28

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

tf:o 68.

Ant till Riksd. kansli den 23 april 1901, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående
efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter stationskarlen
Karl Alfred Larsson. (I. A.)

Uti en till Riksdagen den 30 mars 1901 aflåten proposition (n:o 77)
ineddelas, hurusom, sedan stationskarlen Karl Alfred Larsson från Saltsjöbaden
i Nacka socken af Stockholms län den 14 april 1899 aflidit utan
att efterlemna några vid bcuppteckningstillfället kända arfvingar samt
polismannen A. F. Pettersson af vederbörande domhafvande förordnats att
såsom god man under förmyndareansvar omhändertaga och vårda Larssons
qvarlåtenskap, i en till Kongl. Maj:t den 3 november 1900 ingifven
skrift förre båtsmannen Gustaf Adolf Ryman från Backa i Kårsta socken
af nämnda län, med förmälan, att den aflidne Larsson vore hans fosterson,
anhållit, att kronans rätt till danaarf efter denne måtte efterskänkas
till förmån för sökanden; varande vid ansökningen fogade af pastorsembetet
i Kårsta socken den 1 oktober 1900 afgifna intyg, utvisande, dels
att barnhusbarnet Karl Alfred Larsson, född i Stockholm den 4 december
1869 och död våren 1899 vid Saltsjöbaden, kommit i sökandens vård
vid fyra månaders ålder samt vårdats af sökanden intill 15 ar, att bemälde
Larssons fader aldrig varit känd, att Larssons moder, då han såsom
spädt barn uttagits från barnhuset, der uppgifvits såsom redan död,
samt att han veterligen icke känt några slägtingar och ej efterlemnat

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

29

något testamente, dels ock att sökanden, som vore född den 12 november
1883 samt åtnjöte medborgerligt förtroende, vore medellös samt genom
sitt höfviska sätt, förnöjsamma sinne och städse goda uppförande vore väl
förtjent af understöd.

I anledning af denna ansökan hade utlåtanden afgifvits ej mindre
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län, som, efter inhemtande
af yttrande från vederbörande kronofogde, förklarat sig icke
hafva något att erinra mot bifall till den gjorda ansökningen, än äfven
från kammaradvokatfiskalsembetet, som dels meddelat, att, då de till ärendet
hörande handlingar syntes embetet otvetydigt gifva vid handen, att
qvarlåtenskapen efter bemälde Larsson lagligen tillkomme Kongl. Maj:t
och kronan såsom danaarf, embetet från förenämnde Pettersson, i dennes
omförmälda egenskap, infordrat redovisning öfver boets förvaltning jemte
de behållna danaarfsmedlen, samt att enligt vederbörligen afgifven redovisning
danaarfsmedlen numera uppginge till ett belopp af 62 kronor,
som i statskontoret innestode, dels ock med hänsyn till hvad i ärendet
blifvit upplyst om sökandens ställning till numera aflidne Larsson samt
om sökandens lefnadsförhållanden i öfrigt tillstyrkt, att Kongl. Maj:t måtte
till Riksdagen aflåta proposition i det af sökanden angifna syfte.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit har Kongl. Maj:t nu
föreslagit Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande
danaarfsmedel finge till sökandens förmån efterskänkas.

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling denna proposition
blifvit hänvisad, har icke haft något att erinra mot hvad Kongl. Maj:t
uti ifrågavarande hänseende föreslagit, hvadan utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 28 april 1901.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 36 Häft.

5