Statsutskottets Utlåtande N:o 4.

1

N:o 4

Ank. till Riksd. kansli den 12 februari 1901, kl. 3 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
tredje hufvudtitel, innefattande anslagen till utrikesdepartementet.

(l:a U. A.)

Ordinarie anslag.

l:o. I afseende å regleringen af utgifterna under denna hufvudtitel Roende
för år 1902 bär Kongl. Maj:t, med hänvisning till det vid denkongl. propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof fogade statsrådsprotokollet [1—9.]
öfver utrikesdepartementsärenden den 11 januari innevarande år, föreslagit,
att nedannämnda ordinarie anslag måtte af Riksdagen anvisas att utgå emot
nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande
och under enahanda vilkor som hittills, nemligen:

Kabinettskassans utgifter:

[1.] departementschefen,

utrikes ärendena........................

[2.] utrikesdepartementet
[3.] ministerstaten............

Bih. till Riksd. Prat. 1901.

ministern för

................... kronor 24,000: —

.......................... » 32,365: —

.......................... » 350,647: —

Transport kronor 407,012: —
4 Sami. 1 Afd 4 Häft. (N:o 4.)

1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 4.

[4.] militärattachéer,
[5.] skrifmaterialier,
utgifter ...............................

Transport

expenser och extra

kronor 407,012: —
* 8,471: —

» 73,617: —

489,100: —

Konsulskassans utgifter:

[6.] utrikesdepartementet......kronor 9,021: —

[7.] konsulsstaten .................. » 248,630:

[8.] skrifmaterialier, expenser

och extra utgifter........................... _ » 17,758: — 275 409- —

eller efter afdrag af hvad som häraf beräknas kunna
bestridas af inflytande konsulat- och expeditionsafgifter
......................................................................... 115,409: —

160,000: —

summa kronor 649,100: —

Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena:

[9.] svenska kyrkan i Paris............................................. , 2,950:_

tillsammans^kronor 652,050: —

Vid jemförelse mellan den för innevarande år gällande riksstaten och
de af Kong! Maj:t nu äskade anslagen framgår, att en ökning i anslagen
till kabinettskassans utgifter af 10,100 kronor blifvit föreslagen, hvilken ökning
i sin helhet hänför sig till änSlagsrubriken skrifmaterialier, expenser och
extra utgifter.

I afseende å anslagen till konsul skassans utgifter har föreslagits en ökning
af 7,609 kronor, men som de inkomster, hvilka inflyta genom konsulatoch
expeditionsafgifter för svenska fartyg i utländska hamnar, och med hvilka
bestridas utgifter å konsulskassan, för år 1902 beräknats till 7,609 kronor
högre belopp än för år 1901, förändras icke härigenom beloppet af det statsanslag,
som från Sverige blifver till fyllande af konsulskassans medelsbehof
under år 1902 erforderligt, eller 160,000 kronor.

I de utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena, har icke
ifrågasatts någon förändring.

Statsutskottets Utlåtande N:o é. 3

Den af Kongl. Maj:t föreslagna förhöjningen i kabinettskassans anslag
till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter är beroende på ifrågasatt ökning
i anslaget till hemliga utgifter. Till protokollet i sammansatt statsråd
den 7 december 1900 (sid. 18) har ministern fpp utrikes ärendena i denna

fråga anfört följande: . ... .

Rubriken skrifmaterialier, expenser och extra utgifter vore i förslaget
till de Förenade Rikenas gemensamma utrikesbftdget för 1902 förhöjd till
kronor 106,000 eller med kronor 10,100, med hvilket belopp anslaget till
hemliga utgifter blifyit ökadt, nemligen från kronor 9,900 till kronor 20,000.
Nämnda anslag hade fastställa 1862 att utgå med högst kronor 34,000,
hade sedermera beräknats till olika belopp under olika årsperioder, sålunda
i 1868 års budget och senare till kronor 25,000, i 1872 års budget och senare
till kronor 17,000, i 1875 års budget till kronor J6,000 samt i 1876
års budget till kronor 14,000, hvilken beräkning bibehållits ända till och med
år 1896. Af sistnämnda belopp, kronor 14,000, skulle på Sverige och Norge,
efter den vedertagna proportionen 12:5, belöpa respektive kronor 9,900 och
kronor 4,100. Sedan Stortinget förklarat sig icke vilja bidraga till anslaget
till hemliga utgifter under annat vilkor, än att användandet af anslaget
underkastades kontroll af ansvarig norsk myndighet, hade i utrikesbudgeterna
från och med är 1897 uppförts allenast kronor 9,900, motsvarande den
svenska andelen af kronor 14,000. Då det nuvarande beloppet vore otillräckligt
och behof af ökadt anslag för ifrågavarande ändamål gjort sig gällande,
hade i ’ budgetförslaget för 1902 detta anslag beräknats till kronor 20,000.
Enär utsigt emellertid icke syntes förefinnas, att Stortinget skulle vilja ingå
på att lemna bidrag till anslaget under annat vilkor än det förut uppstälda,
hvilket utrikesministern i likhet med sina företrädare i embetet icke funne
sig kunna tillråda Kongl. Maj;t att antaga, ansåge han att anslaget fortfarande
jemväl med sitt förhöjda belopp borde fe estridas af Sverige allena.

Mot Kongl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet icke haft annat
att erinra än att utskottet ansett den ifrågasätta ökningen i anslaget till
hemliga utgifter, med hänsyn till nämnda anslags natur, icke böra beviljas.

Utskottet hemställer alltså:

att nedannämnda ordinarie anslag ma af Riksdagen anvisas
att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet
samt med samma rätt till deras användande och under
enahanda vilkor som hittills, nemligen:

Statsutskottets Utlåtande N:o 4.

Kabinettskassans utgifter:

[1.] departementschefen,
ministern för utrikes

ärendena ........................... kronor 24,000:

[2.] utrikesdepartementet
..............................

[3.] ministerstaten......

[4.] militärattachéer...

[5.] skrifmaterialier,
expenser och extra utgifter
.................................

Konsulskassans utgifter:

[6.] utrikesdepartementet
...... kronor 9,021: —

[7.] kon sulsstaten

» 248,630: _ •

■{8.] skrifmaterialier,

expenser
och extra

utgifter ...... » 17,758: — 275,409: _

eller efter afdrag af hvad som
häraf beräknas kunna bestridas af
inflytande konsulat- och expeditionsafgifter.
................................... 115,409: — 160,000:

summa kronor 639,000:

Utgifter, som bestridas af svenska
statsverket allena:

[9.] svenska kyrkan i Paris ...... » 2,950:

______tillsammans kronor 641,950:

32,365

350,647

8,471

63,517: — 479,000:

Statsutskottets Utlåtande N:o 4.

Extra anslag.

2;o. För fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater» liar Kongl. Maj:t
jemväl för år 1902 äskat ett extra anslag af 4,500 kronor _ ri9este^akta~

Under hänvisning till hvad statsrådsprotokollet (sid. 3) innehålla om [10j
arbetets fortgång, hemställer utskottet,

att till fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater», må
på extra stat för år 1902 anvisas ett anslag af 4,500
kronor.

3 o Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till bestridande af^“^
Sveriges andel i kostnaderna för åren 1900 och 1901 i anledning af deri i terr^dia
Haag jemlik t konventionen för afgörandet pa fredlig väg af internationella fa
tvister'' upprättade internationella byrå på extra stat for ar 1902 anvisa [U.]
10,900 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver utrikesdepartementsärenden den H nästlidne
januari har ministern för utrikes ärendena i detta ämne meddelat

^ ^ Jemlikt artikeln 20 af den vid fredskonferensen i Haag den 29 juli
1899 afslutade och af Kongl. Maj:t den 8 augusti 1900 ratificerade konvention
för afgörandet på fredlig väg af internationella tvister, hade de undertecknande
makterna förbundit sig att, i syfte att underlätta omedelbar hänskjutande
till skiljedom af sådana internationella tvister, hvilka ej kunnat
afgöras på diplomatisk väg, inrätta en permanent skiljedomstol Vidare
stadgades i samma konventions artikel 22, att en i Haag upprattad internationel
byrå skulle tjena som domstolens kansli, samt i artikel 29, att kostnaderna
för denna byrå skulle bestridas af de undertecknande makterna^
samma proportion, som faststälts för verldspostföreningens internationella byra.

På grund af sistnämnda stadgande komme Sverige och Norge att med atseende
på bidragen till byråns underhåll tillhöra olika klasser.

Hen på Sverige belöpande andelen i kostnaderna för ar 1900 utgjorde
omkring 7,500 francs och, enligt hvad med bestämdhet kunde antagas, komme
Sveriges kostnad för innevarande år icke att öfverskrida nämnda belopp.

Sveriges utgifter för byrån under 1900 och 1901 skulle sålunda utgöra högst
15,000 francs, motsvarande i afrundadt tal 10,900 kronor.

Statsutskottets Utlåtande Ko 4.
Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts nu ifrågavaiande
framställning, må till bestridande af Sveriges andel
i kostnaderna för åren 1900 och 1901 i anledning af
den i Haag jemlik! konventionen för afgörandet på fredlig
väg af internationella tvister upprättade internationella
byrå bevilja på extra stat för år 1902 ett anslag'' af
10,900 kronor.

dyrtidstui- . I * * 4-°- Uti punkten 12 under denna hufvudtitel har Kongl. Makt förete
!kgll R‘ksdagen att, till beredande af dyrtidstillägg för innevarande år åt
tjensteman och betjente i utrikesdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts
kansh såsom förslagsanslag, anvisa på extra stat för 1902 ett belopp af
6,400 kronor.

öfver ifrågavarande framställning kommer utskottet att framdeles afgifva
utlåtande, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Angående en
inom Andra
Kammaren
väckt motion.

t? tz/5:°. ,Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 3) bär hem
K. VVavnnsky föreslagit, att Riksdagen mätte för år 1902 till den internationella
fredsbyran i Bern bevilja ett bidrag af 750 kronor.

I motionen har till en början erinrats derom att till 1898 ars Riks dag

den interparlamentariska fredsgruppen genom sin styrelse såsom motionaier,
i motionen n:o 1 inom Andra Kammaren, framstäf den begäran, att
Riksdagen ville till befordrande af den internationella fredsbyråns i Bern
verksamhet lemna ett bidrag af 750 kronor. Statsutskottet hade förklarat

»att motionen berör ett ämne, som enligt utskottets mening är synnerligen
behjertansvardt, nemligen sträfvandet för att fredssaken må vinna allt mera
tillslutning och tränga sig in i folkens såväl som den enskildes åskådningssätt,
ett mai val värdt att understödja». Utskottet hade likvisst hemstält om
atslag. Andra Kammaren hade utan votering bifallit motionärernas begäran
hvaremot Forsta Kammaren afslagit densamma, likaledes utan votering och
utan att spilla ett ord på motionen. 1 den gemensamma voteringen hade
borsta Kammarens beslut segrat.

År 1899 hade motionären — i motion n:o 13 inom Andra Kammaren —
hemstält om ett bidrag af 750 kronor till den internationella byrån i
Bern och af 500 kronor till den interparlamentariska s. k. byrån dersamma -

Statsutskottets Utlåtande 2V:o 4. 7

städes. Utskottet hade tillstyrkt bifall till förstnämnda hemställan; Andra
Kammaren hade utan votering; bifallit utskottets förslag, men Forsta Kammaren
hade vidhållit sitt afslag. I den gemensamma voteringen hade äfven
denna gång Första Kammaren gifvit utslaget.

Sedan motionären härefter, .bland annat, framhållit, att tre stater,
Schweiz, Norge och Danmark, lemnade byrån bidrag, har han, i afseende pa de
skäl som han ansåge hafva föranledt den svenska Riksdagens ofvan omföimälda
beslut, samt i afseende å fredsverksamheten i allmänhet och särskilt

nu ifrågavarande byrå, yttrat följande.

Det läge nära till hands att tro, det förslagets motståndare mom
Riksdagen lånat ett villigt öra åt det talet, att den organiserade fredsrörelsen
vare sig under form af nationella freds- och skiljedomsföreningar eller
åt i n te r p ar 1 a m en ta r i sk a grupper i de olika riksförsamlingarne, vore för sv ar snihilistisk».
Fn sådan uppfattning hade motionären trott, att den utredning,
som lemnats i de nämnda motionerna, vore egnad att undanrödja, da deri
tydligt och fullständigt redogjorts för fredsföreningarnes program. Men da
det kunde hända, att dessa program betraktades med misstroende, ville motionären
nu närmare karakterisera den organiserade fredsrörelsens sträfvan

Fredsorganisationernas mål vore freden. Men detta mål både de gemensamt
med försvarsvännerna, som också kunde hafva anspråk på namnet
fredsvänner. Skilnaden vore blott den, att försvarsvännerna endast litade
till rustningar för försvaret — till våldet — och ingenting velat gorå för att
bekämpa kriget genom att efter yttersta förmåga oSÖka undanrödja dess
orsaker, under det att fredsvännerna i rustningarne såge ett — i vart upplysta
tidehvarf, efter årtusendens humanitetssträfvanden, sorgligt att saga
nödvändigt — onät och betraktade det såsom eu samhällspligt att sträfva tor
att rätten, icke våldet, måtte afgöra nationernas tvister. De såge uti utvecklingen
af icke blott den fysiska, utan äfven den kulturella kraften hos
nationen dess försvar, samt i befrämjandet af sträfvanden, som tjenade
till att framkalla förtroende mellan samhällslagren, »ett värn mot otvermaktens
skaror och starkare än Sveaborg». För dem vore de ständigt
växande rustningarne icke blott eu trygghet, utan ock en fara.

Att det bland fredsvännerna tunnes rena forsvarsnihilister, anhangaie
af grefve Tolstoys lära, det kunde ej förnekas. Men dels vore deras antal
så ringa, att det ej behöfdes tagas med i räkningen, dels funnes sadana inom
alla nationer. Slutligen motvägdes detta å den andra sidan deraf, att det nog
bland försvarsvännerna funnes en hel del anhängare åt militarismen.

Fredsvännernas ståndpunkt framginge af deras program. Den svenska
fredsföreningens internationella program lydde sedan länge:

8 Statsutskottets Utlåtande N:o 4.

»Föreningens ändamål är att under samverkan med andra nationers
treds- och skiljedomsföreningar väcka och främja en opinion, för att lag och
lätt i väldets ställe ma skilja mellan nationerna i deras inbördes tvister.

Närmast vill föreningen verka för:

att afgörande! om krig och fred ytterst må blifva en folkens angelägenhet; att

skilj edoinsfördrag må afslutas mellan staterna, och att under deras
samfälda hägn må upprättas en internationel skiljedomstol, till hvilken uppkommande
mellanfolkliga tvistefrågor hänskjutas;

att allt flera länder, stater och större eller allmännare samfärdsvägar
neuti aliseras, på det fältet för krig ma allt mer inskränkas.

Föreningen ansluter sig till den internationella fredsbyrån i Bern».

Den interparlamentariska fredsgruppen i Sverige, tillhörande det interparlamentariska
förbundet för mellan folklig skiljedom, ville söka vinna erkännande
åt och tillämpning af principen, att tvister mellan stater skulle, så
vidt möjligt, underkastas skiljedom, samt behandla frågor, som rörde den
internationella folkrätten, i ändamål att upprätthålla freden, närmast de nationella
ärenden, som vore egnade att befordra detta syfte. Gruppen bestode af
medlemmai af den svenska Riksdagen, hvilka gillade det interparlamentariska
förbundets stadgar, och f. d. riksdagsmän, hvilka anslöte sig till det interparlamentariska
förbundets syften och ville understödja detsamma.

Fr ed shy råns i Bern uppgift vore:

a) att samla uppgifter om fredsverksamheten till deras tjenst, som
aibetade föi fieden, och att underlätta förbindelserna dem emellan;

b) att studel a och bereda de frågor, som af kongresser, konferenser
eller andra internationella möten i fredens syften skulle behandlas;

c) att bidraga till att förverkliga de sålunda fattade besluten;

d) att klassificera och bevara arkiven från förenämnda möten och de
andra handlingar, som kunnat anförtros byrån, samt all den litteratur som
för fredsarbetet vore af betydelse;

e) att upprätta ett bibliotek af alla publikationer, som rörde freden,
genom att samla sådana tidningsartiklar, periodiska revyer samt officiella
tillkännagifvanden af regeringarna, som hade afseende på freden mellan
nationerna;

f) att sa fullständigt som möjligt insamla de skiljedomsutslag, som
fäldes mellan nationerna, och sammanfatta dem, sä att de kunde tjena till
praktisk vägledning för sådan rättskipning;

g) att uppgöra en fullständig förteckning öfver publikationer, som
rörde freden.

Genom föreståndarens försorg utgåfves en tidskrift: Correspondance

Statsutskottets Utlåtande N:o 4.

9

bi-mensuelle, som lemnade en öfversigt af fredsarbetet. Filialer hade upprättats
i Washington och Paris. Byrån, som af den schweiziska staten erkänts
såsom juridisk person, upprätthölles af en förening — La Société du
Bureau international de la Paix — och leddes af en kommission af 25 personer,
årligen vald vid föreningens årsmöte bland olika nationers representanter
för fredsarbetet. Denna kommission valde inom sig ett verkställande
utskott af 3 personer. Kommissionen räknade bland sina medlemmar framstående
rättslärde, ja, till och med ett diplomatiskt sändebud, som två gånger
vant inrikesminister. Den kunde således ej sägas bestå endast af svärmare.
Byråns föreståndare, generalsekreteraren, hade ända från början af byråns
verksamhet, 1891, utan ersättning egna! sin tid och sina krafter åt det omfattande
och ansvarsfulla uppdraget. Byrån hade på expositionen i Paris
erhållit »Grand prix». De på fredskongressen i Paris fattade besluten hade
genom byråns försorg meddelats regeringarne. Erkänsamma och aktningsfulla
skrivelser hade på grund deraf ingått till byrån från Danmarks,
Schweiz’, Englands, Italiens och Hollands utrikesministrar. Ett erkännande
åt byråns uppgift hade lemnats äfven från vårt land, då Sveriges traktater
införlifvats med byråns arkiv. Den organiserade fredsverksamhet, som här
hade sin samlingspunkt, sökte skapa eu allmän opinion, hvilken skulle kunna
förhindra, att civiliserade och högt upplysta folk, hvilka kallade sig kristna,
odelade hvarandra på grund af tvister, hvilka kunde lösas på den frivilliga
öfverenskommelsens eller rättens väg, blott lidelserna och uppbrusningen ej
finge behålla afgörandet. Den vädjade till förnuft och rättvisa, så långt
dessa kunde göra sig gällande. De våldsdåd, som utöfvades i andra verldsdelar
af Europas folk, vore en vanära för oss och i sanning egnade att draga
faror öfver Europa. Den »gula faran» hade existerat i inbillningen, men
den hölle på att blifva en verklighet. Hvad vi sått skulle vi skörda. Det
gällde derför att åstadkomma eu vidsträcktare tillämpning i mellanfolkliga
förhållanden af »de rättens och rättfärdighetens principer, på hvilka staternas
säkerhet och folkens välfärd bero». I all synnerhet borde nationernas rätt
att förfoga öfver sig sjelfva, att behålla sin sjelfständighet okränkt, häfdas
af de mindre nationerna.

1 slutet af sin framställning har motionären anfört följande.

Fredsvännerna menade att det vore hvarje civiliserad stats pligt att
med alla hederliga medel söka inskränka kriget, hämma och dämpa krigslågan.
För den skull ville de väcka och utbreda inom alla nationer samfält,
eu stark och varaktig opinion mot krig och söka förmå de tvistande att
vädja till rättens dom. Detta mål hade fredsvännerna redan i viss, om ock
ringa, mån vunnit genom upprättandet af den permanenta skiljedomstolen i
Haag. Att fortgå på denna väg vore nu målet för deras sträfvanden. Genom
Hih. till Itilcsd. Frat. 1901. 4 Sami, 1 Afä, 4 Haft. 2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 4.

vädjan till skiljedom inskränktes tillfällena till krig; redan genom att krigsutbrotten
fördröjdes vore mycket att vinna. Och om de stater, som med sina
rustningar endast afsåge att bevara en principal och permanent neutralitet,
öppet och officielt tillkännagåfve detta och helst slöte sig tillsammans i sträfvande!
att upprätthålla freden, blefve »/nedförande», skulle, enligt motionärens
förmenande, fredens sak säkerligen vinna starkt inflytande inom nationerna.
Den belgiske statsrättslärde senatorn E. Descamps hade i ett arbete — Le drott
de la paix et de la guerre. Essai sur févolution de la neutralité et sur la
constitution du pacigérat — som framlagts på den internationella diplomatiska
konferensen i Haag, utvecklat denna idé.

Kommissionen för byrån i Bern hade tillsatt en komité för att undersöka,
Indika praktiska medel kunde finnas för att främja danandet af ett
neutralt fredsförbund, en fredsförening af neutrala stater. Hvilken mägtig
häfstång för utvecklingen en frivillig sammanslutning af beslägtade stater
kunde blifva, visade Tyskland. Alla de stater, som bildade detta mägtiga
rike, hade afstatt från att sins emellan afgöra sina tvister genom våld. Men
det höfdes, att fredssträfvandet utgjorde grundvalen för en sådan förbundsstats
bildning.

Kriget skulle upphöra, när nationerna ville det. För att göra denna
vilja stark och varaktig, arbetade fredsvännerna, väl vetande, att målet en
dast kunde nas långsamt, steg för steg, och genom mödosamt och energiskt
arbete, under motgångar, missräkningar och misstag om vägen. Att fredsvännerna
begått misstag och skulle riskera att begå sådana, det visste de.
Endast de, som ingenting gjorde, undginge att taga miste. Men de satte en
ära i att Sverige ej skulle räknas till sådana nationer.

På dessa grunder tilläte motionären sig nu åter vädja till Riksdagen
om ett ringa bidrag äfven från Sverige till den internationella fredsverksamhetens
understöd.

De i förevarande motion lemnade uppgifter angående den internationella
fredsbyråns i Bern organisation och uppgift m. m. synas i hufvudsak
icke innehålla annat, än hvad som i föregående framställningar i liknande
syfte bragts till Riksdagens kännedom. Ehuruväl utskottet derför nu lika
litet som vid föregående tillfällen kan anse fullt tillfredsställande utredningvunnen
derom, att genom ifrågavarande byrå något för fredssakens framgång
verkligen fruktbringande arbete blifver utfördt, anser utskottet, i likhet med
statsutskottet vid 1899 års Riksdag, sig likväl böra förorda motionen, dådet
ju icke kan bestridas, att icke genom nämnda byrås verksamhet åtskilligt af
värde skulle kunna uträttas, och i allt fall det med motionen afsedda syftet,

Statsutskottets Utlåtande N:o 4. 11

fredssakens främjande, är synnerligen behjertansvärdt, samt det begärda
bidragets belopp är jemförelsevis obetydligt. Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må, med bifall till herr Wavrinskys förevarande
motion, å extra stat för ar 1902 till den inteinationella
fredsbyrån i Bern bevilja ett bidrag af 750
kronor.

Stockholm den 12 februari 1901. *

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Reservationer:

vid punkt l:o (angående de ordinarie anslagen):

af herrar II. P. P. Tamm, friherre J. T. Gripenstedt, I. Wijk, K. Bohnstedt,
A. G. L. Billing, N. Fosser, grefve P. O. L. Klingspor, E. Fränekel,
Th. Nyström, L. Grundberg, C. von Friesen och C. I. G. Sivartz, hvilka
ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit beträffande de ordinarie anslagen
under tredje hufvudtiteln finner utskottet sig böra till alla delar förorda och
hemställer alltså,

att nedannämndä ordinarie anslag må af Riksdagen anvisas
att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet
samt med samma rätt till deras användande och under
enahanda vilkor som hittills, nemligen:

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 4.

Kabinettskassans utgifter:

[1.] departementschefen,
ministern för utrikes

ärendena...........................

[2.] utrikesdepartementet
.,............................

'' [3.] ministerstaten......

[4.] militärattachéer...
[5.] skrifmaterialier,
expenser och extra utgifter
.................................

kronor 24,000: —

* 32,365: —

» 350,647: —

» . 8,471: —

» 73,617: —

489,100:

Konsulskassans utgifter:

[6.] utrikesdepartementet
...... kronor 9,021: —

[7.] kon sulsstaten

» 248,630:

[8.] skrifmaterialier,

expenser
och extra

utgifter......__ 17,758: — 275,409: —

eller efter afdrag af hvad som
häraf beräknas kunna bestridas
af inflytande konsulat-och expedi tionsafgifter.

................................... 115,409: — 160,000:

summa kronor 649,100:

Utgifter, som bestridas af svenska
statsverket allena:

[9.] svenska kyrkan i Paris............ kronor 2,950:

tillsammans kronor 652,050:

Statsutskottets Utlåtande F:o 4.

13

vid punkt 5:o (angående väckt motion om anslag till den internationella
byrån i Bern):

af herrar H T P. Tamm, friherre J. T. Gripenstedt, I. Wijk,
K. Bohnstedt, Å. G. L. Billin», N. Fosser, grefve R O ^ f w9spor
E. Fränekel, L. Grundhet, C. I. G. Smärta och G. Od qvist, hvilka ansett,

att utskottet bort hemställa

att herr Wawrinskys förevarande motion icke må af
Riksdagen bifallas.

Herrar F E Pettersson och G. 1)■ B- Tornerhjelm hafva begäit få
anteckna, att ''de icke deltagit i förestående hufvudtitels behandling inom

utskottet.

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 4.

Bil. Litt. A.

S:gr

S:gr

S:a

Tabell öfver ordinarie anslagen under riksstatens
Tredje Imfvudtittel.

641,950 -

1901 års
riksstat
anslår:

Anvisning
i kontant

Kronor.

ö.

24,000

32,365

350,647

8,471

63,517

—

479,000

—

8,857

241,510

17,433

267,800

—

efter afdrag
af etc.
107,800

160,000

—

i

2,950 i

|

Utrikesdepartementet.

Kabinettskassans utgifter.

Departementschefen, ministern för utrikes ärendena.

Utrikesdepartementet..................................

Ministerstaten ..................................."

Militärattachéer ..................................

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter

S:gr

Konsuiskassans utgifter.

Utrikesdepartementet „A........... 9 021: _

Konsulsstaten ........................... 248 630: _

Skrifmaterialier, expenser och
extra utgifter ........................ 17,758: —

275,409: —

efter afdrag åt hvad som häraf beräknas
kunna bestridas af inflytande konsulatoch
expeditionsafgifter........................... 115 409: —

160,000

'' S:gr

Utgifter, som bestridas af svenska statsverket
allena.

Svenska kyrkan i Paris ...................................................| 2,950

Förslag till
blifvande j
riksstat:

Anvisning
i kontant.

Kronor.

ö.

24,000

. 32,365

-1

. 350,647

—

8,471

—

63,517

—

479,000

—

i

Summa | 641,950 |—

Statsutskottets Utlåtande N:o é.

15

Bil. Litt. B.

Tabell Öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Tredje hufvudtitel.

Utrikesdepartementet.

Kronor.

ö.

4,500

10,900

750

Till fortsatt utgitvanue åt »sveriges uaiiuuei» ....... ..............••••"•• ;

» bestridande af Sveriges andel i kostnaderna for åren 1900 och
1901 i anledning af den i Haag jemlikt konventionen tor åt-görande på fredlig väg af internationella tvister upprattade inter-

Summa

16,150

—

in

Statsutskottets Utlåtande N:o 4.

bil lätt. a

Uppgift öfver de från kabinettskassan och konsnlskassan för
närvarande utgående expektanslöner och pensioner.

Från Kabinettskassan.

Jemlikt nådigt

beslut af den Pensioner:

10 juli 1884 F. (1.
7 febr. 1899 »

6 sept. 1895 »

23 maj 1879 »

Envoyén Herr O. M. Björnstjerna ...

» F. Due...................U,.............

ministern C. Burenstam........................

ministerresidenten friherre L. Wrede

Kronor

6,000

6,000

5.000

4.000

Summa kronor 21,000

Från Konsulskassan.

Jemlikt nådigt ■

beslut af den Pensioner:

30 dec. 1898 F. d. Generalkonsuln C. Juhlin-Dannfelt

24 april 1885 Generalkonsuln G. Hegardts enka.............

16 okt. 1898 > C. Falsens enka...............

9 juli 1896 Konsuln A. Kirseboms enka ......................

29 maj 1874 Yicekonsuln Hambros enka.........................

9 juli 1896 » J. ,T. G. Nicolaysens enka .

Summa kronor

Kronor

4,000

800

800

700

400

400

7,100

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1901.