Statsutskottets Utlåtande N:o 45.
23
N:o 45.
Ank. till Riksd. kansli den 19 mars 1901, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse under eganderätt till Dorotea kommun af
viss del utaf ett vid afvittringen inom Dorotea socken
till kyrkostad af satt område.
(I. A.)
Med åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för den 8 februari 1901 har Kongl. Maj:t i en till
Riksdagen samma dag aflåten proposition (n:o 51) föreslagit Riksdagen
medgifva,
att ett å en af landtmäteriauskultanten Magnus Bergstedt upprättad
karta med en röd linie omslutet område om 1,072 5 hektar af
den vid afvittringen inom Dorotea socken till kyrkostad afsätta mark
finge under eganderätt till Dorotea kommun afgiftsfritt upplåtas under
vilkor:
att området blefve af behörig landtmätare å karta affattadt och
beskrifvet;
att å området finge af kommunen upplåtas mark under eganderätt
åt enskilde för bebyggande mot de vilkor, kommunen kunde finna
skäligt föreskrifva, dock med iakttagande dervid, att de, till hvilka
24
Statsutskottets Utlåtande N.-o 45.
mark för nämnda ändamål af kommunen upplätes, skulle vara skyldiga
att ställa sig till efterrättelse de ordningsstadganden, Kongl, Maj:ts
befallningshafvande i Vesterbottens län kunde finna skäligt meddela
i afseende å områdets bebyggande, samt att egare af redan å området
uppförd byggnad skulle ega företrädesrätt att för densamma
erhålla nödigt tomtutrymme mot löseskilling, som, derest öfverenskommelse
om beloppet ej kunde träffas mellan vederbörande, skulle
bestämmas af Kongl. Maj:t,s befallningshafvande; samt
att kommunen finge, tills vidare och intill dess annorlunda kunde
varda af Kong!. Magt bestämdt, disponera för tomterna inflytande försäljningsmedel
och tomtören till bestridande af sådana utgifter, som
funnes erforderliga för områdets behöriga ordnande.
Till berörda statsrådsprotokoll har föredragande departementschefen
meddelat, att vid afvittringen inom Dorotea socken af Vesterbottens
län hade, jemlikt medgifvande i kongl. brefvet den 30 april
1881, blifvit från kronans mark upplåtet ett område af 6 tunnland
31,4 kappland, att af församlingen afgiftsfritt disponeras till kyrkostad
under de vilkor, Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet kunde finna
lämpligt föreskrifva.
Med förmälan, att med afseende å denna kyrkostads bebyggande
åtskilliga olagligheter under tidernas lopp egt rum, i det att emot
föreskrifterna i kongl. brefvet den 6 maj 1817 handelslägenheter och
handtverkerier m. m. blifvit å kyrkoplatsen inrymda samt kvrkoplatsen
i öfrigt icke blifvit bebyggd i enlighet med de föreskrifter, som i sådant
afseende af Kongl. Maj:ts befallningshafvande meddelats, hade Dorotea
socknemän i en till Kongl. Maj:t stäld, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
med eget yttrande af den 23 oktober nästlidna är öfverlemnad
skrift anhållit, att, då de handlande och handtverkare, som
bosatt sig å kyrkoplatsen, vore nyttiga och nödiga för socknemännen
och det syntes hårdt, att dessa näringsidkare skulle blifva vräkta frän
bostäder, som uppförts under en tid, dä otillräcklig tillsyn hållits
öfver platsens bebyggande, samt den till kyrkoplats afsätta mark vore
mer än tillräcklig för behofvet af tomter för kyrkobyhus, Kong!. Maj:t
måtte ej mindre medgifva socknemännen rätt att från ifrågavarande
mark till handelsplats afsöndra ett å eu ansökningen bifogad, af
landtmäteriauskultanten Magnus Bergstedt upprättad karta med eu röd
linie omslutet och med beteckningen »Föreslagen afsöndring» utmärkt
område om 1,0725 hektar, äfvensom att, sedan detta område genom
plan, som af Kongl. Majrts befallningshafvande godkänts, blifvit regieradt
och lagdt i tomter, med full eganderätt till enskilde upplåta
Statsutskottets Utlåtande N:o 45.
25
nämnda tomter till uppförande derå af byggnader för inrymmande af
handels!ägenheter, handtverkerier m. m., som å en handelsplats kunde
vara af nöden, än ock i sammanhang dermed förordna, att de belopp,
som komme att inflyta genom tomternas försäljning, skulle blilda en
kassa, som borde användas för vidtagande af sådana åtgärder i snygghetens
ordningens och säkerhetens intresse, till hvilkas bekostande de
enskilda husegarne icke vore förbundna.
Uti sitt förberörda yttrande af den 23 oktober 1899 har Kong!.
Majt:s befallningshafvande — med förmälan, att Kong!. Maj:ts befallningshafvande
samma dag till framtida efterrättelse faststält ett af
Dorotea socknemän genom då laga kraftvunnet beslut antaget förslag
till reglering af den nu icke ifrågakomna delen af kyrkoplatsen samt
att denna del derigenom blifvit utlagd i gator, en öppen planterad
plats samt tomter för 65 kyrkobyhus, hvilka skulle uppföras i två
våningar, och nio större stalltomter, hvarje afsedd för flera stallar —
vidare anfört, att, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande för sin del
funnit den begärda åtgärden behöflig för att förhållandena å platsen
skulle kunna nöjaktigt ordnas, utan att en del personers ekonomiska
existens äfventyrades, Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig
böra tillstyrka bifall till den gjorda framställningen, dock att till kommunen
inflytande köpeskillingar för tomter, som från det ifrågavarande
området komme att till enskilde upplåtas, syntes böra i det af socknemännen
angifna syfte användas ej blott för nämnda område, utan äfven
för den återstående, till plats för kyrkobyhus afsedda delen af kyrkoplatsen.
Derjemte hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande såsom sin
mening uttalat, att personer, som för närvarande hade kyrkobyhus
uppförda å det område, socknemännen anhållit att få afsöndra, borde,
på det att regleringen måtte kunna i vederbörlig tid genomföras, få
sig ålagdt att från området hafva afflyttat nämnda hus inom två år,
efter det regleringsplan blifvit för området af Kongl. Majtts befallningshafvande
faststäld. För detta ändamål borde kommunen tillförbindas
att efter Kongl. Maj:ts befallningshafvandes bepröfvande lemna
dessa personer flyttningshjelp. Vidare borde innehafvare af andra
byggnader än kyrkobyhus tillförsäkras såväl företrädesrätt att till sig
lösa de tomter, å hvilka deras byggnader befunne sig, som rätt till
bidrag af kommunen för flyttning af dylika byggnader, derest sådan
flyttning för regleringens genomförande af kommunen påfordrades.
Kammarkollegium hade i den 6 december 1900 afgifvet yttrande
i ämnet meddelat, att Dorotea kyrkoplats icke funnes upptagen i jordeBih.
till lliksd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 25 lläft. 4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o tö
boken, samt att, såvidt af bos kollegium förvarade handlingar kunnat
utrönas, någon ränta icke blifvit kyrkoplatsen vid afvittringen åsatt.
Vidare hade kollegium anfört, att kollegium på grund af hvad i ärendet
förekommit samt då Kongl. Maj:ts befallningshafvande ej uppgifvit,
att det ifrågavarande området, som i sin helhet utgjordes af inegor, eller
någon del deraf skulle vara för statens behof erforderligt och kollegium
ej heller hade något sådant behof sig bekant, icke hade något
att erinra deremot, att området blefve till Dorotea kommun under
eganderätt upplåtet; och hade kollegium dervid — med erinran, hurusom
i de fall, då andra kommuner för sådant ändamål, som nu vore i fråga,
fått åt sig upplåtna delar af områden, som från kronomark anslagits
till kyrkoplats, annan afgäld ej betingats än den, som kunde anses inbegripen
i den ränta, som vid afvittring faststälts att utgå från hela det
till kyrkoplats afsätta område — hemstält, att samma område måtte få
utan afgäld till kommunen öfverlåtas. Hvad de för upplåtelsen ifrågasatta
vilkor beträffade, hade kollegium yttrat, att den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
föreslagna föreskrift, angående skyldighet för personer,
som för närvarande hade kyrkobyhus uppförda å det till afsöndring
ifrågasatta området, att inom viss tid hafva afflyttat nämnda hus,
syntes vara af beskaffenhet att lätt kunna kränka den enskildes rätt,
särskildt för den händelse kyrkobyhusen blifvit i vederbörlig ordning
uppförda, hvarom emellertid utredning saknades. På grund häraf och
då skäl ej syntes föreligga, att — på sätt skulle följa af nu ifrågavarande
bestämmelse samt den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
likaledes föreslagna föreskrift om rätt för innehafvare af andra byggnader
än kyrkobyhus att till sig lösa sina tomter — egare af kyrkobyhus
skulle komma i sämre ställning än egare af hvilket annat hus
som helst och således äfven af hus, som ej afsetts för handels- eller
handtverksrörelse, hade kollegium funnit sig icke böra förorda samma
bestämmelse, utan uttalat sig för, att lösningsrätten till redan uppförda
hus måtte utsträckas till hvarje egare af sådant hus. Ej heller hade
kollegium ansett skäl hafva anförts, på grund hvaraf inflytande försäljningsmedel
borde få tagas i anspråk jemväl för det för kyrkostaden
behållna område.
Under åberopande af hvad i ärendet sålunda förekommit, hemstälde
departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra
den framställning, omförmälda proposition innefattar.
Statsutskottet, till hvars förberedandej behandling detta ärende
Statsutskottets Utlåtande N:o 45.
27
varit hänvisadt, har icke haft något att erinra mot hvad Kongl. Maj:t
i förevarande hänseende föreslagit, hvadan utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning
må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 19 mars 1901.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.