Statsutskottets Utlåtande No 61.
1
N:o 61.
Ank. till Riksd. kansli den 23 april 1901, kl. 2 e. m.
''■ a ■ fWi'' " V r,v ''■''*&:
Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ersättning i vissa
fall för byggnader, som uppförts å af kronan disponerad
mark vid Malmberget.
(L A.)
Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (n:o 146)
kafva kerrar C. A. Lindhagen ock J. G. Pettersson i Södertelje kemstält,
att Riksdagen måtte medgifva, att lösen finge, på de vilkor Riksdagen
kunde bestämma, utgå dels för de byggnader, som afhysts från det för
statens jernvägar aftagna området i Malmberget, ock dels för de kus,
som uppförts å mark, kvilken derstädes enligt uppgjord regleringsplan
utlagts till gator, torg ock allmänna platser.
Till stöd för sin framställning kafva motionärerna anfört följande.
Såsom bekant, kade vid Malmberget inom Gellivare socken kronan
förut egt ock ensam disponerat all mark omkring grufvorna ock de för
dem utlagda utmålen.
iJå emellertid, såsom 1898 års statsutskott yttrat, »omständigke.
terna oemotståndligt framkallat bekofvet af bostäder», kade det inträffat,
att befolkningen börjat utan särskiklt tillstånd uppföra bostäder åt sig
kär ock kvar på den kringliggande kronomärke^ Och i följd af de i
Bih. till Riksil. Prut. 19(11. 4 Sami. 1 Afl. 35 Haft. (Näs 61-64). 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 61
alla afseende oordnade förhållandena hade dessa byggnader naturligtvis
blifvit uppförda på det mest provisoriska sätt. Sålunda hade den s. k.
kåkstaden uppkommit.
Af den mark, hvarå nämnda byggnader uppförts, hade emellertid
1899 års Riksdag beslutat dels utarrendera en del till aktiebolaget
Gellivare Malmfält, dels för jern vägens behof aftaga ett visst område och
dels afskilja jord för att enligt uppgjord regleringsplan, fördelad i tomter,
upplåtas till enskilda med eganderätt för bebyggande.
Enligt Riksdagens beslut skulle de å bolagets arrendemark uppförda
byggnader jemte tomtområden afträdas, när sådant kunde finnas
erforderligt vare sig med hänsyn till bolagets behof af utrymme för sin
rörelse, af helsovårdsskäl eller för åstadkommandet af ordnad byggnadsverksamhet;
dock ålåge det bolaget att dervid erlägga lösen för byggnadernas
värde. Deremot meddelades ej något beslut om lösen för
byggnader, uppförda å jernvägens eller stadssamhällets områden, och
någon utredning om anledningen dertill återfunnes ej heller i de till
ärendet hörande riksdagsliandfingarne. Det vore klart, att eu dylik åtskilnad
måste ställa sig obillig för dem, som haft sina byggnader uppförda
utom det till bolaget upplåtna området.
A den för jernvägen undantagna mark hade nu i slutet af förra
året genom jernvägsförvaltningens åtgöranden blifvit afhysta samtliga
derå uppförda byggnader till ett antal af omkring trettio, utan att egarne
bekommit någon ersättning för dem. Det kunde dock ej anses staten
värdigt att väl förbinda bolaget utgifva ersättning för byggnad å bolagets
arrendejord, men sjelf undandraga sig sådan ersättning, när staten för
sin egen inkomstgifvande rörelse toge i anspråk eu del af kåkstadens
område. Tydligen förelåge här också allenast ett förbiseende.
Något annorlunda stälde sig saken i afseende å byggnaderna på
det blifvande stadssamhällets område. Köparen af en tomt kunde här
ej tillförbindas ersätta en på tomten förut uppförd byggnad. Ersättningen
kunde visserligen utgå af köpeskillingarne för tomterna, men då dessa
enligt Riksdagens beslut finge tills vidare och intill dess annorlunda
kunde varda bestämdt användas till bestridande af sådana utgifter, som
funnes erforderliga för områdets behöriga ordnande, skulle det senare
ändamålet derigenom utan tvifvel blifva för mycket åsidosatt. Egaren
af ett hus hade här också tillfälle att bevara detsamma genom att inköpa
sjelfva tomten, till hvars inlösen äfven företrädesrätt under viss förutsättning
utlofvats sådan husegare. Dock stode eu dylik utväg ej öppen
i
Statsutskottets Utlåtande N:o 61
3
för den, hvilken» byggnad vore uppförd å mark, som afsatts till gata,
torg eller allmän plats.
Under det sistlidne sommar af åtskilliga riksdagsmän gjorda besök
i Malmberget hade denna fråga bragts på tal från arbetarnes sida. Och
vid ett nyligen hållet, talrikt besökt möte med Malmbergets arbetare
hade mötet uttalat ett bestämdt kraf på att jernvägsförvaltningen borde
ersätta de husegare, som afhysts från jernvägens område, för deras förluster.
Dessutom hade mötet uttalat önskvärdheten af att ersättning
måtte af tomtmedlen tillerkännas de personer, som hade sina hus å tillämnade
gator, torg och allmänna platser inom stadssamhällets område,
hvilka önskemål, i all synnerhet det första, syntes motionärerna billiga
och förtjenta af tillmötesgående.
Hvad först beträffar afhyste innehafvare af lägenheter, som varit
uppförda på den till statsbanan upplåtna marken vid Gellivare, får
utskottet erinra, att, på sätt jemväl af motionärerna framhållits, Riksdagen
vid medgifvande, enligt skrifvelse den 14 maj 1899, af upplåtelse
till aktiebolaget Gellivare Malmfält af kronan tillhörig mark i Gellivare
socken, visserligen föreskref, att innehafvare af hus och byggnader, som
vid den tid, då bolagets arrendetid inträdde, funnes vara utan särskild
från kronans sida gjord upplåtelse på området uppförda af andra än
bolaget, skulle vara skyldig att afträda lägenheten, derest sådant kunde
finnas erforderligt vare sig med hänsyn till bolagets behof af utrymme
för sin rörelse, af helsovårdshänsyn eller för åstadkommande af ordnad
byggnadsverksamhet, men att Riksdagen tillika förordnade, att, förutom
i vissa undantagsfall, lösen för byggnadernas värde skulle af bolaget erläggas
samt vid brist af åsämjande bestämmas af gode män. Vid sådant
förhållande synes billigheten kräfva, att de personer, som uti ifrågavarande
trakt uppfört bostäder och andra byggnader å den mark, som
bibehållits för statsverkets räkning, icke försättas i sämre ställning än
dem, som slagit sig ned på det af staten numera utarrenderade område
och hvilkas billighetsan språk blifvit af statsmagterna vid utarrenderingen
vederbörligen tillgodosedda. Någon ersättning för byggnaderna synes
alltså utskottet skäligen, i likhet med hvad beträffande lägenhetsinnehafvare
å den vill Gellivare Malmfält upplåtna mark egt rum, böra af allmänna
medel tilldelas nu ifrågavarande lägenhctsinnehafvare, hvilka samtlig»
lära hafva blifvit från lägenheterna afhysta med undantag af tre,
Statsutskottets Utlåtande N:o 61.
4
hvilka, på derom gjorda framställningar, af jernvägsstyrelsen beviljats
anstånd med aflyttningen intill instundande sommar.
Då emellertid utskottet inhemtat, att åtskilliga af dessa aftysta
lägenhetsinnehafvare den 4 februari innevarande år bos Kongl. Maj:t gjort
ansökan om ersättning af statsmedel för förluster genom bortförandet af
dem tillhöriga byggnader och frågan alltså är föremål för Kongl. Majits
pröfning, finner sig utskottet icke ega anledning att för närvarande förorda
någon särskild åtgärd i ärendet från Riksdagens sida.
Vidkommande härefter de af motionärerna omförmälda lägenhetsinnehafvare,
hvilka åt sig uppfört hus å de delar af det, jemlikt Riksdagens
ofvannämnda skrifvelse, för tomtindelning afsedda område vid
Gellivare, hvilka enligt regleringsplanen utlagts till gator, torg och allmänna
platser, synes någon ersättning af statsmedel till dem vid deras
afhysning från lägenheterna icke skäligen böra ifrågakomma. Dessa delar
af området äro nemligen utan något slags lösen till det blifvande municipalsamhället
upplåtna; och då till och med de köpeskillingar, som
kunna för de särskilda tomterna inflyta, tills vidare äro för områdets
behöriga ordnande anvisade samt sålunda för samhällets räkning disponerade,
synes behjertandet af den billighetshänsyn, som i detta fall må
kunna anses föreligga, böra tillkomma detta samhälle allena.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
att herrar Lindhagens och Petterssons ifrågavarande
motion icke må till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 23 april 1901.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
/