Statsutskottets Utlåtande N\o 23,
1
N:o 23.
Ank. till Riksd. kansli den 5 febr. 1901, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning
af allmänningstorp under kungsladugården Wäderbrunn
n:o / i Södermanlands län.
(I. A.)
Uti en till Riksdagen aflåten, till statsutskottet remitterad proposition
(n:o 20) af den 21 december 1900 bär Kongl. Maj:t, med åberopande
af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden
för samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva,
dels att följande tjugutvå å Jönåkers härads allmänning i Södermanlands
län belägna, under numera indragna förra landshöfdingebostället
kungsladugården Wäderbrunn n:o 1 om 3 3/8 mantal i Bergshammars
socken af omförmälda härad lydande torp, nemligen inom
Tima socken: Hulterstastugan, Korpdalen, Lilla Hultersta eller Skomakaretorp,
Lilla Kjellhult, Löfstugan, Thomastorp, Bråten och^ Loberg;
inom Lunda socken: Lilla Kålmossen, Bångenstorp, Löfstugan, Månstorp,
Damtorp, Tallbacken, Sätterstugan, Hemmingstorp, Trankärr,
Lurtorp, Bråtstugan, Björntorp och Bäfvenstorp; samt inom Kila socken
Brostugan, finge afhändas kronan och till vederbörande innehafvare med
eganderätt upplåtas under vilkor:
att torpen blefve, der sådant oj redan egt rum, på innehafvarnes
bekostnad i behörig ordning genom landtmäteri förrät tning, till läge och
Sill. till Riksd. Prat. 1301. 4 Sand. 1 Afä. 10 Häfl. (N:is 23 20.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 23.
gränser bestämda, från allmänningen afrösade och å marken utstakade;
att till kronan såsom köpeskilling för torpen erlades tjugu gånger
det belopp, som enligt nu gällande arrendekontrakt motsvarade torpens
i penningar bestämda dagsverksskyldighet, för år räknadt;
att, sedan den för hvarje af dessa torp beräknade köpeskilling
blifvit till fullo erlagd, köpebref skulle af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
utfärdas med rätt för köparen att tillträda torpet den 14 mars,
som inträffar näst efter det köpet egt rum; dock att köpebref ej finge
meddelas förr, än nuvarande innehafvarens åbo- och besittningsrätt
blifvit behörigen ådagalagd eller innan sig visat, huruvida ofvan omförmälda
i afseende a torpens affattning till läge och gränser samt utstakning
å marken stadgade vilkor blifvit i behörig ordning fullgjorda;
att köparen ensam vidkändes lagfartskostnaderna och andra med
köpet förenade utgifter; samt
att de försålda torpen finge egas och besittas såsom allmänt frälse
utan dagsverksskyldighet, men med förpligtelse för egaren att till kronan
utgöra alla de skyldigheter, som nu eller framdeles författningsenligt
ålåge dylik frälseegendom med undantag af kronotionde;
dels och att de genom torpens föryttring inflytande medel finge
användas till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd
tjenlig mark.
Af förenämnda statsrådsprotokoll inhemtas, att å Jönåkers härads
allmänning i Södermanlands län funnes tillhopa tjugutvå torp, hvilka
ursprungligen utgjort inkräktningar å berörda allmänning, nemligen inom
Tima socken: Hulterstastugan, Korpdalen, Lilla Hultersta eller Skomakaretorp,
Lilla Kjellhult, Löfstugan, Thomastorp, Bråten och Loberg; inom
Lunda socken: Lilla Kålmossen, Bångenstorp, Löfstugan, Månstorp,
Damtorp, Tallbacken, Sätterstugan, Hemmingstorp, Trankärr, Lurtorp,
Bråtstugan, Björntorp och Bäfvenstorp: samt inom Kila socken: Brostugan.
Enligt en af landshöfdingen grefve Nils Bielke år 1764 upprättad reglering
hade dessa torp fått sig ålagd viss dagsverksskyldighet till numera
indragna förra landshöfdingebostället kungsladugården Wäderbrurm n:o
1 om 3 js mantal i Bergshammars socken af omförmälda härad. Efter
det fråga sedermera blifvit väckt, huruvida ifrågavarande torp borde
skattläggas för att derigenom skulle utrönas, hvad de till Kongl. Maj:t
och kronan borde utgöra, hade Kongl. Maj:t enligt bref den 10 december
1873 förordnat, att undersökning derom skulle försiggå och att åborna
å torpen borde vid kungsladugården utgöra allenast de dagsverken,
hvilka vid denna undersökning funnes dem af ålder hafva ålegat. Sedan
en sådan undersökning blifvit verkstäld, hade kammarkollegium genom
Statsutskottets Utlåtande N:o 23.
3
utslag den 22 oktober 1779 på följande sätt bestämt den torpen åliggande
dagsverksskyldighet:
Hulterstastugan .............................
Korpdaleir..............................................
Lilla Hultersta eller Skomakaretorp
Lilla Kjellhult............. . ......................
Löfstugan .........................................
Thomastorp ....... . ...................................
Bråten ..................................................
Loberg ..................................................
Lilla Kålmossen..................................
Bångenstorp............•................ .....
Löfstugan ........................................
Månstorp ..................................................
Damtorp .................... ...;........................
Tallbacken.............................................
Sätterstugan..........................................
Hemmingstorp ............................
Traukärr ..............................................
Lurtorp ..................................................
Bråtstugan ...........................................
Björntorp .............................................
Bäfvenstorp ........................................
Brostugan ......................................
52 dag
68
25
25
40
104
52
52
20
30
20
30
78
30
52
30
20
20
20
40
40
40
sverken årligen.
» y>
» »
3> 3>
3) t 33
33 >3
3) »
33 »
33 3>
33
33 »
33 33
33 »
33
3)
))
3)
»
T>
3)
33
3)
3)
3)
)3
33
3)
3)
3)
3)
33
Genom nyssnämnda utslag hade kammarkollegium derjemte förklarat,
att kollegium icke funnit anledning att till hemmantal skattlägga
något af torpen eller förändra deras dåvarande natur. Sedermera hade
genom Kongl. Maj:ts resolution den 31 juli 1862 åborna å ifrågavarande
torp blifvit tillerkända samma åbo- och besittningsrätt, som genom
kamin arkoll egii kungörelse den 29 februari 1808 tillförsäkrats kronoåbor
i allmänhet, hvarjemte Kongl. Maj:t genom samma resolution förordnat,
bland annat, att utskylderna för omförmälda torplägenheter skulle, efter
det kungsladugården, som vore på arrende upplåten till länets hushållningssällskap
intill midfastan 1871, blifvit ånyo utarrenderad, till kungsladugården
utgå i penningar enligt de för räntepersedlars förvandling
stadgade grunder.
Hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet hade derefter innehafvarne
af eu del af ifrågavarande torp, under åberopande af, bland
4 Statsutskottets Utlåtande N:o 23.
unnat, _ berörda resolution den 31 juli 1862, anhållit, att Kongl. Maj:ts
befallningshafvande matte för de af dem innehafda torpens skatteköpande
meddela uppgift å derför belöpande skatteköpeskilling; men
Kongl. Maj ds befallningshafvande hade genom utslag den 24 februari
1876 förklarat, att, som enligt ett den 1 mars 1870 upprätfadt kontrakt
rörande kungsladugårdens förnyade utarrenderande till länets hushållningssällskap
pa tjugu år från midfastan 1871 ifrågavarande torp
blifvit, jemte kungsladugården, under arrenderätt upplåtna, hvarförutom
någon i laglig ordning efter skattläggning tillkommen ränta för desamma
icke vore faststäld, kunde den gjorda ansökningen icke bifallas.
Vederbörande torpinnehafvare hade häröfver anfört besvär hos kammarkollegium,
dervid tillika yrkats, att, derest den hos Kongl. Maj:ts be
fallningshafvande gjorda ansökningen icke kunde bifallas, skattläggning
å ifiågavarande torp måtte verkställas. Genom kammarkollegii utslag
den 27 november 1877, deri Kongl. Maj:t enligt utslag den 17 oktober
1879 icke funnit skäl gorå ändring, hade emellertid, enär omförmälda
torplägenheter vore stälda i sådan nära förening med Wäderbrunns
kungsladugård, hvaraf arrendet dåmera inginge till landshöfdingelöneregleringsfonden,
att skatteköp å samma torp icke kunde medgifvas,
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes klandrade utslag blifvit gilladt och
laststäldt, hvarjemte begäran om skattläggning å torpen förklarats icke
kunna bifallas.
Sedermera hade kungsladugården Wäderbrunn genom domänstyrelsens
kontrakt den 13 juni 1890 till enskild person upplåtits på arrende
under tjugu år från den 14 mars 1891, dervid stadgats, bland annat,
att den dagsverksskyldighet, som, jemlikt kammarkollegii utslag don
22 oktober 1779, borde från ifrågavarande tjugutvå torp till kungsladugården
utgöras, skulle, i enlighet med kong], resolutionen den 31 juli
1862, utgå i penningar, 59 öre för hvarje dagsverke, men att, derest
under arrendetiden vederbörande myndighet skulle finna dagsverksskyldigheten
till kungsladugården för sådant torp böra upphöra, arrendatorn
skulle vara skyldig att vid derom erhållen tillsägelse afstå den
rätt, som i dylikt afseende blifvit honom genom kontraktet tillerkänd,
utan annan ersättning, än att han egde för de återstående arrendeåren
njuta afkortning å arrendet, motsvarande den lösen, som utginge för
de torpet åliggande dagsverken.
Nu hade i en till Kongl. Maj:t den 30 juli 1898 ingifven skrift
innehafvarne af femton af ifrågavarande tjugutvå torp, nemligen: Sofia
Eriksson för Korpdalen, Johan Svensson för Thomastorp, Gustaf Carlsson
för Bråten, J. A. Andersson för Loberg, A. P. Erikssons enka
Statsutskottets Utlåtande N:o 23.
5
Lovisa Eriksson för Bångenstorp, C. J. Larsson för Månstorp, J. R.
Larsson för Damtorp, P. O. Eklund för Tallbacken, P. A. Andersson
för Sätterstugan, P. A. Fröjd för Hemmingstorp, A. E. Lind för Lurtorp,
C. R. Carlsson för Bråtstugan, G. Persson för Björntorp, C. J.
Pettersson för Bäfvenstorp och J. Hj. Larsson från Brostugan, anhållit
bland annat att, då det hinder, som, jemlikt kongl. resolutionen den
17 oktober 1879, mött mot då gjord framställning om skatteköp af en
del af omförmälda tjugutvå torp, numera icke förefunnes, Kongl. Maj:t
måtte förordna, dels att nu ifrågavarande femton torp skulle helt och
hållet skiljas från kungsladugården Wäderbrunn, dels ock att torpen
finge till skatte lösas på det sätt och enligt de grunder, som Kongl.
Majrt kunde finna godt bestämma.
Öfver berörda ansökning hade kammarkollegium, till följd af remiss,
den 6 mars 1900 afgifvit utlåtande och dervid öfverlemnat inhemtade
yttranden från vederbörande arrendator af kungsladugården, fögderiförvaltningen
i orten, Jönåkers härads allmänningsstyrelso och Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i länet äfvensom af domänstyrelsen och landtmäteristyrelsen.
Arrendator!) af kungsladugården äfvensom Jönåkers härads allmänningsstyrelse
hade i sina berörda yttranden förklarat sig icke hafva
något att emot det ifrågasatta skatteköpet erinra.
T sitt omförmälda utlåtande både Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
med framhållande, att det skulle lända icke blott sökandena,
utan äfven öfriga vederbörande till gagn, om sökandena, som nu med
åborätt innehade sina torp, sattes i tillfälle att till desamma förvärfva
full eganderätt, lika med fögderiförvaltningen förordat ansökningen i
denna del.
Beträffande beloppet af köpeskillingarna för torpen både Kongl.
Maj:ts befallnigshafvande såsom sin mening uttalat, att köpeskillingen
för hvarje torp borde lämpas efter den från torpet nu utgående afgäld
samt att, tjugudubbla beloppet af denna afgäld borde anses utgöra en
skälig köpeskilling.
Jemväl domänstyrelsen och kammarkollegium hade hemstält, att
sökandenas framställning om skatteköp af omförmälda femton torp måtte
varda bifallen, dervid domänstyrelsen framhållit, att det ej innebure
någon fördel för kungsladugården, att den nuvarande föreningen med
torpen, från hvilka icke något arbete vid kungsladugården utgjordes,
fortfarande egde bestånd, utan att derigenom snarare förorsakades svårighet
vid kungsladugårdens utarrendering i följd af den för arrendator!!
ganska betungande tillsyn, han måste åtaga sig deröfver, att de aflägset
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 23.
från kungsladugården belägna torpen till häfd och byggnader hölles i
laga skick. Kammarkollegium hade derjemte hemstält, att äfven de
återstående sju af ifrågavarande tjugutvå torp måtte få afhändas kronan
och till vederbörande innehafvare med eganderätt upplåtas; och hade
kammarkollegium lika med Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansett,
att såsom köpeskilling för torpen borde till kronan erläggas tjugu gånger
det belopp, som enligt gällande arrendekontrakt motsvarade torpens
i penningar bestämda dagsverksskyldighet, för år räknadt.
Enligt sålunda af Kongl. Maj:ts befallningshafvande och kammarkollegium
föreslagen grund skulle köpeskillingen för hvart och ett af
berörda tjugutvå torp uppgå till följande summa, nemligen:
för Hulterstastugan till ..............i................................ kronor 613: 60
» Korpdälen » .........................;.................... » 802: 40
» Lilla Hultersta eller Skomakaretorp till ..................... » 295: —
» Lilla Kjellhull till ............................................... » 295: —
» Löfstugan » .......................''.........*;..... ......;........... » 472: —
» Thomastorp » » 1,227: 20
» Bråten » » 613: 60
y> Lo-berg i> » 613: 60
» lalla Kålmossen » » 236: —‘
» Bungenstorp » .........«....................................... » 354: —
» Löfstugan » ..................... ..:........................ » 236: —
» Månstorp » » 354: —
» Damtorp » » 920: 40
» Tallbacken » » 354: —
» Sätterstugan » » 613: 60
» Hetmningstorp )> y> 354: —
» Trankärr » » 236: —
» Lurtorp » j» 236: —
» Bråtstugan » » 236: —
J* Björptorp j> .................................................. » . 472: —
» Bäfvenstorp »-• ...................................... » 472: —
» Brostugan » ............... . ...........................,....... » 472: —
Med anledning af hvad i ärendet sålunda förekommit, hemstälde
departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga
det förslag, förevarande proposition innefattar.
Statsutskottets Utlåtande N:o 23.
7
Utskottet har icke haft något att erinra mot hvad Kongl. Maj:t i
förevarande hänseende föreslagit, hvadan utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 5 februari 1901.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
ti
;i
I