Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 15 februari 1901 kl. 1 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

(2:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Landsstaterna i länen.

l:o) I den till Riksdagen den 14 januari 1901 aflåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t i punkt 1
under sjette hufvudtiteln föreslagit, att Riksdagen, för beredande af förhöjning
i tjenstgöringspenningarna med 300 kronor för länsmannen i
Tärna distrikt af Vesterbottens län, måtte höja anslaget till landsstaterna
i länen med samma belopp.

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet ötver civilärenden
den 11 sistlidne januari har föredragande departementschefen
anmält, hurusom länsmannen i Tärna distrikt af Vesterbottens län Kar
Johan Lundberg uti eu af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet
med eget utlåtande af den 14 november 1900 till Kongl. Maj:t ofverlemnad
skrift anhållit, att honom måtte beredas en tillökning i aflöningen
af 300 kronor årligen, att utgå från och med innevarande år.

Bih. till Riksd. Frot. 11)01. 1 Sami. 1 Afd. 7 Häft. (N:o 7).

Ang. höjning
af tjenstgöringspenningarneför
länsmannen
i
Tärna distrikt.

Li-1

i

2 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Innan departementschefen redogjorde för hvad till stöd för den
ifrågasatta aflöningsförhöjningen anförts, erinrade han om att Riksdagen
uti skrifvelse till Kongl. Magt den 15 maj 1889 anmält, att Riksdagen,
med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och på det
att Stensele länsmansdistrikt af Vesterbottens län måtte kunna delas i
två distrikt och en särskild länsman anställas inom Tärna kapellförsamling,
medgifvit, att aflöningsbelopp, som blefve tillgängligt till följd af
anbefald reglering af länsmansdistrikten i Vestmanlands län, finge användas
till inrättande af en ny länsmanstjenst inom Vesterbottens län.
Sedan ifrågavarande reglering verkstälts, hade Kongl. Maj:t den 10
mars 1893 förordnat, att den genom regleringen ledigblifna länsmanslönen
skulle användas till anställande af ytterligare en länsman inom
området af Stensele länsmansdistrikt, hvilket skulle delas i två, nemligen
Stensele distrikt, omfattande Stensele socken, och Tärna distrikt, innefattande
Tärna kapellförsamling. Denna delning hade trädt i verkställighet
den 1 maj 1893.

I. förenämnda skrift hade länsmannen Lundberg såsom skäl för
ansökningen åberopat dels de kostsamma resor, han två gånger om
året måste företaga från Tärna kyrkoplats, der länsmannen vore skyldig
att bo, till det 24,6 mil derifrån belägna tingsstället vid Lycksele kyrkoplats,
hvilka resor åsamkade honom en utgift af minst 300 kronor årligen,
dels den omständigheten att en del öfriga tjensteresor, för hvilka
ingen ersättning utginge, blefve till följd <if vägarnes dåliga beskaffenhet
dyrbarare, än eljest skulle blifva fallet, dels ock de numera stegrade
lefnadsomkostnaderna.

Kronofogden i länets lappmarksfögderi hade tillstyrkt bifall till
ansökningen.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade för egen del anfört, att
Tärna vore det inom länet mest aflägsna länsmansdistriktet med undantagsförhållanden
såväl i afseende å kommunikationer som i afseende å pris
på sådana lifsmedel, som icke kunde inom distriktet erhållas; att, med
hänsyn till den ringa utveckling distriktet uppnått, tillfällen till enskildt
förvärf derstädes ännu vore obetydliga; samt att de för länsmannen nu
utgående aflönmgsförmånerna, som utgjorde 900 kronor i lön, 600
kronor i tjenstgöringspenningar och 100 kronor i expensmedel, måste
under dessa förhallanden anses otillräckliga för eu anständig bergning)'';
och hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande, på grund häraf och då
en anöningsförbättring för länsmannen uti ifrågavarande distrikt lämpligast
syntes böla utgå i form af förhöjning af tjenstgöringspenningarna,

3

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes bereda innehafvare!! af berörda tjenst
en årlig tillökning i tjenstgöringspenningarna af 300 kronor.

Till följd af erhållen remiss hade statskontoret i detta ärende aio-ifvit
utlåtande och deruti — jemte meddelande, att länsmansdistriktet i
Tärna omfattade en areal af omkring 39,5 qvadjatnymil med en folkmängd,
som vid 1898 års slut uppgått till 1,151 personer; att sökanden, som
utnämnts till tjensten år 1897, icke vore i åtnjutande åt alderstillagg
å lönen; samt att enligt taxeringslängden öfver mkomstbevillnmgen i
Tärna socken för år 1899 sökanden hade uppskattats for en inkomst
af 1 750 kronor, hvarutaf omkring 200 kronor uppbures åt h°''QOnj }
egenskap af poststationsföreståndare i Tärna by — enar genom hvad i
ärendet förekommit befogenheten af den gjorda framställningen om
ökning i aflöningen syntes statskontoret till fullo ådagalagd, hemstalt,
det täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att för beredande åt torhöjning
i tjenstgöringspenningarna med 300 kronor för länsmannen i
Tärna distrikt höja anslaget till landsstaterna i länen med motsvarande

bel°PPDepartementschefen har vidare till protokollet erinrat om följande

Till 1895 års Riksdag hade Kongl. Maj:t föreslagit, förhöjning
med 500 kronor i tjenstgöringspenningarna för länsmännen i Enontekis,
Jukkasjärvi och Arjepluogs länsmansdistrikt af Norrbottens lan. statsutskottet
hade i anledning häraf yttrat att, då, efter hvad upplyst blifvit,
länsmännen uti ifrågavarande tre länsmansdistrikt befunne sig l en alldeles
särskild undantagsställning, det syntes utskottet billigt, att affonrngen
för dessa länsmän, hvilkas ekonomiska vilkor ställe sig ogynsammare
än för motsvarande tjenstemän i andra delar af landet, bietve l
någon mån förbättrad; menansåge utskottet, att förhöjningen skäligen
kunde inskränkas till ett belopp af 300 kronor for hvar och en af tjensterna.
Statsutskottets hemställan om en sådan förhöjning hade åt

Riksdagen bifallits. . .

Tärna distrikt hade, yttrar vidare departementschefen, uti nu
ifrågavarande hänseenden mycken likhet med nyssnämnda tre länsmansdistrikt
i Norrbottens län. Vid sådant förhållande och med hänsyn till
hvad af Kongl. Maj:ts befallningshafvande och statskontoret blifvit antordt,
hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t, med förklarande att
den gjorda framställningen i hvad deri afsåga aflönmgsförhöjnmgens
utgående redan från och med innevarande år icke föranledde någon
Kono-l. Maj:ts åtgärd, täcktes föreslå Riksdagen, att för beredande åt
förhöjning i tjenstgöringspenningarna med 300 kronor for länsmännen

Ang. höjning
af anslaget
till extra
biträden m. m,

[2.]

4 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

i Tärna distrikt af Vesterbottens lön, anslaget till landsstaterna i länen
matte höjas med samma belopp.

Ehuru utskottet, i likhet med hvad utaf statsutskottet vid 1895 års
riksdag uttalades i dess utlåtande angående den i statsrådsprotokollet
omiörmälda frågan om förhöjning af tjenstgöringspenningarna för länsmännen
i Enontekis, Jukkasjärvi och Arjepluogs länsmansdistrikt, hyser
betänkligheter mot att på en enstaka punkt rubba en faststäld aflöningsstat,
har utskottet likväl på grund af de undantagsförhållanden, som
a beropats i fråga om länsmannen i Tärna distrikt, icke ansett sig böra
motsätta sig Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må, för beredande af förhöjning
i tjenstgöringspenningarna med 300 kronor för länsmannen
i. Tärna distrikt af Vesterbottens län, höja
anslaget till landsstaterna i länen med samma belopp.

, 2:o) Kongh Maj:t har vidare föreslagit, att Riksdagen måtte höja

det under anslaget till landsstaterna i länen uppförda reservationsanslag
till arfvoden åt extra länsnotarier och öfriga extra biträden vid
länsstyrelserna samt till vikariatsersättning under semester för dertill
berättigade tjensteman från 120,000 kronor till 150,000 kronor, eller
med 30,000 kronor.

i -i ^frådsprotokollet i ärendet har departementschefen med delat

följande.

I, 8arpmanhang med senaste lönereglering för landsstaten hade
1878 ars Riksdag å ordinarie stat under anslaget till landsstaterna i
lanen anvisat ett reservationsanslag af 95,000 kronor till arfvoden åt
extra lansnotarier och öfriga extra biträden vid länsstyrelserna samt
till vikariatsersättning under semester för dertill berättigade tjenstemän.

1 afseende å användandet af detta anslag hade Kongl. Maj:t i bref till
kammarkollegium och statskontoret den 31 maj samma år förklarat, att
pa Kongl Maj:ts pröfning i hvarje fall komme att bero, om, till hvad
belopp och för huru lång tid särskilda anslag borde ställas till Kongl.
Maj.ts befallnmgshafvandes förfogande, att användas till arfvoden åt
extra ordinarie länsnotarier och tillfälliga biträden, hvilka arfvoden
*cke öfveystlga för extra ordinarie länsnotarie 2,000 kronor och

för tillfälliga biträden 1,000 kronor årligen. Efter närmare pröfning

5

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

af länsstyrelsernas behof af medel för berörda ändamål hade Kong!
Maj:t den 12 december 1879, i enlighet med ett åt statskontoret aigijvet
förslag, bestämt hvarje länsstyrelses andel i förenamnda ^anslag till
visst belopp, att tills vidare utgå och af länsstyrelserna i man åt behot
och mot redovisning användas till godtgörelse åt ständiga eller tillläl liga

extra biträden. . ...

Till vissa länsstyrelser hade efter år 1879 ytterligare medel tor
ifrågavarande ändamål beviljats att tills vidare utgå, hvarjemte under
de senare åren genom särskilda kongl. bref förhöjning i de åtskilliga
länsstyrelser beviljade belopp medgifvits för vissa år..

Vid 1885 års riksdag hade anslaget, med anledning af de da befintliga
stora reservationerna derå, nedsatts till 90,000 kronor. Detta
belopp hade dock visat sig vara otillräckligt, och vid 1894 års riksdag
hade anslaget höjts till 110,000 kronor, hvarefter anslaget åt 1898 ars
Riksdag, efter det Kongl. Maj:t äskat en höjning till 125,000 kronor,
ökats till sitt nuvarande belopp, 120,000 kronor.

Nu hade statskontoret uti utlåtande den 8 december 1900, i
sammanhang med afgifvande till Kongl. Maj:t af infordradt yttrande
öfver inkomna framställningar från Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i aderton län om fortfarande anvisande af förut för en viss tid medo-ifna
förhöjningar i de dem beviljade an slagsbeloppen eller om ytterligare
förhöjningar deri, tillika hemstält om aflåtande af proposition
tifl Riksdagen om ifrågavarande reservationsanslags ökande.

Med erinran att Kongl. Maj:t med anledning af länsstyrelsernas
berörda framställningar genom beslut den 31 december 1900, i enlighet
med hvad statskontoret i nämnda utlåtande tillstyrkt, medgitvit,
att de till dessa länsstyrelser tills vidare anvisade anslag för godtgörelse
åt extra biträden finge för innevarande, år höjas med tillhopa 29,100
kronor, förklarade departementschefen sig nu vilja underställa Kongl.
Maj:ts pröfning den af statskontoret.väckta frågan om anslagets höjande.

På sätt statskontoret i berörda utlåtande erinrat, utgjorde de. belopp,
som för anställande af extra biträden hos länsstyrelserna anvisats
att från ifrågavarande anslag tills vidare utgå, för
närvarande ..........................................................................- kr- 67,050:-;

de förhöjningar häri, som genom nämnda Kongl.

Maj:ts bref den 31 december 1900 beviljats vissa länsstyrelser
för innevarande år, uppginge till .................. »____29,100.

Sammanlagda beloppet af de af länsstyrelserna begärda
förhöjningarna hade emellertid utgjort 42,150
kronor.

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

De från ifrågavarande reservationsanslag för anställande
af extra biträden anvisade medel utgjorde
alltså för innevarande år tillhopa ........................... kr. 96.150:_

Om till denna summa lades det belopp, som högst
kunde utgå för semestervikariat samt till arfvode för bestridande
af länsbokhållaretjenst under den tid, ordinarie
innehafvaren egde åtnjuta ledighet för landsbokens
upprättande och hvilket, enligt hvad statskontoret

upplyst, borde beräknas till ......................................... s 26 850''_

erhölles utgiftssumman för innevarande år ............. kr. 123,000: —

Då anslaget för innevarande år utgjorde 120,000 kronor, hade till
fyllande af behofvet användts 3,000 kronor af under år 1899 uppkommen,
odisponerad besparing å anslaget till sammanlagdt belopp af 3,164
kronor 65 öre. Återstoden af 1899 års besparing vore afsedd att tillsammans
med uppstående besparingar å 1900 års anslag möta de behof
åt mera tillfällig art, som kunde #visa sig under årets lopp.

Uti sitt förenämnda utlåtande hade statskontoret anfört, att de
nu framstälda ganska betydande och, så vidt statskontoret kunnat finna,
i allmänhet befogade krafven på förhöjning af de åt länsstyrelserna
tör arlvoden åt extra biträden anvisade medel gåfve vid handen, att
ifrågavarande reservationsanslag numera måste anses otillräckligt,5 och
detta såväl på grund af de extra biträdenas berättigade anspråk på höjning
af arfvodena som ock med hänsyn till den ökning af arbetet, som vid
länsstyrelserna egt _ och fortfarande egde rum och som påkallade ökmng
af de extra biträdenas antal. I sistnämnda afseende hade statskontoret
meddelat, att antalet till länsstyrelserna inkomna mål, som år
1891 utgjort 224,449 och år 1895 231,586, uppgått år 1898 till 246,457
och år 1899 till 256,941.

•u-i" ^ hylla de anspråk, som för år 1901 stälts på anslaget, hade
en tillökning af något öfver 15,000 kronor varit erforderlig. Emellertid
hade, såsom ock^af vissa länsstyrelsers framställningar framginge, det
otvifvelaktigt vant kännedom om den ringa utsigten att för år 1901
-hålla någon förhöjning i de anvisade beloppen, som hållit de framstalda
krafven på sådana förhöjningar inom ofvan angifna gränser. Af
statskontoret meddelad, på grund af länens invånareantal och antalet
inkomna mål anstäld jemförelse mellan de till de särskilda länsstyrelserna
utgående belopp utvisade ock, att åtskilliga af de länsstyrelser,
sorn nu ej begärt någon förhöjning, kunde antagas hafva lika berättigade
braf å sådana, som de länsstyrelser, hvilka derom nu gjort framställ -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. ''

ning Det borde icke heller lemnas oanmärkt, att, såsom af några länsstyrelser
erinrats, behof förefunnes att något öka aflöningen för de
ständiga biträden, hvilka årligen åtnjöte 1,000 kronor eller derunder.

På grund af hvad sålunda anförts och då det syntes lämpligt att
bestämma ifrågavarande anslag till ett sådant belopp, att detsamma, åtminstone
för de närmast kommande åren kunde befinnas tillräckligt,
hade statskontoret hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att medgifva, det ifrågavarande reservationsanslag finge for år 1902
höjas till 150,000 kronor.

I enlighet med hvad statskontoret sålunda hemstält tillstyrkte departementschefen,
att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen afgifva förslag
af innehåll, som här ofvan angifvits.

Genom den af statskontoret åvägabragta utredning i ärendet synes
vissbrligen vara ådagalagdt, att en förhöjning af förevarande anslag ar
af behof vet påkallad. Men utskottet, som ansett, att då enligt statskontorets
beräkning allenast något mer än 15,000 kronor utöfver anslagets
nuvarande belopp skulle erfordrats för att fylla samtliga de anspråk,
som för år 1901 stälts på anslaget, tillräckliga skäl att höja
detsamma med hela det af Kongl. Maj:t begärda beloppet 30,000 kronor
icke blifvit framlagda, har med stöd af den föreliggande utredningen
trött sig kunna antaga, att genom en ökning af anslaget med 20,000
kronor tillgång skulle beredas till fyllande af de kraf på ökade bidrag
från anslaget, som kunna vara att från samtliga vederbörande länsstyrelser
förvänta, i den mån dessa kraf befinnas vara af oundgängligt

behof föranledda. ,

På o-rund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må höja det under anslaget till
landsstaterna i länen uppförda reservationsanslag till
arfvoden åt cxira länsnotarier och öfriga extra biträden
vid länsstyrelserna samt till vikariatsersättning
under semester för dertill berättigade tjensteman från

120,000 kronor till 140,000 kronor, eller med 20,000

kronor. Ang. höjning

i anslaget till

3:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att anslaget till landsstaterna
i länen måtte, med anledning af fyra boställens indragning och landtstat»-ändrad beräkning af ett boställes afkastning, böjas med 2,204 kronor, boställen

8 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i detta ärende
anmält, hurusom, enligt hvad statskontoret i sin berättelse om statsverkets
inkomster m. . m. meddelat, följande landsstatsboställen med i
stat beräknad afkastning af sammanlagdt 1,784 kronor komme att,
enligt Kong!. Maj:ts särskilda beslut, efter tilländagångna tjenste- och
fardag6år, till statsverket indragas, nemligen:

häradsskrifvarebostället i Orusts och Tjörns fögderi af Göteborgs
och Bohus län Beläteröd, 1 mantal;

länsmansbostället i Sjuhundra härad af Stockholms län Stortjäran
n:o 1, 7s mantal;

länsmansbostället i Vestra och östra Hisings härad af Göteborgs
och Bohus län Tofter n:o 1, 3U mantal, och

länsmansbostället i Möckleby härad af Kalmar län Norra Näsby
n:o 6, 74 mantal.

I samma berättelse hade statskontoret ytterligare meddelat, att
enligt Kongl. Maj:ts beslut den 16 mars 1900 det länsmanstjensten i
Barne härad af Skaraborgs län anslagna bostället 7a mantal Vara
Stommen n:o 9 undergått förnyad uppskattning, dervid afkomsten af
bostället, som förut beräknats till 1,220 kronor, faststälts till 800 kronor,
i följd hvaraf en höjning i innehafvarens kontanta lön erfordrades med
420 kronor.

Da de sålunda anmärkta förhallandena påkallade en förhöjning af
anslaget till landsstaterna i länen med tillsammans 2,204 kronor, hemstälde
departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,
att anslaget till landsstaterna i länen måtte höjas med sistnämnda
belopp.

Utskottet, som icke haft något att erinra emot denna Kongl.
Maj:ts framställning, hemställer alltså,

att anslaget till landsstaterna i länen må, med
anledning af beslutad indragning utaf häradsskrifvarebostället
1 mantal Beläteröd, länsmansbostället 7g mantal
Stortjäran n:o 1, länsmansbostället 3/4 mantal Tofter
n:o 1 och länsmansbostället 1U mantal Norra Näsby
n:o 6 äfvensom ändrad beräkning af afkastningen från
länsmansbostället x/2 mantal Vara Stommen n:o 9, höjas
med 2,204 kronor. I

I händelse af bifall härtill samt till hvad i nästföregående två

Statsutskottets Utlåtande N.o 7. 9

punkter af utskottet föreslagits, kommer anslagstiteln landsstaterna i
länen med följande ändrade lydelse: »landsstaterna i länen (deraf 140,000
kronor reservationsanslag)» att höjas från 2,705,541 kronor till 2,728,045
kronor, eller med 22,504 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

4:o) Kong!. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att anslaget till vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen måtte minskas med ett belopp, motsvarande m följd af inden
med en indragen byråingeniörsbefattning i väg- och vattenbyggnads- dragen tjenst.
styrelsen förenade aflöning, eller 3,500 kronor. L -J

Enligt skrifvelse den 13 maj 1899, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens sjette hufvudtitel, har Riksdagen vid beviljandet
af anslag till aflöning åt ytterligare en ledamot af väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen fästat det vilkor, att vid först inträffande ledighet
vid någon af de i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens stat uppförda
byråingeniörsbefattningar den lediga befattningen skulle indragas.

Departementschefen har nu till statsrådsprotokollet anmält, att
sedan byråingeniören hos nämnda styrelse friherre U. A. R. J. Mareks
von Wiirtemberg under år 1899 afgått från tjensten, d.en af honom
innehafda befattning i följd häraf indragits och en besparing i anslaget
till väg- och vattenbyggnadsstaten uppstått af 3,500 kronor.

Med anledning häraf har departementschefen hemstält, att Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att minska anslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
med ett belopp, motsvarande den med den indragna
byråingeniörsbefattningen förenade aflöning, eller 3,500 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Majits förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

5-0) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att det å väg- och Ang. höjning
vattenbyggnadsstyrelsens stat uppförda anslaget till »vikariatsersättning,
arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän, rit- och skrifbiträde» måtte höjas byggnadsstilfrån
14,000 kronor till 17,000 kronor, eller med 3,000 kronor; po liti

den af 1882 års Riksdag för väg-och vattenbyggnadsstyrelsen L
faststälda stat upptogs till »vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie
tjenstemän, rit- och skrifbiträde» ett belopp af 7,200 kronor.

Bill'', till Rilcsd. Frat. 1901. 4 Sami. 1 A fel. 7 Häft. 2

10 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Med bifall till Kongl. Maj:ts derom till 1887 års Riksdag’ aflåtna proposition,
höjde Riksdagen nämnda belopp till 10,000 kronor, men vid
1888 års riksdag blef delta anslag, i sammanhang med öfverflyttningen
till styrelsen för statens jernvägstrafik af tillsynen öfver statens jernvägsbyggnader,
åter minskadt med 1,000 kronor, eller till 9,000 kronor.

Derefter har anslaget till vikariatsersättning m. m. af 1891 års
Riksdag, enligt Kongl. Maj ds förslag, höjts till 11,000 kronor, och till
1896 års Riksdag afgaf Kongl. Majd proposition om ytterligare förhöjning
af anslaget med 3,000 kronor; men Riksdagen höjde då anslaget
endast till 13,000 kronor.

Efter erinran om hvad sålunda förekommit, har departementschefen
till statsrådsprotokollet i ärendet vidare yttrat följande.

Af berörda anslag egde, jemlikt Kongl. Majds beslut den 31 maj
1888, dels styrelsen att till ett juridiskt biträde utbetala ett arfvode af

1,000 kronor för år, dels ock den byråingeniör, som af Kongl. Majd.
förordnades att hos styrelsen föredraga ärenden rörande de enskilda
jernvägarne, att åtnjuta ett arfvode af 1,000 kronor.

Uti skrifvelse den 17 november 1898 hade derpå styrelsen hos
Kongl. Majd anmält behofvet af ökning i anslaget till vikariatsersättmng
m. m., dervid styrelsen yttrat, att behofvet af ökadt anslag för
ifrågavarande ändamål dåmera framträdde synnerligen kraftigt, dels i
följd af don betydliga stegring af styrelsens arbetsqvantitet, som alltjemt
gjorde sig gällande, dels till följd deraf att med då rådande stora
företagsamhet, synnerligast i fråga om jern vägsanläggningar, tillgången
på yngre ingeniörer visat sig vara ytterst begränsad, och det ej längre
läte sig göra att, såsom några år tidigare, då tryckta tider inom
mgeniörsyrket varit rådande, tillfälligtvis anställa ingeniörer utan någon
godtgörelse, en anordning som i allt fall icke kunde anses lämplig; att
dittills väl yngre ingeniörer i vanliga fall kunnat för viss tid anställas
efter en månadsaflöniDg af 200, 150 och 100 kronor; att man med
dessa belopp i allmänhet dock ej kunnat påräkna, att anställningen
varat tillräckligt lång tid; samt att med bättre arbetskonjunkturer det
skulle blifva nästan omöjligt att erhålla goda arbetskrafter för dylika
ersättningar. ^Skulle nyssberörda olägenhet kunna på verksamt sätt
afhjelpas, ausåge derför styrelsen nödigt, att för aflöning af extra tekniska
biträden skulle kunna påräknas ytterligare 2,000 kronor, hvarjemte
i afseende å de till bestridande af renskrifning hos styrelsen och
komplettering af styrelsens ritningsarkiv anvisade medel oundgängligen
tarfvades tillökning med 1,000 kronor för det förra och enahanda belopp
för det senare ändamålet. Under förutsättning emellertid att af

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. ‘1

styrelsen jemväl framstäldt förslag att, med bibehållande åt staten i
afseende å antalet byråingeniörer oförändrad, å ordinarie stat skulle
uppföras byråchefsaflöning till föredraganden för jernvägsärenden samt
aflöning till en sekreterare bifölles, hvarigenom ofvanberörda två å anslaget
till vikariatsersättning m. m. för bemälde föredragande samt det
juridiska biträdet afsedda arfvodesbelopp, tillhopa 2,000 kronor, blefve
disponibla, ansåge styrelsen, att tillökningen i anslaget kunde begränsas
till 2,000 kronor.

Med gillande af styrelsens åsigt om behöfligheten af att, oatsedt
tillkomsten af en ny ledamotsplats i styrelsen, de å styrelsens stat förut
upptagna två byråingeniörsbefattningarna bibehölles, hade Kongl. Maj:t
till 1899 års Riksdag aflåtit proposition om uppförande å. ordinarie stat,
dels i enlighet med styrelsens förslag af byråchefs aflöning tilhföredraganden
för ärenden angående enskilda jernvägar, dels ock af aflöning till
två notarier i stället för den af styrelsen föreslagne sekreteraren, men
hade, under förutsättning att förslaget i öfrig! vunne bifall, någon flöjning
af anslaget till vikariatsersättning m. m. icke blifvit ifrågasatt, enär
jemväl genom de föreslagna ändringarna i styrelsens aflöningsstat utgåendet
af berörda två särskilda arfvoden om tillhopa 2,000 kronor till
föredraganden för jernvägsärenden och styrelsens juridiska biträde blefve
obeflöfligt, samt derjemte genom anställandet åt tva notarier i stället
för en sekreterare styrelsens behoi af extra biträden blefve sa väsentligt
minskadt, att det redan utgående anslaget till vikariatsersättning
m. m. kunde antagas blifva för ändamålet tillräckligt. Riksdagen hade
derefter i styrelsens stat uppfört dels — under vilkor att vid först inträffande
ledighet, vid någon af de två i styrelsens stat uppförda byråingeniörsbefattningarna
den lediga befattningen skulle indragas aflöning
med 4,500 kronor till ytterligare en ledamot i styrelsen, föredragande
för ärenden angående enskilda jernvägar, dels ock aflöning till en notarie,
hvarjemte Riksdagen höj it anslaget till vikariatsersättning m. m.
med 1,000''kronor; och hade i följd af denna förhöjning nämnda anslag
från och med år 1900 utgått med 14,000 kronor.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 12 november nästlidna år hade
nu väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, med upprepande åt eu redan i
skrifvelse den 14 oktober 1899, angående anslag som borde äskas, af
1900 års Riksdag, gjord begäran, hemstält om ytterligare förhöjning
uti anslaget till vikariatsersättning m. in.

Till eu början hade styrelsen dervid, i fråga om behofvet af ökade
arbetskrafter genom extra biträden samt otillräckligheten af anslaget

12 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

deitill, erinrat, att enligt särskilda medgifvanden af Kong!. Maj:t allt sedan
den 1 april 1897 en extra byråingeniör varit anstäld hos styrelsen såsom
tekniskt biträde åt föredraganden för jern vägsärenden med en aflöning
åt 3,000 kronor för år, och att Kong!. Maj:t, enär medel till nflöningens
bestridande saknats å anslaget till vikariatsersättning m. m., från
annan tillgång beviljat anslag med 3,000 kronor årligen under tiden
fiån och med den 1 april 1897 till 1899 års slut samt med 2,000 kronor
'' för år 1900.

Styrelsen hade uti sin skrifvelse till Kongl. Magt den 17 november
1898 lemnat öfversigt ej mindre öfver ökningen sedan 1888 uti de för
understödjande af allmänna arbeten beviljade anslag samt uti antalet
inkomna och afgångna skrifvelser för att derigenom ådagalägga en högst
afsevärd tillökning i embefsverkets göromål, än ock särskilt öfver tillökningen
i omfånget och beskaffenheten af de ärenden, som anginge
enskilda jern vägar; och hade styrelsen nu för att fullständiga dessa
uppgifter lemnat öfversigter rörande åren 1898, 1899 och tiden till den
1 november 1900. Två i statsrådsprotokollet intagna tabeller (tabell I
och tabell II), till hvilka utskottet tillåter sig hänvisa, utgöra eu
sammanställning af dessa uppgifter.

Af de utaf styrelsen nu lemnade uppgifter för de tre sista åren
anförde styrelsen vidare — syntes framgå, att göromålen inom styrelsen
vore stadda i en jemn och stadig tillväxt, ett förhållande hvilket ej
vore beroende på tillfålliga konjunkturer, utan hade sin förklaring deruti,
att med ökningen af de för understödjande af allmänna arbeten afsedda
anslag och kontrollen å behöriga underhållet af ett större antal färdiga
arbetsföretag ökadt arbete måste inträda.

Beträffande särskildt jernvägsafdelningen, så utvisade tabell II rörande
förhållandena under de första 10 månaderna 1899 och under
samma tid år 1900, att koncessionerade jernvägars antal och längd
an^a-^el inkomma skrifvelser visserligen minskats, de inkomna
sknfvelserna med den obetydliga siffran af 16 stycken, men att deremrot
en betydlig ökning inträffat i antalet afgångna skrifvelser, hvilket
^ n 6 ^A^elsens förut uttalade påstående, att denna afdelnings

arbetsbörda växte i samma man de enskilda jernvägarne tilltoge i längd
°v sarsbildt med hänsyn till de oaflåtlig! pågående utvidgnings och

förändringsförslagen rörande färdigbyggda jernvägar samt granskning
och sammanföring al rapporter om jernvägarne och deras
materiel.

__ A styrelsens öfriga afdelningar hade arbetet under senaste åren
tillväxt så, att jemväl af denna anledning- ökade krafter genom extra

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

biträden erfordrades, Till belysande häraf hade styrelsen åberopat den
utredning, som beträffande de till byråchefens föredragning hörande
ärenden vore lemnad till stöd för en af styrelsen den 15 september
1900 hos Kongl. Mai:t gjord framställning om anvisande a medel till
en t. f. föredragande hos styrelsen för visst större ärende och åt hvilken
utredning framginge, att antalet till byråchefens föredragning ö ver
lemnade ärenden under nedannämnda år varit följande:

år 1894
» 1895
»• 1896
» 1897
» 1898
» 1899
» 1900

Antal

för år, deraf till den ^september

673 ....................... 428

808 ....................... 535

896 ....................... 616

945 ....................... 652

930 ........................ 661

1,065 ........................ 752

.................... 891.

Vidare hade styrelsen meddelat, att de till administrativa afdelningen
hörande ärenden jemväl vunnit en ej obetydlig tillväxt, såsom följande
uppgift utvisade:

Antal

år 1897
» 1898
» 1899
» 1900

Styrelsen anförde med anledning häraf, att i främsta rummet de
föredragande ledamöterna i styrelsen drabbades åt den ökade arbetsbördan,

samt att derjemte för den förberedande tekniska granskningen af planer,

lör sammanföring åt rapporter in. in., hviska arbeten utfördes af te
niskt bildade extra biträden, måste finnas tillräckligt med arbetskrafter,
så vidt icke ärendenas handläggning skulle onödigtvis fördröjas till skada
för de allmänna kommunikationsanstalterna och de meniglietei eller
enskilda personer, hvilkas intressen berördes af frågor rörande allmänna
arbeten.

för år, deraf till den 1 november

629 ....................... 518

659 ....................... 526

704 ........................ 580

.................. 612.

14 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Om den nyinrättade notarietjensten meddelade styrelsen, att innehafvaren
deraf, hvilken af styrelsen varit afsedd att hufvudsakligen
tjenstgöra å jernvägsafdelningen, i följd af de ökade göromålen avdelningen
för tekniska ärenden, mest varit sysselsatt å denna afdelning
och att någon ändring i denna tjenstgöring under närmaste åren
ej vore att emotse, hvarför byrådirektören för ärenden rörande enskilda
jern vägar under nästlidna år till biträde haft endast en extra byråmgemör
samt tillfälliga biträden.

. .... Då af hvad styrelsen sålunda anfört framginge, att styrelsen icke
blifvit tillgodosedd med arbetskrafter eller anslag för aflönande af extra
bitraden i den omfattning, styrelsen ifrågasatt redan år 1898, samt att
behofvet af ökade arbetskrafter vore synnerligen stort, hade styrelsen
hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen äska en förhöjning
åt 3,000 kronor uti anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra
ordinarie tjenstemän, rit- och skrifbiträde.

Enligt hvad från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sedermera medr
delats, hade under år 1900 af anslaget till vikariatsersättning m. m. utgått
följande arfvodes- och ersättningsbelopp:

•

arfvode till ett juridiskt biträde ...................................... kronor 1 000-

vikariatsersättning under semester för styrelsens

embets- och tjenstemän ............................................ }) j Q25._

ersättning till hos styrelsen anstälda tekniskt bildade

biträden omkring ........................................................ j, g g^Q._

godtgörelse till tre ständiga renskrifningsbiträden ... » 2?160:_

kostnader för tillfälliga rit- och skrifbiträden samt

till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän » 1,475:_

Summa kronor 14,000: —

hor egen del har departementschefen slutligen yttrat, att med
hänsyn till den störa ökning i de till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
handläggning hörande ärenden, som under de senare åren inträffat och
som foranledt den af Kongl. Maj:t till 1899 års Riksdag aflåtna proposition
om höjning 1 anslaget till nämnda styrelse, det varit att förutse,
att den. förhöjning 1 anslaget, som af samma års Riksdag beviljats
skulle visa sig otillräcklig att fylla behofvet af ökade arbetskrafter inom
styrelsen. På framställning af nämnda styrelse hade äfven, såsom ofvan
delvis ornförmälts,. Kongl. Maj:t måst af andra tillgängliga medel för
hvartdera^ af nastlidna och innevarande år bevilja anslag med 2 000
kionor såsom bidrag till anställande hos styrelsen af en extra byrå -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 15

ingeniör såsom biträde vid handläggning inom embetsverket af ärenden
rörande enskilda jernvägar.

Ökningen af göromålen inom styrelsen hade, såsom äfven förut
framhållits, i väsentlig mån föranledts deraf att de anslag, som af
Riksdagen anvisats för de allmänna arbeten, med livilka styrelsen både
att taga befattning, blifvit under de senaste åren betydligt förhöjda.

Sedan förberörda proposition afgifvits till 1899 års Riksdag, hade
två af dessa anslag till allmänna arbeten ytterligare ökats, nemligen
dels anslaget för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning
af backiga eller eljest mindre goda vägar, hvilket anslag för år 1900
höjts med 100,000 kronor, dels ock anslaget till understödjande af
sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål vore
att minska frostländigheten för närliggande bygd, hvilket anslag för
innevarande år utginge med likaledes 100,000 kronors förhöjning.

Af hvad sålunda förekommit ansåge departementschefen det vara
ådagalagdt, att den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äskade förhöjning
i anslaget till vikariatsersättning m. m. vore behöflig för göromålens
behöriga fullgörande inom styrelsen; och då det uppenbarligen
icke kunde anses lämpligt, att för någon längre tid ett anslagsbehof,
som ådagalagts vara af ständig natur, ens till någon del fyldes från
medel utom den ifrågavarande staten, hemstälde departementschefen,
att Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att höja omförmälda anslag
från 14,000 kronor till 17,000 kronor, eller med 3,000 kronor.

Utskottet, som finner behofvet af den ifrågasatta anslagsförhöjningen
vara ådagalagdt, hemställer alltså,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må höja det å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
stat uppförda anslaget till »vikariatsersättning,
arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän, ritoch
skrifbiträde» från 14,000 kronor till 17,000 kronor,
eller med 3,000 kronor. I

I händelse af bifall härtill och vid iakttagande af den under
punkten 4:o) här ofvan föreslagna minskning i anslaget, kommer anslagstiteln
»väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf två särskilda reservationsanslag,
till expenser för allmänna arbeten och till vägundersökningar,
hvartdera å 35,000 kronor)», att minskas med 500 kronor, eller från

155,000 kronor till 154,500 kronor.

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Postverket.

An,J- andav . 6:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte dels med ua

postverket, gifva, att postdirektören i Göteborg Frans Broberg finge, under förut•J
sättning att han senast med utgången af innevarande år afginge från
tjensten, å postverkets pensionsstat åtnjuta en årlig pension af 5,000
kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, under hvilken
afsked ur postverkets tjenst blefve honom beviljadt, dels ock, med godkännande
af öfriga enligt statsrådsprotokollet för den 11 januari innevarande
år tillstyrkta ändringar i postverkets stater, för år 1902 bestämma,
^ postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till 12,045,000 kronor,
att utgå direkt af postmedlen, hvarigenom anslaget till postverket skulle
ökas med 1,295,000 kronor.

Slutsummorna af de för år 1902 föreslagna staterna, jemförda
med de för innevarande år af Kongl. Maj:t faststälda, äro, enligt, hvad
åberopade statsrådsprotokollet gifver vid handen, följande:

aflöningsstaten ..................

kr.

år 1901.

4,670,300

öfvergångsstaten ..............

11

2,400

—

pensionsstaten .......................

71,650

_

omkostnadsstaten .................

5,452,000

——

oförutsedda utgifter ...............

11

450,000

_

afkortningar och restitutioner m. m.

11

103,650

—

tillsammans kr.

10,750,000

—

år 1902.

kr. 4,974,300: —
„ 1,200: —
„ 86,950: —

„ 6,070,000: —

„ 789,500: —

„ 123,050: —

kr. 12,045,000: —

Af den i statsrådsprotokollet (sid. 16—49) lemnade utredning inhemtas,
att de föreslagna ändringarna i de särskilda staterna afse:

Ökning.

Aflöning sstaten.

i anslaget till ordinarie vaktbetjente vid postanstalterna
med............................................. kr. 4,000: —

i dito till aflönande af poststations föreståndäre

med .............................. „ 50,000: —

Transport kr. 54,000: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

17

Transport kr. 54,000: —
i anslaget till aflönande af extra biträden
vid distriktsförvaltningarna och

postanstalterna med........................... „ 200,000: —

i dito till ar fy oden åt extra vaktbetjente
och till hushyresbidrag för
en del betjente med ........................ „ 50,000: — kr.

Pensionsstaten.

■ . !

af Kongl. Maj;t beviljade nya pensioner kr. 12,000: —
föreslagen pension för postdirektören

F. Broberg ......................................... „ 5,000: —

kr.

Omkostnadsstaten.

i anslaget till uppbörds- och frimärkes provision

med .................................. kr.

i dito till förhyrande af de för postverket
erforderliga lägenheter samt
till bestridande af utgifterna för
posthusens underhåll m. m. med.. „

i dito till expensutgifter med ............ „

i dito till traktamenten för vakt betjente

med ....................................... „

i dito till postbetj entes beklädnad och

beväring med....................................... „

i dito till inköp och underhåll af inventarier
med ..................... „

i dito till postföringskostnad vid befordran
å jernväg med..................... „

i dito till postföringskostnad vid befordran
å landsväg och inom post -

anstalternas områden samt till landt brefbäring

med...........................• •

i anslaget till postföringskostnad vid
befordran sjöledes mellan fasta landet
och Gotland med........................

i dito till diverse utgifter »med .........

15,000: —

25,000: —
50,000: —

83,000: —

20,000: —

125,000: —

200,000: —

85,000: —

10,000: —
5,000:- „

Transport kr.

Bih. till Eiksd. Prot. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft.

304,000: —

17,000: —

018,000: —
939,000: —
3

*8

Statsutskottets Utlåtande 2?:o 7.

Transport kr. 939,000: —

* ■*’’ ’ ri i y Ir. oi ••ti'';*,: • i.; ; ? ",/*<> -1 i: f Ti.l (

Oförutsedda utgifter.

höjning af anslaget med ........................„ 339,500:—J

— •■>! -''DC.? ... .

Afkortningar och restitutioner m. m.

höjning af anslaget med ................................................... kr. 19,400: —

stamma ökning kr. 1,297,900: —

Minskning.

Öfver gångsstaten/ '' *••••'' ;''

Besparing med ....................................................................... kr. 1,200: — ‘

Pensionssiaten.

besparing med......................................................kr. 1,700: —

summa minskning kr. 2,900: —

Om från summan af ökningen .. ................................... kr. \ 297 900: ■

dragés summan af minskningen .................................. n 2,900: — 1

erhålles det belopp af kr. 1,295,000: —
hvarmed enligt Kongl. Maj:ts förslag postverkets utgiftsstater skulle
komma att för år 1902 på det hela ökas.

Postmedlen, som i riksstaten för innevarande år uppförts med

11,590,000 kronor, hafva för år 1902 beräknats till 12,400,000 kronor.
Då, på sätt ofvan angifvits, postverkets utgifter enligt staterna för år
1902 af Kongl. Maj:t beräknats till 12,045,000 kronor, skulle alltså
inkomsterna komma att öfverstiga utgifterna med 355,000 kronor.

i.

Stalsutslcottets Utlåtande N:o 7.

19

I fråga om de af Kong!. Maj:t föreslagna förändringar-i apningsxtalen
liar föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet yttrat

hufvudsa^hgen^foljande.^ Maj:t af den 22 november 1900 deri

generalpoststyrelsen afgifvit förslag till stater for postverket för ar 1902,
Säde styrelsen beträffande anslaget till ordinarie vaktbetjente vid post anstalterna

anfört, hurusom, i all synnerhet da den åt Kong! Ma

tillsatta komité för uppgörande af förslag till nya stater för poet- oc
telegrafverken, hvars betänkande ännu ej afgifvits, äfven både i pp
drag att behandla frågan om postvaktbetjentes uflomngsforhållanden,
styrelsen ansett, att i förevarande hänseende något som helst ännu
ändringsförslag ej borde af styrelsen nu framläggas an att med upprepande
af ett vid 1900 års riksdag behandladt förslag, i den snau
dåP ej lyckades tillvinna sig Riksdagens bifall, styrelsen hemstalde om
sådan anslagsförhöjning, som vore nödig för uppflyttning af ett ytterligare
antal vaktbetjente från lägre till högre lönegrad.

Jemte erinran att i aflöningsstaten for ar 1898 uppfoits aflöning
för 150 nya vaktbetjente vid postanstalterna, oberaknadt en vafctbetjentbefattning,
som vore afsedd att ersätta eu indragen va mas ar
befattning enligt äldre stat, och att i staten for ar 1900 ytteiligare
uppförts 112 nya vaktbetjentbefattningar, hade styrelsen omformalt, att
å Sveriges postvaktbetjenteförenings vägnar hos styrelsen gjorts framställning-
derom, att i styrelsens förslag till postverkets stater för a
1902 måtte upptagas 150 nya vaktbetjentbefattningar; men hade st}-jelsen, i enlighet med dess förut omförmälda åsigt, ansett namnda f^inställning
ej böra nu till vidare åtgärd föranleda. ... ,,

I sitt till Kongl. Maj :t afgifna förslag till postverkets utgiftsstater
för år 1901 hade generalpoststyrelsen hemstält, att antalet vidpostanstalterna
anstälde vaktbetjente af l:a lönegraden måtte okas med 100,
men tillika föreslagit minskning af vaktbetjentes antal i 3:e lönegraden
med samma antal, genom hvilka förändringar styrelsen trött sig kunna,
så vidt möjligt, påräkna erforderligt antal vaktbetjentbefattningar i
l:a lönegraden. Styrelsen både dervid hufvudsakligen framhalht, att
efter den vid 1899 års riksdag beslutadejom reglering af löneförhållandena
för vaktbetjente vid postanstalterna, hvarigenom vaktbetjente fördelats
i tre lönegrader, styrelsen täukt sig, bland minut, att i 1.a lönegraden
skulle kunna placeras icke blott samtlige i Stockholm, boteborg och
Malmö anstälde eller stationerade ordinarie postvaktbetjente, utan atven
sådana betjente å några andra orter, der lefnadskostuaderna kunde anses
lika höga'' som i dessa tre städer, men att, med de grunder, som dit -

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

tiUs bhfvi* följda beträffande postvaktbetj entes befordran till ordinarie
befattning, det emellertid visat sig, att det i nämnda hänseende afsedda
målet med regleringen icke kunde ernås, om ej ett större antal betattmngar
an som vid afgifvandet af förslaget till regleringen beräknats,
ofverflyttades från 3;e till l:a lönegraden. Såsom generalpoststyrelsen
erinrat, hade 1900 ars Riksdag vid behandling af denna fråga visserligen
ansett sig böra medgifva sådan höjning af anslaget till vaktbetjente
vid postanstalterna, att de af 1899 års Riksdag bestämda
grunder for postvaktbetj entes indelning i löneklasser skulle kunna tilllampas,
men funnit det icke vara ådagalagdt, att för vinnande af detta
syfte skulle för det dåvarande erfordras öfverflyttning från 3:e till l:a
lönegraden af större antal vaktbetjente än 60.

Det antal vaktbetjentbefattningar, hvilkas öfverflyttning till l:a.
lönegraden Riksdagen sålunda medgifvit, hade dock visat sig nätt och
jemnt racka till för uppflyttning i l:a lönegraden endast af sådana
vaktbetjente, som för närvarande, till följd af brist på tillräckligt antal
befattningar i namn da lönegrad, ännu vore placerade i lägre grad; och
alldeles otillräckligt blefve det öfverflyttade antalet, för att styrelsen
skulle kunna både under år 1901 och år 1902 hafva möjlighet för placenng
i l:a lönegraden af alla de ytterligare vaktbetjente, som, med
} a grunderna för ofvanberörda omreglering, borde vid be fordran

från extra till ordinarie befattning placeras i l:a lönegraden.
Vid uppgörande af förslag till ordnande af förhållandena i förevarande
hänseende för tiden från innevarande års början hade det befunnits,
att åt _ de i aflomngsstaten för år 1901 uppförda 60 nya vaktbetjentbefattningarna
i l:a lönegraden erfordrades ett antal af tillhopa 40 för
placering i denna lönegrad af vaktbetjente vid postkontoren i Stockbofm,
Voteborg och Malmö samt vaktbetjente vid jernvägsposten med
stationsort i någon af dessa städer. De återstående 20 af de öfverflyttade
befattningarna åtgmge för att i samma lönegrad kunna placera
de vaktbetjente, åt hvilka vore anförtrodd den magtpåliggande och ansträngande
tjenstgörmgen inom sjöpostexpeditionen å linien Trelleborg
• xt 8^mt vaktbetjente, stationerade å vissa särskildt dyra orter

i -Norrland. Dermed vore sålunda ofvannämnda 60 vaktbetjentbefattmngar
upprymda, hvadan för styrelsen icke skulle förefinnas möjlio-het
att under aren 1901 och 1902 kunna i l:a lönegraden placera de i Stockolm,
(joteborg och Malmö anstälde eller stationerade extra vaktbetjente
som under namnda år befordrades till ordinarie, utom för de fall ätt de
skulle, ettertrada vaktbetjente, som tjenstgjort eller varit stationerade
just a de namnda orterna; och icke heller skulle tillfälle då finnas att

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 21

i l:a lönegraden sätta betjente å ytterligare nagra andra orter, der
lefnadskostnaderna kunde anses lika höga som i nyssberörda tre
städer.

För att under år 1902 skulle i l:a lönegraden finnas att tillgå ett
så stort antal vaktbetjentbefattningar, som vore nödigt för att då reglera
ifrågavarande förhållanden i öfverensstämmelse med de beslutade
grunderna för meranämnda omreglering, nödgades styrelsen,. med fullföljande
af det för 1900 års Riksdag framlagda, förslaget i den män
det ej vunnit Riksdagens bifall, gorå framställning om öfverflyttning
af ytterligare 40 vaktbetjentbefattningar från 3:e till l:a lönegraden.

Den ökade kostnad,'' som — oafsedt eventuelt ökade utgifter för
ålderstillägg — genom en sådan öfverflyttning uppstode, utgjorde för
år 1902 ett belopp af 4,000 kronor.

Likasom vid afgifvandet af sitt statsförslag för år 1901, hade styrelsen
äfven nu framhållit, att genom bestämmandet af antalet i l:a
lönegraden så högt som till 550 det visserligen tidtals kunde inträffa,
att antalet vaktbetjente enligt stat i l:a lönegraden blefve större än
det antal betjente, som rätteligen borde i denna lönegrad placeras, men
att det, enligt styrelsens åsigt, borde få ankomma på styrelsen att
ordna detta förhållande med tillämpning af grunderna för den i kongl.
brefvet den 13 oktober 1899 angående postverkets stater för år 1900
gifna bestämmelsen att, derest vid tillsättande af vaktbetjentbefattning,
hvars föregående innehafvare åtnjutit aflöning i l:a eller 2:a lönegraden,
den, som å befattningen antoges, icke ansåges böra placeras å ort eller
i syssla, för hvilken den lediga aflöningen vore ansedd, styrelsen egde
att tills vidare och intill dess ledighet inom vederbörlig lönegrad uppstode,
samt med disponerande i sådant hänseende af erforderlig andel af den
lediga aflöningen, tilldela den till befattningen antagne aflöning i lägre
lönegrad. Emot den uppfattning generalpoststyrelsen i detta hänseende
vid sagda tillfälle uttalat hade, såsom styrelsen erinrade, Kongl. Maj:t
och Riksdagen icke haft något att erinra.

Departementschefen har vidare erinrat, hurusom vid föredragninginför
Kongl. Maj:t den 13 januari 1900 af generalpoststyrelsens förslag
till stater för postverket för innevarande år chefen för finansdepartementet
anfört, bland annat, i fråga om anslaget till vaktbetjente, att den
af styrelsen då ifrågastälda uppflyttning af 100 vaktbetjente från 3:e till
l:a lönegraden syntes påkallad af den vid 1900 års början genomförda
reglering af postvaktbetjentes löneförmåner; och hade i enlighet med
chefens för finansdepartementet tillstyrkan af Kongl. Maj it i statsverkspropositionen
föreslagits, att för berörda ändamål anslaget till vakt -

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

betjente vid postanstalterna måtte höjas med 10,000 kronor. På nyss
anföida skäl hade Riksdagen ansett höjning af anslaget höra medgifvas
med endast 6,000 kronor.

Hvad generalpoststyrelsen i det nu föreliggande statförslaget ytterligare
anfört såsom skäl för öfverflyttning från 3:e till l:a lönegraden
af 40 vaktbetjentbefattningar syntes departementschefen ådagalägga
bekofvet ^ deraf, att för genomförande af regleringen af vaktbetjentes
löneförmåner en sådan öfverflyttning skedde; och biträdde departementschefen
alltså generalpoststyrelsens hemställan om anslagets förhöjning
med 4,000 kronor från och med år 1902.

Å anslaget till aflönande af poststationsföreståndare hade, enligt
h\ad generalpoststyrelsen meddelat, utgifterna uppgått i runda tal år
1899 till 657,800 kronor samt under perioden 1 oktober 1899—30
september 1900 till 681,700 kronor, under det att anslaget i senast
faststälda stat upptagits till förslagsvis 675,000 kronor. Antalet poststationer,
som under år 1899 ökats från 2,298 till 2,383 eller med 85
stycken, hade sedermera intill den 22 november 1900 ökats med ytterligare
91. Denna ökning'' hade föranledts såväl af nya jernvägsliniers
upplåtande för trafik som äfven af angelägenheten att tillgodose landsky
g''dons behof af förbättrade postförbindelser. Då utgifterna å anslaget
i fråga redan öfverstigit det å staten för innevarande år förslagsvis
upptagna beloppet, erfordrades redan af denna anledning en förhöjning
af sistnämnda belopp för att möta de utgifter, som komme att uppstå
genom ökning i antalet postst atio ner ej blott under innevarande år,
utan äfven år 1902. Denna ökning i poststationernas antal syntes,
särskild! till följd af tillämnade nya jernvägsliniers öppnande, komma
att blifva ganska betydlig.

Ytterligare orsaker till ökade utgifter å anslaget förefunnes emellertid.
Med erinran att arfvodet för poststationsföreståndare bestämdes
af generalpoststyrelsen inom det i sådant afseende genom kongl. bofven
den 20 mars 1874 och den 29 april 1892 faststälda högsta belopp
af 600 kronor för år, omförmälde generalpoststyrelsen vidare, att styrelsen
i samråd med jernvägsstyrelsen bestämt vissa grunder, efter
hvilka stationerna vid statens jernvägar skulle hänföras till de genom
sistnämnda kongl. bref stadgade nio aflöningsklasser mellan 120 och
600 kronor med 60 kronors skilnad mellan hvarje. Efter dessa grunder
hade en reglering, omfattande en period af tre år i sänder, faststälts
föi arfvoden åt föreståndarne för de poststationer, som förvaltades af
statens jernvägars stationsföreståndare, och hade dylik arfvodesreglering

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

28

sedermera vunnit tillämpning jemväl för poststationer vid enskilda jernvägar.
En ny sådan reglering, omfattande tidsperioden 1902 1904,

skulle med 1902 års ingång inträda för jernvägspoststationsföreståndare.
Enär, bland annat, ökad poströrelse å stationen medförde, rätt till uppflyttning
i högre aflöningsklass, komme denna nya reglering helt säkert
att medföra förhöjning i arfvodena å många orter. Men härtill komme
äfven, att den ökade trafiken jemväl å poststationer, som icke vore
belägna vid jernväg, i åtskilliga fall torde föranleda uppsägning från
poststationsföreståndares sida af det om poststations skötande ingångna
kontrakt, äfvensom framställande i sammanhang dermed af en ej oberättigad
fordran att i händelse af kontraktets förnyande erhålla arfvodes -

förhöjning.

Af omförmälda anledningar hade generalpoststyrelsen ansett ifrågavarande
anslag för år 1902 ej böra sättas till lägre belopp än 725,000
kronor, hvilket innebure en ökning af 50,000 kronor.

Förslagsanslaget till aflönande afl extra biträden vid distrikts förr ältning
ar na och postanstalterna,'' hvilket för år 1899 utgjort 575,000 kronor,
men för år 1900, med hänsyn till det från och med sistnämnda år
ökade antalet ordinarie postexpeditörer, sänkts till 485,000 kronor, hade
för innevarande år höjts till 600,000 kronor. Enligt hvad generalpoststyrelsen
meddelat, hade utgifterna å anslaget år 1899 uppgått, i rundt
tal, till 712,300 kronor och för år 1900, med ledning af förhållandena
under sistnämnda års tre första qvartal, då de i rundt tal utgjort
567,600 kronor, approximativt beräknats komma att uppgå till omkring
756,800 kronor. Orsaken till att anslaget måst så väsentligt.öfverskridas
vore att tillskrifva den alltjemt, fortgående ökningen i poströrelsen
och deraf nödvändiggjord anställning af ytterligare arbetskrafter,
hvarjemte befunnits oundgängligt att från och med 1900 års. början
höja minimiarfvodena för extra tjenstemannabiträden, anstälda vid postkontoren
i riket.

Med hänsyn till det belopp, hvartill, väsentligen i följd af tillväxten
i trafiken å postanstalterna, utgifterna å ifrågavarande anslag till extra
biträdens aflönande redan vid afgifvandet af styrelsens förevarande
statförslag uppgått, och enär antagas kunde, att poströrelsen äfven
under de närmaste åren komme att ökas, hade generalpoststyrelsen ansett
en ytterligare förhöjning af anslaget blifva af nöden, enär aflöning
måste beredas för det'' ökade antal extra biträden, som, utöfver det
under år 1901 använda, under år 1902 komme att erfordras.

Men äfven annan anledning till förhöjning af detta anslag före -

24 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

funnes. I sådant afseende erinrade generalpoststyrelsen, hurusom _

r- ?r°ii et,mec^ ars ingång genomförts sådan reglering af aflönings orhailandena

för extra tjenstemannabiträden vid postkontoren, att i
allmänhet till dessa biträden skulle utgå årsarfvoden till belopp af lägst
900 kronor för manligt och lägst 750 kronor för qvinligt biträde, och
arivodena vara indelade i fem klasser med 150 kronors skilnad mellan
i var jo klass, samt biträdena uppflyttas från lägre till högre arfvodesklass
etter tre års väl vitsordad tjenstgöring i den lägre arfvodesklasi
gei*eralpoststyrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 30 oktober

I»yy anmalt och äfven i sitt förslag till postverkets stater för år 1901
omlörmält, att de lägst aflönade extra tjenstemannabiträdenas bekymmersamma
ekonomiska ställning föranledt styrelsen att gå i författning
derom, att berörda arfvoden skulle från och med år 1900 utgå för
manligt biträde med lägst 1,050 kronor eller å platser, der lefnadskostnaderna
vore särskildt höga eller der biträdet användes till mera
g:gande eller ansträngande tjenstgöring, såsom nattarbete m. m.,
V00 kronor samt för qvinligt biträde med lägst 900 kronor Uti
d®n 30 oktober 1899 bos Kongl. Maj:t gjorda anmälan om berörda
1 or bättring af minimiarfvodena hade generalpoststyrelsen tillika framhållit
såsom önskvärdt, att den uppflyttning efter tre års väl vitsordad
tjenstgöring från lägre till närmast högre arfvodesklass, som hörde
till grunderna för den med 1897 års ingång tillämpade regleringen,
matte kunna påräknas, oaktadt lägsta arfvodet komme att sättas lika
med det, som dittills ernåtts först efter tre eller, i vissa fall sex års
tjenstgöring; men hade generalpoststyrelsen ansett sig icke böra redan
da meddela några nya allmänna bestämmelser i fråga om uppflyttning;
efter viss tid, i högre arfvodesklass, dels emedan då förestode utnämnmg
åt _ ett större antal nya postexpeditörer, och dels enär styrelsen
trodde sig böra afvakta resultatet af arbetena inom den för uppgörande
af nya stater för post- och telegrafverken tillsatta komité.

Vidare hade generalpoststyrelsen anfört att, då styrelsen af skäl,
som i det föregående omförmälts, ansett sig förhindrad att nu framlägga
förslag till ytterligare ökning af antalet postexpeditörer, styrelsen
emellertid ansett nödigt att utan vidare uppskof vidtaga åtgärder för
åstadkommande af förmånligare vilkor för den extra tjenstemannapersonalen
vid postkontoren genom att extra biträdena blefve uppflyttade
i högre arfvodesklass enligt förut antagna grunder, med utgång, å de
olika orterna, från nuvarande minimiarfvoden såsom begynnelsebelopp
men utan förhöjning i allmänhet af det hittills i regeln utgående
maximibeloppet; och vore styrelsen — med den befogenhet uti ifråga -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 25

varande hänseende, som genom § 33 mom. 2 i den för styrelsen gällande
instruktion vore åt styrelsen öfverlemnad — betänkt på att
redan med 1901 års ingång genomföra nyssberörda arfvodesförbättring.
Den väsentliga stegring i prisen på de flesta lifsförnödenheter,
som under de senare åren inträdt, hade från de vid postkontoren anstälda
extra tjenstemannabiträdenas sida föranledt klagan och missmod
deröfver, att för en stor del af dem de utgående arfvodena icke vore
tillräckliga för att, äfven om mycket stor sparsamhet iakttoges, betäcka
de nödiga lefnadskostnaderna. De extra posttjensteinännens nuvarande
aflöningsförhållanden hade ock visat sig medföra svårighet att på ett
tillfredsställande sätt rekrytera postverkets t jenstemannakår, enär mångenstädes
inom affärs- och näringslitvet förmånligare vilkor bereddes personer,
som med hänsyn tdl samhällsställning kunde anses likstälda
med extra tjenstemannabiträden vid postkontoren. Såväl billighet som
klokhet syntes äfven bjuda, att extra biträdenas aflöning sattes i skäligt
förhållande till det arbete, som af dem kräfdes, och det med arbetet
förenade ansvar. Enligt gjord beräkning skulle genom den arfvodesförbättring,
hvarom sålunda vore fråga, för postverket uppkomma en
ökad utgift af omkring 20,000 kronor, för år räknadt.

På grund af de utaf generalpoststyrelsen anförda omständigheter
och enär vid bestämmandet af ifrågavarande ans!agsbelopp jemväl borde
beaktas de ökade utgifterna för aflönande af tillfälliga extra tjenstemannabiträden,
erforderliga i följd af semesterledigheter för dertill berättigade
tjensteman vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar,
hade styrelsen ansett anslagets förhöjning i det hela icke böra sättas
lägre än till 200,000 kronor, hvarigenom anslaget för år 1902 komme
att uppgå till förslagsvis 800,0()0 kronor.

Beträffande anslaget till arfvoden åt extra vaktbetjente och till husliyresbidrag
för en del betjente, erinrade generalpoststyrelsen, att anslaget
blifvit för år 1900, i sammanhang med den reglering af adöningsförhållandena
för extra vaktbetjente vid postanstalterna, enligt hvilken
deras aflöning skulle bestå af arfvode i tre grader och traktamente till
dem såsom aflöningsform skulle i regeln upphöra, faststäldt till förslagsvis
260,000 kronor, men för år 1901 höjts till förslagsvis 325,000
kronor. Utgifterna å anslaget hade emellertid, enligt hvad generalpoststyrelsen
meddelat, redan för de tre första q v artalen af år 1900
öfverstigit det för samma år förslagsvis bestämda beloppet, i det att de
för nämnda qvartal utgjort i rundt ial 265,600 kronor; och enligt
Bil», tdl ttiksd. Urat. 1901. 4 Samt. 1 Afd 7 Höft. 4

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

gjorda approximativa beräkningar ansåges utgifterna å anslaget komma
att för hela året 1900 belöpa sig till omkring 354,100 kronor. Anledningen
dertill vore att söka deri, att den extra vaktbetjentpersonalen
vid postanstalterna måst i ganska betydande mån ökas till följd af den
starka tillväxten i poströrelsen i allmänhet och särskildt på grund af
utvidgad postbefordring genom nya jernvägsliniers öppnande för trafik.
Antalet extra vaktbetjente hade vid 1900 års ingång utgjort 390, men
intill medlet af november månad samma år hade, i anledning af framställningar
från vederbörande distrikts- och lokalförvaltningar om det
oundgängliga behofvet att erhålla förstärkning af vaktbetjentpersonalen,
tillkommit icke mindre än 77 extra vaktbetjente, hvadan deras antal
vid sistnämnda tidpunkt uppgått till 467. Då vid dessa förhållanden
icke kunde antagas annat än att utgifterna å anslaget skulle för åren
1901 och 1902 komma att än ytterligare stiga, hemstälde generalpoststyrelsen,
att anslaget måtte för år 1902 höjas med 50,000 kronor eller
till förslagsvis 375,000 kronor.

Mot de af generalpoststyrelsen begärda förhöjningar i sistberörda
tre anslagsrubriker har departementschefen förklarat sig icke hafva
något att erinra.

Hvad anginge öfvergång sstaten, som för år 1901 vore faststäld till
2,400 kronor, hade densamma i det förevarande statförslaget bibehållits
oförändrad.

Enligt hvad generalpoststyrelsen i skrifvelse den 10 december
1900 anmält, hade å ifrågavarande stat uppförde kammarskrifvaren hos
generalpoststyrelsen A. G. L. Lundin den 27 nästförutgångna november
aflidit. I följd häraf borde staten minskas med 1,200 kronor, motsvarande
lön och tjenstgöringspenningar för en af de två å staten uppförda
kammarskrifvarne hos styrelsen, och således för år 1902 fastställas
till 1,200 kronor.

Beträffande pensionsstaten hade generalpoststyrelsen anmält, att
i följd af inträffade dödsfall från denna stat borde afföras de pensioner
som utgått:

till förre vaktbetjenten B. C. Möllerstedt ................... kronor 200

)) » kontrollören E. E. Ehrenholm ...................... » 900

» » vaktbetjenten L. J. S. Stenberg .................... » 000

eller tillhopa kronor 1,700

27

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

men att deremot i staten borde uppföras följande pensioner, som blifvit
beviljade, efter det generalpoststyrelsen afgifvit förslag till postverkets
stater för år 1901, nemligen:

till förre

» »

» »

» )>

» »

» »

» »

» »

vaktbetjenten A. Alexis .............

postmästaren E. Swanström
vaktbetjenten P. O. Svärd

vaktbetjenten E. Eriksson ...........

vaktbetjenten J. V. Magnusson

postmästaren J. A. Lindquist ......

vaktbetjenten B. Ekelund
vaktbetjenten O. Eriksson
vaktbetjenten A. Brissander

....... kronor

........... »

........... D

........... »

............. »

......... »

»

.......... »

.............. »

summa kronor

600: —
2,250: —
600: —
600: —
600: —
3,000: —
600: —
600: —
600: —

9,450: —

Härtill borde läggas den pension, som jemlikt
kongl. brefvet den 14 december 1900 blifvit bestämd
att af postmedlen utgå till förre postmästaren P. H.
Pyhlson......................................................

kronor 2,550: —

tillsammans kronor 12,000:

Uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift både postdirektören i
Göteborg Frans Broberg anhållit att varda å postverkets stat uppford
till ett pensionsbelopp af 5,000 kronor, att åtnjutas efter erhållet afsked,
äfven om detta kunde varda meddeladt något qvartal före ingången a

Till stöd för denna framställning hade postdirektören Broberg
anfört, att han vid numera uppnådda 65 lefnadsår, af hvilka 37 b i vi
tillbragta i ordinarie tjenstemannabefattnmg vid postverket och deribland
de senaste 23 i egenskap af postdirektör i G oteborg, funne sig
påverkad af yttringarna af en framskriden ålder och fördenskull vore i
behof af befrielse från de ansträngande tjenstebestyren, som med hvarje
år tillväxte och fordrade ökade omsorger; men att han ansage sig förhindrad
att enligt sin önskan afgå från postdirektorsbefattningen, enär
den pension af 3,000 kronor, som enligt gällande bestämmelser skal e
tillkomma honom vid afsked ur postverkets tjenst, maste anses allt
för ringa för en obekymrad framtida existens, helst i en tid, då lits -

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

förnödenheterna visade fortfarande benägenhet att stiga i pris; att
nämnda pensionsbelopp, hvilket ej vore större än det, som tillkomme
postmästare vid postkontor af andra klassen samt postkontrollör i första
lönegraden, sedan de uppnått ålderstillägg, icke kunde anses stå i väl
atpassadt förhållande till de mångahanda och trägna göromål och det
ansvar, som vore förenadt med en postdirektörsbefattning; att under
ar 1876 tillerkänts Brobergs närmaste företrädare vid postkontoret i
Göteborg, hvilken dock varit direktör endast å postkontorets afdelning

0 r .°mmajnfe Posteb ett ärligt pensionsbelopp af 5,000 kronor; att
ar„18fJ 1en lånande pension tilldelats senast afgångne postdirektören

1 ötockholm; samt att det begärda pensionsbeloppet icke heller vore
högre än som kunnat tillkomma Broberg i närmast förut innehafda
befattning såsom byråchef i generalpoststyrelsen, derest han i den
egenskapen ännu qvarstått.

Efter det Kongl. Maj:t anbefalt generalpoststyrelsen att öfver
postdirektören Brobergs omförm älda ansökning afgifva utlåtande, hade
styrelsen i sammanhang med det förevarande statförslaget afgifvit det
sålunda infordrade utlåtandet och dervid anfört följande.

stora omfattningen af poströrelsen i Göteborg hade gjort det
nödvändigt att fördela göromålen å sjelfva hufvudpostkontoret, efter
olika arter, på särskilda afdelningar äfvensom att i skilda delar af
staden inrätta filialpostkontor. De särskilda afdelningarna vid Göteborgs
hufvudpostkontor utgjordes numera af en afdelning för afgående brefpost,
en för ankommande dylik post och en för paketpost, en brefbarareexpedition
samt en särskild afdelning för tidningar och tidskrifter
hvarjemte i tullpackhuset vore anordnad en expedition för utlemnande
åt utländskt paketgods; och vore hittills inrättade fem filialpostkontor
i Goteborg, nemligen vid Köpmansgatan, vid Viktoriagatan, vid Stmbergstorget,
i Getebergsängen och i Olskroken. Ännu ett filialpostkontor
skulle i den närmaste tiden öppnas vid Jerntorget. Af filialpostkontoren
vore två, nemligen de vid Viktoriagatan och Stigberffstorget,
förenade med telegrafanstalter.

Huru poströrelsen i Göteborg vuxit under den tidrymd, postdirektören
Broberg varit chef för stadens postkontor, framginge af

följande jemförelse i vissa hänseenden mellan förhållandena år 1877 _

det år Broberg tallträdt postdirektör^ensten — och år 1899, det sista
ar’ hvilket fullständiga statistiska uppgifter funnes att tillgå.

Enligt anstälda beräkningar hade nemligen antalet från Göteborgs
postkontor afgångna försändelser utgjort:

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

39

år 1877

vanliga och rekommenderade bref, bref kort

och korsbandsförsändelser........ 1,694,123

oassurerade paket .......................................... 17,526

assurerade försändelser............................. 17,685

postanvisningar ........................................... 4,600

postförskottsförsändelser .......................... 598

De afgångna assurerade försändelsernas kr.

angifna värde både belöpt sig till 30,758,972: 04
Postverkets inkomster vid Göteborgs postkontor
j emte underlydande p o ststatio -ner och ångbåtspostexpeditioner hade
utgjort ..............................-..................... 324,934: 7 9

år 1899

7,271,883

21,279

30,092

73,074

36,549

kr.

58,909,902: so

766,262: 8 3.

Under förra hälften af 1880-talet både ock tillkommit postsparbanksrorelsen Göteborgs

postkontor både äfven betydelse såsom utvexlingspostanstalt
i förhållande till vissa främmande länder, i bvilket hänseende
särskild! borde beaktas förmedlingen af den direkta paketutvexlingen,
via Göteborg, mellan Sverige och Storbrittannien samt åt utvexlingen,
likaledes via Göteborg, af paket till och från Norra Amerika.. Under
Göteborgs postkontor vore lydande 29 poststationer och 11 ångbåtspostexpeditioner.

Generalpoststyrelsen både vidare anfört, hurusom det vore uppenbart,
att chefskapet för ett så stort och betydande postkontor som
Göteborgs, med alla dess särskilda afdelningar och filialer m. m., måste
ställa mycket stora kraf på innebafvaren af postdirektör^ ensten derstädes,
särskild! hvad anginge ledningen af och ansvaret för det hela
samt öfvervakandet att de olika afdelningarna och filialerna med ordning
och noggrannhet samt med den skyndsamhet, som vederborde, fullgjorde
hvad dem ålåge. Huru stor förmåga och huru mycken energi
i arbetet än innebafvaren af den ifrågavarande tjensten hade i sin
kraftfulla ålder ådagalagt, kunde emellertid icke med fog begäras, .att
han, efter uppnåendet af eu ålder al 65 år, skulle kunna vara i stånd
att utöfva en så omfattande verksamhet på det sätt, som förhållandena

betingade och kräfde. .

Men, oafsedt den nuvarande tjensteinnehafvarens ålder, vore det
ock ur annan synpunkt i tjenstens sannskyldiga intresse, att postdirektören
Broberg ‘bereddes tillfälle att, på de pensionsvilkor han begärt,
afgå från befattningen. Med nuvarande regler angående uppbörds -

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ansvaret vid Göteborgs postkontor måste postdirektörens tid och intresse
till allt för stor del egnas åt uppgörande af räkenskaper, uppbärande
eller utbetalning af penningar samt frankoteckens tillhandahållande åt
underlydande. . Det vore emellertid generalpoststyrelsens afsigt att, så
snart omständigheterna sådant medgåfve, söka såsom biträde åt postdirektören
få anstäld en kontrollör såsom kassör och frimärkesförvaltare
under postdirektörens inseende och kontroll, i öfverensstämmelse
med hvad som genomförts vid postkontoret i Stockholm redan år
1886, med hvilket år ny postdirektör der inträdt. Derigenom skulle
detaljarbetet med uppbörden och räkenskaperna kunna för postdirektören
i Göteborg upphöra, och honom, bättre än nu vore fallet, beredas
tillfälle att å postutvexlingens besörjande utöfva tillsyn samt å postkontoret
intaga en mera ledande och öfvervakande ställning. Att en
sådan anordning kunde genomföras snarast möjligt, ansåge generalpoststyrelsen
synnerligen önskvärdt. Då emellertid postdirektören Broberg
hvilken ej, såsom hans blifvande efterträdare, kunde förpligtas att
efter uppnådd viss lefnads- och tjensteålder afgå från sin befattning —
icke heller kunde tillförbindas att underkasta sig den minskning af inkomst
i uppbörds- och frimärkesprovision, som, under fortvaron af nu
gällande allmänna bestämmelser i ämnet, den nämnda anordningen
skulle nödvändiggöra i Göteborg, likasom förut i Stockholm, syntes
genomförandet af anordningen i fråga icke kunna ske annat än i sammanhang
med tillsättandet af ny postdirektör, som kunde åläggas underkasta
sig omförmälda reglering. Enligt generalpoststyrelsens uppfattning
skulle alltså postverkets fördel främjas genom bifall till postdirektören
Brobergs förevarande framställning. Broberg — som, född den
16 februari 1835, antagits till e. o. kammarskrifvare år 1861 och befordrats
år 1863 till kanslist, år 1864 till notarie, år 1868 till aktuarie
och samma år till sekreterare hos generalpoststyrelsen samt utnämnts
den 27 december 1873 till byråchef i generalpoststyrelsen och den 18
maj 1877 till postdirektör i Göteborg — vore ock genom sin med
stort nit och skicklighet utöfvade mångåriga verksamhet i postverkets
tjenst förtjent af den förmån i pensionshänseende, som sålunda kunde
honom beredas.

Med afseende å hvad generalpoststyrelsen sålunda anfört samt
med omförmälande, att beloppet af den pension, hvarom postdirektören
Broberg nu anhållit, vore, såsom i ansökningen framhållits, detsamma
soni skulle hafva honom tillkommit, derest han qvarstått såsom byråchef
hos styrelsen, hade generalpoststyrelsen — under åberopande
jemväl af kongl. brefven den 16 juni 1876, angående postverkets ut -

Statsutskottets Utlåtande N.o 7.

31

giftsstater för år 1877, och den 30 maj 1884, angående postverkets
stater för år 1885, på grund af hvilka kongl. bref postdirektören vid
Göteborgs postkontors afdelning för ankommande poster G. F. Améen
beviljats ett pensionsbelopp å postverkets pensionsstat af 5,000 kronor
samt postdirektören vid Stockholms postkontor P. F. T. Winroth förklarats
berättigad till en pension å postverkets pensionsstat af 2,600
kronor utöfver det pensionsbelopp af 2,400 kronor, Winroth egde från
civilstatens pensionsinrättning uppbära — hemstält att, utöfver det
belopp af 3,000 kronor, som eljest skulle i årlig pension tillkomma
postdirektören Broberg vid afskedstagande, måtte å postverkets pensionsstat
beredas honom ett ytterligare belopp uti ifrågavarande hänseende
af 2,000 kronor, samt att pensionen måtte få utgå från och
med månaden näst efter den, hvarunder afsked kunde varda Broberg

beviljadt. . ... ......

Med erinran derjemte, att, då Riksdagen beviljat postdirektören

Winroth förenämnda honom tillerkända pension å postverkets stat, dervid
fästats det vilkor, att Winroth borde med 1884 års slut från
tjensten afgå, hade generalpoststyrelsen nu, med afseende å det motiv,
som hufvudsakligen varit bestämmande för styrelsen att tillstyrka postdirektören
Brobergs förevarande framställning, ifrågasatt, huruvida
icke såsom vilkor för bifall till nyssnämnda framställning borde bestämmas
skyldighet för Broberg att afgå från sin befattning senast
med 1901 års utgång.

Med hänsyn till de af generalpoststyrelsen ur synpunkten åt postverkets
fördel anförda skäl för förordande af bifall till postdirektören
Brobergs ansökan, ansåge departementschefen sig böra tillstyrka sådan
förhöjning i den Broberg, efter afsked ur postverkets tjenst, enligt
o-ällande bestämmelser tillkommande pension, att pensionsbeloppet bestämdes
till 5,000 kronor, äfvensom förorda det af generalpoststyrelsen
ifrågasatta vilkor för rätten till åtnjutande af pension till sistberörda
belopp.

I fråga om omkostnadsstaten hade general poststyrelsen föreslagit,
att följande anslag måtte höjas, nemligen anslaget till uppbörds- och
frimärkesprovision med 15,000 kronor från 465,000 kronor till 480,000
kronor, anslaget till förhyrande af de för postverket erforderliga lägenheter
samt till bestridande af utgifterna förposthusens underhåll m. m. med 25,000
kronor från 175,000 kronor till 200,000 kronor, anslaget till expensutgifter
med 50,000 kronor från 500,000 kronor till 550,000 kronor, anslaget till

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

traktamenten för vaktbetjente med 83,000 kronor från 117,000 kronor
till 200,000 kronor, anslaget till postbetjentes beklädnad och beväring med

20.000 kronor från 140,000 kronor till 160,000 kronor, anslaget till inköp
och underhåll af inventarier med 125,000 kronor från 140,000 kronor
till 265,000 kronor, anslaget till postförinqskostnad vid befordran å jernväg
med 200,000 kronor från 2,100,000"kronor till 2,300,000 kronor,
anslaget till postföringskostnad vid befordran å landsväg och inom postanstalternas
områden samt till landtbrefbäring med 85,000 kronor från

830.000 kronor till 915,000 kronor, anslaget till postförinqskostnad vid,
befordran sjöledes mellan fasta landet och Gotland med 10,000 kronor
från 62,000 kronor till 72,000 kronor samt anslaget till diverse utgifter
med 5,000 kronor från 35,000 kronor till 40,000 kronor.

Beträffande anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision, hvilket i
postverkets stater för innevarande år upptagits till förslagsvis 465,000
kronor, hade generalpoststyrelsen erinrat, att af sagda belopp 430,000
kronor beräknats utgå enligt gällande regler såsom provision å den vid
postanstalterna inflytande uppbörd under nämnda är, och att återstoden,

35.000 kronor, beräknats för beredande af godtgörelse till de postförvaltare,
kontrollörer och postexpeditörer, som före 1900 års ingång
innehaft sina tjenster och hvilkas inkomst af uppbörds- och frimärkesprovision
minskats i följd deraf, att från sistnämnda års ingång nya
postexpeditörsbefattningar tillkommit. Enligt hvad generalpoststyrelsen
tillika meddelat, både utgifterna i förstnämnda hänseende under perioden
1 oktober 1899—30 september 1900 uppgått till i rundt tal
441,900 kronor och således redan öfverskridit det för 1901 beräknade
beloppet, 430,000 kronor. På grund deraf och med hänsyn till motsedd
ökning under år 1902 af den vid postanstalterna inflytande uppbörd,
å hvilken provision beräknades, hade generalpoststyrelsen ansett en förhöjning
åt ifrågavarande anslag för sistnämnda år med åtminstone

15.000 kronor, eller samma belopp som i enahanda afseende begärts i
förhöjning för år 1901, vara af behofvet påkallad.

I fråga om den del af anslaget, som skulle användas till beredande
af godtgörelse åt vissa äldre posttjenstemän för minskning i inkomst
af uppbördsprovision, erinrade generalpoststyrelsen att, efter det
1900 års Riksdag,. i fråga om beräkningen af den behöfliga ersättningen,
förklarat sig anse, att denna ersättning icke borde utgå med
högre belopp, än att för en hvar af de ifrågavarande äldre tjenstemännen
under hvarje år från och med år 1900 inkomsten af provision
med tillägg af den särskilda ersättningen komme att uppgå till samma
belopp, hvartill inkomsten af provision för honom under år 1899 upp -

m

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

gått, generalpoststyrelsen genom kongl. bref den 1 sistlidne juni,
angående postverkets stater för år 1901, fått sig anbefaldt. att till
Kongl. Maj:t inkomma med förslag till närmare bestämmelser i öfverensstämmelse
med de af Riksdagen angifna grunder i fråga om utbetalande
af nu omförmälda godtgörelse. Med förmälan, att generalpoststyrelsen
gjort denna fråga till föremål för en omfattande utredning,
men ännu icke vore i tillfälle att framlägga förslag i sistberörda hänseende
och för den skull icke heller kunde nu närmare angifva beloppet
af den godtgörelse, som kunde blifva erforderlig uti ifrågavarande
hänseende för år 1902, hade styrelsen förklarat sig anse lämpligast
vara, att anslagsbeloppet i förevarande del icke upptoges lägre för år
1902 än till det förut beräknade beloppet, 35,000 kronor.

Å anslaget till förhyrande af de för postverket erforderliga lägenheter
samt till bestridande af utgifterna för posthusens underhåll m. ra.,
hvilket i gällande stat vore upptaget till förslagsvis 175,000 kronor,
hade, enligt hvad generalpoststyrelsen meddelat, utgifterna uppgått i
runda tal under år 1899 till 149,300 kronor, men under tiden 1 oktober
1899—30 september 1900 till 187,000 kronor. Denna stegring härledde
sig hufvudsakligast deraf att, i man af posttrafikens ökning och
arbetets tillväxt å postkontoren, behofvet af större och bättre inredda
postkontorslokaler gjorde sig allt mera gällande, och att de nya lokaler,
som för tillgodoseende af allmänhetens större anspråk, underlättande
af arbetets gång och beredande af tryggare förvaringsrum för
af postverket omhändertagna värdeförsändelser, efter hand anskaffades,
betingade högre hyror än de äldre, otidsenligare lokalerna. Då det
sjuites vara till gagn för såväl allmänheten som postverket att, om än
försigtigt, fortgå i denna rigtning, men deraf föranleddes ökad kostnad,
hade generalpoststyrelsen ansett ifrågavarande anslag böra för år 1902
höjas med 25,000 kronor, hvarigenom det komme att uppgå till förslagsvis
200,000 kronor.

I fråga om anslaget till expensutgifter hade generalpoststyrelsen
anfört, att från anslaget utginge kostnaderna för anskaffning af de för
poströrelsen och postanstalternas redovisningar erforderliga många slag
af tryckta blanketter och räkenskapsböcker, för anskaffning af papper,
kuvert och skrifmaterialier i öfrigt, äfvensom för vederbörande postanstalters
belysning, uppvärmning och städning. A ifrågavarande anslag,
som i staten för år 1901 upptagits till förslagsvis 500,000 kronor,
hade utgifterna i runda tal uppgått under år 1899 till 530,500 kronor
samt under perioden 1 oktober 1899—30 september 1900 till 577,500
Bill. till Riksd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 7 luft. 5

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

kronor. Den stegring af utgifterna å anslaget, som sålunda visat sig
hafva egt rum, härledde sig visserligen till en icke ringa del af tillfälliga
förhållanden, i det att med utfärdandet under år 1899 af ny
upplaga af allmänna poststadgan samt år 1900 af, bland annat, reglemente
för postkontoren och postkupéexpeditionerna i riket angående
brefpostförsändelsers behandling införts ett stort antal nya blanketter
till förenkling och lättnad i posttjänster). Men å andra sidan hade
också posttrafikens tillväxt i och för sig, såsom naturligt vore, medfört
större åtgång af de angifna förbrukningsartiklarna i allmänhet, hvarjemte
nödvändigheten att på åtskilliga ställen utbyta trånga och olämpliga
postkontorslokaler mot mera rymliga och tidsenliga medfört ökade
utgifter för lokalernas belysning, uppvärmning och städning. Utgifterna
i sistnämnda hänseenden rönte äfven i icke obetydlig grad inverkan
af de å många orter inträffade förböjningar i bränslepris och arbetslöner.

Med afseende å nämnda omständigheter hade generalpoststyrelsen
ansett anslaget för år 1902 icke böra sättas lägre än till förslagsvis

550,000 kronor, hvilket innebure en förhöjning af 50,000 kronor.

Angående anslaget till traktamenten för vaktbetjente hade generalpoststyrelsen
erinrat, att från och med år 1900 aflöningsförhållandena
för vaktbetjente vid postanstalterna omreglerats så, att traktamenten
åt dem såsom aflöningsform i allmänhet försvunnit och traktamenten
bibehållits allenast i de fall och till de belopp, som ambulerande verksamhet
eller andra särskilda omständigheter" påkallade, samt att i sammanhang
dermed ifrågavarande anslag, som i staten för år 1899 upptagits
till 620,000 kronor, blifvit nedsatt till förslagsvis 117,000 kronor,
hvilket belopp ock bibehållits i staten för år 1901. Utgifterna å ifrågavarande
anslag hade emellertid, enligt hvad generalpoststyrelsen meddelat,
utgjort under de tre första qvartalen af år 1900 i rundt tal
119,400 kronor och approximativt beräknats för hela året uppgå till
omkring 159,200 kronor. Tillika hade styrelsen erinrat, att af detta
anslag äfven utginge ersättning i form af dagtraktamenten till reservpostbetjente,
som användes för beredande åt vaktbetjente vid postverket
af periodiskt återkommande sabbatshvila samt för åstadkommande af
tillfällig arbetsförstärkning i förekommande fall. I skrifvelse till Kongl.
Maj:t den 23 december 1899 hade styrelsen anfört, bland annat, hurusom
från skilda håll för styrelsen framhållits, att dittillsvarande maximitraktamente
af 2 kronor för tjenstgöringsdag dåmera, åtminstone å en
del orter, vore otillräckligt, och att till följd deraf det till och med
inträffat, att vikarier icke funnits att tillgå för beredande af afsedd
sabbatshvila åt regelbundet tjenstgörande vaktbetjente, samt att, af

35

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

sådan anledning och för att postverket måtte för rekryterandet af sin
vaktbetjentpersonal ega tillgång till dugliga aspiranter, samtliga postdirektörer
och postinspektörer i afgifna yttranden förklarat det vara
af oafvisligt behof påkalladt, att reservvaktbetjente erhölle förbättrade
aflöningsförhållanden. Med anledning häraf hade Kongl. Maj:t den
2 februari 1900 medgift, att beloppet af den aflöning, i form åt
traktamente, reservvaktbetjent egde åtnjuta för tjenstgöring vid postverket,
finge sättas till högst 3 kronor för dag. Generalpoststyrelsen
hade vidare anfört, att de utvidgningar af jern vägsnätet, som redan
egt rum och som ytterligare under de närmast följande åren vore
att förvänta, jemväl nödvändiggjorde användandet vid jernvägsposten
af ett väsentligt ökadt antal extra vaktbetjente, hvilka borde tilldelas
reseersättning och godtgörelse för herberge å öfverliggningsort enligt
faststälda grunder. Med hänsyn till berörda förhållanden hade generalpoststyrelsen
ansett förhöjningen uti ifrågavarande anslag för år 1902
höra sättas till minst 83,000 kronor, hvarigenom anslaget komme att
för sistnämnda år utgöra förslagsvis 200,000 kronor.

Förslagsanslaget till postbetjentes beklädnad och beväring, som i
staterna för åren 1899 och 1900 upptagits till 100,000 kronor, både
för år 1901 blifvit höjdt till 140,000 kronor. Utgifterna å anslaget
hade, enligt hvad generalpoststyrelsen meddelat, utgjort under perioden
1 oktober 1899—30 september 1900 i rundt tal 147,800 kronor samt
approximativt beräknats för år 1900 komma att uppgå till omkring
166,900 kronor. De väsentligaste utgifterna å detta anslag bestode
i kostnader för anskaffning åt ordinarie och extra postvaktbetjente af
uniformspersedlar, för hvilka i allmänhet vissa slitningstider vore faststälda.
Orsaken till stegringen af utgifterna å anslaget syntes hufvudsakligen
vara att söka deruti, att antalet uniformsberättigade vaktbetjente
ökats och att en nödig befunnen förkortning vidtagits beträffande
slitningstiden för vissa uniformspersedlar, hvilken förkortning
visserligen blifvit af generalpoststyrelsen beslutad redan i början af år
1899 men egentligen först under år 1900 visat sina verkningar. Antalet
ordinarie och med dem i beklädnadsförmån likstälde extra postbetjente
hade vid början af sistnämnda år utgjort 1,443, men hade, till
följd deraf att ytterligare antal extra vaktbetjente måst anställas, vid
tiden för afgifvandet af förevarande statförslag uppgått till 1,520.
Denna, å den extra vaktbetjentpersonalen belöpande, ökning i antalet uniformsberättigade
vaktbetjente komme säkerligen att fortgå, särskild! til

följd deraf, att, såsom redan framhållits, jernvägsnätets utvidgning påkallade
antagandet af ett väsentligen ökadt antal extra vaktbetjente vid jern -

36 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

vägsposten. Med hänsyn dertill och då det numera befunnits nödigt att
förkorta slitningstiden för ytterligare en kategori af uniformspersedlar
och att tilldela brefbärare lätta regnkragar i all synnerhet för att under
regn och väta skydda de transporterade postförsändelserna, hade styrelsen,
ehuru styrelsen icke saknade förhoppning att kunna något nedbringa
nu gällande pris å materialierna till vissa persedlar, ansett försigtigheten
dock bjuda, att anslaget för ar 1902 icke sattes lägre än till
förslagsvis 160,000 kronor, hvilket innebure en förhöjning af 20 000
kronor.

Beträffande anslaget till inköp och underhåll eif inventarier hade
generalpoststyrelsen anfört, att, i den män den ökade rörelsen nödvändiggjorde
förhyrande af nya och rymligare lokaler för postkontoren, måste
merendels i sammanhang dermed nya möbler anskaffas. Detta vore särskild!
förhållandet, då postverket direkt förhyrde lokal för ett postkontor,
i stället för att kontorets lokal förut tillhandahållits af postförvaltaren
emot åtnjutande af visst hyresanslag, med hvars uppbärande i regeln
varit förenad skyldighet för honom att sjelf tillhandahålla för kontoret
erforderliga möbler och inventarier. Då poststationernas antal med
hvarje år betydligt ökades, och rörelsen å många af de äldre poststationerna
erhölle allt större utveckling, uppstode äfven kostnader å detta
anslag, bland annat, för anskaffning af för poststationer erforderliga kassakistor
eller kassaskåp samt blankettskåp. Enligt hvad styrelsen meddelat,
hade utgifterna å ifrågavarande anslag, hvilket i staten för år
1901 upptagits till förslagsvis 140,000 kronor, -uppgått i runda tal
för år 1899 till 143,000 kronor och för tiden 1 oktober 1899—30 september
1900 till 148,300 kronor. Den väsentligaste anledningen till
behofvet att för år 1902 förhöja ifrågavarande anslag vore dock, att
det nya posthuset i Stockholm, hvilket beräknades vara uppfördt mot
slutet af år 1902, skulle delvis inredas och möbleras under nämnda år.
Det vore nemligen afsedt, att inflyttningen i det nya posthuset skulle
kunna försiggå sålunda, att den för brefbärareexpeditionen derstädes
afsedda lokalen skulle tagas i anspråk vid årsskiftet 1902—1903, och
att derefter snarast möjligt äfven andra afdelningar af centralpostkontoret
skulle dit öfverflyttas. Generalpostsfyrelsen, postsparbanken samt
vederbörande postinspektioner skulle antagligen kunna senast under
sommaren 1903 inflytta i sina respektive lokaler i posthuset.

Beträffande de för sagda posthus erforderliga inredningsarbeten,
som ansetts böra bekostas af ifrågavarande anslag och under år 1902
komma till utförande, hade kostnaderna approximativt beräknats:

Statsutskottets Utlåtande ,N:o 7..

37

för vattenklosetier med erforderliga ledningar, vattencistern
och brunnar ............................................— ••

för ''pumpverk för vattnets uppfordring till cistern å

vinden ............................................................;............••••

för duschanordningar och varmvattenledningar till

skurköken........................................................................

för s. k. amerikanska breffack med tillbehör ...............

för korkmattor ......................................••••..........i.............■■■■•

för diskar i alla postkontorets expeditioner samt skrifpulpeter
och bänkar derstädes för allmänheten

för elektriska anordningar ...................................................

för kraftanläggning för hissar m. m...........

kronor

12,000: —

n

2,000: —.

2,000: —

it

5,000: —

20,000: —

12,000: —

21,000: —

''VI

6,400: —

Summa kronor 80,400

Dertill komme kostnaderna för nyanskaffning af möbler, i den
mån sådan under 1902 blefve erforderlig. För dessa .kostnader vore
det emellertid icke möjligt att redan nu uppställa någon tillförlitlig

beräkning. _ .

Slutligen syntes äfven vara behöflig! att för det nya posthuset, .i
Helsingborg afsätta medel å detta anslag för ar 1902 till kostnader för
inredningsarbeten, såsom elektriska .ledningars införande m. m., och för
nyanskaffning af möbler.

Af berörda anledningar hade generalpoststyrelsen ansett nödigt, att
ifrågavarande anslag höjdes med, 125,000 kronor till förslagsvis 265,000
kronor.

Anslaget till postföringskostnad vid befordran å jernväg, hvilket a
staten för år 1898 utgjort förslagsvis 1,680,000 kronor samt derefter
höjts för år 1899 med i20,000 kronor och för år 1900 med 200,000 kronor,
vore i senast faststälda stat upptaget till förslagsvis 2,100,000 kronor.
Detta anslagsbelopp hade emellertid visat sig otillräckligt, i det
att utgifterna å anslaget, hvilka för år 1899 utgjort 2,068,364 kronor,
uppgått för tiden 1 oktober 1899^30 september 1900 till i rundt tal
2,204,600 kronor, hvaraf å ersättningen till statens jernvägar belöpte
omkring 1,124,800 kronor. Den alltjemt fortgående utsträckningen af
jernvägsförbindelserna dels genom öppnande för trafik af nya jernvägssträckor,
dels genom användande af ökadt antal tåg å förut befintliga
banor och behofvet af att, till gagn för angränsande orter, äfven med
de nya jernvägslägenheterna anordna postbefordran medförde gifvetvis
en motsvarande fortlöpande ökning i utgifterna under detta anslag.
Exempelvis hade generalpoststyrelsen anfört, att ensamt för post -

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

befordringen med de två nya dagliga snälltåg, hvilka styrelsen antoge
komma att, efter öppnandet af jernvägssträckan Vestanfors—Frövi af
statsbanelinien Krylbo—Örebro, i sin tid anordnas i hvardera rigtningen
å hela linien Krylbo—Örebro—Hallsberg—Mjölby, komme enligt gjorda
beräkningar att föranledas en ökad kostnad för postverket till belopp
af i rundt tal 50,000 kronor. Sistberörda postbefordran måste nemligen
da nämnda bantag skulle stå i omedelbar förbindelse i Krylbo med
dag- och nattsnälltågen å norra stambanan och i Mjölby med kontinentaltågen
samt således komme att få en mycket stor postal betydelse
synnerligast för Norrlands postutvexling med rikets sydliga delar och
med utlandet — förmedlas genom fullständig postkupéexpedition, inrymd
i hel jernvägsvagn.

Vidare hade styrelsen erinrat, att, enligt köngl. bref den 18 maj 1900,
den ersättning, som borde tillkomma statens jernvägstrafik för postbefordran
å statens jernvägar, skulle från och med den 1 januari 1901
för hvarje kilometer, som postvagn eller annan jernvägsvagn tillryggalade
för postverkets räkning, utgå för hel vagn, hvilande på två axlar,
med. sjutton öre i stället för såsom förut sexton öre, och för post- eller
postiljonskupé uti så beskaffad vagn med hälften eller åtta och ett hälft
öre,° i stället för såsom förut åtta öre, med deraf beroende jemkning
uppåt i den ersättning, som borde erläggas såväl för mindre del af
jernvägsvagn, som för postens befordrande användes, som ock för s. k.
bogievagn, när sådan toges i anspråk för postens forslande. Den ökning
i utgifter, som tillämpningen af dessa bestämmelser komme att medföra,
. kunde under nuvarande trafikförhållanden beräknas uppgå till
omkring 70,000 kronor årligen, ett belopp, som naturligtvis stege i den
mån antalet postförda kilometer ökades.

På grund af sålunda anförda omständigheter hade generalpoststyrelsen.
ansett ifrågavarande anslag icke kunna sättas lägre än till
förslagsvis 2,300,000 kronor, hvilket innebure en förhöjning af 200,000
kronor.

Å anslaget till postföringskostnad vid befordran å landsväg och
inom postanstalternas områden samt till landtbrefbäring, hvilket anslag i
staten för år 1901 upptagits till förslagsvis 830,000 kronor, hade utgifterna
uppgått i runda tal år 1898 till 742,300 kronor, år 1899 till
825,200 kronor och under perioden 1 oktober 1899—30 september
1900 till 902,500 kronor. Antalet s. k. postförda nymil å landsvägslinier
hade under år 1899, i förhållande till år 1898, ökats med 49,247
eller till 822,396.

Medellegan för befordran af vanliga åkande poster, hvilken

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 39

under år 1898 utgjort 94 öre, hade under år 1899 stigit till 1 krona
per häst och nymil. Stegringen i utgifterna å ifrågavarande anslag
hade till väsentlig del berott deraf, att talrika uppsägningar af förutvarande
kontrakt om postföring och landtbrefbäring under de senare
åren till generalpoststyrelsen ingått och att vid uppgörande af nya
kontrakt i regeln kräfts ej obetydlig förhöjning i den lega, som förut,
under andra arbets- och prisförhållanden, kunnat betingas. Då detta
förhållande syntes fortgå, men generalpoststyrelsen likväl ansåge sig
höra, såvidt möjligt, söka tillgodose berättigade kraf äfven från landsbygden
på underhållande af och förbättring i postförbindelserna, hade
generalpoststyrelsen, på grund deraf och med ledning af hvad erfarenheten
beträffande stegringen af ifrågavarande utgifter gifvit vid handen,
föreslagit att ifrågavarande anslag måtte för år 1902 höjas med 85,000
kronor till förslagsvis 915,000 kronor.

Å anslaget till postföringskostnad vid befordran sjöledes mellan
fasta landet och Gotland, h vil ket senast faststälts till förslagsvis 62,000
kronor, hade utgifterna under perioden 1 oktober 1899 30 september

1900 uppgått till i rundt tal 72,400 kronor. Med hänsyn dertill och
då någon inskränkning i antalet turer mellan Gotland och fastlandet
ej syntes böra vidtagas, hade generalpoststyrelsen föreslagit, att anslaget
måtte för år 1902 höjas med 10,000 kronor till förslagsvis

72,000 kronor. . ....

Beträffande anslaget till diverse utgifter, hvilket i senast faststälda
stat upptagits till 35,000 kronor, hade generalpoststyrelsen meddelat,
att utgifterna å anslaget i runda tal uppgått år 1898 till 35,000 kronor,
år 1899 till 38,400 kronor samt under perioden 1 oktober 1899—30
september 1900 till 43,300 kronor. Från anslaget bestredes olikartade
utgifter, som icke lämpligen kuude eller borde hänföras under andra
anslagstitlar, såsom exempelvis kostnader för kungörelsers införande i
tidningar, telegrammer, eu del transporter af tyngre eller mera skrymmande
posteffekter — särskildt deribland transporter af kassaskåp,
kassakistor och blankettskåp — telefonafgifter, reparation af elektriska
ledningar. Då utgifterna å anslaget för de senaste årsperioderna
öfverstigit det belopp, hvartill anslaget upptagits i staten för år 1901,
samt för den skull någon höjning uti ifrågavarande anslag syntes för
framtiden erfordras, hade generalpoststyrelsen föreslagit, att anslaget
måtte för år 1902 höjas med 5,000 kronor till förslagsvis 40,000

kronor. . .

Då de af generalpoststyrelsen föreslagna förändringarna i anslagen

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

under omkostnadsstaten syntes vara af omständigheterna påkallade,
ansåge departementschefen sig böra förorda desamma.

Beträffande det å postverkets stat uppförda anslag till oförutsedda
utgifter hade generalpoststyrelsen erinrat, att i detta, som uti innevarande
års stat upptagits till 450,000 kronor, inginge dels medel till
oförutsedda eller tillfälliga utgifter i allmänhet med 40,000 kronor,
dels nybyggnadBanslag, nemligen till fortsättande af posthusbygget i
Stockholm 360,000 kronor samt till på- och tillbyggnad af posthuset
i Nässjö 50,000 kronor.

till oförutsedda eller tillfälliga utgifter i allmänhet hänfördes, bland
annat, kostnader, föranledda af adjunktioner hos generalpoststyrelsen
och af vikariat vid postanstalterna i vissa fall, äfvensom godtgörelser
eller understöd, föranledda af olycksfall och utbetalade på grund af
särskilda af Kongl. Maj:t meddelade beslut. Utgifter af ifrågavarande
slag hade under perioden 1 oktober 1899—30 september 1900 förekommit
till sammanlagdt belopp af omkring 33,500 kronor. Då emellertid
anslaget icke vore förslagsanslag och utgifterna för den skull måste
hallas inom anslagsbeloppet, syntes för ett verk af den omfattning
som postverket det uti förevarande hänseende beräknade beloppet,

40.000 kronor, icke vara större än att anslaget i denna del borde för
år 1902 orubbadt bibehållas.

Angående posthusbygget i Stockholm hade generalpoststyrelsen
erinrat att, då styrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 22 december
1896 framlagt förslag till inköp af tomter för det nya posthuset,
byggnadskostnaden approximativt antagits komma att uppgå till

1.240.000 kronor. Redan innan hufvudritningar till ifrågavarande nybyggnad
den 7 oktober 1898 af Kongl. Maj:t fastställa, hade emellertid
befarats, att berörda approximativa kostnadssumma icke skulle
blifva tillräcklig, hvartill anledningarna vore, dels att vid byggnadsritningarnas
noggrannare utarbetande behof af ökadt utrymme för
postkontorsafdelningarna yppats, dels att enligt den till grund för
hufvudritningarna lagda eskissritningen tillkommit ett torn å byggnadens
midt, hvilket icke varit beräknadt i det approximativa kostnadsförslaget,
men för byggnadens monumentala utseende vore af väsentligt
värde, dels att för byggnadens soliditet och till skydd mot eldfara
befunnits önskvärd! att använda delvis gedignare material, än
från början afsetts, och dels att prisen på byggnadsmaterialier och
särskildt arbetsprisen stegrats. Då vid utbjudandet af den första
delen af arbetet, eller utförandet af jordschaktning å byggnadsområdet,
prisstegring gjort sig märkbar, enär det för detta arbete erhållna

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 41

lägsta anbudet med omkring 6,000 kronor öfverstigit den derför beräknade
kostnaden, hade generalpoststyrelsen uppdragit åt den på
grund af kongl. bref den 24 februari 1899 tillsatta byggnadskomité
ej mindre att utarbeta plan för byggnadsarbetets bedrifvande än äfven
att låta upprätta fullständig beräkning öfver de belopp, hvartill verkliga
arbetskostnaden för bygget i dess helhet kunde anses komma
att uppgå, dervid tillika borde tillses, hvilka besparingar som kunde
vidtagas, utan att byggnadens gedigenhet eller utseende derigenom
försämrades. I anledning deraf hade styrelsen från sagda komité först
fått mottaga begärd arbetsplan, enligt hvilken arbetet skulle fördelas
på fyra år och vara färdigt till slutet af år 1902; och hade, i enlighet
med samma plan, antagits entreprenörer för uppförande af grundoch
källarmurar, för leverans och uppsättning af sockel och anläggning
af yttertrappor samt för leverans af under år 1900 erforderligt tegel.
Kostnaderna för nyssomförmälda arbeten hade öfverstigit de approximativt
beräknade, nemligen för grund- och källarmurar med 37,300
kronor, dervid dock vore att märka, att det befunnits nödigt, att
större delen af byggnaden komme att hvila på betonpelare, för sockel
och yttertrappor med omkring 36,400 kronor, af anledning, bland
annat, att sockeln måst göras väsentligt högre, än förut beräknats,
samt för berörda tegelleverans med omkring 10,000 kronor. Efter det
byggnadskomitén låtit uppgöra förenklade ritningar, hvarvid alla de
inskränkningar, som byggnadens arkitekt ansett sig kunnat medgifva
med bibehållande af byggnadens karakter, blifvit iakttagna, samt kontrakt
afslutats om leverans af s. k. Övedsklosters sandsten in. m. till fasadbeklädnad
för en summa af 378,225 kronor, hade byggnadskomitén
till styrelsen aflemna! den infordrade beräkningen öfver den verkliga
arbetskostnaden, hvilken beräkning slutade å ett belopp af 1,950,000
kronor. ökningen i den ursprungligen beräknade kostnadssumman
hade dervid antagits bero derpå, att prisen stigit till minst 20 procent
eller med 248,000 kronor, att byggnadens kubikmassa ökats med omkring
8,000 kubikmeter, hvilket, efter ett pris af 25 kronor för kubikmeter,
motsvarade 200,000 kronor, samt att, jemte det att byggnadens
yttre blifvit delvis prydligare, dess inre gjorts i konstruktionen solidare
och mot eldfara mera skyddadt än förut beräknats, hvilket kunde anses
öka kostnaden med 262,000 kronor.

Angående ofvanberörda förhållanden hade generalpoststyrelsen hos
Kongl. Maj:t gjort anmälan i sin skrifvelse den 15 december 1899 med
framställning, bland annat, om anvisande af ytterligare medel för postBih.
till liiksd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 7 Uäft. 6

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

husbygget i fråga, dervid styrelsen äfven meddelat, hvilket sätt styrelsen
då tänkt sig för den ökade byggnadskostnadens betäckande.

Innan styrelsen öfverginge till att redogöra för hvilka medel
som för posthusbygget funnes tillgängliga och på hvilket sätt ytterligare
medel numera kunde derför beredas, hade styrelsen ansett sig
böra äfven upplysa, att under innevarande år, efter infordrande af
täflande anbud, entreprenadkontrakt blifvit afslutade med byggmästaren
Alb. Andersson i Stockholm angående sjelfva byggnadens uppförande
för en kostnad, i ett för allt, af 564,400 kronor samt med en firma i
Stockholm om leverans af jernbalkar till sammanlagdt pris af 53,435
kronor.

För posthusbygget i Stockholm hade, enligt hvad styrelsen erinrat,
anvisats följande byggnadsanslag, nemligen:

ii ii

ii ii

för år 1898 ........................................................................

ii ii 1899.......................................................................

1900 .........................................

1901 ......................................................................

Å fonden för anskaffande af tomt till nytt posthus

i Stockholm eller, såsom densamma från 1900
års ingång benämnes, »fonden till posthusbyggnader»
funnes derjemte, jemlikt kongl.
bref den 20 maj 1898, för bygget disponibelt
ett belopp af...........................................................

kronor

250,000: —
350,000: —
340,000: —
360,000: —

150,000: —

Summa kronor 1,450,000: —

I fråga om beredande af ytterligare medel för ifrågavarande posthusbygge
hade styrelsen erinrat, att, enligt kongl. brefvet den 26 maj
1899 angående postverkets stater för år 1900, Riksdagen medgifvit, att
till förenämnda fond finge afsättas ej mindre den behållning, som för
år 1899 kunde å postverkets rörelse uppstå utöfver det redan för statsregleringen
beräknade öfverskott för samma år, än äfven, sedan postverkets
bokslut för år 1900 verkstälts, af det för sistnämnda år uppkomna
öfverskott den del intill 200,000 kronor, som kunde komma att
öfverstiga 495,000 kronor, och att den sålunda förstärkta fonden finge,
i den mån Kongl. Maj:t funne sådant erforderligt, användas dels till
fortsättande af uppförandet af ett posthus i Malmö, dels ock till betäckande
af de kostnader, som utöfver förut beräknade kunde uppstå
för uppförande af posthus i Stockholm och Helsingborg; och hade i
anledning af generalpoststyrelsens framställning i ofvanberörda till
Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse af den 15 december 1899 Kongl. Maj:t

43

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

genom bref den 26 januari 1900 funnit godt medgifva, att af omförmälda
fond finge för posthusbygget i Stockholm användas hvad som
icke under åren 1900 och 1901 behöfde från fonden tagas i anspråk
för posthusbyggen i Malmö och Helsingborg.

Då postverkets hela behållning för år 1899, enligt bdkslutet för
samma år, utgjorde 861,772 kronor 60 öre och deraf för statsregleringen
tagits i anspråk 781,400 kronor, hade, på grund af Riksdagens
förberörda medgifvande, af postverkets öfverskottsmedel för 1899 till
meranämnda fond levererats ett belopp af endast 80,372 kronor 60 öre.

Huru stort belopp som af postverkets öfverskottsmedel för år 1900
kunde, på grund af samma medgifvande af Riksdagen, komma att tillföras
fonden till posthusbyggnader, vore ännu ovisst; men om, såsom
styrelsen beräknat, postverkets inkomster för år 1900 kunde antagas

komma att uppgå till omkring ............................. kronor 11,667,400:

samt, med ledning af förhållandena under de tre
första qvartalen af samma år, approximativt
kunde beräknas, att postverkets utgifter
för hela år 1900 komme att belöpa sig till
omkring .................................................................. » 11,171,200:

skulle af det sålunda uppkommande öfverskottet kronor 496,200: —

endast ett belopp af 1,200 kronor kunna tilläggas fonden, enär för
1900 års statsreglering beräknats af postmedel ett belopp af 495,000
kronor.

Då generalpoststyrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 22
november 1898 framstält förslag om användning på omförmälda sätt af
öfverskottsmedel för åren 1899 och 1900, hade generalpoststyrelsen
hyst förhoppning, att derigenom skulle tillföras fonden en förstärkning
af omkring 400,000 kronor.

Under ofvan angifven förutsättning skulle å fonden till posthusbyggnader,
hvars behållning, enligt inhemtad upplysning, med
upplupna men ej influtna räntor den 30 september 1900 uppgått

till ...............................................................................kronor 532,551: 79

med tillägg af ytterligare ränteinkomster omkring „ 21,250: —

och det af 1900 års öfverskottsmedel beräknade

beloppet .............................................................— n_ 1,200:

under år 1901 finnas ett sammanlagdt belopp af

i rundt tal endast ................................................kronor 555,000: —

att disponera för de med fonden afsedda ändamål.

44

Statsutskottets Utlåtande N;o 7.

Af det sålunda å fonden disponibla beloppet skulle, jemlikt ofvan
berörda kongl. bref af den 20 maj 1898, för posthusbygget i Stock -

holm användas
För den del af byggnadsarbetet å posthus i
Malmö, som kunde komma till utförande under
år 1901, syntes, enligt numera gjord

beräkning, komma att erfordras .....................

Till posthusbygget i Helsingborg hade — enligt
hvad generalpoststyrelsen, vid öfverlemnande
till Kongl. Maj:t af hufvudritningar och
kostnadsförslag till samma bygge, meddelat
— utöfver förut anvisade medel ansetts från

kronor 150,000:

150,000: —

fonden behöfvas ett belopp af .......................

hvadan för posthusbygget i Stockholm skulle
kunna från fonden disponeras ett belopp af

80,000: —

ytterligare.............................................................. ,,

175,000: —

Summa kronor

Om alltså till ofvannämnda anslag för posthus-bygget i Stockholm för åren 1898—1901 och
det å fonden, jemlikt kongl. brefvet den 20

555,000: —

maj 1898, disponibla belopp, tillhopa .........kronor

lades det belopp, som nyss beräknats kunna från
fonden för detta posthusbygge ytterligare

1,450,000: —

erhållas, eller.........................................................

skulle derutöfver, för betäckande af hela den be-räknade byggnadskostnaden, erfordras af

175,000: —

postmedlen ett anslagsbelopp af..................... „

325,000: —

Summa kronor 1,950,000:

Med afseende å hvad sålunda anförts hade generalpoststyrelsen
i det till Kongl. Maj:t afgifna förslaget till postverkets utgiftsstater för
år 1902 å anslagstiteln oförutsedda utgifter beräknat ett byggnadsanslag
för posthuset i Stockholm å 325,000 kronor.

Beträffande på- och tillbyggnaden af posthuset i Nässjö hade
generalpoststyrelsen anfört, att, på grund af styrelsen i kongl. bref den
1 juni 1900 angående postverkets stater för år 1901 meddelad befallning
i fråga om ritningar och kostnadsförslag till nämnda på- och tillbyggnad,
styrelsen anmodat förste intendenten i öfverintendentsembetet
F. G. A. Dahl att uppgöra fullständiga ritningar och kostnadsförslag

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

45

till nämnda byggnadsföretag; och hade styrelsen anledning förvänta,
att de sålunda begärda ritningarna med kostnadsförslag inom den närmaste
tiden komme att till styrelsen aflemnas, hvarefter desamma skulle
Kongl. Maj:ts pröfning underställas. Uti den skrifvelse, hvarmed styrelsen
till Kongl. Maj:t öfverlemnat förslag till postverkets sistnämnda
stater, hade totalkostnaden för ifrågavarande byggnadsarbeten beräknats
till 99,500 kronor, hvilken kostnad ansetts böra fördelas på två år med

50,000 kronor på det första året och 49,500 kronor på det andra byggnadsåret.
I enlighet dermed och då första årets byggnadskostnad anvisats
för år 1901, hade uti anslaget till oförutsedda utgifter för år
1902 inberäknats ett byggnadsanelag å 49,500 kronor för på- och tillbyggnaden
af posthuset i Nässjö.

För det nya posthuset i Malmö, beträffande hvilket. hufvudritningar
och kostnadsförslag af generalpoststyrelsen med skrifvelse den
10 nästlidne november öfverlemnats för att underställas Kong], Majrts
pröfning, hade förut något särskilt byggnadsauslag icke ansetts
behöfva ifrågasättas. Vid behandling, i sammanhang med förslag
till postverkets stater för år 1900, af frågan om posthusbyggnad i
Malmö hade styrelsen under då för handen varande omständigheter trott
sig kunna antaga, att bygget skulle kunna icke blott begynnas utan
äfven fortsättas och afslutas med användande af medel från fonden till
posthusbyggnader. Då emellertid, enligt förberörda beräkningar, från
nämnda fond icke kunde för posthusbygget i Malmö påräknas större
belopp, än som kunde komma att för bygget erfordras under år 1901,
hvilket belopp antagits komma att uppgå till 150,000 kronor, samt,
efter det hufvudritningar och definitivt kostnadsförslag upprättats, byggnadskostnaden
ansetts böra beräknas väsentligt högre än förut kunnat
antagas, hade styrelsen för den skull nödgats hemställa om anvisande
af anslag af postmedlen för bestridande af de kostnader, som för tiden
från 1902 års ingång ansåges böra beräknas för detta posthusbygge,
hvilket borde så bedrifvas, att de nya postkontorslokalerna kunde tagas
i anspråk hösten 1903, enär hyreskontrakten om de nuvarande lokalerna
för Malmö postkontor dä kunde efter uppsägning upphöra.

I fråga om kostnadsberäkningarna för posthusbygget i Malmö
hade generalpoststyrelsen erinrat, att, enligt approximativa beräkningar
uppgjorda i november 1897, det nya posthuset ansetts, derest byggnaden
uppfördes med hög bottenvåning och tre öfvervåningar, komma
att kosta omkring 500,000 kronor, oberäknadt omkring 10,000 kronor
för gårdens asfaltbeläggning och inhägnad samt för uppförande af en
vagnbod. Uti det kostnadsförslag, som sedermera af arkitekten F.

4b Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Boberg, enligt uppdrag, utarbetats i sammanhang med upprättandet af
eskissi itningar till posthuset, hade emellertid kostnaden approximativt
beräknats komma att uppgå till icke mindre än 772,000 kronor. Sedan
förnyad, reducerad kostnadsberäkning från arkitekten Boberg införskaffats,
hade styrelsen i augusti 1899 uppdragit åt Boberg att, med
ledning af de företedda eskissritningarna, uppgöra fullständiga, af
kostnadsförslag åtföljda hufvudritningar till posthusbyggnaden i fråga
under iakttagande, bland annat, att kostnaden borde begränsas till

650,000 kronor. De begärda hufvudritningarna med tillhörande kostnadsförslag
och materialbeskrifning hade'' från arkitekten Boberg inkommit
till styrelsen den 1 november 1899; och slutade detta kostnadsförslag
å ett sammanlagdt belopp af 750,000 kronor, deraf 100,000
kronor beräknats för grundläggningsarbetet. Då sålunda det aflemnade
kostnadsforslaget utvisade en högre kostnad än den af styrelsen förutsatta,
hade styrelsen först anmodat Malmö stads öfveringeniör att
till styrelsen lemna ett uttalande beträffande kostnadsforslaget för
grundläggningsarbetet. På grund af det utlåtande, som i anledning
deraf erhållits, hade den förut beräknade kostnaden för berörda grundläggningsarbete
kunnat begränsas till omkring 90,000 kronor. För att
derefter erhålla visshet om, huruvida byggnaden, enligt de uppgjorda
hufvudritningarna, kunde i sin helhet fullbordas för läg-re pris än de
sålunda gjorda kostnadsberäkningarna angåfve, eller tillhopa 740,000
kronor, hade styrelsen låtit anmoda en skicklig och i prisförhållandena
i . Malmö väl förfaren byggmästare att verkställa en noggrann beräkning
öfver kostnaden i dess helhet; och hade styrelsen i maj 1900
från bemälde byggmästare erhållit ett kostnadsförslag, slutande på en
summa af 657,621 kronor.

Med afseende å de väsentliga skiljaktigheter, som beträffande
flera poster förefuunes mellan de olika kostnadsberäkningarna, hade
styrelsen derefter hos öfverintendentsembetet anhållit om upplysning,
angående hvilken kostnadssumma embetet ansåge nödig för ifrågavarande
byggnadsföretag i dess helhet med tillämpning af de uppgjorda
hufvudritningarna med beskrifning; i sammanhang hvarmed
styrelsen dels meddelat, att styrelsen uppdragit åt arkitekten Boberg
att, för minskning af kostnadon för de tilltänkta tornöfverbyggnaderna
a posthuset, söka åstadkomma eu alternativ ritning å täckta torn, som
kunde uppföras för billigare pris än de å vederbörande ritning angifna
öppna^ tornen, dels ock, enär afsedt vore, att de låga envåningsflyglar,
som å ritningarna förefuunes, skulle, för nedbringande af den första
bygguadskostnaden, till eu början anordnas mera provisoriskt och utan

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

47

källare för att framdeles, vid behof af tillbyggnad, rifvas och ersättas
med byggnader af mera stabel konstruktion, begärt öfverintendentsembetets
uttalande, angående hvilket byggnadsämne embetet under
sådana förhållanden ansåge lämpligen böra användas vid berörda envåningsflyglars
uppförande.

Efter kostnadsförslagens granskning hade öfverintendentsembetet
i utlåtande till generalpoststyrelsen anfört, bland annat, att posterna i
det af förenämnde byggmästare uppgjorda kostnadsförslag tvifvelsutan
måste i allmänhet anses för lågt beräknade, hvartill komme, att något
belopp deri icke intagits för bestridande af kostnaden för öfverarbeten
eller eljest oförutsedda åtgärder, hvilka vid ett bygge af förevarande
omfattande slag gifvetvis finge antagas förekomma; att deremot de af
arkitekten Boberg upprättade kostnadsberäkningarna, slutande. å en
summa af 740,000 kronor — hvilka beräkningar väl, å ena sidan, i
afseende å den antagna kostnaden för utförande af grunden syntes
alltför höga, men, å den andra, till utjemnande deraf, vidkommande
posten för fasadbeklädnaden syntes vara något låga — vore att med
hänsyn till rådande prisförhållanden anse fullt tillfredsställande och
sålunda borde, enligt embetets mening, läggas till grund för arbetets
i fråga verkställande; att dessa sista kostnadsberäkningar emellertid
syntes vara så högt tilltagna, att, utan öfverskridande af deras, slutsumma,
förenämnda envåningsflyglar kunde, såsom embetet för sin del
funne vara afgjordt att förorda, äfven i sitt provisoriska skick uppföras
af sten; samt att embetet hölle före, att tornens å hufvudritningarna
angifna form och utrustning vore så enkla, att, för så vidt det
af arkitekten afsedda estetiska ändamål skulle kunna vinnas, svårligen
någon besparing i kostnaden skulle uppstå, derest täckta torn komme
till användning.

Sedan generalpoststyrelsen mottagit detta utlåtande från öfverintendentsembetet,
hade styrelsen anmodat arkitekten Boberg, som på
framställning frikallats från uppdraget att inkomma med ritning å täckta
tornöfverbyggnader, att taga i öfvervägande, om icke möjlighet förefunnes
att genom förenkling af byggnadens konstruktion eller utseende
nedbringa byggnad ssumman; men hade, i anledning deraf arkitekten
Boberg på anförda skäl såsom sin åsigt uttalat, att någon förändring
af ritningarna till posthuset i fråga i syfte att sänka den af honom
beräknade byggnadskostnaden icke vore tänkbar.

Under sådana förhållanden och äfven om den möjlighet icke vore
utesluten, att vid en blifvande entreprenad beträffande vissa utgiftsposter
billigare pris än de förutsatta kunde betingas, hade styrelsen

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ansett sig icke böra beräkna lägre maximikostnad för det förevarande
byggnadsföretaget än 740,000 kronor. Dervid borde emellertid icke
lemnas obemärkt, dels att den högre kostnaden, utöfver hvad förut
beräknats, icke berodde ensamt af höjning i pris å arbete och materialier
under de senaste åren, utan ock till väsentlig del betingats deraf
att under förhandlingarnas gång det, emot hvad till en början ansetts
behöfligt, visat sig blifva af nöden att öka byggytan genom att utanför
posttomten å af staden utan ersättning, men under förutsättning att
byggnaden erhölle ett monumentalt utseende, upplåtet område uppföra
en täckt ingång till hallen för allmänheten för att derigenom förekomma
besvärande drag i hallen till följd af å platsen ofta rådande
starka sydvestliga vindar, dels ock att en ej ringa del af byggnadskostnaden
syntes blifva direkt räntebärande genom de helt säkert icke
obetydliga hyror, som kunde påräknas af de till uthyrning afsedda
bostadslägenheterna och handelskontoren med lagerkällare i det blifvande
posthuset.

Då, såsom förut, nämnts, den del af byggnadskostnaden för posthuset
i Malmö, som beräknats böra utgå under loppet afår 1901, eller

150.000 kronor, kunde erhållas från fonden till posthusbyggnader, återstode
alltså en kostnad af 590,000 kronor, för hvilken byggnadsanslag
erfordrades; och hade denna kostnad ansetts kunna så fördelas, att

375.000 kronor skulle utgå under år 1902 och 215,000 kronor under
år 1903.

Styrelsen hade för den skull i anslaget till oförutsedda utgifter
för år 1902 inberäknat ett byggnadsanslag för posthuset i Malmö till
belopp af 375,000 kronor.

Vidkommande det nya posthuset i Helsingborg, hvartill jemväl
ritningar och kostnadsförslag med skrifvelse den 13 oktober 1900 af
generalpoststyrelsen öfverlemnats till Kongl. Maj:ts pröfning, hade
generalpoststyrelsen anfört, att till kostnaden för posthusets uppförande,
som numera beräknats till högst 250,000 kronor, vore anvisade dels
en från staden Helsingborg erhållen lösesumma af 25,000 kronor, dels
ock byggnadsanslag af tillhopa 145,000 kronor. Då, såsom i det föregående
framhållits, den derutöfver behöfliga byggnadskostnaden, eller
högst 80,000 kronor, beräknats komma att utgå af fonden till posthusbyggnader,
syntes styrelsen ytterligare anslag för ifrågavarande posthusbygge
icke erfordras.

Af ofvan angifna anledningar hade anslaget till oförutsedda utgifter
blifvit af generalpoststyrelsen i förslaget till postverkets utgiftsstater
för år 1902 upptaget till 789,500 kronor eller 339,500 kronor

49

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

högre än det belopp, hvartill anslaget satts i senast faststälda utgiftsstater
för postverket.

Med hänsyn dertill, att kostnaden för uppförande af posthusbyggnaden
i Malmö till den storlek och af den beskaffenhet, som vid aflåtande!
af den kongl. propositionen i ämnet till 1898 års Riksdag vant
ifrågasatt, numera, trots alla försök att nedbringa beräkningarna, funnits
komma att uppgå till ett betydligt högre belopp än det, hvilket byggnadskostnaden
vid nämnda tillfälle ansetts icke komma att öfverstiga,
hade departementschefen funnit sig icke höra inför Kongl. Maj:t anmäla
generalpoststyrelsens omförmälda skrifvelse i fråga om fastställande a
ritningar till posthuset i Malmö, förrän frågan om beredande af de
för samma posthus ytterligare erforderliga medel blifvit af Riksdagen
pröfvad. Hvad generalpoststyrelsen föreslagit i fråga om anslag till
posthusbvggnaden i Malmö ansåge departementschefen Big emellertid
hafva allt skäl att biträda; och föranledde ej heller hvad styrelsen i
öfrigt beträffande anslaget till oförutsedda utgifter anfört till någon
erinran från departementschefens sida.

I fråga om anslaget till afkortningar och restitutivner m. ro. hade
generalpoststyrelsen anfört, att af anslaget utginge, bland annat, tullafgifter
för en del paketpostförsändelser från utlandet, äfvensom utgifter
för ersättande af förkomna eller skadade värdeförsändelser. Utgifterna
å detta anslag komme naturligtvis att vexla år för år och hade, i runda
tal, uppgått:

år 1895 till......................................................................... kronor

» 1896 » ....................................................... »

» 1897 » .......................................................................... »

» 1898 » .......................................................................... *

» 1899 » .................................................................... *

samt under tiden 1 oktober 1899-30 september

1900 till ..................................................................... ®

60,800: —
68,000: —
93,900: —
110,600: —
114,800: —

124,200: —

För vinnande af en jemnare slutsumma å utgiftsstaterna i déras
helhet hade generalpoststyrelsen ansett ifrågavarande anslag, som för
år 1901 utgjorde förslagsvis 103,650 kronor, böra för år 1902 sättas
till förslagsvis 124,400 kronor, hvilket innefattade en förhöjning af
20,750 kronor.

Enär emellertid, på sätt departementschefen förut aniort, otvergångsstaten
borde minskas med ett belopp af 1,200 kronor och peusionsBih.
till Uiksd. Frat. 1901. 4 Sami 1 Afä. 7 Höft. 7

50

Statsutskottets Utlåtande N.-o 7.

etaten borde ökas med ytterligare ett pensionsbelopp af 2,550 kronor,
utöfver de i styrelsens statförslag upptagna, borde för vinnande af en
jemnare slutsumma å utgiftsstaterna i deras helhet förevarande anslag
höjas med allenast 19,400 kronor eller till 123,050 kronor.

Beträffande till en början det af Kongl. Maj:t begärda medgifvandet
angående rätt för postdirektören i Göteborg Frans Broberg att å postverkets
pensionsstat åtnjuta en årlig pension af 5,000 kronor, har utskottet
ansett, att, då det lärer kunna antagas, att den af Kongl. Maj:t
tillsatta komité för uppgörande af förslag till nya stater för post- och
telegrafverken kommer att så tidigt afgifva betänkande angående de
till komiténs. behandling hänskjuta frågor, att dessa, bland hvilka äfven
innefattas frågan om reglering af löneförmånerna och bestämmande af
derutaf beroende pensionsbelopp för postdirektören och öfriga tjensteman
vid postkontoret i Göteborg, kunna väntas blifva under närmaste
tiden Riksdagen till pröfning förelagda, utskottet icke för närvarande
bör ingå i sakligt bedömande af frågan, huruvida postdirektören Broberg
bör tillerkännas pension till högre belopp, än enligt för närvarande
gällande stat honom tillkommer.

Derest Riksdagen, i enlighet med den af utskottet sålunda uttalade
uppfattning, skulle afslå Kongl. Maj:ts omförmälda framställning, skulle
ökningen i postverkets pensionsstat, af Kongl. Maj:t beräknad till 15,300
kronor, begränsas till ett belopp af 10,300 kronor.

Med afseende å hvad i statsrådsprotokollet blifvit anfördt angående
behofvet af öfverflyttning från tredje till första lönegraden af fyrtio
vaktbetjentbefattningar vid postanstalterna, har utskottet funnit sig böra
hemställa om bifall till Kongl. Maj;ts förslag om höjning i anslaget till
ordinarie vaktbetjente vid postanstalterna med det af berörda öfverflyttning
betingade beloppet, 4,000 kronor.

Kostnaden för uppförande af nytt posthus i Malmö har enligt
statsrådsprotokollet beräknats till 740,000 kronor, hvaraf 150,000
kronor skulle under år 1901 erhållas från fonden för posthusbyggnader
samt återstoden 590,000 kronor är afsedd att utgå i form*3 af
by£gnadsanslag, som skulle uppföras i 1902 års stat med 375,000
kronor och i staten för år 1903 med 215,000 kronor. Utskottet,
som låtit sig angeläget vara att tillse, huruvida icke den sålunda beräknade,
afsevärdt höga byggnadskostnaden kunde i någon mån nedbringas,
har i sådant afseende trott sig finna, att, då för närvarande
prisen å byggnadsmaterial och arbetskraft visa någon benägenhet till
nedgående och då det dessutom icke synes utskottet omöjligt, att utan

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 51

skada för byggnadens monumentala karakter någon förenkling af dess
yttre utstyrsel skulle kunna åvägabringas, kostnaden bör kunna minskas
åtminstone med ett belopp af 20,000 kronor eller till 720,000 kronor;
och synes afdrag för den af utskottet sålunda förordade nedsättningen
lämpligen kunna ske å den del af byggnadsanslaget, som beräknats
skola utgå under år 1902.

Då utskottet icke funnit anledning till erinran emot hvad Kong!.
Maj:t föreslagit beträffande öfriga i anslaget till oförutsedda utgifter
ingående poster, skulle enligt utskottets förslag höjningen i detta anslag
uppgå till 319,500 kronor och anslaget i staten för nästkommande år
uppföras med ett belopp af 769,500 kronor.

Öfriga af Kongl. Maj:t framstälda förslag,_ afseende ändringar i
postverkets öfvergångsstat i åtskilliga under aflönings- och omkostnadsstaterna
uppförda förslagsanslag samt i förslagsanslaget till afkortningar
och restitutioner m. m., har utskottet ansett sig böra till bifall förorda,
dervid emellertid utskottet, med afseende å den hastigt fortgående
stegringen i postverkets utgifter — föranledande, under förutsättning
af bifall till utskottets förslag, en höjning af postverkets utgiftsstater
för år 1902 utöfver de för innevarande år fastställa med 1,270,000
kronor — velat framhålla angelägenheten deraf, att, i den mån sådant
låter sig med poströrelsens tidsenliga skötsel förenas, den största möjliga
sparsamhet måtte vid postverkets medelsförvaltning iakttagas.

Enligt de förslag, utskottet sålunda är sinnadt afgifva, skulle de
af Kongl. Maj:t beräknade slutsummorna å postverkets utgiftsstater för
år 1902 undergå förändring allenast derutinnan, att pensionsstaten bestämdes
till 81,950 kronor eller 5,000 kronor lägre än af Kongl. Maj:t
föreslagits, och anslaget till .oförutsedda utgifter till 769,500 kronor
eller 20,000 kronor lägre än enligt Kongl. Maj:ts förslag. Samtliga
staternas slutsumma, af Kongl. Maj:t beräknad till 12,045,000 kronor,
skulle följaktligen komma att utgöra 12,020,000 kronor; och skulle,
då postverkets inkomster för år 1902 beräknats till 12,400,000 kronor,
inkomsterna komma att öfverstiga utgifterna med 380,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

l:o) att Kongl. Maj:t.s förslag, att Riksdagen
måtte medgifva, att postdirektören i Göteborg Frans
Broberg finge, under förutsättning att han senast med
utgången af innevarande år afginge från tjensten, å
postverkets pensionsstat åtnjuta en årlig pension af

5,000 kronor, att utgå från och med månaden näst

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

efter den, under hvilken afsked ur postverkets tjenst
blefve honom beviljadt, icke må af Riksdagen bifallas;
samt

2:o) att Riksdagen, under förutsättning af bifall
till hvad utskottet under l:o) föreslagit samt med godkännande
i öfrigt af de utaf utskottet tillstyrkta ändringar
i postverkets stater, må för år 1902 beräkna
dessa stater till följande belopp:

aflöningsstaten..............................* kronor

öfvergångsstaten........................... }J

pensionsstaten ..............................

omkostnadsstaten........................

oförutsedda utgifter ................. „

afkortningar och restitutioner

4,974,300

1,200

81,950

6,070,000

769,500

“........................................ „_123,050: —

tillsammans kronor 12,020,000: —
och sålunda bestämma postverkets anslag för år 1902,
förslagsvis beräknadt, till 12,020,000 kronor, att utgå
direkt af postmedlen.

Telegrafverket.

till telegraj- 7:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen, med godkännande

verka af den i protokollet öfver civilärenden den 11 januari innevarande år

L7-J omförmälda ändring i telegrafverkets öfvergångsaflöningsstat, måtte,

under Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater göra de
jemkningar, som kunde finnas af behofvet påkallade, såsom reservationsanslag,
att utgå direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket för år
1902 anvisa enahanda belopp, 1,610,000 kronor, hvartill inkomsterna
af telegrafmedlen beräknats, samt tillika medgifva, att det öfverskott,
som kunde a dessa inkomster uppstå, finge af Kongl. Maj:t användas
för telegrafverkets och telefonväsendets tidsenliga utveckling och förbättring.

Till ofvannämnda statsrådsprotokoll bar departementschefen uti
förevarande ärende anfört följande.

Sedan 19€Q års Riksdag antagit utgiftsstater för telegrafverket,
slutande å 1,574,000 kronor att gälla under innevarande år, med rätt
för Kong!. Haj: t att i nämnda stater göra de jemkningar, som kunde
finnas af behofvet påkallade, både Kongl. Maj:t dels den 24 augusti
1900 förordnat, att kommissarietjensterna af första klassen vid Oskars -

58

.Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

hamns och Vesterviks telegrafstationer skulle med nye innehafvare^
tillträde till dessa befattningar förändras till kommissanetjenster åt
andra klassen och i sammanhang dermed kommissarietjensterna åt
andra klassen vid Borås och Vesterås stationer förändras till sadana
fenster af första klassen, dels ock den 17 oktober samma år lästetal!
telegrafverkets stater för år 1901, hvilka stater upptoge följande slut -

summor:

aflöniogsstaten ............................................................... honor 1,086 600

öfvergångsaflöningsstaten
pensions- och understödsstaten
omkostnadsstaten............................

3,000
127,530
354,768

eller tillsammans kronor 1,571,898

hvilken summa med ett belopp af 2,102 kronor, motsvarande två i följd
af pensionstagares frånfälle från pensions- och understödsstaten uteslutna
pensionsbelopp, understege slutsumman i det af 1900 åis Ki sdag
godkända förslag till utgiftsstater för år 1901.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t, den 9 november 1900 hade telegrafstyrelsen
afgifva förslag till stater för telegrafverket under år 1902
och dervid anmält sig icke hafva anledning föreslå någon ändring
vare sig i aflöningsstaten, pensions- och understödsstaten eller omkostnadsstaten
samt för den skull hemstält, att dessa stater måtte bibehållas
vid sina för innevarande år faststälda belopp.

Vidkommande öfvergångsaflöningsstaten hade styrelsen anmält, att,
alldenstund sex å denna stat upptagna f. d. förste telegrafister före
ingången af år 1902 uppnådde pensionsåldern, denna stats slutsumma
kunde minskas med 1,200 kronor till 1,800 kr.

Med den af telegrafstyrelsen sålunda föreslagna ändring skulle
telegrafverkets stater för år 1902 komma att utvisa följande slutsummor: -

aflöningsstaten ..............................................................

öfvergångsaflöningsstaten.............................................

pensions- och understödsstaten .................................

omkostnadsstaten .........................................................

eller tillsammans

kronor 1,086,600: —
» 1,800: —
» 127,530: —

» 354,7 68: —

kronor 1,570,698: —

hvithet belopp med 1,200 kronor understege slutsumman af de utaf
Kongl. Maj:t faststälda utgiftsstater för år 1901.

Vid den af telegrafstyrelsen föreslagna ändring i telegrafverkets
utgiftsstater hade departementschefen icke funnit anledning till crimen.

54

Ang. ökadt
biträde hos
medicinalstyrelsen
vid
hospitalsärendenas
behandling.

[8.]

Statsutskottets Utlåtande Ko 7.

Med afseende å hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med godkännande af den enligt
statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 11 januari
1901 föreslagna ändring i telegrafverkets öfvergångsaflöningsstat,
må, med beräknande af telegrafverkets
stater för år 1902 till följande belopp, nemligen:

aflöningsstaten .............................. kronor 1,086,600: —

öfvergångsaflöningsstaten ......... » 1,800:_

pensions- och understödsstaten j> 127,530:_

omkostnadsstaten ........................ » 354,768:_

eller tillsammans kronor 1,570,6987—

och under Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i
verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna
finnas af behofvet påkallade, såsom reservationsanslag,
att utgå direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket
för år 1902 anvisa enahanda belopp, 1,610,000 kronor,
hvartill inkomsterna af telegrafmedlen beräknats, samt
tillika medgifva, att det öfverskott, som kan å dessa
inkomster uppstå, må af Kongl. Maj:t användas för
telegrafverkets och telefonväsendets tidsenliga utveckling
och förbättring.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

8:°) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva,
att i den för medicinalstyrelsen faststälda stat finge för biträde åt
styrelsen vid handläggning af hospitalsärenden uppföras aflöning dels
åt en kamrerare med lön af 3,000 kronor, som efter 5 år kunde höjas
med 500 kronor och efter 10 ar med ytterligare 500 kronor, samt
tjenstgöringspenningar 1,500 kronor, dels ock åt en notarie, tillika
sekreterare, med lön af 1,800 kronor, som efter 5 år kunde höjas med
500. kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor, samt tjenstgöringspenningar
1,200 kronor.

Med anmälan, att medicinalstyreleen i skrifvelse till Kongl.
Maj:t den 26 september 1900 gjort framställning om beredande af
medel å ordinarie stat för ökadt biträde hos styrelsen vid hospitalsärendenas
behandling, har departementschefen, då denna fråga redan
vid föregående tillfällen varit föremål för Kongl. Maj:ts och Riksdagens

55

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

behandling, till statsrådsprotokollet i ärendet lemnat en utförlig redogörelse
för hvad hittills deruti förekommit.

Under hänvisning till denna redogörelse, i hvad densamma afser
tiden intill sistförflutna riksmöte, får utskottet erinra, att Kongl. Maj:t
då föreslog Riksdagen att på extra stat för år 1901 anvisa till ökadt
biträde hos medicinalstyrelsen vid hospitalsärendenas behandling eu
summa af 7,500 kronor, dock under förbehåll, att deraf innehölles ett
belopp, motsvarande hvad serafimerordensgillets förre sekreterare T.
A. Billbergh kunde komma att af de till honom för år 1901 i ersättning
för sekreterareaflöning från allmänna indragningsstaten utgående
medel afstå till bekostande af biträde åt medicinalstyrelsen vid handläggning
af sekreteraregöromål å hospitalsafdelningen.

Statsutskottet vid 1900 års riksdag anförde, att utskottet funnit
giltiga skäl vara anförda för beviljande af ökadt anslag till biträde hos
medicinalstyrelsen vid hospitalsärendenas behandling. Men då utskottet
icke ansåge, att genom de anordningar, som i händelse af bifall till
Kongl. Maj:ts framställning skulle möjliggöras, dessa ärendens behandling
skulle blifva på ett fullt tillfredsställande sätt ordnad, hade utskottet
funnit sig böra föreslå, att för det dåvarande och i afbidan på
frågans definitiva lösning anslagshöjningen måtte af Riksdagen beviljas
med allenast hälften af det utaf Kongl. Maj:t i sådant afseende äskade
beloppet och anslaget sålunda bestämmas till 6,750 kronor.

I öfverensstämmelse med detta förslag blef ock Riksdagens beslut
affattadt.

Angående frågans senare utveckling har departementschefen till
statsrådsprotokollet anfört följande.

Då 1900 års Riksdag på statsutskottets tillstyrkan uttalat,. att
hospitalsärendenas behandling hos medicinalstyrelsen icke syntes blifva
på ett fullt tillfredsställande sätt ordnad på det då föreslagna sättet
genom beredande af medel på extra stat till ökadt biträde, och då i
Riksdagens svar i öfrigt finge anses innefattas en förväntan på förslag
till frågans definitiva lösning, syntes det departementschefen
uppenbart, att man icke kunnat dröja med framläggandet af den vigtiga
frågan om anställande på ordinarie stat åt det ökade biträde, medicinalstyrelsen
uti nu ifrågavarande hänseende oundgängligen behöfde.

Medicinalstyrelsen hade derför ock uti sin ofvan berörda skrifvelse
den 26 september 1900 förnyat sina framställningar af åren 1897
och 1899 om anställande på ordinarie stat hos styrelsen af en kamrerare
och en notarie, tillika sekreterare, såsom biträden vid handläggning
af hospitalsärendena.

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Under åberopande af hvad styrelsen anfört i skrivelser till Kongl.
Maj:t den 29 september 1897 och den 25 september 1899, hade styrelsen
nu påkallat uppmärksamhet å följande omständigheter, som ytterligare
gjorde en tast organisation af hospitalsväsendets centralförvaltning
nödvändig.

Under år 1899 hade från medicinalstyrelsen af hospitals underhållsmedel
levererats 1,281,057 kronor 14 öre till de särskilda hospitalen
och asylerna. Dessutom hade 323,416 kronor 43 öre utbetalts från
medicinalstyrelsen under samma år för anläggning af asylen i Upsala,
14,344 kronor 9 öre för underhåll och förbättring af byggnader och
gårdar vid hospitalen, 171,088 kronor 29 öre för diverse ändamål,
9,454 kronor 80 öre till uppförande af bostad åt öfverläkaren vid
Vadstena hospital och asyl, 12,156 kronor till uppförande af bostad
åt läkaren vid Nyköpings hospital och slutligen 5,089 kronor 82 öre
i mindre poster, eller tillsammans 1,876,606 kronor 57 öre. Dessa siffror
syntes till fullo utvisa den stora omfattning, hospitalsväsendet uppnått.
Eu ytterligare utveckling vore äfven med säkerhet att förvänta. Sålunda
hade för uppförande af asylen vid Restad beviljats en summa
af 2,585,000 kronor. Införande af elektrisk belysning å flera äldre
hospital måste inom kort komma till stånd, andra förbättringar vore
äfven påtänkta och syntes ej längre kunna uppskjutas, hvarjemte den
påbjudna undersökningen åt antalet sinnessjuka i riket och deras behof
af anstaltsvård kunde antagas komma att utvisa nödvändigheten att
uppföra ytterligare anstalter på statsverkets bekostnad. Med en sådan
ständigt ökad omfattning åt hospitalsväsendet kunde medicinalstyrelsen
icke annat än med bekymmer motse fortsättandet med en anordning
inom styrelsen, hvarigenom så betydliga medel och så vigtiga intressen
skulle handhafvas af tillfälliga biträden, som med tanke på
osäkerheten i sin ställning icke ville stanna någon längre tid på sin
plats och derigenom förvärfva sig större vana vid arbetena för hospitalsförvaltningen.

De göromål, som inom medicinalstyrelsen utfördes för hospitalsväsendet,
utgjorde tillsammans en grupp ärenden, hvilken vore väl
begränsad och olikartad med ärendena å medicinalstyrelsens öfriga afdelningar,
och vid utförandet af dessa hospitalsgöromål behöfde de
olika tjenstemännen samverka med hvarandra. Med öfriga afdelningar
inom styrelsen hade hospitalsväsendet få beröringspunkter; och det
syntes icke vara till gagn för hospitalsväsendet, att detsamma inpassades
i styrelsens räkenskapskontor, som hade sin vigtiga uppgift,
men omöjligen kunde öfvertaga hela hospitalsförvaltningen, sedan densamma
nått sin nuvarande omfattning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

57

Styrelsen ville ånyo särskild framhålla den vigtiga omständigheten,
att den föresi agne kamreraren för hospitalsväsendet icke blott
skulle hafva att handlägga vanliga kamreraregöromål, utan äfven att
granska sinnessjukvårdsanstalternas förslag till utgiftsstater och leveranser,
att tillsammans med styrelsens arkitekt granska anstalternas reparationsförslag,
att afgifva yttrande i till honom remitterade hospitalsärenden
af ekonomisk och administrativ art samt att fullgöra de uppdrag
rörande anstalternas förvaltning, som för öfrigt till honom öfverlemnades.

Uti detta ärende hade statskontoret den 30 oktober 1900 till
Kongl. Maj:t afgifvit infordradt utlåtande och deruti anfört hufvudsakligen
följande:

Hittills hade af medicinalstyrelsen afgifvits två hufvudböcker,
den ena omfattande redovisningen af de till hospitalsväsendet anslagna
medel och den andra öfriga till styrelsens disposition stälda medel.
Hufvudboken för hospitalsväsendet hade utarbetats af serafimerordensgillets
förre kamrerare och under senaste åren af det biträde, som
varit anstäld för hospitalsärendenas behandling. Hufvudboken öfver
styrelsens öfriga medelsförvaltning hade upprättats af embetsverkets
kamrerare. All kassarörelse hade besörjts å räkenskapskontoret genom
den derstädes anstälde kassör.

Att eu och samma medelsförvaltande myndighet afgåfve två särskilda
hufvudböcker öfver sin förvaltning af medel af enahanda natur,
ansåge statskontoret icke vara ändamålsenligt. Denna dualism i räkenskapsföringen
hade visserligen hittills betingats af de öfvergångsförhållanden,
som varit rådande beträffande hospitalsförvaltningen, men
då nu ett definitivt ordnande af denna förvaltning vore bragt å bane,
ansåge statskontoret tiden vara inne för ett samtidigt genomförande
af önskvärd enhet beträffande räkenskapsföringen.

Om förvaltning och räkenskapsföring af så högst betydliga penningmedel
som de till hospitalsväsendet anslagna skulle, på sätt medicinalstyrelsen
föreslagit, vara öfverleronade åt en enda person med fristående
tjenstgöring, befarade statskontoret, att deraf flera olägenheter
skulle uppstå. Derigenom skulle såväl nödig kontroll som kontinuitet
äfventyras, under det att, om dessa arbeten utfördes å räkenskapgkontoret
af flere tjensteman i samarbete under kamrerarens förmanskap,
enheten skulle bevaras och, i händelse af tillfälligt eller långvarigare
förfall — till följd af sjukdom, tjenstledighet eller bortovaro
af annan orsak — nödig detaljkännedom alltid finnas att tillgå.

Det hade varit med hänsyn till dessa förhållanden, som statskontoret
Bill. till Rilcsd. Vrot. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 3

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

föregående, j detta ärende till Kongl. Maj:t afgifna utlåtanden framhållit,
att förvaltningen och räkenskapsföringen af de till hospitalen
anslagna medel icke borde frånskiljas räkenskapskontoret. Emellertid
hade medicinalstyrelsen på ett öfvertygande sätt visat, hurusom den i
hög grad ökade omfattning hospitalsväsendet under senaste tider erhållit
kräfde ökade arbetskrafter för handläggning af hospitalsärenden hos
styrelsen, om denna skulle kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra
sina skyldigheter såsom det centrala förvaltningsorganet för denna vidlyftig®
och kostsamma administration. Men den tjensteman i andra
lönegraden, af hvilken medicinalstyrelsen i sådant hänseende vore i
behof, syntes, att döma af medicinalstyrelsens i frågan afgifna yttranden,
företrädesvis vara att anse såsom ett i tekniska och sjukhusadministrativa
frågor sakkunnigt biträde åt föredragauden för hospitalsärenden,
hvilket, biträde lämpligen borde kallas intendent. Mot uppförande å
ordinarie stat af aflöning åt ett sådant biträde hade statskontoret intet
att erinra, under förutsättning likväl, att räkenskapsföring och kassakontroll
uteslutande kom me att åligga räkenskapskontoret.

Medicinalstyrelsen, som lemnats tillfälle att afgifva yttrande i anledning
af hvad statskontoret anfört, hade i detta den 3 december 1900
till Kongl. Maj:t afgifna yttrande anfört hufvudsakligen följande.

Af medicinalstyrelsens föregående utlåtanden i detta ärende framgmge,
hurusom styrelsens mening varit, att den af styrelsen föreslagna
nye tjenstemannen i andra lönegraden — för hvilken styrelsen föreslagit
benämningen kamrerare — skulle få till uppgift ej mindre att
biträda styrelsen vid granskning af sinnessjukvårdsanstalternas årliga
utgiftsstater, leveransanbud och reparationsförslag samt med utredningen
af ekonomiska och sjukhusadministrativa ärenden än äfven att
verkställa den hos styrelsen förekommande räkenskapsföringen för
hospitalsväsendet och kassaförvaltningen af medel, anvisade till hospitals
och asylers underhåll och nybyggnad. Sin åsigt, att eu och samma
person mycket väl kunde fullgöra alla dessa göromål, grundade styrelsen
dels pa erfarenheten från de senare aren, hvarunder göromålen,
utom kassaförvaltningen och hvad dermed närmast sammanhängde’
bestridts af det extra biträde styrelsen för ändamålet anstält, dels äfven
på den långa tids erfarenhet, som stode till buds från rikets hospital
och asyler för sinnessjuke. Äfven på sjukvårdsanstalter af den omfattning
som hospitalen och asylerna i Lund, Vadstena och Upsala bestredes
såväl bokföring och kassaförvaltning som praktiskt-administrativa
. göromål af de respektive anstalternas sysslomän. Enahanda anordning
borde då också med fördel kunna tillämpas hos centralförvalt -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

59

ningen. Ja, större intresse för dessa angelägenheter borde kunna påräknas
hos tjenstemannen, i samma mån hans sakkännedom genom
mångsidigare beröring med ärendena blefve större. Styrelsen måste
derför i allo vidblifva sin förut uttalade mening om lämpligheten, att
en särskild kamrerare för hospitalsärendena hos styrelsen anstäldes.

Deraf följde emellertid icke, att styrelsen skulle finna det i och
för sig otjenligt, om hospitalsräkenskapsföringen förlädes till styrelsens
räkenskapskontor. En sådan anordning hade redan för flera år sedan
hos styrelsen allvarligt öfvervägts, men hade icke ansetts kunna genomföras,
med mindre ytterligare en tjensteman i första lönegraden på kontoret
anstäldes. Samma åsigt om behofvet af ökning af kontorets
arbetskrafter, derest detsamma skulle få en så betydlig tillökning i sina
åligganden, hade statskontoret uttalat.

Men genom anställandet af en ny bokhållare på räkenskapskontoret
skulle endast en obetydlig del af det oundgängligen behöfliga, ökade
biträdet vid hospitalsärendenas behandling för styrelsen _ kunna vinnas.
Äfven om all räkenskapsföring för hospitalen förlädes till räkenskapskontoret,
skulle nemligen en tjensteman i andra lönegraden, förfaren i
sjukhusadministrativa ämnen, vara för medicinalstyrelsen nödvändig, om
nödig sparsamhet och drift skulle kunna vid förvaltningen bibehållas.

Då det dertill vore medicinalstyrelsens öfvertygelse, att nu sist
antydde tjensteman skulle kunna öfvertaga såväl räkenskapsföringen
som kaseaförvaltningen, hade styrelsen icke ansett sig kunna föreslå
två nya tjenstemän, en i första och en i andra lönegraden, då behofvet
borde vara fyldt med en i andra lönegraden.

Om hos styrelsen fördes eu enda, för hela förvaltningen gemensam
hufvudbok, skulle det gifvetvis möta afsevärda svårigheter att från
det öfriga utbryta hospitalsräkenskapen. Men såsom statskontoret betonade,
hade allt hitintills af medicinalstyrelsen i dess egenskap af öfverstyrelse
för rikets hospital afgifvits en särskild hufvudbok, omfattande
redovisningen af de till hospitalsväsendet anslagna medel. Af detta
faktiskt bestående förhållande hade styrelsen trott sig böra begagna
sig för att på det enklaste sättet få denna vigtiga angelägenhet slutligen
ordnad.

Visserligen skulle kontrollen å kassaförvaltningen kräfva andra
former än de nu på styrelsens räkenskapskontor tillämpade, men då
utbetalningarna af bospitalsmedel mestadels skedde i större poster efter
reqvisition från de skilda anstalterna eller enligt ingångna entreprenadkontrakt,
kunde tiden för dem i allmänhet på förhand beräknas, och
handkassa syntes kunna undvaras. Kontrollens ordnande syntes der -

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

för icke behöfva möta alltför stora svårigheter och icke blifva svårare,
an då styrelsens kamrerare varit ensam tjensteman på räkenskapskontoret.
Deremot kunde ej nekas, att kontinuiteten i tjenstgöringen,
i händelse af långvarigt förfall för en kamrerare med fristående tjenstgöring,
skulle blifva svårare att upprätthålla, än om räkenskapsföringen
åiåge räkenskapskontoret med tre tjenstemän. Denna olägenhet hade
styrelsen dock ansett uppvägas af de stora fördelar styrelsens förslag
i öfrigt medförde.

Skulle likväl Kongl. Maj:t finna statskontorets erinringar vara af
den vigt, att de borde föranleda till förläggandet af både bokföringen
och kassaförvaltningen för liospitalsväsendet till styrelsens räkenskapskontor,
läte äfven enligt styrelsens åsigt en sådan anordningmycket
väl sig genomföra, dock endast under förutsättning, att dels en
ny tjensteman i första lönegraden såsom bokhållare anstäldes å styrelsens
räkenskapskontor, dels äfven på styrelsens hospitalsafdelning anstäldes
en tjensteman i andra lönegraden, åt hvilken då lämpligen kunde
gifvas den af statskontoret föreslagna benämningen intendent.

Medicinalstyrelsen hade ock i detta sammanhang påpekat, att, om
bokföringen och kassaförvaltningen för liospitalsväsendet förlädes till
räkenskapskontoret, man skulle kunna inbespara ett nu å extra stat
utgående arfvode af 1,200 kronor till en revisor af hospitalsräkenskaperna,
.hvilkens göromål under nämnda förutsättning skulle kunna öfvertagas
af den föreslagna tjenstemannen i andra lönegraden.

Enligt statskontorets förslag skulle, anförde medicinalstyrelsen
vidare, de nya lönerna på ordinarie stat, en på 4,500 kronor samt två
på 3,000 kronor hvardera, utgöra tillsammans 10,500 kronor, hvaremot
för år 1901 vore på extra stat uppfördt dels för de två biträden åt
styrelsen, hvilka öfvertagit serafimerordensgillets kamrerares och sekreterares
göromål 6,750 kronor, dels äfven till en revisor 1,200 kronor,
summa 7,950 kronor. Tillökningen skulle således utgöra 2,550 kronor
om året, hvartill framdeles ytterligare komme ålderstillägg.

Enligt medicinalstyrelsens förslag skulle åter de ordinarie tjenstemännens
löner, utom framtida ålderstillägg, uppgå till 7,500 kronor,
hvartill komme arfvodet på extra stat för revisorn af hospitalsräkenskaperna
1,200 kronor, således tillsammans 8,700 kronor, hvadan tillökningen
mot nu utgående 7,950 kronor skulle vara allenast 750 kronor
eller 1,800 kronor mindre än enligt statskontorets förslag.

Af hvad i detta ärende hittills förekommit funne departementschefen
det vara ostridigt, att medicinalstyrelsen oundgängligen behöfde

61

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ökadt biträde för behandlingen af hospitalsärendena. Med ledning af
uttalandet af 1900 års Riksdag ansåge departementschefen sig ock kunna
beteckna det såsom varande från alla sidor erkändt, att denna angelägenhet
borde definitivt ordnas genom uppförande på ordinarie stat af
det behöfliga antalet tjenster, med undantag likväl för revisionsbiträdet,
hvilket syntes utan olägenhet fortfarande kunna åtnjuta sitt arfvode,

1,200 kronor, å extra stat. .

Då det sålunda egentligen endast återstode att göra sitt val mellan
de båda olika af medicinalstyrelsen och statskontoret föreslagna
organisationsformerna, tvekade departementschefen icke att ansluta sig
till hvad medicinalstyrelsen föreslagit, nemligen inrättandet af en kamrerare!]
enst i andra lönegraden och en notarie- tillika sekreterare^ enst
i första lönegraden. Så länge all inom styrelsen förekommande behandling
af ekonomiska ärenden rörande hospitalsväsendet, i den mån
denna behandling icke tillhörde vederbörande ledamot af styrelsen,
kunde förenas i en ordinarie tjenstemans hand, syntes en sådan anordning
gifvet vara att föredraga.

Vid det förhållande, att medicinalstyrelsen, enligt departementschefens
åsigt, hade rätt deruti, att förläggandet af bokförings- och kassaförvaltningsgöromålen
rörande hospitalsväsendet till styrelsens räkenskapskontor
skulle omedelbart föranleda inrättandet a nämnda kontor
af ytterligare en ordinarie tjenst, syntes det departementschefen, att
hela frågan härom icke borde tagas i öfvervägande, förrän i det fall,
att det skulle visa sig, att göromålen rörande hospitalsväsendet så ökats,
att den nu föreslagna tjenstemannen i andra lönegraden icke vidare
kunde medhinna både bokförings- och kassaförvaltningsgöromålen och
de öfriga åligganden, som enligt förslaget skulle tillhöra honom.

Derest anslag till de ifrågasatta nya tjensterna komme att beviljas,
skulle naturligen för löneförmånernas åtnjutande gälla enahanda
vilkor, som i kongl. kungörelsen den 1 juni 1877 vore bestämda för
åtnjutande af de från *1878 års början faststälda nya löneförmånerna
för medicinalstyrelsen.

Departementschefen tillstyrkte alltså, att Kongl. Maj:t matte till
Riksdagen aflåta nu förevarande framställning.

Under hänvisning till hvad i detta ärende blifvit till statsrådsprotokollet
meddeladt,, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, må medgifva, att i den för
medicinalstyrelsen faststälda stat må för biträde åt

Angående
ändringar i
taxan för
trissa läkare.

02 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

styrelsen vid handläggning af hospitalsärenden uppföras
aflöning: rr

a) åt en kamrerare med lön af 3,000 kronor, som
efter 5 år kan höjas med 500 kronor och efter 10
ar med ytterligare 500 kronor, samt tjenstgöringspenningar
1,500 kronor; samt

b) åt en notarie, tillika sekreterare, med lön af
1,800 kronor, som efter 5 år kan höjas med 500
kronor, och efter 10 år med ytterligare 500 kronor,
samt tjenstgöringspenningar 1,200 kronor.

Vid bifall till hvad af utskottet nu föreslagits, kommer det ordinarie
anslaget till medicinalstyrelsen med dithörande stater (deraf 1 500
kronor reservationsanslag) att höjas från 491,600 kronor till 499^00
kronor eller med 7,500 kronor.

9:o). Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 27) har
herr A. Johansson i Möllstorp, med hvilken åtskilliga af kammarens
ledamöter förenat sig, föreslagit, att Riksdagen ville i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t måtte låta omarbeta § 4 i taxan
lör arfvode åt vissa i civil tjenst anstälda läkare för enskild sjukvård
m. m. den 31 oktober 1890 så, att researfvodesersättningarna för sjukbesök,
der väglängden öfverskrider fem kilometer, måtte nedsättas till
hälften af nu gällande bestämmelser, samt att i följande §§ till och
med den 13:e äfven måtte vidtagas sådana nedsättningar, att dessa
bringades i ungefärlig öfverensstämmelse med den föreslagna förändringen
af § 4.

.. Fjerde paragrafen i ofvannämnda taxa, hvilken eger tillämpning
på förste provinsialläkare, provinsial-, extra provinsial- och biträdande
provinsialläkare samt på vikarier för sådana läkare, har följande lydelse:

»Öfverstiger vid sjukbesök väglängden-till den sjuke från läkarens
bostad eller annat ställe inom distriktet, derifrån resan anträdes
två kilometer, utgår arfvodet, för besök på afstånd ej öfverstigande en
half mil, med 5 kronor samt, för besök på längre afstånd, med ytterligare
1 krona 50 öre för hvarje Överskjutande börjad half mil intill
fyra mil. och derefter med 1 krona 50 öre för hvarje Överskjutande
börjad mil af väglängden till den sjuke, utan rätt för läkaren till särskildt
arfvode för återfärden.»

Motionären, som förklarar sig med sitt förslag afse att göra läkarevården
tillgänglig äfven för befolkningen på mera aflägsna orter, erinrar,
att den i förestående § upptagna taxa gäller under förutsättning, att

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

03

läkaren befordras med tjenlig skjuts till den sjuke och åter, men att,
i händelse han färdas med egen skjuts, till den i nämnda § angifna
kostnad äfven kommer skjutslega fram och åter efter en häst och åkdonslega
efter 30 öre milen.

Innan utskottet går att afgifva yttrande öfver motionen, anser
sig utskottet böra i korthet erinra om de omständigheter, »hvarunder
de stadganden tillkommit, hvilkas förändring utgör motionens syftemål.

Till 1890 års Riksdag aflat Kongl. Maj:t proposition angående
ordnande af den allmänna och enskilda helso- och sjukvården i riket,
deri Kongl. Maj:t föreslog, bland annat, att Riksdagen måtte fastställa
i propositionen angifna grunder för ny lönereglering för provinsialläkarestaten
i riket; i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t meddelade Riksdagen,
jemte annat, att, om de i propositionen innefattade förslag af Riksdagen
bifölles, Kongl. Maj:t komme att framdeles, med upphäfvande
eller ändring i erforderliga delar af gällande bestämmelser i dessa
ämnen, utfärda, att gälla från och med det den nya löneregleringen
för provinsialläkare började tillämpas, förutom andra bestämmelser, om
hvilka nu ej är fråga, taxa för arfvode åt vissa i civil tjenst anstälda
läkare för enskild sjukvård och för intyg, meddelade på enskild begäran,
äfvensom för tjensteförrättningar, verkstälda enligt gällande instruktion
eller myndighets uppdrag.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 20 maj 1890, innefattande Riksdagens
svar å bexflraa proposition, anmälde Riksdagen under punkten
l:o), att Riksdagen för anställande af tjugufyra förste provinsialläkare,
för inrättande af en ny provinsialläkaretjenst samt för beredande af
löneförbättring åt samtliga provinsialläkare i riket — under vilkor, att
taxa för arfvode åt vissa i civil tjenst anstälda läkare för enskild sjukvård
och för intyg, meddelade på enskild begäran, äfvensom för tjensteförrättningar,
verkstälda enligt gällande instruktion eller myndighets
uppdrag, af den lydelse, vid skrifvelsen fogad bilaga utvisade, af Kongl.
Maj:t utfärdades att gälla från och med det den nya löneregleringen
började tillämpas — faststält aflöningsstat för provinsialläkarestaten.

Till stöd för sitt omförmälda beslut har Riksdagen i berörda
skrifvelse anfört, bland annat, följande, hvilket synes utskottet vara af
afgörande betydelse för den nu föreliggande frågans bedömande:

»Den förhöjning i provinsialläkarnes nuvarande aflöningsbelopp,
som den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna nya lönestatens antagande
skulle medföra, har synts Riksdagen vara af rättvisa och billighet påkallad,
under förutsättning att taxebestämmelser, i hufvudsaklig öfver -

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ensstämmelse med de af komiterade föreslagna, blifva för provinsialläkarne
gällande. Då frågan om införandet af dessa taxebestämmelser
emellertid synts Riksdagen stå i det allra närmaste sammanhang med
ett godkännande af den nya lönestaten, har Riksdagen ansett sig icke
böra bifalla det framlagda förslaget till lönestat, utan att på samma
gång verklig garanti erhålles icke allenast för att taxebestämmelser af
den beskaffenhet, som af Riksdagen godkännes, varda af Eders Kongl.
Maj:t utfärdade, utan ock för. att ändring i dessa bestämmelser icke af
Eders Kong]. Maj:t vidtages utan Riksdagens hörande. Med denna
uppfattning, och då de bestämmelser i ämnet, som, enligt Eders Kongl.
Maj:ts i propositionen afgifna förklaring, skulle komma att blifva gällande,
derest de Riksdagens godkännande understälda förslagen blefvo
af Riksdagen bifallna, synts Riksdagen i vissa delar böra blifva föremål
för ändring, har Riksdagen ansett sig böra vid antagandet af den
nya lönestaten fästa det vilkor, att en taxa utfärdas af den lydelse,
Riksdagen här nedan, efter granskning af det framlagda taxeförslaget,
kommer att närmare angifva.»

Om än hvad Riksdagen sålunda yttrat närmast får anses åsyfta
att i allmänhetens intresse bereda säkerhet för att läkarnes arfvoden
för sjukbesök m. m. icke bestämmas till för höga belopp, torde det
anförda yttrandet dock äfven innefatta ett uttryck för Riksdagens åsigt,
att de genom lönestaten faststälda aflöningsbeloppen och taxans bestämmelser
stå med hvarandra i det nära sammanhang, att likasom å ena
sidan beloppet af läkarens aflöning bestämts endast i sammanhang med
fastställandet af grunderna för hans i form af arfvoden för sjukbesök
m. m. inflytande inkomster, å andra sidan taxans bestämmelser så afväges,
att läkarens inkomster af tillfälliga arfvoden jemte hans inkomst
af lön och tjenstgöringspenningar beräknats sammanlagda uppgå till
sådant belopp, som med afseende å läkarens lefnadsbehof kan anses
skäligt.

Då utskottet, i full öfverensstämmelse med berörda, af 1890 års
Riksdag gjorda uttalande, anser den af motionären väckta frågan om
en nedsättning i de i civil tjenst anstälde läkarnes arfvodesförmåner
icke böra, såsom i det framstälda förslaget förutsättes, ensam för sig
upptagas till pröfning, får utskottet, som ej lärer i anledning af
förevarande motion böra ingå i bedömande af, huruvida frågan om
reglering af provinsialläkarnes och öfrig!} i taxan afsedda läkares inkomster
bör i dess helhet till hoproffande ånyo upptagas, hemställa,

att herr A. Johanssons förevarande motion icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7

65

Hospitals underhåll.

10:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte dels medgifva
att de till läkaren vid Nyköpings hospital på grund åt Riks- biträdande tödagens
medgifvande i skrifvelse den 15 maj 1896 utgående aflönings- köpings hospioch
naturaförmåner finge utgå till öfverläkaren derstädes, med bibehal- tai m. *».
lande i allt öfrigt af de af Riksdagen i nämnda skrifvelse meddelade [9.]
bestämmelser rörande samma förmåner, dels godkänna följande aflöningsförmåner
för biträdande läkaren vid Nyköpings hospital, nemligen en
kontant aflöning af 2,500 kronor för år jemte bostad med möbler och
sängkläder, lyse, ved och tvätt samt kost, lika med allmänna sjnkafdelningens,
och såsom kostförbättringspenningar 200 kronor för år;
äfvensom bifalla, att de i kongl. brefvet den 5 juni 1885 angående
aflöning åt tjensteman vid åtskilliga hospital meddelade bestämmelser
finge lända till efterrättelse jemväl i afseende på biträdande läkaren vid
Nyköpings hospital, dels och medgifva, att den biträdande läkarens avlöningsförmåner
finge utgå af förslagsanslaget till hospitals undeihåll.

Till det i ärendet hållna statsrådsprotokollet har departementschefen
erinrat, hurusom Kongl. Maj:t den 5 juni 1885, jemlikt Riksdagens
beslut, faststält ny aflöningsstat för läkare och andra tjensteman
vid åtskilliga af rikets hospital och dervid bestämt, att läkaren vid
Nyköpings hospital skulle erhålla en årlig aflöning af kontant 2,500
kronor jemte boställsvåning och ved. Å nämnda hospital hade då
funnits endast 70 sjukplatser och hospitalets läkare tillika varit lasarettsläkärG Sedan

till- och nybyggnader tid efter annan utförts vid sagda
hospital, hade platser kunnat beredas för flere sjuke, så att antalet
sjukplatser kunnat af medicinalstyrelsen år 1895 beräknas till 144 från
och med påföljande år. Göromålen vid det utvidgade hospitalet^ hade
då äfven blifvit så ökade, att läkaren måste odeladt egna sig åt sin
tjenst.

På hemställan af medicinalstyrelsen hade Kongl. Maj:t, med anledning
häraf framlagt förslag till 1896 års Riksdag om beredande af
ökade löneförmåner samt af semester för läkaren vid Nyköpings hospital.

Till stöd härför hade anförts, bland annat, att i afseende å hospitalsläkarens
göromål Nyköpings hospital då visserligen icke kunde jemföra
med likets största hospital, men väl med det vid Göteborg,
hvarest patientantalet uppgingo till 175 samt två läkare vore anstälda,

Bih. till Iiiksd. Prot. 1901. 1 Samt. 1 Afd. 7 Iläft. 9

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

^vilka öfverläkaren åtnjöte 6,000 kronor i årlig lön jemte boställsvåning
och ved samt biträdande läkaren, då han vore medicine licentiat,
hade 3,500 kronor i årlig lön jemte bostad och fri kost eller deremot
svarande förmåner.

Riksdagen hade enligt skrifvelse den 15 maj 1896, i anledning
af Kongl. Maj:ts omförmälda förslag, beslutit att, under vilkor att sjukvården
vid Nyköpings hospital upprätthölles af blott en aflönad läkare,

dels godkänna följande aflöningsförmåner för läkaren vid nämnda
hospital, nemligen en kontant aflöning af 5,000 kronor jemte boställsvåning
och ved, med förklarande: att två tredjedelar af den kontanta
aflöningen skulle utgöra lön och en tredjedel tjenstgöringspenningar;
att, så länge boställsvåning inom hospitalets område ej kunde beredas
läkaren, han egde såsom ersättning för boställsvåning och ved uppbära

1,000 kronor om året mot skyldighet att vara boende i hospitalets
närhet; att läkaren finge årligen under sex veckor njuta semester, derest
lämplig vikarie lunnes att tillgå och göromålens behöriga gång ej deraf
hindrades, samt att läkaren icke finge utom hospitalet utöfva enskild
praktik mot betalning, med undantag af hvad som rörde sinnessjukdomar,

dels ock medgifva, att läkarens aflöningsförmåner och hvad som
erfordrades för att under hans semester bereda hans vikarie enahanda
aflöningsförmåner, som tillkomme biträdande hospitalsläkare, finge utgå
af förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Kongl. Maj:t hade den 29 maj 1896 godkänt Riksdagens omförmälda
beslut.

Sedan Kongl. Maj:t uti proposition till 1900 års Riksdag föreslagit
Riksdagen att på. extra stat för år 1901 bevilja ett anslag af
41,750 kronor dels till inköp för Nyköpings hospitals räkning af det
invid hospitalet belägna, _ Nyköpings stad tillhöriga fattighus med tillhörande
tomt, dels ock till utförande af de för fattighusets omändring
till anstalt för. sinnessjukes vård erforderliga byggnadsarbeten, hade
Riksdagen bifallit denna Kongl. Maj:ts framställning. Genom bref den
1 juni 1900 hade Kongl. Maj:t anbefalt medicinalstyrelsen att inköpa
ifrågavarande tomt med derå uppförda byggnader äfvensom att verkställa
de ombyggnadsarbeten, som för fattighusets omändring till anstalt
för sinnessjukes vård vore erforderliga.

Uti skrifvelse den 26 september 1900 hade nu medicinalstyrelsen
anfört, att vid aflåtandet af den styrelsens framställning, som föranledt
Kongl. Maj ds förberörda proposition till 1896 års Riksdag, styrelsen
förestält sig, att en läkare skulle kunna nöjaktigt uppehålla sjukvården

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

vid Nyköpings hospital. Under den tid, som sedan dess förflutit, hade
det emellertid visat sig, att en ensam läkare vid detta hospital icke på
ett tillfredsställande sätt förmådde fylla de kraf, som sålunda stälts på
honom. Anledningen dertill vore väsentligen att söka i den humanare
och mera sjukhusmessiga behandling af de sinnessjuke, som på senare
tiden vunnit insteg vid sinnessjukvårdanstalterna. Förutsättningen härför
vore en noggrannare undersökning och trägnare tillsyn af de sjuka
än som förut varit brukliga. För de sjuka yttrade sig förändringen,
bland annat, uti isolerings användning endast i de allra svåraste fallen
och uti trägna försök att genom patienternas sysselsättande göra deras
tillvaro drägligare. Det vore också numera vida angelägnare än förr,
att läkaren städse besutte speciel utbildning för sin vigtiga uppgift.
Derför vore det äfven af den största vigt, att vid förfall för läkaren en
kompetent person funnes att tillgå för platsens uppehållande.^ Vid Nyköpings
hospital hade det särskildt under de sist förflutna aren visat
sig synnerligen svårt att vid läkarens semester finna en lämplig person,
åt& hvilken hospitalets skötsel kunde anförtros. Om sålunda redan nu
behofvet af en biträdande läkare vid Nyköpings hospital gjorde sig
starkt känbart, blefve detta ännu mera förhållandet efter förenämnda
inköp af det invid hospitalet belägna fattighuset och dess inredning för
mottagande af sinnessjuke, hvarigenom 35 nya platser skulle vinnas.
Behofvet af ytterligare en läkare vid hospitalet blefve efter utvidgningen
oafvisligt. Nyköpings hospital finge nemligen genom denna
utvidgning redan under loppet af år 1901 ett sammanlagdt sängantal
af 175, hvarigenom icke blott sjukvården utan äfven förvaltningen blefve
mera omfattande.

En jemförelse med andra hospital visade också, yttrade medicinalstyrelsen
'' vidare, att efter den nu beslutade utvidgningen Nyköpings
hospital skulle behöfva ännu en läkare, äfven om blott den grundsats
tillämpades, som redan år 1885 varit den ledande vid bestämmandet af
antalet läkare vid hospitalen. Göteborgs hospital, till exempel, hade
då blott 170 sängar, men hade, och det med rätta, ansetts behöfva två
läkare. Att Nyköpings hospital med 175 sängar således, med tillbörlig
hänsyn tagen till sjukvårdens kraf, ej vidare kunde vara utan en andre
läkare, syntes medicinalstyrelsen uppenbart. Då denne läkare skulle
komma att utföra enahanda göromål som biträdande läkare å andra
hospital, syntes han böra erhålla samma aflönings- och naturaförmåner
som desse. Bostad för honom funnes redan vid hospitalet uti den nya
läkarebostaden derstädes, hvaruti två rum redan från början varit afsedda
för en biträdande läkare och således nu vore disponibla.

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Någon minskning af de till läkaren vid Nyköpings hospital, hvilken
genom förändringen skulle blifva öfverläkare, anslagna aflöningsförmåner,
derest en biträdande läkare anstäldes, syntes icke kunna
ifrågakomma, helst hans kontanta lön redan nu vore 1,000 kronor lägre
än de med densamma närmast jemförliga öfverläkarelönerna vid Göteborgs,
Hernösands och Vexiö hospital.

På grund af hvad sålunda anförts hade medicinalstyrelsen hemstält,
det. Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande Riksdag aflåta proposition
derom, att de till läkaren vid Nyköpings hospital jemlikt kongl.
brefvet den 29 maj 1896 utgående aflönings- och naturaförmåner måtte
få^ utgå till en öfverläkare derstädes, och att vid Nyköpings hospital
måtte anställas en biträdande läkare med en aflöning af 2,500 kronor
för år jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved och tvätt
samt kost lika med allmänna sjukafdelningens och såsom kostförbättringspenningar
200 kronor, hvarjemte medicinalstyrelsen föreslagit vilkor
för aflöningsförmånernas åtnjutande i enlighet med bestämmelserna
i kongl. brefvet den 5 juni 1885 angående aflöning åt tjenstemän vid
åtskilliga hospital.

På de af medicinalstyrelsen anförda grunder hemstälde departementschefen,
att Kongl. Maj:t täcktes för Riksdagen framställa nu
ifrågavarande förslag.

Med afseende å hvad i detta ärende förekommit får utskottet
hemställa,

att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj :t
föreslagit, må

l:o) medgifva, att de till läkaren vid Nyköpings
hospital på grund af Riksdagens medgifvande i skrifvelse
den 15 maj 1896 utgående aflönings- och naturaförmåner
må utgå till öfverläkaren derstädes, med
bibehållande i allt öfrigt af de af Riksdagen i nämnda
skrifvelse meddelade bestämmelser rörande samma
förmåner;

2:o) godkänna följande aflöningsförmåner för biträdande
läkaren vid Nyköpings hospital, nemligen en
kontant aflöning af 2,500 kronor för år jemte bostad
med möbler och sängkläder, lyse, ved och tvätt samt
kost lika med allmänna sjukafdelningens och såsom
kostförbättringspenningar 200 kronor för år; äfvensom

69

Statsutskottets Utlåtanåe N:o 7.

bifalla, att de i kongl. brefvet den 5 juni 1885 angående
aflöning åt tjenstemän vid åtskilliga hospital
meddelade bestämmelser må lända till efterrättelse
jemväl i afsende på biträdande läkaren vid Nyköpings
hospital; samt

3:o) medgifva, att deri biträdande läkarens afflöningsförmåner
må utgå af förslagsanslaget till hospitals
underhåll.

ll:o) Uti särskilda, sins emellan lika lydande motioner (n:o 9 i
Första Kammaren och n:o 36 i Andra Kammaren) hafva herrar F. A.
Boström och J. Widén föreslagit, att Riksdagen måtte besluta, att den
med sysslomansbefattningen vid Nyköpings hospital förenade aflöning
skulle efter den nuvarande innehafvarens afgång, utgå med kontant
2,800 kronor, deraf två tredjedelar lön och en tredjedel tjenstgöringspenningar,
jemte bostadsvåniug, ved och lyse. _ .

Motionärerna erinra till en början, hurusom Kongl. Maj:t i en till
1900 års Riksdag aflåten proposition föreslagit, att den med sysslomansbefattningen
vid Nyköpings hospital förenade aflöning måtte bestämmas
att efter nuvarande innehafvarens afgång skola utgå med kontant
2,800 kronor, deraf två tredjedelar lön och en tredjedel tjenstgöringspenningar,
jemte boställsvåniug, ved och lyse. Och hade i det yttrande
till statsrådsprotokollet, som beledsagat den kongl. propositionen, meddelats,
bland annat, att det icke kunde förväntas, att för den då bestämda
aflöningen, 800 kronor, vid nuvarande sysslomannens afgång
erhålla en för tjensten fullt duglig person, äfvensom att det vore betänkligt
att åt en så svagt aflönad tjensteman anförtro, en så stor uppbörd
som den, hvilken numera tillkomme sysslomannen vid detta hospital.
Nuvarande sysslomannen A. Dahl, hvilken den 17 mars 1876 tills vidare
förordnats till syssloman och med sysslomansbefattningen förenade länsbokhållare^''ensten
i Södermanlands län, vore född den 11 september
1836 och både i mars 1860 blifvit anstäld såsom extra ordinarie landskontorist,
till följd hvaraf han enligt gällande bestämmelser den 11
september 1901 vore berättigad till pension från allmänna indragningsstaten.
Senast vid samma tid borde han äfven lemna sin sysslomansbefattning,
från hvilken han på grund af sjukdom, som vore att anse
som obotlig, allt sedan början af september 1896 åtnjutit tjenstledighet.
Åtgärder måste derför vidtagas för sysslomansbefattningens besättande
med annan person; och då befattningen, med den utveckling hospitalet
nu vunnit, toge en persons hela tid i anspråk och till följd deraf icke

Ang. sysslomannens
vid
Nyköpings
hospital aflöning.

70 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

kunde eller borde förenas med annan tjenst, måste den nye sysslomannen
beredas en häremot svarande ersättning.

Rörande omfattningen af sysslomannens göromål och storleken af
den aflöning, som på grund deraf borde honom tillkomma, hade i omtormalda
kong! proposition vidare meddelats, att å Nyköpings hospital
linnés. sjukplatser,^ eller dubbelt så många som när sysslomanskap
ningen senast blifvit tillsatt. Derest en föreslagen utvidgning af
hospitalet komme till stånd, skulle Nyköpings hospital inom den närmaste
framtiden kunna bereda vård åt 173 patienter och således kunna
liks t äflas med Goteborgs hospital, som hade 175 sjukplatser; och då
sysslomannen vid sistnämnda hospital åtnjöte 2,800 kronors aflöning
jemte beställning och ved, borde samma aflöningsförmåner äfven
tillkomma sysslomannen vid Nyköpings hospital och dessutom fri elektrisk
belysning, enär dylikt lyse funnes å hospitalet infördt.

Statsutskottet hade i ärendet anfört, att utskottet, som ansåge,
att vid bestämmandet af aflöningsförmånerna för hospitalssysslomän
patienternas vid hospitalet antal icke borde vara ensamt afgörande, så
mj c et mindre kunnat finna en så betydlig löneförhöjning, som af
Kongl. Maj:t blifvit föreslagen för sysslomannen vid Nyköpings hospital,
v-a a, behofvet påkallad, som antalet derstädes intagna patienter i
aJlt fall understege patientantalet å samtliga de hospital inom riket,
vilkas syssloman åtnjöte 2,800 kronors aflöning. Deremot hade utskottet
ansett sig böra förorda, att en förhöjning af sysslomannens
aflöning till 1,800 kronor måtte af Riksdagen beviljas. Emot förslaget,
att rätt till lyse skulle nämnda befattningshafvare tillkomma, hadeutskottet
icke något att erinra. Och hade utskottet i enlighet härmed
gjort hemställan till Riksdagen.

Vid frågans behandling i kamrarne hade af talare i såväl Första
som Andra Kammaren yrkats bifall till Kongl. Majfls proposition, dervid
iramhalflts, bland annat, att genom förestående förändring af hospitalets
kök plats komme att beredas för ytterligare 4 patienter utöfver hvad
• ?f..‘, åtagit, eller 177, hvilket vore två mera än vid hospitalet

k^eborg; att tjensten, för så vidt den eljest skulle skötas på ett
tillfredsställande sätt, hädanefter komme att helt och hållet upptaga sin
man, och derför icke kunde få förenas med annan befattning; samt att
det vore synnerligen vigtigt, att den ifrågavarande tjenstemannen, som
omhänderhade en betydlig uppbörd förödet allmännas räkning och på
hvars sätt att sköta tjensten kostnaderna vid hospitalet vore i väsentlig
män beroende, försåges med en aflöning, som tillförsäkrade honom en
fullt tillräcklig bergning, hvarigenom också ensamt kunde påräknas
att dertill kunna erhålla och bibehålla fullt duglig och lämplig person.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

71

Till följd af kamrarnes olika beslut hade saken blifvit föremål för
gemensam omröstning, hvilken utfallit med 176 röster för Kongl. Maj:ts
proposition och 177 röster för utskottets hemställan, hvilken alltså
segrat med en rösts majoritet.

Den i ofvanberörda yttrande till statsrådsprotokollet omförmälda
utvidgningen af Nyköpings hospital, hvarigenom detsamma skulle tillökas
med 33 platser, hade deremot blifvit af Riksdagen bifallen och
vore nu under utförande. Likaså vore framställning gjord om tillstånd
till sådan förändrad inredning af gamla hospitalsbyggnaden, hvarigenom,
på sätt ofvan förmäles, skulle vinnas ytterligare 4 platser.

Slutligen framhålla motionärerna, hurusom det måste vara af framstående
vigt, att aflöningen för ifrågavarande tjenst med hänsyn till
det uppbördsmannaansvar, som vore dermed förenadt, och den betydelse,
densammas omsorgsfulla och insigtsfulla skötsel eljest hade för det
allmänna, icke bestämdes så låg, att dertill icke kunde påräknas att
få fullt duglig och kompetent innehafvare, hvilket icke syntes vara fallet
med den nu faststälda aflöningen, som med icke mindre än 1,000 kronor
understege hvad för dylik tjensteman vid jemförligt hospital förut
bestämts.

Med afseende å hvad i motionen blifvit anfördt har utskottet ansett
sig böra tillstyrka, att någon ytterligare förhöjning i aflöningen
för sysslomannen vid Nyköpings hospital utöfver den vid sistlidne riksdag
beslutade må af Riksdagen medgifvas. Då emellertid lefnadskostnaderna
i Nyköping äro afsevärdt lägre än i Göteborg, anser utskottet på denna
grund och på de skäl, som, enligt hvad motionärerna erinrat, af 1900 års
statsutskott anförts, det icke vara af behofvet påkalladt, att den ifrågavarande
sysslomannen i aflöningsförmåner likställes med sysslomannen
vid Göteborgs hospital, utan synes ett belopp af 2,300 kronor jemte
de sysslomannen i öfrigt tillerkända förmåner utgöra fullt skälig ersättning
för dennes arbete.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af herrar F. A. Boströms
och J. Widéns förevarande motioner, må bestämma,
att den med sysslomansbefattningen vid Nyköpings
hospital förenade aflöning skall efter den nuvarande
innehafvarens afgång utgå med kontant 2,300 kronor,
deraf två tredjedelar lön och en tredjedel tjenstgöringspenningar,
jemte boställsvåning, ved och lyse.

72

Statsutskottets Utlåtande IN: o 7.

Ang. tillsyn
ä sinnessjukvärden
i riket

[10.]

12:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva, att till
arfvode åt en öfverinspektor för sinnessjukvården i riket samt till resekostnads-
och traktamentsersättning för af honom i tjensten företagna
resor finge från och med år 1902 utgå ett årligt belopp af 11,000
kronor af förslagsanslaget till hospitals underhåll samt att, likaledes
från och med år 1902, från samma anslag finge utgå arfvoden åt inspektörer
för enskilda anstalter för sinnessjuke med högst 500 kronor
till hvar.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har departementschefen
till statsrådsprotokollet meddelat följande.

Sedan Kongl. Maj:t den 5 oktober 1894 uppdragit åt en komité
att granska stadgan angående sinnessjuke den 2 november 1883 och
afgifva förslag till de förändringar deri, som kunde anses vara af behofvet
påkallade, hade komitén med skrifvelse den 29 februari 1896
till Kongl. Maj:t afgifvit betänkande och förslag till stadga angående
sinnessjuke, öfver detta förslag hade utlåtanden inhemtats från Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, hvilka lemnat förste provinsialläkare, provinsialläkare,
extra provinsialläkare och stadsläkare tillfälle att yttra
sig i ärendet, hvarefter medicinalstyrelsen, till följd af erhållen remiss,
med eget utlåtande den 30 december 1898 öfverlemnat yttranden i
ämnet af hospitals- och asyldirektionerna.

Vid den omreglering af ärendenas fördelning mellan statsdepartementen,
som egt rum i sammanhang med inrättandet af ett jordbruksdepartement,
hade hospitalsärendena tillfallit civildepartementet. Vid
genomgående af nu föreliggande ärende hade departementschefen då
funnit, att innan han kunde inför Kongl. Maj:t föredraga hela frågan
om utfärdandet af en ny hospitalsstadga, om hvilkens nödvändighet
departementschefen emellertid vore fullkomligt öfvertygad, måste till
Kongl. Maj:ts pröfning framläggas de delar af komiténs förslag, hvilka
vore af beskaffenhet att för sitt genomförande jemväl erfordra att
Riksdagen anvisade nödiga medel. I detta hänseende har departementschefen
lemnat följande redogörelse.

Det af komitén utarbetade förslag afsåge, förutom ändrade bestämmelser
i åtskilliga andra delar af nu gällande stadga angående
sinnessjuke, jemväl förändrade föreskrifter i fråga om tillsynen å anstalterna
för sådana sjuke.

Statens anstalter för sinnessjuke vore enligt 1883 års stadga
underkastade tillsyn af tvåfaldigt slag, nemligen dels den inspektion,
som det på grund af stadgans § 10 mom. 18 tillkomme medicinal -

73

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

styrelsen att årligen g''enom en sin ledamot eller särskildt förordnad
läkare förrätta, och dels den mera lokala tillsyn, som enligt § 11 mom.

1 i samma stadga utöfvades af vederbörande direktion. Komitén, som
erinrat härom, hade vidare yttrat, att berörda inspektion, som i regeln
utöfvades af medicinalstyrelsens chef eller dess föredragande för hospAalsärenden,
hade sin hufvudsakliga betydelse i ekonomiskt, hygieniskt
och administrativt afseende, men att densamma, med den utsträckning
hospitalsväsendet numera vunnit, endast i ringa mån kunde innebära
kontroll å den detaljerade sinnessjukvården, hvilket hade sin naturliga
förklaring deri, att ’ de inspekterande vore strängt upptagna af andra
embetsgöromål, som icke tilläte dem att egna lång tid åt hvarje inspektion
eller att vid deras i regeln blott en gång. om året förekommande
besök egna speciel uppmärksamhet åt detaljerna i sjukvården,
än mindre personligen åt hvarje särskild sjuk. Härvid skulle visserligen
kunna invändas, fortsatte komitén, att medicinalstyrelsen kunde
begagna sig af sin rätt att genom särskild förordnad läkare utöfva
ifrågavarande inspektion. Då emellertid till en dylik inspektion, hvilken
stadgan uppenbarligen afsett att vara af mera tillfällig art, i första
rummet bort ifrågakomma en öfverläkare, men anlitande^ åt en sådan
för detta uppdrag skulle, bland annat, medföra, att sjukvården vid det
hospital, der han vore anstäld, skulle lida under tiden för förordnandet,
och den tillfälliga beskaffenheten af ett dylikt förordnande syntes gorå
det svårt, om ens möjligt, att för detta grannlaga uppdrag erhålla
någon annan fullt qvalificerad person, kunde äfven en vidsträcktare
tillämpning af detta stadgande icke afhjelpa bristen i förenämnda hänseende» Beträffande

den hospitals- och asyldirektion^ tillkommande tillsyn
öfver hospitalet eller asylen yttrade komitén (sid. 57), att, då direktionen
med sin nuvarande sammansättning icke kunde sägas ega erforderlig
kompetens för en granskning i sjukvårdsafseende och särskildt för bedömande
af den i många fall svårlösta frågan, huruvida eu sjuk fortfarande
vore i behof af vård å hospital eller, utan skada för sig och andra, kunde
derifrån utskrifvas, och då man icke kunde _ vänta, att de oaflönade
direktionsmedlemmarne skulle egna mycken tid och möda åt för dem
främmande angelägenheter, den kontrollerande myndighet, som lagts i
direktionens hand, Unge antagas hafva uteslutande omfattat de administrativa
och ekonomiska förhållandena och i afseende å patienterna inskränkt
sig till en formel granskning af handlingar.

Af det anförda ansåge komitén framgå, att öfverläkaren, fastän
stående under medicinalstyrelsen och dess inspektion samt skyldig att
Bih. till Riksd. Prat. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 10

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

inför direktionen redogöra för sina åtgöranden, likväl i rent sjukvårdsafseende
vore utan annan kontroll än den, som af medicinalstyrelsen
genom dess ledamöter utöfvades och som på redan anförda grunder icke
kunde i detta hänseende tillmätas stor betydelse. Ehuru komitén visserligen
vore öfvertygad om, att de sinnessjuke å anstalterna här i riket
vårdades på ett kärleksfullt och humanitetens fordringar väl motsvarande
sätt och att, hvad särskildt den svåra och grannlaga utskrifningsfrågan
anginge, underlåtenhet att vid viss tidpunkt låta utskrifva eu
intagen person alltid grundades på öfverläkarens omtanke om den
ifrågavarande personens väl, förmälde sig dock komitén hålla före, att
det dock ingalunda läge inom det oantagligas område, att vid en eller
annan anstalt en öfverläkare, som i en mängd fall sett utskrida patienter
snart återkomma i försämradt tillstånd, derigenom och af eget
skaplynne fått en sådan misstro mot tidiga utskrifningar, att han understundom
vid anstalten komme att (Qvarhålla patient längre än som varit
ovilkorligen af nöden, någon gång till men för personen i fråga och
städse _ till olägenhet för dem, som vore i behof af hospitalsvård, men
för hvilka platser ej funnes lediga; och förklarade komitén sig anse att,
äfven om det skulle kunna pavisas, att sådant för närvarande ej egde
ram vid någon af våra anstalter, sjelfva möjligheten af ett dylikt förhållande
innebure tillräcklig maning för komitén att föreslå verksamma
garantier deremot, hvarigenom ock bäst skulle undanrödja^ den misstro
mot anstalterna för sinnessjukvården, som hos en del af allmänheten
blifvit väckt och hvilken måste utöfva en skadlig inverkan, äfven om
för denna misstro funnes ringa eller intet fog.

Komitén hade med stöd af det anförda funnit anordnandet af en
skärpt kontroll å anstalterna för sinnessjuke vara af nöden; och hade
komitén, för vinnande häraf, uti sitt förslag, med bibehållande af den
kontroll, som enligt gällande stadgar utöfvades af medicinalstyrelsen och
direktioner, föreslagit inrättandet af tva nya kontrollerande myndigheter.
Bestämmelserna härom återfunnes i förslagets §§ 7 och 8.
Enligt den förra skulle vid samtliga statens anstalter för sinnessjuke
tillsyn att stadgans bestämmelser rörande sjukvården blefve noggrant
iakttagna utöfvas af en utaf Kongl. Maj:t, hvarje gång för högst fem
år, förordnad öfverinspektor för sinnessjukvården i riket. Af § 63 i
förslaget framginge, att jemväl enskilda anstalter för sinnessjuke vore
afsedda att ställas under inseende och kontroll af öfverinspektören. Den
andra kontrollerande myndigheten, som af komitén föreslagits, utgjordes
af de s. k. inspektionsnämnderna. Rörande dessa innehölle § 8, att
inom hvarje direktion skulle Kongl. Maj:t för en tid af tre år utse

75

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

två ledamöter, deraf den ene skulle vara läkare och den andre, der så
lämpligen kunde ske, en juridiskt bildad person, alt jemte öfverläkaren
utgöra en inspektionsnämnd, som hade att åt sjukvården vid anstalten
egna särskild tillsyn. Vid förfall för någon af de utaf Kong]. Maj:t
utsedde ledamöterna egde direktionen utse suppleant.

Vid enskilda anstalter för sinnessjuke skulle enligt § 63 den mspektionsnämnd
vid statens anstalter tillkommande befogenhet utöfvas
af en af medicinalstyrelsen särskildt förordnad läkare såsom inspektör.

De närmare föreskrifterna om öfverinspektörens osh inspektionsnämndernas
åligganden förekomme rörande den förre uti § 13 och i
fråga om nämnderna i § 18 af förslaget.

Enligt § 13 skulle det åligga öfverinspektören:

1. att efter reseplan, godkänd af medicinalstyrelsen, inspektera

anstalterna för sinnessjuke och dervid, såväl genom personlig undersökning
som ock annorledes, göra sig noga underrättad om de sjukes
behandling och skötsel samt särskildt deras behof af hospitalsvåra; vid
uppgörande af hvilken reseplan borde iakttagas, att hvarje anstalt föi
sinnessjuke skulle två eller flere gånger om året besökas af öfverinspektören
; .ill! ..ii •

2. att, då särskilda förhållanden dertill föranledde, verkställa inspektion
äfven å ställe, ej angifvet i resplanen;

3. att vid sina besök å anstalterna egna särskild uppmärksamhet

åt de sedan sista besöket intagna och åt dem bland patient ernå, hvilkas
utskrifning såsom tillfrisknade eller väsentligt förbättrade eller med
anledning af § 52 — som innehölle bestämmelser om utskrifning i visst
fall af obotlig sinnessjuk — kunde ifrågasättas, äfvensom åt fiågoi
om utskrifning af straff- eller ransakningsfångar och sådana för brott
tilltalade, som i anseende till sinnessjukdom ej kunnat till ansvar fällas,
utom i sistnämnda fall skulle öfverinspektören, der han så funne lämpligt,
ega att förordna om utskrifning och derom skriftligen underrätta
såväl medicinalstyrelsen som inspektionsnämnden;. ^

4. att taga noggrann kännedom om användningen af tvångsmedel

och dervid tillse, att desamma ej missbrukades;

5. att upptaga och pröfva klagomål öfver behandlingen åt de
sinnessjuke och med anledning deraf vidtaga de åtgärder, som kunc e

vara af behofvet påkallade; „

6. att företaga undersökning af tilltalad persons sinnesbeskaffenhet,
då medicinalstyrelsen för afgifvande af yttrande deröfver funne

skäligt honom dertill förordna; _ , ,

7. att äfven i öfrigt, i den mån hans tid medgåfve, vid hand -

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

läggning af hospitalsärenden och frågor rörande tilltalad persons sinnesbeskaffenhet
biträda medicinalstyrelsen, med rätt för honom att deltaga
i överläggningarna och få sin mening till protokollet antecknad; samt

8. att till medicinalstyrelsen skriftligen afgifva såväl redogörelse
för hvarje inspektion som äfven årlig berättelse öfver sin verksamhet
jemte förslag till de åtgärder, som kunde anses nödiga och nyttiga för
en ändamålsenlig utveckling af sinnessjukvården.

Komitén, inom hvilken tvifvel framstälts, huruvida en persons arbetskrafter
och tid skulle vara tillräckliga för fullgörande af de öfverinspektor^
enligt förslaget åliggande uppgifter, hade härutinnan, utan att
dock vilja uttala någon bestämd åsigt, erinrat att, om ock de första
inspektionerna blefve både tidsödande och besvärliga, den vid dessa
första inspektioner vunna kännedom om de särskilda sinnessjuke samt
den ökade erfarenhet, som af öfverinspektören snart förvärfvades vid
bedömandet af såväl det verkliga behofvet af fortfarande vård å anstalt
som halten af framstälda klagomål, snart nog skulle underlätta och förkorta
de följande inspektionerna, som följaktligen kunde hufvudsakligen
egnas åt nyintagne sjuke och förut såsom tvifvelaktiga antecknade fall
af ifrågasatt utskrifning. Skulle emellertid erfarenheten framdeles gifva
vid handen, att en öfverinspektor icke vore tillräcklig för det med institutionen
afsedda ändamål, kunde, menade komitén, jflterligare en sådan
anställas, utan att i följd deraf i stadgan, sådan den blifvit af komitén
föreslagen, erfordrades annat än obetydliga redaktionsjemkningar.

I statsrådsprotokollet lemnas vidare en redogörelse för de åligganden,
som enligt komiténs förslag tilldelats inspektionsnämnderna; men
då förslaget i denna del icke föranledt någon framställning af Kongl.
Maj:t, har utskottet ansett sig här kunna förbigå ej mindre nämnda
redogörelse än äfven hvad i statsrådsprotokollet anföres angående af
vederbörande myndigheter i detta ämne afgifna yttranden.

I fråga om de kostnader, som anordnandet af inspektion i öfverensstämmelse
med komiténs förslag skulle medföra för statsverket, hade
komitén (sid. 71) anfört, att öfverinspektören, hvilken borde intaga en
ställning jemförlig med ett medicinalsråds och i vissa, i § 13 angifna
fall skulle biträda medicinalstyrelsen, icke kunde för sitt synnerligen
betungande och ansvarsfulla uppdrag skäligen ersättas med mindre än
en, medicinalsråds löneförmåner motsvarande, aflöning af 6,400 kronor;
samt att, derest hans resor komme att, såsom komitén beräknat, pågå
under 300 rese- och förrättningsdagar om året, traktamentsersättningen
skulle efter 10 kronor om dagen uppgå till 3,000 kronor årligen,
hvartill kunde antagas komma 1,600 kronor i öfriga resekostnader, så

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 77

att hela det för öfverinspektörstj ensten erforderliga anslagsbehofvet sålunda
komme att utgöra 11,000 kronor.

Förslaget om tillsättande af en öfverinspektor hade af de läkare,
som yttrat sig i frågan, mottagits med bifall, om ock ej alla ansett en
sådan tjensteman alldeles nödvändig. Ofverinspektörsinstitutionen hade
jemväl förordats af de fleste Kongl. Maj:ts befallningshafvande. Åt
''dessa hade några ansett, att mer än en öfverinspektor borde tillsättas.
Äfven direktionerna för statens anstalter för sinnessjuke hade i allmänhet
anslutit sig till förslaget om tillsättandet af öfverinspektor.

Departementschefen har vidare till protokollet lemnat en. redogörelse
för medicinalstyrelsens utlåtande öfver komiténs förslag i förevarande
ämne. .

Vid granskningen af förslaget om tillsättandet af en öfverinspektor

hade medicinalstyrelsen erinrat derom, att hvarken embetet eller namnet
inspektör vore för det svenska hospitalsväsendet främmande.. År 1837
hade C. J. Ekströmer förordnats till generaldirektör för hospitalen, lasaretten
och kurhusen. 1 kongl. stadgan den 5 mars 1858 hade föreskrifvits,
att hvarje hospital borde en gång årligen eller oftare inspekteras
af den öfverstyrelsen till biträde förordnade generaldirektören.
Denne hade vid denna tid utöfvat ungefär samma befattning som den
föreslagne öfverinspektören. Från år 1860 till år 187.7, då medicinalstyrelsen
blifvit öfverstyrelse för hospitalen, hade öfverinspektörsbefattnino-en
utöfvats af generaldirektören M. Huss. Den komité, som den
24 &maj 1877 tillsatts för att revidera 1858 års hospitalsstadga, hade
föreslagit, att ledamot af öfverstyrelsen eller annan läkare, som öfverstyrelsen
dertill utsåge, skulle förrätta inspektionerna af hospitalen; och
hade inspektionerna sedermera ordnats på det sätt komiten föreslagit.
En af komiténs ledamöter hade dock väckt förslag om tillsättandet af
en särskild inspektör, hvilket förslag ingått såsom reservation i komiténs
betänkande.

Hade det också, yttrade medicinalstyrelsen vidare, kunnat tankas
som möjligt vid den tid, då 1877 års komité arbetat, att en medicinalstyrelsens
ledamot skulle kunna hafva tid och förmåga att fullgöra
alla delar af inspektionsverksamheten och på samma gång handlägga
de inom embetsverket förekommande ärendena, syntes det^ numera, vid
den utveckling hospitalsväsendet tagit, vara mycket svårt och inom
kort blifva alldeles omöjligt. 1 alla händelser komme inspektionsverksamheten
att såsom hittills bedrifvas ensidigt. Inspektionerna både
nemligen för det mesta omfattat byggnaders uppförande och föränd -

78 Statsutskottets Utlåtande N:o 7,

rande samt ekonomiska, hygieniska och förvaltningsfrågor. För en
grundligare tillsyn af den egentliga sjukvården, pröfning af rättmätigheten
eller lämpligheten af de sinnessjukes intagning eller qvarhållande
och af lämpligheten af den använda behandlingen m. m. hade den tid,
som för andra. göromåls skull kunnat egnas åt inspektioner, knappast
räckt till, och till fullgörandet af denna granskning rörande sjukvården
hade den inspekterande oftast icke heller egt tillräcklig förutsättning i
en förutgången utbildning såsom psykiater. Så som psykiatrien på de
sista decennierna utvecklat sig, hade denna nemligen blifvit en medicinsk
specialdisciplin, som endast obetydligt studerades af läkare i allmänhet.
Det vore derför tydligt, att tillsynen öfver sjukvården å anstalterna
för sinnessjuke borde handhafvas af en läkare, som specielt
egnat sig åt psykiatriens studium och särskildt hade erfarenhet rörande
sjukvården å en anstalt för sinnessjuke. Fn i sinnessjukvården kunnig
läkare kunde lättare än en dermed mindre förtrogen uppfatta en sinnessjuks
tillstånd och första, huru den sjuke skulle behandlas, om anstaltsvård
för den sjuke vore nyttig, om utskrifning af en förbättrad eller
oförbättrad kunde vedervågas eller vara af omständigheterna påkallad
m. m. En. kunnig och erfaren psykiater kunde för sjukvården å anstalterna
blifva till ovärderlig nytta, derigenom att han under sina inspektioner
gåfve anledning till förnyad och allsidig pröfning af egendomliga
och svårtydbara fall af sinnessjukdom. Han komme äfven att
gagna vid bestämmande af hvilka sinnessjuke som vore lämpliga att
öfverflyttas från hospital till asyl. En öfverinspektor, som icke egdo
åtminstone lika god insigt i psykiatrien som de anstaltsläkare, som han
hade att kontrollera, skulle ej göra den nytta och inverka med den
auktoritet, som hans uppgift kräfde. Af denna anledning ansåge medicinalstyrelsen
en för ändamålet fullt kompetent läkare böra anställas
såsom öfverinspektor.

Om ^ till öfverinspektor blefve utsedd en läkare med särskildt afseende
på hans psykiatriska insigter och erfarenhet, så skulle, anser
medicinalstyrelsen, följa af sig sjelft, att han mest komme att egna sin
uppmärksamhet åt sjukvården å anstalterna, under det att medicinalstyrelsens
ledamöter hädanefter såsom hittills komme vid sina inspektioner
att mest syssla med hygien, ekonomi och förvaltning.

.Bland öfverinspektörens åligganden enligt komiténs förslag hade
medicinalstyrelsen ansett böra uteslutas skyldigheten för öfverinspektören
att. .företaga undersökning af tilltalad persons sinnesbeskaffenhet,
då medicinalstyrelsen, för afgifvande af yttrande deröfver, funne skäligt
honom dertill förordna. Medicinalstyrelsen ansåge nemligen, att en

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

79

sådan undersökning erfordrade så lång tid att, då en grundligare utredning
af förhållandet vore af nöden, undersökningen lämpligast borde
utföras å hospital af dess läkare. Vidare hade medicinalstyrelsen föreslagit
dels omarbetning af mom. 1 i förslagets § 13 derhän, att den
uti samma moment öfverinspektören ovilkorligen ålagda skyldighet att
minst två gånger om året besöka hvarje anstalt för sinnessjuke borttoges,
då sådant icke under alla förhållanden vore nödvändigt, dels
annan redigering af mom. 3, afseende att uttryckligen framhålla öfverinspektörs
skyldighet att granska intagningshandlingar och journaler
samt att företaga personlig undersökning af de sinnessjuke, dels ock
vissa ändringar i mom. 7 i ändamål att medicinalstyrelsen måtte erhålla
rättighet att anlita öfverinspektörens biträde äfven i civila mål, såsom
testa^ientsklander med anledning af påstådd sinnessjukdom hos testator
m. m.

Komitén hade, såsom redan nämnts, uti sitt betänkande beräknat
rese- och förrättningsdagarnas antal för öfverinspektören till 300 om
året. Denna beräkning hade medicinalstyrelsen funnit för hög och^ förmenat,
att komitén dervid beräknat allt för lång tid och för många
besök å hvarje anstalt. Till stöd för sin mening hade medicinalstyrelsen
åberopat förhållandena i England, der en liknande inspekterande
myndighet (commissioners in lunacy) redan länge varit i verksamhet
och ansetts på ett tillfredsställande sätt hafva fullgjort sina åligganden;
och hänvisade medicinalstyrelsen i detta afseende till 1895 års inspektionsrapport
för county of Eondon. Deri meddelades, bland annat, att
commissioners besökt hvar och en af Londons fem stora anstalter en
gång om året. Den stora anstalten Banstead Asylum med öfver 2,000
patienter hade undersökts på två dagar. Om patienterna hade commissioners
sagt: »Vi hafva besökt alla afdelningar och åhört hvad hvar
och en önskat säga.» Cane Hill Asylum, med äfvenledes öfver 2,000
patienter, hade besökts af commissioners på en dag. Med sådana fakta
för ögonen och under förutsättning att öfverinspektören vore en med
sinnessjukdomarne väl förtrogen läkare, ansåge medicinalstyrelsen, att
en öfvérinspektion borde kunna utföras på kortare tid, än komitén förmodat,
och ej heller behöfva ske så ofta. Men äfven om antalet af
öfverinspektörens besök å anstalterna, såsom medicinalstyrelsen antagit
kunna ske, i betydlig mån minskades och derigenom fruktan för de
många olägenheter, som en ständig vistelse på resor medförde, skulle
upphöra, ansåge likväl medicinalstyrelsen det icke blifva möjligt att
erhålla en fullt kompetent person för denna vigtiga befattning, om
lönen enligt komiténs förslag bestämdes till allenast 6,400 kronor om

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

året. Skulle till ifrågavarande befattning kunna erbållas en person,
som egde kunskaper och erfarenhet i tillräcklig grad för att kunna
visa sig åtminstone fullt jemngod med en öfverläkare, måste, enligt
medicinalstyrelsens mening, lönen vara något större än en hospitalsöfverläkares.
Medicinalstyrelsen, som erinrade derom, att de hospitalsöfverläkare,
som ej tillika vore professorer i psykiatri, uppbure å de
större anstalterna en lön af 6,000—7,300 kronor årligen förutom naturaförmåner,
ansåge derför, att lönen för öfverinspektören icke borde beräknas
till lägre belopp än 8,000 kronor om året, hvilket belopp medicinalssyrelsen
ansåge behöfvas, vare sig en hospitalsöfverläkare erhölles
till öfverinspektor, eller öfverinspektör söktes bland personer i
annan ställning, om eljest utsigt skulle finnas att för befattningen förvärfva
en läkare med framstående skicklighet i psykiatrien och hospitalsväsendet.
Deremot skulle, då utgifterna för öfverinspektörens resor
minskades, den af komitén beräknade totalkostnaden, 11,000 kronor,
enligt medicinalstyrelsens mening, blifva fullt tillräcklig.

Vid medicinalstyrelsens utlåtande hade fogats ett af medicinalstyrelsen
utarbetadt förslag till stadga angående sinnessjuke.

Af de uttalanden, hvarför departementschefen sålunda redogjort,
framginge, att den kontroll å anstalterna för sinnessjuke, hvilken enligt
nu gällande bestämmelser utöfvades dels af medicinalstyrelsen och dels
af de särskilda direktionerna, icke i tillräcklig mån berörde den egentliga
sjukvården och dermed sammanhängande förhållanden. Detta måste
utan tvifvel anses såsom en brist i vår nuvarande lagstiftning på detta
område. Att så vore, derom vore ock såväl komitén som medicinalstyrelsen
och flertalet af dem, som i öfrigt yttrat sig i frågan, ense.
Till afhjelpande af denna brist hade af komitén föreslagits inrättande
af två nya inspekterande myndigheter: öfverinspektören och inspektionsnämnderna.
En reservant inom komitén samt medicinalstyrelsen och
flertalet af de öfriga, som yttrat sig i frågan, deribland direktionerna,
hade afstyrkt inrättandet af sådana nämnder, men förordat tillsättandet
af en öfverinspektör.

I fråga om den senares behöflighet förelåge sålunda en nästan
fullständig enighet.

Departementschefen funne de skäl, som förebragts för inrättandet
af en sådan befattning, vara fullt öfvertygande och tvekade så mycket
mindre att ansluta sig till förslaget om tillsättandet af en öfverinspektör,
som, efter det medicinalstyrelsen afgifvit sitt utlåtande, en sådan
befattning försöksvis på förordnande inrättats och visat sig ändamålsenlig.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

81

Departementschefen har i sådant afseende erinrat, att Kongl. Maj:t,
på förslag af medicinalstyrelsen, dels den 28 april 1899 förordnat öfverläkaren
vid Upsala hospital O. T. Nerander att under ett år från och med
den 1 derpå följande maj vara öfverinspektör för sinnessjukvården i
riket, dels ock den 14 april 1900, efter det Nerander förmält sig vara
hindrad att mottaga fortsatt förordnande, förordnat asylläkaren vid
Lunds asyl B. E. Gadelius att likaledes under ett år från och med den
1 maj 1900 bestrida sådan befattning.

Enligt en till medicinalstyrelsen afgifven berättelse rörande arbetsåret
maj 1899—april 1900 hade t. f. öfverinspektören Nerander under
nämnda tid inspekterat samtliga statens anstalter för sinnessjuke, två
hospital hvartdera två gånger, de öfriga anstalterna en gång. Inspektionerna
hade varat minst två dagar, högst sex. Samtlige sjuke, som
haft något att andraga eller som varit missnöjde med ett eller annat,
hade lemnats tillfälle att framföra sina klagomål och fått desamma
vederbörligen pröfvade. I intet fall hade klagomål öfver obehörigt
qvarhållande å anstalt funnits berättigade, och t. f. öfverinspektören
hade icke vid något tillfälle kunnat begagna den honom medgifna rätt
att förordna om utskrifning, der han funne sådant lämpligt.

De tre då befintliga enskilda vårdanstalterna för sinnessjuke hade
under arbetsåret varit föremål för inspektion, likaså enskilda hem för
sinnessjuke å tre platser.

Inspektionerna hade ock omfattat länslasarettens afdelningar för
sinnessjuke å 13 platser äfvensom afdelningarne för sinnessjuke, hörande
till tre särskilda fattigvårdsinrättningar.

Den tid, som blifvit öfrig för t. f. öfverinspektören, hade användts
till arbete inom medicinalstyrelsen.

Då medicinalstyrelsen till följd af befallning i kongl. brefvet den
14 april 1900 med skrifvelse den 12 december 1900 till Kongl. Maj:t
öfverlemnat en af tillförordnade öfverinspektören Gadelius afgifven berättelse
rörande hans verksamhet under månaderna maj—november sistnämnda
år, hade medicinalstyrelsen anfört hufvudsakligen följande:

De förrättningar, som tillförordnade öfverinspektören haft att verkställa,
hade fördelarts efter en på förhand bestämd plan, som vid behof
modifierats. Inspektionerna hade företagits under senare delen af maj
samt under augusti, september, oktober och november månader, hvaremot
det direkta biträdet för medicinalstyrelsen, som lemnats genom
utarbetande af utlåtanden eller genom att förestå hospitalsroteln under
referentens inspektionsresor eller semester, förlagts dels till förra delen
Bih. till Riksd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 11

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

af maj samt juni och juli månader, dels till tider mellan inspektionsresorna.

Särskilda berättelser öfver de verkstälda inspektionerna hade efter
hand blifvit lemnade och utvisade, att tillförordnade öfverinspektören i
enlighet med den 28 april 1899 af Kongl. Maj:t utfärdad instruktion
granskat intagningshandlingarne för nyintagna patienter och de öfver
dem förda journaler, tillsett, huruvida någon patient kunde utskrifvas,
undersökt de sjuka och till pröfning upptagit deras klagomål, tillsett
anordningarne för de sjukas vård och särdeles egnat sin uppmärksamhet
åt användningen af isolering eller andra tvångsmedel. Dervid
hade den erfarenhet vunnits, att ingen individ obehörigen blifvit intagen
eller qvarhållen å anstalterna för sinnessjuke. Behandlingen
hade visat sig vara så tvångsfri, som omständigheterna medgifvit, och
betjeningspersonalens förhållande hade icke gifvit anledning till allvarligare
anmärkningar, om ock stundom fel från betjeningens sida i fråga
om försynthet och tålamod mot de sjuka bemärkts.

Å anstalterna hade tillförordnade öfverinspektören ofta påträffat
missnöjda patienter, hvilka begagnat tillfället att gifva luft åt sin ovilja
mot den plats, der de ansåge sig vara orättmätigt qvarhållna; men en
närmare undersökning hade utvisat, att deras qvarhållande betingats af
deras sinnessjukdom, som vanligen varit af kronisk art och af den beskaffenhet,
att deras utskrifvande ej kunde vedervågas. I synnerhet
hade detta varit förhållandet, med några kriminalpatienter. Då en sådan
patient till myndigheter öfverbringat en klagoskrift rörande sitt förment
olagliga qvarhållande, hade tillförordnade öfverinspektören lemnat
ett godt biträde genom att undersöka den sjuke och afgifva rapport om
resultatet deraf till ledning för det utlåtande, medicinalstyrelsen haft
att afgifva.

Utskrifning af tillfrisknad patient, som under sin sinnessjukdom
begått brottslig handling och af domstol förklarats otillräknelig, hade
företagits, sedan vederbörande öfverläkare konsulterat tillförordnade
öfverinspektören. Endast i ytterst få fall hade tillförordnade öfverinspektören
funnit skäl att utskrifva obotlig sinnessjuk.

Då inspektion af alla statens anstalter för sinnessjuke med undantag
af två medhunnits under de gångna 7 månaderna af Gadelius’ förordnande,
kunde med visshet förväntas, att icke blott alla skulle vara
inspekterade före slutet af förordnandet, utan äfven flere anstalter vid
behof komma under förnyad inspektion. Då dessa anstalter dessutom
inspekterades en gång årligen af medicinalstyrelsens ordförande eller
referenten för hospitalsärenden, syntes någon ytterligare inspektion

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. “3

hvarken vara behöflig eller lämplig. Inspektionsgöromålen, såvidt de
vore öfverinspektor ålagda, syntes derför utan svårighet kunna förrättas

af en person. . . ,

Den kontroll, som tillförordnade öfverinspektören utoivat, a de
privata vårdanstalterna för sinnessjuke, hade icke ledt. till någon anmärkning
rörande de sjukas vard derstädes.

Sinnessjukafdelningarne å en del lasarett och dylika afdelningar å
några större fattigvårdsinrättningar hade äfven varit föremål för tillförordnade
öfverinspektörens uppmärksamhet, hvarvid några mindre
goda anordningar påträffats. Meddelande härom hade afgått till vederbörande
under form af afskrift utaf berättelsen i ämnet, i hvilken äfven
råd lemnats, på hvilket sätt en förbättring skulle kunna åstadkommas.

Dessutom hade några sjukhem, som på en gång vårdat högst fem
patienter och derför icke betraktats såsom anstalt utan såsom enskildt
hem, blifvit inspekterade.

Den hjelp, som tillförordnade öfvermspektören lemnat medicinalstyrelsen
med utlåtandens afgifvande rörande personers sinnesbeskaffenhet,
hade för styrelsen medfört stor lättnad vid dessa ärendens behandling.

’ De ärenden, som tillförordnade öfverinspektören för öfrigt handlagt,
hade under den tid, han varit adjungerad ledamot af medicinalstyrelsen,
omfattat alla, som tillhört hospitals- och lasarettsroteln.

Af det anförda framginge, enligt medicinalstyrelsens uppfattning,
att den tillförordnade öfverinspektören varit till stort gagn såväl för
sinnessjukvården som ock för arbetet i medicinalstyrelsen. Erfarenheten
från den förre tillförordnade öfverinspektörens verksamhet hade
äfven ådagalagt behofvet af en sådan tjensteman. Någon minskning
af detta behof syntes ej heller kunna förväntas. Tidpunkten syntes
således vara kommen att öfvergå från försök till en stadigvarande
organisation genom vidtagande af åtgärder, i syfte att en öfverinspektor
för sinnessjukvården i riket allt framgent måtte kunna anställas.

Den erfarenhet, som sålunda genom de tillförordnade Öfverinspektörernas
verksamhet vunnits, ansåge departementschefen uppenbarligen
hafva ytterligare bekräftat behöfligheten af en ständig sådan inspektion.

Enligt såväl komiténs som medicinalstyrelsens förslag skulle ofverinspektören
förordnas af Kongl. Maj:t, hvarje gång för högst fem år.

På samma gång departementschefen delade komiténs mening i
fråga om tillsättandet af en öfverinspektör, funne han sig öfvertygad
om giltigheten af de skäl, som af reservanten och medicinalstyrelsen

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

anförts mot inrättandet af inspektionsnämnder; och har departementschefen
till följd häraf och af i öfrigt anförda skäl ansett anledning
saknas att förstärka den föreslagna öfverinspektionen med den ifrågasatta
lokala inspektionen genom inspektionsnämnder. Endast under den
oväntade förutsättning, att den föreslagna öfverinspektionen skulle komma
att visa sig otillräcklig såsom skydd mot obehörigt intagande å eller
obehörigt qvarhållande inom hospitalen, syntes man böra återkomma till
frågan om inrättande af lokala inspektionsmyndigheter. Derigenom
blefve emellertid icke öfverinspektionen mindre behöflig.

Departementschefen ansåge sig böra tilläga att, enligt komiténs
förslag,, inspektionsnämnderna icke skulle hafva något att skaffa med
de enskilda, med Kongl. Maj:ts tillstånd upprättade anstalterna för sinnessjuke.
.härutom den kontroll öfver dylika anstalter, som skulle utöfvas
af medicinalstyrelsen och öfverinspektören, skulle jemlikt komiténs, i
denna del af nämnda styrelse understödda förslag den närmare tillsynen
å sådan enskild anstalt utöfvas af en af medicinalstyrelsen förordnad
lämplig läkare såsom inspektör, och hade dervid särkildt föreslagits att,
derest olika meningar i fråga om den sjukes intagning eller utskrifning
skulle yppa sig mellan denne inspektör och anstaltens läkare, ärendet
skulle af inspektören hänskjutas till medicinalstyrelsen.

Beträffande beloppet af det årliga arfvode, som borde tillkomma
en öfverinspektör för sinnessjukvården i riket, hvilkens åligganden borde
genom särskild af Kongl. Maj:t utfärdad instruktion närmare bestämmas
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med komiténs förslag med deri af
medicinalstyrelsen, föreslagna modifikationer, funne departementschefen,
i likhet med medicinalstyrelsen, samma belopp icke kunna sättas lägre
än till 8,000 kronor, deraf 2,000 kronor borde anses motsvara tjenstgöringspenningar.
Lika med medicinalstyrelsen ansåge departementschefen
äfven, att komitén beräknat för stort antal rese- och förrättningsdagar,
hvarför ett belopp af 3,000 kronor till betäckande af resekostnaderna
finge anses tillräckligt.

. Öfverinspektören skulle icke tillsättas med fullmagt utan förordnas
tillsvidare, hvarje gång för högst fem år.

De enskilda anstalterna för sinnessjuke hade vid tiden för afgifvandet
af komiténs betänkande varit tre och hade sedermera ökats
till° fyra. Då, på sätt komitén yttrat, dessas ekonomi icke kunde antagas
tillåta dem att sjelfva bestrida kostnaderna för inspektion, och då den
sjelfständiga ställning inspektören borde intaga i förhållande till anstalten
syntes kräfva, att han icke aflönades af anstalten, syntes kost -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

85

naden för denna inspektion böra bestridas af statsmedel. Såsom bekant
vore de sinnessjukes antal här i landet vida större än att alla, som
vore i behof af hospitalsvård, kunde erhålla sådan vård å statens anstalter.
Det borde derför ligga i statens intresse att underlätta enskildes
bemödanden att minska olägenheten häraf. Detta syntes departementschefen
utgöra ett ytterligare. skäl att icke låta den enskilda
anstalten, hvilken hade att aflöna den läkare, som förestode anstalten,
jemväl bära kostnaden för ersättning åt den läkare, som inspekterade
densamma. Denna sistnämnda kostnad skulle, med en beräkning af
ett årligt arfvode af 500 kronor för hvarje inspektör, för närvarande
och så länge de enskilda anstalternas antal ej ökades, utgöra tillsammans

2,000 kronor om året.

Förutom anslag till kostnaden för anordnande af öfverinspektion
för sinnessjukvården i riket och inspektion af de enskilda anstalterna för
sinnessjuke hade komitén i sitt betänkande (sid. 72 fif.) ifrågasatt anslag
till bestridande af kostnader för andra, sinnessjukvården afseende ändamål.
För dessa förslag, hvilka ej föranledt någon Kongl. Maj:ts framställning,
anser utskottet någon redogörelse här ej erfordras.

Enligt statsrådsprotokollet har departementschefen slutligen hemstält,
att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen lemna de medgifvanden,
hvarom förmäles i Kongl. Maj:ts förevarande framställning; ^och ansåge
departementschefen, att, då anslaget till hospitals underhåll vore ett
förslagsanslag, bifall till ifrågavarande framställning icke behöfde föranleda
någon ökning i det belopp, 900,000 kronor, hvartill anslaget för
närvarande vore i riksstaten uppfördt.

Hvad af Kongl. Maj:ts föreslagits i syfte att genom inrättande af
en öfverinspektörsbefattning för sinnessjukvården i riket bereda en i
sjukvårdsafseende fullt tillfredsställande kontroll öfver anstalternas för
sinnessjuke verksamhet har utskottet, pa de i statsrådsprotokollet
anförda skäl, ansett sig böra till bifall förorda. Utskottet, som ansett
det böra åligga öfverinspektören att med särskild uppmärksamhet följa
de enskilda vårdanstalternas för sinnessjuke verksamhet, har deremot
med afseende å de för dessas inspekterande i öfrigt föreslagna anordningar
icke kunnat ansluta sig till -.Kongl. Maj:ts framställning. Med
ledning af den erfarenhet, som vunnits af de för tiden efter den 1 maj
1899 af Kongl. Maj:t tillförordnade öfveriuspektörerna, torde det också
kunna med visshet'' antagas, att den ökning i öfverinspektörens åfiggan -

86 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

den, som kan blifva en följd deraf att särskilda inspektörer för de enskilda
vårdanstalterna ej tillsättas, så mycket mindre skulle medföra någon
oskäligt stor arbetsbörda för öfverinspektören, som dennes arbete tvifvelsutan
måste blifva väsentligen lättare, i den mån han hinner förvärfva
vidgad erfarenhet angående lämpligaste sättet för inspektionsarbetets
bedrifvande och närmare kännedom om förhållandena vid de särskilda
hospitalen och öfriga sjukvårdsinrättningarna.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet:

l:e) att Riksdagen må medgifva, att, till arfvode
åt en öfverinspektor för sinnessjukvården i riket samt
till resekostnads- och traktan!entsersättning för af
honom i tj ensten företagna resor, må från och med
år 1902 utgå ett årligt belopp af 11,000 kronor af
förslagsanslaget till hospitals underhåll; samt

2:o) att Kongl. Maj:ts framställning om Riksdagens
medgifvande dertill, att från nämnda anslag
finge utgå arfvoden åt särskilda inspektörer för enskilda
anstalter för sinnessjuke, icke må af Riksdagen
bifallas.

Statens jernvägstrafik.

13:o) Kongl. Maj:t har vidare i statsverkspropositionen under sjette
hufvudtiteln föreslagit Riksdagen
dels i punkten 11:

Ang. inrättande
af nya
tjentter vid
tlatens jernvägar.

[11.]

att Riksdagen måtte medgifva,

att i staten öfver fasta arfvoden för personal vid statens jernvägar
finge uppföras arfvoden till följande nya tjensteman, nemligen:

inom styrelsen:

två notarier; och

vid distrikten:

två distriktschefer,

*två bandi rektorer,

Statsutskottets Utlåtande N:o 7-

37

två maskindirektörer,
två trafikinspektörer,
två distriktssekreterare,
sju baningeniörer,
två distriktskassörer,
två verkstadskamrerare,
två förrådsförvaltare,
tre maskininspektorer,
tre verkmästare,
två telegrafinspektorer,
två byråassistenter;

att af desse tjenstemän följande finge anställas redan under ar
1901, nemligen: en distriktschef, en bandirektör, en maskindirektör, en
distriktssekreterare, en distriktskassör, en verkstadskamrerare, en förrådsförvaltare
och en telegrafinspektor; samt ,

att de i aflöningsreglementet för tjenstemän och betjente vid
statens jernvägar intagna bestämmelser om tilläggsarfvoden till fasta
arfvoden finge ändras sålunda, att särskilda tilläggsarfvoden efter 500
kronor per år tillkomme distriktschefer och trafikinspektörer äfvensom
en maskiningeniör samt att stationsinspektor, som tillika vore tågdirigent,
kunde erhålla ett tilläggsarfvode efter högst 300 kronor för år,
dels ock i punkten 12,

att Riksdagen måtte medgifva: _ . bättring för''

att, med ändring af bestämmelsen i nu gällande alioningsregie- viata grupper
mente för tjenstemän och betjente, vid statens jernvägar om högsta
arfvode för manlig kontorsskrifvare inom styrelsen, arfvode inom andra jernvägar.
löneklassen med årligt belopp af 2,700 kronor måtte kunna tilldelas [121.

manlig kontorsskrifvare inom styrelsen;.

att, med ändring af § 11 i samma afiöningsreglemente, vagnmästare,
vagnförmän, stationsmästare, förste vaktmästare och vaktmästare
finge uppföras bland de betjeningsgrupper, hvilka erhålla uniformspersedlar
in natura eller ock beklädnadsersättning till visst ärligt belopp
; samt

att i staten öfver fasta arfvoden för personal vid statens jernvagar
finge uppföras arfvoden till ytterligare 16 stationsinspektorer å 2:dra
klassens stationer och 2 stationsinspektorer å 3:dje klassens stationer,
med minskande af antalet arfvoden för underinspektörer eller expeditionsföreståndare
å l:sta klassens stationer från 22 till 21.

öfver dessa Kongl. Maj:ts framställningar kommer utskottet att

Ang. öfrig a
ordinarie
anslaq.

[13.]

Ang. förvålla
ningsbidrag
åt sjukkassor
m. m.

[14.]

°° Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

J^.eles under Riksdagen afgifva utlåtande; hvilket utskottet skolat
tör Riksdagen

anmäla.

Öfriga ordinarie anslag.

14.o) Beträffande öfriga här ofvan ej särskildt nämnda ordinarie
anslag, som i riksstaten för innevarande år finnas å sjette hufvudtiteln
uppförda, har Kongl. Maj:t icke föreslagit någon annan ändring, än att
för jemnande af hufvudtitelns slutsumma förslagsanslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. m. måtte ökas med 46 kronor eller
från 185,526 kronor till 185,572 kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga ordinarie anslag under sjette hufvudtiteln,
som här ofvan icke blifvit omförmälda, må för
ar 1902 fastställas till samma belopp som i innevarande
års riksstat; dock att i anslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. in. må få göras den jemkning,
som till jemnande af hufvudtitelns slutsumma kan
erfordras.

Arbetareförsäkringen.

. 15:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen medgifva, att Kongl.

Maj:t måtte ega för år 1902 använda de till underlättande af åtgärder
för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta belopp,
i mån af behof, dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor, under
enahanda vilkor, som i Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1900 (n:o 77)
vore. angifna, dels ock till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens
försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet
i riket.

Vid detta ärendes föredragning inför Kongl. Maj:t har departementschefen,
enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas, till en början
erinrat derom, att Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1900 anmält, att
Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

89

medgifvit, att Kongl. Maj:t skulle ega för år 1901 använda de. till
underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors
bildande afsätta belopp, i mån af behof,

dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under vilkor:
l:o) att sjukkassan skulle vara hos vederbörande myndighet registrerad
i enlighet med lagen om sjukkassor;

2:o) att sjukkassan skulle under föregående år haft egna inkomster,
uppgående till minst lika mycket som det begärda förvaltningsbidragets
belopp; samt

3: o) att förvaltningsbidraget skulle för år utgå i förhållande till
det antal afgiftspligtiga medlemmar, sjukkassan under näst föregående
år städse haft,

med 1 krona 50 öre för hvarje medlem till och med 100,
med 1 krona för hvarje medlem derutöfver till och med 300,
med 50 öre för hvarje medlem derutöfver till och med 2,600, samt
med 25 öre för hvarje medlem derutöfver,

ock dels till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens
försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

Enligt Riksdagens särskilda medgifvanden hade enligt hvad
departementschefen vidare anfört, från och med år 1892 för ifrågavarande
ändamål användts erforderliga belopp af de medel, som 1890
—1894 årens Riksdagar med 100,000 kronor årligen afsatt till underlättande
af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors
bildande. För år 1899 hade 1898 års Riksdag för ändamålet afsatt

250.000 kronor. -Vid 1899 års utgång hade funnits en behållning å
dessa medel af 177,590 kronor 45 öre. För år 1900 hade 1899 års
Riksdag afsatt likaledes 250,000 kronor. Huru mycket deraf,. som
åtgått under år 1900, kunde ännu icke med bestämdhet uppgifvas,
men syntes, att döma af hvad som utgifvits under månaderna januari
—november, böra för hela året beräknas till omkring 237,000 kronor.
Från ifrågavarande medel hade jemväl bestridts omkostnaderna för
utarbetandet och offentliggörandet af årsredogörelser för sjukkasseväsendet,
hvilka omkostnader dock icke uppgått till afsevärdt belopp.
Af berörda medel kunde således antagas återstå ett belopp af omkring

190.000 kronor.

Vidare hade 1900 års Riksdag, i enlighet med Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställning, för ändamålet afsatt för år 1901 250,000
kronor. För ifrågavarande ändamål skulle således finnas ett sammanlagdt
belopp af omkring 440,000 kronor.

!3ih. till Riksd, Prot. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft.

12

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Då detta belopp uppenbarligen icke räckte ända till slutet af år
1902, syntes det departementschefen lämpligast, att äfven för år 1902
för ändamålet afsattes ett belopp af 250,000 kronor. Härom skulle,
enligt hvad departementschefen inhemtat, chefen för finansdepartementet
komma att föreslå framställning till Riksdagen.

I öfrigt har departementschefen hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen lemna sådant medgifvande, som, på sätt ofvan omförmälts,
Kong!. Maj:t nu af Riksdagen äskat.

Utskottet, som framdeles under Riksdagen kommer att afgifva
utlåtande öfver'' Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen utom hufvudtitlarna
gjorda framställning, att till underlättande af åtgärder för
arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande måtte afsättas
en summa af 250,000 kronor, har icke haft något att erinra emot
Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande förslag; och hemställer alltså utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, må medgifva,

att Kongl. Maj:t må ega för år 1902 använda de
till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring
och sjukkassors bildande afsätta belopp, i
mån af behof,

dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under
vilkor:

l:o) att sjukkassan skall vara hos vederbörande
myndighet registrerad i enlighet med lagen om sjukkassor
;

2:o) att sjukkassan skall under föregående år
haft egna inkomster, uppgående till minst lika mycket
som det begärda förvaltningsbidragets belopp; samt

3:o) att förvaltningsbidraget skall för år utgå i
förhållande till det antal afgiftspligtiga medlemmar,
sjukkassan under näst föregående år städse haft,

med 1 krona 50 öre för hvarje medlem till och
med 100,

med 1 krona för hvarje medlem derutöfver till
och med 300,

med 50 öre för hvarje medlem derutöfver till
och med 2,600, samt

med. 25 öre för hvarje medlem derutöfver,

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 91

och dels till utarbetande och offentliggörande
genom försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelse
för sjukkasseväsendet i riket.

-rVV . -i, ''mc .''V

Extra anslag.

Med anledning af de för tillfälliga behof, hänförliga till sjette
hufvudtiteln, gjorda framställningar, får utskottet afgifva följande yttranden
och förslag.

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

16:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hem- ^ 9kontroU9$

- försäkrings anstalterna.

ställer utskottet,

att Riksdagen må, för handhafvande af kontroll
å försäkring sanstalterna för år 1902, i likhet med hvad
allt ifrån år 1887 egt rum, på extra stat anvisa till
Kongl. Maj :ts förfogande ett belopp af 4.500 kronor.

[15.]

Öfverståthållareembetet.

17:o) Med anledning af Kongl. Majzts derom gjorda framställning, ^z utgifvande

'' -» ... ai-bVnliiunde.r -

hemställer utskottet,

att Riksdagen må för år 1902, till utgifvande
under samma år af yPolisunderrättélsen.>, på extra stat
anvisa 15,000 kronor.

aftPolitunderråtteUer.
»
[16.]

Landsstaterna i länen.

18:o) Vidare får utskottet på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda
framställning hemställa, poiustyrka på

° landet.

att Riksdagen må på extra stat för år 1902 till
Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 95,000

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

kronor att användas till aflöning och underhåll af
särskild polisstyrka pa landet, der sådan kan af förhållandena
påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre
brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande
eller gripande, allt enligt förut tillämpade, i statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för den ll januari
1901 angifna grunder.

Ang. arföoden
åt lappfogdar,
m. m.
[18.]

. l^-0) grund af Kongl. Majrts derom framställa förslag och med
hänvisning till hvad i afseende härå blifvit till statsrådsprotokollet
(sid. 162—163) anfördt, hemställer utskottet,

att. Riksdagen må, till ersättning för juridiskt
biträde åt de svenska lapparne i Norge samt till lappfogdar
och lappförmän äfvensom ordningsmän inom lappbyarne,
på extra stat för år 1902 anvisa 17,500 kronor.

för uppe-9 , ;t kar föreslagit Riksdagen att, för uppehållande

hånande af under ar 1902 af en kronofogdetjenst och en häradsskrifvaretjenst i VesterKfrlandi
län samt en länsmänstjenst i Norrbottens Zäw, måtte på extra stat
[19] samma år anvisas ett anslag af 8,400 kronor, att utgå i den mån

Sådant kunde varda erforderligt.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen
erinrat hurusom nästlidna års Riksdag, med bifall till Kongl. Makts
deron1 framstälda förslag, medgifvit, att de aflöningsbelopp, som blefve
ti gängliga i följd af den af Kong!. Maj:t beslutade omregleringen af
fögderierna och länsmansdistrikten på ''Öland, finge användas för inrättande
af en ny kronofogdetjenst och en ny häradsskrifvaretjenst i
Vesternorrlands län samt en ny länsmänstjenst i Östergötlands län och
en ny länsmänstjenst i Norrbottens län, hvarjemte Riksdagen för uppehållande
under innevarande år af ifrågavarande kronofogdetjenst och
häradsskrifvaretjenst samt den nya länsmanstjensten i Norrbottens län
på extra^ stat för samma år anvisat ett anslag af 8,400 kronor, att utgå
i den mån sådant kunde vara erforderligt.

Sedan Kongl. Maj:t derefter den 25 maj 1900 förordna! att
Norra Angermaniands fögderi skulle från och med innevarande år delas
i två fögderier, hade den nya kronofogdetjensten blifvit tillsatt på förordnande
tills vidare. Till den nya häradsskrifvarebefattningen hade
förslag upprättats, men handlingarne härom hade ännu icke inkommit
till civildepartementet.

Statsutskottets Utlåtande N:0 7. 93

Då ännu ej genom tjensteman inom omförmälda fögderier och
länsmansdistrikt på Öland afgång några ytterligare aflöningsmedel
blifvit tillgängliga, hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t
måtte till Riksdagen göra framställning af det innehåll, som här ofvan
angifvits.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, hemställer alltså,

att Riksdagen må, för uppehållande under år
1902 af eu kronofogdetjenst och en häradsskrifvaretjenst
i Vesternorrlands län samt en länsmanstjenst i
Norrbottens län, på extra stat för samma år anvisa
ett anslag af 8,400 kronor att utgå i den mån sådant
kan varda erforderligt.

Väg och Vattenbyggnadsstaten.

21:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat
för år 1902 anvisa ett anslag af 10,000 kronor till undersökningar af
mindre hamnar och farleder äfvensom till upprättande af planer till anläggning
eller ombyggnad af broar, då dylika arbeten icke äro förenade

med vägföretag. . o , , ... , e..

För nämnda ändamål har Riksdagen på extra stat beviljat tor

hvart af åren 1894—1898 ett anslag af 5,000 kronor och för hvart åt
åren 1899-1901 10,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må på extra stat för år 1902
anvisa ett anslag af 10,000 kronor till undersökningar
af mindre hamnar och farleder äfvensom till upprättande
af planer till anläggning eller ombyggnad
af broar, då dylika arbeten icke äro förenade med
vägföretag.

22:o) Kongl. Magt har föreslagit Riksdagen att af det för anläggning
af en£ hamn vid Hand fiskeläge i Blekinge län beviljade anslag å 101,500
kronor på extra stat för år 1902 anvisa återstående beloppet, 51,500
kronor.

Ang. anslag
för undersökningar
af
mindre hamnar
771. 771.

[20.]

Ang. anslag
för hamnanläggning
vid
Hand fiskeläge.

[21.]

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Under hänvisning till hvad statsrådsprotokollet i detta ärende
(sid 164—165) innehåller, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må af det för anläggning af en
hamn vid Hand fiskeläge i Blekinge län beviljade
anslag å 101,500 kronor på extra stat för år 1902
anvisa återstående beloppet 51,500 kronor.

Anläggning af telefonledningar.

tiuLrlZ 23:o) Kon£L Maj flohår föreslagit Riksdagen att af det utaf 1899

af telefon- ^ Riksdag, för anläggning af vissa telefonledningar, beviljade anslag å
Udnrngar. 2,994,000 kronor å extra stat för år 1902 anvisa 1,194,000 kronor.

_ Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll hos departementschefen
anfört följande.

Med bifall till en af Kongl. Maj:t derom gjord framställning
hade 1899 års Riksdag för telefonledningar från Stockholm till Luleå,
från Luleå till Gellivare, från Stockholm till Sundsvall, från Stockholm
till Söderhamn, från Östersund till Storlien, från Hudiksvall
tilj Sveg och från Sundsvall till Ragunda, från Stockholm till Norberg,
irån Stockholm till Vesterås, från Stockholm till Eskilstuna, från Örebro
till Karlstad, från urebro till Falun, från Örebro till Gefle och
Söderhamn, från Stockholm till Örebro, från Örebro till Nässjö, från
Örebro till Göteborg, från Karlstad till Filipstad och Mora, från Mora
till Bollnäs och Söderhamn, från Stockholm till Norrköping och från
Stockholm till Nyköping, från Norrköping till Örebro och från Norrköping
till Nässjö, från Norrköping till Göteborg, från Norrköping till
Sköfde, från Linköping till Hultsfred, från Nässjö till Malmö och från
Nässjö till Vexm och Karlshamn, från Halmstad till Nässjö och från
Halmstad till \''exiö, från Borås till Varberg, från Göteborg till Skara,
från Oskarshamn till \ stad samt från Sundsvall till Östersund och
norska gränsen vid Storlien på extra stat beviljat 2,994,000 kronor
och af detta anslag för år 1900 anvisat 600,000 kronor.

Ben 3 augusti 1899 hade Kong], Maj:t, med fastställande af
telefonledningarna Stockholm—Sundsvall, Hudiksvall—Sveg, Örebro—
Gefle—Söderhamn, Stockholm —Örebro, Karlstad—Filipstad —Mora,
Borås—Varberg och Göteborg—Skara till utförande under åren 1900—
1902 inom den för en hvar af dessa ledningar beräknade kostnad,
bemyndigat telegrafstyrelsen att under år 1899 vidtaga vissa af styrelsen
ifrågasatta åtgärder och förberedande arbeten å nyssnämnda ledningar;
hvarjemte Kong], Maj:t för sådant ändamål af förberörda å extra stat

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

95

för år 1900 uppförda anslag stält ett belopp af 270,500 kronor till

telegrafstyrelsens disposition. ,

Vidare hade Kongl. Maj:t den 22 december 1899, i enlighet med
af telegrafstyrelsen afgifvet förslag, dels till utförande ytterligare under
åren 1900—1902 faststält telefonledningarna Nässjö—Vexio—Karlshamn,
Norrköping—Örebro, Stockholm—Norberg, Oskarshamn—Ystad,
Halmstad—Vexiö, Sundsvall—Ragunda samt Östersund—Storlien, dels
ock bemyndigat telegrafstyrelsen att uppbära det å 1900 ars anslag
till telefonledningar återstående beloppet, 329,500 kronor, att användas
till utförande och fullbordande af telefonanläggningarna Norrköping—
Örebro, Stockholm—Norberg, Halmstad—Vexiö, Stockholm—Örebro, af
linien Nässjö—Vexiö—Karlshamn delen Nässjö Vexiö samt af limen

Oskarshamn—Ystad delen Kalmar—Karlskrona äfvensom, i den män

berörda medel dertill lemnade tillgång, till påbörjande af telefonanlaggningarna
Stockholm—Sundsvall, Östersund Storlien och Sundsvall

Ragunda.^ ^ &f KongL Maj;t afgifvet förslag hade derefter 1900

års Riksdag af förenämnda anslag å 2,994,000 kronor på extra stat

för år 1901 anvisat 1,000,000 kronor.

Den 1 juni 1900 hade Kongl. Maj:t anbefalt telegrafstyrelsen att
inkomma med förslag i fråga om användandet af det sålunda för innevarande
år anvisade anslag. . ^nnn . , . ,

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 27 juli 1900 hade telegrafstyrelsen
erinrat, att de stolpar, som erfordrades för de arbeten, hvilka
med användande af 1901 års anslag komme att under samma år utföras
borde i god tid före deras uppsättande undergå impregnering
och för den skull redan under år 1900 inköpas. Telegrafstyrelsen hemstälde
derför, att för betäckande af. kostnaden för berörda stolpars
inköp och impregnering, beräknad till sammanlagdt 200,000 kronor,
måtte anvisas ett förskott å nämnda belopp. På grund deraf hade
Kono-1 Makt den 24 augusti 1900, i afräkning på förberörda å extra
stat Öför år 1901 uppförda anslag, stält ett belopp af 200,000 kronor
till telegrafstyrelsens förfogande.

Uti en till Kongl. Maj:t stöld skrifvelse af den 9 november.1900
hade telegrafstyrelsen afgifvit förslag till användande af återstående
delen, 800,000 kronor, af omförmälda, för år 1901 anvisade medel och
dervid tillika hemstält om fastställande, till utförande under åren 1901
och 1902, af samtliga do telefonanläggningar, hvilka, afsedda att utföras
med användande af det utaf 1899 års Riksdag beviljade anslag
å 2,994,000 kronor, ännu icke blifvit af Kongl. Maj:t faststälda.

96 Statsutskott ets Utlåtande N:o 7.

I enlighet med telegrafstyrelsens förslag hade Kongl. Maj:t den
7 december 1900 dels till utförande under åren 1901 och 1902 faststält
telefonanläggningarne Stockholm—Luleå, Stockholm—Nyköping,
Luleå--Gellivare, Sundsvall—norska gränsen, Örebro—Karlstad, Mora
—Söderhamn, Norrköping—Sköfde, Nässjö—Malmö, Linköping-Hultsfred,
Örebro Falun, Stockholm—Norrköping, Norrköping—Nässjö
Norrköping—Göteborg, Halmstad—Nässjö, Stockholm-Vesterås, Stockholm—Söderhamn,
Örebro—Nässjö, Stockholm—Eskilstuna och Örebro
—Goteborg, dels ock bemyndigat telegrafstyrelsen att efter ingången
af år 1901 uppbära det å samma års anslag till telefonledningar återstående
beloppet 800,000 kronor att användas till utförande och fullbordande
af ledningarne Stockholm—Sundsvall, Östersund—Storlien
Borås—Vurberg, Örebro—Falun, Örebro—Karlstad, Stockholm—Norrköping,
Norrköping-Nässjö, Halmstad—Nässjö, Stockholm—Vesterås,
Stockholm—Söderhamn, Örebro—Nässjö, Stockholm—Eskilstuna och
Örebro Göteborg samt del.arne Norrköping—Nässjö, Vexiö—Karlshamn
och Karlskrona Kristianstad af ledniogarne Norrköping—Göteborg,
Nässjö—Karlshamn och Oskarshamn—Ystad äfvensom till påbörjande
af ledningarne Stockholm —Luleå, Stockholm—Nyköping
Luleå—Gellivare, Sundsvall—norska gränsen, Mora—Söderhamn, Norrköping—Sköfde,
Nässjö—Malmö och Linköping—Hultsfred.

I en särskild, till Kongl. Maj:t stäld skrifvelse af den 9 november
I900 hade nu telegrafstyrelsen vidare hemstält, att Kongl. Maj.-t täcktes
föreslå Riksdagen att för år 1902 anvisa återstående beloppet, 1,394 000
kronor, af förenämnda af 1899 års Riksdag för anläggning af telefonledningar
beviljade anslag.

Departementschefen har vidare erinrat, att det varit afsedt, att
det af 1899 års Riksdag begärda och af samma Riksdag beviljade anslag
å 2,994,000 kronor för anläggning af telefonledningar skulle fördelas
att utgå under tre år. Med hänsyn till den alltjemt ökade telefontrafiken
vore det visserligen önskligt, att de telefonledningar, som
mginge i den af telegrafstyrelsen uppgjorda och för 1899 års Riksdag
framlagda plan. för rikstelefonnätets systematiska utvidgning, snart
måtte bringas till utförande, men departementschefen ansåge hänsynen
till de ofri ga störa utgifter, som denna gång ifrågakomme, medföra,
att en jemförelsevis ringa del af ifrågavarande arbeten, motsvarande
en kostnad af 200,000 kronor, måste anstå till år 1903. Departementschefen
tillstyrkte derför, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att af det utaf 1899 års Riksdag, för anläggning af vissa telefonled -

97

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ningar, beviljade anslag å 2,994,000 kronor på extra stat för år 1902
anvisa 1,194,000 kronor.

Utskottet, som icke haft något att erinra emot Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, hemställer alltså,

att Riksdagen må af det utaf 1899 års Riksdag,
för anläggning af vissa telefonledningar, beviljade
anslag å 2,994,000 kronor på extra stat för
år 1902 anvisa 1,194,000 kronor.

24-o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 123) hafva Ang. telefonherrar
1 Sundblad, K. H. Gez. von Schéele och K. J. Larsson föreslagit,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. land och fastMaj:t
täcktes ofördröjligen vidtaga åtgärder för åstadkommande af en iandetfullständig
utredning angående anordnandet af telefonförbindelse mellan
Gotland och fastlandet samt derefter för nästa års Riksdag framlägga
det förslag, hvartill en sådan utredning kunde föranleda. °

Motionärerna, till hvilkas motivering utskottet tillåter sig att i
öfrigt hänvisa, erinra, hurusom vid sistlidne riksdag herr G. Björlin
i en inom Första Kammaren väckt motion på närmare angifva skäl
hemstält, att Riksdagen måtte på extra stat för år 1901 anvisa ett
belopp af 218,750 kronor att ställas till telegrafstyrelsens förfogande
för anordnande af telefonförbindelse med en dubbelledning mellan
Gotland och fasta landet öfver Öland och Oskarshamn.

Statsutskottet, till hvars behandling herr Björlins motion blifvit
hänvisad, yttrade i sitt deröfver den 6 mars 1900 afgifna utlåtande
följande: »I betraktande af Gotlands isolerade läge och med hänsyn
till de svårigheter, som, i synnerhet vintertiden, ofta uppstå för upprätthållandet
af en regelbunden förbindelse mellan ön och fastlandet,
har utskottet ansett det ur såväl strategiska som öfriga synpunkter
vara af stor vigt, att, såvidt möjligt är, åtgärder vidtagas till denna
förbindelses underlättande; och otvifvelaktigt är, att för sådant ändamål
anläggandet af en telefonledning skulle vara af stor betydelse. Föreliggande,
i detta syfte väckta motion anser sig utskottet dock icke
kunna förorda. Förslag af denna art torde nemligen icke höra af
Riksdagen upptagas till pröfning, förrän ärendena genom Kongl. Maj:ts
försorg vunnit den fullständiga utredning, som måste föregå Riksdagens
beslut i desamma. Beträffande den nu i detta ämne väckta motion
Bth. till Riksd. Prof 1901. 4 Samt. 1 Afd. 7 Uäft. 13

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

har utskottet särskilt velat erinra, att erforderliga upplysningar saknas
ej allenast om hvilken väg en telegrafkabel mellan Gotland och fastlandet
bör, med fästadt afseende å såväl kostnaden derför som möjligheten
af dess vidmagthållande, lämpligast sträckas, utan äfven om
huru stor anslutning från abonnenter å Gotland må vara att för sådan
telefonförbindelse påräkna.»

I enlighet med statsutskottets hemställan blef motionen af Riksdagen
afslagen.

Med afseende å innehållet i nu förevarande motion får utskottet
meddela, att, enligt hvad utskottet inhemtat, chefen för civildepartementet
i skrifvelse den 5 innevarande februari anmodat telegrafstyrelsen
att inkomma med upplysning, huruvida vid telefonteknikens
nuvarande läge möjlighet förefinnes att för skälig kostnad anordna
telefonförbindelse mellan Sveriges fastland och Gotland, äfvensom med
de upplysningar i öfrigt, som anses kunna inverka på frågan om en
dylik telefonförbindelse.

Då föreliggande fråga sålunda synes vara föremål för Kong!. Maj:t,s
särskilda uppmärksamhet, torde någon anledning till aflåtande af skrifvelse
till Kongl. Maj:t i ämnet nu ej förefinnas; hvadan utskottet
hemställer,

att herr Sundblads m. fl. förevarande motion icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

Ang. anslag
till biträde vid
revisionen af
hospitalens
räkenskaper.

[23.]

25:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat jemväl för år
1902 anvisa till arfvode för granskning af hospitalens
räkenskaper ett belopp af 1,200 kronor.

Hospitalsvården.

Ang. anslag
till Jerfsö
sjukhus för
spetelske.

[24.]

26:o. På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får
utskottet hemställa,

99

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande
år egt rum, på extra stat för år 1902 anvisa
ett anslag af 18,000 kronor till underhäll af Jerf so
sjukhus för spetelske.

27:o. Kong!. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för uppförande å
Restad i Elfsborgs län af en asyl för sinnessjuke m. in. af förut dertill
beviljadt anslag å 2,585,000 kronor på extra stat för år 1902 anvisa
ett belopp af 600,000 kronor.

Sedan Riksdagen år 1900 till uppförande å kronodomänen Restad
i Vassända—Naglums socken af Elfsborgs län af en asyl för sinnessjuke
m. m. beviljat ett extra anslag af 2,585,000 kronor och deraf på
extra stat för år 1901 anvisat ett belopp af 365,000 kronor, samt Kongl.
Maj:t gillat och till efterrättelse faststält ritningar till ifrågavarande
asyl samt uppdragit åt medicinalstyrelsen att gå i författning om byggnadsarbetets
verkställande, har medicinalstyrelsen, enligt hvad i statsrådsprotokollet
meddelas, i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 17 oktober
1900 anfört, att det för år 1901 anvisade anslaget med all säkerhet komme
att åtgå under samma tid, att byggnadsarbetet borde med all kraft
bedrifvas, på det att den blifvande anstalten måtte kunna så fort som
möjligt öppnas för mottagande af sinnessjuke, samt att styrelsens i
byggnadsärenden biträdande arkitekt, hofintendenten A. Kumlien, beräknat,
att ett belopp af 600,000 kronor skulle komma att under år
1902 erfordras för sagda ändamål, hvilken beräkning styrelsen för sin
del ansåge rigtig.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må af det till uppförande å Restad
i Elfsborgs län af en asyl för sinnessjuke m. m. beviljade
anslag å 2,585,000 kronor på extra stat för
år 1902 anvisa ett belopp af 600,000 kronor.

28:o, Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för utvidgning^ af
Göteborgs hospital i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet
för den 11 januari 1901 omförmälda, år 1900 uppgjorda
ritningar, på extra stat för år 1902 bevilja, utöfver förut för hospitalets
utvidgning anslaget belopp, en summa af 72,435 kronor.

Vid föredragning af detta ärende har chefen för civildepartementet
till eu början erinrat, hurusom Kongl. Maj:t till 1897 års Riksdag aflåtit
proposition om anvisande af medel för tillbyggnad af Göteborgs hospital,

Ang. anslag
till asylen å
Restad.

[25.]

Ang. anslag
för tillbyggnad
af Göteborgs
hospital.

[26.]

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

hvilken proposition föranledts af medicinalstyrelsens skrifvelse till Kongl.
Maj:t den 28 september 1896, deruti medicinalstyrelsen, bland annat,
anfört följande.

För ungefär 24 år sedan hade å Hisingen på ett afstånd af mer
än en half mil från staden Göteborg uppförts ett hospital, hvilket sedan
dess blifvit temligen oförändradt. De intagna sjuke, alla tillhörande
andra och tredje betalningsklasserna, vore fördelade på tre byggnader.
En af dessa byggnader inrymde våldsamma och stormande patienter.
Denna byggnad, den s. k. cellafdelningen, läge vid inre eller ekonomigårdens
östra sida. De två öfriga byggnaderna, som vore hvarandra
fullkomligt lika, innehölle hvar sin könsafdelning samt begränsade
ekonomigården i norr och söder. I hvar och en af de två sistnämnda
byggnadernas nedre våning funnes en korridor utmed de långsidor,
som gränsade åt ekonomigården. Öfvervåning funnes i hvardera huset
på dess östliga och vestliga del samt på mellanpartiet. På eu utsträckning
af ungefär 50 fot å hvardera sidan om sistnämnda öfvervåning hade
byggnaden alltså endast en våning, under det hela byggnaden hade en
längd af 420 fot. Med den ifrågasatta tillbyggnaden afväges att båda
dessa byggnader skulle erhålla två fullständiga våningar, hvarigenom
flera sjukplatser kunde erhållas för en jemförelsevis helt ringa kostnad.

I hvar och en af nyssnämnda två byggnader vore nedra våningens
korridor medelst dörrar afstängd i tre afdelningar, längst åt öster afdelningen
för oroliga,, i mellersta delen afdelningen för lugna osnygga
samt längst åt venster afdelningen för lugna renliga och konvalescenter.
Rummen på de särskilda afdelningarna i denna våning vore afsedda till
matrum, dagrum och arbetsrum jemte badrum, tvättrum, diskkök, förrådsrum,
vaktrum, större sjukrum tillika med några enkelrum och isoleringsrum.
Öfre våningen vore afsedd till sofrum, somliga för en,
andra för flera sjuka. Uppvärmningen skedde genom flera tegelugnar,
till någon del beklädda med kakel. Till belysning användes fotogenlampor.

Redan länge hade det varit påtänkt att utvidga hospitalet och att
i sammanhang dermed anordna centraluppvärmning samt elektrisk belysning.
Att utvidgningen länge varit behöflig syntes deraf, att hospitalet
städse varit fullt belagdt och att plats dessutom antingen alls icke
eller först efter lång väntan kunnat beredas för många af de sökande.

De 22 september 1893 hade medicinalstyrelsen anmodat direktionen
öfver Göteborgs hospital att inkomma med utlåtande öfver ett
af hofintendenten A. Kumlien afgifvet förslag rörande tillbyggnader
och förändringar vid hospitalet. I skrifvelse den 14 november samma

101

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

år hade direktionen tillstyrkt den föreslagna centraluppvärmningen och
elektriska belysningen men afstyrkt tillbyggnaden med stöd af öfverläkarens
vid hospitalet yttrande i ämnet. I detta yttrande hade ölverläkaren
utgått från det antagandet, att i vårt land redan förefunnes
ett öfverflödigt stort antal platser för behandling af botliga sinnessjuka
i andra och tredje betalningsklasserna, men att ett alldeles otillräckligt
utrymme funnes för vård af obotliga,. äfvensom att ett hospital
för 250 patienter skulle vara väl stort för sin uppgift. Vidare hade
öfverläkaren anfört, att det framlagda förslaget återförde hospital tran
det moderna paviljongsystemet till det föråldrade korridorsystemet,
äfvensom att i samma förslag enkelrum blifvit förlagda å afdelmngarna
för lugna, men att cellafdelningen icke blifvit utvidgad, hvarigenom vid
ökadt patientantal störande patienter skulle komma att placeras i enkeirummen
inom de lugna afdelningarna, och att hospitalets hufvudandamål
derigenom skulle förfelas. Slutligen hade öfverläkaren klandrat
förslaget, derför att detsamma skulle till en obestämd framtid undanskjuta
frågan om uppförande å Göteborgs stads område af paviljonger

för första klassens patienter. A .

Medicinalstyrelsen hade yttrat, att enligt dess åsigt motståndet
mot hospitalets måttliga utvidgning vore oberättigadt. Ehuru stadgan
angående sinnessjuke den 2 november 1883 föreskrefve, att hospitalen
skulle vara kuranstalter för behandling af botliga sinnessjuke, hade
hospitalen genom omständigheternas tvång förblifvit blandade anstalter,
der såväl botliga som obotliga vårdades. Förhållandena blefve dock
bättre, i den mån flera asyler komme till stånd. Byggandet af asyler
hade också länge pågått och syntes icke så snart komma att upphora.
Hospitalen måste emellertid användas sådana de vore, för att bereda
de sinnessjuke någon behandling, äfven om en fullkomligare anordning
för detta ändamål skulle vara önskvärd. Kunde med utvidgningen
åstadkommas en förbättring i behandlingen för de botliga, vore utvidgningen,
som kunde ske utan att tjenstemännens eller den högre betjeningens
antal behöfde ökas, ännu mer berättigad.

Ofverläkarens påstående, att hospitalet genom förslaget om dess
tillbyggnad skulle återgå från paviljongsystemet till korridorsystemet,
vore felaktigt. I den första beskrifningen på hospitalets uppgafves detta
vara uppfördt »efter ett förmedladt korridor- och s. k. paviljongsystem».
Vid närmare granskning af nämnda byggnad befunnes, att paviljongsystemet
vore mycket litet iakttaget. Endast öfre våningen kunde anses
i någon ringa mån öfverensstämmande med delta system. Ben nedre
våningen vore en vanlig korridorbyggnad, der dörrar afstängde de olika

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

afdelningarna från hvarandra. Om denna anordning ansetts tillräcklig
under dagen, då många stojande patienter vore i rörelse, torde den
kunna anses tillfyllestgörande äfven under natten, då de flesta sjuka
vore försänkta i sömn.

Ofverläkarens klander mot förslaget, derför att detta skulle undanskjuta.
tanken på uppförande af paviljonger för patienter, tillhörande
första betalningsklassen, kunde ej utgöra giltigt skäl för uppskjutande
af en väl behöflig utvidgning af hospitalet till förmån för andra och
tredje klassens patienter, enär behofvet af platser för de sistnämnda
vore vida större och mer trängande än för de lyckligare lottade, till
första klassen hörande patienterna.

Mera beaktansvärda vore ofverläkarens anmärkningar mot sättet
för den år 1893 föreslagna utvidgningen. Anordnades flera enkelrum
mellan andra och tredje samt mellan tredje och fjerde afdelningarna,
skulle det kunna hända att, vid brist på plats å cellafdelningen, oroliga
och våldsamma patienter blefve placerade i dessa enkelrum, hvilket
komme att verka störande för lugnare patienter. Den föreslagna fjerde
afdelningen för lugna patienter blefve äfven för stor (64 platser), enär
det vore föga antagligt, att af ifrågasatta 268 hospitalspatienter 128
skulle vara lugna.

Derefter hade medicinalstyrelsen år 1896 låtit upprätta nytt förslag
till utvidgning af och förbättringar vid Göteborgs hospital. Detta förslag,
åtföljdt af ritningar och kostnadsberäkningar, hade blifvit med förenämnda
skrifvelse den 28 september 1896 till Kong!. Maj:t öfverlemnadt och
till godkännande förordadt. Enligt hvad medicinalstyrelsen uti nyssberörda
skrifvelse yttrat, vore det sålunda öfverlemnade förslaget befriadt
från de brister, som gifvit anledning till anmärkningar mot det
förut framstälda förslaget. Sålunda skulle enligt det nya förslaget
på afdelningarna för lugna ej förekomma flera enkelrum än de redan
då befintliga. Afdelningen för lugna och renliga hade blifvit begränsad
till 32 patienter, eller hälften af det år 1893 ifrågasatta antalet. Samma
afdelning hade dessutom utvidgats genom anordnande af matsalar i
källarvåningen, hvarigenom ett betydligt större utrymme erhållits för
dag- och arbetsrummen på nedre botten. I stället för den dåvarande
andra afdelningen hade i förslaget upptagits öfvervakningsafdelningar,
förlagda för osnygga och slöa patienter till nedre botten, för oroliga
och opålitliga till öfre bottnen. Hvarje öfvervakningsafdelning skulle
vara försedd med badrum, två vaktrum och isolerings- eller enkelrum.
Mellan afdelningen för halforoliga och lugna vore enligt förslaget inskjuten
en afdelning för halflugna med tre enkelrum och ett sofrum

103

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

för fyra patienter i öfre våningen samt med matrum, dagrum och badrum
i nedre våningen.

De sjukes fördelning å hospitalet, sådan den då var, sådan den
skulle blifvit enligt 1893 års förslag och sådan den skulle komma att
gestalta sig enligt 1896 års förslag syntes af följande sammanställning:

Afdelning.

Antal platser ‘enligt

nuvarande för-delning.

1893 års förslag.

1896 års förslag.

N:o 1 .......................................

12

12

12

» 2 .......................................

25

32

12

» 3 .....................................

17

26

18

» 4 ......................................

34(33)

64

32

» 5 ......................................

—

7

» 6 ...................................

—

—

34

Summa

88(87)

134

115

Denna fördelning gälde för hvardera könsafdelningen.

Medicinalstyrelsen hade vidare uti sin berörda skrifvelse anfört:

Å Göteborgs hospital beräknades för närvarande en patient mer på
mans- än på qvinnoafdelningen, men i båda förslagen beräknades de båda
könsafdelningarna blifva lika stora. För närvarande kunde 175 patienter
vårdas å Göteborgs hospital, men enligt 1893 års förslag skulle 268
patienter och enligt det nu (1896) framlagda förslaget 230 patienter kunna
samtidigt vårdas derstädes. Med nuvarande fördelning utmärkte afdelningen
n:o 1 våldsamma och stormande, n:o 2 oroliga, n:o 3 lugna och
osnygga, samt n:o 4 lugna renliga och konvalescenter. Enligt den nu
föreslagna fördelningen skulle afdelningen n:o 1 utmärka våldsamma
och stormande, n:o 2 osnygga och slöa på öfvervakningsafdelningens
nedre våning, n:o 3 oroliga och opålitliga på öfvervakningsafdelningens
öfre våning, n:o 4 halforoliga, n:o 5 halt lugna samt n:o 6 lugna renliga
och konvalescenter. Härigenom ansåge medicinalstyrelsen det böra blitva
lättare, än hittills varit möjligt, att fördela patienterna på ett tillfredsställande
sätt. Med tillämpning af det nya förslaget skulle 55 nya
platser vinnas och på samma gång sjukvården kunna väsentligt förbättras
genom inrättande af öfvervakningsafdelningar, som annorstädes
gifvit mycket goda resultat. Genom den bättre insigt i de sjukes

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

tillstånd och. det ökade tillfälle till en lämplig behandling och fördelning
af de sjuke, som härigenom skulle vinnas, kunde äfven behandlingen
blifva mildare och den ofta förderfliga isoleringen väsentligt inskränkas.
En minskning, relativt till det ökade patientantalet, af celler
och isoleringsrum skulle visserligen genom detta förslag inträda, men
denna olägenhet uppvägdes i medicinalstyrelsens tanke mer än väl
genom inrättande af nya öfvervakningssalar. Enligt förslaget skulle
antalet celler och isoleringsrum dock blifva icke obetydligt, uppgående
till 34 på 230 patienter, eller nära 15 procent af det beräknade patientantalet.

Om hospitalet utvidgades, blefve det än mera nödvändigt att införa
centraluppvärmning och elektrisk belysning. Med det sätt, hvarpå uppvärmning
och belysning vore ordnade å hospitalet, förefunnes fara för
eldsvåda. Den genom många patienters sammanförande i gemensamma
sof- och dagrum samt genom förbränningsprodukterna från fotogenlamporna
förskämda luften kunde ej förbättras på lämpligt sätt, enär
inga verksamma anordningar för tillräcklig uppvärmning och ventilation
förefunnes. Med centraluppvärmningen skulle förbindas en kraftig ventilation,
och den elektriska belysningen skulle ej åstadkomma någon
luftförsämring. Luftens beskaffenhet kunde derför ej med de föreslagna
anordningarna för uppvärmning och ventilation utgöra något hinder
för vård af patienter till det antal, som utrymmet medgåfve, hvilket
utrymme i det senaste förslaget vore så rikligt tilltaget, att patientantalet
borde kunna vid tillfälliga behof icke obetydligt ökas.

Nya ångpannor behöfdes emellertid för hospitalet icke blott för
uppvärmning, ventilation och elektrisk belysning, utan äfven för matlagning
och tvätt. Enär afloppsångan kunde användas för alla lokalers
uppvärmning och beredning af varmt vatten till bad med flera andra
behof, komme kostnaderna för dessa anordningar att till icke ringa del
ersättas genom besparing i de årliga driftkostnaderna.

Utvidgning af hospitalets sjukafdelningar betingade ökadt utrymme
för tvättinrättning och bageri, hvilka då icke vidare kunde inrymmas
i våningen under köket. I förslaget inginge derför uppförande af bageri
i sammanhang med nytt ångpannehus, under det att tvättinrättningen
borde utvidgas med nuvarande bageriets lokaler.

Då direktionen öfver Göteborgs hospital afstyrkt den af medicinalstyrelsen
år 1893 ifrågasatta utvidgningen af hospitalet, ansåge sig
medicinalstyrelsen icke kunna föreslå anordnande af en dyrbar centraluppvärmning
och elektrisk belysning för en så liten anstalt som Göte -

Statsutskottets Utlåtande N:o /. 1Ö5

borgs nuvarande hospital, hvarför frågan om hospitalets utvidgning i
tidsenlig rigtning under tiden fått hvila. År 1895 hade emellertid
Riksdagens revisorer besökt hospitalet och dervid fäst sin uppmärksamhet
vid det otillfredsställande sätt, hvarpå de olika sjukafdelningarna uppvärmdes,
i hvilket afseende anmärkts, att uppvärmningen skedde genom
otj enliga tegelstensugnar, att dessa vore synnerligen bränsleödande,
samt att de vid en anstalt sådan som hospitalet otvifvelaktigt måste
gifva anledning till verklig fara för eldsvåda. Revisorerna hade derför
ansett, att ett nytt uppvärmningssätt vore för hospitalet af behofvet
påkalladt, samt att genom centraluppvärmning dessutom skulle vinnas
den afsevärda förmånen, att en önsklig tillökning af utrymmet inom
hospitalet kunde ega rum. Detta uttalande hade gifvit stöd åt medicinalstyrelsens
förut vid flera inspektioner uttryckta åsigt om nödvändigheten
af hospitalets utvidgning.

För den föreslagna utvidgningen skulle erfordras: uppförande af
öfvervåningar å de nuvarande envåningsdelarne af de båda hufvudbyggningarna,
utvidgande af de båda större rummen å öfvervakningsafdelningarna
och af den blifvande fjerde afdelningens matsal, anordnande
af matsalar i källarevåningen under den blifvande sjette afdelningen,
anordnande af arbetsrum i de fyra vindsrum, hvilka dittills föga
eller icke begagnats, åtskilliga ändringar uti byggnadernas inredning,
i synnerhet å öfvervakningsafdelningarna, samt utvidgande af tvättinrättningen
och anordnande af ny bagerilokal. För centraluppvärmning
och elektrisk belysning skulle dessutom erfordras: nytt ångpannehus
med nya ångpannor, nya värmekamrar med dertill hörande ångrör
och värmeelement, i väggarne murade kanaler för tillförsel af frisk,
uppvärmd luft och afledande af skämd luft, en dynamomaskin med
ackumulatorsbatterier samt elektriska lampor med dithörande ledningar
m. m. Hela kostnaden för alla dessa förändringar skulle uppgå till

165,000 kronor.

För hospitalets utvidgning med 55 nya sjukplatser jemte nödigt
utrymme för en tillfällig hårdare beläggning beräknades kostnaderna
till 64,865 kronor. Denna summa, om än i och för sig afsevärd, finge,
yttrade medicinalstyrelsen, erkännas vara helt obetydlig, om densamma
fördelades på 55 nya platser, då kostnaden för hvarje sjukplats blefve
ej fullt 1,179 kronor, under det att utgifterna för hvarje sjukplats
vid de några år derförut nyuppförda hospitalen vid Lund och Upsala
öfverstigit °5,000 kronor. Beträffande drift- och underhållskostnaderna
borde ej förbises, att dessa efter vidtagandet af de föreslagna ändringarna
blefve relativt billigare genom kostnadernas fördelning på ett
Bill. till liiksd. Frot. Idol. i Sami. 1 Afd. 7 Haft. 14

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

större antal patienter, under det att inga flera läkare eller högre
aflönade tjenare behöfde anställas, livilket måste medföra en minskad
dagkostnad för hvarje vårdad sjuk. Endast genom de gamla tegelugnarnas
ersättande med en tidsenlig ångvärmeledning hade beräknats
uppkomma en årlig bränslebesparing till ett värde af omkring 3,000
kronor.

På grund af det ^nförda hemstälde medicinalstyrelsen om ett
anslag af 165,000 kronor för åvägabringande af ifrågavarande förändringar
vid och utvidgning af Göteborgs hospital.

Efter erhållen remiss hade öfverintendentsembetet den 17 november
1896 i ärendet afgifvit utlåtande och deri förklarat, att de för hospitalets
ändring och tillbyggnad upprättade ritnings- och kostnadsförslag
icke gifvit anledning till anmärkning från embetets sida. Beträffande
förslaget till hospitalets uppvärmning och ventilation åberopade öfverintendentsembetet
ett vid dess utlåtande fogadt, af ingeniören W. Dahlgren
afgifvet yttrande, innefattande allenast några detaljanmärkningar
mot förslaget. Vidkommande de tillämnade anordningarna för införande
al elektrisk belysning anförde öfverintendentsembetet, att, då specificeradt
förslag i detta afseende icke blifvit uppgjord t, något yttrande, huruvida
berörda anordningar kunde för den derför beräknade kostnad af 20,000
kronor utföras, icke kunde af embetet- afgifvas.

Medicinalstyrelsen, som lemnats tillfälle att inkomma med yttrande
i anledning af hvad öfverintendentsembetet anfört, hade med skrifvelse
den 7 december 1896 till Kongl. Maj:t ölverlemnat dels en af ingeniören
A. Estelle uppgjord, specificerad kostnadsberäkning rörande den föreslagna
elektriska belysningsanläggningen, dels ock två af ingeniören
H. Theorell och holintendenten Kumlien afgifna yttranden, hvilkas
innehåll medicinalstyrelsen åberopade. För egen del hade medicinalstyrelsen
anfört, att de af ingeniören Dahlgren gjorda detaljanmärkningarna
till en del föranledts genom missuppfattning af ritningarna,
hvilka till undvikande af onödiga kostnader icke blifvit i detalj utarbetade.
Några af ingeniören Dahlgren förordade anordningar skulle,
i den mån de kunde utföras på grund af lokala förhållanden och
icke medförde utgifter utöfver de i kostnadsförslaget beräknade, efter
närmare pröfning tillämpas vid ifrågavarande arbetes utförande. Medicinalstyrelsen
hemstälde tillika, det Kongl. Maj:t täcktes medgifva, att
vid utförande af centraluppvärmningen vid hospitalet finge vidtagas de
smärre förbättringar af det ursprungliga förslaget, som kunde åvägabringas,
utan att det begärda anslaget öfverskredes.

öfverintendentsembetet, som erhållit befallning att yttra sig med

107

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

anledning af hvad medicinalstyrelsen sålunda anfört, hade i skrifvelse
den 11 december 1896 anmält, att embetet, som lemnade utan anmärkning
de genom styrelsens försorg upprättade, specificerade kostnadsberäkningarna
till belysningsanordningar vid hospitalet, för sin del
funne, att, med afseende å hvad dåmera blifvit upplyst beträffande de
för hospitalet tillämnade värme- och ventilationsanordningarna, hinder
icke borde möta, för att, på sätt medicinalstyrelsen ansett önskvärdt,
de af ingeniören Theorell derför uppgjorda förslag lades till grund för
ifrågavarande arbetens utförande.

Årendet hade den 14 januari 1897 blifvit föredraget inför Kongl.
Maj:t, och hade föredraganden, dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet,
yttrat följande:

»Det af medicinalstyrelsen nu framlagda förslag till utvidgning
af och förbättringar vid Göteborgs hospital synes mig bereda stora
fördelar för en måttlig kostnad och vara egnadt att i afsevärd mån
minska den ännu alltjemt rådande bristen på tillräckligt antal platser
i lämpliga anstalter för sinnessjukes vård. Jag anser mig ock, efter
hvad i ärendet förekommit, böra'', under förutsättning att härför nödiga
penningmedel anvisas, förorda de ifrågasatta arbetenas utförande i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med detta förslag. Hvad angår utgifter
för anordnande af värme- och ventilationsinrättningar äfvensom elektrisk
belysning samt för vidtagande af öfriga åtgärder för liospitalsbyggnadernas
försättande i tidsenligt skick utan samtidig utvidgning af anstalten,
lärer något hinder ej förefinnas för Eders Kongl. Maj:t att, på
sätt i liknande fall vid andra hospital egt rum, anvisa de för dessa
utgifters bestridande nödiga medel från förslagsanslaget till hospitals
underhåll. För utförande af den föreslagna tillbyggnaden lärer detta
anslag deremot ej kunna utan Riksdagens medgifvande anlitas. Vid
sådant förhållande och då Eders Kong! Maj:t tillförene i fråga om
dylika byggnadsföretag af Riksdagen äskat särskilda anslag å extra
stat, hemställer jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att för utvidgning af Göteborgs hospital i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med omförmälda ritningar anvisa på extra
stat för år 1898 en summa af 64,865 kronor.»

I enlighet med denna hemställan hade proposition aflåtits till 1897
års Riksdag, som, med bifall till Kongl. Majits framställning, för utvidgning
af Göteborgs hospital i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
de uti statsrådsprokollet den 14 berörda januari åberopade ritningar
anvisat på extra stat för år 1898 en summa af 64,865 kronor.

Den 28 maj 1897 hade Kongl. Maj:t gillat och till efterrättelse

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

faststält omförmälda ritningar samt uppdragit åt medicinalstyrelsen att
gå i författning om utförande af nämnda arbeten för hospitalets utvidgning
samt förseende med centraluppvärmning och elektrisk belysning,
med rättighet för medicinalstyrelsen att dervid låta vidtaga sådana
smärre afvikelser från de faststälda ritningarna samt förslagen till
centraluppvvärmning och belysning, som, utan att rubba hufvuddragen
i ritningarna eller i dessa förslag eller vålla ökade kostnader, kunde
finnas ändamålsenliga. Derjemte hade Kongl. Maj:t dels stält ofvanberörda,
af Riksdagen för hospitalets utvidgning beviljade anslag, 64,865
kronor, till medicinalstyrelsens förfogande för det dermed afsedda
ändamål, dels ock bemyndigat medicinalstyrelsen att för utförande af
de öfriga arbetena, mot behörig redovisning, använda högst 100,135
kronor af förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Vidare inhemtas af statsrådsprotokollet, att medicinalstyrelsen uti
skrifvelse till Kongl. Maj:t den 28 september 1900 anfört följande:

Den faststälda planen till ifrågavarande om- och tillbyggnad af
Göteborgs hospital omfattade följande arbeten:

a) uppförande af öfvervåningar å de nuvarande envåningsdelarne
af de båda hufvudbyggnaderna;

b) utvidgande af samma paviljonger genom två utbyggnader å
hvardera;

c) anordnande af nya matsalar i källarvåningarna af samma byggnader
samt af arbetsrum i vindsvåningen;

d) åtskilliga mindre omfattande ändringar inom sjukafdelningarna;

e) utvidgande af tvättinrättningen och anordnande af en ny bagerilokal;
samt

f) för hospitalets förseende med centraluppvärmning och elektrisk
belysning, uppförande af nytt ångpannehus med nya ångpannor och
belysningsmaskineri äfvensom inredande af varmkammare inom de båda
nämnda sjukhusbyggnaderna, insättande deri af nya värmeelement samt
uppmurande af talrika luftkanaler i deras väggar.

Sedan nödiga kontraktsförslag och arbetsbeskrifningar blifvit utförda,
hade medicinalstyrelsen genom annonser den 20 juni 1898 utbjudit
arbetet på entreprenad, och då vid fatalietidens utgång intet anbud inkommit,
hade den 27 juli samma år utfärdats förnyade annonser i
samma syfte, men äfven då utan resultat. Båda gångerna hade annonser
om arbetet intagits utom i »Tidning för leveranser till staten m. m.»
äfven uti göteborgstidningar. Anledningen till denna utgång hade uppgifvits
vara de då rådande höga och osäkra arbetslönerna och prisen
på byggnadsmaterial samt de ogynsamma transportvägarne till hospi -

109

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

talet på Hisingen, hvarjemte det funnes skäl antaga, att möjligen
hugade spekulanter genom riksdagsförhandlingarna uti frågan förskaffat
sig kännedom om de för arbetena anslagna beloppen, inom hvilka
de icke kunde hålla sina anbud, hvarför de också ansåge lönlöst att
göra erbjudanden, som icke kunde leda till något resultat.

Sedan yttrande inhemtats af styrelsens biträdande arkitekt hofintendenten
Kumlien, hade härefter uppdragits åt honom att uppdela
arbetet i smärre afdelningar, som hvar för sig kunde utbjudas på entreprenad.
Enligt införskaffade upplysningar hade nemligen funnits
anledning antaga, att spekulanter på delar af byggnadsföretaget vore
att påräkna. Sålunda förändrade kostnadsförslag och arbetsbeskrifningar
hade utarbetats, hvarefter annons den 18 november 1898 utfärdats
om uppförande af ångpannehuset ensamt. På grund häraf hade
inom fatalietiden den 2 januari 1899 inkommit två anbud å respektive
54,000 och 64,500 kronor, hvilka emellertid båda så betydligt öfverstigit
den för denna del af byggnadsföretaget beräknade. kostnaden,
att ett antagande äfven af det lägre anbudet skulle omöjliggjort tillbyggnadsplanens
genomförande i andra delar, hvarför anbuden den 25
januari 1899 af styrelsen förkastats. I sammanhang härmed hade från
hofintendenten Kumlien infordrats nytt yttrande beträffande de åtgärder,
som nu vore att vidtaga. Sådant yttrande hade inkommit den 28 mars,
hvarefter styrelsen den 7 april 1899 gifvit i uppdrag åt Kumlien att
söka omarbeta ritningarna och föreslå förenklingar och besparingar,
dock med iakttagande deraf, att 55 nya sjukplatser vid hospitalet skulle
tillkomma.

Efter åtskilliga försök i denna rigtning hade Kumlien genom
skrifvelse den 3 mars 1900 meddelat, att sådana förenklingar vore

outförbara. . .

Då det således kunde anses som en afgjord sak, att den åt Kongl.
Maj:t och Riksdagen beslutade utvidgningen af Göteborgs hospital
efter den sedan våren 1897 inträdda stegringen af alla byggnadskostnader
icke kunde utföras för den ursprungligen beräknade gumman,
utan kräfde vida större belopp, hade medicinalstyrelsen velat anmäla

detta förhållande för Kongl. Maj:t. __ .

I sammanhang med denna anmälan ansåge medicinalstyrelsen
sig böra yppa de svårigheter af annan än pekuniär art, hvilka under
sträfvandena att få den en gång faststälda planen genomförd rest sig
mot denna, äfvensom de brister, som under tiden befunnits vidlåda
densamma och hvilka genom en i vissa delar ändrad byggnadsplan
syntes kunna undgås.

no

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Pen hittills antagna byggnadsplanen, yttrade styrelsen i sådant
afseende, kräfde med nödvändighet hospitalsbyggnadernas utrymmande i
stor utsträckning under byggnadstiden. Eftersom rikets alla sinnessjukvårdsanstalter
sedan lång tid varit öfverfylda, och detta förhållande
syntes komma att fortfara, hade ingen annan utväg kunnat utfinnas än
uppförandet af provisoriska byggnader eller åtminstone en sådan för
herbergerande åt den ena hospitalsafdelningen efter den andra under
byggnadstiden, som för den skull måste förläggas till den varma delen
af året ocn af samma skäl också måste pågå under loppet af flera år.
Kostnader för dylika provisoriska byggnader inginge icke uti den ursprungliga
kostnadsberäkningen, och äfven den utsträckta byggnadstiden
betingade en förut icke till fullo uppskattad kostnad. Mycket
af dessa kostnader kunde gifvetvis besparas eller bättre användas, om
en ändring i byggnadsplanen kunde åvägabringas, hvarigenom de provisoriska
byggnaderna iinder byggnadstiden blefve öfverflödiga.

Förnyade undersökningar af marken, der det nya maskinhuset
samt en del åt utbyggnaderna till de gamla sjukhusbyggnaderna varit
afsedda att uppföras, hade gifvit det resultat, att byggnadsgrunden
vore vida ogynsammare, än man förut haft anledning tro, hvarför det
af styrelsens biträdande arkitekt redan tidigare ifrågasatts, att det nya
ångpanne- och maskinhuset skulle förläggas till en förut ej påtänkt
plats. Förökade kostnader för grunden till detta hus skulle genom
sådan flyttning kunna undvikas, men de föreslagna utbyggnaderna å
de förra sjukpaviljongerna kunde gifvetvis icke förändras till sitt läge.

Enligt den ursprungliga utvidgningsplanen skulle fyra envåningspartier
å de äldre, långa, parallelt löpande sjukhusbyggnaderna påbyggas
med ännu en våning, så att de finge samma höjd som öfriga
delar af samma byggnader. Förslaget i denna del hade sin grund deri,
att det syntes påtagligt, att härigenom för relativt mycket billigt pris
kunde vinnas en afsevärd förstoring af hospitalet. Men eu förnyad
granskning af byggnadsfrågan hade gifvit vid handen, att utförandet
af påbyggnaderna icke kunde aflöpa utan olägenheter, hvilka helt visst
förtjenade afseende och som syntes motväga den beräknade prisbilligheten.

Hospitalet på Hisingen vore nemligen beläget uti en dalgång
mellan tvenne ungefärligen i öster och vester löpande bergsträckningar.
Till följd af det trånga utrymmet i dalen hade de två förnämsta sjukhusbyggnaderna,
hvilka hade samma hufvudsträckning som dalen sjelf,
förlagts på mindre än 50 meters afstånd från hvarandra, Mellanrummet
utgjordes af hospitalets gård, hvilken emellertid fått mellan de båda

Statsnfckofflels Utlåtande Nro 7.

in

paviljongerna lemna plats för köks- och tvättbyggnaden och enligt
utvidgningsplanen skulle ytterligare inkräktas af det, nya maskinhuset.
Afståndet mellan köksbyggnaden och de respektive sjukpaviljongerna
utgjorde allenast 16 meter. Komme härtill, att gården i vester begränsades
af administrationshuset och i öster af cellafdelningen, så kunde
inses, att densamma vore ganska trång och instängd. Att man för
närvarande likväl icke finge intrycket af en trång och instängd gård,
torde hufvudsakligen bero just på de dager- och ventilationsöppningar,
hvilka bildades af nämnda envåningspartier å de långa paviljongerna.
Dessa öppningar hade således helt visst en vigtig uppgift. Fyldes
de med murmassa, minskades utan gensägelse gårdens tillgänglighet
för solljuset, och luften der kunde väntas få sämre omsättning, än nu
vore fallet, hvarförutom det tröstlösa intryck, som två mot hvarandra
vända, omkring 125 meter långa, enformiga fasader utan arkitektoniska
prydnader måste gifva, äfven på ett hospital icke syntes böra lemnas
alldeles opåaktadt.

Då dertill komme, att ifrågavarande hufvudbyggnader på det hela
vore tidsenligt inredda och ganska ändamålsenliga, så kunde de utan
olägenhet lemnas hufvudsakligen i sitt nuvarande skick, om den behöfliga
utvidgningen af hospitalet på annat sätt kunde ernås, hvilket,
ock, enligt hvad medicinalstyrelsen ville visa, läte sig göra.

Den faststälda ändringsplanen berörde, anmärkte medicinalstyrelsen,
icke alls den nuvarande cellafdelningen, som likväl vore hospitalets i
alla afseenden sämsta byggnad. Densamma bestode af ett 38,6 meter
långt och 16,3 meter bredt stenhus, som genom en långs byggnadens
midt löpande, ogenombruten mur delades i två alldeles lika hälfter,
den ena för män, den andra för qvinno!-. Utmed den långa ytterväggen
i hvardera afdelningen vore lagda 14 smårum, af hvilka 12
vore inrättade som celler. Mellan dessa och midtelmuren sträckte sig
långs hela huset å hvardera afdelningen en lång, bred gång med dörrar
i båda ändarne och takdager. Sagda gång utgjorde cellpartiernas dagoch
matrum. Hvarje ljud från de inlästa, stormande sjuka måste således
tränga ut till de i ''gången sig uppehållande patienterna. All den dåliga
lukt, som spredes från de orenligas celler, måste nå det gemensamma
rummet. Ingen blick ut i det fria medgåfves de sjuka, som, så länge
de vore inomhus, hvilket vintertiden val mest vore fallet, icke utanför
sitt förvaringsrum såge något annat än den ringa del af himlen, hvartill
takfönstren lemnade utsigt. Sådant byggnadssätt vore längesedan
öfvergifvet och lemnade så underhaltiga sjuklokaler, att de rester deraf,

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

som ännu funnes i behåll vid några af rikets hospital, snarast möjligt
borde bortrensas. Skulle en omfattande ändring af och tillbyggnad till
Göteborgs hospital ske, syntes cellbyggnaden således icke böra lemnas
i sitt nuvarande skick.

Densamma kunde till följd af sin ovanligt stora bredd svårligen
ombyggas till en modern isoleringsbyggnad, som kräfde ljusa korridorer
m. m. Deremot skulle densamma med fördel kunna ominredas med
s k. öfvervakningsafdelningar i enlighet med den nutida sinnessjukvårdens
fordringar.

Med ledning af nu framlagda grunder hade inom medicinalstyrelsen
utarbetats följande förändrade plan för tillbyggnaden af Göteborgs
hospital.

»1. För stormande och osnygga patienter uppföras nya tidsenliga
byggnader med 12 platser för hvardera könet eller lika många, som
rymmas i den nuvarande cellbyggnaden. Plats för dessa byggnader
beredes å östra delen af hospitalsområdet, ofvanför den nuvarande cellbyggnaden.

2. Sedan förenämnda byggnader fullbordats, ditflyttas patienterna
från nuvarande cellbyggnaden, hvilken derefter helt och hållet ominredes
med moderna s. k. öfvervakningsafdelningar. Byggnaden kommer
derigenom att rymma 30 för hospitalet nya sjukplatser.

3. Derpå eller — om så låter sig göra — samtidigt inredas i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med den förra planen nya matsalar i
källarvåningarna till de långa sjukpaviljongerna, hvarigenom 13 nya
sjukplatser vinnas på hvarje könsafdelning, således tillhopa 26. Men
för öfrigt sker ingen utvidgning eller påbyggnad af sistnämnda paviljonger.

4. Det enligt förra planen tilltänkta ångpannehuset med elektriskt
belysningsmaskineri och bageri uppföres med oväsentliga ändringar på
ny plats med bättre grund (i närheten af den nuvarande s. k. »dansbanan»).
Denna byggnad uppföres samtidigt med de nya isoleringsbyggnaderna.

5. De 56 nya platser, som sålunda erhållas, tagas icke i anspråk,
förr än hela byggnadsarbetet är färdigt, utan de nya öfvervakningsafdelningarna
reserveras, för den händelse att delar af de gamla afdelningarna
behöfva utrymmas under inläggningen af de nya uppvärmningsanordningar
och uppmurandet af nya ventilationskanaler, hvilket
allt sker i full öfverensstämmelse med det gamla förslaget.»

Genom förändringen skulle hospitalets olika afdelningar för hvart -

Statmtskottets Utlåtande N:o 7.

113

dera könet komma att inrymma följande antal sängar, till jemförelse
hvarmed äfven den nuvarande beläggningen här angåfves:

(nuvarande)

öfvervakningsafdelningen................................................... 15 —

l:a afdelningen (isoleringsafd.) ...................................... 12 12

2:a » 25 25

3:e » ........................................:......................... 19 17

4:e x. .................................................................. 45 (44) 34 (33)

Summa: 116 (115) 88 (87).

Siffrorna inom parentes afsåge qvinnoafdelningen.

Fördelarne med denna förändring i planen, hvarigenom 56 nya
platser i stället för förut beräknade 55 tillkomme, vore:

att alla arbetena kunde utföras utan inskränkning uti hospitalets
förutvarande beläggning;

att hospitalets otidsenliga cellafdelning öfvergåfves;

att fullt tillräckliga öfvervakningsafdelningar vunnes;

att de nuvarande, i godt skick befintliga paviljongerna lemnades
i det närmaste oberörda; samt

att den redan nu trånga gården hvarken beböfde ytterligare inskränkas
eller blifva mindre solbelyst eller sämre ventilerad.

Medicinalstyrelsen både derefter hemstält om byggnadsplanens
ändring i öfverensstämmelse med de nya grunder, för bvilka uti det
föregående redogjorts.

Ritningar till om- och tillbyggnadsarbetena enligt den nya planen,
bvilka den 4 juli 1900 uppgjorts af hofintendenten Kumlien, både jemväl
granskats af direktionen för Göteborgs hospital, som i skrifvelse
till medicinalstyrelsen den 6 augusti 1900 såsom eget yttrande åberopat
ett af hospitalets öfverläkare den 28 juli samma år i ämnet afgifvet
utlåtande. I detta utlåtande både öfverläkaren tillkännagifvit sin fullkomliga
anslutning till den ståndpunkt, som medicinalstyrelsens förslag
innebure. Vid granskning af ritningarna hade öfverläkaren icke heller
funnit skäl till några väsentliga anmärkningar, utan både endast framställ
några önskningsmål. I sådant afseende föresloges sådan ändring
i medicinalstyrelsens förslag, att cellafdelningen och öfvervakningsafdelningen,
bvilka afdelningar enligt förslaget skulle erhålla gemensamma
badrum, finge hvar för sig särskilda badlokaler. Likaledes föresloges
inrättande af klosetter vid dagrummen å cellafdelningen i likhet med
Bill. till Itilcsd. Brot- 1901. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 15

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

hvad förhållandet vore vid dagrummen å öfvervakningsafdelningeft.
Beträffande slutligen de två sjukpaviljongerna hade öfverläkaren, utgående
från den förutsättning, att meningen vore att bibehålla dessa i
oförändradt skick med undantag för särskildt påkallade förändringar,
ansett att de förändringar, som i dessa skulle vidtagas, botde blifva
följande:

1) matsalar och diskkök anordnades i 4:de underafdelningarnas
källarvåningar.

2) de nuvarande matsalarne och diskköken i samma afdelningar
apterades till sofrum för 13 sjuka af hvartdera könet,

3) enkelrummen invid nuvarande matsalar upptoges för anordning
af trappnedgång till källarvåningen,

4) de båda dagrummen i 4:de underafdelningarna sammansloges
jemte konddorer till ett stort samlingsrum,

5) dagrummen å 2:dra afdelningarna utökades.

Efter mottagande af sistnämnda utlåtande hade medicinalstyrelsen
ytterligare granskat ritningarna och låtit ändra dem i öfverensstämmelse
med öfverläkarens önskningsmål, utom uti ett afseende, hvari
styrelsen ej kunnat dela öfverläkarens mening, nemligen i fråga om
sammanslagning af de båda dagrummen på 4:de underafdelningarna
för att jemte tillhörande korridor förändras till ett enda stort samlingsrum
på hvardera könsafdelningen. Förändringen skulle, yttrade medicinalstyrelsen,
föranleda relativt stor kostnad, då man skulle nögas göra
nya både golf och tak uti de sålunda bildade stora rummen med ett
ytinnehåll af 105 m2 hvartdera. Dertill komme, att de nuvarande dagrummen
på qvinnoafdelningen tjenstgjorde såsom arbetssalar för väfnad,
söm och dylikt och såsom sådana lemnade föga öfrigt att önska. Det
föreslagna nya stora rummet, hvilket samtidigt skulle inrymma afdelningens
alla 45 patienter, skulle säkerligen icke i hvardagslag för dem
medföra samma trefnad som lokalens nuvarande inredning. På mansafdelningen
hade styrelsen mindre emot förändringen, men ansåge, att
den, såsom kostbar och mindre angelägen, icke heller der borde för
närvarande utföras.

För att erhålla så tillförlitlig kostnadsberäkning som möjligt hademedicinalstyrelsen
beträffande sjelfva byggnadsarbetena införskaffat
sådan af i Göteborg bosatte byggmästaren Axel Persson, hvilken, enligt
hvad medicinalstyrelsen yttrade, vore fullt förtrogen med hospitalets
läge och de förhållanden, hvarunder byggnadsmaterialier kunde ditforslas,
med flera på ärendet inverkande omständigheter. Denna kosta adsberäk -

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

115

ning hade sedan utan anmärkning granskats af hofintendenten Kumlien
och slutade på eu summa af 190,000 kronor, under förutsättning att
ångpannehuset förlädes till den plats, medicinalstyrelsen i den nya byggnadsplanen
förutsatt. Skulle byggnaden bibehålla den ursprungligen
afsedda platsen, tillkomme ytterligare 9,000 kronor. Härtill komme för
ångpanneanläggning och värmeledning enligt beräkning af ingeniören
H. Theorell 56,000 kronor; vidare för elektrisk belysning 20,000 kronor
samt för vatten- och afloppsledningar 10,500 kronor, de båda sistnämnda
posterna enligt beräkningar af hofintendenten Kumlien. Tillsammans
kräfde således arbetena enligt den nya planen en summa af
276,500 kronor eller 111,500 kronor utöfver den förut för om- och tillbyggnad
af Göteborgs hospital anvisade summan, hvilken uppginge till

165,000 kronor.

Jemfördes från synpunkten af byggnadskostnaden den nya byggnadsplanen
med den förut bestämda, så vore, enligt hvad medicinalstyrelsen
yttrat, att märka, att i den äldre planen inginge, enligt af
medicinalstyrelsens arkitekt utförd beräkning, nybyggnader och dermed
jemförliga ändringar af äldre byggnader med o,769 kubikmeter mot
allenast 4,740 kubikmeter efter den nya planen och vidare att för en
del af nybyggnaderna efter äldre planen till följd åt dålig byggnadsgrund
pålning erfordrades på en yta af sammanlagdt 291 qvadratmeter,
hvaremot någon pålning enligt det nya förslaget icke alls ifrågakomma.
Slutligen kräfdes enligt det äldre förslaget, såsom förut visats, provisoriska
byggnader för en del patienters herbergerande under byggnadstiden,
hvilket deremot icke blefve fallet, om den nya planen följdes.

På grund af alla dessa omständigheter hade styrelsens arkitekt
beräknat, att. sjelfva byggnadsarbetena efter äldre planen skulle ställa
sig omkring 30 procent dyrare än efter den nya, nu af styrelsen till
godkännande förordade. I båda fallen hade ångpannehusets läge antagits
blifva detsamma; skulle äfven platsen för detta bibehållas, så
komme ytterligare en ökad grundläggningskostnad af 9,000 kronor att
belasta det äldre förslaget.

Vid detta ärendes tidigare behandling beräknades, anförde medicinalstyrelsen
vidare, nybyggnaderna till 64,865 kronor, hvilken summa
af Riksdagen särskildt anslagits, samt ändringsarbetena till 100,135
kronor, som af Kongl. Maj:t anvisats af förslagsanslaget till hospitals
underhåll. Gjordes eu likartad fördelning af de enligt den nya beräkningen
erforderliga anslagen, så erhölles följande resultat:

116 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ändringar: Nybyggnader: Summa
kronor. kronor. kronor.

Nya cell flyg] ar......................................................... — 72,000 72,000

Gamla cellbyggnadens förändring till öfver vakningsstation.

................................................ 20,000 — 20,000

Stora paviljongernas ominredning för ny

värmeledning m. m....................................... 50,000 — 50,000

Nytt ångpannehus och bageri .............................. _ 48,000 48,000

Värmeledning, elektrisk belysning samt vatten och

afloppsledningar: 86,500 kronor, hvaraf

% i äldre hus och i/B i nya....................... 69,200 17,300 86,500

Summa kronorT39,20(Tl37,300 276,500,
Fråndroges förut beviljade „ 100,135 64,865 165,000

så erfordrades ytterligare “ kronor 39,065 72,435 111,500,

hvaraf, om samma grundsats nu skulle tillämpas som då förra anslaget
anvisades, 72,435 kronor syntes böra äskas af Riksdagen och återstoden
39,065 kronor få utgå af förslagsanslaget till hospitalens underhåll.

Vidkommande slutligen behofvet af nu ifrågavarande om- och tillbyggnad,
åberopade medicinalstyrelsen hvad styrelsen i sin ofvanberörda
skrifvelse den 28 september 1896 anfört rörande angelägenheten af
centraluppvärmnings och elektrisk belysnings införande på hospitalet
med mera. Till de välbehöfliga förändringarna å Göteborgs hospital
borde äfven anordnandet af öfvervakningsafdelningar räknas. Sådana
funnes angifna i det förra förslaget i de påtänkta tillbyggnaderna å
promenadgårdssidorna af de stora byggnaderna. Då det emellertid visat
sig medföra för stora kostnader att uppföra dessa tillbyggnader, men
nuvarande cellhuset med jemförelsevis ringa kostnader kunde inredas
till öfvervakningsafdelningar, både i det nu utarbetade förslaget sådana
derstädes förlagts. Dessa öfvervakningsafdelningar vore afsedda hufvudsakligen
för oroliga patienter, hvarigenom isolering af sådana sjuka
i många fall borde kunna undvikas, men likväl vid behof en öfverflyttning
till isoleringsafdelningen med lätthet kunna försiggå, då dessa båda afdelningar
skulle komma att ligga omedelbart bredvid hvarandra. Nyttan
af öfvervakningsafdelningar hade alltmer blifvit insedd på grund af
vunnen erfarenhet. Läkaren förvärfvade derigenom större kännedom
om den af sjukbetjeningen ständigt observerade sjuke och kunde derefter
rätta sin behandling, hvarjemte den sjuke förhindrades att förfalla
i dåliga vanor, hölles snyggare och rönte det välgörande inflytandet
af en städse verksam och välvillig sjukskötsel samt en känsla af att

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

117

anses sjuk och behandlas såsom sådan. Det borde ej heller förbises,
att vid nuvarande brist på plats å anstalterna för sinnessjuke företrädesvis
de oroliga och svårskötta dit insändes och att den nu föreslagna
utvidgningen i synnerhet komme sådana sjuka till godo. Utvidgningen
vore derför fullt ut så angelägen, som den varit för fyra
år sedan. Göteborgs hospital hade sedan dess städse varit fullt belagdt
och antalet inträdessökande, som på grund af bristande utrymme
måst afvisas, hade varit i jemn stegring. För närvarande uppginge
detta antal till icke mindre än 112.

Den nu i utsigt stälda tillökningen med 56 nya platser skulle uppbringa
hospitalets sängar till 231, utan att läkarnes antal behöfde ökas
eller förvaltningen i öfrigt uti afsevärd mån fördyras, naturligtvis med
undantag för den tillökning i antalet sjukskötare och sköterskor, som
oskiljaktigt följde med växande patientantal.

Kostnaden för nybyggnaderna, 137,300 kronor, gjorde, fördelad på
de 56 nya platserna, föga mer än 2,450 kronor per säng, hvadan äfven
från ekonomisk synpunkt arbetets fullbordande fortfarande syntes medicinalstyrelsen
böra på det lifligaste förordas.

Med anledning af hvad sålunda anförts hade medicinalstyrelsen
hemstält, att Kongl. Maj:t, med godkännande af den framlagda nya
planen för tillbyggnad och förbättringar vid Göteborgs hospital, täcktes
dels till Riksdagen''aflåta proposition om ett ytterligare anslag af
72,435 kronor till nybyggnader vid hospitalet,

dels ock utaf förslagsanslaget till hospitals underhåll utöfver förut
anvisade 100,135 kronor ställa till medicinalstyrelsens förfogande 39,065
kronor för de föreslagna förändringarnas utförande.

öfver hvad medicinalstyrelsen sålunda föreslagit hade yttrande
inheratats af öfverintendentsembetet, som uti utlåtande den 30 oktober
1900 förklarat, att den granskning af förslaget, som af öfverintendentsembetet
företagits, icke från embetets sida gifvit anledning till erinran,
och att icke heller kostnadsberäkningarna föranledt någon anmärkning.

För egen del har departementschefen anfört följande:

Frågan om behöfligheten af utvidgning af Göteborgs hospital och
vidtagande af de förbättrade anordningar derstädes, som med 1896 års
förslag afsetts, ansåge departementschefen, genom hvad i ärendet förekommit,
vara till fyllest utredd, och do skäl, som redan då förelegat
för hospitalets utvidgande och förbättrande, hade under de gångna åren
allenast vunnit i styrka.

De upprepade försök, som under år 1898 gjorts af medicinal -

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

styrelsen att erhålla antagligt anbud å utförandet af förändringarna
enligt samma _ förslag och hvilka försök icke ledt. till något resultat,
syntes gifva vid handen, att kostnaden redan för dåvarande förhållanden
varit för lågt beräknad. Och sedan dess hade arbetsprisen i icke
ringa grad stigit. Det vore sålunda, enligt departementschefens åsigt,
icke möjligt att nu kunna utföra de redan år 1896 såsom nödiga ansedda
förbättringar för det i samma års förslag upptagna kostnadsbelopp.

I fråga om sättet för utförande af dessa förbättringar hade medicinalstyrelsen
framlagt ett förslag, som i väsentliga delar skilde sig från
det föregående. Vid jemförelse mellan dessa båda förslag syntes departementschefen
obetingadt företräde böra lem nas åt det senare, då
detsamma hvilade på eu grundligare undersökning ej blott i fråga om
anordningarnas ändamålsenlighet, utan ock beträffande kostnaden. Departementschefen
tvekade följaktligen icke att, under förutsättning af
att nödiga penningemedel beviljades, förorda antagandet af det senare
förslaget. Beträffande kostnaden för sådana anordningar, hvilka icke
vore att hänföra till nybyggnader, ansåge departementschefen, att dessa,
såsom förut egt rum, kunde af Kongl. Maj:t anvisas från förslagsanslaget
till hospitals underhåll. För nybyggnadernas utförande kunde
deremot detta anslag icke utan Riksdagens medgifvande anlitas. Dessa
kostnader vore af medicinalstyrelsen beräknade till 137,300 kronor.

Då 1897 års Riksdag för utvidgning af ''hospitalet anvisat 64,865
kronor, erfordrades således nu ett ytterligare belopp af 72,435 kronor.

Under åberopande af hvad sålunda anförts, hemstälde departementschefen,
att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för utvidgning
af Göteborgs hospital, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med omförmäla
år 1900 uppgjorda ritningar, på extra stat för år 1902 anvisa,
utöfver förut för hospitalets utvidning anslaget belopp, en summa af
72,435 kronor.

Genom utredningen i ärendet torde få anses vara ådagalagdt, att
den af 1897 års Riksdag godkända planen för Göteborgs hospitals utvidgning
icke kan genomföras med det för ändamålet då beviljade
anslaget, hvars belopp uppenbarligen blifvit bestämdt med ledning af
mindre tillförlitliga kostnadsberäkningar. De af vederbörande numera
påvisade bristerna i denna plan synas också göra dess utförande föga
önskvärdt. Med anledning häraf har utskottet, som visserligen icke
förbiser vigten deraf, att Riksdagens en gång fattade beslut orubbade
vidhållas, emellertid ansett en tillfredsställande lösning af frågan om
utvidgningen af Göteborgs hospital icke kunna vinnas, med mindre den

119

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

äldre planen för utvidgningen öfvergifves; och får utskottet, som icke
funnit anledning till anmärkning emot den nu till Riksdagens pröfning
föreliggande utvidgningsplanen, alltså hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj-.ts förevarande
framställning, må, för utvidgning af Göteborgs
hospital i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i
statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 11 januari
1901 omförmälda, år 1900 uppgjorda ritningar, på
extra stat för år 1902 anvisa, utöfver förut för hospitalets
utvidgning anslaget belopp, en summa af 72,435
kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

29:o) Af statsrådsprotokollet inhemtas, att, enligt hvad statskontoret
anmält, nämnda embetsverk förskjutit följande belopp, hvilka
borde anmälas till ersättande af Riksdagen under sjette hufvudtiteln,

nemligen:

godtgörelse för afkomst af boställen, som, enligt kongl. bretvet
den 31 maj 1878, innehafvare af länsmanstjenster, hvarmed boställen
varit förenade, egt undfå i anledning deraf att företrädarne åtnjutit

fardagsår ................................................................................. kronor 3i061: 25

aflöningsfyllnad, enligt kongl. brefven den 31 „

maj 1878 och den 27 april 1883, till två länsmän... „ 2,114:40

ersättning, enligt kongl. brefven den 18 oktober
1889 och den 7 februari 1896, till innehafvarne af
två särskilda boställen för saknad afkomst af exproprierad
jord ......................................._•.........................■••••..... o 91

till medicinalstyrelsen, enligt kongl. brefvet
den 15 september 1899, utanordnade medel för verkställande
af åtskilliga reparationsarbeten vid Fejans

karantänsanstalt.................................................................... o 7,110.25

Till kanslirådet D. Ekelund, enligt kongl. brefvet
den 23 februari 1900, utanordnad ersättning för den
minskning i löneinkomster, han fått vidkännas till
följd af lemnadt biträde vid utarbetande af ny för Transport

kronor 12,630: 81

Ang. ersättning
för af
statskontoret
gjorda
förskott.

[27.1

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag
till anläggning
af vägar m. m.

[35.]

Transport kronor

fattning angående minderårigas och qvinnors användande
till arbete i industriel! yrke ........................

till kommerskollegium, enligt kongl. brefvet
den 1 juli 1898, utanordnad godtgörelse för kostnader
för häftning af 500 exemplar af en statistisk utredning
rörande olycksfall i arbete ................................... ?

resekostnadsersättning och traktamente samt arfvoden
till ordföranden och ledamöterna i den af
Kongl. Maj:t, på grund af Riksdagens skrifvelse den
8 maj 1899, tillsatta komité för behandling af frågan
om inrättande af förliknings- och skiljenämnder i
tvister mellan arbetsgifvare och arbetare, resekostnadsersättning
och traktamente samt arfvoden till personer,
hvilka i egenskap af sakkunnige biträdt komitén,
samt till bestridande af löpande utgifter för
komitén ...................................

12,630: 81
181: 83

25: —

12,726: 73

Summa kronor 25,564: 3 7

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till
jemnt tal af kronor hemstälde departementschefen, att Kong]. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen att, till betäckande af ofvan omförmälda, af
statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, anvisa ett anslag af 25,565
kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Allmänna arbeten af beskaffenhet, att deras utförande kontrolleras af
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

30:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag,
hemställer utskottet

att Riksdagen ma, i likhet med hvad för innevarande
år egt rum, på extra stat för år 1902 anvisa
till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

121

omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar
1,000,000 kronor att utgå under de vilkor och enligt
de bestämmelser, som i statsrådsprotokollet öfver civilärenden
den 11 januari 1901 omförmälas.

31:o) Till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre,
hamnbyggnader samt upprensning af dar och farleder har Kongl. Maj:t
af Riksdagen begärt ett anslag för år 1902 af 300,000 kronor.

Enligt hvad utskottet inhemtat, har 1900 års anslag för ifrågavarande
ändamål blifvit till hela sitt belopp 300,000 kronor fördeladt
mellan 11 särskilda företag, och af innevarande års anslag å likaledes

300,000 kronor hafva redan af Kongl. Maj:t anvisats 261,400 kronor
såsom bidrag till utförande af 11 särskilda företag.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må jemväl för år 1902 på extra
stat anvisa 300,000 kronor till understödjande af brobyggnader
och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader
samt upprensning af åar och farleder under de vilkor
och enligt de bestämmelser, som i statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 11 januari 1901 omförmälas.

Dyrtidstillägg.

32:o) Kongl. Maj:t har under denna hufvudtitel i punkten 38
föreslagit Riksdagen att, till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
öfver finansärenden den 7 januari 1901 angifna grunder,
af dyrtidstillägg för innevarande år åt en del tjenstemän och betjente i
civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt till civildepartementet
hörande embetsverk och kårer, å extra stat för år 1902
anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af i afjemnadt tal 2,331,000
kronor.

öfver berörda framställning kommer utskottet att framdeles afgifva
särskild! utlåtande, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Tillfällig ökning i anslagen till amanuenser och extra biträden.

33:o) Kongl. Maj:t har under denna hufvudtitel i punkten 39
föreslagit Riksdagen att, till beredande för innevarande år af tillfällig
Bill. till Rilcsd. Prat. 1901. 4 Samt. 1 Afd. 7 Höft. 16

Ang. anslag
till bro- och
hamnbyggnader
m. in.

[36.]

Ang. dyrtidstillägg.

[38.]

Ang. tillfällig
ökning i
anslagen till
amanuenser
Och extra
biträden.

|39.j

122 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ökning, till ds i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 11 januari
1901 angifna belopp, i de i samma protokoll upptagna, å staterna för
civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt underlydande
verk och kårer uppförda anslag till arfvoden åt amanuenser och extra
biträden m. m., å extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af i afjemnadt
tal 56,600 kronor.

öfver denna framställning kommer utskottet framdeles att i
sammanhang med det i nästföregående punkt omförmälda ärende afgifva
utlåtande, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Beträffande Kongl. Maj:ts under sjette hufvudtiteln framstälda
förslag om anvisande af medel till utförande af nya byggnader och anläggningar
vid statens jernvägstrajilc, till förstärkning genom rälsutbyte af
öfverbyggnaden å bandelen Årlöf—Engelholm, till utläggning af ytterligare
ett jernvägsspdr mellan Elfsjö och Huddinge samt mellan Tumba och
Rönninge jernväg sstationer, till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens
redan trafikerade jernvägar, till fullbordande af statsbanan från Boden
till Ytter-Mor järn, samt mellan Gellivare och riksgränsen äfvensom till
fortsättning af statsbanan från Göteborg till Skee kommer utskottet att
framdeles under Riksdagens lopp afgifva utlåtande.

Stockholm den 15 februari 1901.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

■■ ''

Bil. litt. A.

124

Statsutskottets Utlåtande No 7.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1901 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och
dermed jemför-lig anvisning
på förslag.

Summa.

Ersättningar.

Kronor.

2,705,541

155,000

2,700-

10,750,000;-

Tpt | 13,850,863

6.

Kronor.

Ö.

Kronor.

lö.

—

_ _

6,500

—

—

—

36,000

—

— —

—

17,000

—

—

— —

—

78,700

—

—

87,422

—i

1

2,705,541

_1

155,000

1

12,000

_

—

4,567

—

7,267

~]

1

i

10,750,000

— 1

Civil -

Statsministern, lönefyllnad, förslagsanslag, högst
Statsråden utan departement, 3 å 12,000 kronor

Departementschefen ...................................................

Departementets afdelning af Kongl. Majrts kansli

,

4.567;—; 13,855,430 —

landsstaterna i länen (deraf 120,000 kronor reservaTillkommer:
höjning i tjenstgöringspenningarna för

bottens län...........................................

höjning i reservationsanslaget till arf m.

m.....................................................

höjning med anledning af fyra bodrad
beräkning af ett boställes af hvarjemte

rubriken ändras till: landsstaterna i länen
äg- och vattenbyggnadsstaten (deraf två särskilda
och till vägundersökningar, hvartdera å 35,000
Minskas med skilnaden mellan aflöningen för en
och vattenbyggnadsstyrelsen, 3,500 kronor,
byggnadsstyrelsens stat till vikariatsersättoch
skrifbiträde, 3,000 kronor ................

genom kanal- och väganläggningar,

Ökas med

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

125

Litt. A.

riksstatens Sjette hufvudtitei.

Förslag till blifvande''riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och
dermed jemför-lig anvisning
på förslag.

Summa,

Ersättningar.

departementet.

Kronor.

6,500

36,000

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

6,500

Ö.

—

- -

—

36,000

—

17,000

—

- -

—

17,000

—

78,700

—

- -

—

78,700

—

87,422

2,728,045

_

_ _

_

87,422

—

tionsanslag). Nuvarande belopp ........ 2,705,541: —

länsmannen i Tärna distrikt af Yester-

...............................*................. 300: —

voden åt extra länsnotarier

............................................20,000: —

ställens indragning och än-

kastning ................................ 2,204: — 22,504: —

2,728,045

(deraf 140,000 kronor reservationsanslag),
reservationsanslag, till expenser för allmänna arbeten

kronor). Nuvarande belopp ................ 155,000: —

indragen byråingeniörsbefattning i väg-och höjning i anslaget å väg- och vatten-ning, arfvoden åt e. o. tjensteman, rit-

................................. 500: —

154,500

12,000

_

154,500

12,000

- -

förslagsanslag ................................................................

2,700

4,567

7,267

—

postmedlen. Nuvarande belopp ........ 10,750,000: —

......................................... 1,270,000: —

12,020,000

_ _

_

12,020,000

1

Transport

15,142,867

| 4,567

|—

15,147,434

—

126

Statsutskottets Utlåtande N;o 7.

Ttp

1901 års riksstat anslår:

Anrisning

kontant.

Indelning och
dermed jemför-lig anvisning
på förslag.

Summa.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor,

Ö.

Kronor.

ö.

13,850,863

4,567

i

13,855,430

1,610,000

- -

—

1,610,000

_

491,600

—

491,600

—

104,250

104,250

12,000

—

- —

—

12,000

_

3,500

—

- -

—

3,500

_

8,250

—

- -

—

8,250

_

10,500

—

- -

—

10,500

_

145,000

—

- -

—

145,000

_

3,000

—

- -

—

8,000

_

15,774

—

- -

—

15,774

__

900,000

—

- -

—

900,000

_:

15,850

—

- -

—

15,850

233,576

—

- -

—

233,576

I

13,294

—

- -

—

13,294

400,000

—

- -

—

400,000

185,526

—

—

—

185,526

j

12,000

—

- -

12,000

_

18,014,983

—|

4,567|

—

18,019,550|

-j

Telegrafverket, reservationsanslag, att af telegrafMedicinalstyrelsen
med dithörande stater, (deraf 1,500

belopp............................................................................

Ökas för biträde vid handläggning af hospitalsoch
en notarie, tillika sekreterare, med tillsamHyresersättning
åt provinsialläkare, förslagsanslag,
Bidrag till extra provinsialläkares aflönande, förslags Resestipendier

åt civile läkare ....................................

Ortopediska institutet ....................................................

Vaccinationens befrämjande, reservationsanslag........

Till bestridande af kostnader för allmän helso- och

Svenska läkaresällskapet ...............................................

Lasaretts underhåll ........................................................

Hospitals underhåll, förslagsanslag ............................

Karantänsinrättningen på Känsö, förslagsanslag, högst

Alderstillägg, förslagsanslag .......................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag........

™~stafgifter för tjenstebref och dylika försändelser,
rifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsÖkas
för jemnande af hufvudtitelns slutsumma med

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

127

Förslag till blifvande riksstat:

Indelning och

dermed jemför-

Anvisning i

lig anvisning

nå förslaq.

Summa.

kontant.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Transport

15,142,867

—

4,567

—

15,147,434

—

medlen direkt utgå ........................................................

1,610,000

—

— —

—

1,610,000

—

kronor reservationsanslag.) Nuvarande

.................................................................... 491,600: —

ärenden med aflöning åt en kamererare

mans............................................................ 7,500: —

499,100

—

- -

—

499,100

—

högst ................................................................................

104,250

—

— —

—

104,250

—

anslag................................................................................

12,000

— —

—

12,000

—

,..............

3,500

- --

—

3,500

—

8,250

- -

—

8,250

—

10,500

—

- -

—

10,500

—

sjukvård, förslagsanslag................................................

145,000

—

— —

—

145,000

—

3,000

_

_ _

_

3,000

—

15,774

—

- -

—

15,774

—

900,000

—

- -

—

900,000

—

15,850

—

- -

—

15,850

—

233,576

—

- -

—

233,576

—

13,294

—

- -

—

13,294

—

förslagsanslag ...............................................................

400,000

—

—

—

400,000

anslag. Nuvarande belopp .................... 185,526: —

46: —

185,572

—

- -

185,572

.. ........................................................................................

12,000;—

—

1—

12,000

|_

Summa

19,314,533

| 4,667 —

] 19,319,100|—

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 7

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Sjette hufvudtitel.

j Kronor.

5.

| • lii. \\ :•

Civildepartementet.

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj.ts kansli:

För handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna ...............

4,500

''—

Öfverståthållareembetet:

i,,:,,.,.

Till utgifvande af »Polisunderrättelser»........................

15,000

-

Landsstaterna i länen:

Till aflöning m. m. åt särskild polisstyrka på landet........ 95 000-

,, ersättning för juridiskt biträde åt de svenska lapparne
i Norge samt till lappfogdar och lappförmän äfven-som ordningsmän inom lappbyarne ...................... 17 500-

För uppehållande under år 1902 af en krönofogdetjenst
och en häradskrifvaretjenst i Vesternorrlands län
samt en länsmanstjenst i Norrbottens län ............ 8 400-

■ 120,900

Väg- och vattenbyggnadsstaten:

Till undersökningar af mindre hamnar och farleder äfven-som till upprättande af planer till anläggning eller
ombyggnad af broar, då dylika arbeten icke äro

förenade med vägföretag......................... 10 000•

„ anläggning af en hamn vid Hanö fiskläge i Blekinge län 51,500: —

1

61,500

Transport) 201,900)—|

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

129

Kronor.

Ö.

Transport

201,900

—

Telegrafverket:

För anläggning af vissa telefonledningar ................................................

1,194,000

—

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

Till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper........................

1,200

_

Hospitalsvården:

Till underhåll af Jerfsö sjukhus för spetelske................ 18,000: —

„ uppförande å Restad i Elfsborgs län af en asyl för

sinnessjuke in. ................................................. 600,000: —

För utvidgning af Göteborgs hospital, utöfver förut an-slaget belopp ........................................................ 72,435: —

690,435

1

Diverse anslag:

Till ersättning för af statskontoret förskottsvis bestridda

utgifter.................................................................... 25,565: —

„ bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller
omläggning af backiga eller eljest mindre goda

vägar........................................................................ 1,000,000: —

„ understödjande af brobyggnader och, företrädesvis
mindre, hamnbyggnader samt upprensning af
åar och farleder ................................................... 300,000: —

1,325,565

j

!_

Summa

3,413,100

Bih. till Rtksd. Prof,. 1901. 4 Sami. 2 Afd. 7 Raft.

17