Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

1

N:o 8.

AnW. till Riksd. kansli den 26 februari 1901, kl. 2 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

(l:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Kommerskoliegium.

l:o) Uti den till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåtna
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t tm kommersunder
denna hufvudtitel uti punkten 1 föreslagit Riksdagen att höja det
i staten för kommerskoliegium upptagna anslag till juridiskt biträde, L -J
amanuenser och andra extra biträden, grufkartekontoret, vikariatsersättningar,
renskrifning m. m. med 6,450 kronor eller från 21,900 kronor
till 28,350 kronor; hvarigenom anslaget till kommerskoliegium komme
att höjas från 72,000 kronor till 78,450 kronor.

Af statsrådspi-otokollet öfver finansärenden den 11 januari detta
år inhemtas i detta ämne följande.

tnh. till Rilcsd. Vrot. W01. 4 Sami. 1 Afd. 8 Raft. (N:o 8).

1

2 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

I deri för kommerskollegium från och med år 1892 fastställa stat
vore uppfördt ett anslag å 17,500 kronor till juridiskt biträde, amanuenser
och andra extra biträden, grufkartekontoret, vikariatsersättningar,
renskrifning m. m. För hvartdera af åren 1897—1900 hade Riksdagen
derjemte till utarbetande af näringsstatistik på extra stat anvisat ett
belopp af 6,200 kronor. Af detta belopp hade, enligt särskilda af
Kongl. Maj:t meddelade beslut, 3,000 kronor användts till arfvode åt
en aktuarie å kollegii statistiska afdelning och återstoden till ersättning
åt öfriga extra biträden å nämnda afdelning.

I den till 1900 års Riksdag aflåtna propositionen angående statsverkets
tillstånd och behof både Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att
medgifva, dels. att i den för kommerskollegium faststälda stat finge
uppföras aflöning för ytterligare en aktuarie å den statistiska afdelningen
med lön af 1,800 kronor, som efter 5 år kunde böjas med 500
kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor, samt tjenstgöringspenningar
1,200 kronor, dels ock att det i staten för kommerskollegium
upptagna anslag å 17,500 kronor till juridiskt biträde, amanuenser och
andra extra biträden, grufkartekontoret, vikariatsersättningar, renskrifning
m. m. måtte förhöjas med 4,400 kronor eller till 21,900 kronor.

I skrifvelse angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjette hufvudtitel den 14 maj 1900 både Riksdagen anfört, bland annat,
att Riksdagen funnit sig höra medgifva, att det till utarbetande inom
kommerskollegium af näringsstatistik erforderliga anslag uppfördes å
ordinarie stat, samt att Riksdagen ej heller funnit anledning till erinran
mot Kongl. Maj:ts förslag, att det belopp af 6,200 kronor, som under
de senaste åren varit för ifrågavarande ändamål å extra stat beviljadt,
matte, för möjliggörande af förbättring i de qvinliga extra biträdenas
aflöningsförmåner samt för beredande af ökade medel till gratifikationer
åt extra ordinarie tjenstemän, böjas med 1,200 kronor och sålunda den
sammanlagda ökningen i kommerskollegii ordinarie anslag bestämmas
till 7,400 kronor; och både Riksdagen anmält, att Riksdagen bifallit
Kongl. Maj:ts förenämnda förslag, i följd hvaraf, bland annat, anslaget
till juridiskt biträde, amanuenser och andra extra biträden m. m. från
och med år 1901 höjts med 4,400 kronor eller från 17,500 kronor till

21,900 kronor.

Förenämnda anslag å 17,500 kronor hade emellertid, enligt hvad
departementschefen vidare meddelat, redan länge visat sig vara otillräckligt.
Icke heller det extra anslaget å 6,200 kronor till''utarbetande af
näringsstatistik hade fullt räckt till att bestrida de utgifter, som med detsamma
bort godtgöras. Med anledning häraf hade, på derom af kommers -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

3

kollegium gjorda framställningar, Kongl. Maj:t för iivartdera af åren 1894
—1899 anvisat vissa maximibelopp att i mån af behof af kollegium
mot redovisningsskyldighet användas till sådana utgifter till extra biträden
m. in., hvartill eljest för ändamålet tillgängliga medel för året
icke försloge. Dessa belopp, som anvisats att utgå af sjette hufvudtitelns
allmänna besparingar, hade utgjort för år 1894 5,200 kronor,
för år 1895 6,000 kronor, för år 1896 5,850 kronor, för år 1897 4,150
kronor, för år 1898 4,100 kronor och för år 1899 6,100 kronor.

Äfven för år 1900 hade, enligt hvad kommerskollegium i skrifvelse
till Kongl. Maj:t den 29 september samma år anmält, förenämnda
båda anslag å 17,500 kronor och 6,200 kronor befunnits otillräckliga,
hvarför kollegium hemstält om anvisande af fyllnad i desamma.

I sådant afseende hade kollegium lemnat följande redogörelse för
1899 års utgifter för arfvoden till extra tjensteman in. m.. och de med
hänsyn till dittills under år 1900 vunnen erfarenhet eller eljest kända
förhållanden beräknade utgifter under sistnämnda år:

1899 1900

kronor kronor

arfvoden till amanuenser å kollega tre byråer ...... 3,377: 5 0 4,092: 7 8

arfvoden till två amanuenser å statistiska afdel ningen

....................................................................... 2,400: 2,400:

arfvoden till en aktuarie och en amanuens å samma

afdelning.................................................................. 4,200: 4,200:

arfvode till kollega juridiska biträde ....................... 1,000: — 1,000: —

grufkartekontoret ........................................................... 3,915: 4,000:-

vikariatsersättningar under semester, förutom den

här nedan särskildt upptagna, ........................... 2,127:77 2,150:

vikariatsersättningar under embetsresor och under
kommerseråds befrielse från en del embets göromål.

..................................................................... 511:10 350: —

gratifikationer till e. o. tjenstemän .......................... 4,905: 4,400:

dito till e. o. vaktmästare........................... 1,220:— 1,270: —

extra biträden å statistiska afdelningen.................... 3,191:25 3,320:

vikariatsersättning under den tillförordnade aktuarie^
å statistiska afdelningen semester ......... 100:— 100: —

en amanuens å kassakontoret och sjöpassexpeditio nen

............................................................................. 900: — 900: —

s. k. talonggranskning .................................................. 300: — 300:

renskrifning in. m., extra bifräde .............................. 1,650:93 1,700: —

summa kronor 29,798: 55 30,182: 78.

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Af sistberörda för år 1900 beräknade utgiftsbelopp belöpte sig
23,762 kronor 78 öre på sådana ändamål, för hvilkas tillgodoseende anslaget
å 17,500 kronor vore afsedt, och 6,420 kronor på ändamål, hvilkas
tillgodoseende åsyftades med det särskilda anslaget å 6,200 kronor.
Enligt förestående beräkning- skulle dessa anslag således för nästlidet
år öfverskridas, det förra med 6,262 kronor 78 öre och det senare med
220 kronor eller tillhopa med 6,482 kronor 78 öre. Behofvet af medel
för de anslagen Överskjutande utgifternas täckande hade kollegium
fördenskull ansett sig kunna beräkna till i rundt tal 6,500 kronor.

I sammanhang härmed hade kollegium emellertid erinrat om två
förut ej omnämnda utgiftsposter, som under angifven förutsättning
skulle komma att ytterligare öka den af kollegium för år 1900 beräknade
bristen å ifrågavarande båda anslag. Beträffande dessa utgiftsposter
hade kollegium i sin förenämnda skrifvelse anfört, att kollegium
från och med år 1897, i ändamål att för sin statistik rörande rikets
utförsel erhålla i möjligaste måtto tillförlitliga värden å exporterade
oarbetade trävaror, uppdragit åt ombudsmannen hos sågverks- och trävaruexportföreningen
att mot ersättning meddela kollegium på af bemälde
ombudsman kända förhållanden grundade uppgifter angående
medelpris å de under hvarje år exporterade, oarbetade trävaror. Ersättningen
härför hade årligen utgjort 200 kronor, och hade denna utgift
anvisats att utgå af anslaget till skrifmaterialier och expenser m. m.
Enahanda vore förhållandet med en utgift af 250 kronor, utgörande
ersättning till angifven person för meddelande af för kollegii årliga
handelsberättelse erforderliga, på särskilda uträkningar grundade uppgifter
angående medelpris för ett större antal vigtigare varuarti klar.
Enligt kollegii åsigt borde ersättningen för det med ifrågavarande uppgifters
åstadkommande förenade arbete, hvilket i båda fallen vore af
beskaffenhet att ej kunna utföras genom arbetskrafter, som stode till
kollegii förfogande, rätteligen påhvila expensmedlen och således äfven
för år 1900 bestridas af dessa medel, men derest Kongl. Maj:t skulle
finna så^ icke höra ske, borde det belopp af 6,500 kronor, kollegium
begärt såsom tillägg till de till bestridande af utgifter sistnämnda år till
extra biträden m. m. redan anvisade medel, ökas med ytterligare 450
kronor.

Med afseende å det hittills i allmänhet alltjemt stegrade behofvet
af årlig tillökning i de kommerskollegium anvisade anslag till extra
biträden, hade kollegium meddelat, att, medan antalet af de till kollegium
inkomna mål och ärenden, som varit föremål för handläggning

Statsutskottets Utlåtande N.-o 8.

5

af vederbörande kommerseråd, utgjort år 1890 4,868 och 1891 likaledes
4,868, antalet af de af kollegium från och med år 1892, då kollega
förändrade organisation brådt i verket, årligen handlagda mål och
ärenden utgjort :

mål och ärenden, handlagda af

kommerseråden

förste aktuarien

summa

år 1892 ..................

................. 6,595

822

7,417

„ 1893 ..................

................. 7,249

1,140

8,389

„ 1894 ...................

................. 8,213

1,061

9,274

„ 1895 ..................

................. 7,449

824

8,273

„ 1896 .................

................. 6,825

1,070

7,895

„ 1897 ..................

................. 6,896

2,347

9,243

„ 1898 ..................

............. 7,357

2,044

9,401

" 1899 ..................

....... 7,997

1,789

9,786

I betraktande häraf och då någon nedgång i antalet till kollegium
årligen inkommande mål och ärenden icke kunde antagas vara
att förvänta och fördenskull icke heller behofvet af årligt tillskott till
de så kallade extra biträdesmedlen syntes komma att minskas, hade kollegium
ansett sig böra ifrågasätta, huruvida icke hos Riksdagen borde
göras framställning om förhöjning af det årliga anslaget till juridiskt
biträde, amanuenser och andra extra biträden m. in.

I fråga om beloppet af en sådan anslagsökning hade kollegium
ansett hänsyn böra tagas dertill, att af ofvan angifna för år 1900 behöfliga
anslagsfyllnad, 6,500 kronor, 220 kronor belöpte sig på ändamål,
för hvilkas tillgodoseende förberörda anslag å 6,200 kronor vore afsedt,
samt att af sagda 6,500 kronor 500 kronor skulle utgöra gratifikationer
till extra ordinarie tjenstemän på kollega statistiska afdelning. Till
följd häraf och då dessa ändamål vore afsedda att tillgodoses med det
från och med år 1901 på ordinarie stat uppförda, till 7,400 kronor
förhöjda anslaget till utarbetande af näringsstatistiken samt sistnämnda
anslagsbelopp äfven vore beräknadt att förslå till vikariatsersättningar
under semester för förste aktuarien och nuvarande ordinarie aktuarien,
uppgående sammanlagdt till 287 kronor 50 öre, skulle det återstående
årsbehofvet, om 1900 års förhållanden toges till beräkningsgrund, utgöra
5,492 kronor 50 öre. Men då det behof, ofvan omförmälda anslag å
17,500 kronor vore afsedt att fylla, finge antagas för framtiden icke
allenast icke minskas, utan snarare än vidare ökas, hade kollegium ansett
den ökning af ifrågavarande anslag, som kunde komma att af Riks -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

dagen begäras, icke böra sättas lägre än till 6,000 kronor, eller, med
inberäknande af förenämnda två utgiftsposter å sammanlagdt 450 kronor,

.®re®fc Maj:t funne dem icke böra utgå af expensmedelsanslageh

till 6,450 kronor.

Beträffande de af kommerskollegium nu gjorda framställningarne
bär departementschefen erinrat derom, att den ersättning, som kunde
finnas böra utgå för åstadkommande af ofvan omförmälda, för kollegium
erforderliga statistiska uppgifter, icke vore af beskaffenhet att böra bestridas
af anslaget till skrifmaterialier och expenser m. m., samt att
Kong! Maj:t den 30 november 1900 medgifvit, att af sjette hufvudtitelns
allmänna besparingar ett belopp af högst 6,950 kronor finge
utanordna^ för att af kommerskollegium i mån af behof mot redovisningsskyldighet
användas till bestridande af de utgifter till arfvoden
åt extra biträden m. m. för år 1900, hvartill eljest för ändamålet tillgängliga
medel icke försloge.

Den af Riksdagen från och med ar 1901 beslutade höjningen åt
anslaget till juridiskt biträde, amanuenser och andra extra biträden,
grufkartekontoret, vikariatsersättningar m. m. från 17,500 kronor till

21,900 kronor, eller med 4,400 kronor, vore, enligt hvad deparmentsc
©fen vidare anfört, afsedda att tillgodose den g''ren af kommerskollegii
verksamhet, som omfattade näringsstatistiken och måste äfven för detta
ändamål tagas i anspråk. Till bestridande af öfriga med anslaget afsedda
årsutgifter återstode således 17,500 kronor. Enligt hvad erfarenheten
gifvit vid handen, hade emellertid sistnämnda belopp icke räckt
till, utan ^ hade från och med år 1894 särskilda tillskott till detsamma
årligen måst af kollegium hos Kongl. Maj:t begäras; och då dessa kraf
närmast föranledts al det ökade arbetet inom embetsverket, hade de
äfven måst tillgodoses. Någon den ringaste anledning att antaga, att
berörda anslagsbelopp framdeles mer än hittills skulle blifva för ändamålet
tillräckligt, funnes icke heller. Med afseende härå och då finansdepartementet,
under hvilket kollegium numera lydde, icke disponerade
öfver tillräckliga medel att tillgodose de behof af tillskott till
anslaget, som således utan tvifvel allt framgent komme att yppa sio-,
ansåge departementschefen, att anslaget måste höjas. Mot det af kollegium
i detta afseende föreslagna beloppet, 6,450'' kronor, deri inberäknåd
ersättning för astadkommande af ofvan omförmälda uppgifter, hvilken
ersättning, icke vore af beskaffenhet att böra bestridas af anslaget till
skrifmaterialier, expenser m. m., hade han intet att erinra,

På sätt departementschefen framhållit, blef vid sistliden riksdag det

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

7

ordinarie anslaget till kommerskollegium höjdt med 7,400 kronor. Denna
höjning bestod deruti, att dels det extra anslag å 6,200 kronor, som
under en följd af år anvisats för näringsstatistiken, öfverflyttades till
embetsverkets ordinarie stat och dels ytterligare höjning med 1,200
kronor skedde i samma stat. Höjningarna fördelades på sådant sätt,
att till aflöning åt en aktuarie uppfördes 3,000 kronor samt återstoden,
4,400 kronor, uppfördes såsom förhöjning i anslaget till juridiskt biträde,
amanuenser, m. m., hvilket anslag derigenom ökades från 17,500 till

21,900 kronor. Samtidigt upphörde det extra anslaget att anvisas, och
den faktiska förhöjningen inskränkte sig alltså till berörda 1,200 kronor.
Samtliga dessa öfverflyttningar och förhöjningar afsågo emellertid uteslutande
den afdelning af kommerskollegium, som är sysselsatt med
utarbetande af näringsstatistiken, och någon ökning i de för tillgodoseende
af kollegii öfriga behof afsedda anslagsmedel uppstod icke
derigenom.

Då, enligt hvad kommerskollegium nu utredt, anslaget till juridiskt
biträde, amanuenser m. m. under en längre följd af år visat sig
för nämnda och öfriga behof otillräckligt, och, såsom departementschefen
äfven framhållit, ingen anledning torde finnas att antaga, att samma
anslag framdeles mer än hittills kommer att förslå till sitt afsedda
ändamål, synes det sålunda uppvisade, stadigvarande behofvet böra tillgodoses
genom höjning åt anslaget, helst som den hittills begagnade
utväg att från hufvudtitelns besparingar anvisa det bristande beloppet
icke lärer kunna numera anlitas, sedan anslaget till kommers kollegium
blifvit öfverflvttadt till sjunde hufvudtiteln, hvilkens besparingar icke
medgifva dylik åtgärds vidtagande. Mot storleken af den begärda höjningen
har utskottet intet att erinra och hemställer,

att Riksdagen må höja det i staten för kommerskollegium
upptagna anslag till juridiskt biträde,
amanuenser och andra extra biträden, grufkartekontoret,
vikariatsersättningar, renskrifning m. m. med
6,450 kronor eller från 21,900 kronor till 28,350
kronor.

Vid bifall härtill kommer anslaget till kommerskollegium att höjas
från 72,000 kronor till 78,450 kronor.

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Kammarrätten.

2:o) Kongl. Maj:t har i punkten 2 under denna hufvudtitel i
statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att å kammarrättens stat
uppföra lön och tjenstgöringspenningar för ytterligare två kammarrättsråd
med tillhopa 12,800 kronor och för ytterligare en notarie med 3,000
kronor, med rätt för dessa befattningars innehafvare till ålderstillägg i
likhet med öfriga tjenstemän i samma tjenstegrad, äfvensom höja°det
nu å kammarrättens stat uppförda anslag till vikariatsersättning, arfvoden
åt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad, 28,400
kronor, med 6,500 kronor till 34,900 kronor;

hvarigenom anslaget till kammarrätten komme att höjas med
22,300 kronor, eller från 169,600 kronor till 191,900 kronor.

Ofvanomförmälda statsrådsprotokoll innehåller i denna träffa följande.

Vid upprepade tillfällen hade kammarrätten hos Kongl. Maj:t hemstält
om ökning af antalet ledamöter i embetsverket.

En sådan framställning hade gjorts redan i det utlåtande, som
kammarrätten den 29 november 1878 afgifvit öfver löneregleringskomiténs
förslag till stat för embetsverket. Med framhållande, hurusom
under den då senast förflutna tioårsperioden 1868—1877 kammarrättens
ordinarie arbetskrafter befunnits otillräckliga, så att biträde af adjungerade
ledamöter måst anlitas såväl under perioden 1871—1874 som ock under
åren 1876 och 1877, hade jemväl nämnda komité förklarat sig finna
en förstärkning af kammarrättens arbetskrafter erforderlig, men ansett
denna lämpligast stå att vinna derigenom, att, med bibehållande af antalet
ledamöter oförändradt, vikariat anordnades under ledamöternas
semester, så att från hvarje rotel föredragning kunde utan afbrott fortgå
under hela året. I senare hänseendet både dock komiténs ordförande
uttalat en afvikande mening och för sin del ansett målet bäst vinnas
genom inrättande af två nya kammarrättsrådsembeten. Denna uppfattning
hade, på sätt redan är nämndt, biträdts af kammarrätten. Då en
af löneregleringskomitén införskaffad utredning utvisat, att antalet till
kammarrätten inkommande mål, som i medeltal för perioden 1868—
1877 utgjort 2,498, under tiden närmast före år 1878 minskats, hade
chefen för finansdepartementet, då han för Kongl. Maj:t anmälde frågan
om ny lönestat för kammarrätten den 21 februari 1879, funnit behofvet
af ett ökadt. antal ledamöter icke vara tillräckligt ådagalagdt, i följd

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 9

hvaraf han icke ansett sig kunna tillstyrka bifall till kammarrättens
ofvanberörda framställning.

Frågan om förstärkning af kammarrättens ordinarie arbetskrafter
både derefter b vilat, till dess densamma åter upptagits i kammarrättens
skrifvelse den 29 oktober 1896.

Efter att i denna skrifvelse hafva erinrat, att antalet ordinarie
ledamöter i kammarrätten fortfarande vore detsamma, som genom 1831
års instruktion för embetsverket fastslagits, både kammarrätten till stöd
för sin förnyade framställning i ämnet åberopat följande statistiska utredning,
hvilken visade, i hvilken grad utvecklingen efter år 1877, eller
det för verkets år 1879 genomförda organisation närmast grundläggande
året, ökat kammarrättens arbetsbörda. Sålunda både antalet inkomna
mål, som år 1878 utgjort 2,251 och år 1885 stigit till 3,536, uppgått
år 1893 till 4,076, år 1894 till 4,540 och år 1895 till 4,474. För tioårsperioden
1886—1895 både medeltalet inkomna mål belöpt sig till
3,899. Antalet inkomna besvärsmål, hvilka i ojemförligt öfvervägande
grad toge ledamöternas tid i anspråk, både utgjort år 1878 221 fattigvårds-
och 524 andra mål, eller tillhopa 745, år 1885 364 fattigvårdsoch
812 andra mål, eller tillhopa 1,176, samt år 1895 528 fattigvårdsocb
1,141 andra mål, eller tillhopa 1,669, och hade följaktligen sistnämnda
år stigit till öfver dubbelt mot år 1878. Å andra sidan både
en betydande ökning af kammarrättens arbetsprodukt egt rum, i ty att
år 1878 afgjorts 2,273 mål, år 1885 3,313 mål och år 1895 4,066
mål. Antalet afgjorda besvärsmål hade utgjort år 1818 238 fattigvårdsoch
572 andra'' mål, eller tillhopa 810, år 1885 344 fattigvårds- och
825 andra mål, eller tillhopa 1,169, samt år 1895 310 fattigvårds- och
1,157 andra mål, eller sammanlagdt 1,467, och hade sålunda ökats till nära
dubbelt. Detta arbetsresultat hade emellertid icke kunnat uppnås utan
kammarrättens förstärkning med adjungerade ledamöter. Sedan under
åren 1878—1890 kammarrätten i ganska vidsträckt omfattning åtnjutit
sådan förstärkning, hade oafbrutet från och med år 1891 två adjungerade
ledamöter biträdt kammarrätten såväl höst- som vårsessionerna, hvarjemte
kammarrätten tillfälligtvis förstärkts med ytterligare två adjunkter.

Oaktadt ökningen af kammarrättens arbetsprodukt, både emellertid
det alltjemt växande arbetsmaterialet ej kunnat undanarbetas i den man
detsamma tillströmmat, utan hade en betydande balans å oafgjorda mai
uppkommit. Balansen, som år 1878 utgjort allenast 737 mål och år
1885 723 mål, hade år 1895 i sin helhet stigit till 2,226 mål. Balansen
å besvärsmål hade utgjort år 1878 88 fattigvårds- och 106 andra mål,
eller tillhopa 194 mål,'' samt år 1885 31 fattigvårds- och 7 andra mål,
Bill. till Rilcsd. Vrot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 8 Haft. 2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

eller tillhopa 38 mål, men år 1895 hade i den sammanlagda balanssiffran
ingått icke mindre än 958 fattigvårdsmål och 150 andra mål, eller
sammanlagdt 1,108 besvärsmål, hvilket med andra ord betydde, att
balansen å besvärsmål år 1895 uppgått till nära sex gånger så mycket
som år 1878. Hvad särskild! anginge balansen å fattigvårdsmål, både
denna vid tiden för skrifvelsens aflåtande, ofvanberörda den 29 oktober
1896, stigit till 1,103 mål. Häraf hade kammarrätten funnit det otvifvelaktigt
framgå, att embetsverket vore i behof af ökade arbetskrafter och
att detta behof förelåge i sådan omfattning, att för dess afhjelpande ej
längre gjorde till fyllest, att kammarrätten, på sätt flera år egt rum,
biträddes af två adjungerade ledamöter. Att för mötande af kammarrättens
behof af ytterligare förstärkning, hvilket behof således visat sig
vara af stadigvarande beskaffenhet, använda än flera adjungerade ledamöter
under sessionerna eller tillgripa den af löneregleringskomitén förordade
utvägen att anordna semestervikariat, genom hvilka åtgärder
kammarrätten skulle komma att till väsentlig del bestå af adjungerade
ledamöter, hade kammarrätten ansett ej böra ifrågasättas, särskild! i
betraktande deraf, att kammarrätten dåmera blifvit sista instans i fattigvårdsmål.
Att låta dessa för landets kommuner ingalunda ovigtiga
tvistemål i sista instans afgöras af en domstol, der, i händelse någon
ordinarie ledamot hade tjenstledighet, pluraliteten af de i målens afgörande
deltagande kunde komma att utgöras af tillfällige och jemförelsevis
mindre erfarne ledamöter, vore enligt kammarrättens åsigt ej
öfverensstämmande med häfdvunnen svensk rättsuppfattning och syntes
äfven stå mindre väl tillsammans med 16 § i kammarrättens instruktion,
genom hvilket stadgandes ändrade lydelse afsetts att åt kammarrättens
ordinarie ledamöter förbehålla ledningen af praxis i fattigvårdsmål. I
följd häraf hade kammarrätten förklarat sig nödsakad föreslå en ökning
af dess ordinarie arbetskrafter och hemstält, att två nya kammarrättsrådsembeten
måtte varda inrättade.

Under erinran derom, att för tjenstgöring vid protokollet och biträde
vid expeditionen å kammarrättens kansli vore anstälde sex tjenstemän,
deraf hälften ordinarie och hälften amanuenser, samt att hvarje
ledamot hade åt sig indelad såsom biträde en utaf bemälde tjenstemän,
hade kammarrätten vidare framhållit, att inrättandet af två nya kammarrättsrådsembeten
påkallade en ökning af personalen å kansliet med en
notarie och en amanuens. Å kammarrättens stat funnes uppfördt under
titel »vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och
renskrifningskostnad» ett sammanlagdt belopp af 28,400 kronor, deraf
22,000 kronor beräknats för extra biträden, 1,300 kronor för flitpen -

11

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ningar, 2,837 kronor 50 öre till vikariatsersättuing och återstoden 2,262
kronor 50 öre för renskrifning. Af det för extra biträden beräknade
beloppet åtnjöte en hvar af de tre kansliatnanuenserna ett arfvode af
1,800 kronor, hvadan för att bereda arfvode åt ytterligare en kansliamanuens
ifrågavarande belopp både synts kammarrätten böra ökas med
1,800 kronor till 23,800 kronor. Då det för renskrifningskostnaden afsedda
beloppet under de senare åren varit otillräckligt och i händelse
af förstärkning i kammarrättens arbetskrafter utgifterna för renskrifning
skulle komma att ytterligare ökas samt såsom följd af förstärkningen
biträde af extra tjenstemän och vaktbetjente jemväl skulle ifrågakomma
i större utsträckning än dittills, både kammarrätten ansett, att för renskrifning
borde beräknas ett belopp af 2,962 kronor 50 öre, äfvensom
att det belopp, hvilket beräknats för flitpenningar, borde ökas till 1,700
kronor. För genomförande af sålunda ifrågasatta förändringar i kammarrättens
organisation hade alltså embetsverket kemstält, att å ordinarie
stat måtte npptagas lön och tjenstegöringspenningar för två kammarrättsråd
med tillhopa 12,800 kronor och för en notarie med 3,000 kronor,
med rätt till ålderstillägg för nämnda befattningars innehafvare, samt
att det till vikariatsersättning med mera anslagna beloppet måtte ökas

till 31,300 kronor. .

1 öfverensstämmelse med hvad kammarrätten sålunda föreslagit
hade också af Kongl. Maj:t gjorts framställning till 1897 års Riksdag,
men Riksdagen hade bifallit densamma allenast på det sätt, att å extra
stat för år 1898 uppförts dels till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd
ett belopp af 12,800 kronor och dels till arfvoden åt extra biträden,
flitpenningar och renskrifningskostnad sammanlagdt 4,700 kronor. På
derom af Kongl. Maj:t gjorda framställningar hade enahanda anslag,
som för år 1898 af Riksdagen beviljats å extra stat, anvisats å extra
stat jemväl för åren 1899, 1900 och 1901.

'' Genom de sålunda för åren 1898, 1899 och 1900 anvisade anslagen,
om hvilkas användning Kongl. Maj:t genom särskilda kongl.
bref meddelat närmare bestämmelser, hade kammarrätten blifvit satt i
tillfälle att under dessa år erhålla förstärkning af fyra adjungerade
ledamöter, af hvilka enligt Kongl. Maj:ts förordnanden två med enahanda
tjenstgöriugsskyldighet och befogenhet som kammarrättsråd biträdt
kammarrätten under hela tiden från och med början af år 1898
samt de båda öfriga tjenstgjort under tiderna för kammarrättens vårocli
höstsessioner; och hade, beträffande de på extra stat för år 1901
för kammarrätten anvisade anslag, Kongl. Maj:t den 9 november
1900 förklarat, att kammarrätten skulle erhålla biträde af fyra adjun -

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

gerade ledamöter, af Indika två, som skulle ega samma tjenstgöringsskyldighet
och befogenhet, som nyss nämnts, förordnats att tjenstgöra
under hela år 1901 och de två andra under tiderna för kammarrättens
vår- och höstsessioner, hvarjemte Kongl. Maj:t meddelat föreskrift om
den godtgörelse, som för berörda tjenstgöring borde dem tillkomma.

I skrifvelse den 13 december 1900 hade kammarrätten förnyat
sin förberörda, i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 oktober 1896 gjorda,
samt i skrifvelse den 7 oktober 1897, den 22 december 1898 och den
30 november 1899 åter upprepade framställning om förstärkning af
kammarrättens ordinarie arbetskrafter; och hade kammarrätten dervid
anfört följande.

Af en vid skrifvelsen fogad statistisk öfversigt öfver antalet inkomna,
afgjorda och balanserade mål under åren 1896—1899 jemte enahanda
. uppgifter angående besvärsmålen för tiden från och med den 1
januari till och med den 30 november 1900 visade sig, att, medan vid
1897 års utgång balansen å besvärsmål utgjort 1,706, deraf 1,238
fattigvårds- och 468 andra mål, balansen vid 1898 års slut uppgått till
1,302, deraf 1,050 fattigvårds- och 252 andra mål, och vid 1899 års
slut till 1,289, deraf 986 fattigvårds- och 303 andra mål. Vid utgången
af år 1900 kunde, enligt hvad kammarrätten antoge, balansen beräknas
uppgå till omkring 1,050 mål, deraf inemot 900 fattigvårdsmål. För så
vidt icke antalet inkommande mål i väsentligare grad komme att ökas,
ansåge kammarrätten, att balansen under loppet af år 1901 skulle kunna
ytterligare nedbringas så, att, hvad anginge andra besvärsmål än fattigvårdsmål,
normala förhållanden uppnåddes och att balansen å fattigvårdsmål
nedginge till 800 eller något derunder. Om det än, med stöd af
sålunda anförda siffror, borde kunna antagas, att den för åren 1898—
1901 anordnade provisoriska förstärkningen af kammarrättens arbetskrafter,
fullföljd under ytterligare ett antal år, skulle föra till normala
förhållanden äfven beträffande fattigvårdsmålen, gåfve å andra sidan den
åberopade statistiska öfversigten full bekräftelse åt den uppfattning,
kammarrätten vid flera tillfällen och senast i sin skrifvelse den 30
november . 1899 uttalat, eller att den ökning i kammarrättens arbetsbörda,
hvilken sedan lång tid tillbaka inträdt och sedermera fortgått,
icke vore af endast tillfällig natur, och att en förstärkning af kammarrättens
ordinarie arbetskrafter vore af förhållandena i hög grad påkallad.

Enligt hvad berörda öfversigt utvisade, hade antalet inkomna mål
uppgått år 1896 till 4,138, år 1897 till 6,552, år 1898 till 4,054 och
år 1899 till 4,418. Under det att medeltalet inkomna mål för åren

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 13

1886_1895 — den sista tioårsperiod, till hvilken kammarrätten i

sin skrifvelse den 29 oktober 1896 kunnat hänvisa — utgjort 3,899,
uppginge samma medeltal för de nu senast förflutna tio åren, 1890
1899, till icke mindre än 4,361. Äfven om hänsyn toges. dertill,
att i den höga siffra, som angåfve summan af de år 1897 inkomna
målen, inginge ett betydligt antal i hufvudsak likartade taxeringsmål
(fastighetstaxeringsmål från Vesterbottens län) och berörda siffra pa
grund deraf lämpligen reducerades, skulle ändock medeltalssiffran för
tioårsperioden 1890—1899 icke komma att understiga 4,200. Samma
statistiska öfversigt gåfve vidare vid handen, att sedan den 1 januari
1898, från och med hvilken dag kammarrätten oafbrutet varit biträdd
af två adjungerade ledamöter med enahanda tjenstgöringsskyldighet
och befogenhet som kammarrättsråd, antalet inkomna besvärsmål utgjort
under år 1898 1.593, under år 1899 1,947 samt under tiden från och
med den 1 januari till och med den 30 november 1900 1,487, medan
under samma tider på de ordinarie och bemälde två adjungerade ledamöters
föredragning afgjorts följande antal besvärsmål, nemligen år
1898 1,571, år 1899 1,581 samt under tiden från och med den 1 januari
till och med den 30 november 1900 1,298. Det visade sig alltså, att,
äfven om kammarrätten från ingången af år 1898 förstärkts med två
nya ordinarie ledamöter, embetsverkets ordinarie arbetskrafter icke
under någotdera af åren 1898 eller 1899, lika litet som under den
ofvan angifna delen af år 1900, skulle varit tillräckliga för att åstadkomma
ett arbetsresultat, motsvarande det tillströmmande materialet,
samt att den minskning i arbetsbalansen, som under tiden egt rum,
uteslutande varit att tillskrifva den omständigheten, att kammarrätten,
förutom af de två med kammarrättsråds tjenstgöringsskyldighet adjungerade
ledamöterna, under de ordinarie sessionerna haft biträde af ytterligare
två adjunkter.

Med sådana förhållanden för ögonen och då, såsom kammarrätten
i sin skrifvelse den 30 november 1899 framhållit, för framtiden någon
minskning i tillströmningen af mål icke vore att förvänta, men väl
motsatsen, syntes det obestridligt, att ur synpunkten af den motsvarighet,
som borde finnas mellan arbetsmaterialet och arbetskrafterna, behofvet
af kammarrättens förstärkning med två nya ordinarie ledamöter
blifvit så fullständigt som möjligt ådagalagdt. Men för en sådan åtgärd
talade jemväl andra vigtiga skäl, i främsta rummet den inom statsförvaltningen
erkända grundsats, som bjöde, att ett behof, hvilket
under eu följd af år visat sig vara af stadigvarande natur, också blefve
på ett stadigvarande sätt tillgodosedt, Tillämpningen af denna grundsats

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

skulle varda af desto större betydelse, då det, såsom i förevarande fall,
gälde ett embetsverk, hvilket både att inom ett vidsträckt område af
förvaltningen skipa rätt och beträffande en vigtig grupp af ärenden,
fattigvårdsmålen, i sista instans fälla dom. Såsom kammarrätten förut
erinrat, innebure anlitandet i mera vidsträckt omfattning af tillfälliga
arbetskrafter för handläggningen af ärendena i kammarrätten ett betänkligt
afsteg från den af ålder och lag hägnade grundsatsen, att rättskijmingens
handhafvande borde vara förbehållen ordinarie domare;
och ehuru hittills afsevärda hinder icke mött för fyllande af kammarrättens
behof af extra arbetskrafter, syntes det i längden svårligen
kunna påräknas, att med de ytterst ringa utsigter till befordran, embetsverket
under närvarande förhållanden hade att erbjuda, adjunkter skulle
komma att stå embetsverket till buds med sådan kompetens, att deras
deltagande i ärendenas behandling icke kunde medföra fara för minskad
rättssäkerhet.

Då kammarrätten, med åberopande af det nu och förut i ämnet
anförda, förnyat sin hemställan om uppförande å embetsverkets stat af
lön och tjenstgöringspenningar för ytterligare två kammarrättsråd äfvensom
om de öfriga häraf föranledda ändringar i staten, hvarom framställning
gjorts i kammarrättens skrifvelse den 29 oktober 1896, hade
kammarrätten ansett sig icke böra underlåta att påpeka, att, såsom af
det föregående tydligen framginge, den ifrågasatta förändringen i
kammarrättens organisation icke uteslöte behofvet af särskilda åtgärder
till utlemnande af den balans af besvärsmål, som vid 1901 års utgång
ännu kunde qvarstå och hvilken kammarrätten trott sig kunna beräkna
till omkring 800 fattigvårdsmål. Då det för rikets kommuner icke kunde
annat än föranleda betydande olägenheter, att de till kammarrätten
fullföljda fattigvårdsmålen under flera år finge vänta på sitt afgörande,
syntes det i hög grad önskvärdt, att den nämnda balansen måtte skyndsammast
kunna afarbetas, och kammarrätten hade derför hemstält,
huruvida icke, samtidigt med att den föreslagna förändringen i kammarrättens
organisation genomfördes, medel kunde ställas till kammarrättens
förfogande för att under de ordinarie sessionerna bereda embetsverket
biträde af fyra adjungerade ledamöter. Med en sådan anordning, hvarigenom
hela antalet af de under vår- och höstsessionerna tjenstgörande
ledamöterne skulle komma att uppgå till tolf, eller två mer än för närvarande,
borde, enligt kammarrättens åsigt, utsigt förefinnas, att, så
vidt icke antalet inkommande mål i väsentligare grad ökades, balansen
skulle så hastigt kunna nedbringas, att inom en tidrymd af omkring
två år normala förhållanden blefve uppnådda. Kammarrätten hade

15

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

emellertid ansett sig böra uttryckligen betona, att en ökning i de tjenstgörande
ledamöternas antal till den nyss angifna siffran, efter kammarrättens
mening, kunde ifrågasättas endast under förutsättning, att framställningen
om förstärkning af embetsverkets ordinarie arbetskiaftei
vunne bifall. Redan för närvarande, då under de ordinarie sessionerna
tjenstgjorde sex kammarrättsråd och fyra adjungerade ledamöter, vore,
såsom kammarrätten förut påvisat, de tillfälliga ledamöternas antal i
förhållande till den ordinarie personalen större, än som kunde anses
innebära en tillfredsställande anordning af förhållandena. Uppenbarligen
kunde en sådan sammansättning af personalen, att halfva antalet komme
att utgöras af adjungerade ledamöter, under inga förhållanden vara tillrådlig.
Den kostnad, som skulle erfordras för att sålunda bereda
kammarrätten tillfällig förstärkning med fyra adjungerade ledamöter,
hade synts kammarrätten, vid det törhållande att dessa samtliga skulle
tjenstgöra allenast under de ordinarie sessionerna och med tagen hänsyn
till de förändringar i personalförhallandena inom embetsverket, hvilka vid
bifall till framställningen om inrättandet af två nya kammarrättsrådsembeten
och jemväl af annan anledning kunde under den närmare framtiden
vara att förvänta, kunna för år 1902 beräknas till 12,000 kronor,
i hvilken summa då inräknats, förutom adjunktionsarfvoden, äfven arfvoden
till extra amanuenser och erforderligt belopp till bestridande af
renskrifningskostnad. Derest emellertid Kongl. Maj:t icke skulle finna
anledning att vidtaga åtgärder för en så skyndsam afarbetning af den
vid 1901 års utgång qvarstående arbetsbalansen, som kammarrätten
funnit önskvärd, hade kammarrätten ansett det dock vara oundgängligt,
att embetsverket, så vidt balansens nedbringande skulle kunna fullföljas,
under år 1902 och en följd af år framåt finge under vår- och höstsessionerna
påräkna biträde af två adjunkter. Det belopp, som i sadant
fall skulle för år 1902 erfordras till adjunktionsarfvoden och öfriga af
adjunktionen föranledda utgifter, hade ansetts kunna beräknas till 6,000

kronor. _ .

Slutligen hade kammarrätten, jemte erinran, att Riksdagen pa extra
stat för år 1901 till arfvoden åt amanuenser samt extra biträden, flitpenningar
och renskrifningskostnad beviljat 8,300 kronor, af hvilket
belopp 3,600 kronor vore afsedda att bereda de å kammarrättens revisionsafdelning
och aktuariekontor tjenstgörande amanuenser ökning i deras
arfvoden från 1,200 till 1,500 kronor om året, hemstält, att, enär behofvet
af denna löneförbättring måste anses vara af stadigvarande art, det för
samma löneförbättring erforderliga belopp måtte uppföras på ordinarie stat.

Med åberopande af hvad sålunda anförts hade kammarrätten hem -

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ställ, att å ordinarie stat måtte uppföras lön och tjenstgöringspenningar
för ytterligare två kammarrättsråd med tillhopa i2,800 kronor Och för
ytterligare en notarie med 3,000 kronor, med rätt för dessa befattningars
innehafvare till ålderstillägg i likhet med öfriga tjenst emän i samma
tjenstegrad, äfvensom att anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt
extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad, för närvarande
bestämdt till 28,400 kronor, måtte höjas med tillsammans 6,500 kronor
eller till 34,900 kronor.

Departementschefen har för egen del anfört, att, om det än redan
länge varit uppenbart, att kammarrättens nuvarande ordinarie personal
icke förmådde uppbära den arbetsbörda, som hvilade på detta embetsverk,
och att följaktligen berörda personal förr eller senare måste ökas,
syntes det honom efter den utredning, kammarrätten i sin senast omförmälda
skrifvelse lemnat, som om någon tvekan icke heller bordo
kunna lörefinnas derom, att tidpunkten nu vore inne att vidtaga en
dylik. åtgärd. Sedan Kongl. Maj:t hos 1897 års Riksdag gjort framställning
om ökning af embetsverkets ordinarie arbetskrafter, funnes,
förutom den erfarenhet, som redan då stått till buds, nu att åberopa
den ytterligare erfarenhet, som i detta afseende under tiden vunnits.
Resultatet af denna erfarenhet förelåge i kammarrättens förevarande
skrifvelse, hvilken departementschefen åberopade och ur hvilken han
särskildt ville framhålla, hurusom, oaktadt kammarrätten under åren
1898, 1899 och 1900 haft biträde af, bland andra, två adjungerade ledamöter
med enahanda tjenstgöringsskyldighet och befogenhet som kammarrättsråd
och således i verkligheten, om också icke hvad alla beträffade
till namnet, åtta kammarrättsråd varit i tjenstgöring, det dock visat
sig, att ett antal mål, motsvarande det, som till kammarrätten inkommit
under hvardera af åren 1898 och 1899 samt under den del af år 1900,
lör hvilken redogörelse förelåge, icke kunnat af dessa åtta ledamöter
fullständigt slutbehandlas under det år, de inkommit. Den samlade erfarenhet,
som nu kunde anföras till stöd för behofvet af ytterligare förstärkning
af kammarrättens ordinarie arbetskrafter, vore således både
omfattande till tiden och med hänsyn till resultatet synnerligen upplysande.
Vid sådant förhållande syntes det departementschefen, som om
denna fråga nu borde vara mogen för slutligt afgörande.

Med den ökning af kammarrättens ordinarie personal, departementschefen
alltså i öfverrensstämmelse med embetsverkets hemställan nu föresloge,
borde man visserligen kunna förvänta, att de till kammarrätten
årligen inkommande målen skulle kunna, åtminstone till allra största
delen, af denna personal inom året slutbehandlas, men till afarbetande

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

17

af den balans af mål, som vid utgången af år 1901, då förän dringen i
kammarrättens organisation skulle taga sin början, ännu kunde förefinnas
och som af kammarrätten beräknats till omkring 800 fattigvårdsmål,
blefve, enligt hvad erfarenheten visat, tid för samma personal ej
öfrig. För att denna balans skulle kunna snarast möjligt afarbetas,
hade kammarrätten ansett behöfligt att erhålla tillfällig förstärkning af
fyra adjungerade ledamöter, och då, på sätt kammarrätten äfven erinrat,
det för den allmänhet, som deraf berördes, måste vara af synnerlig vigt,
att denna balans af mål så fort som möjligt undanarbetades, ansåge
departementschefen, att hvad kammarrätten för vinnande af detta mål
föreslagit äfven borde bifallas. Hvad beträffade kostnaden för denna
tillfälliga ökning af embetsverkets arbetskrafter, hade den af kammarrätten
för år 1902 beräknats till 12,000 kronor, deri äfven inbegripna
arfvoden till extra amanuenser och erforderligt belopp till bestridande
af renskrifningskostnadj Af denna kostnad borde hälften, eller 6,000
kronor, kunna bestridas af tillgängliga medel, hvaremot återstoden syntes
böra af Riksdagen begäras på extra stat för år 1902.

Då departementschefen vid anmälan den 13 januari 1900 af
kammarrättens då föreliggande framställning om beredande af medel
till ökning af arfvoden åt vissa af embetsverkets amanuenser ansett sig
böra . föreslå, att det härför erforderliga beloppet, 3,600 kronor, skulle
jemte det belopp af 4,700 kronor, som under de senare åren utgått till
arfvoden åt extra biträden, flitpeuningar och renskrifningskostnad, af
Riksdagen äskas på extra stat för år 1901, hade, enligt hvad nu meddelats,
detta icke berott derpå, att han icke ansett berörda löneförbättring
allt fortfarande böra komma vederbörande till godo, utan hade
han föranledts dertill af den omständigheten, att skäl synts honom icke
föreligga att för ett så jemförelsevis obetydligt belopp då föreslå någon
ändring i det å kammarrättens stat uppförda ordinarie anslaget till
vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden m. m. Då emellertid eu
höjning af berörda ordinarie anslag nu påkallades af annan anledning,
och behofret af löneförbättring åt ifrågavarande amanuenser utan tvifvel
måste anses vara af stadigvarande art, ansåge departementschefen, att
detta anslag nu borde höjas, utom med det belopp af 2,900 kronor,
som kräfdes af förut omförmälda anledning, jemväl med-förenämnda
3,600 kronor.

Utskottet vill till en början erinra, hurusom Riksdagen, på sätt i
statsrådsprotokollet jemväl framhållits, på extra stat beviljat dels för
Bih. till Rilcsd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 3

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

hvart och ett af åren 1898, 1899, 1900 och 1901 till arfvoden åt adjungerade
kammarrättsråd ett belopp af 12,800 kronor, dels ock för hvarje
af åren 1898, 1899 och 1900 till arfvoden åt extra biträden, flitpenningar
och renskrifningskostnad 4,700 kronor.

För år 1901 har Riksdagen på extra stat beviljat till arfvoden åt
amanuenser samt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad
8,300 kronor. Ökningen i anslaget, 3,600 kronor, har afsett att bereda
de å kammarrättens revisionsafdelning och aktuariekontor tjenstgörande
amanuenser förhöjda arfvoden.

Hvad Kongi. Maj:ts nu ifrågavarande framställning beträffar, håller
utskottet före, att, enär det torde få anses vara genom den i statsrådsprotokollet
lemnade utredning styrkt, att kammarrättens nuvarande ordinarie
personal fortfarande är alldeles otillräcklig för att hinna inom rimlig
tid behandla den dit inkommande mängden af mål och ärenden, samt att
den under en följd af år vunna erfarenheten gifver vid hatiden, att
någon afsevärd minskning i embetsverkets arbetsbörda icke är att förvänta,
intet skäl förefinnes att längre undanskjuta frågan om ökning i
antalet af kammarrättens ordinarie personal. Utskottet anser sig derför
böra tillstyrka Kongi. Maj:ts förslag, att å nämnda embetsverks ordinarie
stat må uppföras aflöningar dels åt ytterligare två kammarrättsråd
med 12,800 kronor, dels ock åt en notarie med 3,000 kronor.

Mot förslaget att till den ordinarie staten öfverföra jemväl det
extra anslaget åt amanuenser m. m. med ett belopp, 6om till följd af
den nya notarietjenstens inrättande kunnat nedsättas till 6,500 kronor,
har utskottet ej heller något att erinra.

Med anledning af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen må å kammarrättens stat uppföra
lön och tjenstgöringspenningar för ytterligare två
kammarrättsråd med tillhopa 12,800 kronor och för
ytterligare eu notarie med 3,000 kronor, med rätt
för dessa befattningars innehafvare till ålderstillägg i
likhet med öfriga tjenstemän i samma tjenstegrad,
äfvensom höja det nu å kammarrättens stat uppförda
anslag till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden,
flitpenningar och renskrifningskostnad, 28,400
kronor, med 6,500 kronor till 34,900 kronor.

Vid bifall härtill kommer anslaget till kammarrätten att höjas
med 22,300 kronor, eller från 169,600 kronor till 191,900 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

19

Tullverket.

3:o) Kongl. Maj:t bär beträffande tullverket föreslagit, att Riks- till tullverket.
dagen, med godkännande af de enligt förut omförmälda protokoll öfver [3.]
finansärenden tillstyrkta förändringar i tullverkets stater, matte for ar
1902 bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas slutsumma
svarande belopp af 2,982,000 kronor, att såsom förslagsanslag utgå
direkt af tullmedlen;

kommande vid bifall härtill anslaget till tullverket att minskas
med 200 kronor.

Till ofvannämnda statsrådsprotokoll bar departementschefen uti

förevarande ärende anfört följande. ■, n

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 10 november 1900 hade generaltullstyrelsen
afgifvit förslag till tullverkets stater för år 1902, och både
styrelsen dervid beträffande indragningsstaten anmält, att densamma
genom en derå uppförd persons afgång minskats med 450 kronor, 1
följd hvaraf denna stats slutsumma komme att utgöra 9,740 kronor.

I afseende å öfrig» ordinarie utgiftsstat er hade generaltullstyrelsen
icke föreslagit någon annan ändring, än att till jemnande af staternas
slutsumma det å omkostnadsstaten upptagna anslaget till diverse utgifter
måtte ökas med 250 kronor samt följaktligen denna stat, hvars slutsumma
för år 1901 utgjorde 257,410 kronor, bestämmas till 257,650

kronor.^ed iakttagande af så]unc]a föreslagna ändringar skulle tullverkets
ordinarie utgiftsstater för år 1902 komma att upptaga följande slutsummor,
nemligen: o 91 nona aflöningsstaten.

................................................................. kionor 2,216,30^

öfvergångsaflöningsstaten .............................. 11

ålderstilläggsstaten ..... n

indragningsstaten.......................................................... «

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente
.................. ................................................•;......... ”

pensionsstaten för aflidne tjenstemäns och betjentes
efterlemnade enkor och barn (deraf 10,000 kronor

bestämdt anslag) ......................................................... 11

omkostnadsstaten ........... u

summa kronor 2,982,000: —
eller 200 kronor mindre än det belopp, hvarå motsvarande stater för
år 1901 slutade.

9,500
220,000
9,740

227,000:

41,800

257,660

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Departementschefen har vidare erinrat, att Riksdagen, till bestridande
af kostnaderna för uppehållande på förordnande under innevarande
år af vissa nya tjenster vid tullverket, på extra stat för år 1901 anvisat
ett belopp af 210,000 kronor, samt meddelat, att han hade för
afsigt att tillstyrka Kongl. Maj:t att äfven för år 1902 af Riksdagen
för omförmälda ändamål begära ett extra anslag. Vid hvad generaltullstyrelsen
nu föreslagit i fråga om tullverkets ordinarie utgiftsstater,
har departementschefen förklarat sig icke hafva funnit något att anmärka.

Utskottet hemställer,

_ aR Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Öfverintendentsembetet.

ajnLugTm 4:o) Kongl*. Maj:t har i punkten 4 under denna hufvudtitel i
öfverinien- statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att höja det å öfverintenembetet.
dentsembetets. staf till. vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden
•J och extra ordinarie arkitekter samt renskrifningskostnad m. m. uppförda
anslag, 8,400 kronor, med 3,600 kronor till 12,000 kronor;

hvarigenom anslaget till öfverintendentsembetet komme att höias
från 35,500 kronor till 39,100 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i detta ärende
till en början erinrat, hurusom å den för öfverintendentsembetet gällande
stat, i hvilken sedan år 1880 någon ändring icke vidtagits, vore uppfördt
ett anslag å 8,400 kronor till vikariatsersättning, arfvoden åt
extra biträden och extra ordinarie arkitekter samt renskrifningskostnad
m. m. Af detta anslag bestredes utgifter för semestertjenstgöring, för
beredande. af ersättning åt tjenstförrättande öfverintendenten under
ordinarie innehafvare^ af detta embete tjensteresor, för utgörande af
dagarfvoden åt embetets extra ordinarie arkitekter under tjensteresor,
som.de
gratifikationer åt de å embetets såväl tekniska som administrativa afdelning
tjenstgörande extra ordinarie tjenstemän och extra ordinarie
betjente äfvensom för godtgörande af inom verket erforderlig renskrifning.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 20 november 1900 hade, enligt

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

21

hvad departementschefen vidare meddelat, öfverintendentsembetet gjort
framställning om höjning af berörda anslag och till stöd härför anfört
hufvudsakligen följande.

Hos öfverintendentsembetet vore utom chefen anstälda endast
tre ordinarie tjensteman med teknisk bildning, af hvilka emellertid två,
de båda intendenterna, hade sin tid så godt som uteslutande upptagen
af den dem närmast anförtrodda vården om kronans under embetets
inseende stälda egendomar i Stockholm och i landsorten.

Den hufvudsakliga handläggningen af de ritnings- och granskningsmål
af ofta synnerligen magtpåliggande art, som till embetet hänskötes,
måste följaktligen anförtros åt verkets extra ordinarie tjensteman
på den tekniska afdelningen. Dessa extra ordinarie arkitekter, hvilka,
innan de kunde ifrågakomma att hos verket anställas, fått underkasta
sig en lång och kostsam, oftast delvis äfven i utlandet genomgången
studiekurs, måste således besitta framstående skicklighet samt såväl
teoretisk som praktisk erfarenhet.

Sedan under loppet af år 1893 öfverintendentsembetets nuvarande
organisation blifvit fullständigt genomförd, hade, med undantag af en
kortare tid, under hvilken antalet extra ordinarie arkitekter utgjort 18,
17 extra ordinarie arkitekter varit hos embetet samtidigt och, med få
undantag, med ungefär enahanda tjenstepligter tjenstgörande. Antalet
af de ärenden, som handlagts å embetets tekniska afdelning och
för hvilka någon godtgörelse icke utgått från särskilda af Riksdagen
på extra stat beviljade byggnadsanslag, hade, då deri inräknades sådana,
som afsåge upprättande, omarbetande och kopiering af ritningar samt
granskning och upprättande af kostnadsförslag, under det senaste årtiondet
utgjort:

år 1890 ......................................................... 107 ärenden

„ 1891 .........................................in........... 144 „

„ 1892 ........................................................ 102 „

„ 1893 134 „

„ 1894 ...................................................... 118 „

„ 1895 .........;.............................................. in „

„ 1896 .................................................... 128 „

„ 1897 121 „

„ 1898 137 „

„ 1899 175 „ samt

„ 1900 intill den 20 november ............ 159 „ .

Sedan öfriga utgifter, hvilka skolat af ifrågavarande anslag gäldas
och hvilka uppgått till sammanlagdt omkring 3,400 kronor om året,

22

Statsutskottets Utlåtande Nio 8.

blifvit bestridda, hade till gratifikationer för extra ordinarie arkitekter
och öfriga extra tekniska biträden, som behöft anlitas, återstått omkring
5,000 kronor för hvarje år. Om från detta belopp frånräknades omkring
250 kronor, som i allmänhet åtgått för att ersätta de ingeniörer,
som hatt embetets uppdrag att granska värmeledningsförslag, verkställa
hållfasthetsberäkningar in. m. dylikt, hade till fördelning mellan de
extra ordinarie arkitekterna blifvit öfrigt endast omkring 4,750 kronor.
Enär under exempelvis år 1900 samt åren 1899 och 1898 de extra
ordinarie arkitekternas antal varit 17, hade således till en hvar af dem
kunnat i medeltal utbetalas omkring 280 kronor om året, och då de
åt bemälde tjenstemän handlagda ärenden under sagda år i medeltal
uppgått till 157, hade alltså på hvar och en af dem under samma tid
likaledes i medeltal kommit 9 ärenden. För hvart och ett af dessa
ärenden hade då kunnat i genomsnitt beredas en ersättning af 31
kronor. Antoge man, att en tredjedel af de ärenden, de extra ordinarie
arkitekterna både att ombestyra, utgjordes af utförandet af vissa embetet
åliggande kopieringsarbeten, och att dessa kopieringar i allmänhet kunde
anses skäligen godtgjorda med 15 kronor för hvarje, hade den hos
embetet anstälde extra ordinarie arkitekten för öfriga 6 ärenden, som
enligt de gjorda beräkningarne under hvartdera af åren 1898—1900
tilldelats honom, icke kunnat i medeltal påräkna större ersättning än
omkring 39 kronor för hvarje ärende. Bland dessa ärenden funnes
dock icke få sådana, som påkallade uppgörandet af helt nya ritningar
af ofta särdeles invecklad beskaffenhet, äfvensom upprättande af fullständiga
arbetsbeskrifningar och kostnadsberäkningar, arbeten, hvilka i
allmänhet tog;e en tid af åtminstone två veckor i anspråk, och för hvilkas
utförande arkitekten, strängt sysselsatt som han vanligen vore till följd
af sin egentliga privata verksamhet, måste i sin ordning anlita biträden,
som han hade att af egna medel aflöna med relativt höga belopp. Det
finge väl medgifvas, att icke sällan ärenden förelåge, hvilka kräfde
väsentligt mindre arbete, men med hänsyn till såväl de fordringar, hvilka
numera stäldes på akitekten äfven vid lösandet af ringare uppgifter, som
ock de ersättningar, hvarpå han enligt allmänt inom landet antagna arkitekttaxor
kunde af enskilda göra anspråk, syntes det påtagligt, att den
godtgörelse, embetet under nuvarande förhållanden kunde lemna sina
extra ordinarie tekniska biträden, vore alltför obetydlig. Att statsverket icke
kunde i förevarande fall erbjuda bemälda extra ordinarie tjenstemän en
godtgörelse, motsvarande den, desse genom utöfvande af enskild verksamhet
kunde bereda sig, vore visserligen tydligt, men man syntes
dock böra tillse, att åt dessa tjenstemän i hvarje fall lemnades en er -

23

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

sättning, som åtminstone stode i något rimligt förhållande till det arbete,
de utförde.

Derest ifrågavarande anslag ökades med 3,600 kronor eller till 12,OOU
kronor och under förutsättning att öfrig* utgifter, som borde bestridas
af anslaget, komme att något ökas, eller från 3,400 kronor till 3,800
kronor, skulle således, om ett afdrag å 300 kronor gjordes för ersättande
af nödigt ingeniörsbiträde, ett årligt belopp af omkring 7,900 kronor
återstå att användas till ersättning åt de extra ordinarie arkitekterna.
Med detta belopp skulle, under antagande, att de extra ordinarie arkite -ternas antal fortfarande komme att utgöra 17 — och en nämnvärd
minskning i detta antal syntes icke kunna ifrågasättas, enär de perso
ner, som hos embetet erhölle anställning, vanligen till följd af sin
duglighet vore af enskild verksamhet så upptagne, att de icke vore i
tillfälle att för den låga aflöning, embetet under alla omständigheter
kunde erbjuda dem, åtaga sig flera arbeten för verkets räkning, än för
närvarande vore fallet — till hvar och en af dem kunna årligen utbetalas
omkring 464 kronor eller för hvarje ärende, derest en hvar åt
dessa tjenstemän antoges fortfarande få 9 sådana sig årligen tilldelade,
omkring 51 kronor, och, om kopieringsärendena fråndroges, i alla fall
icke mer än 69 kronor för hvarje egentligt ritningsärende, allt i medeltal.

Med åberopande af hvad sålunda anförts hade öfvenntendentsembetet
hemstält, att hos Riksdagen måtte göras framställning om
höjning af ifrågavarande anslag med 3,600 kronor. .

Departementschefen har till sist yttrat, att hvad öfverintendentsembetet,
sålunda anfört angående beloppet af den godtgörelse, som med
anlitande af hittills anslagna medel kunnat beredas de extra ordinarie
arkitekterna, utvisade, att ifrågavarande anslag måste höjas, för att dessa
tjenstemän måtte komma i åtnjutande af eu åtminstone någorlunda
skälig ersättning för det arbete i verkets tjenst, som af dem krafdes;
och syntes honom den ökade ersättning, hvartill den af öfvermtendentsembetet
föreslagna höjningen af anslaget skulle lemna tillgång, ic e
vara för högt tilltagen.

Med hänsyn till hvad som sålunda blifvit till stöd för nu ifrågavarande
framställning anfördt, har utskottet ansett sig böra tillstyrka
bifall till densamma och hemställer alltså,

att Riksdagen må höja det å öfverintendentsembetets
stat till vikariatsersätt ning, arfvoden åt extra
biträden och extra ordinarie arkitektei samt renskrif -

Ang. patentoch
registreringsverket

äfvensom disposition
af
patent- och
varumärkesafgifter
samt
vissa andra
registreringsafgifter.

[5.]

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ningskostnad m. m. uppförda anslag, 8,400 kronor,
med 3,600 kronor eller till 12,000 kronor.

Vid bifall härtill kommer anslaget till öfverintendentsembetet att
höjas från 35,500 kronor till 39,100 kronor.

Patent- och Registreringsverket.

5.o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen, med godkännande
af det enligt statsrådsprotokollet för den 11 januari 1901 tillstyrkta förslag
till utgiftsstat för patent- och registreringsverket för år 1902,. måtte
medgifva,

att afgifterna för patent samt för registrering af varumärken äfvensom
af mönster och modeller finge användas till bestridande af de utgifter,
hvilka i enlighet med den godkända utgiftsstaten för patent- och
registreringsverket betingades af tillämpning under år 1902 af förordningen
angående patent, lagen om skydd för varumärken samt lagen
om skydd för vissa mönster och modeller; samt

att afgifterna för registrering af aktiebolag och föreningar för
ekonomisk verksamhet och för andra uppgifter till aktiebolags- och
föreningsregistren äfvensom för anmälanden till handelsregistren finge
användas till bestridande af de utgifter, hvilka antingen i enlighet med
nyssberörda utgiftsstat betingades af tillämpning under år 1902 af lagen
om aktiebolag, lagen om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, och
lagen om registrering af bankaktiebolag, eller ock af Kongl. Maj:t funnes
betingade af tillämpning under år 1902 af lagen om registrerade,
föreningar för ekonomisk verksamhet, lagen om handelsregister, firma
och prokura tillika med lagen om ändring i vissa delar af sistnämnda
lag samt lagen om handelsbolag och enkla bolag.

Enligt hvad omförmälda statsrådsprotokoll gifver vid handen, har
departementschefen vid »ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t erinrat
hurusom Kongl. Maj:t den 1 juni 1900, i enlighet med Riksdagens
samma år fattade beslut, faststält för år 1901 samma utgiftsstat för
patent- och registreringsverket, som varit gällande för år 1900. Denna
utgiftsstat omfattade följande hufvudafdelningar:

A. Aflöningar .................................................................. 63,500 kronor

B. Omkostnader, förslagsanslag, ......................101,000 „

summa 164,500 kronor.

25

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

I fråga om embetsverkets ekonomiska ställning hade, enligt hvad
departementschefen vidare anfört, patent- och regiStrelringsvelket med ddat

Inkomsterna under år 1899 af influtna afgifter för patent dch för
registrering af varumärken äfvensom för registrering af aktiebolag hade
utgjort:

vid patent- och varumärkesafdelningen:
afgifter för 2,204 patentansökningar

(deraf 10 obetalda) ............................. kronor 43,880: —

års afgifter för patent ............................ « 102,945.

afgifter för 445 ansökningar om registrering
af varumärken, (deraf 2

obetalda) ............................................. it 17,720.

afgifter för 94 ansökningar om förnyad
registrering af varumärken .... ,, 940:

försålda publikationer ....................:!••••■...... n ___2,802: 7 5 168,287:75

vid aktiebolagsafdelningen:

afgifter för 1,974 ansökningar................ „ 63,830: 75

försålda publikationer ................................ ,? 722:86 64,553:61

tillsammans kronor 232,841: 36.

Utgifterna för samma år både utgjort:

vid patent- och varumärkesafdelningen ................... kronor 158,648: 8 8

vid aktiebölägsafdelningen................................. n_31,544: 44

eller tillhöra krono! 190,193: 32:

Inkomsterna för år 1899 Hade Således öfverStigit utgifterna ihed
42,648 kronor 4 öre, af hvilket öfverskott 9^038 kröilör 87 öre belöpte
å patent- och varumäTkesafdelningen Samt 33,009 kronor 17 öré å
aktiebolagsafdélningen.

Beträffande patent- och registreringsverkets inkomster under år
1900 hade embetsverkets chef i äfgifven promemoria meddela^ att deSsä
inkomster utgjort:

vid patent-, varumärkes- och mohsteräfdeluingén:
afgifter för 2,258 patentansöfehingar (deraf

16 obetalda) ............................................ krono! 44,840: —

årsafgifter för patent..........................■''...... ,i 121,560:

afgifter för 380 ansökningar om registrering
af varumärken..........___ Ib^200:

Transport krono! 181,600: —

Bih, till liiksd. Prof. 1901. 4 Samt 1 Afd. 8 Höft. ,

Embetsverkets

ekonomiska

ställning.

4

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ökning af den
ordinarie personalen.

Transport kronor 181,600: —
afgifter för 79 ansökningar om förnyad

registrering af varumärken ...............

afgifter för 29 ansökningar om registrering
af vissa mönster och mo *

deller ........................................................

återstäld prenumerationsafgift ...............

försålda publikationer .............................

vid aktiebolagsafdelningen:

afgifter för 2,230 ansökningar............... „ 58,771:70

försålda publikationer ............................. „ 869:42 59,641:12

tillsammans kronor 244,638: 5 2

I skrifvelse till Kong! Maj:t den 29 oktober 1900 hade patentoch
registreringsverket afgifvit förslag till utgiftsstat för embetsverket
under år 1902. I berörda förslag både den ordinarie personalen ökats
med fem byråingeniörer och en aktuarie; förslagsanslaget till ålderstillägg
både böjts med 2,000 kronor och omkostnadsstaten hade ökats
med 11,000 kronor.

Beträffande frågan om ökning af byråingeniörernas antal både
patent- och registreringsverket erinrat derom, att patentansökningarnas
granskning från teknisk synpunkt och i fråga om uppfinningens nyhet
i första band verkstäldes af byråingeniörer och biträdande ingeniörer.
Desse sistnämnde utförde alldeles samma slag af arbete som byråingeniörerna,
hvarvid dock af byråingeniörerna, såsom högre aflönade,
fordrades större arbetsprodukt. Öfver granskningens resultat både
byråingeniörer och biträdande ingeniörer att afgifva skriftliga utlåtanden
till vederbörande föredragande. Byråingeniörerna vore å stat uppförda
tjenstemän af första lönegraden, hvaremot de biträdande ingeniörerna
vore extra tjenstemän, anstälde mot årsarfvoden, som för närvarande
utginge till sex af dem med 1,800 kronor till hvar och till de öfriga
med 1,500 kronor till hvar. Då byråingeniörsbefattningarna med år
1896 tillkommit i anledning af svårigheten att förmå lämpliga personer
att söka anställning såsom biträdande ingeniörer för granskningsarbetets
utförande, hade byråingeniörsbefattningarnas antal ansetts tills vidare
böra begränsas till fyra för att icke i ett slag allt för mycket öka
verkets aflöningsstat. Redan då hade det emellertid varit uppenbart,
att patentansökningarnas antal länge varit större, än att fyra byrå -

790: —

290: —

44: 40

2,273:— 184,997:40

Statsutskottets Utlåtande N:o 8- 27

ingeniörer kunde medhinna deras handläggning. Också hade under
de följande åren i mån af arbetets stegring antalet mot årsarfvode
anställa biträdande ingeniörer ökats, så att deras antal, när patentoch
registreringsverket den 23 oktober 1897 afgifvit förslag till ordinarie
stat för embetsverket, uppgått till åtta, af hvilka dock två, som
användes för bibliotekariegöromål och statistiska anteckningar samt för
patentansökningarnas klassificering och fördelning bland granskarne,
endast i ringa män kunde påräknas för granskningsarbetet. I sistberörda
förslag hade beräknats att under ar 1899 rätteligen, borde för
sjelfva granskningsarbetet finnas i embetsverket anstälde tio byråingeniörer,
oberäknadt de två byråingeniörer, som samtidigt föreslagits att anställas
för bibliotekariegöromål och för statistiska arbeten m. m. Det hade
för den skull ansetts, att åtta nya byråingeniörsbefattningar redan då
borde inrättas, hvilket angifvits medföra den fördel, att man sedermera
icke allt för snart skulle behöfva ifrågasätta inrättandet af nya ordinarie
dylika befattningar; men då det möjligen ur andra synpunkter
kunde väcka betänklighet att i ett slag så betydligt öka verkets ordinarie
stat, hade verket icke då ifragasatt inrättandet af flera än fyra
nya dylika befattningar, af hvilka allenast två afsetts för det egentliga
granskningsarbetet.

Vid behandlingen af förslaget hade statsrådet och chelen tor
civildepartementet till statsrådsprotokollet den 14 januari 1898 uttalat,
bland annat, att någon tvekan icke borde råda att tillstyrka det åt
embetsverket afgifna förslag, som inskränkts till fyra nya byråingeniörsbefattningar,
och att, om han derför ändock icke ansage sig höra tillstyrka
framläggandet af förslag om en sådan ökning, detta icke. hade
sin grund i någon ovisshet om behofvets verklighet, utan endast i. nöd
vändigheten af att icke med en gång binda sig vid en så stor ordinarie
personal, att det skulle kunna tänkas inträffa, att de för denna personals
aflöning afsedda medel skulle kunna blifva åtminstone för någon tid
otillräckliga. Chefen för civildepartementet hade dock tillagt, att någon
allvarlig farhåga icke syntes behöfva förefinna^, för att inkomsterna
under år 1899 och närmast derpå följande år icke skulle komma att
täcka utgifterna, och att, hvad den mera aflägsna framtiden beträffade,
man väl måste utgå ifrån, att patent- och registrermgsafgifterna alltid
måste sättas till sådant belopp, att de betäckte de verkligen behofliga
utgifterna för patent- och registreringsverkets behöriga gång, men att,
då det emellertid borde anses vara förenligt med nödig varsamhet att
icke på en gång bevilja alla de begärda byråingeniörstjensterna på

28 Statsutskott^ Utlåtande N:o. 8.

ordinarie stat, han trodde sig höra inskränka sig till att föreslå två
nja dylika tjenster jemte de redan befintliga fyra tjensterna.

Patent- och registreringsverket hade derjemte erinrat, att i enlighet
ined berörda uttalande Kongl. Maj:t i proposition till 1898 års Riksdag
(öreslagit inrättandet af två nya byråingeniörsbefattningar och att denna
framställning blifvit af Riksdagen "bifallen.

Byråingeniörernas antal hade härigenom kommit att uppgå till
se$, men genom tillsättningen af de två nya befattningarna hade
emellertid icke erhållits någon som helst förstärkning i arbetskrafter
för sjelfva granskningsarbetet. Den ena befattningen hade nemligen
tagits i anspråk för ett första ordnande å ordinarie stat af det statistiska
arbetet och klassificeringen och genom den andra befattningen hade
verbet vunnit en ordinarie föreståndare för dess bibliotek, hvilket —
utom det atf det dagligen hölles tillgängligt för allmänheten — måste
vara ordnadt oph katalogiseradt för att kunna af verkets tekniska
personal användas vid nyhetsgranskningen af patentansökningar.

Patent- och registreringsverket hade vidare anfört, att patentansökningarnas
antal uppgått: år 1895 till 1,460, år 1896 till 1,714
ar 1897 till 1,947, år 1898 till 2,023 och ar 1899 till 2,204 samt syntes
under år 1900 åtminstone icke komma att understiga sistnämnda antal.
För att granskningsarbetet skulle kunna hålla jemna steg med patentansökningarna,
hvilkas antal sålunda år från år ökats, hade verket varit
hänvisadt till att i allt större omfång anlita extra arbetskrafter, hvilket
i fråga _ om personalen gifvit till resultat, att, under det att de med
granskningsarbete sysselsatta byråingeniörerna bibehållits till fyra, de
för dylikt arbete anstälda biträdande ingeniörernas antal sedan hösten
1897 stigit och för närvarande uppginge till tretton. Till detta antal
komme dessutom tre biträdande ingeniörer, af hvilka två tjenstgjorde
vid det statistiska arbetet och klassificeringen samt en biträdde den
tekniske sekreteraren med patentskrifters utgifvande från trycket in. m.
Hela antalet biträdande ingeniörer uppginge derigenom för närvarande
till sexton och hade således under loppet af tre år fördubblats. Af
de biträdande ingeniörerna hade, med hänsyn till deras osäkra ställning
i verket och beloppet af det till dem utgående arfvode, icke ansetts
kunna fordras vare sig full tjenstgöring eller tjenstgöring viss tid på
dagen —_ helst verket genom uppställande af fordran härom sannolikt
skulle blifvit urståndsatt att åt sig förvärfva dessa för arbetets besörjande
. nödvändiga extra arbetskrafter — utan de hade hvar och en
fått sig. tilldeladt. visst arbete, som beräknats för dem hvar medföra
en daglig arbetstid af 3 till 4 timmar, och hade de, för att beredas

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 29

möjlighet till arbete jemväl å annat håll, erhållit medgifvande att för
utförande af detta arbete sjelfva inom vissa gränser välja arbetstid,
hvaraf följden blifvit, att faktiskt flertalet af dem verkstälde granskningsarbetet
under eftermiddagstimmar. Detta förhållande måste i
flera hänseenden verka ofördelaktigt för arbetet inom verket, enär
svårighet mötte för vederbörande föredragande att kunna lemna granskaren
erforderlig ledning i arbetet och att från granskaren inhemta
för förtydligande af det skriftliga yttrandet till äfventyrs erforderliga
muntliga förklaringar. Dertill komme, att ej sällan patentsökande eller
dennes ombud infunne sig i embetslokalen i afsigt att få lemna granskaren
muntliga upplysningar och utreda sin sak, men att dessa upplysningar
och utredningar uteblefve, då granskarne ej der träffades å
embetsverkets vanliga arbetstimmar. Dylika muntliga förhandlingars
vigtiga betydelse för granskningsarbetets rigtiga utförande hade erfarenheten
ej blott inom patent- och registreringsverket utan äfven inom
utländska patentverk nogsamt ådagalagt; men, i stället för att sådana
muntliga förhandlingar borde underlättas och befordras, hade desamma
genom det stora omfång, i hvilket granskningsarbetet måste anförtros
åt extra personal, blifvit försvårade.

Oaktadt de biträdande ingeniörerna sålunda medgifvits förmånen
att välja sina arbetstimmar, om blott det förelagda arbetet inom viss
tid af dem fullgjordes, hade dessa befattningar i allmänhet icke visat
sig vara af för tjensten lämpliga ingeniörer eftersökta, och ombyte af
personal hade för den skull ofta förekommit. Enligt hvad patentoch
registreringsverket meddelat, hade under ar 1900 sex biträdande
ingeniörer anhållit om entledigande antingen definitivt eller tills vidare
i anledning af vunnen förmånligare anställning, hvarigenom det icke
kunnat undvikas, att till biträdande ingeniörer med egen rotel understundom
måst för kortare eller längre tid förordnas ingeniörer, som
omedelbart förut antagits till extra ordinarie tjensteman hos embetsverkot.
Granskningsarbetet förutsatte dock, för att blifva tillfredsställande,
ej blott kännedom om patentväsendet i allmänhet och den
inom embetsverket tillämpade praxis, utan äfven insigt och vana att för
ansökningarnas granskning i afseende å uppfinningarnas nyhet begagna
sig af det i embetsverket tillgängliga betydliga granskningsmaterialet,
bestående af in- och utländska patentskrifter och öfrig teknisk litteratur.
Innan denna kännedom, insigt och vana hunnit förvärfvas, hade granskaren
svårt att bedöma uppfinningarnas nyhet och uppskatta olikheterna
mellan närstående uppfinningar. I följd deraf ätventyrades, att
patentärendenas handläggning fördröjdes och fördes ur rätt spår, jemte

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

det att vederbörande ledamöter, som hade att till föredragning bereda
dessa, af ovana biträdande ingeniörer granskade patentansökningar,
derigenom finge sin förut ej ringa arbetsbörda i afsevärd grad förökad.
Det tätare ombytet af biträdande ingeniörer vållade också den olägenheten,
att nya granskare ofta finge öfvertaga och fullfölja den utredning,
som påbörjats af annan granskare. Detta blefve naturligtvis så mycket
olägligare, som i de allra flesta fall patentansökningarnas behandling
icke afslutades, med mindre än att en vidlyftig skriftvexling mellan
verket och patentsökanden egt rum.

Patentsökandes bästa och verkets tjenstbarhet skulle för den skull
befrämjas, om åtminstone det hufvudsakligaste af granskningsarbetet
kunde anförtros åt fast anstäld ordinarie personal, och för att så skulle
kunna ske, hade patent- och registreringsverket ansett sig böra föreslå
anställande för granskningsarbetet af ytterligare fyra byråingeniörer.
Dessa, fyra skulle enligt gjorda beräkningar kunna ersätta sju biträdande
ingeniörer, hvilkas arfvoden följaktligen skulle besparas.

Beträffande verkets afdelning för statistik och klassificering, hvilken
afdelning, pa sätt redan nämnts, sköttes af en bland byråingeniörerna
med hjelp af två biträdande ingeniörer, hade patent- och registeringsverket
anfört följande. Arbetet inom denna afdelning omfattade dels
statistiska anteckningar rörande inkomna ansökningar om patent, registrering
af varumärken och mönster samt aktiebolag, i dessa ärenden
meddelade förelägganden och afslag, förfallna ansökningar samt utfärdade
patent och beviljade registreringar, dels förandet af register öfver handlagda
besvärsmål och invändningar samt åtskilliga hjelptabeller för att
möjliggöra nödig öfversigt öfver ärendenas gång inom verket, dels ock
klassificering af saväl inkommande nya patentansökningar som äldre
och nyare svenska och utländska tryckta patentskrifter efter det af
embetsverket, hufvudsakligast efter tyskt mönster, faststälda klassificeringssystemet,
enligt hvilket patentansökningar och patent uppdelades
på grund af föremålet i för närvarande 89 klasser med i de
flesta fall flera underafdelningar. De tekniska tjenstemännen tilldelades
nemligen vissa grupper af patentansökningar enligt detta klassificeringssystem.
, och uppdelningen af tryckta patentskrifter enligt samma system
hade till ändamål att för de tekniska tjenstemännen underlätta granskningsarbetet
rörande uppfinningarnas nyhet och göra resultatet derutinnan
. säkrare genom att såsom ett afskildt helt tillhandahålla dem
befintliga tryckta patentskrifter inom de grupper, som hvars och ens
granskningsarbete omfattade.

För att omfattningen af det egentliga statistiska arbetet skulle

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

31

kunna bedömas, hade patent- och registreringsverket meddelat följande
sifferuppgifter. Under år 1899 hade, såsom förut nämnts, 2,204 patentansökningar
inkommit, hvarjemte antalet från föregående år balanserade
patentansökningar utgjort 2,331. Samma år hade embetsverket utfärdat
1,053 patent samt meddelat, endast i patentärenden, 5,124 förelägganden
och 785 afslag eller underrättelser om förfallna ansökningar. Under
år 1899 hade embetsverket slutbehandlat 481 ansökningar om registrering
af varumärken och 1,952 registreringsanmälningar rörande
aktiebolag. Beträffande det vidlyftiga klassificeringsarbet et hade patentoch
registreringsverket omförmält, att för år 1899 förelegat till fördelning
å de särskilda klasserna svenska, norska, danska, tyska och
amerikanska tryckta patentskrifter till ett antal af öfver 33,500, deraf
amerikanska patentskrifter utgjort 23,296. De amerikanska patentskrifterna
för år 1898 hade ännu icke hunnit fördelas, likasom icke
heller några åtgärder för fördelning af de engelska patentskrifterna,
hvilkas antal år 1899 uppgått till omkring 25,700, vidtagits, utan
granskarne hade derutinnan fått åtnöjas med den ledning, som kunnat
hemtas ur befintliga register eller uppslagsböcker. Det tillkomme
dessutom den byråingeniör, som skötte verkets afdelning för statistik
och klassificering, att utarbeta för embetsverkets årsberättelse behöfliga
tabeller och sammandrag samt att på bestämda tider genomgå granskarnes
journaler och upprätta rapporter, som angåfve för hvarje granskare
antalet af under viss period behandlade och vid dess slut balanserade
patentansökningar.

Af denna redogörelse hade det synts embetsverket framgå, att
det arbete, -som ålåge ifrågavarande byråingeniör, vore för betydande
för att kunna verkställas af honom med biträde af den dertill honom
lemnade hjelp. Hvad som medhunnits hade i allt fall för honom,
enligt lemnad uppgift, medfört arbete i verkets tjenst af i medeltal
åtta timmar dagligen. Att hos honom anställa ytterligare en biträdande
ingeniör skulle icke tillfredsställande afhjelpa saken, enär kontinuitet
och vana vid arbetet i detta fall vore af synnerlig vigt, särskilda beträffande
klassificeringen. Om gransknipgsmaterialet icke följdrigtigt
fördelades, blefve granskningsarbetet derigenom uppenbarligen lidande.
För att kunna tillfredsställande ordna saken fordrades, enligt patentoch
registreringsverkets förmenande, att byråingeniören befriades från
en del af ifrågavarande arbete genom detsammas fördelning mellan
honom och en ny ordinarie tjensteman. På så sätt skulle ock eu af
de nu honom biträdande ingeniörerna kunna undvaras och dennes
arfvode besparas.

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

I sådant syfte hade patent- och registreringsverket i det förevarande
förslaget upptagit den femte nya byråingeniören.

. Kostnaden för de nu föreslagna fem nya byråingeniörérnas aflöning
skulle — oberäknad! dem framdeles tillkommande ålderstillägg
— uppgå^ till 15,000 kronor, men i stället skulle å ömkostnadsstatefi
besparas åtta arfvoden till biträdande ingeniörer, hvilka atfvodcn enligt
förhållandena under år 1899, då arfvodena för samtliga biträdande
ingeniörer utgått med 1,500 kronor till dem hvar, representerade ett
belopp af tillhopa 12,000 kronor. Ökningen i utgifter för den nu
nämnda personalen skulle således på det hela inskränkas till 3,000
kronor. I sjelfva verket komme emellertid ökningen i aflöning och
arfvoden icke att blifva ens så stor som 3,000 kronor, om de föreslagna
nya förhållandena år 1902 jemfördes med förhållandena år 1901.
I sådant hänseende hade patent- och registreringsverket meddelat, att,
sedan Kongl. Magt den 12 september 1900 medgifvit, att arfvode åt
biträdande ingeniör eller amanuens hos verket Unge utgå med höo-st
1,800 kronor för år räknadt, detta medgifvande redan vunnit tillämpnmg
beträffande sex biträdande ingeniörer. Vid detta förhållande turné
det anses mer än sannolikt, att före 1902 års ingång åtminstone flertalet
af de biträdande ingeniörer, genom hvilkas öfverflyttning på ordinarie
stat arfvoden komme att besparas, redan nått det högre arfvodet,
1,800 kronor. I följd häraf komme den verkliga ökningen i utgift vid
jemförelse mellan åren 1901 och 1902 att blifva väsentligt mindre än

3,000 kronor och skulle till äfventyra inskränkas till 1,500 å 1,800
kronor. Patent- och registeringsverket hade emellertid dervid framhållit,
att, enär hvad embetsverket nu begärt i fråga om personalen å
patentafdelningen allenast motsvarade redan uppnådd röfelse, det icke
kunde undvikas, att, om såsom antagligt vore arbetet bortföre att växa,
också personalen yttetligare måste förstärkas genom anställande af biträdande
ingeniörer. Men då, derest de nya ordinarie tjensterna erhölles,
det nuvarande antalet biträdande ingeniörer skulle komma att
nedgå fiån sexton till åtta, hade patent- och registreringsverket tänkt
sig, att med 1902 års ingång den proportionen skulle kunna ernås,
att antalet med sjelfva granskningsarbetet Sysselsatta byråingeniörer
och de för sådant arbete anstälda biträdähde ingeniörer blefve lika
nemligen åtta. Derjemte skulle för biblioteksgöfomål samt för det
statistiska och klassificeringsarbetet finnas tre byråingeniörer samt dels
till biträde vid klassificeringen, dels ock tilf hjelp åt den tekniske
sekreteraren bibehållas två biträdande ingeniörer. Antalet byråingeniörer

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

33

skulle då utgöra elfva och antalet mot årsarfvode anstälda biträdande
ingeniörer uppgå till tio.

Patent- och registreringsverkets ifrågavarande förslag till utgiftsstat
för år 1902 hade tillika, såsom förut omförmälts, utöfver den redan
befintliga ordinarie personalen upptagit eu aktuarie; och hade embetsverket
dervid anfört följande.

Sedan Kongl. Maj:t genom kungörelse den 18 maj 1896 förordnat,
att patent- och registreringsverket skulle vara registreringsmyndighet
för aktiebolag, hade, på grund af kongl. brefvet den 5 juni
Simma år, inom verket tillsatts eu notarie, hvilken fått till åliggande,
bland annat, att biträda den såsom ledamot i dylika ärenden föredragande
sekreteraren med expeditioners uppsättande. Enligt sistberörda kong!,
bref samt den för embetsverket gällande instruktion tillkomme det
derjemte omförmälde notarie att mottaga och bokföra inkommande
handlingar rörande registrering af anmälningar om aktiebolag; att föra
aktiebolagsregistret samt ordna och vårda alla till aktiebolagsregistret
hörande arkivalier; att ombesörja utgifvandet af föreskrift samlingar
af de ur aktiebolagsregistret, föreningsregistren och handelsregistren
kungjorda uppgifter; att tillhandagå embetsmyndigheter och enskilde
med upplysningar i tjensten, på begäran utfärda diariibevis och andra
bevis samt meddela eller bestyrka afskrifter eller utdrag af aktiebolagsregistret
och tillhörande handlingar; att omhänderhafva uppbörden och
redovisningen af de för registrering af anmälningar om aktiebolag inflytande
utgifter; samt att, då sökt registrering åt anmälan om aktiebolag
vägrats, tillhandahålla vederbörande hvad af inbetald registreringsafgift
för sådant fall skulle på anmälan återställas. På grund häraf
både det visat sig, att, fastän en särskild amanuens med årsarfvode,
hvilket för närvarande utginge med 1,500 kronor, lemnats notarien till
biträde, ingen tid blifvit honom öfrig för att biträda med expeditioners
uppsättande, och att det biträde, som sekreteraren härutinnan behöft,
i stället måst anskaffas genom anställande af amanuenser mot arfvode.

I den mån så erfordrats, hade det denne sekreterare biträdande
antalet amanuenser ökats, så att antalet sådana för närvarande uppginge
till tre med årsarfvoden å respektive 1,800 kronor, 1,500 kronor och
1,200 kronor. Af sekreteraren å aktiebolagsafdelningen både med biträde
af dessa amanuenser uppsatts under år 1899 ej mindre än 1,896 koncept
till anteckningar i aktiebolagsregistret, hvilka anteckningar lades till
grund för do kungörelser, som beträffande registreringen skulle utfärdas,
245 förelägganden, 33 anslag och 31 utlåtanden till Kong!. Maj:t i registreBih.
till likså. Prot. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 5

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ringsärenden angående aktiebolag. Någon minskning i aktiebolagsafdelningens
göromål kunde icke förväntas, utan tvärt om både för
någon tid sedan arbetsförstärkning genom anställande till 1900 års
utgång af ytterligare en amanuens måst beredas. Vid sådant förhållande
hade det synts patent- och registreringsverket, att man med hänsyn
till arbetets rätta skötsel borde till en ordinarie tjensteman öfverföra
de vigtigare af de nu åt amanuenser anförtrodda göromålen och i sådant
syfte å aflöningsstaten uppföra en till biträde med expeditioners uppsättande
å aktiebolagsafdelningen afsedd notarie, i sammanhang hvarmed
embetsv-erket föreslagit, att benämningen å den nu såsom notarie angifne
tjenstemannen, som icke skött notariegöromål, måtte ändras till aktuarie.

Patent- och registreringsverkets förslag till utgiftsstat hade för
den skull upptagit dels i stället för den befintlige notarien en aktuarie,
dels ock en ny notariebefattning. Genom sistnämnda befattnings tillsättande
hade det beräknats, att å omkostnadsstaten amauuensarfvoden till
belopp af 3,000 kronor skulle kunna upphöra att utgå, i följd hvaraf om
man frånsåge från framdeles utgående ålderstillägg, någon ökning af kostnaden
på det hela icke synts skola genom den nya ordinarie tjensten
uppkomma.

Ålderstillägg.

Beträffande det å embetsverkets utgiftsstat upptagna förslagsanslaget
till ålderstillägg, hade detsamma af patent- och registreringsverket böjts
från senast faststälda 1,500 kronor till förslagsvis 3,500 kronor för att
möta de ökade utgifter, som i detta afseende kunde under år 1902
tillkomma för beredande af ålderstillägg åt de tjensteman hos embetsverket,
hvilka, såsom förordnade å sina befattningar år 1896, kunde
befinnas berättigade till åtnjutande af ålderstillägg med 1902 års ingång.

^miaget'' Omkostnadsanslaget hade i nu gällande utgiftsstat upptagits till

vtgiftistatens förslagsvis 101,000 kronor, delade på fyra poster, nemligen en för
slutsumma, arfvoden, expenser och inventarier m. m., en för tryckalster och
tryckningskostnader m. m., en för återstälda registreringsafgifter samt
en för bidrag till patentunionens internationella byrå i Bern.

Enligt hvad patent- och registreringsverket erinrat, hade embetsverket
redan vid afgifvande af sitt förslag till utgiftsstat för år 1901
anmält, att utgifterna å omkostnadsanslaget för år 1898 uppgått till
129,895 kronor 27 öre och sålunda med 28,895 kronor 27 öre öfverstigit
det belopp 101,000 kronor, som för år 1899 förslagsvis för ändamålet
anvisats, Embetsverket hade dock tillika uttalat, att förhållandena

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 35

under åren 1898 och 1901 ej vore fullt med hvarandra jemförliga,
emedan embetsverket först med år 1899 uppflyttats på ordinarie stat;
och då i sammanhang dermed dess organisation i flera hänseenden
ändrats, hade embetsverket ansett, att någon ändring i dess utgiftsstat
ei borde ifrågasättas, förrän den med år 1899 i kraft trädda organisationen
varit gällande under ett helt år samt embetsverkets räkenskaper
för det året hunnit afslutas. På grund häraf hade för år 1901 omkostnadsanslaget
bibehållits oförändradt till förslagsvis 101,000 kronor.
Det afsedda räkenskapsåret hade nu mera förflutit och visat utgifter å
omkostnadsanslaget med tillhopa 124,767 kronor 71 öre. Anslaget för
år 1899 hade således öfverskridits med 23,767 kronor 71 öre. bkilnaden
mellan anslag och utgifter hade egentligen belöpt sig på första posten å
omkostnadsanslaget, nemligen anslaget till arfvoden, expenser och inventarier
m. m., der anslaget utgjort förslagsvis 48,000 kronor, men
utgifterna uppgått till 71,785 kronor 28 öre. A anslaget till tryckalster
och tryckningskostnader m. m. hade deremot besparats 1,227 kronor
14 öre i det att mot ett anslag af förslagsvis 48,550 kronor svarat
uto-ifter’till belopp af 47,322 kronor 86 öre. Utgifterna å anslaget till
återstälda registreringsafgifter hade stigit till 4,065 kronor 35 öre,
under det att anslaget utgjort allenast 2,900 kronor, men det höga
utgiftsbeloppet hade patent- och registreringsverket ansett bero af tillfälliga
omständigheter, som ej borde nämnvärdt framdeles^ inverka. A
anslaget till bidrag till patentunionens internationella byrå i Bern hade
utgifvits 1,594 kronor 22 öre eller 44 kronor 22 öre mera än det förslagsvis
till 1,550 kronor safta auslagsbeloppet.

Med hänsyn till dessa förhållanden och då förut beräknats, att å
omkostnadsanslaget skulle kunna i arfvoden åt biträdande ingeniörer
samt amanuenser besparas åtminstone tillhopa 15,000 kronor, derest
de begärda nya ordinarie befattningarna erhölles, samt till äfventyra
denna besparing kunde ökas eller några andra besparingar å den första
posten i omkostnadsanslaget under ar 1902, i förhållande till utgifterna
under år 1899, erhållas, men å andra sidan borde beräknas några medel
till de ökade kostnader, som kunde föranledas af ökad rörelse eller af
förhöjningar i arfvoden åt den biträdande personalen, hade patent-och
registreringsverket i förslaget till utgiftsstat för år 1902 upptagit å
förslagsanslaget till »omkostnader»: den första utgiftsposten till 60,000
kronor, den andra utgiftsposten till 47,400 kronor, den tredje utgiftsposten
till 3,000 kronor samt den fjerde utgiftsposten till 1,600
kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Omkostnadsanslaget skulle således komma

att utgöra ........................................................................ kronor 112,000: —

Aflöningsanslaget skulle, vid bifall till hvad
patent- och registreringsverket föreslagit beträffande

personalen, komma att utgöra tillhopa..................... „ 83,500:_

hvadan *utgiftstatens slutsumma skulle uppgå till kronor 195,500: —

^tionsrätt^dt'' . \ förutnämnda skrifvelse till Kong]. Maj:t hade patent- och re gera

ordinarie gistreringsverket slutligen gjort framställning om tillerkännande åt
personalen, pensionsrätt åt embetsverkets ordinarie personal och i sådant afseende
erinrat, att i den till 1898 års Riksdag af Kongl. Maj:t framlagda
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof bland vilkor
och förbehåll för åtnjutande af de i aflöningsstaten för patent- och
registeringsverkets ordinarie personal uppförda löneförmåner upptagits
den bestämmelse, »att såväl tjensteman som vaktbetjent skulle, då han
uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjensteår, vara förpligtad att med
oatkortad lön såsom pension — att utgå af patent och- registreringsverkets
medel — från tjensten afgå, Kongl. Maj:t eller patent- och
registreringsverket, der det tillkomme detta att afskedet utfärda, dock
obetaget att låta med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvades kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt
gagna det. allmänna och kunde finnas villig i densamma qvarstå, hvarförutom
tjensteman och betjent skulle vara underkastade de ändrade
bestämmelser i fråga om pensionsrätt, som framdeles kunde varda meddelade.
» Enligt hvad af statsrådsprotokollet den 14 januari 1898 framginge,
hade bland vilkoren denna bestämmelse om skyldighet för tjensteman
och betjent att vara underkastade ändrade bestämmelser i fråga
om pensionsrätt influtit med hänsyn dertill, att frågan om ändrade allmänna
bestämmelser för pensionering af tjenstemän då ännu icke vunnit
sin lösning. I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 11 maj 1898 hade
Riksdagen förklarat, att Riksdagen, som visserligen medgåfve det berättigade
deri, att nämnda personal i likhet med öfriga ä ordinarie stat
uppförda tjenstemän och vaktbetjente tillerkändes pensionsrätt, ansett
frågan härom böra tills vidare anstå, helst embetsverkets personal
räknade så fa tjensteår, att pensionering af densamma först efter
lång tid syntes kunna ifrågakomma. I öfverensstämmelse med Riksdagens
beslut hade i kongl. kungörelsen den 27 maj 1898 angående
vilkoren för åtnjutande af de från och med år 1899 faststälda löneförmåner
för patent- och registreringsverkets ordinarie personal intagits,
bland annat, det stadgande, att i allmänhet gällande bestämmelser i

0

*

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. dl

fråga om tjenstemäns och vaktbetjentes rätt till pension icke skulle
vara på nu ifrågavarande tjensteman och vaktbetjente tillämpliga.

Denna undantagsställning i pensionshänseende både emellertid
medfört, att för embetsverkets tjenstemän och betjente utvägen vant
och vore stängd att vinna delaktighet i civilstatens pensionsinrättning
med rätt att deltaga i civilstatens enskilda enke- och pupillfond. I
följd häraf vore för närvarande hela den ordinarie personalen vid verket
i saknad af delaktighet i nämnda pensionsinrättning med undantag
allenast af verkets chef, som under föregående tjenstgöring i annat
embetsverk förvärfvat sådan delaktighet. Saknaden af delaktighet, i
civilstatens pensionsinrättning hade ock visat sig för personalen vid
verket ödesdiger, i det att det redan inträffat, att å ordinarie stat i
verket anstäld person aflidit samt efterlemnat hustru och barn i ömmande
ekonomiska omständigheter utan pensionsrätt för dessa. . Då pensionsfrågans
undanskjutande sålunda för embetsverkets ordinarie personal
kommit att få en betydelse, som sannolikt icke varit afsedd, och då
i Riksdagens senare löneregleringar med pensionsrätt för ordinarie
personal ansetts kunna genomföras under nöjaktigt tillgodoseende af
Riksdagens önskan om skyldighet för tjensteinnehafvare att vara underkastad
de förändrade pensionsbestämmelser, som vid omordnandet af det
civila pensionsväsendet kunde varda stadgade, hade patent- och registreringsverket
ansett sig kunna och böra ifrågasätta, huruvida icke äfven
för dess ordinarie personal hindret mot vinnande af inträde i civilstatens
pensionsinrättning skulle, utan afvaktan på lösning af frågan
om det civila ^aensionsväsendets omorganisation, kunna undanrödjas
genom tillerkännande åt denna personal af pensionsrätt under sådana
vilkor, som kunde finnas erforderliga för den afsedda pensionsorganisationens
framtida genomförande i hvad detta embetsverk anginge.

På grund af erhållen befallning hade statskontoret den 20 november
1900 afgifvit utlåtande öfver patent- och registreringsverkets ifrågavarande
framställning; och hade statskontoret dervid till en början
anfört, att de af patent- och registreringsverket förebragta omständigheter
syntes otvetydigt gifva vid handen ett trängande behof för verket
att erhålla ökade ordinarie arbetskrafter och ökad omkostnadsstat i den
utsträckning, som af verket föreslagits.

Statskontoret hade vidare anfört, att, ehuru statskontoret icke
ansåge nuvarande förhållanden utesluta möjligheten för patent- och
registreringsverkets ordinarie personal att för sina enkor och barn
vinna delaktighet i civilstatens pensionsinrättning, hvarom fråga borde

Statskontorets

utlåtande.

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

i särskild ordning väckas, statskontoret likväl, på grund af hvad som
anförts nu och vid föregående tillfällen, då frågan om pensionsrätt för
samma personal varit föremål för pröfning, funne denna fråga icke
längre behöfva undanskjutas. De årliga öfverskotten å patent- och
varumärkesafgifter hade visserligen visat en påfallande tendens till
nedgång, hvilken, om den komme att blifva mera konstant, syntes påkalla
en framtida ökning af patentafgifterna, men å andra sidan utvisade
öfverskotten å registreringsafgifter en bestämd och stark stegring.
De redan samlade, i statskontoret innestående öfverskotten hade vid
1899 års slut utgjort den betydande summan af 304,544 kronor 54 öre,
deraf patent- och varumärkesafgifter 210,760 kronor 11 öre och registreringsafgifter
93,784 kronor 43 öre, hvartill komme ännu ej levereradt
öfverskott å de förra afgifterna 9,638 kronor 87 öre och å de senare
33,009 kronor 17 öre, så att sammanlagda beloppet numera uppginge
till 220,398 kronor 98 öre å de förra och 126,793 kronor 60 öre å de
senare, eller tillsammans 347,192 kronor 58 öre, och någon farhåga
behöfde derför, enligt statskontorets tanke, icke hysas för att icke
dessa medel skulle i framtiden förslå jemväl till personalens pensionering.

Dock hade statskontoret ansett, att, för beredande af ytterligare
trygghet i detta hänseende, föreskrift borde meddelas derom, att
patent- och varumärkesafgifterna samt registreringsafgifterna skulle
hos statskontoret sammanföras till en gemensam fond, som särskildt
förräntades, och från hvilken fond Kongl. Maj:t blefve i tillfälle att
ej mindre anvisa de pensionsbelopp, som borde patent- och registreringsverkets
embete- och tjensteman tillkomma, än äfien de utgifter i
öfrigt, som kunde finnas böra från fonden utgå. Härigenom skulle
jemväl i bokföringshänseende flere afsevärda fördelar vinnas. För
närvarande komme patent- och registreringsverkets inkomster och utgifter
icke till synes vare sig i rikshufvudboken eller i det kapitalkonto
dertill, som årligen befordrades till trycket. Ej heller registreringsafgifternas
användning hos de skilda myndigheter, som med dem toge
befattning, vore på ett öfversigtligt sätt bokförd. Er» fullt tillfredsställande
lösning af denna bokföringsfråga skulle deremot vinnas, om
hvad statskontoret nu föreslagit vunne Kongl. Maj:ts godkännande;
och hade statskontoret till ytterligare belysning häraf bifogat formulär
till det konto i rikshufvudboken, som i sådant fall skulle utgöra generalräkning
för »patent- och varumärkesafgifters samt registreringsafgifters
fond» och hvilket konto jemväl i allt väsentligt skulle inflyta i det
kapitalkonto till rikshufvudboken, som hvarje år befordrades till trycket.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

39

För egen del har departementschefen slutligen anfört, att det
svårligen borde kunna förnekas, att de skäl patent- och registreringsverket
anfört till stöd för sin nu gjorda framställning om ökning af
verkets ordinarie personal vore synnerligen beaktansvärda, och att,
om Irågan finge ses uteslutande ur den synpunkt, från hvilken den
af patent- och registreringsverket tagits i betraktande, han icke heller
skulle hysa någon tvekan att i dess helhet tillstyrka berörda framställning.
Han ausåge sig dock böra erinra, att i fråga om ett verk
sådant som patent- och registreringsverket, hvilket vore anvisadt att åt
egna tillgångar bestrida sina utgifter, den synpunkten icke heller borde
lemnas ur sigte, att, äfven om antalet af de ärenden verket hade att
handlägga, och dermed äfven dess inkomster visat sig vara i stigande,
möjligheten att i framtiden förhållandet kunde blifva ett annat likväl
icke vore utesluten. Visserligen förefunnes, derest denna möjlighet
skulle blifva verklighet, den utvägen att höja afgifterna, men äfven
med tillbörligt beaktande af denna utväg ansåge han dock försigtigheten
bjuda att icke på en gång belasta verkets stat med ett allt förstört
antal nya tjenster. Denna synpunkt hade äfven, då patent- och
registreringsverket uppfördes på ordinarie stat, gjorts gällande i fråga
om antalet af de nya befattningar, som borde på staten uppföras, och
den syntes honom äfven nu böra beaktas. Med afseende härå och då
icke mer än tre år förflutit, sedan patent- och registreringsverket uppfördes
på ordinarie stat, ansåge han det icke böra ifrågakomma att nu
å verkets stat uppföra mer än tre nya befattningar; och då behofvet
af ökadt ordinarie biträde borde vara mest trängande i fråga om byråingeniörerna,
syntes honom samtliga dessa tre befattningar böra i staten
uppföras såsom byråingeniörsbefattningar. I händelse af bifall härtill
skulle det i nu gällande stat till aflöningar upptagna anslaget komma
att ökas med 9,000 kronor, eller från 62,000 kronor till 71,000 kronor.

Departementschefen har vidare framhållit, att, derest, såsom han
föreslagit, å verkets stat uppfördes endast tre nya tjenster, häraf blefve
eu följd, att det i patent- och registreringsverkets förslag till stat
under omkostnader upptagna anslaget till adjungerade ledamöter, biträdande
iugeniörer, amanuenser m. m. måste ökas. Vid beräknandet
af beloppet af sistnämnda anslag hade nemligen patent- och registreringsverket
utgått från den förutsättningen, att å detsamma skulle besparas
genom inrättande, på sätt verket hemstält, af fem nya byråingeniörsbefattningar
arfvoden till åtta biträdande ingeniörer med tillhopa 12,000
kronor och genom inrättande af eu ny notariebefattning två amanuensarfvoden
med tillsammans 3,000 kronor. Under förutsättning, att af

Departements

chefens

yttrande

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 8,

dessa befattningar å staten uppfördes endast tre nya byråingeniörstjenster
och att i stället för de af verket föreslagna två andra byråingeniörerna
erfordrades fyra biträdande ingeniörer, måste således anslaget
till omkostnader ökas med arfvoden till fyra biträdande ingeniörer
och två amanuenser, eller med sammanlagdt 9,000 kronor. Med iakttagande
häraf komme således anslaget till omkostnader att utgöra

121,000 kronor, utvisande i förhållande till nu gällande stat en ökning
af 20,000 kronor.

Den utgiftsstat för patent- och registreringsverket för år 1902,
som han alltså föresloge Kongl. Maj:t att framlägga för Riksdagen till
godkännande, skulle med tillämpning af hvad han sålunda anfört erhålla
följande lydelse:

Utgiftsstat för patent- och registreringsverket för år 1902.

Kronor.

Lön.

Tjenst-

görings-

pen-

mngar.

Summa

aflöning

A. Aflöningar.

1 öfverdirektör ...............

5,000

2,000

7,000

1 öfveringeniör ................

3,700

1,800

5,500

\ Lönen kan
''efter 5 år höjas

1 öfveringeniör ...............

3,700

1,800

5,500

j med 500

1 ledamot och sekreterare

3,000

1,500

4,500

2 ledamöter och sekreterare

6,000

3,000

9,000

Lönen kan

1 registrator och arkivarie

1,800

1.200

3,000

höjas efter 5

1 notarie............................

1,800

1,200

3,000

kronor och ef-

1 byråingeniör ................

1,800

1,200

3,000

ter 10 år
med ytterligare

8 byråingeniörer................

14,400

9,600

24,000

500 kronor.

1 bokhållare ....................

1,800

1,200

3,000

1 förste vaktmästare........

800

300

1,100

1 vaktmästare....................

500

300

800

\ Lönen kan
‘ efter 5 år höjas

2 vaktmästare....................

1,000

600

1,600

1 med 100

f kronor.

i nm.

Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad,
skall, så länge denna förmån qvarstår, lönen
minskas med 150 kronor.

Anslag till ålderstillägg, förslagsvis .....................................

Transport kronor

71,000

3,500 —

74,500
74,500 |

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

41

Till

Transport kronor

B. Omkostnader.

Förslagsanslag.

adjungerade ledamöter, biträdande ingeniörer, amanuenser,
särskild! tillkallade tekniska biträden, extra
skrifbiträden, extra vaktmästare, vikariatsersättningar,
renskrifning och skrifmaterialier, postafgifter, hyror,
ved, lyse, renhållning och städning samt inventariers
anskaffande och underhåll m. m.

böcker och tidskrifter, trycknings- och bindningskostnader,
kungörelser och publikationer m. m. efter afdrag
af influtna prenumerationsafgifter och dylikt........

återstälda registreringsafgifter .........................;..........

bidrag till patentunionens internationella byrå i Bern

Summa kronor —

69,000

47,400

74,500

121,000]

1195,500] —

Beträffande den ifrågasatta pensionsrätten för patent- och registreringsverkets
ordinarie tjensteman och betjente ansåge departementschefen
sig till en början böra erinra, att frågan om ordnandet af aet
civila pensionsväsendet för närvarande utgjorde föremål för utredning
af en komité. Sedan nemligen Riksdagen i skrifvelse den lOmaj 1899
anmält, att Riksdagen afslagit Kongl. Maj:ts i proposition till Riksdagen
den 24 derförutgångna februari framlagda förslag till lag angående
civila tjensteinnehafvares rätt till pension af staten, och i sammanhang
dermed anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning om
sådant ordnande af det civila pensionsväsendet, att tjensteinnehafvarne
lemnade bidrag äfven till sin egen pensionering, samt för Riksdagen
framlägga det förnyade förslag till pensionering af civile embete- och
tjensteman, som efter dylik utredning kunde finnas af förhållandena
påkalladt, behagade Kougl. Maj:t den 9 juni 1899 tillsätta en komité
med uppdrag att verkställa den af Riksdagen sålunda begärda utredning.
Denna komité hade ännu icke till Kongl. Maj:t afgifvit sitt

betänkande. . , ...

Att patent- och registreringsverket nu förnyat sin redan tomt
gjorda framställning om ponsionsrätt för verkets ordinarie personal
syntes närmast vara föranledt deraf, att verket i saknad af en. sådan
rätt ansett sig icke kunna för berörda personal vinna inträde i civilstatens
pensionsinrättning med rätt att deltaga i civilstatens enskilda
Bill. till Biksd. Brok 1901. 4 Samt. 1 Afd. 8 Raft. 6

Utskottets

yttrande.

42 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

enke- och pupillfond. Då emellertid, enligt hvad statskontoret anfört,
äfven de nu varande förhållandena icke borde utesluta möjlighet för
patent- och registreringsverkets ordinarie tjensteman och betjente att
för sina hustrur och barn vinna delaktighet i nämnda enke- och pupillfond,
och i öfrigt det. skäl, som, då frågan om verkets pensionsrätt utgjorde
föremål för Riksdagens pröfning, syntes hufvudsakligen hafva
föranledt Riksdagen att tills vidare undanskjuta densamma, eller att de
grunder, efter hvilka det civila pensionsväsendet i allmänhet kunde
komma att ordnas, da ännu icke vore bestämda, fortfarande qvarstode,
an Båge sig departementschefen, äfven med fullt erkännande af det
berättigade i att nämnda personal i likhet med öfriga statens å ordinarie
stat uppförda tjenstemäu och betjente komme i åtnjutande af pensionsrätt,
likväl icke redan nu böra åter upptaga denna fråga.

Hvad statskontoret föreslagit i fråga om sammanförande till en
fond af de till statskontoret inlevererade öfverskotten å patent- och
varumärkesafgifterna samt registreringsafgifterna äfvensom angående
förräntande och bokföring af denna fond, funne departementschefen
vara välgrundad^ men syntes honom frågan härom lämpligen böra göras
till föremål för Kongl. Majt:s pröfning först sedan Riksdagen meddelat
sitt beslut i anledning af hvad Kongl. Maj:t nu komme att föreslå Riksdagen
i fråga om patent- och registreringsverket, samt i sammanhang
med fastställandet af de bestämmelser, som deraf kunde finnas påkallade.
r

Under erinran om att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t
den 14 maj 1900 medgifvit, att inflytande afgifter för patent samt för
registrering . af varumärken äfvensom af mönster och modeller samt
för registrering af aktiebolag m. m. finge under år 1901 användas till
bestridande af vissa angifna utgifter, har departementschefen slutligen,
då de förhållanden, som påkallat Riksdagens berörda beslut, fortfarande
förefunnes, tillstyrkt framställning till Riksdagen om meddelande för
ar 1902 af enahanda bemyndigande angående dispositionen af nämnda
afgifter, som för innevarande år lemnats.

I likhet med departementschefen anser utskottet den lemnade
utredningen gifva vid handen, att en ökning i antalet af de hos patentoch
registreringsverket anstälde ordinarie byråingeniörer är af behofvet
påkallad.. Denna ökning har departementschefen med hänsyn, bland
annat, till den varsamhet, som bör iakttagas vid inrättandet af nya
ordinarie befattningar hos ett embetsverk, som är hänvisadt att af
egna inflytande medel aflöna sin personal, ansett böra begränsas till

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

43

tre. Utskottet håller dock före, att, af nämnda skäl och med hänsyn
derjemte till att öfverskotten af patentafgifter under senare år visat
benägenhet till minskning, det för närvarande torde vara lämpligast, att
ökningen sker med endast två ordinarie byråingeniörer, synnerligast
som man torde böra i det längsta undvika att höja patentafgifterna.
I betraktande bör äfven tagas att, då patent- och registreringsverket
den 23 oktober 1897 i sitt förslag till ordinarie stat för embetsverket
ansett sig böra inskränka sin begäran till fyra nya byråingeniörsbefattningar
samt Kongl. Maj:t föreslagit och Riksdagen år 1898 beviljat
två af dessa, embetsverkets sålunda år 1897 framstälda önskan skulle
genom upprättandet af två dylika befattningar nu uppfyllas. Utskottet
har äfven trott det kunna ifrågasättas, huruvida icke, sedan numera
systemet för de utländska patentskrifternas klassificering torde vara
mera kändt och personalen mera van dervid samt dessutom det vid
embetsverkets bildande tillströmmande stora materialet af dylika skrifter
numera antagligen blifvit ordnadt, klassificeringsarbetet möjligen kan
småningom blifva lindrigare och att derför inrättandet af en ny ordinarie
tjenstebefattning för dylikt ändamål vore mindre behöflig!.

I fall, på sätt utskottet alltså finner sig böra förorda, endast
två nya byråingeniörsbefattningar inrättas, måste i omkostnadsstatens
aflöningsanslag upptagas arfvoden åt ytterligare två biträdande ingeniörer,
med tillhopa 3,000 kronor.

I afseende å öfriga delar af Kongl. Maj:ts nu föreliggande förslag
har utskottet icke något att erinra.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen
dels godkänner följande

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Utgiftsstat för patent- och registreringsverket för år 1902.

Lön.

Tjenst-

görings-

Summa

pen-

aflöning.

ningar.

A. Aflöningar.

1 öfverdirektör ................

5,000

2,000

7,000

1 öfveringeniör ................

3,700

1,800

5,500

1 öfveringeniör ................

3,700

1,800

5,500

1 ledamot och sekreterare

3,000

1,500

4,500

2 ledamöter och sekreterare

6,000

3,000

9,000

1 registrator och arkivarie

1,800

1,200

3,000

1 notarie............................

1,800

1,200

3,000

1 byråingeniör....................

1,800

1,200

3,000

7 byråingeniörer................

12,600

8,400

21,000

1 bokhållare ....................

1,800

1,200

3,000

1 förste vaktmästare........

800

300

1,100

1 vaktmästare....................

500

300

800

2 vaktmästare....................

1,000

600

1,600

Kronor.

Lönen kan
efter 5 år höjas
med 500
kronor.

Lönen kan
höjas efter 5
år med 500
kronor och efter
10 år
med ytterligare
500 kronor.

Lönen kan
efter 5 år höjas
med 100
kronor.

Anm.

Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad,
skall, så länge denna förmån qvarstår, lönen
minskas med 150 kronor.

Anslag till ålderstillägg, förslagsvis.....................................

B. Omkostnader.

Förslagsanslag.

Till adjungerade ledamöter, biträdande ingeniörer, amanuenser,
särskilt tillkallade tekniska biträden, extra
skrifbiträden, extra vaktmästare, vikariatsersättningar,
renskrifning och skrifmaterialier, postafgifter, hyror,
ved, lyse, renhållning och städning samt inventariers

anskaffande och underhåll m. m.....................................

„ böcker och tidskrifter, trycknings- och bindningskostnader,
kungörelser och publikationer m. m. efter afdrag
af influtna prenumerationsafgifter och dylikt........

„ återstälda registreringsafgifter ........................................

„ bidrag till patentunionens internationella byrå i Bern

68,000

3,500

72,000

47,400

3,000

1,600

Summa kronor | —

71,500

124,000

195,500! —

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

45

dels ock medgifver,

att afgifterna för patent samt för registrering
af varumärken äfvensom af mönster och modeller ma
användas till bestridande af de utgifter, hvilka i enlighet
med den godkända utgiftsstaten för patentoch
registreringsverket betingas af tillämpning under
år 1902 af förordningen angående patent, lagen om
skydd för varumärken samt lagen om skydd för vissa
mönster och modeller, samt .

att afgifterna för registrering af aktiebolag och
föreningar för ekonomisk verksamhet och för andra
uppgifter till aktiebolags- och föreningsregistren äfvensom
för anmälanden till handelsregistren må användas
till bestridande af de utgifter, hvilka. antingen i enlighet
med nyssberörda utgiftsstat betingas af tillämpning
under år 1902 af lagen om aktiebolag, lagen om
aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, och lagen
om registrering af bankaktiebolag, eller ock af Kongl.
Maj:t finnas betingade af tillämpning under år 1902
af lagen om registrerade föreningar för ekonomisk
verksamhet, lagen om handelsregister, firma och prokura
tillika med lagen om ändring i vissa delar af
sistnämnda lag samt lagen om handelsbolag och enkla
bolag.

Öfriga ordinarie anslag.

6:o.) Uti eu inom Riksdagens Andra Kammare väckt, till utskottet Ang^en inom
öfverlemnad motion (n:o 138) har herr H. Hedlund hemstält, att Riks- maren väckt
dagen ville, i syfte att yrkesinspektörernas resekostnad och dagtrakta- motion.
mente måtte utgå efter tredje klass i resereglemente!, höja förslagsanslaget
till rese- och traktamentspenningar under sjunde hufvudtiteln,
nu kr. 18,769, med kr. 8,500 till kr. 27,269.

Angående de skäl, som föranledt ifrågavarande framställning, har
motionären anfört följande:

1889 års Riksdag hade beviljat det första anslaget till yrkesinspektion.
Men skrifvelsen härom till Kong]. Maj:t, hade innehållit det
tillägget, att Riksdagen »tillika beslutat, att de ifrågavarande inspektörerna
skola åtnjuta ersättning för resekostnader och dagtraktamente

46 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

enligt fjerde klassen i gällande resereglemente». Tillägget, som framgått
ur gemensam votering, kade föranledts deraf, att chefen för civildepartementet,
på hvars föredragning anslaget äskats af Kong]. Maj:t,
i motiveringen hade nämnt, att de tilltänkte »fabriksinspektörerna under
sina tjensteresor böra få åtnjuta ersättning för resekostnad och
dagtraktamente enligt resereglementets tredje klass».

I enlighet härmed utginge fortfarande till yrkesinspektörerna, då
de vore stadda på tjensteresor, ett dagtraktamente af allenast sex kronor,
medan dagtraktamentet enligt tredje klass vore tio kronor.

Det vore dock uppenbart, att förstnämnda dagtraktamente numera
i allmänhet vore för litet för ändamålet och att yrkesinspektörerna ej
sällan måste på sina resor sätta till af sin ingalunda öfver sig höga
fasta lön. Till »den fullt opartiska och kraftiga» yrkesinspektion, hvilken
vore institutionens syfte, hörde dels att inspektören icke skulle af
ekonomiska betänkligheter nödgas draga in på sina resor, dels att han
undveke att låta sig bjudas af dem, hvilkas åtgöranden han hade att
öfvervaka, något, som också iakttoges som sed, om man frånsåge den
gästvänskap, som på landsbygden läge i förhållandenas natur. På
samma gång borde dock dagtraktamentets knapphet icke rent af förbjuda
honom den sällskapliga samvaro med yrkesidkare, hvilken ofta
vore af mycken nytta för fullgörande af hans värf. Skulle han ock af
ett högre dagtraktamente kunna lägga sig något till godo, så vore den
fasta lön af 5,000 kronor, hvarmed en yrkesinspektör hos oss aflönades,
ingalunda sa ansenlig i jemförelse med de löneförmåner, som
duglige och erfarne ingeniörer i enskilda arbetsföretag uppbure, att ett
sådant tillskott borde anses oskäligt.

Sedan 1889 hade man ock om yrkesinspektörernas uppgift och
ställning vunnit en erfarenhet, hvilken då gifvetvis saknades, men
hvilken gjorde det tydligt, att de i dessa afseeuden stode väsentligen
på samma fot som de tjensteman, hvilka åtnjöte resekostnad och dagtraktamente
efter tredje klassen.

Härtill komme, att lagen af 17 oktober 1900 rörande minderårigas
och qvinnors användande till arbete i industriel yrke stälde nya
anspråk på yrkesinspektörerna, särskilt med hänsyn till resor.

Enligt yrkesinspektionsberättelsen för 1898 hade detta år fem
inspektörer uppburit i ersättning för resekostnad och dagtraktamente
för 448 resedagar kr. 6,404: 55, hvaraf kr. 2,688 skulle representera
dagtraktamentet efter 6 kronor om dagen. Utginge man från samma
antal resedagar och samma reselängd i medeltal pr inspektör som detta
år, skulle enligt motionärens beräkning ersättningen för resor och dag -

Statsutskottets Utlåtande Ä:o 8.

47

traktamente efter tredje klass åt åtta inspektörer draga i rund summa
kr. 14,900. Det skulle sålunda vara lämpligt att höja vederbörande
hufvudtitels förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar med
8,500 kronor.

Såsom motionären jemväl erinrat, blef vid 1889 års riksdag bestämdt,
att reseersättningen till ifrågavarande inspektörer skulle utgå
efter fjerde klassen i resereglementet. Och om än sedan dess åtskilliga
stegringar inträdt i kostnaderna för resor, anser utskottet detta
förhållande icke böra föranleda Riksdagen att, på enskild motionärs
förslag, fatta beslut, huruvida på grund deraf särskildt de nu ifrågavarande
tjenstemännen böra uppflyttas till högre klass i resereglementet,
helst utskottet antager att, derest Kongl. Maj:t skulle finna
sådant vara af behofvet påkalladt, Kongl. Maj:t icke lärer underlåta
att derom göra framställning.

Utskottet hemställer derför

att herr Hedlunds ifrågavarande motion icke
må vinna Riksdagens bifall.

7:o.) Beträffande öfriga ordinarie anslag under denna hufvudtitel Ang. s/riga
har någon förändring icke ifrågasatts. anslag.

Utskottet hemställer,

att samtliga de ordinarie anslagen under denna
hufvudtitel, i hvilka utskottet icke härofvan föreslagit
förändring, må i riksstaten för 1902 uppföras med
oförändrade belopp, dock att i anslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. m. må få göras den
jemkning, som till jemnande af hufvudtitelns slutsumma
kan erfordras.

Extra anslag.

Arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.

8:o.) I öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts
framställning hemställer utskottet,

Avg. arfvode
för en byråj
assistent d
ämnet gjordt finansdepartementets
bankbyn''i.

[«■]

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. ordnande
och
registrerande
af vissa handlingar
i kam -mararkivet.

[7-]

Ang. ersättning
för af
statskontoret
gjorda förskott.

[8.]

att Riksdagen må, till beredande af arfvode för
en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå, på
extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 4,500
kronor.

Ordnande och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet.

9:o.) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till ordnande och
registrerande af vissa handlingar i kammararkivet på extra stat bevilja

24,000 kronor, att utgå under fyra år, deraf för år 1902 6,000 kronor.

öfver denna framställning, som måste anses berörd af en inom
Andra Kammaren väckt motion, kommer utskottet att framdeles afgifva
utlåtande; hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

10:o.) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att till ersättning
för af statskontoret gjorda förskott på extra stat för år 1902 bevilja
34,465 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att de af statskontoret förskottsvis
bestridda utgifter, som tillhörde sjunde hufvudtiteln och borde till
ersättande hos Riksdagen anmälas, vore, enligt från statskontoret lemnad
uppgift:

till ersättning till egare af skattefrälsehemman, hvilkas ränta icke blifvit

af statsverket inlöst .................................................«... kronor 14,767:96

„ ersättning för förskott till inlösen af skattefrälse räntor

.............................................................................. n 6,796:7 5

„ kommerskollegium, enligt kongl. brefvet den 17
juni 1893 utanordnade medel för godtgörande af
vissa utgifter och kostnader för svenskt sjöfolk
m. m., 12,300 kronor, samt, enligt kong!, brefvet
den 22 januari 1897, angående ordningen och
sättet för gäldande af vissa utgifter, som föranleddes
af stadgandena i §§ 319 och 321 i sjölagen,
utanordnade medel, 600 kronor, eller tillsammans
........................................................................ is 12,900: —

eller tillhopa kronor 34,464: 71.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

49

För undvikande af öretal i riksstaten har beloppet afrundats till
34,465 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till ersättning för ofvanberörda
af statskontoret gjorda förskott, å extra stat
för år 1902 bevilja 34,465 kronor.

Kommerskollegium.

ll:o) Kongl. Maj:t har i punkten 9 under denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen att till anordnande af arbetsstatistiska undersökningar,
af förut beviljadt anslag å 20,000 kronor, å extra stat för år
1902 anvisa återstående beloppet 10,000 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet meddelat följande
angående nu ifrågavarande undersökningar.

För anordnande af arbetsstatistiska undersökningar under åren
1899 och 1900 hade Riksdagen på extra stat beviljat ett anslag af

20,000 kronor, deraf 10,000 kronor anvisats att utgå hvartdera året.
På hemställan af kommerskollegium hade Kongl. Maj:t förordnat att
till ämne för dessa undersökningar skulle väljas förhållandena vid de
större mekaniska verkstäderna i riket.

I skrifvelse den 14 maj 1900 hade Riksdagen anmält, att Riksdagen,
i anslutning till Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, för
arbetsstatistiska undersökningar beviljat ett anslag af 20,000 kronor
och deraf på extra stat för år 1901 anvisat ett belopp af 10,000 kronor.
Vid föredragning den 1 juni 1900 af denna Riksdagens skrifvelse hade
Kongl. Maj:t anbefalt kommerskollegium att inkomma med förslag å
hvad som borde utgöra föremål för dessa undersökningar under åren
1901 och 1902 äfvensom till plan för desammas anordnande och utförande;
hvarefter Kongl. Maj:t den 31 augusti 1900 bemyndigat
kollegium anmoda två med arbetareförhållanden förtrogne män att deltaga
i uppgörandet af det förberedande förslag i ämnet, som borde af
förste aktuarien hos kollegium jemte ledaren af 1900 års arbetsstatistiska
undersökningar utarbetas, äfvensom meddelat dessa komiterade tillstånd
att, der de så kunde pröfva tjenlig!, tillkalla erforderligt antal arbetsgivare
och arbetare i vederbörande yrke eller yrken för att tillhandagå
komiterade med nödiga upplysningar samt yttra sig angående planen
för undersökningarnas anordnande och utförande.

Böh. till Jiiksd. Prot. 1901. 4 Samt. 1 Afd. 8 Raft.

Ang. anslag
till arbetsstatistiska

undersökningar.

f9.]

7

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Sedan kommerskollegium i anledning häraf anmodat ledamöterna
af Riksdagens Andra Kammare, civilingeniören J. H. G. Fredholm och
filosofie doktorn D. Bergström, att, jemte förste aktuarien Hj. Gullberg
samt ledaren af 1900 års arbetsstatistiska undersökningar H. Elmqvist,
deltaga i utarbetandet af omförmälda förberedande förslag, samt bemälde
komiterade till kollegium inkommit med dylikt förslag, åtföljdt af särskilda,
efter samråd med tillkallade arbetsgivare och arbetare upprättade
förslag till frågeformulär, har kollegium i utlåtande den 11
december 1900, med biträdande af berörda förslag hemstält, att till
ämne för de arbetsstatistiska undersökningarna under åren 1901 och
1902 måtte väljas förhållandena vid de mekaniska verkstäder i riket,
hvilka icke gjorts till föremål för undersökningar åren 1899 och 1900;
att valet af de verkstäder, som undersökningarna skulle omfatta, finge
ske i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i komiterades förslag
angifna grunder; att undersökningarna finge, så vidt möjligt, afse hela
den vid sistberörda verkstäder anstälda förvaltnings- och arbetarepersonal,
samt att primäruppgifterna finge enligt faststälda formulär
insamlas dels af särskilda reseagenter, dels ock af de för arbetets ledning
anstälda personer i den utsträckning, sådant kunde ske utan förfång
för arbetet i dess helhet.

Vid föredragning häraf den 21 december 1900 hade Kongl. Maj:t
behagat bifalla hvad kollegium sålunda hemstält.

Då för fortsättningen af ifrågavarande undersökningar under år
1902 återstoden af det beviljade anslaget lärer vara erforderlig, hemställer
utskottet,

att Riksdagen må, till anordnande af arbetBstatistiska
undersökningar af förut beviljadt anslag å

20,000 kronor, å extra stat för år 1902 anvisa återstoden,
10,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

Ang. anslag 12:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställ tMiViBorås“n

ning och i öfverensstämmelse med hvad under en längre följd af år
[10.] egt rum, hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1902
bevilja, såsom bidrag till upprätthållande af väfskolan

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 51

i Boras — med vilkor att från Elfborgs läns landsting
eller eljest tillskjutes ett belopp motsvarande minst
hälften af statsanslaget — 3,800 kronor, och såsom
bidrag till aflönande af en andre lärare vid samma
skola, 1,000 kronor, under vilkor att enahanda belopp
varder för ändamålet från nämnda läns landsting eller
eljest tillskjutet.

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

13:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till understöd aJaJm
åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens i fetockholm handelshandelsskola,
Frans Schartaus praktiska handelsinstitut, på extra stat föi undervisning.
år 1902 bevilja 28,000 kronor.

Till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens
i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut,
har Riksdagen, enligt hvad departementschefen erinrat, anvisat
på extra stat dels för hvart och ett af åren 1894—1898 ett anslag af

15,000 kronor, dels ock för hvardera af åren 1899, 1900 och 1901
ett anslag af 20,000 kronor, under förutsättning, hvad Göteborgs
handelsinstitut beträffade, att Göteborgs stadsfullraägtige och, hvad
Frans Schartaus praktiska handelsinstitut anginge, att grosshaudelssocieteten
i Stockholm fortfarande till instituten lemnade samma understöd
som dittills, samt på de vilkor i öfrigt, som Kongl. Maj:t kunde

finna skäligt bestämma. .

Vidare har departementschefen, med förmälan att Kongl. Maj:t
genom beslut den 17 oktober 1900 fördelat det af Riksdagen för samma
år beviljade anslag till understöd åt nämnda handelsinstitut och dervid
tillagt Göteborgs handelsinstitut ett anslag af 13,475 kronor och Frans
Schartaus praktiska handelsinstitut ett belopp af 6,525 kronor, meddelat,
att det för innevarande år beviljade anslaget ännu icke blifvit
mellan instituten fördeladt, men att i fråga om fördelningen af detta
anslag en från förut i ämnet gällande bestämmelser i visst afseende
afvikande grund föreskrifvits. Enligt berörda bestämmelser, senast
upptagna i kongl. brefvet den 26 maj 1899, skulle anslaget i mån af
behof fördelas mellan instituten för att användas i främsta rummet till
godtgörande af skilnaden mellan de elevafgifter, som erlagts, och de afgifter,
som skolat erläggas, om alla eleverna, frieleverna inberäknade,

52

Statsutskottets Utlåtande N:o tf.

erlagt fulla afgifter, och i andra rummet till gäldande af det belopp,
hvarmed, oaktadt berörda godtgörelse, inkomsterna understigit utgifterna.

I utlåtande den 14 november 1899 hade emellertid kommerskollegium
erinrat, bland annat, att elevafgiften för läsår vid Schartaus
handelsinstitut vore 225 kronor och vid Göteborgs handelsinstitut i
medeltal 300 kronor, samt. att till följd af denna olikhet mellan elevafgifterna
vid de båda instituten, hvilken olikhet icke syntes betingad
af någon skilnad mellan instituten i afseende å undervisningens omfattning,
utan finge anses bero hufvudsakligen derpå, att man vid
Göteborgs handelsinstitut i större utsträckning än vid Schartaus handelsinstitut
ansett sig kunna påräkna elever i jemförelsevis god ekonomisk
ställning, Göteborgs handelsinstitut för det dåvarande åtujöte relativt
större godtgörelse än Schartaus handelsinstitut för frielever och nedsatta
elevafgifter; och hade kollegium fördenskull ansett den ändring
böra vidtagas i de för statsunderstöds åtnjutande dittills meddelade
bestämmelser, att godtgörelse af statsmedel för sådana elever, som afgiftsfritt
eller mot nedsatt afgift erhölle undervisning vid handelsinstituten,
. icke finge beräknas efter högre belopp vid det ena institutet
än vid det andra, hvarjemte kollegium såsom sin mening uttalat,
att det belopp, som i förevarande hänseende borde antagas till gemensam
utgångspunkt vid båda instituten, lämpligen kunde bestämmas så,
att det komme att ligga midt emellan de dåvarande elevafgifterna vid
de särskilda instituten och följaktligen, om det afrundades till jemnt
tiotal, utgöra 260 kronor.

Med anledning af hvad kommerskollegium sålunda anfört, hade
Kongl. Maj:t den 1 juni 1900 angående användande af det för innevarande
år på extra stat anvisade anslaget förordnat, att detsamma
skulle användas till understöd åt de båda handelsinstituten under, bland
andra, det vilkor att understödet skulle i mån af behof fördelas emellan
instituten för att användas i främsta rummet till godtgörande af skilnaden
mellan det belopp, som af nedsatt afgift betalande elever erlagts,
och det belopp, som skulle hafva influtit, om såväl dessa som frielever
erlagt hvardera 260 kronor, och i andra rummet till gäldande af det
belopp, hvarmed, oaktadt berörda godtgörelse, inkomsterna tilläfventyrs
understege utgifterna.

I särskilda till Kongl. Maj:t stälda skrifter hade styrelserna för
ifrågavarande båda handelsinstitut anhållit, att understöd af allmänna
medel jemväl för år 1902 måtte instituten beredas, Göteborgs handelsinstitut
till belopp, som Kongl. Maj:t kunde finna vara för främjandet

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

53

af institutets uppgift erforderligt, och Frans Schartaus praktiska handelsinstitut
till ett med hänsyn till institutets utvidgning: påkalladt förhöjdt
belopp af intill 15,000 kronor; och hade till stöd för dessa ansökningar
hufvudsakligen anförts:

af styrelsen för Göteborgs handelsinstitut: att antalet elever vid
institutet fortfarande befunne sig i stigande och innevarande läsår utgjorde
161, deraf i första klassen 76, fördelade på tre afdelningar, i
andra klassen 63, likaledes fördelade på tre afdelningar, och i den ettåriga
fackkursen för studenter 22; att 83 af eleverna vore från Göteborgs
stad och de öfriga 78 från olika delar af landet; att styrelsen
låtit sig angeläget vara att efter hand anställa flere fast aflönade
lärare i de vigtigaste fackämnena liksom ock att anställa infödde lärare
för språkundervisningen, så att institutet för närvarande hade, förutom
rektor, fyra fast anstälde lärare samt fjorton extra lärare, af hvilka
lärarne i engelska och franska språken vore infödde; att innevarande
läsår friplatser beviljats åt 20 elever och nedsättning af afgiften till
100 kronor åt 50 elever, hvadan skilnaden mellan under läsåret inflytande
elevafgifter och hvad som skulle hafva influtit, om ifrågavarande
70 lärjungar betalt en afgift af 260 kronor, utgjorde 13,200
kronor, hvilket belopp styrelsen icke med säkerhet kunde påräkna att
få ur det till handelsinstituter anvisade anslaget till fullo ersatt, af
hvilken anledning styrelsen också måst afslå 17 ansökningar om friplats
och 5 ansökningar om nedsättning af afgiften; att styrelsen i
sammanhang härmed ville erinra, att enligt den förut bestämda beräkningsgrunden
för Göteborgs handelsinstituts andel i statsanslaget,
skilnaden mellan de afgifter, som under läsåret 1900—1901 ingöte,
och hvad som skulle influtit, om alla eleverna betalt fulla afgifter,
utgjorde omkring 16,000 kronor; att styrelsen vore öfvertygad, att
elevernas antal vid institutet skulle betydligt ökas, derest styrelsen
vore i tillfälle att medgifva nedsättning af eller befrielse från elevafgifter
åt ett större antal, än som hittills kunnat ske, i hvilket afseende
styrelsen hoppades, att Kongl. Maj:t skulle finna en höjning af
det till understöd åt handelsundervisningen för närvarande utgående
anslaget af behofvet påkallad; samt att styrelsen, enär institutets lokaler
med det nuvarande antalet klasser vore till fullo tagna i anspråk, redan
vidtagit förberedande åtgärder för beredande af ökadt utrymme för
undervisningen; och

af styrelsen för Frans Schartaus praktiska handelsinstitut: att, sedan
den af grosshandelssocieteten i Stockholm bekostade påbyggnaden af

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

läroverkshuset blifvit. färdig, år 1900 två nya parallelafdelningar inrättats,
eu för den tvååriga kursens första klass och en för den ettåriga
kursen, den senare ansedd för elever med studentkunskaper; att
antalet elever, som förra läsåret utgjort 84, eller så många, som med
dåvarande utrymme kunnat mottagas, år 1900 stigit till 111, hvilken
ökning visserligen ej vore så stor, som beräknats och som erfordrats
för ett gynsamt ekonomiskt resultat, men att styrelsen dock ansett sig
böra inrätta de nämnda två parallelafdelningarna hellre än att, då utrymme
funnits, afvisa detta i och för sig betydande tillskott af 27
inträdessökande; att emellertid med ofvannämnda elevantal och eu
lärarareuppsättning för fem klasser institutets utgifter antagligen komme
att öfverstiga inkomsterna; att denna brist visserligen komme att något
minskas dels derigenom, att institutet för år 1901 finge åtnjuta ersättning
af statsmedel för nedsättningar och friplatser, beräknad efter
en afgitt af 260 kronor, och dels derigenom, att styrelsen sökt så vidt
möjligt nedbringa utgifterna, men att resultatet af läsårets ekonomi i
allt fall syntes blifva ett ej obetydligt deficit; att för nästkommande
läsår ytterligare eu parallelafdelning för den tvååriga kursens andra
klass blefve behöflig såsom fortsättning af 1900 års nyinrättade parallelafdelning
för den första klassen af samma kurs; att styrelsen icke
heller nästkommande läsår ansåge sig böra afvisa ett i och för sig
betydande antal inträdessökande, äfven om detta skulle vara mindre
än som med bibehållande af nu inrättade parallelklasser vore erforderligt
för ett fullt gynsamt ekonomiskt resultat; att elevantalet i alla
händelser syntes komma att ökas till nästkommande läsår, hvadan
institutet, som för år 1901 egde att påräkna en godtgörelse af statsmedel
för nedsättningar och friplatser till belopp af 9,560 kronor,
skulle för år 1902, under förutsättning af en antaglig ökning i nuvarande
elevantalet af omkring 20 elever med ett proportionsvis lika
stort antal nedsättningar och friplatser som innevarande läsår, vara i
behof af ett understöd af omkring 11,300 kronor eller betydligt mer
än hälften af det till båda handelsinstituten för närvarande utgående
anslaget; samt att, äfven om nämnda ersättning af 11,300 kronor
möjligen skulle kunna erhållas, utgifterna under nästkommande läsår
antagligen komme att öfverstiga inkomsterna.

Till följd af erhållen remiss hade kommerskollegium den 13
november 1900 afgifvit utlåtande i ämnet, och dervid till en början
erinrat, att, enligt en af inspektören för ifrågavarande läroverk afgifven
berättelse, undervisningen vid instituten under läsåret 1899—1900
bedrifvits i sådan omfattning och utsträckning samt på sådant sätt,

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

55

att den kunde anses med institutens ändamål öfverensstämmande.
Under sagda läsår kade, enligt en af kollegium meddelad redogörelse,
om statsunderstödet ej toges med i beräkningen, en brist.uppkommit
vid Göteborgs handelsinstitut af 2,777 kronor 19 öre och vid Scbartaus
handelsinstitut af 5,911 kronor 87 öre. De godtgörelsebelopp, hvarå
handelsinstituten på grund af gällande bestämmelser om statsanslagets
fördelning redan i främsta rummet, nemligen för nedsättning i elevafgifter
och beviljade friplatser, egt anspråk för läsåret 1899—1900,
hade utgjort, hvad Göteborgs handelsinstitut beträffade, 14,390 kronor
och, i fråga om Schartaus handelsinstitut, 6,525 kronor. Då emellertid
statsanslaget, 20,000 kronor, icke lemnat tillgång till fullt betäckande
af sagda understödskraf samt enligt i ämnet tillämpliga bestämmelser
understödet skulle fördelas i mån af behof, hade kollegium ansett
nedsättning i godtgörelsebeloppet böra ske för det af instituten, som
enligt i saken förebragt utredning vore minst i behof af understöd,
nemligen Göteborgs handelsinstitut, kvilket, enligt hvad af tillgängligt
räkenskapssammandrag öfver institutens inkomster och utgifter framginge,
hade en bättre ekonomisk ställning än Schartaus handelsinstitut;
och hade kollegium för den skull den 18 september 1900 gjort framställning
till Kongl. Maj:t i berörda syfte, hvilken framställning ledt
dertill, att, enligt förenämnda kongl. bref den 17 derpåföljde oktober,
af anslaget för år 1900 utbetalts till Schartaus handelsinstitut 6,525
kronor och till Göteborgs handelsinstitut återstoden eller 13,475 kronor.

Vidare hade kollegium i sitt nu ifrågavarande utlåtande anfört,
att, på grund af hvad i ansökningarna från institutet anförts, det för
innevarande år beviljade statsanslaget af 20,000 kronor ej heller syntes
komma att lemna tillgång till anvisande åt hvartdera institutet af
understöd till det belopp, hvarpå institutet skulle kunna ega anspråk
jemlikt de för anslagets fördelning gällande bestämmelser, och att för
år 1902 den uppkommande bristen syntes blifva än mera betydande.
Styrelsen för Schartaus handelsinstitut hade beräknat det belopp,
hvarpå institutet för år 1902 skulle ega anspråk redan för afgiftsnedsättningar
och beviljade friplatser, till 11,300 kronor. Någon sådan
beräkning hade visserligen icke blifvit gjord af styrelsen för Göteborgs
handelsinstitut, men på goda grunder syntes mostvarande belopp
för detta institut kunna beräknas till samma summa som för
innevarande år, eller 13,200 kronor, hvadan de båda instituten Kunde
antagas för år 1902 redan såsom ersättning för afgiftsnedsättningar
och beviljade friplatser hafva behof af ett belopp åt 24,500 kronor.

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

I betraktande häraf och då styrelsen för Schartaus handelsinstitut förklarat,
att ett genomförande och bibehållande af den nu påbörjade
utvidgningen af institutet icke syntes vara möjlig, om ej detta institut
kunde för år 1902 utöfver förberörda 11,300 kronor beräkna bidrag
af statsmedel till täckande af den brist, som med säkerhet kunde beräknas
komma att för samma år vid institutet uppstå, hade kollegium
— jemväl med fästadt afseende såväl å den stora betydelse, en väl
ordnad handelsundervisning hade för landets kommersiella utveckling,
som ock derå, att det understöd af statsmedel, som hittills utgått,
syntes väl lågt i förhållande till denna undervisnings vigt — funnit
sig icke böra beräkna det för år 1902 erforderliga anslaget till de
båda handelsinstituten till lägre belopp än 28,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hade kommerskollegium
hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärd för beredande åt
Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens i Stockholm
handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut, af ett till

28,000 kronor förhöjdt understöd för år 1902, att användas efter
hufvudsakligen de grunder och på de vilkor, som funnes angifna i
förberörda kongl. bref den 1 juni 1900, dock att antalet friplatser vid
hvartdera institutet, hvilka friplatser för närvarande skulle utgöra
minst tio, syntes kollegium böra samtidigt med statsunderstödets förhöjande
ökas och dervid skäligen bestämmas till minst femton.

Efter denna redogörelse för hvad i ärendet förekommit, har
departementschefen vidare anfört, att af det belopp 28,000 kronor,
hvarmed således enligt kommerskollegii förslag anslaget till de båda
handelsinstituten skulle för år 1902 utgå, afsåges, såsom af det förestående
jemväl framginge, 24,500 kronor att bereda godtgörelse för
afgiftsnedsättningar och friplatser med 11,300 kronor vid Frans Schartaus
handelsinstitut och 13,200 kronor vid Göteborgs handelsinstitut samt
återstoden, 3,500 kronor, att utgöra bidrag till gäldande af det belopp,
hvarmed vid Frans Schartaus handelsinstitut inkomsterna, oaktadt
berörda godtgörelse för afgiftsnedsättningar och friplatser, ansetts
komma att understiga utgifterna och genom hvilket bidrag det för
sistnämnda institut skulle blifva möjligt att genomföra och bibehålla
redan påbörjad utvidgning af institutets verksamhet.

På det ändamål, som afsetts med ifrågavarande anslag, eller att
bereda obemedlade eller mindre bemedlade personer tillfälle att kostnadsfritt
eller mot nedsatt afgift komma i åtnjutande af undervisning
vid oraförmälda handelsinstitut samt att i öfrigt, derest det ekonomiska

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

57

resultatet af institutens verksamhet sådant påkallade, bereda instituten
erforderligt understöd, måste anses synnerligen behjertansvärdt, och då
det nu visat sig, att anslaget med dess nuvarande belopp vore otillräckligt
för att tillgodose detta ändamål i den utsträckning, som måste
anses önskvärd och af förhållandena påkallad, ansåge departementschefen,
ehuru jemförelsevis kort tid förflutit, sedan anslaget höjdes till
dess nuvarande belopp, en ytterligare höjning af detsamma till det af
kommerskollegium föreslagna beloppet böra ega rum.

Betydelsen af att en god handelsundervisning må kunna beredas
så många som möjligt af de unga män och qvinnor, som vilja egna
sig åt handeln, anser utskottet vara synnerligen stor. Visserligen är
det endast tre år, sedan nu ifrågavarande extra anslag höjdes med

5,000 kronor, men då utvecklingen gått derhän, att detsamma numera
blifvit otillräckligt, torde en ny höjning böra vidtagas. Af det i
sådant afseende föreslagna ökningsbeloppet, 8,000 kronor, äro 4,500
kronor betingade af ersättningar för afgiftsnedsättningar och frielevplatser,
hvilka, enligt de för anslagets utgående gällande bestämmelser,
skola i första rummet från anslaget utgå. Återstoden, 3,500 kronor,
afser täckande af beräknad brist vid institutet i Stockholm, hvilken
brist anses skola uppkomma af den anledning, att nämnda institut
anordnat parallelafdelningar, till följd hvaraf kostnaderna betydligt
ökats utan att åtminstone ännu den inträdda ökningen i elevernas
antal och alltså jemväl i elevafgifter anses tillräcklig att uppväga
kostnadsökningen. Då det, enligt utskottets mening, skulle vara mindre
lyckligt, i fall institutets styrelse af sådan anledning skulle blifva nödsakad
att höja elevafgifterna eller indraga parallelkurserna, anser
utskottet, att, på sätt do för anslagets användande gifna bestämmelserna
äfven afse, bristen bör täckas af statsmedel och anslaget alltså
ökas jemväl med det härtill erforderliga beloppet.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för år 1902 på extra stat
anvisa ett anslag af 28,000 kronor, att af Kongl.
Maj:t användas till understöd åt Göteborgs handelsinstitut
och grosshandelssocietetens i Stockholms
handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut,
under förutsättning, hvad Göteborgs handelsBih.
till liiksd. Vrot. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 8 lläft. 8

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

institut beträffar, att Göteborgs stadsfullmägtige och,
hvad Frans Schartaus praktiska handelsinstitut angår,
att grosshandelssocieteten i Stockholm fortfarande till
instituten lemna årligt understöd till minst samma belopp
som hittills samt på de vilkor i öfrigt, som Kongl.
Maj:t kan finna skäligt bestämma.

Ang. be/räm- 14:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte å extra stat för

^tkaauters^t- 1902 bevilja dels till befrämjande af afsättning i främmande länder
täuning i ut- af alster af svensk industri och svenska näringar 15,000 kronor, dels ock
l<handeissu- ^1 handelssup endier 20,000 kronor.

p endier.

[12. 13.] Departementschefen har, under erinran, hurusom Riksdagen på
extra stat anvisat till befrämjande af afsättning i främmande länder af
alster af svensk industri och svenska näringar för hvart och ett af åren
1897—1901 ett anslag af 15,000 kronor samt till handelsstipendier för
hvartdera året 1897 och 1898 10,000 kronor samt för hvart och ett af
åren 1899—1901 20,000 kroror, meddelat, att af förstnämnda anslag för
innevarande år Kong!. Maj:t den 26 oktober 1900 dels, i likhet med
hvad under flera föregående år egt rum, beviljat till mejeriagenturen i
Manchester 8,500 kronor och till fiskeriagenturen i norra Tyskland

5.000 kronor, dels ock förklarat, att återstoden 1,500 kronor skulle tills
vidare reserveras till användning för framtida, under år 1901 sig yppande
behof, afseende främjande af svenska alsters afsättning i främmande
länder, samt att, hvad anginge det för år 1900 beviljade anslaget å

20.000 kronor till handelsstipendier, Kongl. Magt genom beslut den 9
mars 1900, i enlighet med hvad af kommerskollegium föreslagits, tilldelat
fortsättningsstipendier dels med 2,500 kronor åt en stipendiat
från år 1898, hvilken skulle i norra Afrika inhemta ytterligare erfarenhet
om vilkoren för afsättning derstädes af der säljbara svenska exportartiklar,
dels ock med respektive 3,000 kronor och 2,500 kronor åt två
stipendiater från år 1899 för att fortfarande i Ryssland verka för afsättning
af svenska industrialster, äfvensom fyra nya stipendier, nemligen
dels med 5,000 kronor åt en person för att i någon af Ostasiens
hamnstäder, företrädesvis Wladiwostok, inhemta erfarenhet om vilkoren
för afsättning af svenska exportartiklar, dels med respektive 2,500
kronor och 2,000 kronor åt två personer för att i Ryssland verka för
afsättning af svenska industrialster, dels ock med 2,500 kronor åt en
person för att i södra Ryssland verka för sistberörda ändamål.

59

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Samtidigt hade det återstående beloppet, 1,500 kronor, å 1900
års anslag till befrämjande af afsättning i främmande länder af alster
af svensk industri och svenska näringar anslagits till understöd åt en
person för att i Kina och Japan verka för afsättning af svenska industrialster.

Anslaget till handelsstipendier för innevarande år, hvilket utgjorde

20,000 kronor, hade ännu icke fördelats.

Departementschefen har förklarat sig anse, att anslag för berörda
begge ändamål vore äfven för 1902 behöfliga.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande framställningar,
hemställer,

att Riksdagen må för år 1902 på extra stat
anvisa

a) ett anslag af 15,000 kronor att af Kongl.
Maj:t användas till befrämjande af afsättning i främmande
länder af alster af svensk industri och svenska
näringar; och

b) ett anslag af 20,000 kronor till handelsstipendier.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

15:o) I enlighet med Kongl. Maj:ts förslag och i likhet med hvad
under en följd af år egt rum hemställer utskottet, tkoioma.

[14.]

att Riksdagen må, under vilkor, att bergsskolorna
i Filipstad och Falun med dertill hörande skolor för
bergsarbetare komma att jemväl under år 1902 fortsätta
sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning
som hittills, hvarom Kongl. Maj:t torde vilja
genom inspektion af sakkunnig person sig förvissa,
å extra stat för samma år anvisa ett belopp af 14,000
kronor att till brukssocieietens fullmägtige i jernkontoret
utbetalas.

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Anställande af en extra grufingeniör i norra bergmästaredistriktet.

ställande af 0 16:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Rikadagen att för anställande under

en extra gruf. ar 1902 inom norra bergmästaredistriktet af en extra qrufingeniör på extra
norrTberg- stat för samma år anvisa ett anslag af 2,000 kronor.

mästare dwtriktet.

* Af ofvan åberopade statsrådsprotokoll inhemtas i detta ämne följande.

I norra bergmästaredistriktet, bestående af Norrbottens, Vesterbottens,
Jemtlands och Vesternorrlands län, vore på förordnande tills
vidare anstäld en grufingeniör med åliggande hufvudsakligen att på
eget ansvar jemte bergmästaren och efter öfverenskommen fördelning
hafva, tillsyn öfver grufdriften samt tillhandagå med upprättandet af
brytnmgsplaner, verkställandet af grufmätningar och affattandet af
grufkartor. I arfvode åtnjöte bemälde grufingeniör 1,500 kronor om
året, hvarjemte han vore berättigad till rese- och traktamentsersättning
enligt gällande resereglemente.

Med skrifvelse till Kongl. Maj:t den 16 oktober 1900 hade kommerskollegium
öfverlemnat en af bergmästaren i norra disriktet hos kollegium
gjord framställning om anställande inom detta bergmästaredistrikt
af ytterligare en grufingeniör. Till stöd härför hade bergmästaren hufvudsakligen
anfört, ^att de bergmästaren åliggande expeditionsgöromålen
un er de senare åren ökats i högst betydande grad; att, jemte det
bergmästaren sjelf vore strängt sysselsatt med tjenstegöromål, han sedan
liera år .måst hålla sig med ett ständigt skrifbiträde och tidtals med flera
extra sådana; att någon minskning af berörda göromål ej vore att
motse, utan snarare än vidare ökning; att bergmästaren inom den
närmaste framtiden dessutom sannolikt komme att blifva upptagen af
många och. långa tjensteresor, hvilka inom ifrågavarande, särdeles vidsträckta
distrikt toge mycken tid i anspråk, synnerligast som vägar
ofta saknades; att. bergmästaren ansåge sig icke ega befogenhet att
ålägga den inom distriktet nu tjenstgörande grufingeniören att biträda
med expeditionsgöromålen; samt att för öfrigt äfven denne antagligen
komme att sommartiden blifva fullt upptagen af tjensteresor.

. .Enligt bergmästarens mening borde den föreslagne nye grufingeniören
hafva samma skyldigheter och rättigheter som den inom
distriktet redan anstälde grufingeniören, men derjemte vara skyldig att
tjenstgöra vid bergmästareexpeditionen, när bergmästaren så påfordrade.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

61

Derest han icke vore upptagen af arbete å nämnda expedition eller af
tjensteresor, skulle den nye gru fin gen iören i likhet med statens öfrige
grufingeniörer ega åtaga sig enskilda uppdrag. I arfvode till honom
ansåge bergmästaren böra utgå samma belopp som till en hvar af de
öfrige grufingeniörerne samt derutöfver med hänsyn till den vidsträcktare
tjenstgöringsskyldighet, som skulle åligga honom, ett extra arfvode
af minst 500 kronor årligen.

Vid öfverlemnandet af bergmästarens berörda framställning hade
kommerskollegium till en början erinrat, hurusom genom lagen den 20
oktober 1899 om ändrad lydelse af vissa §§ i grufvestadgan den 16
maj 1884 upphäfts kungörelsen rörande inmutning å kronojord den
19 augusti 1889, enligt hvilken kungörelse förordnats, dels att i mutsedel,
som utfärdades å fyndighet, belägen å odisponerad kronojord,
tills vidare skulle, om inmutningsansökningen gjorts efter sistnämnda
dag, intagas förbehåll om skyldighet för inmutaren att vara underkastad
de förändrade bestämmelser om rätt för kronan att deltaga i
grufarbetet och den deraf fallande vinsten, som genom ny lagstiftning
kunde blifva gällande, och dels att för fyndighet, derå inmutning under
sådant förbehåll erhållits, utmål tills vidare icke finge anvisas. Jemlikt
17 § i grufvestadgan, sådan denna § lyder enligt nyssberörda lag,
skulle å kronojord, som icke under ständig besittningsrätt innehades
eller vore till boställe anslagen, inmutaren, der ej kronan begagnade
sin jordegareandel, njuta jordegareandelen till godo med förpligtelse att
för hvarje kalenderår från och med året efter utmålsläggningen, inom
mars månad nästföljande år, till kronan erlägga en afgäld, motsvarande
viss procent af de uppfordrade, inmutningsbara ämnenas värde. Enligt
de i samma lag meddelade öfvergångsbestämmelser finge emellertid,
derest inmutning erhållits under sådant förbehåll, hvarom i förberörda
kungörelse den 19 augusti 1889 vore stadgadt, utmål ej utan Kongl.
Maj:ts tillstånd läggas tidigare än två år från det lagen träde i kraft,
således från den 2 december 1899. På grund af jemväl den 20 oktober
1899 utfärdad kungörelse om begagnande af kronans jordegareandel i
grufva skulle, då fyndighet, belägen å kronojord, som icke under ständig
besittningsrätt innehades eller vore till boställe anslagen, inmutades, den
kronan tillkommande andel i grufvan genom Kongl. Maj:s befallningshafvandes
försorg utbjudas på arrende; och skulle, sedan arrendeaftal
träffats, arrendeafgiften, som i likhet med den i 17 § i grufvestadgan
omförmälda afgäld, bordo motsvara viss procent af de uppfordrade, inmutningsbara
ämnenas värde och hvilken skulle för hvarje kalenderår
hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande erläggas före den 1 april näst -

62 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

följande år, till beloppet bestämmas å kronans sida af en nämnd, hvarom
särskilt komme att stadgas. Hvad i sistnämnda kungörelse vore
stadgadt skulle ega tillämpning älven i fråga om fyndigheter, å hvilka
före kungörelsens trädande i kraft inmutning erhållits under det i
kungörelsen den 19 augusti 1889 stadgade förbehåll, dervid dock, enligt
kungörelsen den 8 juni 1900 angående ändrad lydelse af vissa §§ i
kungörelsen den 20 oktober 1899, skulle iakttagas, bland annat, att
första auktionen för utarrendering af kronans andel i grufva skulle
hållas i senare hälften af november månad år 1900.

Kommerskollegium hade vidare anfört, att tillämpningen af nu omförmälda
bestämmelser utan tvifvel skulle för bergsstatens tjensteman
inom norra bergmästaredistriktet medföra i högst väsentlig grad ökade
göromål. Under åren 1889—1899 hade omkring 3,400 mutsedlar å
fyndigheter, belägna å kronojord, hufvudsakligen inom Norrbottens län,
af bergmästaren utfärdats med det i kungörelsen den 19 augusti 1889
stadgade förbehåll; och enligt hvad kollegium inhemtat af Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes den 7 september 1900 i ämnet utfärdade kungörelse,
. skulle kronans andelar i ett mycket stort antal fyndigheter å
kronojord inom länet komma att utbjudas å auktion under senare hälften
af påföljande november månad. Med anledning häraf hade man att
motse, att inom norra bergmästaredistriktet utmålsläggningar skulle i
stor omfattning föreligga till verkställighet under år 1902. Dessa förrättningar,
af hvilka en del kunde antagas komma att afse vidsträckta
malmfält, belägna å aflägsna trakter med mycket bristfälliga kommunikationsmedel,
skulle under den del af året, då naturförhållandena
medgåfve verkställandet af utmålsläggningar, uteslutande taga de nuvarande
båda bergsstatstjenstemännens i distriktet tid och arbete i anspråk,
och ändock kunde det med visshet antagas, att ifrågavarande
förrättningar icke skulle under sagda tid medhinnas. Det måste emellertid,
enligt kollega åsigt, anses af omständigheterna synnerligen påkalladt,
att särskildt de inmutningsinnehafvare, hvilka, till följd af omförmälda
förbud mot utmåls anvisande å viss kronojord, måst under
åratal för sina inmutningars försvarande offra betydande penningsummor
utan att, i saknad af utmål, kunna börja något effektivt grufarbete,
finge snarast möjligt erhålla utmål för sina fyndigheter. Under de
tider, som användes för sagda förrättningars utförande, erfordrades, för
att icke öfriga bergmästareembetet åliggande göromål skulle ligga nere,
hvilket kunde medföra betänkliga följder, att förordnande meddelades
annan bergsstatstjensteman att uppehålla sagda göromål.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

63

För bestämmande af beloppen såväl af arrendeafgifterna för begagnande
af kronans andelar i grufvor som äfven af den i 17 § i
grufvestadgan, sådan donna § numera lydde, omförmälda afgäld, der den
skulle utgå, komme i sinom tid att erfordras förrättningar, som kunde
blifva behöfliga inom samtliga de län, bergmästaredistriktet omfattade,
och derest, på sätt kollegium förut föreslagit, bergmästaren eller annan
i hans ställe förordnad bergsstatstjensteman komme att deltaga i dessa
förrättningar såsom ordförande i förut omförmälda nämnd, dervid han
jemväl skulle föra protokollet, skulle detta i förening med den betydande
utveckling af bergverksrörelsen, som vore att motse inom norra bergmästaredistriktet,
för bergsstatens tjenstemän föranleda ökade resor och
göromål.

Af hvad nu blifvit anfördt finge, enligt kommerskollegii förmenande,
anses framgå, att de bergmästaren i norra distriktet tillhörande
expeditionsgöromål, för hvilkas behöriga skötande han redan nu vore
i behof af biträde, komme att under den närmaste framtiden än ytterligare
ökas. Den nuvarande grufingeniören vore visserligen underkastad
den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden,
som kunde finnas erforderlig, men det kunde antagas, att han blefve
fullt sysselsatt dels med utförande af tjensteförrättningar på eget ansvar,
dels ock med att tillhandagå enskilde med upprättande af brytningsplaner,
verkställande af grufmätningar med mera, i hvilket afseende
hans biträde under större lifaktighet inom grufrörelsen komme att allt
mera påkallas. På grund häraf hade kollegium funnit det vara föga
lämpligt åt,t ålägga den nuvarande grufingeniören den vidsträcktare
tjenstgöringsskyldigheten att biträda bergmästaren vid handläggningen
af dennes expeditionsgöromål.

1 betraktande af nu omförmälda omständigheter hade kollegium
förklarat sig hysa den åsigt, att en ökning af antalet af de vid bergsstaten
inom norra distriktet anstälde tjenstemän otvifvelaktigt vore af
behofvet påkallad och att för den skull en extra grufingeniör borde
tills vidare från och med år 1902 inom distriktet anställas. Denne,
hvilken i öfrigt skulle hafva samma skyldigheter och rättigheter som
de öfriga grufingeniörerna, borde derjemte hafva till åliggande att till
den omfattning, som kollegium efter bergmästarens hörande och efter
pröfning af omständigheterna borde få bestämma, biträda bergmästaren
vid handläggningen af dennes expeditionsgöromål. Då han emellertid
genom omförmälda särskilda åliggande skulle blifva förhindrad att i
samma utsträckning som den nuvarande grufingeniören inom distriktet
biträda enskilda i förut angifna hänseenden och att dymedelst förskaffa

64 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

sig inkomster utöfver det honom af statsmedel tillkommande arfvode,
hade det synts kollegium, att den föreslagne extra grufingeniören med
hänsyn till den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet, som sålunda
skulle honom åligga, borde, på sätt bergmästaren äfven föreslagit, erhålla
ett med 500 kronor ökadt arfvode, hvilket sålunda skulle komma
att uppgå till 2,000 kronor; och hade kollegium hemstält om vidtagande
af åtgärd för anvisande å extra stat för år 1902 af ett belopp af 2,000
kronor för nu angifna ändamål.

Departementschefen har anfört för egen de], att, då på grund af
de utaf kommerskollegium sålunda anförda förhållanden det måste anses
blifva förenadt med stor svårighet för den i norra bergmästaredistriktet
anstälda tjenstepersonalen, bestående af en bergmästare och
en grufingeniör, att fortfarande kunna behörigen uppehålla göromålen
i detta distrikt, som icke blott vore till arealen synnerligen omfattande,
utan äfven, åtminstone delvis, befunne sig i en, hvad bergverksrörelsen
anginge, stark utveckling, han ansåge en tillfällig förstärkning af arbetskrafterna
i detta distrikt vara behöflig.

I likhet med departementschefen anser utskottet den lemnade
utredningen gifva vid handen, att en tillfällig förstärkning af arbetskrafterna,
inom det norra bergmästaredistriktet blifver under år 1902
erforderlig. Utskottet har emellertid icke ansett det vara behöfligt eller
ens lämpligt, att den extra grufingeniör, hvars tillsättande Kongl. Maj:t
nu föreslagit, erhåller annan tjenstgöringsskyldighet och befogenhet än
den för närvarande inom detta distrikt anstälde grufingeniören, utan
synas desse ingenjörer böra vara i berörda hänseenden likstälda. Något
hinder mot en sådan anordnings genomförande synes icke förefinnas,
enär, på sätt kommerskollegium upplyst, den nuvarande grufingeniören är
underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i
åligganden, som må kunna finnas erforderlig. Vid sådant förhållande
bortfaller jemväl anledningen att åt den extra ingeniören bereda högre
aflöning af statsmedel än åt den nuvarande, eller 1,500 kronor.

Utskottet får, med hänsyn till hvad sålunda anförts, hemställa,

att Riksdagen må, för anställande under år 1902 af
en extra grufingeniör inom norra bergmästaredistriktet,
på extra stat för samma år anvisa ett anslag af 1,500
kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

65

">:OiKrc-''itc":u

Anordnande af fabriksinspektion.

. 117:o) Uti punkten 16 under denne: hufvudtitel har Kongl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att, för anordnande af fabriksinspektion, på extra
stat för år 1902 anvisa ett anslag af 81,000 kronok.

* .. >.... ..... • d •; o. .••••'' *''

r: '' . '' • - . - ; .. it ,

Departementschefen hat till statsrådsprotokollet angående nu ifrågavarande
anslagsbéhof■ till en början erinrat om ätt Riksdagen, för anordnande!
af fabriksinspektion, på extra stat anvisat’ för hvart och ett.
af åren'' 1895—1899 till aflöning åt fem inspektörer 2o,00() kronor med''

5,000 kronor till hvarp för år räknådt, till bestridande '' af kostnaden för
skrifbiträden och likartade utgifter 3,000 kronor samt''till Kongl. Maj:ts
förfogande för godtgörelse åt tillfälligt förordnade inspektörer 2,000
kronor, eller tillhopa 30,000 kronor. För år 1900 hade Riksdagen, med
bibehållande oförändrade af öfriga under denna änslagstitel dittills anvisade
belopp till bestridande af kostnaden för skrifbiträden och likartade
utgifter, anvisat ett till 6,000 kronor höjdt belopp, hvadan anslaget
i sin helhet för sistnämnda år utgått med 33,000 kronor.

I den till 1900 års Riksdag aflåtna propositionen angående statsverkets
tillstånd och behof hade Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att,
till anordnande af fabriksinspektion, på extra stat''''för år 1901 anvisa
ett . belopp ''af 33,000 kronbr,'' hvarjemte Köngl. Maj:t i särskild proposition
af den 2 mars 1900 föreslagit, att Riksdagen iiiåtte för samma
ändamål på extra stat ''för år 1901, utöfver hvad på grund af förstnämnda
framställning kunde komma att för ändamålet beviljas, anvisa
till arfvoden åt elfva assistenter 33,000 krönor med 3,000 kronor till
hvar, för år räknädt, och till ''bestridande af kostnaden för skrifbiträden
och likartade utgifter för de fem distrikten ytterligare 3,000 kronor,
eller tillhopa 36,000 kronor.

I skrifvelse angående regleringen'' af utgifterna under riksstatens
sjette hufvudtitel den 14 maj 1900 hade Riksdagen anfört, bland
annat, att Riksdagen, som fattat beslut i anledning af Kongl. Maj:ts
till Riksdagen jemväl aflåtna 1 proposition med förslag till förordning
a ngå ende minderårigas och q vindors a nvänd ande t ill arbete i industriel!
yrke och dervid godkänt Kongl. Maj ds förslag om skyldighet för yrkesi
inspektör er na att öfvdrvaka författningens efterlefnad, sålunda förutsatte,
att eu förändrad lagstiftning i ämnet skulle komma till stånd och att
Bih. till Rihsd. Frot. FJOL 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 9

Ang. anslag
till anordnande
af
fabriksinspektion.

[16.j

il

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

kontrollen å dess efterlefnad skulle blifva anförtrodd åt yrkesinspektörerna,
hvilkas arbete sålunda syntes komma att blifva i så väsentlig
mån tillökadt, att en ökning af inspektionspersonalen finge anses vara
af behofvet oundgängligen påkallad; att Riksdagen funnit den princip,
atf inspektionerna skulle förrättas af inspektörerna sjelfva och icke af
några dem underlydande tjensteman, böra åtminstone tills vidare fortfarande
upprätthållas, och sålunda ansett den för inspektionens tillgodoseende
erforderliga nya personalen böra utgöras af inspektörer med
samma tjensteställning som de förutvarande; samt att beträffande de
behöfliga nya inspektörernas antal Riksdagen ansett, att tills vidare och
intill dess någon erfarenhet vunnits angående omfattningen af det arbete,
som kunde föranledas af den nya lagstiftningen, antalet nya inspektörer
lämpligen skulle kunna begränsas till tre; och hade Riksdagen tillkännagifvit,
att Riksdagen, under förutsättning att, på grund af Kongl. Maj:ts
förslag till förordning angående minderåriga och kvinnors användande
till arbete i industrielt yrke, förändrad lagstiftning i detta ämne komme
till stånd, på extra stat för år 1901 anvisat dels till aflöning åt åtta
yrkesinspektörer 40,000 kronor med 5,000 kronor till hvar, för år räknadt,
dels till arfvode åt en assistent i kommerskollegium 3,000 kronor, dels
till bestridande af kostnaden för skrifbiträden och likartade utgifter
9,600 kronor och dels till Kongl. Maj:ts förfogande för godtgörelse
åt tillfälligt förordnade inspektörer 2,000 kronor, eller tillhopa 54,600
kronor.

Efter det Kongl. Maj:t den 17 oktober 1900 låtit utfärda lag
angående minderårigas och qvinnors användande till arbete i industrielt
yrke, hade Kongl. Maj:t den 19 i samma månad förordnat,
att riket skulle från och med ingången af år 1901 i fråga om yrkesinspektionen
indelas i åtta distrikt, nemligen Hernösands distrikt, omfattande
Norrbottens, Vesterbottens, Vesternorrlands och Jemtlands
län, Gefle distrikt, omfattande Gefleborgs, Kopparbergs och Vestmanlands
län, Stockholms distrikt, omfattande Stockholms stad samt Stockholms,
Upsala och Gotlands län, Örebro distrikt, omfattande Örebro,
Södermanlands och Vermlands län, Linköpings distrikt, omfattande Östergötlands
och Kalmar län, Jönköpings distrikt, omfattande Jönköpings,
Kronobergs och Hallands län, Göteborgs distrikt, omfattande Göteborgs
och Bohus samt Elfsborgs och Skaraborgs län, samt Malmö distrikt,
omfattande Malmöhus, Kristianstads och Blekinge län, samt att yrkesinspektören
i Hernösands distrikt skulle hafva sin station i Iiernösand,
yrkesinspektören i Gefle distrikt i Gefle, yrkesinspektören i Stockholms
distrikt i Stockholm, yrkesinspektören i Örebro distrikt i Örebro, yrkes -

67

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

inspektören i Linköpings distrikt i Linköping, yrkesinspektören i Jönköpings
distrikt i Jönköping, yrkesinspektören i Göteborgs distrikt i
Göteborg och yrkesinspektören i Malmö distrikt i Malmö. Den 9
november 1900 hade Ivongl. Maj it förordnat bland annat, att till
biträde vid behandling inom kommerskollegium af ärenden rörande
yrkesinspektionen skulle för år 1901 af kollegium anställas en assistent,
samt att tills vidare från och med sistnämnda år skulle anställas åtta
yrkesinspektörer enligt lagen angående skydd mot yrkesfara den 10

maj 1889. . .

Nu hade, enligt hvad departementschefen vidare meddelat, i en
till Kongl. Maj:t den 16 november 1900 inkommen skrifvelse kommerskollegium
gjort framställning om ökning af yrkesinspektionens personal
och dervid till en början anfört, att, i följd af det myckna hemarbetet
med bokföring och statistik samt uppgörande af förslag med åtföljande
ritningar till skyddsanordningar med mera, inspektörerna under år 1898
icke medhunnit besöka mera än tillsammans 1,419 arbetsställen. Af dessa
hade antalet för första gången inspekterade arbetsställen med inberäknande
af 5 arbetsställen, som besökts af inspektören öfver sprängämnestillverkningen,
utgjort endast 827 eller omkring 165 inom hvarje distrikt. Yrkesinspektörernas
tjensteberättelser för ar 1899 utvisade, att sammanlagda
antalet af de under sistberörda år för första gången inspekterade arbetsställen
jemväl uppgått till 827. Om ock detta antal icke finge betraktas som
något exakt medelvärde, vore man emellertid, enligt kollegii uppfattning,
berättigad till den slutsats, att med den anordning af yrkesinspektionen,
som under dessa år varit rådande, icke nämnvärdt större resultat kunde
inom hvarje distrikt ernås i afseende å inspektion af arbetsställen, som
icke förut af inspektör besökts. Väl hade sedan 1900 års början inspektörerna
haft ett större anslag än förut till sitt förfogande för anställande
af skrifbiträden, och sannolikt vore det äfven, att inspektörerna
derför, såsom afsedt varit, under sistnämnda år haft mera tid öfrig
för den egentliga inspektionsverksamheten. Man kunde af denna anledning
ock hafva skäl antaga, att antalet under år 1900 för första
gången inspekterade arbetsställen komme att blifva större än under
nästföregående år och möjligen kunna uppskattas till omkring 200 för
hvarje distrikt, hvarjemte kollegium förutsåge, att genom den minskning
i resornas längd, som skulle blifva en följd af den från och med år
1901 inträdande nya distriktsindelningen, antalet inspektioner åt tillförene
ej besökta arbetsställen då komme att ytterligare något ökas. Antoges
denna ökning till tio procent, skulle antalet dylika inspektioner komma
att inom hvarje distrikt uppgå till omkring 220, allt under förutsättning,

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

att yrkcsmspcktörcmas åligganden icke.blefve mera omfattande än
dittills. . Då hela antalet yrkesinspektion underkastade arbetsställen
enligt inspektörernas berättelser för år 1899 utgjort 14,430, skulle
sålunda, under , omförmälda, af kollegium gjorda antaganden och utan
fästadt afseende å den sannolikt fortgående ökningen af antalet utaf
ifrågavarande arbetsställen, i allt fall i medeltal mera än åtta år komma
att förflyta, innan ett,och samma arbetsställe å nyo blefve föremål för
reguliei inspektion. Detta förhållande hade kollegium ansett vara i hög
. gra4 ■ ^tillfredsställande samt i och för sig utgöra ett tillfyllestgörande
bevis för otillräckligheten jemväl af den med innevarande år ökade
inspektionspersonalen, äfven om icke någon ny uppgift förelädes densamma.

kläder erinran, att enligt.lagen angående minderårigas och qvinnörs
• användande till arbete i industrielt yrke, hvilken författning vore afsedd
att tråda i kraft den 1 januari 1901, tillsynen å författningens
efterlefnad skulle.till allra största delen åligga yrkesinspektörerna, hade
kommerskollegium, vidare anfört,! , att denna nya uppgift naturligtvis
komité att i: allmänhet gorå inspektionerna mera omfattande och tidsödande,
än hvad eljest, skulle varit förhållandet, samt att följden deraf
åter måste blifva den, att, om icke några särskilda anordningar vidtoges
inspeki ionsresultatet icke kunde undgå att, beträffande antalet inspekterade.
, arbetsställen, blifya ännu ofördelaktigare, än hvad kollegium på
8$ft nyss .blifyit nämndt, redan förutsatt.;

... - Kollegium; både derför ansett det vara, sin pligt att föreslå någon åtgärd,
till förbättrande af de särdeles ogynsamma förhållanden i fråga om
yrkesinspektionen, ,som, oaktadt den med år..f901 inträdande ökningen
af. yrkesinspektörernas antal, dock enligt kollegii åsigt komme att blifva
rådande^ och kollegium både hållit före, att en lämplig åtgärd uti ifrågavarande
syfte vore anställandet hos hvar och en af de åtta yrkesinspektöierne
af en tekniskt bildad assistent. .. ...

• anordning hade synts kollegium icke böra anses oförenlig

med den uppfattning, som, vid behandlingen inom 1900 års Riksdag af
frågan om, ökning af yrkesinspektionspersonalen gjort sig gällande, nemligen
; att, jemte det inspektörernas . .antal borde begränsas till åtta, intill
dess någon .erfarenhet :vunnits angående omfattningen af det arbete, som
kunde föranledas af den ifrågavarande nya lagstiftningen rörande minderårigas
och .qvinnprs användande till arbete i industrielt yrke, inspektionerna
borde, åtminstone tills vidare, förrättas af inspektörerne sjelfve. Kollegium
både i förevarande hänseende framhållit, att, äfven frånsedt den egentliga
inspektionsverksamheten, hvilken fortfarande skulle af inspektörerne

i''1 r

V. I

Statsutskottets Utlåtande N:ö 8.

69

sjelfve utöfvas, många andra ''görofhål funnes, Indika nn jemväl måste
af inspektörerne verkställas, men som, .åtminstone delvis, ..skulle, lämpligen
kunna utföras af tekniskt bildade assistenter. Genom sådana
göromåls öfverflyttande på assistenter skulle inspelqtörernes arbete väsentligen
lättas och ökad tid lemna» dem för deras hufvudsakliga uppgift,
den egentliga inspektionsverksamheten. Till ifrågavarande slag af göromål''
hörde — förutom bokföring, statistiskt arbete samt biträde vid
utarbetandet af förslag till skyddsanordningar med dertill hörande ritningar
— verkställandet af de ofta förekommande efterbesigtningarna
för att kontrollera, att af inspektör vid besigtning föreskrift^, skyddsanordningar
blifvit iakttagna. Denna uppgift fordrade naturligen icke
så lång och mångsidig erfarenhet, som kräfdes för. bedömandet af hvad
som i hvarje särskildtfall voreden lämpligaste skyddsanordning. Kollegium
hade ock ansett, att tillsynen öfver efterlefnaden af meddelade bestämmelser
i fråga om minderårigas och qvinnors användande till arbete i industrielt
yrke i de allra flesta fall ej heller förutsatte någon större teknisk
erfarenhet. Dessutom borde, enligt kollega åsigt, assistent, ega att på
grund äf särskilt förordnande verkställa jnspektioner vid förfall för
yrkesinspektör att utöfva sin befattning eller då särskilda förhållanden
eljest kunde sådant påkalla. Genom anställandet af ifrågavarande assistenter
skulle slutligen äfven den fördel vinnas, -att yrkesinspektörsbefattningar
vid uppkommande ledigheter lämpligen kunde besättas med
personer, som vore hemmastadda med yrkesinspektionsgöromålen. t
Beträffande de sålunda ifrågasatta assistentbefattningarna hade
kollegium ansett det jemväl vara lämpligt, att kollegium erkölle uppdrag
att efter förutgången ansökningstid förordna kompetenta personer..att
tills vidare eller för viss tid bestrida dessa befattningar äfvensom bemyndigande
att indela sålunda förordnade assistenter till tjenstgöring och i
dennå indelning gorå ändring, när kollegium funne sådan lämplig. I
syfte att assistenterna måtte erhålla så stor praktisk erfarenhet som
möjligt rörande de till yrkesinspektionen hörande göromål, hölle kollegium
nemligen före, att de borde kunna af kollegium förflyttas till; tjenstgöring
så väl inom''olika distrikt som ock i kommerskollegium, hvaremot den
assistent, som, enligt hvad förut nämnts, från och med 1901 års början
skullé anställas hos kollegium) , herde kunna förordnas till tjenstgöring
inom distrikten. Allmänna regler för assistenternas verksamhet borde,
enligt kollegii åsigt, meddelas af kollegium, efter yrkesinspektörernes
hörande, genom särskild instruktion. I (ifrigt skulle vederbörande yrkesinspektör
ega gifva under honom lydande assistent närmare föreskrifter

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

angående omfattningen af hans göromål samt sättet för desammas utförande.

I öfverensstämmelse med den aflöning, som för innevarande år
blifvit anvisad åt en assistent i kommerskollegium, hade kollegium ansett
aflöningen för de af kollegium nu ifrågasatta assistenterna jemväl
lämpligen böra bestämmas till 3,000 kronor årligen för hvar och en,
att utgå i form af arfvode.

Då med ökning af yrkesinspektionens personal och de nya göromål,
som komme att åläggas denna, måste följa jemväl en ökning i
bokföring, skrifning och andra byrågöromål samt antalet blankettryck,
hade kollegium ansett åtgärder böra vidtagas för höjande af det för
dylika utgifter afsedda anslaget och i sådant afseende föreslagit ett
belopp af 300 kronor för hvarje distrikt utöfver hvad för innevarande
år vore för ändamålet anvisadt.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hade kollegium hemstält, att
Kongl. Maj:t hehagade hos innevarande års Riksdag äska sådan ökning
i anslaget för fabriksinspektionen, att från och med år 1902
kunde dels, utöfver nuvarande personal, få anställas åtta assistenter vid
yrkesinspektionen, hvardera med ett årligt arfvode af 3,000 kronor, och
dels få disponeras ytterligare 2,400 kronor till mötande af en blifvande
ökning i kostnaderna för skrifbiträden och likartade utgifter inom de
åtta inspektionsdistrikten, eller tillsammans 26,400 kronor.

För egen del har departementschefen anfört, att han, i likhet med
Riksdagen, ansåge, att inspektionerna fortfarande tills vidare borde
verkställas af yrkesinspektörerna sjelfve. För att fabriksinspektionen
skulle blifva fullt effektiv och motsvara det dermed afsedda ändamålet,
vore det emellertid icke nog, att de egentliga inspektionerna verkstäldes
af inspektörerna, utan dertill fordrades också, att inspektörernas arbete
måtte kunna så ordnas, att deras tid medgåfve dem att sjelfva besöka
alla dem underlydande arbetsställen, och att tiden mellan inspektionen
af hvarje särskildt arbetsställe icke blefve allt för lång. Hvad i detta
afseende vore att förvänta äfven efter den från och med innevarande
år beslutade ökningen af yrkesinspektörernas antal från fem till åtta
hade kommerskollegium med stöd af gjorda beräkningar, mot hvilka
departementschefen icke funnit något att erinra, visat i sin förenämnda
skrifvelse, och hade kollegium, såsom syntes med fullt fog, betecknat
det resultat, som framgått ur dessa beräkningar, såsom i hög grad otillfredsställande.
Då det således redan nu måste anses vara ådagalagdt,
att yrkesinspektionen för att kunna upprätthållas i erforderlig utsträckning
kräfde förändrade anordningar, syntes det icke heller vara skäl

71

Statsutskottets Utlåtande N:o 8■

att uppskjuta med vidtagande af dessa anordningar; och då kommerskollegii
framställning om anställande hos hvarje yrkesinspektör af en
tekniskt bildad assistent icke afsåge någon rubbning i principen, att
de egentliga inspektionerna skulle förrättas af inspektörerna sjelfva,
utan hufvudsakligen hade till syftemål att bereda yrke sinspektörerna
tillfälle att mera uteslutande egna sig åt det egentliga inspektionsarbetet
genom att förskaffa dem lättnad i en del sådana göromål, som
utan olägenhet kunde öfverlemnas åt biträdande tjenstemän, funne departementschefen
denna kollega framställning böra bifallas.

Hvad kollegium föreslagit i fråga om beloppet af assistenternas
arfvode och det till bestridande af kostnaden för skrifbiträden och likartade
utgifter erforderliga anslaget hade icke gifvit anledning till någon
anmärkning från departementschefens sida.

Då Riksdagen i skrifvelse af den 14 maj 1900 uttalat, att den
princip, att inspektionerna skulle förrättas af inspektörerne sjelfve och
icke af några dem underlydande tjenstemän, borde åtminstone tills vidare
fortfarande upprätthållas, och då sådana nya förhållanden sedan dess
icke synas hafva tillkommit, som kunna föranleda Riksdagen att genom
ett bifall till Kongl. Majrts hemställan, att till hvarje inspektörs biträde
anställa en assistent med viss inskränkt befogenhet, nu frångå sitt
ofvannämnda uttalande, anser sig utskottet ej kunna biträda Kongl.
Maj:ts nu framlagda förslag till afhjelpande af den brist i yrkesinspektionens
nuvarande arbetskrafter, som torde förefinnas. I allt fall föreställer
sig utskottet, att vissa af de uppdrag, hvilka, enligt hvad statsrådsprotokollet
angifver, skulle öfverlåtas åt assistenterna, såsom t. ex.
efterbesigtningar eller tillsynen öfver efterlefnaden af lagen angående
minderåriges och qvinnors arbete, äro af alltför magtpåliggande och
grannlaga natur för att böra anförtros åt annan än inspektören sjelf.

Under erinran, att Riksdagen så nyligen som i fjol beviljade anslag
till tre nya inspektörsbefattningar, vill utskottet framhålla, att, då den
nya lag angående minderåriges och qvinnors arbete, hvilken utfärdades
den 17 oktober 1900, icke tillämpats förr än från och med ingången
af innevarande år, synes, beträtfande det af nämnda lag till äfventyrs
förorsakade behofvet af en än ytterligare ökning i yrkesinspektionens
arbetskrafter, någon erfarenhet icke kunna hafva vunnits. Den af kommerskollegium
nu framlagda redogörelsen för verkstälda inspektioner
under senare år synes emellertid utvisa, att det är önskvärdt, att lättnad
i arbetet må i någon mån beredas yrkesinspektörerna, på det att derå
inspektioner än nu må kunna årligen verkställas. Utskottet har ansett

Ang. anslag
för ersättning
till sjömanshusen.

[17.]

72 Statsutfbottets, Utlåtande N:o 8. v ;>■- -\ i }>; t■ . i:

detta lämpligast kunna ske derigenom, att inspektörerna beredas tillfälle
att åt tekniskt bildade kontorsbiträden, mer än nu, öfverlåta utförandet,
på inspektörens ansvar, af skrif- och ritarbeten samt öfriga
kontors- och öxpeditionsgöromål. Härigenom skulle alltså till en. del
kunna lemtias ersättning för de af Kongl. Maj:t ifrågasatte assistenternas
arbete samt inspektörens egen tid något mer än förut kunna använda**
till inspektionsresor. Utskottet har derför funnit sig höra biträda förslaget
om ökande1 äf anslaget till skrifbiträde m. m. med 2,400 kronor,
hvilket synts utskottet innebära en åtgärd för denna verksamhets ut-?
veckling! i rätt rigtning. : • - ■ - .i

I afseende på de1 anslag, hvilkas förnyande med oförändrade belopp
Kongl. Maj:t nu föreslagit, har utskottet intet att erinra.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Majrts nu ifrågavarande framställning
må af Riksdagen på det sätt bifallas, att Riksdagen,
för anordnande af fabriksinspektion, på extra
stat för år 1902 anvisar dels till aflöning åt åtta yrkesinspektörer
40,000 kronor med 5,000 kronor till en
hvar,: ‘för år räknadt, dels till arfvode fr’ en assistent,
i kommersköllegium 3,000 kronor, dels till bestridande
af kostnaden för skrif biträden och likartade utgifter 12.

000 kronor, och dels till Kong!; Maj:ts förfogande
för godtgörelsé åt tillfälligt förordnade inspektörer

2.000 kronor, eller tillhopa 57,000 kronor.

I:i, , t- ^ -II i. H''i>" -

Ersättning till sjömanshusen.

; '' ^ ''V ^ ''-"1. '' —

118:o) Till ersättning åt sjömanshusen här Kongl. Maj :t föreslagit
Riksdagen att på extra stat för 1902 anvisa ett anslag af 30,000. kronor.

Departementschefen bär till statsrådsprotokollet till en början erinrat,
hurusom Riksdagen under rubrik »ersättning till sjömanshusen» å extra
stat för hvartdera af åren 1900 och 1901 anvisat ett anslag å 30,000
kronor för beredande åt sjömanshusen af skälig ersättning för dem
åliggande bestyr med värnpligtiges inskrifning och redovisning samt
med''''utarbetande af sjöfårtsstätistiska uppgifter, dock under vilkor, att
aflöningarna till tj-enstemännen vid sjömanshus, som’ erhölle'' sådan ersättning,
icke finge utan kommerskollegii medgifvande höjas.

Statsutskottets Utlåtande A'':o 8.

73

Genom kongl. bref den 1 juni 1900 anbefaldt att föreslå de belopp,
de särskilda sjömanshusen borde, med iakttagande att högst 30,000
kronor i det hela komme till användning, såsom ersättning i ifrågavarande
hänseende för år 1901 erhålla, hade, enligt hvad departementschefen
vidare meddelat, kommerskollegium uti skrifvelse den 27 november
1900, med förmälan att kollegium ansåge, att äfven det för år
1901 beviljade anslaget borde oafkortadt tilldelas sjömanshusen, afgifvit
förslag till anslagets fördelning mellan de olika sjömanshusen i riket
med undantag af sjömanshuset i Luleå, hvars direktion redan i fråga
om 1900 års anslag i skrifvelse till kollegium förmält sig sakna anledning
att göra framställning om erhållande af ersättning af detta
slag, samt sjömanshuset i Skellefteå, hvilket, enär dess direktion förklarat
sig icke vilja begagna sig af till sistnämnda sjömanshus för år
1900 anslagna 100 kronor, kunde förutsättas ej heller önska erhålla
motsvarande andel af 1901 års anslag.

Den 21 december 1900 hade Kongl. Maj:t beslutit att, i enlighet
med den af kommerskollegium föreslagna fördelning och med föreskrift
om iakttagande af det af Riksdagen stadgade vilkor, till sjömanshusen
i riket, med undantag af sjömanshusen i Luleå och Skellefteå, utdela
ifrågavarande anslag å 30,000 kronor för år 1901, dervid minsta beloppen
tilldelats sjömanshusen i Haparanda och Kungelf, med 50 kronor
till hvardera, samt högsta beloppet, 4,000 kronor, tillerkänts sjömanshuset
i Göteborg.

Uti sin ofvanberörda skrifvelse af den 27 november 1900 hade
kommerskollegium jemväl hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga
åtgärd för beredande åt sjömanshusen äfven framgent af ett bidrag af
statsmedel till belopp af minst 30,000 kronor årligen, att dem emellan
fördelas.

Då ifrågavarande anslag torde jemväl för år 1902 blifva erforderligt,
hemställer utskottet,

att Riksdagen må å extra stat för år 1902 under
benämning »ersättning till sjömanshusen» anvisa ett
anslag af 30,000 kronor för beredande åt sjömanshusen
af skälig ersättning för dem åliggande bestyr
med värnpligtiges inskrifning och redovisning samt
med utarbetande af sjöfartsstatistiska uppgifter, dock
under vilkor, att aflöning till tjensteman vid sjömanshus,
som erhåller sådan ersättning, icke må utan
kommerskollegii medgifvande höjas.

1iih. till Rihsd. Vrot. Idol. 4 Sami. 1 Af<l. 8 Höft.

10

74

Statsutskottets Utlåtande N:0 8.

Ang. anslag
för återbetalning
till viss
del af erlagda
konsulatavgifter
för
svenska fartyg.

[18.]

Återbetalning till viss del af erlagda konsulatafgffter för svenska fartyg

19:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, i afbidan på
omreglering af konsulatafgifterna, för att till svenska fartygsrederier
måtte kunna, enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj :t kunde finna
godt meddela, återbetalas fyra femtedelar af hvad under år 1902 kunde
komma att utgifvas såsom konsulatafgifter för rederierna tillhöriga fartyg?
på extra stat för samma år anvisa ett förslagsanslag å 175,000
kronor.

Statsrådsprotokollet innehåller härom följande.

I skrifvelse den 14 maj 1900 hade Riksdagen, méd bifall till
Kongl. Maj:ts i proposition den 15 januari 1900 angående statsverkets
tillstånd och behof framstälda förslag, i afbidan på omreglering af
konsulatafgifterna, på extra stat för år 1901 anvisat ett förslagsanslag
å 175,000 kronor, för att till svenska fartygsrederier skulle kunna,
enligt de närmare bestämmelser Kongl. Maj:t kunde finna godt meddela,
återbetalas fyra femtedelar af hvad under samma år kunde komma att
utgifvas såsom konsulatafgifter för rederierna tillhöriga fartyg.

Departementschefen erinrade vidare, att Kongl. Maj:t genom kongl.
bref den 30 november 1899, hvilken bref intagits i svensk författningssamling,
dels faststält bestämmelser angående sättet och vilkoren för
fullgörandet af berörda återbetalning, dels ock anbefalt kommerskollegium
att meddela erforderliga Härmare föreskrifter i ämnet, samt
att Kongl. Maj:t den 14 december 1900, under förklarande att någon
ändring i de genom kongl. brefvet den 30 november 1899 faBtBtälda
bestämmelser icke då vore af behofvet påkallad, bemyndigat kollegium
att hos statskontoret i mån af behof från ifrågavarande anslag reqvirera
de medel, som för bestridande af medgifven restitution af för svenska
fartyg erlagda konsulatafgifter vore enligt de meddelade bestämmelserna
erforderliga.

Departementschefen har förklarat sig anse, att den lindring för
sjöfartsnäringen, som med ifrågavarande anslag afsetts, borde komma
näringen till godo jemväl för år 1902.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, i afbidan på omreglering af
konsulatafgifterna, på extra stat för år 1902 anvisa

75

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ett förslagsanslag å 175,000 kronor, för att till svenska
fartygsrederier må kunna, enligt de närmare bestämmelser,
Kongl. Maj:t kan finna godt meddela, återbetalas
fyra femtedelar af hvad under samma år kan
komma att utgifvas såsom konsulatafgifter för rederierna
tillhöriga fartyg.

Tillfällig förstärkning af arbetskrafterna hos kammarrätten.

20:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för tillfällig förstärk- för tillfällig
ning af arbetskrafterna hos kammarrätten på exira stat för år 1902 anvisa
ett belopp af 6,000 kronor. tema hos

Departementschefen har åberopat hvad han härom anfört under kammarrätten.
anslagstiteln kammarrätten, och som under punkten 2:o) här ofvan l *hj
finnes återgifvet.

Under flera år har, på sätt af redogörelsen under punkten 2:o)
inhemtas, kammarrätten varit biträdd dels af två för helt år samt med
samma tjenstgöringsskyldighet och befogenhet som kammarrättsråd
adjungerade ledamöter, dels ock af två endast under sessionerna adjungerade
ledamöter, hvadan alltså antalet dömande ledamöter uppgått
under sessionerna till 10. Kongl. Maj:ts förslag att till ordinarie stat
öfverföra förstnämnda två adjungerade ledamöter har utskottet uti berörda
punkt 2:o) tillstyrkt. Enligt hvad statsrådsprotokollet upplyser,
har emellertid Kongl. Maj:t i likhet med kammarrätten ansett behöfligt
att, i ändamål att den alltför stora balansen af hos kammarrätten hyflande
mål måtte kunna snarast möjligt afarbetas, nämnda embetsverk
för år 1902 erhölle under sessionerna tillfällig förstärkning af fyra
adjungerade ledamöter, hvarigenom alltså antalet dömande ledamöter,
presidenten oräknad, skulle ökas till 12. Kostnaden härför har i sin
helhet beräknats till 12,000 kronor för år 1902, af hvilket belopp hälften
uppgifvits kunna bestridas af tillgängliga medel. Den återstående
hälften af samma kostnad har nu af Kongl. Maj:t äskats å extra stat.

Utskottet har af den i statsrådsprotokollet lemnade redogörelse
för kammarrättens arbetsresultat under senare år icke kunnat finna
den nu föreslagna ökningen i antalet dömande ledamöter vara af behofvet
med nödvändighet påkallad. Kammarrätten har i sådant afseende
yttrat, att det borde kunna antagas, att den för åren 1898—

1901 anordnade provisoriska förstärkningen af kammarrättens arbets -

Ang. anslag
till förstärkning
aj arbetskrafterna
vid
tullverket.

[20.]

76 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

krafter, fullföljd under ytterligare ett antal år, skulle föra till normala
förhållanden äfven beträffande fattigvårdsmålen. Detta yttrande har
kammarrätten grundat derpå, att antalet vid årsskiftena balanserade
besvärsmål visat följande, stadigt sjunkande siffror, nemligen:

vid slutet af år 1897 1,706, deraf 1,238 fattigvårdsmål,

n ii ii ii 1898 1,302, ,, 1,050 „

ii ii ii ii 1899 1,289, ,, 986 ,,

samt kunde u beräknas vid slutet af år 1900 utgöra omkring 1,050,
hvaraf omkring 900 fattigvårdsmål. Kammarrätten har vidare anfört,
att, för så vidt icke antalet inkommande mål i väsentligare grad komme
att ökas, balansen syntes under loppet af år 1901 kunna ytterligare
nedbringas så, att, hvad anginge andra besvärsmål än fattigvårdsmål,
normala förhallanden uppnåddes, och att balansen å fattigvårdsmål
nedginge till 800 eller något derunder.

Då sålunda genom det arbete, som utföres af det nuvarande antalet
ledamöter i kammarrätten, balansen visat en stadigt fortgående,
ganska snabb minskning samt, i fall icke oförutsedda omständigheter
inträffa, det icke torde dröja länge, förrän fullt tillfredsställande förhållanden
blifvit uppnådda, anser utskottet Kong]. Maj:ts ifrågavarande
framställning om tillfällig ytterligare ökning af detta embetsverks
arbetskrafter, utöfver det antal, hvartill disponibla medel lemna tillgång,
icke böra vinna Riksdagens bifall; och hemställer utskottet
alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

Förstärkning af arbetskrafterna vid tullverket.

21:o.) Kong]. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till förstärkning
af arbetskrafterna vid tullverket på extra stat för år 1902 bevilja ett
anslag af 217,600 kronor.

Till . statsrådsprotokollet har departementschefen, med erinran
hurusom till bestridande af kostnaderna för uppehållande på förordnande
under år 1901 af vissa nya tjenster vid tullverket Riksdagen på extra
stat för samma år anvisat ett belopp af 210,000 kronor, anmält, att
generaltullstyrelsen i skrifvelse till Kong]. Maj:t den 10 november 1900

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

77

i sammanhang med afgifvande af förslag till tullverkets ordinarie utgiftsstater
för år 1902 hemstält, att äfven för sistnämnda år måtte af
Riksdagen äskas ett extra anslag för uppehållande på förordnande af
vissa nya tjänster vid tullverket. Dessa tjänster, hvilka funnes uppförda
å ett styrelsens skrifvelse bifogadt förslag till extra stat, utgjordes,
förutom af de tjenster, till hvilkas uppehållande på förordnande
under år 1901 medel af Riksdagen beviljats, af följande befattningar,
som, sedan en för kustbevakningen i Haparanda tullkammaredistrikt
afsedd ångbåt blifvit anskaffad, generaltullstyrelsen enligt kongl. bref
den 8 juni 1900 bemyndigats att med anlitande af tillgängliga medel
tillsätta medelst förordnanden, gällande tills vidare, nemligen en befälhafvare
med lön 1,500 kronor och tjenstgöringspenningar 300 kronor,
en uppsyningsman med lön 900 kronor och tjenstgöringspenningar 300
kronor, en maskinist med lön 900 kronor och tjenstgöringspenningar
300 kronor, två vaktmästare med lön 600 kronor och tjenstgöringspenningar
300 kronor hvardera samt två eldare med lön 500 kronor
och tjenstgöringspenningar 300 kronor hvardera.

I följd häraf skulle den extra aflöningsstatens slutsumma, utgörande
för år 1901 ett belopp af 210,000 kronor, således för år 1902
ökas med 7,600 kronor eller till 217,600 kronor.

Departementschefen bar förordat den sålunda gjorda framställningen
och dervid erinrat, att Kongl. Maj:t den 6 november 1900 tillsatt
en komité med uppdrag att granska tullverkets stater och afgifva förslag
till de förändringar i dessa stater, hvilka kunde anses af omständigheterna
påkallade.

Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning har utskottet funnit sig
böra tillstyrka och hemställer derför,

att Riksdagen må, till förstärkning af arbetskrafterna
vid tullverket, på extra stat för år 1902
bevilja ett extra anslag af 217,600 kronor.

Underhåll och reparationer af publika byggnader.

22:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till underhåll och
reparationer af publika byggnader på extra stat för år 1902 bevilja ett
anslag af 50,000 kronor.

Ang. anslag
till underhäll
och reparationer
af publika
byggnader.

[21.]

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Statsrådsprotokollet innehåller härom följande.

Riksdagen hade till underhåll och reparationer af publika byggnader
för hvardera af åren 1900 och 1901 på extra stat beviljat ett anslag
af 50,000 kronor.

I skrifvelse den 20 november nästlidet år hade öfverintendentsembetet,
under åberopande, bland annat, att de behof, som de till erabetets
disposition stälda anslag för underhållet af Kongl. Maj:ts och
kronans till embetets vård öfverlemnade egendomar vore afsedda att
fylla, på grund af motsedda, mera omfattande reparationer inom samma
egendomar kunde under de närmaste åren antagas blifva högst betydande,
hemstält, det täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att på extra stat
jemväl för år 1902 anvisa ett anslag å 50,000 kronor till underhåll
och reparationer af publika byggnader.

Det sålunda af öfverintendentsembetet ifrågasatta extra anslaget
för år 1902 vore, enligt departementschefens åsigt, af behofvet i hög
grad påkalladt.

Utskottet har beträffande de arbeten, hvilka utförts för det för
år 1900 beviljade extra anslaget å 50,000 kronor, inhemtat, att desamma
utgjorts af: yttre iståndsättande af gustavianska grafkoret vid Riddarholmskyrkan,
yttre restaurering af kammarrättens hus, nytäckning af
en del af koppartaket å nationalmuseum, iståndsättande af ytterfasaderna
m. fl. arbeten å länsresidenset i Vexiö, åtskilliga skyddsåtgärder beträffande
hofrättens öfver Skåne och Blekinge arkivlokaler, anordnande
af elektrisk belysning inom länstyrelsernas embetslokaler i Halmstad
och i Umeå, utbyte af tegeltak mot plåttak å landshöfdingeresidenset i
Falun, samt ändring af ett bjelklag öfver sessionssalen i Gefle slott.

Förslag till de arbeten, som böra för 1901 års extra anslag utföras,
har ännu icke af öfverintendentsembetet afgifvits; men lära, enligt
hvad utskottet erfarit, nedannämnda arbetsföretag anses dervid böra i
främsta rummet tagas under öfvervägande, nemligen: fortsatt omtäckning
af nationalmusei tak, restaurering af det yttre af Torstenssonska
grafkoret vid Riddarholmskyrkan, utbyte af tegeltaket å f. d. Preisiska
huset mot plåttak, reparation af sockeln å statistiska centralbyråns hus,
utbetalande af första tredjedelen af kostnaden för iståndsättande af den
ännu orestaurerade delen af Vadstena slotts yttre, vattenledning och
brandredskap till Kalmar slott, ändrad inredning m. m. af stall- och
vagnshus vid länsresidenset i Karlstad, ny värmeledning vid folkskolelärarinneseminariet
i Skara samt nya staket vid dylika seminarier i

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

79

Karlstad och Hernösand äfvensom vattenledning m. m. vid seminariet
i Umeå.

Angående de arbeten, som äro afsedda att Utföras med det nu
äskade extra anslaget för åt* 1902, har utskottet från öfverintendentsembetet
inhemtat, att, så vidt för närvarande kan bedömas, synas i
i sådant afseende böra ifrågakomma: fortsättning.af koppartakets omläggning
å nationalmuseum, utbyte af tegeltak mot plåttak äfvensom
vissa andra arbeten å medicinalstyrelsens hus, åtskilliga ändringar och
reparationsarbeten i musikaliska akademiens stora sal, utbetalande af
andra tredjedelen af kostnaden för ofvanberörda arbeten vid Vadstena
slott, reparation af fasaderna å hofrättshuset i Jönköping, vissa arbeten
för bevarande af Borgholms slottsruin, fullständig reparation af fasaderna
åt stora borggården å LeckÖ slott samt reparationer å folkskolelärarinneseminarierna
i Göteborg och Umeå.

Utskottet, som anser Önskvärdt, att Riksdagen, derest extra anslag
för nu ifrågavarande ändamål framdeles varder af Kongl. Maj:t äskadt,
må dervid erhålla uppgift å de arbeten, som äro afsedda att med det
äskade anslaget utföras, hemställer,

att Riksdagen må, till underhåll och reparationer
af publika byggnader, på extra stat för år 1902 bevilja
ett anslag af 50,000 kronor.

Brandförsäkring af operabyggnaden i Stockholm.

23:o) Kongl. Maj:t, har föreslagit Riksdagen att till brandförsäkring
af operabyggnaden i Stockholm på extra stat för 1902 anvisa ett anslag
af 18,314 kronor.

Departementschefen har erinrat, hurusom Riksdagen, med bifall
till Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar, för nu ifrågavarande
ändamål beviljat för hvartdera af åren 1900 och 1901 ett extra anslag
af 18,814 kronor, samt vidare meddelat, att, enligt inhemtad upplysning
från brandförsäkringsbolagens tarifförcnings delegation i Stockholm,
någon höjning i hittills utgående premiesats för operabyggnadens brandförsäkring
icke för närvarande vore ifrågasatt.

Ang. brand
försäkring
af operabyggnaden

Stockholm.
[22.]

Utskottet hemställer,

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

att Riksdagen må, till bestridande af kostnaden
för gäldande af årspremie för brandförsäkring af operabyggnaden
i Stockholm, bevilja ett extra anslag för
år 1902 af 18,314 kronor.

Åtgärder för att befrämja tillgodogörandet af den i landets torfmossar

befintliga bränsletiilgång.

Ang. åtgärder 24:o) I punkten 23 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t i stats främja

nit- verkspropositionen föreslagit Riksdagen att, för vidtagande af sådana
godogörandet åtgärder, som kunde finnas vara egnade att främja lösningen af frågan
‘detftorjmossar angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets torfmossar
befintliga befintliga bränsletillgång, på extra stat för år 1902 till Kongl. Maj:ts
br"gångU'' förfogande, att i mån af behof användas, anvisa 100,000 kronor.

[23.]

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i detta ärende till
en början erinrat om, att Riksdagen i skrifvelse den 11 maj 1900 anhållit,
att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, dels huruvida icke
nu gällande frakter såväl för bränntorf, torfbriketter, torfkol och torfkolsbriketter
som ock för torfströ och torfmull kunde i betydligare mån
nedsättas, dels om och i hvad mån åtgärder lämpligen kunde vidtagas
för att befrämja tillgodogörandet af den i landets torfmossar befintliga
bränsletillgång.

öfver Riksdagens framställning om nedsättning i gällande frakter
hade, enligt hvad departementschefen vidare meddelat, Kongl. Maj:t den
30 november nämnda år anbefalt jernvägsstyrelsen att afgifva utlåtande,
och, beträffande Riksdagens framställning i öfrigt, hade Kongl. Maj:t
samma dag uppdragit åt ingeniören Alf. Larsson och löjtnanten vid
Skaraborgs regemente Ernst Jakob Wallgren att afresa till utlandet
för att derstädes, enligt de närmare föreskrifter chefen för finansdepartementet
ogde meddela, inhemta kännedom om tillverkningen af
bränntorf och de olika sätten för densammas användning, med skyldighet
för dem att till chefen för nämnda departement afgifva berättelse
om hvad under resan inhemtats och i sammanhang dermed yttra sig
angående de åtgärder, som kunde finnas böra här i landet vidtagas för
vinnandet af det i Riksdagens förberörda skrifvelse afsedda syftemål.

Departementschefen har härefter yttrat, att få frågor vore af så
mycken betydelse för vårt lands ekonomiska framtid som den om tillgodogörandet
för industriella och kommunikationsändamål af den i lan -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

81

dets torfmossar befintliga bränsletillgång. Departementschefen vore
förvissad, att Kongl. Maj:t oaflåtligt komme att egna sin uppmärksamhet
åt denna fråga, till dess en lösning deraf, om öfver hufvud en
sådan stode att vinna, ock erhållits. Innan ytterligare åtgärder för
ändamålet vidtoges, vore det emellertid nödvändigt att exakt uppställa
det problem, hvars lösning man ville vinna. Torfven hade sedan uråldriga
tider användts såsom bränsle. Svårigheter af teknisk och ekonomisk
art hade emellertid stått i vägen för en vidsträcktare användning
af detta bränsle för ofvannämnda ändamål. I hvilken mån hade
dessa svårigheter hittills kunnat undanrödjas? Och hvilka svårigheter
återstode att undanrödja? Ett uttömmande svar på dessa frågor måste
hafva erhållits, innan man öfverginge till att söka lösa det föreliggande
problemet. I annat fall utsatte man sig för att nedlägga arbete på
lösande af uppgifter, som redan förut på annat håll blifvit losta. Det vore
derför nödvändigt att erhålla kännedom om den ståndpunkt, till hvilken
torfindustrien hunnit vid de stora torffabriker, som arbetade i Tyskland,
Holland, Danmark, Ryssland och möjligen äfven andra länder.
Sådan kännedom vore att vänta, sedan ofvan omförmälda sakkunniga
personer fullgjort sitt uppdrag ocli afgifvit berättelse derom. Derefter
skulle antagligen Kongl. Maj:t blifva i tillfälle att till Riksdagen inkomma
med förslag till åtgärder i den förevarande saken. Så vidt nu
kunde bedömas, syntes sådant dock först kunna ega rum vid 1902 års
riksdag. På grund af sakens stora vigt borde emellertid intet tillfälle
försummas att befrämja densamma. Redan före 1902 års riksdag
kunde sådana tillfällen yppa sig. Företag kunde uppstå, som afsåge
att anställa försök med framställande i en eller annan form af bränsle
af torf. Det skulle då kunna befinnas lämpligt, att staten medelst lån
på billiga vilkor eller på annat sätt beredde sådant företag understöd.
Äfven för statens egen räkning kunde det befinnas ändamålsenligt att
låta verkställa dylika försök. Sedan genom de utsända sakkunniges
berättelser blifvit utredt, på hvilka punkter uppmärksamheten vid det
framtida arbetet för torffrågans lösning företrädesvis borde rigta sig,
kunde det möjligen redan under loppet af innevarande år befinnas
lämpligt, att något pris i penningar utfästes för lösningen af någon
viss uppgift.

(Makligt vore, att, derest tillfälle skulle yppa sig att på de sålunda
antydda eller möjligen annat sätt befrämja den vigtiga saken,
medel att af sådana tillfällen begagna sig vore stälda till Kongl. Maj:ts
förfogande. Lämpligaste formen härför syntes vara, att Riksdagen för
Bill. till lliJcsd. Prof. 1001. å Sami 1 Afd. 8 Höft. 11

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Angående
dyr tids tillägg.

[24.].

ändamålet beviljade ett kreditiv under formen af extra anslag. Departementschefen
ansåge sig derför böra förorda, att af Riksdagen måtte
äskas, det Riksdagen på extra stat för år 1902 till Kongl. Maj:ts förfogande,
att i mån af behof för ändamålet användas, anvisade ett belopp
af 100,000 kronor; och skulle, derest berörda belopp eller någon del
deraf behöfde tagas i anspråk redan under år 1901, Kongl. Maj:t icke
sakna utväg att af tillgängliga medel låta förskjuta hvad sålunda kunde
behöfvas.

Då — i öfverensstämmelse med hvad i punkten 16:o) af utskottets
utlåtande n:o 10 angående utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel
i en torfindustrien berörande fråga blifvit anfördt — utskottet
anser det vara synnerligen önskvärd!, att lösningen af den vigtiga
frågan om tillgodogörandet af de bränsletillgångar, vårt land eger i sina
torfmossar, må med all kraft befordras, finner utskottet sig böra tillstyrka
nu föreliggande förslag, att Riksdagen må, för bestridande af
de med åtgärder i dylikt syfte förenade utgifter, ställa ett anslag till
Kongl. Maj:ts förfogande. Med hänsyn dertill, att sagda anslag är afsedt
att endast i mån af behof användas, samt då, enligt utskottets mening,
hvad som tilläfventyrs af anslaget icke före 1902 års slut till ändamålet
åtgått bör åt statsverket besparas och icke, utan Riksdagens
hörande, under följande år användas, har utskottet icke emot det föreslagna
beloppet funnit anledning till erinran.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må, för vidtagande af sådana åtgärder,
som kunna finnas vara egnade att främja lösningen
af frågan angående lämpligaste sättet att tillgodogöra
den i landets torfmossar befintliga bränsletillgång,
på extra stat för år 1902 till Kongl. Maj:ts
förfogande, att i mån af behof användas, anvisa ett
belopp af 100,000 kronor.

Dyrtidstillägg.

25:o.) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till beredande, i
enlighet med de i statsrådsprotokollet den 7 sistlidne januari angifna
grunder, af dyrtidstillägg för innevarande år åt en del tjenstemän och
betjente i finansdepartementets afdelning af Kongl, Maj:ts kansli samt

Statsutskottets Utlåtande IN:o 8.

83

till finansdepartementet hörande embetsverk och kårer, å extra stat för
år 1902 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af 398,135 kronor.

öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles afgifva
utlåtande, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Tillfällig ökning i anslagen till amanuenser och extra biträden.

26:o.) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till beredande
för innevarande år af tillfällig ökning till de i statsrådsprotokollet den
7 sistlidne januari angifna belopp i de i samma protokoll upptagna, å
staterna för finansdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli och
underlydande verk uppförda anslag till arfvoden åt amanuenser och extra
biträden m. m., å extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af 13,061
kronor.

Jemväl öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles
afgifva utlåtande; hvilket utskottet härmed skolat

anmäla.

Stockholm den 26 februari 1901.

På statsutskottets vägnar:

Angående
tillfällig ökning
i anslagen
till
amanuenser
och extra
biträden.

[25.]

HUGO TAMM.

84

Statsutskottets Utlåtande N;o 8.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1901 års riksstat auslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och
dermed jemför-lig anvisning
på förslag.

Summa.

Friheter.

_

Kronor.

17.000 —

64.000 —
122,100 —
107,300 —
174,000|—
140,000i—

20,300 —
10,500i—
169,600 —

35,500j—
2,982,200 —

2,100,000 —

72.000 —

33.000 —
67,100 —

Kronor. I ö. ! Kronor.

_!

17.000

64.000
122,100
107,300

174.000

140.000
20,300
10,500

169,600

35,500

2,982,200

2,100,000

72.000

33.000
67,100

FinanS Departementschefen

...................................... ............

Departementets afdelning af Kong!. Maj:ts kansli ....

Kammarkollegium ............................................................

; Statskontoret ....................................................................

j Stämpelomkostnader, förslagsanslag............................

Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering, för (Mynt-

och kontrollverken.......,........................................

Omkostnader för kontrollverket, förslagsanslag ........

|Kammarrätten. Nuvarande belopp ............................

Tillkommer: aflöning åt ytterligare två kammarrättsanslaget
till vikariatsersättningar m. m.

iÖfverintendentsembetet. Nuvarande belopp................

I Tillkommer: höjning i anslaget till vikariatsersättTullverket,
förslagsanslag, att af tullmedlen direkt
Minskas med...............................................................

Ersättning till städerna för mistad tolag, förslags Kommerskollegium.

Nuvarande belopp........................

Ökas å anslaget till juridiskt biträde m. m. med

Bergsstaten........................................................................

Statistiska centralbyrån:

Aflöningsmedel för statistiska centralbyrån ............

Reservationsanslag:

Till bibliotekets underhållande ............................

„ arfvoden åt tillfälliga biträden samt till vika „

officiella statistiska trycket ............................

„ en statistisk tidskrift........................................

„ utarbetande af en aflönings- och pensions -

Tpt 6,114,600 —j — —

6,114,600 —

Statsutskottets Utlåtande JS:o 8.

85

Litt. A.

riksstatens Sjunde hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och
dermed jemför-lig anvisning
på förslag.

Friheter.

Summa.

departementet.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

17,000

_

_

17,000

—

64,000

—

64,000

—

122,100

- -

122,100

—

107,300

—

- -

—

107,300

—

174,000

—

- -

174,000

—

slagsanslag.............................

140,000

—

—

—

140,000

—

20,300

—

- -

20,300

—

............ 169,600: —

råd och en notarie äfvensom höjning i

10,500

10,500

tillsammans.............................

................... 22,300: —

................... 35,500: —

191,900

—

191,900

—

ningar m. m.........................

utgå. Nuvarande belopp....

................... 3,600: —

...................2,982,200: —

39,100

—

- -

_

39,100

—

................... 200: —

2,982,000

—

- -

—

2,982,000

—

anslag....................................

................... 72,000: —

2,100,000

—

2,100,000

—

................... 6,450: —

78,450

—

_ _

—

78,450

—

riatsersättningar....................

....................... 28,400: —

... 1,500: —

... 17,500: —

... 17,300: —

... 1,400: —

33,000

33,000

statistik ................................

1,000:— 38,700: —

67,100

—

- -

—

67,100

—

Transporti 6,146,750 —

1--

6,146,750

-

86

Statsutskottets Utlåtande Ko 8

1901 års riksstat anslår:

Tpt

S:a

Anvisning

kontant.

L

'' Indelning och
dermed jemfor
! lig anvisning
på förslag.

Summa.

Friheter.

Kronor.

8.

Kronor.

0.

Kronor.

Ö.

6,114,600

—

—

—

6,114,600

—

48,500

—

_ _

_

48,500

11,500

—

— —

—

11,500

—

8,700

—

- -

—

8,700

—

30,000

—

- -

—

30,000

—

250,000

—

- -

—

250,000

—

21,550

—

30

21,580

—

15,000

—

- -

15,000

—

450,000

—

- -

—

450,000

—

25,000

—

- -

—

25,000

—

75,000

—

- -

—

75,000

_

45,466

—

- -

—

45,466

—

18,769

—

- -

—

18,769

_

61,560

—

- -

—

61,560

_

32,000

—

- -

—

32,000

_

60,000

—

—

—

60,000

—

7,267,645

—

30

—

7,267,675|—

Befrämjande i allmänhet af slöjderna ........................

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart ........

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket ....................

Lyshållning m. fl. utgifter för kronans publika hus i

Byggnader och reparationer, reservationsanslag........

Städers friheter, förslagsanslag....................................

Observations- och uppbördsprocenter m. m., förslags Kontroll

å tillverkningsafgifter, förslagsanslag ........

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter,

Restitutioner, förslagsanslag ........................................

Alderstillägg, förslagsanslag ........................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag........

Skrifmaterialier och expenser, ved, m. m. förslags Extra

utgifter, reservationsanslag...............................

Kongl. operan..................................................................

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

87

Förslag till blifvande riksstat:

Stockholm, förslagsanslag .......................................

anslag............................................................................

förslagsanslag, högst ...............................................

anslag............................................................................

Summa

Anvisning i
kontant.

Kronor.

Transport! 6,146,750

48.500

11.500
8,700

30.000

250.000
21,550

15.000

450.000

25.000

75.000
45,466
18,769
61,560

32.000

60,000l -

Indelning och
dermed jemför-lig anvisning
på förslag.

Friheter.

Kronor.

ö.

— —

—

— —

— —

—

— —

—1

— —

—1

- -

-i

30

- -

— —

_

—

—

— —

—

— —

—

— —

— —

—

_

— —

-1

Summa.

7,299,7951

Kronor.

6,146,750

48.500

11.500
8,700

30.000

250.000
21,580

15.000

450.000

25.000

75.000
45,466
18,769
61,560

32.000

60.000

30| —| 7,299,825|—

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens Sjunde

hufvudtitel.

Finansdepartementet

Kronor.

1

Finansdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

•

Till arfvode för eu byråassistent å finansdepartementets bankbyrå ....

4,500

J

Statskontoret:

1 '' * ''

''

f

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.............

34,465

Tullverket:

I . . ,

I Till förstärkning af arbetskrafterna vid tullverket ........

217,600

''

Öfverintendentsembetet:

.

i Till underhåll och reparationer af publika byggnader .....................

50,000

Kommerskollegium:

- För anordnande af arbetsstatistiska undersökningar ..........................

10,000

Befrämjande i allmänhet af slöjderna;

1

Bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås och till aflönande af
en andre lärare vid samma skola ................................................

4,800

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart:

Till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens
i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska handels-

institut................................................................................ 28,000: —

Till befrämjande af afsättning i främmande länder af alster

af svensk industri och svenska näringar .................... 15,000- —

Till handelsstipendier ............................... 90 non-

63,000

Transport

384,365|

—

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 89

Kronor.

Ö.

i'':,.,''* .• ‘

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket:

Till bergsskolorna i Filipstad och Falun...........................

För anställande af en extra grufingeniör inom norra

Transport

14,000: —

384,365

bergmästaredistriktet ....................................................

1,500: .....

15,500

—

Fabriksinspektion:

För anordnande af fabriksinspektion...................................

Diverse anslag:

Ersättning till sjömanshusen............................................

Till återbetalning till viss del af erlagda konsulatafgifter

för svenska fartyg, förslagsanslag ............................

„ brandförsäkring af operabyggnaden i Stockholm ...
För vidtagande af åtgärder för att på lämpligaste sätt

30,000: —

175,000: -■
18,314:

57,000

, •

tillgodogöra den i landets torfmossar befintliga bränsle-

tillgång ..........................................................................

100,000: —

323,314

—

Summa

780,179

—

Bill. till Riksd. Prof. 1901. 4 Sarnl. 1 Afd. 8 Käft.

12