Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.
1
N:o 2L
Ank. till Riksd. kansli den 22 april 1901, kl. 1 e. m.
Ändra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om förslag till inrättande vid högre skolor
för qvinlig ungdom af särskild afgångsexamen för lärjungar,
som efter fylda 17 år önska afsluta sin skolgång.
Utskottet har fått mottaga en inom Andra Kammaren af herr J.
Centerwall väckt motion, n:o 162, i hvilken, i anslutning till Riksdagens
skrifvelse n:o 84 år 1899, föreslås, »att Riksdagen måtte hos Kong],
Maj:t anhålla, det täcktes Ivongl. Maj:t, efter utredning, låta utarbeta och
för Riksdagen framlägga förslag till inrättandet vid statsunderstödda högre
skolor för qvinlig ungdom af en under offentlig kontroll stöld afgångsexamen
för lärjungar, som efter fylda 17 år önska afsluta sin skolgång».
Efter en öfverblick af flickskoleväsendets utveckling i de tre skandinaviska
länderna, för hvilken hänvisas till motionen, har motionären till
stöd för sitt förslag anfört följande:
»Det torde af få numera motsägas, att den alltmera växande kampen
för tillvaron klöfver praktiska menniskor, och att följaktligen undervisningens
problem till ej ringa del består i att, med bevarande af den
Bih. till Riksd. Blot. 1901. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 21 Utlft. (N:o 21). 1
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.
nödiga idealiteten, utan hvilken äfven den rikes lif blir fattigt, i alla
fall sätta den undervisade i stånd att utan allt för stor tidsutdrägt förtjena
sitt dagliga bröd. Flertalet af menniskor är dock icke bestämdt
för höjderna, och uppfostran må se till att äfven den bjuder på solida
saker, »till hvardagsbruk, men ej till öfverflöd». Och för den, som har
verkliga anlag åt det ideella, finnes nog medel att, äfven under uppfyllandet
af hvardagslifvets pligter, odla den mera andliga delen af sitt
väsen. Att detta ej minst är fallet med qvinnor, derpå erbjuder den dagliga
erfarenheten talrika exempel.
För flertalet flickor likaväl som gossar bör en examen, liknande
den norska middelskoleexamen eller måhända ännu bättre den danska
forberedelseexamen, erbjuda hvad de behöfva för att möta lifvets fordringar.
Jag vill visst ej förorda någon slafvisk efterhärmning, utan eu
fri efterbildning, som tager hänsyn till de säregna förutsättningarna i
vårt nationella lif. Införa vi en dylik examen, skola vi snart se andra
resultat af vårt undervisningsväsen än dem vi hittills kunnat glädja oss
åt. Denna medelskolebildning skall naturligtvis ej göra vare sig fackkunskaper
eller den lärda odlingen öfverflödiga, men den skall tjena till
att gifva en, om ock mindre vidsträckt, dock hel och afslutad bildning
åt det stora flertal, som hittills haft ingen eller en fragmentarisk sådan.
Tiden för det estetiska fråssandet på kunskapens träd torde vara förbi;
menniskoslägtet behöfver samla och spänna sin viljekraft till det stora
språng i det okända, som tyckes förestå det under den gryende nya tiden.
Såsom varnande exempel, särskild! i fråga om qvinnobildningen,
framstår, synes det mig, den utsträckta samskoleundervisning, som numera
är rådande i Norge. De frukter af den, jag sett, leda sannerligen
ej till efterföljd.
Ett varnande exempel synes mig ock den njugghet vara, hvarmed
våra grannland understödja den qvinliga skolbildningen och som leder
till höga skolafgifter och dermed stängandet af denna bildningskälla
för en mängd, som behöfver den och törstar derefter. Dessa, i synnerhet
i landsorten, jemförelsevis höga afgifter hafva i Norge ledt till att
lärarinnornas lönebehof kunnat något bättre tillgodoses, än hvad som är
fallet hos oss. I Danmark hafva åter de usla lönerna gifvit upphof till
eu lektionsjagt, som sliter ut kropp och själ fortare än det tyngsta kroppsarbete.
Jag har i Köpenhamn sett en ung lärarinna, som hade en gammal
mor att underhålla; hon hade ej råd att bo i staden, utan ett stycke
derifrån. Hon fick stiga upp mycket tidigt om morgnarna för att hinna
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.
i rätt tid till sin första lektion i en af de många skolor, hvari hon
undervisade; hon fick oupphörligt springa mellan de olika, ganska långt
från hvarandra belägna lokalerna och dessutom gifva enskilda lektioner
på eftermidddagarna och har till på köpet utgifvit åtminstone en lärobok.
Och med detta var hon en af de skickligaste lärarinnor jag någonsin
hört. Men hur länge?
Nu är det ju ofvan visadt, huru mycket bättre stat och kommun
hos oss sörjt äfven för de qvinliga skolorna; men på grund af nödvändigheten
att taga lägre afgifter, på grund af de flesta landsortsskolors
ringa lärjungeantal, på grund af olämpliga vilkor, som blifvit
fästa vid statens och ofta äfven vid kommunernas understöd, äro, såsom
ofvan påpekats, våra lärarinnor i allmänhet mera än dåligt afiönade. Att
afhjelpa detta, såsom ofta föreslagits, derigenom att kommunerna skulle
pressas att gifva dubbelt så stort underhåll som staten, synes vara denna
föga värdigt. För öfrigt gifva nog redan nu en hel del kommuner den
fordrade dubbla qvoten, åtminstone på indirekt sätt, genom dyrbara skolhus,
fri vedbrand o. s. v., och ändå har det ej hjelpt.
Nej, skola vi få ett mönstergilt flickskoleväsen — och hvarför
skulle vi ej det? — torde staten, som hos oss har bättre råd både än
i Norge och Danmark, böra träda emellan på ett långt kraftigare sätt
än för närvarande. Men visserligen bör dessförinnan, eller åtminstone
innan någon slutgiltig bestämmelse angående anslagets storlek och vilkor
träffas, noga undersökas, huru våra högre flickskolor böra omorganiseras,
ledas och kontrolleras, för att deras undervisning skall blifva i allo
fruktbärande.
Det är svårt att förstå, hvarför icke vår regering tänkt på att
gifva den nu arbetande skolkomitén ett uppdrag äfven i den rigtningen,
såsom den norska gjorde åt sin skolkomité af 1890.
Att ögonblicket är inne för vidtagande af åtgärder att gifva flickskolan
en fastare organisation och en mera tryggad ställning, derom
torde knappt finnas mera än cn mening. Men visserligen kunna meningarna
vara delade om sättet. Motionären synes det vara lämpligt att,
så långt ske kan, taga den danska »Almindelig Forberedelseexamen»
till förebild. Emellertid beror nog lösningen af flickskolans examensfråga
ytterst på huru motsvarande fråga i afseende på de allmänna läroverken
löses. Det förefaller motionären, som om de båda frågorna bäst
behandlades i ett sammanhang eller åtminstone samtidigt. Jag har
derför ansett mig böra redan nu, utan att afvakta hvad som kan komma
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N-.o 1) Utlåtande N:o 21.
att blifva bestämdt i fråga om de allmänna läroverken, hvilket ju i alla
händelser ej torde kunna ega rum före år 1903, böra fästa uppmärksamheten
på hvad jag dristar anse som de högre flickskolornas för närvarande
vigtigaste önskningsmål.
Men om man också anser, att tillfälle bör beredas flickor likaväl
som gossar att få aflägga en praktisk afslutningsexamen redan före
studentexamen, faller dock genast en olikhet härvidlag i ögonen. Medan
gossen mycket väl kan och i regeln bör aflägga sådan examen vid 15
till 16 års ålder, torde det ej vara skäl att låta flickan afsluta kursen
för denna examen förr än vid 17 års ålder, såsom ock är stadgadt i
Danmark. Grunden till denna olikhet ligger hufvudsakligen i det olika
förloppet af gossens och flickans fysiska utveckling.
Genom ett sådant stadgande torde klassfördelningen i de högre
skolorna för qvinlig ungdom blifva något annorlunda än nu. Här torde
dock ej vara platsen att i detalj inlåta sig på denna och andra hithörande
spörsmål, utan synes dylika frågors lösning böra öfverlemnas
åt de sakkunniga personer, som, derest tanken i denna motion vinner
afseende, kunna få i uppdrag att verkställa den utredning, som kan
erfordras.
Slutligen torde böra anmärkas, att det i detta sammanhang endast
kan blifva fråga om statsunderstödda skolor.»
I likhet med motionären anser utskottet, att vårt lands flickskoleväsen,
hvilket nästan helt och hållet är den privata företagsamhetens
sak, i flera afseenden kan behöfva förbättras. Särskildt torde detta —
såsom i den s. k. flickskolekomiténs år 1888 afgifna betänkande framhållits
— vara fallet i fråga om skolornas ekonomiska förhållanden,
i det att lärarinnorna i många fall åtnjuta en alltför ringa aflöning
och likväl ganska känbara lärjunge afgift er uttagas. I sammanhang med
att skolorna erhölle högre understöd af allmänna medel skidle ock skärpt
kontroll öfver skolornas skötsel och lärarepersonalens kompetens kunna
ifrågasättas, något som åtminstone på åtskilliga ställen synes vara väl
behöflig!.
I stället för att söka råda bot för dylika ganska allmänt öfverklagade
brister har motionären rigtat uppmärksamheten åt annat håll.
Han önskar, att flickskolornas undervisning måtte varda mera omedelbart
praktiskt nyttig, och detta mål anser han bäst kunna vinnas
5
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 21.
genom införande af en under offentlig kontroll stäld afgångsexamen för
flickor, som efter fylda 17 år önska sluta sin skolgång. Denna examen, som
vore afsedd att införas vid statsunderstödda flickskolor, borde blifva likartad
med motsvarande examina i våra grannländer och framför allt med
den afgångsexamen för gossläroverkens mellanstadium, som på Riksdagens
begäran är ifrågasatt att der införas och hvarom närmare bestämmelser
äro under utarbetande af den senast tillsatta läroverkskomitén. Motionären
uttalar som sin mening, att regeringen bort gifva uppdraget att åstadkomma
förslag till en dylik afgångsexamen för flickskolorna åt nämnda
komité eller åtminstone att denna fråga, jemte andra spörsmål angående
flickskolorna, snarast möjligt borde öfverlemnas åt sakkunniga personer för
utredning.
Utskottet, som tagit motionärens framställning i allvarligt öfvervägande,
har dock ej kunnat öfvertyga sig om att den af honom förordade
vägen att nå målet vore den rätta.
Först och främst måste nemligen medgifvas, att hvarje offentlig
examen ytterst lätt kan verka störande på undervisningens jemna gång
och framkalla öfveransträngning samt att examensfrågan vid en eventuel
reform af flickskolan icke bör få spela en ledande rol. De fullständiga
flickskolorna meddela redan nu åt sina elever i högsta klasserna afgångsbetyg,
som på senare tider fått allt större betydelse i det medborgerliga
lifvet; några af dem förbereda äfven för mogenhetsexamen. Införandet
af ytterligare en examen på mellanstadiet bör derför ega rum endast i
samma mån som en sådan examen visar sig vara oundgängligen nödvändig.
Detta torde kunna sägas vara fallet vid gossläroverken, men kan
under nuvarande förhållanden icke på långt när i samma grad anses
gälla flickskolorna, livilkas lärjungar till stor del, kanske till största delen,
utbildas för verksamhet inom hemmet eller åtminstone inom områden, der
officiella kunskapsintyg af annan art än de, som redan nu kunna förvärfvas,
ännu ej visat sig vara af ett mera allmänt behof påkallade.
Skulle åter flickskolorna uppställa den af motionären föreslagna
examen såsom Usitt mål, då finge nog alla deras lärjungar vidkännas
verkningarna af en så vigtig ändring i organisationen, äfven om denna
endast vore afsedd för vissa af dem. Då vore det ock för visso ute
med den större frihet, som våra flickskolor hittills åtnjutit i fråga om
anordnandet af kurser och timplan; alla skulle de snart, liksom gossläroverken,
bli stöpta i samma form. Härtill kommer, att den föreslagna
examen för flickorna, förlagd till deras i fysiskt afseende ömtåligaste
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.
ålder, alltid måste medföra betänkligheter, så mycket mer som flickornas
ofta nog större ambition i förening med deras svagare motståndskraft
äro egnade att framkalla större farhågor för öfveransträngning. Endast
med stor varsamhet bör derför en åtgärd i den åsyftade rigtningen
vidtagas.
Men äfven om man vore med motionären ense derom, att en
afgångsexamen för flickor vid 17-års-åldern borde införas, måste den
nuvarande tidpunkten anses vara olämpligt vald för att taga initiativet
dertill. Här om någonsin vore väl önskligt att först få anställa försök
i mindre skala, innan man griper sig an med att organisera i stort.
Och då nu, om en afgångsexamen på mellanstadiet blifver införd
vid statens läroverk för gossar, denna examen antagligen äfven
lärer komma att praktiseras vid åtskilliga samskolor, synas mycket
starka skäl tala för att man först söker vinna någon erfarenhet angående
denna ännu ej fullt utarbetade, än mindre tillämpade examens
beskaffenhet och verkningar, innan man vidtager åtgärder för dess allmänna
införande vid de statsunderstödda flickskolorna.
Bästa sättet för nämnda skolor att, då behof deraf verkligen
uppstår, erhålla en afgångsexamen på mellanstadiet torde för öfrigt vara
ett framtida stadgande, att under statens kontroll stöld högre skola
för qvinlig ungdom, som derom hos Kongl. Maj:t gör ansökan och efter
verkstäld pröfning anses derför ega tillräckliga förutsättningar, må kunna
medgifvas rätt att under den kontroll, som kan varda föreskrifven, med
sina alumner verkställa en dylik afgångsexamen, hvilken dock i vissa
afseenden naturligen måste inrättas efter de qvinliga lärjungarnas speciella
behof. Genom ett sådant tillvägagående skulle flickskolornas examensfråga
förvandlas till hvad den rätteligen bör vara, nemligen en lämplighetsfråga
för enskilda fall, och ej göras till en grundläggande principfråga,
som lätt kan draga hela flickskolans utveckling på sned. Den ifrågasatta
examen skulle derigenom så att säga komma af sig sjelf utan några
konstlade åtgärder från statsmagternas sida. Ett upptagande af flickskolornas
examens- och organisationsfråga i samband med gossläroverkens
eller, öfver hufvud taget, innan denna senare fråga vunnit sin lösning
och visat sig i praktiken vara lyckligt löst, måste deremot, enligt utskottets
förmenande, betraktas såsom ett förhastadt steg, mera egnadt
att inveckla än befordra lösningen af någondera af dessa båda frågor.
Utskottet kan alltså ej finna, att frågan om en reform af det privata
flickskoleväsendet lämpar sig att behandlas i anslutning till lliksdagens
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21. 7
af motionären åberopade skrifvelse af år 1899 angående de offentliga gossläroverken,
och detta så mycket mindre, som den i anledning af nämnda
skrifvelse tillsatta komitén, enligt hvad utskottet inhemtat, redan lärer
vara i färd med att affatta sitt utlåtande.
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion ej måtte till någon kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 april 1901.
På utskottets vägnar:
EMIL HAMMABLUND.