Statsutskottets Utlåtande N:o CO
1
N:o 60.
Ank. till Riksd. kansli den 23 april 1901, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl Maj:t
med anhållan om åtgärders vidtagande till befrämjande af
öfre Norrlands kolonisation.
(I. A.)
Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt, till statsutskottet
remitterad motion (n:o 105) har herr G. Å. E. Kronlund, med hvilken
åtskilliga af kammarens ledamöter förenat sig, föreslagit,
1) att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes för befrämjandet af öfre Norrlands kolonisation och för ett
planmessigt bedrifvande deraf
dels låta å kronan tillhörig, ej till enskilt bruk disponerad mark verkställa
undersökning, om och till hvilket omfång lämplig mark för upplåtande
åt enskilde till odling och bebyggande funnes att tillgå samt om dylik marks
användning afgifva förslag,
dels ock, i den mån dessa undersökningar fortskrede, låta uppgöra planer
till större afloppsdike!! å sänka marker, belägna i närheten af vigtigare kommunikationsleder,
större industricentra eller eljest lämpliga trakter, der större
samhällen redan uppstått eller kunde antagas inom närmaste framtid uppstå,
äfvensom låta i mån åt tillgängliga medel verkställa dylika utdikningar;
2) att Riksdagen måtte besluta, att, för bildande af en fond till befrämjande
af öfre Norrlands kolonisation och egna-hems-frågans lösning, af nn
Bill. till Riksd. Prof. 1!)Öl. 4 Sami, 1 Afd. 34 Höft. (N:o CO.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 60.
förefintligt öfverskott i statskassan afsätta en million kronor, eller ock af
inflytande skogsmedel vid försäljning af skogsalster från statens skogar i
Norr- och Vesterbotten årligen för samma ändamål reservera exempelvis tio
procent; och
3) att Riksdagen ville besluta, att medel till bestridande af de med
genomförandet utaf de under mom. 1) framstälda förslag förbundna kostnader
skulle i första hand och intill dess annorlunda blifvit beslutadt utgå ur den
i mom. 2) nämnda fond.
Till stöd för denna framställning har motionären anfört följande.
I en vid förra årets Riksdag väckt motion angående anslag för bildande
af en fond till befrämjande af öfre Norrlands kolonisation hade motionären
sökt fästa Riksdagens uppmärksamhet på vigten och betydelsen, att
man så fort som möjligt vidtoge förberedande mått och steg för öfre Norrlands
uppodling och kolonisation och särskilt en systematisk och efter hand
skeende utdikning och torrläggning af de der förekommande oerhörda arealer
af moss- och myrmarker; och hade han dervid påvisat, Indika storartade
resurser i så väl industrielt som jordbrukshänseende funnes särskildt i
Norrbotten.
De stora jernmalmfälten i Gellivare, Luossavaara—Kirunavaara, Routivare,
Svaapavaare med malmtillgångar, troligen de rikaste i verlden, och
för resten malmtillgångar i silfver, koppar, zink, magnesit m. m., lemnade
material för industriel verksamhet af ett oanadt omfång. Vattenkraften i de
norrländska vattenfallen vore ännu obetydligt känd, men de kunde dock anses
utgöra de väldigaste i Europa. Huru stor utvecklingen i industrielt hänseende
koinrne att blifva i våra nordligaste landsdelar gåfve redan nu de uppväxande
grufsamhällena i Norrbotten en aning om, och såsom säkert kunde
nog fastslås, att den under byggnad varande Ofotenbanan öppnade utsigt till
en alldeles enastående snabb utveckling i detta hänseende.
Men det vore ej allenast för industriel verksamhet, öfre Norrland
erbjöde stora resurser; oöfverskådliga fält förefunnes derstädes jemväl för
odlarens hand. Om man blott toge i betraktande Norrbottens län, innehölle
detsamma 1,058 qvadratmil, deraf endast omkring 4 qvadratmil utgjordes af
odlad jord; skogar, fjell, odlingsbara myrmarker och annan till odling tjenlig
jord upptoge återstoden. Sålunda beräknades myrarnas areal utgöra omkring
350 qvadratmil. Af hela denna ofantliga areal utgjordes största delen eller
omkring 800 qvadratmil af kronojord, till största delen bestående af kronoparker,
hvartill vid afvittringen i allmänhet afsatts all jord, som icke tillfallit
byaområdena och varit belägen nedanför den så kallade odlingsgränsen äfvensom
kronoöfverloppsmarkerna eller i allmänhet sådan jord, som vore belägen
Statsutskottets Utlåtande N:o 60.
3
ofvanför odlingsgränsen. En stor del af jorden i Vesterbotten egdes likaledes
af staten.
På grund af gällande bestämmelser vore bosättning och nybyggesanläggningar
inom såväl kronoparkerna som öfverloppsmarkerna i hufvudsak
förbjudna. Sålunda vore och förblefve statens vidsträckta marker ett förbjudet
område för kolonisation, inflyttning och samhälleligt lif, och dock vore
kanske ingenstädes befrämjandet af en bofast hemegande befolkning så nödvändig
som i öfre Norrland. Hufvudvilkoret för en sund utveckling af samhällslifvet
i öfre Norrland syntes motionären vara, såsom han i sin förra motion
äfven framhållit, att dess uppodling hölle jemna steg med industriens
utveckling derstädes, att såsom kärntrupp i eröfringen af dessa bygder åt
kultur och odling erhålla en stadigvarande, fastboende befolkning, som mer än
allt annat vore egnad att gifva stadga, säkerhet och lugn åt en nybruten
bygd samt att med det egna hemmets band fästa den genom industrien och
timmerdriften uppkomna och uppkommande stora lösa befolkningen vid samhället
och hembygden. För de stora uppväxande industrisamhällena vore det
snart sagdt en lifsfråga, att en jordbrukande befolkning uppväxte i närheten
af dessa samhällen, som sålunda derifrån kunde hemta sina hufvudsakligaste
lifsförnödenheter. Att åvägabringa och möjliggöra befolkandet och uppodlingen
af de stora öde bygderna i landets nordligaste delar borde vara framför
allt en statens pligt såväl ur synpunkten af det allmänna bästa som äfven
med hänsyn till det särskilda intresse och den skyldighet, staten såsom största
jordegaren i dessa trakter borde ega.
För att nämna några exempel på, hvilken proportionsvis stor andel i de
nordliga trakternas jord, staten egde i förhållande till de enskilde, ville motionären
blott nämna, att af Gellivare socken omkring tre fjerdedelar utgjordes
af kronojord, af Jukkasjärvi socken fyra femtedelar, af Arjeplougs socken
sex sjundedelar, af Arvidsjaurs två tredjedelar, af Korpilombolo socken hälften,
af Jörns socken i Vesterbotten en tredjedel. A kronans öfverloppsmarker
och kronoparkerna funnes betydande arealer, som icke utgjordes af skog,
utan bestode af myrar och annan odlingsbar jord. Vid kronoparkernas bildande
i öfre Norrland hade i allmänhet tillgått så, att, sedan vid afvittringen
den enskildes och statens jord blifvit till sina gränser bestämda och, derest
icke några ansökningar om nybyggen inkommit från enskilda, all jord, som
fallit inom gränserna för kronans område och vore belägen nedanför odlingsgränsen,
afsatts till kronoparker utan hänsyn till, att dessa då komme att omfatta
äfven till odling tjenlig jord; derför förefunnes också inom kronoparkerna
betydliga vidder af dylik jord, bestående hufvudsakligast af odlingsbara
myrmarker. Inom Korpilombolo socken utgjordes exempelvis en tredjedel af
hela socknen åt myrar; inom Gellivare socken funnes ett par mil från Gelli
-
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 60.
vare kyrkoby en myrkomplex på omkring 80,000 tunnlands areal; inom Jörns
socken funnos på kronoparkerna omkring 15,000 tunnland odlingsbar jord
enligt hvad en motionen bifogad förteckning utvisade. Landet ofvanför odlingsgränsen
saknade ingalunda tillfällen till odlingsmöjligheter, utan sådana förefunnes
i riklig mängd, och odlingsgränsen vore endast en temligen godtycklig
på kartan dragen linie, ofvanför hvilken marken i allmänhet ansetts böra bevaras
åt lapparne och renskötseln.
Detta nomadfolk hade emellertid liksom renskötseln under senare åren
varit i ständigt aftagande. Eenarne förminskades i antal. Vården om desamma
vårdslösades, betet blefve allt knappare, och den tid syntes icke vara
så aflägsen, då lapparne för sin existens skull hänvisades till ett civiliseradt
nybyggare^ med jordbruk och boskapsskötsel såsom hufvudnäring. Intet
kunde väl då vara lämpligare än att åt dessa vid förhållandena uppe i norden
vana naturbarn bereda möjlighet att få sig en egen torfva och ett eget hem.
Under de senare åren hade pågått inom skilda trakter af öfre Norrland
vetenskapliga undersökningar för utrönande af myrarnes beskaffenhet,
och hade dessa undersökningar resulterat i, att öfre Norrlands myrar vore
bördiga, fruktbara och till odling tjenliga lågmossar.
Motionären hade i sin föregående motion påpekat, hurusom en af de
med dessa undersökningar sysselsatta personer yttrat på tal om en inom Arvidsjaurs
socken undersökt myr på omkring 9,000 tunnland, att den vore en
af de bästa odlingskomplex och att hvarje år, som förflöte utan kultivering,
minskade den vinst, som det allmänna och den enskilde deraf kunde draga.
Och enahanda vore nog förhållandet med flertalet myrar i öfre Norrland.
Man invände måhända beträffande kolonisationen af öfre Norrland, att
det under nuvarande brist på arbetskrafter och tillgång på arbete inom industrien
och jernvägsbyggandet icke skulle finnas folk benägna att slå sig ned
såsom jordbrukare i dessa trakter. Emellertid förefunnes öfverallt i öfre
Norrland en talrik lös befolkning, så kallade inhysingar eller backstugusittare,
Indika slagit sig ned utan något slags rätt eller tillåtelse här och hvar både
på kronans och den enskildes mark. Bland denna klass skulle utan tvifvel
större delen med begärlighet omfatta ett tillfälle att förvärfva en egen tryggad
torfva i stället för denna tillvaro på nåder, som de nu förde. Likaledes
skulle sannolikt bland den lösa, med malmbrytning och jernvägsbyggande
sysselsatta befolkningen förefinnas många, som, trötta vid det tunga arbetet,
föredroge en liten egen farm. Den utvandrareström, som årligen toge tusental
af vår kraftiga allmoge- och arbetarestam ur landet, skulle måhända äfven
förmås att i stället för de ovissa och bedrägliga möjligheterna i nya verlden
hellre skapa sig ett hem i fosterlandet, låt vara långt upp i norden, men med
utsigt till sin bergliga utkomst.
Statsutskottets Utlåtande N:o 60.
5
Motionären hade i ämnet tillskrifvit ett flertal kommunalstämmor och
mera bemärkta personer i Norr- och Yesterbotten för att från dem erhålla
ett uttalande i frågan och derigenom få ådagalagdt, huruvida allmänna
meningen inom dessa landsdelar hyllade önskemålet om vidtagande från statens
sida af åtgärder till befrämjande af öfre Norrlands kolonisation, och hänvisade
han i detta afseende till de motionen bifogade bilagor.
Enstämmigt och kraftigt betonades i dessa uttalanden önskvärdheten
af att staten vidtoge åtgärder för utdikning af de stora å kronojord befintliga
myrmarkerna. Derigenom skulle ett af de väsentligaste hindren för landets
uppodling undanrödjas, klimatet i väsentlig mån höjas, tillvaron för de i de
nordliga landsdelarne bofasta i hög grad förbättras. Enstämmigt påpekades i
dessa nyssnämnda uttalanden, hvilka stora vidder odlingsbar jord som förefunnes
å såväl kronoparkerna som kronoöfverloppsmarkerna och fördelen för
de nordliga landsdelarne, att den der befintliga lösa befolkningen blefve fästad
vid jorden.
Beträffande antalet af denna befolkning kunde framhållas, att sådan
förefunnes i talrik mängd i alla nordliga socknar. Sålunda uppginge den
i Arvidsjaurs socken till ett antal af 1,370 personer, i Korpilombolo och
Tärendö socknar till nära hälften af socknarnes invånare, i Jörns socken
funnes omkring 200 familjer och så vidare.
I de flesta af dessa åberopade uttalanden framhölles dessa ofvan angifna
åtgärder såsom en samhällsangelägenhet af allra största vigt. A Gellivare
sockens vägnar uttalades den öfvertygelsen, att dylika åtgärder helt enkelt
blefve nödvändiga i samma mån som industrien i länet tillväxte och befolkningen
ökades, på det att ladugårdsprodukter mätte komma att finnas inom
länet tillgängliga för denna befolkning.
Å kommunalstämma inom Arvidsjaurs socken hade framhållits, att
behofvet af markupplåtelse med full eganderätt frän kronoparkerna till den
lösa befolkningen, som årligen ökades, blefve allt mer och mer trängande, att
förhållandena inom orten förr eller senare komme att framkalla ett oafvisligt
behof af att staten trädde emellan och å kronans öfverloppsmarker, hvarest
funnes otaligt många både stora och små områden, särskildt mossar och myrar,
som icke utan stor kostnad för staten kunde genom torrläggning och plantering
göras skogbärande, men som tydligen af naturen vore afsedda endast för
odling, uppläte lämpliga lägenheter till egna hem; att vidare vilkoren för
upplåtande af så kallade skogstorp vore alltför hårda för att af befolkningen
kunna antagas och uppfylla dess behof af att vara bofast. Från .Törns
socken framhölles, att stora arealer myrar och sumpiga marker funnes, som i
sitt nuvarande värdelösa tillstånd inverkade skadligt på såväl omkringliggande
skogsmark som pa jordbruket och att det derför vore högst önskvärdt, att
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 60.
staten fortast möjligt vidtoge kraftiga åtgärder för torrläggning af dessa
områden samt att statens främjande af kolonisationen vore ett stort önskemål
både ur ekonomisk och social synpunkt, enär derigenom landets välstånd i
högsta måtto främjades och en vid hem och fosterland fästad befolkning
vunnes, fördelar, som icke nog kunde uppskattas. Från kommunalstämma
med Ivorpilombolo socken hade framhållits, att betydliga vidder odlingsbar
jord lunnes å kronoparkerna och att dessa vidder skulle mångdubblas, om
staten utdikade de ofantliga vidder odlingsbara myrar och sänka marker och
att derigenom närbelägna byars och hemmans åkerfält blefve befriade från
Irosten och de snart sagdt årligen återkommande missväxter derigenom försvunne.
Malå socknemän hade framhållit, att utdikningar af befintliga myrmarker
blefve till gagn både för staten och den enskilde, då derigenom den
allmänna frostländigheten minskades samt odlingsbara myrar kunde upplåtas
till de enskilde till uppodling och bebyggande. Vidare betonades, att möjligheten
för enskilde att erhålla sådana lägenheter på billiga vilkor vore ett
trängande behof.
Från Arjeplougs socken uttalades, att åtgärder i kolonisa ti onsfrågan
vore för denna vidsträckta och glest befolkade socken högst nödvändiga, bland
annat för erhållande af egna hem åt ett stort antal bland lappbefolkningen,
som i följd af renhjordarnes snara minskning måst slå sig ned som nybyggare
och hvilkas bostäder till största delen befunne sig ofvanför den så kallade
kulturgränsen.
A kommunalstämma med Pajala socken hade uttalats den mening, att
inom socknen funnes stora arealer af myrar, hvilkas utdikning på statens bekostnad
skulle vara till stort gagn för orten likasom att å kronoparkerna
inom socknen funnes stora vidder odlingsbar jord, lämplig för hemmansbruk.
Från Elfsby socken hade framhållits, att realiserandet af kolonisationstrågan
vore högst lämpligt, nyttigt och nödvändigt, dels med hänsyn till
markens uppodlande, skogsväxtens befrämjande och klimatets förbättrande
och dels med hänsyn till att en stor del af socknens lösa befolkning, som åt
fattigdom eller andra orsaker vore urståndsatt att på annat sätt förskaffa sig
egna hem, finge sådana åt sig upplåtna på billiga vilkor och derigenom kunde
undvika att komma stat och kommun till last.
Landstingsmannen Laestadius och föreståndaren för Lannavara lapphem,
Lundborg, betonade, att inom Jukkasjärvi funnes öfverflöd af för odling
lämpliga torfmossar å kronoparker och annan mark och att mossarnes torrläggning
skulle blifva af högsta betydelse för landets utveckling. De vore
för sin del öfvertygade, att för jordbruksskötsel afsedt jordbruk kunde likaväl
drifvas ofvanför odlingsgränsen som nedanför densamma, hvadan i detta
afseende gränsen saknade all betydelse. På grund af den materiella utveck
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 60.
7
lingen inom socknen komme det nog ej att dröja länge, innan de afsätta byaområdena
vore för små för befolkningens behof, och derigenom skulle till
följd af gällande lagstiftning, som innefattade förbud att anlägga nybyggen
ofvan odlingsgränsen, utvecklingen i jordbrukshänseende alldeles hämmas. Att
benägenhet förefunnes hos den lösa befolkningen i socknen att förvärfva sig
en egen torfva visade sig deraf, att vid den inom socknen ågångna afvittringen
liera tiotal af nybyggesansökningar inlemnats, hvilka emellertid alla
afslagits. Äfven från den långt aflägsna, 30 mil norr om Haparanda belägna
Muonionalusta församling funnes ett uttalande om önskvärdheten att af kronan
erhålla odlingsbar jord.
Länsmannen vid Ofotenbanan, Ulfhjelm, hade framhållit, hurusom så
långt upp som ofvanför Torneå träsk särdeles bördiga trakter funnes, der
gräset till och med mången gång blefve manshögt och der sålunda tillfälle
till bosättning och utkomst för en jordbruksidkande befolkning skulle förefinnas.
Af hvad sålunda kunde inhemtas från bilagda yttranden framginge,
att åtgärder från statens sida för befrämjande af denna fråga ansåges nödvändiga
samt i hög grad nyttiga och önskvärda samt att gången af denna frågas
behandling framstått för alla, att staten först borde företaga en planmessig
utdikning och torrläggning åt de sänka markerna och derefter upplåta jorden
åt enskilde under eganderätt eller stadgad besittningsrätt jemte tillhandahållandet
af odlings- och byggnadshjelp.
Det borde emellertid vid koloniseringen af kronans marker i öfre Norrland
redan från början fastslås såsom regel, att den blifvande kolonisten icke
skulle tilldelas något skogsanslag, utan endast medgifvas rätt till husbehofsskog
för att derigenom förebygga, att den blifvande kolonisationen blefve
ett spekulationsfält för sågverksindustrien och derigenom hela ändamålet förfeladt.
Att staten dervid handlade med stor urskilning vore nödvändigt med
hänsyn till de stora vidder sänka marker, som funnes, och den betydande
kostnad, dessa markers utdikning tarfvade. Men just denna omständighet nödvändiggjorde,
att staten först läte anordna en noggrann undersökning om arealen
och beskaffenheten af den kronan tillhöriga odlingsbara jord, som med
hänsyn till jordens läge och öfriga omständigheter kunde befinnas lämplig
till utdikning och upplåtelse åt enskilde.
Såsom särskild! lämplig för dylikt ändamål borde väl den odlingsbara
mark vara, som vore belägen i närheten af befintliga eller beslutade vigtigare
kommunikationsleder, större graf- och industricentra. Utdikning af så belägen
sankmark skulle ur många afseenden blifva till ovärderligt gagn, då
derigenom klimatet mildrades och den ur såväl helsosynpunkt som för jord
-
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 60.
bruket menliga frostländigheten aflägsnades och derigenom tillvaron för dessa
nordliga trakters befolkning blefve mera dräglig. Jemväl ur en annan synpunkt
vore dessa utdikningar af stor betydelse. Stor svårighet komme väl
snart att yppa sig för de i de nordligaste trakterna uppväxande industrisamhällena
att till ett någorlunda rimligt pris förse sig med bränsle, då skogstillgången
i dessa trakter vore ytterst liten och i de allra nordligaste trakterna
till och med ingen. I de störa, öfver allt befintliga myrmarkerna funnes, om
dessa torrlädes, den rikligaste tillgång på billigt bränsle, som i form af bränntorf
aldrig skulle tryta. För den der uppe existerande befolkningen blefve
detta utan tvifvel en stor lättnad i dess dryga lefnadskostnader, på samma
gång som staten deraf kunde beräkna en aldrig sinande inkomstkälla.
Allt efter som dessa undersökningar framskrede och utredningar vunnes
om omfånget och beskaffenheten af för odling lämplig kronojord borde derefter
ett på grundvalen af denna utredning fotadt förslag om jordens användning
afgifvas af en för ändamålet tillsatt undersökningskommission, bestående
af exempelvis en landtbruksingeniör, en af domänstyrelsen förordnad
person samt slutligen någon med ortsförhållandena förtrogen man. Denna
undersökningsnämnds utredning och förslag skulle efter granskning af exempelvis
vederbörande länsstyrelse och öfverjägmästare blifva eu god grundval
för koloniseringsarbetets planmessiga bedrifvande och syntes motionären vara
ett nödvändigt förarbete för hvarje mera detaljerad! förslag och måhända bespara
ett dyrbart experimenterande. I den mån som denna undersökningsnämnds
arbete fortskrede borde de stora liufvuddragen af erforderliga utdikningar,
såsom uppdragande af de större afloppsdikena, påbörjas.
Först efter det dessa utdikningar efter hand började nå sin fullbordan
kunde det mera direkta kolonisationsarbetet påbörjas, ett arbete, för hvilket
den nu existerande egna-hems-komitén borde kunna utfinna lämpliga normer.
Dessa angifna, nödiga förarbeten liksom sjelfva kolonisationen af öfre
Norrlands ödemarker kräfde naturligtvis stora uppoffringar från statens sida
och kunde derför naturligtvis endast efter hand och så småningom utföras,
men just dessa omständigheter talade för, att staten så fort som möjligt grepe
sig an. Våra grannländers åtgöranden visade, att det der gjordes betydande
uppoffringar för kolonisationssaken. I vårt grannland Finland hade undersökningsnämnder
för flera år tillbaka tillsatts i de nordliga länen i ändamål
att undersöka omfånget och beskaffenheten af den jord, som vore till odling
duglig och horde upplåtas åt enskilde. Stora belopp hade anvisats för att i
form af räntefria lån anvisas åt enskilde jordegare i nordliga Finland, hvilka
vore villige bereda den lösa befolkningen tillfälle att förvärfva sig ett stycke
jord. Slutligen hade från högsta ort anbefalts afsättande! af två millioner
mark för anskaffande af jord åt finska jordbruksarbetare.
Statsutskottets Utlåtande B:o 60.
9
I Danmark möttes man af det mest storartade arbete och beundransvärda
uppoffringar såväl frän statens som enskilda korporationers sida för
befordrandet af kolonisationen och fruktbargörandet af förut öde och oanvändbara
vidder. Det s. k. danska Hedesällskapet, grundadt på enskildt initiativ
och ännu i dag ett enskildt sällskap, fastän understödt af staten, hade ända
sedan 1866 egnat sig åt uppodling af och skogsplantering ä Jutland. Arbetet
dermed hade under den mest patriotiska tillslutning från såväl stora som små
fortskridit så lyckligt, att af de ursprungliga 140 qv.-mil ofruktbara ljunghedar
RO qv.-mil redan vore beväxta med.skog eller under odling.
I norra och nordvestra Tyskland hade sedan 1800-talets början pågått
en systematisk utdikning och torrläggning af derstädes förekommande mossoch
myrmarker med det lyckliga resultat, att norra Tysklands klimat i väsentlig
grad förmildrats och förbättrats, och att, der förut blott funnits för
odling otillgängliga sumptrakter, nu lefde en välmående, burgen och hemegande
allmogestam. Inom Ostpreussen hade sedan 1886 preussiska staten drifvit
en stoi’artad kolonisatorisk verksamhet och för ändamålet bildat en fond å
två hundra millioner mark, hvaraf redan användts öfver etthundra millioner
mark för inköp af jord, för dess utdikning, dränering och uppodling samt
för befrämjande af enskildes bosättning ä denna, jord. Öfver 4,500 familjer
hade redan derigenom erhållit sig ett eget hem och en egen torfva.
Till mötande af de stora ekonomiska kraf, som i detta hänseende,
säkerligen för en lång framtid, komme att förefinnas, syntes klokheten och
framsyntheten böra mana oss att under närvarande för statsverket jemförelsevis
gynsamma tider afsätta medel för framtida behof till bildande af en fond
för öfre Norrlands kolonisering, en fond, som för öfrigt på samma gång kunde
afse befrämjandet af egna hems-frågan i allmänhet. Den invändning, som kunde
göras mot en sådan fondbildning, nemligen att man ännu icke vore ense om
sättet för denna kolonisering eller för egna-hems-frågans lösning, vore nog
ej af så stor betydelse. Vore man verkligen enig om, att något effektivt,
steg från statens sida borde tagas för lösningen af dessa frågor, vore det
nog höjdt öfver allt tvifvel, att hvarje effektivt steg i denna rigtning vore
förenad! med betydande ekonomiska uppoffringar, och genom det nu föreslagna
bildandet af en fond tillförsäkrade mall denna för hela landet sä
betydelsefulla och vigtiga fråga en lugn och lycklig lösning utan att hämmas
eller störas af inträffande, mera ogynsamma tider för statsbudgeten. Under
flera års tid hade man exempelvis årligen afsatt betydande belopp till arbetareförsäkringsfonden
utan att man ännu kunnat enas om sättet för dess användning,
grunderna för arbetareförsäkringen.
Derest det nu ej skulle anses lämpligt att för ifrågavarande ändamål
verkställa den ifrågasatta afsättning^ på en gång af eu större summa frän
Bill. till liilcsd. Prof. 1001. 4 Samt. / Afd. .14 Haft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 60.
statsverkets öfverskott, syntes det motionären, att man borde årligen afsätta
en viss procent af de från Norr- och Vesterbottens län inflytande medel
för försäljning af skog från kronoparkerna. Det kunde ju ej anses vara
annat än en yttring af rättvisa och billighet, att, då staten bergade stora
skördar af de nordliga trakternas rikedom, skogen, staten äfven gåfve tillbaka
något deraf åt dessa trakter för att dymedelst skänka dem den lifskraft,
som odling, kultur och tillvaron af eu välmående odalmannaklass skänkte åt
en bygd; derigenom ökade man också denna nu på lefvande försvar så blottade
landsändas försvarskraft, något, som i nuvarande tider syntes framstå
såsom i högsta grad nödigt och gagneligt.
Hvad först beträffar motionärens förslag om bildande af en fond till
befrämjande af öfre Norrlands kolonisation och egna-hems-frågans lösning, får
utskottet erinra om, att en i samma syfte vid nästlidet års riksdag väckt
motion då blef af Riksdagen afslagen; och ansluter sig utskottet till den af
statsutskottet då uttalade mening derom, att det icke torde vara tillrådligt,
att en fond afsättes för befordrande af ett visst ändamål, utan att någon som
helst utredning förebragts på hvad sätt denna fond skall till förmån för ett
sådant ändamål användas. Särskild! finner utskottet en fondbildning, såsom
motionären föreslagit, till främjande af egna-hems-frågans lösning icke skäligen
böra förekomma, innan den för denna frågas behandling tillsatta komité
afgifvit sitt utlåtande.
Deremot finner utskottet hvad motionären i vissa andra afseenden anfört
och föreslagit vara förtjent af uppmärksamhet. Liksom motionären, anser
utskottet det vara af synnerligen stor vigt, att åtgärder vidtagas till främjande
af öfre Norrlands kolonisation; och i sådant syfte torde tillfälle böra
beredas enskilde att å statens vidsträckta marker i dessa trakter förvärfva sig
jord för bebyggande och odling. Härvid torde dock böra tillses, att sådana
till upplåtelse åt enskilde afsedda marker i sig innebära möjligheten af att
kunna med fördel kultiveras; och torde i detta afseende böra tagas hänsyn
till, att de äro så belägna, att afsättning af jordbruksprodukter kan förväntas.
De böra sålunda uppsökas i närheten af vigtigare kommunikationsleder,
industricentra eller trakter, der större samhällen redan uppstått. Ur denna
synpunkt torde i främsta rummet undersökningar böra anställas, och först
derefter och sedan vissa bestämda platser befunnits för ändamålet tjenliga,
synes förslag om deras upplåtande till enskilda böra för Riksdagen framställas.
Hvad beträffar kostnaderna för sådana undersökningars verkställande,
synas desamma kunna af Kongl. Maj:t utaf tillgängliga medel förskjutas, utan
Statsutskottets Utlåtande N:o 60.
11
att, på sätt motionären föreslagit, särskilda medel för ändamålet af Riksdagen
anvisas.
Vidkommande slutligen motionärens förslag om uppgörande af planer
till större afloppsdiken å sänka marker och verkställande af utdikningar,
föreställer sig utskottet, att, först sedan genom ofvannämda undersökningar
utrönts, hvilka marker böra för omförmälda ändamål i främsta rummet
ifrågakomma, förslag böra utarbetas och för Riksdagen framläggas till de
åtgärder, som vidare böra företagas till underlättande af dessa markers tillgodogörande.
I sammanhang härmed har utskottet velat erinra om, att Riksdagen
jemlikt skrifvelse den 9 maj 1894 bemyndigat Kongl. Maj:t att för upprättande
af planer och kostnadsförslag till afdikning och odling af sådana myrtrakter
å kronomark inom Vesterbottens och Norrbottens län, som lämpa sig
för upplåtelse till odlingslägenheter, af tillgängliga medel förskjuta ett belopp
af högst 20,000 kronor att sedermera hos Riksdagen till ersättande anmälas.
Med anledning häraf förordnade Kongl. Maj:t den 13 juli 1894, att
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens och Norrbottens län skulle
låta för ett eller flera, till belägenheten noga angifna, för kolonisation lämpliga
ansedda områden af myrmark inom hvardera länet genom lämplig landtbruksingeniör
upprätta afdiknings- och odlingsplaner jemte förslag till områdenas
fördelning i lägenheter; och skulle kostnaderna för dessa åtgärder ej
få öfverstiga 5,000 kronor för Vesterbottens och 15,000 kronor för Norrbottens
län. Sådana förslag hafva sedermera uppgjorts rörande indelning i
lägenheter af viss kronopark och kronoöfverloppsmark inom nämnda län;
men har förslaget beträffande områden inom Vesterbottens län genom kongl.
brefvet den 8 mars innevarande år förklarats icke till någon vidare åtgärd
föranleda, hvaremot det af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens
län till Kongl. Maj:t insända den 22 mars 1899 återremitterats till nämnda
myndighet, hos hvilket det för närvarande hvilar.
På grund af hvad ofvan blifvit anfördt, hemställer utskottet,
att Riksdagen, med anledning af herr Kronlunds ifrågavarande
motion, må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
det täcktes Kongl. Maj:t, till befrämjande af öfre Norrlands
kolonisation, låta å kronans der belägna, ej särskild!
disponerade mark verkställa undersökningar, om och till
hvilken omfattning lämpliga områden i närheten af vigtigare
kommunikationsleder, industricentra eller platser, der
större samhällen uppstått, må kunna upplåtas till enskilde
12
Statsutskottets Utlåtande -N:o 60.
för odling och bebyggande, samt, i den mån undersökningarna
fortskrida, till Riksdagen om dylika områdens disposition
afgifva förslag.
Stockholm den 23 april 1901.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1901.