liufYudtiteln.

[98.] stridas intill ett belopp af 500 kronor. Denna hemställan har, enligt hvad
jag inheintat, bifallits af akademien.

Till frågans närmare belysning bifogade komiterade öfversättning af
den vid den tredje internationela konferensen faststälda planen för katalogarbetet.

Vidare hafva i ärendet hörts öfverbibliotekarien vid kongl. biblioteket
samt bibliotekarierna vid universitetsbiblioteken i Upsala och Lund.

Af dessa har den förstnämnde i underdånigt utlåtande den 20
oktober 1900 såsom sin åsigt uttalat, att ett land med Sveriges höga
kultur icke borde saknas bland dem, som anslöte sig till ett företag af
denna art, och att, förutom denna hänsyn, äfven borde tagas i betraktande
vigten för våra offentliga bibliotek att genom sådan anslutning från
Sveriges sida få sig tillförsäkrade exemplar af det monumentala verk,
hvaråt berörda internationela samverkan komme att gifva upphof.

I underdånigt utlåtande den 29 oktober 1900 har bibliotekarien
vid universitetsbiblioteket i Upsala anfört: Med hänsyn till den ofantligt
stora rol, naturvetenskaperna i våra dagar spelade, och de oaflåtliga forskningar,
som i alla länder och på alla naturvetenskapens områden fortginge,
måste det för vetenskapen i allmänhet och för de enskilda vetenskapsmännen
i synnerhet vara af största vigt att förvärfva en öfversigt
af de forskningar, som inom hvarje specialområde anstälts, och de resultat,
hvartill man kommit, en öfversigt, som den enskilde vetenskapsmannen
svårligen eller högst ofullkomligt kunde vinna utan en dylik internationel
katalog. Då förberedelserna till detta storartade bibliografiska arbete efter
noggrann planläggning redan framskridit så långt, att en jemförelsevis
mindre del återstode, vore det från såväl allmän som enskild synpunkt
gagneligt och önskvärdt, att vårt fosterland, som just på naturvetenskapens
fält räknade sina största vetenskapliga hamn, äfven lemnade sin
kontingent till företagets förverkligande. Bibliotekarien tillstyrkte derför
bifall till den gjorda framställningen i den rigtning, som af vetenskapsakademien
föreslagits.

Bibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund har i underdånigt
utlåtande den 9 november 1900 anfört, att det ifrågavarande företaget
otvifvelaktigt komme att blifva af stor betydelse för den naturvetenskapliga
forskningen och att såväl i betraktande häraf som ock särskildt med
hänsyn till de vigtiga insatser, hvilka svenske vetenskapsmän gjort och
alltjemt gjorde i fråga om nämnda forskning, det måste''anses vara synnerligen
önskvärdt, att äfven vårt land bidroge till nämnda företags förverkligande,
hvarför bibliotekarien, under lifligt instämmande i hvad som

Åttonde hnfvudtiteln. SOS

yttrats uti den af vetenskapsakademien meddelade utredning i saken, i
underdånighet tillstyrkte, det Kongl. Maj:t täcktes med anledning af den
föreliggande framställningen vidtaga de åtgärder, som af nämnda akademi
förordats.

Sedan Kongl. Maj:t genom nådig remiss anbefalt Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Göteborgs och Bohus län att från vederbörande infordra
underdånigt yttrande, om och i hvad mån från Göteborg kunde förväntas
bidrag till anskaffande för Göteborgs stadsbibliotek af ett fullständigt
exemplar af ifrågavarande fortlöpande katalog, har Kongl. Maj:ts befallningshafvande
med underdånig skrifvelse den 12 december 1900 öfverlemnat
ett af styrelsen för nämnda stadsbibliotek i ärendet afgifvet yttrande,
deri anförts, att styrelsen till fullo uppskattade den stora betydelsen
af ifrågavarande katalog och — särskildt med hänsyn dertill att Göteborgs
museum egdo rikhaltiga naturvetenskapliga samlingar, hvilka på vissa områden
erbjöde ett synnerligen värdefullt material för vetenskaplig forskning,
samt att Göteborgs stadsbibliotek numera genom regelbundna bytesförbindelser
erhölle ett icke ringa antal naturvetenskapliga publikationer —
ansåge det särdeles önskvärd!, om Göteborgs stadsbibliotek kunde erhålla
ett fullständigt exemplar af katalogen, men att styrelsen likväl, med instämmande
i vetenskapsakademiens uttalande angående önskvärdheten af
att de för Sveriges deltagande i subskriptionen nödiga kostnader bestredes
af statsmedel, icke kunde utfästa sig till något bidrag från Göteborgs
stadsbibliotek för ifrågavarande ändamål, då dels den summa, öfver hvilken
biblioteket för närvarande kunde förfoga för bokinköp, näppeligen
medgåfve en så betydlig utgift, dels ock styrelsen svårligen kunde fatta
ett för flere år bindande beslut, enär de för biblioteket disponibla tillgångarna
till stor del berodde på årliga anslag af Göteborgs stadsfullmägtige
och Göteborgs högskola. Deremot ville styrelsen uttala den förhoppning,
att stadsbiblioteket måtte erhålla ett exemplar af katalogen på
det sätt vetenskapsakademien föreslagit, helst stadsbiblioteket i andra fall
erhållit exemplar af vetenskapliga arbeten, som inlösts af statsverket.

I underdånig skrifvelse af den 14 november 1900 har vetenskapsakademien,
i anledning af en utaf dess komiterade i denna fråga, professor
Lindström och bibliotekarien Dahlgren, till akademien gjord framställning,
anhållit, att, enär akademien i sin underdåniga skrifvelse af den
12 september 1900 hemstält om aflåtande till Riksdagen af proposition
om anvisande, bland annat, för år 1901 af ett anslag af högst 1,000 kronor
för upprätthållande af den regionalbyrå, som skulle inrättas för besörjande
af Sveriges andel uti ifrågavarande katalog, men vid 1901 års
riksdag statsregleringen för år 1902 skulle uppgöras och således vore

304

Åttonde hufvndtiteln.

[98.] nödvändigt, att af denna riksdag begärdes enahanda anslag till samma
belopp äfven för år 1902, Kongl. Ma,j:t täcktes till 1901 års riksdag aflåta
nådig proposition om anvisande för ifrågavarande ändamål af 1,000 kronor
för hvardera af åren 1901 och 1902 eller tillsammans 2,000 kronor.

Af hvad sålunda förekommit finner jag mig öfvertygad, att Sverige
med hänsyn till sin framstående ställning inom vetenskapens område icke
kan eller bör undandraga sig att deltaga uti ifrågavarande internationela
företag; och har jag icke heller något att erinra mot det af vetenskapsakademien
föreslagna sättet för detta deltagande. I afseende å katalogens
utgifning har från utrikesdepartementet i skrifvelse till ecklesiastikdepartementet
af den 21 november 1900 anmälts, att, enligt meddelande från
härvarande kong], britiske minister, Royal Society tillkännagifvit, att de
ekonomiska förutsättningarna för katalogens utgifvande numera kunde
anses så betryggade, att detta skulle kunna börja år 1901, om blott
nödigt tillstånd dertill erhölles af den internationela komité, som skulle
ega att öfvervaka katalogarbetet, samt att Royal Society för sådant ändamål
anhållit, att de intresserade staterna ville utan dröjsmål utnämna
sina representanter i berörda komité och bemyndiga dem att infinna sig
på komiténs sammanträde i London den 12 december 1900. Det torde
tillåtas mig att i detta sammanhang erinra, att, sedan vetenskapsakademien
i ärendet afgifvit utlåtande, Kongl. Maj:t den 30 november 1900
uppdrog åt bibliotekarien Dahlgren att i egenskap af ombud för Sverige
närvara vid berörda sammanträde med nämnda internationela komité, dock
utan rätt för honom att deltaga i något för Sverige bindande beslut.

Under åberopande af hvad jag nu anfört och omförmält, hemställer
jag i underdånighet, det täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja
dels för inlösen under fem år af fullständiga exemplar och enstaka
delar af en internationel fortlöpande katalog öfver naturvetenskaplig
literatur ett belopp af 10,000 kronor, dels ock för upprätthållande under
åren 1901 och 1902 af en för ifrågavarande katalogarbete afsedd
regionalbyrå för Sverige 2,000 kronor samt att på extra stat för år
1902 anvisa såväl sistberörda belopp som ock af anslaget å 10,000 kronor
ett belopp af 2,000 kronor eller tillhopa 4,000 kronor, att användas med

2,000 kronor för berörda inlösen och med 2,000 kronor för upprätthållande
af omförmälda byrå under åren 1901 och 1902.

I händelse af bifall härtill lärer hinder ej förefinnas att låta under
år 1901 af tillgängliga medel förskjuta hvad som erfordras för byråns
upprätthållande under samma år och jemväl för inlösen af katalogen,
derest någon del af densamma hinner utgifjas under år 1901.

Åttonde liufvudtiteln.

305

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

Med bifall till en af Kong! Maj:t den 30 mars 1900 afgifven proposition
bar Riksdagen på extra stat för år 1901 anvisat ett belopp af 3,000
kronor såsom understöd till företagande af forskningar efter svenska minnen
i främmande länder, under vilkor att den person, hvilken erhölle uppdrag
att utföra berörda forskningar, skulle vara skyldig att till vitterhets-, historieoch
antiqvitetsakademien öfverlemna de afbildningar och anteckningar m. m.,
som blefve frukten af hans forskningar. Genom nådigt bref den 25 maj
1900 uppdrogs åt e. o. amanuensen hos nämnda akademi F. R. Martin
att under samma års sommar i Ryssland och Turkiet företaga forskningar
efter svenska minnen mot åtnjutande af 3,000 kronor under omförmälda
vilkor; och anbefaldes statskontoret att af under händer hafvande medel
till akademien redan under år 1900 förskottsvis utbetala, ett mot det beviljade
anslaget svarande belopp.

I det vid nämnda proposition fogade utdrag af statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden redogjordes för de i denna fråga af Martin och
akademien afgifna framställningar, enligt hvilka man tänkt sig, att sådana
undersökningar ej skulle inskränkas endast till Ryssland och Turkiet,
utan äfven omfatta Östersjöprovinserna, Polen, Tyskland och det
öfriga Europa. Resultatet af dessa forskningar, under hvilka noggranna
fotografier och afbildningar med beskrifningar skulle göras af hvarje för
Sveriges historia intressant föremål, som återfunnes, skulle, om de kunde
genomföras systematiskt, helt visst motsvara de dermed förenade kostnaderna,
hvilka ej kunde stiga till några större belopp. För att med fördel
utföra ett dylikt arbete, måste man fördela det på flere, exempelvis fyra,
år. Det syntes knappt vara nödvändigt att för hvarje år vistas på främmande
botten mer än tre till fyra månader; mellantiden skulle användas
för ordnande af det hemförda materialet, som, sedan det vore fullt samladt,
skulle utgifvas i ett större arbete, hvilket, enligt Martins öfvertygelse, skulle
blifva af stor vigt för den svenska kultur- och konstforskningen och utgöra
en heder för vårt land.

Uti underdånig skrifvelse af den 6 november 1900 har akademien
anfört, att Martin, hvilkens resa blifvit fördröjd genom honom lemnadt
uppdrag att vara juryman vid 1900 års verldsutställning i Paris, vid tiden
för aflåtandet af akademiens skrifvelse befunne sig på förenämnda forskningsresa
till Ryssland och Turkiet och således ej kunnat till akademien
lemna någon redogörelse för densamma, men att- lians år 1899 af trycket

lull. till Rikad. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 39

[99.]

Forskningar
efter svenska
miuuen i
främmande
länder.

306 Åttonde hufyudtiteln.

utgifna arbete »Kongliga svenska gåfvor till ryske Zaren 1647 —1699.
Silfverskatter i Kejserliga skattkammaren i Moskwa», innehållande resultaten
af hans i förberörda syfte företagna första resa till Ryssland, borgade
för att han egde goda förutsättningar för den verksamhet, som här vore
i fråga. På grund häraf och då det, såsom akademien förut i underdånighet
framhållit, vore af stort intresse, att den uppgjorda planen för efterforskande
af svenska minnen i främmande länder fullföljdes, liemstälde
akademien, att till 1901 års riksdag måtte göras nådig framställning om
fortsatt anvisande för ändamålet af 3,000 kronor samt att åt Martin måtte
uppdragas att äfven år 1901 företaga dylika efterforskningar i land, som
akademien egde bestämma.

Med anledning häraf tillstyrker jag, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 3,000 kronor
såsom understöd till företagande af forskningar efter svenska minnen i
främmande länder, under vilkor att den person, hvilken erhåller uppdrag
att utföra berörda forskningar, skall vara skyldig att till vitterhets-, historieoch
antiqvitetsakademien öfverlemna de afbildningar och anteckningar m. m.,
som blifva frukten af hans forskningar.

Vid bifall härtill lärer hinder ej förefinnas för Kongl. Maj:t att låta
under år 1901 af tillgängliga medel förskottera ifrågavarande belopp.

[100.] Uti underdånig skrifvelse den 2 oktober 1900 har vitterhets-, histo Restaurering

rie- och antiqvitetsakademien hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes af 1901
at ®°g9ur9n[®9t''års riksdag för fortsatt restaurering af Bohus fästningsruin äska ett belopp
af 32,000 kronor att utgå under de tre åren 1901, 1902 och 1903
med 12,000 kronor under år 1901 samt 10,000 kronor under hvartdera
af de två derpå följande åren; varande i detta ärende infordrade underdåniga
utlåtanden afgifna af öfverintendentsembetet, arméförvaltningen å
fortifikationsdepartementet samt Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs
och Bohus län.

Beträffande hittills vidtagna åtgärder i syfte att från förstöring bevara
lemningarna af Bohus fästning får jag till en början erinra och
meddela följande.

I en af arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet med eget
utlåtande till Kongl. Maj:t öfverlemnad underdånig skrifvelse af den 24
maj 1898 anmälde chefen för fortifikationen, att den för Sverige minnesrika
f. d. fästningen befunne sig i ett synnerligen förfallet tillstånd, och
liemstälde, att reparationsarbeten å de minst förfallna delarne deraf

Åttonde hufvudtiteln.

307

måtte under sommaren 1898 få verkställas för eu beräknad kostnad af [100.]

3,000 kronor och i främsta rummet omfatta anbringande af skyddstak
ä tornet »Fars hatt», iordningställande af ingångarne till nämnda torn
och öfre fästningsgården äfvensom af utanverket »Nederplattens* främre
murkant, samt att berörda arbeten finge utföras genom fortifikationsbefälhafvarens
i Göteborg försorg, efter det erforderliga detaljförslag
blifvit utarbetade af honom i samråd med riksantiqvarien, hvilken senare
skulle ega att under arbetenas fortgång gifva anvisningar i och för ett
ur antiqvarisk synpunkt rigtigt och ändamålsenligt utförande af desamma.

Till stöd för denna underdåniga framställning anförde chefen för
fortifikationen hufvudsakligen följande: Den utan gensägelse äldsta,
minnesrikaste, ärofullaste och mest imponerande äldre fästning, som
ännu funnes qvar i vårt land, torde vara det på Elfvebackens klippholme
i Göta elfs norra utloppsarm, den så kallade Nordre eif, midt emot
Kungelf liggande Bohus. Sedan något mer än etthundra år hade denna
fästning varit öfverlemnad åt förgängelsen, hvilken i ej oväsentlig grad
påskyndats dels af en år 1789 anbefald rasering och dels deraf att staden
Kungelf erhållit tillåtelse att från fästningen taga byggnadssten.

Denna sköfling af det vördnadsvärda fästet hade väl år 1838 blifvit förbjuden,
men hvad menniskohänder ej medhunnit att nedrifva, det förstördes
långsamt men säkert genom tidens inverkan, så länge ej en
minnesgod och bevarande vård egnades denna fornlemning. En af de
forna yppersta lånkarne i Sveriges fästningskedja hotades sålunda af
total tillintetgörclse, så vida ej snar hjelp lemnades, ett förhållande, som
chefen för fortifikationen ansåge sig desto mera hafva skyldighet att
påpeka, som den möjligheten ej vore utesluten, att de iståndsätta hvalfven
i Bohus än en gång kunde göra tjenst vid krigiska förvecklingar,
ehuru naturligtvis endast såsom upplagsplatser för förråd och dylikt.

Af det, som ännu stode upprätt inom den gamla fästningen och ej vore
alldeles fallfärdigt, förtjenade i första hand att framhållas tornet Fars
hatt, hvars ytterbeklädnad visserligen vore illa åtgången, men som dock,
om det försåges med skyddstak, ännu torde kunna trotsa århundraden.

Or krigshistorisk synpunkt vore det också just detta torn, som af alla
de olika verken inom Bohus fästning vore mest förtjent af att bevaras
från förstörelse. Vidare vore främre delen af utanverket Nederplattens
murverk i ganska godt skick och torde kunna nöjaktigt repareras för
eu relativt obetydlig summa. Ingångarne till öfre fästningsgården och
till tornet Fars hatt, som vore nästan lifsfarliga att passera, borde äfven
iordningställas. Ytterligare torde äfven brunnen på slottsgården, Nya

308

Åttonde hufyudtiteln.

[100.] magasinet och Kyrkotornet vara så pass litet förfallna* att deras nödtorftiga
reparerande ej skulle kräfva några stora summor. Att på förhand
uppgöra ett kostnadsförslag för Bohus’ vidmagthållande vore eu
ytterst vansklig, för att ej säga omöjlig sak. Sannolikt skulle till och
med ganska stora summor kunna härför användas, utan att dock mer än
en ringa del af fästningen hunnit ordnas och skyddas. Vissa detaljkostnader
kunde deremot på förhand någorlunda bedömas, såsom för
skyddstaket å Fars hatt omkring 1,800 kronor, för ingångarnes ordnande
minst 600 kronor och för Nederplattens främre murkants lagande
in. m. 600 kronor. Samtliga dessa arbeten vore det för öfrigt ytterst
vigtigt att utan dröjsmål få utförda, enär i annat fall ytterligare ras ej
skulle uteblifva och inom kort hafva verkat så förstörande, att en iståndsättning
derefter skulle kräfva alltför dryga kostnader.

I fråga om anskaffande af medel till restaureringen ansåg chefen för
fortifikationen, att af de s. k. arrende-, jordskylds- och tomtöremedlen
kunde för ifrågavarande ändamål användas ett belopp af 2,000 kronor,
hvarjemte han uttalade den förhoppningen, att genom riksantiqvariens
försorg skulle kunna beredas någon ytterligare tillgång, så att åtminstone
nyss berörda arbeten, hvilka skulle betinga ett belopp af 3,000
kronor, kunde komma till stånd.

Vid öfverlemnande till Kongl. Maj:t af chefens för fortifikationen
omförmälda underdåniga framställning tillstyrkte arméförvaltningen å
fortifikationsdepartementet nådigt bifall till hvad denne sålunda föreslagit.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien, som anbefaldes att i
ärendet sig yttra, anförde i underdånigt utlåtande den 1 juni 1898, att
då skäl funnes, som gjorde ett uppskof med de ifrågavarande arbetenas
utförande mycket betänkligt, akademien på det lifligaste instämde med
chefen för fortifikationen angående vigten och önskvärdheten af att de
föreslagna konserveringsåtgärderna redan år 1898 och på sätt af honom
blifvit föreslaget måtte komma till utförande, hvarjemte akademien, med
framhållande deraf att akademien ej såge sig i tillfälle att lemna det
ifrågasatta tillskottet af 1,000 kronor, i underdånighet anhölle, det Kongl.
Maj:t täcktes för det behjertansvärda ändamålet af tillgängliga medel anvisa
sistnämnda belopp.

Vid föredragning den 10 juni 1898 af detta ärende fann Kongl.
Maj:t godt, med bifall till hvad chefen för fortifikationen föreslagit, för
ifrågavarande ändamål anvisa 3,000 kronor, att utgå med 2,000 kronor
från de under arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet förvaltning
stälda arrende-, jordskylds- och tomtöremedlen samt med 1,000

Åttonde hufvudtiteln.

309

kronor frän det under åttonde hufvudtiteln uppförda anslaget till extra [100.]
utgifter.

På sommaren oeh hösten 1898 vidtogos härefter, under ledning af
fortifikationsbefälhafvaren i Göteborg, kaptenen Claes Grill, etter eu af
honom uppgjord och af riksantiqvarien godkänd plan vissa åtgärder
för bevarande af åtskilliga delar utaf fästningsruinen. I underdånig
skrifvelse den 6 maj 1899 lemnade riksantiqvarien följande redogörelse
för arbetets fortgång och de dermed vunna resultaten: Arbetet hade i
främsta rummet galt tornet Fars hatt, hvars blytak redan längesedan
försvunnit, liksom det år 1746 lagda trätaket. Med iakttagande af största
sparsamhet hade öfver tornet blifvit lagdt ett tak af beton, sammansatt
af stenskärf, cement och alunskiffer»^], och öfver detta hade anbragts
en 10 centimeter tjock betäckning af fin och fet beton, som stålslipats.
Arbetet hade varit förenadt med fara, men hade lyckligtvis
blifvit utfördt utan någon olyckshändelse. Tornet vore nu skyddadt
från väta, som, trängande sig in i murarne uppifrån, lätt vållade deras
söndersprängande. I närheten af Fars hatt förekomme en lemning af eu
mur, som i den nedre delen vore tjock, i den öfre smal och försedd
med skottgluggar, af hvilka ett par ännu funnes qvar. Innanför denna
öfre tunnare mur, ofvanpå den öfverskjutande delen af den tjocka muren,
hade förr varit belägen den s. k. Trumpetaregången, hvilken ledt
fram till en dörröppning högt uppe i tornmuren. Den qvarstående
delen af Trumpetaregången och den denna uppbärande muren hade
under år 1898 blifvit cementerad, intill dess kölden gjort slut på sådant
arbete.

I samma skrifvelse meddelade riksantiqvarien, att staden Kungelf för
fortsatta skyddsarbetens verkställande anvisat ett belopp af 1,000 kronor,
samt anhöll, att Kongl. Maj:t täcktes för samma ändamål anvisa 2,000
kronor att användas på det af Kongl. Maj:t år 1898 faststälda sätt.
Riksantiqvarien åberopade såsom skäl för denna sin framställning hufvudsakligen
följande: Resultatet af 1898 års arbete vore icke tillräckligt.

Skulle Bohus ruin icke ännu mera förfalla, måste konserveringsarbetet
fortsättas. Vid källossningen år 1899 hade inträffat ras, hvilka vittnade,
att hvad, som kunde göras, borde göras snart. Sedan Fars hatt blifvit
på ett tillfredsställande sätt täckt, kunde detta torn användas som förrådsrum,
åtminstone i händelse af tillfälligt behof, men skulle detta ske,
måste den stora oregelbundna öppning, som funnes i tornets nedersta
del, fyllas. Denna öppning innebure dessutom eu fara för den öfverliggande
tornmurens bestånd. I kanten af denna muröppning funnes delar
af en trappa, som vore konstruerad inne i muren. Denna trappa inne -

310 Åttonde hufvudtiteln.

[ 100.] bure i det skick, hvari den befunne sig, en fara för ruinen, enär trappan
lätt kunde rasa och derigenom framkalla obestånd hos de omslutande
murarne. Det vore derför nödvändigt att rekonstruera de bortfallna
och skadade delarne af trappan. Trumpetaregångens ytterkanter
behöfde stärkas, på det att mera utskjutande stenar icke måtte rasa.
Den ytterkant, som vette mot Fars hatt, borde stadgas genom en mellan
kanten och tornmuren anbragt sträfva, som lämpligen kunde få formen
af en smal bro, genom hvilken man kunde komma fram till dörröppningen
i tornmuren och blicka in i dess inre. Trumpetaregången ledde
från Fars hatt till det s. k. Kungshuset. Af dess murar funnes äfven
de nedre delarne qvar jemte en båge med öfverliggande mur, som bildade
en gafvelvägg. Denna båge liksom de Kungshuset omgifvande
murarne behöfde efterses och skyddas genom cementering o. s. v. Det
yttre försvarsverket Nederplatt hade fått beklädnadsmuren bortplockad
för att användas i nyare byggnader. Det vore nödvändigt att ersätta
den borttagna beklädnadsmuren med eu ny, som förmådde bereda skydd
åt Nederplatts inre delar och bakom liggande verk.

öfver denna riksantiqvariens framställning hördes chefen för fortifikationen,
hvilken — under erinran, bland annat, att ännu återstode åtskilliga
arbeten, innan tornet Fars hatt kunde anses vara i nöjaktigt
skick för att kunna användas till upplagsplats för förråd, samt att de
vigtigaste af dessa arbeten vore betontakets strykande med asfaltfernissa
och torningångens ordnande, hvilka arbeten borde, om nödig sparsamhet
iakttoges, kunna utföras för sammanlagdt 1,000 kronor — i underdånighet
hemstälde, det Kongl. Maj:t täcktes för fortsatta konserveringsarbeten
å Bohus, utförda på sätt år 1898 egt rum, anvisa ett belopp af 2,000
kronor, deraf 1,000 kronor af arrende-, jordskylds- och tomtöremedlen.

Efter det arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet i afgifvet
utlåtande underdånigst tillstyrkt bifall till hvad chefen för fortifikationen
sålunda hemstält, anvisade Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 7
juli 1899 för ifrågavarande ändamål 2,000 kronor att utgå med 1,000
kronor från arrende-, jordskylds- och tomtöremedlen samt med 1,000
kronor från det under åttonde hufvudtiteln uppförda anslag till extra
utgifter, hvarjemte Kongl. Maj:t föreskref, att ifrågavarande arbeten
skulle utföras i enlighet med de bestämmelser i sådant hänseende, som
för de dittills utförda arbetena jemlikt nådiga brefvet den 10 juni 1898
varit gällande.

Sedan konserveringsarbetena å fästningsruinen under år 1899 blifva
fullföljda, fortfarande under ledning af fortifikationsbefälhafvaren i
Göteborg, aflat riksantiqvarien den 26 maj 1900 en underdånig skrif -

Åttonde hufvudtiteln. 311

velse, deri han, med förmälan, bland annat, att genom nämnda arbeten
visserligen mycket vore vunnet för ruinens fortfarande bestånd,
men att, enligt hvad af en från fortifikationsbefälhafvaren till riksantiqvarien
ingången anmälan framginge, åtskilliga för ruinens betryggande
särdeles magtpåliggande åtgärder måste inom den närmaste tiden
vidtagas, innan det blefve möjligt att uppgöra ett fullständigt arbetsoch
kostnadsförslag för återstående konserveringsåtgärder, anhöll, att
Kongl. Maj:t täcktes för år 1900 anvisa ett anslag af 2,000 kronor,
hvilket belopp ansåges vara tillräckligt för det, som under år 1900
kunde uträttas.

Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet, häröfver hörd, anförde
i underdånigt utlåtande af den 31 maj 1900, att arméförvaltningen
å nämnda departement under hand inhemta!, att de under sommaren
1899 utförda konserveringsarbetena för det vigtigaste iståndsättandet
af tornet Fars hatt ej visat sig för den vördnadsbjudande ruinens
bestånd tillräckliga, utan att nya bristfälligheter, som snarast måste afhjelpas,
yppat sig, ett förhållande, som i allmänhet inträffade, när fråga
vore om dylika konserveringsarbeten; och tillstyrkte arméförvaltningen
nådigt bifall till riksantiqvariens berörda anhållan, med hemställan tillika,
att, derest samma anhållan bifölles, ett belopp af 1,000 kronor måtte
för ändamålet anvisas af arrende-, jordskylds- och tomtöremedlen.

Genom nådigt bref den 22 juni 1900 fann Kong]. Maj:t godt, med
bifall till den af riksantiqvarien gjorda framställningen, dels för sagda
ändamål anvisa 2,000 kronor att utgå med 1,000 kronor från de under
arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet förvaltning stälda arrende-,
jordskylds- och tomtöremedlen samt med 1,000 kronor från det
under åttonde hufvudtiteln uppförda anslaget till extra utgifter, dels ock
föreskrifva, att nu ifrågavarande arbeten skulle utföras i enlighet med de
.bestämmelser, som jemlik! förutnämnda nådiga bref af den 10 juni 1898
varit gällande beträffande de dittills utförda arbetena.

Uti nu föreliggande af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien
gjorda underdåniga framställning har akademien — med öfverlemnande
af dels en utaf fortifikationsbefälhafvaren i Göteborg afgifven vidlyftig
rapport angående verkstälda restaureringsarbeten å ifrågavarande fästningsruin
m. m., dels ock ett af honom uppgjordt kostnadsförslag rörande
ytterligare behöfliga arbeten å ruinen jemte en till akademien
stäld skrifvelse — vitsordat såväl önskvärdheten och behofvet, af de
föreslagna restaureringsåtgärdernas snara vidtagande som ock fortifikationsbefälhafvarens
under de föregående åren ådagalagda skicklighet och

[100.]

312

Åttonde hnfvudtiteln.

[100.] lämplighet i alla afseenden att leda arbetena, hvarjemte akademien särskild!
framhållit, att fortihkationsbefälhafvaren erbjudit sig att fortfarande
som hittills kostnadsfritt hafva ledningen om händer, hvarigenom således
utgiftsposten härför kunnat ur kostnadsförslaget uteslutas.

Af nyssnämnda utaf fortihkationsbefälhafvaren afgifna rapport inhemtas
i fråga om de under åren 1899 och 1900 utförda restaureringsarbetena
hufvudsakligen följande.

Vintern 1898—1899 hade för Bohus ruin varit synnerligen förderfbringande.
På grund af den milda temperaturen hade inträffat ej mindre
än nio källossningar, hvilka gått illa åt de fallfärdiga murarne. Stora
stycken af dessa hade flerstädes nedramlat, hvadan en god del af det år
1899 beviljade anslaget måst användas till att nödtorftigt cementera och
foga hvad som varit mest fallfärdigt å skilda ställen inom den omfångsrika
ruinen. Under år 1899 hade vidare medhunnits återställande af den
synnerligen svårt ramponerade ingången till tornet Fars hatt, återuppbyggande
af den inuti muren till detta torn varande trappan, hvilken varit
nedrasad till två våningars höjd, samt restaurering afporthvalfvettill Kungshuset
och afslutning af arbetet med Trumpetaregången. Ingången till
tornet Fars hatt hade uppmurats i flukt med den öfriga tornmuren, ingången
hade hvälfts i öfverensstämmelse med tillgängliga gamla ritningar
och innertrappans nedre del hade blifvit nyuppförd, tills den
nådde upp till den qvarvarande delen af trappan, så att man inuti
muren kunde komma ända upp till de öfverstå skottgluggarne; och
hade slutligen för ingången anbragts en stark port af jern. Trumpetaregångens
restaurering hade afslutats; och för att man skulle
kunna komma upp på densamma, hade i den tjocka muren anbragts en
smal och brant trappa. Från Trumpetaregången, hvilken fordom sträckt
sig ända fram till tornet Fars hatt, hade en ännu befintlig mindre portöppning
ledt in uti tornet. För att emellertid bibehålla den på senare
tid använda ingången till borggården, enär den fordom brukliga ingången
vore alldeles igenrasad, hade vid restaureringen en smal öppning lemnats
mellan Trumpetaregången och tornet. Mellan Trumpetaregången
och berörda portöppning i tornet hade slagits en lätt brygga af beton,
hvilken på den utåt vända sidan försetts med skyddande ledstänger af
jern. Porthvalfvet till Kungshuset hade vid den mot borggården närmast
belägna delen utgräfts ned till den forna vägbanan; muren och
hvalfvet hade iståndsätta och fogats, hvarjemte murens öfverdel täckts
med beton. Det skarpa 24 meter höga murhörnet vid Nederplatt hade
blifvit till hela sin höjd cementfogadt.

Under år 1900 hade arbetet börjat med restaurering af de ganska

Åttonde hufvudtitein. ;]13

illa ramponerade skottgluggarne i tornet Fars hatt, hvarefter, enär äfven [100,]
under vintern 1899 — 1900 ras inträffat på åtskilliga ställen i fästningsruinen,
åtgärder mast vidtagas för att skydda andra partier af densamma.

I första hand hade Kyrkotornet måst uppbjelpas. På dess södra sida hade
redan år 1898 all ytterklädnad af tuktad sten varit nedrifven eller nedfallen.
På nordvestra sidan åter hade denna ytterklädnad funnits någorlunda
i behåll, men under vintern 1899—1900 hade ur densamma stora
stycken nedrasat. På detta ställe hade under sommaren 1900 verkstälts
eu upphjelpning och cementfogning af inuren ända från grunden. Öfverstå
delen af denna mur hade börjat att något »hänga öfver», derigenom
att regnvattnet vid öfvergång till is trängt ut stenblocken. Sedan
den inre murytan blifvit blottad, hade de öfverhängande stenarne
med talja bragts tillbaka i sitt ursprungliga läge. Kyrkotornets inre erbjöde
nu en angenäm plats, hvarifrån man hade en härlig utsigt öfver
Kungelf och Nordre eif. Det lilla, som funnes qvar af det med Gamla
magasinet sammanhängande halftornet Mors mössa, hade under vintern

1899—rl 900 börjat ytterligare rasa, likasom förbindelsemuren mellan
tornet Mors mössa och Nya magasinet. Hvalfvet i nämnda förbindelsemur
hade återstälts i sitt ursprungliga skick, hvarjemte murens både
yttre och inre sidor upphjelpts och cementfogats. På tornet Mors mössa
hade den närmast förbindelsemuren belägna delen af yttermuren likaledes
blifvit upphjelpt och cementfogad. I porthvalfvet under Kungshuset
hade under år 1900 utgräfningen fortsatts till hela hvalfvets längd
och ned till den forna vägbanan. Sedan en vid utgräfningen upptäckt
igenmurad öppning i porthvalfvets sidomur blifvit åter upptagen, hade
derinnanför påträffats en smal, af jord och mursand igenfyld gång, hvilken
ledde fram emot kyrkan. Vid utgifning af denna gång hade kyrkans
grundmur blottats och för tillfället uppstöttats för att till nästa
sommar hindra ras.

fortifikationsbefälhafvaren har härefter i rapporten framhållit, att
mycket återstode att göra, om man ville för framtiden rädda hvad som
ännu funnes qvar af den stolta borgen, äfvensom att, enär äfven under
sommaren 1900 och sålunda oberoende af källossning betydliga ras egt
rum, i synnerhet å Nya magasinets sydvestra gafvelmur, förvittringen
visade sig hafva fortskridit så långt, att hvad man önskade göra borde
verkställas inom den allra närmaste framtiden.

Slutligen har fortifikationsbefälhafvaren omnämnt, att Hans Maj:t
Konungen under sommaren 1898 afiagt ett besök vid Bohus och dervid
beslutat, att en af fortifikationsbefälhafvaren utförd större planritning
öfver fästningen, sådan denna tedde sig år 1771, skulle gjutas i brons

/till. till Jlikså. /''rot. mot. 1 Sami / Afd. 40

:!14 Åttonde hofvudtiteln.

[100.] på Hans Maj:ts bekostnad och uppställas på borggården för att underlätta
för den besökande främlingen att orientera sig i allt detta virrvarr
af gamla lemningar. Nämnda bronstafla hade påföljande vinter blifvit
gjuten och vore nu orienterad och uppstäld invid brunnen med i postamentet
inmurade stenar, hvilka sedan äldre tider vore försedda med årtal
och olika regementens initialer.

I omförmälda kostnadsförslag finnas upptagna de beräknade utgifterna
för restaureringsarbeten å följande delar af fästningsruinen, nämligen
Kyrkatornet, Gamla magasinet, tornet Mors mössa, Qvarntornet, Nya
magasinet, Stora Våghals, Skarpe Nord, Nedre Platt, tornet Fars hatt,
muren från Fars hatt till Kungshuset samt Kungshuset, hvarjemte för
ställningar, stenkran, hissinrättning till skyddsmuren mot vägen söder om
fästningen, verktyg m. m. upptagits en post å 1,300 kronor; slutande
kostnadsförslaget å en summa af 32,000 kronor.

Uti infordradt underdånigt utlåtande den 13 november 1900 har
öfverintendentsembetet anfört, att embetet, efter granskning af berörda
kostnadsförslag, som synts embetet vara uppgjordt med synnerlig omsorg
och insigt, icke funnit anledning till andra erinringar mot detsamma,
än att dels posten till ställningar, stenkran, hissinrättning till
skyddsmuren mot vägen söder om fästningen, verktyg in. m. borde
höjas från 1,300 kronor till 2,500 kronor och dels en post å 2,300 kronor
tilläggas för oförutsedda utgifter, hvadan, derest nådig proposition
i ämnet komme att till Riksdagen aflåtas, den äskade anslagssumman
borde bestämmas till 35,500 kronor.

Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet har, på grund af
nådig remiss, låtit inhemta yttrande i ärendet från chefen för fortifikationen,
hvilken dervid förklarat sig icke hafva något att erinra vare sig
i fråga om önskvärdheten af den vackra och minnesrika ruinens fort O

» . n

sätta restaurering och det sätt, på hvilket restaureringen enligt förslaget
skulle utföras, eller mot det af fortifikationsbefälhafvaren uppgjorda kostnadsförslaget,
utom i hvad anginge den för ställningar m. in. upptagna
summan 1,300 kronor, hvilken i betraktande af den mängd oförutsedda
utgifter, som vid dylika arbeten alltid förekomme, och de reseersättningar,
som för tillsynen måste utgå, borde upptagas till omkring 15
procent af den beräknade arbetskostnaden, samt på grund häraf föreslagit,
att kostnaden för ställningar in. m. måtte höjas till 4,800 kronor,
hvarigenom slutsumman sålunda skulle uppgå till 35,500 kronor; och
har arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet uti eget underdånigt
utlåtande den 14 november 1900 tillstyrkt bifall till hvad chefen för fortifikationen
i nämnda yttrande anfört.

Åttonde hufvudtiteln.

315

På grund af erhållen nådig befallning att från vederbörande infordra [100.]
underdånigt yttrande, om och i hvad mån bidrag till bestridande af kostnaderna
för de i ärendet ifrågasatta åtgärder beträffande Bohus fästningsruiil
kunde förväntas inflyta från den ort, som vore närmast intresserad
i denna fornlemning» skyddande, har Ivongl. Maj:ts befallningshafvande
i Göteborgs och Bohus län inhemtat yttranden i ärendet dels
från allmänna rådstugan i Ivungelf, som — efter det stadens drätselkammare,
inom hvilken framhållits, att staden Kungelf redan för ifrågavarande
ändamål lemnat ett belopp af 1,000 kronor och att stadens finansiela
ställning genom eu skolhusbyggnads brand m. in. försämrats, meddelat,
att, ehuru drätselkammaren funne restaureringsarbetet å Bohus fästningsruin
i hög grad både påkalladt och behjertansvärdt, drätselkammaren
såsom vårdare af stadens ekonomi dock icke ansåge sig kunna tillstyrka
vidare tillskott till restaureringsarbetet än hvad som redan lemnats, helst
samhället vore litet och det redan lemnade bidraget med hänsyn härtill
utgjorde ett rätt afsevärdt belopp — på de af drätselkammaren sålunda
anförda grunder förklarat sig icke kunna lemna något ytterligare bidrag
till restaureringsarbetet, dels ock från rtiagistraten i nämnda stad, som
instämt i hvad drätselkammaren på anförda grunder tillstyrkt och allmänna
rådstugan på dessa grunder beslutat.

För egen de! har Kongl. Maj:ts befallningshafvande i underdånigt
utlåtande den 21 december 1900 anfört, att det syntes, som om staden
Kungelf haft skälig anledning till sitt i saken fattade beslut, och att
det enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande vore synnerligen
önskvärdt, om statsmedel till nödigt belopp kunde blifva anvisade
till iståndsättande af ifrågavarande stolta och storslagna fornlemning,
hvars bevarande borde vara af betydelse icke blott för länet utan äfven
för landet i dess helhet.

Innan jag går att för egen del yttra mig i förevarande ärende, anhåller
jag att få meddela några, hufvudsakligen ur chefens för fortifikationen
förstberörda skrifvelse hemtade uppgifter angående Bohus fästnings
historia.

Detta fäste anlades redan år 1308 af norske konungen Håkon Hålägg
för att betvinga det något längre ned i Nordre eif midt för Kongahälla
belägna Niklasborgs slott, som då innehades af den svenske hertigen
Erik Magnusson. Fästet, som till eu början var af trä, blef snart,
till följd deraf att det beherskade gränsfloden Göta eif, eu af Norges
vigtigaste platser och genom allt kraftigare befästningsarbeten af sten
ett af hela Nordens starkaste slott. Bagaholm — flen holme, på hvilken

316

Åttonde hufvudtiteln.

100.J fästet uppförts — var tingsställe för Vikens lagmansdöme, och höfvitsinannen
på Bohus innehade styrelsen först öfver södra och sedermera
äfven öfver norra delen af det landskap, som efter borgen fick namn
af Bohus län. Bohus kom att spela eu betydelsefull rol vid de
båda grannrikenas förhållande till hvarandra, såväl de fredliga som de
fiendtliga. På Bohus var år 1333 den norska herredag samlad, som förklarade
Magnus Eriksson myndig, der hyllades år 1344 dennes son Håkan
till Norges konung och der mottog år 1388 Håkans enka Margareta
de svenske stormännens anbud om Sveriges krona. Året derpå
fick konung Albrekt der börja sin fångenskap. På Bohus utsåg eu del
af Norges stormän Karl Knutsson till norsk konung. Under åren 1455
och 1456 var slottet för danskar och norrmän eu trygg tillflyktsort, der
de funno skydd mot den svenske anföraren Tord Bonde. Många gånger
har detta fäste sedan den tiden varit belägradt. Såsom dess stoltaste
krigiska minne kan emellertid framhållas, att det aldrig varit af fiendehand
intaget. Kristian II belägrade det år 1531, svenskarne inneslöto
det under det nordiska sjuårskriget fem gånger, ifrigast i mars år 1566,
då Nils Boije och Nils Sture företogo fyra stormningar. Vid den sista
af dessa lyckades svenskarne intaga tornet Fars hatt, men sprängdes
jemte en stor del af detta i luften. Bohus hade af deiina belägring lidit
svårt, men iståndsattes åter; förbättringar oeh tillbyggnader vidtogos
åren 1595 och 1605 så ock år -1645, då svenskarne under den s. k.
Ilannibalsfejden beskjutit slottet. Fästningens hufvudbyggriader bildade
vid denna tid en fyrkant med torn, af hvilka det nordvestra, det förutnämnda
tornet Fars hatt, var fyrkantigt, mén de öfriga, deribland det
sydvestra, som kallades Mors mössa, antagligen runda. Midt på vestra
sidan reste sig det s. k. Röda tornet, hvilket inrymde kyrkan. Utanverken
bildade en oregelbunden sjuhörning. I detta skick befann sig Bohus
fäste, när det genom freden i Roeskilde år 1658 kom i svensk besittning
och Carl X Gustaf den 30 mars samma år der höll sitt intåg. Under den
s. k. Gyldenlövefejden råkade det åter ut för en belägring, den svåraste
af alla, hvilken dock med hjeltemod uthärdades af den obetydliga besättningen
under den tappre öfversten Fredrik von Börstel. Fästningen ansattes
denna gång i nära två månader, från den 25 maj till den 22 juli 1678,
af öfver 10,000 norrmän under Gyldenlöve och skulle hafva nödgats att
gifva sig, om icke riksamiralen grefve Gustaf Otto Stenbock ankommit
med hjelp. Det nästan i grund förstörda fästet uppbygdes sedermera
ånyo och var till år 1700 residens för landshöfdingen öfver Bohus län,
men blef utan synnerlig vigt i militäriskt afseende, enär det ej längre var
gränsfäste. Carl XII lät ock bortföra derstädes befintliga kanoner för

Ått onde hufv it dtiteln.

317

att användas för befästningar närmare norska gränsen; efter hans död [i00.]
återfick dock Bohus sin bestyckning. Fästet lemnades sedermera att
förfalla, men ännu år 1782 synes dock en arbetskommendering hafva
varit på Bohus. År 1783 fingo Kungelfs borgare rätt att derifrån taga
byggnadssten, och ej långt derefter fick generalqvarterinästaren och direktören
öfver fortifikationen Johan von Hermanson nådig befallning att
uppgöra förslag till slottets rasering. De genom föreskrift den 16 maj
1789 anbefalda raseringsarbetena måste dock redan samma år för de
dermed förenade dryga kostnadernas skull inställas. Den 21 mars sistnämnda
år hade staden Kungelf erhållit tillåtelse att af den på Bohus
fästning befintliga sten bortföra och nyttja hvad densamma till sitt behof
tarfvade. Utan tvifvel hade den stolta fästningen snart varit blott
ett minne, om ej konung Carl XIV Johan på derom af vitterhets-, historie-
och antiqvitetsakademien den 15 juni 1838 gjord framställning
förbjudit denna vanhelgande sköfling af ett utaf de skandinaviska rikenas
vördnadsvärdaste minnesmärken.

Enligt hvad af det sagda framgår, befinner sig en af vårt lands
mest storartade och på historiska minnen rika fornlernningar till väsentliga
delar i så förfallet skick, att densamma hotas af förstörelse, derest
ej inom den närmaste tiden skydd häremot beredes. De hittills å ruinen
utförda skyddsarbetena hafva afsett allenast några få partier af fästningen
och ej varit af särdeles betydande omfattning, utan inskränkts till hvad
som icke utan fara för nämnda partiers bestånd kunnat uppskjutas. För
de ännu återstående erforderliga restaureringsarbetena bär framlagts
kostnadsförslag, som af sakkunnig myndighet förklarats vara uppgjordt
med synnerlig omsorg och insigt, hvartill kommer, att tillfälle för närvarande
yppas att utan kostnad för statsverket erhålla en ledare för arbetena,
hvilkens skicklighet och lämplighet härför blifvit af vitterhets-,
historie- och antiqvitetsakademien vitsordad. Då slutligen den af såväl
öfverintendentsembetet som chefen för fortifikationen och arméförvaltningen
å fortifikationsdepartementet förordade höjningen af det utaf
akademien begärda anslaget från 32,000 kronor till 35,500 kronor synes
vara på goda skäl grundad samt, enligt hvad genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande
blifvit upplyst, något bidrag från orten för ifrågavarande
ändamål icke är att förvänta, får jag i underdånighet hemställa,
det täcktes Kongl. Maj:t föreslå "Riksdagen att för utförande af restaureringsarbeten
å Bohus fästningsruin i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med uppgjord plan bevilja ett belopp af 35,500 kronor och deraf på
extra stat för år 1902 anvisa 24,000 kronor.

318

Åttonde hufvudtiteln.

[10L]

Maseets afdelning
för
arkegoniater
och fossila
växter.

[102.]

Maseets

etnografiska

afdelning.

Vid bifall härtill lärer hinder icke förefinna» för Kongl. Maj:t att
låta under år 1901 af tillgängliga medel förskottera Större eller mindre
del af sistnämnda belopp.

Naturhistoriska i''iksmuseum.

Med anledning af vetenskapsakademiens i skrifvelse den 12 september
1900 gjorda anmälan, att ett årligt anslag af 2,000 kronor till inköp och
insamling af naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för arkegoniater
och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till bestridande
af andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter fortfarande är
behöfligt, får jag i underdånighet hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att för sagda ändamål anvisa på extra stat jemväl för år
1902 enahanda belopp som för år 1901 eller 2,000 kronor.

Hos Kongl. Maj:t bär vetenskapsakademien i underdånig skrifvelse
den 12 september 1900 hemstält om anslag för år 1902 till naturhistoriska
riksmuseets etnografiska afdelning.

Med anledning af Kongl. Maj:ts derom under år 1897 gjorda framställning
anvisade Riksdagen till vård, underhåll och förkofran af nämnda
samling på extra stat för år 1898 ett anslag af 7,300 kronor, hvaraf 4,500
kronor voro afsedda till arfvode åt eu särskild föreståndare för samlingen.''
Riksdagen ansåg emellertid att, då ett tillfredsställande resultat icke kunde
af denne föreståndare uppnås, utan att fullt lämpliga lokaler bereddes för
de samlingar, som skulle ställas under hans vård, omförmälda arfvode icke
borde utgå, förr än visshet Vunnits derom att eu ändamålsenlig museibyggnad
blefve för samlingarna uppförd. 1 sin till Kongl. Maj:t aflåtna
skrifvelse i ämnet anförde Riksdagen, att, enligt hvad den inhemtat, utsigter
förefunnes, att genom enskild offervillighet skulle kunna åstadkommas
en nybyggnad för ifrågavarande samlingars inrymmande. Till upprättande
af ett etnografiskt museum i hufvudstaden hade nämligen styrelsen
för stiftelsen Lars Hiertas minne afsatt ett belopp af 25,000 kronor, och för
samma ändamål uppgåfves likaledes 25,000 kronor vara af två namngifna
personer afsätta och utlofvade. Byggnadsföretaget vore beräknadt skola
kosta 74,000 till 75,000 kronor, deruti dock icke inbegrepes värdet af
erforderlig tomt, hvilken Riksdagen ansåg kunna beredas å kronans mark
i den trakt, der nordiska museet är förlagdt. Af nämnda skäl föreskref
Riksdagen, som ansåg en gynsam lösning af byggnadsfrågan kunna inom
kort tid förväntas, att den till arfvode åt föreståndaren afsedda delen af

A tionde liufvmltiteln.

319

anslaget ej Unge utgå, förrän visadt blifvit, att oinfönnälda för uppförande [102.]
af en nybyggnad för samlingen beräknade belopp åstadkommits.

Till 1 898 års riksdag gjorde Kongl. Maj:t åter framställning om uppförande
å extra stat af en summa af 7,300 kronor till vård, underhåll
och förkofran af naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling. Riksdagen,
som på de af 1897 års riksdag anförda skäl ansåg, att den del
af nu ifrågavarande anslag, som vore afsedd till arfvode åt en särskild
föreståndare för samlingen, borde för år 1899 beviljas under samma vilkor
som för år 1898 blifvit föreskrifvet, hade i öfrigt icke något mot framställningen
att. erinra och beviljade alltså för ifrågavarande ändamål på
extra stat för år 1899 likaledes 7, »00 kronor, hvaraf dock 4,500 kronor,
atsedda till arfvode åt eu särskild föreståndare för berörda samling, skulle
utgå under samma vilkor som af 1897 års riksdag i sådant afseende
bestämts.

I underdånig framställning den 14 september 1898 åberopade vetenskapsakademien
eu från intendenten vid naturhistoriska riksmuseet till akademien
ingifven skrifvelse, deri beträffande det till eu föreståndare för samlingen
afsedda beloppet, 4,500 kronor, anförts: att, oaktadt allvarliga försök
gjorts att af enskilda personer utverka bidrag till uppförande af en nybyggnad
för samlingen, dessa försök dittills varit förgäfves och således
det af Riksdagen vid beviljande af föregående anslag erkända behofvet af
särskild föreståndare för samlingen ej kunnat tillgodoses; att detta behof
emellertid ingalunda förminskats utan snarare tilltagit; salut att, särskildt
med hänsyn till de möjligen befintliga utsigteroa att Riksdagens förväntan
om tillräckliga enskilda bidrag till ifrågavarande ändamål skulle gå i uppfyllelse,
uppenbart vore, att eu särskild föreståndare för samlingen, med
offentligt uppdrag och med ansvar för sin verksamhet såväl som för sin
uraktlåtenhet, skulle i denna rigtning kunna verka med långt större kraft
än någon annan. I anledning deraf anhöll akademien, att, ehuru det då
icke lyckats att på enskild väg få för det tilltänkta byggnadsföretaget
samladt mer än 60,000 kronor, hvilken summa icke vore för ändamålet
tillräcklig, nådig proposition måtte till Riksdagen aflåta# derom att ett
anslag till lika stort belopp som det för hvart och ett af åren 1898 och
1899 beviljade, eller 7,»00 kronor, måtte anvisas äfven för år 1900 samt
att den del af anslaget, som vore afsedd till arfvode åt eu särskild föreståndare
för den etnografiska samlingen, eller 4,500 kronor, måtte få från
och med sistnämnda år utgå, äfven om det af Riksdagen uppstäldä vilkoret,
då ännu icke befunnits vara uppfyldt. Efter det Kongl. Maj:t i enlighet
härmed gjort framställning till 1899 års riksdag, anförde Riksdagen i
skrifvelse den 1» maj 1899, hurusom Riksdagen vid pröfning af detta

320

Åttonde hufvudtiteln.

ärende funnit, att anställandet af en föreståndare för de ifrågavarande
samlingarnas underhåll och vård icke borde genom ett fortsatt uppställande
från Riksdagens sida af det af 1897 och 1898 års riksdagar vid anslaget
fästade vilkor uppskjutas till en obestämd framtid, helst som för åstadkommande
af en byggnad för samlingarna med nuvarande högt upphinna
pris på materialier och arbetskraft syntes erfordras vida högre belopp
än det härför beräknade samt något statsanslag till byggnadskostnaderna
icke syntes böra påräknas. På grund häraf och då Riksdagen i öfrig!
icke haft något att emot Kongl. Maj:ts framställning erinra, blef, med bifall
till Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag, på extra stat för år 1900
uppförd en summa af 7,300 kronor till vård, underhåll och förkofran af
naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling.

För samma ändamål blef, med bifall till derom framstäldt nådigt
förslag, af Riksdagen på extra stat för år 1901 anvisadt ett motsvarande
belopp.

I enlighet med vetenskapsakademiens nu gjorda anhållan tillstyrker
jag i underdånighet, det Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att på
extra stat jemväl för år 1902 uppföra en summa af 7,300 kronor till
vård, underhåll och förkofran af naturhistoriska riksmuseets etnografiska
afdelning.

[103.] I en af vetenskapsakademien med underdånig skrifvelse den 10 oktober

inlösen af 1900 öfyerlemnäd, af tillförordnade föreståndaren för naturhistoriska rikssaraih™
r^HUseetg etnografiska afdelning, doktor Hjalmar Stolpe, gjord framställning
angående inlösen af några samlingar etnografiska föremål för nämnda afdelning
har Stolpe anfört följande.

Under augusti 1900 hade till riksmuseets ifrågavarande afdelning ankommit
två större sändningar af etnografiska föremål, hvilka af den under
hemresan från en treårig forskningsfärd till Java och tyska Nya Guinea
nflidne svenske botanikern, filosofie doktorn Erik Nyman blifvit sammanbragta
vid sidan af hans egentliga verksamhet som botanisk forskare. Af
dessa etnografiska samlingar vore den från Nya Guinea den vida större.
Den utgjordes, inberäknadt några föremål från Nya Irland, af 1,050 nummer,
omfattande drägter, prydnader, husgeråd, vapen och en mängd föremål,
som belyste ifrågavarande folkstammars religiösa föreställningar. Bland
dessa föremål funnes ett stort antal präktiga sniderier, som utvisade en
hög grad af konstskicklighet hos de nämnda folkstammarne. Samlingens
redan i och för sig stora värde ökades än mera genom en noggrann förteckning
öfver största delen af föremålen, upptagande såväl uppgifter

Åttonde hufvudtiteln.

321

rörande föremålens betydelse och användning som äfven deras namn på [103.]
de olika dialekterna. Katalogen lemnade således också ett synnerligen
värderikt bidrag till dessa föga kända språks lexikografi. Denna samlings
betydelse för vårt etnografiska museum vore så mycket större, som detta
förut egde att uppvisa jemförelsevis obetydligt från ifrågavarande område,
hvilket vore ett af de i etnografiskt afseende vigtigaste och mest intressanta
i verlden. Det enda, vi i den vägen egde, vore en mindre samling,
som under senaste året skänkts till museet af den tyske kolonial tjenstemannen
Fr. Wanders, men denna samling, för hvilken museet äfven ytterst
hade att tacka doktor Nyman, genom hvilkens bemedling den kommit
museet till godo, innehölle öfvervägande helt andra saker än den Nymanska.
Förenade skulle dessa samlingar gifva en så fullständig bild af de nämnda
folkstammarnes egendomliga kultur, som något etnografiskt museum hade
att uppvisa. Den på Java hopbragta samlingen vore jemförelsevis mindre,
blott omkring 220 nummer, men äfven den omfattade en mängd för
åskådliggörandet af denna ös urgamla kultur vigtiga föremål, hvilka också
vore nya för vår förut ganska torftiga malajiska samling. Bland de vigtigaste
af dessa föremål vore en vacker samling af silfvcrprydnader, visande
en öfverraskande grad af arbetsskicklighet och smak, en samling vapen
från olika områden af den malajiska arkipelagen, diverse husgeråd och
redskap, drägtpersedlar, musikinstrument m. m. samt föremål, karaktäristiska
för kineserna .på Java. Båda dessa samlingar, den från Nya Guinea
och den från Java, erbjödes nu af doktor Nymans rättsinnehafvare åt
museet för ett belopp af 3,500 kronor, ett pris, som efter inhemtade upplysningar
från cheferna för de etnografiska museerna i Berlin, Wien, Dresden
och Leyden och efter jemförelse med utländska försäljningskataloger måste
anses synnerligen billigt. Tyvärr medgåfve dock ej det lilla årsanslaget på
extra stat af 2,800 kronor till naturhistoriska riksmuseets etnografiska
afdelnings underhåll, vård och förkofran — hvarmed vaktmästare skulle
aflönas, utställningsmaterielen vidmagthållas och ökas samt alla öfriga
löpande utgifter bestridas, så att blott en mindre del årligen kunde användas
till nya förvärf — inlösen af doktor Nymans förenämnda vigtiga
samlingar, hvarför den enda utvägen att åt vårt land rädda dessa resultat
af en svensk forskares nitiska och uppoffrande arbete vore att hos Kongl.

Maj:t anhålla om beredande af särskild! extra anslag till deras inlösande.

I sammanhang härmed har doktor Stolpe fäst uppmärksamhet på att
i museets asiatiska afdelning sedan länge funnes en af förutvarande amanuensen
vid museet F. R. Martin deponerad samling af till största delen
japanska föremål, 90 nummer, bland hvilka flere stora gudabilder från det
sextonde århundradet, masker, begagnade vid religiösa skådespel, en större

Bill. till RUcad. Vrot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 41

322 Åttonde hufvudtiteln.

[103.] samling svärdsklingor, upplysande för det japanska vapensmidets historia,
en guldbroderad kinesisk drägt och diverse föremål från Persien och Turkestan.
Denna samling, som länge utgjort en integrerande, vigtig del af
museet, men af brist på medel ej kunnat inlösas, erbjödes nu af egaren till
salu för ett pris af 800 kronor, hvilket i förhållande till nu gällande
marknadspris a äldre japanska föremål vore synnerligen billigt.

Vidare vore en högeligen värdefull samling af öfver 50 föremål (fullständiga
utrustningar för kör- och ridhästar, verktyg, husgeråd, drägtpersedlar,
prydnader och amuletter in. m., allt från Sarterna i östligaste Turkestan)
hembjuden af eu der varande missionär M. Bäcklund för 500
kronor, och af en annan missionär, L. E. Högberg, från samma trakter
hade åt museet erbjudits att köpa en särdeles värdefull samling af hufvudsakligen
äldre föremål från de vestligaste delarne af det kinesiska riket,
utan. att dock priset för denna, redan i museet deponerade samling
blifvit. bestämdt. Bada dessa sist nämnda samlingar vore för museet ytterst
behöfliga, och deras förvärfvande åt museet skulle taga i anspråk mer än
hela det belopp, som för år 1901 skulle kunna disponeras för inköp.

I betraktande häraf anhölle Stolpe, att vetenskapsakademien måtte hos
Kong!. Magt göra framställning om aflåtande af proposition till Riksdagen
om beviljande af ett extra anslag af 5,000 kronor, deraf 3,500 kronor till
inlösen af doktor Nymans efterleinnade samling, 800 kronor till förvärfvande
af Martins ifrågavarande samling samt 700 kronor såsom bidrag
till inköp af de utaf missionärerna Bäcklund och Högberg erbjudna samlingarna.

Denna doktor Stolpes framställning, hvilken tillstyrkts af de utaf
vetenskapsakademien förordnade inspectores för riksmuseets etnografiska
afdelning, bankofullmäktigen R. Almström och professorn O. Montelius,
har akademien i sin förenämnda underdåniga skrifvelse på det varmaste
förordat och fördenskull hemstält om aflåtande af nådig proposition till
Riksdagen af det innehåll, som i Stolpes berörda framställning angifvits.

Sedermera har doktor Stolpe i en till ecklesiastikdepartementet ingifven
skrift af den 31 oktober 1900 anfört att, efter det dåmera priset
för den af missionären Högberg erbjudna samlingen blifvit af samlaren
bestämdt till 650 kronor, det anslag af 5,000 kronor, hvarom nu gjorts
underdånig framställning, vore afsedt att användas sålunda, att deraf Skulle
utgå. 3,500 kronor till inlösen af Nymans samling, 800 kronor för Martins
samling samt återstående 700 kronor såsom bidrag till inlösen af Bäcklunds
till 500 kronor och Högbergs till 650 kronor värderade samlingar, hvadan

Åttonde hnfvudtiteln. 323

alltså det öfverskjutande beloppet, 450 kronor, skulle utgå af anslaget till
etnografiska afdelningens vård, underhåll och förkofran.

Med anledning af hvad sålunda anförts, hemställer jag i underdånighet,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år
1002 anvisa ett belopp af 5,000 kronor såsom bidrag till ifrågavarande
fyra samlingars inlösande åt naturhistoriska riksmuseets etnografiska afdelning.

I underdånig skrifvelse den 12 september 1900 har vetenskapsakade- [104.]
mien hemstält om beredande af anslag till inköp åt naturhistoriska riks- inlösen af en
museum af en samling spindeldjur, i hvilket afseende akademien åberopatsamd1‘]fjusrpin‘
hvad rörande omförmälda inköp anförts af intendenten vid riksmuseets
entomologiska afdelning, professor Chr. Aurivillius, uti en till akademien
aflåten och af inspectores för museets nämnda afdelning, f. d. professorerna
G. Retzius och R. M. Bruzelius, tillstyrkt framställning i ämnet.

I denna framställning har professor Aurivillius anfört, att ifrågavai*ande
samling af spindeldjur, som egdes af akademiens ledamot professorn
Tamerlan Thorell och som blifvit genomsedd och granskad af Aurivillius,
bestode af mer än 4,000 skilda arter i öfver 12,000 exemplar och
vore förvarad i sprit i 4,082 burkar och glasrör. Exemplaren vore nästan
utan undantag vackra och väl bibehållna. Alla grupper af spindeldjur,
ifrån de minsta, qvalsterdjuren, till och med de stora skorpionerna, funnes
representerade i samlingen, och många sällsynta arter anträffades i densamma.
Sitt förnämsta värde egde dock samlingen derigenom, att de flesta
arterna vore granskade och bestämda af professor Thorell, hvilken under
en tid af mer än fyrtio år egnat sig åt studiet af spindeldjuren och genom
sina inånga, stora och noggranna vetenskapliga arbeten förvärfvat sig ett
berättigadt anseende såsom den måhända främste nu lefvande kännaren
af denna djurgrupp, hvarjemte samlingen innehölle ett betydande antal
typer till af Thorell nybeskrifna former. Under den långa tid, Thorell
varit verksam såsom vetenskaplig författare, hade lian erhållit förtroendet
att bearbeta spindeldjurens grupp för flere af Europas förnämsta museer
(i synnerhet för museet i Genua) och hade dervid fått behålla exemplar
för sin egen samling. Denna innehölle till följd deraf talrika arter från
alla verld sdelar och vore i synnerhet rik på former från södra Asien samt
från de malajiska och australiska öarne, hvilka former funnes beskrifna i
Thorells af museet i Genua utgifna stora arbete »Studi sui ragni malesi
e paptiani» (4 band i 8:o). För alla forskare, som hädanefter i vårt land
koinine att egna sig åt studiet af spindeldjuren, vore det derför af ovär -

324

Åttonde hufvndtiteln.

derlig nytta att ega tillgång till denna samling. Med hänsyn till hvad
sålunda anförts och i betraktande af det pris, andra dylika samlingar
under senaste åren betingat —- så t. ex. hade af universitetet i Lund år
1899 betalats en summa af 9,000 kronor för framlidne adjunkten C. G.
Thomsons insektsamling — ansåge professor Aurivillius, att professor Thorells
spindelsamling borde uppskattas lägst till ett värde af 3,000 kronor.
Professor Thorell hade ock förklarat sig villig att till naturhistoriska riksmuseets
entomologiska afdelning aflåta samlingen i fråga för 3,000 kronor,
i anseende dertill att samlingen derigenom komme att stanna i hans fädernesland.
Den entomologiska afdelningens årsanslag, 2,200 kronor, toges
emellertid till fullo i anspråk af de löpande årliga utgifterna och
de mindre inköp, som årligen behöfde göras, samt vore ej afsedt för
sådana större tillfälliga utgifter som den, hvilken nu ifrågavarande inköp
skulle medföra. Ej heller några andra medel stode till förfogande för
detta inköp.

I sin underdåniga skrifvelse i detta ämne har vetenskapsakademien
förklarat, att förvärfvandet af ifrågavarande utmärkta samling skulle vara
en synnerligt stor fördel för naturhistoriska riksmuseet.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, får jag i underdånighet
tillstyrka, det Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att på extra stat
för år 1902 anvisa ett anslag af 3,000 kronor till inköp åt naturhistoriska
riksmuseum af professor T. Thorells samling af spindeldjur.

Meteorologiska centralanstalten.

[105.] Med anledning af särskilda utaf Kongl. Maj:t i ämnet gjorda framVäderieks-
ställningar har Riksdagen för hvardera af åren 1894, 1895, 1886, 1897,
^an!talten''d 1898 och 1899 beviljat ett extra anslag af 7,950 kronor till fullständigt
m. m. ordnande och utvidgande af väderlekstjensten vid meteorologiska centralanstalten.
År 1893 föreslog Kongl. Maj:t Riksdagen att uppföra ett sådant
anslag å ordinarie stat. Riksdagen fann visserligen hvad i statsrådsprotokollet
anförts innebära fullgiltiga skäl för att ökade medel till det af
Kongl. Maj:t ifrågasatta belopp stäldes till meteorologiska centralanstaltens
förfogande för ordnande och utvidgande af väderlekstjensten; men då, enligt
Riksdagens förmenande, någon tids erfarenhet rörande resultaten af
de nya anordningarna borde afvaktas, innan beloppet uppfördes på ordinarie
stat, ansåg sig Riksdagen böra tills vidare endast på extra stat anvisa
anslag för ändamålet; och i öfverensstämmelse dermed har Kongl.

Åttonde hufvudtiteln.

325

Maj:t inskränkt sina vid 1894, 1895, 1896, 1897 och 1898 års riksdagar [105.]
gjorda framställningar i ämnet.

För upprätthållande af en meteorologisk station i Gellivare har Riksdagen
derjemte för hvartdcra af åren 1898 och 1899 beviljat ett extra
anslag af 300 kronor.

T enlighet med eu af vetenskapsakademien gjord framställning föreslog
Kongl. Maj:t år 1899 Riksdagen, att för beredande af ökadt arfvode åt
amanuensen vid meteorologiska centralanstalten och inrättande af eu
andre amanuensbefattning derstädes äfvensom i öfrigt för uppehållande
af väderlekstjensten vid anstalten i dess nuvarande omfattning det till anstalten
utgående årliga anslag måtte höjas med 9,350 kronor, deraf 5,850
kronor såsom reservationsanslag, hvarigenom anstaltens ordinarie anslag
skulle uppnå en slutsumma af 34,400 kronor, deraf 21,850 kronor reservationsanslag.

Riksdagen svarade i skrifvelse den 13 maj 1899: att Riksdagen, som
icke funnit sig öfvertygad om behöfligheten eller lämpligheten deraf att,
såsom af Kongl. Maj:t föreslagits, de för uppehållande af meteorologiska
centralanstaltens verksamhet erforderliga medel då skulle i deras helhet
uppföras å ordinarie stat, ansett sig böra uppföra det ordinarie anslaget
till anstalten i 1900 års riksstat med oförändradt belopp, 25,050 kronor,
deraf 16,000 kronor reservationsanslag; att Riksdagen deremot funnit sig
böra å extra stat bevilja återstoden af de medel, hvilka under förevarande
anslagstitel af Kongl. Maj:t äskajs, eller sålunda 9,350 kronor, deraf emellertid
300 kronor syntes böra fortfarande särskildt uppföras såsom anslag
till upprätthållande af en meteorologisk station i Gellivare och återstående
beloppet, 9,050 kronor, upptagas under den i 1899 års riksstat förekommande
anslagsrubriken »till upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst
vid meteorologiska centralanstalten »; att den i sistnämnda anslagsbelopp
ingående förhöjningen med 500 kronor i amanuensens vid meteorologiska
centralanstalten arfvode borde i anstaltens stat för år 1900 upptagas
såsom personligt tillägg i arfvodet åt nuvarande innehafvaren af
amanuensbefattningen Hugo Emanuel Hamberg; samt att det belopp af

3,000 kronor, som enligt Kongl. Maj:ts proposition varit afsedt till arfvode
åt en andre amanuens, syntes böra i anstaltens stat uppföras under den
der förut förekommande rubriken »anslag till vetenskapligt biträde»; hvadan
Riksdagen dels å ordinarie stat uppfört anslaget till meteorologiska
centralanstalten med oförändradt belopp, 25,050 kronor, deraf 16,000 kronor
reservationsanslag, dels å extra stat för år 1900 till upprätthållande
af fullständigt ordnad vädorlekstjenst vid meteorologiska centralanstalten
anvisat 9,050 kronor, deraf 500 kronor såsom personligt tillägg i arfvodet

326 Åttonde hnfviidtiteln.

åt nuvarande amanuensen vid anstalten Hugo Emanuel Hamberg och 8,000
kronor såsom anslag till vetenskapligt biträde vid väderlekstjensten, dels
ock å extra stat för år 1900 till upprätthållande af en meteorologisk
station i Gellivare beviljat ett anslag å 300 kronor. Med samma belopp
äro motsvarande anslag upptagna i riksstaten för år IDOL

Sedan vetenskapsakademien, efter anhållan af föreståndaren för meteorologiska
centralanstalten, hvilken anhållan tillstyrkts af anstaltens inspectores,
generaldirektören R. Åkerman och professorn G. R. Dahlander, i underdånig
skrifvelse den 12 september 1900 hemstält om beredande af enahanda extra
anslag för år 1902, tillstyrker jag, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att på extra stat för sistnämnda år anvisa dels till upprätthållande
af fullständigt ordnad väderlekstjenst vid meteorologiska centralanstalten
9,050 kronor, deraf 500 kronor såsom personligt tillägg i arfvodet åt
amanuensen Hamberg och 3,000 kronor såsom anslag till vetenskapligt
biträde vid väderlekstjensten, dels ock till upprätthållande af en meteorologisk
station i Gellivare 300 kronor.

[106.] Sedan Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1900 anmält, att Riksdagen,
med bifall till en af Kongl. Maj:t allåten proposition, för meteorologiska
från Fe»rö.rnecentralanstaltens förseende med dagliga meteorologiska telegram från Fceroch
mana. öarne och Island, beviljat ett anslag af 144,000 kronor och deraf på extra
stat för ar 1901 anvisat ett belopp af 7,200 kronor, hemställer jag i
underdånighet, det Kongl. Maj:t behagadp föreslå Riksdagen att af det
sålunda beviljade anslaget anvisa på extra stat för år 1902 jemväl ett
belopp af 7,200 kronor.

[107.] Uti en af vetenskapsakademien med underdånig skrifvelse den 13
i— september 1899 till Kongl. Maj:t öfverlemnad ansökning har hl os o ti c dokUsk”central-^orn
V. Carlheim-Gyllensköld väckt fråga om inrättande i Stockholms
observatorium.närhet af ett jordmagnetiskt centralobservatorium under vetenskapsakademiens
inseende äfvensom anvisande af derför erforderliga statsanslag.

I berörda ansökning har doktor Carlheim-Gyllensköld anfört följande.
Sverige saknade ännu bland sina vetenskapliga institutioner ett jordmagnetiskt
observatorium, genom hvars verksamhet vårt land och detsamma
omgifvande farvatten skulle kunna magnetiskt kartläggas och de
betydelsefulla förändringarna i jordens magnetiska tillstånd följas. Kunskapen
härom vore likväl af den största vigt icke blott för vetenskapen
utan i icke ringare mån för en mängd olika grenar af det praktiska lifvet,
i främsta rummet deribland sjöfarten äfvensom topografien, geologien och
bergsbruket.

Åttonde hufviidtiteln. 327

B.ehofvet för sjöfarten af en noggrann kännedom om kompassens [107.]
missvisning vore för väl kändt för att det skulle behöfvas mer än en
erinran derom. Särskilt torde dock böra betonas två sakförhållanden,
som vållade, att det sätt, hvarpå dessa angelägenheter hittills hos oss omhänderhafts,
knappast i längden kunde blifva tillfyllestgörande. Det vore
de stora förändringar, som magnetnålens rigtning vore underkastad såväl
i anseende till tiden som i afseende på orten. För att sjökortens angifvelser
härom icke efter få år skulle blifva värdelösa, erfordrades nämligen,
att deras uppgifter om missvisningens årliga aftagande vore exakta, hvilket
ingalunda alltid varit händelsen. På det år 1890 utgifna sjökortet
öfver Stockholms skärgård angåfves missvisningens årliga aftagande till
TV, under det att det i verkligheten vore 4 å 5''. Vidare vore det en ibland
sjöfarande känd sak, att kompassen på vissa ställen vid våra kuster vore
underkastad lokala afvikelser, Indika stundom uppginge till ett belopp af
ett hälft kompasstreck (5 V-/) eller derutöfver (såsom i Kalmarsund, vid
Utö i Stockholms skärgård, Bjurö klubb, Haparanda in. fl. orter) och hvilka
kunde blifva ödesdigra för den sjöfarande. Enligt ett yttrande af framlidne
chefen för sjökarteverket kommendören T. A. Arvidsson torde en
stor del af de så vanliga strandningarna på Ölands östra kust hafva sin
orsak i en dylik anomali hos kompassen. Kompassens vidsträckta användning
vid topografiska detaljarbeten för såväl topografer och landtmätare
som geologer m. fl. gjorde äfven behofvet af magnetiska kartor känbart.
Slutligen vore dylika af vigt vid de numera så ofta anlitade magnetometriska
uppmätningarna af jernmalmsfält, hvilka som bekant spelat eu
stor rol vid hela vår grufhandterings utveckling. För ett fullständigt
tillgodogörande af dessa mätningar vore det nämligen af intresse att känna
de för orten normala värdena på jordmagnetismens styrka och rigtning.
Särskildt med hänsyn till de stora nationalskatter, som i de nordligaste
delarne af vårt land helt säkert ännu läge fördolda, syntes detta vara att
beakta.

Den rent vetenskapliga betydelsen af forskningar på detta område
vore stor och allmänt erkänd. De magnetiska förhållandena på jordens
yta gåfve oss värdefulla upplysningar om jordklotets inre, till hvars kännedom
få medel stode till buds; derpå häntydde de högeligen intressanta
öfverensstämmelserna mellan lokala magnetiska anomalier och störingar i
lodliniens rigtning, som nyligen bragts i dagen, såsom vid Harz och i
närheten af Moskwa. Det måste sjelffallet vara af djupaste intresse för
den geologiska vetenskapen, att de magnetiska iakttagelserna sålunda satte
oss i stånd att nedtränga till djup, som geologen icke på annat sätt kunde
nä. Kännedomen om de underbara sekulära förändringarna i jordens

328

Åttonde liufviidtiteln.

[107.] magnetiska tillstånd, hvarigenom magnetnålens rigtning under seklernas
lopp ändrades med flere kompasstreck, hade nyligen tagit betydelsefulla
steg mot sin lösning, och ett oaflåtligt följande af dessa företeelser på så
många punkter af jordytan som möjligt vore mer än någonsin af behofvet.
påkalladt. Hvad slutligen beträffade de jordmagnetiska krafternas periodiska
och tillfälliga rubbningar, hade genom dem bragts i dagen ett kosmiskt
samband mellan himmelskroppame af en helt och hållet ny och
okänd natur; gåtor hade framträdt, som möjligen skulle erhålla sin lösning
genom samtidens stora upptäckter af elektriska strålar och katodstrålar.
Här öppnade sig nya vidder för forskningen, som lofvade nya
och vigtiga resultat.

Alla civiliserade nationer hade äfven till fullo insett vigten af dylika
magnetiska centralobservatorier såväl för det praktiska lifvet som för vetenskapen.
Hvarje kulturland af betydenhet egde åtminstone en dylik anstalt,
som ansåges såsom en oundgänglig hjelp för sjöfartens och topografiens
behof. Om vi sålunda inskränkte oss till Europa, hade Frankrike
fyra, det europeiska Ryssland fyra, England äfvenledes fyra, Tyskland två,
Österrike två, Spanien två, Holland, Belgien, Portugal, Danmark och Rumänien
hvardera ett. Härvid hade medräknats endast de efter alla nutidens
fordringar inrättade, med sjelfregistrerande instrument försedda observatorierna.

Sverige väntade ännu på sitt jordmagnetiska observatorium. Om det
allmänna behofvet häraf äfven i vårt land vittnade till fullo de förfrågningar,
som tid efter annan inginge till meteorologiska centralan stalten
eller till härvarande astronomiska observatorium och dess tjensteman såväl
från enskilda personer som från offentliga verk i Sverige) och utlandet,
såsom topografiska kåren, sjökarteverket, geologiska byrån, »Bureau des
longitudes» i Paris, »Deutsche Seewarte» i Hamburg in. in. De olägenheter,
som uppstått genom saknaden af ett institut af ifrågavarande slag,
hade endast på ett mycket ofullständigt sätt kunnat afhjelpas dels med
begagnande af utlandets i liten skala publicerade magnetiska kartor, dels
ock medelst de få mätningar, som tid efter annan på enskilda mäns initiativ
och delvis bekostnad företagits inom vårt land. De för reduktionen af
dessa iakttagelser erforderliga variationsiakttagelserna hade åter till största
delen måst hemtas från utlandet, nämligen från Munchen, Pavlovsk eller
Köpenhamn.

Det kunde för den, som vore van att vilja räkna Sverige bland de
främsta representanterna för den vetenskapliga odlingen, ingalunda vara
glädjande att se oss i denna från så många skilda synpunkter vigtiga angelägenhet
hänvisade till att kopiera utlandets kartor öfver våra egna far -

Åttonde hufvudtiteln.

329

vatten. Denna lucka i vårt lands vetenskapliga institutioner torde endast [107.;
kunna afhjelpas genom upprättandet af ett tidsenligt magnetiskt observatorium.
De i Sverige befintliga instrument af hithörande slag vore till
största delen af en ålderdomlig konstruktion, delvis tunga och ohandterliga,
delvis rent af obrukbara. För iakttagande af variationerna saknades
såväl sjelfregistrerande apparater som användbara instrument för vertikalintensiteten.
Att denna känbara brist icke redan för länge sedan blifvit
afhjelpa torde helt och hållet böra förklaras derigenom att det nödvändiga
initiativet från de vetenskapliga myndigheternas sida icke tagits. På
ett längre uppskof kunde saken icke annat än förlora, så mycket mer som
den närvarande tidpunkten i flere hänseenden syntes väl vald för att
bringa saken till utförande. I våra dagar påginge nämligen öfver hela
verlden på ifrågavarande område en synnerligen liflig verksamhet, framkallad
genom den sammanslutning mellan för saken intresserade lärde i
alla verldsdel1, som på den internationela meteorologiska konferensens
initiativ åstadkoms i Paris år 1896. Det måste derför komma att kännas
ganska smärtsamt, ifall Sverige, som sedan äldsta tider på ett så glänsande
sätt deltagit i utvecklandet af denna vetenskapsgren, som det genom sina
inägtiga jernmalmsområden och sitt geografiska läge ända upp emot norrskenszonen
framför andra länder syntes egnadt att befordra, nu endast
på grund af bristande tillfälle till verksamhet för forskaren skulle komma
att saknas på sin post vid det internationela samarbetet. Sedan denna
magtpåliggande fråga nu bragts på tal, borde man dock kunna hysa förhoppning
om att den icke mera skulle kunna falla.

En institution af ifrågavarande slag, med uppgift att bilda en sammanhållande
stödjepunkt för alla magnetiska arbeten inom landet, syntes lämpligast
böra ställas i samband med rikets meteorologiska centralanstalt, i likhet
med hvad förhållandet vore i flertalet af utlandets stater, exempelvis Danmark,
Preussen, Frankrike, Ryssland och Österrike, antingen såsom en underafdelning
deraf eller såsom en jemnstäld, fristående, under vetenskapsakademiens
direkta öfverinseende stäld institution. Eu sådan anordning
skulle utgöra det bästa stadfästandet af det intresse, vetenskapsakademien
städse visat denna gren af forskningen såväl genom upprättandet af det
numera otillfredsställande magnethuset på observatoriihöjden som anordnandet
af jordmagnetiska undersökningar under talrika arktiska expeditioner.

Öfvertygad om akademiens oförminskade intresse, hade doktor Carlheim-Gyllensköld
derför, efter samråd med föreståndarne för de förnämsta
af utlandets observator''^ af ifrågavarande slag, nämligen i Potsdam och
Parc S:t Maur vid Paris, företagit en beräkning af de kostnader, som

Bih. till liilcsdl. /‘rot. 1,901. 1 Sand. 1 Afd. 42

330

Åttonde hnfvndtiteln.

.] upprättandet af ett dylikt observatorium kräfde. Denna beräkning kunde
naturligtvis icke vara definitiv, då kostnaderna delvis vore beroende af
den plats, dit observatoriet förlädes. Ifrågavarande plats kunde å andra
sidan svårligen utan särskilda undersökningar bestämmas, då dertill fordrades
en lokal, fri från hvarje störande inflytande af berggrundens magnetism
eller af i närheten befintliga elektriska ledningar. Man kunde
emellertid hoppas, att af de vidsträckta, i hufvudstadens närhet befintliga,
staten tillhöriga jordegendomar ett tillräckligt område för en obetydlig
kostnad skulle kunna upplåtas, i likhet med hvad nyligen egt rum för
t. ex. den entomologiska försöksstationen.

Vid sin ansökning har doktor Carlheim-Gyllensköld fogat —- jemte
ritningar, uppgjorda af arkitekten Gustaf Wickman till en byggnad af
sten samt af Ekmans nya snickerifabriksaktiebolag till en träbyggnad —
kostnadsförslag för uppförande och underhåll af ett jordmagnetiskt observatorium,
enligt hvithet, förslag han beräknat kostnaden för observatoriets
uppförande till 20,000 kronor. Derest hufvudbyggnaden uppfördes af trä,
kunde denna kostnad minskas med 2,930 kronor, i hvilket fall dock den
årliga underhållskostnaden af byggnaden i stället ökades. För anskaffande
af den erforderliga instrumentutrustningen beräknades 10,000 kronor. Härtill
skulle, i händelse en tomt af 2 ’/•> hektar ej kunde kostnadsfritt erhållas,
komma kostnaden för eu sådan tomt, beräknad till 5,000 kronor.
Kostnaden för årliga underhållet har förslagsställaren beräknat till 7,000

kronor, nämligen
I. Personalens aflöningar:

föreståndarens lön ..................:..................... kr. 3,000: —

assistenten, utom fri bostad och vedbrand,

lön .................................................... » 1,200: —

vaktmästaren, lön 600 kr., hyresbidrag

150 kr., vedbrand 50 kr.................. » 800: — 5,000: —

IT. Observatoriets skötsel och underhåll:

byggnadens underhåll................................... kr. 75: —

eldning, 5 famnar ved å 25 kr................... » 125: —

belysning............................................................ » 150: —

fotografiskt papper och framkallning ........ » 150: —

kostnader för resor och extra undersökningar
......................................................... » 600: —

telefon.................................................................... » 100: •—

skrifmaterialier och post ............................ » 200: — 1,400: —

6,400: —

oförutsedda utgifter............................................................................. 600: —

Summa kr. 7,000: —

Åttonde hnfmdtiteln»

331

Doktor Carlheim-Gyllensköld har på grand häraf anhållit, det veten- [107.]
skapsakademien måtte hos Kongl. Maj:t utverka aflåtande af nådig proposition
till Riksdagen att bevilja, jemte kostnadsfritt upplåtande af lämplig
tomtplats utaf staten tillhörig jord, dels ett anslag för en gång af 30,000
kronor till uppförande i Stockholms närhet af ett jordmagnetiskt centralobservatorium
under vetenskapsakademiens öfverinseende samt detsarnmas
utrustande med erforderliga instrument, dels ock ett årligt anslag af 7,000
kronor till aflöningar åt observatoriets föreståndare och nödiga biträden,
till observatoriets skötsel och underhåll samt för vetenskapliga resor inom
landet.

I anledning af berörda ansökning har vetenskapsakademien inhemtat
yttranden i ämnet af sina „sakkunnige ledamöter professorerna R. Rubenson,
B. Hasselberg och K. Ångström.

Af dessa sakkunnige hafva professorerna Kubenson och Hasselberg
dervid anfört, bland annat, att läran om den s. k. jordmagnetismen utgjorde
en gren af den vidlyftiga vetenskap, som man benämnt den terrestra
fysiken, hvilken derjemte omfattade en mängd andra vetenskapsgrenar,
såsom meteorologien, vulkanismen, oceanografien in. fl. Liksom
dessa fordrade äfven studiet af de jordmagnetiska förhållandena, att observationer
anstäldes på många ställen på jordens yta och å en del af
dem, de s. k. jordmagnetiska observatorierna, nära nog kontinuerligt under
hela dygnets lopp. Såsom i doktor Carlheim-Gyllenskölds skrifvelse äfven
omnämnts, funnes sådana efter nutidens fordringar inrättade jordmagnetiska
observatorier i nästan alla Europas länder och i de större länderna
till och med flere. Bland kulturländerna vore det endast Sverige, som
saknade en dylik anstalt. Detta vore så mycket mer att beklaga, som
ifrågavarande forskningsgren hos oss kunde räkna anor till och med ända
från midten af förra århundradet, och våra landsmän från denna tid tillkomme
äran af att hafva upptäckt några af de vigtigaste och märkvärdigaste
egenskaper hos jordens magnetiska kraft. Akademien hade också
allt ifrån denna tid visat sitt stora intresse för förevarande art af forskning
dels genom upptagande i sina handlingar af en mängd värdefulla
arbeten inom denna vetenskapsgren dels genom att uppmuntra och delvis
bekosta anställandet af jordmagnetiska observationer, icke minst under
härifrån utgångna arktiska expeditioner. Men icke desto mindre saknade
vi ännu i vårt eget land ett centrum för denna art af forskning, hvarförutan
denna blefve beroende af den enskilde vetenskapsmannens intresse,
tid och ekonomiska vilkor. Att denna saknad af ett regleradt jordmagnetiskt
studium i vårt land skulle uppehålla och fördröja denna veten -

332 Åttonde hnfTndtiteln.

107.] skaps utveckling, läge nära till hands att antaga, när man erinrade sig
den stora längd vårt land upptoge i rigtning från norr till söder och man
visste, att sådana iakttagelser bland annat åsyftade att utforska olikheterna
hos de jordmagnetiska fenomenen vid olika breddgrader. Inverkan
af jordmagnetiska krafter inom jordskorpan och i atmosferen vore så
mycket mera invecklad, men derför ock egnad att i hög grad väcka
forskningsintresset, som denna verkan visade icke blott periodiska och
tillfälliga vexlingar utan äfven sekulära sådana och åtskilliga af dessa
variationer visat sig ega ett ännu till sin orsak outredt samband med vissa
kosmiska fenomen, solrotationen, månens ställning, solfläckarnes större
eller mindre freqvens o. s. v. Alla dessa förhållanden, när de en gång
hunne blifva utredda, borde leda till en fullt tillfredsställande teori för
jordmagnetismen, genom hvilken alla dennas enskilda verkningar komme att
finna sin naturliga förklaring. Detta vore naturligtvis det vetenskapliga
ändamålet med de forskningar, som utomlands fortginge efter en ordnad
plan och hvari Sveriges deltagande af doktor Carlheim-Gyllensköld påyrkades.
Professorerna Rubenson och Hasselberg kunde icke annat än lifligt
ansluta sig till denna hans uppfattning och uttrycka sitt intresse för realiserandet
af hans förslag på grund af deras öfvertygelse om vigten af det
bidrag, . den föreslagna inrättningen borde kunna lemna till kännedomen
om de jordmagnetiska fenomenen och deras orsak. Men icke blott i rent
vetenskapligt intresse tillstyrkte dessa sakkunnige det framstapla förslaget.
Enligt deras mening hade doktor Carlheim-Gyllensköld anfört högst vigtiga
skäl för planens realiserande, hemtade ur flere olika grenar af det
praktiska lifvets behof, såsom sjöfartens, bergsbrukets in. fl. De synpunkter,
pa hvilka doktor Carlheim-Gyllensköld i sin skrifvelse fäst uppmärksamheten,
syntes alla vara af den beskaffenhet, att de nödvändiggjorde, ju
förr desto hellre, upprättandet af ett jordmagnetiskt observatorium för utredandet
af de frågor, som stode i sammanhang med kompassens och andra
magnetiska mätinstruments användande i praktiken.

I afseende på den föreslagna institutionen hade doktor Carlheim-Gyl1
en sköld ansett lämpligast, att den stäldes i samband med statens meteorologiska
centralanstalt under vetenskapsakademiens öfverinseende, men
lemnat oafgjordt, huruvida den borde förenas med nämnda anstalt såsom
en särskild underafdelning af densamma eller om den borde utgöra en
fristående institution vid sidan af meteorologiska centralanstalten. I betraktande
af de flere vetenskapliga beröringspunkter, hvari de jordmagnetiska
fenomenen stode till vissa till meteorologien räknade företeelser,
såsom norrskenen, luftelektriciteten och åskvädren, hade flerstädes i utlandet
de meteorologiska och jordmagnetiska instituten förenats med hvarandra

Åttonde hufvndtiteln.

333

till ett enda institut. Då detta äfven i Sverige kunde ske utan någon [107.]
olägenhet och i flere afseenden till fördel för båda dessa instituts undersökningsområden,
tillstyrkte professorerna Rubenson och Hasselberg det
första alternativet eller att det föreslagna jord in agn etiska observatoriet
upprättades såsom en underafdelning under statens meteorologiska centralanstalt.

Då den af doktor Carlheim-Gyllensköld uppgjorda kostnadsberäkning
grundade sig på af honom ingifna kostnadsförslag och uppgifter från några
af de bästa jordmagnetiska observatorier i utlandet och dessutom ej syntes
högre än hvad nödvändigheten fordrade, ansåge sig nyssnämnda professorer
kunna tillstyrka förslagets utförande enligt samma kostnadsberäkning samt
aflåtande till Riksdagen af nådig proposition i enlighet med hvad doktor
Carlheim-Gyllensköld föreslagit.

Professor Ångström har i sitt utlåtande till vetenskapsakademien i
hufvudsak och på det lifligaste anslutit sig till professorerna Rubensons
och Hasselbergs yttrande. Han anmärkte blott, att den fysiska institutionen
vid universitetet i Upsala visserligen sedan år 1867 egde ett litet s. k.
inagnethus, men att härmed kxafvet på en jordmagnetisk centralanstalt
alls icke kunde fyllas. Dels vore nämligen denna till fysiska institutionen
hörande byggnad och dess instrumentutrustning redan mycket föråldrade,
dels kunde omöjligen med den utveckling, som den fysiska vetenskapen
särskildt under de senare årtiondena tagit, fortlöpande magnetiska observationer
utföras af institutionens nuvarande personal, hvars tid redan fullt
toges i anspråk för andra, för den fysiska undervisningen vigtigare arbeten.
Slutligen innefattades i planen för det nya magnetiska centralobservatoriet
vissa rent praktiska magnetiska arbeten, såsom för gruffält, sjöfart m. m.,
med livilka tydligen det vetenskapliga arbetet vid universitetet icke lämpligen
borde belastas. Under dessa omständigheter syntes den föreslagna
anordningen med ett jordmagnetiskt observatorium som underafdelning af
statens meteorologiska centralanstalt böra varmt förordas.

På grund af dessa yttranden har vetenskapsakademien i sin förenämnda
skrifvelse tillstyrkt nådigt bifall till doktor Carlheim-Gyllenskölds förslag
samt anhållit, det Kong! Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition
om anvisande af de för ändamålet ifrågasatta anslagen äfvensom om
kostnadsfritt upplåtande af ett staten tillhörande lämpligt mindre jordområde
i Stockholms närhet.

Sedan domänstyrelsen genom nådig remiss anbefalts att afgifva underdånigt
utlåtande beträffande den väckta frågan om upplåtande af ett
staten tillhörigt område till tomt för observatoriet, bär doktor Carlheim -

334

Åttonde hufriidtiteln.

107.] Gyllensköld, på anmodan af domänintendenten i Stockholms län, i skrifvelse
till denne meddelat närmare upplysningar om de fordringar, som borde
uppfyllas af en sådan tomt, och dervid anfört: Ur rent vetenskaplig synpunkt
sedt, erfordrades för ett jordmagnetiskt observatorium en lokal fri från
hvarje störande inflytande af skakningar, af berggrundens magnetism och af
i närheten befintliga jernmassor och elektriska anläggningar. Grunden
borde derför icke utgöras af fast berg, utan helst af grus eller sand eller
åtminstone lera. Afståndet ifrån jernvägar och fabriker borde ej understiga
till 1 kilometer. Den största olägenheten vållade elektriska jernbanor
af det byggnadssätt, som egde jordafledning genom skenorna, i likhet med
hvad förhållandet vore med banan mellan Stockholm och Djursholm. Afståndet
till dylika linier finge ogerna mycket understiga 10 kilometer.
Till dessa allmänna teoretiska fordringar komme i förevarande fall ytterligare
en annan af rent praktisk art. Enligt det uppgjorda kostnadsförslaget
skulle det föreslagna observatoriets skötsel anförtros åt en föreståndare
och en vid observator^ boende assistent. Såsom af förslaget framginge,
vore föreståndarens löneförmåner af sparsamhetshänsyn satta så lågt, att
knappast någon för befattningens skötande kompetent person torde stå
att erhålla emot en sådan godtgörelse, derest genom observatoriets afskilda
läge föreståndaren hindrades från hvarje annan inkomstbringande verksamhet
i hufvudstaden. Kommunikationerna mellan det föreslagna observatoriet
i Stockholms närhet och sjelfva staden måste derför vara så lifliga,
att de möjliggjorde en vistelse vid observatoriet under två till tre timmar,
* utan större tidspillan för resan dit eller tillbaka än omkring en half
timme för hvardera.

Efter att hafva i ärendet hört ofvanbemälde domänintendent, vederbörande
jägmästare samt Kong]. Maj:ts befallninghafvande i Stockholms län,
anförde domänstyrelsen i underdånig skrifvelse den 26 januari 1900, att, enligt
hvad domänintendenten upplyst, ett till tomt för det ifrågasatta centralobservatoriet
erforderligt område, som i det närmaste uppfylde de angifna
fordringarna, kunde beredas å kronan tillhöriga förra häradshöfdingebostället
Lindhof i Botkyrka socken i närheten af Tumba jernvägsstation,
men att i öfrigt icke funnes någon för det ifrågavarande ändamålet lämpligt
belägen plats å någon af de under domänstyrelsens förvaltning befintliga
egendomar inom länet, och hade domänstyrelsen likasom de af domänstyrelsen
hörda myndigheterna icke något att erinra mot observatoriets
förläggande till Lindhof.

Sedan vetenskapsakademien lemnats tillfälle att afgifva underdånigt
yttrande med anledning af hvad domänstyrelsen i berörda skrifvelse an -

Åttonde hnfrudtiteln.

335

fört, har vetenskapsakademien med underdånigt utlåtande af den 14 februari [107.]
1900 öfverlemnat och såsom uttryck för sina egna åsigter i ämnet åberopat
ett af professorerna Rubenson och Hasselberg till akademien afgifvet betänkande,
deri nämnda professorer andragit, bland annat, att den af domänstyrelsen
föreslagna, 2,200 meter från Tumba jernvägsstation belägna platsen
å'' Lindhof syntes dem i flere afseenden olämplig för det ifrågavarande
ändamålet, dels i betraktande af platsens icke obetydliga afstånd från hufvudstaden,
nämligen 20 kilometer, dels på grund af dess ingalunda lätta och
täta kommunikationer med hufvudstaden. Doktor Carlheim-Gyllensköld,
som äfven funnit den af domänstyrelsen förordade platsen otillfredsställande
i anseende till dess aflägsenhet från hufvudstaden, hade emellertid erfarit,
att möjlighet kunde finnas att för statens räkning förvärfva ett på betydligt
mindre afstånd från Stockholm beläget landområde af tillräcklig vidd.
Ifrågavarande område vore beläget å hemmanet l/2 mantal Dräfvinge, tillhörigt
Erstaviks fideikommiss inom Nacka socken af Svartlösa härad och
Stockholms län, knappa 1,000 meter från Lännerstasunds hållplats vid
Stockholm—-Saltsjöbadens jernväg, 25 minuters jernvägsresa från Stockholm.

Minsta afståndet till jernbanan vore 500 meter. Vid företagna magnetiska
observationer på sju olika platser inom en kilometers utsträckning i ostvest
och nord-syd hade, enligt uppgift af doktor Carlheim-Gyllensköld, icke
förmärkts några som helst störande inflytelser af berggrundens magnetism,
och vore de jordmagnetiska förhållandena för trakten normala. Till
platsen funnes från Österviks gård och brygga körväg, tillräckligt god att
tjena till upptrarisporterande af byggnadsmaterialier. Enligt ett af läraren
vid Stockholms högskola friherre G. J. De Geer afgifvet utlåtande bildade
den ifrågasatta platsen å hemmanet Dräfvinge egor en mot söder sakta
lutande sluttning, som med undantag af några få punkter, der berggrunden
ginge i dagen, i öfrigt helt och hållet täcktes af morängrus, som här syntes
vara aflagradt med större mägtighet än vanligt i dessa trakter, hvarför
byggnadsgrunden kunde betecknas såsom särdeles god. Professorerna Rubenson
och Hasselberg tillstyrkte derför, att åtgärder måtte vidtagas för förvärfvande
medelst expropriation af detta område åt staten till byggnadsplats
för det föreslagna jordmagnetiska centralobservatoriet.

Kammarkollegium, i ärendet hördt, har med underdånigt utlåtande
af den 24 april 1900 öfverlemnat yttranden af innehafvaren af Erstaviks
fideikommiss förste hofjägmästare!! H. M. af Petersens, kronofogden i orten
och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet, af hvilka förste hofjägmästare)!
af Petersens och Kongl. Maj:ts befallningshafvande förklarat sig
icke hafva något att erinra mot det ifrågavarande områdets förvärfvande

336

Åttonde hiifvndtiteln.

[107.] åt staten medelst expropriation samt kronofogden anfört att, för så vidt
Stockholm—Saltsjöbadens jernväg icke i en framtid komme att drifvas
med elektrisk kraft, alla betingelser för uppförande af ett jordmagnetiskt
observatorium å det senast föreslagna området syntes vara beaktade.

För egen del har kammarkollegium anfört, att kollegium saknade
nödig fackkännedom för att rätt bedöma behofvet af det ifrågasatta jordmagnetiska
observatoriet eller lämpligheten af den utaf vetenskapsakademien
dertill föreslagna platsen, men att, för den händelse Kong! Maj:t
skulle anse hvad i förstberörda afseende blifvit i ärendet anfördt innefatta
tillräcklig utredning för att läggas till grund för nådig proposition till
Riksdagen i angifvet syfte samt under förutsättning derjemte att den af
vetenskapsakademien föreslagna platsen för ett dylikt observatorium af
Kongl. Maj:t pröfvades vara för ändamålet lämplig, kollegium tilläte sig
hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes förklara, att förenämnda under Erstaviks
fideikommissegendom hörande område måtte, sedan detsamma blifvit
till sina gränser närmare bestämdt, med tillämpning af förordningen angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866
inlösas för statens räkning för att användas till plats för ett jordmagnetiskt
centralobservatorium, äfvensom att Kongl. Maj:t måtte förordna, att
den ersättning för jordområdet, som kunde blifva af expropriationsnämnd
bestämd, skulle bos Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet insättas och
i landtränteriet innehållas, intill dess, på derom skeende särskild framställning,
i laga ordning blefve bestämdt, huru och under hvilka vilkor samma
ersättning finge af fideikommissets innnehafvare tillgodonjutas.

Genom nådig remiss den 30 maj 1900 anbefaldes vetenskapsakademien
att till Kongl. Maj:t inkomma dels med karta öfver det till plats för ett
jordmagnetiskt observatorium föreslagna område å egorna till V2 mantal
Dräfvinge, dels med noggrann uppgift å områdets ytinnehåll, dels ock med
yttrande ej mindre huruvida detta område kunde anses för omförmälda
ändamål lämpligt, äfven om Saltsjöbanan komme att drifvas med elektrisk
kraft, än jemväl'' om säkerhet funnes eller kunde beredas för att i berörda
områdes närhet ej komme att finnas elektriska anläggningar, som kunde
blifva menliga för observationerna.

Till svar härå har vetenskapsakademien med underdånig skrifvelse
den 12 september 1900 öfverlemnat dels en af kommissionslandtmätaren
friherre A. R. Kruuse den 25 augusti 1900 upprättad karta öfver det för
observatoriet erforderliga området, enligt hvilken karta detta område innehölle
eu areal af 3 hektar 45 ar 80 qvadratmeter, dels ock ett af professorerna
Rubenson och Hasselberg till akademien i ämnet afgifvet yttrande,

Åttonde hufvudtiteln.

337

som akademien för sin del gillat och såsom uttryck för sina egna åsigter [107.]
i ämnet antagit. I detta yttrande anförde nämnde professorer, att de så
mycket mindre haft anledning antaga, att Saltsjöbanan skulle ombyggas
för elektrisk kraft, som, enligt hvad de från vederbörande inhemtat, härom
gjorda förslag samtliga blifvit af jernvägsaktiebolagets styrelse förkastade.

Men äfven om i en framtid en sådan om byggning skulle komma att ske,
blefve likväl den till observatoriet föreslagna platsen härigenom icke gjord
oanvändbar för de hufvudsakligaste ändamål, som med de jordmagnetiska
observationerna vid observatoriet åsyftades. Det närmaste syftemålet för
observatoriet vore nämligen, enligt den plan man tänkt sig för dess verksamhet,
att tjena till stödjepunkt för en fullständig magnetisk kartläggning
af landet och till utförande af de reduktionsarbeten och öfriga undersökningar,
som erfordrades för ett vetenskapligt tillgodogörande af de för
nämnda kartläggning nödiga iakttagelser. Med de på sista tiden gjorda
förbättringar i konstruktionen af magnetiska instrument torde på ifråga
varande plats iakttagelserna i allmänhet kunna utföras med all för ändamålet
nödig skärpa. Det vore blott en del finare iakttagelser med ytterligt
känsliga instrument, på hvilka en inverkan vore att frukta af den
elektriska banan. Sådana observationer hörde icke till den nuvarande
planen för observatoriets närmaste verksamhet, hvarför det ej heller vore
meningen att för närvarande anskaffa för deras utförande nödiga precisionsinstrument,
hvilka hittills endast varit i bruk vid ett enda af verldens talrika
magnetiska observatorier. Dylika iakttagelser för specielare ändamål
hörde visserligen till det i framtiden möjligen förekommande arbetsfältet,
men torde dock icke komma att pågå oafbrutet, utan endast på bestämda
tider. De kunde då utan olägenhet förläggas till ett för detta ändamål
på tillräckligt afstånd från observatoriet uppfördt annex i form af en enkel
paviljong. Hvad slutligen faran af elektriska anläggningar af andra slag
i det föreslagna observatoriets närhet beträffade, utöfvade elektriska kraftoch
ljusledningar endast en direkt elektromagnetisk verkan, hvilken redan
på ett par hundra meters afstånd vore fullkomligt omärklig, och torde
man i hvarje särskildt fall i denna, till industriela anläggningar dessutom
synnerligen olämpliga terräng lätt kunna utverka, att dylika anläggningar
icke komme att förläggas allt för nära observatoriets område.

På grund af nådig befallning att afgifva utlåtande i fråga om uppförande
af byggnader för ett jord magnetiskt observatorium å den föreslagna
platsen å V2 mantal Dräfvinge har öfverintendentsembetet uti underdånig
skrifvelse af den 23 oktober 1900 anfört, att ernbetet, som äf handlingarna
i ärendet inhemtat, att de afsedda nybyggnaderna utgjordes af

Bill. till Rikad. Prot. 1901. 1 Band. 1 Afd. 43

338

Åttonde hnfvudtiteln.

[107.] en observator! ebyggnad af sten och en träpaviljong samt att kostnaden
för den förra byggnaden beräknats uppgå till 17,800 kronor och för den
senare till 1,700 kronor, hvartill komine oförutsedda utgifter, beräknade
till 5<)0 kronor, efter skedd granskning icke funnit anledning till annan
erinran mot de företedda ritningarna, än att det öfre takfallet å observatoriebyggnadens
brutna tak syntes lämpligen böra erhålla den lutning och i
sammanhang dermed byggnadens skorsten, om så erfordrades, den höjning,
som å ritningen blifvit af embetet med röda linier utmärkt, äfvensom att
embetet beträffande de upprättade kostnadsberäkningarna ansett sig allenast
böra anmärka, att den kostnad af 1,700 kronor, som enligt ett vid
doktor Carlheim-Gyllenskölds kostnadsberäkning fogadt anbud från Ekmans
nya snickerifabriksaktiebolag angifvits för uppförande af träpaviljongen,
vore väl hög, men att, då grundläggning icke inginge i anbudet, nyssnämnda
belopp emellertid torde komma att åtgå för byggnadens fullbordande.

I skrifvelse till vetenskapsakademien hafva sedermera professorerna
Rubenson och Hasselberg anhållit, att akademien måtte göra underdånig
framställning derom att, derest anslag till uppförande af ett jordmagnetiskt
observatorium invid Stockholm samt dess förseende med nödiga instrument
af 1901 års riksdag beviljades att utgå under år 1902, men den för observatoriets
verksamhet erforderliga stat icke beräknades utgå redan från
och med år 1902, Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att å extra stat
anvisa 2,000 kronor för anställande af en vetenskaplig fackman till kontrollant
vid observatoriebyggnadens uppförande och till att vidtaga åtgärder
för instrumentens uppställning, så att observatoriets verksamhet kunde
begynna vid den tid, hvarifrån ordinarie staten beräknades komma att
gälla.

Till stöd för berörda anhållan hafva nämnde professorer anfört, att
då det här gälde byggandet af en vetenskaplig observationslokal af alldeles
särskild art, de ansåge särskilda åtgärder af behofvet påkallade.
Byggnadsmaterialen borde vetenskapligt undersökas i afseende på sina
magnetiska egenskaper och husets uppförande i öfrigt af en vetenskaplig
fackman noggrant öfvervakas, hvarförutom instrumenten måste i förväg
uppställas och deras konstanter undersökas, för att observator^ skulle
kunna träda i verksamhet vid den tid, hvarifrån observatoriets stat beräknats
vinna tillämpning.

I enlighet med denna hemställan har akademien i underdånig skrifvelse
den 14 november 1900 anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riks -

Åttonde hufvudtiteln.

339

dagen äska anvisande af ett extra anslag för år 1902 till arfvode åt en [107.]
kontrollant vid uppförandet af observatoriet.

Vidare har i underdånig skrifvelse den 20 november 1900 förste hofjägmästaren
af Petersens på förekommen anledning meddelat, att, sedan
fråga väckts derom att han såsom innehafvare af fideikommissegendomen
Erstavik med underlydande hemman och lägenheter, deribland lägenheten
Östervik under Dräfvinge hemman, skulle för anläggning af en magnetisk
station afstå ett område å nämnda hemmans mark samt han dertill förklarat
sig villig mot skälig ersättning eller den godtgörelse, som kunde
blifva i författningsenlig ordning bestämd, han för afståendet för all framtid
af ifrågavarande område begärde en ersättning i ett för allt af 4,000
kronor. Till stöd för befogenheten af detta anspråk har förste hofjägmästaren
af Petersens framhållit, dels att medlen i fråga vore att anse
såsom vederlag för fastighetsfideikommiss och sålunda af fideikommissnatur,
dels att för tomter af ungefär enahanda storlek, hvilka från Erstavik upplätes
på arrende, han, utom andra förmåner, betingat sig och erhölle en
årlig afgift af 200 kronor, dels ock att den mark, hvarom fråga vore,
likasom närliggande mark i anseende till sitt läge i närheten af hufvudstaden
och god jernvägsförbindelse alltmer stege i värde.

Den utredning, som i förevarande fråga åstadkommits, har bibragt
mig den öfvertygelsen, att inrättandet af ett jordmagnetiskt centralobservatorium
i vårt land är för såväl den vetenskapliga forskningen som för
det praktiska lifvet å flere dess områden af behofvet påkalladt, och synes
mig en sådan institution lämpligen böra erhålla den omfattning och den
ställning, som af vetenskapsakademien föreslagits. Det synes mig äfven
lämpligt, att observatoriet förlägges till närheten af Stockholm. Då emellertid
någon tjenlig plats för observatoriet, enligt den utredning, som i
ärendet lemnats, icke torde finnas å någon af kronans egendomar i närheten
af hufvudstaden och passande mark synes vara för detta ändamål
att tillgå endast å egor, tillhörande Erstaviks fideikommiss, torde annat
icke återstå än att för ändamålet medelst expropriation förvärfva det till
sagda fideikommiss hörande område å hemmanet Va mantal Dräfvinge,
som dertill af de i ärendet hörde sakkunnige ansetts lämpligt och för afstående
hvaraf fideikommissets innehafvare fordrat en ersättning af 4,000
kronor. Denna summa torde tills vidare böra beräknas utgöra blifvande
godtgörelse för den mark, som behöfver upplåtas åt observatoriet. Kostnaderna
för uppförandet af observatoriet och dess förseende med instrument
hafva beräknats till sainmanlagdt 30,000 kronor, under förutsättning

340

Åttonde hufvudtiteln.

att hufvudbyggnaden uppföres af sten. Användandet af sådant byggnadsmaterial
finner äfven jag fördelaktigast, och har jag för öfrigt icke heller
något att erinra mot den uppgjorda kostnadsberäkningen.

Hvad angår frågan om den för observatoriet erforderliga aflöningsoch
underhållsstaten, synes mig, vid det förhållande att expropriationsärendet
och uppförandet af observatoriet torde taga ganska lång tid i
anspråk, denna fråga icke böra nu göras till föremål för Kongl. Maj:ts
pröfning. Deremot torde det vara nödvändigt att, på sätt vetenskapsakademien
föreslagit, ett belopp af 2,000 kronor anvisas såsom godtgörelse
till en vetenskapligt utbildad fackman för öfvervakande af byggnadsarbetet
och instrumentens uppställning.

Jag hemställer fördenskull i underdånighet, det täcktes Kongl. Maj:t föreslå
Riksdagen att bevilja ett belopp af 36,000 kronor till inrättande, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med nu angifna plan, af ett jordmagnetiskt
centralobservatorium i närheten af Stockholm samt häraf för år 1902
på extra stat anvisa 18,000 kronor.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

[108.] Direktionen öfver läroanstalten i Bollnäs för öfver ånga döfstumma

Läroanstalter kar uti infordradt yttrande den 1 oktober 1900 meddelat, att för uppe^.
.^efårignhållande af anstaltens verksamhet under år 1902 erfordrades ett stats''
anslag af 16,400 kronor eller samma belopp, som beviljats för år 1901,
hvarjemte direktionen anfört, att anstaltens verksamhet under den närmaste
framtiden ej kunde upphöra, enär i det distrikt, hvars öfveråriga
döfstumma anstalten hade att undervisa, ännu funnes många icke undervisade
öfveråriga döfstumma, hvilka säkerligen komme att begagna sig
af undervisningen vid anstalten.

Sedan Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 25 maj 1900 anbefalt
direktionen öfver läroanstalten i Vadstena för öfveråriga döfstumma att
till Kongl. Maj:t inkomma med yttrande, huruvida icke antagas kunde,
att antalet öfveråriga döfstumma, som vid början af läsåret 1900—1901
sökte inträde vid anstalten, ej blefve större, än att utrymme kunde dem
beredas i läroanstalten i Bollnäs, och om ej fördenskull första klassen i
läroanstalten i Vadstena lämpligen kunde indragas, inkom från direktionen
en underdånig skrifvelse af den 31 juli 1900, deri direktionen af
anförda skäl samt under förutsättning att 1900 års intagning af nya
elever vid anstalten vore den sista, att anstaltens andra lärarinnebefatt -

Åttonde hufvudtiteln.

341

ning skulle indragas med vårterminen 1901 och att anstaltens verksam- [108.]
het komme att upphöra med vårterminen 1902 hemstälde, att första
klassen i anstalten icke måtte indragas förr än med slutet af läsåret

1900—1901. Med anledning häraf förordnade Kongl. Maj:t enligt nådigt
bref den 17 augusti 1900, att läroanstaltens i Vadstena första klass, som
under läsåret 1900—1901 fortfarande finge vara i verksamhet, skulle
indragas med utgången af vårterminen 1901, att indragning då jemväl
skulle ega rum af anstaltens andra lärarinnebefattning samt att anstaltens
verksamhet skulle i dess helhet upphöra med slutet af vårterminen
1902. Derjemte anbefaldes direktionen att till Kongl. Maj:t inkomma
med utredning angående beloppet af de medel, som erfordrades för
uppehållande af anstaltens verksamhet under vårterminen 1902.

Till åtlydnad häraf har direktionen i underdånig skrifvelse den 26
september 1900 anfört följande: Arfvodena åt första lärarinnan, gymnastikläraren
och läkaren borde under år 1902 utgå med jemt hälften af
för helt år hittills bestämda belopp eller respektive 900, 100 och 100
kronor. Beträffande deremot arfvode åt föreståndaren, så enär det vore
antagligt, att dennes arbete efter undervisningens slut i och för anstaltens
fullständiga afveckling och slutredovisning komme att upptaga en
tid af två månader, föresloges arfvode åt honom för åtta månader med

2,000 kronor. Arfvodet för religionsundervisningen hade hittills utgått
med 400 kronor per år och fördelats så, att 300 kronor erlagts för
sjelfva undervisningen och 100 kronor för tillsynen vid densamma.

Det kunde förefalla naturligt, att hälften af detta belopp begärdes
för vårterminen 1902. Men då dels vårterminen vore längre än höstterminen,
dels antalet konfirmander komme att i och för skolans afveckling
blifva större än eljest, dels ock undervisningen skulle blifva svårare
och mödosammare, emedan elever på flere utvecklingsstadier dervid
skulle undervisas, torde ett belopp af 200 kronor icke vara oskäligt för
undervisningen. För tillsynen åter, som vanligen utöfvats under vårterminen
och som i det hela torde blifva lika omfattande som under föregående
år, borde hela beloppet, 100 kronor, utgå. För undervisning i
slöjd och till lokal för denna undervisning föresloges ett belopp af 250
kronor. Vidare hemstälde direktionen, att, då enligt direktionens beräkning
elevantalet under vårterminen 1902 skulle komma att uppgå till
20, inackorderingshjelpen, som hittills utgått med 100 kronor för år till
hvarje elev, måtte få beräknas till 1,000 kronor. Hvad hyran för undervisningslokalen
angirige, så enär flyttningstiden i Vadstena vore den 1
april och deri 1 oktober och undervisningen icke kunde sluta förr än i
juni, kunde anstalten icke blifva befriad från lokalen förr än den 1 ok -

342

Åttonde hufvudtiteln.

tober 1902, och således måste tre qvartals hyra erläggas med tillsammans
600 kronor. Slutligen föresloge direktionen, att posten för diverse
utgifter måtte bestämmas till 750 kronor, då det å ena sidan icke vore
säkert, att ett mindre belopp skulle vara tillräckligt för ändamålet, och
å andra sidan hvad som blefve öfver skulle återlevereras till statskontoret.

Med åberopande af förestående utredning hemställer direktionen, att
Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen för uppehållande af verksamheten vid
anstalten under vårterminen 1902 äska följande belopp:

till arfvode åt en föreståndare, som tillika är förste lärare kr. 2,000: —•

» » » » första lärarinna............................................... » 900: —

» religionsundervisning............................ » 300: —

» gymnastikundervisning............................................................... » 100: —

» slöjdundervisning ....................................................................... » 250: —

» läkaren........................................................................................... » 100: —

» inackorderingshjelp..................................................................... » 1,000: —

» hyra för lokal .................................................... » 600: —

» inventarier, undervisningsmateriel in. in............................ » 750: —

Summa kr. 6,000: —

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för uppehållande af undervisningen
vid läroanstalterna i Bollnäs och Vadstena för öfveråriga döfstumma
på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 22,400 kronor.

[109.] På derom af styrelsen för handtverksskolan i Kristinehamn för blinda

Handtverk- i underdånig skrifvelse den 26 september 1900 gjord begäran hemställer
KrLnnehamnjag> att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att enahanda belopp,
för blinda. SOm under en följd af år beviljats för denna skolas uppehållande, eller

10,000 kronor för skolan anvisas på extra stat äfven för år 1902.

[110.] Med en till ecklesiastikdepartementet stäld skrifvelse den 24 sepEörskoian
förtember 1900 har direktionen öfver institutet för blinda — under erinran
Tomteboda. att direktionen i skrifvelse den 11 november 1899 redan afgifvit förslag
till stat för förskolan för blinda ä Tomteboda för skolåret 1901—1902,
slutande å 18,500 kronor, för hvilket förslag jag här nedan kommer att
närmare redogöra — öfverlemnat förslag till stat jemväl för läsåret
1902—1903, slutande å 22,500 kronor, och dervid meddelat, att för
uppehållande af undervisningen m. m. vid förskolan under år 1902 erfordrades
ett till 10,000 kronor uppgående bidrag af allmänna medel.

Åttonde hufvudtiteln.

343

Det förslag till stat, som åtföljde ofvannärnnda skrifvelse, har föl- [110.]
jande lydelse:

Förslag till stat för förskolan för blinda å Tomteboda skolåret
1902—1903.

Utgifter:

fastighetens underhåll .................................................................... kr. 750: —

en första lärarinna ......................................................................... » 1,200: —

tre lärarinnor...................................................................................... » 3,000: —

två vårdarinnor och två tjenarinnor.......................................... » 800: —

kosthåll för 40 barn och 4 tjenarinnor efter 60 öre om

dagen............................................................................................ » 9,636: —

beklädnad af 40 barn efter 50 kronor för hvarje............... » 2,000: —

tvätt och renhållning........................................................................ » 400: —

bränsle och lyshållning ................................................................. » 2,500: —

sjukvård................................................................................................ » 200: —

undervisnings- och arbetsmateriel............................................... » 500: —

inventarier............................................................................................. » 600: —

sekreterare och kamrerare ............................................................ » 300: —

diverse utgifter ......................................................... » 614: —■

Summa kr. 22,500: —

Inkomster:

årsafgift af 40 barn, 300 kronor för hvarje.......................... kr. 12,000: —

behöflig! statsanslag ........................................................................ » 10.500: —

Summa kr. 22,500: —

I sammanhang härmed torde jag få erinra om det af direktionen
uppgjorda förslag till stat för ifrågavarande skola under skolåret 1901
—1902, som ligger till grund för beräkning af statsanslaget för år 1901.
Det lydde sålunda:

Förslag till stat för förskolan för blinda å Tomteboda skolåret

1901—1902.

Utgifter:

fastighetens underhåll ...........................

en första lärarinna .................................

två lärarinnor ..........................................

två vårdarinnor och två tjenarinnor

.................. kr. 750: —

.................. » 1,200: —

.................. » 2,000: —

................... » 800: —

transport kr. 4,750: —

344

Åttonde hufvudtiteln.

[110.] transport kr. 4,750: —

kosthåll för 30 barn och 4 tjenarinnor efter 60 öre om

dagen ........................... » 7,446: —

beklädnad af 30 barn efter 50 kronor för hvarje............. » 1,500: —

tvätt och renhållning........................................................................ » 300: —

bränsle och lyshållning ................................................................ » 2,500: —

sjukvård ................................................................................................ » 200: —

undervisnings- och arbetsmateriel................................................ » 500: —

inventarier.......................................................................................... » 600: —

sekreterare och kamrerare ............................................................ » 300: —

diverse utgifter ....................................................................... » 404: —

Summa kr. 18,500: —

Inkomster:

årsafgift- för 30 barn, 300 kronor för hvarje ....................... kr. 9,000: —

behöflig statsanslag ............................................... » 9,500: —

Summa kr. 18,500: —

Anledningen till att kostnaderna för ifrågavarande skola upptagits
till högre belopp i staten för skolåret 1902—1903 än i staten för skolåret
1901 —1902 är, att skolan vid början af höstterminen 1902 skall utvidgas
med ännu en klass.

Jemlikt de ofvan meddelade förslagen till stat erfordras för förskolans
uppehållande under vårterminen 1902, utom årsafgifterna för
barnen, hälften af det för skolåret 1901—1902 beräknade statsanslaget
eller 4,750 kronor och för höstterminen 1902, utom årsafgifterna för
barnen, hälften af det för skolåret 1902 —1903 beräknade statsanslaget
eller 5,250 kronor. För uppehållande af förskolans verksamhet under år
1902 erfordras sålunda af allmänna medel ett bidrag af 10,000 kronor.

Då förskolan för blinda å Tomteboda först med början af höstterminen
1902 kommer att erhålla den anordning, som föreskrifves i
nådiga stadgan för läroanstalter för blinda den 29 maj 1896, torde det
vara lämpligt, att erforderligt anslag till densamma fortfarande uppföres
på extra stat.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer jag, att Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för uppehållande af förskolans för
blinda å Tomteboda verksamhet på extra stat för år 1902 bevilja ett
anslag af 10,000 kronor.

Åttonde hufvudtiteln. 345

Med anledning af direktionens öfver institutet för blinda under- [111.]
dåniga skrifvelse den 24 september 1900 hemställer jag, att Kongl. Maj:tTryckning af
täcktes föreslå Riksdagen att, likasom för flere föregående år egt rum, inm“ " er
på extra stat för år 1902 bevilja till tryckning af blindskrifter 2,500
kronor samt till understöd åt blindlärareelever och reseunderstöä åt blindlärare
1,200 kronor.

Med anledning af en inom Riksdagen väckt motion anvisade 1900 [112.]
års riksdag på extra stat för år 1901 ett anslag af 1,000 kronor att an- Resestipenvändas
till resestipendier åt föreståndare, lärare och lärarinnor vid rikets^"
abnormskolor (döfstumskolor, blindskolor och idiotanstalter) på de vilkor skolor anoch
under de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde finna skäligt 81^* J?™"
föreskrifva.

Efter underdånig anmälan af detta Riksdagens beslut behagade
Kongl. Maj:t den 25 maj 1900 enligt utfärdadt cirkulär förordna: att till
erhållande af resestipendier af berörda medel kunde anmäla sig lärare
och lärarinnor vid abnormskola, hvilka tjenstgjort vid dylik skola minst
fem år och fortfarande vore vid sådan anstälda; att till Kongl. Maj:t
stäld underdånig ansökning om resestipendium från ifrågavarande anslag
skulle till Kongl. Maj:t inlemnas före den 15 januari 1901, och borde
deri angifvas dels ändamålet med och planen för resan dels ock den
derför beräknade tiden och det stipendiebelopp, som söktes; samt att
dylik ansökning skulle vara åtföljd af prestbetyg, meritförteckning, tjenstgöringsbetyg
och, om stipendium söktes för resa till annat land än
Sverige, Norge, Danmark eller Finland, intyg af behörig person, att
sökanden egde för ändamålet erforderlig språkkännedom, hvarjemte sökanden
hade att bifoga de öfriga intyg, genom hvilka han eller hon ville
styrka sin behörighet till erhållande af det sökta stipendiet.

Då de skäl, som föranledde Riksdagen att fatta ofvannämnda beslut,
äro ännu gällande, anser jag mig böra i underdånighet hemställa, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till resestipendier åt föreståndare,
lärare och lärarinnor vid rikets abnormskolor (döfstumskolor,
blindskolor och idiotanstalter), på de vilkor och under de närmare bestämmelser
Kongl. Maj:t kan finna skäligt föreskrifva, på extra stat för
år 1902 anvisa ett belopp af 1,000 kronor.

Bill. till Rilesd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd.

44

346

Åttonde hufnidtiteln.

Undervisningsanstalter för vanföra och lyfta.

[113.] Med anledning af Kong!. Maj:ts framställning anvisade 1900 års riksUnderstöd
dag på extra stat för år 1901 ett belopp af 7,500 kronor att användas
lande^af6 för- dels i öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikeningamas
förärenden den 13 januari 1900, punkten 103, angifna grunder till undervanföra^
och stöd åt de i Göteborg, Karlskrona, Helsingborg och Stockholm af förinta
verk- eningarna för bistånd åt vanföra inrättade undervisningsanstalter för
sam e. vanföra och lytta, dels ock för bekostande af dessa anstalters inspektion.

Sedan Riksdagens beslut blifvit i underdånighet anmäldt, behagade
Kong!. Maj:t enligt nådigt bref till öfverståthållareembetet den 25 maj
1900 föreskrifva, att styrelsen för föreningen för bistånd åt lytta och
vanföra i Stockholm skulle, derest föreningen önskade erhålla bidrag af
statsmedel, till öfverståthållareembetet ingifva till Kongl. Maj:t stäld
underdånig ansökning om dylikt understöd, för förra hälften af år 1901
före den 15 juli samma år och för senare hälften af sagda år före den
15 januari 1902, och dervid uppgifva dels antalet elever, som under det
halfår, ansökningen afsåge, deltagit i undervisningen vid anstalten minst
tre månader, i hvilket antal ej finge inräknas de, som på föreningens
bekostnad åtnjutit endast läkarevård, dels ock huru många af de i undervisningen
deltagande eleverna på bekostnad af föreningen erhållit endast
undervisning eller derjemte äfven bespisning eller bostad eller kläder
eller fullt underhåll, hvarjemte öfverståthållareembetet hade att till
Kongl. Maj:t jemte eget utlåtande insända ansökningshandlingarna; och
skulle, derest föreningen efter sålunda gjord ansökan erhölle understöd
af statsmedel, anstalten vara underkastad den inspektion, chefen för
ecklesiastikdepartementet bestämde, hvarjemte det skulle åligga anstaltens
styrelse att före utgången af januari månad 1902 till nämnda
departement insända redogörelse för anstaltens verksamhet under
år 1901.

Nådiga bref af enahanda innehåll aflätos samtidigt till Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Blekinge län beträffande föreningen till bistånd åt
vanföra och lytta i Karlskrona, till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Malmöhus län angående föreningen för bistånd åt vanföra i Skåne samt
till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län beträffande
föreningen för bistånd åt vanföra i Göteborg.

Åttonde hufvudtiteln.

347

Då uppenbart är, att ifrågavarande föreningar äro för år 1902 i lika
behof af statsunderstöd som för år 1901, hemställer jag i underdånighet,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till understöd åt de i
Göteborg, Karlskrona, Helsingborg och Stockholm af föreningarna för
bistånd åt vanföra inrättade undervisningsanstalter för vanföra och lyfta
samt till bekostande af dessa anstalters inspektion på extra stat för år
1902 anvisa ett belopp af 7,500 kronor.

Diverse anslag.

Sedan Riksdagen under flere föregående år beviljat på extra stat an- [114.]
slag af 10,000 kronor till beredande af religionsvård åt svenske sjömän i Religionsvärd
utländska hamnar samt åt andra derstädes sig uppehållande landsmän,a^Pe™kefl’J°''
täcktes Kongl. Maj:t i nådig proposition till 1900 års riksdag föreslå Riks- utländska
dagen att för nämnda ändamål å extra stat för år 1901 bevilja ett belopp hamnaraf
15,000 kronor. Denna proposition blef af Riksdagen bifallen.

Det förutvarande anslaget å 10,000 kronor hade plägat fördelas på
tre för ändamålet anstälda svenske prestman i Kiel, West-Hartlepool och
Dunkerque med 3,500 kronor’ till den förste, 4,500 kronor till den andre
och 2,000 kronor till den tredje, hvilken tillika innehar pastorsbefattningen
vid svenska församlingen i Paris. Ändamålet med den vid 1900
års riksdag vunna förhöjningen var att kunna bereda religionsvård jemväl
åt svenske sjömän samt andra utvandrade och passerande landsmän i
Köpenhamn.

På grund af erhållen nådig befallning att inkomma med underdånigt
förslag rörande användandet af det sålunda beviljade anslaget samt om
lämpligaste sättet för tillhandahållande åt vederbörande af de arfvodesbelopp,
som komme att af Kongl. Maj:t anvisas, anförde svenska kyrkans
missionsstyrelse i underdånig skrifvelse den 8 juni 1900 bland annat:

Sedan år 1890 hade missionsstyrelsen dels genom öfvertagandet af
eganderätten först till sjömanskyrkan i West-Hartlepool, sedan till sjömanskyrkan
i Calais, dels genom förhyrandet af läsrum i Kiel och Wismar,
hvilka läsrum stode under sjömansprestens i Kiel uppsigt och handhafvande,
dels ock genom beviljandet af sådana anslag, som varit, utöfver
de till prestmännen i Kiel, West-Hartlepool och Dunkerque beviljade arfvodesbeloppen,
för deras verksamhet nödiga, stått, i oupphörlig och delvis
kontrollerande förbindelse med desse prestman. På grund af sin sålunda
vunna erfarenhet af det fortfarande behofvet af svenske prestmäns anställande
å nämnda platser föresloge missionsstyrelsen, att 10,000 kronor af

348

Åttonde hufvudtiteln.

[114.] det beviljade anslaget måtte fördelas på enahanda sätt som förut. Återstående
beloppet, 5,000 kronor, borde användas till att bereda religionsvård
åt svenske sjömän samt andra utvandrade och passerande landsmän
i Köpenhamn, hvarom missionsstyrelsen framdeles ville inkomma med närmare
förslag.

Hvad anginge sättet för tillhandahållande åt vederbörande af de beviljade
arfvodesbeloppen, hade utbetalningen af de dittills beviljade anslagen
förmedlats genom domkapitlet i Upsala, som qvartalsvis från statskontoret
lyft de för ifrågavarande ändamål disponibla medlen. Denna
anordning, likasom sättet för de med statsmedel aflönade sjömanspresternas
tillsättning, hade, enligt missionsstyrelsens förmenande, föranledts deraf
att vid tiden för de nämnda medlens första utgående den svenska kyrkan
saknade eget organ för en dylik verksamhet. Sedan dess hade emellertid
Kongl. Maj:t bemyndigat missionsstyrelsen dels genom nådigt bref den 7
december 1888 att egna sin verksamhet äfven åt svenske sjömän i utländska
hamnar, så vidt medel för detta ändamål inflöte, dels ock genom
nådigt bref den 13 oktober 1899 att, under samma förutsättning, likaledes
egna sin verksamhet äfven åt, bland andra, till främmande orter utflyttade
landsmän. Dessa uppdrag hade missionsstyrelsen sökt fullgöra bland
annat genom att, såsom förut omförmälts, understödja de med statsmedel
aflönade sjömanspresternas arbete, hvilka för sin verksamhets bedrifvande
blifvit och vore i ej oväsentlig grad beroende af de anslag, som årligen
mot redovisningsskyldighet inför missionsstyrelsen blifvit dem af missionsstyrelsen
beviljade, hvarjemte styrelsen understöd! det arbete för landsmäns
i Köpenhamn andliga och sedliga vård, som sedan år 1899, om
också i alltför otillräcklig mån, frivilligt bedrifvits, hufvudsakligen genom
prester och teologie studerande från Lunds stift. På grund af omförmälda
förhållanden och då det måste anses för sjelfva saken gagneligt,
att en så mycket som möjligt enhetlig ledning af svenska kyrkans såväl
genom enskildes bidrag som genom statsmedel understödda verksamhet
bland svenske sjömän i utländska hamnar samt andra derstädes sig uppehållande
landsmän komme till stånd, föresloge missionsstyrelsen, att de
ifrågasatta anslagen måtte genom missionsstyrelsen vederbörande tillhandahållas,
mot vilkor att särskilda räkenskaper öfver nämnda medel fördes
af missionsstyrelsens kassaförvaltare och att årligen behörigen verificerad
redogörelse öfver desammas användning insändes till kammarrätten.

I anledning af denna missionsstyrelsens framställning förordnade Kongl.
Maj:t genom nådigt bref den 29 juni 1900, att af förevarande anslag

10,000 kronor skulle ställas till missionsstyrelsens disposition för att qvartalsvis
utbetalas till aflönande under år 1901 af de svenske prestmännen i

Åttonde hufrudtiteln.

349

Kiel, West-IIartlepool och Dunkerque, den förstnämnde med 3,500 kronor, [114.]
den andre med 4,500 kronor och den tredje med 2,000 kronor, samt att
berörda belopp skulle, i enlighet med hvad missionsstyrelsen föreslagit,
till missionsstyrelsen, mot redovisning till kammarrätten, utbetalas för att
vederbörande tillhandahållas.

I underdånig skrifvelse den 17 september 1900 framlade härpå missionsstyrelsen
förslag angående användande af den ej disponerade andelen,

5,000 kronor, af ifrågavarande anslag. I denna skrifvelse yttrades bland
annat:

I Köpenhamn vore för närvarande, enligt myndigheters uppgift, bosatta
omkring 25,000 i Sverige födda personer, tillhörande hufvudsakligen
handels-, handtverkare-, fabriksarbetare- och tjenareklasserna. Af dessa besökte
en stor del aldrig någon dansk gudstjenst, afvända derifrån, såsom
de från första början blifvit, genom det främmande språket och de främmande
gudstjenstformerna. Fördelade hufvudsakligen på tre församlingar
och ofta medlemmar i någon svensk förening, hade de emellertid, såsom
det visat sig, lätt nog kunnat samlas till en om fosterlandet och hembygden
påminnande svensk gudstjenst, då denna hållits i någon för dem
mera centralt belägen kyrka eller gudstjenstlokal. Lika mycket som dessa
vore i behof af en regelbunden religionsvård från den svenska kyrkans
sida, lika mycket gälde detta om svenske sjömän samt de arbets- och
tjenstsökande från vårt land, hvilka i ett allt betydligare antal årligen
besökte Köpenhamn för att der söka anställning. För att åstadkomma en
dylik religionsvård, hemstälde missionsstyrelsen, dels att af det odisponerade
beloppet af ifrågavarande anslag en summa af 4,000 kronor måtte
anslås till aflönande af en svensk prestman i Köpenhamn, hvilken skulle
få till uppgift att på lämpligaste sätt bereda svenske sjömän samt andra
Utflyttade och passerande landsmän i nämnda stad den religiösa och sedliga
omvårdnad, som vore möjlig och hvaraf de kunde vara i behof, dels
ock att, derest Kongl. Maj:t skulle finna för godt att ställa verksamheten
i något förhållande till missionsstyrelsen, den ifrågavarande presterliga
befattningen måtte få tillsättas af missionsstyrelsen och befattningens
innehafvare för sin förvaltning ställas under missionsstyrelsens uppsigt och
ledning.

För den nämnda verksamhetens bedrifvande hade man, anförde missionsstyrelsen
vidare, hopp om att få, särskildt till eftermiddagsgudstjenster,
upplåtna vissa af de danska kyrkorna i Köpenhamn, hvilket i synnerhet
för nattvardsgångars hållande skulle blifva af betydelse. Det oaktadt
komme alltid behofvet af eu egen förhyrd lokal, innefattande samlingssal
och läsrum, att göra sig gällande. Detta, i förening dermed att inom

350

Åttonde lmfvudtiteln.

[114.] kort till den svenske prestmannens biträde, såsom hjelp vid den omfattande
diakoniverksamheten, torde behöfva anställas någon svensk diakonissa eller
annat qvinligt biträde, som komme att få till närmaste uppgift att göra
besök i husen uti de svenska qvarteren samt att hafva omvårdnad om de
arbetssökande svenska tjenstflickorna i Köpenhamn, föranledde missionsstyrelsen
att föreslå, att 1,000 kronor eller hvad af ifrågavarande anslagsbelopp
återstode efter disponerande af 4,000 kronor till aflönande af prestmannen
måtte få användas till verksamhetens bedrifvande i öfrigt, på sätt
omständigheterna kunde gifva vid handen.

Vid underdånig föredragning af missionsstyrelsens sist omförmälda
skrifvelse förordnade Kongl. Maj:t enligt nådigt bref den 5 oktober 1900:
att i Köpenhamn skall af missionsstyrelsen från och med den 1 januari
1901 tills vidare förordnas en svensk prestman med uppgift att bereda
i Köpenhamn vistande svenske sjömän samt andra dit utflyttade eller
derstädes sig tillfälligtvis uppehållande svenskar behöflig religiös och
sedlig omvårdnad; att nämnde prestman skall under år 1901 uppbära
en aflöning af 4,000 kronor att till honom af missionsstyrelsen qvartalsvis
utbetalas; att återstoden, 1,000 kronor, af det utaf Riksdagen beviljade
anslag må af missionsstyrelsen användas dels till aflönande af en
svensk diakonissa eller annat biträde åt prestmannen dels ock för befrämjande
i öfrigt, på sätt omständigheterna kunna gifva vid handen, under
år 1901 af den ifrågavarande verksamheten i Köpenhamn; samt att missionsstyrelsen
skall till kammarrätten redovisa de sålunda disponerade
medlen.

Tillika föreskref Kongl. Maj:t, att då nuvarande innehafvarne af förutnämnda
sjömans-prestbefattningar i Kiel och West-Hartlepool afgå, deras
efterträdare skola af missionsstyrelsen tills vidare förordnas, samt att prestmännen
i Kiel, West-Hartlepool och Köpenhamn skola under den tid, dp
tjenstgöra såsom sjömansprester och utöfva sin verksamhet, stå under närmaste
uppsigt af missionsstyrelsen, som dervid eger att meddela närmare
föreskrifter beträffande deras tjenstgöring. Någon dylik föreskrift är ej
meddelad beträffande sjömansprestbefattningen i Dunkerque. Denna är
nämligen, såsom jag förut nämnt, förenad med den svenska pastorsbeställningen
i Paris, och för tillsättande deraf gälla särskilda bestämmelser.

Ifrågavarande anslag är fortfarande behöfligt till det af 1900 års riksdag
beviljade beloppet, 15,000 kronor; och jag hemställer derför, att Kongl.
Maj:t, täcktes föreslå Riksdagen att, för beredande af religionsvård åt
svenske sjömän i utländska hamnar samt åt andra derstädes sig uppehållande
landsmän, på extra stat för år 1902 bevilja ett belopp af 15,000
kronor.

Åttonde hufvudtiteln.

351

Med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda* framställning beviljade [Ilo.]
1898 års riksdag på extra stat till anställande under åren 1899, 1900 och Åtgärder för
1901 af tre kontraktsadjunkter inom Södra lappmarken^ kontrakt samt deerneli^[j“Jjr®d
delar af Vesterbottens andra och tredje kontrakt, som tillhöra lappmarken, inom Hemö 18,

000 kronor, deraf 6,000 kronor att utgå under år 1899, samt till resekostnadsersättning
åt dessa kontraktsadjunkter 2,250 kronor, deraf 750 församlingar,
kronor att utgå under år 1899; och meddelade Kongl. Maj:t genom nådigt
bref den 2 september 1898 närmare bestämmelser rörande de sålunda beviljade
anslagens användande.

Sedan derefter 1899 och 1900 års riksdagar anvisat för ett hvart
af åren 1900 och 1901 af förenämnda anslag till kontraktsadjunkter 6,000
kronor och af anslaget till resekostnadsersättning 750 kronor, har domkapitlet
i Hernösand nu i underdånig skrifvelse den 19 september 1900 hemstält,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja för förenämnda
ändamål erforderliga medel för åren 1902, 1903 och 1904.

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan har domkapitlet anfört
hufvudsakligen följande. Under den tid af snart två år, som gått, sedan
de tre kontraktsadjunkterna i ofvanberörda delar af lappmarken anstäldes,
hade deras verksamhet visat sig vara af största nytta med afseende å själavården
i dessa härutinnan förut så vanlottade trakter, för hvilka det ordinarie
presterskapet, huru träget och nitiskt det än arbetade i sitt kall,
omöjligen kunde räcka till. En ej ringa betydelse hade dessa kontraktsadjunkter
derigenom, att de under sina färder i de vidsträckta lappmarksförsamlingarnas
atlägsnare delar, dit den ordinarie presten sällan eller
aldrig kunde komma, blefve i tillfälle att taga närmare kännedom om
derstädes förefintliga kulturela behof, och eu ännu större betydelse erhölle
de gifvetvis genom att i ej oväsentlig mån kunna bidraga till dessa behofs
tillfredsställande. Behofvet af detta ambulerande presterskap inom Södra
lappmarkens kontrakt och lappmarksdelarne af Vesterbottens andra och
tredje kontrakt, der befolkningen oftast icke vore samlad i större byar,
utan funnes kringspridd i på stort afstånd från hvarandra liggande enstaka
gårdar och småbyar, framstode icke blott lika starkt nu som vid den tidpunkt,
då domkapitlet gjorde den framställning i ämnet, hvilken föranledde
propositionen till 1898 års riksdag, utan det förökades alltjemt, då folkmängden
åtminstone inom vissa lappmarksförsamlingar vore stadd i en
rätt snabb tillväxt. Dertill komma att, i synnerhet vintertiden, en mängd
löst, i lappmarken icke kyrkobokfördt arbetsfolk samlade sig i dessa skogsbygder,
och äfven för dem kunde kontraktsadjunkten, som förflyttade sin
verksamhet från den ena orten till den andra, blifva af största gagn.

Skäl förefurmes alltså, som talade för anställande af flere kontraktsadjunkter

352

Åttonde hufvudtiteln.

[Ilo.] i lappmarken än hvad nu vore fallet, men domkapitlet ansåge sig dock ej
nu höra ingå med underdånig framställning om beredande af medel åt ett
förökadt antal af sådana prestman, särskild! af den anledning, att förhoppning
icke saknades, att inom vissa lappmarksförsamlingar nya ordinarie
presterliga befattningar skulle inom någon tid komma till stånd.

Vidare yttrar domkapitlet beträffande arfvodena till ifrågavarande kontraktsadjunkter:
Ehuru det nu utgående arfvodet, särskildt med hänsyn

till de högre lefnadskostnaderna och de dryga utskylderna i dessa trakter
samt den ansträngande tjenstgöringen, vore det minsta möjliga, ville domkapitlet
ej för närvarande ifrågasätta någon förhöjning deraf. Men den
nu utgående resekostnadsersättningen åt kontraktsadjunkterna syntes domkapitlet
alldeles otillräcklig. Detta framginge deraf att, då kontraktsadjunkterna
inom Södra lappmarkens kontrakt och lappmarksförsamlingarna
af Vesterbottens tredje kontrakt i början af år 1900 till domkapitlet inkommit
med sina reseräkningar för år 1899, det visat sig omöjligt att
med det till buds stående anslaget betacka deras resekostnader. Kontraktsadjunkten
i Södra lappmarkens kontrakt E. Örnfeldts reseräkning hade
nämligen uppgått till 384 kronor 3 öre; kontraktsadjunkten i lappmarksdelen
af Vesterbottens tredje kontrakt under tiden den 1 januari—den 31
mars 1899 A. N. Juliebö hade anhållit att få sig reseersättning tillerkänd
för resor å jernväg 9 mil och å landsväg 43,9 mil; åt s. in. adjunkten K.
Sundelin, som uppehållit samma befattning under tiden den 1 april—den
15 november 1899 och i denna egenskap färdats sammanlagdt 150 mil,
hade vederbörande kontraktsprost tillstyrkt en resekostnadsersättning af
246 kronor 50 öre; och s. in. adjunkten P. Nordfors, hvilken tjenstgjort
såsom kontraktsadjunkt i nämnda kontrakt under senare hälften af november
och hela december 1899, hade uppgifvit, att han i tjensteärenden
under denna tid färdats minst 10 mil. Domkapitlet hade tilldelat Örnfeldt
den på Södra lappmarkens kontrakt fallande resekostnadsersättningen
250 kronor, hvarförutom domkapitlet åt honom anvisat ett belopp af 75
kronor 50 öre, hvilket under år 1899 besparats af anslagen till aflönande
af pastorsadjunkt i Vilhelmina och för beredande af ersättning åt bemälde
adjunkt för tjensteresor. Detta hade kunnat ske, emedan Örnfeldt beordrats
af vederbörande kontraktsprost att tjenstgöra i Vilhelmina församling
med särskild anledning deraf, att pastorsadjunkt icke kunnat under viss
tid dit missiveras. Mellan Juliebö, Sundelin och Nordfors hade fördelats
ej mindre resekostnadsersättningen till kontraktsadjunkten inom Vesterbottens
tredje kontrakt än äfven ett å anslaget till beredande af reseersättning
åt kontraktsadjunkten inom Vesterbottens andra kontrakt uppkommet
öfverskott å 18 kronor 1 öre. Men äfven med tillgripande af

Åttonde luifvudtiteln. P,S3

dessa utomordentliga åtgärder hade, såsom af det anförda framginge, domkapitlet
icke kunnat bereda kontraktsadjunkterna örnfeldt, Juliebö, Sundelin
och Nordfors skälig resekostnadsersättning för år 1899. Då det vore
alldeles tydligt, att, om kontraktsadjunktsinstitutionen skulle motsvara det
dermed afsedda ändamålet, kontraktsadjunkternas tjensteresor under inga
förhållanden finge minskas, utan i stället borde så mycket som möjligt
ökas, men den nu utgående reseersättningen redan under första året visat
sig otillräcklig åtminstone inom två kontrakt, framginge häraf såsom en
gifven följd, att anslaget till beredande af resekostnadsersättning åt kontraktsadjunkterna
måste höjas.

På grund af hvad sålunda anförts har domkapitlet, som, under förutsättning
af att för ändamålet erforderligt anslag koinme att af Riksdagen
beviljas, afgifvit förslag till bestämmelser rörande kontraktsadjunkternas
antagande och tjenstgöring i väsentlig öfverensstämmelse med de genom
Kongl. Maj:ts ofvanberörda nådiga bref den 2 september 1898 meddelade
föreskrifter, hemstält dels om oförändradt utgående under hvart
och ett af åren 1902, 1903 och 1904 af anslaget till anställande af tre
kontraktsadjunkter, dels ock att anslaget till resekostnadsersättning åt dem
för samma år måtte förökas från 750 kronor till 1,100 kronor årligen.
Af detta sistnämnda belopp skulle, säger domkapitlet, komma att tilldelas
kontraktsadjunkten inom Södra lappmarkens kontrakt, hvilken hade att
med hänsyn till sitt områdes vidsträckthet göra de ojemförligt kostsammaste
tjensteresorna, 500 kronor och återstående 600 kronor komma att fördelas
mellan kontraktsadjunkterna inom lappmarksförsamlingarna af Vesterbottens
andra och tredje kontrakt.

Slutligen har domkapitlet uti sin ifrågavarande skrifvelse anhållit, att
då särskilt kontraktsadjunktens i Södra lappmarkens kontrakt tjensteresor
icke kunde skäligen ersättas med 250 kronor om året, Kongl. Maj:t täcktes
af för ändamålet tillgängliga medel för hvartdera af åren 1900 och 1901
anvisa ett anslag af 250 kronor till beredande af ytterligare resekostnadsersättning
åt bemälde kontraktsadjunkt.

Af hvad sålunda anförts framgår, att behofvet af kontraktsadjunkters
anställande inom ifrågavarande lappmarkskontrakt fortfarande förefinnes,
och det är jemväl uppenbart, att en förhöjning af dessa adjunkters resekostnadsersättning
till hvad af domkapitlet i sådant afseende föreslagits
är erforderlig. Jag hemställer derför, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att på extra stat bevilja till anställande af tre kontraktsadjunkter
inom Södra lappmarkens kontrakt samt de delar af Vesterbottens andra
och tredje kontrakt, som tillhöra lappmarken, 18,000 kronor, deraf G,000

liih. till llilesd. Prot. 1901. 1 Samt. 1 Afd. 45

[115.]

354 Åttonde hufvndtiteln.

kronor att utgå under år 1902, samt till resekostnadsersättning åt dessa
kontraktsadjunkter 3,300 kronor, deraf 1,100 kronor att utgå under år
1902.

Domkapitlets framställning, i hvad densamma afser särskild godtgörelse
åt kontraktsadjunkten i Södra lappmarkens kontrakt, utöfver hvad Riksdagen
i sådant afseende beviljat, för tjensteresor under åren 1900 och 1901,
torde för närvarande icke föranleda någon Kongl. Maj:ts åtgärd; men skall
jag icke underlåta att, när Riksdagen fattat sitt beslut i fråga om anvisande
af anslag till kontraktsadjunkter för den nya treårsperioden, ånyo inför
Kongl. Maj:t anmäla samma framställning, hvarvid, om den anses förtjent
af nådigt afseende, de för ändamålet erforderliga medel torde kunna anvisas
till utgående af förslagsanslaget till lappmarks ecklesiastikverk.

[116.] Sedan 1899 års riksdag, med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda
^förbattfad^rams^^n^ng, Pa extra stäf beviljat dels till anställande af två kontraktsveiigioimärd
adjunkter inom Vesterbottens fjerde kontrakt 12,000 kronor, deraf 4,000
laom Hernö- kronor att utgå under år 1900, dels till resekostnadsersättning åt dessa
finsktalande kontraktsadjunkter 1,500 kronor, deraf 500 kronor att utgå under år 1900,
församlingar. (jejg 0ck till två stipendier för utbildande vid universitet af piaster, förtrogna
med finska språket, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor att utgå under
år 1900, samt 1900 års riksdag anvisat för år 1901 af anslaget till
kontraktsadjunkterna 4,000 kronor, af anslaget till resekostnadsersättning
åt dessa 500 kronor samt af anslaget till stipendier 1,500 kronor, får jag,
med erinran derom att Kongl. Maj:t den 19 maj 1899 och den 25 maj
1900 meddelat närmare bestämmelser rörande anslagens användande, i
underdånighet hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för
år 1902 anvisa återstoden af de beviljade beloppen, nämligen af anslaget
till kontraktsadjunkterna 4,000 kronor, af anslaget till resekostnadsersättning
åt dessa 500 kronor samt af anslaget till stipendier 1,500 kronor.

[117.] På Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning anvisade 1900 års riks arS|e,

dag pä extra stat för år 1901 ett belopp af 5,000 kronor till resestipendier
t prutmån. ^ pr estmän under de vilkor och bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde finna
godt föreskrifva.

Med anledning häraf förordnade Kongl. Maj:t genom nådigt cirkulär
till de ecklesiastika konsistorierna den 25 maj 1900: att till erhållande af
stipendier utaf berörda medel för utrikes resor kunde anmäla sig prestman,
företrädesvis yngre sådana, som efter väl vitsordad akademisk kurs inträdt
i svenska kyrkans tjenst; att till Kongl. Maj:t stäld underdånig ansökning
om resestipendium från ifrågavarande anslag skulle till vederbörande eckle -

Åttonde hufyudtiteln.

355

siastika konsistorium inlemnas eller med posten insändas före utgången af
november inånad 1900, och borde i ansökningen angifvas dels ändamålet
med och planen för resan, dels ock den derför beräknade tiden och det
stipendiebelopp, som söktes; att dylik ansökning skulle vara åtföljd af
prestbetyg, betyg öfver aflagda universitetsexamina och aflagd prestexamen
samt, om stipendium söktes för resa till annat land än Norge, Danmark
eller Finland, intyg af behörig person, att sökanden egde för ändamålet
erforderlig språkkännedom, hvarjemte sökanden hade att bifoga de öfriga
intyg, genom hvilka han ville styrka sin behörighet till erhållande af det
sökta stipendiet; samt att de till konsistorium i detta ämne inkomna handlingar
skulle till Kongl. Maj:t insändas före den 1 februari 1901 tillika
med konsistorii utlåtande angående den ordning, i hvilken de sökande
ansåges förtjente att till erhållande af stipendium ifrågakomma.

Af skäl, som jag anfört till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 13 januari 1900, anser jag anslag för ifrågavarande ändamål
jemväl för år 1902 vara ytterst behöfligt. Jag hemställer derför, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till resestipendier åt prestman,
under de vilkor och bestämmelser Kongl. Maj:t kan finna godt föreskrifva,
anvisa på extra stat för år 1902 ett belopp af 5,000 kronor.

Sedan Riksdagen till bestridande af kostnaderna för vissa utredningar [118.]
rörande presterskapets löneförhållanden m. in. för hvartdera af åren 1898, Kostnader för
1899, 1900 och 1901 stält till Kongl. Maj:ts förfogande ett förslagsanslagn"S8aar
å extra stat af 10,000 kronor, får jag, enär den komité, Kong]. Maj:tpresterskapets
funnit godt tillsätta med uppdrag att verkställa omförmälda utredningar, la1^[örn1f1^
till äfventyrs torde komma att jemväl under år 1902 fortfara med sina
arbeten, i underdånighet hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till ifrågavarande ändamål anvisa på extra stat för år 1902 ett
förslagsanslag af 10,000 kronor.

I likhet med hvad under många år skett och af samma skal, som [119.]
då förekommit, torde Kong]. Maj:t föreslå Riksdagen att jemväl för år 1902 svenska
på extra stat anvisa ett belopp af 2,000 kronor till svenska fomskrift- [åiTskapet"
sällskapet.

Med åberopande af 1900 års riksdags af Kongl. Magt godkända bo- [120.]
slut, hvarigenom för år 1901 anvisats ett extra anslag af 50,000 kronor Nordiska
till nordiska museet, har museets styrelse anhållit, att till Riksdagen måtte inU8CC''
aflåtas framställning om beviljande jemväl för år 1902 af enahanda anslag;

356

Åttonde hufvndtiteln.

och får jag med anledning häraf i underdånighet hemställa, det Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1902 anvisa ett
belopp af 50,000 kronor, att ställas till styrelsens för nordiska museet
förfogande för att enligt dess bestämmande användas för museet tillhörande
ändamål.

[121.] Med anledning af en utaf e. o. professorn J. A. Lundell gjord anTidskrift
för sökning om fortsatt anslag för den af honom utgifna tidskriften 11 Nyare
landsmai m. m bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif anser
jag mig böra hemställa, att Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att,
i likhet med hvad för åren 1898, 1899, 1900 och 1901 egt rum, til!
understöd, på de vilkor Kongl. Maj:t kan finna lämpligt bestämma, för
utgifvande äfven under år 1902 af nämnda tidskrift på extra stat för år
1902 bevilja ett belopp af 3,650 kronor.

[122.] För åstadkommande af en utförlig ordbok öfver Gotlands folkmål be Ordbok

öfver viljade 1899 års riksdag ett anslag af 5,500 kronor och anvisade deraf
G°thmål. f°,k på extra stat för år 1900 ett belopp af 1,100 kronor att utgå på de
vilkor, Kongl. Maj:t kunde finna skäligt bestämma.

Sedan Kongl. Maj:t den 30 november 1899 för anslagets användande
faststält vissa, i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 13 januari
1900, punkten 114, angifna vilkor och bestämmelser, anvisade 1900
års riksdag, med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, af
det beviljade anslaget på extra stat för år 1901 ett belopp af 1,100
kronor.

Jag hemställer nu, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att af
det beviljade anslaget på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af
1,100 kronor.

[123.] Sedan Riksdagen, med bifall till derom af Kongl. Maj:t gjorda framNordiskt
ställningar, på extra stat för hvart och ett afåren 1896, 1897, 1898, 1899,
m“ 1900 och 1901 beviljat ett anslag af 3,000 kronor till understöd för fortsatt
utgifvande af tidskriften »Nordiskt medicinskt arkiv», har nämnda
tidskrifts utgifvare, f. d. professorn Axel Key, i en till Kongl. Maj:t ingifven
skrift, med åberopande att ett dylikt anslag fortfarande vore för
tidskriftens utgifvande behöflig!, anhållit, att jemväl för år 1902 ett understöd
af 3,000 kronor måtte för ändamålet beredas. Härtill hafva lärarekollegiet
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet och universitetskanslern
uti infordrade utlåtanden tillstyrkt bifall; och får jag, under
hänvisning till hvad tillförene anförts i fråga om anslag till omförmälda

Åttonde hufvndtiteln.

357

tidskrift, som, enligt hvad f. d. professorn Key meddelat, kommer att från
och med år 1901 delas i två afdelningar, en medicinsk och en kirurgisk,
genom hvilken anordning arkivet i sin helhet ej obetydligt ökas i omfång,
underdånigst hemställa, att Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 3,000 kronor till understöd
för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nordiskt medicinskt arkiv».

Hos Kong! Maj:t har utgifvaren af tidskriften »Acta mathematica», [124.]
professorn G. Mittag-Leffler, i underdånighet anhållit om beredande af Tidskriften
statsunderstöd för tidskriftens fortsatta utgifvande, i hvilket afseende be- Ac|ua“caathc''
gärts för år 1902 ett anslag af 3,000 kronor eller enahanda belopp, som
för sådant ändamål blifvit af Riksdagen beviljadt för hvart och ett af
åren 1896—1901. Sökanden har dervid erinrat, att af nämnda tidskrift
numera utkommit hela bandet 23 samt de två första häftena af bandet 24,
äfvensom att ett tredje häfte af bandet 24 vore fullt uppsatt och derutöfver
ännu några ark.

Efter nådig remiss har vetenskapsakademien med underdånig skrifvelse
den 14 november 1900 öfverlemnat ett af dess ledamöter professorerna
R. Rubenson och B. Hasselberg på akademiens anmodan i ämnet afgifvet
yttrande, deri de, under framhållande af ifrågavarande tidskrifts höga
värde och den utveckling matematiken genom tidskriftens utgifvande vunnit
i Sverige, på det varmaste tillstyrkt bifall till förevarande ansökning.

Detta yttrande har akademien för sin del gillat och antagit såsom uttryck
för sina egna åsigter i ämnet.

Med anledning häraf hemställer jag i underdånighet, det Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för 1902 anvisa ett
belopp af 3,000 kronor till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Acta mathematica».

För år 1885 stälde Riksdagen till Kongl. Maj:ts förfogande under [125.]
vissa vilkor ett extra anslag af 15,000 kronor, att användas till understöd Föreiäsningaåt
sådana anstalter eller föreningar, som anordnade föreläsning skur ser för
arbetsklassen. År efter år hafva sedermera anslag för nämnda ändamål af
Kongl. Maj:t äskats och af Riksdagen beviljats. För hvart och ett af åren
1895 och 1896 har anslagsbeloppet bestämts till 25,000 kronor, för år
1897 till 30,000 kronor, för år 1898 till 35,000 kronor, för år 1899 till

45,000 kronor och för år 1900 till 55,000 kronor. För år 1901 beviljades
ett extra anslag af 65,000 kronor att användas till understöd åt
sådana anstalter eller föreningar under följande vilkor:

att understödsbelopp, som utgåfves till hvarje anstalt eller förening,

358

Åttonde hufvudtitelii.

endast finge afse föreläsningskurser af nämnda slag och icke finge öfverstiga
3,000 kronor, för år räknadt;

att kommuner eller enskilde för anordnande af sådana föreläsningskurser
tillsköte minst lika mycket som staten;

att anstaltens angelägenheter vårdades af en styrelse, som antoge föreståndare
och lärare;

att föreläsningarna ordnades regelbundet, visst antal timmar i veckan
under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser, dock att, hvad
beträffade anstalt, som hade sin verksamhet å landsbygden eller dels i
stad dels å landet, Kongl. Maj:t egde att härutinnan göra de eftergifter,
som omständigheterna kunde påkalla;

att anstalten förfogade öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning
lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel; att

alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna
eller undervisningen blefve förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skulle vara skyldig att underkasta sig
de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Kongl. Maj:t pröfvades nödiga
och lämpliga.

Jag hemställer i underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till understöd, under nyss angifna vilkor, åt sådana anstalter
eller föreningar, som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen, på extra
stat för år 1902 bevilja ett anslag af 65,000 kronor.

[126.] Med anledning af gjorda underdåniga ansökningar om understöd af

utbildning af allmänna medel för utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi, för hvilket
^ huslig1 1 ändamål Riksdagen å extra stat för hvartdera af åren 1897, 1898, 1899
ekonomi, och 1900 anvisat ett belopp af 5,000 kronor, hvilket belopp af sistnämnda
års riksdag för år 1901 höjdes till 6,300 kronor, hemställer jag i underdånighet,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för
år 1902 anvisa sistnämnda belopp, 6,300 kronor, att under de vilkor,
Kongl. Maj:t kan finna skäligt bestämma, användas till understöd åt de
vid Upsala enskilda läroverk och Ateneum för flickor i Stockholm samt
af Göteborgs allmänna folkskolestyrelse anordnade undervisningskurser för
utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi.

[127.] Med anledning af nådig proposition beviljade 1898 års riksdag, under
Gradmätning8-förutsättning att en svensk-rysk gradmätning å Spetsbergen under de när*Speubergen.
''''inste åren komme till stånd och att ett svenska flottan tillhörigt, för

Åttonde hufvudtitoln.

359

ändamålet lämpligt fartyg jemte nödigt befäl och manskap stäldes till [127.]
de svenska deltagarnes i gradmätningsexpeditionen förfogande, till bestridande
af vissa på Sverige belöpande kostnader för nämnda gradmätning
ett anslag af 100,000 kronor och anvisade deraf på extra stat för år
1899 ett belopp af 50,000 kronor.

Vid 1899 åis riksdag föreslog Kongl. Maj:t dels i statsverkspropositionen,
att Riksdagen måtte för nämnda ändamål på extra stat för år 1900
anvisa återstoden af det år 1898 beviljade beloppet eller 50,000 kronor,
dels ock, efter det den af Kongl. Maj:t tillsatta komitén för gradmätning
å Spetsbergen inkommit med ett efter samråd med särskilda af kejserliga
ryska regeringen utsedde delegerade uppgjordt definitivt kostnadsförslag
för Sveriges deltagande i gradmätningsarbetena under åren 1899 och
1900, i särskild proposition den 1 mars 1899 (n:o 57), att Riksdagen måtte
på extra stat för år 1900 för samma ändamål anvisa ytterligare 65,000
kronor.

Hvad Kongl. Maj:t föreslagit bifölls af Riksdagen, som sålunda i
angifvet, syfte för år 1900 beviljade tillhopa 115,000 kronor.

Tillika har Kongl. Maj:t, enär komitén, som fått sig anvisadt ett
flottans fartyg, nödgats för 1899 års expedition dessutom förhyra eu
enskild ångare och kostnaden härför med hänsyn till det af Riksdagen
år 1898 gjorda uttalande i fartygsfrågan ej beräknats i förenämnda definitiva
kostnadsförslag, enligt nådigt bref den 22 september 1899 för
betäckande af fartygslegan anvisat ett belopp af 30,000 kronor att utaf
statskontoret af under händer varande medel utbetalas och framdeles
hos Kongl. Maj:t anmälas till ersättande.

Vid uppgörande af det kostnadsförslag, som låg till grund för propositionen
den 1 mars 1899, hade beräknats, att arbetet med gradmätningen
å Spetsbergen skulle slutföras under år 1900, men till följd af
ogynsamma förhållanden har detta ej kunnat ske, utan har komitén till
Kongl. Maj:t inkommit med en underdånig framställning, afseende beredande
af möjlighet för gradmätningens fortsättande och afsilande. Vid
denna framställning hafva fogats redogörelse för de af 1899 och 1900
års expeditioner till Spetsbergen redan utförda arbeten och de åtgärder,
som ännu erfordras för gradmätningens bringande till slut, samt beräkning
af härför nödiga kostnader.

Af handlingarna inhemtas bland annat:

Gradmätningen å Spetsbergen hade fortgått under somrarne 1899
och 1900, men förnämligast genom sällsynt svåra isförhållanden hade
mer ån halfva den påräknade arbetstiden gått förlorad för expeditionernas
hufvudsyfte, så att ej mindre än eu hel sommars arbete återstode

360

Åttonde Imfvudtiteln.

[127.] ofullbordadt. Den följd af gynsamma isår, som omedelbart, föregått
tiden lör gradmätningsföretaget och som för dess snabba genomförande
lofvat de bästa utsigter, hade sålunda just nu varit afbruten af, som det
ville synas, alldeles exceptionelt ogynsamma förhållanden, hvilka dock
torde bero på mera tillfälligt rådande vindrigtningar inom polarbäckenet
och en deraf framkallad sydlig förskjutning af polarisens vanliga sydgräns.
Oafsedt dessa mera tillfälliga svårigheter, hade det å andra sidan lyckats
att genom flere framgångsrika färder öfver inlandsisen till fullo ådagalägga,
att de af några utländska fackmän länge hysta tvifvelsmål om
möjligheten att tvärs öfver inlandsisen sammanbinda triangelnätets norra
och södra delar varit ogrundade, hvarmed den sista invändningen mot
utförbarheten af detta enastående företag blifvit vederlagd. Denna gradmätning
ända uppe vid den åttionde breddgraden hade också bland utlandets
vetenskapsmän väckt allmän uppmärksamhet och det största erkännande,
hvilket senast kommit till uttryck vid den internationela jordmätningskonferensen
i Paris hösten 1900, då gradmätningen å Spetsbergen
af konferensens president betecknades såsom ett bland de vigtigaste
företag af detta slag, som i våra dagar påbörjats.

Komitén hade uppstält följande vetenskapliga fordringar på gradmätningsarbetet:
en fullständig uppmätning af triangelnätets aderton
trianglar, bestämning af triangelsidornas azimut på åtminstone tre punkter,
polhöjdsbestämningar vid minst tretton punkter, uppmätning af två baslinier
samt bestämning af sekundpendelns längd vid minst åtta punkter.
I stort sedt kunde man säga, att omkring hälften af de erforderliga arbetena
hittills blifvit utförd. Uppmätningen af trianglarne inom norra
delen af nätet hade fortskridit så långt, att två trianglar vore nästan
färdigmätta, två vore påbörjade och fem återstode. Södra delen af nätet
visade fem nästan färdiga och två påbörjade trianglar samt två återstående.
Inom hela nätet vore alltså af aderton trianglar sju nästan
färdiga och fyra påbörjade. Triangelsidornas azimuter vore bestämda
vid sju punkter, och programmets fordringar i denna del vore alltså
mer än uppfylda. Polhöjden vore uppmätt vid två triangelpunkter inom
norra delen af nätet och sex inom det södra. Inom norra delen af
nätet återstode alltså minst fem polhöjdsbestämningar. Af de två planerade
basmätningarna vore den ena afslutad och den andra förberedd.
Pendelobservationer hade hittills endast kunnat utföras vid en punkt
inom det norra nätet och en inom det södra. Sex dylika observationer
återstode ännu att utföra. Expeditionerna hade dessutom vid arbetets
utförande samlat en rik skörd af iakttagelser, som, ehuru icke absolut
nödvändiga för expeditionernas hufvuduppgift, likväl vore egnade att i

Åttonde hufvudtttein. 361

hög grad öka värdet af sjelfva gradmätningen. Så hade vigtiga topo- [127.]
graliska, geologiska och hydrografiska samt under öfvervintringarna
derjemte meteorologiska och fysikaliska rön gjorts.

Gradmätningen å Spetsbergen kunde i viss mån betraktas såsom en
synnerligen värdig utslutning af den stora rysk-skandinaviska gradmätningen
från Donau till Nordkap, hvilken utfördes under tiden mellan
åren 1816 och 1852. Redan tidigare hade emellertid Sveriges regering
i samverkan med främmande stater gjort sig högt förtjent om företag
af samma art, då på framställning af den franska regeringen Sveriges
konung understödde 1700-talets berömda gradmätning i Lappland, den
nordligaste trakt af jorden, der man på den tiden vågade ifrågasätta
möjligheten af ett sådant precisionsarbete. Liksom sistnämnda nordliga
gradmätning då motsvarades af eu annan samtidig i Peru, eller i eqvatorns
närhet, hvarigenom teorin om jordens afplattning mot polerna omsider
till fullo bekräftades, på samma sätt hade äfven den nu pågående gradmätningen
på Spetsbergen, till hvilken vårt land tagit initiativet, åtföljts
af en genom franska regeringen anordnad revision och utsträckning af
den peruanska gradmätningsbågen. Det syntes derför komitén af många
skäl högst önskligt, att det af Sverige i samband med Ryssland påbörjade
vigtiga företaget, på hvilket redan så mycket arbete och kostnader blifvit
nedlagda, icke måtte uppgifvas utan fortsättas, tills det dermed afsedda
syftet blifvit uppnådt. Komitén hade, oaktadt några officiela meddelanden
ännu ej ingått, all anledning förmoda, att man också från rysk sida
ansåge för en hederssak att ej lemna det påbörjade arbetet ofullbordadt,
och såväl komitén som den för ändamålet tillsatta kejserliga ryska kommissionen
hade enhälligt varit af den åsigt, att arbetena utan uppskof
borde fullföljas redan under 1901 års sommar. För att gradmätningen
under loppet af en sommar skulle kunna afslutas fordrades visserligen
så pass gynsamma förhållanden, att den behöfliga arbetstiden verkligen
kunde tillgodogöras, men då tillfälliga naturhinder icke på förhand kunde
medtagas i beräkningen, hade komitén ansett sig böra till grund för sitt
kostnadsförslag lägga den tid, som under nämnda förutsättning vore för
arbetets slutförande oundgänglig.

O O O

Komitén afslutar sin framställning med eu anhållan, att till Riksdagen
måtte atlåtas nådig proposition om beviljande af medel för gradinätningsarbetets
fullföljande, under förutsättning af fortsatt samverkan
från rysk sida. Kostnaden för Sveriges deltagande i en härför afsedd
sommarexpedition under år 1901 har af komitén enligt det vid framställningen
fogade kostnadsförslag beräknats till 85,000 kronor.

Dih. till Rilced. Prat. IDOL 1 Sami. 1 Afd.

46

362

Åttonde hufvudtiteln.

[127.]

Detta kostnadsförslag innehåller i hufvudsak följande poster:

vetenskaplig personal och handtlangare................................... kr. 18,375

proviant ................................................................................................ » 3,825

kläder och skodon ........................................................................ » 550

utrustning för båtfärder m. m.................................................... » 1,000

reservproviant för ofrivillig öfvervintring .............................. s 8,000

bränsle och lyse för ofrivillig öfvervintring........................... » 500

tyg till vinterkläder för ofrivillig öfvervintring .................. » 500

transporter och frakter .................................................................. » 1,000

oförutsedda utgifter .......................................................... » 5,250

fartyg ................................................................................................... » 36,000

obetäckta utgifter för föregående expeditioner..................... » 5,000

bearbetning af redan gjorda observationer ........................... » 5,000

eller tillhopa kr. 85,000

Vetenskapsakademien, hvars utlåtande öfver komiténs framställning
infordrats, bar öfverlemnat ett af dess ledamöter professorerna D. G.
Lindhagen och B. Hasselberg afgifvet särskildt yttrande med tillkännagifvande
att akademien för sin del gillat och såsom uttryck för sina
egna åsigter i ämnet antagit samma yttrande.

I detta yttrande anfördes, hurusom den omständigheten att synnerligen
ogynsamma naturförhållanden fördröjt de för gradmätningens utförande
erforderliga arbeten, så att de omöjligen kunnat fullbordas inom
den tid, som från början antagits vara möjligt, lätt funne sin förklaring
i betraktande af de vexlande isförhållandena i de arktiska trakterna.
Emellertid hade, trots dessa ogynsamma förhållanden, betydande arbeten
för ändamålet redan hunnit utföras, och det måste derför betraktas
såsom naturligt, att arbetet i sin helhet måste bringas till slut, helst då
man besinnade, med hvilket utomordentligt intresse detsamma blifvit
omfattadt af utlandets sakkunnige vetenskapsmän, så att, bland annat,
franska regeringen funnit sig deraf föranlåten att anordna en revision
och utsträckning af den gradmätning, som mot slutet af förra århundradet
blifvit från fransk sida utförd i Peru, således i eqvatorns närhet,
nästan samtidigt med en från Sveriges sida utförd gradmätning i Lappland.
Dessutom torde det kunna antagas såsom otvifvelaktigt, att från rysk
sida intet hinder komme att möta för fullföljande af det gemensamma
stora företaget. Professorerna Lindhagen och Hasselberg ville derför
på det allra kraftigaste tillstyrka bifall till komiténs framställning.

Åttonde hufvudtiteln. 363

I hvad som sålunda anförts för fortsättande af gradmätningen å
Spetsbergen instämmer jag till fullo, och särskildt skulle jag anse beklagligt,
om detta för vetenskapen betydelsefulla företag, på hvilket
redan nedlagts stora kostnader, af brist på medel icke kunde föras till
ett lyckligt slut. Mot det uppgjorda kostnadsförslaget hat jag ej funnit
anledning till anmärkning.

Enligt hvad chefen för sjöförsvarsdepartementet, med hvilken jag i
denna fråga samrådt, meddelat mig, finnes ej något annat flottan tillhörigt
fartyg att för den nu ifrågasatta expeditionen disponera än kanonbåten
Svensksund, hvilken dock ej visat sig för ändamålet fullt lämplig,
emedan den saknar tillräckligt utrymme för nödiga förråd, till följd
hvaraf man funnit sig nödsakad förhyra särskildt fartyg för att tillgodose
kanonbåtens behof af kol och andra förnödenheter. För expeditionen
torde derför, såsom gradmätningskomitén ifrågasatt, höra förhyras
fartyg, hvaremot, enligt hvad nämnde departementschef jemväl
meddelat, hinder icke torde möta att, för den händelse sådant påfordras,
detta fartyg på gradmätningsexpeditionens bekostnad bemannas med
personal från flottan.

Jag hemställer derför i underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att, under förutsättning af fortfarande samverkan frän
rysk sida, till bestridande af på Sverige belöpande kostnader för fortsättning
af gradmätningen på Spetsbergen bevilja på extra stat för år
1902 ett anslag af 85,000 kronor.

Vid bifall härtill lärer hinder ej förefinnas för Kongl. Maj:t att låta
under år 1901 af tillgängliga medel förskottera ifrågavarande belopp.

Styrelsen för nautisk-meteorologiska byrån har i skrifvelse den 8 september
1900 anfört, att den summa, 2,800 kronor, som på Kongl. Majrts
nådiga framställning för år 1901 af Riksdagen beviljats för underhåll och
tillsyn af de i riket inrättade vattenhöjdinätningsstationerna m. m., vore behöflig
äfven för år 1902, då jemväl borde fortsättas sammanställningen
och bearbetningen af anteckningar öfver registrerade vattenhöjder. För
sistnämnda ändamål har Riksdagen sedan år 1891 hvart annat år beviljat
medel, sista gången till belopp af 1,300 kronor.

I enlighet med styrelsens hemställan tillstyrker jag, att Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1902 anvisa ett anslag
af 4,100 kronor, deraf 2,800 kronor för underhåll och tillsyn af de i riket
inrättade vattenhöjdmätningsstationerna in. m. samt 1,300 kronor till fortsatt
sammanställning och bearbetande af omförmälda anteckningar.

[128.]

Vatlcnhöjdmätuingssfationer

m. m.

[129.]

Utgifning ocf
spridning af
nykterhetsskrifter.

[130.]

Kuranstalten
Sans 8ouci.

364 Åttonde hnfvmltileln.

Med bifall till Kong]. Maj:ts derom fram strida förslag bär Riksdagen
‘på extra stat för hvart och ett af åren från och med 1895 till och med
1901 beviljat ett anslag af 4,000 kronor, att mot redovisningsskyldighet
ställas till svenska nykterhetssällskapets förfogande för utgifning och spridning
af nykterhetsskrifter. Nämnda sällskaps styrelse har nu i skrifvelse
den 22 september 1900, under åberopande af hvad styrelsen i underdånig
skrifvelse den 25 september 1893 anfört rörande behofvet af ett
ärligt understöd af allmänna medel för fullföljandet af den verksamhet,
som enligt sällskapets stadgar åligger detsamma, anhållit om utverkande
hos Riksdagen af anslag för sagda ändamål till enahanda belopp för
år 1902.

Med anledning häraf hemställer jag, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter på extra
stat för år 1902 anvisa ett anslag af 4,000 kronor, att mot redovisningsskyldighet
ställas till svenska nykterhetssällskapets förfogande för
ändamålet.

Efter särskilda framställningar har Riksdagen beviljat för hvart och ett
af åren 1894—1900 ett extra anslag af 2,000 kronor och för år 1901 ett
extra anslag af 3,000 kronor att utgå till understöd åt räddningshemmet
för drinkare vid Sans Souci invid Upsala, numera benämndt kuranstalten
Sans Souci, på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvades lämpliga. De vilkor
för anslagens åtnjutande, som af Kongl. Maj:t i följd häraf vid meddelande
af föreskrift om anslagens utbetalning faststälts, hafva, med någon
modifikation för de fyra sista åren, fatt enahanda innehåll, som återgifvits
i departementschefens anförande till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 14 januari 1895 vid föredragning af då gjord ansökning om
anslag till nämnda anstalt.

1 underdånig skrifvelse den 15 september 1900 har styrelsen för
ifråg avarande kuranstalt anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes allt framgent
och närmast för år 1902 hos Riksdagen begära, att ett anslag af 3,000
kronor måtte för nämnda anstalt beviljas. Enligt hvad styrelsen meddelat,
har anstalten numera utvidgats genom en tillbyggnad, som blifvit af Upsala
stads byggnadsnämnd besigtigad och godkänd. Efter inköp af nya
inventarier in. m. för anstalten samt vidtagande af åtskilliga omändringar
befinner anstalten sig nu i det ordnade skick, att den utan svårighet kan
samtidigt inrymma 12 patienter.

Åt den redogörelse för anstaltens verksamhet under år 1899, som af
anstaltens legitimerade läkare och dess föreståndare afgifvits och finnes
ansökningen bilagd, samt af Ofri ga vid ansökningen fogade handlingar

Åttonde hufvudtiteln.

365

inhemtas: att under nämnda år å anstalten, der vid årets början 6 patienter
varit qvar från år 1898, intagits 12 patienter från olika landskap
och af olika samhällsklasser; att af patienterna 10 under aret utgått och 8
funnits qvar å anstalten vid årets slut; att af de 10 utskrifna 7 återgått
till sina förutvarande verksamhetsområden och enligt vunna upplysningar
skött sig på ett i allo hedrande sätt; att af de återstående tre den ene
efter en kurtid af nära 6 månader, på grund af det störande inflytande
han utöfvade på medpatienterna, afvisats från anstalten, den andre, som
ej funnit sig tilltalad af anordningarna derstädes, fått efter en månads
vistelse å anstalten återvända hem samt den tredje kort efter utskrifningen
återfallit i det gamla begäret; att antalet ansökningar och förfrågningar
om plats å anstalten under år 1899 utgjort 44; samt att, efter det under
året gåfvomedel influtit till belopp af 1,958 kronor 50 öre, tillgångarna
utöfver skulderna den 31 december 1899 utgjorde 3,318 kronor 99 öre.

Medicinalstyrelsen, hvars yttrande i ärendet infordrats, har den 8 oktober
1900 afgifvit underdånigt utlåtande, deri medicinalstyrelsen anfört,
att, då anstalten fullgjort föreskrifna vilkor för åtnjutande af hittills beviljade
anslag samt den förenämnda utvidgningen af anstalten blifvit
verkstäld och anstaltens verksamhet i kampen mot dryckenskapen lemnat
ett ganska godt resultat, medicinalstyrelsen förordade bifall till den af
anstaltens styrelse gjorda framställningen om anslag.

Då ifrågavarande anstalt således fortfarande synes vara förtjent af
enahanda understöd, som på sista tiden kommit densamma till del, tillstyrker
jag i underdånighet, att Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
på extra stat för år 1902 bevilja ett anslag af 3,000 kronor att utgå till
understöd åt kuranstalten Sans Souci invid LTpsala på vilkor, som af Kongl.

Maj:t pröfvas lämpliga.

Sedan på underdåniga ansökningar af styrelsen för Stockholms alko- [131.]
holisthem Kongl. Magt i 1898, 1899 och 1900 års statsverkspropositioner ®toclillolras
föreslagit Riksdagen att bevilja nämnda hem anslag för år 1899 af 1 7,500a U1''’''st''L1"
kronor samt för hvart och ett af åren 1900 och 1901 af 7,500 kronor,
blefvo Kongl. Maj:ts berörda framställningar på det sätt bifallna, att
Riksdagen på extra stat beviljade hemmet för år 1899 ett anslag af

2.000 kronor och för hvart och ett af åren 1900 och 1901 ett anslag af

4.000 kronor, att utgå på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvades lämpliga.

Vid meddelande af nådiga föreskrifter om ifrågavarande anslags utbetalande
täcktes Kongl. Maj:t tillika fastställa de vilkor, som skulle gälla för
anslagens åtnjutande; och voro dessa vilkor följande:

366

Åttonde liufvudtiteln.

.] att hemmets förvaltning handhafves af en i Stockholm befintlig sty relse,

som antager föreståndare för anstalten;

att anstalten står under inseende af Hans Kongl. Höghet Hertigen
af Vestergötland eller, om han anser sig dertill förhindrad, af en
utaf Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län förordnad inspektor; att

de i anstalten intagna sjukas vård öfvervakas af legitimerad
läkare;

samt att till medicinalstyrelsen stäld berättelse med redogörelse för
anstaltens verksamhet under året före utgången af mars månad nästföljande
år af anstaltens styrelse och läkare aflemnas till förste provinsialläkaren
i länet.

Styrelsen för hemmet har i underdånig skrifvelse den 20 september
1900 anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja ett
anslag för år 1902 af 7,500 kronor till understöd åt hemmet; och har
styrelsen till stöd för denna framställning hufvudsakligen aberopat, att de
i en vid skrifvelsen fogad tryckt årsberättelse angående hemmet för år 1899
meddelade uppgifter om antalet af de genom vistelse vid hemmet förbättrade
utgjorde bevis, att stiftelsen vore till gagn för det allmänna, och
att behöfligheten af det begärda statsunderstödet äfven framginge af samma
årsberättelse.

Af nämnda årsberättelse inliemtas bland annat: att vid början af år
1899 funnits å hemmet intagna 10 pensionärer; att under årets lopp intagits
24 och utskrifvits 21, hvadan 13 varit qvar vid årets slut; att från
början af hemmets verksamhet den 1 april 1897 till den 31 december
1899 utskrifvits 36 botade, af hvilka 27 förblifvit nyktra; samt att i följd
af stegrade pris på lifsförnödenheter m. in. utgifterna under år 1899 öfverskjutit
inkomsterna med 1,829 kronor 99 öre.

Efter nådig remiss har medicinalstyrelsen den 8 oktober 1900 afgiivit
underdånigt utlåtande i ärendet och dervid anfört, att de af Kongl.
Maj:t för statsanslagets åtnjutande faststälda vilkor blifvit under året upplysa
samt att, då ifrågavarande anstalt verkade för ett högeligen beaktansvärdt
ändamål, haft att uppvisa många framgångar i sitt ädla sträfvande
och vore i behof af det begärda anslaget för att kunna fortsätta
sin verksamhet, medicinalstyrelsen förordade bifall till den af hemmets
styrelse nu gjorda anhållan.

Med anledning af hvad i denna fråga förekommit och under erinran
hurusom vid 1900 års riksdag Kongl. Maj:ts framställning om ett anslag
å 7,500 kronor till Stockholms alkoholisthem bifölls af Andra kammaren

Åttonde hufvudtiteln.

367

och vid gemensam votering erhöll 170 röster, under det att 186 röster
afgåfvos för ett anslag å 4,000 kronor, tillstyrker jag i underdånighet, att
Kongl,. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1902 bevilja
ett anslag af 7,500 kronor att utgå till understöd åt Stockholms
alkoholisthem på vilkor, som af Kong!. Maj:t pröfvas lämpliga.

Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar har Riks- [132.]
dagen för ett hvart af åren 1900 och 1901 till det af Stockholms lärare- ^yfouket*
sällskap grundade -pedagogiska biblioteket i Stockholm anvisat ett extra anslag i Stockholm,
af 2,500 kronor.

I en till Kongl. Maj:t ingifven, den 29 september 1900 dagtecknad
ansökning, till hvilken direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk
efter nådig remiss tillstyrkt bifall, har styrelsen för biblioteket visat,
att detsamma fortfarande är i stort behof af understöd. På grund häraf
hemställer jag, att Ivongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till nämnda
bibliotek på extra stat jemväl för år 1902 anvisa ett belopp af 2,500
kronor.

Under åberopande af hvad chefen för finansdepartementet till statsråds- [133.]
protokollet öfver finansärenden den 7 januari 1901 anfört i fråga omDyvtidstiiiägg.
beredande åt statens tjensteman och betjente af ett dyrtidstillägg för år
1901 att uppföras i riksstaten för år 1902, hemställer jag, att Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till beredande, i enlighet med de i
nämnda statsrådsprotokoll angifna grunder, af dyrtidstillägg för år 1901
åt en del tjensteman och betjente i ecklesiastikdepartementets afdelning af
Kongl. Maj:ts kansli samt till ecklesiastikdepartementet hörande embetsverk
och kårer på extra stat för år 1902 anvisa såsom förslagsanslag ett
belopp af i afjemnadt tal 826,500 kronor.

Under åberopande af hvad chefen för finansdepartementet till statsråds- [134.]
protokollet öfver finansärenden den 7 januari 1901 anfört i fråga om be-Tillfällig inredande
af tillgång till anvisande åt amanuenser och extra biträden afn''^ ‘ ®nä^B''
tillfälliga ökningar i deras arfvoden, hemställer jag, att Kongl. Maj:t måtte ''nuenäer och
föreslå Riksdagen att till beredande af tillfällig ökning för år i901 tillcxtra bi,r“de“-nedannäinnda belopp i följande å staterna för ecklesiastikdepartementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli och underlydande verk uppförda anslag,
nämligen:

368

Åttonde hufvu dtiteln.

[134.]

å staten för ecklesiastikdepartementets afdelning af
Kongl. Maj:ts kansli:

ordinarie anslaget till amanuenser, «»

vikariatsersättning in. in................... med kronor 1,080: —

» » » riksarkivet samt landsarkivet i Vadstena:

ordinarie anslaget till vikariatsersättning,
arfvoden in. in. vid riksarkivet,
extra anslaget till arfvoden åt extra
ordinarie tjensteman i riksarkivet
och ordinarie anslaget till vikariatsersättning
m. m. vid landsarkivet i

Vadstena..............................................» » 780: —-

kongl. biblioteket:

ordinarie anslaget till vikariatsersättning
m. m............................................ » » 480: —

nationalmuseum:

ordinarie anslaget till vikariatsersättning
m. m. samt extra anslaget till
biträde vid vård och tillhandahållande
af handtecknings- och gravyrsamlingen
in. in............. » » 480: —''

domkapitlen:

extra anslaget för beredande af löneförbättring
åt tjenstemännen vid domkapitlens
expeditioner.......................... » » 557: 40

universitetet i Upsala:

extra anslaget till arfvoden åt extra
ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket
............................................... » » 525: —

* » » universitetet i Lund:

extra anslaget till arfvoden åt extra

biträden vid universitetsbiblioteket » » 375: —

» » » karolinska mediko-kirurgiska institutet:

extra anslagen till arfvode åt en amanuens
vid institutets medicinska poliklinik
å serafimerlasarettet, till arfvode
åt en amanuens vid institutets
oftalmiatriska poliklinik å serafimer -

Åttonde hufvudtiteln.

369

lasarettet, till arfvode åt en amanuens
vid institutets gynekologiska
'' , klinik, till en pediatrisk klinik vid

Kronprinsessan Lovisas vårdansalt
för sjuka barn samt till en poliklinik

för barnsjukdomar i Stockholm ...... med kronor 570: —

å staten för gymnastiska centralinstitutet:

ordinarie anslaget till arfvoden åt extra

lärare......................................................... » » 450: —

	tekniska högskolan: ordinarie anslaget till tillfälliga lärare-biträden och assistenter ............			2,070: —
» » i>	tekniska elementarskolan i Norrköping : ordinarie anslaget till verkstaden, för undervisning och materiel..................		»	270: —
» » »	tekniska elementarskolan i Malmö: ordinarie anslaget till verkstaden, under-visning och materiel ...........................	»		225: —
» » »	tekniska elementarskolan i Örebro: ordinarie anslaget till verkstaden, under-visning och materiel..............................	»		300: —
■» ». »	tekniska elementarskolan i Borås: ordinarie anslaget till verkstaden, under-visning och materiel..............................			270: —
» » »	tekniska skolan i Stockholm: ordinarie anslaget för den extra ordi-narie undervisningen samt extra an-slaget till förstärkning af lärarekraf-terna vid skolan .................................			975: —
» » »	tekniska skolan i Eskilstuna: ordinarie anslaget till extra lärare i åtskilliga ämnen..........................................		»	570: —
>> » »	veterinärinstitutet i Stockholm: ordinarie anslaget till diverse utgifter	»	»	112: 50
» » »	naturhistoriska, riksmuseum: ordinarie anslaget till expenser...........	»		180: —
Bill. till Riksd. Prof. 1901. 1 Sand. 1 Afd.			47

[134.]

[135.]

Ersättning

förskott.

370 Åttonde hufvudtiteln.

å staten för meteorologiska centralanstalten:

reservationsanslaget till arfvode åt
observatörerna vid rikets meteorologiska
stationer samt för räknebiträden,
aflöning åt en vaktmästare

m. m......................................................... med kronor 150: —

» »	» vitterhets-, historie- och antiqvitets-akademien : extra anslaget till arfvoden åt veten-skapligt bildade biträden vid samlin-garnas ordnande in. m......................... »	»	330: —
» »	» musikaliska akademien: ordinarie anslagen till arfvoden för undervisning i konservatoriets andra afdelning till biträdande lärare samt till expenser m. m............................. »	»	1,310: —
» »	» folkskolelärarnespensionsinrättning m. /l. kassor: anslaget till folkskolelärares pensio-nering..................................................... »	»	225: —

på extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af i afjemnadt tal 12,300
kronor.

Vid afgifvande af underdånig berättelse om statsverkets inkomster
nför år 1899 jemte förslag till deras beräknande för år 1902, har statskontoret
till ersättande anmält följande af statskontoret förskjutna medel,
nämligen: V

l:o) för komitén för utredning af frågan om åtgärder för beredande
af lämplig uppfostran åt vanvårdade eller i sedligt afseende försummade
barn:

resekostnadsersättning och traktamente samt arfvoden
till komiténs ordförande och ledamöter enligt nådiga
brefvet den 16 oktober 1896 ............................. kronor 2,301: 50

resekostnadsersättning samt traktamente till landssekreteraren
Bagge enligt nådiga brefvet den 16 oktober
1896, efter afdrag af från andra hufvudtitelns allmänna
besparingar jemlikt nådiga brefvet den 26
januari 1900 godtgjordt belopp, 180 kronor 50 öre, » 440: —

transport kronor 2,741: 50

Åttonde hnfvudtiteln.

371

transport kronor

ersättning till landssekreteraren Bagge för mistade tjenstgöringspenningar
enligt nådiga brefvet den 19 januari
1900 ........................................................................... »

ersättning för mistadt lönetillägg till rektorn vid folkskolelärarinneseminariet
i Kalmar J. Wickbom, som
haft tjenstledighet för fullgörande af uppdraget
såsom ledamot i komitén, äfvensom vikariatsersättningar,
föranledda af denna tjenstledighet, enligt
nådiga brefven den 11 mars 1898 samt den 19

maj och den 24 november 1899 ................................... »

arfvode till tvångsuppfostringskomiténs sekreterare enligt

nådiga brefvet den 27 oktober 1899 .......................... »

kostnad för tryckning af det af komitén afgifna betänkande
n:o II enligt nådiga brefvet den 3 augusti

2,741: 50
421: 96

1,237: 90
2,000: —

3,016: 62

eller tillhopa kronor 9,417: 98

[135.]

2:o) till de personer, som tillkallats att inom ecklesiastikdepartementet
biträda vid utredande af vissa frågor rörande folkskoleväsendet, enligt
nådiga brefven den 6 oktober och den 8 december 1899 samt den 8 och
den 15 juni 1900:

resekostnadsersättning och traktamente samt arfvoden kronor 4,016: 30

ersättning för mistadt lönetillägg åt seminarielärare,
som haft tjenstledighet för fullgörande af uppdraget
att biträda med utredningen, äfvensom vikariats arfvoden,

föranledda af sådan tjenstledighet,............ > 449: 64

till folkskoleinspektören C. R. Sundell såsom ersättning
för utgifter till följd af uppdraget med ofvan berörda

utredning............................................................... » '' 173: 56

för lokal vid de sakkunniges sammanträden under våren

1900.......................................................................................... » 370: 10

eller tillhopa kronor 5,009: 60

3:o) till direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning, enligt
nådiga brefvet den 19 oktober 1900, såsom ersättning för verkställa
utredningar i anledning af ifrågasatt ålderdomsunderstöd åt vissa från
tjensten tidigare afgångne småskolelärare och lärarinnor 493 kronor 40 öre.

372 Åttonde hufmdtiteln.

[135.] Vidare har statskontoret i underdånig skrifvelse den 14 november 1900 —
med anmälan att enligt föreskrift i nådigt bref den 8 februari 1900 statskontoret
förskottsvis af tillgängliga medel utbetalt för tryckning och
häftning samt korrekturläsning af underdåniga utlåtanden och yttranden
öfver utsedde korniterades den 30 april 1898 afgifna betänkande angående
afskaffande eller inskränkande af undervisningsprofven för lärarebefattningar
vid de allmänna läroverken ett sammanlagdt belopp af 869 kronor
25 öre — anhållit, att Kong]. Maj:t täcktes bereda statskontoret ersättning
för de sålunda förskjutna medlen.

Statskontoret bär ytterligare i underdånig skrifvelse den 14 november
1900 anmält, att statskontoret, på grund af nådigt bref den 19 januari
1900, under den 6 februari samma år till extra ordinarie arkitekten hos
öfverintendentsembetet G. Hermansson för uppgörande af ritningar och kostnadsförslag
till ett ifrågasatt nytt folkskolelärarinneseminarium i Landskrona
under förskottstitel anordnat ett belopp af 1,800 kronor; och har statskontoret
hemstält, att ersättning för detta förskott måtte statskontoret
beredas.

Slutligen har statskontoret i underdånig skrifvelse jemväl den 14 november
1900 — med anmälan att enligt föreskrift i nådigt bref den 12 juli
1900 statskontoret till disposition af öfverintendentsembetet under förskottstitel
utanordna! 12,360 kronor 54 öre såsom godtgörelse för bestridda
utgifter för inmurning af en värmeapparat i musikaliska akademiens
byggnad å statens tomt n:o 8 i qvarteret Blasieholmen i Stockholm —
anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes bereda statskontoret ersättning för detta
förskott.

Med hänvisning till hvad i afseende å berörda af öfverintendentsembetet
bestridda utgifter blifvit anfördt i det statsrådsprotokoll öfver
ecklesiastikärenden af den 13 januari 1894, hvilket åtföljde statsverkspropositionen
vid 1894 års riksdag, punkten 55, får jag beträffande ärendets
senare behandling i underdånighet erinra och meddela följande.

Sedan öfverintendentsembetet i skrifvelse den 30 januari 1900 hos
musikaliska akademien gjort förfrågan, hvilka utvägar numera till äfventyrs
stode akademien till buds för att lemna embetet ersättning för det förskotterade
.beloppet, hvars utbetalande vore föranledt af från akademien
påyrkadt sätt för utförande af en byggnadsdetalj vid uppförande af huset,
anförde akademien uti skrifvelse till öfverintendentsembetet den 29 mars
1900: att akademien vidhölle sin i underdåniga skrivelser den 24 november
1881, den 28 maj 1891 och den 31 november 1893 framstälda

♦

Åttonde hufvudtiteln.

373

uppfattning, att akademien icke rättsligen eller billigtvis kunde kännas [loo.]
skyldig att gälda omkostnader, som uppkommit för uppförande af ett
statens hus, hvilket upplåtits till inhysande af ett statens läroverk; att,
hvad anginge öfverintendentsembetets uttalande, att bristen skulle vara
föranledd af från akademien påyrkadt sätt för värmeledningens utförande,
denna uppgift syntes stödja sig på akademiens skrifvelse till embetet den
12 mars 1874, deri akademien såsom sitt eget utlåtande upptagit ett
byggnadskomiterades yttrande af innehåll att komiterade, med afseende å
den omständigheten att akademiens lektionsrum borde ständigt underhållas
vid någorlunda jemn temperatur, hvaremot den stora festivitetssalen endast
kortare tider behöfde uppvärmas, ansåge att detta lättast och ändamålsenligast
kunde ske genom användning af ånga, hvars värme i lektionsrummen
på lämpligt sätt magasinerades i de derför afsedda reservoarerna, men
deremot omedelbarligen användes till uppvärmning af stora salen; att
akademien med hänsyn härtill ville fästa uppmärksamheten derå att akademien
i alla händelser icke varit den myndighet, som egt att i ärendet
fatta beslut; samt att akademiens ekonomiska förhållanden icke nu, mera
än förut, medgåfve beredande af utväg för gäldande af ifrågavarande
förskott.

Med åberopande af akademiens sistberörda uppgift anförde öfverintendentsembetet
derefter i underdånig skrifvelse den 10 april 1900, att
vid det af akademien sålunda omförmälda förhållande och då embetet,
med afseende särskildt fästadt å under året förestående högst betydande
utgifter för vården och underhållet af de kronans egendomar, som stode
under embetets inseende, vore i behof att få berörda förskott ersatt,
samt då aldrig vare sig af Kongl. Maj:t eller af Riksdagen ifrågastälts,
att förskottet skulle, äfven om tillgång dertill förefunnes, alföras å de till
embetets förfogande stälda ordinarie anslagsmedel, embetet föranlätes i
underdånighet hemställa, huruvida icke Kongl. Maj:t täcktes anbefalla
statskontoret att till embetet af under händer varande medel till ersättande
af det utaf embetet med stöd af Kongl. Maj:ts nådiga medgifvande
lemnade förskott för inmurning af värmeapparat i musikaliska akademiens
hus utbetala samma förskotts belopp, 12,360 kronor 54 öre.

Sedan statskontoret uti infordradt underdånigt utlåtande den 25 juni
1900 tillstyrkt bifall till den af öfverintendentsembetet sålunda gjorda
framställningen, anbefalde Kongl. Maj:t genom förutnämnda nådiga bref
den 12 juli 1900 statskontoret att af under händer varande medel till
öfverintendentsembetet under förskottstitel utanordna omförmälda af embetet
förskotterade belopp.

Hår torde äfven böra omnämnas att, enligt hvad musikaliska akade -

374

Åttonde hufvudtiteln.

[135.] mien uti skrifvelse den 29 november 1900 i ett annat ärende meddelat,
akademien af egna medel måst fylla betydande brister såväl å expensanslaget
som å anslaget till arfvoden för undervisning i musikkonservatoriets
andra afdelning till biträdande lärare.

I sammanhang härmed torde det tillåtas mig att anmäla en af marinförvaltningen
gjord underdånig framställning om ersättning för förskotterade
medel.

Såsom jag redan under punkten 127 haft tillfälle erinra, beviljade
1898 års riksdag, med anledning af nådig proposition, anslag till bestridande
af kostnader för en gradmätning å Spetsbergen. 1 afseende härå
anmälde Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1898, att Riksdagen, under
förutsättning att en svensk-rysk gradmätning å Spetsbergen under de
närmaste åren komme till stånd och att ett svenska flottan tillhörigt, för
ändamålet lämpligt fartyg jemte nödigt befäl och manskap stäldes till de
svenska deltagarnes i gradmätningsexpeditionen förfogande, beviljat medel
till bestridande af vissa på Sverige belöpande kostnader för gradmätningen,
och uttalade Riksdagen dervid jemväl, bland annat, att, derest fartyget icke
kunde af flottan kostnadsfritt ställas till expeditionens förfogande, den utgift,
som genom fartygets användande uppkomme, kunde, sedan beloppet
blifvit kändt, till ersättande hos Riksdagen anmälas. I samma skrifvelse
yttrade Riksdagen, att en expedition af ifrågavarande art egentligen vore
främmande för sådana ändamål, som anslaget till flottans öfningar vore
afsedt att fylla.

Sedan Kongl. Maj:t den 6 mars 1899 förordnat chef för och deltagare
i en gradmätningsexpedition, som skulle under samma år afgå till Spetsbergen,
befalde Kongl. Maj:t genom generalorder den 1 april 1899, att
kanonbåten Svensksund skulle rustas för att i början af påföljande maj
månad kunna utgå på omkring fyra och eu half månaders expedition för
att föra den svenska afdelningen af gradmätningsexpeditionen till Spetsbergen;
och genom nådigt bref den 21 april 1899 förordnade Kongl. Maj:t,
att såväl kostnaderna för fartygets assurans, ändring, ut- och afrostning
samt återställande i dess dåvarande skick, som ock alla öfriga af expeditionen
föranledda kostnader skulle af marinförvaltningen med omhänderhafvande
medel bestridas och framdeles till ersättande anmälas, dervid
borde lemnas särskild uppgift å de kostnader, som vore af sådan natur,
att de vid annan expedition med ett flottans fartyg bort bestridas från
anslaget till flottans öfningar.

Dessförinnan hade -— med föranledande af en skrifvelse från särskilda
af den i nåder tillsatta komité för gradmätning å Spetsbergen utsedde

Åttonde hufvudtiteln.

375

delegerade och enär ifrågasatt blifvit att från flottan uttaga besättningen [135.]
å ett för ifrågavarande gradmätningsexpedition afsedt ishafsfartyg, benämndt
Antarctic — åt marinförvaltningen uppdragits att gå i författning om begärd
undersökning af nämnda fartyg; hvarefter marinförvaltningen, som
sedermera inkommit med förslag angående godtgörande af kostnaden för
samma undersökning, genom nådigt bref den 9 juni 1899 anbefaldes att
framdeles anmäla denna kostnad i sammanhang med öfriga kostnader för
gradmätningsexpeditionen till Spetsbergen.

Efter kanonbåten Svensksunds återkomst från ifrågavarande expedition
inkom fartygets chef med en underdånig framställning, deri han
dels på grund af den med hänsyn till expeditionens säregna beskaffenhet
och möjligheten af en öfvervintring för besättningen nödvändiggjorda
ekipering, dels ock enär den större risk, hvarför besättningen under en
expedition sådan som denna mer än under vanliga expeditioner vore utsatt,
äfvensom tvånget att sommartiden lefva bland snö och is syntes
böra berättiga till något större förmåner än de vanliga, anhöll om någon
ekiperingshjelp och gratifikation åt fartygets befäl, underbefäl och manskap;
och fann Kong!. Maj:t enligt nådigt bref den 15 december 1899
godt medgifva, att åt det till deltagande i merberörda expedition kommenderade
befäl, underbefäl och manskap finge såsom ekiperingshjelp och
gratifikation utbetalas följande belopp, nämligen: till en hvar af 3 befäl
200 kronor, till en hvar af 4 underbefäl 100 kronor, till en hvar af 2
underofficerskorpraler 50 kronor samt till en hvar af 25 man gemenskap
25 kronor, hvarjemte föreskrefs, att kostnaden härför, tillhopa 1,725 kronor,
skulle af marinförvaltningen med omhänderhafvande medel bestridas och
framdeles till ersättande anmälas i sammanhang med öfriga af ifrågavarande
fartygsexpedition föranledda utgifter.

Nu har marinförvaltningen, till fullgörande af hvad, på sätt nyss anförts,
blifvit embctsverket anbefaldt, uti underdånig skrifvelse af den 28
september 1900 öfverleinnat uppgift å samtliga kostnader för nyssnämnda
expedition, hvilken handling upptager utbetalningar dels på grund af
nådiga brefvet den 21 april 1899 till belopp af 44,945 kronor 47 öre,
hvaraf 9,016 kronor 92 öre proviantkostnad, dels för undersökning af
ishafsfartyget Antarctic att på grund af nådiga brefvet den 9 juni 1899
anmälas i sammanhang med kostnaderna för expeditionen 707 kronor 32
öre och dels på grund af nådiga brefvet den 15 december 1899 till
gratifikationer 1,725 kronor eller sammanlagdt 47,377 kronor 79 öre, af
hvilket belopp 32,816 kronor 5 öre skolat vid annan expedition med ett
flottans fartyg bestridas af femte hufvudtitelns anslag till flottans öfningar;

376

Åttonde hutVudtiteln.

L135.] hemställande marinförvaltningen, att ersättning måtte beredas för hela
den från nämnda hufvudtitel sålunda bestridda utgiften.

Chefen för sjöförsvarsdepartementet har, med anmälan häi’Oin, tillkännagifvit,
att den till 9,016 kronor 92 öre uppgående proviantkostnaden
syntes honom kunna utgå från ordinarie anslag under femte hufvudtiteln.
Efter afdrag af detta belopp, 9,016 kronor 92 öre, utgöra de af
marinförvaltningen förskotterade medel, om hvilkas ersättande nu är fråga,
38,360 kronor 87 öre.

Jag hemställer, att Kongl. Maj:t täcktes för återgäldande af de utaf
mig nu omförmälda förskott — 9,417 kronor 98 öre, 5,009 kronor 60
öre, 493 kronor 40 öre, 869 kronor 25 öre, 1,800 kronor, 12,360 kronor
54 öre och 38,360 kronor 87 öre eller sammanlagd! 68,311 kronor 64
öre — af Riksdagen äska ett extra anslag för år 1902, hvilket, till undvikande
af öretal i riksstaten, torde böra bestämmas till 68,312 kronor.

Hvad föredragande departementschefen i ofvanberörda
hänseenden hemstält och föreslagit behagade
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten, på tillstyrkan
af statsrådets öfrige ledamöter, i nåder gilla, med
befallning tillika, att utdrag af detta protokoll skulle
till finansdepartementet öfverlemnas till ledning vid författandet
af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen
angående statsverkets tillstånd och behof.

Ex protocollo:

C. E. Blom.

Stockholm, Ivar Heeggstriime boktryckeri A. B., 1901.

Niond» hufvudtrteln.

I

Nionde hufvudtiteln,

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Sans
Kongl. Höghet Kronprinsen-Begenten i Statsrådet å
Stockholms slott den 11 januari 1901.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn, l

Odelbérg och

Husberg.

l:o.

Departementschefen, statsrådet Odelberg, anhöll i underdånighet
att få underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om reglerandet
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel samt yttrade härvid
beträffande anslagstitlarna:

Bih. till Riksd. Prat. 1901. 1 Sami. 1 Afd.

1

2

Nionde hnfvndtiteln.

ri-3

Höjning i anslaget
till
undervisningsanstalter
för
jordbruk och
landtmannanäringar.

Ordinarie anslag.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

Det under denna anslagstitel uti riksstaten uppförda anslag å
190,400 kronor omfattar dels ett förslagsanslag å 15,000 kronor till
understöd åt landtmannaskolor, dels såsom bestämdt anslag 175,400
kronor.

Af det bestämda anslaget utgå följande ständiga anvisningar, till
nedannämnda belopp, nemligen:

till Alnarps landtbruksinstitut ...................................... kronor

„ Ultuna landtbruksinstitut ..........................................

„ lägre landtbruksskolor .............................................

„ aflöning åt två instruktörer, den ene i boskapsskötsel
och den andre i mejerihushållning,

tillhopa ...................................................................

» mejerielevers undervisande vid enskilda mejerier
„ stipendier åt personer, som vid enskilda mejerier
genomgå fullständig lärokurs i mejerihand tering

............................................''...........................

„ understöd åt personer, som egna sig åt landtbrukets
vetenskapliga eller praktiska studerande
.......................................................

rf

5?

29,400

20,000

88,000

4,000:

9,000:

3,000:

, 6,000: —
eller tillhopa kronor 159,400: —
följd af år från

12,000: —

Derjemte har årligen under en
samma anslag anvisats
till landtmannaskolor0) ett belopp af

summa kronor 171,400:
till hvilket sistnämnda belopp de årliga anvisningarna från anslaget
sålunda för närvarande uppgå.

Till Kongl. Maj:ts disposition återstår derefter alltså ett belopp af
4,000 kronor.

Jag har nu för afsigt att föreslå Kongl. Maj:t att hos Riksdagen
åska en förhöjning i detta anslag.

*) I län, der lägre landtbruksskolor ej finnas. Se nådiga kungörelsen den 13 juli 1887.

Nionde hufvudtiteln.

3

I sammanhang härmed torde det emellertid tillåtas mig att jemväl
upptaga fråga om ökning af ett annat ordinarie anslag, nemligen
det under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar»
uppförda anslag å 140,500 kronor.

Dessa frågor äro nemligen nära förbundna med hvarandra och de
omständigheter, som nödvändiggöra anslagsförhöjningarna, äro i båda
fallen väsentligen desamma.

Af anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar
utgå följande ständiga anvisningar, till nedannämnda belopp,
nemligen:

till understöd åt svenska trädgårdsföreningens elevskola
i Stockholm........................................................ kronor

„ landtbruksakademien, såsom bidrag till aflöningar

t ........................................................................*....... J5

„ aflöning åt en undervisare i fårskötsel och ullkultur.
.......................................................................... \

„ denne undervisares resor, förslagsvis beräknade till „

„ statens entomologiska anstalt .................................... „

„ premiering af nötboskap............................................... „

4,000: —
31,100: —

2,000

1,200

6,500

75,000

eller tillhopa kronor 119,800: —

Af detta anslag har derjemte under en följd af år anvisats anslag
till smörprofningar i Malmö och Göteborg, de senaste
åren utgående med ....................................... kronor

såsom ytterligare anslag till mejerielevers undervisande
vid enskilda mejerier ................................

till experiment vid landtbruksakademiens experimentalfält,
utöfver akademiens ordinarie anslag,

3,000 kronor, för samma ändamål........................

„ underhåll och inköp af materiel m. m. vid
akademiens växtfysiologiska anstalt....................

kronor	15,000: —
11	2,000: —
11	1,500: —
11	1,500: —

hvadan alltså........................................................................ kronor 139,800: —

utgör summan af de årliga anvisningarna på anslaget. Af detta återstå
derefter sålunda allenast 700 kronor att disponera för andra ändamål.

Båda de ifrågavarande anslagen hafva intill innevarande år varit
i riksstaten upptagna bland sjette hufvudtitelns anslag till jordbruket,
handeln och näringarna; och hafva de å samtliga under denna rubrik
uppförda anslag uppkomna öfverskott ingått till en gemensam besparingsfond.

Såväl från denna besparingsfond som från sjette hufvudtitelns

4 Nionde hufvudtiteln.

allmänna besparingar hafva under en följd af år medel anvisats till
betäckande af utgifter, för hvilka ofvannämnda två anslag, derest de
dertill lemna! tillgång, lämpligen kunnat användas.

Sålunda hafva från besparingarna å anslagen till jordbruket, handeln
och näringarna anvisats följande årligen återkommande poster, nemligen

till en mejeriskola i Norrbottens län.............................. kronor 3,000: —

„ bidrag för utgifvande af geologiska föreningens

handlingar....................................................................... „ 750

„ bidrag för utgifvande af svensk veterinärtidskrift

(förut 800, nu 1,000 kronor) .............................. „ 1,000

,, utgifvande af landtbruksakademiens handlingar

och tidskrift .................................................................. „ 2,000

„ Sveriges utsädesförening ....................t..................... „ 18,000

„ entomologiska föreningen °)...................................... „ 500

eller tillhopa kronor 25,250
Från sjette hufvudtitelns allmänna besparingar hafva utgått:

till täflings- och afvelspris vid kapplöpningar........... kronor 3,000

anande af en del af lägenheten Frescati å Djurgården
för statens entomologiska anstalt ............ „ 450

mejeriskola vid Åtvidaberg .................................... „ 2,000

eller tillhopa kronor 5,450: —

Sammanlagda beloppen af dessa utgifter uppgå sålunda till icke
mindre än 30,700 kronor.

Med hänsyn tagen till de särskilda ändamål, för hvilka dessa
belopp anvisats, skulle af dem lämpligen hafva kunnat utgå från anslaget
till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar
anslagen till mejeriskoloma i Norrbottens län och vid Åtvidaberg om
tillhopa 5,000 kronor och från anslaget till befrämjande i allmänhet
af jordbruk och landtmannanäringar samtliga öfriga anslag om tillhopa

25,700 kronor.

Vid jordbruksdepartementets tillkomst hade anslagen för år 1900
till ifrågavarande ändamål redan på civildepartementets föredragning
anvisats att utgå på sätt här ofvan sägs, med undantag allenast af anslaget
till mejeriskolan i Norrbottens län, som ännu återstod oanvisadt.

Då samtliga dessa anslagsposter äro årligen återkommande och
afse att fylla redan erkända behof, har det naturligen icke kunnat
ifrågakomma annat, än att jemväl efter jordbruksdepartementets inrättande
medel måst för ändamålen beredas; och har, då förenämnda *)

*) Dessutom 500 kronor från sjunde hufvudtiteln.

Nionde hufvudtiteln.

5

besparingsfond af anledning, som här nedan angifves, icke kunnat anlitas,
annan utväg härvid icke funnits att tillgå än att, i den mån sjette
hufvudtitelns allmänna besparingar icke kunnat tagas i anspråk, statskontoret
undfått nådig befallning att medlen förskjuta mot framdeles
skeende ersättning.

De bland ofvannämnda poster, hvilka statskontoret sålunda anbefalts
att förskottsvis utgifva, äro:
till mejeriskola i Norrbottens län för hvartdera af

åren 1900 och 1901 ........................... kronor 3,000: —

„ „ vid Åtvidaberg för år 1901............... „ 2,000: —

„ Sveriges utsädesförening för år 1901.................... „ 18,000: —

„ utgifvande af landtbruksakademiens handlingar

och tidskrift för år 1901 ....................................,.... „ 2,000: —

„ entomologiska föreningen för år 1901 ............... „ 1,000: —

summa kronor 26,000: —

För år 1901 hafva dessutom från sjette hufvudtitelns allmänna
besparingar anvisats bidrag till svensk veterinärtidskrift samt anslag
till arrendet af en del af lägenheten Frescati, tillhopa 1,450 kronor.

Flertalet, och särskildt alla mera betydande, utgifter af tillfällig
art hafva under år 1900 kunnat utgå från sjette och sjunde hufvudtitlarnas
allmänna besparingar. Till följd häraf har af det till extra
utgifter för jordbruksdepartementet för samma år afsedda belopp,

7,500 kronor, icke mera än 3,400 kronor behöft tagas i anspråk för
fyllande af tillfälliga behof; och har Kongl. Maj:t derför kunnat genom
beslut den 31 december 1900 af samma belopp anvisa 4,000 kronor
till betäckande af vissa af ofvannämnda förskottsposter.

Under förutsättning, att förevarande två ordinarie anslag blifva
uti riksstaten för år 1902 uppförda med de förhöjda belopp, jag här
nedan föreslår, skulle några afsevärda ytterligare förskott för ofvan
omförmälda ändamål icke behöfva ifrågakomma.

Att emellertid, utan anslagens förhöjning, från de till jordbruksdepartementets
förfogande varande medel bereda tillgång till betäckande
af ofvan uppräknade stadigvarande utgifter, är icke tänkbart.

Visserligen finnes å nionde hufvudtiteln uppfördt ett anslag till extra
utgifter å 10,000 kronor, och från ett eller annat af hufvudtitelns bestämda
anslag torde väl äfven mindre öfverskott komma att tillföras hufvudtitelns
allmänna besparingar, men å andra sidan äro jemväl att emotse
betydande utgifter af dels tillfällig art och dels, ehuru mera stadigvarande,
sådan beskaffenhet att de företrädesvis lämpa sig att gäldas
med tillgångar af nyss antydda slag.

6

Nionde hufvudtiteln.

Jag torde i detta afseende endast behöfva omnämna, hurusom
under treårsperioden 1897—1899 till betäckande af dylika utgifter,
Indika det, med hänsyn till de med dem afsedda ändamål, skulle tillkommit
jordbruksdepartementet att bestrida, derest detsamma under
nämnda år varit i verksamhet, från sjette och sjunde hufvudtitlarnas
extra utgiftsmedel och allmänna besparingar samt besparingar å sjette
hufvudtitelns anslag till jordbruket, handeln och näringarna utanordnats
i medeltal tillhopa omkring 30,500 kronor för att lätt skall inses, att
hvarken från nionde hufvudtitelns extra utgiftsmedel eller från möjligen
uppkommande allmänna besparingar å denna hufvudtitel några bidrag
kunna påräknas till betäckande af vare sig de utaf statskontoret redan
förskjutna belopp eller de för samma ändamål under detta år eller
framdeles uppkommande utgifter.

Jag tillåter mig härvid erinra, att Riksdagen uti sin skrifvelse
den 20 mars 1900, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
anslag till jordbruksdepartementet, anfört, hurusom Riksdagen förestälde
sig att, derest vid 1900 års utgång besparingar komme att förefinnas
å anslagen till jordbruket, handeln och näringarna, dessa till så stor
del som möjligt borde ställas till jordbruksdepartementets förfogande,
och motsåge, att Kongl. Maj:t till nu instundande Riksdag inkomme
med förslag angående sådana besparingars användande i den mån de
ansåges böra från civildepartementets hufvudtitel till annan hufvudtitel
öfverföras. Af chefen för civildepartementet har jag emellertid inhemtat,
att frågan om möjligen befintliga dylika besparingars öfverföring ännu
icke kan göras till föremål för pröfning, men att med all sannolikhet
något afsevärdt belopp härigenom i allt fall icke kan blifva stäldt till
jordbruksdepartementets förfogande.

Med afseende å det sålunda anförda och då, såsom jag redan förut
framhållit, samtliga ofvan uppräknade med besparingar å sjette hufvudtiteln
förut bestridda utgifter å tillhopa 30,700 kronor äro af stadigvarande
natur samt synas böra gäldas, en del af anslaget till undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar och andra åter af anslaget
till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar, anser
jag oundgängligen nödigt, att dessa båda anslag höjas.

Vid bestämmandet af dessa höjningars belopp anser jag emellertid
hänsyn böra tagas icke allenast till den oafvisliga nödvändigheten
af att de redan godkända anslagsbehofven blifva fylda, utan jemväl till
de nya kraf, som med säkerhet äro att på ifrågavarande områden förvänta.

Hvad särskildt anslaget till undervisningsanstalter för jordbruk
och landtmannanäringar angår, är redan på Kongl. Maj:ts pröfning be -

Nionde hufvudtiteln.

7

roende en framställning, som, i händelse densamma bifalles, föranleder
en utgift, hvilken bör utgå af detta anslag.

Uti en till landtbruksstyrelsen stäld skrift har nemligen statens
instruktör i boskapsskötsel anfört: att för det arbete, som för närvarande
påginge inom landet med syfte att höja nötkreatursbesättningarnas jemnhet
och afkastningsförmåga, det vore af synnerlig vigt, att mjölken från
de enskilda korna undersöktes med hänsyn till dess qvantitet och fetthalt;
att en grundlig kännedom om kornas egenskaper i detta afseende
vore nödvändig för ordnandet af afveln och bildandet af rikt afkastande
kreatursstammar samt för lämpandet på ett ekonomiskt sätt af utfodringen
efter djurens afkastning; att för sådant ändamål såväl i Danmark
som inom vårt land föreningar bildats för underlättande och ordnande
af sagda undersökningar och att desamma under den korta tid, de varit
verksamma, redan visat sig i hög grad gagnande för det ändamål, de afsåge
att tillgodose; att, för att dylika kontrollföreningar skulle kunna ega framgång,
det likväl vore nödvändigt, att tillgång funnes på personer, som vore
kunniga dels i mjölkundersökningar och dels i uppgörandet af derpå
grundade beräkningar, som erfordrades till ledning för djuregarne vid
afvel och utfodring; att af sådan anledning lämpligt vore, att åtgärder
vidtoges för anordnande af utbildningskurser för dylika personer, så
kallade kontrollassistenter; och har instruktören, med erinran att åtgärder
vidtagits i Skåne för tillgodoseende af behofvet af kontrollassistenter
för nämnda landsdel, men att dessa åtgärder icke kunde
anses tillräckliga att fylla behofvet af sådana personer ens i södra
delen af landet, än mindre för norra och mellersta delen deraf, der tillfälle
till utbildning af dylika assistenter fullständigt saknades, på grund
häraf hemstält, att landtbruksstyrelsen måtte vidtaga åtgärder för att
det behof af kontrollassistenter, som inom landet förefunnes, måtte
blifva fyldt.

Med underdånig skrifvelse den 19 november 1900 har landtbruksstyrelsen
till Kong]. Maj:t öfverlemnat berörda skrift jemte af styrelsen
i anledning af densamma från hushållningssällskapens år 1899 samlade
ombud inhemtadt yttrande, deruti ombuden, under framhållande, bland
annat, att omförmälda kontrollföreningar visat sig medföra synnerligen
gagnande resultat i det af instruktören angifna afseende, specielt för
de mindre jordbrukarne, att stor brist för närvarande rådde på personer,
lämpliga att såsom kontrollassistenter biträda föreningarna, samt att
staten, som i allmänhet bekostade undervisningsväsendet i riket, derför
äfven borde sörja för afhjelpande! af det hinder för denna gagneliga
föreningsverksamhets utveckling, som läge i bristen på ordentligt ut -

8

Nionde hufvudtiteln.

bildade assistenter, tillstyrkt åtgärders vidtagande för anordnande af
utbildningskurser för kontrollassistenter till biträde åt inom landet bildade
kontrollföreningar af ofvan angifna art.

För egen del har landtbruksstyrelsen i detta ämne anfört hufvudsakligen.

De allmänna ekonomiska förhållanden, under hvilka det svenska
landtbruket liksom landtbruket i öfriga länder för närvarande arbetade,
manade till iakttagandet af den största noggranhet vid tillgodogörandet
af landtbrukets produktiva krafter. Oaktadt kraftiga åtgärder vidtagits
till höjande af boskapsskötseln inom vårt land, lemnade den ännu i allmänhet
icke det utbyte, som under ett mera ekonomiskt bedrifvande af
densamma skulle vara fallet, hvilket till stor del syntes bero på bristande
kännedom hos ladugårdsinnehafvarne om de olika djurens förmåga att
betala utfodringen. Kontrollföreningarnas ändamål vore att fylla denna
brist, i det att de genom noggrant iakttagande af kornas mjölkafkastning
under en viss utfodring sökte närmare lära känna deras produktionsförmåga
och derigenom möjliggöra icke blott ett ekonomiskt anordnande
af utfodringen utan äfven ett framgångsrikt förädlingsarbete
inom koladugården. Hufvuduppgifterna för dessa föreningar blefve sålunda
dels att genom antecknandet och beräknandet af de använda
fodermedlen samt kvantiteten och fetthalten hos den producerade mjölken
utröna de olika kornas egeuskaper att tillgodogöra sig fodermedlen,
hvilket tydligen måste vara af största betydelse för vinnandet af ett ekonomiskt
gynsamt resultat af ladugårdsskötsel!!, eller att med andra ord bedöma
djurens värde såsom bruksdjur, dels ock att genom utrönande af djurens
dika mjölkegenskaper i afseende å såväl mjölkens qvantitet som
fetthalt erhålla en bestämd ledning vid afvelsarbetet, så att till afvelsdjur
utsåges endast de kor, som i detta afseende egde de bästa egenskaperna.

Kontrollföreningarnas organisation vore ganska enkel. Föreningarna
bildades vanligen på vissa år och utgjorde en öfverenskommelse mellan
föreningsmedlemmarna att ställa sina ladugårdar under kontroll samt
låta å vissa återkommande tider kontrollera mjölken efter hvarje mjölkande
ko samt anteckna den utfodring, som vid tillfället egde rum.
Härför anstälde hvarje förening en assistent, som verkstälde profmjölkning,
uttoge och undersökte prof af hvarje kos mjölk, förde noggranna
räkenskaper öfver de olika kornas mjölk och smörutbyte och öfver det
i ladugården använda fodret samt utarbetade öfversigt öfver samtliga
besättningarnas och de särskilda kornas inbördes förhållande uti ifrågavarande
afseenden, så att med ledning deraf skulle kunna utväljas de

Nionde liafrndtiteln.

9

kor, som hade ett så stort afvelsvärde, att de kunde antagas verka förädlande
och förbättrande på afveln i stort sedt.

Efter att härpå hafva lemnat en kort redogörelse angående kontrollföreningsverksamheten
i Danmark, anför landtbruksstyrelsen vidare.

Hvad anginge bildandet af kontrollföreningar inom vårt eget
land, så hade den första föreningen uppstått i Skåne år 1898 och benämndes
Hvilans kontrollförening. Såvidt landtbruksstyrelsen hade sig
bekant, funnes för närvarande inom Sverige tillhopa 29 dylika föreningar,
hvarjemte enligt landtbruksstyrelsen tillhandakommen upplysning
5 ytterligare föreningar vore under bildning.

Då nu instruktören i boskapsskötsel vitsordat, att brist inom landet
rådde på personer, lämpliga att såsom kontrollassistenter biträda
föreningarna, men kontrollföreningarna utan tillgång på dylika assistenter
icke vore i stånd att på ett nöjaktigt sätt uppfylla sitt ändamål,
syntes åtgärder från statens sida böra vidtagas för afhjelpandet af det
behof, som sålunda yppat sig. För närvarande funnes en kurs för sådant
ändamål anordnad vid Hvilans landtmannaskola i Malmöhus län.
Denna skola, som vore belägen inom området för Hvilans kontrollförening
och hvars lärare vore ledare för samma förening, vore sålunda
synnerligen egnad att lemna undervisning i ofvan sagda hänseenden.
Med understöd af Malmöhus läns hushållningssällskap hade
år 1899 vid ifrågavarande landtmannaskola anordnats en kurs för utbildande
af kontrollassistenter. Äfven under år 1900 hade länets hushållningssällskap
beviljat ett liknande anslag för samma ändamål, och
hade under året tvenne kurser hållits.

Då de kurser, som sålunda anordnats vid Hvilans landtmannaskola,
på intet vis syntes kunna tillgodose hela landets behof af kontrollassistenter,
ansåge sig landtbruksstyrelsen böra hänvända sig till
Kongl. Maj:t för utverkande af medel för anordnande af kurser inom
olika delar af landet för utbildande af kontrollassistenter. Kurserna
borde enligt landtbruksstyrelsens åsigt förläggas till platser, hvarest
tillfälle funnes till undervisning genom skicklige lärare uti de ämnen, i
hvilka det vore af vigt för eleverna att inhemta kunskaper, och som
vore belägna inom området för någon kontrollförening. För att deltaga
i kursen borde sökande hafva genomgått landtmanna- eller landtbruksskola
eller styrka sig hafva motsvarande kunskaper. Kurserna borde
fortgå under minst fyra veckor; och borde eleverna erhålla kostnadsfri
undervisning, men sjelfva hålla sig med kost och husrum. Undervisningen
borde omfatta nötboskapsafvel, utfodringslära, fettiindersökning,
Bih. till Riksd. Vrot. Viol. 1 Sami. 1 Afd. 2

10

Nionde hufvudtiteln.

kontroll!}okföring samt inöfvande af de arbeten, som tillkomme kontrollassistenterna.

Hvad anordnandet af ifrågavarande kurser beträffade, så syntes
detta böra ske genom landtbruksstyrelsens försorg på det sätt, att styrelsen
med vederbörande vid såsom lämpliga ansedda landtmanna- eller
landtbruksskolor eller andra anstalter träffade öfverenskommelse om
mottagandet i och för undervisning enligt af landtbruksstyrelsen här
ofvan angifven plan af visst antal elever för utbildning till kontrollassistenter.
För hvarje kurs borde af statsmedel erläggas dels ett visst
bestämdt belopp, som enligt landtbruksstyrelsens beräkning lämpligen
kunde utgöra 300 kronor, dels ock en afgift af 20 kronor för hvarje
elev, som komme att deltaga i kursen. Huru stort antal assistenter,
som kunde behöfva utbildas, vore gifvetvis beroende på den utveckling,
kontrollföreningsväsendet kunde inom vårt land erhålla, och derpå berodde
sålunda äfven, huru många kurser af ifrågavarande beskaffenhet
kunde behöfva anordnas. Om emellertid 1,000 kronor af statsmedel
anvisades och det finge bero på omständigheterna samt öfverenskommelse
i förevarande afseende med vederbörande inom orterna, huru
många kurser skulle anordnas och elever vid desamma antagas, skulle
med ett sådant belopp som det antydda i hvarje händelse ett ganska
afsevärdt och för närvarande tillräckligt antal duglige kontrollassistenter
kunna utbildas till gagn för kontrollföreningarna och dermed för
svenska boskapsskötseln.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har landtbruksstyrelsen
hemstält, att Kongl. Magt måtte ställa till styrelsens förfogande ett
belopp af ett tusen kronor för anordnande enligt ofvan angifna plan af
undervisningskurser för utbildande af kontrollassistenter samt bemyndiga
styrelsen att angående samma kurser i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med sagda plan meddela erforderliga föreskrifter.

Den af landtbruksstyrelsen sålunda gjorda framställning synes
mig väl värd att vinna nådigt bifall och skulle jag ingalunda tvekat
att tillstyrka Kongl. Maj:t att till styrelsens förfogande ställa det sålunda
begärda beloppet, derest jag icke ansett olämpligt att, med de penningemedel,
som nu stå jordbruksdepartementet till förfogande, förorda nya
utgifter af den stadigvarande art, hvarom här uppenbarligen skulle
blifva fråga.

Vid beräknande af den förhöjning uti anslaget till undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar, hvarom jag anser framställning
till Riksdagen böra göras, finner jag emellertid hänsyn böra
tagas till att för omförmälda ändamål erfordras ett belopp af 1,000 kronor.

Nionde hufvudtiteln.

11

Härjemte liar jag anledning antaga, att inom den närmaste framtiden
fråga kommer att uppstå om statsmedels beviljande för undervisning
i trädgårdsskötsel; och finner jag högst beklagligt, om jag skulle
nödgas att med anledning af brist på medel afstyrka understöd för
detta, enligt mitt förmenande, synnerligen vigtiga ändamål.

Likaledes förutser jag, att med mejerihandteringens nuvarande
utveckling i landet ytterligare åtgärder för undervisningen på detta
område komma att snart erfordras.

Att, sedan statsmakterna visat sitt intresse för jordbruket och
dess binäringar genom inrättandet af ett särskild! jordbruksdepartement,
anspråken på åtgärder till främjande af jordbruket och landtmannanäringarna
jemväl komma att stegras, derom lärer tvifvel icke kunna
råda. Utan'' att Kongl. Maj:t till sin disposition har nödiga medel till
dylika åtgärders vidtagande i de fall, der sådana finnas erforderliga,
torde emellertid jordbruksdepartementet icke kunna komma att behörigen
fylla sin uppgift.

Vid de förhöjningar, som å nu ifrågavarande två anslag böra ske,
är derför ock angeläget, att förhöjningarna tillmätas så, att åtminstone
något belopp må finnas till Kongl. Maj:ts disposition, för att möta kommande
kraf.

Beräknande att från anslaget till undervisningsanstalter för jordbruk
och landtmannanäringar böra för framtiden utgå dels anslagen
till mejeriskolor i Norrbottens län och vid Åtvidaberg, tillhopa 5,000
kronor, dels det nu från anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk
och landtmannanäringar utgående anslag å 2,000 kronor till mejerielevers
undervisande vid enskilda mejerier, dels ock ett bidrag af 1,000
kronor för utbildande af kontrollassistenter, skulle, då, såsom ofvan
visats, endast 4,000 kronor finnas å anslaget disponibla, en ovilkorlig
ökning i detsamma af 4,000 kronor nu erfordras. Då emellertid härutöfver
ett belopp af minst 5,000 kronor synes mig böra stå till Kong].
Maj:ts disposition, anser jag ökningen i detta anslag lämpligen böra
bestämmas till 9,600 kronor, hvarigenom det bestämda anslaget under
förevarande anslagstitel skulle komma att uppgå till 185,000 kronor
och denna anslagstitel i sin helhet till 200,000 kronor.

Å anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar
kan, såsom ofvan sagts, anses disponibla allenast 700 kronor,
under det de utgifter, som måste bestridas, med beräknande af ett anslag
till entomologiska föreningen å 1,000 kronor, uppgå till 26,200
kronor.

Mod frånräknande af nyssnämnda 2,000 kronor till mejerielevers

12

Nionde hufvudtiteln.

[2-]

Höjning i
anslaget till
befrämjande i
allmänhet af
jordbruk och
landtmannanäringar.

[3.]

Höjning af
läns ve terinärernes

aflöning.

undervisande vid enskilda mejerier, skulle för fyllande af redan godkända
anslagsbehof sålunda erfordras eu höjning" i detta anslag" af

23,500 kronor.

Härutöfver bör emellertid, såsom ofvan framhållits, med hänsyn
dertill att man måste vara beredd att kunna möta de nya kraf, som
otvifvelaktigt äro att förvänta, något belopp finnas till Kongl. Maj:ts
disposition; och anser jag att, då af stor vigt är, att detta belopp ej
bestämmes alltför lågt, härför ingalunda vore för mycket att beräkna

12,000 till 15,000 kronor. Höjningen i anslaget skulle i sådant fall
blifva 35,500 å 38,500 kronor. Jag anser mig emellertid kunna för
närvarande inskränka mig att föreslå en höjning till belopp af 34,500
kronor, hvarigenom anslagets belopp kommer att uppgå till 175,000
kronor. Till frågan härom torde jag emellertid få här nedan återkomma.

Under denna punkt tillstyrker jag alltså, att Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen

att det under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk
och landtmannanäringar» ingående bestämda anslag å 175,400 kronor
må höjas till 185,000 kronor, eller med 9,600 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, anslagstiteln »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar» (deraf ett förslagsanslag
å 15,000 kronor till understöd åt landtmannaskolor) att höjas från
190,400 kronor till 200,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

Under åberopande af hvad jag under punkt 1 anfört, tillåter jag
mig hemställa, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att det under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af jordbruk
och landtmannanäringar» uppförda anslag må höjas från 140,500 kronor
till 175,000 kronor eller med 34,500 kronor.

Länsveterinärer och veterinärstipendiater.

Med det under denna anslagstitel uppförda anslag bestridas, bland
annat, aflöningarna till de inom landet anstälde 32 länsveterinärer; och
åtnjuter en hvar af desse tjenstemän, såsom lön, 1,500 kronor.

I afseende å länsveterinärernes pensionsrätt finnas icke några sär -

Nionde hufvudtiteln.

13

skilda bestämmelser meddelade, utan hafva i förekommande fall på dem
tillämpats bestämmelserna uti nådiga brefven den 3 december 1812,
den 25 juni 1818, den 12 november 1823, den 16 mars 1858 och den
23 november 1860, enligt kvilka pension till lönens fulla belopp tillkommer
länsveterinär vid fylda 70 lefnadsår och minst 30 års oafbruten
tjenstetid eller vid 65 års ålder, då efter vid pass 40 års tjenstetid hans
sjuklighet eller försvagade helsotillstånd med laglig läkareattest bestyrkes.

Angående kompetensvilkor samt åligganden för länsveterinärerne
finnas bestämmelser meddelade uti nådiga instruktionen för läns-, stads-,
distrikts- och andra civila veterinärer den 19 oktober 1888.

För att kunna uppföras å förslag till länsveterinärst jenst erfordras
sålunda att hafva aflagt godkänd afgångsexamen vid veterinärinstitutet
och vara af medicinalstyrelsen förklarad såsom legitimerad veterinär.

Enligt 1 § uti nämnda instruktion är länsveterinär skyldig att
inom sitt distrikt utöfva närmaste inseendet öfver den allmänna oeh besörja
den enskilda sjukvården bland husdjuren, på sätt instruktionen
närmare bestämmer; och innehålla 3 — 23 §§ uti samma instruktion i
sådant afseende mera detaljerade föreskrifter, enligt hvilka det tillhör
länsveterinären hufvudsakligen att icke allenast, då till hans kännedom
kommit, att smittosam sjukdom bland husdjuren utbrutit, utan jemväl
efter förordnande af medicinalstyrelsen eller Kongl. Maj:ts befallningshafvande
eller i vissa fall på kallelse af ordförande i helsovårds- eller
kommunalnämnd företaga tjenster-esor för bekämpande af dylik sjukdom;
att, förutom afgifvande af rapporter i särskilda fall, årligen inom viss
tid till medicinalstyrelsen insända berättelse såväl om sin verksamhet
under det föregående året, som ock om sundhetstillståndet bland husdjuren
inom distriktet samt om hvad i öfrigt dermed kan ega sammanhang;
samt att föra diarium öfver inkomna handlingar, konceptbok öfver
tjensterapporter, utlåtanden m. m. äfvensom journal öfver den sjukvård,
som af honom utöfvas.

Enahanda skyldighet att efter förordnande eller på kallelse verkställa
förrättningar tillkommer jemväl innehafvare af sådan stads- eller
distriktsveterinärsbefattning, med hvilken enligt af Kongl. Maj:t lemnadt
medgifvande är förenad rätt till tjenstårsberäkning i likhet med den
länsveterinärer åtnjuta.

För förrättning, som på grund af gällande författningar angående
hvad iakttagas bör dels till förekommande och hämmande af sfhittosamma
sjukdomar bland husdjuren och dels till förekommande af sådana
sjukdomars införande i riket, så ock angående hvad vid utförsel till

14

Nionde hufvudtiteln.

utlandet af kreatur bör iakttagas, af läns-, stads- eller distriktsveterinär
företages, eger han uppbära ersättning enligt särskild af Kongl. Maj:t
faststäld taxa.

Närmaste inseendet öfver såväl läns- som distriktsveterinärernes
tjensteverksamhet tillkommer enligt bestämmelse uti nådiga läkareinstruktionen
den 31 oktober 1890 förste provinsialläkarne, hvar inom
det län, der han är anstäld; och tillkommer honom derjemte, såvidt
veterinärväsendet angår, hufvudsakligen att årligen inspektera de till
länsveterinärstjensterna hörande arkiv; att tillse att de, som inom länet
enskildt utöfva veterinärkonsten, behörigen iakttaga hvad enligt gällande
instruktioner och författningar dem åligger; att föra förteckning öfver
enskildt praktiserande veterinärer inom länet; samt att insamla och
bearbeta statistiska uppgifter rörande husdjurssjukvården inom länet.

Fråga har nu blifvit väckt om en i viss mån förändrad organisation
af det civila veterinärväsendet och i sammanhang dermed om förhöjning
af länsveterinärernes aflöningar och om anvisande af statsbidrag
för aflönande af distriktsveterinärer.

Innan jag emellertid går att redogöra för den i detta afseende
gjorda framställning och deröfver afgifna utlåtanden, torde det tillåtas
mig att i korthet i minnet återkalla det hufvudsakliga af hvad i samma
ämne förekommit under de senaste årtiondena.

Frågan om ett ändamålsenligt ordnande af rikets veterinärväsende,
hvartill grunden lades redan år 1774,-har nemligen alltsedan år 1863 vid
upprepade tillfällen varit föremål för statsmakternas pröfning. I skrifvelse
af den 28 februari sistnämnda år anhöllo Rikets ständer, att Kongl. Maj:t
täcktes låta utarbeta och för ständerna framlägga förslag, hvarigenom
i öfverensstämmelse med tidens fordringar och landets behof ej mindre
undervisningen i veterinärkunskapen kunde höjas och utvidgas, än äfven
djurläkarnes antal förökas och deras vilkor förbättras. Med anledning af
denna Rikets ständers skrifvelse gaf Kongl. Maj:t den 13 november samma
år åt särskildt utsedde komiterade i uppdrag att i enlighet med den uti
skrifvelsen gjorda framställning afgifva förslag till fullständigt ordnande
af veterinärväsendet i riket. I det betänkande, som med anledning af berörda
uppdrag afgafs under den 24 maj 1865, föreslogs, bland annat, att
lör den civila husdjur ssjukvårdens uppehållande skulle inom hvarje län
tjenstgöra dels en länsveterinär, dels behöfligt antal distriktsveterinärer,
samt ^itt aflöningen till länsveterinärer, som enligt nådiga brefvet den 29
december 1860 utginge med 500 riksdaler årligen, skulle bestämmas till 750
riksdaler, att hvart femte år förhöjas med 250 riksdaler, till dess lönen

Nionde hufvudtiteln.

15

uppgmge till 1,500 riksdaler. Enligt komiterades förslag skulle distriktsveterinärers
antagande blifva beroende af de uppolfringar, som de särskilda
länens invånare för detta ändamål ville underkasta sig. Komiterade
ansågo det vara billigt, att staten icke uteslutande betungades med
utgifterna till denna för kommunens och distriktets särskilda nytta
afsedda veterinär]äkarekår. De omsorger, som åtskilliga läns landsting
redan ådagalagt om veterinärväsendets förbättring, gåfve jemväl vid
handen, att ordnandet af denna angelägenhet blifvit betraktad såsom
ett kommunens åliggande, och komiterade föreslogo derför såsom vilkor
för distriktsveterinärstjensters inrättande, dels att det läns landsting, der
en sådan tjenst ifrågasattes, åt tjenstens blifvande innehafvare anvisade
ett årligt lönebidrag af minst 250 riksdaler, dels att det distrikt, hvarinom
distriktsveterinären skulle hafva sin tjensteverksamhet och hvilket
distrikts omfång borde af Kongl. Maj:ts befallningshafvande pröfvas och
godkännas, åt distriktsveterinären uppläte och underhölle sådan kostnadsfri
bostad, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande kunde godkänna såsom
fullt motsvarande dermed afsedda ändamål. Först under förbehåll
af nämnda vilkors uppfyllande skulle staten vara förpligtad att bidraga
till desse läkares aflönande enligt de nådiga beslut, som för hvarje
särskilt fall kunde derom af Kongl. Maj:t meddelas. Beloppen af dessa
statens bidrag ansågo komiterade lämpligen kunna i allmänhet bestämmas
till 250 riksdaler, hvarigenom, med tillägg af hvad kommunen lemnade,
hvarje distriktsveterinär utom fri bostad skulle komma att erhålla
en årlig lön af minst 500 riksdaler. Endast för sådana fattiga och
mera glest bebodda orter, der inkomsterna af den veterinära praktiken
vore jemförelsevis obetydliga, skulle, efter Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
tillstyrkande, statens bidrag kunna bestämmas något högre,
dock i intet fall öfver 500 riksdaler.

Beträffande de civila veterinärläkarnes pensionsrätt hemstälde komitén,
under erinran att sådan rätt vid den tiden icke var dem tillförsäkrad,
att såväl läns- som distriktsveterinärer skulle likställas med
öfriga statstjenare.

Detta komiterades förslag underkastades emellertid ej Riksdagens
pröfning.

I särskilda underdåniga skrivelser den 24 oktober 1870 och den
26 oktober 1871 framstälde derpå sundhetskollegium, under åberopande
af de väsentligen ökade kompetensfordringarna för länsveterinärsplatser,
behofvet af ökade löneförmåner för länsveterinärerne. I förnyad underdånig
skrifvelse den 28 oktober 1872 yttrade sundhetskollegium vidare,

16

Nionde- hufvudtiteln.

att samma grunder då ännu förefunnes för ifrågavarande löneförhöjning.
Med anledning af sistnämnda skrifvelse föreslog Kongl. Maj:t 1873 års
Riksdag att, för höjande af dåvarande 28 länsveterinärers löner till 1,000
riksdaler för dem hvar, erforderligt anslag måtte beviljas, och blef denna
Kongl. Maj:ts proposition af Riksdagen bifallen.

Den II september 1874 beslöt derefter Kongl. Maj:t att tillsätta
en ny komité med uppdrag att afgifva förslag till veterinärväsendets
ordnande. Denna komité, som den 5 december samma år afgaf sitt
betänkande, upptog till pröfning jemväl frågan om statsveterinärernes
löneförmåner och hemstälde på angifna skäl, att i hvart och ett af rikets
tjugufyra län skulle anställas en s. k. förste länsveterinär med lön af

1,800 kronor samt att i vissa uppgifna län af större utsträckning och
med glesare befolkning skulle under benämning andre länsveterinärer
antagas veterinärer med lön af staten till belopp af 900 kronor årligen
samt med fri bostad att bekostas af vederbörande kommun.

Beträffande distriktsveterinärerne yttrade desse komiterade, att,
ehuru staten icke borde i vidsträcktare mån än genom aflönande af det
utaf komiterade sålunda föreslagna antal länsveterinärer vidkännas kostnader
för den civila veterinärsjukvårdens upprätthållande i landet,
komiterade likväl ansåge, att om veterinärer, som af landsting, hushållningssällskap,
kommunalstyrelse, bolag eller enskilda personer blifvit
inom ett visst distrikt anstälde och af dem åtnjöte aflöning, finge, mot
skyldighet att vid förekommande fall stå till Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
förfogande, rätt till tjenstårsberäkning och således äfven
utsigt till befordran till länsveterinärstjenster, en lättnad härigenom skulle
beredas myndigheter och enskilde att få veterinärer hos sig anstälde,
på samma gång det skulle tillskynda staten fördelen af ett kostnadsfritt
biträde vid veterinärsjukvårdens handhafvande. Komiterade föreslogo
derför, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande skulle ega att, efter
ansökan af de myndigheter eller enskilde, hvilka hade sådan veterinär
hos sig anstäld, och sedan dennes kompetens blifvit af sundhetskollegium
pröfvad, på förenämnda vilkor antaga honom såsom distriktsveterinär
inom det honom anvisade, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande till
beskaffenhet och omfång godkända distrikt.

Uti häröfver afgifvet yttrande uttalade sundhetskollegium, att behofvet
af ytterligare en länsveterinär i de föreslagna länen ej kunde
bestridas, men att tillräckliga skäl saknades att ställa andre länsveterinärernes
löneförmåner lägre än de s. k. förstes. Kongl. Maj:t, som den 2
mars 1875 lät inför sig föredragas frågan om veterinärväsendets organisa -

Nionde hufvudtiteln.

17

tion, fann ej skäl att i det af sundhetskollegium anmärkta afseende
frånträda komiterades förslag och aflät i enlighet med detsamma nådig
proposition till 1875 års Riksdag. Ordnandet af länsveterinärstjensterna
enligt de grunder, Kongl. Maj:t föreslagit, vann ej Riksdagens bifall,
utan anslöt sig Riksdagen till de åsigter, sundhetskollegium framstält.
Beträffande den lön, hvilken borde tillerkännas samtlige länsveterinärerne,
erkände Riksdagen, att densamma borde höjas utöfver dåvarande beloppet,

1,000 kronor, men ansåg löneförmånerna lämpligast böra bestämmas till
allenast 1,500 kronor årligen, eller det belopp, hvarmed lönen för närvarande
utgår.

Uti en till Kong]. Maj:t under år 1891 ingifven skrift anhöllo
samtlige, till ett antal af 32 uppgående länsveterinärer i riket, det
Kongl. Maj:t behagade till Riksdagen aflåta nådig proposition om höjning
af deras aflöning. Till stöd för denna framställning anförde
sökandene hufvudsakligen, att genom den tillströmning, som allt mera
egt rum inom veterinärkåren, i det att privata veterinärer till stort antal
slagit sig ned ej mindre i residensstäderna än äfven såsom distriktsveterinärer
på landsbygden, länsveterinärernes arbetsområden och praktik
i hög grad kringskurits, hvarigenom möjligheten för dem att bereda
sig några afsevärda inkomster utöfver de ordinarie löneförmånerna betänkligt
inskränkts; att länsveterinärerne icke finge lemna den vetenskapliga
utvecklingen på deras verksamhetsområde å sido, men att för
att i detta afseende följa med sin tid af dem kräfdes icke obetydliga
utgifter, hvilka de med sina nuvarande ringa löneförmåner och öfriga
inkomster hade svårt att bestrida; att länsveterinärerne, till följd af
beskaffenheten af sin tjenst, icke kunde med densamma förena någon
annan inkomstbringande befattning, om någon sådan möjligen skulle
stå till buds; att utsigten för länsveterinär att en gång komma i åtnjutande
af den pension, som vore honom för ålderdomen tillförsäkrad,
vore ringa, enär högst få uppnådde den höga ålder, som härför blifvit
faststäld; samt att med en otillräcklig lön af staten och i saknad af
ålderstillägg, som de fleste öfrige tjensteman åtnjöte, samt med en allt
mer begränsad och kringskuren praktik länsveterinärernes ekonomiska
ställning vore särdeles bekymmersam.

Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande anförde medicinalstyrelsen,
att kompetensvilkor och skyldigheter för läns- och distriktsveterinärer
vore desamma; att länsveterinären icke mer än distriktsveterinären vore
förhindrad att med sin tjenst förena annan inkomstbringande befattning,
derest sådan stode honom till buds och båda i samma grad åtnjöte
Bih. till Riksd. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 3

18

Monde hufvudtiteln.

allmänhetens förtroende; att då länsveterinären alltså vore likstäld med
distriktsveterinären, men i motsats till denne egde en fastare anställning
med en, om ock otillräcklig, dock säker lön af staten samt med någon
iitsigt till pension, under det att distriktsveterinären oftast antoges för
viss, vanligen kort tid med en ringa, ej alltid säker lön och därtill oftast
vore bunden af en öfverenskommen låg taxa för sina tjensteförrättningar
åt enskilde, borde länsveterinärernes ställning ej vara ogvnsammare eller
sämre än distriktsveterinärernes, utan torde motsatsen väl ega rum; att
äfven om länsveterinärens egentliga distrikt minskats, deraf dock icke
med nödvändighet följde, att tillfällen till inkomstbringande praktik i
samma mån aftagit, enär allmänheten numera vida mer än tillförene
anlitade landets veterinärer, samt att den anmärkta omständigheten, att
privatveterinärer stundom bosatte sig i länens residensstäder och der
täflade med länsveterinärerne om den enskilda praktiken, ingalunda visade,
att länsveterinärens verksamhetsområde varit otillräckligt, uran snarare
motsatsen, då en enskild veterinär med lika kompetensvilkor, men utan
lön, ansett sig kunna derstädes finna sin utkomst. Beträffande åter utsigten
för länsveterinärer att komma i åtnjutande af dem tillerkänd pension,
uttalade medicinalstyrelsen den åsigten, att endast ett högst ringa fåtal
af landets länsveterinärer kunde hoppas att någonsin upplefva pensionsåldern,
som i medeltal skulle uppgå till fulla 74 år och för två af dem
kunde ernås först vid 88—89 år. En förändring beträffande länsveterinärernes
pensionering syntes medicinalstyrelsen derför vara nödvändig
och skulle lämpligast kunna ernås, derest pensionsvilkoren blefve i
hufvudsak desamma som för provinsialläkares pensionering vore gällande.

På grund af hvad sålunda anförts hemstälde medicinalstyrelsen,
det Kongl. Maj:t täcktes aflåta nådig proposition till Riksdagen, att
anslag måtte beviljas till beredande af två ålderstillägg, hvartdera å
300 kronor, åt i tjenst varande länsveterinärer, att inträda, det första
efter fem och det andra efter tio års väl vitsordad tjenstgöring såsom
länsveterinär efter skedd utnämning dertill, under vilkor att innehafvaren
mer än fyra femtedelar af denna tid sjelf bestridt sin egen eller,
på grund af förordnande, annan statens tjenst, dervid skulle iakttagas,
att ålderstillägg ej finge tillträdas förr än vid början af kalenderåret
näst efter det, under hvilket den stadgade tjenståldern blifvit uppnådd;
och borde nuvarande länsveterinär dervid tillgodoräknas den tid, som
förflutit, från det han till länsveterinär utnämndes.

Efter det statskontoret i detta ärende afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande af den 1 november 1892 och dervid ansett sig sakna

Nionde hufvudtiteln.

19

tillräcklig anledning att tillstyrka nådigt bifall till den gjorda framställningen,
fann Kongl. Maj:t, enligt nådigt beslut den 30 december 1893,
framställningen icke till någon åtgärd föranleda.

Frågan om förändringars vidtagande på bär ifrågavarande område
har derefter bvilat till år 1897. Uti underdånig skrifvelse den 22 november
sistnämnda år inkommo nemligen hushållningssällskapens ombud till
Kongl. Maj:t med framställning att åtgärder måtte vidtagas till förbättrande
af läns- och distriktsveterinärernes löne- och pensionsvilkor. Såsom stöd
för denna sin framställning framhöllo ombuden frånvaron inom det
civila veterinärväsendet af ett lämpligt befordringssystem ; med undantag
af läraretjensterna vid veterinärinstitutet funnes icke i vårt land några
veterinärbefattningar, som framför andra vore förenade med afsevärda
förmåner i ekonomiskt hänseende. Den jemförelsevis ringa lön af endast

1,500 kronor, som nu vore anvisad till hvar och en af de 32 länsveterinärstjensterna
och svårigheten för dessas innehafvare att annat än
i undantagsfall komma i åtnjutande af pension, gjorde, att veterinären
sällan hade anledning att särskild!, eftersträfva en sådan befattning.
Efter att derefter hafva påpekat det ekonomiska betryck, i hvilket
veterinärerne i allmänhet befunne sig, framhöllo ombuden de fördelar
äfven för det allmänna, som skulle vinnas genom förbättrande af länsveterinärernes
löne- och pensionsvilkor, i samband hvarmed ökade fordringar
borde ställas på deras tjenstgöring och kompetens; då länsveterinärstjenstens
erhållande härigenom blefve liktydig med en verklig befordran,
finge alla dugliga krafter inom veterinärkåren på detta sätt ett mål för sin
sträfvan och distriktsveterinärernes tjenstårsberäkning, som nu vore nästan
utan all betydelse för dem, blefve af verkligt värde. Önskvärd! vore
ock, att desse senares ställning blefve mera betryggad, något som ombuden
ansåge lämpligast böra kunna ske genom att någon pensionsrätt
bereddes dem. Den kostnad, som härigenom skulle komma att åsamkas
staten, blefve under alla förhållanden ringa i jemförelse med den nytta,
eu sådan åtgärd skulle medföra för veterinärerne och såmedelst jemväl
för det allmänna.

Till följd af nådig remiss har medicinalstyrelsen den 16 december
1898 afgifvit underdånigt utlåtande öfver denna ombudens framställning;
och har styrelsen deruti, under erinran att, på sätt här ofvan omiormälts,
styrelsen redan uti sitt öfver den af länsveterinärerne år 1891
gjorda framställning om förbättrade aflöningsvilkor afgifna utlåtande
förordat beviljande åt desse tjenstemän af två ålderstillägg, anfört, att
styrelsen fortfarande vore af den åsigt, att länsvotorinärernes nuvarande

20

Nionde hufvudtiteln.

löne- och pensionsförmåner icke motsvarade de fordringar, som stäldes
på desse tjensteman. I synnerhet vid utbrott af farsoter bland husdjuren
vore det nödvändigt, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande egde
tillgång till dugliga och i sitt fack framstående länsveterinärer, hvilkas
råd de kunde inhemta i och för de mått och steg, som, jemlikt gällande
nådiga förordning angående hvad iakttagas bör till förekommande och
hämmande af smittosamma sjukdomar bland husdjuren, det tillkomme
Kongl. Maj:ts befallningshafvande att vidtaga, och hvilka kunde leda
och öfvervaka dessa åtgärder samt hafva öfverinseende öfver öfriga
veterinärers verksamhet inom det smittade området. Under nuvarande
löne- och pensionsförhållanden vore länsveterinärstjensterna ej så
lockande, att en duglig veterinärer, som redan hade ett godt distrikt, skulle
vilja utbyta detta mot en länsveterinärstj enst; dels vore nemligen den
lön, som erbjödes honom såsom länsveterinär, icke större än i en del
bättre aflönade distrikt, och dels vore praktiken oftast kringskuren af
privatveterinärer, hvilka slagit sig ned i residensstäderna. Dertill
komme, att utsigterna att en gång erhålla pension på grund af den
föreskrifna höga tjenståldern vore ytterst ringa. Denna sena pensionsålder
inverkade äfven direkt skadligt på länsveterinärstjensternas behöriga
skötande, i det att länsveterinärer, som på grund af hög ålder
tydligen ej kunde som sig borde bestrida sitt ansträngande värf, dock
för sin existens vore tvungna att bibehålla sina tjenster och derigenom
hindrade deras besättande med yngre kraftigare veterinärer.

Bland landets 32 länsveterinärer vore vid afgifvandet af medicinalstyrelsens
utlåtande ej mindre än tio 60 år eller deröfver, deraf tre
60 år med respektive 22, 33 och 35 tjenstår, två 62 år med respektive
25 och 26 tjenstår, två 64 år med respektive 29 och 13 tjenstår,
en 65 år med 24 tjenstår och två 69 år med respektive 29 och 31
tjenstår.

Beträffande hushållningssällskapens ombuds uttalanden om önskvärdheten
af att, samtidigt med att länsveterinärernes ekonomiska ställning
tryggades, äfven ökade fordringar stäldes på deras tjenstgöring
och kompetens, har medicinalstyrelsen, under erinran, hvad den ökade
tjensteverksamheten vidkomme, att frågan derom redan i underdånig
skrifvelse den 20 oktober 1897 blifvit af styrelsen understäld Kongl.
Maj:ts pröfning, samt att styrelsen dervid hemstält, att de skyldigheter
i fråga om veterinärväsendet, som tillkomme förste provinshdläkarne,
måtte öfverflyttas till länsveterinärerne, hvilka sålunda, bland annat,
skulle insamla och till en sjelfständig berättelse öfver husdjurshygienen
och husdjurssjukvården inom länet eller landstingsområdet bearbeta

Nionde hnfvudtiteln. 21

den öfriga civila veterinärpersonalens årsberättelser, anfört, att till länsveterinärernes
åligganden jemväl syntes böra höra att tillhandagå Kongl.
Maj:ts befallningshafvande och vederbörande hushållningssällskap med
råd och upplysningar rörande allmän husdjurshygien och husdjursafvel,
att noggrant följa och, om så påfordrades, leda de åtgärder, som inom
länet vidtoges för bekämpande af tuberkulosen i ladugårdarna, samt att
med uppmärksamhet följa i länet anstälde distriktsveterinärers verksamhet;
att i samma mån som ökade fordringar med fog syntes böra ställas
på länsveterinärernes tjenstgöring, särskilda kompetensvilkor utöfver
veterinärexamen jemväl syntes böra föreskrifvas för erhållande af länsveterinärstjenst;
att de åligganden, som särskildt tillkomme förste provinsialläkarne
i jemförelse med öfriga provinsialläkare och extra provinsialläkare,
i flere hänseenden vore likartade med dem, som borde tillkomma
länsveterinärerne i jemförelse med distriktsveterinärerne; att då
det för behörighet till förste provinsialläkaretjenst fordrades, bland annat,
intyg öiver fullgjorda speciela studier i allmän helsovårdslära och författningskunskap,
så syntes äfven på länsveterinärerne böra ställas fordringar
på större insigter i vissa ämnen, såsom författningskunskap,
epizootilära och husdjurshygien, än de, som kräfdes för godkänd veterinärexamen;
samt att det äfven vore önskvärdt, att det för behörighet till
länsveterinärstjenst måtte fordras vissa, t. ex. 5, års väl vitsordad tjenstgöring
såsom distriktsveterinär.

Framför allt — yttrar medicinalstyrelsen vidare — syntes det
dock vara nödvändigt, att åt länsveterinärerne genom förbättrade löneoch
pensionsvilkor erbjödes en mera tryggad ställning, på det att dessa
tjenstår måtte blifva begärliga för de dugligaste inom den civila veterinärkåren.
Jemfördes länsveterinärernes och regementsveterinärernes vid
de värfvade regementena löneförhållanden med hvarandra, funne man,
att de senares löneförmåner, hvilka uppginge till öfver 3,000 kronor,
vore betydligt högre än länsveterinärernes; och dock medgåfve regementsveterinärernes
tjenstgöring dem under större delen af året att lika väl
som länsveterinärerne idka enskild praktik.

På grund af hvad sålunda och i öfrigt anförts har medicinalstyrelsen
hemstält, att länsveterinärernes lön, under förutsättning af
kompetensvilkorens skärpning i enlighet med styrelsens förslag, måtte
höjas till 1,800 kronor, deraf 1,200 kronor såsom lön och 600 kronor
såsom tjenstgöringspenuingar, samt att under alla förhållanden löneförhöjning
måtte beviljas dem efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring
med 500 kronor och efter 15 år med ytterligare 500 kronor.

22

Nionde hufvudtiteln

I fråga om länsveterinärernes pensionering har medicinalstyrelsen
vidare ansett, att pensionsåldern med hänsyn särskild! till deras ansträngande
och ofta helsovådliga tjenstgöring ej borde sättas högre än 60
år, att pension borde af dem erhållas efter 25 års tjenstgöring i statens
tjenst, af hvilka 20 år såsom länsveterinär, samt att pensionens belopp
ej borde sättas lägre än 2,000 kronor.

Äfven hvad distriktsveterinärerne angår, har medicinalstyrelsen
funnit åtgärder böra från statens sida vidtagas i syfte att förbättra
deras ställning, och har styrelsen i sådant afseende anfört hufvudsakligen.
Medan vissa län vore fullständigt uppdelade i veterinärdistrikt, vore
andra det antingen endast delvis eller alls icke. Äfven sätten för
distriktsveterinärernes tillsättande och aflönande samt beloppen af de
löner, som till dem utginge, vore i hög grad vexlande. I vissa fäll
aflönades de helt och hållet af de kommuner, som distriktet omfattade,
hvarvid de tillsattes för viss tid, vanligen 5 år, af en af kommunerna
utsedd styrelse; i andra åter bidroge hushållningssällskap eller landsting
till aflöningarna, då tillsättandet i allmänhet vore uppdraget antingen
åt en styrelse, i hvilken ofvannämnda korporationer insatte ett
visst antal ledamöter, eller åt Kongl. Maj:ts befallningshafvande. Ofta
skedde tillsättandet under hand, endast undantagsvis efter föregående
annonsering. Lönerna kunde vexla mellan 700 och 2,000 kronor, och
inkomsterna vore i hög grad beroende ej endast på distriktets storlek
och antalet kreatur inom detsamma, utan kanske i ännu högre grad på
den för veterinärens förrättningar af distriktsstyrelsen faststälda taxan.

Om ock distriktsveterinärernes ekonomiska ställning i rikare och
bördigare distrikt, der tillfälle till mera lönande praktik gåfves, kunde
betraktas såsom relativt gynsam, så syntes dock ej kunna förnekas,
att en distriktsveterinär i en glest befolkad trakt, med en lön ej uppgående
till mera än 7- å 800 kronor och der inkomsten af praktik vore
begränsad af en ofta oskäligt låg taxa, endast med de största ansträngningar
kunde förtjena sitt nödtorftigaste lifsuppehälle och omöjligen finge
tid eller råd att följa med utvecklingen inom sitt yrke. Ej heller syntes
en af höggradigt ekonomiskt betryck lidande veterinär kunna på ett
fullt tillfredsställande sätt betjena det distrikt, der han vore anstäld.
Men husdjursskötseln intoge en så vigtig och framskjuten plats bland
landets näringar, att äfven landtmännen i fattigare trakter kunde hafva
rätt att fordra tillgång till veterinär hjelp, då sjukdom utbröte bland
deras kreatur. Lika väl som staten iklädt sig utgifter för att genom
premieringar förbättra häst- och kreatursafveln samt för att tillhandahålla
instruktörer inom olika grenar af landthushållningen, så syntes

Nionde hnfvudtiteln.

23

äfven* der så verkligen behöfdes, bidrag böra lemnas af allmänna medel
att förbättra den veterinära sjukvården. Sådant statsbidrag till aflönande
af distriktsveterinär syntes lämpligen böra utgå efter samma principer,
som vore gällande vid beviljandet af bidrag till extra provinsialläkares
aflönande, och syntes i hufvudsak liknande bestämmelser dervid
böra föreskrifvas som de, hvilka jemlikt §§ 41—44 i den af Kongl.
Maj:t den 31 oktober 1890 utfärdade nådiga instruktionen för läkare
gälde rörande extra provinsialläkares tillsättande och åligganden, dock
så, att statsbidraget — hvilket för extra provinsialläkare, jemlikt nådiga
kungörelsen af nyssnämnda dag angående statsbidrag till aflönande af
extra provinsialläkare, ej öfverstege 1,500 kronor — borde till aflönande
af distriktsveterinär utgå med högst 800 kronor. Genom möjligheten
för fattigare trakter, hvilka ej sjelfva kunde anskaffa nödiga medel till
aflönande af veterinär, att dertill erhålla statsbidrag, kom me utan tvifvel
flera nya veterinärdistrikt att bildas till fromma för husdjurssjukvården,
hvarjemte medicinalstyrelsen skulle erhålla nyttig kontroll öfver der
anstälde veterinärers verksamhet.

Såsom ett bland de vigtigaste missförhållanden, som vidlådde
vårt veterinärväsen, hade äfven framhållits, att vid tillsättande af
distriktsveterinärstjenst hänsyn icke uteslutande toges till de sökandes
meriter och duglighet, utan till de bästa relationerna, att tjensten
emellanåt ej ens förklarades ledig till ansökning utan tillsattes under
hand, samt att, då lönen blott beviljades för viss tid, veterinären vid
denna tids slut riskerade att få sin lön reducerad eller till och med
att mista sin tjenst. Å andra sidan hade åter den mening uttalats, att
det vore ett stort missgrepp att låta medicinalstyrelsen uteslutande
ega att tillsätta och entlediga distriktsveterinärerne, hvarigenom dessa
skulle blifva helt och hållet oberoende af de distrikt, inom hvilka de
vore anstälde och som bestrede deras aflöning.

Ehuruväl det måste anses såsom en olägenhet att, ehuru distriktsveterinärerne
vid utbrott af smittosamma husdjurssjukdomar skulle förordnas
att vidtaga åtgärder till deras bekämpande, hvarken medicinalstyrelsen
eller Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade något som helst
inflytande på desse tjenstemäns tillsättande, så syntes å andra sidan
rätten att tillsätta en tjensteman ej utan vidare kunna fråntagas dem,
som aflönade honom.

Men om också de veterinärstjcnster, som uteslutande aflönades af
kommuner eller enskilde, fortfarande syntes böra tillsättas af en lokal
styrelse, så syntes deremot i alla de fall, der hushållningssällskap eller
landsting bidroge till aflöningen, tjensten böra tillsättas af Kongl. Maj:ts

24

Nionde hnfvudtiteln.

befallningshafvande, sedan veterinärstyrelsen inom distriktet gifvit sitt
förord åt någon bland de sökande.

Styrelsen ansåge vidare det vara lämpligt och i såväl veterinärernes
som distriktens intresse, att, då distriktsveterinärstjenst blefve
ledig, ledigbeten kungjordes i allmänna tidningar med 30 dagars
ansökningstid.

Hushållningssällskapens ombud både äfven framhållit önskvärdheten
af att åt distriktsveterinärerne kunde beredas någon pension.
Ehuru styrelsen lifligt erkände det behjertansvärda uti att för dessa,
för ett ansträngande arbete oftast illa aflönade tjenstemän, Indika hade
gjort stora ekonomiska uppoffringar för att göra sig kompetente till
tjensten och hvilka sällan vore i tillfälle att, sedan studieskulder blifvit
betalda, aflägga något för ålderdomen, funnes utsigt att erhålla någon,
om ock ringa pension, så syntes dock styrelsen, att ett sådant önskemål
svårligen skulle kunna realiseras utan en total omorganisation af
veterinärväsendet. Distriktsveterinärerne voro ej anstälde i statens
tjenst, de hade ej fast anställning, utan förordnades på viss tid och de
stode i hufvudsakligen samma ställning till staten som de extra provinsialläkarne,
hvilka, äfven om de af staten åtnjöte bidrag till sin aflöning,
dock ej vore berättigade till pension af statsmedel. Styrelsen ansåge
sig derför under nuvarande förhållanden ej kunna ifrågasätta beredande
af pension för distriktsveterinärer.

På grund af det anförda har medicinalstyrelsen i afseende å
distriktsveterinärerne hemstält, att Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen
äska medel för att, efter Kongl. Maj:ts pröfning i hvarje fall, utgå
såsom bidrag till aflönande af distriktsveterinärer med ett årligt belopp,
ej öfverstigande 800 kronor till hvar och en, i sådana distrikt, hvilka
med styrkande utaf behofvet af en veterinärs anställande och af statsbidrag
för detta ändamål förbunde sig att med minst lika stort belopp
bidraga till distriktsveterinärens aflöning samt att ställa sig till efterrättelse
af Kongl. Maj:t framdeles lemnade närmare föreskrifter i fråga om
tjenstens tillsättande och veterinärens åligganden.

Slutligen har medicinalstyrelsen föreslagit att, under förutsättning
af bifall till hvad styrelsen hemstält i fråga om såväl läns- som distriktsveterinärer,
åt §§ 2 och 24 uti förnyade nådiga instruktionen för läns-,
stads-, distrikts- och andre civila veterinärer den 19 oktober 1888 skulle
gifvas viss ändrad lydelse.

Med anledning af det utaf medicinalstyrelsen sålunda afgifna utlåtande
inkommo 94 distriktsveterinärer till Kongl. Maj:t med en skrift,
deruti de hemstält om viss ändring i det af styrelsen afgifna förslag

Nionde hufvudtiteln.

25

till ändrad lydelse af § 24 i veterinärinstruktionen; och har medicinalstyrelsen
i anledning äf denna skrift den 29 december 1899 afgifvit
underdånigt utlåtande.

Till följd af nådig remiss har derefter statskontoret afgifvit underdånigt
utlåtande i ärendet af den 18 september 1900 och dervid öfverlemnat
yttranden från Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga län.

Af de utaf Kongl. Maj:ts befallningshafvande sålunda afgifna underdåniga
yttranden framgår, att alla länsstyrelser, med undantag i viss mån
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län, ansett förbättrade
löne- och pensionsförmåner för länsveterinärerne vara af behofvet påkallade.
Fjorton länsstyrelser hafva i alla delar instämt uti hvad medicinalstyrelsen
härutinnan anfört och ytterligare tre länsstyrelser hafva
i allt väsentligt förenat sig med styrelsen. Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Stockholms län har ansett lönen böra från början bestämmas
till 2,000 kronor eller, om detta icke kunde bifallas, att tiden för ålderstilläggens
åtnjutande måtte inträda fem år tidigare än som föreslagits,
samt att, beträffande pensionen, uti de föreslagna 25 tjenståren borde
få inräknas tjenstgöring som distriktsveterinär. Kong!. Maj:ts befallningshafvande
i Jönköpings län, som beträffande löneförmånerna instämt
med medicinalstyrelsen, har tillstyrkt, att pensionsåldern måtte bestämmas
till 65 år i stället för af medicinalstyrelsen föreslagna 60 år.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län har hemstält i fråga
om löneförmånerna, att dessa måtte bestämmas till 2,500 kronor med
ett ålderstillägg af 500 kronor, och beträffande pensionen förenat sig
med medicinalstyrelsen, dock att länsveterinär visserligen borde vara
berättigad att afgå med pension vid 60 års ålder, men icke ovilkorligen
vara skyldig dertill förr än vid uppnådda 65 år. Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Hallands län, som i allt öfrigt instämt med medicinalstyrelsen,
har ansett, att länsveterinär, för att undfå pension, icke borde
ovilkorligen hafva under 25 år varit i statens tjenst anstäld. Kong].
Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län har ansett lönen böra bestämmas
till 2,000 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor, att åtnjutas
på de tider medicinalstyrelsen föreslagit, samt föreslagit pensionen
till 2,500 kronor vid uppnådda 65 år efter 20 års tjenstgöring som
länsveterinär och 25 år i statens tjenst. Slutligen har Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Vestmanlands län uttalat, att aflöningsvilkoren
icke vore otillfredsställande, om man vid bedömandet läte bestämma
sig af omfattningen utaf den verksamhet i statens tjenst, länsveterinären
för närvarande utöfvade, men att, derest, såsom medicinalstyrelsen föreslagit,
länsveterinärens kompetens och tjensteställning förändrades samt
Bih. Ull lliksd. Frot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 4

26

Nionde hnfvudtiteln.

deraf betingades en vidgad tjenstgöringsskyldighet, Kong!. Maj:ts befallningshafvande
ville för sin del understödja en deraf betingad förbättring
äfven i aflöningen. En från öfriga Kongl. Maj:ts befallningshafvande
afvikande mening har uttalats af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Blekinge län, som ansett att, om endast den af medicinalstyrelsen föreslagna
ökningen af länsveterinärernes åligganden blefve stadgad, deras betydelse
fortfarande skulle vara så ringa, att hvarken högre kompetensvilkor eller
ökade aflöningsförmåner för desse tjenstemän kunde sägas vara af beliofvet
påkallade. Helt annorlunda blefve deremot förhållandet, om åt
länsveterinärernes tjenstgöring gåfves en ytterligare utvidgad omfattning,
åtminstone så till vida, att länsveterinären i regeln blefve den,
som vid utbrott af smittosamma sjukdomar bland husdjur förordnades
att vidtaga nödiga, på veterinär ankommande åtgärder; i så fall förklarar
sig äfven Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län
icke hafva något att erinra mot hvad medicinalstyrelsen föreslagit
rörande länsveterinärernes löne- och pensionsförhållanden.

I fråga om medicinalstyrelsens framställning beträffande distriktsveterinärerne,
har densamma blifvit tillstyrkt af samtliga länsstyrelser
med undantag af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län, som
funnit frågan om behofvet af statsbidrag till distriktsveterinärernes aflöning
icke vara tillräckligt utredd, och af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Södermanlands län, som visserligen å ena sidan ansett statsbidrag
såväl till deras aflöning som till deras pensionering vara ett önskemål,
värdi allt behjärtande, men som dock å andra sidan funnit denna
fråga åtminstone för närvarande icke vara af den maktpåliggande beskaffenhet
som frågan om förbättrandet af länsveterinärernes ställning.
Inom Södermanlands län hade distriktsveterinärväsendet blifvit på ett tillfredsställande
sätt ordnadt genom en samverkan mellan landsting och
hushållningssällskap, och på samma sätt borde frågan kunna lösas äfven
i andra delar af riket. Hvad särskildt distriktsveterinärernes pensionering
vidkomme, delade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands
län medicinalstyrelsens uppfattning, att en sådan med den nuvarande
organisationen af veterinärväsendet icke kunde genomföras.

Äfven statskontoret har uti sitt utlåtande afstyrkt medicinalstyrelsens
förslag om statsbidrag till distriktsveterinärer, enär statskontoret
ansett frågan om sådana veterinärers aflönande uteslutande vara en
kommunernas och enskildes angelägenhet, för hvilken statsverket icke
borde i vidare mån betungas än genom upprätthållandet af utbildningsanstalter
för veterinärer.

Beträffande den föreslagna löne- och pensionsförbättringen för de

Nionde hufvudtiteln.

27

i statens tjenst anstälde länsveterinärerne har statskontoret anfört, att
statskontoret visserligen af de från Kong!. Maj:ts befallningshafvande i
samtliga länen särskildt infordrade, det underdåniga utlåtandet bilagda
uppgifter inhemtat, att det arbete, desse tjensteman med nuvarande
organisation af veterinärväsendet utförde för statens räkning, vore alltför
ringa för att i och för sig påkalla en löne- eller pensionsförhöjning;
att emellertid, derest, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad
medicinalstyrelsen ifrågasatt, länsveterinärernes kompetens och tjensteställning
förändrades samt eu väsentligen ökad tjenstgöringsskyldighet
dem ålades, statskontoret ansåge sig icke böra motsätta sig en förbättring
jemväl i deras aflöningsförhållanden, på sätt medicinalstyrelsen
föreslagit; att i sådant fall anslaget »länsveterinärer och veterinärstipendiater»,
som för 1901 i riksstaten vore uppfördt med 50,100 kronor,
skulle komma att höjas med 9,600 kronor, till 59,700 kronor; att de
ålderstillägg åter, hvaraf länsveterinär efter denna lönereglering kunde
komma i åtnjutande, syntes böra utgå af nionde hufvudtitelns förslagsanslag
till ålderstillägg; men att, hvad anginge förslaget om förändrade
bestämmelser angående länsveterinärernes peusionsrätt, denna fråga
lämpligen syntes böra tagas under ompröfning i sammanhang med
den allmänna omreglering af det civila pensionsväsendet, som nu förbereddes
af en för sådant ändamål tillsatt komité.

Hvad först angår frågan om bidrag af statsmedel till aflönande
af distriktsveterinärer, anser jag mig icke kunna biträda medicinalstyrelsens
förslag härutinnan. De föregående förslag i denna riktning,
som tid efter annan framkommit, hafva städse fallit, och den princip
har gjort sig strängt gällande, att distriktsveterinärväsendets ordnande
vore en kommunernas och de enskildes angelägenhet. Detta undvikande
af statens direkta ingripande på ifrågavarande område har emellertid
haft till naturlig påföljd, att ordnandet af denna angelägenhet
fortskridit i allmänhet mycket långsamt och dertill ojemnt för olika
delar af landet; och ehuru numera distriktsveterinärer — med eller
utan rätt till tjenstårsberäkning — finnas anstälde inom samtliga län,
är en fullständig distriktsveterinärsorganisation endast uti ett fåtal län
genomförd.

Af på senare tiden inkomna ansökningar om rätt till tjenstårsberäkning
bär emellertid synts framgå, att denna fråga börjat att allt
mera omhändertagas af landsting och hushållningssällskap, som på åtskilliga
håll härför visat stor offervillighet.

Det kan derför med skäl sägas, att man först nu har kommit

28

Nionde hnfvudtiteln.

till en allmännare insigt om bebofvet och nödvändigheten af ett ändamålsenligt
ordnande af distriktsveterinärväsendet. Vid sådant förhållande
vill det ock synas, som om man med skäl kunde förvänta sig,
att inom allt flere län genom landstings, hushållningssällskaps, kommuners
och enskildes försorg och utan statens direkta medverkan denna
fråga skall blifva på ett tillfredsställande sätt löst.

Visserligen vill jag icke bestrida, att inom vissa trakter af vårt
land förhållandena äro sådana, att man måste befara, att statens mellankomst
skall befinnas härför ovilkorligen nödvändig, men att på distriktsveterinärfrågans
nuvarande allmänna ståndpunkt i landet göra något
undantag till förmån för dessa trakter synes mig icke böra ifrågakomma.
Möjligen kan härtill gifvas skäl, om, sedan distriktsveterinärväsendet,
i öfriga delar af landet erhållit en fast och ändamålsenlig
organisation, det för en eller annan ort visar sig ur ekonomisk synpunkt
omöjligt att åstadkomma en sådan.

Uti den af i detta ärende hörda myndigheter så godt som enstämmigt
uttalade åsigten om behöfligheten af att åt länsveterinärerne
gifvas såväl en annan ställning i afseende å husdjurssjukvården inom
deras distrikt, som ock i sammanhang dermed förbättrade lönevilkor,
finner jag mig deremot kunna till fullo instämma.

Genom förenade bemödanden från statens, hushållningssällskaps
och enskildes sida har inom vårt land under senaste årtionden en väsentligen
förbättrad husdjursafvel kunnat åstadkommas. På samma gång
emellertid på detta sätt värdet af landets kreatursstockar af olika slag
betydligt ökats, har jemväl den allt lifligare samfärdseln såväl med utlandet
som emellan olika trakter inom landet jemte deraf underlättadt
utbyte afsevärdt ökat faran för spridandet af smittosamma husdjurssjukdomar.

Denna fara har heller icke lemnats obeaktad, utan hafva efter
hand omfattande administrativa lagstiftningsåtgärder vidtagits i syfte att
söka förekomma och hämma dylika sjukdomar. Icke nog att dervid
föreskrifter lemnats om hvad från enskilde djuregares, ortsmyndigdigheters
och veterinärers sida är att åtgöra. Med hänsyn till den
ofantliga förlust, som för hela trakter af landet och derigenom jemväl
för detta i dess helhet skulle kunna uppstå, derest icke tillräckligt
kraftiga mått och steg kunde vid utbrott af smittosamma kreaturssjukdomar
af vissa elakartade slag, såsom boskapspest, elakartad lungsjuka,
rots eller springorm samt 6vinpest och svinsjuka, obehindradt
vidtagas, har det till och med ansetts nödigt att tillförbinda staten
ersättningsskyldighet till djuregare för att möjliggöra nedslagtning och
oskadliggörande af smittade eller för smitta misstänkta djur.

Nionde hnfmdtiteln.

29

Närmaste tillsynen öfver hvad till förekommande och hämmande
af smittosamma husdjurssjukdomar bör iakttagas tillkommer väl vederbörande
helsovårds- och kommunalnämnd, men har åt Kongl. Maj:ts
befallningshafvande uppdragits att hafva öfverinseendet deröfver, att
gällande föreskrifter i detta afseende efterlefvas. Sålunda ankommer
på Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke allenast att förklara ställe
såväl smittadt af smittosam kreaturssjukdom som från dylik smitta fritt,
utan äfven att förordna veterinär för tjenstgöring på stället samt att
meddela föreskrifter om hvad som till sjukdomens hämmande eller till
förekommande af dess spridning bör iakttagas.

Nödvändigheten deraf att i händelse af utbrott af smittosam husdjurssjukdom
till vederbörande ortsmyndigheters förfogande finnes en
i veterinär sjukvård sakkunnig person har utgjort hufvudanledningen
dertill att länsveterinärsinstitutionen af staten inrättats och vidmakthållits.

I samma mån faran för dylika sjukdomars spridande stegrats
och den ekonomiska risken af ett utbrott af sådan sjukdom blifvit större,
har jemväl vigten deraf, att i sin vetenskap så förtrogne veterinärer
som möjligt må kunna till vederbörandes biträde i förekommande fall
påräknas, ökats.

Vid sådant förhållande och då fortfarande den af staten aflönade
länsveterinären bör vara närmast till hands att tillhandagå Kongl. Maj:ts
befallningshafvande med råd och upplysningar i hithörande ämnen, kan
jag icke heller finna annat än välbetänkt, om för erhållande af länsveterinärstjenst
uppstäldes högre kompetensvilkor än, såsom nu är fallet,
desamma, som gälla för legitimerad veterinär i allmänhet.

Till medicinalstyrelsens i detta afseende nu framstälda förslag
förordar jag derför ock i allo bifall.

I likhet med medicinalstyrelsen och efter samråd med chefen för
civildepartementet anser jag mig äfven böra förorda, att den befattning
med veterinärväsendet, som nu tillkommer förste provinsialläkarne, öfverflyttas
till länsveterinärerne, så att desse, livar inom sitt distrikt, komma
att handhafva inseendet öfver såväl distrikts- som enskilde veterinärers
verksamhet.

För tillstyrkandet af en sådan öfverflyttning hemtar jag för öfrigt
stöd dels af den kraftiga utveckling af veterinärvetenskapen, som under
senare tider åstadkommits, dels ock deraf att otvifvelaktigt större intresse
och fackkunskap uti alla frågor, som röra veterinärväsendet, bör
kunna påräknas hos en länsveterinär än hos en provinsialläkare.

Genom den förändrade ställning och det ökade ansvar, som efter

30

Nionde huvudtiteln.

denna öfverflyttning skulle tillkomma länsveterinären med afseende å
veterinärväsendet inom hela hans distrikt, synes mig äfven kunna från
hans sida förväntas betydligt kraftigare initiativ och bemödanden till
icke blott husdjurssjukvårdens utan äfven den under senare tider med
fullt skäl allt mera uppmärksammade husdjurshygienens främjande.

Jemväl i öfrigt finner jag mig kunna biträda medicinalstyrelsens
förslag beträffande länsveterinärernes åligganden.

Derest emellertid de ökade göromål, som sålunda för desse tjensteman
skulle uppkomma, skola kunna dem skäligen åläggas samt ökade
fordringar på deras kompetens derjemte uppställas, anser jag oundvikligt,
att jemväl deras, äfven med nuvarande tjensteställning och
åligganden, särdeles knappa aflöningsförhållanden förbättras.

Emot medicinalstyrelsens i detta afseende framstälda förslag eller
att länsveterinärernes aflöning skulle ökas från 1,500 kronor till 1,800
kronor, deraf 1,200 kronor såsom lön och 600 kronor såsom tjenstgöringspenningar,
samt att dem derjemte skulle tillerkännas två ålderstillägg
till lönen, hvartdera å 500 kronor, att tillträdas, det ena efter
10 och det andra efter 15 års tjenstgöring, har jag icke något att
erinra.

I likhet med statskontoret och på de af denna myndighet anförda
skäl anser jag deremot, att några förändrade bestämmelser i afseende
å länsveterinärernes pensionsrätt nu icke böra ifrågakomma i vidare
mån, än att dem synes skäligen böra tillförsäkras ett något förhöjdt
pensionsbelopp. Härvid anser jag mig dock böra stanna vid ett belopp
af 1,800 kronor.

Med det definitiva ordnandet af denna fråga torde deremot böra
anstå, till dess en allmän omreglering af det civila pensionsväsendet
kommer till stånd. Jag anser mig likväl icke böra underlåta att nu
framhålla, det jag finner de af medicinalstyrelsen föreslagna vilkor i detta
hänseende lämpliga med undantag allenast af åldersgränsen, som synes
mig kunna höjas från 60 till 65 år.

Genom den uppdelning af aflöningen i lön och tjenstgöringspenningar,
som här föreslagits, skulle emellertid, der ej annorlunda
särskildt stadgas, länsveterinärernes pensions förhållanden förändras i så
måtto, att på dem komme att tillämpas bestämmelserna uti nådiga brefvet
den 1 juni 1877, enligt hvilka pensionen skulle utgå med lönens hela
belopp.

Då skälen till den förordade förbättringen i länsveterinärernes aflöningsförhållanden
är att söka mindre uti en redan befintlig missproportion
mellan deras tjenste- och aflöningsförhållanden än uti den

Nionde hufvudtiteln.

31

vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet, som ansetts böra dem för framtiden
åläggas, samt de högre kompetensvilkor, som för erhållande af
dylik tjenst hädanefter skulle fordras, lärer icke böra ifrågasättas, att
länsveterinär skulle i afseende å ålderstilläggs åtnjutande få tillgodoräkna
sig den tid, som före de nya löneförmånernas åtnjutande förflutit, från
det han till länsveterinärstjenst utnämndes.

Vid sådant förhållande skulle emellertid genom tillämpning, i fråga
om länsveterinärs pensionsförhållanden, af nådiga brefvet den 1 juni
1877, samtlige nuvarande länsveterinärer, som komme i åtnjutande af
de nya aflöningsförmånerna, men under de närmaste 10 åren, eller innan
de hunnit tilldelas ålderstillägg, blefve pensionsberättigade, få åtnöjas
med en mindre pension än den dem nu tillförsäkrade.

Å andra sidan skulle åter länsveterinär, som erhållit båda ålderstilläggen,
komma i åtnjutande af en pension å 2,200 kronor eller mera
än medicinalstyrelsen för dem ifrågasatt och jag för närvarande anser
mig kunna tillstyrka.

Med afseende å det sålunda anförda anser jag mig böra föreslå,
att bland vilkoren för de nya löneförmånernas åtnjutande intages uttrycklig
föreskrift derom att i afseende å länsveterinärs pensionsrätt
fortfarande skola gälla de i detta afseende nu tillämpade bestämmelser,
dock att pensionen må utgå med ett belopp af 1,800 kronor.

Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra, att enligt bestämmelserna
uti nådiga kungörelsen den 31 mars 1900 -den, som efter
nämnda dag utnämnts eller framdeles kommer att utnämnas till länsveterinär,
är underkastad de förändrade pensionsbestämmelser, som framdeles
kunna varda stadgade. Enahanda vilkor torde nu böra stadgas
jemväl för länsveterinär, utnämnd före nämnda tidpunkt.

För åtnjutande af de utaf mig sålunda förordade aflöningsförmånerna
anser jag följande vilkor och förbehåll böra stadgas, nemligen:

att länsveterinär skall vara underkastad såväl den vidsträcktare
tjenstgöringsskyldighet och jemkning i åligganden, som ock den reglering
af tjenstgöringsområde, som kunna varda föreskrifna;

att nuvarande innehafvare af länsveterinärstjenst, som till sin befattning
utnämnts före den 1 april 1900, skall vara underkastad de
förändrade pensionsbestämmelser, som kunna varda stadgade;

att med länsveterinärstjenst icke må förenas annan tjenst å rikets
eller Riksdagens stat, ej heller annan tjenstebefattning, med mindre
medicinalstyrelsen finner densamma icke vara hinderlig för tjenstgöringen
såsom länsveterinär;

att de med länsveterinärsbefattning förenade tjenstgöringspenningar

32

Nionde hufvudtiteln.

få uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort,
men skola för den tid, han varit från tjenstgöringen befriad, utgå
till den, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger
uppbära hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag
helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan
förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, afstå
så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest
pröfvas skäligt;

att, der förhöjning i aflöningen efter viss tid fortsatt, väl vitsordadt
innehafvande af länsveterinärstjenst anses böra medgifvas, tidpunkten
för första förhöjningen bestämmes att inträda tio år efter utnämningen
till länsveterinär, under vilkor att innehafvaren mer än fyra
femtedelar af denna tid sjelf bestridt sin egen eller, på grund af förordnande,
annan statens tjenst, och för andra förhöjningen efter ytterligare
fem år på samma vilkor, under iakttagande, hvad såväl den ena
som den andra förhöjningen angår, deraf, att den högre aflöningen ej
får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det, under
hvilket den stadgade tjenståldern blifvit uppnådd; samt

att i afseende å länsveterinärs rätt till pension å allmänna indragningsstaten
fortfarande skola lända till efterrättelse de bestämmelser,
som härutinnan förut tillämpats, med iakttagande att länsveterinär,
som fullgjort de enligt nämnda bestämmelser gällande vilkor för
pensions erhållande, må vara berättigad att komma i åtnjutande af en
årlig pension å 1,800 kronor.

För beredande åt 32 länsveterinärer af den sålunda förordade
löneförbättringen erfordras ett belopp af 9,600 kronor, hvarmed det
under förevarande anslagstitel uppförda anslag derför synes böra höjas.

De föreslagna ålderstilläggen torde deremot på vanligt sätt böra
utgå från nionde hufvudtitelDs förslagsanslag till ålderstillägg.

Under förutsättning af bifall till hvad jag under denna punkt
tillstyrker, torde Kong! Maj:t framdeles vilja fatta beslut angående de
ändringar i läkare- och veterinärinstruktionerna, som kunna blifva
erforderliga.

På grund af det sålunda anförda tillstyrker jag, att Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen medgifva

dels att, under de här ofvan angifna vilkor och förbehåll, aflöningen
för länsveterinärerne i riket bestämmes att från och med år 1902 utgå
med 1,800 kronor, deraf 1,200 kronor såsom lön och 600 kronor såsom

Nionde hufvudtiteln.

33

tjenstgöringspenningar, jemte två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor,
att tilläggas lönen;

dels ock att, för beredande af tillgång till de för länsveterinärerne
föreslagna aflöningar, anslaget till »länsveterinärer och veterinärstipendiater»
höjes från 50,100 kronor till 59,700 kronor, eller med 9,600 kronor.

Skogsväsendet.

För skogsväsendet äro å ordinarie stat för innevarande år uppförda dels

bestämdt anslag:

för skogsstaten................................. kr. 640,008: —

„ statens skogsläroverk.............. „ 55,000: — kronor 695,008: —

dels förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets

lärarepersonal................................................................ „ 100,000: —

dels reservationsanslag:

till enskilda skogsundervisningen .. kr. 4,800: —
till kronoskogames förvaltning och
befrämjande af skogsväsendet i

allmänhet..................................... „ 1,479,992: — „ 1,484,792: —

tillsammans kronor 2,279,800: —

I underdånig skrifvelse den 7 november 1900 angående anslagsbehofvet
för år 1902 har domänstyrelsen, hvad först angår de bestämda
anslagen för skogsstaten och för statens skogsläroverk, icke ifrågasatt
någon förändring i samma anslag.

I särskild underdånig skrifvelse samma dag har emellertid styrelsen
beträffande skog släroverken gjort en framställning, för hvilken jag anhåller
att nu få närmare redogöra.

Till en början erinrar styrelsen, hurusom, på derom af styrelsen
gjord framställning, Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 15 december
1899 medgifvit, att för provisoriskt anordnande af en förberedande
praktisk kurs vid Klotens kronopark, afsedd att utbilda elever för inträde
vid skogsinstitutet, finge af 1900 års reservationsanslag för kronoskogarnes
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet användas
ett belopp af högst 7,750 kronor, samt att, för möjliggörande af en ökning
af elevantalet vid skogsinstitutet från 10 till 20, nästlidne års
Bih. till Riksd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 5

Anslagen för
skogsstaten
och statens
skogsläroverk.

34

Nionde hnfvudtiteln.

Riksdag, efter derom till Riksdagen aflåten nådig proposition, för
år 1901 beviljat höjning i institutets anslag till de praktiska öfningarna
med 3,000 kronor och till expenser med 1,500 kronor. Genom
beviljandet af dessa medel hade sålunda blifvit sörjdt för ett större
antal elevers förberedande utbildning för skogsinstitutets högre kurs
och för de med de praktiska öfningar, som tillhörde denna kurs, förenade
kostnader. Det återstode nu att tillse, att tillräckliga lärarekrafter för
elevernas undervisning vid skogsinstitutet funnes att tillgå. Styrelsen hade
visserligen ej förbisett denna angelägenhet, då styrelsen i anledning af
bristen på extra skogstjenstemän för skogsförvaltningen gjorde framställning
om Klotenkursens inrättande, men då afhjelpande af berörda brist ej
tålt uppskof utan kräft omedelbar åtgärd, och då full utredning i fråga
om lärarekrafternas tillräcklighet ej förelegat, hade sistnämnda fråga då
fått tillsvidare anstå. Detta hade ock utan synnerlig olägenhet kunnat ske,
enär det i anledning af Klotenkursens inrättande ökade krafvet på
institutets lärarekrafter icke inträdde förr än under höstterminen året
efter det berörda kurs blefve inrättad.

Enligt hvad domänstyrelsen vidare meddelar, hafva emellertid
nu direktören och lektorerne vid institutet i en till styrelsen stöld, af styrelsen
till Kongl. Maj:t öfverlemnad skrift lemnat utredning och afgifvit
förslag i fråga om den behöfliga förstärkningen af lärarepersönalen vid
institutet. Under erinran att undervisningen vid institutet, för att
blifva fullt fruktbärande för skogshushållningen, måste lämpas efter
landets förhållanden samt att för detta måls vinnande lärarne måste
hafva tid och tillfälle att i literaturen följa skogsvetenskapens utveckling
äfvensom att genom resor och egna undersökningar lära
känna skogsförhållandena i landets skilda delar, framhölls i denna skrifvelse,
att tid och tillfälle härtill saknades för lärarne, sedan efter den
lägre kursens inrättande vid institutet deras arbete i betydlig grad
ökats dels genom särskilda föreläsningar och praktiska öfningar och
dels genom ökadt antal tentamina. Till följd häraf kräfde numera
enligt direktörens och lektorernes mening såväl skogshushållningsvetenskapens
särskilda hufvudafdelningar som de botaniska och zoologiska
facken hvar sin målsman vid läroverket.

Beträffande göromålens nuvarande omfattning anföres i sistberörda
skrifvelse, hurusom direktören för närvarande hade att föreläsa i skogsskötsel
5 timmar i veckan och i skogsteknologi 6 timmar i veckan under
höstterminen, samt under vårterminen i det förra ämnet 9 timmar och
i det senare 2 timmar i veckan; att lektorn i de skogsmatematiska ämnena
hade 11 föreläsningar i veckan i matematik, skogstaxation, skogsindel -

Nionde Imf radtiteln.

35

ning, forstlig byggnadskonst, geodesi, kartritning och bokföring, hvarjemte
honom ålåge dels att öfvervaka och leda elevernas arbeten vid
upprättandet af skogsindelnings- och afvägningsplaner, kartor med mera
6 timmar i veckan under höstterminen och 9 timmar i veckan under
vårterminen, dels granska afgående elevers skriftliga arbeten, dels ock
att öfva eleverna i de praktiska delarna af ofvannämnda ämnen, livilka
sistnämnda öfningar under den senare tiden, då elevantalet vid dessa
uppgått till omkring 40, anordnats på det sätt, att den äldre afdelningen
under ledning af bemälde lektor öfvats i skogsindelning, skogsuppskattning,
skogsvärdering, tillväxtberäkningar med mera, och den
yngre afdelningen å annan ort öfvats i geodesi och skogsuppskattning
under ledning af en för detta ändamål antagen assistent. Lektorn i
naturvetenskap åter hade att föreläsa 13 timmar i veckan i följande
ämnen, nemligen: allmän botanik, trädsjukdomar, geologi, jordmånslära,
naturlära, skogsinsekter, Skandinaviens däggdjur och fåglar samt jagtzoologi,
hvarjemte han ledde naturvetenskapligt praktikum under höstoch
vårterminer.

För att bereda erforderlig lättnad i detta arbete, som ej utan
öfveransträngning och eftersättande af vigtiga uppgifter kunde utföras,
hafva direktören och lektorerne ansett nödigt, att direktörens undervisningsarbete
minskades på det sätt, att han befriades från undervisning
i skogsteknologi, samt att det med såväl skogsmatematiska som
naturvetenskapliga lektoratet förenade arbetet uppdelades för hvardera
lektoratet på två särskilde lärare, med skyldighet för den nye läraren
i skogsmatematiska ämnen att öfvertaga undervisningen äfven i skogsteknologi.
Härigenom skulle läroämnena kunna på följande sätt fördelas
på fem lärare, nemligen:

1) direktören: skogsskötsel;

2) läraren i matematik: skogsmatematik, skogsindelning och utförande

af skogsindelningsarbete;

3) läraren i skogsteknologi och geodesi: skogsteknologi, geodesi, forstlig

byggnadskonst, kartritning, bokföring och utförande af skogsindelningsarbete
;

4) läraren i botanik: allmän botanik, skogsträdens naturhistoria, träd sjukdomar,

jordmånslära och naturvetenskapligt praktikum;

5) läraren i zoologi: skogsinsekter, Skandinaviens däggdjur och fåglar,

jagtzoologi, naturlära och geologi.

Desse lärares undervisningsskyldighet skulle enligt direktörens
och lektorernes förslag ordnas på följande sätt, nemligen:

36

Nionde hufmdtiteln,

Tablå öfver de ordinarie lärames föreläsningstimmar i veckan.

Höstterminen.

Direktören.

Skogsskötsel (högre kursen)............

D:o (lägre kursen) ............

Summa föreläsningstimmar

Läraren i matematik.

Skogsmatematik (högre kursen) ......

Skogsindelning (d:o d:o) .........

Matematik (lägre kursen) ...............

Skogsindelningsarbete 3.

Summa föreläsningstimmar
Läraren i skogsteknölogi och geodesi.

Skogsteknologi (högre kursen).........

Geodesi (d:o d:o) .........

Geodesi (lägre kursen).........

Forstlig byggnadskonst (högre och
lägre kursen)..
Kartritning, afdiknings planer

m. m. 5. (d:o d:o).

Summa föreläsningstimmar

Läraren i botanik.

Botanik .......................................

Naturvetenskapligt praktikum 4.

Timmar

i

veckan.

Summa föreläsningstimmar
Läraren i zoologi.

Skogsinsekter .................................

Skandinaviens fåglar ........................

Naturlära (lägre kursen).....................

Naturvetenskapligt praktikum (lägre

kursen) i.

Summa föreläsningstimmar

Vårterminen.

Direktören.

Skogsskötsel (högre kursen)............

D:o (lägre kursen) ............

Summa föreläsningstimmar

Läraren i matematik.

Skogsmatematik (högre kursen) ......

Skogsindelning (d:o d:o) .........

Skogsindelningsarbete 3.

Skogsmatematik (lägre kursen) ......

Skogsindelning (d:o d:o) ......

Summa föreläsningstimmar

Läraren i skogsteknologi och geodesi.

Skogsteknologi (högre kursen)............

Geodesi (eko d:o) ............

Forstlig byggnadskonst (högre kursen)

Skogsteknologi (lägre kursen) .........

Bokföring (d:o d:o) 1.

Skogsindelningsarbete 5.

Summa föreläsningstimmar

Läraren i botanik.

Skogsträdens naturhistoria ............

Trädsjukdomar..............................

Jordmånslära.................................

Naturvetenskapligt praktikum 2.

Summa föreläsningstimmar

Läraren i zoologi.

Geologi .........................................

Skandinaviens däggdjur....................

Jagtzoologi......................................

Naturlära (lägre kursen) ...............

Naturvetenskapligt praktikum (lägre

_kursen) 1

Summa föreläsningstimmar

Timmar

i

veckan.

2

1

1

3

I afseende å de praktiska öfningarna har särskildt framhållits, att
elevernas fördelning på två afdelningar, af hvilka den ena förestodes
af en assistent, vore förenad med vissa olägenheter, emedan den ordinarie
läraren, ehuru han sedermera skulle anställa afgångspröfning med

Nionde hnfvndtiteln.

37

eleverna, i ett af sina hufvudämnen icke finge tillfälle öfvervaka deras
praktiska utbildning och bedöma deras duglighet eller mogenhet i
samma ämne. Dessa olägenheter komme att högst väsentligt ökas, när
genom ytterligare 10 elevers årliga antagande i den högre kursen elevantalet
komme att under de praktiska öfningarna uppgå till 50 å 60.

Under anförande att, då de ordinarie lärarne äfven med den
föreslagna ökningen i lärarekrafter komme att blifva så tagna i anspråk
för undervisning och öfningar, att de icke kunde — och ej heller borde
— åtaga sig annat inkomstbringande arbete, det vore af behofvet påkalladt,
att deras aflöning och ställning förbättrades, hafva direktören
och lektorerne vid institutet slutligen hemstält om vidtagande af åtgärder
ej allenast för uppförande af två nya lärarebefattningar på institutets
ordinarie stat, utan ock för förbättrande af direktörens och lektorernes
egen aflöning och ställning i öfrigt.

Beträffande skogsinstitutets nuvarande organisation tillåter jag
mig erinra, att tre ordinarie lärare äro vid institutet anstälde, nemligen
direktören, som, utom de med föreståndareskapet för läroverket förenade
särskilda åligganden och bestyr, undervisar i skogsskötsel och skogsteknologi,
samt två lektorer, af hvilka den ene, som skall vara forstligt
bildad, undervisar i skogsmatematik, skogsindelning, geodesi och byggnadslära
med tillämpning på skogshushållning samt kartritning, hvarjemte
han handhar förvaltningen af de skogar, som ställas under institutets
skötsel. Den andre lektorn undervisar i de naturvetenskapliga ämnena.
Dessutom åligger det lärarne, hvar och en i sina ämnen, att leda
elevernas praktiska öfningar under tiden mellan vår- och höstterminerna
vid institutet.

De ordinarie lärames aflöning utgår enligt den af 1892 års Riksdag
för institutet godkända stat på följande sätt:

		Tjenst-
	Lön.	görings- penningar.	Summa.
	3,000	1,500	4,500	• Fri bostad och vedbrand. Efter
	5 år kan lönen höjas med 600 kronor.
Lektorn i matematik och skogs-
hushållning	2,000	1,500	3,500	Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytter-ligare 500 kronor.
Lektorn i naturvetenskap	2,000	1,500	3,500	Efter 5 år kan lönen höjas med

500 kronor och efter 10 år med ytterligare
500 kronor.

38

Nionde hufvudtitein.

För resor i och för elevernas praktiska öfningar åtnjuta lärarne
ersättning enligt resereglementet.

Förutom de till de ordinarie lärarne utgående aflöningar finnes
uti nämnda stat uppfördt ett belopp af 3,700 kronor till extra lärare;
och finnas vid institutet anstälde fyra extra lärare med undervisningsskyldighet,
en i författningskunskap, en i kemi och fysik, en i nationalekonomi
samt en i agronomi.

I sin nu ifrågavarande skrifvelse af den 7 november 1900 erinrar
domänstyrelsen, att efter denna organisations genomförande, ehuru endast
en kortare tidsperiod sedan dess gått till ända, allt större kraf stälts
på undervisningen, dels genom den vid institutet år 1894 för utbildande
af privata skogsförvaltare inrättade lägre kursen och dennas efter hand
ökade elevantal, dels genom nu förestående, betydliga ökning af antalet
elever i den högre kursen.

Att i följd af detta väsentligt ökade undervisningsarbete lärarekrafterna
i fråga om såväl den praktiska som den teoretiska undervisningen
vid institutet måste förstärkas syntes domänstyrelsen uppenbart,
och fyllandet af detta behof vore dess mer angeläget, som, enligt
hvad institutets lärare sjelfve framhållit, undervisningen eljest kunde
befaras äfven i qvalitativt hänseende blifva mindre tillfredsställande.
Påtagligt vore ock, att lärarnes öfverhopande med olikartadt undervisningsarbete
måste verka hinderligt för den skogsinstitutet såsom en
läroanstalt för den högre skogsundervisningen inom landet tillkommande
uPPS^en lemna bidrag till utredningen af de många för landets
skogshushållning vigtiga frågor, som folie inom området för de vetenskaper,
hvari institutet hade att undervisa.

Med hänsyn till det anförda ansåge domänstyrelsen, att de föreslagna
två nya lektorsbefattningarna vore för institutet nödvändiga.
Enligt styrelsens mening borde dock dessa befattningar till en början
uppföras endast på extra stat, då någon tids erfarenhet, huru den nu
föreslagna anordningen af undervisningen vid institutet kom me att verka,
syntes böra afvaktas, innan samma befattningar tillsattes såsom ordinarie.
Då det emellertid vore nödvändigt, att de extra lektorerne erhölle
sådan aflöning, att de icke nödgades för sitt uppehälle söka sig bisysslor,
utan kunde egna hela sin tid åt tjensten, har styrelsen föreslagit, att
deras aflöning måtte blifva lika med den för de ordinarie lektorerne
nu bestämda.

Beträffande den af direktören och lektorerne vid institutet gjorda
framställningen angående förbättring af deras lönevilkor och ställning
i öfrigt, har styrelsen anfört, att den för lärarepersonalen vid institutet
från och med år 1893 faststälda lönestaten visserligen i betraktande af

tionde hufvudtiteln.

39

den prisstegring å lefnadsförnödenheter, hyror med mera, som under
senaste tiden inträdt, förefölle styrelsen alltför låg, i synnerhet hvad
lektorernes aflöning beträffade, men att, då ifrågavarande lönestat så
nyligen blifvit reglerad och nu ifrågasatt revision af tidigare reglerade
lönestater syntes böra afvaktan, innan förslag till förhöjning af lärarnes
löner vid skogsinstitutet framlades, styrelsen ansåge direktörens och
lektorernes framställning i denna del icke för det närvarande böra föranleda
någon åtgärd.

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört har styrelsen hemstält,
att till arfvoden åt två extra lektorer vid skogsinstitutet måtte på extra
stat för år 1902 uppföras ett belopp af 7,000 kronor. Derjemte och
då de extra lektorerne skulle komma att tagas i anspråk äfven under
1901 års hösttermin och under samma termins praktiska öfningar, har
styrelsen hemstält, att för deras anställande under senare hälften af innevarande
år måtte få från reservationsanslaget för kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet utbetalas ett
belopp af 3,500 kronor.

I detta sammanhang har domänstyrelsen påpekat behofvet af en
reglering af undervisningen vid de skogsskolor, som hafva till uppgift
att utbilda kronojägare och skogvaktare. Dessa skogsskolor, till antalet
fem, äro förlagda vid Kolleberga i Skåne, Hunneberg i Vestergötland,
Bjurfors i Vestmanland, Grönsinka i Gestrikland och Bispgården i
Jernband. Enligt för dem gällande stadgar af den 13 april 1886, sådana
dessa lyda enligt nådiga kungörelsen af den 30 december 1893,
börjar lärokursen den 1 september hvarje år samt fortgår med högst
två veckors uppehåll vid jultiden till den 15 juni påföljande år, då
kursen afslutas.

Domänstyrelsen har nu framhållit, hurusom med de kraf, hvilka
numera ställas på krono]ägare och skogvaktare, en utsträckning af
nämnda undervisningstid vore väl behöflig. Särskilt erfordrades för
den praktiska undervisningen i skogen längre tid, än som nu kunde
deråt egnas. Under nu rådande förhållanden hade lärlingarne under
kursen icke kommit i tillfälle hvarken att vinna kännedom om de af
dem utförda skogsodlingarnas utveckling under första året eller att
undervisas i plantskolornas skötsel under sommartiden. Det vore derför
af fördel, ej allenast att undervisningstiden i möjligaste mån utsträcktes,
utan äfven att den fortginge under årets hela vegetationstid. Kursen
borde derför enligt styrelsens mening börja den 1 november hvarje
år och fortgå till den 15 oktober påföljande år. Härigenom vunnes
jemväl den fördel, att kursens början och slut någorlunda sammanfölle
med laga flyttningstid för tjenstefolk.

40

Nionde hufvudtiteln.

Med den nu föreslagna utsträckningen af skolornas undervisningstid
följde, att tiden för anmälan om inträde vid skolorna, hvilken tid
nu vore bestämd till den 15 juni, borde framflyttas till den 15 september.

Af förenämnda skogsskolor förestås den vid Hunneberg af jägmästaren
i Hunnebergs revir, hvilken i egenskap af skolföreståndare
uppbär särskild lön af 1,000 kronor. Vid de öfriga af dessa skolor är
föreståndarebefattningen icke förenad med jägmästaretjenst i de revir,
der skolorna äro förlagda, utan förestås dessa skolor af särskildt anstälde
skogstjenstemän, bvilka jemte den ordinarie skolföreståndarelönen,
1,000 kronor, från reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet uppbära hvar
och en ett tilläggsarfvode af ytterligare 1,000 kronor, hvarjemte de
åtnjuta förmånen af fri bostad.

Enligt hvad domänstyrelsen uppgifva, skulle sistomförmälda skolföreståndare
ingalunda kunna draga sig fram med den nuvarande aflöningen,
derest de ej under tiden mellan den 15 juni och den 1 september,
då deras arbete icke toges i anspråk för skolan, vore i tillfälle
att genom skogsförrättningar eller annat arbete skaffa sig för uppehället
nödig fyllnad i den otillräckliga aflöningen. Ett nödvändigt vilkor
för genomförandet af förslaget om en tidsenlig utsträckning af
skolornas undervisningstid vore derför, att föreståndarnes aflöning blefve
förbättrad. Domänstyrelsen har härvid tillika fäst uppmärksamhet derpå,
att desse tjenstemän hade under sin förvaltning i närheten af skolorna
belägna kronoparker eller andra allmänna skogar, i de flesta fall af
betydlig utsträckning, utan att derför åtnjuta särskild ersättning. Sålunda
förvaltade föreståndaren för Bispgårdens skogsskola 7,685,2 0 hektar
kronopark och boställsskog, föreståndaren vid Grönsinka skogsskola
6,033,5 0 hektar kronopark och boställsskog, föreståndaren för Bjurfors
skogsskola 6,236,8 7 hektar kronopark och föreståndaren för Kolleberga
skogsskola 402,2 6 hektar kronopark. Med afseende å nu anförda förhållanden
anser styrelsen, att det nu med 1,000 kronor utgående tilläggsarfvodet
till skogsskoleföreståndare, hvilken ej tillika innehar jägmästaretjenst,
bör höjas till 2,000 kronor, så att desse skolföreståndare komma
att åtnjuta 3,000 kronor.

Hvad angår föreståndaren vid Hunnebergs skogsskola, anser styrelsen
att, ehuru kursen jemväl vid denna skola skulle utsträckas till
den föreslagna tiden, någon ökning af lönen för denna befattning icke
bör ifrågasättas vid det förhållandet, att föreståndaren uppbär jägmästareaflöning,
men styrelsen anser det blifva nödvändigt att, då skolföreståndarens
tid blifver mer upptagen, anställa en aflönad assistent
såsom biträde vid revirets skötsel.

Nionde hufyudtiteln.

41

Vidare har styrelsen erinrat, att de vid skogsskolorna anstälde
skogsrättarne för det närvarande hafva en aflöning af allenast 800
kronor. Att denna aflöning varit knapp för uppehället, helst der skogsrättaren,
såsom i allmänhet vore fallet, hade familj att försörja, vore
enligt styrelsens åsigt uppenbart. I ännu högre grad blefve detta
fallet under förutsättning af lärokursens utsträckning, då skogsrättaren
nästan under hela året finge en daglig tjenstgöring vid de praktiska
öfningarna. Vid jemförelse med den aflöning, som från 1901 bestodes
kronojägarne, och i betraktande deraf, att skogsrättarne redan nu i
vissa fall emot någon extra godtgörelse utöfvat bevakaretjenst å visst
område af kronopark i skolans närhet och hädanefter vid samtliga
skolor borde utan särskild ersättning hafva till åliggande sådan tjenstgöring,
som ju stode väl tillsammans med skolans praktiska öfningar,
ansåge styrelsen, att skogsrättarnes aflöning borde höjas till 1,200
kronor, samt att för detta ändamål till en hvar af dem borde från förenämnda
reservationsanslag utgå ett tilläggsarfvode af 400 kronor.

På grund af det anförda har styrelsen hemstält, dels att §§ 18
och 23 i förberörda nådiga stadgar för de allmänna skogsläroverken,
sådana dessa §§ lyda i nådiga kungörelsen den 30 december 1893,
måtte på det sätt ändras, att lärokursen vid de skogsskolor, hvarom
här vore fråga, skulle taga sin början den 1 november hvarje år samt
fortgå med högst två veckors uppehåll vid jultiden till den 15 oktober
påföljande år, då kursen skulle afslutas, samt att ansökning om inträde
vid dessa skogsskolor skulle före den 15 september ingifvas till skolans
föreståndare, dels att det tilläggsarfvode af 1,000 kronor, som nu utginge
från reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet till dem af dessa skolors föreståndare,
hvilka icke tillika innehade jägmästarebefattning, måtte höjas till 2,000
kronor, dels ock att till. en hvar af skogsrättarne vid samtliga dessa
skogsskolor måtte från samma reservationsanslag få utbetalas ett tilläggsarfvode
af 400 kronor. I

I likhet med domänstyrelsen finner jag det vara nödvändigt att,
sedan, i följd af bristen på erforderligt antal extra skogstjenstemän till
biträde vid vården och förvaltningen af kronans skogar, det funnits
nödigt att bereda tillfälle till inträde vid skogsinstitutet för ett ökadt
antal elever, man äfven tillser, att desse elever derstädes erhålla en
fullständig och nöjaktig utbildning för sitt blifvande kall. Det ligger
i sakens natur, att en ökning af elevantalet, i synnerhet då denna ökning
blifver så betydlig som här är fallet, måste kräfva en förstärkning af
Bill. till Jliksd. Vrot. IDOL 1 Sami. 1 Afd. G

42

Nionde hufvudtiteln.

de förutvarande lärarekrafterna, derest ej undervisningen skall i ett
eller annat afseende eftersättas ock utbildningen af de blifvande skogstjenstemännen
blifva mindre tillfredsställande. I allt fall måste det
vara menligt för undervisningen, om lärarne öfver höfvan betungas med
undervisningsarbetet. Af hvad direktören och lärarne vid institutet
härutinnan anfört framgår otvetydigt, att en ganska väsentlig ökning
af lärarekrafterna vid institutet är från och med nästa läroårs början af
behofvet oafvisligen påkallad. Derest «len framställning om anordnande
af ett forstligt försöksväsende, som jag jemväl nu kommer att gorå,
vinner bifall, skulle genom en tillräcklig ökning i antalet lärare vid
institutet äfven beredas möjlighet att åt visse af lärarne anförtro ledningen
af de blifvande försöksåtgärderna och undersökningarna, hvilket
torde vara en väsentlig förutsättning för ett ändamålsenligt och ej allt
för kostsamt ordnande af nämnda försöksväsende.

Med hänsyn till det fortgående förvärfvandet af skogsmark för
statens räkning och den alltjemt stegrade intensiteten i kronoskogarnes
skötsel så val som i den enskilda skogshushållningen, kommer helt
visst behofvet af ett större antal extra skogstjenstemän att allt framgent
fortfara. Behofvet af ökade lärarekrafter vid skogsinstitutet kommer
vid sådant förhållande säkerligen äfven att blifva stadigvarande. Mot
den åt domänstyrelsen föreslagna anordningen af undervisningen vid
institutet och tillökningen af det nuvarande lärareantalet har jag visserligen
icke något att erinra. Men då enligt styrelsens egen åsigt de
föreslagna nya lärarebefattningarna tills vidare icke skulle uppföras på
ordinarie stat, utan man borde afvakta någon tids erfarenhet, huru den
nya anordningen komme att verka, innan samma befattningar tillsattes
såsom ordinarie, synes det mig vara lämpligast att hos Riksdagen begära
det för den erforderliga förstärkningen af lärarekrafterna vid institutet
nödiga beloppet, 7,000 kronor, hvilket belopp i hvarje fall synes vara
för ändamålet fullt behöfligt, utan att fastslå beloppets ovilkorliga användande
till arfvoden åt två nye extra lektorer, och att således det
må bero på Kongl. Maj:ts bepröfvande, huru samma belopp må för
det afsedda ändamålet bäst komma till användning. Under förutsättning
af bifall härtill torde hinder för Kongl. Maj:t icke möta att af innevarande
års reservationsanslag till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet, som, enligt hvad domänstyrelsen
upplyst, dertill lemnar tillgång, använda ett belopp af 3,500 kronor för
beredande af erforderlig förstärkning af lärarekrafterna vid skogsinstitutet
under höstterminen innevarande år.

I öfverensstämmelse med hvad domänstyrelsen hemstält och på

Nionde hufvudtiteln. 43

de af denna styrelse angifna grunder anser jag, att den af direktören
och lektorerne vid skogsinstitutet gjorda framställning om förbättrade
lönevilkor och ställning i öfrigt icke bör till någon Kongl. Maj :ts åtgärd
föranleda.

Hvad härefter angår den föreslagna utsträckningen af undervisningstiden
vid de statens skogsskolor, som hafva till uppgift att utbilda
krono jägare och skogvaktare, synas mig fördelarna af en sådan utsträckning
vara obestridliga. Såsom en förutsättning härför kräfves dock,
att de nuvarande, redan i och för sig knappa arfvodena för såväl de
föreståndare vid dessa skolor, hvilka ej med föreståndarebefattningen
förena jägmästaretjenst, som äfven de vid skolorna anstälde skogsrättarne
höjas, ej mindre på grund af den ökade tjenstgöringsskyldigheten
än äfven med afseende ä upphörandet af möjligheten till enskildt
förvärf för ifrågavarande tjenstemän. De af domänstyrelsen i sådant
afseende för dem föreslagna tilläggsarfvoden, hvilka torde böra utgå af
reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet, anser jag skäliga och billiga, hvarför
jag till alla delar förordar hvad domänstyrelsen härutinnan föreslagit.

I händelse hvad jag på grund häraf går att föreslå vinner bifall,
torde jag framdeles få underställa Kongl. Maj:ts pröfning förslag till
nödiga ändringar i stadgarna för allmänna skogsläroverken.

I förslagsanslaget till ålderstillägg åt sltogsstaten och skogsinstitutets
lärare^ er sonat har domänstyrelsen icke föreslagit någon ändring.

Hvad reservationsanslaget till enskilda skog sundervisningen angår,
har domänstyrelsen af samma skäl, som af styrelsen anförts för en
utsträckning af undervisningstiden vid statens skogsskolor, ansett, att
jemväl vid den med statsunderstöd uppehållna enskilda skogsskolan vid
Skogshåll i Södermanland en förlängning i kursen vore af behofvet
påkallad. Vid denna skola, hvars lokal bestås af länets hushållningssällskap,
men som i öfrigt uppehälles medelst det anslagsbelopp, 3,800
kronor, som till skolan utgår från skogsväsendets reservationsanslag till
enskilda skogsundervisningen, bedrifves undervisningen i enlighet
med stadgarna för de allmänna skogsläroverken. Det kunde, yttrar
styrelsen, under sådant förhållande, i synnerhet som skolans lokal
ej vore fullt lämplig, ifrågasättas, huruvida icke skolan borde af
staten helt och hållet omhändertagas och flyttas till någon af under
esnare tid i mellersta delen af landet inköpta kronoparker, der lämp -

Amlaget till
dlderttiUägg.

Anslaget till
entkilda
skogsundervisningen.

44

Nionde hnfvndtiteln.

liga åbyggnader för ändamålet funnes att tillgå, och har styrelsen
förbehållit sig att framdeles få inkomma med underdånigt förslag
härutinnan. Vare sig skolan bibehölles vid Skogshåll eller förflyttades
till kronopark, ansåge emellertid styrelsen det för skolans tidsenliga
utveckling vara nödvändigt, att, på sätt för öfriga skogsskolor
af styrelsen föreslagits, äfven vid denna skola kursen utsträcktes och
att för genomförandet häraf skolföreståndarens och skogsrättarens aflöning,
som nu utgjorde för den förre 1,500 kronor och för den senare
500 kronor jemte någon extra inkomst från hushållningssällskapets
plantskola, höjdes med samma belopp som för föreståndaren för och
skogsrättaren vid öfriga skogsskolor, eller med respektive 1,000 kronor
och 400 kronor. Styrelsen har i enlighet härmed hemstält, att det
till Skogshålls skogsskola nu utgående understödsbeloppet, från skogsväsendets
reservationsanslag till enskilda skogsundervisningen måtte ökas
med 1,400 kronor till 5,200 kronor.

Under hänvisning till hvad förut anförts till stöd för utsträckning
af undervisningstiden vid statens skogsskolor och om höjning i arfvodena
åt föreståndarne för vissa af dessa skolor äfvensom åt de vid
skolorna anstälde skogsrättarne, tillstyrker jag bifall till domänstyrelsens
förevarande framställning; börande i följd häraf ifrågavarande reservationsanslag
sålunda höjas från 4,800 kronor till 6,200 kronor.

Amiaget au Vidkommande slutligen reservationsanslaget till kronoskogarnes för ^neT/ör-^"

vältning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet har domänstyrelsen,
vältning och med erinran att Riksdagen år 1900 beviljat en ökning i detta anslag
^tk^rvätendet från 1,010,892 kronor till 1,479,992 kronor eller med 469,100 kronor,
i allmänhet, föreslagit en ytterligare tillökning i anslaget för år 1902.

Innan jag öfvergår till domänstyrelsens framställning härutinnan,
anhåller jag att få redogöra för ett af styrelsen i särskild skrifvelse
jemväl af den 7 november 1900 framstäldt förslag, för hvars genomförande
medel från förevarande anslag skulle tagas i anspråk.

Redan i sina underdåniga skrifvelser af den 17 september 1895 och
den 29 september 1896 angående anslagsbehofven för åren 1897 och 1898
framhöll domänstyrelsen, hurusom fortgående undersökningar om skogsträdens
tillväxt och lefnadsförhållanden i öfrigt samt i samband härmed
stående frågor vore af största betydelse för landets skogshushållning och
att, ehuru undersökningar i sådant syfte redan pågått, det likväl för en
tillfredsställande lösning af spörsmålet, huru afkastningen af våra under
vidt skilda förhållanden förekommande skogar skulle kunna uppdrifvas
till den högsta möjliga utan uthållighetens äfventyrande, påkallades, ej

Nionde hnfvudtiteln.

45

allenast att dessa undersökningar fortsattes, utan äfven att desamma
och i samband med dem stående försöksåtgärder anordnades systematiskt
och för en längre tidsföljd samt i större omfattning; hvarjemte
styrelsen tillika meddelade, att i de flesta europeiska länder, der skogarna
intoge någon afsevärd utsträckning, förstuga försöksanstalter med
betydliga kostnader inrättats, samt att äfven i vårt till hufvudsaklig
del af skogsmark bestående land, sedan numera genom stegradt behof
af skogsprodukter för industri och export möjligheten af intensivare
skogshushållning inträdt, ett ordnadt försöksväsende vore af behofvet
påkalladt.

Styrelsen angaf då derjemte, att ett sådant försöksväsendes hufvudsakliga
uppgift vore, utom en utredning ur forstlig-naturvetenskaplig
synpunkt om landets särskilda skogstyper, deras jordmånsförhållanden
och utveckling, att genom noggranna och under en längre tidsföljd
fortgående undersökningar gifva säkra och objektiva utslag angående
verkan af olika sätt för skogens skötsel, hvad anginge såväl föryngring
genom sjelfsådd eller kultur som dess behandling under växttiden och
dess afverkning, och att i sådant syfte borde i landets skilda delar
utväljas, utstakas och beskrifvas vissa trakter, så kallade försöksytor,
afsedda för olika behandlingssätt, hvilkas verkan inom den likartade
skogen genom sedermera periodiskt återkommande undersökningar borde
utrönas.

Vidare anförde styrelsen, att det vore af vigt, att försöksväsendet
ju förr dess hellre komme till stånd, och att försöksytor anlades i tillräckligt
antal inom olika orter; och ansåge styrelsen, med hänsyn dertill
att försöksväsendets syfte vore att stödja ej blott statens utan
äfven enskildes skogshushållning, det kunna antagas, att större skogsegare
eller bolag jemväl komme att erbjuda tillfällen att å deras skogar
förlägga försöksytor. För åstadkommande af fullt säkra resultat erfordrades
emellertid, att arbetet med försöksytornas utväljande, utstakning,
skogsuppskattning och beskrifning samt den derå förekommande
behandlingen och inregistreringen utfördes efter en enhetlig plan af
dertill väl qvalificerade personer.

Kostnaden för anordnandet af försöksväsendet beräknade styrelsen
då till 20,000 kronor.

Dessa domänstyrelsens framställningar blefvo inför Kongl. Maj:t,
anmälda, den förra den 13 januari 1896 och den senare den 14 januari
1897, och anförde dåvarande chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollen
öfver finansärenden för nämnda dagar i detta ämne
hufvudsakligen, vid det förra tillfället att departementschefen vore villig

46

Nionde hufvudtiteln.

medgifva, att ett forstligt försöksväsende skulle få en vigtig uppgift
att fylla och varda af ej ringa betydelse ej mindre för statens än
äfven för de enskildes skogshushållning, men att, då af domänstyrelsens
då aflåtna skrifvelse framginge, att utväg icke saknats att åvägabringa
ganska omfattande och värderika utredningar af skogsvetenskapliga
frågor af större betydelse för skogshushållningen, om ock dessa utredningar
dittills icke kunnat erhålla den med det föreslagna försöksväsendet
afsedda kontinuitet, departementschefen ansåge sig icke böra för
det dåvarande tillstyrka af domänstyrelsen för ifrågavarande ändamål
föreslagen förhöjning i reservationsanslaget för skogsväsendet, samt
vid det senare tillfället att departementschefen fortfarande förmenade,
att med det definitiva anordnandet af detta försöksväsende lämpligen
kunde ännu någon tid anstå, då tillfälle komme att gifvas att underkasta
frågan om det ändamålsenligaste sättet för försöksväsendets
organisation en mera allsidig granskning.

I öfverensstämmelse med bemälde departementschefs vid sistnämnda
föredragningstillfälle gjorda hemställan behagade Kongl. Maj:t ock
öfverlemna handlingarna i ärendet till den af Kongl. Maj:t år 1896
tillsatta skogskomitén för yttrandes afgifvande.

Komitén afgaf den 9 september 1899 yttrande i ärendet och
anförde dervid, att behofvet af ett ordnadt försöksväsende gjorde sig
framför allt gällande inom skogshushållningen på grund af dess olikhet
med andra hushållsgrenar. Inom skogshandteringen vore nemligen
i regel tidrymden mellan sådd och skörd så lång, att såningsmannen
endast i undantagsfall finge se slutresultatet af sitt arbete. Redan af
denna grund läte det icke tänka sig att öfverlemna försöken till det.
enskilda intresset och företagsamheten, men det fordrades derjemte för
att fullgiltiga, inför den vetenskapliga granskningen bestående resultat
skulle uppnås ett under längre tid efter fastslagna grunder fortsatt
försöksväsende, som lemnade full trygghet att den enskildes subjektiva
omdöme och sympati för den ena eller andra hushållsmetoden fullständigt
underordnades objektivt faststälda grunder för försöken. I
utlandet hade också länge dylika förstuga försöksstationer funnits och
mäktigt bidragit till den höga ståndpunkt skogsvetenskapen exempelvis
i Tyskland intoge.

Väl vore de rön, som der gjorts, ej alldeles okända för svenska
skogsmän, men i de flesta fall, isynnerhet der ej rent vetenskapliga
spörsmål förelåge, blefve det vanskligt att tillämpa de i utlandet vunna
resultaten, enär förhållandena ofta nog så väsentligt skilde sig särskilt
med hänseende till olikheter i klimat, jordmån, höjdläge med mera.

Nionde hufvudtiteln.

47

*

Hufvudgrunderna för en rationel skogshushållning kunde ju sägas gälla
för alla länder, och det läge således i och för sig ingen risk deri, att
vi hemtat dessa från utlandet, men annorlunda stälde sig förhållandet,
då man komme till frågor och spörsmål, som rörde detaljerna inom
hushållningen. I samma mån vi närmade oss det eftersträfvade målet,
en intensiv skogsskötsel, i samma mån skulle också allt kraftigare göra
sig gällande behofvet af ett ordnadt försöksväsende inom vårt eget
land. Att ingå i granskning af frågan huru en sådan försöksanstalt
borde ordnas tilltrodde sig komitén icke, utan hade komitén endast
velat gifva sitt stöd och erkännande åt domän styrelsens framställning
om inrättande af ett ordnadt försöksväsende, såsom af behofvet påkalladt
och af betydelse icke minst för den enskilda skogsvårdens
höjande. Ärendet föredrogs derefter den 17 november 1899 ånyo inför
Kongl. Maj:t, som beslöt, att komiténs yttrande skulle meddelas
domänstyrelsen till kännedom.

Under åberopande af hvad i denna fråga sålunda förut förekommit,
har nu domänstyrelsen gjort förnyad framställning i denna
angelägenhet, och dervid till en början lemnat en kort öfversigt öfver
utlandets forstliga försöksväsende och dess tillkomst. I de länder, der
ordnad skogshushållning redan tidigt infördes, togo, enligt hvad styrelsen
omförmäler, de forstliga undersökningarna ganska tidigt sin början,
men då undersökningarna utfördes af enskilde forskare, hvilka endast
under begränsad tidrymd voro i tillfälle fullfölja sina rön, fingo resultaten
icke nödig allmängiltighet. Man började derför snart i medlet
af 1800-talet mera allmänt inse, att för en fortgående utveckling af
skogshushållningen inom landet behöfdes stödet af exakta rön på experimentel
väg. Då emellertid den vunna erfarenheten gaf vid handen,
att sådana icke kunde vinnas endast genom enskildes forskningsarbete,
och man enades derom, att för ändamålets ernående behöfdes en särskild
institution, vid hvilken såväl ett enhetligt system som eu längre
tids kontinuitet vid försöken betryggades, inrättades under loppet af
1870- och 1880-talen i de flesta tyska stater särskilda forstliga försöksanstalter,
hvilkas organisation och vidare utveckling kraftigt främjades
af den sammanslutning mellan dessa anstalter, som genom »Verein
* deutscher forstlicher Versuchanstalten)) kommit till stånd. År 1892
hade derjemte bildats en internationel förening i samma syfte.

btyrelsen har härefter lemnat eu redogörelse för det forstliga försöksväsendets
ståndpunkt och utveckling i åtskilliga främmande länder,
hvilken redogörelse är af följande lydelse:

»I Preussen står det år 1872 inrättade försöksväsendet under öfver -

48 Monde hufvudtiteln.

inseende af finansministeriets centralbyrå för skogsärenden, ansluter sig
till forstakademien i Eberswalde och är fördeladt på fem afdelningar,
nemligen en botanisk, en zoologisk, en meteorologisk, en kemiskfysikalisk
och en forstlig. De tre förstnämnda afdelningarna förestås
af vederbörande akademilärare, hvar i sitt ämne. För de två sistnämnda
inrättades deremot nya föreståndarebefattningar med någon
föreläsningsskyldighet vid forstakademien och med akademilärares aflöning,
utgörande, inbegripet ålderstillägg och hyresersättning, 6,840 riksmark
för hvardera befattningen, förutom 1,600 riksmark resepenningar
för den for6tliga afdelningens föreståndare. Denna afdelnings
åliggande är att genom anordnandet af särskilda försök å dertill utsedda
profytor, fördelade inom landets skilda delar, utröna verkan af
skogens olika behandlingssätt, olika kulturmetoder med mera; den
botaniska och den zoologiska afdelningen hafva att hvar för sig företaga
inom området för sina fackvetenskaper de undersökningar, som
lör skogshushållningen påkallas. Arbetena i den meteorologiska afdelningen
utföras dels å hufvudstationen vid Eberswalde, dels å vissa
bistationer i orterna, och den kemisk-fysikaliska afdelningen, som
har till sin disposition ett laboratorium vid forstakademien, sysslar
med analyser och utredningar om jordmånsförhållanden. Samtliga
afdelningsföreståndare, till hvilkas förfogande äro stälda assistenter och
tillfälliga biträden, hafva att i enlighet med af centralforstbyrån faststälda
planer och kostnadsförslag samt öfriga föreskrifter ombestyra
arbetenas utförande.»

»De forstliga försöksarbetena utfördes till en början af revirförvaltarne,
men då ett fullt enhetligt förfarande härigenom icke kunde
vinnas, öfvertogos arbetena af försöksväsendets egen personal, så att
på revirförvaltarne nu endast ankommer att efter anvisning utföra
kulturarbeten äfvensom omhändertaga det å försöksytorna fälda virket.»

»Kostnaden för försöksväsendet, oberäknadt såväl aflöning till tre
afdelningsföreståndare (19,640 riksmark) och till tillfälliga biträden samt
utgifter för kulturarbeten, uppgår enligt uppgift af år 1896 till omkring
32,000 riksmark.»

»Bayern. Försöksväsendet, år 1882 organiseradt i anslutning till
dels den förstuga undervisningen vid universitetet i Miinchen dels
förstuga högskolan i Aschaffenburg, består af en forstlig afdelning,
hvilken förestås af en professor med biträde af två assistenter, samt
tre naturvetenskapliga afdelningar, hvardera under en universitetslärare
med biträden. Enligt uppgift af år 1898 uppgå kostnaderna till:

Nionde hufvudtiteln.

49

Aflöningar ......................................................... 11,000 riksmark

Expenser .............................................................. 12,130 „

samt gemensamt med forstliga högskolan

i Aschaffenburg ............................................. 33,020 „____

56,150 riksmark.»

7>Sachsen. Försöksväsendet är stäldt under forstakademien i Tharandt.
De forstvetenskapliga försöken utföras hufvudsakligen af professoren
i skogsmatematik m. m. med biträde af 2 å 3 assistenter.»

DWiirttemberg. Det forstliga försöksväsendet är förlagdt till den
forstliga undervisningen vid universitetet i Tubingen, der alla försöksstationer
äro förlagda. Densamma förestås af en professor med biträde
af en assistent.»

»Hessen. Försöksväsendet är förenadt med forstinstitutet vid universitetet
i Giessen. Försöken utföras af de vid universiteten anstälda
tvenne professorerne i skogsvetenskap, med biträde af assistenter.»

»Baden. Härvarande försöksväsende, förlagdt till Karlsruhe, står
under finansministeriet och domänförvaltningen. Arbetena utföras af
tjenstemän vid forstkollegium och af lärare vid forstinstitutet.»

»Schweiz. Med skogsskolan i Ztirich, hvilken utgör en afdelning
af dervarande polytechnikum, är förenadt ett försöksväsende, som förestås
af professoren i skogsindelning m. m., med biträde af assistenter.»

»Österrike. Det år 1874 inrättade försöksväsendet lyder under
jordbruksdepartementet och står under ledning af en bland departementets
medlemmar sammansatt komité, i hvilken skola vara företrädda
såväl statens skogsförvaltnings särskilda afdelningar som försöksväsendet.
Undersökningarna och försöken utföras efter en faststäld allmän
plan dels af fast anstälda, dels af tillsvidare antagna personer, hvilka
senare likväl uteslutande sysselsättas med dylika arbeten, samt dels
ock af tjenstemän, som jemte sin ordinarie sysselsättning erhålla uppdrag
att utföra särskilda försöksarbeten. En direktör och ett antal
adjunkter, hvilkas antal kan uppgå till fyra, äro fast anstälde. Direktören
uppgör förslag för hvarje års arbeten och underställer detsamma
departementets pröfning. Försöksväsendet har sitt säte i Mariabrunn,
förut forstakademi, hvarest plantskolor finnas. Försöksytor i stort
antal äro förlagda i olika landsdelar, mest i Mäbren, Schlesien och
Böhmen.»

»Frankrike har ett furstligt försöksväsende vid »Ecole nationale
forestiére» i Nancy sedan år 1884. Försöksytor „äro anordnade i deBih.
till Riksd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 7

50

Nionde hufvudtiteln.

partementet »des Vosges». Undersökningar hafva utförts rörande vissa
trädslags tillväxt, sjukdomar m. m.»

Hvad behofvet af ett forstligt försöksväsende i vårt eget land
beträffade — fortsätter domänstyrelsen vidare i sin underdåniga skrifvelse
— både visserligen bär gjorts eu del undersökningar och försök, hvilka
afsett dels skogsförbållanden i södra och mellersta landet, dels ock de norrländska
skogarna, men ehuru härigenom i några afseenden vunnits värdefulla
bidrag till utredning af vissa spörsmål, återstode likväl många andra,
såsom angående olika slags gallringar, ljusbuggningar och deras inverkan
på skogens tillväxt och beskaffenhet, om lämpligaste sättet för skogens
föryngring m. in. Hithörande frågors utredning vore för vår skogshushållning
af stor betydelse, och för deras lösning kunde icke undvaras utslaget
af ett systematiskt genomfördt försöksväsende, hvars inrättande derför
ej utan att verka hämmande på skogshushållningen inom landet kunde
längre undanskjutas.

Vid ett försöksväsendes ordnande kunde i väsentlig mån tillgodogöras
den erfarenhet, som i utlandet vunnits rörande arbetssätt och
undersökningsmetoder, ehuruväl i anseende till vårt lands nordligare
läge och deraf föranledda olikheter i klimat- och jordmånsförhållanden
en del andra uppgifter och arbetsfält förelåge. Å andra sidan hade
vissa arbeten, som läge inom försöksväsendets område, hos oss redan
undangjorts. Skogsmeteorologiska undersökningar påbörjades nemligen
redan år 1876 och hade under en följd af år pågått. Resultaten hade
af filosofie doktor H. E. Hamberg bearbetats och i sammanhang med
styrelsens årsberättelser åren 1884, 1887 och 1895 offentliggjorts i en
serie afhandlingar under den gemensamma titeln »Om skogarnes inflytande
på Sveriges klimat». På det zoologiska området syntes ej heller
i sammanhang med ett försöksväsendes inrättande särskilda åtgärder
behöfva vidtagas, derest styrelsens underdåniga framställning om, bland
annat, anställande vid skogsinstitutet af en ny lärarebefattning i zoologi
och närstående naturvetenskapliga läroämnen blefve bifallen, enär i
sådant fall de för skogshushållningen erforderliga undersökningarna
kunde af denne lärare utföras. Försöks väsendet kunde derför inskränkas
till det förstuga och forstbotaniska området; och skulle dess uppgift
sålunda hufvudsakligen blifva att inom landets skilda delar utvälja
profytor eller försöksfält, afsedda för olika behandlingssätt, såsom
olika slags gallringar, blädningar, ljus- och föryugringshugguingar,
markberedningar för sjelfsådd, skogsodlingar m. in., samt att noggrant
beskrifva dessa ytof till läge, jordmån, växtlighet in. m. Vidare måste
träden å dem uppräknas, numreras, mätas och bokföras, hvarefter samt -

Nionde hufvudtiteln.

51

liga förBöksfält och deras olika behandlingssätt måste registreras. Efter
vissa mellantider — 5 å 6 år — skulle noggranna undersökningar
verkställas såväl om tillväxtens gäng efter de olika afverkningssätten,
som om resultaten af markberednings- och skogsodlingsförsöken. Det
härvid erhållna materialet måste sedan bearbetas och berättelse afgifvas
om resultaten. Vid beskrifningen af försöksfälten påkallades medverkan
af en botanist, som borde hafva till åliggande i öfrigt att verkställa
för skogshushållningens utveckling inom det botaniska området erforderliga
undersökningar, såsom om skogsträdens förhållanden och utveckling
inom olika skogstyper, om trädens frösättning och sjukdomar, om
skogsfröets från olika växtplatser grobarhet och härdighet, om ärftligheten
m. m. De öfriga rent förstuga arbetena borde deremot förestås
af en skogsvetenskapligt utbildad och med utlandets förstuga försöksväsende
förtrogen person. För ledningen af de sistnämnda arbetena
vore lektorn i skogsmatematik och skogsindelning vid skogsinstitutet,
och för ledningen af de forstbotaniska lektorn i botanik vid samma
institut väl qvalificerade. Samtliga arbeten borde utföras enligt plan,
som skulle af styrelsen på förslag af direktören och lektorerne vid
institutet fastställas.

Derest styrelsens förenämnda underdåniga framställning om förstärkning
af skogsinstitutets lärarekrafter vunne bifall, ansåge styrelsen,
att undervisningen vid institutet kunde så fördelas, att lektorerne i
förenämnda ämnen kunde, jemte sin undervisning, mot åtnjutande af
skäligt arfvode, förestå arbetena vid försöksväsendet. Dock måste i
anseende till den förstuga afdelningens omfattande arbeten vid sidan
af denna afdelnings föreståndare ställas en jägmästare för anordnandet
af skogsodlingsförsöken och med uppgift tillika att efter samråd med
föreståndaren i enlighet med faststälda arbetsplaner anordna öfriga
försöksåtgärder i de orter, der skogsodlingsförsöken förekomme. Till
biträden erfordrades två assistenter, den ene under hela året för såväl
arbetena å försöksfälten som registrering och bearbetning af materialet,
den andre under halfva året hufvudsakligen för utarbetena. Dessutom
vore tillfälliga biträden och handtlangning behöfliga.

Då arbetena vid försöksväsendet under de första åren komme att
afse anordnandet och första behandlingen samt inregistreringen af
försöksytorna, kunde utgifterna inskränkas till nedannämnda belopp,
nemligen:

Arfvode till föreståndaren för den förstuga afdel ningen

............................................................... 2,000: —

transport kronor 2,000: —

52

Nionde hufvud titeln.

transport kronor 2,000: —

Arfvode för den botaniska undersökningen .................. 1,000: —

„ till en jägmästare ............................................... 2,000: —

„ till en assistent .................................................. 2,500: —

„ till en assistent................................................... 1,300: —

Till rese- och traktamentsersättning under utarbeten,
till aflöning åt tillfälliga biträden samt till

handtlangning ...................................................... 5,600: —

Expensmedel: för tryckning af blanketter, skrifmateriel,
instrument, hyra af lokal och densammas
eldning och städning samt till inköp
af möbler ............................................... 1,600: —

Summa kronor 16,000: —

På grund af det anförda hemställer nu styrelsen, att ett belopp
af 16,000 kronor af reservationsanslaget för skogsväsendet måtte få
användas till ett forstligt försöksväsende.

Att det för såväl statens som de enskildes hushållning är af synnerlig
vigt att försök och undersökningar inom det förstuga området
verkställas, derom synes mig icke kunna råda mera än eu mening.

Af hvad jag här ofvan anfört synes mig jemväl framgå, att anledningen
dertill att de af domänstyrelsen förut gjorda framställningar i
syfte att åstadkomma ett ordnadt forstligt försöksväsende icke ledt
till åsyftadt resultat, ingalunda vant, att betydelsen för landets skogshushållning
af. ett dylikt försöksväsende underskattats, utan fastmera
att man, ehuru förutseende att statens omhändertagande af denna angelägenhet
kunde blifva af behofvet påkailadt, ansett tidpunkten för ett
definitivt anordnande af detta försöksväsende då ännu icke vara inne.

Vid sådant förhållande och då nu domänstyrelsen förnyat sin framställning
i ämnet och dervid till stöd för sin åsigt om angelägenheten
af ett ordnadt försöksväsendes inrättande jemväl haft att åberopa 1896
års skogskomités i samma rigtning gående uttalande i ämnet, har jag
ansett mig böra taga i öfvervägande, huruvida icke rätta tiden för
statens mellankomst i detta hänseende nu må anses vara kommen; och
har jag dervid kommit till den uppfattning att så är förhållandet.

En fullt tidsenlig utveckling af skogshushållningen är nemligen
numera för vårt land en angelägenhet af den allra största ekonomiska
vigt och innebörd, i hvilket afseende må erinras om, att värdet
af vår trävaruexport utgör mer än halfva värdet af landets hela

Nionde hufvndtiteln.

53

export och att de skogsprodukter, som tagas i anspråk för jernhandtering
och andra träkonsumerande industrier och näringar inom
landet, uppgå till synnerligen höga värdebelopp. Hvad särskild! kronans
skogar angår, har deras afkastning under de senaste årtiondena
flerdubblats och kotumer tvifvelsutan, enligt hvad erfarenheten från
andra länder, der en rationel skogshushållning tidigare än hos oss
vunnit insteg, att allt fortfarande ökas. Kronoskogarnes afkastning
utgjorde år 1870 339,000 kronor, år 1880 1,339,000 kronor, 1890

3,190,000 kronor och år 1900 8,339,000 kronor, allt i runda tal räknadt.
I en tid, då skogsväsendet sålunda år från år utvecklas, kan ej nog
uppmärksamhet och omsorg egnas skogsvården inom landet.

I samma mån landets skogar erhålla stegradt kapitalvärde och
lemna ökade inkomster, framträder behofvet af åtgärder dels till förekommande
och hämmande af en öfverafverkning af skogen, som för
kommande generationer skulle kunna blifva ödesdiger, dels ock för
försättande af skogsmarkerna i sådant skick, att den största möjliga
uthålliga afkastning kan dem afvinnas. I förstnämnda afseende har
staten redan i åtskilliga hänseenden ingripit. Deremot återstår för
visso mycket att göra, innan skogsmarkerna i vårt land i sin helhet
kunna bringas i den kultur och erhålla den skötsel, som i sistnämnda
afseende erfordras.

I sitt den 9 september 1899 afgifna underdåniga betänkande har
skogskomitén efter verkstäld undersökning af skogsförhållandena inom
landet förklarat, att komitén nödgades betrakta det såsom obestridligt,
att den nuvarande förbrukningen af skogsprodukter medförde en betydande
öfverafverkning samt att landets skogar allmänneligen vanvårdades;
och meddelar komitén, att komitén sökt utreda, huruvida, om landets
kalmarker försattes i skogbärande skick samt tillika god skogshushållning,
särskild! god föryngring, allmänt komme att tillämpas, skogsafkastniugen
skulle kunna fylla nämnda förbruknings behof. Resultatet
af denna utredning hade blifvit, att äfven under nämnda förutsättning
brist skulle förefinnas i mellersta och södra Norrland samt Dalarne,
men att för öfriga delar af landet skulle kunna uppstå något öfverskott,
hvarvid dock komitén särskilt framhållit, att det sålunda beräknade
öfverskottet tillkommit under den antagna förutsättningen, att icke
allenast de i södra delarna af landet befintliga, af ålder kala marker, i ytvidd
uppgående till en half million hektar, vore skogbärande, utan äfven
de mångdubbelt vidsträcktare skoglösa eller ytterst dåligt beväxta marker,
som i öfrigt funnes inom landet, vore försedda med^uormalt virkesförråd.
Under nu rådande förhållanden hade man, enligt komiténs åsigt,

54

Nionde hufvud titeln.

att räkna med en afsevärd brist, och först årtionden efter det nämnda
områden blifvit försatta i nöjaktigt skick skulle, anser komitén, jemvigt
mellan tillväxten och afverkningen kunna ernås på annat sätt, än
genom att förbrukningen betydligt inskränktes och virket i skogarne
bättre tillvaratoges.

Det resultat, hvartill komitén sålunda kommit och som säkerligen
är fullt rigtigt, talar kraftigt för vidtagande snarast möjligt af alla
åtgärder, som kunna finnas lämpliga för befrämjande af det af
mig framhållna syftemålet, uppdrifvande af afkastningen af våra
skogsmarker till den högsta möjliga utan uthållighetens äfventyrande.
Eu sådan åtgärd är tvifvelsutan inrättandet genom statens försorg af
ett ordnadt forstligt försöksväsende. För landtbruket och dithörande
näringsgrenar hafva redan i vissa afseenden försöksåtgärder och särskilda
undersökningar genom statens försorg kommit till stånd. I fråga
om skogshushållningen, med dess i vårt land så vexlande och skiljaktiga
yttre betingelser, är helt visst krafvet på statsåtgärder för åstadkommande
af dylika försök och undersökningar i forstligt afseende fullt
ut lika befogadt. Såsom den största skogsegaren inom landet måste
äfven staten hafva ett särskilt intresse af att ett forstligt försöksväsende
kommer till stånd. I utlandet är, enligt hvad domänstyrelsens
i sådant afseende lemnade öfversigt utvisar, ett dylikt försöksväsende
flerstädes sedan en längre tid tillbaka anordnad! och har, såsom äfven
skogskomitén vitsordat, befunnits vara synnerligen gagneligt. Äfven
hos oss har behofvet af undersökningar och försöksåtgärder beträffande
våra skogsförhållanden blifvit allt mera känbar! och föranledt undersökningar
och försök i mindre skala i vissa delar af Jandet, dels på
enskildt initiativ, dels ock af en och annan i statens tjenst anstäld
skogstjensteman. Men då till följd af skogsträdens långa växttid erfordras
långa tidrymder, åtminstone årtionden, innan sådana försöksåtgärder,
hvarom här är fråga, kunna lemna något afsevärdt resultat,
kan det naturligtvis icke förväntas, att individens rön och iakttagelser
erhålla den omfattning och tillförlitlighet, att de blifva allmängiltiga.
Derför erfordras anordnandet af en institution, hvarigenom en längre
tids kontinuitet vid systematiskt utförda försök i större omfattning i
olika delar af landet kan ernås och hvarigenom ensamt fullt objektiva
utslag af de vidtagna forstliga experimenten kunna med säkerhet
emotses.

Huru nu eu dylik institution skall anordnas på bästa sätt och
med minsta möjliga kostnad, för att icke det afsedda ändamålet skall
förfelas, kan naturligen blifva föremål för olika meningar. Härvid kan

Nionde hufvudtiteln.

55

man dock hafva en god ledning af den i andra länder vunna erfarenheten
rörande der tillämpade arbetssätt och undersökningsmetoder. För
vinnande af en fullt sakkunnig ledning af de blifvande försöksåtgärdernas
utförande efter en enhetlig och dock efter de olika förhållandena
i landets skilda delar lämpad plan — som i allt fall borde af domänstyrelsen
fastställas — synes ledningen af försöksväsendet böra anförtros
åt derför särskildt qvaiificerade, skogsvetenskapligt utbildade personer.
I sådant afseende ligger närmast till hands att för ändamålet
taga i anspråk de vid vår enda högre forstliga undervisningsanstalt,
skogsinstitutet, anstälde lärare, såvidt deras verksamhet i öfrigt, skulle
sådant medgifva. Under förutsättning^ af bifall till den af mig nyss
förordade framställningen om anvisande af medel till beredande af ökade
lärarekrafter vid institutet, skulle sådant kunna låta sig göra utan
större svårighet för undervisningens ostörda fortgång; och skulle det
säkerligen vara en fördel för utbildningen af eleverne vid institutet,
att lärarne och, så vidt lämpligen ske kunde, jemväl eleverne finge
omedelbart iakttaga och följa fortgången af de forstliga försöksåtgärderna
och tillgodogöra sig deras resultat.

I fråga om utförandet af de olika försöksarbetena i skilda delar
af landet skulle det kunna sättas i fråga, huruvida icke dessa arbeten
skulle kunna uppdragas åt vederbörande revirförvaltare, en hvar i sin
ort. Då emellertid det väsentligaste syftet med det forstliga försöksväsendets
ordnande är att erhålla såvidt möjligt objektiva och allmängiltiga
resultat af de anstälda försöksåtgärderna, synes den antydda
anordningen, särskildt med hänsyn till det jemförelsevis täta ombytet
af revirförvaltare, icke lämpligen kunna vidtagas. I Preussen utfördes
till en början de forstliga försöksarbetena af revirförvaltarne, men då
erfarenheten g af vid handen, att ett fullt enhetligt förfarande härvid
icke kunde vinnas, öfveriogos arbetena af försöksväsendets egen personal,
så att numera på revirförvaltarne endast ankommer att efter anvisning
utföra kulturarbeten äfvensom omhändertaga det å försöksytorna fälda
virket. Hos oss med våra vida mera skiftande skogsförhållanden lärer
ännu mindre kunna låta sig göra att uppdraga försöksarbetenas ombesörjande,
utöfver hvad nyss nämnts, åt de'' särskilde revirförvaltarne.

Huru domänstyrelsen tänkt sig de närmare anordningarna vid det
tillämnade försöksväsendet och särskildt skogsinstitutets ställning till
detsamma, framgår icke tydligt af styrelsens framställning i ämnet.
Innan styrelsen erhåller nådigt bemyndigande att gä i författning om
anordnandet af detsamma, torde styrelsen ock böra erhålla nådig bo -

56

Nionde hufvudtiteln.

fållning att underställa Kongl. Maj:ts pröfning fullständig plan och
detaljerade kostnadsberäkningar derför.

Redan nu anser jag mig emellertid böra framhålla, att enligt min
åsigt åt direktören för skogsinstitutet synes böra mot ett mindre arfvode
af exempelvis 500 kronor uppdragas föreståndareskapet för försöksanstalten,
att ledningen af de särskilda grenarna af anstaltens verksamhet
böra uppdragas åt lärarne i närmast motsvarande ämnen vid institutet
mot arfvoden, ej öfverstigande 1,000 kronor för dem hvar, samt
att två assistenter med eu aflöning af högst 2,500 kronor hvardera
böra anställas.

Äfven om jag sålunda vid granskning, såvidt nu kunnat ske,
af styrelsens framlagda förslag funnit en del jemkningar uti såväl
planen för anordnandet som de beräknade utgiftsposterna kunna ifrågasättas,
anser jag likväl det af styrelsen för ändamålet ifrågasatta auslagsbeloppet
ej vara för högt tilltaget i förhållande till utgifter, som
måste förutses blifva med försöksanstalten förenade; och då jag tillika
finner samma anslagsbelopp synnerligen måttligt, jemfördt med det
gagn för såväl staten som de enskilde skogsegarne, som deraf bör
kunna förväntas, tillstyrker jag bifall till styrelsens förevarande framställning.

Frånsedt kostnaderna för anordnande af ett forstligt försöksväsende
äfvensom för den ökning af arfvodena åt löreståndarne vid vissa af
statens skogsskolor samt åt de vid skogsskolorna anstälde skogsrättarne,
hvarom domänstyrelsen, enligt hvad jag nyss nämut, gjort framställning,
anser styrelsen, att en ökning i reservationsanslagets belopp för år 1902
otvifvelaktigt vore behöflig. 1 sin förstnämnda skrifvelse af den 7 november
1900 angående anslagsbehofvet för år 1902 yttrar styrelsen, att, vid
jemförelse med de från skogstjenstemännen inkomna utgiftsförslagen,
det för innevarande år beviljade anslagsbeloppet, 1,479,992 kronor,
visserligen syntes blifva för detta år tillräckligt. Men, fortsätter styrelsen,
med hänsyn till den betydliga stegring i utgifter, som föranleddes
dels och hufvudsakligen af en fortgående väsentlig ökning af kronoparkerna,
dels deraf att, i anseende till den betydligt höjda afkastning
statens skogar på senare åren lemnat, det ur ekonomisk synpunkt
vore naturligt och för skogsväsendets tidsenliga utveckling nödvändigt,
att arbeten, afseende skogarnes vård och skötsel, gåfves större omfattning
och intensitet, vore det föga antagligt, att ett lika anslag blefve tillräckligt
äfven för år 1902. Att med noggrannhet beräkna det belopp,
hvarmed anslaget i sin helhet borde ökas, läte sig icke verkställas,

Nionde hufvudtiteln.

57

enär de omständigheter, som härvid vore bestämmande, åtminstone
delvis vore af beskaffenhet att icke ännu kunna med någon visshet
bedömas. Med ledning af erfarenheten från föregående år om skogsväsendets
utveckling ville styrelsen emellertid hemställa om anslagets
höjande för år 1902 till 1,600,000 kronor, hvilket belopp dock, för
vinnande af en jemn slutsumma å det ordinarie anslaget till skogsväsendet
i dess helhet, syntes böra bestämmas till 1,599,992 kronor.

Vidkommande denna domänstyrelsens framställning erinrar jag
derom, att Kongl. Maj:t den 30 november nästlidna år faststält af
styrelsen uppgjordt generalförslag öfver användandet af det för år
1901 anvisade reservationsanslaget för skogsväsendet, upptagande,
hvad angår anslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet, utgifter till sammanlagdt belopp af
1,381,492 kronor. Då anslagets slutsumma uppgår till 1,479,992 kronor,
återstår sålunda för närvarande deraf ett odisponeradt belopp af 98,500
kronor. Beträffande detta belopp har emellertid domänstyrelseu i
samma skrifvelse, hvarmed styrelsen för Kongl. Maj:t framlagt berörda
generalförslag, anmält, att styrelsen hade för afsigt att framdeles
underställa Kongl. Maj:ts pröfning förslag till användande af nämnda
återstod; varande dervid af styrelsen särskildt framhållet att, sedan de
till antalet beslutade nya bevakningstrakterna hunnit slutligen ordnas,
det synnerligast i Norrland torde visa sig nödvändigt att snarast
möjligt inrätta en del nya bostäder åt kronojägare.

Visserligen kan med hänsyn härtill icke bestridas, att sannolikheten
talar för, att innevarande års anslag kommer att helt och hållet
eller åtminstone i det närmaste åtgå, så att någon afsevärd besparing
derå icke kan påräknas såsom bidrag till betäckande af utgifterna för
år 1902. Men då i allt fall en så betydlig ökning i detta anslag som
från 1,010,892 kronor till 1,479,992 kronor eller med 469,100 kronor vid
nästlidna års riksdag beviljades, vill det synas mig, som om åtminstone
något års erfarenhet lämpligen borde afvaktas, innan en ytterligare
höjning af samma anslag utöfver den, som är erforderlig för fyllande
af de särskilda behof, för hvilka jag här ofvan redogjort, ifrågasättes.

Med beräkning att åt fyra skogskoleföreståndare bör utgå ytterligare
ett tilläggsarfvode med 1,000 kronor för dem hvar och åt fem
skogsrättare ett tilläggsarfvode af 400 kronor för dem hvar samt att
för anordnande af förstelig försöksverksamhet bör afses ett belopp af

16,000 kronor, anser jag sålunda, att reservationsanslaget till kronoskogarnes
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet
bör höjas med tillhopa 22,000 kronor.

Bih till Ridsd. Prot. 1901 1 Sami. 1 Afd.

8

58

Nionde hufvudtiteln.

[4-]

Ordinarie anslagen
till
skogsväsendet,

På grund af hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att höja ej mindre reservationsanslaget till enskilda skogsundervisningen,
nu 4,800 kronor, med 1,400 kronor, till 6,200 kronor, än
äfven reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet från dess nuvarande belopp, 1,479,992
kronor, med 22,000 kronor till 1,501,992 kronor,

så att det ordinarie anslaget till skogsväsendet skulle erhålla följande
uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten ...................... kronor 640,008: —

„ statens skogsläroverk :_„ 55,000: — kronor 695,008: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets
lärarepersonal.................................................... „ 100,000: —

reservationsanslag:

till enskilda skogsundervis ningen.

................................ kronor 6,200: —

till kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af
skogsväsendet i allmänhet.
................................... „ 1,501,992:— „ 1,508,192: —

Summa kronor 2,303,200: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet
skulle ökas med 23,400 kronor;

j“5/j samt att, till beredande af'' ökade extra lärarekrafter vid skogsinstitutet,

Extra lärare- på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 7,000 kronor.

krafter vid
skogsinstitutet.

Till belöningar för rofdjurs dödande.

rg ] Sedan Riksdagen å extra stat under riksstatens sjette hufvudtitel

Till belönin- för hvart och ett af åren 1898, 1899 och 1900 anvisat ett anslag af
Tur^dö&In- 5,000 kronor att, enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde
1 de. finna godt meddela, användas såsom bidrag till belöningar för dödande

Nionde hufvudtiteln.

59

af sjelar, under vilkor att statsbidraget icke finge utgå med högre belopp,
än som motsvarade hvad vederbörande hushållningssällskap eller landsting,
hvart för sig eller i förening, utbetalt såsom belöningar för inom området
dödade sjelar och ej i någon händelse med mer än tre kronor för
hvarje dödad sjel, har på framställning af Kongl. Maj:t Riksdagen enligt
skrifvelse angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde
hufvudtitel den 9 maj 1900 medgifvit, att af det under sistnämnda
hufvudtitel uppförda, numera till nionde hufvudtiteln öfverflyttade förslagsanslag
till belöningar för rofdjurs dödande finge, enligt de närmare
bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde finna godt meddela, användas ett
årligt belopp af högst 5,000 kronor såsom bidrag till belöningar för
dödande af sjelar, under ofvan angifna vilkor; och har Kong]. Maj:t
derefter den 1 juni 1900 utfärdat nådig kungörelse angående vilkoren
för erhållande af statsbidrag till belöningar för dödande af sjelar.

I underdånig skrifvelse den 18 oktober 1900 har landtörnksstyrelsen
gjort framställning om ökning af det för ifrågavarande ändamål afsedda
belopp och till stöd härför anfört följande: likasom för hvartdera af
åren 1899 och 1900 större anspråk på statsbidrag för ifrågavarande ändamål
från orterna framstälts, än som kunnat med de tillgängliga medlen
tillgodoses, så vore detta fallet äfven för innevarande år, i det att,
oaktadt vid aflåtandet af styrelsens underdåniga skrifvelse ett af de
landsting, som erhållit bidrag från 1900 års anslag, ännu icke inkommit
med ansökning om bidrag af 1901 års medel, anspråken på bidrag af
samma medel i inkomna ansökningar uppginge tillhopa till 7,850 kronor.
Af redogörelserna för användningen af de för år 1899 för nu ifrågavarande
ändamål anvisade stats- och andra medel framginge, att under
samma år inom områdena för de hushållningssällskap eller landsting,
som åtnjutit understöd för dödande af sjelar, dylika djur under sagda
år dödats till ett antal af 3,229, samt att för ändamålet utbetalts en
summa af tillhopa 14,517 kronor. Om statsmedel för ändamålet funnits
till erforderligt belopp tillgängliga, hade enligt gällande bestämmelser
för statsanslagets åtnjutande af detta belopp bort utbetalas 7,008 kronor
af statsmedel och allenast 7,509 kronor af hushållningssällskap eller
landsting, under det att nu till följd af statsanslagets otillräcklighet minst
9,517 kronor måst utbetalas af inom de särskilda orterna anslagna
medel.

Då anledning funnes att antaga, att intresset för denna angelägenhet
skulle fortfara inom orterna och yttra sig i nya penningeuppoffringar
för ändamålet, derest staten å sin sida dertill beviljade tillräckligt stort
anslag, har styrelsen ansett en ökning af statsanslaget vara af nu före -

60

Nionde hnfvudtiteln.

liggande förhållanden betingad, dock med bibehållande af hittills gällande
föreskrifter i afseende å anslagets åtnjutande; och har styrelsen beträffande
beloppet af denna ökning — med framhållande att, enligt styrelsens
åsigt, densamma icke borde bestämmas alltför låg, enär i sådant
fall, sedan Riksdagen medgifvit, att belöningarna finge utgå af förslagsanslaget
till belöningar för rofdjurs dödande och dessa belöningar
sålunda erhållit en i riksstaten mera stadigvarande karakter, det belopp,
hvarmed samma belöningar finge utgå, antagligen snart ånyo måste
höjas — föreslagit, att ifrågavarande statsanslag måtte höjas till 10,000
kronor, så att det kunde anses vara åtminstone för någon längre tid
tillräckligt.

Efter det landtbruksstyrelsen sedermera med eget underdånigt
utlåtande af den 14 november 1900 för nådig pröfning öfverlemnat de
till styrelsen inkomna ansökningar om erhållande af bidrag till belöningar
för dödande af sjelar, har Kongl. Maj:t den 30 i samma månad
för innevarande år såsom bidrag för ändamålet anvisat till 13 landsting
och hushållningssällskap tillsammans 5,000 kronor eller hela det för
dylika bidrag tillgängliga belopp.

Då anslag af statsmedel för nu ifrågavarande ändamål år 1897
för första gången af Riksdagen anvisades, föranleddes detta deraf, att
Kongl. Maj:t uti den samma år till Riksdagen aflåtna nådiga propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof gjort framställning om
höjande af det å riksstatens sjette hufvudtitel under anslagstiteln »fiskerinäringens
understöd)) uppförda ordinarie anslag samt att af det propositionen
bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för den
14 januari nämnda år framgick, att ett af skälen för den föreslagna förhöjningen
varit önskvärdheten af att utaf berörda anslag något belopp
kunde afses att användas såsom bidrag till belöningar för dödande af
sjelar.

Uti sitt anförande till nämnda statsrådsprotokoll lemnade chefen
för civildepartementet en utförlig redogörelse för den utredning, som
åstadkommits rörande den skada, hvilken genom sjelarne tillfogades
fisket, och tillåter jag mig hänvisa till denna redogörelse såsom ådagaläggande
behofvet af statsbidrags anvisande till belöningar för dödande
af dylika skadedjur.

Något kraftigare bevis för att den åtgärd, som i förevarande hänseende
af staten vidtagits, varit synnerligen välbetänkt, än det alltmer
stigande intresse, som inom de särskilda orterna visats denna angelä -

Nionde hufvudtiteln.

61

genhet, synes mig icke kunna gifvas; och då nu under tre på hvarandra
följande år det för ändamålet tillgängliga belopp af statsmedel visat
sig otillräckligt för tillgodoseendet af de anspråk på statsbidrag, som
af landsting och hushållningssällskap framstälts, anser jag önskligt,
att ett något förhöjdt belopp må kunna för framtiden af Kongl. Maj:t
härför disponeras. En så stor ökning af detta belopp, som landtbruksstyrelsen
föreslagit, eller från 5,000 kronor till dubbla beloppet, 10,000
kronor, synes mig dock icke vara för närvarande af omständigheterna
påkallad. Enligt styrelsens egen beräkning skulle statens utgifter för
ifrågavarande ändamål under år 1899 hafva uppgått till 7,008 kronor,
om till belöning för hvarje under nämnda år inom med statsmedel
understödda landstings och hushållningssällskaps områden dödad sjel
statsbidrag utgått, och om än antagas kan, att beloppet för år 1900 skulle
blifvit något högre, synes mig dock en ökning af statsbidraget till

7,000 kronor för närvarande tillräcklig och skulle säkerligen verka
till bibehållandet och stärkandet af intresset och offervilligheten i orterna
för denna sak.

Det under nionde hufvudtiteln uppförda ordinarie anslaget till
belöningar för rofdjurs dödande, från hvilket anslag, såsom förut nämnts,
jemväl statsbidraget till belöningar för dödande af sjelar numera utgår,
uppgår till 12,000 kronor. Utgifterna från detta anslag, hvilket har
naturen af förslagsanslag, hafva utgjort:

år 1895 .................................................. kronor 4,490: —

„ 1896 ................................................ „ 6,145: —

„ 1897 ................................................. „ 5,485: —

„ 1898 ................................................. „ 1,470: —

„ 1899 ................................................... „ 5,465: —,

eller i medeltal under dessa fem år 5,211 kronor. Under förutsättning
att statsbidraget till belöningar för dödande af sjelar icke sättes högre
än till 7,000 kronor, torde någon ökning af förslagsanslagets belopp
icke kunna anses erforderligt, då detsamma i sådant fall komme att
endast med något mindre belopp eller kanske alldeles icke öfverskridas,
beroende på det vexlande beloppet af bidragen till belöningar för rofdjurs
dödande, hvilket belopp i hvarje fall icke synes hafva tendens
till väsentlig ökning.

På grund af det nu anförda hemställer jag, att Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att medgifva

att af det under nionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till
belöningar för rofdjurs dödande må, enligt de närmare bestämmelser

62

Nionde hnfvudtiteln.

[7-]

Godtgörelse
åt afvittring8-landlmätare
m. in.

Kong]. Maj:t kan finna godt meddela, användas ett årligt belopp af
högst 7,000 kronor såsom bidrag till belöningar för dödande af sjelar,
under vilkor att statsbidraget icke må utgå med högre belopp, än som
motsvarar hvad vederbörande hushållningssällskap eller landsting, hvart
för sig eller i förening, utbetalt såsom belöningar för inom området
dödade sjelar, och ej i någon händelse med mer än 3 kronor för hvarje
dödad sjeh

Skiften och afvittringar.

Uti underdånig skrifvelse den 26 november 1900 har landtmäteristyrelsen
beräknat kostnaderna för afvittringen under år 1902 till omkring
39,825 kronor för Yesterbottens län och omkring 45,000 kronor
för Norrbottens län, tillsammans i jemnadt tal 85,000 kronor. Derjemte
har styrelsen upplyst, att den vid 1901 års slut påräkneliga behållningen
å anslagen till skiften och afvittringar jemte 1902 års ordinarie anslag
för samma ändamål är fullt tillräcklig att betäcka dessa kostnader, i
följd hvaraf något extra anslag för afvittringsarbetenas fullföljande
under år 1902 icke är behöflig!.

Jag inskränker mig derför till att, i enlighet med hvad landtmäteristyrelsen
i ofvanberörda skrifvelse hemstält, tillstyrka att, på det
att afvittringslandtmätarne i Yesterbottens och Norrbottens län äfvensom
föredraganden af afvittringsärendena i sistnämnda län må för år 1902
komma i åtnjutande af samma aflöningsförmåner, som hittills varit dem
beviljade, Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att dels medgifva, att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten
under år 1902 för afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens
län kunna komma att understiga 2,500 kronor för dem, som
tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor för dem, som på grund
af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjenstemän
godtgöras af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken, dels ock
för år 1902 åt föredraganden af afvittringsärendena i Norrbottens län
samt till skrifbiträde åt honom bevilja en tillökning af 400 kronor i
det åt honom anslagna belopp.

Nionde hnfradtiteln.

63

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande . öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år finnas å nionde hufvudtiteln uppförda, har jag icke att föreslå
någon annan ändring än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,
förslagsanslaget till

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.,

nu utgörande 16,601 kronor, må höjas till 16,651 kronor, eller med
50 kronor.

Vidare anförde departementschefen:

Nionde hufvudtitelns ordinarie anslag uppgå för

innevarande år till .............................................................. kr. 4,606,965: —

Vid bifall till de af mig framstälda
förslag om höjning i anslagen:
till undervisningsanstalter för jordbruk
och landtmannanäringar

med ........................ kr. 9,600: —

„ befrämjande i allmänhet af jord bruk

och landtmannanäringar

med ....................... „ 34,500: —

„ länsveterinärer och veterinärstipendiater
med ........................... „ 9,600: —

„ skogsväsendet med ..................... „ 23,400: —

„ skrifmaterialier och expenser,

ved m. m. med ..................... „_50: —

Summa kr. 77,150: —

skulle alltså de ordinarie anslagen ökas med kr. 77,150: —
eller till ........................................................................ kr. 4,684,115: —

[8].
Skrifmate
rialier m.

64

Nionde hufvudtiteln.

Extra anslag.

I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras utöfver
det redan omförmälda anslaget å 7,000 kronor till beredande af ökade
extra lärarekrafter vid skogsinstitutet, anförde departementschefen beträffande C

■ i j. ! ■■ v.i, ; '' ; ’ ; f - • * 1

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

[9.] I enlighet med landtbruksstyrelsens i skrifvelse den 1 oktober

^tMUUimä -^^0 gjorda hemställan, tillstyrker jag, att, i likhet med föregående
landtbruks- år, Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
institut. att på extra stat för år 1902 anvisa, till aflöning ar och öfrig a ut gifter

vid Ultuna landtbruksinstitut, 31,000 kronor.

[10.] För hvart och ett af åren 1894—1901 har Riksdagen för uppe Mejcriinsti-

hållande af undervisningen vid mejeriinstitutet vid Alnarp anvisat

8>°°° fa»»». .... . . v

Styrelsen för detta mejeriinstitut har nu i underdånig skrifvelse
den 12 september 1900, liksom vid föregående tillfällen, hemstält, att
för ifrågavarande ändamål måtte af Riksdagen äskas ett förhöjdt belopp
af 10,000 kronor.

Uti häröfver den 13 december 1900 afgifvet underdånigt utlåtande
har landtbruksstyrelsen, under erinran att, sedan styrelsen den 11 november
1898 afgifvit underdånigt utlåtande angående förändrad organisation
af Alnarps landtbruksinstitut och dervid föreslagit en omorganisation,
som komme att inverka på mejeri institutets organisation och
kostnaderna för detsamma, Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 8
maj 1900 anbefalt styrelsen att afgifva förnyadt underdånigt utlåtande
i fråga om förändrad organisation af nämnda landtbruksinstitut och
dervid taga detta ärende i hela dess vidd under förnyad ompröfning,
meddelat, att utredningen af sistberörda fråga ännu icke hunnit full -

Nionde hufvudtiteln.

65

ständigt verkställas, men att styrelsen i början af innevarande år skulle
till Kongl. Maj:t inkomma med sagda utredning, i hvilken händelse
styrelsen äfven komme att hos Kongl. Maj:t anmäla de förändringar i
hittills varande organisation af mejeriinstitutet vid Alnarp, som förslaget
beträffande Alnarps landtbruksinstitut kunde föranleda.

Derest emellertid omständigheterna icke skulle föranleda Kongl.
Maj:t att förelägga nu instundande Riksdag proposition om förändrad
organisation af ifrågavarande mejeriinstitut, har landtbruksstyrelsen
biträdt styrelsens för mejeriinstitutet ofvanberörda hemställan.

I syfte att möjliggöra framläggandet för detta års Riksdag af
förslag till omorganisation af landtbruksinstitutet vid Alnarp och i
sammanhang dermed jemväl af mejeriinstitutet derstädes, blef denna
fråga redan kort efter det jordbruksdepartementet trädt i verksamhet
inom departementet till behandling upptagen. Det befanB emellertid
dervid att, sedan landtbruksstyrelsen år 1898 i ärendet sig utlåtit, åtskilliga
förhållanden inträffat, hvilka gjorde detsammas återremitterande
till samma styrelse för ytterligare utrednings verkställande
och förnyadt yttrandes afgifvande erforderligt. Landtbruksstyrelsens
svar å denna remiss lärer väl vara att, inom kort införvänta, men då för
behandlingen inom departementet af förevarande, ingalunda lättlösta
organisationsfråga kräfves ytterligare någon tid, anser jag mig icke
kunna ifrågasätta någon framställning i detta ämne till nu instundande
Riksdag.

Vid sådant förhållande finner jag mig emellertid icke heller böra
föreslå någon ändring för år 1902 uti det senast beviljade anslaget för
mejeriinstitutet vid Alnarp; och får jag derför hemställa, att Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, för uppehållande af undervisningen vid mejeriinstitutet vid
Alnarp, för år 1902 anvisa på extra stat ett anslag af 8,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

Jemlikt landtbruksstyrelsens uti underdånig skrifvelse den 25 september
nästlidna år derom gjorda framställningar, tillstyrker jag, att,
i likhet med föregående år, Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
å extra stat för år 1902 anvisa

Bih till Riks. Brot. 1001. 1 Samt. 1 Afd.

0

G

Nionde hufvudtitein.

[no

Allmänna

landtbruks möten.

[12.]
Prisbelöningar
vid
allmänna
landtbruksmöten.

[13.]

Agrikultur -kemiska
stationer.

såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten
7,500 kronor; samt

till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten för husdjur, redskap
och maskiner samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster
12,500 kronor.

Efter det under åtskilliga år statsbidrag anvisats till sju kemiska
stationer, nemligen i Jönköping, Kalmar, Halmstad, Skara, Örebro,
Vesterås och Hernösand, aflat Kongl. Magt till 1899 års Riksdag
nådig proposition att för år 1900 skulle på extra stat anvisas bidrag
till underhåll af, förutom förutnämnda sju stationer, ytterligare en station,
nemligen i Visby, med 4,000 kronor för hvarje station eller tillhopa

32,000 kronor.

Riksdagen, som på grund af hvad i ärendet blifvit anfördt fann
inrättandet af en särskild agrikultur-kemisk station för Gotland vara af
behofvet påkalladt, förklarade sig uti skrifvelse den 13 maj 1899, angående
regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel,
likväl med hänsyn till det för denna station afsedda områdets jemförelsevis
ringa utsträckning och folkmängd anse, att göromålen derstädes
icke kunde blifva af den omfattning, att för deras utförande två kemister
skulle erfordras, utan hölle Riksdagen före, att jordbrukets och näringarnas
på Gotland behof af kemiska undersökningar skulle kunna tillgodoses
af en kemist utan biträde af assistent, hvarjemte Riksdagen anförde,
att med ledning af upplysningar, som Riksdagen inhemtat angående
utgifterna för de förut med statsmedel understödda agrikultur-kemiska
• stationerna inom riket, Riksdagen beräknat att, derest assistent icke
blefve vid denna station anstäld och således utgifterna för dennes
bostad och aflöning inbesparades, statsbidraget till agrikultur-kemiska
stationen i Visby skäligen skulle kunna bestämmas till 3,000 kronor,
men att vid sådant förhållande Gotlands läns landsting eller hushållningssällskap
naturligen borde befrias från förpligtelserna beträffande assistents
anställande, samt att Riksdagen, som emot propositionen, såvidt densamma
afsåge förut med statsmedel understödda agrikultur-kemiska
stationer, icke haft något att erinra, alltså på extra stat för år 1900
anvisat såsom bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnas behof ett belopp af 31,000 kronor, deraf 3,000
kronor för stationen i Visby — under vilkor att Gotlands läns landsting eller
hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening, förbundit sig att
upprätta laboratorium och bekosta lokal för detta jemte bostad eller

Nionde hufvndtiteln.

67

hyresmedel för en kemist samt aflöningen till denne och laboratoriitjenaren
äfvensom årliga utgifterna för laboraloriets underhåll samt till
inköp af böcker och inventarier för stationens behof — samt 4,000 kronor
för en hvar af sju stationer, eller tillhopa 28,000 kronor, inom öfriga
orter, der landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i
förening, iklädt sig enahanda förpligtelser som de med afseende å
stationen i Visby angifna och dessutom förbundit sig att bekosta bostad
eller hyresmedel till en assistent äfvensom aflöning till denne.

Med anledning af Kongl. Majrts derom gjorda framställning
beviljade, enligt skrifvelse den 14 maj 1900, Riksdagen på extra stat
för år 1901 enahanda belopp som för år 1900 till åtta kemiska stationer
för jordbrukets och näringarnas behof eller 31,000 kronor att utgå
till de särskilda stationerna med belopp och under vilkor, som för år
1900 bestämts.

Uti underdånig skrifvelse den 1 oktober 1900 har nu landtbruksstyrelsen
förklarat sig anse omständigheterna kräfva, att äfven för år
1902 statsbidrag beviljades till förutnämnda åtta kemiska stationer,
hvilka statsbidrag syntes, hvad anginge de sju äldre stationerna, böra
utgå med enahanda belopp som förut eller 4,000 kronor, hvaremot
statsbidraget till stationen i \''isby syntes böra höjas från det hittills
beviljade beloppet, 3,000 kronor, till samma belopp, som utginge till
de öfriga stationerna.

I sistnämnda afseende har landtbruksstyrelsen åberopat — förutom
den utredning, som härutinnan förebragts uti landtbruksstyrelsens
underdåniga skrifvelse den 30 september 1898, angående proposition
till Riksdagen om anvisande af anslag å extra stat för år 1900 till åtta
kemiska stationer, lör hvilken skrifvelses innehåll finnes redogjordt uti
statsrådsprotokollet öfver civilärenden för den 13 januari 1899 — en
landtbruksstyrelsen tillhandakommen skrifvelse af den 18 augusti 1900
från Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, uti hvilken
skrifvelse utskottet, jemte meddelande att, sedan den kemiska stationen
i Visby redan efter föga mera än ett hälft års verksamhet funnits vara
så anlitad och sysselsatt, att betydliga svårigheter yppat sig för tillgodoseende
af allmänhetens kraf på densamma, styrelsen för stationen vändt
sig till hushållningssällskapet med begäran att framställning måtte
göras till ernående af ett till 4,000 kronor höjdt understöd af staten
för att sätta styrelsen i tillfälle att anställa en assistent vid stationen,
samt under framhållande att vid bestämmandet af det nu utgående
statsbidraget Riksdagen förutsatt, att jordbrukets och näringarnas på
Gotland behof skulle kunua tillgodoses af en kemist utan biträde af

68

Nionde hufvudtiteln.

assistent, men att stationens verksamhet genast tagit den omfattning
att behofvet af ett sådant biträde redan framträdt och väl alltmera
skulle komma att göra sig gällande, hemstält om landtbruksstyrelsens
medverkan för beredande för år 1902 af ett till 4,000 kronor förhöjdt
understöd åt stationen; och hade förvaltningsutskottet, till styrkande af
behofvet af att en assistent blefve vid stationen anstäld, åberopat en
skrifvelse från föreståndaren för stationen, deruti denne anfört hufvudsakligen:
att enligt Kongl. Maj:ts nådiga reglemente för de kemiska
stationerna det icke blott vore genom de å laboratoriet utförda kemiska
undersökningarna, som en dylik station fullgjorde sin uppgift, utan
att det derjemte ålåge föreståndaren att meddela råd och upplysningar
i agrikul t ur-kemiska och tekniska frågor, att sjelfmant anställa
undersökningar å ämnen, som kunde blifva gagneliga för jordbruk och
industri, samt att företaga resor inom området för stationens verksamhet,
hvarjemte han skulle egna sin uppmärksamhet åt sådant, som
kunde främja utvecklingen af jordbruk och näringar; att till föreståndarens
åliggande dessutom hörde bokföringen, expedition af analyser,
utlåtanden och andra skrivelser, samt att afgifva årsredogörelse öfver
verksamheten vid stationen; att svårigheten för en enda person att på
ett tillfredsställande sätt fullgöra dessa olikartade arbeten på grund af
tidens splittring på göromål af så skiljaktig natur vore betydlig, redan
då stationens tjenst toges ganska måttligt i anspråk, men växte till
omöjlighet, då, såsom tidtals inträffade, undersökningarnas antal hopade
sig; att vid kemiska stationen i Visby nämnda svårighet gjort sig i
påfallande grad gällande; att, oaktadt kort tid förflutit, sedan kemiska
stationen började sin verksamhet, behofvet af densamma tagit sig uttryck
såväl i antalet begärda undersökningar som förfrågningar; att under de
före skrifvelsens aflåtande sist förflutna tre månaderna sålunda inlemnats
öfver 400 prof till undersökning, att derjemte ett 50-tal besökande
erhållit råd och upplysningar, hvarförutom föreståndaren företagit några
resor till öns södra delar; att, om emellertid redan nu betydliga
svårigheter visade sig att tillgodose allmänhetens kraf på ifrågavarande
kemiska station, detta skulle blifva i så mycket högre grad händelsen,
när, såsom många tecken antydde, stationens arbeten komme att ökas;
att det under den redan förflutna tiden visat sig, i huru hög grad bokföringen,
expedition af analyser och skrifvelser upptoge föreståndarens
tid; att, då vidare föreståndaren ansåge sig böra personligen lemna
upplysningar åt dem, som från stationen begärde dylika, äfvensom
mottaga till stationen inlemnade prof, det ofta varit svårt att öfvervaka
analyserna, som då blefve lätt förderfrade; att under dylika förhållanden

Nionde hufvndtiteln.

69

föreståndaren åt de åligganden, som omförmäldes i punkterna e) och
f) af § 4 i gällande reglemente för stationerna, icke kunde egna den
uppmärksamhet, som fordrades, enär det vore lika omöjligt att sjelfmant
anställa undersökningar till jordbrukets och industriens nytta,
när de löpande göromålen upptoge hela tiden, som att då blifva i tillfälle
företaga resor inom området för stationens verksamhet; att Gotland
med sina gynsamma naturliga förutsättningar för jordbrukets och
industriens utveckling erbjöde stora möjligheter för en kemisk station
att verka till gagn; men att, om föreståndaren skulle vara i stånd att
utföra de åligganden, som vore honom gifna, och kemiska stationens
verksamhet blifva till största möjliga nytta, det vore nödvändigt, att
vid kemiska stationen i Visby, i likhet med hvad fallet vore vid öfriga
kemiska stationer, till biträde åt föreståndaren funnes en assistent
anstäld.

För egen del har landtbruksstyrelsen, under erinran att styrelsen
redan år 1898 framhållit önskvärdheten deraf att ifrågavarande station
komme i åtnjutande af enahanda understöd som öfriga kemiska stationer,
förmält sig anse hvad i de framställningar, hvilkas innehåll
blifvit i det föregående återgifvet, anförts ytterligare ådagalägga behofvet
af högre understöd åt stationen i Visby än det redan åtnjutna;
och har landtbruksstyrelsen derför, med hänsyn derjemte till de framsteg
landtbruket å Gotland på senare tid gjort, förordat utverkandet
för år 1902 till kemiska stationen i Visby af det begärda högre statsbidraget.

Från föreståndaren för kemiska stationen i Visby har sedermera
till jordbruksdepartementet inkommit en uppgift rörande de under år
1900 till stationen för undersökning inlemnade prof m. m.; och framgår
af denna under december månad 1900 lemnade uppgift, att antalet
begärda undersökningar under de första 11 månaderna af nämnda år
uppgått till 3,185 och för december månad beräknades till minst 552.
För år 1900 i dess helhet kunna alltså till stationen inkomna undersökningsprof
anslås till omkring 3,740, deraf omkring 3,275 afsågo
mjölk- och mejeriprodukter. Enligt hvad föreståndaren derjemte upplyst,
hade under året råd och upplysningar på begäran lemnats 209
besökande.

Till någon ledning vid bedömande af omfattningen af stationens
i Visby verksamhet i jemförelse med öfriga stationers förtjenar omnämnas,
att undersökningarnas vid de öfriga kemiska stationerna antal
under år 1899 utgjorde:

70

Nionde kufvudtiteln.

vid	stationen i	Jönköping	1,094,	deraf	29	afseende mjölk och mejeriprodukter
11	n n	Kalmar	2,594,	1}	1,684	11	11	11 11
11	n n	Halmstad	18,330,	11	16,281	11	11	11 11
11	11 !>	Skara	4,924,	11	4,147	11	11	11 11
11	ii ii	Örebro	3,465,	11	1,750	11	11	11 11
11	n ii	Vesterås	16,794,	11	16,300	11	11	11 11
11	11 M	Hernösand	1,187,	11	383	11	11	11 11

Af hvad Riksdagen uti dess ofvanberörda skrifvelse den 13 maj
1899 anfört i fråga om inrättandet af en särskild agrikultur-kemisk
station för Gotland synes mig framgå, att enda anledningen dertill att
Riksdagen vid beviljande af statsbidrag till stationen nedsatt beloppet
af detta bidrag från af Kongl. Maj:t begärda 4,000 kronor till 3,000
kronor varit den, att Riksdagen ansett, att göromälen vid stationen
icke skulle kunna blifva af den omfattning att för deras utförande
två kemister skulle erfordras.

Vid sådant förhållande och då af hvad uti nu förevarande ärende
förekommit torde få anses ådagalagdt att, derest den mångfald af
göromål af olikartad beskaffenhet, som vid den kemiska stationen i
Visby förekomma till utförande, skall kunna behörigen medhinnas och
stationen sålunda blifva till det gagn för jordbruket och näringarna
på Gotland, som dess inrättande måste anses hafva varit afsedt att
bereda, anställandet af ytterligare en kemist vid stationen såsom biträde
åt föreståndaren är af oafvisligt behof påkalladt, finner jag mig icke
kunna underlåta att förorda, det denna station såväl i afseende å beloppet
af det till densammas underhåll utgående statsbidrag som i fråga
om vilkoren för sådant bidrags åtnjutande fullt likställes med öfriga
ofvanomförmälda sju stationer.

Jag tillåter mig alltså hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att på extra stat för år 1902 anvisa såsom bidrag till underhåll
af åtta kemiska stationer for jordbrukets och näringarnas behof — inom
de orter, der landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i
förening, förbundit sig att upprätta laboratorium och bekosta ej mindre
lokal för detta jemte bostad eller hyresmedel för kemist och assistent
än äfven aflöningen till desse och laboratoriet] enar en äfvensom årliga
utgifterna för laboratoriets underhåll samt till inköp af böcker och inventarier
för stationens behof — 4,000 kronor för hvarje station eller
tillhopa 32,000 kronor.

Nionde hufvudtiteln.

71

I enlighet med en af Norrbottens läns hushållningssällskap gjord,
af landtbruksstyrelsen i underdånigt utlåtande den 4 oktober nästlidna
år förordad ansökning, tillstyrker jag, att, i likhet med föregående
år, Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, såsom bidrag till underhåll af eu för öfre Norrland afsedd
kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län — under vilkor att
från länets landsting och hushållningssällskap eller eljest bidrag lemnas
till anstaltens underhåll med sammanlagdt minst 3,750 kronor — på
extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af 6,250 kronor.

Vidare tillstyrker jag, i enlighet med hvad landtbruksstyrelsen i
underdånig skrifvelse den 25 septenmber 1900 hemstält, att, i likhet med
föregående år, Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1902 till Kongl. Maj:ts förfogande anvisa
ett anslag af 10,000 kronor för att med högst 1,000 kronor för
hvarje anstalt användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter, som
af landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening,
understödjas med minst samma belopp som statsbidraget, och hvilka
anstalter vilja underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afseende på
analysmetoder och öfriga förhållanden, som af Kongl. Maj:t fastställas;
samt

att, till utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning,
på extra stat för år 1902 anvisa 1,000 kronor.

Till understöd åt svenska mosskulturföreningen har Riksdagen
under en följd af år anvisat ett anslag å extra stat, hvilket anslag från
och med år 1898 utgått med 15,000 kronor.

Föreningen har nu uti underdånig skrifvelse den 8 september 1900
anhållit, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition om ett
statsanslag å 15,000 kronor för fortsatt bedrifvande af föreningens verksamhet
under år 1902; och har landtbruksstyrelsen uti infordradt underdånigt
utlåtande af den 25 i samma månad förordat bifall till ansökningen.

Uti underdånig skrifvelse den 4 december 1900 har emellertid
svenska mosskulturföreningen gjort framställning om beredande åt föreningen
af ytterligare statsunderstöd för att sätta föreningen i tillfälle
att anställa en torfingeniör; och har föreningen till stöd härför anfört,
att den ständigt pågående utvecklingen af Sveriges industri och med

[14.]

Kemis Ic-växtbiologisk
anstalt
inom
Norrbottens
län.

[15.]

Frökontroll anstalter.

[16.]

Elev i boskapsskötsel
och
mejerihushållning.

[17, 18.]

Svenska

mosskultur föreningen.

Nionde hufvudtiteln.

72

ångkraft drifna kommunikationer samt deraf följande alltjemt ökade
behof af bränsle i sammanhang med de sista årens stegrade pris
på stenkol mer och mer stält landet inför den tvingande nödvändigheten
att söka tillgodogöra sina ofantliga tillgångar på torfbränsle såväl
för att härigenom i fredstid kunna minska den svenska handelsbalansen
och sålunda frigöra fäderneslandet från utlandets dominerande inflytande
i bränsle frågan, som ock för att i krigstid och vid möjligen inträffande
blockader förmå uppehålla våra kommunikationer; att med fästadt afseende
på bränslefrågans nuvarande stora vigt och betydelse svenska
mosskulturföreningen, hvars verksamhet hittills visserligen mera varit
rigtad på mossarnas användande såsom odlingsmark, men som derjemte
äfven hade till mål att befrämja deras tillgodogörande inom industrien,
nu ansett tiden vara inne att söka verka för bränntorfsfrågans lyckliga
lösning; att de städse och i stigande mängd till föreningen ingående
förfrågningarna rörande bränntorf på det tydligaste ådagalade nödvändigheten
häraf; att vid sitt sammanträde den 22 november 1900 föreningen
derför låtit anordna en omfattande utställning af torfbränsle i
olika former; att föreningen derjemte enhälligt besluta att, liksom den
anstalt en agronomiskt bildad tjensteman för meddelande af alla slags
upplysningar i kulturela frågor, nu äfven anskaffa en med torftekniska
förhållanden fullt förtrogen ingeniör att från och med den 1 april 1901
tillhandagå allmänheten med råd i allt hvad som rörde tillverkning af
bränntorf och torfströ, vare sig för fabriksmessig framställning deraf
eller för beredning för husbehof; att, om bränntorfsfrågan skulle föras
framåt och det nu vaknade lifliga intresset härför vidmakthållas
och stegras, behöfdes först och främst fullt kompetenta personer att
meddela allmänheten afl den tekniska hjelp, som vore af nöden; att för
aflönandet af en verkligt duglig torfingeniör och för betäckandet af
kostnaderna för hans resor m. m. föreningen ansett böra årligen åtgå
en summa af 6,000 kronor; samt att, då föreningens tillgångar fullständigt
toges i anspråk i och för bedrifvande af dess kulturela verksamhet,
som naturligtvis icke i någon mån finge eftersättas, samt detta
förhållande syntes komma att fortfara, föreningen för år 1901 kunnat
anvisa endast 1,000 kronor såsom bidrag till torfingeniörens resekostnader;
och har svenska mosskulturföreningen på grund häraf i underdånighet
anhållit om utverkande af anslag för tre år af 5,000 kronor
till svenska mosskulturföreningen för anställande af en torfingeniör,
dock att anslaget under år 1901 utginge med endast 3,750 kronor.

Landtbruksstyrelsen, som anbefalts att häröfver afgifva underdånigt
utlåtande, har anfört följande.

Nionde hufvudtitoln.

73

Hvad först beträffade det hufvudsakliga ändamål, för hvilket
ifrågavarande ingeniör skulle anställas, eller spridandet af kännedom
om torfvens beredande till bränntorf, torde den stora vigt, som bränntorfsfrågan
på senare tiden fått och fortfarande egde för samtidens
industri, vara så allmänt erkänd och insedd, att någon särskild utredning
i detta afseende icke syntes i detta sammanhang erfordras. Kraftiga
åtgärder borde sålunda vidtagas för lösandet af denna fråga samt
särskildt för spridandet bland allmänheten af kännedom om bästa metoderna
för tillverkningen af ifrågavarande torf. Bland de medel, som
härvid skulle kunna komma i fråga, syntes det af svenska mosskulturföreningen
nu föreslagna kunna anses vara ett af de lämpligaste. Det
syntes också vara synnerligen ändamålsenligt, att befattningen med anställandet
åt den ifrågasatte torfingeniören öfverlemnades åt sagda förening,
hvars ändamål vore att, jemte befordrande af den för vårt land
vigtiga mosskulturen, sprida kunskap om, bland annat, mossjords användande
inom industrien. För att emellertid svenska mosskulturföreningen
skulle blifva i tillfälle att anställa en dylik ingeniör måste, då mosskulturföreningens
tillgångar icke kunde med det statsanslag, föreningen
nu åtnjöte, anses medgifva bekostandet af såväl ingeniörens lön som
resor, särskildt anslag för detta ändamål beviljas- och, då det af föreningen
beräknade beloppet, eller 5,000 kronor för år, utöfver de 1,000
kronor, hvarmed föreningen sjelf skulle bidraga, icke kunde anses
högre, än omständigheterna i förevarande fall betingade, hade landtbruksstyrelsen
funnit sig icke hafva något att erinra mot framställningen,
i hvad den afsåge vare sig ändamålet för de ifrågasatta medlens
beviljande eller dessas belopp. Hvad beträffade tiden, för hvilken
ifrågavarande anslag borde beviljas, syntes med fästadt afseende
derå att föreningen, om den påbörjade en ny gren af sin verksamhet,
borde kunna vara förvissad om understöd för densamma under någon
längre tid än ett år, mosskulturföreningens begäran derom att anslag
måtte beviljas för tre år enligt landtbruksstyrelsens mening icke
sakna fog.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt har landtbruksstyrelsen
hemstält om bifall till svenska mosskulturföreningens förevarande framställning.

Emot svenska mosskulturföreningens anhållan att för år 1902
komma i åtnjutande af samma understöd för sin verksamhet i allmänhet,
som under de senaste åren utgått, eller 15,000 kronor, har jag icke
något att erinra.

Bih. till Riks. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Ajd.

10

74

Nionde hufvudtiteln.

Äfven den af föreningen gjorda framställning om särskildt anslag
af statsmedel för att sätta föreningen i tillfälle att anställa en torfingeniör
synes mig böra vinna beaktande.

Visserligen bar Kongl. Maj:t förut denna dag på föredragning af
chefen för finansdepartementet beslutit att hos Riksdagen äska ett extra
anslag å riksstatens sjunde hufvudtitel till belopp af 100,000 kronor
för att användas till åtgärder i syfte att främja lösningen af frågan
angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets torfmossar
befintliga bränsletillgång, men detta oaktadt anser jag mig ega fullgoda
skäl tillstyrka Kongl. Maj:t att jemväl å nionde hufvudtiteln begära
anslag för vidtagande af nu ifrågasatta anordning till befrämjande af
torfindustriens utveckling i landet.

De af chefen för finansdepartementet uti hans anförande till statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för denna dag angifna åtgärder afse
nemligen, såsom redan antydts, endast torfvens tillgodogörande såsom
bränslematerial och äro betingade förnämligast af angelägenheten, såväl
ur nationalekonomisk synpunkt som med hänsyn till fäderneslandets försvar,
deraf att landet göres i möjligaste, måtto oberoende af stenkolsimporten
från utlandet.

Om emellertid ock torffrågan ännu icke befinner sig på en så utvecklad
ståndpunkt, att vårt lands rikliga tillgång på bränslematerial i
torfmossarna kan så, som önskligt vore, komma industrien och kommunikationsväsendet
till godo, har denna fråga likväl, tack vare ett mångårigt
arbete i olika länder, bragts derhän, att med tillämpning af redan
vunna erfarenheter en stor del af landets talrika mossar skulle kunna
i vida högre grad än hittills med fördel tillgodogöras icke blott för
tillverkning af bränntorf såväl till husbehof som för tillgodoseende af
vissa trakters behof af bränsle, utan äfven för framställande af torfströ
och torfmull, hvilka båda sistnämnda fabrikat visat sig vara för mångahanda
ändamål användbara och, såsom bekant, särskildt för jordbruket
spela en betydande roll vid ett rationelt tillvaratagande af kreatursspillningen.

Huru mången jordbrukare har icke på sina egor en eller annan
torfmosse, tillräcklig för att bereda honom sjelf nödigt bränsle eller
andra erforderliga torfprodukter samt tilläfventyrs äfven medgifva
någon afyttring till andra, men som får ligga helt och hållet obegagnad
till följd af egarene brist på kännedom dels huru torfmossar af olika
slag skola kunna bäst tillgodogöras, dels ock om derför erforderliga
maskiner och arbetsmetoder.

Nionde hnfvudtiteln.

75

Om derför tillfälle kunde beredas allmänheten att af sakkunnig
person inhemta råd och upplysningar uti alla torftekniska frågor, synes
mig detta innebära så afsevärda fördelar för den svenska jordbruksnäringen
och dess idkare, att en dylik anordning väl förtjenar att af
staten särskildt och oberoende af de åtgärder till torffrågans lösning,
som i öfrigt må komma att från statens sida vidtagas, understödjas.

Hvad angår formen för detta understöd, har jag icke något att
erinra deremot att detsamma kommer att utgå såsom bidrag till svenska
mosskulturföreningen för anställande hos föreningen af en torfingeniör.

Ifrågasättas kunde måhända, huruvida icke denne ingeniör borde
anställas såsom statstjensteman och i likhet med de af staten aflönade
instruktörer inom andra grenar af jordbruksnäringen ställas direkt under
landtbruksstyrelsen. På sätt denna styrelse jemväl framhållit, är emellertid
svenska mosskulturföreningen särskildt lämplig att taga denna fråga
om hand. Föreningens mångåriga nitiska verksamhet i andra grenar
af mosskulturen samt de genom föreningen redan i stor skala verkstälda
torfmosseundersökningar äfvensom dess lifliga förbindelser med i torffrågor
sakkunnige eller intresserade personer i in- och utlandet synes
utgöra den bästa borgen för att goda resultat skola vinnas, och förbises
kan icke heller, att föreningen sjelf för ändamålet anvisat bidrag.

Beträffande slutligen det af föreningen sökta statsanslagets belopp,
synas mig visserligen de af föreningen beräknade kostnaderna, 6,000
kronor, för torfingeniörens aflöning och resor något höga, men då högst
angeläget är, att såsom torfingeniör anställes en med grundlig teoretisk
och praktisk utbildning i hithörande frågor utrustad person, samt en
sådan svårligen står att vinna för befattningen, derest icke en något
så när skälig inkomst honom beredes, finner jag mig icke kunna ifrågasätta
någon nedsättning i det begärda anslaget af 5,000 kronor, för år
räknadt.

Då derjemte önskvärdt är, att torfingeniören må kunna börja sin
verksamhet så snart som möjligt och helst från och med den af föreningen
föreslagna tid, den 1 nästkommande april, anser jag önskligt,
att medel blifva stälda till Kongl. Maj:ts förfogande för att för ändamålet
kunna användas redan detta år.

Deremot anser jag icke nödigt eller lämpligt, att anslag nu af
Riksdagen begäres äfven för år 1903.

På grund af det sålunda anförda hemställer jag, att Kongl. Maj:t
täcktes förslå Riksdagen att

dels, såsom bidrag till svenska mosskulturföreningen för anställande

76

Nionde hufvndtiteln.

af en torfingeniör med åliggande att tillhandagå allmänheten med råd
och upplysningar i alla torf tekniska frågor, på extra stat för år 1902
anvisa ett anslag af 8,750 kronor, med rätt för Kongl. Maj:t att låta
utaf detta belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel
utanordna 3,750 kronor;

dels ock, till understöd åt svenska mosskulturförening en för uppehållande
af dess verksamhet i öfrig t, för år 1902 anvisa, likaledes på
extra stat, ett anslag af 15,000 kronor.

Bifalles detta, lärer Kongl. Maj:t vilja, på sätt landtbruksstyrelsen
bemstält, angående vilkoren för dessa anslags åtnjutande meddela enahanda
bestämmelser, som i fråga om det till föreningen för innevarande
_ år beviljade anslag blifvit stadgade, och sålunda, bland annat, föreskrifva,
att ett för statens räkning utsedt ombud, för hvilket kostnaden bör
bestridas af föreningen, skall deltaga i revisionen af föreningens förvaltning,
med skyldighet att om revisionen afgifva yttrande till jordbruksdepartementet,
samt att föreningen fortfarande skall vara underkastad
särskild inspektion från statens sida af föreningens verksamhet,
hvilken inspektion framdeles, likasom för innevarande år, bör tillkomma
landtbruksstyrelsen.

Vid granskning af kommerskollegii berättelser rörande rikets in[19.
] och utförsel under de senaste åren framgår som ett beklagligt faktum,
^höjande 1/ införseln af åtskilliga landtmannaprodukter, såsom hvete, råg,

det mindre fläsk och ägg, i en betydande grad vuxit, som ock att landets utförsel
jordbruket. af vissa slag af jordbrukets alster, såsom smör, lefvande kreatur, kött
och fläsk, hvilka förut intagit ett framstående rum bland dess exportartiklar,
i en oroväckande grad sjunkit. Orsaken härtill torde dock,
hvad beträffar de flesta af de nu uppräknade artiklarna, ej få sökas
uti en minskad produktion, utan fastmer uti eu ökad konsumtionsförmåga
hos landets befolkning, en naturlig följd af de senaste årens uppsving
inom nästan alla industrigrenar med deraf följande högre arbetsförtjenst.

Men om ock utvecklingen af landets jordbruk ej kunnat hålla
jemna steg med industrien, så måste dock erkännas, att de sista årtiondena
hafva att uppvisa betydande framsteg och en väsentligt stegrad
produktion. Till denna produktionsstegring har likväl det lilla jordbruket,
som i allmänhet förblifvit oberördt af utvecklingen, i mycket
ringa grad bidragit. Det torde emellertid icke kunna förnekas, att de
små jordbruken i allmänhet skulle kunna lemna sina egare eller brukare

Nionde hufvudtiteln.

77

en långt högre afkastning, än hvad nu är förhållandet. Tages då i
betraktande, att enligt de senast offentliggjorda statistiska berättelserna
rörande jordbruk och boskapsskötsel inom landet finnas, förutom 169,500
jordtorpare, 289,807 egare och brukare af jordlotter, hvilkas arealer ej
öfverstiga tjugu hektar, så inses lätt, hvilken betydande höjning i
landets produktion skulle ernås genom en om ock obetydlig förhöjning
i af kastningen från hvarje hektar af dessa småbruk. Att en dylik
förhöjd afkastning utan i väsentlig mån stegrade produktionskostnader
är möjlig, derom hyser jag ej något tvifvel. Med hänsyn till denna
frågas vigt för landet i dess helhet har jag derför ock ansett mig böra
tillse, huruvida och i sådant fall hvilka åtgärder lämpligen kunde från
statens sida vidtagas till höjande af det mindre jordbruket i riket.

Såsom ett första oeftergiflig! vilkor för att ett allmännare uppsving
inom detta jordbruk skall kunna förväntas fordras enligt min åsigt, att
småbrukarne bibringas en lefvande öfvertygelse om nödvändigheten af
en omsorgsfullare brukning och afdikning af jorden, en lämpligare behandling
och ett bättre tillvaratagande af kreatursspillningen, användandet
af fullgoda, väl rensade utsäden m. m. Ett ingripande från
statens sida i detta syfte synes mig jemväl synnerligen önskvärd!

Beträffande formen för ett sådant ingripande, torde det kunna
ske på flere sätt.

Med hänsyn emellertid till den erfarenhet, som redan förut här i
landet vunnits om premieringssystemets lämplighet såsom medel för
åstadkommande af förbättringar inom jordbruksnäringen, anser jag mig
kunna obetingadt förorda, att detta system jemväl i detta fall anlitas.
Särskild! det vackra resultat i afseende å kreatursafvelns förbättring,
som flerstädes i vårt land uppnåtts genom den med statsmedel understödda
nötboskapspremieringen, hvilken numera årligen eger rum inom
samtliga hushållningssällskaps områden, gör det högst antagligt, att ett
liknande resultat i hvad det rör jordens bruk och skötsel skulle kunna
ernås genom en af sakkunnig nämnd ledd premiering af mindre jordbruk.
Icke allenast torde möjligheten att genom öfverträffande af
andra jordbrukare i samma trakt i afseende å jordens skötsel och vård
vinna en belöning komma att på de enskilde småbrukarne verka
sporrande till ansträngningar för uppnående af så gynsamma resultat
som möjligt och derigenom jemväl bidraga till det stora allmänna
syftemålets vinnande. Liksom vid nötboskapspremieringen de råd och
upplysningar rörande kreatursafveln, som af premieringsnämnden med
begagnande af de uppvisade djuren som undervisningsmateriel lemnas,

78

Nionde hnfvndtiteln.

ingå som ett mycket vigtigt moment, så skalle nemligen äfven den
för premiering af det lilla jordbruket tillsatta nämnden vid besök å den
till premiering anmälda gården påpeka begångna fel samt meddela råd
och upplysningar angående jordens rätta bruk, kreaturens utfodring
m. m., och en med all säkerhet fruktbärande undervisning skulle på
så sätt komma att beredas en stor klass af jordbrukare, som ej är i
tillfälle att begagna sig af de undervisningsanstalter för jordbruk, som
med understöd af statsmedel äro i landet inrättade.

Såsom ett ytterligare skäl för premieringssystemets användande
tillåter jag mig framhålla, att premiering af smärre jordbruk redan sedan
flere år tillbaka med synnerligen stor framgång utförts i vårt grannland
Danmark, der danska staten årligen för ifrågavarande ändamål äfvensom
för de med premieringen sammanhängande studieresor för mindre
jordbrukare offrar ganska afsevärda belopp. Sålunda har för innevarande
år till dessa ändamål anvisats 83,000 kronor. Att dessa premieringar
i Danmark omfattas med lifligt intresse framgår deraf, att under år 1899
sammanlagdt 3,620 småbrukare eller s. k. husmän mottogo erkännande eller
uppmuntran i en eller annan form, hvilket, då antalet af dem, som i
Danmark idka husmansbruk, beräknas uppgå till 120,000, utgör omkring 3
procent af samtlige husmän. Hvar och en, som tager del af redogörelserna
för de danska premieringarna, måste erkänna, att dessa ingått såsom en
betydande faktor i utvecklingen af det danska jordbruket, och att de
danske husmännen lemna afsevärda bidrag till den år efter år stegrade
exporten af landtmannaprodukter ifrån Danmark.

Innan jag går att tillstyrka Kongl. Maj:t att af Riksdagen äska
anslag till åvägabringande af dylika premieringar, torde det tillåtas mig
att i korthet angifva de hufvudgrunder, som enligt min åsigt böra tilllämpas
vid genomförandet af desamma.

I detta såsom i så många andra fall synes mig ett samarbete
mellan staten och hushållningssällskapen böra åvägabringas. I fråga
om premieringen af smärre jordbruk är ett sådant samarbete så mycket
mera angeläget, som statsunderstöd till denna premiering icke synes
mig böra ifrågakomma utan att bidrag från de särskilda orterna lemnas,
samt, med hänsyn till de olikartade förhållanden, under hvilka jordbruket
bedrifves inom skilda delar af landet, endast några allmänna
hufvudgrunder i afseende å premieringen synas lämpligen kunna stadgas
för landet i dess helhet, men de särskilda bestämmelser, som för hvarje
ort kunna anses erforderliga, deremot böra meddelas af med ortsförhållandena
förtrogna personer.

Nionde hufvudtiteln.

79

De ortsinstitutioner, hos hvilka intresse och offervillighet för saken
böra kunna företrädesvis påräknas, äro emellertid gifvetvis hushållningssällskapen.

Jag anser ock derför till en början, att hvarje hushållningssällskaps
område bör med hänsyn till premieringen utgöra ett distrikt för sig
samt att statens understödjande af premieringen inom de särskilda
distrikten bör blifva beroende deraf, huruvida vederbörande hushållningssällskap
visar intresse för saken genom att bidraga till kostnaderna för
premieringen.

I fråga om vilkoren för deltagande i premiering, torde såsom allmänna
regler böra stadgas, att premie af statsmedel kan tillerkännas
såväl egare som brukare af jord, men ej må tilldelas annan än den,
som har det till premiering anmälda jordbruket till uteslutande eller
åtminstone hufvudsakligaste näring, samt att för hvarje distrikt skola
vara bestämda dels en minimi- och dels en maximiareal för jordbruk,
som skola kunna premieras.

Vid bestämmandet af hvilka jordbrukare skola eg a rättighet att
deltaga uti en dylik premiering bör nemligen en afgörande hänsyn
ovilkorligen tagas till arealen af den brukade jorden. Att emellertid
för hela vårt långsträckta land, der jordbruket arbetar under så vidt
skilda lokala förhållanden, fastslå samma areal brukad jord för möjligheten
att blifva delaktig af ifrågavarande förmån, synes ej lämpligt,
utan torde detta bestämmande för hvart och ett hushållningssällskaps
område böra öfverlåtas åt hushållningssällskapet. För att emellertid
statens utgifter för premieringen icke skola i framtiden stiga till alltför
afskräckande belopp, torde härvid den inskränkning böra göras att icke
någon egare eller brukare af större åkerareal än 10 hektar skall ega rättighet
att i premieringen deltaga. I samma syfte torde jemväl böra stadgas,
att ett och samma jordbruk ej må mer än ett visst antal år, exempelvis
fem, premieras. Öfriga vilkor för deltagande i premieringen torde
böra öfverlåtas åt hushållningssällskapen att bestämma.

Premier af statsmedel böra utgå i penningar samt i form af
diplom. Åt hushållningssällskapen synes emellertid, med vissa här nedan
angifna inskränkningar, böra öfverlemnas att besluta, dels huruvida olika
grader af premier skola utdelas, dels premiernas storlek, dels ock vilkoren
för premiers erhållande.

Med hänsyn till den tröghet, som i allmänhet utmärker vårt lands
småbrukare, är att förutse, det under de första åren tillslutningen från
de enskilde till premieringen ej skall blifva synnerligen liflig.'' För att
uppmuntra härtill synes mig derför ock önskligt, att premierna ej blifva

80 Nionde hufvudtiteln.

satta allt för låga samt att för deras erhållande ej uppställas alltför
stränga vilkor.

Från statens sida anser jag derför icke heller andra hufvudsakliga
inskränkningar och vilkor böra uti nu ifrågavarande afseenden stadgas,
än att dels visst belopp bestämmes såsom högsta af statsmedel utgående
premie, dels föreskrifves, att diplom må tilldelas endast den, som erhållit
för orten stadgade högsta premie, dels ock såsom vilkor för att ett
redan premieradt jordbruk må kunna ånyo premieras uppställes, att
vederbörande egare eller brukare för premieringsnämnden uppvisar af
honom enligt faststäldt formulär förda enkla anteckningar öfver sin hushållning.

I afseende å beloppet af högsta utaf statsmedel utgående premie
anser jag detta kunna lämpligen bestämmas till 50 kronor. För den
klass af jordbrukare, hvarom här är fråga, torde nemligen ett sådant
belopp kunna anses vara rätt afsevärdt, och af kostnadsskäl torde ett
högre sådant icke böra ifrågakomma.

Premieringens verkställande bör, såsom jag redan antydt, uppdragas
åt en nämnd. För hvarje distrikt bör finnas en särskild sådan
nämnd, bestående af tre personer, af hvilka två utses af hushållningssällskapets
förvaltningsutskott med tjenstgöringsskyldighet inom hela
sällskapets område samt den tredje väljes af sällskapets underafdelningar
med tjenstgöringsskyldighet endast inom den underafdelning, af hvilken
han blifvit vald.

Såsom jag redan nämnt, bör hushållningssällskap, som önskar
erhålla statsunderstöd till premiering af smärre jordbruk, sjelf bidraga
till kostnaderna derför.

I fråga om fördelningen af kostnaderna mellan staten och sällskapet
har jag tänkt mig, att staten lämpligen borde bekosta sjelfva
premierna jemte diplom, under det att alla öfriga af premieringen föranledda
kostnader, såsom ersättning till nämnden m. m., borde bestridas
af sällskapet. Önskar hushållningssällskap tilldela premier i annan
form eller till högre belopp än, enligt hvad ofvan sagts, statspremierna
synas böra utgå, skulle det naturligen tillkomma sällskapet sjelft att
ensam bestrida dermed förenade kostnader.

I sammanhang med de af mig nu förordade premieringarna synes
mig äfven en annan åtgärd böra vidtagas i syfte att förbättra det
mindre jordbruket.

Om jag nemligen än å ena sidan icke hyser något tvifvel derom
att genom premieringssystemets införande å ifrågavarande område be -

Nionde hufvudtiteln.

81

tydande resultat äro att förvänta, kan jag å andra sidan icke finna
annat än sannolikt att, derest endast premieringarna anlitas, en ganska
lång tid skulle komma att förflyta, innan verkningarna af desamma
komme att gorå; sig mera allmänt gällande inom landet.

Kunde emellertid derjemte tillfälle beredas mindre jordbrukare
att genom besök vid väl skötta mindre jordbruk taga kännedom om
huru sådana böra vara anordnade, synes mig, att både bättre och framför
allt snabbare resultat skulle kunna påräknas.

Vid sidan af premieringarna och liksom kompletterande desamma
böra derför enligt min åsigt äfven studieresor för mindre jordbrukare
anordnas för att sätta dem i tillfälle att besöka väl skötta mindre jordbruk
och dervid icke allenast inhemta nya lärdomar utan äfven i praktiken
se tillämpade de läror'', de af premieringsnämnden redan kunnat
inhemta.

Utan tvifvel böra dylika resor,- under förutsättning att de företagas
under fullt sakkunnig ledning, vidga blicken, väcka eftertanken
och mana till att i eget hem tillämpa hvad af det sedda, som befunnits
efterfölj ansvärdt.

Vigten af studieresors anordnande för mindre jordbrukare är för
öfrigt redan förut på flera håll inom landet insedd. Sålunda hafva
ett par hushållningssällskap för detta ändamål anvisat medel och vid nästlidna
års riksdag förekom äfven till behandling fråga om bidrag af
statsmedel för sådana studieresor.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion föreslogs nemligen,
att Riksdagen skulle för beredande af tillfälle åt mindre jordbrukare
och jordbruksarbetare samt deras vuxna söner att under sakkunnig ledning
i Danmark studera det intensiva jordbruk på smålotter, som der
bedrefves, bevilja på extra stat, att utgå under åren 1901—1904, ett
förslagsanslag af 30,000 kronor samt deraf anvisa för år 1901 ett belopp
af 7,500 kronor.

Vid beräknandet af det föreslagna anslagsbeloppet utgick motionären
från den förutsättning att vederbörande hushållningssällskap
skulle bekosta jernvägsresorna i Sverige eller ock att dessa resor skulle
få göras för billigare pris, t. ex. samma pris som för truppbiljett.

Motionären framhöll till stöd för sin framställning, bland annat, att
i Danmark »husmandssaken)) under de 10—15 allra senaste åren egentligen
fått fart, och att en af de kraftigaste häfstängerna till hennes
utveckling just varit »husmandsresorna».

Jag anser mig här höra omnämna, att danska staten till dessa resor

Bi,k. till Rilcsd. Vrot. 1901. 1 Sami. 1. Afd. It

82

Nionde hnfvndtiteln.

bidrager dels med anslag och dels genom att ersätta erlagda afgifter
för personbiljetter å de danska statsbanorna.

Det uti omförmälda motion väckta förslag, som afsåg, att tillfälle
årligen skulle beredas ett sextiotal svenska landtmän att företaga en
resa till Danmark, vann emellertid icke Riksdagens bifall.

Uti sitt i anledning af motionen afgifna utlåtande framhöll nemligen
statsutskottet, utan att vilja ingå i bedömande af huruvida sådana
resor som de af motionären ifrågasatta lämpligen borde vidtagas, såsom
sin mening att, derest dylika resor verkligen borde anordnas, bidragtill
kostnaderna derför borde lemnas af hushållningssällskapen, men,
åtminstone för närvarande, icke af statsmedel, hvarför utskottet hemstälde,
att motionen icke skulle till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Häremot reserverade sig dock åtskillige ledamöter af utskottet
och hemstälde, att Riksdagen i anledning af motionen måtte på extra stat
för år 1901 bevilja ett anslag af 1,500 kronor att enligt de närmare
bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde finna skäligt meddela, användas dels
och hufvudsakligen till ersättning åt personer, som kunde finnas villiga
och lämpliga att handhafva ledningen af resor till Danmark för beredande
af tillfälle för innehafvare af mindre jordbruk och jordbruksarbetare
att derstädes studera jordbruk på smålotter, dels till öfriga omkostnader,
som från statens sida för ifrågavarande ändamål kunde ifrågakomma.

Reservanterna ansågo nemligen, att studieresor till Danmark i det
af motionären angifna syfte under vissa förutsättningar skulle kunna
medföra sådant gagn, att ett bidrag af allmänna medel för ändamålet
skäligen kunde ifrågasättas, samt att ernåendet af ett godt resultat
skulle främjas derigenom, att staten och hushållningssällskapen på det
sätt samverkade, att staten vidtoge förberedande åtgärder för att ifrågavarande
resor måtte komma till stånd samt dessutom dels bekostade
ersättningen till resornas ledare och dels medgåfve deltagarne i resorna
sådan nedsättning i biljettprisen å statens jern vägar, som motionären
ifrågasatt, men deremot hushållningssällskapen mottoge och afgjorde
ansökningar om rätt att deltaga i resorna samt, der deltagarne icke
vore i stånd att sjelfve bekosta sina resor, dertill lemnade erforderliga
bidrag. .

Vid ärendets behandling i kamrarne stannade dessa i olika beslut,
i det Första Kammaren biföll utskottets hemställan, men Andra Kammaren
antog reservanternas förslag, och vid den gemensamma votering, som''
derpå följde, segrade utskottets mening med 179 röster mot 173.

Af hvad sålunda förekommit synes mig framgå att, på samma

Nionde hnfvudtiteln.

83

gång betydelsen af studieresor såsom medel för höjande af det mindre
jordbruket icke inom Riksdagen underskattats, den åsigt der allmänt
gjort sig gällande, att anordnandet af dylika resor i främsta rummet
vore en hushållningssällskapens angelägenhet.

Till fullo delande denna åsigt och öfvertygad derjemte att, äfven
om ett betydligt större antal mindre jordbrukare, än det uti omförmälda
motion ifrågasatta, bereddes tillfälle att studera väl skötta i ordbruk, vare
sig i Danmark eller annorstädes, en sådan anordning, vidtagen ensamt
för sig och utan samband med andra åtgärder i enahanda syfte, skulle
komma att verka synnerligen långsamt och föga effektivt för utvecklingen
af det mindre jordbruket inom landet i dess helhet, skulle jag
nu knappast hafva ansett mig ega anledning tillstyrka statens mellankomst
för åstadkommande af dylika studieresor, derest jag icke, såsom
ofvan redan framhållits, ansett dem kunna, kombinerade med premieringarna,
blifva af framstående betydelse.

Äfven med all hänsyn tagen till denna omständighet anser jag
emellertid, att frågan om studieresors anordnande bör blifva beroende
af de särskilda hushållningssällskapens intresse för saken och i väsentlig
mån jemväl af den offervillighet de dervid ådagalägga, samt att sålunda
jemväl i detta afseende ett samarbete mellan staten och hushållningssällskapen
bör åvägabringas.

I ännu högre grad än i fråga om premieringarna anser jag
emellertid, att hvad angår studieresorna frihet bör lämnas hushållningssällskapen.

Från statens sida synes mig nemligen i detta afseende endast
böra uppställas följande allmänna villkor, nemligen: att till deltagare
i studieresa endast må antagas den, som lifnär sig af jordbruk eller
jordbruksarbete; att ingen, som eger eller brukar mera än 50 hektar
åker, må till deltagare antagas; att studieresan företages till platser
inom Sverige eller Danmark; samt att resan sker under ledning af
fullt sakkunnig person.

Genom dessa vilkor skulle ett väsentligt större antal jordbrukare,
än som enligt de föreslagna bestämmelserna för premieringarna vore
berättigade att uti dessa deltaga, kunna med statsunderstöd företaga
studieresor, hvilket, särskildt hvad angår det medelstora jordbruket,
som ej kan ifrågakomma att göras delaktigt åt premieringen, kan
förväntas blifva af icke ringa betydelse. Vid bestämmandet af maximiarealen
för deltagare i studieresa har jag ansett lämpligt antaga
samma gräns, som faststälts att såsom regel gälla för rätt att vid
nötboskapspremieringarna täfla om penningepris.

84

Nionde hufvudtiteln.

Att, såsom uti ofvannämnda motion föreslogs, understödja studieresor
endast till Danmark, synes mig icke lämpligt.

Otvifvelaktigt torde nemligen för många svenska småj ordbrukare
åtskilligt finnas att lära jemväl inom landet.

I anslutning till hvad jag nyss nämnt, anser jag, att åt hushållningssällskapen
bör: öfverlemnas att utse ledare för resorna, att pröfva
och .afgöra ansökningar om rätt att i dem deltaga, att låta uppgöra
och fastställa planer för desamma samt att i öfrigt vidtaga alla för
deras anordnande ; erforderliga åtgärder.

A andra sidan bör det tillkomma sällskapen att bestrida alla med
resorna förenade kostnader, som icke deltagarne sjelfva förmå gälda
eller af statsmedel ersättas. ''■''! . i, ■ i

Vid öfvervägande hvilken form för statens understödjande af
dylika resor borde företrädesvis väljas, har jag icke kunnat undgå att
fästa synnerligt afseende vid den omständigheten, att kostnaderna för
-de särskilda hushållningssällskapen, särskildt under den första tiden,
då dessa resor torde komma att få sin allra största betydelse, måste
blifva väsentligt olika.

Endast inom fä trakter af vårt land, hufvudsakligast i dess sydligaste
provinser, torde nemligen, åtminstone för närvarande, finnas verkligt
väl skötta smärre jordbruk till sådant antal och af sådan beskaffenhet
att tillräckligt åskådningsmaterial der erbjudes för att en studieresa af
nu ifrågavarande beskaffenhet må lämpligen kunna dit anordnas.

För vinnandet af ett lämpligt mål för en studieresa torde det
derför ock ofta, till1 en början såsom regel, komina att inträffa, att detta
måste sökas utom det distrikt, hvars hushållningssällskap anordnar resan.

Att vid sådant förhållande med vårt lands stora utsträckning
enbart kostnaderna för deltagarnes uti en dylik resa förflyttande från
hemorten till det ställe, der den egentliga studieresan tager sin början,
komma att i många fall blifva så stora, att de för hushållningssällskapen
försvåra eller till och med omöjliggöra anordnandet af sådana resor,
är tydligt.

På utjemnandet af denna olikhet hushållningssällskapen emellan
anser jag statens uppmärksamhet i detta afseende böra företrädesvis
rigtas.

Jag anser derför ock, att statens bidrag till studieresorna bör
utgå i sådan form, att staten ersätter hushållningssällskapen hvad de
visa sig hafva utgifvit för biljetter å jernväg för ledares af och deltagares
i studieresor af här ifrågavarande art transporterande från
vederbörande hemorter till den plats, som enligt planen för resan

Nionde hnfvndtiteln.

85

utgör den egentliga utgångspunkten för studieresan, samt, i fråga om
resor till Danmark, till den hamnstad,, från hvilken öfverfärden till
Danmark sker, så ock för vederbörandes återresor till hemorterna.

Sådan ersättning bör dock icke få beräknas för biljett i; högre
klass än hvad angår ledare andra, eller, der sådan ej finnes, närmast
motsvarande och i fråga om deltagare tredje. eea • >r

Härigenom skulle en väsentlig lättnad beredas de flesta hushållningssällskap
och detta utan någon synnerlig uppoffring från statens
sida, då större delen af statsverkets utgifter för ändamålet naturligen
konung statens jernvägar till godo. ! / •''

De åtgärder till höjande af det mindre jordbruket, för hvilka
jag nu anser statsanslag böra af Riksdagen äskas, afse sålunda dels
premiering af mindre jordbruk och dels anordnandet af studieresor för
mindre jordbrukare, allt i öfverensstämmelse med de hufvudgrunder
jag här ofvan angifvit. • \ /•::bYm ■•. 1 ./v:m ''. v'' ‘r

Under förutsättning att hvad jäg derför här nedan går att föreslå
vinner bifall, torde dessa, hufvudgrunder jemte de öfriga allmänna
vilkor och bestämmelser i afseende å premieringen och studieresorna,
som kunna finnas nödiga, höra uti eu af Kongl. Maj:t utfärdad författning
sammanföras. \ ■ .j 1 r ■ t • -1

Redan nu anser jag mig emellertid böra omnämna ett par af de
öfriga vilkor, jag dervid anser böra stadgas. 1

Sålunda synes mig böra föreskrifvas, att hushållningssällskap, som
önskar erhålla statsunderstöd till premiering af här ifrågavarande slag,
skall derom hos Kongl. Maj:t gorå'' underdånig ansökning och dervid
foga de utaf sällskapet för premieringen inom dess område antagna
bestämmelser. Om än, såsom af det ofvan anförda torde framgå, en
ganska vidsträckt bestämmanderätt enligt min åsigt bör hushållningssällskapen
inrymmas, synes mig nemligen på samma gång möjlighet
böra beredas Kongl. Maj:t att utöfva en omedelbar kontroll öfver sällskapens
åtgöranden i berörda afseende.

I enahanda syfte bör jemväl stadgas, att hushållningssällskap,
som önskar att tillförsäkras godtgörelse för sådana kostnader för studieresor,
som enligt hvad ofvan sagts skulle kunna af statsmedel gäldas,
skall derom likaledes göra underdånig ansökning med bifogande al
fullständig plan för den resa, ansökningen afser, äfvensom uppgift å
ledaren af resan samt det antal personer, som beräknas komma att
i densamma deltaga. , . i. .. . y, ,

Vidare bör uppenbarligen stadgas skyldighet för sällskap, som

86

Nionde hnfvudtiteln.

kommit i åtnjutande af understöd för någotdera af ifrågavarande ändamål,
att inom viss tid afgifva berättelse rörande den verkstälda premieringen
eller de anordnade resorna samt redogörelse för anslagets användande.

Huru stort belopp af statsmedel, som för de af mig förordade
åtgärderna kan blifva behöflig!, är naturligen ytterst svårt att förutse,
och jag anser alltför vanskligt att inlåta mig på några beräkningar i
detta afseende.

Med ett årligt anslag af 25,000 kronor torde man emellertid till
en början kunna komma ganska långt, men mindre belopp torde åter
icke böra för ändamålet finnas till Kongl. Maj:ts disposition; och har
jag derför ansett mig böra stanna vid denna summa.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, såsom bidrag till åtgärder, i enlighet med här ofvan angifna
hufvudgrunder, för höjande af det mindre jordbruket, på extra stat för
år 1902 anvisa ett anslag af 25,000 kronor.

[20.]

Geologiska
undersökningarna.

Aflöning en.

Löner och arfvoden samt ersättning åt tillfälliga bi -

träden ................................................................................. kronor 59,450: —

Fältarbetena.

Rese- och traktamentsersättningar m. m...................... „ 19,000: —

By råafdelningen.

Inventarier, ritmateriel, kemikalier m. m...............„ 2,000: —

Med underdånig skrifvelse den 7 november 1900 har chefen för
Sveriges geologiska undersökning öfverlemnat förslagsberäkning öfver
de under år 1902 till fullföljande af de geologiska arbetena erforderliga
medel. Beräkningen upptager utgifterna till 96,500 kronor, deraf för:

Biblioteket och samlingarna.
Böcker, kartor och samlingar ...................................

1,700: —

Nionde hufrudtiteln.

87

Kart- och boktrycket.

", V ■’ r U ■: i li i'': ■ it \ t

Tryckning af kartor, beskrifningar och uppsatser samt

originalritningar .............................................................. „ 12,000: —

Diverse utgifter.

Värme, lyse, renhållning m. ..............................,........... „ 2,350: —

Summa kronor 96,500: —

Denna förslagsberäkning öfverensstämmer i afseende å utgifterna
med den, som för detta år framlades för 1900 års Riksdag.

Till betäckande af dessa utgifter påräknar chefen omkring 500
kronor genom försäljning af kartor och andra publikationer; och det
anslagsbelopp, som bör för år 1902 af Riksdagen begäras, beräknas
derför af chefen till 96,000 kronor.

Uti underdånigt utlåtande den 16 november 1900 har kommissionen
för de allmänna kartarbetena tillstyrkt bifall till det af chefen för den
geologiska undersökningen sålunda framlagda utgiftsförslaget för år 1902.

Vid föredragning den 13 januari 1900 af frågan om regleringen
af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel erinrade chefen för
civildepartementet att, sedan 1899 års Riksdag vid beviljande af anslag
för år 1900 för nu ifrågavarande ändamål anfört att, då jordartskartor
med terrängbeteckning, utgifna med användande af topografiska kartor
såsom underlag, icke syntes vara af beskaffenhet att kunna medföra
det gagn för jordbruket, som enligt Riksdagens uppfattning varit med
det påbörjade kartverket afsedt, Riksdagen funnit sig föranlåten uttala
den mening att, derest publicerandet af geologiska kartor af nu ifrågavarande
typ icke kunde anses vara i vetenskapens intresse påkalladt,
hvilket Riksdagen icke tilltrodde sig kunna bedöma, det syntes kunna
ifrågasättas, huruvida utgifvandet från trycket af berörda kartverk
borde fortsättas, Kongl. Maj:t vid föredragning den 26 maj 1899 af
Riksdagens skrifvelse i ärendet anbefalt chefen för geologiska undersökningen
att afgifva underdånigt utlåtande i anledning af hvad Riksdagen
sålunda anfört i fråga om fortsatt utgifvande från trycket af
ifrågakomna jordartskartor, samt att, efter det först chefen för den

88

Nionde Imfvudtiteln.

geologiska undersökningen och derefter kommissionen för de allmänna
kartarbetena i ärendet sig yttrat,''1 detsamma blifvit den 28 december
1899 remitteradt till vetenskapsakademien.

Sedan jemväl vetenskapsakademien i ärendet sig utlåtit, bar
Kongl. Maj:t den 23 november 1900 pröfvat frågan om de geologiska
kartornas utgifningssätt och dervid, med ändring i så måtto af de genom
nådiga brefvet den 9 december 1896 i ämnet meddelade bestämmelser,
förordnat: '' ''i,J

att utgifningen af jordartskartor på de topografiska terrängkartorna
såsom underlag skulle upphöra;

att kombinerade jord- och bergartskartor i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den före utfärdandet af nyssberörda nådiga bref tilllämpade
typ skulle utgifvas öfver de delar af södra och mellersta Sverige,
öfver hvilka sådana kartor ännu icke blifvit utgifna;

att skalan för dessa kartor skulle/ allt efter de olika landsdelar -nes beskaffenhet, blifva antingen 1 : 100,000 eller 1 : 50,000 i enlighet
med de bestämmelser, som Kongl. Maj:t ville framdeles meddela på
af chefen för Sveriges geologiska undersökning i samband med afgifvande
af förslag till årsplaner för Sveriges geologiska undersöknings arbeten
gjorda framställningar; samt

att jemte berörda kombinerade jord- och bergartskartor särskilda
bergartskartor skulle utgifvas i öfverensstämmelse med derom förut
gällande föreskrifter.

I sammanhang härmed får jag för Kongl. Maj:t framlägga resultaten
af den utredning, som på begäran af nästlidna års Riksdag blifvit
verkstäld rörande djupborrningar i Skåne och sydligaste., delen af
Halland. ‘ ''

Jag tillåter mig dervid till en början erinra, att uti en inom Riksdagen
väckt motion föreslogs, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t ville föranstalta om utredning, hvarest
djupborrningar lämpligen kunde företagas och om kostnaden härför, samt
att Kongl. Maj:t derefter måtte af Riksdagen äska nödiga medel härför.

Efter det statsutskottet i anledning af denna motion afgifvit utlåtande
och deruti åberopat af utskottet från sakkunniga personer, professoren
vid vetenskapsakademien A. G. Katborst samt chefen för Sveriges
1 r > ''.Mi O ■ lo : V. . , s > ‘.fot* 1 v. j ;.i . ;■ \ :

Nionde hufrudtiteln.

89

geologiska undersökning, professoren A. E. Törnebohm inhemtade yttranden
jemte af utskottet åstadkommen utredning rörande kostnaderna
för de ifrågasatta borrningarna, aflat Riksdagen den 12 maj 1900 till
Kongl. Maj:t skrifvelse i ämnet, deruti Riksdagen, under framhållande
hurusom den utredning, Riksdagen sökt åvägabringa, syntes gifva vid
handen, att det ingalunda kunde med visshet påräknas, att genom djupborrningar
i Skåne stenkol eller andra värdefullare mineral verkligen
skulle anträffas, att, om dylika fynd skulle göras på större djup, den
möjligheten icke vore utesluten, att de funna mineralierna, på grund
af de med deras upplindande förenade kostnader och tekniska svårigheter,
icke skulle kunna i någon afsevärd mån tillgodogöras, att kostnaderna
för djupborrningars anställande måste blifva högst betydliga,
samt att åsigterna bland de sakkunnige om de platser, der sådana borrningar
borde företrädesvis ifrågakomma, icke vore fullt sammanstämmande,
vidare anfört, att Riksdagen, som med hänsyn till dessa omständigheter
ansett sig icke kunna i oförändrad form antaga motionärens
förslag, emellertid, på grund af de möjligheter till för vårt land betydliga
ekonomiska fördelar, som utförandet af de ifrågasatta djupborrningarna
i allt fall skulle kunna ställa i utsigt, och då genom dem utan tvifvel
ett värdefullt resultat skulle vinnas för den geologiska vetenskapen,
funnit önskvärd!, att vidare utredning, huruvida djupborrningar lämpligen
borde företagas och om kostnaderna för sådana borrningar måtte
genom Kongl. Maj:ts föranstaltande åstadkommas, och ansett sig böra
hos Kongl. Maj: t göra framställning i sådant syfte, hvaremot Riksdagen
på grund af sin ofvan angifna uppfattning af frågan ansett sig icke
böra uttala någon önskan derom, att Kongl. Maj:t måtte efter utredningens
afsilande hos Riksdagen äska anslag för borrningar, då lämpligheten
af en sådan framställning tydligen måste blifva beroende på
utredningens resultat.

På grund af det anförda anhöll Riksdagen, att Kong!. Magt ville
föranstalta om utredning, huruvida djupborrningar lämpligen borde
företagas i Skåne och sydligaste delen af Halland samt hvilka kostnader
sådana borrningar kunde antagas medföra.

Vid underdånig föredragning den 1 juni 1900 af denna Riksdagens
skrifvelse behagade Kongl. Maj:t anbefalla chefen för Sveriges
geologiska undersökning att afgifva underdånigt utlåtande öfver den i
Riksdagens skrifvelse gjorda framställning; och har bemälde chef den 29
oktober 1900 afgifvit det .sålunda infordrade utlåtandet, hvarefter, till
följd af nådig remiss, jemväl vetenskapsakademien den 14 påföljde november
i ärendet sig utlåtit och dervid öfverlemnat. ej mindre ett af
Bill. till llilcad. Vrot. 1001. 1 Sand. 1 Afd. 12

90

Nionde hufvudtiteln.

akademiens sakkunnige ledamöter, professorerne friherre A. E. Nordenskiöld
och A. G. Nathorst afgifvet yttrande, hvilket akademien för sin
del gillat och såsom uttryck för sina egna åsigter i ämnet antagit,
än äfven en af chefen för Sveriges geologiska undersökning, professoren
Törnebohm, i egenskap af ledamot af akademien, till denna stäld skrift
i ämnet.

Chefen för Sveriges geologiska undersökning har uti sitt utlåtande
af den 29 oktober 1900 till en början framhållit, att största intresset i
förevarande fall knöte sig till sydvestra Skåne; att Skåne under de
senaste årtiondena blifvit ganska noga genomforskadt af Sveriges geologiska
undersökning; att dervid dock hufvudsakligen blott landets geologiska
beskaffenhet i dagytan kunnat tagas i betraktande; att de djupare
liggande lagren emellertid inom flera delar af provinsen blifvit kända
genom djupborrningar, hvilka i ett eller annat praktiskt syfte företagits
af bolag eller enskilde och hvilkas geologiska resultat blifvit af Sveriges
geologiska undersökning samlade och sammanstälda; samt att sålunda
en ganska tillförlitlig kännedom om Skånes allmänna geologiska byggnad
erhållits.

Denna byggnads hufvuddrag har åskådliggjorts å en chefens utlåtande
bilagd öfversigtskarta jemte profilteckningar, till hvilka uti utlåtandet
hänvisats; och torde aftryck af denna öfversigtskarta samt
profilteckningar få såsom bilaga litt. A fogas vid detta protokoll.

Chefen för undersökningen anför vidare:

Orsaken dertill att i förevarande fall, då det gälde att uppsöka
möjligen befintliga, men ännu okända lager af stenkol, salt m. m., det
största intresset knöte sig till sydvestra Skåne, vore att rörande inga
andra områden kännedomen om lagerföljden mot djupet vore så osäker
som fallet vore i fråga om sydvestra Skånes kritfält. Skånes kambriosilurlager
hvilade — enligt hvad man med säkerhet visste — omedelbart
på urberg; keuperlagren såväl söder om Kullen som i trakten mellan
Vallåkra och Kågeröd både genom borrningar visats ligga direkt på
siluren, och den kolförande rät-lias- formationen hade så väl genom borrningar
som genom dess gränsförhållanden i dagen befunnits närmast
underlagras af keuper. Undergrunden för sydvestra Skånes kritaflagringar
hade deremot aldrig blifvit nådd. Visserligen hade djupborrningar
i dessa aflagringar företagits på ett tiotal ställen, men ingenstädes hade
de dervid blifvit genomträngda, oaktadt ett borrhål söder om Malmö
neddrifvits 300 meter och ett annat vid Köpinge, nordost om Ystad,
456 meter. För närvarande kunde män följaktligen endast genom slutledningar
komma till någon föreställning om den sydskånska krit.forma -

Nionde hufvudtiteln.

91

tionens undergrund. Till stöd hade man då det förhållandet, att Skånes
sedimentära formationer i allmänhet läge mycket flackt, men vore genom
stora spricksystem, af Indika det förnämsta hade ett, nordvest-sydostligt
förlopp, uppdelade j större och mindre partier, hvilka blifvit på ett
olikformigt sätt höjda eller sänkta i förhållande till hvarandra. A Gränserna
i dagytan mellan de olika formationerna utgjordes nu mycket
ofta af dessa sprickor, utefter hvilka förskjutningarna eller »förkastningarna»
egt rum, en naturlig följd deraf, att de partier, hvilka genom
förkastningarna erhölle ett relativt högre läge, blefvo starkare än de
lägre liggande angripna af den sedan inträdande denudationen och till
sist nästan fullständigt utjemnade, under hvilken process deras underliggande
lager efter hand blottades till allt djupare nivåer. Detta vore
t. ex. orsaken hvarför i Romeleklint och trakten nordvest derom de äldsta
af Skånes formationer, nemligen urberget, kambrium och silur, samt
äfven något keuper, trädde i dagen, under det att på båda:sidor den
yngsta formationen, kritformationen, omedelbart anstötte. Men på grund
häraf kunde då såsom sannolikt antagas, att kritlagren ursprungligen
utbredde sig äfven öfver de nämnda gamla formationerna i Romeleklint
och att dessas fortsättning borde finnas under kritlagren. Invid dessa
funnes emellertid äfven rät-lias-läger, nemligen norr om Landskrona,
vid Eslöf och sydost om Vombsjön, hvarför det vore sannolikt, att sådana
lager eu gång funnits jemväl ofvanpå Romeleklintformationerna och
fortfarande funnes under de angränsande kritfälten, hvilka i så'' fall
skulle närmast hvila på dem. Sannolikhetsgraden af denna slutlednings
riktighet förminskades emellertid i samma mån som afståndet tilltoge
från de trakter, på hvilkas förhållanden slutledningen vore grundad,
och följaktligen vore denna sannolikhetsgrad minst i fråga om det sydvestligaste
Skåne. Rörande dervarande kritlagcrs undergrund kunde
derför knappt uppställas något antagande, som kunde betecknas såsom
någorlunda säkert, och följaktligen vore der en undersökning i hög
grad påkallad.

Vid den preliminära utredning af förevarande djupborrningsfråga,
hvilken åvägabragtes af statsutskottet, hade yttranden infordrats såväl
af professor A. G. Nathorst som ock af chefen för geologiska undersökningen.
Enligt den redogörelse för dessa yttranden, som funnes
intagen i Riksdagens skrifvelse, vore de fullt öfverensstämmande i fråga
om det rent geologiska, men skilde sig, när det gälde att bestämma
de trakter, der djupborrningar först och främst bordo företagas. Professor
Nathorst både , nemligen ansett borrningarna böra sko »så nära kritallagringarnas
östra gräns som möjligt» och särskildt utpekat trakten

92

Nionde hiifvudtitein.

af Kjeflinge nordvest om Lund såsom lämplig, då chefen för geologiska
undersökningen deremot framhållit sydligaste och sydvestligaste Skåne,
således trakter, hvilka läge möjligast långt från kritformationens östra
gräns, såsom de, hvilka borde i första rummet ifrågakomma att undersökas
genom djupborrningar. Denna olikhet i uttalandena hade af Riksdagen
särskild!, framhållits, då den i sin skrifvelse sade, att »åsigterna
bland de sakkunnige om de platser, der sådana borrningar böra företrädesvis
ifrågakomma, icke äro fullt sammanstämmande)), och den syntes
derför böra något närmare beröras.

Af professor Nathorsts yttrande, sådant det i Riksdagens skrifvelse
återgåfves, framginge tydligt, att han ansåge borrningarna böra först
och främst utröna, huruvida rät-lias-lagren (— Skånes stenkolsförande
formation) funnes under kritlagren. x>Det vore möjligt», menade han,
»att så verkligen vore fallet, och det vore härom det hela hufvudsakligen
rörde sig.» Utgående från denna synpunkt, hade professor
Nathorst kommit till det resultat, att borrningarna borde ske så nära
kritformationens östra gräns som möjligt, emedan man der borde hafva
största utsigten att på ett ej alltför stort djup träffa en fortsättning af
Skånes redan kända stenkolsförande lager. Mot detta resonemang
vore intet att invända, om man godkände den synpunkt, från hvilken
det utgått, men denna vore en högst väsentlig inskränkning i de förutsättningar,
som legat till grund för det af motionären i Riksdagen väckta
förslaget om djupborrningar, och hvilka chefen vid sitt yttrandes afgifvande
ansett sig böra fasthålla. Dessa förutsättningar hade nemligen
varit dels att rät-lias-formationen sannolikt kunde påträffas under kritlagren,
och dels att under den förra möjligen kunde finnas hittills i
Skåne okända saltförande eller kolförande formationer. Denna senare
möjlighet hade professor Nathorst visserligen medgifvit, men tillika
ansett, att det icke funnes några geologiska skäl, som talade för sannolikheten
af dess förverkligande, och derför skjutit hela denna del af
problemet åsido såsom ej värd beaktande. Äfven chefen ansåge —
i likhet med professor Nathorst och såsom äfven af chefens 1 Riksdagens
skrifvelse refererade yttrande framginge — att det vore möjligt,
ehuruväl ej på några nu kända geologiska grunder sannolikt, att dylika
hittills obekanta geologiska formationer funnes i Skåne, men huru härmed
kunde förhålla sig skulle just utrönas genom de ifrågasatta djupborrningarna,
och för att dessa skulle lemna de bästa upplysningarna
härutinnan borde de naturligtvis företagas så långt som möjligt från
de trakter, rörande hvilka redan kända förhållanden gåfve vid handen,
att sådana formationer antagligen icke funnes, d. v. s. så långt som

Nionde hufvudtiteln.

93

möjligt från den sydskånska kritformationens östra gräns. Skulle t. ex.
ett borrhål ansättas i trakten nordvest om Trelleborg och ueddrifvas
tills det träffade silurlagren, så skulle det gifva ett ganska bestämdt
svar på frågan huruvida hittills obekanta geologiska formationer förefunnes
under den sydskånska kritslätten. Samma borrhål skulle äfven
upplysa, huruvida de kolförande rät--lias-lagren fortsatte under nämnda
slätt, samt i hvilken grad de der vore kolförande. På grund af de
sålunda vunna upplysningarna skulle ganska säkra slutsatser kunna
dragas i fråga om underlaget för den nordligare belägna delen af kritslätteu
och särskildt i fråga om rät-lias-lagrens förekomst och beskaffenhet
derstädes. En borrning, företagen i kritlagren vid Kjeflinge, således
inom norra delen af det sydvestskånska kritområdet, skulle deremot
blott gifva upplysning om kolflötsernas beskaffenhet i rät-lias-formationen
och om det djup, på hvithet dessa flötser läge. Ty att nämnda
formation der skulle träffas kunde på grund af redan kända förhållanden
antagas med en till visshet gränsande grad af sannolikhet, och
likaså att inga i Skåne ännu okända formationer der förefunnes. Men
frågan om sådana formationers möjliga förekomst under det sydvestligaste
Skånes kritlager blefve ej genom ett borrhål vid Kjeflinge på
minsta vis uppklarad.

På nu anförda grunder måste chefen vidhålla sin åsigt att den
första störa borrningen — om den • nemligen skulle kunna gifva så
vidtgående resultat som i Riksdagens skrifvelse afsåges — borde placeras
långt från kritformationens östra gräns, och syntes då trakten nordvest
om Trelleborg vara ganska lämplig, särdeles som der ej några
mäktiga lösa jordlager behöfde genomträngas. Så stora områden som
de sydskånska kritfälten kunde dock naturligtvis icke blifva nöjaktigt
undersökl a genom blott ett borrhål. I sitt ofvanberörda yttrande inför
statsutskottet hade chefen derför såsom ett minimum föreslagit tvenne
borrhåll, nemligen ett i hvardera af de båda sydskånska kritfälten. Det
ena hade chefen då tänkt sig i närheten af Trelleborg och det andra
i närheten af Ystad. Det förra vore dock det vida vigtigare och på
dess resultat syntes böra få bero, huruvida det senare borde anläggas
eller ej. Ty skulle genom ett borrhål vid Trelleborg konstateras, att
inga i Skåne förut okända formationer der funnes, då vore utsigterna
att uppdaga sådana formationer i Ystadstrakten så ringa, att chefen
ej ansåge sig kunna förorda några kostnaders nedläggande på undersökningar
derstädes, särdeles som man redan nu kunde med ganska
stor visshet säga, att räf-lias der läge på ett djup af minst 500 meter,

94

Nionde hufvudtitelu.

samt att dess kollager efter all sannolikhet ej vore mäktigare än de
på andra ställen i Skåne redan kända.

I det föregående hade nämnts, att chefen, i likhet med professor
Nathorst, väl ansåge det möjligt, att under sydvestra Skånes kritlager
hittills i Skåne obekanta geologiska formationer kunde finnas, men att
det ej på grund af nu kända geologiska förhållanden kunde sägas vara
sannolikt, att så skulle vara fallet. Till närmare utveckling af denna
fråga om möjligheter och sannolikheter yttrar chefen vidare:

Såsom förut blifvit anfördt, syntes det vara sannolikt, att de
kända kritlagren i det sydvestliga Skåne, hvilka alla tillhörde kritformationens
yngre del, hvilade omedelbart på rät-lias, dock kunde det
vara möjligt, att såväl äldre kritlager som lager, tillhörande den mellersta
eller yngsta juran, sköte in emellan, ty alla dessa förekomme vid
den pommerska kusten. Att rät-lias-lagren funnes vore högst sannolikt,
men ganska ovisst vore deremot, om de här vore stenkolsförande i
samma grad som längre i norr. De skånska stenkolen härledde sig
från en vegetation, som frodades vid en sumpig hafsstrand utmed ett
i nordost liggande land. Rät-lias-lagren i sydvestliga Skåne afsattes
derför antagligen på större afstånd från strand än de i provinsens nordvestliga
del befintliga. Följaktligen vore det mycket möjligt, att de
förra vore mindre kolrika än de senare; knappast sannolikt vore det
deremot, att de skulle vara mera kolrika. Men härom kunde dock intet
med bestämdhet sägas, enär konturerna af den dåtida stranden icke
vore närmare kända.

Under rät-lias-lagren borde träffas keuperlager, för så vidt dessa
sträckte sig så långt mot sydvest, h vilket kunde antagas såsom sannolikt,
då spår af keuper blifvit funna i Neuvorpommern. På flera ställen
i utlandet vore keuperlagren saltförande, men i Skåne hade icke något
salt i dem påträffats; ej heller hade sådant uppdagats i de närmast
liggande tyska keuperlagren. De salthaltiga källor, som funnes i närheten
af Helsingborg, kunde dock möjligen vara tecken på att saltförande
lager funnes på djupet. Under keuperlagren förefunnes — såsom
skemat fig. 3 visade — en stor lucka i formationsserien, sådan denna hittills
befunnits vara i Skåne, ty allestädes, der keuperns direkta underlag inom
detta landskap vore kändt, utgjordes det af silur. Enligt hittills vunnen erfarenhet
saknades således här lägre delen af trias- samt hela dyas-, stenkolsoch
devon-formationerna. Det vore emellertid en möjlighet att något
eller några lager, tillhörande dessa formationer, kunde finnas i sydvestra
Skåne. Störst syntes möjligheten vara i fråga om dyasformationen.
Saltförande lager, tillhörande denna, funnes i trakterna kring Hamburg

Nionde hufvudtiteln.

95

och Liibeck, hvarifrån de efter all sannolikhet sträckte sig mot öster
under det nordtyska kustlandet. Vid Lubtheen, söder om Schwerin,
hade nyligen vid borrning i hithörande lager påträffats icke blott stensalt
utan äfven abraumsalter (kali- och magnesiasalter), och de talrika
saltkällor, som funnes i norra Pommern, antoges af tyska geologer
erhålla sin salthalt från i djupet befintliga dyaslager. Utsigten att finna
lager, tillhörande stenkolsformationen, vore deremot vida mindre. Den
närmaste punkt, på hvilken sådana lager vore kända, läge i närheten
af Magdeburg, men de innehölle ej några brytvärda kolflötser.
Huru långt mot norr under den nordtyska slätten de fortsatte och huru
de der förhölle sig med afseende på kolrikedom vore ännu fullkomligt
outredt. Man visste emellertid, att i lagerföljden vid Memel stenkolsformationen
fullständigt saknades. Men äfven om stenkolsformationen
ej skulle finnas i Skåne, så följde deraf ej med nödvändighet, att icke
andra stenkolsflötser än de till rät-lias hörande der kunde påträffas,
ty så väl keuper som dyas kunde vara kolförande. Så vore fallet flerstädes
i Tyskland, Böhmen och Polen, exempelvis i Döhlenerbäckenet
(mellan Dresden och Tharandt) och vid Siviers i Polen, hvarest stenkolsflötser
af ett par meters mäktighet brötes på förra stället i dyas och
på det senare i keuper.

Stor ovisshet rådde således rörande de geologiska formationer,
som funnes under sydvestliga Skåne, men ännu större vore ovissheten
rörande mäktigheten af den formationsserie, som der hvilade ofvanpå
siluren, och hvilken ett borrhål måste genomtränga, om det dermed
afsedda syftet skulle uppnås. Man visste, att kril lagrens i Ystadstrakten
mäktighet öfverstege 450 meter och att så äfven vore förhållandet
med dem vid Köpenhamn, i hvilka för närvarande en borrning
påginge, som uppnått nämnda djup utan att genomtränga dem. Man
visste vidare, att rät-lias-lagren vid Viken söder om Höganäs hade en
mäktighet af omkring 250 meter, oaktadt en del af dem blifvit bortdenuderad.
Vidare kunde, på grund af verkstälda borrningar, keuperlagren
i norra Skåne antagas vara omkring 200 meter mäktiga. De
kända skånska postsiluriska formationernas mähtigheter syntes således
icke kunna uppskattas lägre än:

Krita........................................................................................ 500 meter

Rät-lias ................................................................................ 300 „

Keuper ................................................................................ 200 „

Summa 1,000 meter.

Dessa uppskattningar vore emellertid grundade på förhållanden i
trakter, som icke läge i omedelbar närhet af den, hvarom här närmast

96

Nionde hufvudtiteln.

vore fråga, eller sydvestligaste Skåne, och det vore derför mycket ovisst,
huruvida de hade full giltighet der. I brist på bättre syntes de dock tills
vidare kunna antagas, och man måste då vid en eventuel borrning
förutsätta, att de nämnda formationerna kunde hafva en sammanlagd
mäktighet af 1,000 meter eller kanske något deröfver. Dertill kunde
komma mäktigheten af ännu okända formationer, som möjligen kunde
påträffas. Om med afseende på dem borrhålets projekterade djup ökades
med 500 meter, skulle man således vid borrhålets anläggande böra
bereda sig på att behöfva neddrifva det ända till 1,500 meter. Om mot all
sannolikhet silurlagren ej blifvit nådda vid detta djup, syntes det böra
få bero af de då vunna resultaten, huruvida borrhålet borde drifvas
vidare eller ej.

Det vore emellertid snarare antagligt, att borrhålet löst sin uppgift,
d. v. s. nedträngt till siluren, långt innan det nått det nämnda
djupet af 1,500 meter. Efter all sannolikhet blefve så fallet, om inga
nu okända formationer påträffades, men äfven om sådana skulle finnas,
vore det dock föga troligt, att de nådde en mäktighet af 500 meter.
Vidare kunde det inträffa, att de kända formationernas mäktighet befunnes
vara mindre än hvad ofvan förslagsvis antagits. Men öfver
dessa och många andra frågor rörande syd-Skånes geologi kunde för
närvarande blott spekuleras; endast djupborrningar kunde gifva dem eu
definitiv lösning.

Rörande de sannolika kostnaderna för ett borrhål sådant som det
omförmälda hade chefen sökt inhemta npplysningar genom förfrågningar
hos fyra olika djupborrningsbolag, nemligen ett svenskt och tre
tyska. De sålunda erhållna uppgifterna voro Bammanstälda i nedanstående
tablå:

Borrhålets		Kostnader i kronor enligt förslag af
djup i meter.	i.	2.	3.	4.
1,000	170,000	140- å 170,000	120,000	120,000
1,500	320,000	230- å 260,000	190,000	175,000

1. Svenska diamantbergborrningsaktiebolaget.

2. H. Thumann, Halle. Samtliga biomkostnader vore i priset inberäknade.

Nionde hufmdtlteln.

97

3. Deutsche Tiefbohr-Actiengesellschaft, Nordhausen. I priset
vore ej transportkostnader och en del andra biomkostnader inberäknade.

4. H. Lapp, Aschersleben. Samtliga biomkostnader vore i priset
inberäknade.

Utom det sydvestra Skåne, der — såsom ofvan vore anfördt —
borrningar borde, enligt chefens förmening, i första rummet ifrågakomma,
funnes i samma provins äfven ett annat område, som vore i särskild
grad förtjent af att genom djupborrning undersökas. Detta område
vore Engelholmsslätten. Ingenstädes inom denna omkring 200 qvadratldlometer
omfattande slätt trädde berggrunden i dagen, men genom af
enskilde företagna borrningar vore det kändt, att under de ovanligt
mäktiga lösa jordlagren derstädes funnes rät-lias-formationen. Det djupaste
borrhålet, som nedträngde till 235 meters djup från dagytan,
nådde icke nämnda formations botten, och man sväfvade derför ännu i
ovisshet om, huruvida de små stenkolsflötser, som anträffats i såväl
detta som i andra borrhål inom denna trakt, motsvarade dem vid Höganäs,
eller om ej dessas nivå möjligen läge på större djup än det uppnådda.
Ett borrhål af 300 meters djup skulle antagligen vara tillräckligt
att fullt utreda denna fråga.

Ännu en annan trakt, nemligen Laholmsslätten, kunde framhållas
såsom eu, der djupborrning vore af stort intresse. Vid slättens södra
kant, d. v. s. vid norra foten af Hallandsås, funnes på ett par ställen
aflagringar, tillhörande kritformationen. Sannolikt fortsatte de under
slätten, men derom vore intet med säkerhet kändt, ty slättens mark
bestode öfverallt af mäktiga lösa jordlager. Ännu mindre vore det
kändt, på hvilket underlag de under slätten antagligen befintliga kritlagren
närmast hvilade. De geologiska sannolikheterna talade för, att
detta underlag skulle utgöras af urberg, men den möjligheten kunde
ej anses absolut utesluten, att rät-lias kunde finnas äfven bär. Ett
borrhål för att utreda dessa frågor behöfde antagligen ej blifva djupare
än 200 meter.

Af hvad chefen sålunda i underdånighet anfört framginge:

att det kunde vara möjligt, ehuruväl det ej på grund af några
nu kända geologiska data kunde betecknas såsom sannolikt, att hittills
okända geologiska formationer, innehållande stenkol, salt eller andra
värdefulla ämnen, funnes i ännu icke på djupet undersökta delar af
Skåues sedimentära formationsserie;

att eu undersökning af de under sydvestra Skånes kritfält liggande
lagren erbjöde den jemförelsevis bästa utsigten att uppdaga sådana
okända formationer;

Bill. till Riksd. Fröt. 1901. 1 Sami. 1 Afd.

13

98

Nionde hufvndtiteln.

att en sådan undersökning hade icke blott praktisk betydelse,
utan äfven ett mycket stort vetenskapligt intresse, hvarför den ock
säkerligen komme att förr eller senare blifva utförd;

att en djupborrning i trakten af Trelleborg och beräknad att kunna
drifvas till ett djup af 1,500 meter borde i första rummet ifrågakomma;

att afgörande! om andra borrhål inom det syd-skånska kritområdet
ej borde definitivt fattas, innan resultatet af den ofvannämnda borrningen
vore kändt;

att Engelholms- och Laholms-slätterna borde undersökas, hvardera
med ett borrhål om 200 å 300 meter.

Rörande kostnaderna för det djupaste af de ifrågasatta borrhålen
hade chefen ofvan anfört de uppgifter, som han från olika håll inhemta!.
Kostnaderna för de mindre borrhålen kunde, enligt meddelande
från Svenska diamantbergborrningsaktiebolaget, beräknas till omkring
60 kronor per borrmeter. Den nu pågående stegringen af arbetslönerna
samt ännu mer af priset på den art diamant, som användes vid borrningen,
orsakade emellertid att — såsom äfven ett par borrbolag särskild!
betonat — redan om några månader borrningskostnaderna antagligen
komme att ställa sig icke oväsentligt högre än de uppgifna. I
följd häraf vore det omöjligt att nu med bestämdhet angifva, huru
stora kostnaderna kunde blifva vid den tid, då de ifrågasatta borrhålen
möjligen kunde komma till utförande. Skulle Riksdagen vilja hafva
de i dess ofvanberörda skrifvelse angifna spörsmålen besvarade, hade
Riksdagen derför att välja mellan tvenne alternativ, nemligen antingen
att bestämma, hvilka borrhål .Riksdagen ville bekosta, eller ock att till
borrningar anslå en viss summa, hvilken då, med hänsyn dels till det
möjliga behofvet af tvenne djupborrningar i syd-Skåne, af hvilka den
andra, om den komme till utförande, borde af ekonomiska skäl företagas
omedelbart efter den första, och dels till den ofvan omförmälda
prisstegringen samt de många oförutsebara eventualiteter, som kunde
inträffa vid företag af denna beskaffenhet, ej syntes böra sättas lägre
än 400,000 kronor, om något afgörande resultat skulle kunna med
säkerhet påräknas. Borrningar skulle då företagas i den utsträckning,
medlen det tilläte och i den ordning de kunde anses vigtiga. >

Professorerne friherre Nordenskiöld och Nathorst hafva uti sitt af
vetenskapsakademien åberopade utlåtande, efter en kortfattad erinran
om hvad vid frågans behandling förut förekommit, anfört följande;

»Det är tydligt, att, om det vore möjligt att genom ett enda borrhål
få de. båda hufvudfrågorna besvarade, som innehållas i motionärens
förslag, nemligen dels huruvida några för Skåne hittills okända forma -

Nionde hufvudtiteln.

99

tioner förefunnes, dels huruvida Skånes kolförande bildningar med stenkol
och eldfasta leror kunde väntas fortsätta under kritformationen samt
huru de i så fall äro beskaffade, så vore ett sådant borrhål i första
rummet att förorda. Och det är påtagligen detta resonnemang, som
varit för professor Törnebohm bestämmande, då han föreslagit borrhålet
i trakten nordvest om Trelleborg. Vi hafva intet att invända mot de
skäl, han anför för att borrhålet borde förläggas här, så snart det endast
gäller besvarande af frågan om för Skåne hittills okända formationers
förekomst under kritlagren — ehuru det visserligen kunde ifrågasättas,
om ej borrhålet borde förläggas ännu vestligare, i trakten af Skanör
och Falsterbo, der dock de lösa jordlagren anses mäktigare — och vi
hafva ej heller någon väsentlig anmärkning att framställa mot hans
utredning af de möjligheter och sannolikheter, med hvilka man i detta
fall har att räkna, lika litet som mot hans beräkning af lagrens mäktighet
och det sannolika djup, som borrhålet anses kräfva — 1,000 å
1,500 meter — utan kunna vi hänvisa till denna utredning såsom för
här afsedda ändamål tillräckligt uttömmande. Men deremot tro vi icke,
att man af de vid Trelleborg eventuelt anträffade rätiska lagren skulle
kunna draga några säkra slutsatser om dithörande kollagers förekomst
och beskaffenhet längre norrut, och detta af följande skäl. Till följd
af sin bildning — af hopsvämmade växtlemningar i närheten af någon
flodmynning — äro de skånska kolflötserna af ganska lokal natur och
äro derför icke konstanta öfver särdeles stora sträckor. Vid så närbelägna
grufvor som Bjuf, Skromberga och Billesholm träffas visserligen
samma flötser, ehuru de redan här något variera, men går man derifrån
norrut till Höganäs, så märkes redan en tydligare skilnad. Ty
under det att »Fru Bagges flöts» derstädes visserligen motsvarar den
undre flötsen vid Bjuf, Skromberga och Billesholm, har deremot någon
motsvarighet till dessa ställens öfre flöts icke med säkerhet kunnat påvisas,
medan å andra sidan den vid Höganäs fordom bearbetade »Grefvinnau
Ruuths flöts» saknar motsvarighet vid de tre förstnämnda grufvorna.
Vänder man sig å andra sidan från dessa grufvor mot söder
till Stabbarp, så återfinnes der, såsom professor Nathorst för länge
sedan påvisat, Skrornbergas, Bjufs och Billesholms öfre flöts i ett mycket
förtunnadt lager, medan dessa ställens undre kolflöts helt och hållet
saknas. T stället tillkommer vid Stabbarp på högre nivå »Jean Molins
flöts», som saknas eller är föga utbildad i nordvestra Skåne. Då stenkol
sfl är det föga sannolikt, att samma flötser som i nordvestra Skåne skulle
återfinnas i de räfiska lagren vid Trelleborg. Andra kunde ju tänkas

100 Nionde hufvudtiteln.

förekomma i de förras ställe, Vare sig bättre, vare sig sämre, men det
vore lika möjligt, att de rätiska lagren bär, liksom på Bornholm, saknade kollager.
I stället kunde möjligen Bornholms kollager, hvilka äro yngre än de
skånska och tillhöra Kas, vara för handen; de äro sämre än de skånska, hafva
lågt bränslevärde och hög askhalt, men kunna åtföljas åt värdefulla leror.»

»I alla händelser torde det af ofvan lemnade utredning vara tydligt,
att man af de vid Trelleborg eventuel förekommande rätiska lagrens
beskaffenhet icke skulle kunna draga några säkra slutsatser om
kollagrens förekomst och beskaffenhet under kritformationen längre
norrut. Endast i den händelse, att man vid Trelleborg träffade absolut
samma kollager som i nordvestra Skåne, kunde man sluta till, att dessa
måste förekomma under hela det sydvestra kritområdet. Men ett sådant
fall är efter hvad som förut anförts så osannolikt, att det måste betraktas
såsom nära nog otänkbart.»

»Vi hålla följaktligen före, att för att få båda de frågor besvarade,
som innehållas i motionärens förslag, vore en djupborrning vid Trelleborg
icke nog, utan dertill måste ännu en sådan företagas. Professor
Törnebohm hade, såsom ofvan anförts, ursprungligen föreslagit två borrhål
i det sydskånska kritfältet. Om man i stället förlägger det andra
längre norrut, hvaremot professor Törnebohm enligt till oss lemnadt
meddelande ej har något att invända, t. ex. i trakten af Kjeflinge, såsom
professor Nathorst i sitt anförande till Riksdagens vederbörande
utskott, hvartill hänvisas, redan framhållit, och der man enligt professor
Törnebohm med till visshet gränsande sannolikhet kan antaga, att kolförande
lager finnas under kritbildningarna, så skulle fullständig visshet
erhållas derom, huruvida nordvestra Skånes stenkolsflöfser ännu så
långt söderut äro brytvärda eller om de eventuelt ersättas af andra,
hvilkas beskaffenhet det blefve borrningens uppgift att utröna. Om
emellertid borrningen vid Trelleborg företages törst och genom densamma
mot förmodan skulle framgå, att samma kollager som i nordvestra
Skåne äro befintliga under kritlagren vid Trelleborg, då blefve
det nordligare borrhålet öfverflödigt.»

»Innan vi gå vidare, vilja vi ej underlåta att framhålla de svårigheter,
som kunna möta vid borrningar i ett af dislokationer så sönderstyckadt
område som sydvestra Skåne. Hade rubbningarna inträffat
först efter kritformationens aflagring, så skulle de blott medfört olikheter
i fråga om det djup under dagytan, hvarpå lagren under denna
formation på olika ställen komma att anträffas. Men under den långa
tidrymd, som förflutit mellan afsättningen af lias-lagren och kritformationen,
kunna de förra ej blott hafva blifvit delvis förstörda, utan äfven

Nionde hufvndtiteln.

101

söndersty ekade och rubbade. Det är derför möjligt, att kritformationen i
sydvestra Skåne icke afsatt sig på en undergrund af enbart lias-lager —
den profil (2), som åtföljer professor Törnebohms yttrande och som
icke visar några rubbningar inom det sydvestra kritområdet, är naturligtvis
skematisk — utan äfven på partier af silur eller urberg, som
ursprungligen bildat öformiga, af brottlinier begränsade områden —
horstar, såsom de af geologerna kallas. Från teoretisk synpunkt kan
man t. o. m. tänka sig möjligbeten deraf att rät-lias-lagren i sydvestra
delen af provinsen blifvit fullständigt förstörda före kritformationens
aflagring derstädes. Skulle derför ett borrhål, efter att hafva genomträngt
kritlagren, omedelbart under desamma möta silur eller urberg,
så fordrades följaktligen ytterligare ett sådant på annat ställe för att
afgöra, om borrhålet endast träffat en borst eller om rät-lias-lagren i
afsedda del af provinsen verkligen helt och hållet saknas.»

»Professor Törnebobm bar vidare framhållit det öuskvärda deruti,
att en borrning företages äfven på Engelholmsslätten. Häruti instämma
vi på det lifligaste, detta så mycket hellre som man af geologiska
skäl, bvilka bär ej behöfva anföras, kunde tänka sig möjligheten deraf,
att de kollager, som under denna slätt bevisligen äro för banden, kunde
vara andra än det närbelägna Höganäsfältets. Likaså instämma vi i
professor Törnebohms förslag att en borrning utföres i södra Halland
för att utröna Labolmsslättens underlag. Äfven i området mellan Eslöf
och Vombsjön, der man kunde vänta fortsättning af Stabbarps kolfält
och der berggrunden ännu är okänd, vore en borrning att förorda.»

»För att borrningarna skola lemna så säkra upplysningar som
möjligt, anse vi det nödvändigt, att de, till så stor utsträckning, som
förhållandena medgifva, och detta särskilt sedan kritformationen blifvit
genomgången, utföras med diamantborr. Ehuru denna borrningsmetod
är dyrast och möjligen under den närmaste framtiden betingar ytterligare
Btegrade pris, äro de fördelar, som genom användande af densamma
vinnas, så stora, att de till fullo uppväga de ökade kostnaderna.
I de borrkärnor, som vid diamantborrning erhållas, kunna ej blott
bergarterna med fullständig noggrannhet bestämmas, utan dessa stenkärnor
kunna äfven innehålla så väl bevarade försteningar, att en fullt
säker identifiering af desamma är möjlig, hvarigenom lagrens geologiska
ålder kan på det nogaste preciseras. Också har man genom
denna omständighet vid bestämmande af genomborrade kolflötsers ålder
i utlandet kommit till rent af glänsande resultat. Dertill kommer, att
borrkärnorna i de flesta fall lemna upplysning om de genomborrade
lagrens lutning, hvarför man undviker de felaktiga slutledningar an -

102

Nionde hufvudtiteln.

gående lagrens mäktighet, som vid borrningar af andra slag ofta uppkomma
vid borrning i lutande lager, då t. ex. ett kollagers mäktighet
antages flerdubbelt större än den verkliga. Användning af diamantborr
medför fullständig trygghet för dylika misstag och förlänar borrningen
betydligt större vetenskapligt värde.»

»I fråga om den ordning, i hvilken de här förordade borrningarna
böra företagas, beror ju detta derpå, hvad man företrädesvis med
desamma afser att vinna. Vill Riksdagen i första rummet hafva utrönt,
om några för Skåne hittills okända formationer, innehållande
stenkol, salt eller andra värdefulla ämnen, förekomma under kritformationen,
angående hvilket vi instämma i professor Törnebohms mening,
att detta visserligen »kan vara möjligt, ehuru väl det ej på
grund af några nu kända geologiska data kan betecknas såsom sannolikt»,
då bör borrningen vid Trelleborg i första rummet ifrågakomma.
Kostnaderna för denna borrning till ett djup af 1,500 meter beräknas,
enligt professor Törnebohm, af Svenska diamantbergborrningsaktiebolaget
till 320,000 kronor, medan några tyska bolag uppgifva pris,
varierande mellan 175,000 och 260,000 kronor.»

»Önskar Riksdagen deremot att i första rummet erhålla visshet
om de skånska stenkolslagrens förekomst utanför de hittills kända
kolförande områdena, då böra de andra af oss förordade borrningarna
utföras och dervid i första rummet borrningen i trakten af Kjeflinge
samt den på Engelholmsslätten. Hvarför vi särskild! förorda borrningen
i trakten af Kjeflinge beror derpå, att keuperlagren, som ju
allestädes bilda underlaget till de kolförande bildningarna, derstädes
bli fvi t anträffade i trakten af Hoby inom ett område nära öster om
den af geologerna antagna stora brottlinie eller förkastning, som skulle
bilda kritformationens östra gräns. Det vore möjligt, att äfven de
kolförande lagren kunde finnas öster om förkastningslinien, men sådant
måste i alla fall anses ganska ovisst. Antaga vi i stället, såsom den
geologiska kartan angifver, att keuperlagren bilda den öfverstå berggrunden
omedelbart öster om förkastningslinien, så beror det djup,
hvarpå de kolförande lagren vester om förkastningen skulle anträffas,
på dennas språnghöjd. Derom veta vi tyvärr intet med säkerhet, men
förkastningen antages utgöra en fortsättning af den stora förkastningen
vid Höganäs, hvars språnghöjd derstädes af E. Erdmann beräknats
till 150 å 180 meter. Vore språnghöjden vid Kjeflinge densamma, då
skulle de kolförande lagren här — om keuperiagrens mäktighet beräknas
till 200 meter och den vid Hoby förekommande keupern antages
tillhöra denna formations understa lager — tänkas kunna före -

Nionde hufvudtiteln.

103

komma omedelbart under de lösa jordlagren vester om förkastningslinien,
utan att betäckas af kritaflagringar. Kollagren skulle i så fall
träffas redan på relativt obetydligt djup. Detta vore det gynnsammaste
fallet, hvars möjlighet i alla händelser icke kan förnekas. Antager
man deremot, att språnghöjden för förkastningen är lika stor som den
af E. Erdmann beräknats längre söderut, vid Romeleklint, eller 720
meter, då skulle keuperlagrens yta ligga vid pass 520 meter under

berggrundens yta, och vid detta djup skulle då kollagren vara genom borrade.

Antager man i stället, att språnghöjden faller emellan de båda
anförda talen, så skulle djupet blifva mindre. Då vi nedan uppstält
300 å 500 meter såsom det sannolikt erforderliga djupet för borrhålet
härstädes, vilja vi emellertid uttryckligen betona, att liksom det å ena
sidan vore möjligt, att detta djup kunde blifva betydligt mindre, så är
det å andra sidan ej omöjligt, att det tvärtom behöfde våra större.

Borrningen här vore emellertid från geologisk synpunkt särdeles be tydelsefull

just derför, att man genom densamma hade ett enastående
tillfälle att direkt utröna förkastningens språnghöjd, hvilket för andra
eventuela borrningar i provinsen skulle vara af stor vigt. På grund
af denna betydelse anse vi, att detta borrhål ovilkorligen bör neddrifvas
tills keuperlagren blifvit nådda, och att, om detta ännu ej inträffat på
500 meters djup, det söder om Eslöf föreslagna borrhålet hellre må
uPP§pfva8> an nu förordade borrning skulle blifva afbruten.»

»Beräknade med stöd af från Svenska diamantbergborrningsaktiebolaget
erhållna uppgifter, skulle kostnaderna för nu förordade borrhål
ställa sig på följande sätt:

För borrhålet i trakten af Kjeflinge, beräknadt
alternativt a) 300, b) 400, c) 500 meter djupt
För borrhålet söder om Eslöf, d:o d:o.....................

Kronor.
■ | a i b	c
22,50o! 34,500 22,500 34,500	46,500! 46,500

r u\j\j Luc/itu ujupij Kl OHOJ ZZ?OUUl -

För borrhålet på Laholmsslätten, 200 meter djupt, „ 12,500:__.

sålunda för alla dessa borrhål tillsammans alternativt kronor 80,000
eller 104,000 eller 128,000 eller något belopp mellan dessa. I dessa
kostnader,, hvilka äro beräknade efter nu gällande arbetslöner och
diamantpris, ingå äfven frakter, resor och beklädnadsrör, men ej
kostnaden för upplåtelse af mark eller ersättning för tillfogad skada å
denna under borrning och transporter. Bolaget har dessutom beräknat
att få genomborra de kalk- eller kritlager, hvaruti flintbollar förekomma,
medelst stötborr, hvaremot vi ej hafva något att erinra.»

104

Nionde hnfmdtlteln.

Chefen för Sveriges geologiska undersökning, professor Törnebohm,
har uti sin ofvan omforma! da till vetenskapsakademien aflåtna
skrift, med anledning af det utaf professorerne friherre Nordenskiöld
och Nathorst afgifna utlåtandet, till förtydligande och fullständigande
af den utredning i frågan, han såsom chef för geologiska undersökningen
i ofvanberörda underdåniga utlåtande af den 29 oktober 1900 lemnat,
anfört, att han väl instämde med akademiens bemälde komiterade uti
deras uttalade åsigter att en borrning vid Trelleborg skulle göra en
sådan vid Kjeflinge öfverflödig, om den träffade absolut samma kollager
som i nordvestra Skåne, och att ett sådant fall vore så ytterst
osannolikt, att det måste betraktas såsom nära nog otänkbart, men
att professor Törnebohm ansåge, att det kunde tänkas äfven ett annat
och ingalunda osannolikt fall, då en djupborrning vid Trelleborg likaledes
kunde göra en sådan vid Kjeflinge öfverflödig, det fall nemligen,
att rät-lias vid Trelleborg befunnes ej innehålla några nämnvärda
kolflötser. De närmast norr om kritfältet kända kolflötserna i rät-lias,
nemligen de vid Helsingborg och vid Vallåkra, vore vida sämre än
de längre i norr och nordost befintliga vid Höganäs och Billesholm,
ty hvarken vid Helsingborg eller vid Vallåkra hade flötserna befunnits
brytvärda, oaktadt de läge på ringa djup. Skulle det nu visa sig, att
rät-lias vid Trelleborg vore ännu mindre kolförande än vid Helsingborg
och Vallåkra, då vore utsigterna att vinna bättre resultat på något
mellanliggande ställe, exempelvis vid Kjeflinge, så ytterst små, att
dyrbara undersökningar der ej kunde anses påkallade. Skulle åter en
borrning vid Trelleborg visa, att nämnvärda kolflötser der förefunnes
i rätlias, då hade man all anledning att eftersöka sådana äfven i den
nordliga delen af kritfältet.

Komiterade antoge — yttrar professor Törnebohm vidare —
att ett borrhål vid Kjeflinge skulle nå keuperlagren vid ett djup af
omkring 520 meter, men detta tal vore efter all sannolikhet betydligt
för litet. Såsom utgångspunkt för dess beräknande hade komiterade
användt, E. Erdmanns år 1887 gjorda uppskattning af förkastningens
storlek vester om Romeleklint, 720 meter, men detta mått, hvilket
Erdmann sjelf betecknade såsem ett minimimått, vore icke någon god
utgångspunkt, grundadt såsom det vore på mäktighetsuppskattningar,
hvilka, enligt hvad man numera visste, vore väsentligt för låga,
såsom t. ex. rät-lias 135 meter i stället för 300 meter, keuper 15 meter
i stället för 200 meter. Vida säkrare vore det att utgå från resultaten
af borrningen vid det omkring 10 kilometer nordvest om Kjeflinge
belägna Saxtorp. Här hade nedträngts till 276 meters djup, utan att

.Nionde hufvudtiteln. 105

kritformationens botten nåtts. Öfverst hade träffats saltholmskalk,
minst 100 meter mäktig, och enär den under saltholmskalken liggande
skrifkritan kunde antagas vara omkring 400 meter mäktig, syntes
således kritformationen på detta ställe hafva ungefärligen samma mäktighet
som längre söder ut, eller omkring 500 meter. Under kritan hade
man all anledning att vänta rät-lias, äfven den med hela dess mäktighet,
eller omkring 300 meter. Först på 800 meters djup kunde man
således antaga, att keupern här träffades. Möjligen kunde den nås på
mindre djup, om borrningen företoges helt nära kritfältets östra gräns
och träffade ett parti mellan tvenne parallela förkastningar (såsom vid

a

Krita

Rät-lias

Keuper

(i i vidstående fig.), men med en sådan borrning vore föga vunnet,
den kunde t. o. m. lätt blifva vilseledande.

Enär keupern under rät-lias kunde antagas vara omkring 200
meter mäktig, och lager, tillhörande deri understa keupern, anstode i
dagen strax öster om den stora förkastningen vid Kjeflinge, så måste
språnghöjden af denna eller af derstädes möjligen befintliga parallela
förkastningar tillsammans antagas vara omkring 1,000 meter. Önskvärdheten
att lära känna storleken af sagda språnghöjd syntes derför icke
kunna, med fog anföras såsom ett argument till förmån för en borrning
vid Kjeflinge.

Enär det vore den understa delen af rät-lias, som företrädesvis
vore kolförande, så måste — af skäl, som ofvan blifvit anförda — vid
Kjeflinge borras närmare 800 meter, innan denna del af rät-lias nåddes.
Sannolikt vore densamma kolförande äfven här, men intet kändt förhållande
berättigade att antaga den vara mera kolförande än vid
Helsingborg och Vallåkra, der flötserna — såsom ofvan nämnts —
icke befunnits brytvärda, oaktadt de läge på ringa djup.

Under antagande af det billigaste af de i underdåniga utlåtandet
af den 29 oktober 1900 anförda kostnadsförslagen skulle ett borrhål
vid Kjeflinge kosta omkring 100,000 kronor.

De nu kända geologiska förhållandena talade för, att resultatet
af ett borrhål vid Kjeflinge skulle blifva det ofvan antydda. Svårare
vore det att förespå resultatet, af ett borrhål vid Trelleborg, men om
Eib. till Rilcsd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 14

106

Nionde hufvudtiteln.

man antoge, att detta resultat blefve så ogynnsamt som möjligt, d. v. s.
att kol ej träffades i rät-lias och att under keupern inga hittills okända
formationer funnes, borde siluren nås på omkring 1,000 meters djup
och borrningen då kunna inställas. Enligt samma beräkning som
ofvan skulle borrningen kosta omkring 120,000 kronor. Företoges denna
borrning först och gåfve den nämnda dåliga resultat, så vore dock
dermed vunnet, dels att alla öfriga borrningar inom det sydvestskånska
kritfältet kunde anses öfverflödiga, och dels att ett definitivt svar
erhållits på frågan om hittills okända formationers förekomst i Skåne.
Om åter det första borrhålet ansattes vid Kjeflinge, så vunnes ej derigenom
minsta upplysning hvarken om i hvad grad rät-lias kunde vara
kolförande i det sydvestligaste Skåne och ej heller om hittills okända
formationer der förekomme.

Af ofvanstående framginge, att ett borrhål vid Trelleborg blefve
— i händelse det gåfve möjligast negativa resultat — omkring 20 %
dyrare än ett sådant vid Kjeflinge, eftersom det senare ej behöfde
genomtränga keupern, enär man visste, att denna der hvilade omedelbart
på siluren. Men i gengäld för den 20 % större kostnaden komme
Trelleborgshålets resultat, äfven under de ogynnsammaste förutsättningarna,
att hafva högst betydligt mycket större räckvidd än ett
borrhål vid Kjeflinge och möjligen äfven kunna göra ett sådant helt
och hållet öfverflödigt. Ett borrhål vid Kjeflinge kunde deremot under
inga förhållanden göra ett sådant vid Trelleborg öfverflödigt. Derför
hade Törnebohm ock i sitt ofvannämnda underdåniga utlåtande framhållit,
att borrhålet vid Trelleborg borde i första rummet ifrågakomma, och
att, förr än dess resultat vore kända, platsen för ett andra borrhål inom
den sydvestskånska kritslätten ej borde bestämmas.

Komiterade hade framkastat möjligheten af att kritformationens
uudergrund kunde vara genomdragen af gamla förkastningar, i följd
af hvilka en ojemn denudation af de äldre lagren kunnat ega rum
före krittiden. Törnebohm ville ej bestrida möjligheten af att sådana
gamla förkastningar kunde finnas, men ansåge dem ej sannolika af
följande skäl. De stora förkastningssprickor, som genomskure Skåne,
vore yngre än krittiden, eller åtminstone vore de sista stora rörelserna
utefter dessa sprickor yngre än nämnda tid. Naturligtvis erfordrades
mycket starka spänningar i jordskorpan för att dessa stora förkastningar
med språnghöjder af flera hundra meter skulle uppstå. Om inom det
nuvarande sydvestskånska kritfältets undergrund stora äldre förkastningssprickor
förefunnits, borde derför förskjutningar äfven efter dem hafva
egt rum under den stora förkastningsperioden efter krittiden. Men

Nionde hufvudtiteln.

107

några mera betydande sådana förskjutningar syntes ej förefinnas, ty
enligt alla hittills kända observationer utgjordes inom hela det sydvestskånska
kritområdet det öfverstå lagret af saltholmskalk, således af
kritformationens yngsta led. Men enär eu icke obetydlig lucka i lagerföljden
förefunnes mellan Skånes rät-lias och kritlagren, så kunde de
förra mycket väl tänkas hafva före krittiden blifvit ojemnt eroderade,
oberoende af förkastningar, och Törnebohm delade för öfrigt komiterades
åsigt, att djupborrningar i Skåne kunde komma att erbjuda
månget ganska oväntadt resultat.

Någon ytterligare utredning af den föreliggande frågan än den
sålunda åstadkomna synes mig icke för närvarande stå att vinna och
anser jag derför, att i öfvervägande nu bör tagas, huruvida resultaten
af denna utredning äro af beskaffenhet att böra föranleda till framställning
hos Riksdagen om anvisande af medel till företagande af djupborrningar
i enlighet med något af de afgifna förslagen.

Af de frågor, som, såvidt af de sakkunniges utlåtanden i detta
ärende framgår, skulle kunna väntas blifva genom företagande af djupborrningar
i Skåne och södra Halland besvarade, synas mig de från
det allmännas synpunkt vigtigaste vara, huruvida under sydvestra
Skånes kritfält förekomma antingen stenkolslager i samma formation
som uti nordvestra Skåne eller ock för Skåne hittills okända formationer,
innehållande stenkol, salt eller andra värdefulla ämnen.

Att det sistnämnda skulle befinnas vara förhållandet, hafva de
sakkunnige emellertid enstämmigt ansett osannolikt; och då chefen för
Sveriges geologiska undersökning derjemte uti sitt utlåtande af den
29 oktober 1900 framhållit att, äfven om de under kritformationen antagligen
förekommande rät-lias-lagren vore stenkolsförande, det vore mycket
möjligt, att de skulle befinnas mindre, knappast sannolikt deremot
mera, kolrika än rät-lias-lagren i nordvestra Skåne, synas utsigterna att
i dessa trakter af Skåne påträffa vare sig kolflötser af sådan mäktighet
och belägna på sådant djup att de kunna anses brytvärda eller andra
värdefulla ämnen än stenkol icke synnerligen stora.

Att erhålla full visshet om lagerföljden under kritformationen
synes mig dock obestridligen vara af så stort både praktiskt och vetenskapligt
intresse, att jag för min del anser att, derest djupborrningar
komma att på statsverkets bekostnad företagas uti ifrågavarande trakter,
desamma böra i främsta rummet gälla sydvestra Skånes kritfält.
Härför synes mig för öfrigt jemväl det Bkäl tala, att de med borrningen
derstädes förenade kostnader, med hänsyn till de djupa borrhål, som

108

Nionde hnfvudtiteln.

antagas blifva behöfliga, måste beräknas blifva af den betydenhet att
någon fullt tillräcklig borrning svårligen utan statens mellankomst lärer
kunna förväntas komma till stånd.

Just emellertid i afseende å nämnda kritfält hafva de i ärendet hörde
sakkunnige stannat i olika meningar beträffande den plats, der borrhål
lämpligast borde först och främst anläggas.

Vid sådant förhållande och då jag, i betraktande af hvad jag ofvan
anfört rörande sannolikheten att vid ifrågavarande borrningar påträffa
brytvärda stenkol eller andra värdefulla ämnen, icke kan anse deras
omedelbara företagande af omständigheterna påkalladt, synes mig lämpligast,
om härmed finge tillsvidare anstå.

Beträffande förslagen i öfrigt eller såvidt. de afse djupborrningars
företagande å Engelholmsfältet, å Laholmsfältet samt trakten mellan
Eslöf och Vombsjön, anser jag, att det är af vida mindre vigt, att dessa
borrningar verkställas genom statens försorg och att derför icke heller
djupborrning å dessa tre ställen bör företagas åtminstone förr än de
enligt mitt förmenande vigtigare å sydvestra Skånes kritfält egt rum.

Hvad särskildt Engelholmsfältet angår, hafva enligt hvad chefen
för Sveriges geologiska undersökning upplyst borrningar derstädes
redan förut af enskilde företagits om ända till 235 meters djup från
dagytan, dervid smärre kolflötser anträffats. Såväl i fråga om detta
fält som trakten mellan Eslöf och Vombsjön, inom hvilken trakt borrningen
skulle företagas hufvudsakligen i syfte att utreda, huruvida der
funnes fortsättning af Stabbarps kolfält, synes mig kunna förväntas, att
bolag eller enskilde skola finna med sin fördel förenligt att verkställa
undersökningar, hvilka kunna göra statens mellankomst obehöflig.

Vidkommande slutligen Laholmsslätten, har chefen för Sveriges
geologiska undersökning väl ansett en djupborrning der vara af stort
intresse, men tillika anfört, att de geologiska sannolikheterna talade
för, att de under slätten antagligen befintliga kritlagrens underlag utgjordes
af urberg, om ock den möjligheten att rät-lias kunde finnas
äfven här ej kunde anses absolut utesluten. Sannolikheten för att under
Laholmsslätten skulle påträffas stenkol synes sålunda icke stor.

På grund af hvad jag sålunda anfört anser jag mig icke böra
tillstyrka Kongl. Maj:t att för närvarande af Riksdagen äska anslag
till djupborrningar i Skåne och södra Halland.

De genom nådiga brefvet den 23 november 1900 meddelade bestämmelserna
i fråga om de geologiska kartornas utgifningssätt inverka

Nionde hufvudtiteln.

109

icke på frågan om det anslag, som för år 1902 bör för de geologiska
undersökningarna anvisas.

I öfverensstämmelse med den af chefen för undersökningen uppgjorda
förslagsberäkning hemställer jag, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att, för fortsättande under år 1902 af de geologiska undersökningarna
och utgifvande af derpå grundade kartor, af handlingar och uppsatser,
bevilja å extra stat för samma år ett anslag af 96,000 kronor.

Befrämjande af husslöjden.

I enlighet med hvad landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse
den 25 september 1900 hemstält och under erinran att andre instruktören
i husslöjd Jonas Wallander enligt nådigt bref den 14 december
1900 förklarats berättigad att åtnjuta det honom af Riksdagen för innevarande
år beviljade personliga åld er stillägg, tillstyrker jag, att Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att jemväl för år 1902 på extra stat anvisa, till anställande af
en andre instruktör i husslöjd, 2,000 kronor och, såsom personligt ålderstillägg
till andre instruktören Jonas Wallander, derest han fortfarande
i denna egenskap med godt vitsord tjenstgör, 1,000 kronor, eller tillhopa
3,000 kronor.

Fiskerinäringens understöd.

Uti propositionen till 1899 års Riksdag angående statsverkets
tillstånd och behof föreslog Kongl. Maj:t Riksdagen att höja det
ordinarie anslaget å sjette hufvudtiteln för fiskerinäringens understöd
med, bland annat, 25,000 kronor för erhållande af nödiga medel till
stationerande jämväl under annan tid af året än vintermånaderna af
ett armeradt ångfartyg vid rikets kuster för beredande af ordning och
skydd vid fiskets bedrifvande.

Riksdagen fann det välbetänkt, att åtgärder i detta syfte på försök
vidtoges, men ansåg att, innan gagnet af en sådan anordning
hunnit blifva genom någon tids erfarenhet pröfvadt, anslaget dertill
icke borde å ordinarie stat uppföras, hvadan anslaget beviljades å extra
stat för år 1900.

Jemväl för innevarande år har Riksdagen uppå derom af Kongl.
Maj:t gjord framställning för ifrågavarande ändamål anvisat ett extra
anslag å 25,000 kronor.

Sedan kommerskollegium och landtbruksstyrelsen inkommit med

[210

Andre instruktör
i husslöjd.

[22.]

EU armeradt
ångfartygs
stationerande
för ordning
och skydd
vid fisket.

no

Nionde hnfvudtiteln.

förslag rörande användningen af det för år 1900 anvisade anslaget,
har Kongl. Maj:t dels den 19 mars 1900 anbefalla att kanonbåten
Skagul skulle utrustas för att från tid, som sedermera komme att bestämmas,
öfvervaka ordningen vid fiskeplatser å rikets kuster, dels ock
den 30 i samma månad förordnat, att bevakningstiden skulle omfatta
månaderna juni, juli, augusti och september.

Den sålunda anbefalda expeditionen tog sin början å utsatt tid,
men sedan för Kongl. Maj:t anmäldt blifvit att, enligt af marinförvaltningen
till sjöförsvarsdepartementet lemnad uppgift, den på månaderna
juni och juli belöpande kostnaden för expeditionen jemte kostnaden
för fartygets utrustning för samma expedition uppgått till sammanlagdt
16,529 kronor 34 öre, behagade Kongl. Maj:t den 31 augusti
1900 förordna, att expeditionen skulle upphöra i så god tid före utgången
af september månad, att de med densamma förenade kostnader
ej komme att öfverstiga det utaf Riksdagen för ändamålet anvisade
anslag å 25,000 kronor; och upphörde på grund häraf ifrågavarande
fartygsexpedition redan under förra hälften af september månad.

Angående användningen af innevarande års anslag hafva kommerskollegium
och landtbruksstyrelsen anbefalts att inkomma med
underdånigt förslag, men har sådant ännu ej från embetsverken inkommit.

Rörande 1900 års expedition har chefen å kanonbåten Skagul
den 10 oktober samma år till Kongl. Maj:t afgifvit rapport; och har
chefen deruti, bland annat, uttalat den åsigt att af behofvet vore
ovilkorligen påkalladt, att bevakning för fisket å rikets vestra kust
under hela året påginge.

Vid sådant förhållande och då i öfrigt de skäl, hvilka föranledt
Kongl. Maj:t att förut för ifrågavarande ändamål af Riksdagen äska
anslag, synas vara fortfarande gällande, anser jag, att anslag bör för
ändamålet anvisas jemväl för år 1902.

Innan ytterligare någon erfarenhet rörande nyttan af dylika bevakningsexpeditioner
vunnits, torde emellertid icke böra ifrågasättas
anslagets uppförande å ordinarie stat. Icke heller i fråga om anslagets
belopp anser jag mig böra nu föreslå någon förändring. Att bevakningstiden
blifver något längre än den under år 1900 uppnådda af icke
fullt 3!/2 månader synes mig visserligen önskvärdt, men då detta kan
åstadkommas lika väl genom användandet af ett mindre och derför jemväl
billigare bevakningsfartyg än en kanonbåt af första klassen, samt
jag har anledning antaga, att kanonbåten Svensksund, som för ifrågavarande
ändamål skulle vara i alla afseenden mest lämplg bland de
kanonbåtar, som kunna dertill ifrågakomma, kan blifva för detta års

Nionde hufvudtitelii.

111

expedition tillgänglig, synes mig lämpligt att, innan någon höjning af anslaget
föreslås, erfarenheter från ytterligare en bevakningsperiod inhemtas.

Jag får derför, efter samråd med chefen för sjöförsvarsdepartementet,
hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, till stationerande jemväl under annan tid af året än vintermånaderna
af ett armeradt ångfartyg vid rikets kuster för åstadkommande
af ordning och skydd vid fiskets bedrifvande, å extra stat för år
1902 anvisa ett anslag af 25,000 kronor.

Uti en till nästlidna års Riksdag aflåten nådig proposition (n:o
56) föreslog Kongl. Maj:t Riksdagen att, till utförande af hydrografiskbiologiska
undersökningar af de Sverige omgifvande hafven, på extra
stat för år 1901 bevilja:

dels till kostnaden för en gång ................................ kronor 19,000: —

dels till omkostnader för tiden från och med den 1

maj 1901 till och med den 30 april 1902 ,, 19,200: —

dels ock till täckande af Sveriges andel i kostnaderna
för en internationel hydrografisk-biologisk centralanstalt
med laboratorium för sistnämnda tid ,, 5,100: —

tillhopa kronor 43,300: —

Denna Kongl. Maj:ts framställning blef af Riksdagen bifallen.

Då jag nu går att tillstyrka äskandet af medel för ifrågavarande
ändamål jemväl för år 1902, tillåter jag mig till en början åberopa den
utförliga utredning af förevarande fråga, som af chefen för civildepartementet
lemnats uti hans anförande till det vid ofvanberörda
proposition fogade protokoll öfver civilärenden för den 23 februari 1900.

Jag tillåter mig emellertid erinra att, efter det en konferens för
utarbetande af plan för en internationel undersökning, i hydrografiskt
och biologiskt hänseende, af Atlantiska oceanens nordliga del samt
Nordsjön och Östersjön, i fiskeriernas intresse, under juni månad 1899
sammanträdt i Stockholm, vid hvilken konferens närvoro, förutom af
Kongl. Maj:t för Sveriges del utsedda ombud, jemväl ombud för norska
regeringen samt Tysklands, Storbritanniens, Danmarks, Nederländernas
och Rysslands regeringar, till samtliga dessa länders regeringar äfvensom
till Frankrikes och Belgiens regeringar förfrågningar framstälts, huruvida
de hvar för sin del vore villiga biträda de af konferensen framstälda
förslag och efter vissa angifna grunder deltaga i kostnaderna för den internationela
centralbyrån. Svar å dessa förfrågningar hade vid propositionens
aflåtande ingått allenast från norska regeringens departement för det inre
samt från tyska och franska regeringarne; och hade af dessa blott den

[23.]

Hydrograhskbiologiska
undersökningar

af de Sverige
omgifvande
hafven.

112

Nionde hufvndtiteln.

franska regeringen yttrat sig afböjande, Hvaremot af de från de båda
öfriga afgifna svaren framgick att, under förutsättning hufvudsakligen
att nödiga medel blefve af vederbörande anslagsbeviljande myndigheter
för ändamålet anvisade, dessa regeringars anslutning till konferensens
förslag kunde påräknas. Af sedermera från öfriga tillfrågade regeringar,
med undantag af ryska och belgiska, ingångna svar framgår, att danska
och nederländska regeringarnes anslutning till samma förslag likaledes
är beroende endast deraf, huruvida erforderliga medel ställas till deras
förfogande; och att storbritanniska regeringen på anförda skäl inskränkt
sitt godkännande af konferensens förslag till en öfverenskommelse att
deltaga i de åtgärder, som erfordras för upprättande af en internationel
kommission provisoriskt för två år samt i följd häraf förklarat sig villig
att sända två representanter till denna kommission och att betala för
en tid, ej öfverstigande två år, den för Storbritannien beräknade andel
i utgifterna för centralbyrån.

Från ryska regeringen har svar ännu icke ingått och från belgiska
regeringen icke något definitivt sådant; dock har belgiske utrikesministern
till Kongl. Maj:ts beskickning i Bryssel och Haag aflåtit
en skrifvelse i ämnet, hvaraf framgår, att belgiska regeringen omfattat
frågan med stort intresse.

Med anledning af beslut i ministerielt statsråd den 25 augusti
1900 afläts till danska, ryska, tyska, nederländska och britiska regeringarne
officiel inbjudning att låta den internationela hydrografiska
kommissionens medlemmar sammanträda i Kristiania den 15 påföljde
oktober samt till belgiska regeringen inbjudning att sända delegerad
att i kommissionens arbeten deltaga.

Sedan emellertid tyska regeringen begärt uppskof med kommissionens
sammanträde hufvudsakligen på den grund att den tyske ledamoten
i kommissionen vore af sjukdom hindrad att närvara, blef sammanträdet
enligt beslut den 9 oktober 1900 tills vidare uppskjutet.

De undersökningar, som enligt det förut uppgjorda programmet
skulle af Sverige ombesörjas, torde i hvarje fall böra taga sin början under
detta år, och har jag för afsigt att inom närmaste tiden underställa
Kongl. Maj:ts pröfning frågan om användandet af de härför af Riksdagen
beviljade medel.

Enligt det för ofvanberörda sammanträde uppgjorda program
skulle dervid definitiva förslag rörande den internationela undersökningen
och dermed sammanhängande frågor, såsom platsen för centalbyrån
m. m., uppgöras.

Nionde hufvudtiteln.

113

Först efter det sådan definitiv plan blifvit uppgjord och af de
deltagande regeringarne godkänd, kan med säkerhet beräknas, huru
stort anslag för ifrågavarande ändamål kan blifva för framtiden erforderligt.
Några väsentligare rubbningar uti det förslag rörande Sveriges
deltagande i det internationela arbetet, som af medlemmarne af den
svenska hydrografiska kommissionen uppgjorts och som låg till grund
för Kongl. Maj:ts proposition till nästlidna års Riksdag, torde emellertid
icke böra ifrågakomma; och jag anser mig derför nu böra föreslå, att
till bestridande af de årliga utgifterna för undersökningarna för år
1902 äskas enahanda belopp, som för innevarande år beviljats.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag att Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, till utförande af hydrografisk-biologiska undersökningar af de
Sverige omgifvande hafven, på extra stat för år 1902 bevilja
dels till omkostnader för tiden från och med den 1

maj 1902 till och med den 30 april 1903 ......... kronor 19,200: —

dels ock, till täckande af Sveriges andel i kostnaderna
för en internationel hydrografisk-biologisk
centralanstalt med laboratorium för samma tid ... „ 5,100: —

tillhopa kronor 24,300: —.

Till arfvoden åt amanuenser och extra biträden å domänstyrelsens

skogsafdelning.

Med anledning af derom utaf domänstyrelsen i underdånig skrif- rg4 i
velse den 25 oktober 1899 gjord framställning föreslog Kong]. Maj:t Arfvoden åt
nästlidna års Riksdag att till arfvoden åt amanuenser och extra biträden amanuenser
å domänstyrelsens skogsafdelning på extra stat för år 1901 bevilja ett Moln™ doanslag
af 10,100 kronor; och blef denna Kongl. Maj:ts framställning af munstyrelsens
Riksdagen på det sätt bifallen, att Riksdagen för ändamålet beviljade ,k°ning.el''
ett anslag af 6,100 kronor.

Uti underdånig skrifvelse den 7 november 1900 har nu domänstyrelsen
anmält, att de skäl, hvilka föranledde styrelsen att för innevarande
år begära anslag till berörda syfte, qvarstode oförändrade
äfven för år 1902.

På grund häraf får jag, lika med domänstyrelsen, hemställa, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
Bill. till Rilcsd. Brot. 1901. 1 Sami. 1 Afd.

15

114

Nionde hufvudtiteln.

[25-],

Aflöning rcdt
domänintendenter
m. m.
[26.]

Resekostnader
vid domänförvaltningen.

[27.]

Kostnad för
vägdelningar.

att, till arfvoden åt amanuenser och extra biträden å domänstyrelsens
skog saf delning, på extra stat för år 1902 bevilja ett anslag af 6,100
kronor.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

För bestridande af hithörande utgifter äro i nu gällande riksstat
såsom extra anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter och
för uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200 kronor,
dels ock till resekostnader vid domänförvaltningen förslagsvis 40,585
kronor.

Då de nuvarande anslagen för berörda ändamål fortfarande äro
behöfliga samt, enligt hvad dom än styrelsen i underdånig skrifvelse den
19 oktober 1900 anfört, anledning saknas att föreslå förhöjning eller
nedsättning i beloppen, hemställer jag, lika med domänstyrelsen, att
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att å extra stat för år 1902 anvisa
till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande af domängöromålen
hos länsstyrelserna 43,200 kronor, samt

till resekostnader vid domänförvaltningen såsom förslagsanslag
40,585 kronor.

Vägunderhållet på landet.

Med anledning af stadgandet i 84 § af lagen angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet den 23 oktober 1891 derom att,
då vägdelning enligt samma lag eger rum första gången, halfva kostnaden
derför skall af statsverket bestridas, har Riksdagen, på grund
af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar, för tiden från och med
år 1895 årligen på extra stat, för bestridande af statsverkets andel
i kostnaden för vägdelningar, anvisat såsom förslagsanslag 50,000
kronor.

Då ett anslagsbelopp för ifrågavarande ändamål torde blifva behöfligt
jemväl för år 1902, tillstyrker jag, att Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1902 anvisa, för bestridande af statsverkets
andel i kostnaden för vägdelningar, såsom förslagsanslag 50,000 kronor.

Nionde hufvudtiteln.

115

Förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen.

Riksdagen beviljade till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar
hos nötkreaturen för år 1898 50,000 kronor, med rätt för
Kongl. Maj:t att låta under år 1897 förskjuta 15,000 kronor, hvarjemte
1898 års Riksdag medgaf, att ytterligare 25,000 kronor finge
under år 1898 för samma ändamål förskjutas. För hvartdera af åren

1899 och 1900 anvisades ett belopp af 50,000 kronor.

Under åren 1898 och 1899 var åtgången på detta anslag så
stark, att man nödgades inställa all utbetalning af ersättning till veterinärer
för undersökningar med tuberkulin, år 1898 från midten af juli
månad och år 1899 från och med den 1 november.

Vid afgifvande uti underdånig skrifvelse den 14 oktober 1899 af
förslag rörande det anslag, som för ifrågavarande ändamål borde för
år 1901 af Riksdagen äskas, beräknade landtbruksstyrelsen efter i
skrifvelsen närmare angifna grunder, att sammanlagda beloppet af utgifterna
från statens sida till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar
hos nötkreaturen under sistnämnda år skulle blifva 75,000
kronor, hvarjemte styrelsen framhöll, att de skäl, som anförts för ökande
af anslaget för år 1901, lika mycket gälde år 1900.

1 öfverensstämmelse med hvad landtbruksstyrelsen uti sin berörda
skrifvelse hemstält, föreslog Kongl. Maj:t Riksdagen att på extra statför
år 1901 till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 100,000
kronor att användas till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar
hos nötkreaturen, med rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf sagda
belopp under år 1900 af tillgängliga medel förskjuta 25,000 kronor;
och blef denna Kongl. Maj:ts framställning af Riksdagen bifallen.

Sedan landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 28 augusti

1900 afgifvit förslag till användande af det för år 1901 sålunda beviljade
anslaget, såvidt anginge anvisande af ytterligare medel för
år 1900 till ifrågavarande ändamål, behagade Kongl. Maj:t genom
nådigt bref den 12 september sistnämnda år i enlighet med samma
förslag ej mindre ställa till nämnda styrelses förfogande ett belopp af
880 kronor att användas dels till godtgörande af belopp, som af styrelsen
förskjutits i och för inköp af tuberkulin, och dels till anskaffande
af flaskor, reagenser m. m. under år 1900, än äfven medgifva, att till
gäldande af ersättning enligt gällande bestämmelser till examinerade
veterinärer, som på reqvisition af ladugårdsinnehafvare verkstält undersökning
med tuberkulin af ladugårdsbesättniug, finge för år 1900 an -

[28.]

Förekommande
och hämmande
af tuherkelsjukdo

mar hos nötkreaturen.

116

Nionde hnfvudtiteln.

vändas, utöfver förut för ändamålet tillgängliga medel, ytterligare högst
24,120 kronor.

Rörande användningen af återstående 75,000 kronor af det för
år 1901 anvisade anslaget har Kongl. Maj:t, uppå af landtbruksstyrelsen
uti underdånig skrifvelse den 11 oktober 1900 afgifvet förslag,
den 9 påföljde november meddelat beslut; och hafva i sammanhang
dermed de för erhållande af förnyad undersökning af redan
undersökt kreatursbesättning eller till densamma hörande ungdjur förut
stadgade vilkor — för hvilka vilkor finnes närmare redogjordt uti
chefens för civildepartementet anförande till statsrådsprotokollet för den
13 januari 1899 i fråga om regleringen af utgifterna under riksstatens
sjette hufvudtitel — sålunda ändrats, att den andra undersökningen
icke må verkställas tidigare än sex månader efter den första och följande
undersökningar icke återkomma med kortare mellantider än sex
månader, dock att, med undantag af första och andra undersökningen,
endast en undersökning får verkställas under ett och samma kalenderår.

Uti en likaledes den 11 oktober 1900 dagtecknad underdånig
skrifvelse har landtbruksstyrelsen afgifvit utlåtande rörande anslagsbehofvet
för nu ifrågavarande ändamål för år 1902, dervid styrelsen
hemstält om anvisande af enahanda belopp, som för år 1901 afsetts,
eller 75,000 kronor. Till stöd för denna sin framställning har styrelsen
hufvudsakligen anfört följande.

De hittills vunna resultaten af de med statsmedel understödda
tuberkulinundersökningarna hade visat värdet af sådana undersökningars
verkställande samt önskvärdheten af deras fortsättande.

Fullständiga statistiska uppgifter rörande tuberkulinundersökningarna
förelåge nu för åren 1897—1899, hvarjemte utarbetats eu preliminär
statistik för år 1900 intill den 1 september, hvilka samtliga
uppgifter af styrelsen sammanförts uti följande tabell:

	År	Samman- lagda antalet under- sökta djur	För första gången pröfvade besättningar	Antal besättnin-gar reak-tionsfria vid första undersök-ningen	j Ompröfvade besättningar
Antal ''	Antalet djur inom dessa	% reage-rande af djuren	Antal	Antalet djur inom dessa	% reage-rande af djuren
6/i0 1897-1898	63,374	1,651	48,677	31,7	570	130	6,970	9,8
1899		53,601	1,325	37,994	27,7	532	246	13,150	7, i
j 1900	V» .........	42,091	1,028	28,088	28	429	297	13,282	6,2
	Summa	159,066	4,004	114,759	- —	1,531	_ _	33,402	— —
■	1	1 2	1 3	1 4	1 5	6	7	8	9

Nionde hufvud titeln.

117

Af denna tabell framginge, att intresset hos den djuregande allmänheten
för undersökningarna med tukerkulin alltjemt vore stort, i
det att årligen en ansenlig mängd undersökningar egt rum; att antalet
af undersökta djur uppgått tillhopa till omkring 160,000, af hvilka
undersökningar dock enligt kolumnen 8 eu del varit ompröfningar;
att de besättningar, som varit underkastade ompröfningar med tuberkulin
och inom hvilka alltså, enligt gällande bestämmelser om vilkoren för
erhållande af förnyad undersökning på statens bekostnad, åtgärder till
förekommande och hämmande af tuberkulos blifvit fortsatta, stigit från
130 år 1898 till 297 år 1900, hvarvid borde bemärkas, att orsaken
dertill att djurantalet inom dessa besättningar, på sätt kolumn 8 i
tabellen utvisade, icke stigit i proportion härtill från år 1899 till den 1
september 1900, vore att söka deruti, att ompröfningarna för ett stort
antal större besättningar infölle på hösten; att, såsom en jemförelse
mellan kolumnerna 5 och 9 utvisade, tuberkulosfreqvensen högst betydligt
nedbringats inom besättningar, der åtgärder mot sjukdomen vidmakthållits,
och inom samma besättningar syntes vara i nedgående,
hvilket tydde på en ökad insigt hos allmänheten om de för sjukdomens
bekämpande erforderliga medlen samt större omsorg vid ifrågavarande
åtgärders utförande; samt att årligen ett ansenligt antal besättningar
vid en första pröfning med tuberkulin visat sig tuberkelfria,
en omständighet, hvars stora betydelse för tuberkulosens förekommande
icke borde underskattas.

Af hvad sålunda blifvit anfördt visade sig, att landtmännen genom
vidtagande af lämpliga åtgärder vore i stånd att i afsevärd grad
reducera tuberkulosens förekomst inom sina ladugårdar. Det lede
heller intet tvifvel, att genom landtmännens bemödanden tuberkulosen
inom'' ladugårdarna skulle kunna helt och hållet utrotas, om endast
lämpliga åtgärder för ändamålet konseqvent fullföljdes, hvarpå såsom
bevis kunde anföras, att de under år 1900 företagna ompröfningar med
tuberkulin lemnat det resultat, att 60 tillförene i mer eller mindre mån
tuberkulösa besättningar om sammanlagdt 2,286 djur visat sig fullkomligt
reaktionsfria.

Beträffande det belopp, som för tuberkulosens förekommande och
hämmande under år 1902 kunde blifva erforderligt, anser landtbruksstyrelsen
intet skäl förefinnas att beräkna detta lägre än till 75,000
kronor eller samma belopp, som för år 1901 funnes tillgängligt.

Då jag i likhet med landtbruksstyrelsen obetingadt håller före,
att åtgärder från statens sida fortfarande äfven efter 1901 års utgång
böra vidtagas i syfte att förekomma och hämma tuberkel sjukdomar

118

Nionde hufrudtiteln.

[29.]

Fro silning kning
sföretag.

[3°.]

Odlingslåne fonden.

hos nötkreaturen, samt jag emot det af styrelsen för år 1902 föreslagna
anslagets belopp icke har något att erinra, hemställer jag, att Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1902 till Kongl. Maj:ts förfogande ställa
ett anslag af 75,000 kronor, att användas till förekommande och hämmande
af tuberJcelsjukdomar hos nötkreaturen.

Allmänna arbeten af beskaffenhet att deras utförande kontrolleras
af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,
af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är
att minska frostländigheten för närliggande bygd, är å innevarande års
riksstat anvisadt ett belopp af 400,000 kronor.

I enlighet med hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt
landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 10 november 1900
föreslagit, anser jag, att för ifrågavarande ändamål bör af Riksdagen
jemväl för nästkommande år äskas ett anslag till enahanda belopp; och
hemställer jag alltså, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för
år 1902 ställa till Kongl. Maj:ts förfogande,

till understödjande, medelst anslag utan återbetalning sskyldighet, af
sådana myrutdikningar och vattenaftappning ar, hvilkas ändamål är att
minska frostländigheten för närliggande bygd, 400,000 kronor.

De nu gällande allmänna vilkor och bestämmelser för erhållande
och tillgodonjutande af statsbidrag till frostminskningsföretag samt angående
kontrollen derå, att faststälda planer varda vid arbetenas ututförande
följda, innehållas i Riksdagens skrifvelse den 15 mars 1899
(n:o 17) och blefvo till allmänhetens kännedom meddelade genom nådig
kungörelse den 29 i samma månad (Svensk författningssamling 1899,
n:o 21). Jag hemställer, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att bibehålla dessa vilkor och bestämmelser.

Vidare tillåter jag mig erinra att, enligt 1898 års Riksdags beslut,
skola till odlingslåne fonden under hvart af åren 1899—1903 ej mindre
ingå de till statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån, än äfven af
riksgäldskontoret, i mån af behof, öfverlemnas medel till så stort belopp,
som jemte de till fonden ingående annuiteter kan erfordras till fyllande
af högst 1,000,000 kronor.

Nionde hufvudtiteln.

119

Afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen och i

Kopparbergs län.

Till detta ändamål har Riksdagen för innevarande år anvisat ett
extra anslag å 150,000 kronor.

Enär åtgärder för afdikningar å kronans skogar i de norrländska
länen och i Kopparbergs län, enligt hvad domänstyrelsen uti underdånig
skrifvelse den 7 november 1900 vitsordat, böra vidtagas jemväl under
år 1902 och jag saknar anledning ifrågasätta någon förändring i beloppet
af anslaget för sistnämnda år, hemställer jag, att Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen

att, till bestridande af kostnader för afdikningar å kronans skogar
i de norrländska länen och i Kopparbergs län, på extra stat för år 1902
anvisa ett anslag å 150,000 kronor.

Reglering af flottleder i Norrbottens och Kopparbergs län.

För hvart och ett af åren 1899—1901 har Riksdagen till detta
ändamål anvisat ett extra anslag af 100,000 kronor äfvensom medgifvit,
att de afgifter, som lades å flottningen, finge för enahanda ändamål
disponeras.

Då, enligt hvad domänstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 7
november 1900 vitsordat, de för reglering af flottleder i Norrbottens
och Kopparbergs län hittills vidtagna åtgärder utöfvat en synnerligen
fördelaktig inverkan på virkesafsätt ningen från kronans skogar, får jag, lika
med domänstyrelsen, hemställa, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, för bestridande af kostnader för reglering af flottleder i Norrbottens
och Kopparbergs län, anvisa ett extra anslag för år 1902 å
100,000 kronor äfvensom medgifva, att de afgifter, som läggas å flottningen,
må för enahanda ändamål disponeras.

Skogsodlingens befrämjande

För hvart och ett af åren 1897—1901 har för detta ändamål af
Riksdagen anvisats ett extra anslag af 50,000 kronor.

1 underdånig skrifvelse den 21 december 1895 väckte domänstyrelsen
fråga om anslagets höjning till 100,000 kronor äfvensom om
ändring i vissa afseenden i de förut stadgade vilkoren för erhållande
af bidrag från samma anslag. Denna domänstyrelsens framställning,
hvilken i åtskilliga afseenden egde nära sammanhang med vissa af

[31.]

Afdikningar
d kronans
skogar i de
norrländska
länen och
i Kopparbergs
län.

,[32.]

Reglering af
flottleder »''
Norrbottens
oeh Kopparbergs
lön.

[33.]

Skogs odlingens befrämjande.

120

Nionde hufvudtiteln.

styrelsen i underdånig skrifvelse den 18 februari 1895 angående åtgärder
till den enskilda skogshushållningens befrämjande föreslagna
bestämmelser, öfverlemnades jemte sistnämnda skrifvelse tillika med i
anledning deraf afgifna utlåtanden och yttranden till den af Kongl.
Maj:t den 16 oktober 1896 tillsatta komité för utredande af frågan,
hvilka åtgärder lämpligen kunde vidtagas för vinnande af en tillfredsställande
vård af de enskilda skogarna. Enär frågan om förevarande
anslags förhöjning utöfver dess nuvarande belopp ansågs böra afgöras
i sammanhang med den slutliga pröfningen af de frågor, som till omförmälda
komité öfverlemnats, fann Kongl. Maj:t hvarken i de till 1898
och 1899 årens Riksdagar aflåtna nådiga propositioner angående statsverkets
tillstånd och behof, vid hvilka propositioners aflåtande sagda
komité ej ännu fullgjort sitt uppdrag, eller i enahanda till 1900 års
Riksdag aflåtna proposition, vid hvars aflåtande komitén visserligen
afgifvit underdånigt betänkande och förslag beträffande de till komiténs
handläggning öfverlemnade frågor, men dessa förslag ännu icke hunnit
slutbehandlas, skäl att ifrågasätta någon ändring i anslagets belopp eller
i de af Riksdagen för anslagets utgående senast faststälda vilkor.

Då de af nyssnämnda komité afgifna förslag, öfver hvilka från
åtskilliga myndigheter infordrats underdåniga utlåtanden, som till stor
del ännu icke inkommit, till följd deraf ännu icke kunnat föreläggas
Kongl. Maj:t till slutlig pröfning, anser jag mig icke heller nu böra ifrågasätta
någon ändring i skogsodlingsanslagets belopp eller i vilkoren för
erhållande af bidrag från detsamma, och hemställer jag derför, att
Kongl. Magt måtte föreslå Riksdagen

att för skogsodlingens befrämjande för år 1902 bevilja ett extra
anslag af 50,000 kronor, att ställas till Kongl. Majt:s förfogande för
att i mån af tillgång tilldelas landsting och hushållningssällskap,
som understödja enskilde skogsodlare genom tillhandahållande åt skogsfrö
och plantor till billigt pris eller beredande af kostnadsfritt biträde
vid skodsodlingsarbeten, dock med vilkor att statsbidrag icke må till
något län utgå med högre belopp, än hvad landsting och hushållningssällskap
tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet anslagit, ej
heller till högre belopp än 4,000 kronor för hvarje landstingsområde,
äfvensom att efter årets utgång redogörelse öfver anvisade statsbidrags
användning af vederbörande afgifves till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet.

Nionde hufvndtiteln.

121

Hamnanläggning på Öland.

I underdånig skrifvelse den 27 oktober 1875 anmälde Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län att, i sammanhang med väckt
förslag om fortsättning af allmänna landsvägen från Böda kyrka på
Öland norrut, fråga uppstått om en hamnanläggning för den norra delen
af ön äfvensom att, enligt hvad verkstälda förberedande undersökningar
gifvit vid handen, en till hamnanläggning tjenlig och till utskeppningsort
för Böda kronoparks produkter väl belägen plats funnes vid Byxelkrok
en mindre vik vid Kalmar sund omkring fyra engelska mil söder
om Ölands norra udde.

Med anledning häraf och sedan ej mindre skogsstyrelsen än
äfven styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader blifvit i ärendet
hörde, anbefalde Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 10 mars 1876
sistnämnda styrelse att låta verkställa erforderliga undersökningar och
upprätta fullständig plan för hamnanläggning i Byxelkrok äfvensom att
till Kongl. Majrts befallningshafvande i Kalmar län öfverlemna denna
plan för vidtagande af de vidare åtgärder, hvartill omständigheterna
kunde anses föranleda.

Först under år 1892 öfverlemnades emellertid en i enlighet med
bestämmelserna i berörda nådiga bref uppgjord plan till Kongl. Majrts
befallningshafvande. Planen var upprättad af dåvarande kaptenen vid
väg- och vattenbyggnadskåren C. H. Öhnell samt åtföljd af betänkande
och kostnadsförslag, slutande å en summa af 610,000 kronor.

Kongl. Majrts befallningshafvande öfverlemnade med underdånig
skrifvelse den 3 april 1895 förslaget till Kongl. Majrts pröfning och
meddelade dervid, att i betraktande af det oväntadt höga belopp, hvartill
kostnaderna för den ifrågasatta anläggningen blifvit af kaptenen
Öhnell beräknade, och då det kunde förutses, att en hamnanläggning
enligt berörda plan näppeligen skulle komma till stånd, derest icke
densamma ansåges för Böda kronopark medföra så störa fördelar, att
staten kunde finna anledning ensam bekosta hela företaget eller åtminstone
dertill bidraga i väsentligt högre mån, än i allmänhet vore
fallet vid anvisande af statsbidrag till hamnanläggningar, Kongl. Majrts
befallningshafvande ansett sig böra till en början inhemta yttrande från
domänstyrelsen; och hade denna styrelse uti ett Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
skrifvelse bifogadt yttrande af den 13 oktober 1892 förmält
sig väl hafva funnit en hamnanläggning vid Byxelkrok vara till
Bill- till Rilcsd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 16

[34.]

Hamnanläggning
i Grankullaviken
på
Oland.

122

Nionde hufvudtiteln.

stor fördel för en lättare afsättning af skogsprodukter från kronoparkens
södra och vestra delar, ehuru på långt när ej af den nytta, att en utgift
till så oväntadt högt belopp som det ofvan angifva deraf borde
föranledas, så mycket mindre som uppmuddring af inloppet till Grankullaviken
å den nordligaste udden af Öland, till en de! ersättande
nyttan af Byxelkroks hamn, vore af större fördel och syntes kunna
åstadkommas för jemförelsevis ringa kostnad, men att, äfven om styrelsen
måste afstyrka en hamnbyggnad vid Byxelkrok till den omfattning
och för den kostnad, som förutsattes i det af kaptenen Öhnell framstälda
förslaget, styrelsen ansåge tanken på en hamnbyggnad å denna
plats derför ej böra öfvergifvas, då flera betingelser, såsom bottnens
beskaffenhet m. m , derför förefunnes, samt från Böda kronopark skogseffekter
till ej obetydliga belopp alltid skulle komma att utskeppas
från Byxelkrok, om en någorlunda god och säker hamn der komme
till stånd.

För egen del anförde Kongl. Maj:ts befallningshafvande uti sin
ifrågavarande skrifvelse, att en hamnanläggning vid Byxelkrok skulle
blifva af stor nytta såväl för ortens befolkning som särskild! för Böda
kronopark; att, äfven om för denna kronopark, hvars produkter till
följd af bristande kommunikationer och utskeppningsplatser icke på
långt när kunde realiseras till verkliga värdet, det vore synnerligen
önskvärdt, att den af domänstyrelsen ifrågasatta upprensning af Grankullaviken
komme till stånd, en hamnanläggning vid Byxelkrok fortfarande
hade sin stora betydelse för kronoparken, enär Grankullaviken
endast lämpade sig för utskeppning af skogsprodukter från de norra
blocken å kronoparken; att en hamnanläggning i enlighet med det
af kaptenen Öhnell uppgjorda förslaget uppenbarligen icke kunde
komma till stånd, men att Kongl. Majrts befallningshafvande ansåge, att
en det praktiska behofvet fullt motsvarande hamnanläggning borde
kunna åvägabringas för rimlig kostnad, i hvilket afseende för Kongl.
Maj:ts befallningshafvande uppgifvits, att en enkel, men fullt lämplig
lastbrygga skulle vid Byxelkrok kunna anordnas för en kostnad, vida
understigande 10,000 kronor, äfvensom att, derest särskilda skyddsåtgärder
skulle erfordras för bryggans bestånd, kostnaderna härför ej
borde uppgå till något afsevärdt belopp; och hemstälde Kongl. Maj:ts
befallningshafvande på grund häraf om föranstaltande af en ny undersökning
af sakkunnig person för uppgörande af förslag i detta hänseende.

Sedan ej mindre väg- och vattenbyggnadsstyrelsen än äfven
domänstyrelsen, efter särskilda nådiga remisser, inkommit med under -

Nionde hnfvndtiteln.

123

dåniga utlåtanden i ämnet, uppdrog Kongl. Maj:t genom nådigt bref
den 28 september 1895 åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att gå i
författning om uppgörande af förslag till lastbrygga och derför erforderliga
skyddsåtgärder vid Byxelkrok samt att, efter de.t sådant förslag
blifvit uppgjordt, öfverlemna detsamma till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Kalmar län.

I enlighet härmed upprättades af förbemälde Öhnell under år
1896 dels ett förslag till enkel lastbrygga vid den öppna redden af
Byxelkrok, hvilken anläggning jemte två moringar för fartygs förtöjning
under sjögång beräknats betinga en kostnad af 10,600 kronor,
dels ock förslag till lastbrygga, skyddad för sjögång vid nordliga vindar
medelst en hamnarm, för en beräknad kostnad af 173,000 kronor.
Dessa begge förslag öfverlemnades derefter i enlighet med nyssberörda
nådiga föreskrift till Kongl. Majrts befallningshafvande i Kalmar län.

Redan år 1868 hade emellertid af numera aflidne öfverstelöjtnanten
C. A. Grafström efter uppdrag af dåvarande skogsstyrelsen upprättats
förslag till inrättande af en hamn invid den i Ölands nordspets inskjutande
Grankullaviken. Denna vik bildar, enligt hvad i förslaget angifves,
en naturlig hamn med skyddadt område. För dess tillgodogörande
erfordrades endast en upprensning af inloppet till densamma.
Förslaget innefattade tre alternativ, nemligen alternativ I: lastbrygga
jemte upprensning af inloppet till 3,4 meters djup under lägsta vattenytan
för en beräknad kostnad af 52,216 kronor; alternativ II: lastbrygga
jemte upprensning till 4 meters djup för en kostnad af 81,033
kronor; samt alternativ III: lastbrygga jemte upprensning till 4,6
meters djup för en kostnad af 128,871 kronor.

På grund af de beräknade stora kostnaderna kom ej något af
dessa alternativa förslag till utförande. Under år 1894 upptog emellertid
domänstyrelsen ånyo frågan om en hamnanläggning vid Grankullaviken
och lät i sådant syfte genom stadsingeniören i Kalmar J.
Björkman upprätta nytt kostnadsförslag till en dylik anläggning. Enligt
Björkmans förslag, deri man utgått från antagandet att fartyg af
högst 300 tons drägtighet komme att inlöpa i hamnen, har denna beräknats
för ett djup af 3,4 meter under lägsta vattenståndet kunna
anläggas för en kostnad af 33,300 kronor förutom kostnadefria, 10,500
kronor, för en lastbrygga för utskeppning af kronoparkens trävaror.
I underdånig skrifvelse den 6 mars 1895 understälde domänstyrelsen
detta förslag Kongl. Maj:ts pröfning. Styrelsen framhöll dervid, att
större virkespartier från Böda kronopark fyrfaldiga gånger utan framgång
varit salubjudna, att afverkningen derför måst inskränkas till den

(alternativ
n:o 1).

(alternativ
n:o 2).

124

Nionde hnfvudtiteln.

för öbefolkningens behof erforderliga, eller under 10-årsperioden 1884
—1893 till 2,000 famnar årligen, ehuru den beräknade årliga virkesafkastningen
från kronoparken uppginge till i rundt tal 3,200 famnar;
samt att, sedan kronoparken under en lång följd af år blifvit fredhållen
från förut i stort bedrifna åverkningar samt skogen derigenom och
genom omsorgsfull skötsel vunnit förkofran, tidpunkten vore inne att
skörda åtminstone den del af den besparade virkesqvantiteten, som på
grund af ålder och andra förhållanden ansåges böra afverkas. Vidare
meddelade styrelsen, att styrelsen, för att utröna hela tillgången å afverkningsbart
virke, låtit uppräkna timmerträden å kronoparken, hvilka
dervid befunnits uppgå i rundt tal till 500,000 träd om 10-tums diameter
och deröfver vid brösthöjd. Med hänsyn härtill och under åberopande
deraf att såväl vederbörande öfverjägmästare som Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i länet uti af dem öfver Björkmans förslag afgifna yttranden
framhållit de stora fördelar, som genom den ifrågasatta hamnanläggningen
skulle beredas kronoparken, och att dervid af öfverjägmästaren
framhållits att, derest anläggningen komme till stånd, från kronoparken
en afverkning på en gång af 50,000 timmer, af öfverjägmästaren beräknade
att å rot betinga ett saluvärde af omkring 200,000 kronor,
borde till försäljning utbjudas, äfvensom att enligt styrelsens åsigt
samtliga nuvarande 500,000 timmerträd borde afverkas senast inom 40
år, hemstälde domänstyrelsen, att Kongl. Maj:t måtte bereda medel,
33,300 kronor, för sjelfva hamnanläggningen. Kostnaderna för byggandet
af lastbryggan kunde enligt styrelsens mening betäckas genom
medel från reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har den 30 maj 1896 afgifvit
underdånigt utlåtande beträffande Björkmans berörda förslag och deruti
anfört, att förslaget i fråga om rensningens djup, 3,4 meter, öfverensstämde
med Grafströms billigaste förslag, men afveke derifrån dels
derutinnan att, då Grafström upptagit bottenbredden till 44,5 meter,
Björkman föreslagit allenast 20 meter, dels ock derutinnan att Björkman
ej upptagit något, som motsvarade hvarken af Grafström för inseglingsgattets
tydliga markering föreslagna pirhufvuden eller af den
sistnämnde till skydd mot ytterligare grundbildningar afsedda stenarmar
mellan pirhufvudena och närmaste strand. På det att hamnen
under svåra förhållanden måtte kunna angöras utan allt för stor
risk föresloge emellertid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att pirhufvuden
och armar måtte utföras i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
Grafströms] förslag samt att inseglingsrännan åtminstone utanför pir -

Monde hufvudtiteln.

125

hufvudena måtte upprensas med 45 meters bottenbredd, men innanför
dessa tillsvidare med en till 20 meter afsmalnande bottenbredd. Kostnaden
för arbetets utförande enligt Björkmans förslag med deri sålunda
ifrågasatta ändringar beräknades af styrelsen, med tillämpning af de
utaf Björkman antagna pris, till 46,060 kronor; och förmälde sig styrelsen
tillika icke hafva något att erinra beträffande Björkmans konstruktion
af och kostnadsberäkning för lastbryggan. Slutligen framhöll
styrelsen att, då en under alla förhållanden fullt skyddad hamn vid
Byxelkrok skulle blifva väsentligt dyrare än en dylik anläggning vid
Grankullaviken, det måhända skulle finnas lämpligare att anordna hamnen
å sistnämnda ställe samt att det i hvarje fall syntes lämpligast,
om dessa båda frågor blefve i ett sammanhang behandlade.

Härefter anbefalde Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 26 juni
1896 Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län att åt vederbörande
sjöfartsidkare, menigheter och andra intressenter lemna tillfälle
att yttra sig dels beträffande behofvet af båda de ifrågasatta hamnanläggningarne
vid Grankullaviken och Byxelkrok eller endera af
dem och i senare fallet om det ena eller andra hamnlägets företräde,
dels beträffande de belopp, hvarmed de ansåge sig kunna bidraga till
hamn å de olika platserna, dels ock beträffande de förpligtelser, de
kunde vara villige att ikläda sig för den ena eller andra hamnens
underhåll, samt att derefter med handlingarna i ärendet jemte eget
yttrande till Kongl. Maj:t inkomma.

Till åtlydnad häraf lät Kongl. Maj:ts befallningshafvande genom
allmän kungörelse kalla alla i frågan intresserade att sammanträda inför
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Borgholm den 25 september
1896; och har Kongl. Maj:ts befallningshafvande med eget underdånigt
utlåtande af den 26 juli 1900 öfverlemnat det vid berörda sammanträde
förda protokoll jemte till Kongl. Maj:ts befallningshafvande efter sammanträdet
ingifna skrifter i ärendet äfvensom öfriga till ärendet hörande
handlingar.

Beträffande först ortsbefolkningens ställning till frågan och utsigterna
att från deras sida kunna påräkna bidrag för en hamnanläggning
på Öland, har jag af do inkomna handlingarna funnit framgå följande.

Vid det af Kongl. Maj:ts befallningshafvande utlysta sammanträdet
instälde sig, bland andra, ombud för Böda, Högby, Källa, Persnäs och
Föra socknar samt jägmästaren i reviret. Den vid sammanträdet förda
diskussion gaf vid handen, att behofvet af en hamnanläggning inom
Böda socken enhälligt vitsordades, äfvensom att vid valet mellan de
båda föreslagna hamnlägena Byxelkrok, enligt de närvarandes åsigt,

126

.Nionde knffudtiteln.

hade obetingadt företräde såsom medförande nytta för ortens befolkning,
hvilken kunde färdas dit på en nyanlagd beqväm väg, under det att
någon allmän väg icke ledde till Grankullaviken, samt att vederbörande
jägmästare ansåg Byxelkroks hamn vara den lämpligaste jemväl för
kronoparken. De närvarande uttalade dessutom såsom sin öfvertygelse,
att förslaget att vid Byxelkrok anordna endast en enkel lastbrygga
måste uppgifvas. En vågbrytare till lastbryggans skyddande i enlighet
med det af Öhnell uppgjorda alternativförslag n:o 2 vore enligt deras
åsigt af nöden.

På fråga i hvad mån bidrag till en hamnanläggning vid Byxelkrok
vore att påräkna utöfver hvad i statsanslag kunde erhållas, förklarade
ombuden för Högby, Källa, Persnäs och Föra socknar, att dessa
kommuner, oaktadt sina sympatier för hamnanläggningen, icke ville
på något sätt eller i någon form med kostnader till densamma bidraga.
Ombuden för Boda socken meddelade, att socknen å kommunalstämma
den 20 september 1896 förklarat sig villig att bidraga till hamnanläggningen
med tre kördagsverken af hvarje Vs mantal inom kommunen,
men att åtskilliga af kommunens medlemmar reserverat sig mot
detta beslut. Hemmansegarne inom Torps i Böda socken belägna by
läto vid sammanträdet ingifva en handling, deri de förbundit sig att i
och för utförande af en hamnbyggnad vid Byxelkrok i enlighet med
Öhnells alternativförslag n:o 2 dels kostnadsfritt upplåta nödig hamnplan,
dels å sina egor närmast och lämpligast anvisa kostnadsfri stentägt,
dels under hamnbyggnaden utan ersättning utgöra tre kördagsverken
på hvarje Vs hemman utöfver hvad å kommunalstämman beslutits,
dels ock under byggnaden likaledes utan ersättning utgöra 60
mansdagsverken; varande å samma handling tecknad förbindelse af två
åbor i Getterum inom Böda socken att till hamnbyggnaden utgöra tre
kördagsverken på hvarje matlag. Dessutom anmäldes, att hemmansegarne
i Hunderums, Enerums och Stora Mossens likaledes inom Böda
socken belägna byar vore villige åtaga sig särskilda prestationer utöfver
hvad å kommunalstämman beslutits; och ingafs efter sammanträdet en
af åtskillige hemmansegare i nämnda byar afgifven skriftlig förbindelse
att bidraga till hamnbyggnaden med två kördagsverken på hvarje Vs
mantal utöfver förenämnda af Böda kommunalstämma beviljade bidrag.
Dessutom hafva Torps byamän i en sedermera till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ingifven skrift åtagit sig att, derest den föreslagna hamnbyggnaden
med skydd i Byxelkrok skulle blifva beslutad, för framtiden
underhålla nämnda hamnbyggnad, sedan den blifvit bygd och afsynad
i enlighet med alternativförslaget n:o 2, mot byamännen tillförsäkrad rät -

Nionde hufvudtiteln.

127

tighet att uppbära alla hamnens inkomster enligt en af Kongl. Maj:t
faststäld hamntaxa, äfvensom förklarat, att nämnda skyldighet med åtföljande
rättigheter finge för all framtid åligga byamännens hemman.

Till ledning vid bedömande af de åtagna naturaprestationernas
värde har Kongl. Maj:ts befallningshafvande uti sitt berörda utlåtande upplyst,
att hela Böda socken enligt jordeboken omfattade 31 B/16 mantal,
hvaraf omkring 8 12/ioo mantal innehades af egare, som protesterat mot
kommunens beslut att bidraga till hamnbyggnaden vid Byxelkrok, att
de jordegare, som särskildt utfast sig att utöfver hvad å kommunalstämman
beslutits lemna bidrag af tre kördagsverken för hvarje Vs
mantal, egde 2 365/384 mantal och de, som utfäst sig till två kördagsverken
för lika hemmansdel, sammanlagdt i det närmaste 1 3/s mantal
samt att, i betraktande häraf och med hänsyn till två åbors i Getterum
utfästelse af tre kördagsverken per matlag utöfver hvad kommunen utfäst
sig till, för en hamnbyggnad vid Byxelkrok enligt Öhnells nu ifrågavarande
förslag vore att påräkna högst 674 och lägst 227 fria kördagsverken
samt 60 fria mansdagsverken utom kostnadsfri hamnplan
och stentägt.

Uti samma utlåtande har Kongl. Maj:ts befallningshafvande vidare,
jemte förmälan, hurusom kort efter det nu omtalade sammanträde egt
rum fråga uppkommit om anläggning af jernväg i ändamål, bland annat,
att sätta Böda kronopark i förbindelse med Borgholm såsom utskeppningshamn
för kronoparkens virke samt att bereda lättnad för norra
Öland att få sitt behof af timmer och ved tillgodosedt från kronopärken,
samt att med afseende å sammanhanget mellan detta förslag och frågan
om hamnanläggningarna Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansett sig
böra afvakta utvecklingen af jernvägsfrågan, innan Kongl. Maj:ts befallningshafvande
uttalade ett omdöme i fråga om hamnanläggningsfrågan,
meddelat att, sedan numera genom enskilde intressenters försorg upprättats
plan och kostnadsförslag jemte trafikberäkning för en jernväg
enligt det så kallade Kosta-systemet, från Borgholm till jägmästarebostället
Skäftekärr i södra delen af Böda kronopark, samt domänstyrelsen,
hos hvilken myndighet framställning gjorts i syfte att utverka
statsbidrag för sagda jernvägsanläggniug, begärt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
yttrande i detta ärende, Kongl. Maj:ts befallningshafvande
samtidigt med afgifvandet af nu ifrågavarande underdåniga utlåtande
till domänstyrelsen afläte yttrande beträffande jernvägsförslaget.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande har uti sitt underdåniga utlåtande
vidare anfört hufvudsakligen: någon utsigt förefunnes ej, att de
för den ifrågasatta jernvägens anläggning behöfliga medel skulle kunna

128

Nionde hufvudtiteln.

åstadkommas endast på enskild väg eller genom bistånd af de i saken
intresserade kommunerna, utan syntes möjligheten för jernvägens tillkomst
uteslutande bero på statens kraftiga medverkan, hvilken åter
kunde antagas blifva beroende af de fördelar för det allmänna, som jernvägen
kunde tänkas framför de ifrågasatta hamnanläggningarna medföra.
Vid en jämförelse i detta hänseende mellan de olika slagen af
kommunikationsanstalter förefölle visserligen å ena sidan oemotsägligt,
att jernvägen blefve till väsentligare nytta, i allmänhet sedt, för betydligare
del af ortsbefolkningen än endera eller till och med båda de ifrågavarande
hamnarna, men å andra sidan vore just den öfriga delen af
befolkningen, hvilken till följd af aflägsenheten från afsättningsort för
sina produkter äfven efter jernvägens tillkomst vore minst betjenad af
denna, den som bäst behöfde den lättnad i samfärdseln, som en närbelägen
hamn erbjöde. För orten i sin helhet vore derför önskvärdt,
att såväl jernvägen som åtminstone endera af de föreslagna hamnarna
komme till stånd. Om detta icke läte sig göra, borde, enligt Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes åsigt, hänsynen till hvad som för kronoparken
vore vigtigast få fälla utslaget och i detta afseende ville Kongl.
Maj:ts befallningshafvande uttala den mening, att tillvaron af en hamn i
kronoparkens omedelbara närhet skulle medföra så stor höjning i köpeanbudet
å det till afverkning utbjudna timmerpartiet, som beräknade
kostnaden för dettas transporterande till aflägsnare skeppningsplats
öfverstege kostnaden för dess forslande till dylik, skogen närbelägen
hamn. Det vore derför enligt Kongl. Majrts befallningshafvandes mening
af högsta intresse för kronan såsom egare af skogen, att en för afnämare
tillfredsställande hamn anlades, då sådant syntes kunna ske —
vare sig Grankullaviken eller Byxelkrok dertill valdes — utan större
kostnad än att den kunde antagas mer än väl uppvägas af den deraf
betingade högre köpeskillingen för redan afverkningsbar skog å kronoparken.
Att bygga hamn å båda nyssnämnda platser syntes dock
icke vara för utdrifningen af timret erforderligt.

Beträffande frågan om hvilkendera hamnplatsen borde föredragas,
har Kongl. Majrts befallningshafvande anfört, att en hamn i Grankullaviken
måhända blefve lättare åtkomlig för allra nordligaste delen af
kronoparken, att emellertid äfven för stor del af denna skogstrakt en
hamn vid Byxelkrok syntes blifva minst lika beqväm, att sistnämnda
plats syntes blifva afgjordt lämpligare för den vidsträckta kronoparken
i dess helhet, samt att på grund häraf och då vid sammanträdet inför
Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke allenast vederbörande revir -

Nionde hnfvudtiteln.

129

förvaltare förordat eu hamnanläggning vid Byxelkrok utan äfven denna
hamns nytta och behöflighet för orten allmänt af de närvarande vitsoi''dats,
Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge, att en hamn vid
Byxelkrok, utförd enligt alternativförslaget n:o 2 af år 1896, trots
den högre, dock icke afskräckande stora anläggningskostnaden, 173,000
kronor, vore att föredraga framför den föreslagna hamnanläggningen
i Grankullaviken.

Slutligen har Kongl. Maj:ts befallningshafvande i sitt utlåtande
framhållit, att hamnens i fråga betydelse för ortens innebyggare vore
så ringa i jemförelse med dess betydelse för kronoparken och dess
rationela hushållning, att staten väl finge anses böra i eget intresse
sjelf åtaga sig ifrågavarande hamnbyggnad utan anspråk på enskildes
medverkan annorlunda än som i detta hänseende frivilligt blifvit utfäst.

Efter nådig remiss har domänstyrelsen den 18 oktober 1900 inkommit
med förnyadt underdånigt utlåtande i ärendet. I detta utlåtande
har af styrelsen anförts: Hvad först anginge förslaget om en större
hamnanläggning vid Byxelkryk för en kostnad af 610,000 kronor, vidhölle
styrelsen sin förut uttalade åsigt, att detta förslag, såsom alltför
kostsamt, ej borde komma till utförande. Vidkommande de två förslagen
för en mindre hamnanläggning å samma plats, delade styrelsen
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes mening derutinnan att kronoparken
Böda skulle blifva föga betjenad af en hamnbyggnad vid Byxelkrok
efter det billigaste förslaget, men då Kongl. Maj:ts befallningshafvande
jemväl framhållit, att staten i eget intresse för kronoparkens räkning
borde åtaga sig alla kostnaderna för den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förordade större hamnbyggnaden utan andra anspråk på enskildes
medverkan än som i detta hänseende frivilligt blifvit utfäst,
och deraf följde, att af skogsmedel skulle bestridas ej allenast sjelfva
anläggningskostnaden, 173,000 kronor, utan jemväl kostnaderna för
det framtida underhållet af hamnen, således äfven för möjligen högst
betydliga reparationer, enär några enskilde hemmansegares i sistnämnda
afseende under vissa vilkor gjorda erbjudanden icke syntes kunna
tillmätas någon synnerlig betydelse, så funne styrelsen sig ej kunna
förorda, att hamnbyggnaden under dessa förutsättningar och vilkor
blefve utförd. Eu hamn vid Byxelkrok blefve visserligen för kronoparken
synnerligen välbelägen och i detta hänseende att föredraga
framför en hamn i Grankullaviken, men denna fördel i afseende å
läget kunde dock ej uppväga den ökade kostnaden för eu hamnanläggning
vid Byxelkrok. Dertill komrne att, enligt styrelsens mening,
säkerhet ej funnes för att en för utskeppning af större partier trävaror
Bih. till Riksd. Fiol. FJOL 1 Sund. 1 Afd. 17

130

Nionde hnfvudtiteln.

fullt duglig hamn å sistnämnda ställe i enlighet med detta förslag
och för den beräknade kostnadssumman kunde åstadkommas. Med
den erfarenhet, som funnes beträffande hamnarna på Öland, vore det
icke säkert, att så blefve förhållandet. Styrelsen grundade sin åsigt
i detta hänseende på, bland annat, uttalanden af f. d. kommendörkaptenen
R. von Muhlenfels, hvilken vore väl bekant med de öländska
sjöfartsförhållandena och som uti ett handlingarna i afskrift bilagdt
yttrande af den 9 augusti 1898 förklarat sig anse, att den svåra baksjö
i förening med brottsjö, som företrädesvis vid nord- och nordostliga
vindar vore rådande vid Byxelkrok, omöjliggjorde en hamnbyggnad
utan högst betydliga kostnader, enär det skulle kräfvas en yttre och
en inre hamn; och hade von Muhlenfels enligt samma yttrande funnit
det förslag, som nu förelåge för anläggning af en sådan hamn, på
intet sätt tillfredsställande, ett omdöme, som, enligt hvad domänstyrelsen
meddelat, delades af revirförvaltaren å Böda kronopark, jägmästaren
C. G. Fridman.

Mot en hamnanläggning i Grankuliaviken enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förslag till ändring af det Björkmanska förslaget,
eller för en kostnad af 46,060 kronor, kunde — anför styrelsen vidare —
visserligen invändas, att en dylik hamn ej blefve till afsevärdt gagn
för kronoparken i dess helhet, enär den blefve väl aflägsen för de
sydligare skogsdelarna, äfvensom att med det inseglingsdjup, 3,4 meter
under lägsta vattenståndet, som i det Björkmanska förslaget vore beräknad!,
hamnen ej kunde angöras af större fartyg, men å andra sidan
borde härvid främhållas, att särskildt för afsättning af skogseffekter
från kronoparkens nordligaste del, å hvilken stora qvantiteter öfvermogen
och redan rötskadad skog funnes, en hamn i Grankuliaviken
vore af synnerlig betydelse, att fartygen uti denna hamn städse läge
väl skyddade, att hamnens anläggningskostnad ej blefve större, än
att genom utskeppning med mindre fartyg full ersättning borde kunna
vinnas för de nedlagda kostnaderna, att denna hamn vore den enda
för rimliga anläggningskostnader möjliga på norra Öland och att
densamma såsom nödhamn borde blifva till gagn under kritiska förhållanden,
om också endast för mindre djupgående fartyg. Slutligen
borde ej lemnas oanmärkt att, äfven om en jernväg Borgholm—Böda
komme till stånd, en hamn i Grankuliaviken det oaktadt fortfarande
skulle ega betydelse för kronoparken, enär i synnerhet för en del
gröfre virke sjöbefraktuing alltid stälde sig förmånligare än forsling
på jernväg samt konkurrens framkallades mellan virkesafnämarne.

Med afseende å dessa förhållanden förordade styrelsen inrättandet

Nionde hnfvudtiteln.

131

af en hamn i Grankullaviken i enlighet med det Björkmanska, af vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen med ändringar förordade förelag för en
beräknad kostnad af 46,060 kronor, förutom utgifterna för en lastbrygga,
hvarjemte styrelsen, enär Böda kronopark, efter det densamma under
en längre tid blifvit fredad från större afverkningar, nu befunnes
innehålla betydliga virkesmängder, hvilkas tillgodogörande under den
närmaste framtiden vore af behofvet påkalladt och redan länge varit
föremål för styrelsens omtanke, samt vid sådant förhållande och med
fästadt afseende jemväl på nuvarande goda virkeskonjunkturer det
vore af stor betydelse, att hamnbyggnaden blefve utförd så fort som
möjligt, hemstält, att framställning måtte göras hos Riksdagen om
anvisande för ändamålet af sammanlagdt 56,560 kronor, att utgå af
skogsmedel.

Slutligen har chefen för flottans stab i infordradt underdånigt
utlåtande af den 27 november 1900 anfört: Den hamnanläggning, hvarom
här vore fråga, vore af den beskaffenhet, att densamma från sjöförsvarssynpunkt
skulle å ena sidan kunna blifva af värde såsom nödhamn och
replipunkt för torpedkryssare, kanon- och torpedbåtar, men å andra
sidan kunna innebära fara, såsom inbjudande en fiende att för liknande
ändamål eller för landstigningsföretag bemäktiga sig hamnen. Vid
Olands östra kust funnes icke någon som helst hamn, som med trygghet
kunde användas under alla vindförhållanden. De två så kallade hamnar,
Kåreholm och Böda, som läge vid denna kust, vore för öfrigt alldeles
oanvändbara såsom replipunkter. På ganska kort afstånd från Ölands
vestra kust funnes deremot flera hamnar på fastlandet, livilka med fördel
kunde anlitas af flottans fartyg med undantag af första klassens pansarbåtar.
Alldenstund Ölands östra kust hade en utsträckning af 78 nautiska
mil från norra till södra udden och utstånden från dessa uddar
till närmaste goda ankarplats vid fastlandet vore respektive 15 och 17
nautiska mil, så vore det för flottans smärre fartyg tvifvelsutan af stort
värde under hardt väder såväl som i händelse af förföljning, i fall en
i nautiskt hänseende väl skyddad och i taktiskt hänseende för fienden
svåråtkomlig hamn funnes att tillgå vid öns östra kust, helt nära dess
midt. I afseende på belägenheten vore följaktligen Grankullaviken,
om än icke den bästa möjliga, gifvetvis att föredraga framför Byxelkrok.

Jemförde man det skydd, som genom inloppets beskaffenhet och
på grund af den kringliggande terrängen skulle kunna i nautiskt och
taktiskt hänseende erbjudas flottans fartyg i de båda hamnarna, så framstode
tydligt Grankullavikens öfverlägsenhet. Mot sjögång skulle denna
hamn gifva ett fullständigare skydd än hvad som i Byxelkrok torde

132

Nionde hufvndtiteln.

stå att vinna för mångdubbel kostnad; mot upptäckt och beskjutning
från öppna sjön skulle den vida längre in i landet gående och till
större delen skogomgifna Grankullaviken lemna ett skydd, som aldrig
skulle kunna vinnas i Byxelkrok.

Hvad åter beträffade den fara, som en hamnanläggning vid endera
af ifrågavarande platser möjligen skulle kunna medföra under krig, så
syntes denna visserligen icke i någotdera fallet vara af beskaffenhet
att kunna utgöra tillräckligt skäl för ett afstyrkande af en dylik anläggning,
men då den jemförelsevis långa och smala inseglingsränna,
som skulle leda till Grankullaviken, i händelse af behof skulle kunna
mycket lättare och säkrare spärras genom försänkning än inloppet eller
inloppen till hamnen vid Byxelkrok, så måste Grankullaviken äfven i detta
hänseende anses lämpligare än Byxelkrok; och har chefen för flottans stab,
då sålunda Grankullaviken i alla hänseenden från sjöförsvarssynpunkt
måste anses vara att föredraga framför Byxelkrok, tillstyrkt den upprensning
af inloppet till Grankullaviken till ett djup af 3 å 4 meter
under lågt vatten och en bottenbredd af 20 meter, hvarom domänstyrelsen
hemstält.

Såsom af handlingarna i ärendet framgår, har fråga blifvit. väckt
jemväl om anläggning å Öland af en jernväg, som skulle komma att
beröra Böda kronopark. Då denna fråga, som ännu ej föranledt någon
särskild underdånig framställning till Kongl. Maj:t, utan ännu är under
förberedande utredning hos vederbörande myndigheter, af domänstyrelsen
ansetts ega samband med de förevarande förslagen om hamnbyggnader
samt förslagsställarne för jernvägen till styrelsen ingifvit en ansökning
att styrelsen måtte meddela, om och till hvilket belopp ett bidrag från
skogsväsendet enligt styrelsens mening borde kunna förväntas för jernvägsanläggningen,
har domänstyrelsen uti sitt ofvanberörda underdåniga
utlåtande af den 18 oktober 1900 lemnat en redogörelse för jernvägsförslaget
och dess möjligheter för afkastningens från Böda kronopark
vederbörliga tillgodogörande. Alldenstund bedömandet af de föreliggande
hamnanläggningsfrågorna i detta ärende lärer höra så godt som uteslutande
ske med hänsyn till deras betydelse för samma kronopark,
synes mig vara af vigt att dervid något närmare känna till jemväl
berörda jern vägsförslag, och anser jag mig derför böra här meddela
innehållet af nämnda redogörelse.

Domänstyrelsen meddelar i detta afseende följande: Det föreliggande
jernvägsförslaget ginge ut på att anlägga en jernväg enligt det så
kallade Kosta-systemet. mellan Borgholm och Böda för en beräknad

Nionde hnfvndtiteln.

133

kostnadssumma af 675,000 kronor, men grundades förslagets genomförande
hufvudsakligast på det bidrag, staten såsom intresserad i frågan
för Böda kronopark kunde komma att lemna.

Vederbörande öfverjägmästare hade beträffande jernvägens betydelse
för Böda kronopark, som omfattade en areal af 5,902,4 9 hektar, deraf
5,189,17 hektar skogsbördig mark, utlåtit sig och dervid framhållit,

att de år 1893 å kronoparken uppräknade timmerträden, till ett
antal af 500,000 stycken af 10 engelska tums brösthöjdsdiameter och
deröfver, sedan dess till antalet förökats genom en del af de undermåliga
trädens tillväxt till 10 tum, men att å andra sidan ett icke
ringa antal stammar vore af innanröta skadadt eller till följd af hög
ålder upphört att tillväxa, hvaraf framginge vigten och nödvändigheten
af att betydande skogstillgångar under den närmaste framtiden tillgodogjordes
för att ej ytterligare försämras och falla i värde,

att till följd af bristande kommunikationsleder knappast hälften
af den för kronoparken beräknade virkesafkastningen nu vunne afsättning
och hufvudsakligast af ved och mindre timmer, under det att den
gröfre och värdefullare timmerskogen saknat afnämare i önskvärd mån,
alt en jernväg såsom transportled från kronoparken skulle vara
af större fördel än de ifrågasatta hamnarna, enär virkesutdrifningen
från den långsträckta kronoparken till jernvägen blefve betydligt billigare
än till någon af hamnarna, detta dock under förutsättning att jernvägen
utsträcktes genom kronoparken till Grankullaviken, hvilket från
statens sida borde uppställas såsom ett vilkor för bidrag till jern vägsanläggningen,

att, utom vindfäld och torr skog till betydande qvantitet, å
kronoparken förekomme frisk skog, som måste afyttras uteslutande såsom
ved, jemte affallet från träd, som till en del tillgodogjorts såsom
timmer,

att framforsling af vedpartierna till hamnplatserna skulle vara
förenad med dryga kostnader, då deremot till en genom kronoparken
framdragen jernväg forslingsvägen för veden ej blefve längre än omkring
2,5 kilometer,

att, äfven om en så hög frakttaxa kom me att å jernvägen tilllämpas
som den å Kosta — Lessebo jernväg, fraktsatsen för en famnved
till Borgholm blefve 3,5 0 kronor, så att, med beräkning af 10 kronor
för famnen i Borgholm, en ganska afsevärd behållning erhölles, hvilken
borde blifva större i samma mån som afsättningsorten vore kronoparken
närmare belägen, samt

att möjligheten att afsätta betydligare qvantiteter ved och sämre

134 Nionde hnfvudtiteln.

skog vore ett oeftergiflig! vilkor för kronoparkens ekonomiska och
ratjonela skötsel.

Efter det domänstyrelsen anhållit om länsstyrelsens utlåtande
öfver jernvägsförslaget, både länsstyrelsen afgifvit sådant utlåtande, åtföljdt
af kronofogdens i orten yttrande. Denne senare både anfört
hufvudsakligast:

att sedan årtionden norra Ölands befolkning sökt åstadkomma för
dem behöflig^ förbättrade kommunikationer, uteslutande sjöledes, som
antagits vara billigast, för hvilket ändamål med bidrag af landstinget,
men hufvudsakligast af staten kostnader till derå hundratusen kronor
nedlagts för byggandet af lastbryggor med eller utan hamn, såsom vid
Sandviken, Alfvidsjöbodar med flera ställen, men hade alla bemödanden
så godt som misslyckats,

att en dyrköpt erfarenhet visade, att goda hamnar, af hyilka ortsbefolkningen
i dess helhet vore betjenad, ej kunde åstadkommas i
denna ort,

att annan möjlighet ej funnes för kommunikationsfrågans lösning
än den föreslagna jernvägen, hvarigenom hela norra dejen af Öland
blefve förbunden med Borgholms hamn, som erbjöde full trygghet och
vore möjlig att angöras vid alla vindar, äfven af större fartyg, samt
att de för jernvägens anläggning erforderliga medel, 675,000
kronor, omöjligen kunde anskaffas från de af jernvägen berörda orterna,
utan vore statens kraftiga hjelp erforderlig för anläggningens genomförande.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade framhållit:
att, kronofogdens påstående om behöfligheten af jernvägen hnfvudsakligast
grundades på den föreställningen, att en tjenlig hamnanläggning
icke skulle, till ''följd af ogynsaipma naturförhållanden, kunna närmare
kronoparken beredas, men förelåge tvenne förslag om sådana
hamnanläggningar å platser, belägna nära intill kronoparken,

att den af öfver jägmästaren såsom erforderlig framhållna utsträckningen
af jernvägen intill Grankullaviken, eller med 12 kilometer, ökade
anläggningskostnaden med mer än 120,000 kronor,

att, ehuru Borgholms samhälle vore af allt för ringa betydenhet
för att kunna betraktas såsom egentlig konsumtionsplats för landtmannaprodukter
för något större område, och ehuru dess hamn ej utan föregående
kostsamma arbeten syntes kunna förmedla utskeppning af trävaror
i någon större skala, en jern vägs förbindelse mellan Borgholm,
äfven med dess nuvarande hamn såsom utskeppningsort, och norra Öland
skulle för denna landsända vara af synnerlig betydelse,

att, då något väsentligt bidrag till kostnaden för jernvägsanlägg -

Nionde hnfvudtiteln.

135

ningen knappast kunde vara att påräkna vare sig från enskilde eller
kommuner, undantagandes staden Borgholm, uteigterna för jernvägsplanens
förverkligande vore ringa och, i fall det begärda statsbidraget
ej vunnes, alldeles ingå,

att det ur ortens synpunkt vore i högsta måtto önskvärdt, om de
påräkneliga fördelarna af jernvägen kunde för kronoparken betraktas
så betydande, att dotnänstyrelsen funne sig föranlåten att söka bereda
företaget så kraftigt understöd som möjligt, samt

att, beträffande det föreslagna systemet för jernvägen, Kongl.
Maj:ts befallningshafvande hölle före, att detsamma skulle förmå fullt
motsvara blifvande trafiks fordringar.

Komiterade för jernvägsanläggningen hade sedermera till domänstyrelsen
inkommit med dels utdrag af protokoll vid hamnstyrelsens i
Borgholm sammanträde den 5 oktober 1900, hvaraf framginge, ätt
Borgholms hamn uppgåfves vara väl skyddad, med ett djup i södra
inloppet af 6 meter, i det norra betydligt större, uti sjelfva hamnen på
ett icke obetydligt område 47* till 6 meter, att större fartyg, såsom
ångarne Södern och Tjelvar, lastade in- och utgått äfven nattetid, Samt
att hamnen under sistlidne sommar anlupits af 34 ångare i veckan, dels
ock utdrag af protokoll vid stadsfullmäktiges i Borgholm sammanträde
den 12 nästlidne september, af innehåll, att stadsfullmäktige förbunde
sig att garantera en teckning i orten af minst 150,000 kronor för den
ifrågasatta jernvägsanläggningen Borgholm—Böda, för så vidt från
staten erhölles för samma jernväg ett anslag af 250,000 kronor.

Sin egen ståndpunkt uti denna jernvägsfråga har domäöstyrelsen
angifvit sålunda: Utsigterna för genomförandet af jern vägsförslaget

. syntes med afseende å hvad i ärendet upplysts i väsentlig grad bero af
det bidrag, staten såsom egare af Böda kronopark dertill ville lemna.
Att genom jern vägsförbindelsen med Borgholm och samtidigt med ett
stort antal af öns skoglösa socknar kronoparkens afkastning för all
framtid vunne en underlättad afsättning till, i jemförelse med de nuvarande,
stegrade pris, vore utom allt tvifvel, och kronoparkens kapitalvärde
måste för den skull anses varda genom jernvägsanläggningen
ökadt. Detta blefve förhållandet redan om jernvägens ändpunkt förlädes
vid kronoparkens sydliga gräns och i ännu högre grad, om jernvägen,
hvilket enligt hvad styrelsen inhemtat numera vore tillämnadt,
utsträcktes till det inom parken belägna Fagerum. Deremot syntes
den af öfver]ägmästaren framstälda fordran, att jernvägen borde genomstryka
hela den långsträckta kronoparken för att ändamålet skulle
vinnas, få anses något öfverdrifven, då virkets forsling efter häst till

136

Nionde hufvndtiteln.

Fagerum eller till derom sydligare belägen punkt å jernvägen borde
kunna ske utan alltför dryga kostnader, samt tillfälliga jernvägsspår i
den jemna terrängen, om sådant ansåges lämpligt, kunde för kronans
eller virkesköparens räkning utläggas, i händelse att en större drifning
af timmer försigginge inom ett mera koncentreradt område. Deremot
delade styrelsen den af öfverjägmästaren uttalade mening om jernvägens
stora betydelse för afsättning särskildt af de mindre virkesslagen och,
främst bland dem, af brännveden, som knappast i större skala kunde
vinna afsättning för utfrakt till hamn, och just uti denna omständighet,
att det för export mindre begärliga småvirket för all framtid sålunda
erhölle afsättningsmöjlighet å öns skogfattiga trakter uti jernvägens
närhet, ansåge styrelsen jernvägens ej minst vigtiga fördel för kronoparken
ligga. Att på förhand till ett fixt penningebelopp uppskatta
jernvägens betydelse för kronoparken i allmänhet, läte sig svårligen
göra, då många förhållanden derpå inverkade, såsom virkeskonjunkturens
stabilitet med mera, men syntes det med säkerhet kunna förutsägas,
att de å kronoparken nu befintliga uppräknade 500,000 timmerträdens
värde genom jernvägens anläggning komme att höjas med minst 50
öre för trädet eller i allt med i rundt tal 250,000 kronor.

Domänstyrelsen ansåge sig derför, då frågan om statens medverkan
till den ifrågavarande jernvägsanläggningen komme under slutlig nådig
pröfning, kunna förorda ett bidrag af motsvarande belopp och detta
genom teckning af aktier, hvarigenom domänstyrelsen blefve i tillfälle
deltaga uti administrationen af jernvägen och dervid tillgodose kronoparkens
rätt och fördel.

Af hvad i detta ärende förekommit finner jag framgå, att virkes- #
afkastningen från den vidsträckta kronoparken Böda på Öland för
närvarande icke kan på ett ändamålsenligt och tillfredsställande sätt
tillgodogöras; att å kronoparken redan nu finnes icke blott en högst
betydande mängd afverkningsbara timmerträd utan bland dem jemväl
en hel del, som hunnit öfvermogna och skadas af röta; att, så länge
afverkning i större skala ej kan ske å kronoparken, antalet såväl af
de till afverkning färdiga träden som af de skadade måste antagas
komma att med hvarje år stiga; att förnämsta hindret för en fullt
rationel skogsskötsel å kronoparken bestått och fortfarande består deri,
att inom norra delen af Öland, der kronoparken är belägen, lämpliga
kommunikationsanstalter, som kunna befordra afsättning i större partier
åt det å kronoparken afverkade virke, helt och hållet saknas; samt att
det derför måste anses vara för staten af framstående vigt, att åtgärder

Nionde hufvudtiteln. 137

i syfte att undanrödja nämnda hinder blifva vidtagna och detta iu förr
desto hellre.

Hvilket af de tre kommunikationsförslag, som här ofvan blifvit omnämnda
och som afse hamnanläggning i Grankullaviken eller vid Byxelkrok
eller j Bruksanläggning från Bornholm till Böda, än komme till utförande,
skulle obestridligen afsevärda fördelar derigenom beredas kronoparken.

Onskligast hade mahända derför ock varit, att frågorna om hvilken
eller, hvilka af dessa anläggningar borde af staten företrädesvis understödjas,
kunnat i ett sammanhang till slutlig pröfning företagas.

Då emellertid utgången af frågan om jernvägsanläggningen, hvilken
anläggning icke lärer kunna ifrågakomma att byggas uteslutande af
statsmedel, utan hvars tillkomst till hufvudsakligaste del måste blifva
beroende af det intresse och den offervillighet, som af kommuner och
enskilde derför visas, ännu är mycket oviss samt det torde kunna komma
. da ganska länge, innan denna plan öfver hufvud taget blifver
möjlig att realisera, anser jag, att afgörandet af frågorna om hamnanläggningarna
icke böra uppskjutas i afvaktan på att den väckta frågan
om jernvägsförslagets understödjande af staten till nådig pröfning inkommer
och detta så mycket mindre som jag i likhet med domänstyrelsen
och på de af denna styrelse anförda skäl anser, att af de
ifrågasätta hamnplatserna Grankullaviken är ojämförligt mycket lämpligare
än Byxelkrok samt jag tillika finner uppenbart att, äfven om
jernväg ! den föreslagna sträckningen skulle komma till stånd, en hamnanläggning
i Grankullaviken derigenom på intet sätt blefve öfverflödig,
utan att dessa båda anläggningar tvärtom skulle komma att på ett
särdeles . lämpligt sätt komplettera hvarandra såsom tillgodoseende
kommunikationsbehofvet, hvardera inom sin del af kronoparken.

Vid sådant förhållande och då en hamnanläggning i Grankullaviken
med skäl kan sägas vara betingad så godt som uteslutande för tillgodoseendet
af kronoparkens intressen, finner jag mig böra tillstyrka, att
denna anläggning blifver på statens bekostnad utförd och att dervid
skogsmedel tagas i anspråk.

Emot det af stadsingeniören Björkman uppgjorda förslaget till
hamnanläggningen med deri af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti
dess underdåniga utlåtande af den 30 maj 1896 föreslagna ändringar
bär jag icke något att erinra.

De af nämnda styrelse för anläggningen beräknade kostnaderna
uppgmgo enligt hvad ofvan nämnts till 46,060 kronor för inloppets
Bih. till Ri/esd. Vrot. IDOL 1 Samt. 1 Afd. jg

138

Nionde hufyudtiteln.

ordnande och inseglingsrännans upprensning, hvartill skulle komma
kostnaden för lastbrygga, beräknad till 10,500 kronor.

Då emellertid några år förflutit, sedan dessa beräkningar gjordes
har jag ansett mig böra låta undersöka, huruvida desamma fortfarande
kunde anses tillförlitliga, och har jag uti sadant hänseende vändt mig
till vederbörande föredragande i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som
med anledning häraf, under erinran att styrelsens beräkningar hvilat
på förutsättning af kostnadsfritt virkesfång å Böda kronopark, meddelat,
att kostnaden för arbetena i deras helhet nu syntes höra beräknas 20
procent högre än som skett i styrelsens förberörda utlåtande.^

Det belopp, som för anläggningen skulle erfordras, uppgår sålunda
till 67,872 kronor eller i afrundadt tal 68,000 kronor.

Den sålunda något förhöjda kostnaden synes mig icke inverka på
frågan, och särskildt anser jag mig böra påpeka, att en motsvarande
förhöjning i kostnadsberäkningarna skulle erfordras jemväl om Byxelkrok
valdes såsom plats för hamnanläggning.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kongl.

Makt måtte föreslå Riksdagen medgifva .

att, för anläggande af en hamn med lastbrygga i Grankullaviken a
Öland, må af 1901 års skogsmedel användas ett belopp af högst 68,000
kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

[35.] Enligt hvad statskontoret anmält, har nämnda embetsverk för Ersättning

för gpju-fit följande belopp, hvilka torde böra anmälas till ersättande af

tTltl Riksdagen under nionde hufvudtiteln, nemligen:
förskott, fjp åtskillige veterinärer, på grund af Riksdagens skntvelse den 11
maj 1898 och nådiga brefvet den 27 i samma månad, såsom godtgörelse
för af dem under år 1898 verkstälda undersökningar af

nötkreatur med tuberkulin .................................... kronor 24,849. 2 7

,, borgmästaren G. Svanberg, enligt nådigt bref
den 2 mars 1900, såsom ersättning för biträde
inom vederbörande departement med beredning
till föredragning al förslag till allmänna ekonomiska
och administrativa bestämmelser rörande
fisket m. ............................................-.....•

godtgörande af kostnader för landtmäteriför’
rättningar å åtskilliga kronans domäner^

507: 90

7,985: 85

Transport kronor 33,343: 02

Nionde hufvudtiteln.

139

Transport kronor

till ersättning till vissa boställshafvare och kronoarrendatorer
för saknad afkomst af exproprierad

jord................................................... v

„ godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars
deltagande i Hjelmarens och Qvismarens

sänkning..................... ,,

„ godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars
deltagande i andra vattenaflednings företag.

............................... ,,

„ ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen
.................................................... ,,

„ godtgörande af förskjutna kostnader för vård
af Sala hyttas vattensystem åren 1896—1897,

enligt nådiga brefvet den 27 oktober 1899...... „

„ gäldande af vägskatt för till statsverket indragna
frälseräntan af hemmanet s/8 mantal

Sundersbol n:o 1 i Upsala län.............................. ,,

„ godtgörande af förskjuten husröteersättning åt
tillträdande arrendatorn af indragna fänriksbostället
Va mantal Marum n:r 8 Näbbagård i

Marums socken af Skaraborgs län ..................... ,,

„ understöd, på grund af nådiga brefvet den 8
december 1899, åt arrendatorn af förra jägmästarebostället
V4 mantal Kjedum n:o 4 Baggegården
i Södra Kjedums socken af Skaraborgs
län, i anledning af en å egendomen inträffad

hagelskada .................................................................. ,,

„ byggnadsersättning, enligt nådiga brefvet den
29 maj 1891, åt skogstorpare å kronoparker i

Norrbottens län ........................ „

„ rese- och traktamentsersättning, på grund af
nådiga brefvet den 14 april 1900, till landtbruksingeniören
E. Berggren, hvilken på uppdrag
instält sig i Stockholm för att tillhandagå
med upplysningar i ett ärende angående kolonisation
af visst område å kronomark invid Koskivara
jernvägsstation i Gellivare socken ............ „

33,343: 02

1,151: 64

6,189: 67

44,600: 7 6
59,388: 22

460: so

1: 20

2,843: 47

500: —

7,000: —

246: 30

Transport kronor 155,725: o 8

140

Nionde hufvudtiteln.

Transport kronor 155,725: o8

till godtgörande, på grund af nådiga brefvet den
20 april 1900, af förskjutna kostnader för undersökningar
m. in. i och för beredande af egna
jordbruk åt mindre bemedlade och obemedlade
å vissa kronoparker inom Vännäs, Bjurholms

och Degerfors socknar i Vesterbottens län „ 2,752:6 6

„ kostnader, på grund af nådiga brefven den 14
januari, den 1 och den 8 juli 1898 samt den
22 september 1899, för uppgörande af förslag

till revision af gällande jagtstadga .................... „ 4,713: 15

„ kostnader för den af Kongl. Maj:t den 16
oktober 1896 tillsatta komité för utredning
angående de åtgärder, som lämpligen kunde
vidtagas för vinnande af en tillfredsställande
vård af de enskilda skogarne m. m................... „ 43,589: 2 8

eller tillhopa kronor 206,780: 17.

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till
jemn! tal af kronor samt för jemnande af hufvudtitelns slutsumma
hemställer jag, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, till betäckande af ofvan omförmälda, af statskontoret förskottsvis
bestridda utgifter, anvisa å extra stat för år 1902 ett anslag af

206,800 kronor.

Dyrtidstillägg.

[36.] Under åberopande af hvad chefen för finansdepartementet till stats PyrtidsiiUägg.

rådsprotokollet öfver finansärenden den 7 i denna månad anfört i fråga
om beredande åt statens tjensteman och betjente af ett dyrtidstillägg
för år 1901 att uppföras i riksstaten för år 1902, får jag hemställa,
att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver
finansärenden den 7 i denna månad angifna grunder, af dyrtidstillägg för
innevarande år åt en del tjenstemän och betjente i jordbruksdepartementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt till jordbruksdepartementet hörande
embetsverk och kårer, å extra stat för år 1902 anvisa såsom förslagsanslag
ett belopp af i afjemnadt tal 146,000 kronor.

Nionde hufvudtiteln.

141

Tillfällig ökning i anslagen till amanuenser och extra biträden.

Under åberopande af hvad chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet
öfver finansärenden den 7 i denna månad anfört i fråga
om beredande af tillgång till anvisande åt amanuenser och extra biträden
af tillfälliga ökningar i deras arfvoden, hemställer jag, att Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, till beredande för innevarande år af tillfällig ökning till nedannämnda
belopp i följande å staterna för till jordbruksdepartementet
hörande verk uppförda anslag, nemligen
å staten för landtmäteristyrelsen:

anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden

och renskrifningskostnad, med kronor ................... 744: —

„ „ „ domänstyrelsen:

anslaget till vikariatsersättning, arfvoden för byggnadsplaners
granskning, åt amanuenser och extra biträden, renskrifnings-
och tryckningskostnader, med kronor... 960: —
å extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af i afjemnadt tal 1,800
kronor.

Hvad föredragande departementschefen i ofvan
berörda hänseenden tillstyrkt och hemstält behagade
Hans Kong], Höghet Kronprinsen-Regenten, enligt
Statsrådets öfrige ledamöters tillstyrkande, i nåder bifalla
samt förordnade tillika, enligt Statsrådets hemställan,
att utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemnas till ledning vid författandet
af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof.

Ex protocollo:

W. Boos.

[37.]

Tillfällig
ökning i anslagen
till
amanuenser
och extra biträden.

Bih. till Riksd. Vrot. 1901. 1 Sami. 1 Afd.

19

Tillhör Chefens för Sv. geo 7-. Vriders ökning lazitrrdänigcL utlåtsuuie
af i. 29 diet. 1900 rörande zfrågasatta, dfupborming ar i Skåne.

Bil. Lits.A.

Den geologiska fo rrri a tion s s orion

Basalt

KARTA

hvad som af den är kandi i Skåne.

(Det senare är färglagdt).

ål pHamcprJta.

OCH

PROFILER

framställande lvu fVud dragen

Krita

Jura

Trias

SKÅNES GEOLOGI

Stenkol

Devon

Silur

län t/dska/a för prof''ilet na
hö00000.

Profil 1 från trakten af Trelleborg mot NO Rom

elaidin t

.......... ..................................... /''

från Kullen mot SSO genom vest skånska kustlandet.

O Torp SSO

Gen. Stab. Lit.Anst

1

Tionde hufvndtiteln.

Utdrag eif protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kongl.

Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet d Stockholms
slott den tl januari 1901.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

Sedan de till nionde hufvudtiteln hörande frågor blifvit på föredragning
af vederbörande departementschef pröfvade, anhöll chefen
för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister att få anmäla
de frågor, som rörde regleringen af

tionde hufvudtiteln,

innefattande pensions- och indragningsstaterna.
Bih. till Rilcsd. Prot. IDOL 1 Samt. 1 Afd.

1

[1.]

Bidrag till
pensionering
af sjuksköterskor.

[2.)

Kostnaden för
förvaltningen
af

2 Tionde hufvndtiteln.

Hvad först angick

pensionsstaten,

erinrade departementschefen, att Kong].. Maj:t, enligt finansdepartementet
tillhandakomna protokollsutdrag, förut beslutat aflåtande till Riksdagen
af följande framställningar, nemligen

på civildepartementets föredragning:

(se bil. I vid detta prot. pag. 9)

att för beredande af bidrag till sjuksköterskors pensionering må
från och med år 1902 å riksstatens tionde hufvudtitel anvisas ett årligt
förslagsanslag af 8,000 kronor, att användas under följande vilkor,
nemligen:

att statsbidrag endast tillkommer teoretiskt och praktiskt utbildad
sjuksköterska, som är delegare i någon för ifrågavarande ändamål inrättad
pensionsanstalt, för hvilken Kongl. Maj:t faststält reglemente;

att statsbidrag må för hvarje sköterska, äfven om hon är delegare
i mera än en dylik anstalt, utgå med högst 30 kronor årligen,
dock icke med belopp, öfverstigande hvad som för näst föregående
år af eller för sköterskan blifvit i pensionsanstalt insatt;

att styrelsen för sådan pensionsanstalt skall, då densamma önskar
komma i åtnjutande af statsbidrag för de i anstalten delaktiga sjuksköterskor,
till Kong!. Maj:t ingifva ansökning derom, åtföljd af den
öfver anstaltens förvaltning och räkenskaper senast afgifna revisionsberättelse
samt förteckning öfver de i anstalten delaktiga sjuksköterskor,
upptagande beloppet af de insatser, som för det år, revisionsberättelsen
afser, blifvit af eller för en hvar af dem gjorda, äfvensom uppgift
om, hvilka af sjuksköterskorna äro delaktiga äfven i annan dylik pensionsanstalt;
samt

att sjuksköterska, som uttager af eller för henne insatt belopp,
dervid icke må utbekomma jemväl de bidrag af statsmedel, som för
henne utbetalts, utan att dessa böra, på sätt Kongl. Maj:t bestämmer,
komma öfriga delegare i pensionsanstalten till godo;

på ecklesiastikdepartementets föredragning:

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 30)

att Riksdagen, i afseende å kostnaderna för småskolelärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning och verksamhet under år 1902,
må medgifva,

Tionde hufvudtiteln.

3

%

att Kongl. Maj:t må för nämnda år bestämma de belopp, som
för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga; samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter
i öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Maj:t, i den
mån influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas af tillgängliga statsmedel
såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i den
mån de under året ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året
befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen;

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 31)

art Riksdagen må medgifva,

att småskolelärare och småskolelärarinnor, hvilka anställas vid af
landsting eller stad, som ej i landsting deltager, anordnadt seminarium
för bildande af lärare och lärarinnor vid småskolor m. m. och till hvilkas
aflönande bidrag af allmänna medel utgår, må erhålla rätt till
understöd från småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt under
iakttagande uti tillämpliga delar af det för anstalten gällande reglemente
och med vilkor att vederbörande seminariestyrelse erlägger de
afgifter till anstalten, som enligt reglementet böra för lärarne och lärarinnorna
utgå; samt

att lärarne och lärarinnorna må räkna tjenstgöringen vid landstingsseminariernas
öfningsskolor sig till godo för rätten till uppflyttning
i högre lönegrad;

(se bil- 3 vid detta prot. pag. 54)

att Riksdagen för beredande af delaktighet i lärarnes vid elementarläroverken
enke- och pupillkassa åt innehafvarne af 15 nya
lektors- och 65 nya adjunktsbefattningar vid de allmänna läroverken
samt 1 rektors- och 3 lektorsbefattningar vid tekniska elementarskolan
i Hernösand må bevilja ett belopp af 9,965 kronor till höjning
af det såsom bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare
vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m. för närvarande
utgående belopp 69,851 kronor.

Ökningen under denna stat utgöres således af följande belopp,
nemligen:

för beredande af bidrag till sjuksköterskors pensionering,
förslagsanslag, ........................................... kronor 8,000: —

höjningen af det såsom bidrag till pensionering
af enkor och barn efter lärare vid allmänna läro transport

kronor 8,000: —

småskolelärares
m. fl.
ålderdomsundqrstSdsanstalt
under
år 1902.

[3.J

Delaktighet
i småskolelärares
m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt
Jörvid
landsting sseminorium

anstäld småskolelärare.

[4-]

Bidrag till
lärarnes vid
elementarläroverken

enke- och
pupillkassa.

[5].

Pension{åt
jörre arbetaren
vid OscurFredriksborgs

fästningsbyggnad
J. F.
Bjur ström,

[6.]

Pension för
smedsmästaren
J. J. Lundberg.

[7-]

Pension för
länsmannen
E. A.
Ncesström.

[8]

Pension åt

4 Tionde hufvndtiteln.

«

transport kronor 8,000: —

verk, pedagogier, seminarier m. m. för närvarande
utgående beloppet, 69,851 kronor, med „ 9,965: —

tillsammans kronor 17,965: —

Om härtill lades summan af ordinarie anslaget till

pensionsstaten enligt nu gällande riksstat............ „ 1,831,798: —

anslaget till pensionsstaten sluta å ett belopp af kronor 1,849,763: —

Beträffande derefter

indragningsstaten

erinrade departementschefen om Kongl. Maj:ts på nedannämnda departements
föredragning förut fattade beslut om aflåtande till Riksdagen af
följande framställningar, nemligen:

på landtförsvarsdepartementets föredragning:

(se bil. 4 vid detta prof. pag. 58)

att vid Oscar-Fredriksbofgs fästningsbyggnad såsom bergsprängare
förut anstälde arbetaren lohan Richard BjurstrÖm må under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension af 200
kronor, att utgå från och med början af år 1900;

(se bil. 5 vid detta prot. pag. 61)

att smedsmästaren, föreståndaren för Svea ingeriiörbataljons smides-,
fil- och plåtslagare verkstäder Johannes Jonsson Lundberg må från och
med månaden näst efter den, då han varder från sin befattning entledigad,
under sin återstående lifstid åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten
till belopp af 750 kronor årligen;

på civildepartementets föredragning:

(se bil. I vid detta prot. pag. 26)

att länsmannen i Daga härad af Södermanlands län Erik Adolf
Hafsström må för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 900 kronor, att utgå från och med månaden
näst efter den, hvarunder han erhåller afsked;

(se bil. I vid detta prot. pag. 27)

att förre ombudsmannen vid statens jernvägsbyggnader, vicehäradshöfdingen
Johan Olof Emil Gustaf Olai’ enka Selma Petronella Olai,

Tionde hufvudtiteln.

5

född Lindwall, och deras dotter Ingrid Ylfva Gustava må från allmännaombudsindragningsstaten
från början af år 1901 åtnjuta, den förra, så länge hon "o. om
förblitver enka, en ärlig pension af 500 kronor, och den senare, till dess enka och
hon uppnår aderton år eller, om hon dessförinnan träder i gifte, till dotterdess
sådant sker, ett årligt understöd af 100 kronor;

på ecklesiastikdepartementets föredragning:

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 36)

att notarien hos domkapitlet i Upsala Erik Rudolf Henschen må
från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från konsistorienotariebefattningen
varder honom beviljadt, under sin återstående lisftid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp
af 4,000 kronor;

[9.]

Pension för
konsistorienotarien
E. R.
Henschen.

(se bil. 2 vid detta prot. pag 39)

att läraren i musik vid högre allmänna läroverket i Kristianstad [10.]
Pehr Henrik Kemner må från och med månaden näst efter den, i hvilken Penson för
afsked varder honom beviljadt från befattningen såsom lärare i musik p^kIZZ.
vid nämnda läroverk, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära årlig pension till belopp af 1,000 kronor;

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 40)

att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Vesterås Carl [11.]
Johan Johansson må från och med månaden näst efter den, i hvilken Pension för
han frånträder befattningen såsom vaktmästare vid nämnda läroverk, vaU™äsl™cn
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära Johansson.
pension till belopp af 600 kronor årligen;

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 41)

att lärarinnan vid statens normalskola för flickor Catarina Adéle [12.]
Hortence Westman må från och med månaden näst efter den, hvari hon Pension för
erhåller entledigande från sin anställning vid läroverket, under sin åter- ^TT
stående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension till Westman.
bolopp af 1,650 kronor;

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 43)

att öfver!ärarne vid tekniska skolan i Stockholm Fredrik Theodor [13 ]
Liljeblad och Henrik Nerpin må, hvardera från och med månaden näst Pen^oner J°r
efter den, under hvilken han entledigas från sin nuvarande befattning
såsom öfverlärare vid nämnda skola, under sin återstående lifstid ä blad''och h.

Nerpin.

6

Tionde hufvndtiteln.

[14]

Pension för
lärarinnan

K E. C.
Franke.

[15.]

Understöd åt
äldre behöfvande
folkskolelärare.

[16.]
Understöd åt
äldre behöfvande
småskolelärarc
m. fl.

allmänna indragningsstaten uppbära årliga pensioner, Liljeblad till belopp
af 2,400 kronor och Nerpin till belopp af 2,000 kronor;

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 46)

att andra lärarinnan vid läroanstalten i Vadstena för öfveråriga
döfstumma Elfrida Ernestina Charlotta Franke må från och med månaden
näst efter den, under hvilken hon varder från sin nuvarande befattning
entledigad, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension af 600 kronor, med vilkor dock att, derest hon
framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel eller
vid någon af de med statsbidrag understödda läroanstalter för döfstumma,
pensionen skall för den tid, sålunda vunnen anställning varar, minskas
i den mån den nya aflöningen tillhopa med pensionen öfverskjuter det
nu till henne utgående årsarfvodet;

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 48)

att å allmänna indragningsstaten må för år 1902 anvisas ett anslag
å 10,000 kronor, att, enligt de närmare bestämmelser Kongl. Maj:t
kan finna godt meddela, användas till understöd af högst 350 kronor
åt sådana äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligt skött sin
tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867;

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 48) #

att å allmänna indragningsstaten må för år 1902 anvisas och till
Kongl. Maj:ts disposition ställas ett anslag af 22,200 kronor för beredande af
ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och lärarinnor, vid småskola eller
mindre folkskola samt biträdande och extra ordinarie lärare och lärarinnor
vid folkskola, hvilka, efter att hafva i minst 15 års tid oförvitligen
tjenstgjort, afgått från tjensten utan att erhålla understöd enligt nådiga
reglementet den 22 juni 1892, samt under följande vilkor och bestämmelser
i öfrigt: ...

att lärares eller lärarinnas tjenstgöring afslutats så tidigt, att alderdomsunderstöd
enligt nyssnämnda nådiga reglemente icke kunnat honom
eller henne beviljas, eller före utgången af år 1891;

att sådan från tjensten afgången lärare eller lärarinna uppnått en

lefnadsålder af minst 50 år; _

att han eller hon styrkes befinna sig i behöfvande omständigheter;
att det belopp, hvartill understöd högst må meddelas, bestämmes
till 100 kronor årligen; samt

att Kongl. Maj:t må ega att meddela de närmare föreskrifter i
ämnet, hvilka befinnas erforderliga;

Tionde hufvudtiteln.

7

(se bil. 3 vid detta prot. pag. 55)

att musikläraren vid treklassiga allmänna läroverket i Arvika, [17.]
Magnus Pehrson må från och med månaden näst efter den, i hvilken Pension för
afsked varder honom beviljadt från musiklärarebefattningen vid nämnda person™
läroverk, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära pension till belopp af 300 kronor årligen;

på jordbruksdepartementets föredragning:

(se bil. 6 vid detta prot. pag. 64)

att aktuarien vid Sveriges geologiska undersökning Mats Johan [18].
Stolpe ma från och med månaden näst efter den, hvarunder han från Pension för
sin befattning vid Sveriges geologiska undersökning afgår, under sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig; pension logiska underlif
3,600 kronor; sökning m. j

1 ’ Stolpe.

(se bil. 6 vid detta prot. pag. 67)

att kommissionslandtmätaren i Gotlands län Johan Victor Schyl [19.]
må fi ån och med manaden näst efter den, hvarunder han erhåller afsked Pension för
från sin kommissionslandtmätarebefattning, under sin återstående lifstid tndtmtaZn
å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,200 kronor; J- v- Schyi.

(se bil. 6 vid detta prot. pag. 73)

att läraren i hästskötsel och hofbeslag vid landtbruksinstitutet [20.]
vid Alnarp Olof Persson Bsndz må från och med månaden näst efter Pfnsion för
den, hvarunder lian erhåller afsked från sin anställning vid nämnda MnZyliandtinstitut,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten upp- bnik»institut
bära en årlig pension af 2,800 kronor; R Bendz''

(se bil. 7 vid detta prot. pa g. 77)

att kartografen vid rikets allmänna kartverk Brynte Lindegren [21-]
ma från och med manaden näst efter den, hvarunder han afgår från Pension för
sin befattning såsom kartograf, under sin återstående lifstid åtnjuta tTZdegZn.
från allmänna indragningsstaten en årlig pension af 2,000 kronor;

(se bil. 8 vid detta prot. pag. 80)

att f. d. kartografen C. E. Dahlmans enka Johanna Aurora Elisa- [22.]
beth Dahlman, född Tingwall, må, så länge hon förblifver enka, å all- Pension för
männa indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 300 kronor att grafen‘K.
utgå från och med ingången af år 1901. Dahlmans

enka.

Tionde hofvudtiteln.

[23.]

Anslaget till
allmänna indragningsstaten.

[24.]

Anslag till
upprätthållande
af
arméns
pensionering.

Departementschefen anförde härefter:

Beträffande slutsumman af förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten
har jag ej annan ändring att föreslå, än att, då efter tillgodoseende
af öfriga statsutgifter, återstår ett disponibelt belopp af
15,215 kronor, anslaget till allmänna indragningsstaten, å hvilket uppkommit
brist, må höjas med nyssnämnda belopp, 15,215 kronor, eller

från 1,800,652 kronor till................................................ kronor 1,815,867: —

Lägges härtill anslaget till pensionsstaten ............ » 1,849,763: —

skulle slutsumman af tionde hufvudtitelns ordinarie

anslag för år 1902 blifva .................................... kronor 3,665,630: —

Extra anslag.

Beträffande extra anslag under denna hufvudtitel bör vid statsverkspropositionens
affattande iakttagas Kongl. Maj:ts den 23 november
nästlidet år på föredragning af landtförsvarsdepartementet (se bil. 9
vid detta prot. pag. 83) fattade beslut att föreslå Riksdagen,

att å extra stat för år 1902 må anvisas ett förslagsanslag af
1 540 000 kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering med faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet
för pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande
vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till
fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder
för sådana pensioners utgående.

Hvad departementschefen sålunda rörande tionde
hufvudtiteln hemstält biträddes af statsrådets öfrige
ledamöter och blef af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
Regenten gilladt och godkändt; och behagade
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten på statsrådets
tillstyrkande härjemte förordna, att nu anmälda,
för statsregleringen erforderliga handlingar skulle tillställas
Riksdagens statsutskott.

Ex protocollo:
Hjalmar Retlig.

Tionde hufvudtiteln: bil. 1.

9

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Kongl.

Höghet Kronprinsen-Regenten å Stockholms slott den 21
december 1900.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg och
Husberg.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim anmäldes
vara af illamående hindrad att infinna sig.

l:o.

Föredragande departementschefen statsrådet herr von Krusenstjerna
yttrade:

Hos Kongl. Maj:t hafva gjorts två särskilda framställningar angående
beredande af bidrag utaf statsmedel för sjuksköterskors pen -

sionering.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd.

[1-]

Bidrag till
pensionering
af sjuksköterskor.

2

10

Tionde hufvndtiteln: bil. 1.

Den af dessa båda ansökningar först inkomna är från styrelsen
för svenska sjuksköterskornas allmänna pensionsförening, hvilken styrelse,
med öfverlemnande af aftryck af de utaf Kongl. Maj:t för föreningen
den 25 september 1896 faststälda stadgar samt styrelse- och revisionsberättelser
för de gångna åren af föreningens verksamhet, anfört
följande:

Under år 1895 hade åtskilliga för sjukvård och sjuksköterskors
väl intresserade personer sammanslutit sig för att söka åstadkomma
en pensionsförening för svenska sjuksköterskor, och i detta afseende hade
uppgjorts förslag till stadgar för eu sådan förening och insamlats
penningar för att bilda grundplåten till en garantifond, hvars afkastning
skulle öka de pensioner, hvilka delegarne i föreningen kunde bereda
sig genom egna insättningar. Sedan det uppgjorda stadgeförslaget
blifvit af Kongl. Maj:t i hufvudsak faststäldt, började svenska sjuksköterskornas
allmänna pensionsförening den 1 januari 1897 sin
verksamhet och öfverlemnades till föreningen de till garantifonden
insamlade medlen, då uppgående till 27,351 kronor 96 öre.

Enligt stadgarnas § 1 vore föreningens ändamål att bereda
pension åt svenska sjuksköterskor vid fylda 50 års ålder; men då de
personer, hvilka satte företaget i gång, hyste den afsigt, att pensionsföreningens
bildande skulle medelbart kunna bidraga till höjande af
sjuksköterskornas utbildning och ställning, hade i § 2 mom. 1 af
stadgarne intagits den bestämmelsen, att till inträde i föreningen vore
berättigade endast de sköterskor, som utbildats genom teoretisk-praktisk
kurs vid större sjukhus under minst 6 månader och väl vitsordad
tjenstgöring derefter såsom sjuksköterskor, likaledes vid större sjukhus,
minst 6 månader. Då emellertid många dugliga, pligttrogna och aktningsvärda
sjuksköterskor redan funnes, hvilka icke varit i tillfälle att vinna
sådan utbildning, som nyss nämnts, lemnades enligt § 2 mom. 2
styrelsen rätt att bevilja inträde i pensionsföreningen jemväl för sjuksköterskor,
hvilka på annan väg vunnit motsvarande yrkesutbildning,
af hvilken rätt styrelsen ock i åtskilliga fall begagnat sig.

Föreningen rönte snart och hade fortfarande rönt ganska stor
anslutning frän sjuksköterskornas sida. Delegarnas antal hade vid
1897 års slut varit 66, vid 1898 års slut 82 och vid 1899 års slut
106 samt vore den 1 juni 1900 124. Delegarnes medelålder hade år
1897 varit 34 Va år, år 1898 33 år och år 1899 31 år. Sänkningen i
medelåldern torde bero derpå, att vid föreningens bildande åtskilliga
äldre sjuksköterskor skyndat sig att söka inträde.

Tionde hnfvndtiteln: bil. 1.

11

Medeltalet af delegarnes under nämnda 3 år insatta belopp utgjorde
för år 1897 69 kronor 60 öre, för år 1898 55 kronor 92 öre
och för år 1899 57 kronor 51 öre; men om hänsyn toges till insatta
belopp, hvilka uppenbarligen utgjort endast en Överflyttad be -

sparing, torde medelinsatsen för åren 1897—1899 icke öfverstiga 45
kronor.

Garantifonden utgjorde

den 31 december 1897 ........... kronor 31,957: 44,

den 31 december 1898 ................. „ 33,056: 09,

och den 31 december 1899 .......................................... „ 34,055: 19,

samt uppginge den 1 juni 1900 till omkring... „ 51,500: —.

Besparingsfonden, hvilken bildades af delegarnes insatser
jemte derå upplupna räntor, utgjorde

den 31 december 1897.......................................... kronor 6,166:6 8,

den 31 december 1898.......................................... „ 12,044: 26,

och den 31 december 1899......................................... „ 18,750: 52

samt den 1 juni 1900 ................................................... „ 21,700:—.

Med tillämpning af den erfarenhet om dödligheten, som vunnits
inom allmänna enke- och pupillkassan, och med beräkning efter 4
procent räntefot ansåge styrelsen, att delegarnes utsigt till pension från
pensionsfonden skulle ställa sig ungefär sålunda, att en årlig insats
af 50 kronor från 30 till 50 års ålder skulle bereda delegaren en
pension af omkring 90 kronor; en årlig insats af 50 kronor från 25 år
till 50 år en pension af omkring 120 kronor; samt en årlig insats
af 40 kronor från 25 år till 50 år en pension af omkring 100 kronor.

I dessa pensioner kunde en ökning af högst 50 procent beräknas
från garantifonden.

Sedan föreningens styrelse i cirkulär till samtliga lasarettsdirektioner
i riket hemstält, huruvida bidrag till sjuksköterskornas pensionering
kunde vara att från de särskilda lasaretten påräkna, både
11 lasarettsdirektioner utfäst sig att göra insättningar för tillhopa 18
sjuksköterskor, dervid årliga inbetalningar utlofvats för 4 sköterskor
med 50 kronor; för 1 sköterska med 37 kronor 50 öre; för 2 sköterskor
med 30 kronor; för 10 sköterskor med 25 kronor och för 1 sköterska
med 16 kronor 66 öre.

Hvad sålunda omförmälts torde å ena sidan visa, yttrar styrelsen,
att föreningens ändamål, eller betryggandet af delegarnes besparingar
och beredandet af en säker pension åt dem vid fylda 50

12

Tionde hnfvudtiteln: bil. 1.

år, vunnits, men å den andra torde uppenbarligen framgå, att de pensioner,
som delegarne kunde påräkna, komme att uppgå till belopp
alldeles otillräckliga äfven för de anspråkslösaste lefnadsbehof. Om
än det kunde antagas, att garantifonden komme att ökas genom gåfvor
och testamentsmedel, torde denna ökning ej kunna bidraga till pensionernas
höjande, då ju antalet delegare och pensionärer komme att
under en längre tid framåt årligen ökas. Enligt § 4 i stadgarna vore
delegare skyldig att före uppnådd pensionsålder till föreningen inbetala
minst 500 kronor, antingen på en gång eller i årliga insatser om
minst 25 kronor, och detta belopp, så obetydligt det än vore för att,
jemte upplupna räntor, utgöra den behållning, hvarmed delegare vid
pensionsålder inginge i pensionsfonden, blefve deremot afsevärdt, då
det gälde för en sjuksköterska att af sin arbetsförtjenst bespara detsamma
för inbetalning till föreningen.

Då styrelsen öfvervägt de åtgärder, som kunde ifrågakomma till
beredande af ökade pensioner åt föreningens delegare, hade styrelsen
såsom ett åt medlen dertill antagit, att bidrag af det allmänna skulle
kunna erhållas. Den stora betydelsen för landet af att eg a en väl
utbildad sjuksköterskekår vore allmänt insedd, och till en sådan kårs
åstadkommande torde äfven föreningen få anses kunna väsentligen
bidraga. Då från många håll, och ej minst från Regering och Riksdag,
varmt intresse visats att af allmänna medel lemna bidrag åt dem af
samhällets ekonomiskt mindre väl lottade medlemmar, hvilka bildat
föreningar för att söka skydd mot nöd, orsakad af sjukdom och ålderdom,
hoppades styrelsen, att sjuksköterskornas pensionsförening äfven
kunde få påräkna ett sådant intresse. Med stöd af hvad sålunda anförts
har pensionsföreningens styrelse i underdånighet anhållit, att
Kongl. Maj:t täcktes, med de vilkor Kongl. Maj:t i nåder behagade
stadga, bereda föreningen bidrag af allmänna medel i ändamål att föreningens
delegare måtte komma i åtnjutande af högre pensioner, än
de nu kunde påräkna. I sådant afseende yttrar styrelsen, att den
tänkt sig det åsyftade ändamålet lämpligast''kunna vinnas derigenom,
att delegare i besparingsfonden för hvarje år, hvarunder delegare sjelf
insatte 25 kronor eller högre belopp, berättigades att af allmänna
medel erhålla ett tillskott till sin andel i besparingsfonden af förslagsvis
25 kronor.

Af stadgarne för svenska sjuksköterskornas allmänna pensions
förening inhemtas, bland annat, att i § 8 för rätt att erhålla pension
fordras, att delegare styrker sig hafva under en tid af minst 8 år haft

Tionde hufvudtiteln: bil. 1.

13

sjukvård till yrke och att hafva uppnått 50 års ålder, att § 10 innehåller
medgifvande för delegare att före uppnådd pensionsålder utbekomma
hela sitt insatta belopp, men icke upplupen ränta och arfsvinst,
samt att i § 13 föreskrifves, att delegare, som genom laga kraftvunnet
utslag ådömts förlust af medborgerligt förtroende, skall uteslutas ur
föreningen men återfår, derest hon är delegare i besparingsfonden, sitt
deri insatta belopp utan ränta och arfsvinst och, derest hon tillhör pensionsklassen,
samma belopp med afdrag af hvad såsom pension uppburits.

Medicinalstyrelsen har i infordradt underdånigt utlåtande af den
4 juli 1900 öfver förevarande ansökning anfört följande:

Teoretisk och praktisk utbildning af sjuksköterskor hade först
under de sistförflutna årtiondena i vårt land egt rum. Genom den
erfarenhet, som redan förelåge, kunde det emellertid anses såsom styrkt,
att derigenom vunnits ofantligt mycket för sjukvårdens här i landet
förbättring. I främsta rummet hade de offentliga sjukhusen häraf
dragit nytta. Det värde, sjukhusens styrelser och läkare satte på väl
skolade sköterskor, framginge af den alltjemt stegrade efterfrågan, för
hvilken sköterskor från de sjukhus, der utbildningskurser anordnats,
vore föremål. Det vore också lätt att förstå, h vilket stöd det skulle
vara för en mycket upptagen sjukhusläkare att kunna lemna sina föreskrifter
åt sköterskor, på hvilkas insigtsfullhet och pligttrohet han redan
från början kunde lita. Men äfven på annat sätt hade det allmänna
dragit nytta af yrkessköterskorna. Landsting i olika delar af
riket hade antagit sjuksköterskor för att biträda inom länen vid vård
och isolering af epidemiskt sjuke m. m., och säkerligen komme under
den närmaste tiden ännu flere landsting att följa exemplet. Kommuner
och bruk hade äfven börjat anställa sköterskor såsom biträde åt respektive
läkare o. s. v. Slutligen torde det icke kunna anses vara
utan allmänt intresse att dugliga sjuksköterskor vid behof funnes tillgängliga
för enskilda personer, vare sig dessa sjelfva bekostade sin
vård eller — såsom i de större städerna ofta vore fallet — erhölle den
genom sjukvårdsföreningars försorg.

Medicinalstyrelsen funne således sjuksköterskornas verksamhet
vara af sådant intresse för det allmänna, att styrelsen, i likhet med
hvad densamma gjort beträffande frågan om beredande genom statsunderstöd
af pension åt barnmorskor, ansåge sig böra förorda, att
sjuksköterskor, som egnade sig helt åt sjukvårdskallet, erhölle understöd
från statens sida. Att några andra än de, som helt egnade sig
åt kallet, icke skulle komma i åtnjutande af det begärda statsbidraget,

14

Tionde hufvudtiteln: bil. 1.

derför ansåge medicinalstyrelsen § 8 af de utaf Kongl. Maj:t faststälda
stadgar för svenska sjuksköterskornas allmänna pensionsförening
lemna tillräcklig borgen. Något tjenligare sätt för understöds
gifvande än det föreslagna torde knappast heller finnas. Derigenom skulle
nemligen staten icke blott hjelpa, utan på samma gång äfven framkalla
och underhålla sparsamhet och omtanke hos sköterskorna sjelfva,
hvilka, såsom föreningsstyrelsen på ett öfvertygande sätt visat, utan
understöd omöjligen kunde af den knappa och stundom ojemnt utfallande
ersättning, de åtnjöte för sitt arbete, afsätta så stor del, att de
allenast derigenom skulle kunna ernå eu tillräcklig ålderdomsförsörjning.
Äfven med statsbidrag af föreslaget belopp blefve pensionerna ganska
måttliga men skulle dock hafva stor betydelse derigenom, att de betrygga^
sköterskornas ålderdom mot verklig nöd, så att deras nyttiga
och uppoffrande verksamhet kunde fortgå utan den oro för framtiden,
hvilken eljest måste förbittra deras lif, desto mera i samma mån deras
arbetskraft aftoge. I detta hänseende måste det ock uppmärksammas,
att inga andra yrkesutöfvare torde ega kortare förvärfstid än sjuksköterskor.
Dessas kropps- och själsslitande tjenstgöring verkade nemligen,
att en sköterska, som ihållande utöfvat sitt yrke, i regeln kunde
anses utarbetad, då hon uppnått 50 år, från hvilken ålder man derför
också med rätta ansett, att pensionerna borde utgå.

Medicinalstyrelsen ville icke underlåta att i detta sammanhang
erinra, att ett mindre antal i allmän tjenst anstälda sjuksköterskor redan
tillförsäkrats rätt till pension. Så vore exempelvis fallet med de
på Stockholms kommuns sjukhus anstälda sköterskorna; och torde man
vara berättigad antaga, att exemplet från hufvudstaden skulle vinna
efterföljd. Men sådan pensionsrätt förvärfvade endast den sköterska,
som under längre tid (i Stockholm 25 år) tjenstgjorde på samma ställe.
Dylik pension utginge åtminstone i hufvudstaden med samma belopp
som den kontanta sköterskelönen. Men då en sköterska under sjukhustjenstgöring
dessutom åtnjöte bostad och föda med flere naturaförmåner,
vore det uppenbart, att hon äfven med sådan pension vore i behof af
ytterligare existensmedel, om hon icke skulle nödgas underkasta sig
stora umbäranden. Om således en sköterska af här angifna kategori
tillika vore medlem af allmänna pensionsföreningen, kunde understöd
derifrån icke anses obehöflig!. I hvarje fall läge det i sakens natur,
att de af kommuner eller inrättningar tilläfventyrs pensionerade sköterskornas
antal städse komme att blifva ringa i jemförelse med det stora
antal, som icke lyckades komma i åtnjutande af en dylik förmån.

Vidkommande sättet för det äskade understödets utgående hade

Tionde Imfvndtiteln: bil. 1.

15

medicinalstyrelsen intet annat att erinra vid föreningsstyrelsens förslag,
än att föreskrift syntes böra lemnas, att delegare i svenska sjuksköterskornas
allmänna pensionsförening, hvilken enligt stadgarnes § 10 före
uppnådd pensionsålder uttoge sitt insatta belopp, dervid icke egde utfå
de tillskott af allmänna medel, som eljest skulle fallit på hennes lott,
utan att dessa i dylika fall i stället borde komma garantifonden
till godo.

Kostnaden för staten, om framställningen bifölles, skulle efter
nuvarande delegareantalet uti ifrågavarande pensionsförening, eller 124,
uppgå till 3,100 kronor årligen. Äfven om delegareantalet skulle
väsentligen ökas, och äfven om några andra likartade pensionsanstalter
för sjuksköterskor skulle beviljas enahanda förmån, syntes således statsverkets
utgifter för ändamålet, yttrar medicinalstyrelsen, icke blifva så
betydande, att från denna synpunkt någon betänklighet mot bifall till
ansökningen borde kunna uppstå.

Statskontoret, hvars yttrande i ärendet jemväl infordrats, har
derefter i skrifvelse den 15 september 1900 anfört, att i likhet med
medicinalstyrelsen och på de af detta embetsverk anförda skäl äfven
statskontoret ansåge den underdåniga ansökningens syftemål vara af
sådan betydelse för det allmänna, att bidrag till ifrågavarande pensionering
»borde från statens sida lemnas, och att detta bidrag borde utgå
i derför föreslagen form; och har statskontoret afgifvit förslag såväl å
det belopp, som för ändamålet behöfde anvisas, som ock rörande de
vilkor, som borde för statsbidragets utgående föreskrifvas.

Emellertid hade Hennes Maj:t Drottningen, i egenskap af ordförande
i styrelsen för Sophiahemmet, jemte samtliga ledamöter i samma styrelse
uti en till Kong!. Maj:t den 4 augusti 1900 inkommen skrifvelse gjort
framställning om beredande af statsbidrag för pensionering jemväl af
Sophiahemmets sjuksköterskor och dervid anfört, att Sophiahemmet hade
till ändamål, bland annat, att dana och för den offentliga och enskilda sjukvårdens
behof tillhandahålla kunniga och skickliga sjuksköterskor. För
detta ändamål hade hemmets styrelse städse låtit sig angeläget vara att
fastställa sådana bestämmelser och vidtaga sådana åtgärder, att största
möjliga sannolikhet skulle förefinnas för att de elever, som antoges, egde
nödiga förutsättningar för att med framgång kunna göra sig till godo den
icke obetydliga teoretiska och praktiska utbildning, som i vår tid fordrades
afen fullgod sjuksköterska. Att hemmet i detta hänseende väl lyckats
att lösa sin uppgift, torde få anses ådagalagdt genom såväl läkares

16

Tionde hufvudtiteln: bil. 1.

som patienters samstämmiga erkännande. Utbildningstiden för en sjuksköterska
vore vid Sophiahemmet numera 2 år, efter hvilkas förlopp
ytterligare erfordrades ett års tjenstgöring, innan hon genom skriftligt
kontrakt blefve i sköterskekåren upptagen. Under sin snart sextonåriga
tillvaro hade hemmet utbildat sammanlagdt. 193 sköterskor, af
hvilka i hemmets tjenst nu qvarstode 97, hvarförutom 32 elever och
profsköterskor för närvarande vore under utbildning. Ett antal af 150
sköterskor hade förslagsvis beräknats såsom det högsta, som på en
gång torde komma att vid hemmet tjenstgöra.

Sophiahemmet bestode af två afdelningar, dels ett sjukhem, som,
jemte det att det vore till för beredande af eu i allo tidsenlig vård
åt sjuka ur olika samhällsklasser, hade till uppgift att vara den grundläggande
sjuksköterskeskolan, i hvilken såväl teoretisk som praktisk
undervisning meddelades åt ett tjugutal elever årligen, under det att
den vidare praktiska utbildningen förlädes till något större sjukhus,
dels ett sköterskehem, afsedt att lemna hägn åt och utöfva uppsigt öfver
sköterskeeleverna under deras utbildningstid, att genom utbildade sköterskor
söka tillhandagå såväl enskilda som sjukvårdsinrättningar och
kommuner vid deras behof af sjuksköterskor samt att utgöra en tillflykt
för sköterskor i Sophiahemmets tjenst, hvilka antingen på grund af
försvagad helsa eller öfveransträngning vore i behof af någon tids vård
eller hvila eller ock tillfälligtvis ej funnit någon anställning. *

Sophiahemmets ekonomi, som stöddes af enskild frikostighet, hade
hittills icke vållat styrelsen någon egentlig oro, oaktadt sjuksköterskeutbildningen
vore kostnadsfri för eleverna. En sak, som alltjemt vållat
styrelsen bekymmer, hade deremot varit frågan om sjuksköterskornas
pensionering. Visserligen hade äfven deruti styrelsen haft att glädja
sig åt välvilligt understöd från patienters och andras sida i form af
större och mindre gåfvor. Men en pensionering af sjuksköterskor erbjöde
ovanligt stora svårigheter och kräfde betydande tillgångar. Sjuksköterskorna
började sin verksamhet vid unga år, men förlorade den
nödiga fysiska och psykiska spänstigheten långt före den tid, som i
allmänhet ansåges medföra behof af pension. De behöfde lindring eller
uppehåll i sitt arbete eller ombyte af verksamhet, i regeln med förminskade
och hastigare än vanligt aftagande krafter, i samma mån de
med hängifven energi gripit sig an med sitt fordrande kall. Att under
de få tjensteåren kunna genom egna insatser i en pensionskassa hinna
samla nödiga medel för en någorlunda sorgfri ålderdom måste derför
för dem vara en omöjlighet, så mycket mera som de löner, Sophiahemmet
vore i tillfälle att lemna sina sköterskor, vore låga och det

Tionde hufvudtitein: bil. ].

17

vore sköterskorna förmenadt att af patienter för egen räkning mottaga
några gåfvor. Styrelsen kade ock allt från början varit betänkt på
att räcka sina sjuksköterskor en hjelpsam band. Redan 1889 hade vid
hemmet med tillhjelp af för ändamålet skänkta medel börjat bildas en
Sophiabemmets sjuksköterskors ålderdoms-, understöds- och pensionsfond,
b vilkens tillgångar vid 1899 års slut utgjort 51,441 kronor 58
öre, utom en för likartadt ändamål gjord donation, hvars behållning
vid samma tid uppgått till 5,327 kronor 18 öre. År 1895 både upprättats
en sparkassa för Sophiabemmets sköterskor. Denna sparkassa
både åstadkommits dels genom årlig insättning af minst 25 kronor af
hvarje delegare i kassan, dels genom räntemedel från nyss nämnda
pensionsfond och frän afgående sköterskor återfallna medel, båda slagen
af inkomster särskildt bokförda, så att de egna insatserna alltid på ena
eller andra sättet komme den enskilde delegaren till godo, de andra
medlen blott under vissa förutsättningar. Behållningen vid 1899 års
slut af det förra slaget utgjorde 9,522 kronor 25 öre, fördelade mellan
68 sköterskor, och af det senare slaget 17,007 kronor 69 öre, eller
tillsammans 26,529. kronor 94 öre. För upprättande af ett ålderdomshem
för de Sophiahemmets sköterskor, som, när krafterna på grund
af ålder eller sjuklighet började tryta, Önskade deri inträda, både insamlats
medel, bvilka vid 1899 års slut uppgått till ett belopp af
34,674 kronor 96 öre.

.Oaktadt således Sophiahemmets sjuksköterskor kuude lyckönska
sig till att en god början till ordnande af deras pensionsangelägenhet
och .betryggande af deras ålderdom blifvit gjord och att de dervid
vunnit ett värdefullt understöd af utanför stående, hade styrelsen icke
kunnat nöja sig med att låta saken utan vidare fortgå på den inslagna
vägen, då på denna det föresätta målet blott alltför långsamt och
ofullständigt syntes kunna uppnås; utan hade styrelsen trott sig böra
taga under ompröfning, bvilka mått och steg ytterligare kunde vidtagas
. för främjande af en angelägenhet, som den ansåge stå i den
innerligaste förbindelse med Sophiahemmets uppgift i sin helhet. I
slutet af förra året hade derför styrelsen gifvit i uppdrag åt tre af sina
medlemmar att taga frågan om en mera tillfredsställande lösning af
sjuksköterskornas pensionering i öfvervägande samt deröfver afgifva
förslag. Detta förslag vore redan af de delegerade utarbetadt men
hade ännu icke hunnit af styrelsen behörigen granskas. De delegerade
hade emellertid meddelat styrelsen, att det redan i första början af
deras arbete visat sig, att eu någorlunda skälig pension ej kunde beredas
hemmets sköterskor med deras nuvarande egna insatser och
Bill. till Riksd. Frat. Hjul. 1 Hand. 1 Afd. 3

18

Tionde hufvudtitelu: bil. 1.

pensionsfondens ränteafkastning. Enligt en af sakkunnig person, professorn
P. G. Rosén, uppgjord beräkning skulle, med antagande att
under loppet af tio år antalet af hemmets sjuksköterskor successivt
ökades till 150 och derefter förblefve konstant, förutom det redan befintliga
kapitalet 50,000 kronor, erfordras ett belopp af 196,400 kronor,
för att hvarje sköterska skulle kunna vid uppnådda femtio år pensioneras
med 10 kronor för hvarje tjensteår.

Under sådana förhållanden måste styrelsen af skyldig omtanka
om sina sjuksköterskors framtid söka göra sig till godo hvarje utväg,
som med fog kunde anlitas för att höja pensionsbeloppet åtminstone
så mycket, att det kunde erbjuda den trötta och uttjenta sjuksköterskan
ett nödtorftigt understöd. Styrelsen hade dervid förestält sig, att en
underdånig begäran om något bidrag af allmänna medel för det behjertansvärda
ändamålet skulle kunna påräkna tillmötesgående. Det
torde nemligen icke kunna bestridas, att åstadkommande af en god
sjukvård vore en angelägenhet af det största intresse för det allmänna.
Men för en god sjukvård vore en teoretiskt och praktiskt utbildad sjuksköterska
af allra största betydelse. Hon lemnade ett värdefullt stöd
åt läkaren vid verkställigheten af hans föreskrifter, hon beredde patienten
lindring i lidandet genom en insigtsfull och omsorgsfull vård. Särskilda
ansåge sig styrelsen till stöd för sina förhoppningar om medverkan
från statens sida kunna åberopa den omständigheten, att, oafsedt tjenstgöring
vid lasarett och andra likartade sjukhus, vid två sjukvårdsinrättningar,
der klinisk undervisning för blifvande läkare förekomme,
nemligen serafimerlasarettet och Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund, af Sophiahemmets sjuksköterskor tjenstgjorde: på det förra
stället fpr närvarande 14 sjuksköterskor och 8 elever, samt på det
senare 4 sjuksköterskor. Några lasarettsdirektioner i landsorten, der
hemmets sköterskor tjenstgjorde, hade visserligen, på derom gjord
begäran, lemnat bidrag till dessas pensionering, men äfven om framdeles
dylika bidrag kunde förväntas från flera direktioner än hittills,
torde dock beloppet af de bidrag, som på sådant sätt inflöte, komma
att visa sig allt för otillräckligt att lemna styrelsen någon väsentligare
hjelp i dess sträfvan att bereda sina sjuksköterskor åtminstone skydd
mot nöd på gamla dagar.

Sophiahemmets styrelse såge sig alltså nödsakad att anhålla,
att Kongl. Maj:t, under de vilkor och med den kontroll, Kong], Maj:t
funne lämpligt bestämma, täcktes till näst sammanträdande Riksdag
göra nådig framställning om bidrag af allmänna medel för förbättrande
af Sophiahemmets sjuksköterskors pensionering. Styrelsen yttrar,

Tionde hufvudtiteln: bil. 1.

19

att den dervid tänkt sig, att hvarje sköterskas pension skulle grundas
på hennes egna insättningar i den nuvarande sparkassan eller i
en blifvande för hemmets sköterskor afsedd pensionskassa, vidare att
sköterskan för pensions erhållande skulle — utom vid styrkt sjuklighet,
då nedsättning i tjenstgöringstid kunde medgifvas — hafva tjensthjon
minst 12 år, hvilket enligt den vid Sophiahemmet fastställa ordningen
vore liktydigt med 15 års verksamhet i sjukvårdens tjenst, samt slutligen
att hon skulle hafva uppnått 50 års''ålder, vid hvilken tid det för
hennes räkning hopsamlade och förräntade beloppet skulle användas
för att efter försäkringstekniska grunder bestämma storleken af den
pension, som borde henne tillkomma. Förbättringen i hennes pensionering
skulle åter åstadkommas genom en fyllnadspension, utgående
från en så kallad garantifond i mån af dennas tillgångar samt med ett
visst belopp för hvarje tjensteår. Denna garantifonds tillgångar skulle
utgöras af det belopp, som kunde dit öfverföras från den nuvarande
ålderdoms-, understöds- och pensionsfonden, bidrag från staten och
sjukhus, gåfvor, fondens räntor m. m.

Beträffande till sist storleken af det ifrågasatta statsbidraget, hemstälde
styrelsen i underdånighet, att detta måtte bestämmas till 4,500
kronor om året och för det afsedda ändamålet att förbättra hemmets
sjuksköterskors pensionsförmåner ställas till styrelsens förfogande.
Efter fyra och en half procent utgjorde detta belopp den årliga ränteafkastningen
å hälften af den summa, omkring 200,000 kronor, som
enligt ofvan anförda beräkning ytterligare erfordrades, för att ett understöd,
motsvarande 10 kronor för hvarje tjensteår, skulle kunna komma
en sköterska vid 50 års ålder till godo.

I anledning af denna senare framställning har medicinalstyrelsen
den 7 september 1900 utlåtit sig sålunda: medicinalstyrelsen, som ansåge
sig kunna vitsorda den sakkunniga och pligttrogna hjelp, hvilken
de från Sophiahemmet utgående sköterskorna lemnade sjukvårdsinrättningar,
läkare och sjuke i vårt land, ville framhålla den stora betydelsen
för dessa sjuksköterskors verksamhet af att en någorlunda
betryggande försörjning i händelse af iråkad invaliditet eller när
den ålder uppnåtts, då sköterskans kraft ej längre stode henne bi
i hennes mödosamma kall, blefve henne beredd. Att sköterskan
sjelf af sina egna knappa inkomster skulle kunna under den korta tid,
hon vore i stånd att utöfva sitt yrke, afsätta så mycket, som erfordrades
för att möjliggöra bildandet af en pension, af hvilken hon kunde
hafva något afsevärdt gagn, kunde ej ifrågasättas. Ej heller torde man

20

Tionde hnfvndtiteln: bil. 1.

kunna påräkna att Sopbiahemmet eller den enskilda välgörenheten skulle
träda emellan med så stora belopp, som erfordrades för att bringa
pensionernas storlek derhän, att de motsvarade rimliga anspråk på försörjning.

Deremot syntes det medicinalstyrelsen som om staten vore den,
hvilken det i detta afseende borde tillkomma att lemna den hjelp, som
ej på annat sätt kunde åvägabringas. Det gälde här ett yrke, hvars
utöfvare väl, om några, kunde betecknas såsom arbetande till allmänt
gagn, och det gälde ett anslag, hvars belopp vore jemförelsevis så
obetydligt, att sparsainhetshänsyn icke torde behöfva utgöra hinder för
dess beviljande.

I öfverensstämmelse med sitt förut omförmälda underdåniga utlåtande
öfver ansökningen från svenska sjuksköterskornas allmänna
pensionsförening ansåge sig medicinalstyrelsen jemväl böra till nådigt
bifall förorda ansökningen af Sophiahemmets styrelse, dock att äfven
härvid borde fästas det vilkor — hvilket äfven nämnda styrelse syntes
hafva förutsatt — att sköterska, som före uppnådd pensionsålder
uttoge sitt insatta belopp, dervid icke egde utfå de tillskott af allmänna
medel, som eljest skulle hafva tillfallit henne, utan att dessa tillskott
i dylikt fäll borde komma garantifonden till godo.

Slutligen har statskontoret, som anbefalts att jemväl öfver den
senare framställningen yttra sig, uti underdånigt utlåtande af den 29 nästlidne
oktober anfört att, ehuru, om statskontorets förberörda framställning
beträffande svenska sjuksköterskornas allmänna pensionsförenings
ansökning om statsbidrag vunne Kongl. Maj:ts och Riksdagens bifall,
staten komme att i fråga om sjuksköterskors pensionering träda hjelpande
emellan genom understöd åt en pensionsförening, hvari rikets
alla sjuksköterskor, och således äfven Sophiahemmets, kunde vinna
inträde, hade statskontoret, med afseende å hvad medicinalstyrelsen
anfört rörande nu ifrågavarande för sjukvården i riket synnerligen betydelsefulla
sköterskekårs verksamhet, intet att erinra mot att bidrag
af staten lemnades äfven Sophiahemmets sjuksköterskor för deras pensionering.

Då således två särskilda pensionsföreningar för sjuksköterskor af
statskontoret ansetts förtjenta af understöd från statens sida, samt möjligen
flere dylika anstalter kunde komma att hafva lika berättigade
anspråk på sådant understöd, ansåge statskontoret emellertid olämpligt,
att särskilda anslag för hvarje dylik pensionsanstalt uppfördes; utan
syntes det statskontoret lämpligast, om Riksdagen ställe till Kongl.

Tionde hnfvudtiteln: bil. 1,

21

Maj:ts förfogande ett gemensamt anslag till bidrag till sjuksköterskors
pensionering, hvaraf Kongl. Maj:t skulle ega att enligt vissa grunder
och under vissa vilkor, afseende att bereda säkerhet för att det med
statsbidraget åsyftade ändamål måtte vinnas, utdela understöd af ifrågavarande
art.

Såsom ett sådant vilkor torde böra i främsta rummet stadgas, att
reglemente för vederbörande pensionsanstalt blifvit af Kongl. Maj:t
faststäldt. Vidare ansåge statskontoret skäl icke finnas att frångå den
i statskontorets ofvanberörda underdåniga utlåtande förordade principen,
att statsbidragets utgående gjordes beroende deraf, att delegarne i
pensionskassan sjelfve för sin pensionering tillsköte vissa belopp. Hvad
anginge maximibeloppet af det statsbidrag, som borde utgå till hvarje
sjuksköterska, som sjelf till sin pensionering bidroge med minst samma
belopp, hade, såsom ofvan anförts, styrelsen för svenska sjuksköterskornas
allmänna pensionsförening icke i sådant afseende begärt mera
än 25 kronor årligen, medan det af Sophiahemmets styrelse begärda
statsbidraget, hvilket, oberoende af antalet delegare i pensionskassan,
skulle utgöra 4,500 kronor för år, motsvarade 30 kronor för hvarje
delegare, derest dessas antal uppnått det i ansökningen angifna maximum;
och syntes statskontoret ett årsbidrag af högst 30 kronor till
hvarje sjuksköterskas pensionering ingalunda kunna anses öfverdrifvet,
helst pensionen, då sjuksköterskan sjelf erlade lika stor årsafgift, i allt
fall blefve ganska ringa.

Med afseende härå samt å hvad i öfrigt syntes böra å statens sida
fordras för beviljande af sådant understöd, hvarom nu vore fråga, ansåge
statskontoret att det borde iakttagas:

att statsbidrag endast tillkomme sjuksköterska, som vore delegare
i någon för ifrågavarande ändamål inrättad pensionsanstalt, för hvilken
Kongl. Maj:t faststält reglemente;

att statsbidrag finge för hvarje sköterska, äfven om hon vore delegare
i mer än en dylik anstalt, utgå med högst 30 kronor årligen,
dock icke med belopp, öfverstigande hvad som under näst föregående
år af eller för sköterskan blifvit i pensionsanstalt insatt;

att styrelsen för sådan pensionsanstalt skulle, då densamma önskade
komma i åtnjutande af statsbidrag, till Kongl. Maj:t ingifva ansökning
derom, åtföljd af den öfver anstaltens förvaltning och räkenskaper
senast afgifna revisionsberättelse samt förteckning öfver de i anstalten
delaktiga sjuksköterskor, upptagande beloppet af de insatser, som under
det år revisionsberättelsen afsåge blifvit af eller för en hvar af dem

22

Tionde hufvudtiteln: bil. 1.

gjorda, äfvensom uppgift om, hvilka af sjuksköterskorna vore delaktiga
äfven i annan dylik pensionsanstalt;

samt att sjuksköterska, som före uppnådd pensionsålder uttoge
af eller för henne insatt belopp, dervid icke finge utbekomma jemväl
de bidrag af statsmedel, som för henne utbetalts, utan att dessa borde,
på sätt Kongl. Maj:t bestämde, komma öfrige delegare i pensionsanstalten
till godo.

Skulle hvad sålunda föreslagits vinna godkännande, yttrar statskontoret
slutligen, torde i fråga om beredande af nödiga medel till det
ifrågasatta statsunderstödet, det lämpligaste vara, att Riksdagen för
ändamålet anvisade ett förslagsanslag, hvars belopp med hänsyn till
dels antalet delegare i svenska sjuksköterskornas allmänna pensionsförening,
dels det för Sophiahemmets sjuksköterskor angifna maximiantal,
dels ock till eventuela anspråk från andra pensionsanstalter för
sjuksköterskor torde böra bestämmas till 8,000 kronor.

Beträffande den utbildning Sophiahemmets sjuksköterskor hafva
att genomgå har jag genom en aflemnad promemoria erhållit redogörelse,
hvars hufvuddrag äro följande.

Den lägsta åldern för inträde som elev är 21 år, den högsta 85 år.

Antagen elev förbinder sig att stanna vid hemmet under tre år.

Efter en profdd af omkring 1 å 2 månader utväljas hvarje år
de 20 lämpligaste bland aspiranterna till elever i den ordinarie kursen,
hvilken är dels teoretisk och dels praktisk.

Den teoretiska undervisningen, som ansluter sig till ett utgifvet
kompendium, utgöres af särskilda kurser, hvarje innefattande omkring
18 föreläsningar, i anatomi, kirurgi, medicin, hygien och sjuksköterskelära.
De teoretiska studierna afslutas med examen, när ett år af elevtiden
är tillryggalagdt.

Den praktiska kursen genomgås under de fyra å fem första månaderna
så långt utrymmet medgifver på Sophiahemmet. Derpå följer
en längre tids vistelse på serafimerlasarettet, der eleverna tjenstgöra
på gynekologiska och ögonafdelningen; på tre af de medicinska afdelningarne
och tre af de kirurgiska afdelningarne. I operationsarbetet
ingå de vanligen först efter 12 å 18 månaders tjenstgöring. De, som
visa sig ega fallenhet för att kunna utbildas till operationssköterskor,
erhålla en kurs på 4 till 6 månader och derutöfver. Denna utbildning
sker dels på Sophiahemmets och dels på serafimerlasarettets operationssal.
Under tjenstgöringen på serafimerlasarettet erhålla eleverna led -

Tionde hufvud titeln: bil. 1.

23

ning af de derstädes stationerade afdelningssköterskorna från Sophiahemmet.

Efter 18 månaders elevtjenstgöring pröfvas af den s. k. elevkomitén,
som består af en medlem af styrelsen, föreståndarinnan, instruktionssköterskan
och en af sköterskekåren för ett år vald sköterska,
hvilka af eleverna, som kunna och böra antagas till prof sköterskor.

De till profsköterskor antagna eleverna fortsätta sina fackstudier
och praktiska öfningar, men på ett sätt, som tillmäter dem mera sjelfständighet
och ansvar. Profsköterskor tjenstgöra på serafimerlasarettets
poliklinik och som medhjelparinnor till sköterskan på kirurgiska
afdelningen på kronprinsessan Lovisas vårdanstalt. De få göra nattjenst,
vikariera för sköterskor, bestrida enklare privatvård o. s. v.

Mot slutet af de för profskötersketjensten bestämda sex månaderna
afgör åter elevkomitén hvilka af profsköterskorna, som under
det återstående tredje året må kunna användas såsom sköterskor.

För min egen del måste jag varmt ansluta mig till det nu framstälda
förslaget att staten måtte räcka en hjelpande hand för beredande
af ålderdomsunderstöd åt sjuksköterskor. Det är först sedan en jemförelsevis
kort tid tillbaka, som teoretiskt och praktiskt utbildade sjuksköterskor
här i landet funnits i något afsevärdt antal. Jag åberopar
det goda vitsord, den sakkunniga myndigheten, medicinalstyrelsen, lemnat
rörande dessa sjuksköterskors framgångsrika verksamhet å det
omfattande arbetsfält, som erbjuder sig för dem. Om det också i
främsta rummet är de offentliga sjukhusen och andra sjukvårdsinrättningar,
som taga de utbildade sjuksköterskornas krafter i anspråk, så hafva
dock äfven landsting samt stads- och landskommuner börjat i allt större
omfattning och till obestridlig nytta anställa utbildade sjuksköterskor
för den mera enskilda sjukvården, i all synnerhet för bekämpande af
de epidemiska sjukdomarne.

Sådan tjenstgöring är uppenbarligen mycket utslitande och kräfver
i ovanligt hög grad hängifvenhet och sjelfuppoffring af yrkets utöfvare.
Det synes mig då vara en synnerligen värdig uppgift för staten att i
sin män bidraga dertill, a$t åtminstone en någorlunda bekymmerfri ålderdom
beredes dessa i den sanna välgörenhetens tjenst arbetande qvinnor.
Derigenom skulle ock inträdet på denna bana lättas för mången, som
väl kan känna håg och kraft att såsom sjuksköterska bistå sina likar,
men som ryggar tillbaka för utsigten att vid jemförelsevis tidig ålder
såsom orkeslös falla andra menniskor eller samhället till last.

Huru stora pensionerna för sjuksköterskorna kunna blifva inom

24

Tionde Imfvudtiteln: bil. 1.

de olika pensionsanstalterna, är naturligtvis beroende på flere omständigheter,
som icke torde kunna i allo på förhand beräknas. För att
lemna någon föreställniDg derom, i hvilken mån ett statsbidrag af 30
kronor om året till försäkringsavgifterna skulle leda till förhöjning af
pensionen, torde jag få meddela, att enligt försäkringsbolagens lifräntetabeller
för qvinnor en årlig premie af 22 kronor 69 öre, erlagd från
fylda 19 år till fylda 49 år, bereder en vid 50 års ålder börjande lifränta
af 100 kronor. Begynner inbetalningen först vid fylda 24 år,
blifver premien för samma lifränta 31 kronor 48 öre. I intetdera fallet
medgifves någon premieåterbetalning. Bet borde således kunna antagas,
att det ifrågasatta statsbidraget skulle kunna medföra en höjning af
eljest åstadkommen pension med omkring 100 kronor, i bästa fall
något mera.

Det är icke något enastående fall, att Kongl. Maj:t äskar och
Riksdagen beviljar bidrag till pensionering af en viss, icke i statens
tjenst stående yrkesklass, som kan anses för det allmänna särskildt
gagnelig. I sådant afseende anhåller jag i underdånighet få erinra
derom, att Riksdagen på Kongl. Majrts förslag år 1896 medgifvit, att
af anslaget till högre skolor för qvinlig ungdom finge anvisas ett årligt
bidrag till pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor
för qvinlig ungdom, motsvarande högst 10 kronor för hvar och en af
de delegare, som erlade årsafgift. Inom nämnda pensionsinrättning
utgöres årsafgiften för lärarinnan af vederbörande skola med 25 kronor
och af henne sjelf med 30 kronor, såvida hon vid inträdet i inrättningen
icke var äldre än 25 år, men eljest måste viss retroaktiv afgift erläggas.
Pensionen utgår, efter det delegaren fylt 55 år, med 400 kronor årligen.

På de af statskontoret anförda skäl och då jag dessutom inhemtat,
att efterfrågan på teoretiskt och praktiskt utbildade sjuksköterskor alltjemt
så ökas, att ej mindre Sophiahemmets styrelse än äfven andra
dylika institutioner äro betänkta på att inom den närmaste framtiden
öka det årliga antalet af dem, som utbildas till sjuksköterskor, på
grund hvaraf det icke är möjligt att för närvarande bestämma anslagsbehofvets
storlek, finner jag det ändamålsenligast, om det belopp, som
Kongl. Maj:t kan vilja för ändamålet äska %f Riksdagen, föreslås att
utgå i form af förslagsanslag.

Mot de af statskontoret föreslagna vilkor för statsbidragets åtnjutande
har jag icke något att erinra, utom att några jemkningar
af hufvudsakligen redaktionel art synts mig böra vidtagas.

Det är naturligen vigtigt att behörig kontroll utöfvas deröfver,
att de ifrågasatta statsbidragen endast tillgodokomma väl utbildade

Tionde hufvndtiteln: bil. 1.

25

sjuksköterskor, hvilka ock efter slutad utbildningskurs gjort sjuksköterskans
kall till sitt yrke, på det att möjligheten att bekomma
statsbidrag till egen pension icke måtte missbrukas på det sätt, att
obehöriga personer vunne inträde i de för dylika sjuksköterskor afsedda
pensionsanstalter. På sätt jag förut meddelat, innehåller det af
Kongl. Maj:t faststälda reglementet för svenska sjuksköterskornas allmänna
peusionsförening nödiga garantier härutinnan; och jag anser
för min del, att hvad som i detta hänseende behöfves är den af statskontoret
föreslagna fordran att ifrågakommaude pensionsanstalt skall
hafva ett af Kongl. Maj:t, faststäldt reglemente.

Jag tillåter mig hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för beredande af bidrag till sjuksköterskors pensionering från
och med år 1902 å riksstatens tionde hufvudtitel anvisa ett årligt
förslagsanslag af 8,000 kronor, att användas under följande vilkor,
nemligen:

att statsbidrag endast tillkommer teoretiskt och praktiskt utbildad
sjuksköterska, som är delegare i någon för ifrågavarande ändamål inrättad
pensionsanstalt, för hvilken Kongl. Maj:t faststält reglemente;

att statsbidrag må för hvarje sköterska, äfven om hon är delegare
i mera än en dylik anstalt, utgå med högst 30 kronor årligen, dock
icke med belopp, öfverstigande hvad som för näst föregående år af
eller för sköterskan blifvit i pensionsanstalt insatt;

att styrelsen för sådan pensionsanstalt skall, då densamma önskar
komma i åtnjutande af statsbidrag för de i anstalten delaktiga sjuksköterskor,
till Kongl. Maj:t ingifva ansökning derom, åtföljd af den
öfver anstaltens förvaltning och räkenskaper senast afgifna revisionsberättelse
samt förteckning öfver de i anstalten delaktiga sjuksköterskor,
upptagande beloppet af de insatser, som för det år, revisionsberättelsen
afser, blifvit af eller för en hvar af dem gjorda, äfvensom uppgift
om, hvilka af sjuksköterskorna äro delaktiga äfven i annan dylik
pensionsanstalt; samt

att sjuksköterska, som uttager af eller för henne insatt belopp,
dervid icke må utbekomma jemväl de bidrag af statsmedel, som för
henne utbetalts, utan att dessa böra, på sätt Kongl. Maj:t bestämmer,
komma öfriga delegare i pensionsanstalten till godo.

Uti denna hemställan instämde Statsrådets öfriga ledamöter.

2:o.

Härefter föredrog departementschefen, statsrådet herr von Krusenstjerna: Bill.

till Rilcsd. Prot. Idol. 1 Sami. 1 Afd.

4

26

Tionde lurf vudtiteln: bil. 1.

[7-]

Pension för
länsmannen
E. A. Ncesström.

En af länsmannen i Daga härad af Södermanlands län Erik Adolf
Nsesström till Kongl. Magt stäld, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i nämnda län med skrifvelse den 22 augusti 1900 insänd underdånig
ansökning att, enär han alltsedan den 1 oktober 1893 till följd af sjukdom
varit tjenstledig och enligt ansökningen bifogadt läkarebetyg på
grund af kronisk sjukdom vore för all framtid oförmögen att sköta sin
tjenst, Kongl. Magt täcktes åt honom utverka pension, med vilkor att
han från tjensten afginge.

Af handlingarne i ärendet inhemtades, att Nsesström, som vore
född den 8 mars 1842, antagits till extra ordinarie landskontorist i
Södermanlands län den 16 februari 1874, befordrats till ordinarie landskontorist
derstädes den 24 december 1878 samt utnämnts till sin nu
innehafvande länsrnanstjenst den 25 september 1886; att han alltifrån
den 1 oktober 1893 åtnjutit ständig tjenstledighet på grund af sjukdom;
samt att, enligt ett ytterligare af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
infordradt, utaf extra provinsialläkaren A. G. Nyblin deri 18 september
1900 utfärdadt betyg, Nsesström på grund af den kroniska sjukdom,
hvaraf han lede, för all framtid vore oförmögen att sköta sin tjenst.

För egen del hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordat bifall
till ansökningen, under framhållande, bland annat, att det vore uppenbart,
att tjensten skulle i betänklig grad lida af att år efter år uppehållas på
tillfälliga förordnanden, hvilket förhållande i särdeles hög grad framträdde
med afseende på en tjensteman, som lefde i den ständiga beröring med
allmänheten och så ingrepe i dess förhållanden, som en länsman, att, då
vikarierna, hvilka åtnjöte ett ringa arfvode och följaktligen icke bibehölle
förordnandet längre än till dess något bättre erbjöde sig, måste
ofta ombytas, den tillsyn om ordning och fullgörande af gällande föreskrifter,
som ålåge länsmannen, blefve ojemn och slapp, samt att, då
vikarierna saknade den erfarenhet i behandlingen af förekommande
ärenden, som endast genom en längre tids praktik kunde vinnas, de
ej heller kunde för befolkningen lemna det stöd och den ledning, som
önskvärdt och vigtigt vore.

Efter härå erhållen nådig remiss hade statskontoret inkommit
med underdånigt utlåtande af den 21 september 1900 och deruti —
jemte meddelande, att aflöningsförmånerna vid ifrågavarande länsmanstjenst
utgjordes af lön 900 kronor, deraf boställsförmån, uppskattad
till 810 kronor, tjenstgöringspenningar 600 kronor och expensmedel
100 krononor — då genom de företedda läkarebetygen finge anses
vederbörligen styrkt, att sökanden vore för all framtid urståndsatt att

Tionde hafvndtiteln: bil. 1.

27

sköta sin tjenst, ock *då det icke kunde vara med det allmännas intresse
förenligt, att länsmanstjensten under en tid af omkring åtta år, som
återstode till dess sökanden i författningsenlig ordning kunde afgå med
pension å allmänna indragniDgsstateu, uppehölles af vikarie med otillräcklig
aflöning, med fästadt afseende jemväl å hvad Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i ärendet anfört, hemstält, det täcktes Kongl. Maj:t
föreslå Riksdagen att åt länsmannen Nassström för hans återstående
lifstid å allmänna indragningssstaten bevilja eu årlig pension af 900
kronor att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder afsked
från tjensten blefve honom beviljadt.

Med afseende å hvad sålunda förekommit tillstyrkte Statsrådet,
att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att medgifva, att länsmannen
Neesström finge för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 900 kronor, att utgå från och med månaden
näst efter den, hvarunder han erkölle afsked.

3:o.

Statsrådet herr von Krusenstjerna föredrog vidare:

Eu till Kongl. Maj:t ingifven skrift, deruti förre ombudsmannen
vid statens jernvägsbyggnader, vice häradsköfdingen Johan Olof Emil
Gustaf Olai’ enka, Selma Petronella Olai, född Lindwall, med bifogande
af dödsattest samt, i bestyrkt afskrift, prestbevis och bouppteckning
efter mannen med flere handlingar, i underdånighet anhållit att, då
hon saknade medel att försörja sig och en omyndig dotter, henne
måtte beredas något understöd af allmänna medel.

Af de ingifna handlingarne i ärendet inhemtades, att Olai aflidit
den 2 sistlidne juni till följd af ryggmärgstvinsot (tabes dorsalis); att
han efterlemna^ utom enkan, fyra barn, deribland omyndiga dottern
Ingrid Ylfva Gustava, född den 17 juni 1884; att enligt den efter Olai
upprättade bouppteckning, hvaraf framginge, att enkan Oiai vunnit
boskilnad från sin man, tillgångarne i mannens bo värderats allenast
till 142 kronor 50 öre, under det att skulderna upptagits till 25,869
kronor 35 öre; att, enligt intyg af vederbörande pastorsembete och
roteman i Stockholm, enkan Olai, som vore född den 27 juli 1847,
befunne sig i obemedlade omständigheter; samt att enkan''Olai icke
innehade pension eller åtnjöte annat understöd.

öfver berörda ansökning hade jernvägsstyrelsen den 25 sistlidne
oktober afgifvit iufordradt underdånigt utlåtande och dervid yttrat,

[8-]

Pension för
f. ombudsmannen
J. O.

B. G. Olai’
enka och
dotter.

28

Tionde hufvudtiteln: bil. 1.

att Olai, hvilken den 21 december 1864 antagits i statens tjenst, den
1 november 1869 blifvit anstäld såsom juridiskt ombud vid statens jernvägsbyggnader,
i hvilken befattning han i främsta rummet haft att
ombesörja de rättegångar samt liqvidations-, lagfarts- och andra ärenden,
som erfordrats för förvärfvandet åt staten af eganderätt till den
mark, hvaröfver jernvägen skulle framgå. Då denna tjenst, till följd
af det af 1886 års Riksdag vid beviljande af anslag för stambanans
genom Norrland fortsättning uppstäda vilkor angående skyldighet för
landsting, kommuner eller enskilde att kostnadsfritt upplåta den för
jernvägen erforderliga mark eller lemna ersättning för kostnaderna för
markens förvärfvande, indragits, hade Olai, som till följd af sin omförmälda
sjukdom varit ej blott oförmögen att sköta sin ombudsmannabefattning,
utan ock i väsentligaste mån inskränkt till förmågan
att i öfrigt försörja sig med arbete, med anledning af derom utaf
Kongl. Maj:t, på hemställan af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, gjord
framställning, af 1888 års Riksdag beviljats pension till belopp af

2,000 kronor. Till stöd för sin berörda hemställan om pensionens
beviljande hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hufvudsakligen anfört,
att indragningen af Olai’ befattning till följd af omständigheter,
som icke gerna kunnat förutses eller beräknas, vore för honom så
mycket mera känbar, som den långa tid, hvarunder han egnat sig åt
statens jernvägsbyggnader, utan att kunna i anseende till den mängd
resor, som vore en följd af tjensten, utöfva annan tjensteverksamhet,
skulle hafva varit mer än tillräcklig för att på annat håll bereda honom
en tryggad ställning i statens tjenst; att Olåt’ tjenst varit i kanske
högre grad än någon annan juridisk befattning ansträngande till följd
af de resor tjensten kraft, i synnerhet under den tid, då jernvägsarbeteria
i Norrland samtidigt bedrifvits å två från hvarandra aflägsna
och icke med jernväg förenade distrikt ; att dessa resor antagligen vore
en orsak till den svåra sjuklighet, hvaraf Olai lede; samt att Olai vid
utförande af de honom anförtrodda göromål och förrättningar ådagalagt
ej mindre flit och skicklighet än äfven redbarhet, ordning och nit.

Då af den vid Olai frånfälle upprättade bouppteckning framginge,
att skulderna med högst afsevärdt belopp öfverstigit tillgångarne, samt
dertill komme, att enkan Olai, enligt ansökningen bilagda intyg, icke
uppbure pension eller åt njöt e annat understöd, utan befunne sig i fullkomligt
medellösa omständigheter samt sålunda helt och hållet saknade
tillgångar till nödtorftig försörjning, hade jernvägsstyrelsen ansett sig böra
i underdånighet hemställa, det täcktes Kongl. Maj:t — med fästadt afseende
såväl å Olai’ ansträngande och väl vitsordade verksamhet i statens tjenst

Tionde hufvudtiteln: bil. 1.

29

gom å den bekymmersamma belägenhet, hvari hans efterlefvande hustru
genom hans bortgång försatts — till nästsammanträdande Riksdag aflåta
nådig proposition om beviljande åt enkan Olai af årligt understöd till
ett skäligen ansedt belopp af 600 kronor, att utgå från och med år
1901 och så länge hon lefde ogift.

I sammanhang härmed hade jernvägstyrelsen erinrat att, sedan
förre materialförvaltaren vid statens jernvägsbyggnader B. Fredriksson,
hvilken samtidigt med Olai vid 1888 års Riksdag erhållit pension till
belopp af 1,800 kronor, den 31 augusti 1889 aflidit, hans efterlemnade
enka, på Kong!. Maj:ts framställning, af 1890 års Riksdag tillerkänts
årlig pension till belopp af 400 kronor.

Efter nådig remiss hade statskontoret uti underdånigt utlåtande
den 30 nästlidne november, med afseende å hvad upplyst blifvit, ansett
sig kunna äfven för sin del biträda jernvägsstyrelsens nyssnämnda
hemställan. %

På grund af hvad i ärendet förekommit hemstälde Statsrådet, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att förre ombudsmannen
Olai’ enka Selma Petronella Olai, född Lindwall, och deras dotter
Ingrid Ylfva Gustava finge från allmänna indragningsstaten från början
af år 1901 åtnjuta, den förra, så länge hon förblefve enka, en årlig
pension af 500 kronor och den senare, till dess hon uppnådde aderton
år eller, om hon dessförinnan trädde i gifte, till dess sådant skedde,
ett årligt understöd af 100 kronor.

Hvad Statsrådet beträffande de under punkterna
1—3 omförmälda ärenden hemstält och tillstyrkt behagade
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
nåder bifalla; och skulle protokollsutdrag härom till
finansdepartementet öfverlemnas för behörigt iakttagande
vid uppgörande af förslag till reglering af
utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
E. K. Almqvist.

30

Tionde hufvudtiteln: bil. 2.

[2.]

Kostnaden
för förvaltningen
af
småskolelärares
m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt
under
är 1902.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-JRegenten i statsrådet
å Stockholms slott den 21 december 1900.

Närvarande: §

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,
Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

38:o

Departementschefen, statsrådet Claéson, anförde:

»I mitt underdåniga yttrande till protokollet i statsrådet den 22
december 1899 erinrade jag derom, att jag den 11 oktober 1898 anmodat
direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning att, derest
direktionen funne sig vara i tillfälle med någon större säkerhet öfverskåda
den blifvande omfattningen af småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
och beräkna kostnaderna för förvaltningen deraf, till
ecklesiastikdepartementet inkomma med uppgift, huru stort belopp kunde
för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr anses årligen erforderligt,
samt med förslag å sättet för detta belopps användande och arbetets

Tionde hufvudtiteln: bil 2.

31

anordning inom anstalten, äfvensom att direktionen i anledning deraf
i skrifvelse den 1 november 1898 förklarat, att direktionen på grund
af åberopade skäl funne det mindre lämpligt, att frågan om ålderdomsunderstödsanstaltens
ordnande å fast stat vid dåvarande tidpunkt bringades
till afgörande.

Enär de af direktionen till stöd för sin åsigt anförda förhållanden
fortfarande förefinnas, synes det mig vara en fördel, att den provisoriska
anordningen af småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning
ännu någon tid fortfar, helst som förslag framkommit, att åt
direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning jemväl skulle anförtros
vården af en ifrågasatt pensionsanstalt för vid döfstumskolorna
anstälda lärare och lärarinnor. Jag hemställer derför, det Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att, i afseende''å kostnaderna för anstaltens
förvaltning och verksamhet under år 1902, medgifva:

att Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som
för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga; samt
att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter
i öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Maj:t, i den
mån influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas af tillgängliga statsmedel
såsom iorskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i den
mån de under året ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året
befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.»

I denna hemställan förenade sig statsrådets öfrige ledamöter.

39:o.

Vidare yttrade departementschefen, statsrådet Claeson:

»Genom nådiga kungörelsen den 9 augusti 1884 förordnades, att
lärare och lärarinnor vid de af landsting inrättade seminarier för bildande
af småskolelärare och lärarinnor skulle erhålla rätt till tjenstårsberäkning
och pension från folkskolelärarnes pensionsinrättning lika
med folkskolelärare, under vilkor: att seminariet såväl i afseende på
undervisningstid som i öfrigt vore ordnadt i full öfverensstämmelse med
föreskrifterna i nådiga kungörelsen den 11 januari 1878 (nu nådiga
stadgan den 28 maj 1897); att seminariet stäldes under en särskild, af
vederbörande landsting utsedd styrelse, bestående af minst tre personer,
hviken egde att antaga och afskeda seminariets lärare och lärarinnor
samt till ponsionsinrättningen skulle erlägga stadgade pensionsafgifter
för de läraretjenster vid seminariet, som vore delaktiga i inrättningen,
och lemna föreskrifna årsuppgifter; samt att de läraretjenster, för hvilka
seminariets styrelse kunde erhålla delaktighet i pensionsinrättningen,

[3.]

Delaktighet
i smdskolelärares
m. fl.
ålderdomsunderstö
dsanstalt
för vid
landstingsseminarium

anstäld småskolelärare.

32

Tionde liufvudtiteln: bil 2.

i afseende på lärares kompetens och löneförmåner vore likstälda med
ordinarie läraretjenster vid folkskola; och skulle i öfrigt pensionsinrättningens
reglemente i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Vid 1897 års riksdag väcktes inom Första kammaren motion om
rätt för småskolelärare och småskolelärarinnor vid de med landstingsseminarier
förenade öfningsskolor till delaktighet i småskolelärares in. fl.
ålderdom sunderstödsanstalt. Motionären anförde, bland annat: Genom
nådiga kungörelsen af den 9 augusti 1884 hade folkskolelärare och
lärarinnor vid af landsting inrättade semiuarier erhållit rätt till delaktighet
i folkskolelärarnes pensionsinrättning. I den Riksdagens skrifvelse,
som föranledt samma kungörelse (år 1882, skrifvelsen n:o 63),
hade Riksdagen erinrat, att flere landsting, i öfverensstämmelse med
kungörelsen af den 11 juni 1878, inrättat seminarier för utbildande af
lärare och lärarinnor för småskolor, men att det, för att göra det möjligt
att till lärare och lärarinnor vid dessa anstalter erhålla kunniga och
skickliga personer, vore af vigt, att tjenstetiden vid dylikt seminarium
i afseende å tjenstårsberäkning och pensionsrätt räknades dem till godo,
liksom om de tjenstgjort vid folkskola. Hvad Riksdagen sålunda anfört
borde hafva sin tillämpning äfven på småskolelärare och småskolelärarinnor
vid de med seminarierna förenade öfningsskolorna, hvad beträffade
rätt till delaktighet i småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.
Emellertid vore dessa lärare, äfven om de kunde förete examensbetyg
från något under offentlig kontroll stående seminarium, icke
berättigade till denna delaktighet. Dock vore deras verksamhet vid
nyssnämnda öfningsskolor icke mindre magtpåliggande än deras kamraters
vid de vänliga småskolorna. De med landstingsseminarierna förenade
öfningsskolorna vore nödvändiga för att bereda seminarieeleverna
tillfälle till praktisk utbildning; de borde i sin egenskap af småskolor
vara ett slags mönsterskolor i sin ort och förutsatte derför hos lärarne
en god undervisningsskicklighet; de stode under en synnerligen noggrann
kontroll af seminariernas styrelser och föreståndare; de beredde
slutligen den första undervisningen åt en mängd barn, för hvilka, derest
dessa öfningsskolor ej funnes, måste beredas tillträde till de vanliga
småskolorna, hvilkas antal och lärarekrafter i följd deraf måste ökas.
Att den ekonomiska ställningen under sådana förhållanden skulle ställas
bekymmersammare för lärare och lärarinnor vid dessa öfningsskolor än
för lärarne vid småskolorna, kunde ej vara öfverensstämmande med
.billighet och rättvisa. Uppenbart vore äfven, att personer med småskolelärarekompetens
icke gerna skulle söka anställning vid dessa öfningsskolor,
enär en tjenstgöring vid dem icke berättigade till ålderdomsunderstöd.

Tionde hufvudtiteln: bil 2.

SB

På grund af hvad motionären sålunda anfört, hemstälde han, att
Riksdagen ville besluta, att småskolelärare och lärarinnor vid de öfningsskolor,
som vore förenade med de af landsting inrättade seminarier
för bildande af småskolelärare och småskolelärarinnor, berättigades att
räkna sig till godo sin tjenstetid vid dessa öfningsskolor med afseende
på tjenstår och rätt till understöd i småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,
liksom om de vid småskolor tjenstgjort, hvarvid
tjenstetid och undervisningstid borde beräknas i öfverensstämmelse med
föreskriften i § 10 åt Kongl. Maj:ts reglemente för samma anstalt den
22 juni 1892 — under vilkor att vederbörande seminariestyrelse erlade
de afgifter till anstalten, som enligt samma reglemente borde för läraretjensterna
utgå, äfvensom för öfrigt i tillämpliga delar iakttoge reglementets
föreskrifter; hvarjemte motionären, för den händelse Riksdagen
icke skulle vilja fatta ett beslut förr än officiel utredning förelåge,
alternativt hemstälde, att Riksdagen ville besluta att hos Kong). Maj:t
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t, efter verkstäld utredning af frågan,
till Riksdagen afgifva framställning i ofvan omförmälda syfte.

Statsutskottet tillstyrkte emellertid, att motionen icke måtte föranleda
någon Riksdagens åtgärd. Som skäl härtill anförde utskottet:
att enär Riksdagen redan för de folkskolelärare och lärarinnor, som
anstäldes vid ifrågavarande öfningsskolor, medgifvit rätt till delaktighet
i folkskolelärarnes pensionsinrättning, och vid åtskilliga af berörda
öfningsskolor jemväl anstälts folkskolelärare och folkskolelärarinnor,
samt vid några af dessa skolor anstälda småskolelärarinnor redan hade
rätt till delaktighet i småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
på grund deraf att ifrågavarande skolor vore kommunala småskolor,
som på samma gång användes såsom öfningsskolor för utbildande af
småskolelärarinnor, utskottet icke funnit skäl tillstyrka Riksdagen vidtaga
den af motionären föreslagna åtgärden, hvilken innebure ett afsteg
från en af de vigtigaste grunderna för berörda ålderdom sunderstödsanstalt,
nämligen den att endast de lärare och lärarinnor vid småskolor
vore berättigade till understöd från anstalten, för hvilkas aflönande tillskott
af allmänna medel åtnjötes; samt att härtill kom me, att det syntes
utskottet vara för småskolelärareseminariernas uppgift att utbilda lärare
och lärarinnor vid småskolor fördelaktigare att, såsom redan flerestädes
skedde, vid de med seminarierna förenade öfningsskolorna använda
folkskolelärare och lärarinnor, hvarförutom, der småskolelärarinnor användes,
dessa i allmänhet hade bättre löneförmåner än de vid vanliga
småskolor anstälda småskolelärarinnor.

Bih. till lii/csd. Vrot. IDOL 1 Sami. 1 Afä. 5

34

Tionde hufvudtiteln: bil 2.

I enlighet med statsutskottets hemställan blef omförmälda motion
af Riksdagen afslagen.

Sedan emellertid Riksdagen påföljande år, med anledning afKongl.
Maj:ts framställning, medgifvit, att bidrag af allmänna medel finge utgå
till aflönande af de folkskole- och småskolelärare och -lärarinnor, hvilka
vore anstälda vid af landsting eller stad, som ej i landsting deltoge,
anordnadt seminarium för bildande af lärare och lärarinnor vid småskola
m. m., blef genom nådig kungörelse den 27 maj 1898 förordnadt,
att landsting eller stad, som ej i landsting deltoge, egde att till aflönande
af lärare och lärarinnor vid af landstinget eller staden inrättadt
seminarium för bildande af lärare och lärarinnor vid småskola och mindre
folkskola eller af biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola uppbära
bidrag af allmänna medel enligt samma grunder, som gälde med afseende
på de lönetillskott, hvilka af statsmedel utginge till skoldistrikt
för aflönande af lärare och lärarinnor vid distriktets folk- och småskola,
under vilkor: att seminariet vore ordnadt i öfverensstämmelse
med gällande föreskrifter angående pröfning vid under offentlig kontroll
stående seminarium för anställning som lärare vid småskola och
mindre folkskola eller som biträdande lärare vid folkskola; att seminariet
vore stäldt under en särskild af vederbörande landsting eller stad
utsedd, af minst tre personer bestående styrelse, hvilken egde att antaga
och afskeda seminariets lärare och lärarinnor; att lärarne och lärarinnorna
hade samma behörighet, som, derest distrikt skulle ega rätt till
statsbidrag till lärares och lärarinnors aflöning, fordrades för anställning
vid folkskola eller småskola; att seminariets lärare och lärarinnor egde
minst lika stora löneförmåner som dem, hvilka vore stadgade för lärare
och lärarinnor vid folk- och småskolor; att lärarne och lärarinnorna
tjenstgjorde vid seminariet eller dess öfningsskola minst 3472 veckor
årligen och minst 20 timmar i veckan; samt att lärarne liksom lärarinnorna
vore anstälda med ömsesidig rätt till uppsägning på viss tid.

Enligt denna kungörelse kunna således landsting och stad, som
ej i landsting deltager, till aflönande af lärare och lärarinnor vid af
dem anordnadt seminarium för bildande af lärare och lärarinnor vid
småskolan erhålla bidrag af statsmedel, vare sig att ifrågavarande lärare
och lärarinnor hafva samma behörighet och minst samma löneförmåner
som folkskolelärare och folkskolelärarinnor eller de ega den kompetens och
minst de löneförmåner, som äro föreskrifna för lärare och lärarinnor
vid småskola..

Fortfarande hafva emellertid af dessa lärare och lärarinnor endast
folkskolelärare och folkskolelärarinnor rätt till pension. Genom nyss -

Tionde hufvudtiteln: bil 2.

35

nämnda nådiga kungörelse den 27 maj 1898 blef dock ett af de vigtigaste
skäl, som föranledde Riksdagens afslag å omförmälda motion,
undanröjdt. Anställandet af småskolelärare och småskolelärarinnor vid
ifrågavarande öfningsskolor har nu fått ett visst berättigande derigenom
att bidrag af allmänna medel få utgå till deras aflönande, och det synes
derför billigt och följdrigtigt, att de äfven få rätt till ålderdom sunderstöd
i likhet med de småskolelärare och småskolelärarinnor, som tjenstgöra
vid småskolorna i de särskilda skoldistrikten. Visserligen torde
det i allmänhet vara förmånligare att vid småskolelärareseminariernas
öfningsskolor anställa personer, som aflagt folkskolelärareexamen, än
sådana, som endast vunnit kompetens till småskolelärare; men då det
medför mindre kostnader att anställa småskolelärare och småskolelärarinnor
och då det visat sig, att äfven sådana kunna med framgång
handhafva ifrågavarande befattningar, vore det obilligt att för landstingsseminariernas
styrelser försvåra anställandet vid öfningsskolorna af
dugande småskolelärare och småskolelärarinnor genom att förneka dessa
att komma i åtnjutande af understöd från småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.

Erhålla sådana lärare och lärarinnor vid landstingsseminariernas
öfningsskolor rätt att bekomma understöd från nämnda anstalt, pålägger
man ej dermed anstalten någon nämnvärd ekonomisk börda. Äfven
om ett landstingsseminarium anordnades i hvarje län och en småskolelärare
anstäldes vid öfningsskolan vid hvart och ett af dessa seminarier,
skulle antalet af de lärare, hvarom här är fråga, komma att uppgå till
allenast tjugufyra. För närvarande är antalet af dylika lärare betydligt
mindre. Enligt uppgifter från landtränterierna utbetalades under år
1899 bidrag af allmänna medel till aflönande endast af tre vid landstingsseminarierna
anstälda småskolelärare.

De afgifter till ålderdomsunderstödsanstalten, som de särskilda
skoldistrikten, enligt § 3 i nådiga reglementet för småskolelärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt den 22 juni 1892, äro skyldiga att erlägga,
skulle, om ifrågavarande lärare erhålla rätt till understöd från nämnda
anstalt, landstingen utgifva för de småskolelärare, till hvilkas aflönande
landstingen äro berättigade att erhålla bidrag af allmänna medel.

Det för anstalten gällande reglemente borde naturligtvis i tilllämpliga
delar följas, äfven då fråga vore om understöd till småskolelärare
och småskolelärarinnor vid landstingsseminarierna.

Men för att förmå dugande personer att taga anställning vid
landstingsseminariums öfningsskola är det ej nog dermed att de erhålla
rätt till ålderdomsunderstöd, utan de böra derjemte få räkna tjenst -

)

[9.]

Pension för
konsistorienotarien
E. R.
Hen schen.

36 Tionde hufvudtiteln: bil. 2.

göringen vid dessa skolor sig till godo för rätten att bekomma ålderstillägg.

Med anledning af hvad här ofvan blifvit anfördt hemställer jag,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva:

att småskolelärare och småskolelärarinnor, hvilka anställas vid af
landsting eller stad, som ej i landsting deltager, anordnadt seminarium
för bildande af lärare och lärarinnor vid småskolor m. m. och till hvilkas
aflönande bidrag af allmänna medel utgår, må erhålla rätt till understöd
från småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt under iakttagande
uti tillämpliga delar af det för anstalten gällande reglemente
och med vilkor att vederbörande seminariestyrelse erlägger de afgifter
till anstalten, som enligt reglementet böra för lärarne och lärarinnorna

utgå;

samt att lärarne och lärarinnorna må räkna tjenstgöringen vid
landstingsseminariernas öfningsskolor sig till godo för rätten till uppflyttning
i högre lönegrad.5)

I denna hemställan förenade sig statsrådets öfrige ledamöter.

Härefter föredrog departementschefen, statsrådet Claeson:

40:o.

En af domkapitlet i Upsala i skrifvelse den 26 september 1900
gjord underdånig framställning, det täcktes Kongl. Maj:t genom nådig
proposition till Riksdagen bereda konsistorienotarien, filosofie doktorn
Erik Rudolf Henschen en årlig pension af allmänna medel till belopp
af 4,000 kronor från den dag han uppå derom skeende ansökan erhölle
afsked från innehafvande befattning; varande infordradt underdånigt
utlåtande i detta ärende afgifvet af statskontoret.

Af prestbetyg och läkareintyg, det senare utfärdadt den 22 september
1900, äfvensom af öfriga vid domkapitlets skrifvelse fogade
handlingar inhemtades: att Henschen, som vore född den 3 oktober
1823, efter aflagd filosofie kandidatexamen tjenstgjort från och med
höstterminen 1847 till och med vårterminen 1853 såsom lärare vid dåvarande
katedralskolan i Upsala; att han den 30 september sistnämnda
år erhållit konstitutorial såsom amanuens vid Upsala domkapitel och
den 5 juli 1867 konstituerats till notarie derstädes, hvarefter notarietjensten
af honom iillträdts den 1 maj 1869, sedan han alltifrån den
1 juni 1858 på förordnande uppehållit den med samma tjenst förenade

Tionde hufvudtiteln: bil 2.

37

uppbördsbefattning och kassaförvaltning äfvensom delvis bestridt öfriga
göromål; samt att Henschen i följd af tilltagande sjuklighet (neurasteni),
yttrande sig i svindelanfall och rubbningar af hjertats verksamhet, ej
utan vådliga följder för sitt helsotillstånd kunde fortfarande sin tjenst
bestrida.

I ofvannämnda utlåtande hade statskontoret, under åberopande af
hvad i detta embetsverks den 24 november 1893 och den 29 november

1895 aflåtna underdåniga utlåtanden i anledning af då gjorda framställningar
om beredande af pension för Henschen blifvit anfördt, tillstyrkt
bifall till hvad domkapitlet nu hemstält, dock att pensionen för Henschen
borde föreslås att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken
afsked blefve honom beviljadt.

Angående förut gjorda framställningar om beredande af pension
för Henschen inhemtades af protokollen vid riksmötena åren 1894 och

1896 äfvensom af öfriga tillgängliga handlingar följande.

Sedan domkapitlet i Upsala uti underdånig skrifvelse den 25 oktober
1893 gjort hemställan om utverkande af årlig pension till belopp
af 4,000 kronor för Henschen, anförde statskontoret uti infordradt utlåtande
den 24 november samma år: då, såsom af handlingarna framginge,
Henschen uppnått 70 års ålder och vant under 46 år anstäld i
de allmänna läroverkens och domkapitlets tjenst, hade han alltså fullgjort
samma vilkor för pensionsrätt å allmänna indragningsstaten, som
för civile embete- och tjenstemän i allmänhet blifvit i äldre, ännu gällande
författningar i detta ämne föreskrifna, med anledning hvaraf och
då Henschens långvariga tjenstgöring hos domkapitlet i Upsala blifvit
synnerligen fördelaktigt vitsordad, statskontoret ansåge honom vara
välförtjent af att vid afskedstagandet komma i åtnjutande af pension
af statsmedel, beträffande hvilken pensions belopp statskontoret, med
afseende å de ifrågavarande befattning åtföljande aflöningsförmåner och
öfriga omständigheter, som dervid borde komma i betraktande, icke
hade något att erinra mot hvad domkapitlet föreslagit.

Hos 1894 års Riksdag gjorde Kongl. Maj:t härpå framställning
om beviljande af pension för Henschen å allmänna indragningsstaten
till belopp af 4,000 kronor.

Statsutskottet vid nämnda riksdag anförde i afgifvet utlåtande,
att enär af konsistorienotariernas tjensteinkomster den största delen utgjordes
af sportler och uppbördsprovisioner och endast en mindre del
utginge från statsverket samt, hvad särskildt beträffade de inkomster,
som vore förenade med Henschens tjenst, dessa syntes hafva varit tillräckliga
att dermed jemväl bereda honom försörjning å ålderdomen,

38

Tionde hufvudtiteln: bil. 2.

derest han skulle önska att vid framskriden ålder från tjensten afgå,
utskottet icke funnit skäl tillstyrka den föreslagna pensionens beviljande,
hvarför utskottet hemstälde, att Kongl. Maj:ts berörda framställning
icke måtte af Riksdagen bifallas.

Elfva bland utskottets ledamöter åberopade i afgifven reservation,
att Riksdagen under likartade förhållanden år 1877 beviljat åt konsistorienotarien
J. Friedleif 3,000 kronor i årlig pension, samt ansågo, att utskottet
bort hemställa, det Kongl. Maj:ts proposition måtte på det sätt
bifallas, att Henschen förklarades berättigad att från och med månaden
näst efter den, i hvilken afsked från konsistorienotariebefattningen blefve
honom beviljadt, under sin återstående lifstid uppbära årlig pension å
allmänna indragningsstaten till belopp af 3,000 kronor.

Efter det Första kammaren, med afslag å utskottets hemställan,
bifallit det förslag, som innefattades i berörda reservation, men Andra
kammaren deremot bifallit utskottets hemställan, fick frågan vid företagen
gemensam omröstning den utgång, att Riksdagen med 217 röster
mot 134 beslöt att icke bifalla Kongl. 1V1 aj:ts framställning i ämnet.

I underdånig skrifvelse den 2 oktober 1895 gjorde domkapitlet
förnyad framställning om åtgärder för beredande af årlig pension för
Henschen till belopp af 4,000 kronor, till hvilken framställning statskontoret
uti den 29 november 1895 afgifvet underdånigt utlåtande tillstyrkte
bifall; hvarefter vid 1896 års riksdag inom Första kammaren
väcktes motion om beviljande åt Henschen af en årlig pension å 4,000
kronor. Sedan statsutskottet på anförda skäl hemstält, att motionen ej
måtte af Riksdagen bifallas, men tio reservanter inom utskottet förenat
sig om en hemställan af samma innehåll, som innefattades i omförmälda,
inom statsutskottet vid 1894 års riksdag afgifna reservation, blef denna
reservanternas hemställan af Första kammaren bifallen, hvaremot Andra
kammaren beslöt att ej bifalla det väckta förslaget om beredande af
pension åt Henschen. Vid företagen gemensam omröstning beslöt Riksdagen
med 227 röster mot 138 att icke bifalla ifrågavarande förslag.

Under erinran att konsistorienotarien Henschen uppnått en ålder
af 77 år och i sammanlagdt 53 år varit anstäld i statens tjenst samt
numera vore. genom sjukdom och ålder urståndsatt att, utan vådliga
följder för sitt helsotillstånd, uppehålla den ansträngande konsistorienotarietjensten
i erkestiftet, att Henschens långvariga tjenstgöring blifvit
af tre erkebiskopar äfvensom af domkapitlet i Upsala synnerligen väl
vitsordad samt att det på grund af berörda omständigheter syntes vara
med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att Henschen icke i af -

Tionde hufrudtiteln: bil. 2.

39

seende å pension komme i en ofördelaktig undantagsställning gent emot
statens civile tjensteman i allmänhet, hemstälde statsrådet, att Kongl.
Maj:t täcktes, i enlighet med hvad statskontoret tillstyrkt, uti nådig
proposition äska Riksdagens medgifvande dertill att Henschen må från
och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från konsistorienotariebefattningen
varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp af

4,000 kronor.

41:o.

Domkapitlets i Lund underdåniga skrifvelse af den 3 oktober 1900,
deri domkapitlet, med anledning af en utaf läraren i musik vid högre
allmänna läroverket i Kristianstad Pehr Henrik Kemner hos domkapitlet
gjord framställning om vidtagande af åtgärder för beredande åt honom
af pension vid afskedstagandet med samma belopp, som Riksdagen beviljat
musikläraren vid allmänna läroverket i Malmö J. A. Rosén, hemstält,
att Kongl. Maj:t täcktes bereda Kemner rätt till pension från allmänna
indragningsstaten, sedan han från musiklärarebefattningen erhållit
afsked; varande infordradt underdånigt utlåtande häröfver afgifvet af
statskontoret.

Af handlingarne i detta ärende inhemtades, att Kemner, hvilken
vore född den 23 december 1815 och således 85 år gammal, från och
med den 1 december 1868 oafbrutet varit anstäld såsom lärare i musik
och sång vid läroverket i Kristianstad och under denna tid åtnjutit
tjenstledighet allenast under en månad elfva dagar samt sålunda uppnått
ungefär 32 års tjenstetid, äfvensom att Kemner, som, enligt domkapitlets
vitsord, med nit och skicklighet skött sin lärarebefattning, af
hög ålder och nedsatta krafter numera vore ur stånd att som sig borde
sköta samma befattning.

I sitt underdåniga utlåtande, afgifvet den 17 oktober 1900, hade
statskontoret, under erinran att Kemners aflöning å stat utgjorde 750
kronor jemte två ålderstillägg derå, hvartdera å 250 kronor, enligt nådigt
bref den 31 januari 1879, eller tillsammans 1,250 kronor, samt att det
åt musikläraren Rosén beviljade pensionsbeloppet utgjorde 1,000 kronor,
i underdånighet hemstält, att enär Kemner uppnått den lefnads- och
tjenstålder, som, enligt äldre, ännu gällande författningar berättigade
lärare vid de allmänna läroverken att efter afskedstagandet erhålla från
allmänna indragningsstaten pension till, der lönen uppginge till belopp,
hvarom här vore fråga, lönens fulla belopp, men dessa bestämmelser

[10.]
Pension för
musikläraren
P. H. Kemner.

[11]

Pension för
vaktmästaren
C. J. Johansson.

40 Tionde hnfvudtfteln: bil. 2.

numera icke ansåges tillämpliga å musiklärarne, hvadan frågan om
deras pensionsrätt måste i hvarje särskildt fall underställas Riksdagens
profning, Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med Kemners anhållan,
täcktes förslå Riksdagen att bevilja honom en årlig pension å allmänna
indragningsstaten till belopp af 1,000 kronor att från och med månaden
näst efter den, hvari afsked från tjensten blefve honom beviljadt, under
hans återstående lifstid utgå.

Statsrådet tillstyrkte, att Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition
äska Riksdagens medgifvande dertill att Kemner må från och med månaden
näst efter den, i hvilken afsked varder honom beviljadt från befattningen
såsom lärare i musik vid högre allmänna läroverket i Kristianstad,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig
pension till belopp af 1,000 kronor.

42:o.

En af domkapitlet i Vesterås, i enlighet med derom af rektor vid •
högre allmänna läroverket i Vesterås gjord anhållan, den 28 november 1900
aflåten underdånig skrifvelse, deri domkapitlet hemstält, det täcktes
Kongl. Maj:t hos Riksdagen göra nådig framställning om beviljande af
en årlig pension å 600 kronor åt den vid läroverket anstälde vaktmästaren
Carl Johan Johansson.

Af handlingarna i ärendet inhemtades: att Johansson, som Arnre
född den 29 maj 1828 och således mer än 72 år gammal, blifvit den 4
oktober 1851 anstäld i läroverkets tjenst och från vårterminen 1852
oafbrutet skött vaktmästaresysslan derstädes; att han sedan flere år lidit
af kronisk reumatism samt på grund af denna och andra åkommor
jemte sin höga ålder numera vore oförmögen att nöjaktigt sköta sin
tjenst; att hans aflöningsförmåner utgjordes af, förutom fri bostad med
bränsle och lyse, kontant lön, som sedan år 1884 utgått med 1,000
kronor, med åliggande för honom att, utom vanliga vaktmästaregöromål,
städa och elda skolans samtliga lokaler, hvadan han af sin lön måst
bekosta extra biträden, från hvilken utgift han dock på grund af de
dyra tiderna vore sedan den 1 oktober 1900 till halfva beloppet befriad;
samt att Johansson, enligt hvad rektor vitsordat, på den visserligen anspråkslösa,
men för läroverket ganska vigtiga plats, som han nu i snart
50 år bestridt, städse varit läroverket till största gagn och alltid
visat sig »trogen i det lilla», hvarför han åtnjutit det största anseende
och fullaste förtroende ej mindre hos läroverkets rektorer och öfriga

Tionde hufmdtiteln: bil. 2.

41

lärare än af dess elever; och hade han till ett yttre tecken af sitt
ådagalagda välförhållande redan år 1884 erhållit medalj i silfver »för
medborgerlig förtjenst».

Statskontoret, som i anledning af erhållen nådig remiss den 13
december 1900 afgifvit utlåtande i ärendet, hade dervid tillstyrkt
nådigt bifall till den föreliggande framställningen under anförande,
bland annat, att då Johansson vid uppnådda 72 lefnadsår och efter
inemot 50 års väl vitsordad anställning såsom vaktmästare vid ett
statens läroverk numera befunnes vara af ålder och sjukdom oförmögen
till vidare tjenstutofning, det syntes vara med billighetens fordringar
öfverensstämmande, att honom vid afgång från befattningen bereddes
skäligt underhåll för återstående lefnadsdagar, samt att den omständigheten
att, i enlighet med gällande läroverksstadgas bestämmelse,
aflöningen åt vaktmästare utginge icke direkt af statsmedel, utan från
hvarje läroverks så kallade ljus- och vedkassa, hvars hufvudsakliga inkomster
utgjordes af de inskrifnings- och terminsafgifter, som ålåge
lärjungarne, icke syntes utgöra anledning för staten att undandraga sig
de med pensioneringen förenade kostnader.

Statsrådet hemstälde, det Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition
äska Riksdagens medgifvande dertill att Johansson må från och med
månaden näst efter den, i hvilken han frånträder befattningen såsom
vaktmästare vid högre allmänna läroverket i Vesterås, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp
af 600 kronor årligen.

43:o

Direktionens öfver högre lärarinnesemenariet underdåniga skrifvelse
af den 15 september 1900, deri direktionen anhållit, att nådig proposition
måtte till Riksdagen aflåtas om beviljande af en årlig pension till belopp
af 1,650 kronor åt lärarinnan vid statens normalskola för flickor Catarina
Adéle Hortence Westman.

Af handlingarna i ärendet inhemtades: att lärarinnan Westman i
skrifvelse till direktionen den 15 maj 1900, på samma gång hon på
grund af ögonsjukdom anhållit om partiel tjenstledighet under läsåret
1900—1901, hemstält, att direktionen ville taga i öfvervägande, huruvida
någon pension af allmänna medel kunde beredas henne vid hennes
eventuela afgång från tjensten vid slutet af vårterminen 1901; att
Bill. till Bksd■ Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 6

[12.]
Pension Jör
lärarinnan
C. A. S. Westman.

42

Tionde hnfvndtiteln: bil. 2.

lärarinnan Westman, som vore född den 8 februari 1840, utexaminerats
från högre lärarinneseminariet vårterminen 1867 och den 29 maj
samma år förordnats till lärarinna vid normalskolan, i hvilken egenskap
hon undervisat i kristendomskunskap, modersmålet, franska och tyska
språken m. m. uti normalskolan samt i kristendomskunskapens metodik
uti seminariet, åhört och bedömt öfningslektionerna i kristendomskunskap
uti seminariets båda högsta afdelningar, förrättat morgon- och middagsbönerna
med normalskolans högsta klasser och under hela sin tjenstgöringstid
varit klassföreståndarinna; att hon för sin tjenstgöring vid
läroverket uppburit arfvoden till successivt växande belopp, nämligen
under läsåren 1867—1874 i medeltal 850 kronor, läsåret 1874—1875
1,250 kronor, läsåren 1875—1879 1,500 kronor, läsåren 1879—1891 2,000
kronor samt läsåren 1891—1900 2,500 kronor; samt att hon enligt ett
af e. o. professorn J. Widmark den 2 maj 1900 utfärdadt läkarebetyg
lede af börjande starr å venstra ögat och vore närsynt å det högra.

I sin nämnda skrifvelse hade direktionen anfört: att ehuru lärarinnan
Westmans tjenstgöring varit till art och omfattning öfverensstämmande
med de ordinarie lärarinnornas och ehuru hon haft den särskildt magtpåliggande
uppgiften att vara hufvudlärarinna i kristendom och i denna
egenskap från och med höstterminen 1890 jemväl undervisat medelst
föreläsningar i seminariet, hon dock med afseende på löneförmåner varit
väsentligen sämre stäld än de ordinarie lärarinnorna, hvilka nämligen
hade samma löneförmåner som adjunkter vid de allmänna läroverken,
endast med den skilnad att de senare såsom tillfälligt lönetillägg uppbure
500 kronor i hvarje lönegrad, men de förra 250 kronor i de fyra
första lönegraderna och intet lönetillägg i högsta lönegraden, till följd
hvaraf de ordinarie lärarinnorna kunde hinna till en lön af 3,500 kronor
om året, under det de öfriga hufvudlärarinnorna ej kunnat beredas
högre arfvode än 2,500 kronor i högsta graden; att direktionen i be-,
traktande af lärarinnan Westmans betydelsefulla samt med berömligt
nit och berömlig skicklighet utöfvade trettiofyraåriga lärarinneverksamhet
vid normalskolan och seminariet funne henne vara förtjent att vid
afskedstagandet erhålla pension enligt samma grunder, som gälde för
pensionering af adjunkter vid allmänna läroverk, samt. ansåge att hon,
under förutsättning af tillräckligt antal lefnads- och tjenstår, alltså
borde erhålla i pension hela den lön hon senast innehaft, nämligen
2,500 kronor, minskad med 250 kronor, som, motsvarande de ordinarie
lärarinnornas lönetillägg, vore att betrakta såsom tjenstgöringspenningar,
men att hon nu, då hennes sammanlagda tjenst- och lefnadsår år 1901
endast utgjorde 95 år, borde vidkännas ett afdrag af ungefär en fjerdedel åt

Tionde hufvudtiteln: bil. 2. 43

2,250 kronor; samt att direktionen på grund häraf hemstälde, att nådig
proposition måtte aflåtas till Riksdagen om beviljande åt lärarinnan
Westman af en årlig pension af 1,650 kronor från den dag hon erhölle
entledigande från sin befattning. Statskontoret hade uti infordradt, den
3 november 1900 afgifvet underdånigt utlåtande, med afseende å de
af direktionen anförda skäl och omständigheter, hemstält om nådigt
bifall till direktionens framställning, dock att pensionen borde utgå från
och månaden näst efter den, hvari lärarinnan Westman erhölle entledigande
från sin anställning vid läroverket.

Statsrådet tillstyrkte, det Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition
äska Riksdagens medgifvande dertill att lärarinnan Westman må från
och med månaden näst efter den, hvari hon erhåller entledigande från
sin anställning vid läroverket, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära årlig pension till belopp af 1,650 kronor.

44:o.

Styrelsens för tekniska skolan i Stockholm underdåniga skrifvelse
den 26 januari 1900, deri styrelsen, med anledning af att öfverlärarne
vid skolan Fredrik Theodor Liljeblad och Henrik Korp in hos styrelsen
hemstält om vidtagande af åtgärd för att de efter erhållet afsked skulle
komma i åtnjutande af pension, föreslagit, att Kongl. Maj:t täcktes utverka
pensioner åt Liljeblad och Nerpin vid deras afskedstagande, åt
Liljeblad till belopp af 2,400 kronor och åt Nerpin till belopp af 2,000
kronor årligen.

Af handlingarne i ärendet inhemtades:

att Liljeblad, som vore född den 1 januari 1833, den 1 oktober
1858 antagits till lärare i ornamentsmålning och linearfrihandsteckning
vid svenska slöjdföreningens skola samt sedermera under åren 1859—
1864 undervisat i målning i limfärg, olja och aqvarell, lavering, kartritning
och färgläggning af kartor, textning samt ornaments- och mönsterritning,
äfvensom under åren 1864—1867 i målning för manliga lärjuugar
och i kartritning för qvinliga lärjungar; att Liljeblad under
åren 1867—1879, då skolan benämndes slöjdskolan i Stockholm, undervisat
i målning för manliga och qvinliga lärjungar samt i extra läroämnet
yrkesmålning; att han, sedan skolan år 1879 ombildats till den
nuvarande tekniska skolan i Stockholm, innehaft förordnande såsom
öfverlärare i målning inom skolafdelningarna tekniska afton- och söndagsskolan,
tekniska skolan för qvinliga lärjungar samt högre konstindustriela

[18.]
Pensioner för
öfverlärarne
F. T. Liljeblad
och H. Nerpin.

44

Tionde hufvudtiteln. bil. 2.

skolan, hvarjemte han från år 1879 meddelat undervisning i extra läroämnet
yrkesmålning och, alltsedan skolmuseet år 1887 ordnades, haft i
uppdrag att tillse och iordninghålla detsamma; samt att Liljeblad för
sin tjenstgöring vid tekniska skolan, uppgående till sammanlagdt 26
timmar i veckan, för närvarande uppbure ett årligt belopp af 3,635
kronor, nämligen såsom öfverlärare i afton- och söndagsskolan 500
kronor, i qvinliga skolan 500 kronor och i högre konstindustriela skolan
1,600 kronor, såsom lärare i extra läroämnet yrkesmålning 900 kronor
och för sin befattning med skolmuseet 135 kronor;

samt att Nerpin, som vore född den 31 augusti 1834, äfven år
1858 blifvit anstäld vid dåvarande svenska slöjdföreningens skola såsom
lärare i ornamentsteckning och modellering samt under åren 1859—1867
i ornaments- och mönsterritning samt modellering, sedan ar 1864 äfven
för qvinliga lärjungar; att Nerpin under åren 1867—1879 vid slöjdskolan
i Stockholm undervisat i ornaments- osh mönsterritning samt ornamentsoch
figurmodellering för manliga och qvinliga lärjungar äfvensom i träskärning
för qvinliga lärjungar; att han, efter slöjdskolans ombildning
till tekniska skolan i Stockholm, sedan år 1879 innehaft förordnande
såsom öfverlärare i ornamentsmodellering inom skolafdelningarna tekniska
afton- och söndagsskolan och i samband dermed för byggnadsyrkesskolans
och maskinyrkesskolans lärjungar samt inom tekniska skolan för qvinliga
lärjungar och högre konstindustriela skolan; samt att Nerpin i arfvode
för sin lärareverksamhet inom tekniska skolan, med sammanlagdt 25
timmars undervisning i veckan, uppbure ett belopp af 3,050 kronor,
nämligen såsom öfverlärare i ornamentsmodellering inom aftonskolan
1,200 kronor, inom qvinliga skolan 750 kronor och inom högre konstindustriela
skolan 1,100 kronor.

I sin ofvanberörda framställning hade styrelsen för tekniska skolan
i Stockholm hufvudsakligen anfört följande.

Det vore för styrelsen en verklig tillfredsställelse att vitsorda det
synnerligen utmärkta och förtjenstfulla sätt, hvarpå Liljeblad städse fullgjort
sina åligganden. Under sin långa lärareverksamhet hade han ej
blott ådagalagt en framstående skicklighet och ett oförtröttadt nit, utan
hade han äfven med ett mindre vanligt ordningssinne förenat förmågan
att i hög grad väcka lärjungarnes intresse för sitt läroämne och vetat
att ständigt föra det framåt. Särskildt förtjenade framhållas, att Liljeblad
utvecklat undervisningen i dekorationsmålning på ett mycket förtjenstfullt
sätt och förstått att åt detta läroämne gifva det rätta innehållet,
äfven under en tid, då dekorationsmålningen hotade att nedsjunka
till endast ett schablonmessigt måleri utan tanke på individuelt konstnärs -

Tionde hufvudtiteln: bil. 2.

45

arbete. Enligt styrelsens förmenande vore det till ej ringa del Liljeblads
förtjenst, att dekorationsmålningen intoge sin nuvarande ståndpunkt
i vårt land, och gälde väsentligt detsamma den egentliga yrkesmålningen.
Det borde äfven framhållas, att Liljeblad, sedan undervisningen för utbildande
af teckningslärare alltifrån år 1879 varit förlagd till tekniska
skolan, deltagit i denna undervisning med samma framgång och följaktligen
äfven på detta område utöfvat en långvarig och för hela landet
gagnande verksamhet.

Hvad sålunda yttrats om Liljeblads verksamhet vid skolan hade
sin fulla giltighet äfven i fråga om Nerpins. Med en ovanlig skicklighet
i sitt yrke hade Nerpin förenat en sällsynt undervisningsförmåga
och i hög grad förstått att sporra lärjungarnas ifver och intresse. De
lärjungar, hvilka under Nerpins, likasom ock under Liljeblads, handledning
utbildats vid skolan före och efter dess omorganisation, kunde
räknas i tusental, af hvilka större delen omedelbart öfvergått till verklig
yrkesverksamhet i alla delar af riket. Då Nerpin städse vetat att direkt
tillämpa modelleringen för de skilda näringsgrenar lärjungarne representerat,
vare sig guldsmedens, gravörens, träsnidare^, stuccatörens, förgyllarens
eller porslinsarbetarens m. fl. yrken, hade han med sin stora
yrkesskicklighet och konstnärliga begåfning utöfvat på dessa yrkens
utveckling ett inflytande, hvars betydelse och nytta för vårt lands konstindustriela
framåtskridande måste skattas mycket högt. Jemväl Nerpin
hade inom den högre konstindustriela skolan i sitt ämne undervisat de
lärjungar, som utbildats till teckningslärare. Under sin fulla mannakrafts
dagar hade Nerpin äfven som yrkesman deltagit i stuccatörsarbeten
och derunder, såväl personligen som genom en utmärkt handledning
af sina biträden, direkt varit i tillfälle att utöfva ett höjande
inflytande på yrket. Med tilltagande ålder och sedan undervisningen
inom skolan vuxit ut till sin nuvarande omfattning hade dock Nerpin
måst lemna yrket och odeladt egna sig åt sin lärarebefattning vid skolan.

Slutligen erinrade styrelsen, att tekniska skolans ordinarie öfverlärare,
hvilka i enlighet med § 35 i skolans stadgar antoges af styrelBen
medelst förordnande, väl icke vore berättigade till pension, men
att Riksdagen, efter framställningar af Kongl. Maj:t, förut beviljat årliga
pensioner, dels åt lärare vid skolan, t. ex. år 1881 åt öfverläraren,
artisten J. Z. Blackstadius med belopp af 1,500 kronor, dels ock år
1885 åt skolans förutvarande föreståndare, majoren Alf Björkman med
belopp af 4,000 kronor.

Statskontoret, som den 24 april 1900 på grund af nådig remiss
i ärendet afgifvit underdånigt utlåtande, hade deri anfört: att sedan Riks -

46

Tioade hufvudtiteln: bil. 2.

[14.]

Pension för
lärarinnan
E. E. C.
Franke.

dagen år 1878, med anledning af nådig framställning i ämnet, beviljat
den tillökning i anslaget för dåvarande slöjdskolan i Stockholm, som
tillsammans med skolans andra tillgångar erfordrades till dess ombildning
till en teknisk skola, hade genom nådiga brefvet den 11 juli 1879
stat för den nuvarande tekniska skolan i hufvudstaden fastställa; att
denna stat för öfverlärarne i målning och ornamentsmodellering upptoge
aflöning med särskilda belopp för undervisning i olika afdelningar
af skolan, tillhopa 2,600 kronor för den förre och 3,050 kronor för den
senare, men att de derutöfver för Liljeblad uppgifna arfvoden, tillsammans
1,035 kronor såsom lärare i extra läroämnet yrkesmålning och för hans
befattning med skolmuseet, icke syntes vara i den af Kongl. Maj:t faststälda
staten specificerade; samt att då, såsom styrelsen erinrat, ifrågavarande
öfverlärare icke vore berättigade till pension af staten, statskontoret,
med afseende å hvad styrelsen i förevarande pensionsfråga
upplyst och anfört, ansåge sig böra till nådigt bifall förorda styrelsens
framställning och förty tillstyrkte, att Kongl. Maj:t täcktes i nådig
proposition till Riksdagen föreslå, att för Liljeblad och Nerpin måtte å
allmänna indragningsstaten uppföras pensioner till de af styrelsen föreslagna
belopp eller 2,400 kronor för den förre och 2,000 kronor för
den senare, att utgå från och med månaden näst efter den, deri hvar
och en af dem efter erhållet afsked frånträdde sin befattning såsom
öfverlärare vid skolan.

Statsrådet hemstälde, att Kongl. Maj :t täcktes, i öfverensstämmelse
med hvad styrelsen föreslagit och statskontoret jemväl förordat, äska
Riksdagens medgifvande dertill att Liljeblad och Nerpin må, hvardera
från och med månaden näst efter den, under hvilken han entledigas från
sin nuvarande befattning såsom öfverlärare vid tekniska skolan i Stockholm,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära
årliga pensioner, Liljeblad till belopp af 2,400 kronor och Nerpin
till belopp af 2,000 kronor.

45:o.

En af andra lärarinnan vid läroanstalten i Vadstena för öfver ånga
döfstumma Elfrida Ernestina Charlotta Franke gjord, den 3 september
1900 dagtecknad, underdånig ansökning derom att, enär andra lärarinnebefattningen
vid anstalten enligt bestämmelse i nådiga brefvet den 17
augusti 1900 skulle med utgången af vårterminen 1901 indragas, Kongl.

Tionde hnfvudtiteln: bil. 2.

47

Maj:t täcktes till instundande Riksdag framlägga proposition om beviljande
åt henne af en årlig pension att utgå från och med månaden näst efter
den, då hennes tjenstgöring vid anstalten upphörde.

Af de vid ansökningen fogade handlingar inhemtades: att

sökanden vore född den 2 juli 1856 och således 44 år gammal äfvensom
att hon vore döfstum och ofärdig i ena benet; att hon tjenstgjort
såsom lärarinna dels vid den så kallade tysta skolan i Stockholm från
och med den 1 juni 1872 till samma dag år 1873 samt från och med
vårterminen 1877 till och med höstterminen 1881, dels ock vid läroanstalten
i Skara för öfveråriga döfstumma från och med höstterminen
1882 till och med vårterminen 1898 samt vid samma slags anstalt i
Vadstena från och med höstterminen sistnämnda år och sålunda verkat
såsom lärarinna för döfstumma i 24 Va år, deraf 18 l/g år vid statens
läroanstalter; samt att hon af vederbörande erhållit vitsord om berömligt
nit och berömlig skicklighet i sin tjenstgöring äfvensom hedrande vandel.

Direktionen öfver läroanstalten i Vadstena för öfveråriga döfstumma,
som till Kongl. Maj:t öfverlemnat förevarande ansökning, hade i bifogadt
yttrande förklarat sig på det varmaste tillstyrka bifall till densamma.

Statskontoret, som, på grund af nådig remiss, den 24 oktober 1900
afgifvit. underdånigt utlåtande i ärendet, hade förordat ansökningen
och till stöd derför anfört följande.

Enligt den genom nådigt bref den 6 oktober 1899 för år 1900
faststälda stat för läroanstalten i Vadstena för öfveråriga döfstumma
utginge arfvode till andra lärarinnan derstädes med 1,200 kronor, och
vore genom nådigt bref den 5 oktober 1900 till sådant arfvode för
förra halfåret 1901 anvisadt ett belopp af 600 kronor. Då sökanden
genom tjenstens indragning vid utgången af vårterminen 1901 komme
att gå i mistning af det tillfälle till utkomst, som hennes anställning i
statens tjenst under en följd af år eller ända sedan höstterminen 1882
beredt henne, vore det billigt, att staten lemnade henne, som genom
sin döfstum het och ofärdighet måste antagas hafva svårighet att erhålla
annan passande anställning, ett årligt understöd, hvilket dock i händelse
af ny fäst anställning torde böra minskas eller upphöra att utgå.

Härjemte hade statskontoret erinrat derom att 1899 års Riksdag,
med anledning af Kongl. Maj:ts framställning, beviljat pensioner åt
två lärare vid numera indragna läroanstalten i Skara för öfveråriga
döfstumma.

Statsrådet hemstälde, att Kongl. Maj:t täcktes, i öfverensstämmelse
med hvad statskontoret jemväl förordat, äska Riksdagens medgifvande

48

Tionde hufyudtiteln: bil. 2.

[15.]

Understöd åt
äldre behöfvande
folkskolelärare.

[16.]
Understöd åt
äldre behöfvande
småskolelärare
m. fl.

dertill, att lärarinnan Franke må från och med månaden näst efter den,
under hvilken hon varder från sin nuvarande befattning entledigad,
för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension af 600 kronor, med vilkor dock att, derest hon framdeles
skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel eller vid någon
af de med statsbidrag understödda läroanstalter för döfstumma, pensionen
skall för den tid, sålunda vunnen anställning varar, minskas i den
mån den nva aflöningen tillhopa med pensionen öfverskjuter det nu
till henne utgående årsarfvodet.

46:o.

Departementschefen, statsrådet Claeson, anförde härefter:

»För att bereda understöd åt äldre behöfvande folkskolelärare,
hvilka icke kunna erhålla pension från folkskolelärarnes pensionsinrättning,
har ända sedan år 1885 å allmänna indragningsstaten årligen
anvisats ett anslag å 10,000 kronor. Maximibeloppet för hvarje understödstagare,
hvilket till år 1899 var 250 kronor, men af 1898 års Riksdag
höjdes till 300 kronor, bestämdes af Riksdagen år 1900 till 350 kronor.

Jag hemställer nu, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att å allmänna indragningsstaten för år 1902 anvisa ett anslag å

10,000 kronor, att, enligt de närmare bestämmelser Kongl. Maj:t kan
finna godt meddela, användas till understöd af högst 350 kronor åt
sådana äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligt skött sin
tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.»

I denna hemställan förenade sig statsrådets öfrige ledamöter.

47:o.

Vidare yttrade departementschefen, statsrådet Olaeson:

»Vid 1898 års riksdag väcktes motion, hvari — undpr erinran
hurusom från och med år 1885 å allmänna indragningsstaten anvisats
och stälts till Kongl. Maj:ts disposition ett anslag af 10,000 kronor
att på vissa vilkor användas till beredande af pension åt de före den
1 januari 1867 afgångne folkskolelärare och folkskolelärarinnor, hvilka,
om de i tjenst qvarstått. öfver nämnda tidpunkt, varit berättigade att
erhålla pension från den år 1866 inrättade folkskolelärarnes pensionsinrättning
— framstälts förslag derom, att Riksdagen måtte i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning,
under hvilka förhållanden ett ålderdomsunderstöd af 100 kronor

Tionde hnfvudtiteln: bil. 2.

49

årligen måtte kunna beredas småskolelärare eller småskolelärarinnor,
som i minst 15 års tid oförvitligen tjenstgjort utan att efter sin afgång
från innehafd tjenst hafva erhållit pension enligt nådiga reglementet
den 22 juni 1892, samt att Kongl. Maj:t sedermera måtte till Riksdagen
inkomma med den framställning i ärendet, hvartill denna utredning
kunde föranleda.

I underdånig skrifvelse den 13 maj 1898 angående reglering af
utgifterna under riksstatens dåvarande nionde hufvudtitel anhöll Riksdagen
om den af motionären föreslagna utredning och framställning, dock med
den förändring att utredningen skulle afse ett understöd till lämpligt
belopp i stället för det af motionären fixerade beloppet, 100 kronor.

Efter erhållen nådig befallning att med utredning och förslag i
berörda hänseende inkomma har direktionen öfver folkskolelärarnes
pensionsinrättning uti underdånig skrifvelse den 14 oktober 1899 till
en början lemnat följande på den verkstälda undersökningen grundade
upplysningar nämligen: att i 2,124 af rikets 2,397 skoldistrikt icke
funnes någon sådan f. d. lärare eller lärarinna, som i Riksdagens
skrifvelse afsåges, hvaremot inom öfriga 273 distrikt funnes 364 stycken;
att af dessa 364 funnes 147 män i ålder af 40—90 år med eu medelålder
af 65,5 6 år och 217 qvinnor i ålder af 38—85 år med en medelålder
af 57,52 år, utgörande begge könens medelålder 60,65 år; att
af männen 26 vore ogifta, 90 gifta och 31 enklingar samt af qvinnorna
106 ogifta, 86 gifta och 25 enkor; att af hela antalet 296 haft tjenstgöring
vid småskolor, 52 vid mindre folkskolor, 9 varit biträdande
lärare samt 6 extra ordinarie och 1 vikarierande folkskolelärare; att
tjenståldern vexlade mellan 15—40 år med ett medeltal af 20 år; att
statsbidrag åtnjutits under hela tjenstetiden i 120 fall och under större
eller mindre del af tjenstetiden i 135 fall, hvaremot i 14 fall icke förekommit
statsbidrag och i öfriga 95 fall icke kunnat utrönas, huruvida
sådant bidrag utgått eller icke; att anledningen till afgång ur tjensten
utgjort i 57 fall ålderdom och oförmåga att vidare tjenstgöra, i 88 fall
sjuklighet, i 22 fall olämplighet för yrket, i 19 fall bristande kompetens,
i 22 fall skolans indragning eller omorganisation, i 8 fall uppsägning
från skolrådets sida, i 45 fall (lärarinnor) äktenskap, i 17 fall öfvergång
till annat yrke, i 74 fall egen begäran och i 3 fall afflyttning från
orten samt i 9 fall varit okänd; att personernas nuvarande ekonomiska
vilkor vore i 48 fall goda, i 114 mindre goda, i 195 fattiga och i 7
okända; samt att understöd åt 100 af dessa f. d. lärare och lärarinnor
utginge från skoldistrikten i form af penningepension eller andra förmåner
och åt 29 såsom underhåll af fattigvården, hvaremot i 233 fall

Bih. till Riksd. Prat, VIOL 1 Sami. 1 Afd. 7

50

Tionde hufvudtiteln: bil. 2.

intet understöd från det allmännas sida erhölles ocli i öfriga 2 fall
vore okändt, huru härmed sig förhölle.

Härefter och jemte det direktionen yttrat sig beträffande de vilkor,
hvarunder de föreslagna understöden borde komma vederbörande till
del, samt det belopp, hvarmed de borde utgå, har direktionen, på grund
af hvad sålunda blifvit anfördt, hemstält, att, derest årligt anslag
lemnades till ålderdomsunderstöd åt f. d. småskolelärare och småskolelärarinnor
och till med dem likstälde lärare och lärarinnor vid skolor,
hörande till den allmänna folkundervisningen, hvilka i minst 15 års
tid oförvitligen tjenstgjort utan att efter sin afgång från innehafd
tjenst hafva erhållit understöd enligt nådiga reglementet den 22 juni
1892, följande vilkor och bestämmelser måtte dervid fästas:

att lärares och lärarinnas tjenstgöring afslutats så tidigt, att
ålderdomsunderstöd enligt nyss åberopade nådiga reglemente icke kunnat
honom eller henne beviljas, eller före utgången af år 1891;

att sådan f. d. lärare och lärarinna uppnått en lefnadsålder af
minst 50 år;

att de styrkas befinna sig i behöfvande omständigheter; samt
att det belopp, hvartill sådant understöd högst må meddelas,
bestämmes till 100 kronor årligen.

Med tillämpning af de utaf direktionen sålunda förordade vilkor
skulle, enligt hvad direktionen beräknat, understödets sannolika medelbelopp
utgöra 85 kronor, understödstagarnes antal till en början uppgå
till 261 personer, hvaraf 127 män och 134 qvinnor, med en medelålder
af 65,14 år och förslagets genomförande betinga en årlig kostnad under
första året af 22,185 kronor, hvilken kostnad skulle derefter successivt
nedgå för att efter 30—40 år alldeles upphöra.

Statskontoret, som erhållit befallning att yttra sig i ärendet, har
i underdånigt utlåtande den 11 september 1900 anfört följande.

Då Riksdagen begärt en utredning, under hvilka förhållanden
ålderdomsunderstöd skulle kunna tilldelas den klass af f. d. lärare
och lärarinnor, hvarom vore fråga, ansåge statskontoret sig kunna utgå
från den förutsättning, att Riksdagen i detta fall, liksom då fråga varit
om anvisande af medel till beredande af dylikt understöd åt äldre
behöfvande folskolelärare, ansett den omständighet, att dessa lärare
lemnat sina befattningar långt innan fråga om deras understödjande
blifvit väckt, icke böra utgöra hinder för understöds beviljande. Statskontoret
hade alltså endast att yttra sig beträffande det ifrågasatta
understödets belopp samt de vilkor, som å understödstagarnes sida borde
fordras för att de skulle kunna blifva af understödet delaktige.

Tionde hufvudtiteln: bil. 2.

51

Hvad då först anginge understödsbeloppets storlek, hade statskontoret
icke anledning till erinran mot hvad i sådant afseende blifvit
föreslaget af direktionen, men hade dock i detta sammanhang trott sig
böra fästa uppmärksamheten dervid att, efter det direktionen afgifvit,
sitt förslag, genom 1900 års Riksdags bifall till Kongl. Maj:ts derom
aflåtna proposition förhöjning egt rum i samtliga de understödsbelopp,
hvilka efter utgången af år 1900 beviljades från småskolelärares m.
fl. ålderdomsunderstödsanstalt.

I fråga derefter om den lefnadsålder, som borde erfordras för att
understödssökande skulle kunna tilläggas understöd, skulle denna enligt
direktionens förslag utgöra minst 50 år; men då direktionen såsom stöd
för denna låga åldersgräns åberopat dels det ifrågasatta understödets
karaktär af nådegåfva, dels den sökandes nödstälda belägenhet såsom
utgörande förnämsta motivet för understödets beviljande och dels vissa
i reglementet för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
förekommande undantag från den normala pensionsåldern, så kunde
samtliga dessa omständigheter i statskontorets tanke dock icke tillräckligt
motivera den af direktionen förordade lefnadsåldern, hvilken skulle
understiga med 10 år den ålder, som vore bestämd för understöds
beviljande åt äldre behöfvande folskolelärare, och med 5 år den för
delegare i folkskolelärarnes pensionsinrättning och i småskolelärares m.
fl. ålderdomsunderstödsanstalt såsom regel faststälda pensionsåldern; och
ansåge statskontoret sig derför både af principiela skäl och af hänsyn
till iitgifternas begränsning böra hemställa, att 55 år stadgades såsom
minimilefnadsålder för understöds erhållande.

I enlighet med den i Riksdagens skrifvelse framstälda begäran
v hade den verkstälda undersökningen grundats på en minimitjenstålder
af 15 år. Statskontoret hade dock icke kunnat undgå att finna denna
tjenstålder väl låg. Visserligen kunde enligt § 9 i gällande nådiga
reglemente för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt ett
mindre understöd af 70, numera 90, kronor tillkomma lärare utan afseende
å lefnadsålder redan vid uppnådda 15 tjenstår, derest han genom
obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att vidare sköta sin tjenst; men
enär denna bestämmelse torde hafva tillkommit hufvudsakligen i det
allmännas intresse, för att underlätta en sådan otjenstbar lärares aflägsnande
från befattningen, och beträffande nu ifrågakomne f. d. lärare
något dylikt intresse icke före funnes, syntes det, som om såsom
vilkor för erhållande af understöd, hvarom nu vore fråga, borde kunna
uppställas enahanda minimitjenstålder, som i öfvergångsstadgandena
vid §§ 7 och 8 af ofvannämnda reglemente blifvit faststäld, eller

52

Tionde hufvudtiteln: bil. 2.

20 år. En ytterligare anledning till att något skärpa bestämmelsen
om tjenstårens antal förefunnes äfven i den omständigheten, att det i
reglementets § 10 stadgade vilkoret för tjenstårsberäkning eller att
tjenstgöringen skulle hafva egt rum vid skola, för hvars innehafvares
aflönande tillskott af allmänna medel åtnjutits, enligt direktionens förslag
här skulle eftergifvas.

Då direktionen med tillämpning af de af densamma anförda grunder
beräknat antalet af understödstagare i första hand komma att uppgå
till 261 personer, så hade denna siffra erhållits genom att från det af
direktionen beräknade antalet afgångna f. d. småskolelärare och -lärarinnor
eller 364 frånräkna dels 71, hvilka icke uppnått 50 lefnadsår, och dels
ytterligare 32, som antagits vara i sådana lefnadsvilkor, att understöd
åt dem icke kunde ifrågakomma. Genom den af statskontoret förordade
höjning af minimitjenståldern från 15 till 20 år skulle nyssnämnda
beräknade antal af 364 personer nedgå med 205, eller till 159, och
medeltjenståldern höjas från 20 till 24,6 år. Huru många al dessa
159, som kunde antagas hafva uppnått en lefnadsålder af 55 år och
derutöfver, läte eig med det föreliggande materialet icke beräkna, men
då flertalet i allt fall torde komma att uppnå sistnämnda ålder, syntes
man vid beräkningen af den blifvande understödskostnaden kunna utgå
från antalet 159; och om man antoge, att af dessa 159 förhållandevis
lika många som i förra fallet borde frånräkna^ på grund af bättre
lefnadsvilkor, skulle det högsta eventuela understödstagareantalet komma
att uppgå till 142 och förslagets genomförande enligt de af statskontoret
förordade grunder alltså betinga en årlig kostnad af högst 12,070 kronor.

Då såsom hufvudvilkor för delaktighet i de tillämnade extra understöden
uppstälts behöfvande omständigheter och detta vilkor ju betecknar
skilnaden mellan å ena sidan det reglementerade ålderdomsunderstödet,
hvilket framstår såsom en intjenad rättighet, den der utgår utan afseende
å personens ekonomiska vilkor, samt å andra sidan ett extra understöd
såsom det ifrågasatta, hvilket skulle erhålla karaktären af en nådegåfva,
föranledd af personens nödstälda belägenhet, synes mig tillämpande af
de strängare principer, som i allmänhet gälla vid utdelande från statens
sida af pensioner och understöd, här icke böra komma till användning.

I anslutning till direktionens öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning
i ärendet afgifna förslag hemställer jag alltså i underdånighet,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år 1902 å allmänna
indragningsstaten anvisa och till Kongl. Maj:ts disposition ställa ett
anslag af 22,200 kronor för beredande af ålderdomsunderstöd åt sådana

Tionde hufvudtiteln: bil. 2.

63

lärare och lärarinnor vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande
och extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskola, hvilka, efter att
hafva i minst 15 års tid oförvitligen tjenstgjort, afgått från tjensten
utan att erhålla understöd enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892,
samt under följande vilkor och bestämmelser i öfrigt:

att lärares eller lärarinnas tjenstgöring afslutats så tidigt, att
ålderdomsunderstöd enligt nyssnämnda nådiga reglemente icke kunnat
honom eller henne beviljas, eller före utgången af år 1891;

att sådan från tjensten afgången lärare eller lärarinna uppnått
en lefnadsålder af minst 50 år;

att han eller hon styrkes befinna sig i behöfvande omständigheter; att

det belopp, hvartill understöd högst må meddelas, bestämmes
till 100 kronor årligen; samt

att Kongl. Maj:t må ega att meddela de närmare föreskrifter i
ämnet, hvilka befinnas erforderliga.»

I denna hemställan förenade sig statsrådets öfrige ledamöter.

Hvad statsrådet beträffande de under punkterna
38:o— 47:o omförmälda ärenden i underdånighet tillstyrkt
och hemstält behagade Hans Kongl. Höghet
Kronprinsen-Regenten i nåder gilla och bifalla;!och
skulle protokollsutdrag härom till finansdepartementet
öfverlemnas för behörigt iakttagande vid uppgörande
af förslag till reglering af utgifterna under riksstatens
tionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
Karl Leijer.

54

Tionde hufvudtieln: bil. 3.

[4-]

Bidrag till
lär ar nes vid
elementarläroverken

enke- och
pupillkassa.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å
Stockholms slott den 31 december 1900.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Ottee,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelrerg,

Husberg.

Föredragande departementschefen, statsrådet Claeson, yttrade:

58:o.

»Då jag har för afsigt att föreslå Kong], Maj:t att gorå nådig
framställning till Riksdagen dels angående inrättande af 80 nya ämneslärarebefattningar
vid de allmänna läroverken, deraf 15 lektors- och
65 adjunktsbefattningar, dels angående antagande af stat för den tekniska
elementarskolan i Hernösand, hvars upprättande beslöts af 1900
års Riksdag, i hvilken stat ingå 1 rektors- och 3 lektorsbefattningar,
så har jag anmodat direktionen för lärarnes vid elementarläroverken

Tionde hufvudtiteln: bil. 3.

55

enke- och pupillkassa att meddela upplysning om det belopp, hvarmed
statsbidraget till bemälda kassa borde höjas för eventuelt upptagande
till delaktighet i kassan för förenämnda lärarebefattningars innehafvare;
och har direktionen, som gifvit professor A. Lindstedt i uppdrag att
utföra för ändamålet erforderliga beräkningar, meddelat, att den årliga
ökning af statsbidraget till kassan, som erfordras för upptagande till
delaktighet deri af dessa befattningars innehafvare, utgör

för de 15 lektorsbefattningarna vid de allmänna läroverken
..................................... kronor 1,459

för de 65 adjunktsbefattningarna vid de allmänna läroverken
........................................................................................... „ 8,006

för 1 rektors- och 3 lektorsbefattningar vid den tekniska
elementarskolan i Hernösand.................................... „ 500

eller tillsammans kronor 9,965.

Jag vågar nu tillstyrka att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för beredande af delaktighet i lärarnes vid elementarläroverken
enke- och pupillkassa åt innehafvarne af 15 nya lektors- och 65 nya
adjunktsbefattningar vid de allmänna läroverken samt 1 rektors- och
3 lektorsbefattningar vid tekniska elementarskolan i Hernösand bevilja
ett belopp af 9,965 kronor till höjning af det såsom bidrag till pensionering
af enkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogi,
seminarier m. m. för närvarande utgående belopp 69,851 kronor;
kommande omförmälda bidrag härigenom att uppgå till 79,816 kronor.»

59:o.

»I en af eforus öfver Karlstads stifts allmänna läroverk till Kongl.
Maj:t öfverlemnad underdånig ansökning har musikläraren vid treklassiga
allmänna läroverket i Arvika Magnus Pehrson anhållit om rätt
till pension å allmänna indragningsstaten.

Vid denna ansökning äro fogade särskilda af vederbörande pastorsembete
och rektor för Pehrson utfärdade betyg om frejd och tjenstgöring
äfvensom ett den 3 december 1900 dagtecknadt läkareintyg,
och inhemtas af dessa handlingar: att Pehrson är född den 13 maj
1834; att han höstterminen 1860 förordnats att uppehålla musiklärarebefattningen
vid läroverket i Arvika och den 4 juni 1879 befordrats
till ordinarie innehafvare af befattningen; att han skött densamma utan
någon tids tjenstledighet och vid haudhafvandet af befattningen visat

[17.]

Pension för
musikläraren
M. Pehrson.

56

Tionde hufvudtiteln: bil. 3.

utmärkt nit och plikttrohet; samt att Pehrson syntes förete en genom
sjuklighet och ålder nedsatt arbetsförmåga och på grund deraf torde
vara och för framtiden förblifva urstånd satt att vederbörligen sköta
sin tjenst.

Uti det af eforus afgifna utlåtandet har eforus — under åberopande
att Pehrson från år 1860 varit tillförordnad samt från år 1879 ordinarie
innehafvare af ifrågavarande lärarebefattning äfvensom att han under
hela denna tid med utmärkt nit och pligttrohet skött befattningen,
hvilken han dock nu, vid uppnådda 66 år, vore urståndsatt att bestrida
— förordat den underdåniga ansökningen.

Efter nådig remiss har statskontoret yttrat sig i detta ärende.
Statskontoret har dervid erinrat, hurusom genom nådigt bref den 16
mars 1858 stadgats, att lärarne vid rikets elementarläroverk skulle
komma i åtnjutande af enahanda pensionsrätt å allmänna indragningsstaten,
som enligt då gällande författningar tillkomme civile embetsoch
tjenstemän. Detta stadgande har likväl, såsom statskontoret anmärkt,
icke ansetts tillämpligt å lärarne i musik och teckning vid nämnda
läroverk, utan för dylika lärare har pension å indragningsstat beviljats
först efter det Riksdagen i hvarje fall dertill lemnat bifall.

Statskontoret framhåller vidare, hurusom Pehrson, genom sin
uppnådda ålder och genom sin mer än 40-åriga anställning i statens
tjenst samt med hänsyn till läkarebetygets uppgift om hans bristande
arbetsförmåga och duglighet att sköta sin tjenst, uppfylt de vilkor,
som stadgades för nyss omförmälda pensionsrätt. Statskontoret har
derför, med tillkännagifvande att Pehrsons aflöning å stat i hans förutnämnda
egenskap utgjort 300 kronor, underdånigst hemstält, att Kongl.
Maj:t täcktes aflåta nådig proposition till Riksdagen om beviljande för
Pehrson af en årlig pension å allmänna indragningsstaten till nyss
angifna belopp, att från och med månaden näst efter den, hvari afsked
från musiklärarebefattningen varder honom beviljadt, under hans återstående
lifstid utgå.

Under åberopande af hvad sålunda i detta ärende förekommit
tillstyrker jag, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva,
att Pehrson må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked
varder honom beviljadt från musiklärarebefattningen vid allmänna läroverket
i Arvika, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära pension till belopp af 300 kronor årligen.»

Hvad föredragande departementschefen i punk -

Tionde hufrudtiteln: bil. 3.

57

terna 58:o och 59:o tillstyrkt behagade Hans Kongl.
Höghet Kronprinsen-Regenten, på hemställan af statsrådets
öfrige ledamöter, i nåder gilla och bifalla; och
skulle protokollsutdrag härom till finansdepartementet
öfverlemnas för behörigt iakttagande vid uppgörande
af förslag till reglering af utgifterna under riksstatens
tionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

A. I. Lindhagen.

Jiih. till Riksd. Prot. 1901.

1 Sami. 1 Afä.

58

Tionde hufvudtiteln: bil. 4.

Pension åt
förre arbetaren
vid
Fredriksborgs
fästningsbyggnad
J. B.
Bjursbröm.

Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet utför
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 7 december 1900.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

Departementschefen, statsrådet Crusebjörn föredrog i underdånighet: -

Departementschefen anförde härefter:

3>Uti skrifvelse af den 6 mars innevarande år har arméförvaltningen
å fortifikations- och civila departementen, med tillstyrkan af
nådigt bifall, till Kongl. Maj,ds pröfning öfverlemnat en af chefen för
fortifikationen gjord underdånig framställning om beredande af pension
å allmänna indragningsstaten från och med innevarande år åt bergsprängaren
Johan Richard Bjurström, hvilken genom olyckshändelse

Tionde hufvudtiteln: bil. 4.

59

blifvit svårt skadad under arbete för kronans räkning; varande härvid
fogade prest- och läkarebetyg för Bjurström samt en af vederbörande
arbetsbefälhafvare afgifven rapport om förloppet vid omförmälda tilldragelse.

Af dessa handlingar inhemtas hufvudsakligen:
att Bjurström, som är född den 26 april 1869 och gift, den 17
oktober 1899 erhållit anställning vid befästningsarbetena å Fredriksborgsplatån
samt påföljande dag, då han jemte två andra bergsprängare,
af hvilka den ene, arbetsförman, varit sysselsatt med urbränning af
ett 4 fot djupt borrhål, blifvit svårt skadad i högra handen till följd
af att sprängskottet gått af, innan Bjurström hunnit aflägsna sig frän
platsen;

att,’ enligt arbetsbefälhafvarens rapport om olyckshändelsen, orsaken
till olyckan vore att tillskrifva Bjurströms misstag om tiden för
explosionens inträffande, enär han varit så uteslutande upptagen af
det arbete, som rörde urbränningen, att han icke beräknat den tid,
stubintråden|hade]att brinna, innan den var slut;

att, enligt intyg af underkirurgen vid serafimerlasarettet I. Lönnberg,
Bjurström vårdats å lasarettets kirurgiska afdelning från den 18
oktober till den 22 december 1899, hvarvid utrönts, att skottet träffat
insidan af högra handen, som söndersargats, så att endast tummen,
ehuru i något skadadt skick, kunnat vid amputation bibehållas, samt
att det qvarstående lyte, Bjurström lidit, utgjordes af förlust af hela
högra handen utom tummen, hvars rörlighet dock vore betydligt inskränkt,
om ock dess kraft vore rätt god, till följd hvaraf med stöd
af de ungefärliga beräkningar, hvilka svenska olycksfallsförsäkringsbolag
begagnade, Bjurströms invaliditetsgrad borde uppskattas till 40
å 50 procent af hans arbetsförmåga;

samt att chefen för fortifikationen uti sin underdåniga framställning
hemstält, att, då den olyckshändelse, hvaraf Bjurström drabbats,
synts hafva gjort honom till invaliditetsgrad jemförlig med en vid
Karlsborgs fästningsbyggnad förut anstäld arbetare August Johansson,
hvilken den 29 mars 1899 under arbete å Vaberget blifvit skadad i
venstra benet, så att detsamma måst amputeras, pensionen för Bjurström
måtte bestämmas till enahanda belopp som vid senaste Riksdag
föreslagits för bemälde Johansson, eller 300 kronor.

Uti häröfver infordradt utlåtande har statskontoret andragit, att,
enligt det vid nästföregående Riksdag framlagda förslag till lag angående
ersättning för skada till följd af olycksfall i arbetet, arbetsgivare
skulle vara pligtig att efter vissa närmare angifna grunder

60

Tionde hufvndtiteln: bil. 4.

utgifva ersättning, der arbetare skadats till följd af olycksfall i arbetet
och han ej uppsåtligen eller genom grof vårdslöshet sjelf ådragit sig
skadan. Sålunda skulle, om olycksfallet medfört för framtiden bestående
förlust eller minskning af arbetsförmågan, i ersättning utgifvas
en årlig lifränta, i förra fallet å 300 kronor och i senare fallet å det
lägre belopp, som svarade emot arbetsförmågans minskning. Derest
dessa grunder för arbetsgifvares ersättningsskyldighet tillämpades på
nu föreliggande fall, syntes det statskontoret, som borde Bjurström
hafva att af staten påräkna en årlig lifränta af 150 kronor, hvilket
belopp statskontoret derför hemstälde måtte af Riksdagen begäras
såsom pension åt Bjurström för hans återstående lifstid, att utgå från
och med 1900 års ingång.

På grund af hvad sålunda förekommit och då jag, vid det förhållande
att Bjurström genom berörda olyckshändelse mistat högra
handen, anser hans invaliditetsgrad böra uppskattas till något högre
procent af hans arbetsförmåga än den af statskontoret beräknade, men
jag å andra sidan icke kan till fullo biträda det af chefen för fortifikationen
i ämnet afgifna förslag, får jag härmed i underdånighet hemställa,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att vid Oscar-Fredriksborgs fästningsbyggnad såsom bergsprängare
förut anBtälde arbetaren Johan Richard Bjurström må under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
af 200 kronor, att utgå från och med början af år 1900.»

Uppå underdånig tillstyrkan af statsrådets öfriga
ledamöter täcktes Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
Regenten härtill lemna nådigt bifall; och skulle utdrag
af detta protokoll finansdepartementet tillställas för
iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

Carl Heijkenskjöld.

Tionde hu fynd titeln: bil. 5.

61

Utdrag af protokollet öfver landtför sv ar särenden, hållet inför Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 21 december 1900.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otteb,

Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Kbusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

Departementschefen, statsrådet Crusebjörn föredrog i underdånighet: -

Departementschefen anförde vidare i underdånighet:

»Hos Kongl. Maj:t har chefen för fortifikationen i underdånig
skrifvelse den 13 nästlidne november anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes
hos Riksdagen göra framställning om beviljande af pension å allmänna
indragningsstaten för smedsmästaren, föreståndaren för Svea ingeniörbataljons
smides-, fil- och plåtslagareverkstäder Johannes Jonsson Lundberg,
dervid nämnde chef, med bifogande af prest- och läkarebetyg
för Lundberg jemte intyg om hans ekonomiska ställning, samt under

[6.]

Pension för
smedsmästaren
J. J. Lundberg.

62

Tionde hufvndtiteln: bil. 5.

erinran, att innevarande års Riksdag tillerkänt murmästaren vid Karlsborgs
fästningsbyggnad N. J. Nilsson en pension af 750 kronor, motsvarande
hälften af hans kontanta aflöning, hemstält, att pensionen
för Lundberg, hvilken uppbure ett årligt arfvode af 1,800 kronor,
måtte föreslås till 900 kronor för år, att utgå från och med månaden
näst efter den, då han blefve från sin befattning entledigad.

Till stöd för denna framställning har chefen för fortifikationen
anfört, att Lundberg, som vore född den 8 april 1837 och således öfver
63 år gammal, i nära 24 år varit anstäld såsom föreståndare samt
lärare i smedsyrket vid ofvannämnda verkstäder med skyldighet att
äfven sjelf deltaga i alla förekommande arbeten; att han under denna
sin långa tjenstetid utbildat ett stort antal handtverk ssoldater i smedsyrket
samt äfven i öfrigt varit staten till stor nytta vid fältingeniörmaterielens
tillverkning och underhåll; att han af sitt arbetsbefäl erhållit
vitsord om framstående yrkesskicklighet, nit och pligttrohet i
sitt synnerligen ansträngande arbete samt om ett i allo hedrande uppförande;
att hans aflöning, som under de senaste elfva åren utgjort

1,800 kronor om året, icke möjliggjort några besparingar till skydd
mot nöd och bekymmer på ålderdomen, hvarför han, som jemväl haft
hustru att försörja, befunne sig i obemedlade omständigheter; samt att
utöfvandet af ofvanberörda verksamhet haft så menligt inflytande på
hans helsotillstånd, att han för framtiden vore otjenstbar.

Uti häröfver infordradt och den 22 sistlidne november afgifvet
underdånigt utlåtande har statskontoret anfört, att, då Lundberg numera
enligt vederbörande läkares intyg vore »utsliten och hädanefter otjenstbar»
samt dessutom befunne sig i obemedlade omständigheter, statskontoret
ansåge staten böra lemna Lundberg något bidrag till underhåll
för hans återstående dagar, i följd hvaraf statskontoret, som likväl med
afseende å Lundbergs jemförelsevis korta tjenstetid funne hans pension
icke böra sättas till högre belopp än det, som beviljats förbemälde
Nilsson, eller 750 kronor, tillstyrkte propositions aflåtande till Riksdagen
om beviljande af pension åt Lundberg å sistnämnda belopp.

På grund af hvad sålunda förekommit och då staten, lika litet
som en enskild husbonde, torde kunna undandraga sig att lemna nödigt
underhåll åt en gammal och pligttrogen tjenare, sedan denne till följd
af ålder och sjuklighet icke vidare förmår att sjelf bidraga till sitt
uppehälle, får jag, som anser pensionsbeloppet skäligen kunna sättas
till det af statskontoret föreslagna, i underdåndighet hemställa, det
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att smedsmästaren, föreståndaren för Svea ingeniörbataljons smides-,

Tionde hulvudtiteln: bil. 5.

63

fil- och plåtslagareverkstäder Johannes Jonsson Lundberg må från och
med månaden näst efter den, då han varder från sin befattning entledigad,
under sin återstående lifstid åtnjuta pension från allmänna
indragningsstaten till belopp af 750 kronor årligen.»

Till hvad departementschefen sålunda hemstält
behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten,
uppå tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter, lemna
nådigt bifall; och skulle utdrag af protokollet härom
tillställas finansdepartementet för behörigt iakttagande
vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna
under riksstatens tionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
J. Olbers.

64

Tionde hnfvndtiteln: bil. 6.

[18.]
Pension för
akluarien vid
Sveriges geologiska
undersökning
M. J.

Stolpe.

Utdrag af protokollet öfver jordbruks ärenden, hållet inför Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 7 december 1900.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

l:o.

Chefen för jordsbruksdepartementet, statsrådet Odelberg anförde:

Uti en till Kongl. Maj:t stäld, af chefen för Sveriges geologiska
undersökning med eget underdånigt utlåtande af den 6 sistlidne Oktober
öfverlemnad skrift har aktuarien vid nämnda undersökning Mats Johan
Stolpe anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå nästsammanträdande
Riksdag, att en årlig pension till det belopp, som plägade
tillkomma civile tjenstemän, måtte honom beviljas vid afskedstagandet
från aktuariebefattningen vid undersökningen; och har i anledning af

Tionde hufvudtiteln: bil. 6.

65

denna ansökning statskontoret den 26 i nyssnämnda månad afgifvit
infordradt underdånigt utlåtande.

Af handlingarna i detta ärende inhemtas: att Stolpe, som är född
den 30 augusti 1833, i början af år 1862 antogs till biträdande geolog
vid Sveriges geologiska undersökning; att ban den 15 december 1871
befordrats till geolog och, efter att från 1874 års ingång hafva bestridt
aktuariebefattningen vid undersökningen, den 15 december sistnämnda
år förordnats till innehafvare af samma befattning; samt att ban dessutom
vid 17 särskilda tillfällen och under sammanlagdt mera än två
år på grund åt nådiga förordnanden bestridt chefsbefattningen vid geologiska
undersökningen.

Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra, att, enligt den för
Sveriges geologiska undersökning gällande nådiga instruktion, chefen
för jordbruksdepartementet eger att bland de vid undersökningen anstäld.
e geologer utse en att vara aktuarie; samt att denne tjensteman
jemlikt samma instruktion åligger, förutom fullgörandet af de en
registrator och aktuarie i andra embetsverk vanligen tillkommande göromål,
hufvudsakligen dels att biträda chefen vid expeditionsgöromålen,
kontrasignera utgående expeditioner samt i öfrigt fullgöra en sekreterares
åligganden dels ock att under sommarmånaderna deltaga i de vid undersökningen
pågående geologiska arbeten å fältet.

Aktuariens aflöning utgår till honom såsom geolog med 3,000
kronor jemte tre ålderstillägg, hvardera med 500 kronor, så att han
från och med sextonde året uppbär 4,500 kronor årligen. På grund af
den omfattande arten af aktuariens göromål har Kongl. Maj:t derjemte
uti . nådigt bref den 5 december 1884 medgifvit, att i staten för geologiska
undersökningen finge uppföras ett särskildt arfvode af 500
kronor åt ifrågavarande tjensteman för öfverarbete; och har enahanda
belopp för ändamålet sedermera årligen uti staten upptagits.

Till stöd för sin nu gjorda framställning har aktuarien Stolpe
åberopat, förutom sin höga lefnadsålder och långa tjenstetid,, att han
på grund af försvagade kroppskrafter under de två'' sistförflutna åren
icke kunnat deltaga uti de geologiska fältarbetena utan behöft åtnjuta,
förutom en förut saknad semester, en kortare tids tjenstledighet; att han,
då af Kongl. Maj:t till 1888 års Riksdag aflåten proposition om rätt
till pension för personalen vid Sveriges geologiska undersökning af
Riksdagen a (slagits,, icke vore tillförsäkrad att vid alskedstagandet komma
i .åtnjutande af pension; att han, på grund häraf och då löneförhållandena
vid geologiska undersökningen icke varit sådana, att han genom besparingar

Bih. till Rilcsd. Frat. 1001. 1 Sami. 1 Afd. 9

66

Tionde hafva dtiteln: bil. 6.

skulle förmått skapa sig en i ekonomiskt hänseende betryggad ställning
för sin återstående lefnad, varit och tillsvidare vore nödsakad att qvarstå
i sin tjenst måhända längre, än hvad med undersökningens sannskyldiga
nytta vore rätt förenligt; samt att den nu gjorda ansökningen
vore tillkommen i syfte att i hvad på honom berodde ej förhindra, att
aktuariebefattningen skulle kunna handhafvas af en fullt arbetsför man.

Vid öfverlemnande af ifrågavarande ansökning har chefen för
Sveriges geologiska undersökning, enär Stolpe under en nära 39-årig
tjenstetid pligttroget skött sina åligganden, enär han redan med två år
öfverskridit den för civile tjenstemän vanliga åldersgränsen för pensions
åtnjutande, enär han sedan ett par ar tillbaka i följd af försvagade
kroppskrafter vore helt och hållet ur stånd att deltaga i de geologiska
fältarbetena, samt enär sålunda minskad arbetsförmåga mer och mer
för honom försvårade handhafvandet af de magtpåliggande aktuariegöromålen,
på det lifligaste tillstyrkt aflåtandet af proposition till Riksdagen
i ämnet; och har chefen tillika framhållit, hurusom skäligt syntes,
att den ifrågasatta pensionen finge utgå med 80 procent af Stolpes nuvarande
geologaflöning, 4,500 kronor, eller med 3,600 kronor.

Statskontoret har uti sitt i ärendet afgifna utlåtande, under Iramhållande
att, ehuru någon rätt till pension å allmänna indragningsstaten
icke vore tjenstemännen vid Sveriges geologiska undersökning
tillförsäkrad, anledningen härtill syntes vara att söka uteslutande i den
omständigheten, att hela anslaget för de geologiska undersökningarna
vore uppfördt på extra ordinarie stat och således af mera tillfällig natur,
hemstält, att, då sökanden i afseende å såväl lefnads- som tjensteålder
uppfylt de vilkor, som för civile tjenstemän i allmänhet funnes föreskrift!
a för erhållande af pension å allmänna indragningsstaten, Kong!
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att bevilja Stolpe en årlig pension å
allmänna indragningsstaten till det af chefen för geologiska undersökningen
föreslagna beloppet. .

På sätt aktuarien Stolpe uti sin ansökning erinrat gjorde kongl.
Maj:t år 1888 framställning till Riksdagen i syfte att tillförsäkra tjenstemännen
vid Sveriges geologiska undersökning pensionsrätt. Uti en till
Riksdagen afiåten proposition föreslog nemligen Kongl. Maj:t, att chefen
för undersökningen äfvensom de vid densamma anstälde geologer måtte
ega att efter erhållet afsked komma i åtnjutande af pension å allmänna
indragningsstaten; och föreslogs i afseende å geologerne, att pensionsrätten
skulle inträda vid 60 års ålder och efter 30 års anställning i
statens tjenst samt att pensionen för dem bland geologerne, som åt -

Tionde hnfvudtiteln: bil. 6.

67

njöte högre aflöning än 3,000 kronor, skulle utgå med 80 procent
af aflöningen, dock med minst 3,000 kronor.

Denna Kongl. Maj:ts framställning blef visserligen af Riksdagen
afslagen, men synes denna utgång af frågan uppenbarligen hafva haft
sin orsak, icke deri att det arbete i statens tjenst, ifrågavarande tjensteman
utförde, ansetts mindre förtjent af erkännande än annat sådant
arbete, utan, såsom statskontoret jemväl framhållit, endast i den omständigheten,
att, då hela anslaget till de geologiska undersökningarna
vore uppfördt på extra stat, något allmänt medgifvande af pensionsrätt
för den vid undersökningen anstälda personal icke syntes Riksdagen
lämpligt. För denna min uppfattning af Riksdagens beslut i
frågan hemtar jag för öfrigt stöd jemväl deraf, att Riksdagen år 1897,
med anledning af derom utaf Kongl. Maj:t gjord framställning, beviljade
pension å allmänna indragningsstaten åt dåvarande chefen för
geologiska undersökningen, professoren O. M. Torell.

Vid sådant förhållande och då det icke synes mig mera än billigheten
kräfver, att aktuarien Stolpe vid uppnådda 67 lefnadsår och efter
omkring 39 års väl vitsordad tjenstgöring vid geologiska undersökningen
tillförsäkras att vid afskedstagandet komma i åtnjutande af pension,
anser jag framställning i ämnet böra till Riksdagen aflåtas.

Emot det af chefen för geologiska undersökningen föreslagna och
af statskontoret förordade pensionsbeloppet, motsvarande 80 procent å
den Stolpe såsom geolog tillkommande aflöning, synes mig icke heller
kunna skäligen framställas någon anmärkning.

Jag hemställer alltså, att Kongl. Magt måtte föreslå Riksdagen
medgifva, att aktuarien vid Sveriges geologiska undersökning Mats
Johan Stolpe må från och med månaden näst efter den, hvarunder han
från sin befattning vid Sveriges geologiska undersökning afgår, under
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig
pension af 3,600 kronor.

I denna föredragandens hemställan förenade sig statsrådets öfrige
ledamöter.

2:o.

Departementschefen, statsrådet Odelberg anförde vidare:

Uti en till Kongl. Maj:t stöld, af Kongl. Maj ^befallningshafvande
i Gotlands län med underdånig skrifvelse den 15 december 1899 öfverlemnad
skrift har kommissionslandtmätaren i nämnda län Johan Victor
Schyl i underdånighet anhållit, att Kongl. Magt täcktes till Riksdagen
aflåta proposition derom, att Schyl, som, på sätt bifogadt lrejdbetyg

[19.]

Pension för
kommissionslandtmätaren

J. V. Schyl.

68

Tionde hufvudtiteln: bil. 6

utvisade, vore född den 12 juli 1840 och som varit i statens tjenst i
33 år, deraf 20 uti ordinarie tjenst, måtte, oaktadt han icke uppnått
den i lag stadgade ålder af 65 år för erhållande af full pension med
1,600 kronor såsom kommissionslandtmätare, efter erhållet afsked utöfver
den pension af 600 kronor, till hvilken han vore berättigad från
civilstatens pensionsinrättning, af allmänna medel erhålla ett årligt
belopp af 1,000 kronor eller, om Kongl. Maj:t skulle finna detta belopp
för stort, ett belopp af 600 kronor, motsvarande ofvannämnda pensionsbelopp.

Till stöd för denna framställning åberopar Schyl sin delvis i
tjensten iråkade sjuklighet samt sitt ekonomiska betryck, som ytterligare
ökats, sedan han till följd af sin sjukdom nödgats afstå från en större
landtmäteriförrättning, som blifvit af honom påbörjad och af hvilken
han kunnat påräkna att under ännu några år hafva tillräcklig inkomst
för sig och sin stora familj, bestående af hustru och 8 barn, af hvilka
3 ännu vore minderåriga; varande af Schyl, till styrkande af dessa
förhållanden vid ansökningen fogade dels ett af ordföranden i Klinte
sockens kommunalnämnd den 4 november 1899 utfärdadt intyg, att
Schyl på grund af sjukdom befunne sig i så tryckande ekonomiska
omständigheter, att hans utskylder till kommunen måst under de sista
åren. åt brist på tillgång afskrifvas, dels ock två särskilda, af extra
provinsialläkaren Alfr. Söderlind den 29 oktober och den 11 december
nyssnämnda år utfärdade läkarebetyg; varande det senast utgifna af
dessa betyg, hvilka äro till innehållet fullt öfverensstämmande med
hvarandra, af följande lydelse:

»Kommissionslandtmätaren Johan Victor Schyl härstädes, hvilken
begär sjukbetyg för att bifogas hans ansökning om afsked ur tjensten
med pension, lider af följande sjukdomar:

1) Sedan cirka två år tillbaka af förfining (atrofi) i högra handens
småmuskler, hvilken sjukdom, oaktadt rationell behandling, fortskridit
så att förmågan att skrifva gått alldeles förlorad, i det den sjuke numera
icke ens kan skrifva sitt namn;

2) Venstersidigt ljumskbråck, som fastän opereradt år 1891, i hög
grad försvårar arbetet i terrängen;

3) Sedan många år af höggradig nedsättning i hörselförmågan; samt

4) likaledes sedan flera år af stor allmän kraftnedsättniug;

hvilka sjukdomar med säkerhet kunna anses vara obotliga och

göra honom för all framtid absolut oförmögen att besörja sina tjensteåligganden; -

Tionde hufvndtiteln: bil. 6.

69

detta allt varder härmed på heder och samvete intygadt.

Klintehamn den 11 december 1899.

Alfr. Söderlind.

Extra provinsialläkare.))

Uti ett vid Kongl. Maj:ts befallningshafvandes skrifvelse fogadt,
till Kongl. Maj:t stäldt yttrande har förste landtmätaren i Gotlands
län meddelat, att Schyl blifvit landtmäteriauskultant den 14 juni 1866,
den 15 april 1879 konstituerats till vice kommissionslandtmätare och
den 25 april 1889 utnämnts till kommissionslandtmätare. Förste landtmätaren
anför vidare: Enligt hos honom förvarade, vederbörligen

granskade dagböcker hade Schyl under åren 1879 till och med 1898
användt i tjensten tillhopa 5,048 dagar eller i medeltal 252 dagar om
året. Han hade sålunda varit i tjensten träget sysselsatt. Hans arbetsförmåga
hade dock under senare åren mer och mer aftagit till dess
den nu alldeles upphört. Till följd af sin i tjensten ådragna sjuklighet
hade han under år 1899 nödgats att till annan landtmätare öfverlåta
en laga skiftesförrättning å en af Gotlands större socknar. Några nya
förrättningar hade han ej kunnat åtaga sig, så att han, som saknade
existensmedel för sig och sin stora familj, ginge till mötes ett sorgligt
slut på sin tjenstemannabana, såvida han ej erhölle en högre pension,
än den han hade att från civilstatens pensionsinrättning påräkna.

Förste landtmätaren har slutligen, med åberopande af hvad utaf
honom anförts, på det HHigaste tillstyrkt, att Schyls ansökning måtte
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordas.

Uti ofvanberörda skrifvelse, hvarmed Kongl. Majits befallningshafvande
öfverlemnat Schyls underdåniga ansökning, har Kongl. Maj:ts
befallningshafvande vitsordat, att Schyl varit träget sysselsatt i tjensten,
och att anmärkning mot hans verksamhet icke förekommit förr än
under senare tiden, då hans sjuklighet hindrat hans arbete. Med afseende
å denna hans sjuklighet, som för framtiden komme att utgöra
ett ständigt hinder för hans förmåga till arbete, samt hans fullkomliga
medellöshet, hemställer Kongl. Maj:ts befallningshafvande, att Kongl.
Maj:t måtte bereda sökanden en pension af statsmedel till belopp af
600 kronor.

Till följd af härå erhållen nådig remiss har derefter landtmäteri -styrelsen afgifvit. underdånigt utlåtande af den 28 februari innevarande
år och dermed tillika öfverlemnat två till styrelsen stälda skrivelser,
den ena från direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning och den
andra från sökanden Schyl. I den förra skrivelser som afgifvits såsom

7»

Tionde hofroåtiteln: bil. 6.

svar på en af landtmäteristyrelsen framstäf anhållan om utredning
angående det pensionsbelopp, som vid Schyls afskedstagande kunde
denne beviljas från civilstatens persionsinrättning, har direktionen öfver
pensionsinrättningen meddelat, att, i händelse Schyl, såsom syntes vara
afsedt, komme att afgå från sin tjenst med åtnjutande af pension eller
underhåll på rikets allmänna indragningsstat eller eljest af statsmedel,
Schyl på grund af stadgandet i 11 § af förnyade nådiga reglementet
för civilstatens pensionsinrättning den 9 juni 1899 icke vore berättigad
att af pensionsinrättningen undfå eller uppbära pension eller underhåll.

Schyl har uti sin sistberörda skrift, med förmälan att till hans
kännedom kommit, att han ej samtidigt kunde få uppbära pension från
staten och civilstatens pensionsinrättning, anhållit, att landtmäteristyrelsen
måtte hos Kongl. Maj:t förorda en pension af 1,600 kronor.

För egen del har landtmäteristyrelsen, med vitsordande af de
utaf förste landtmätaren lemnade uppgifterna angående Schyls tjenstgöring,
anfört följande: Enligt Riksdagens skrifvelse den 20 maj 1885
hade Riksdagen medgifvit, bland annat, att å allmänna indragningsstaten
finge under vissa förutsättningar uppföras 48 pensioner till belopp
af 1,600 kronor för hvarje, att af Kongl. Maj:t, i den mån nämnda
antal pensionsrum dertill lemnade tillfälle, vid kommissionslandtmätares
afgång från landtmäteristaten tilldelas kommissionslandtmätare, som
uppnått 65 lefnadsår och tjena! minst 30 år samt under sammanräknade
25 år varit anstälde bland annat såsom vice kommissionslandtmätare
eller kommissionslandtmätare och af Kongl. Maj:t pröfvades halva under
förenämnda 25 år varit verksamma såsom landtmäteritjenstemän. Då
Schyl icke varit verksam såsom vice kommissionslandtmätare och kommissionslandtmätare
under fullt 21 år och icke heller uppnått 65 lefnadsår,
kunde han således icke sätta i fråga att vid afskedstagande! blifva
tilldelad något af omförmälda 48 pensionsrum. Men med afseende å
Schyls ålder och tjenstetid samt beloppet af den kommissionslandtmätare
vid uppnådd pensionsålder tillkommande pension äfvensom med hänsyn
till storleken af det underhåll, som delegare i civilstatens pensionsinrättning,
jemlikt 22 och 24 §§ i förnyade nådiga reglementet för
pensionsinrättningen, under enahanda omständigheter, i hvilka Schyl
befunne sig, egde att af pensionsinrättningen utfå, hölle landtmäteristyrelsen
före, att Schyl borde kunna påräkna ett årligt understöd,
motsvarande tre fjerdedelar af 1,600 kronor eller 1,200 kronor. På
grund deraf och då Schyls sjukdom enligt de ansökningen bifogade
läkarebetygen med säkerhet kunde anses vara obotlig och göra honom
för all framtid oförmögen att bestrida sina tjensteåligganden samt Schyl

Tionde hufvudtiteln: bil. 6.

71

saknade annan utväg] till försörjning af sig och sin talrika familj, än
den lian genom tj ensten käft, kemstälde landtmäteristyrelsen i underdånigket,
att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att Sckyl finge
från ock med månaden näst efter den, i kvilken nådigt afsked blefve
konom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 1,200 kronor.

Till följd af nådig remiss kar kärefter statskontoret afgifvit underdånigt
utlåtande af den 9 mars innevarande år ock deruti anfört, att,
då såsom af kandlingarne inkemtades, Sckyl vid då snart uppnådda
60 lefnadsår inemot 34 år varit vid landtmäteristaten anstäld ock deraf
mer än 20 år varit såsom på eget ansvar arbetande landtmätare träget
sysselsatt, då Schyl numera, enligt intyg af vederbörande läkare, lede
af förtvining i kögra kanden, ljumskbråck, köggradig nedsättning af hörselförmågan
samt allmän kraftnedsättning ock till följd deraf vore för all
framtid alldeles oförmögen att besörja sina tjensteåligganden, och då Schyl,
med stor familj, befunne sig i särdeles tryckande ekonomiska omständigheter,
statskontoret, alldenstund Sckyl aldrig skulle blifva i stånd att
uppfylla de i nådiga brefvet den 12 juni 1885 faststälda vilkor för de
efter denna dag utnämnde kommissionslandtmätares rätt till pension å
allmänna indragningsstaten till belopp af 1,600 kronor om året, hvilka
vilkor funnes i landtmäteristyrelsens underdåniga yttrande återgifna,
ansåge sig eg a anledning att biträda den af bemälda styrelse gjorda
underdåniga hemställan.

Sedermera kar Sckyl uti en till Kongl. Maj:t stäld, af landtmäteristyrelsen
med underdånigt utlåtande af den 18 sistlidne oktober öfverlemnad
skrift förnyat sin underdåniga anhållan om aflåtande till Riksdagen
af proposition om en årlig pension af 1,600 kronor.

Vid denna skrift kar Sckyl fogat dels ett af pastorsembetet i Klinte
församling utfärdadt bevis, utvisande att Sckyl egde åtta barn, af hvilka
de tre yngsta, samtliga döttrar, vore födda åren 1884, 1886 och 188.7,
dels och nya, af extra provinsialläkaren Söderlind den 24 sistlidne
augusti och ordföranden i Klinte sockens kommunalnämnd och fångvårdsstyrelse
den 8 påföljde september utfärdade intyg af enahanda
innehåll, som de af dem förut afgifna, kär ofvan omförmälda, med den
skilnad allenast att enligt det nya läkarebetyget Sckyls helsotillstånd i
så måtto ytterligare försämrats, att under senaste året tillkommit jemväl
kögersidigt ljumskbråck.

För egen del åberopar landtmäteristyrelsen sitt tidigare utlåtande.

72

Tionde hnfvndtiteln: bil. 6.

Af det ofvan sagda framgår, å ena sidan, att Schyl till följd af
sjukdom och försvagadt helsotillstånd är fullständigt oförmögen att
vidare sköta sin tjenst och bereda sig och sin familj ett nödtorftigt
underhåll, samt å andra sidan, att Schyl icke uppfylt och ej heller kan
blifva i stånd att uppfylla de för erhållande af pension å 1,600 kronor
såsom kommissionslandtmätare stadgade vilkor.

Derest icke staten i detta fall träder särskildt emellan, skulle
alltså Schyl för sitt uppehälle under sin återstående lifstid blifva hänvisad
till allenast den pension till belopp af 600 kronor, som han kan
påräkna från civilstatens pensionsinrättning.

I betraktande emellertid deraf att mera än 34 år förflutit sedan
Schyl antogs i statens tjenst; att han, innan de senaste årens sjuklighet
förtagit hans arbetsförmåga, redan innehade öfver 30 tjensteår och sålunda
i detta afseende fullgjort vilkoren för att kunna tilldelas ett af
de för kommissionslandtmätare afsedda pensionsrum; att han, enligt
hvad vederbörande myndigheter vitsordat, så länge hans helsotillstånd
ej lade hinder i vägen derför, varit i tj ensten träget sysselsatt och i
sin verksamhet icke gifvit anledning till anmärkning; samt att, om än
icke genom hvad i ärendet förekommit kan anses ådagalagdt, att hans
sjukdomar ådragits i tjensten, sannolikheten dock synes mig tala för
att hans verksamhet såsom landtmätare varit till desammas uppkomst
bidragande och särskildt för hans återställande till helsan hindrande,
synes mig rättvisa och billighet kräfva statens mellankomst för beredande
åt honom af en tryggare existens, än en årsinkomst af 600 kronor
kan anses medföra; och anser jag mig derför böra förorda framställning
till Riksdagen i detta syfte.

Då, på sätt direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning erinrat,
det för denna inrättning gällande reglemente lägger hinder i vägen
för att pension på allmänna indragningsstaten eller eljest af statsmedel
må kunna uppbäras samtidigt med pension från nämnda pensionsinrättning,
måste hela det belopp, som kan anses böra Schyl såsom pension
tillkomma, af Riksdagen äskas.

I fråga om storleken af detta belopp finner jag det icke skäligen
kunna sättas lägre, än det af myndigheterna i ärendet förordade eller
1,200 kronor.

Jag tillstyrker derför, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
medgifva, att kommissionslandtmätaren i Gotlands län Johan Victor
Schyl må från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller
afsked från sin kommissionslandtmätarebefattning, under sin återstående

Tionde hufvudtiteln: bil. 6.

73

lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,200
kronor.

Denna departementschefens tillstyrkan biträddes af statsrådets
öfrige ledamöter.

3:o

Departementschefen, statsrådet Odelberg anförde vidare:

Uti skrifvelse den 12 september 1900 har styrelsen för landtbruksinstitutet
vid Alnarp gjort framställning om beredande åt läraren
i bästskötsel och hofbeslag vid institutet Olof Persson Bendz utöfver
den pension af 1,840 kronor, som han såsom f. d. regementsveterinär
vid skånska husarregementet uppbure, af en tilläggspension af 2,000
kronor, vid hvilken framställning fogats, förutom en af Bendz bos institutets
styrelse i ämnet gjord ansökning, frej dbetyg för Bendz jemte
tjensteförteckning äfvensom ett utaf Malmöhus läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott afgifvet yttrande rörande hans verksamhet såsom
föreståndare för den af hushållningssällskapet understödda hofbeslagsskolan
vid Alnarp.

Af dessa handlingar inhemtas hufvudsakligen: att Bendz vore född
den 9 mars 1831 och således numera uppnått en ålder af nära 70 år;
att han år 1853 aflagt filosofie kandidatexamen och 1856 promoverats
till filosofie doktor; att han, som åren 1854—1855 studerat anatomi vid
Karolinska institutet i Stockholm och åren 1855 —1856 veterinärkunskap
vid veterinärskolan i Köpenhamn, den 1 december 1856 utnämnts
till adjunkt vid veterinärinrättningen i Stockholm samt, efter att i
Tyskland och Frankrike hafva studerat veterinärmedicin och den 2
augusti 1862 aflagt fullständig veterinärexamen vid veterinärskolan i
Toulouse, den 19 februari 1863 tillerkänts kompetens i afseende å
tjensters och befordringars erhållande i likhet med dem, som från Stockholms
veterinärinrättning utexaminerades såsom veterinärläkare; att han
den 15 juli 1861 utnämnts till lärare i anatomi och fysiologi samt
veterinärvetenskap vid Alnarps landtbruksinstitut, hvilken befattning
tillträdts den 14 mars 1862 och af honom ännu innehades; att han på
grund deraf undervisat såväl elever som lärlingar uti nämnda tre ämnen
samt uti hästskötsel och hofbeslag intill år 1885, hvarefter han,
sedan annan ämnesfördelning och utvidgning af undervisningen egt
rum, meddelat undervisning i de två sistnämnda ämnena; att han, efter
att hafva erhållit tillåtelse af institutets styrelse att med denna befattning
förena annan tjenst, den 9 oktober 1862 utnämnts till sqvadronslnistläkare

Bill. till Iiiksd. Vrot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 10

[20].
Pension för
läraren vid
Alnarps landtbruksinstitut

O. P. Bendz.

74

Tionde hufvudtiteln: bil. 6.

vid husarregementet »Konung Carl XV» samt den 9 oktober 1868 till
regementsveterinär vid skånska husarregementet, från hvilken tjenst
han den 30 juni 1893 erhållit afsked med den pension, som ofvan
blifvit nämnd; att han år 1863 grundlagt Alnarps hofbeslagsskola,
hvartill år 1876 statsanslag erhållits för uppförande af en hofbeslagsskolebyggnad;
att vid denna skola, som sedan dess öppnande oafbrutet
fortgått och som tjenat såsom mönster för nyare dylika undervisningsanstalter
såväl i Sverige som i utlandet, tillsammans hållits 109 kurser, bland
hvilka sedan år 1875 inginge särskilda kurser för manskap ur armén hufvudsakligen
kavalleriet, samt utexaminerats intill den 10 september 1900 1,498
civile och militäre hofslagare från alla delar af landet, samt att Bendz af
trycket utgifvit åtskilliga skrifter i veterinärkunskap, af hvilka en »Hofbeslagslära»
utgått i 8 upplagor och en »Lärobok i husdjurens anatomi och
fysiologi» utkommit i 2 upplagor; att Bendz’ aflöningsförmåner vid institutet
utgjorts af, förutom förmånen af bostad och trädgård, ett årligt arfvode,
som intill år 1885 utgått med 3,500 kronor och sedermera med 2,000 kronor;
att han dessutom under de senare åren åtnjutit eu årlig inkomst af 2,500
till 3,000 kronor från afgifterna af dem, som begagnat hofbeslagsskolan; att
hushållningssällskapets förvaltningsutskott uttryckt det lifligaste erkännande
för det intresse, det nit och den duglighet, hvarmed Bendz under nära
40 år utfört sitt arbete vid hofbeslagsskolan, hvarvid han fullföljt en från såväl
ekonomisk som humanitär synpunkt betydelsefull uppgift inom hästskötselns
område och dermed gjort sig väl förtjent om vår modernäring;
att, ehuru utskottet icke betviflade, att Bendz’ mångåriga verksamhet
såsom lärare vid landtbruksinstitutet skulle vara en tillräcklig förtjenst
att bereda honom pension af allmänna medel, det vore utskottet ett
nöje att kunna understödja hans ansökan derom genom ett varmt erkännande
af hans särskilt förtjenstfulla arbete för hofbeslaget i vårt
land; att institutets styrelse till stöd för den af styrelsen gjorda framställning
dels framhållit, förutom Bendz’ långa och förtjenstfulla verksamhet
samt höga ålder, att den tjenst, Bendz innehade, kunde anses
jämförlig med professors eller lektors vid veterinärinstitutet eller högre
tekniskt läroverk och icke vore mindre ansvarsfull, dels ock erinrat,
hurusom pensioner beviljats år 1886 till föreståndaren för institutet vid
Alnarp, professoren Hjalmar Nathorst, och år 1887 åt adjunkten vid
samma institut Elam Olbers.

Landtbruksstyrelsen har, till följd af nådig remiss, den 15 oktober
1900 yttrat sig i ämnet och dervid anfört, bland annat, följande. Den
verksamhet, som Bendz under sin 44-åriga anställning i statens tjenst
utöfvat, hade blifvit synnerligen väl vitsordad och delvis egt en ganska

Tionde hufvndtiteln: bil. 6.

75

stor betydelse för vårt land, särskild! genom spridandet af hofslagare -skickligheten och grundläggandet af hofbeslagsskolan, i hvilka båda
afseenden hans verksamhet kunde betecknas såsom banbrytande.

Då Bendz numera uppnått hög ålder, syntes billigheten fordra,
att han på grund af sina förtjenster erhölle pension till det belopp,
som betingades af det arbete han utfört och den lärareställning han
innehaft. Hans ställning såsom lärare vid Alnarps landtbruksinstitut
kunde, enligt landtbruksstyrelsens mening, i afseende på undervisningens
omfattning jemföras med en lektors vid landtbruksinstitutet vid Ultuna
och jemväl i afseende å de af honom åtnjutna aflöningsförmånerna kunde
han anses vara fullt likställd med en sådan lektor. Den pension, som
borde vid afskedstagande! tillkomma Bendz, syntes derför böra bestämmas
till likhet med den högsta pension, som kunde tillkomma dylik lektor,
eller 3,500 kronor, dock att härifrån borde afdragas den pension, Bendz
åtnjöte i egenskap af f. d. regementsveterinär.

Statskontoret, som den 3 november 1900 afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande i detta ärende, har meddelat, att, enligt från arméns
pensionskassa erhållen uppgift, af den till Bendz såsom f. d. regementsveterinär
nu utgående pension å 1,840 kronor, 375 kronor utgjorde
pension och 1,465 kronor fyllnadspension, samt erinrat, hurusom, till
följd af stadgandet i 9:de punkten af de genom nådiga cirkuläret den
22 juni 1877 faststälda grunderna för pensionering af arméns befäl och
underbefäl med vederlikar, sådan denna punkt lydde enligt nådiga
cirkuläret den 29 november 1878, Bendz, derest han såsom lärare vid
Alnarp vid afskedstagande! erhölle pension å allmänna indragningsstaten,
måste i den till honom nu utgående fyllnadspension vidkännas en minskning,
motsvarande f af hvad honom kunde varda i pension beviljadt,
hvadan, för att Bendz skulle komma upp till en pensionssumma af 3,500
kronor, emot hvilket belopp statskontoret icke hade något att erinra,
å allmänna indragningsstaten nu måste anvisas 2,766 kronor 66 öre;
och har statskontoret hemstält, att Kongl. Maj:t måtte i nådig proposition
föreslå Riksdagen att åt Bendz bevilja pension å i jemnadt tal

2,800 kronor, hvarigenom Bendz sammanlagda pensionsförmåner skulle
uppgå till 3,520 kronor.

För närvarande finnes icke någon bestämd pensionsrätt medgifven
lärarepersonalen vid landtbruksinstitutet vid Alnarp. Frågan om detta
instituts omorganisation, vid hvars genomförande jemväl pensionsrätt
torde böra inrymmas åt dess lärare i likhet med hvad redan är fallet
vid institutet vid Ultuna, liar sedan länge varit under förberedande

76

Tionde hufvndtiteln: bil. 6.

behandling, men har icke ännu vunnit sin lösning. Under sådana omständigheter
måste särskild framställning till Riksdagen afl åtas hvarje
gång, Kongl. Maj:t finner billigheten fordra, att pension beviljas en afgående
lärare vid Alnarp. Bendz, som numera uppnått den höga åldern
af nära 70 år och i 44 år varit i statens tjenst, deraf i nära 38 år i
sin nuvarande befattning såsom lärare vid Alnarp, har derunder enligt
hvad allmänt kändt är och jemväl af de i detta ärende hörda sakkunniga
myndigheter samstämmigt intygats, på ett synnerligen framstående
sätt utöfvat sin befattning samt genom sin skriftställareverksamhet
och i synnerhet genom sin banbrytande verksamhet vid den af
honom upprättade hofbeslagsskolan inlagt stora förtjenster. Fullt skäl
synes alltså föreligga, att pension må honom beredas, och då hans lärareställning
samt åtnjutna aflöningsförmåner göra hans tjenst jemförlig
med åtskilliga befattningar i statens tjenst, med hvilka en pension å
3,500 kronor är förenad, synes hans sammanlagda pensionsförmåner
böra beräknas till nämnda belopp och alltså, på sätt statskontoret utredt,
nu för honom äskas en pension å allmänna indragningsstaten af 2,766
kronor 66 öre, eller i jemnadt tal 2,800 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts får jag i underdånighet hemställa,
det täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen medgifva, att läraren
i hästskötsel och hofbeslag vid landtbruksinstitutet vid Alnarp Olof
Person Bendz må från och med månaden näst efter den, hvarunder
han erhåller afsked från sin anställning vid nämnda institut, under
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension af 2,800 kronor.

Statsrådets öfrige ledamöter instämde i hvad departementschefen
sålunda hemstält.

Hvad statsrådet beträffande de under förestående
punkter n:is 1—3 omförmälda ärenden hemstält och
tillstyrkt behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
Regenten bifalla och gilla; och skulle protokollsutdrag
härom till finansdepartementet öfverlemnas för behörigt
iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering
af riksstatens tionde bufvudtitel.

Ex. protocollo:
W. Boos.

Tionde hnfyndtiteln: bil 7.

77

Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inför Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 31 december 1900.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagebheim,
Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg och
Husberg.

15:o.

Departementschefen, statsrådet Odelberg anförde härefter:

Uti underdånig skrifvelse den 20 nästlidne november har chefen [21.]
för rikets allmänna kartverk med föranledande af en ansökning från Pension ät
kartografen vid nämnda kartverk, Brynte Lindegren, gjort framställning ^undtgrcn.
om beredande af pension åt bemälde Lindegren.

Af handlingarna i detta ärende inhemtas, att Lindegren, som är
född den 29 september 1835, den 14 maj 1857 antagits till artillerist
vid Göta artilleriregemente, från hvilket regemente han den 11 maj 1861

78

Tionde hufvndtiteln: bil. 7.

erhållit afsked såsom förste konstapel, hvarefter han den 13 i samma
månad och år förordnats till förste furir på stat vid Elfsborgs regemente,
hvilken tjenst han innehaft till den 20 april 1872, då han derifrån
erhållit afsked; att han såsom furir erlagt afgifter till arméns
pensionskassa för tiden 1 juni 1861 — 30 april 1872; att han år 1872
anstalts såsom extra kartograf och följande år såsom kartograf vid
Norrbottens läns ekonomiska kartverk, der han sedan dess varit, oafbrutet
tjenstgörande mot åtnjutande af ett årligt arfvode af 3,000
kronor; att han, enligt ett den 13 nästlidne november af lasarettsläkaren
i Luleå A. Björkman utfärdadt läkarebetyg, lider af fettvandling af
hjertat med deraf förorsakad andfåddhet, har nedsatt synförmåga samt
till följd deraf är oförmögen såväl att utföra mätningar å fältet som
ock att arbeta med kartritning, varande denna hans otjenstbarhet vitsordad
jemväl af hans närmaste förman i tjensten; saipt att, enligt intyg
af två personer i Luleå, Lindegren ej eger andra existensmedel än
sitt kartografarfvode, hvadan hans ekonomiska ställning är sådan, att
pension vid afskedet från tjensten är för honom högst nödvändig.

Kartverkschefen har uti sin underdåniga skrifvelse, under erinran
att, enär lagstadgad pensionsrätt ännu ej blifvit tillerkänd de civile
tjenstemännen vid rikets allmänna kartverk, Kongl. Maj:t, då en sådan
tjensteman på grund af ålder eller af annan anledning blifvit oförmögen
att vidare sköta sin tjenst, för hvarje särskildt tillfälle hos Riksdagen
äskat pensioner, och att sådan äfven upprepade gånger beviljats,
nemligen, under senaste årtiondet, 1890 för kartografen Leczinsky, 1891
för gravören Wirsing, 1894 för geodeten Wolyn, 1896 för kartografen
Dahlman och 1897 för kartografen Arnell, vidare anfört hufvudsakligen:

Lindegren, hvilken uppnått 65 år och sålunda ej obetydligt
öfverskridit den lefnadsålder, som vanligen ansåges såsom maximum
för en tjensteduglig kartograf, hade i 43 år varit anstäld i statens tjenst.
Då nu Lindegren på grund af sitt helsotillstånd och sin aftagande synförmåga
vore helt och hållet oförmögen att längre sköta sin tjenst, vore
det, euligt kartverkschefens åsigt, högst önskligt, att han derifrån kunde
erhålla afsked med pension, och det vore så mycket vigtigare, att
han i tjensten måtte blifva ersatt af yngre och fullt tjenstduglig person,
som de i norra Sveriges fjell- och skogstrakter arbetande kartograferna
hade en synnerligen ansträngande verksamhet och enligt faststäld stat
endast vore 4 till antalet, af Indika ingen utan stor olägenhet för
arbetena kunde undvaras. Redan under flera föregående år hade svårighet
uppstått vid arbetenas behöriga gång på grund af Lindegrens
aftagande tjensteduglighet, hvilken vore en naturlig följd af hans höga

Tionde hufvudtiteln: bil. 7.

7

ålder och de ansträngningar han under yngre år varit i och för sin
tjenst underkastad, särdeles då under 1870-talet mätningarna i Norrbottens
lappmarker delvis utfördes vintertiden. På grund af hvad
sålunda anförts och då Lindegren, så långt hans krafter det tillåtit,
på ett förtjenstfullt och hedrande sätt uppfylt sina tjensteåligganden,
har kartverkschefen hemstält om proposition för beredande åt Lindegren
af en årlig pension å 2,400 kronor, motsvarande 80 procent af hans
åtnjutna kartografarfvode.

Den af kartverkschefen sålunda gjorda hemställan har statskontoret
uti infordradt och den 30 november 1900 afgifvet utlåtande
till alla delar biträdt.

Af hvad i detta ärende förekommit torde vara utredt, att Lindegren
numera är oförmögen att sköta sin befattning som kartograf. Då
Lindegren uppnått en ålder af 65 år och i 43 år varit anstäld i statens
tjenst, deraf 28 år såsom kartograf, samt vitsordadt blifvit, att han på
ett förtjenstfullt och hedrande sätt skött sin befattning vid kartverket,
anser jag mig höra tillstyrka, att Kongl. Maj:t behagade, på sätt förut
i likartade fall skett, göra framställning till Riksdagen om beviljande
åt Lindegren af pension å allmänna indragningsstaten. Beträffande
pensionens belopp anser jag detsamma, vid jemförelse med de pensioner,
som tillförene af Kongl. Maj:t hos Riksdagen äskats för kartografer,
böra bestämmas något lägre, än som nu föreslagits, eller till

2,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgifva, att kartografen Brynte Lindegren må från och med månaden
näst efter den, hvarunder han afgår från sin befattning såsom kartograf,
under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten en
årlig pension af 2,000 kronor.

Denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
Regenten bifalla; och skulle utdrag af protokollet
härom meddelas finansdepartementet för iakttagande
vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna
under riksstatens tionde hufvudtitel.

Ex. protocollo:
G. Zethelius.

80

Tionde hufvudtiteln: bil. 8.

[22.]
Pension för
f. d. kartografen
C. E. Dahlmans
enka J.
A. E. Dahlman.

Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inför Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 31 december 1900.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

Claeson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg och
Husberg.

16:o.

Departementschefen, statsrådet Odelberg anförde vidare:

Hos Kongl. Maj:t har f. d. kartografen C. E. Dahlmans enka
Johanna (Hanna) Aurora Elisabeth Dahlman, född Tingsvall, med bifogande
af frejdbetyg samt ett af legitimerade läkaren i Stockholm A.
Nettelblad den 29 november 1900 utfärdadt läkareintyg äfvensom ett af
två personer afgifvet intyg angående hennes förmögenhetsvilkor, i underdånighet
anhållit, att, enär hennes man, hvilken å allmänna indragningsstaten
åtnjutit en honom af Riksdagen år 1896 medgifven pension till
belopp af 2,800 kronor årligen, den 2 ^oktober 1900 aflidit och icke

Tionde Hufrndtiteln: bil. 8.

81

efterlemna! några medel till hennes framtida bergning, Kongl. Maj:t
måtte hos nästkommande Riksdag utverka pension äfven åt henne, som
deraf vore i stort behof.

Statskontoret har, till följd af nådig remiss, den 5 innevarande
månad i ärendet afgifvit underdånigt utlåtande och dervid öfverlemnat
dels bestyrkt afskrift af den efter Dahlman upprättade bouppteckning,
dels ock en skrifvelse till sökanden från chefen för rikets allmänna
kartverk.

Af handlingarna i detta ärende inhemtas, att sökanden, som vore
född den 24 juni 1832 och således uppnått en ålder af öfver 68 år,
sedan länge lidit af sjukdom (colitis), egde mycket nedsatta krafter samt
vore oförmögen att med eget arbete försörja sig; att behållningen i
boet efter Dahlman uppgått till 5,889 kronor 25 öre, hvilket belopp
skulle efter lag fördelas mellan enkan Dahlman och makarnes två barn,
sonen, rektorn Axel Edvard Dahlman, och dottern, Berta Elisabeth, gift
med kompositören J. G. E. Sjögren; att enkan utöfver sin lott i boet
egde på grund af boskilnad hufvudsakliga delen af makarnes lösörebo,
hvilket vore af obetydligt värde, samt att hon icke vore berättigad till
pension eller annan dermed jemförlig förmån; att chefen för rikets
allmänna kartverk, under erinran hurusom vid flera föregående tillfällen
pension begärts och beviljats för enkor efter aflidne, förtjente tjenstemän
vid kartverket, nemligen år 1890, då gravören C. S. Wennerstens
enka erhållit en årlig pension å 300 kronor, och år 1895, då enahanda
förmån beviljats kartografen G. W. Buchts enka, anfört, att samma
skäl, som vid nämnda tillfällen föranledt pensions beviljande, syntes
honom i minst lika hög grad tala till förmån för enkan Dahlmans nu
ifrågavarande ansökning, samt att hennes framlidne mans långvariga
och förtjenstfulla verksamhet i det allmännas tjenst, nemligen under 47
år vid landtmäteristaten och derunder 32 år vid det ekonomiska kartverket,
hvaraf 28 år såsom biträde vid arbetenas ledning och öfvervakande,
hvilken verksamhet äfven erkänts, då Riksdagen tillerkänt
honom pension, syntes kartverkschefen i särskild! hög grad utgöra en
anledning för staten att understödja hans enka.

Statskontoret har, under åberopande af att sökandens man i närmare
femtio år tjenstgjort såsom landtmätare och kartograf, hvilken
tjenstgöring blifvit synnerligen väl vitsordad, och att sökanden med
afseende å såväl ålder och helsotillstånd som ekonomiska förhållanden
syntes vara i behof af den begärda pensionsförmånen, hemstält, att
Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra nådig framställning, att åt
Bih. till Jiilcsd. Prof. 1 Sami. 1 Afd. 11

82

Tionde hufvudtiteln: bil. 8.

sökanden måtte å allmänna indragningsstaten beviljas en årlig pension
med enahanda belopp, som år 1894 tillerkänts enkan efter f. d. gravören
vid generalstabens topografiska afdelning G. M. Wirsing, eller 300
kronor, att utgå från och med 1901 under sökandens återstående lifstid,
så länge hon förblefve enka.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit, anser jag mig böra
tillstyrka, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen äska beviljande af
pension åt f. d. kartografen C. F. Dahlmans enka. I fråga om pensionens
storlek synes mig visserligen det af statskontoret föreslagna
belopp, 300 kronor, vara det minsta, som bör kunna ifrågakomma,
särskildt då i betraktande tagas framlidne kartografen Dahlmans allmänt
erkända stora förtjenster och den ansvarsfulla befattning, han inom
kartverket beklädt. Men i betraktande deraf att enkan Dahlman endast
har sig sjelf att försörja samt att Riksdagen år 1895 till kartografförmannen
Buchts enka, åt hvilken Kongl. Maj:t föreslagit en pension å
500 kronor och som derjemte egde oförsörjda barn, beviljat pension å
allenast 300 kronor, anser jag mig icke ega tillräcklig anledning att
frångå statskontorets förslag i förevarande afseende. Jag hemställer
alltså, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att f. d.
kartografen C. E. Dahlmans enka, Johanna Aurora Elisabeth Dahlman,
född Tingwall, må, så länge hon förblifver enka, å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 300 kronor att utgå från och
med ingången af år 1901.

Till denna departementschefens hemställan, hvaruti
statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten lemna bifall
; och skulle utdrag af protokollet härom meddelas
finansdepartementet för iakttagande vid uppgörande af
förslag till reglering af utgifterna under riksstatens
tionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

G. Zethelius.

.Tionde hufvudtiteln: bil. 9.

83

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden 1 hållet inför
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 23 november 1900.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

Departementschefen, statsrådet Crusebjörn föredrog i underdånighet:

Departemenschefen anförde härefter:

»Sedan innevarande års Riksdag, med bifall till Kongl. Maj:ts i
ämnet aflåtna nådiga proposition, å extra stat för år 1901 anvisat ett
förslagsanslag å 1,540,000 kronor dels till upprätthållande af arméns
pensionskassas egen pensionering, samt dels till fyllnadspensioner i
enlighet med de af Riksdagen godkända grunder, har direktionen öfver
nämnda kassa uti skrifvelse den 7 innevarande november anhållit, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå näst sammanträdande Riksdag att jemväl
för år 1902 för ofvan berörda ändamål bevilja ett förslagsanslag å enahanda
belopp.

[23.1

Anslag till
upprätthållande
af armåns
pensionering.

84

Tionde hufvndtiteln: bil. 9.

På grund häraf hemställer jag, att Kong]. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att å extra stat för år 1902 anvisa ett förslagsanslag af

1,540,000 kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns
pensionskassas egen pensionering med faststälda pensionsbelopp, mot
skyldighet för pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande
vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna,
och dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända
grunder för sådana pensioners utgående».

Till denna departementschefens hemställan, hvaruti
statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten lemna
nådigt bifall; och skulle utdrag af detta protokoll
tillställas finansdepartementet för iakttagande vid uppgörande
af förslag till reglering af utgifterna under
riksstatens tionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

G. Hciglergh.

liv i

STOCKHOLM ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1901.

Sammanställning af inkomster och utgifter.

1

■;: . •'' i• I -i/,?>

Sammanställning af inkomster och

utgifter.

Utdrag af ‘protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kongl.
Höghet Kronprinsen Begenten i statsrådet å Stoekholms
slott den 11 januari 1901.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Ottee,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyessen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister
yttrade:

De anslag, Kongl. Maj:t på de särskilda departementschefernas
föredragning beslutit äska af Riksdagen för år 1902, utgöra:

Bih. till Biksd. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 1

Sammanfattning
af utgifterna
under
hufvudtitlamc.

Anslag utom
hufvudtitlarne.

Riksgäldi leontorets ställning.

2 Sammanställning åt inkomster och utgifter.

I hufvudtiteln:	ordinarie:	kronor	1,321,000: —
		extra:	77	100,000: —	kronor	1,421,000: —
II	77	ordinarie:	77	3,854,320: —
		extra:	77	335,850: —	77	4,190,170: —
III		ordinarie:	77	652,050: —
		extra:	77	21,800: —	77	673,850; —
IV	77	ordinarie:	77	33,765,000: —
		extra:	n	13,028,400: —	77	46,793,400: —
V	77	ordinarie:	77	10,531,482: —
		extra:	77	10,936,218: —	77	21,467,700: —
VI	17	ordinarie:	77	19,354,100: —
		extra:	J1	9,245,450: —	77	28,599,550: —
VII	77	ordinarie:	77	7,299,825: —
		extra:	77	1,227,875: —	77	8,527,700: —
VIII	77	ordinarie:	77	13,745,644: —
		extra:	77	2,763,156: —	17	16,508,800: —
IX	77	ordinarie:	77	4,684,115: —
		extra:	77	1,581,785: —	17	6,265,900: —
X	17	ordinarie:	17	3,665,630: —
		extra:	77	1,540,000: —	77	5,205,630: —

kronor 139,653,700: -—

Vidare har Kongl. Maj:t förut denna dag
på föredragning af chefen för civildepartementet
beslutit föreslå Riksdagen att till utgående under
år 1902 utom hufvudtitlame å riksstaten anvisa:
till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens
redan trafikerade jernvägar kronor 5,500,000: —
samt till fullbordande af statsbanan
från Boden till Ytter Morjärv.

.............................. „ 722,000: — n 6,222,000: —

Fullmäktige i riksgäldskontor hafva i skrifvelse
den 14 sistlidne december, som torde få
under litt. B biläggas dagens protokoll, lemnat
uppgift å de riksgäldskontorets utgifter för år
1902, b vilka fullmäktige ansett böra i riksstaten
uppföras. Enligt fullmäktiges beräkning utgöra
dessa siffror:

Transport kronor 145,875,700: —

Sammanställning af inkomster och utgifter. 3

Transport kronor 145,875,700: —
riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar

m. m., förslagsvis,..................... kronor 795,000: —

räntor och afbetalningar å statsskulden-.
. kronor 15,461,900: —
efter afdrag
af de till
riksgäldskontor

ingående
rånte- och
kapitalbetalningar
...

förslagsvis........

I riksstaten

3,989,600: —

11,472,300: —

11

12,267,300:

u

1,400,000:

för hvart af åren 1896—1901
har afsatts ett belopp af 1,400,000 kronor, som
tillgodoförts den enligt nådigt bref den 15
november 1895 under statskontorets förvaltning
stälda arbetareförsäkringsfonden.

Efter samråd med chefen för civildepartementet
anser jag mig böra hemställa, att Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att
till arbetareförsäkringsfonden må i riksstaten

för år 1902 afsättas ett belopp af........................

På Kongl. Maj:ts framställning har Riksdagen,
till underlättande af åtgärder för arbetares
olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande,
uppfört i riksstaten för hvart af åren
1891—1895 ett belopp af 100,000 kronor och
i riksstaten för hvart af åren 1899—1901 ett
belopp af 250,000 kronor. Då, enligt hvad
chefen för civildepartementet meddelat mig, det
nu tillgängliga beloppet uppenbarligen icke kan
räcka ända till slutet af år 1902, får jag, efter
samråd med chefen för nämnda departement,
tillstyrka, att för ändamålet må för år 1902

afsättas ........................................................................... „ 250,000: —

Summan af statsverkets utgifter för år
1902 uppgår således till........................................ kronor 159,793,000: —

Affattning till
arbetareförsäkringsfonden.

Afsättning till
underlättande
af åtgärder
för arbetares
olyeksfallsförsäkring
och
sjukkassors
bildande.

Statsverkets
utgifter och
tillgängar.

Utgifter utom
rikutaten.

4 Sammanställning af inkomster och utgifter.

motsvarande det belopp, hvartill statsverkets tillgångar för den
förevarande statsregleringen beräknats.

I sammanhang med framläggande för Riksdagen af förslag till
riksstat torde Riksdagens medgifvande böra äskas dertill, att vid statsregleringen
för år 1902 de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 maj
1841 angifna grunder i afseende å dispositionen af besparingar å hufvudtitlarne
fortfarande må blifva gällande.

På föredragning af chefen för civildepartementet har Kongl. Maj:t
förut denna dag beslutit föreslå Riksdagen att för år 1902 anvisa:

till utläggning af ytterligare ett jern vägsspår mellan Elfsjö och
Huddinge samt mellan Tumba och Rönninge jernvägsstationer 710,000
kronor,

till fullbordande af statsbanan mellan Gellivare och riksgränsen

10,407,000 kronor, samt

till fortsättning af statsbanan från Göteborg till Skee 2,000,000
kronor;

och har Kong]. Maj:t tillika förklarat sig vilja på föredragning
af chefen för finansdepartementet besluta om sättet för anskaffande af
de för sagda ändamål erforderliga medel.

1 öfverensstämmelse med det förfarande, som enligt 1900 års
Riksdags beslut iakttagits med afseende å de medel, som för innevarande
år anvisats för de båda sistnämnda jernvägsanläggningarna,
lära jemväl de för år 1902 behöfliga beloppen böra bestridas med lånta
medel; och torde jemväl kostnaden för utläggningen af omförmälda
jernvägsspår böra på enahanda sätt bestridas.

Jag hemställer derföre, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till utgående från riksgäldskontoret anvisa:

till utläggning af ytterligare ett jernvägsspår
mellan Elfsjö och Huddinge samt mellan

Tumba och Rönninge jernvägsstationer............... kronor 710,000: —

till fullbordande af statsbanan mellan Gellivare
och riksgränsen ................................................. „ 10,407,000: —

samt till fortsättning af statsbanan från
Göteborg till Skee................................................. „ 2,000,000: —

eller tillsammans kronor 13,117,000: —

På statsrådets tillstyrkan behagade Hans Kongl.
Höghet Kronprinsen Regenten bifalla hvad departementschefen
sålunda hemstält och åt honom uppdraga
att, sedan han erhållit protokollsutdrag om hvad som

Sammanställning af inkomster och utgifter.

5

efter de öfriga departementens föredragning blifvit
beslutadt med afseende å statsregleringen, uppsätta
och till justering inför Kongl. Maj:t anmäla förslag
till nådig proposition angående statsverkets tillstånd
och behof i enlighet med Kongl. Maj:ts nu i ämnet

fattade beslut.

Ex protocollo: Hjalmar Retlig.

>

bih. till Riksd. Frot. 1901. 1 Sami. 1 A*d.

2

Finanspianon : fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldskontorets ställning;

t

‘Oet>

Bil. Ifitt. B.

Till herr statsrådet och chefen för kongl. finansdepartementet.

Med anledning af herr statsrådets skrifvelse den 8 nästlidne
november hafva fullmäktige i riksgäldskontoret låtit upprätta och hafva
äran härmed öfverlemna förslagsvis uppgjorda beräkningar öfver riksgäldskontorets
sannolika ställning vid slutet af hvartdera året 1900 och
1901 samt redan nu påräkneliga inkomster och utgifter år 1902.

I dessa beräkningar äro såsom vanligt ej upptagna inkomster,
utgifter och behållningar för de särskildt förvaltade fonderna, nemligen
de fonderade lånens liqvidations- och amortissementsfonder samt fonden
för extra amortering af statsskulden.

Stockholm den 14 december 1900.

ALB. ANDERSON.

EDW. SEDERHOLM. OTTO M. HÖGLUND. J. JOHANSSON.

H. Sederholm.

Bih. till lliksd. Vrot. 1901. 1 Sami. 1 Afd.

I

2 Finansplanen: fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberäkning öfver riksgäldskontorets inkomster och

Tillgångar och fordringar:

Riksgäldskontorets kassabehållning den 14 december

1900.............................................................................. 7,933,883:88

Kapitalfordran å tills vidare förräntade medel:

uppköpta obligationer............... 639,115:22

reverser och depositionsbevis 13,987,000: — 14,626,115: 22

Å särskild deposifionsräkning innestående ............. 7,120,000: —

Utländska valutor .......................................................... 24,888,888: 8 9

Saldo å räkning med ett utländskt bankirhus 8,290: 3 5

Fordran hos låneförmedlarne af 1900 års lån 522,920: —

inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål
anvisade låneunderstöd, som förfalla med 1,379,900 kronor,

hvaraf beräknas inflyta............................................. 1,205,700: —

Ränta å utbetalda belopp till odlingslånefonden 177,969:4 3

Dito å tills vidare förräntade medel ......................... 273,700: —

Dito å lån till kongl. telegrafstyrelsen för fortsatt

utveckling af statens telefonväsende ................. 122,318: 7 5

55,100,098

1,779,688

34

18

Transport|56,879,786jö2

Finansplanen: fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldskontorets ställning. 3

utgifter från och med den 14 december 1900 till samma års slut.

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader .................................... 10,000

Kostnader för Riksdagens hus och bibliotek .............. 5,000

Förvaltningskostnader vid riksgäldskontoret ............... 5,000

Inlösen af utelöpande, förfallna obligationer af 1891

års tillfälliga lån.............................. 8,280: —

Annuitetsliqvider å af riksgäldskontoret öfvertagna

kommunlån ................................................,.................... 15,300: —

Ränta å gamla lånet, å konung Carl XIII:s hemgitts kapital

samt å Göta kanals reparationsfond......... 9,153: 8 3

Ränta å 4 % från 1900 års början till och med den 20/12 samma år
å återstående, den 20/12 1907 förfallna köpeskillingen, 3,000,000
kronor, för bandelen Örebro—Frövi af Örebro—Köpings jern -

väg

Återstoden af 1900 års ränteanslag för 1887 års 3 6/10 % lån.........

Vid 1879 års riksdag anvisadt anslag, högst 4,000,000 kronor,
för inköp af Hallsberg—Motala—Mjölby jernväg, återstoden
......................................................................... 730: 31

Vid 1890 års riksdag anvisade medel, 250,000 kronor,
till bestridande af ifrågakommande kostnader
vid inköp af jernvägen mellan Luleå och norska

gränsen, återstoden ...................................................

Vid 1899 års riksdag anvisade medel, 2,000,000
kronor, för fortsättning af statsbanan från Göteborg
till Skee, återstoden....................................... 1,000,000:

Låneunderstöd till enskilda jernvägsanläggningar:

1896 års fond, 7,500,000 kronor:

återstoden af 1898 års anslag ............................. 42,000

återstoden af 1899 års anslag .............................. 670,900

1900 års anslag .................................................... 1,500,000

49,984: 51

52,733

116,666

878,391

1,050,714

2,212,900

83

G 7

82

Transport] 4,311,406| 3 2

4 Finansplanen: fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldskontorets ställning

Transport 56,879,786

Summa kronor

Finansplanen: fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldskontorets ställning

5

Transport

Vid 1900 års riksdag beviljadt lån till kongl. telegrafstyrelsen,
1,000,000 kronor, för fortsatt utveckling af statens telefonväsende,
återstoden .........................................................................

Odlingslånefonden:

1893 års anslag, återstoden af kronor 661,595:47, 511,595:47

1894 „ „ 32,446:oi

1895 „ „ ............................................................. 63,301:7 3

1896 „ „ 116,604:47

1897 „ „ ..................................... 1,000,000: —

efter afdrag af för sistnämnda år

beräknade, till kongl. statskontoret
inflytande annuiteter å

1898 års

1899

1900 års

Beräknad behållning vid 1900 års slut

525,500	— 474,500:—-
1,000,000 571,800	— 428,200: —
1,000,000 613,600	— 386,400: —
1,000,000 675,000	— 325,000: —

4,311,406

200,000

3 2

2,338,047

50,030,332

68
5 2

Summa kronor 56,879,786

52

6 Finansplanen: fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldskontorets ställning.

Förslagsräkning öfver riksgäldskontorets

Beräknad behållning vid 1901 års början

50,030,332

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål
anvisade låneunderstöd, som under år 1901 förfalla med

2,554,700 kronor, hvaraf beräknas inflyta......... 2,420,200: —

Ränta å 1885—1901 års hela anslag till odlings lånefonden

.......................................................... 282,400: —

Dito å riksgäldskontorets tills vidare förräntade

medel ......................................................................... 1,000,000: —

Dito å lån till kongl. telegrafstyrelsen för fortsatt

utveckling af statens telefonväsende .................. 245,300: —

Dito å lån till Sveriges riksbank ........................ 1,062,500: —

Ersättning af statsverkets medel:

Motstående för år 1901 upptagna riksdags- och revisionskostnader,
aflöningar m. m. äfvensom annuiteter å de fonderade
lånen samt räntor och amortering å öfrig statsskuld
........................................................................... 16,318,000: —

efter afdrag af den för riksgäldskontoret
under samma tid beräknade inkomst af
kapital och ränteinbetalningar ................ 5,010,400: —

Liqvid för Bergslagernas jernvägsaktiebolags 5 % obligationer åt

år 1874, uppsagda till betalning den 1B/i 1901, .............................

Återbetalning å lån till kongl. telegrafstyrelsen för fortsatt ut
veckling af statens telefonväsende ............................

Transport

5,010,400

11,307,600

5,988,600

362,500

72,699,432

52

Finansplanen: fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldskontorets ställning. 7

inkomster och utgifter år 1901.

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m.:

riksdags- och revisionskostnader ......................... 650,000

kostnader för Riksdagens hus ...„........................... 25,000

■n „ „ bibliotek ........................ 4,500

löner, arfvoden och expenser vid riksgäldskontoret 76,350

pensionsstat vid dito ..............!................................. 16,900

aflöning, resekostnader och expenser för justitieombudsmannen
och hans expedition................. 21,750: —

Annuiteter och räntor:

Till Hans Maj:t KonuDgen ...
Annuitetsanslag: Kapital.

794,500:

300,000:

Ränta.

1880	års 3 Va % lån	1,742,	,400:	—	3,365,554:	50
1886	„ 3 Va % „	287,	111:	u	2,021,008:	89
1890	11 3 Va % ii	383,	111:	11	1,126,300:	—
1894	ii 3 % ii	132.	,300:	—	540,000:	—
1899	ii 3 /ä % ii				1,260,000:	—
		2,544,	,922:	22	8,312,863:	39
Rån teanslag:
1887	års
3 %0	%
lån .	1,756,782: —
1888	års
3 % lån 753,333: 33
1900	års
lånå 4 % 773,616: —	—			3,283,731: :	3 3

amortering af statsskulden
..................... 132,000: —

kronor 2,676,922: 22 11,596,594: 72 14,273,516: 94

Transport 15,368,016: 9 4

8 Finansplanen: fallmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldskontorets ställning:

Transport

Upplåning;

Vid 1900 års riksdag beräknad upplåning:

för samma och föregående år .............................. 18,064,568: 5 7

„ år 1901 till betäckande af motstående beräknade
utgifter:
för lån till enskilda jernvägs anläggningar

..................... 1,500,000: —

„ odlingslånefonden............... 273,000: —

„ fortsättning af statsbanan
mellan Gellivare och riks gränsen

................................. 10,100,000: —

„ fortsättning af statsbanan

från Göteborg till Skee ... 2,000,000: —

„ statsbanan mellan Krylbo

och Örebro ........................... 1,787,000: —

„ lån till Borås—Alfvesta

jernvägsaktiebolag............... 2,397,500: — 18,057,500: —

kronor 36,122,068: 57,

som minskas med:

beloppet af till inlösen den ls/t 1901 uppsagda
Bergslagernas jernvägsaktiebolags 5 % obligationer
af år 1874 ................5,988,600: —

af kongl. telegrafstyrelsen återbetalda
lånemedel för telefonväsendets
utveckling ............... 675,000: —

för försålda obligationer af 1900

års lån influtna medel ............ 18,490,187: 73 25,153,787: 7 3

72,699,432

52

10,968,280

84

Transport|83,667,713|3G

Finansplanen: fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldskontoretS ställning. 9

Transport 15,368,016: 9 4

Ränta å beräknad, ännu icke verkstäld upplåning 679,184: —
Ränta och amortering å Malmö—Billesholms jernvägsaktiebolags
af riksgäldskontoret öfvertagna

obligationslån................................... 70,480: —

Ränta och amortering å af riksgäldskontoret
öfvertagna, för teckning
af aktier i Skåne—Hallands, Mellersta
Hallands och Göteborg—

Hallands jernvägsaktiebolag upptagna
kommunlån.......................... 65,051: 81 135 531; 81

Ett års ränta ä 4 % från den 2%2 1900 å återstående,
den *%2 1907 förfallna köpeskillingen, 3,000,000
kronor, för bände! en Örebro—Frövi af Örebro—

Köpings jernväg ........................................................... 120.000: —

Ränta å gamla lånet, å konung Carl XIII:s hemgiftskapital
samt å Göta kanals reparationsfond,
äfvensom inlösningsprovision å Malmö—Billesholms
jernvägsaktiebolags förfallna obligationer
och kuponger, tillsammans kronor 15,226: 9 0,
som för motstående ersättningsbelopps utlemnande
upptagas till..................................................... 15,267: 2 5

Låneunderstöd till enskilda jern vägsanläggningar:

1901 års anslag.........................................................................................

Vid 1898 års riksdag för år 1901 anvisade medel till odlings lånefonden

................................................................ 1,000,000: —

efter afdrag af för sistnämnda år beräknade,
till kongl. statskontoret inflytande annuiteter
å odlingslån ........................................................ 727,000: —

Vid. 1900 års riksdag till utgående från riksgäldskontoret anvisade
medel:

för fortsättning af statsbanan mellan Gellivare

och riksgränsen ...................„.................................. 10,100,000: —

,, fortsättning af statsbanan från Göteborg till

Skee............................................................._......__ 2,000,000: —

Transport 12,100,000: —

16,318,000

1,500,000

273,000

18,091,000;

Bill. till Ri/csd. 1901. 1 Sami. 1 AfcC.

O

10 Finansplanen: fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldskontorets ställning.

Transport 83,667,713

83,667,713

Summa kronor

Finansplanen: fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldskontor ställning. 11

Transport 12,100,000: — för statsbanan mellan Krylbo och Örebro: för kompletteringsarbeten å ban- delen Krylbo—Frövi ............ 1,670,000: —j „ vexel- och säkerhetsanordnin-gar vid stationer och mötes- Platser ....................................... 117,000: 1,787,000: —	18.091.000 13.887.000 2,397,500 45,000,000 4,292,213	3 <3
Vid 1900 års riksdag till utbetalning år 1901 anvisad^ lån till Borås—Alfvesta jernvägsaktiebolag....................... Återbetalning till kongl. statskontoret af till riksgäldskontorets förvaltning öfverlemnade kassabehållningar ....................... Beräknad behållning vid 1901 års slut ........
Summa kronor	83,667,713	36

12 Finansplanen: rullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang.iriksgäldskontorets ställning.

Förslagsräkning öfver riksgäldskontorets

Beräknad behållning vid 1902 års början ....................................4,292,213|36

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål anvisade
låneunderstöd, som under år 1902 förfalla med 2,423,500

kronor, hvaraf beräknas inflyta ...... ................. 2,289,000: —

Ränta å 1885—1902 års hela anslag till odlings lånefonden

292,800: —

Dito å riksgäldskontorets tills vidare förräntade

medel.......................................................................... 100,000: —

Dito å lån till kong! telegrafstyrelsen för fortsatt

utveckling af statens telefonväsende ............... 245,300: —

Dito å lån till Sveriges riksbank ........................-••• 1,062,500: — 3,989,600:-

Ersättning af statsverkets medel:

Motstående för år 1902 upptagna riksdags- ochrevisionskostnader,
aflöningar m. m. äfvensom annuiteter å de fonderade lånen
samt räntor och amortering å öfrig statsskuld 16,256,900: —
efter afdrag af den för riksgäldskontor
under samma tid beräknade inkomst af

kapital- och ränteinbetalningar............... .. 3,989,600:— 12,267,300

Upplåning:

till betäckande af motstående beräknad utgift för odlingslåne-j

fonden .....................................................................................................j 261,000

Transport|20,810,11313 G

Finansplanen; fullmäktiges \ riksgäldakontwet yttrande ang. riksgäldpkontpretsi ställning. 18

inkomster och utgifter år 1902.

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader samt ajlöningar m. m.:

riksdags- och revisionskostnader ..................... 650,000

kostnader för Riksdagens hus ................................ 25,000

» » » bibliotek..................... 4,500

löner, arfvoden och expenser vid riksgäldskontor
.............................................................. 76,350: —

pensionsstat vid dito.................................................. 16,900:_

aflöning, resekostnader och expenser för justitieombudsmannen
och hans expedition.................. 22,250:_

Annuiteter och räntor:

Till Hans Maj:t Konungen

Annuitetsanslag:

Kapital.

Ränta.

795,000:

300,000:

1880 års 3 l!%% lån	1,742,400: —	3,304,570: so
■1886 „ 3 »/t* „ 1890 „ 3 Vt* „ 1894 „ 3% „ 1899 „ 3Vt* „	287,111: n 396,000: — 132,300: —	2,021,008: 8 9 1,112,665: 56 540,000: — 1,260,000: —
Ränteanslag: 1887 års	2,557,811: n	8,238,244: 9 5
3 **lån 1,756,782: -1888 års 3 * lån 753,333:3 3 1900 års lånå4* 773,616:-		3,283,731: 33
Till fonden för extra
amortering af stats-skulden ....................	132,000: —

kronor 2,689,811: u 11,521,976: 28 14,211,787: 39

Transport 15,306,787: 3 9

14 Finansplanen: fullmäktiges i riksgäldskontor^ yttrande ang. riksgäldskontorets ställning.

Transport

Summa kronor

20,810,113

■ , , .■ : '' :

Finansplanen: fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldskontorets ställning. 15

Transport 15,306,787: 3 9

679,184: —

135,631: 81

Ränta å beräknad, ännu icke verkstäld upplåning
Ränta och amortering å Malmö—Billesholms jernvägsaktiebolags
af riksgäldskontoret öfvertagna

obligationslån...................................... 70,580: —

Ränta och amortering å af riksgäldskontoret
öfvertagna, för teckning af
aktier i Skåne—Hallands, Mellersta
Hallands och Göteborg—Hallands
jernvägsaktiebolag upptagna kom munlån.

.................................................. 65,051: 81

Ett års ränta å 4 % från den 2%2 1901 å återstående,
den 20/i2 1907 förfallna köpeskillingen,

3,000,000 kronor, för bandelen Örebro—Frövi

af Örebro—Köpings jernväg .............................. 120,000: —

Ränta å gamla lånet, å konung Carl XIII:s hemgiftskapital
samt å Göta kanals reparationsfond
äfvensom inlösningspro vision å Malmö—

Billesholms jernvägsaktiebolags förfallna obligationer
och kuponger, tillsammans kronor
15,227: 15, som för motstående ersättningsbelopps
utjemnande upptagas till

Vid

1898 års riksdag anvisade medel till odlings lånefonden

.................................................................

efter afdrag af för samma år beräknade,
till kong! statskontoret inflytande annui teter

å odlingslån ........................

Beräknad behållning vid 1902 års slut.....

15,296: so

1,000,000:

739,000:

16,256,900

261,000

4,292,213

3 G

Summa kronor 20,810,113

36

Statsverkspropositionens justering.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför hans Kongl.
Höghet Kronprinsen Begenten i statsrådet å Stockholms
slott den 14 januari 1901.

* Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Laghrheim,
Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

Departementschefen, statsrådet grefve Wachtmeister uppläste till
justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade, af
statsrådet enhälligt tillstyrkta beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och
behof.

Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten täcktes,
enligt statsrådets underdåniga tillstyrkande, i nåder
gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt; och skulle i enlighet dermed omförmälda nådiga
proposition till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Bengt Oxenstierna.

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 1 Sami. 1. Afd.