StatsutskoUets Utlåtande N:o 62.

5

N:o 62.

-v, - ; . : •. , ,u r.[; \rfa

Ank. till Riksd. kansli den 23 april 1901, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående vissa
utdikningar af myrmarker inom Tårna kapellförsamling
af Vesterbottens län samt två inom Riksdagen väckta
motioner i ämnet.

(I. A.)

Under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruks ärenden för den 8 februari 1901 har Kongl. Maj:t i en till
Riksdagen samma dag aflåten proposition (n:o 48) föreslagit Riksdagen
medgifva, att till utförande af sex särskilda företag, afseende utdikning
af följande myrmarker inom Tärna kapellförsamling af Yesterbottens län,
nemligen: myren, tillhörande Viss mantal n:o 1 Granås, Lillmyren, tillhörande
s/64 mantal n:o 1 Rödingsfors, den s. k. Hemmyren, tillhörande
V32 mantal n:o 1 Joeström, den s. k. Hemmyran, tillhörande a/sa mantal
n:o 1 Laisholm, Luspmyren, tillhörande 1U mantal Umfors samt Hög- och
Heinmyrarne, tillhörande V32 mantal n:o 1 Umasjö, finge —1 under iakttagande
af de vilkor och bestämmelser, som vore stadgade för erhållande
och tillgodonjutande af statsbidrag till frostminskningsföretag — från af
Riksdagen till sådana företag beviljade medel anvisas ett belopp af
sammanlagdt 4,160 kronor, utan hinder deraf, att ifrågavarande företag
icke uteslutande afsåge frostländighetens minskande för närliggande bygd.

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

Till ofvanberörda statsrådsprotokoll har departementschefen anfört
följande.

Uti skrifvelse den 18 november 1892 hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Yesterbottens län, med förmälan, hurusom Tärna kapellförsamling
i nämnda län med en ytvidd af omkring 20 qvadratmil och
belägen omkring G5 och 66 graders nordlig bredd ursprungligen varit
ett hemvist för nomadiserande lappar, men under tiden efter år 1830
alltmera befolkats af nybyggare, hvilka bosatt sig i elfdalarna och utmed
sjöarne, der de odlat jord och uppfört bostäder, ''vadare anfört, att nybyggarne,
sedan de näringskällor, jagt och fiske, hvaraf de förut lifnärt
sig, upphört att vara lika gifvande som tillförene, hufvudsakligen egnat
sig åt boskapsskötsel; att fodret till kreaturen utgjordes så godt som uteslutande
af hö, som hemtades från bäckängar och starrbevuxna myrar,
ofta belägna ända till 15 och 20 kilometer från gårdarna; att, då sommaren
i allmänhet ej började förrän i senare hälften af juni månad och
snö ofta folie i medlet af september, mycket foder kräfdes för kreaturen,
hvaraf bönderna på sina hemmansdelar ofta födde 5, 8 och ända till 15
kor; att, då jordmånen i allmänhet vore mycket bördig och på sina ställen
kalkhaltig, .''samt rika tillfällen till odling funnes på nära håll, det vore
i hög grad önskligt, att jordbruket mera, än för närvarande vore fallet,
förlädes närmare intill gårdarne, hvarigenom odling af foderväxter skulle
kunna komma till stånd och ersätta det föga närande myrfodret, samt
äfven flera kreatur kunna uppfödas; att för åstadkommande häraf erfordrades,
att den i allmänhet sänka marken utdikades, hvilket dock till
följd af det både ymniga och våldsamma vattenflödet från fjellen vore
förenadt med större svårigheter än under vanliga förhållanden ; att dylika
dikningsföretag likväl icke kunde utan hjelp från statens sida utföras af
den fattiga och fåtaliga befolkningen; samt att, innan någon hufvudsaklig
framställning af Kongl. Maj:ts befallningshafvande kunde göras i fråga
om vidtagande af åtgärder för näringsförhållandenas upphjelpande uti
ifrågavarande kommun, det vore nödvändigt, att en fullständig utredning
af nu antydda förhållanden gjordes af sakkunnig person ; och hemstälde
Kongl. Maj:ts befallningshafvande på grund häraf, att Kongl. Maj:t
täcktes anvisa medel för en dylik utredning, som syntes Kongl.
Maj:ts befallningshafvande lämpligast böra anförtros åt landtbruksingeniören
i länet.

Efter härå erhållna remisser hade domänstyrolsen den 30
december 1892 samt landtbruksstyrelsen den 21 mars 1893 afgifvit ut -

Statsutskottets Utlåtande N:o 62. 7

■»

låtanden, dervid domänstyrelsen förklarat sig icke hafva något att erinra
mot Kongl. Maj:ts befallningshafvandes berörda hemställan samt landtbruksstyrelsen
till alla delar biträdt samma hemställan under framhållande,
att, då Tärna kommuns befolkning, som, förutom omkring 370
lappar, utgjordes af 675 personer, till följd af fattigdom och deraf alstrad
bristande företagsamhet vore urståndsatt att endast genom egna bemödanden
förbättra sina vilkor, sådana förhållanden i förevarande fall
vore för handen, att ett inskridande från statens sida vore af behofvet
påkalladt i syfte att afhjelpa de ekonomiska svårigheter, hvarmed denna
aflägsna och fattiga bygd hade att kämpa; att, då erfarenheten otvetydigt
gifvit vid handen, att inom de närmast fjellen belägna trakterna af landets
nordligaste län sädesodlingen vore högst osäker och endast föga bidroge
till en jordbrukande befolknings utkomst, men att deremot gräsafkastningen
från såväl naturliga som odlade ängar oftast vore god och lemnade tillfälle
till drifvande af boskapsskötsel, styrelsen lika med Kongl. Maj:ts
befallningshafvande ansåge, att omförmälda ekonomiska svårigheter lämpligast
skulle kunna afhjelpas derigenom, att åtgärder vidtoges för jordbrukets
upphjelpande medelst de naturliga ängsmarkernas förbättring, afdikning
och bevattning samt nya ängsmarkers beredande genom uppodling
af de i närheten af gårdarna liggande odlingsbara fält, sjöars
uttappning och myrmarkers öfversilning och bevattning, men att, innan
några direkta åtgärder i sådant syfte kunde vidtagas, en noggrann och
fullständig undersökning af ortens näringsförhållanden erfordrades.

Genom kongl. bref den 7 april 1893 hade Kongl. Maj:t bemyndigat
landtbruksstyrelsen att förordna landtbruksingeniören i Yesterbottens
län att efter styrelsens närmare anvisning under högst eu månad
af samma års sommar verkställa noggrann undersökning af näringsförhållandena
inom Tärna kapellförsamling jemte tillfällena till och medlen
för näringarnas upphjelpande inom församlingen samt att deröfver afgifva
berättelse såväl till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i nämnda län som
ock till landtbruksstyrelsen.

I anledning häraf hade landtbruksstyrelsen förordnat dels den 6
juni samma år landtbruksingeniören i Vesterbottens län S. Kempff att
utföra det af Kongl. Maj:t afsedda uppdraget och tillika föreskrifvit, att
det skulle åligga Kempff att dervid efter samråd med den jordbruksidkande
befolkningen inom orten söka utforska de tjenligastc tillfällena
till ängsvattningsanläggningar, sjösänkningar och myrafdikningar för
beredande till odling af foderväxter samt deröfver upprätta fullständiga

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

planer och förslag, hvilka skulle till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
sammanhang med förenämnda berättelse ingifvas, dels ock den 15 i samma
månad öfveringeniören i landtbruksstyrelsen att afresa till Tärna kapellförsamling
för att inspektera Kempffs nyssberörda tjensteförrättning samt
å styrelsens vägnar meddela honom de närmare föreskrifter, hvilka kunde
finnas erforderliga i afseende å det honom lemnade uppdraget.

Sedan Kempff på grund häraf under 1893 års sommar företagit
omförmälda undersökning, hade han i februari månad 1894 till Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Yesterbottens län afgifvit den föreskrifna
berättelsen, dermed han, under förmälan, hurusom hufvudvilkoret för
näringarnas upphjelpande inom ifrågavarande kommun vore en ordnad
ladugårdsskötsel, öfverlemnat af honom uppgjorda planer och kostnadsförslag
till afdiknings- och sjösänkningsföretag å åtskilliga platser inom
kommunen, hvilka företag samtliga afsåge erhållande af lämplig jord för
odling af foderväxter.

Sedermera hade till Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande af
hemmansegare inom Tärna kommun ingifvits särskilda till Kongl. Maj:t
stälda ansökningar om erhållande af statsbidrag till högsta möjliga belopp
för nedannämnda företag, till hvilka, bland andra, landtbruksingeniören
Kempff upprättat förslag, nemligen: sänkning af den s. k.
Svintandsgölen, tillhörande s/e4 mantal n:o 1 Yttervik, samt afdikning af
följande myrmarker: myren till Viss mantal n:o 1, Granås, Lillmyren,
tillhörande 3As4 mantal n:o 1 Ködingsfors, den s. k. Hemmyren, tillhörande
Vs» mantal n:o 1 Joeström, den s. k. Hästmyren, tillhörande
samma hemman, den s. k. Hemmyran, tillhörande Vs» mantal n:o 1
Laisholm, Luspmyren, tillhörande V* mantal Umfors, samt Hög- och
Hemmyrarna, tillhörande s/»2 mantal n:o 1 Umasjö.

Med yttrande af den 21 oktober 1899 hade derefter Kongl. Maj:ts
befallninghafvande till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen öfverlemnat
samtliga till Kongl. Maj:ts befallningshafvande sålunda inkomna handlingar
i ärendet, dervid Kongl. Maj:ts befallningshafvande för egen del
anförde, att intet kunde anses vara mera egnadt att undanrödja de
ekonomiska svårigheter, hvarmed befolkningen i Tärna kommuns
aflägsna och fattiga bygd hade att kämpa, än jordbrukets upphjelpande,
hvilket åter syntes bäst befordras medelst de naturliga ängsmarkernas
förbättring, afdikning och bevattning samt nya ängsmarkers beredande
genom uppodling och utdikning af sänka myrmarker; att Kongl.
Maj:ts befallningshafvande på grund häraf ansåge de ifrågasatta arbetsföre -

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

9

tagen vara förtjenta af understöd, helst sökandena, utan bidrag af allmänna
medel, icke syntes vara i stånd att utföra desamma; samt att
Kongl. Maj:ts befallningshafvande följaktligen till ansökningarna tillstyrkte
bifall.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade nu tillika med landtbruksstyrelsen
till gemensam behandling förehaft detta ärende, hvarefter styrelserna
med gemensamt utlåtande af den 7 juni 1900 understält ärendet
Kongl. Maj:ts pröfning.

Styrelserna hade dervid anfört hufvudsakligen: de af landtbruksingeniören
Kemplf upprättade afdikningsplaner rörande de företag, som
i ofvan omförmälda ansökningar afsåges, hade vid af styrelserna företagen
granskning befunnits vara mycket ofullständiga och icke upprättade på
sådant sätt, att de kunde läggas till grund för ansökningar om vare sig
lån ur statens odlingslånefond eller anslag från de af Kiksdagen anvisade
medel till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldigket,
af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål vore
att minska frostländigheten för närliggande bygd. Med hänsyn dertill,
att befolkningen i dessa trakter vore synnerligen fattig, syntes för öfrigt
lån icke vara rätta formen för understöd i förevarande fall, och hinder
att från frostminskningsfonden anslå behöfliga medel till ifrågavarande
företags utförande syntes möta jemväl på grund deraf, att de ifrågasatta
afdikningarna uppgåfves hafva annat ändamål än frostländighetens minskande,
nemligen foderväxtodling, om ock afdikningsföretagens genomförande
utan tvifvel skulle medföra eu minskning af frostländigheten i
orten. Då emellertid de för företagen i fråga, med undantag af sänkning
af den s. k. Svintandsgölen, tillhörande s/c4 mantal n:o 1 Yttervik, samt
utdikning af den s. k. Hästmyren, tillhörande 7s2 mantal n:o 1 Joeström,
upprättade planerna oaktadt deras anmärkta bristfällighet likväl vore af
beskaffenhet, att de kunde utan förnyad och kostsam undersökning inom
den aflägset belägna bygden tjena till ledning vid bedömandet af kostnaderna
för och verkningarna af de föreslagna afdikningarna, ansåge
styrelserna, som funne förhållandena inom ifrågavarande landsbygd i hög
grad påkalla ett ingripande från statens sida i och för understödjande
af befolkningens sträfvanden till förbättring af ortens näringsförhållanden,
särskild! för beredande af foderväxtodling, att statsmedel till ifrågavarande
företag med nyssnämnda undantag borde beviljas utan återbetalningsskyldigket.
Styrelserna hade med ledning af den utaf landtbruksingeniören
Kempff åstadkomna utredning beräknat, att kostnaderna för
Bill. till Biksd. Blot. 1901. 4 Sami. 1 AJd. 85 Häjt. 2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

de företag, till Indika statsbidrag sålunda borde ifrågakomma och genom
hvilkas utförande skulle torrläggas tillhopa 49,63 hektar myrmark, skulle
uppgå till sammanlagdt 8,385 kronor. Beloppen af de särskilda understöden
borde lämpligen bestämmas till hälften af den beräknade kostnaden,
med skyldighet för dem, som komme i åtnjutande af dylikt understöd,
att beträffande arbetenas utförande ingå kontrakt samt underkasta
sig kontroll från statens sida, på sätt om sådana företag, hvilka åtnjöte
understöd från frostminskningsfonden, funnes stadgadt.

På grund af hvad sålunda blifvit från styrelsernas sida anfördt
och då, såvidt styrelserna kunde finna, laga hinder mot företagen icke
mötte, hade styrelserna hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes, jemte fastställande
af de för företagen upprättade afdikningsplaner, till utförande
af nedanstående företag inom Tärna kapellförsamling anvisa statsbidrag
med följande belopp, nemligen:

1) till utdikning af myren tillhörande Viss mantal

n:o 1 Granås........................................................................... kronor

2) till utdikning af Lillmyren, tillhörande s/64

mantal n:o 1 Rödingsfors...................................................... »

3) till utdikning af den s. k. Hemmyren, tillhörande
Vsa mantal n:o 1 Joeström ................................... »

4) till utdikning af den s. k. Hemmyran, tillhörande
V32 mantal n:o 1 Laisholm ................................. »

5) till utdikning af Luspmyren, tillhörande 1U

mantal TJmfors samt ............................................................ »

6) till utdikning af Hög- och Hemmyrarna, till

hörande 3/32 mantal n:o 1 TTmasjö .................................... »

950: —
120: —
140: —
1,700: —
1,000: —
250: —

tillhopa kronor 4,160: —
Tärna kapellförsamling, hvilken i sin helhet läge ofvanför odlingsgränsen,
vore, enligt livad departementschefen erinrat, en i afseende
å naturliga näringskällor särdeles vanlottad kommun. Något jordbruk i
egentlig mening kunde till följd af de ogynsamma klimatiska förhållandena
der icke förekomma, utan odlades säd endast för beredande af
grönfoder. Potatis odlades väl något, men skörderesultaten blefve ofta
nog klena till följd af frostens härjningar. Andra näringsgrenar, såsom
skogsskötsel, jagt och fiske, vore jemväl af ringa eller ingen betydenhet.
De hufvudsakliga näringsfång, till hvilka kommunens inbyggare vore af
förhållandena hänvisade, utgjordes af boskapsskötsel och mejerihandtering.

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

11

Men iifven dessa näringar både att kämpa med stora svårigheter. Under
det nemligen den rikliga tillgången inom kommunen på utmärkta betesmarker
möjliggjorde uppfödandet sommartiden af ett jemförelsevis betydande
antal kreatur, vore det under nu rådande förhållanden för
inbyggarne omöjligt att bereda sig tillgång till det för ens tillnärmelsevis
samma antal kreatur erforderliga vinterfoder. Dels vore afstånden från
de utmed vattendragen liggande bebyggda platserna och de företrädesvis
å fjellsluttningarna belägna ängsmarker, från hvilka fodret skulle afheintas,
i allmänhet långa, efter hvad Kong! Maj:ts befallningshafvande framhållit,
ofta ända till 15 och 20 kilometer, dels vore den tid, under
hvilken insamlingen kunde pågå, i följd af de sena vårarna och de tidigt
inträffande vintrarna synnerligen kort, och dels slutligen rådde inom
orten stor brist på arbetskrafter.

Under vinterns lopp måste derför ock nästan öfverallt för ladugårdsbesättningarnas
hållande vid lif anlitas nödhjelpsfoder, såsom hästgödsel,
blandad med hackadt granris, rönnbark och björklöf. Den otillräckliga
och otjenliga föda, som sålunda bestodes kreaturen, medförde
icke allenast, att mjölkafkastningen från ladugårdarna under vintern
inskränktes, så att den ofta nog ej ens täckte kusbekofvet, utan jemväl
att kreaturens mjölkningsförmåga äfven under den första delen af sommaren,
sedan de utsläppts på bete, vore betydligt nedsatt.

Okunnighet i mejerihandferingen och en af de tryckta ekonomiska
förhållandena alstrad liknöjdhet orsakade derjemte, att de mejeriprodukter,
som af befolkningen tillverkades, i allmänhet vore af underhaltig beskaffenhet.
Detta oaktadt hade hittills någon svårighet för Tärna-borna
icke förefunnits att vinna afsättning för sitt smör till jemförelsevis höga
pris, i det detsamma plägat sändas till Norge, der det förbrukats af den
talrika fiskarebefolkning, som tidtals uppehölle sig vid Lofoten. De
under senare tiden alltmera stegrade klagomålen mot Tärna-smöret hade
emellertid orsakat, att nämnda fiskarebefolkning numera börjat att framför
detta smör föredraga godt margarinsmör.

I syfte att söka upphjelpa mejerihandteringen hade väl länets
hushållningssällskap till Tärna utsändt sin mejeriinstruktör, men syntes
det departementschefen uppenbart, att, så länge nuvarande foderförhållanden
vore i orten rådande, någon afsevärd förbättring icke kunde
vara att förvänta. Till beredande af en välbehöflig ändring i dessa
förhållanden skulle emellertid otvifvelaktigt i hög grad bidraga utförandet
såväl af sjösänkningsföretag soin ock utdikningar af de utmed sjöar och

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 62,

floder talrikt befintliga sänka myrmarker, hvarigenom tjenlig och lämpligt
belägen jord för odling af foderväxter skulle vinnas. Till genomförandet
af sådana företag syntes derför ock önskligt, att inbyggare från statens
sida vunne uppmuntran och understöd. Särskildt vore det af vigt, att
befolkningen komme till verklig insigt om hvilka fördelar genom dylika
företag stode att vinna. Hade blott detta skett, tviflade departementschefen
icke på, att jordegarne skulle komma att rikta sina sträfvanden
åt detta håll och att en utveckling af kommunens kufvudnäringar vore
att emotse.

Departementschefen ansåge derför ock, att från statens sida i
främsta rummet åtgärder borde vidtagas i syfte att bibringa befolkningen
insigt i berörda afseende. Detta kunde åter icke lämpligen ske på annat
sätt, än att staten möjliggjorde, att en del företag af ifrågavarande beskaffenhet
komme till utförande och tjenade ortsinvånarne till föredöme.

Hufvudsakligen ur nu angifna synpunkt ansåge departementschefen
sig jemväl böra tillstyrka, att understöd af statsmedel till de af väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen samt landfbruksstyrelsen föreslagna belopp beviljades
till utförande af ofvan omförmälda sex särskilda utdikningsföretag,
för hvilka planer, som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt
landtbruksstyrelsen ansetts vara af beskaffenhet att kunna fastställas, nu
förelåge. I hvad mån statsbidrag för liknande företag uti orten framdeles
kunde finnas böra utgå, ansåge han böra blifva beroende på de
resultat, som af de nu ifrågavarande komme att vinnas. Beträffande
den form för de af departementschefen förordade understöden, som lämpligen
borde väljas, funne han af naturliga skäl, att odlingslånefonden
icke kunde för företagens utförande anlitas; men deremot syntes det
honom, att anslag till ifrågavarande företag lämpligen borde utgå från
de af Riksdagen beviljade medel till understödjande, medelst anslag utan
återbetalningsskyldigket, af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,
hvilkas ändamål vore att minska frostländigheten för närliggande bygd,
alldenstund ifrågavarande afdikningsföretag, om också icke i första hand
tillkomna för frostländighetens minskande, utan tvifvel komme att medföra
ett sådant resultat.

Då emellertid, med hänsyn till hufvudändamålet med företagen,
anslagens beviljande från frostminskningsfonden icke fullt öfverensstämde
med de för fonden gällande vilkor, ansåge departementschefen Riksdagens
medgifvande böra härtill inhemtas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

13

I sammanhang med denna framställning har utskottet till behandling
förehaft två inom Riksdagen väckta motioner, nemligen inom Första
Kammaren åt herr G. D. It. Tornerlnjelm (motion n:o 40) och inom Andra
Kammaren af herr N. Boström (motion n:o 180), i kvilka motioner sammanstämmande
föreslagits, att Riksdagen måtte till utförande af ofvannämnda
sex utdikningsföretag på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp
af 4,160 kronor.

På grund af hvad i ofvan anförda statsrådsprotokoll meddelats,
anser utskottet ifrågavarande utdikningsföretag böra komma till stånd
och deras utförande böra genom understöd af statsmedel möjliggöras.
På sätt i förenämnda motioner erinrats, finner utskottet dock icke lämpligt;
att detta understöd, såsom Kongl. Maj:t föreslagit, anvisas från de
af Riksdagen till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,
af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas
ändamål är att minska frostländigheten för närliggande bygd, afsätta
medel, då derigenom dessa medel i sjelfva verket komme att förryckas
från det ändamål, de äro afsedda att främja, och då äfven torde böra beaktas,
att ett bifall till sådant användande af medlen måste befaras skola framkalla
anspråk från andra håll på bidrag från desamma till utdikningsföretag
i odlingsändamål. Utskottet vill derför ansluta sig till förbemälda
motionärers förslag, att erforderligt anslag till befrämjande af
ifrågavarande utdikningars utförande må anvisas å extra stat för år 1902;
lärande detta anslag böra uppföras å riksstatens nionde hufvudtitel.

I sammanhang härmed har utskottet velat uttala, att Kongl.
Maj:t vid understödsbeloppens beviljande torde blifva i tillfälle att närmare
bestämma vilkoren för deras åtnjutande samt att Kongl. Maj:t icke lärer
underlåta att tillse, det sådana bestämmelser varda i berörda afseende
faststälda, att trygghet vinnes ej allenast för utdikningarnas utförande,
utan äfven för deras behöriga vidmakthållande.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med anledning af Kongl. Maj:ts
ifrågavarande proposition samt herrar Tornerhjelms
och Boströms ofvannämnda motioner, må, till understödjande
af sex särskilda företag, afseende utdikning
af följande myrmarker inom Tärna kapellförsamling af

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

Yesterbottens län, nemligen: myren, tillhörande Viss mantal
n:o 1 Granås, Lillmyren, tillhörande s/e4 mantal n:o 1
Rödingsfors, den s. k. Hemmyren, tillhörande Vs* mantal
n:o 1 Joeström, den s. k. Hemmyran, tillhörande 3/sa
mantal n:o 1 Laisholm, Luspmyren, tillhörande V*
mantal Umfors, samt Hög- och Hemmyrarna, tillhörande
8/s* mantal n:o 1 Umasjö, på extra stat för
år 1902 under nionde hufvudtiteln bevilja ett belopp
af 4,160 kronor, att utbetalas under de vilkor och
bestämmelser, som Kongl. Maj:t må finna skäligt
föreskrifva.

Stockholm den 23 april 1901.

På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.