16

Statsutskottets Utlåtande, N:o 26.

N:o 26.

Ank. till Riksd. kansli den 5 febr. 1901 kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds propositioner angående
efterskänkande af kronans rätt till tvä danaarf.

(I. A.)

davaarTefter l;o) Uti en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 31) af den 31
''litteratören december 1900 meddelas, att litteratören Philip Jakobson från Upsala,
p. Jakobson. som den ig maj 1883 aflidit utan att efterlemna några vid bouppteckningstillfället
kända arfvingar, genom testamente den 28 förutgångne
april förordnat, bland annat, att hans lösörebo efter hans död skulle
tillfalla hans hushållerska Mathilda Sofia Berggren samt att, sedan sterbhusets
skulder blifvit uppgjorda, återstående qvarlåtenskapen skulle fördelas
i två lika lotter, af hvilka den ena skulle tillfalla hans styfdotter
Josefina Charlotta Adelaide Hökenberg och den andra hans bemälda
hushållerska. Testamentet hade i bevakningsändamål blifvit ingifvet
till rådstufvurätten i Upsala den 26 november 1883.

Enligt hvad instrumentet öfver den efter Jakobson den 20 juni
samma år förrättade bouppteckning utvisade, efterlemnade denne såsom
tillgång i boet, förutom annan egendom, två fjerdeparter i Stora Kopparbergs
bergslag, tillsammans värderade till 9,000 kronor, af hvilka fjerdeparter
den ena vid den 5 påföljde november verkstäldt arfskifte efter
Jakobson tilldelats förenämnda Mathilda Sofia Berggren.

Statsutskottets Utlåtande N:o 26. 17

Deri 22 mars 1887 hade kammaradvokatfiskalsembetet till bemäld»
rådstufvurätt låtit instämma, bland andra, Mathilda Sofia Berggren, med
yrkande, att, enär Jakobsons ofvanberörda testamente ej blifvit inom
laga tid bevakadt och Jakobson icke efterlemna! någon känd arfvinge,
testamentet måtte förklaras ogiltigt och Mathilda Sofia Berggren för pligtas

att till advokatfiskalsembetet redovisa för hvad hon ur Jakobsons

bo uttagit jemte ränta. Sedan emellertid upplyst blifvit, att Mathilda
Sofia Berggren den 21 augusti 1886 aflidit ogift, instämde advokatfiskalsembetet
den 31 augusti 1887 till svaromål i nyssnämnda sak Mathilda
Sofia Berggrens föräldrar, smidesmästaren J. P. Berggren och hans
hustru Kristina Berggren, i deras egenskap af sterbhusdelegare efter
deras bemälda dotter. Genom dom den 9 april 1888, som vunnit laga
kraft, förklarade rådstufvurätten, vidkommande käromålet mot makarne
Berggren, att, som ostridigt vore, att deras dåmera aflidna dotter
Mathilda Sofia Berggren, hvilken, enligt hvad i saken blifvit upplyst,
med stöd af Jakobsons testamente ur hans qvarlåtenskap utfått dels det
egentliga lösöreboet, såsom möbler och husgeråd med mera, dels ock en
fjerdepart i Stora Kopparbergs bergslag, för hvilken fjerdepart Mathilda
Sofia Berggren vid försäljning och efter afdrag af någon afgående
skuld uppburit 4,000 kronor i penningar, försummat att inom sex
månader, sedan hon gifvarens död och testamentet veta fick, bevaka
mera omförmälda testamente, samt testamentsgifvaren Jakobson aflidit
utan arfvingar, rådstufvurätten väl funne Mathilda Sofia Berggren hafva
varit skyldig att till Kongl. Maj:t och kronan såsom danaarf utgifva
värdet af hvad hon i förutnämnda måtto ur Jakobsons dödsbo uttagit,
men emedan för smidesmästaren Berggren och hans hustru, hvilka icke,
såvidt visats, tagit befattning med sin dotters qvarlåtenskap, tiden att
i anledning af dotterns ifrågavarande, vid bouppteckningen efter henne
okända gäld söka urarfvagörelse icke kunde anses löpa förr, än rådstufvurättens
dom, hvarigenom gäldens rigtighet faststäldes mot makarne
Berggren, vunnit laga kraft, kunde smidesmästaren Berggren och hans
hustru icke för det dåvarande till personligt betalningsansvar för samma

gäld förbindas. .

Nu hade i eu till Kongl. Maj:t den 24 oktober 1899 mgifven skritt
Jakobsons förbemälda stjufdotter Josefina Charlotta Adelaide Hökenberg,
med förmälan, att hon åf Mathilda Sofia Berggren i lifstiden inköpt den
fjerdepart i Stora Kopparbergs grufva, som på grund af Jakobsons
testamente tillfallit Mathilda Sofia Berggren, hvilken fjerdepart numera
motsvarades af åtta aktier i Störa Kopparbergs bergslags aktiebolag;
att af dessa aktier sökanden årligen åtnjutit utdelning såsom af sin välBih.
till lliksd. Prot. 1901. 4 Sami. 1 Åfd. 16 Häjt. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

fångna egendom, samt att nämnda aktiebolag, som alltjemt innehaft
aktiebrefven, vägrat att till sökanden utlemna desamma, med mindre
sökanden behörigen styrkte, att icke kronan till äfventyrs hade nåora
anspråk att göra gällande å samma aktier, anhållit, att, då sökanden
som i god tro och till då gällande börspris förvärfvat ifrågakomma
fjerdepart, genom mistningen af de deremot svarande aktierna skulle
drabbas af eu stor och för sökanden, som vore genom sjukdom oförmögen
att med arbete försörja sig, mycket känbar ekonomisk förlust
den kronan möjligen tillkommande rätt till arf af samma aktier måtte
varda å sökanden öfverlåten; vid hvilken ansökning fogats ett den 7
oktober 1899 af legitimerad läkare utfärdadt intyg, utvisande, att sökanden,
som sedan 14 år vore krympling^ grund af obotlig kronisk ledgångssjukdom,
i följd deraf då och lör framtiden vore oförmögen att med
arbete försörja sig.

I anledning af den gjorda ansökningen hade, på grund af remiss,
utlåtande _ afgifvits af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala län,
som dervid anfört, bland annat, att, enär rådstulvurätten i Upsala genom
ofvanomförmälda dom förklarat Mathilda Sofia Berggren hafva varit
skyldig att till kronan såsom danaarf utgifva allenast värdet af ifrågavarande
fjerdepart, samt följaktligen stämningspåståendet, så vidt detsamma
afsett, att fjerdeparten skulle såsom danaarf med eganderätt
tillfalla kronan, icke blifvit godkändt, något anspråk från kronans sida
att såsom danaarf bekomma vare sig fjerdeparten eller de deremot svalande
aktierna icke, enligt Kongl. Maj:ts befallningskafvandes uppfattning,
kunde med utsigt till framgång väckas; på grund hvaraf, och då
vid sådant förhållande ett förklarande af Riksdagen i den af sökanden
afsedda syftning icke vore behöfligt, Kongl. Maj:ts befallningshafvande
hemstält, att Kongl. Maj:t måtte förklara ansökningen icke föranleda
vidare åtgärd.

Kammaradvokatfiskalsembetet, som jemväl blifvit öfver ansökningen
hördt, hade i utlåtande, jemte meddelande, att, sedan embete! i
skrifvelse den 16 maj 1888 erhållit upplysning, att smidesmästaren
Berggren och hans hustru vore medellösa, någon åtgärd för fullföljande
af det genom ofvannämnda rättegång mot dem framstälda rättsanspråk
Iran embetets sida icke vidtagits, tillika anfört, att, hvad anginge frågan,
huruvida kronan kunde hafva någon rätt till ifrågavarande åtta aktier!
embetet icke kunde dela Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt, att
genom ladstufvurättens i Upsala förutnämnda dom eganderätten till den
fjerdepart, som numera motsvarades af berörda aktier, blifvit kronan

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

19

frånkänd; att, då redan Mathilda Sofia Berggren i lifstiden afhändt sig
nämnda fjerdepart, den mot hennes föräldrar såsom hennes rättsinnehafvare
anhängiggjorda rättegången icke kunde afse att af dem utfå
fjerdeparten och således ej heller domen innefatta pröfning af ett sådant
anspråk, utan hade käromålet mot makarne Berggren inneburit ett kraf
om ersättning för fjerdepartens värde; att, då emellertid rådstufvurätten
genom domen förklarat sig icke för det dåvarande kunna ålägga makarne
Berggren något betalningsansvar i sådant afseende, samt numera, sedan
mer än tio år förflutit, all fråga om att fullfölja det mot makarne Berggren
väckta ersättningskrafvet måste hafva förfallit, rättegången och
den deruti meddelade domen icke syntes kunna utgöra laga hinder för
kronan att i afseende å sjelfva fjerdeparten eller de aktier, hvari den
förbytts, göra gällande den rätt, som kunde tillkomma kronan; samt att,
då genom förenämnda dom det testamentariska förordnande, genom
hvilket Mathilda Sofia Berggren åtkommit Ijerdeparten, pröfvats hafva
varit till följd af försummad bevakning å hennes sida ogild!,, samt kronan,
såsom berättigad till danaarf efter litteratören Jakobson, således,
när Mathilda Sofia Berggren sålde fjerdeparten, rätteligen varit egare
till densamma, fog syntes finnas för den mening, att kronan nu skulle
kunna göra anspråk på eganderätten till ifrågavarande aktier; och hade
kammaradvokatfiskalsembetet, enär emellertid någon anledning icke förefunnes
att antaga, att sökanden vid inköpet af fjerdeparten icke varit
i god tro, samt vid sådant förhållande och med hänsyn till hvad för
öfrigt i ärendet blifvit upplyst det syntes vara med billighet öfverensstämmande,
att sökanden finge utan klander från kronans sida komma
i besittning af och för framtiden behålla ifrågavarande aktier, hemstält,
huruvida icke Kongl. Maj:t måtte finna skäl att till Riksdagen aflåta
proposition i det af sökanden angifna syfte.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit har Kongl. Maj:t
nu föreslagit Riksdagen att medgifva, att den rätt till ifrågavarande
aktier, som på grund af danaarf efter litteratören Philip Jakobson kunde
tillkomma kronan, finge på sökanden öfverlåtas.

Statsutskottet, som icke haft något att mot Kongl. Maj:ts förevarande
framställning erinra, hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t uti ifrågavarande hänseende
föreslagit må vinna Riksdagens bifall.

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

danaarf efter 2:o) Sedau smeden Gustaf Pettersson från Björktorp i Årila. socken af

smeden Södermandlands län någon dag i början af år 1896 genom drunkning
från™071 omkommit, efterlemnande, enligt hvad instrumentet öfver den efter honom
Björktorp. deri 29 maj samma år förrättade bouppteckning utvisade, å okänd ort
varande arfvingar, sa hade, enligt hvad en till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 32) af den 31 december 1900 meddelas, kammaradvokatfiskalsembetet
efter stämning till lagtima vårtinget år 1899 med Vesteroch
Oster-Rekarne härads tingslag å förre riksdagsmannen Carl Andersson
i Hamra i egenskap af god man för Gustaf Petterssons okända
arfvingar yrkat, att, som någon arfvinge efter Gustaf Pettersson allt
ditintills ej blifvit känd, qvarlåtenskapen efter denne måtte förklaras
skola såsom danaarf tillfalla kronan, och Carl Andersson förpligtas att
till em betet redovisa danaarfsmedlen jemte ränta.

Under rättegången hade företetts dels ett af Gustaf Pettersson och
hans hustru Christina Catharina Pettersson, född Ericsdotter, i lifstiden
den 27 mars 1876 upprättadt inbördes testamente, enligt hvilket
den af bemälda makar, som den andra öfverlefde, skulle utan något intrång
af makarnes ömsesidiga arfvingar sitta i orubbad besittning med
full eganderätt af all deras gemensamma egendom så i löst som fast,
samt efter bådas frånfälle egendomen tillfalla dem eller den, som den
sist efterlefvande i sådant afseende förordnade, dels ock instrument
öfver den efter Christina Catharina Pettersson den 16 oktober sistnämnda
år ^ förrättade bouppteckning, utvisande, att hon, som aflidit den 2
förutgångna juni, såsom sterbhusdelegare efterlemna^ utom sin bemälde
man, fyra syskon samt tre aflidne bröders barn.

Genom utslag den 8 juli 1899, som vunnit laga kraft, hade häradsrätten
förklarat, att, som Gustaf Pettersson aflidit utan kända arfvingar
och någon arfvinge till honom icke afhörts inom natt och år efter hans
död, qvarlåtenskapen efter honom skulle såsom danaarf tillfalla kronan,
hvarjemte Carl Andersson, som i sin förberörda egenskap omhändertagit
och förvaltat de medel, hvilka i bouppteckningen efter Gustaf Pettersson
upptagits såsom tillgång, förpligtades att till kammaradvokatsfiskalsembetet
redovisa samma medel jemte ränta.

Nu hade i en till Kongl. Maj:t den 6 mars 1900 ingifven skrift
Sven Johan Carlsson och hans hustru Maria Lovisa Carlsson, född
Blomberg, ogifta Beata Sofia Blomberg samt Carl August Holmgren
och hans hustru Charlotta Holmgren, född Blomberg, anhållit, att
kronans rätt till danaarf efter Gustaf Pettersson måtte till sökandenas
förmån efterskänkas, till stöd för hvilken ansökning anförts, att sökandena
Maria Lovisa Carlsson, Beata Sofia Blomberg och Charlotta Holm -

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

21

gren, på sätt jemväl ett i ärendet företedt, af vederbörande pastor den
23 december 1899 utfärdadt intyg utvisade, vore barn till Gustaf Petterssons
syskonbarn Sven Johan Blomberg och, såsom Gustaf Petterssons
enda skyldemän, utgjorde de i bouppteckningen efter honom omtormälda
arfvingar; att orsaken, hvarför sökandena''underlåtit att inom
behörig tid anmäla sig såsom Gustaf Petterssons arfvingar, varit den,
att sökandena, som haft sig bekant, att Gustaf Pettersson ingått äktenskap,
antagit, att han efterlemna! bröstarfvingar, till dess sökandena
nyligen underrättats, att så icke varit förhållandet; samt att qvarlåtenskapen
efter Gustaf Pettersson med orätt behandlats såsom danaarf, då
bouppteckningen efter honom tydligen angifvit, att arfvingar funnits.

I anledning af den gjorda ansökningen hade, på grund af remiss,
utlåtande afgifvits af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands
län, som dervid anfört, att, enär med intyg styrkts, att sökandena Maria
Lovisa Carlsson, Beata Sofia Blomberg och Charlotta Holmgren vore i
skyldskap med aflidne Gustaf Pettersson och närmare arfvingar icke
sig anmält, det syntes med billighet öfverensstämmande, att sistbemälde
personer, ehuru de af förbiseende försummat att inom den i 15 kap.
6 § ärfdabalken stadgade tid af natt och år efter Gustaf Petterssons
död göra sina arfsanspråk efter honom gällande, varda återinsatta i den
rätt till arf efter Gustaf Pettersson, som de genom nämnda uraktlåtenhet
förlorat; i följd hvaraf Kongl. Maj:ts befallningshafvande hemstält,
att den kronan tilldömda rätt till ifrågavarande qvarlåtenskap måtte till
förmån för Gustaf Petterssons bemälda arfvingar eftergifvas.

Kammaradvokatsfiskalembetet, som jemväl blifvit öfver ansökningen
hördt, hade i utlåtande dels meddelat, att ifrågavarande arfsmedel af
bemälde Carl Andersson vederbörligen till embete! redovisats med 7,889
kronor 34 öre, af hvilket belopp efter afdrag af utanordnad aktoratsprovision
i kongl. statskontoret innestode 7,100 kronor 41 öre, samt att
det i ofvanomförmälda emellan Gustaf Pettersson och hans hustru i lifstiden
upprättade inbördes testamente, på grund hvaraf Gustaf Pettersson
efter hustruns år 1876 timade död med full egenderätt innehaft jemväl
hennes andel i det gemensamma boet, under år 1899 delgifvits hustruns
kända arfvingar, utan att någon af dem inom natt och år från det den
siste af dem den 7 juli undfått del af testamentet deremot anstalt klandertalan,
dels ock beträffande sjelfva ansökningen anfört, att, derest icke
Kong]. Maj:t, med afseende å den jemförelsevis aflägsna slägtskap med
arflåtaren, hvilken sökandena kunnat åberopa, och i brist af upplysningar
angående sökandenas ekonomiska ställning kunde finna ansökningen icke
Bih. till lliksd. Vrot. 1901. 4 Sami. 1 AJd. 16 Häjt. 4

^ Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

föranleda till någon Kongl. Maj:ts vidare åtgärd, kammaradvokatsfiskalsembetet
eljest icke hade något att erinra mot bifall till ansökningen på det
sätt, att sökandena berättigades utfå ofvannämnda behållna arfsmedel,
7,100 kronor 41 öre.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit har Kongl. Maj:t nu
föreslagit Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande
danaarfsmedel må till sökandenas förmån efterskänkas.

Med skrifvelse den 19 innevarande månad har statsrådet och chefen
för finansdepartementet till statsutskottet öfverlemnat en af ofvanbemälda
sökande till ° Kongl. Magt i ärendet ingifven skrift, deri anföres, bland
annat, att, då det vid bouppteckningen efter Gustaf Pettersson var kändt,
att lian efterlemnade arfvingar, ehuru på okänd ort, boutredningsmannen
utan sa arighet kunnat \Tinna kunskap om sökandena genom efterforskning
i Ransbergs församling, der Pettersson varit född och der sökandena
äfven vore födda och städse varit boende, samt att, då det varit kändt,
att den aflidne egde inländska arfvingar, domstolen enligt sökandenas
förmenande ej skolat, såsom skett, förfara i enlighet med 6 § 15 kap.
ärfdabalken, utan bort kungöra arfvet på sätt i 5 § af samma kapitel
föreskrefves.

På grund af hvad i ärendet förekommit, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 5 februari 1901.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Stockholm, f /hjlymans hftertr. 1901.