1
’ ^ItlStande
''Wio
f:o i O.
!link. till ‘ Rifesd. kansli''den 22''‘februari iilÖl, kl. 3 e. m.
Utlåtande, åtigdetVde regleriiigen "åf ''titgifterna^Hiider
riksstatens nionde hufvudtitel, innefattande iihsTågen till
jordbruksdepartementet
(I. A.)
Ordinarie inslag.
UriderYisnirigäänstältér fdr jordbruk tibh'' låMtMMÄringar.
1:6) I den till Riksdagen den 14 jfcfMifi irihevåfåncle år aflåtna Ang. höjning
propositionen angående statsverkets tillstånd ,öch''behofharRongl. Maj:t
i punkten l:o) under nionde hiifvhdtiteln föreélägit Riksdagen att höja anstalter för
det under anslagstiteln »tmdervisilingsahstalter för jordbttik och. lån Ht‘mannanäringar»
ingående, beståtnda inslag å 175,400 krohör till 185,000 näringar.
kronor, eller med 9,600 kronor. . ... ^
Till det vid propositionen fogade statsrådsptMökoll öfvér ''jordbruksäréhden
den 11 ''näsflidrie ''januari hår föredragande departementschefen
erinrat, hurusom det under denna anslagstitel uti riksstaten uppförda
anslag å 190,400 kronor omfattade dels ett förslagsanslag å 15,000 EroBih.
till Riksd. Prot. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. (N:o 10.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
nor till understöd åt landtrnannaskolor, dels såsom bestämdt anslag 175,400
kronor.
»
Af det bestämda anslaget utginge följande ständiga anvisningar till
nedannämnda belopp, nemligen:
till Alnarps landtbruksinstitut.......................................... kronor
» Ultuna landtbruksinstitut .......................................... ■»
lägre landtbruksskolor ................................................ »
aflöning åt två instruktörer, den ene i boskapsskötsel
och den andre i mejerihushållning, tillhopa »
mejerielevers undervisande vid enskilda mejerier »
stipendier åt personer, som vid enskilda mejerier
genomginge fullständig lärokurs i mejerihandtering »
understöd åt personer, som egnade sig åt landtbrukets
vetenskapliga eller praktiska studerande »
29,400
20,000
88,000:
4,000:
9,000:
8,000: —
»__ 6,000: —
eller tillhopa kronor 159,400: —
Derjemte hade årligen under en följd af år från samma
anslag. anvisats
till landtrnannaskolor ett belopp af .............................. » 12,000:_
summa kronor 171,400: —
till hvilket sistnämnda belopp de årliga anvisningarna från anslaget sålunda
för närvarande uppginge.
Till Kongl. Maj:ts disposition återstode derefter alltså ett belopp af
4,000 kronor.
Departementschefen hade nu för afsigt att föreslå Kongl. Maj:t att
hos Riksdagen äska en förhöjning i detta anslag.
I sammanhang härmed ville emellertid departementschefen jemväl
upptaga fråga om ökning af ett annat ordinarie anslag, nemligen det
under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar»
uppförda anslag å 140,500 kronor.
Dessa frågor vore nemligen nära förbundna med hvarandra, och de
omständigheter, som nödvändiggjorde anslagsförhöjningarna, vore i båda
fallen väsentligen desamma.
Af anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar
utginge följande ständiga anvisningar, till nedannämnda
belopp, nemligen:
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. B
till understöd åt svenska trädgårdsföreningens elevskola
i Stockholm ...................................................... kronor 4,000: —
» landtbruksakademien, såsom bidrag till aflöningar
m. m............................................................................... » 81,100: —
» aflöning åt en undervisare i fårskötsel och ullkultur.
............................................................................. » 2,000: —
» denne undervisares resor, förslagsvis beräknade till » 1,200: —
» statens entomologiska anstalt.................................... 3> 6,500: —
» premiering af nötboskap............................................. 3> 75,000: —
eller tillhopa kronor 119,800: —
Af detta anslag hade derjemte under en följd af år
anvisats anslag till smörprofningar i Malmö och
Göteborg, de senaste åren utgående med............... kronor 15,000: —
såsom ytterligare anslag till mejerielevers undervisande
vid enskilda mejerier................................................... 3) 2,000: —
till experiment vid landtbruksakademiens experimentalfält,
utöfver akademiens ordinarie anslag, 8,000
kronor, för samma ändamål....................................... » 1,500: —
j> underhåll och inköp af materiel m. m. vid akademiens
växtfysiologiska anstalt.................................... » 1,500: —
hvadan alltså........................................................................ kronor 139,800: —
utgjorde summan af de årliga anvisningarna på anslaget. Af detta återstod
derefter sålunda allenast 700 kronor att disponera för andra ändamål.
Båda de ifrågavarande anslagen hade intill innevarande år varit i
riksstaten upptagna bland sjette hufvudtitelns anslag till jordbruket,
handeln och näringarna; och'' hade de å samtliga under denna rubrik
uppförda anslag uppkomna öfverskott ingått till en gemensam besparingsfond.
Så väl från denna besparingsfond som från sjette hufvudtitelns allmänna
besparingar hade under en följd af år medel anvisats till betäckande
af utgifter, för hvilka ofvannämnda två anslag, derest de dertill
lemnat tillgång, lämpligen kunnat användas.
Sålunda hade från besparingarna å anslagen till jordbruket, handeln
och näringarna anvisats följande årligen återkommande poster, nemligen
4
Stafsutskgttefi UtlåtandeK N:o 10y
till en mejeriskola i Nqjrijljott^n^^läij................................... kropor 3,000; —
» bidrag för.r utgifvande af geologiska föreningens
handlingar.................. » 750: —
» bjdr^g < för utgifvande af svensk veterinärtidskrift
(förut 800, nu 1,0()Q, kponqr).................................... » 1,00Q:—.
» utgifvande af landtbruksakademiens handlingar och
tid^rift ........................................................................... 2,000: —
» Sy^rig^s utsädesförening................................................ » 18,000: —
» eqtqmp^ogiska föreningen ............................................. » 500: —
eller tillhopa kronor 25,250: —
Från sjette hufvudtitelns allmänna besparingar hade utgått:
till täflings- och afvelspris vid kapplöpningar ............... kronor 3,000: —
» arrende af en del af dägenheten Frescati å Djurgården
för statens entomologiska anstalt..............1... » 450: —
» mejeriskola vid Åtvidaberg.......................................... » , 2,000: —
eller tillhopa kronor : ''5,450: —
Sammanlagda beloppen af dessa utgifter uppginge sålunda till icke.
mindre än 30,700 kropps
M^d hänsyn tagen till de särskilda ändamål, för hvilka dessa belopp
anvisats, skulle af dem, lämpligen hafva kunnat utgå från anslaget till
undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar anslagen till
mejeriskolorna i Norrbottens län och vid Åtvidaberg om tillhopa 5,000
kronor och'' från anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och
land(mannanär/ngar saqitliga öfriga anslag om tillhopa 25,700 kronor.
Vjd jordbruksdepartementets tillkost. hade,.anslagen för år 1900
till ifrågavarande ändamål reda,n på civildepartementets föredragning anvisats
att .utgå på sätt här ofvan sagts, med,undantag allenast af anslaget
tilj mejerisko lan i Norrbottens län, som, äpnij återstode oanvisadt.
Då samtliga dessa anslagsposter vore årligen återkommande och ,afsåge
att fylla redan erkända behof, hade det naturligen icke kunnat
ifrågakomma annpt, än att , jemväl, efter jordbruksdepartementets inrättande
medel måst för ändamålen beredas; och hade,'' då förenämnda
besparingsfond af anledning, som här nedan angåfves, icke kunnat anlitas,
annan utväg härvid icke funnits att tillgå, än att, i den mån sjette
hufvudtitelns . allmänna besparingar icke kunnat tagas i anspråk, statskontoret
undfått befallning, att medlem förskjuta mot framdeles skeende
ersättning.
5
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
De bland ofvannämnda poster, hvilka statskontoret, sålunda anbefalts
att förskottsvis utgifva, vore:
till mejerisjtola i Norrbottens län för hvartdera af
åren 1900 och 1901 .............................. kronor 8,000
» » vid Åtvidaberg för, år 1901,................. » 2,000
» Syeriges utsädesförening för. år 1901........................ 5) 18,000
)) utgifyånde af landtbruksakademiens handlingar och
tidskrift för åy 1901...................................................... » 2,000
» eptornologiska föreningen för år 1901 ..................... J> 1,000
summa kronor 26,000: —
För år 1901 hade dessutom från sjette hufvudtitelns allmänna besparingar
anvisats bidrag till, svensk veterinärtidskrift samt anslag till ,
arrendet af en del af lägenheten, Frescati, tillhopa 1,4^0 kronor.
Flertalet och särskildt alla mera betydande utgifter af tillfällig
art hade under år 1900 kunnat utgå (från '' sjette och sjunde hufvudtitlarnes
allmänna besparingar., Till följd häraf hade, af det till extra
utgifter för jordbruksdepartementet för samnaa år afsedda belopp, 7,500
kronor, icke mera än 3,400 kronor behöft tagas i anspråk för fyllande
af tillfälliga behof] och hade Kpngi. Maj:t derför kunnat genom beslut
dep 31 december 1900 af samma belopp anvisa 4,000 kronor till betäckande
af vissa af ofvannämnda förskottsposter.
Under förutsättning, att förevarande, två ordiparie anslag blefve uti
ril^sstaten för år 1902 uppfördp med de förhöjda belopp, departementschefen
komme att föreslå, skulle några afsevärda ytterligare förskott för
ofvan omförmälda ändamål icke behöfva ifrågakomma.
Att emellertid, utan anslagens förhöjning, från( de till jordbruks-,
departement^ förfogande varande medel bereda tillgång .till betäckande
af ofvan uppräknade, stadigvarande utgifter, vore icke tänkbart.
Visserligen funnes å nionde hufvudtiteln uppfördt ett anslag till
extra utgifter å 1Q,0Q0 kronor, och från ett eller annat af hufvudtitelns .
bestämda anslag kunde väl äfven mindre öfverskott komma att tillföras
hufvudtitelns allmänna besparingar, men å andra sidan vore jemväl att
emotse, betydande utgifter af dels tillfällig arlj och dels, ehuru mera, stadigvarande,
sådan beskaffenhet, att de företrädesvis lämpade sig att gäldas
med tillgångar af nyss antydda slag.
Departementschefen ansåge sig i detta afseende endast behöfva omnämna,
hpyusom under treårsperioden 1897—1899 till betäckande af, dy
-
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
lika utgifter, hvilka det, med hänsyn till de med dem afsedda ändamål
skulle tillkommit jordbruksdepartementet att bestrida, derest detsamma
under nämnda år varit i verksamhet, från sjette och sjunde hufvudtitlarnes
extra utgiftsmedel och allmänna besparingar samt besparingar å
sjette hufvudtitelns anslag till jordbruket, handeln och näringarna utanordnats
i medeltal tillhopa omkring 30,500 kronor för att lätt skulle
inses, att hvarken från nionde hufvudtitelns extra utgiftsmedel eller från
möjligen uppkommande allmänna besparingar å denna hufvudtitel några
bidrag kunde påräknas till betäckande af vare sig de utaf statskontoret
redan förskjutna belopp eller de för samma ändamål under detta år eller
framdeles uppkommande utgifter.
Departementschefen erinrade härvid, att Riksdagen uti sin skrifvelse
den 20 mars 1900, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
anslag till jordbruksdepartementet, anfört, hurusom Riksdagen förestälde
sig, att, derest vid 1900 års utgång besparingar komme att förefinnas å
anslagen till jordbruket, handeln och näringarna, dessa till så stor del
som möjligt borde ställas till jordbruksdepartementets förfogande, och
motsåge, att Kongl. Maj:t till innevarande Riksdag inkomme med förslag
angående sådana besparingars användande i den mån de ansåges böra från
civildepartementets hufvudtitel till annan hufvudtitel öfverföras. Af chefen
för civildepartementet hade departementschefen emellertid inhemtat, att
fragan om möjligen befintliga dylika besparingars öfverföring ännu icke
kunde göras till föremål för pröfning, men att med all sannolikhet något
afsevärdt belopp härigenom i alltpall icke^kunde blifva stäldt till jordbruksdepartementets
förfogande.
Med afseende å det sålunda anförda och då, såsom departementschefen
redan förut framhållit, samtliga ofvan uppräknade med besparingar
å sjette hufvudtiteln förut bestridda utgifter å tillhopa 30,700 kronor
vore af stadigvarande natur samt syntes böra gäldas, en del af anslaget
till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar och andra
åter af anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar,
ansåge departementschefen oundgängligen nödigt, att dessa båda
anslag höjdes.
Vid bestämmandet af dessa höjningars belopp ansåge han emellertid
hänsyn böra tagas icke allenast till den oafvisliga nödvändigheten af att
de redan godkända anslagsbehofven blefve fylda, utan jemväl till de nya
kraf, som med säkerhet vore att på ifrågavarande områden förvänta.
Hvad särskildt anslaget till undervisningsanstalter för jordbruk och
Statsutskottets Utlutande N:o 10.
7
landtmannanäringar anginge, vore redan på Kongl. Maj:ts pröfning beroende
en framställning, som, i händelse densamma bifölles, föranledde
en utgift, hvilken borde utgå af detta anslag.
Uti en till landtbruksstyrelsen stäld skrift hade nemligen statens
instruktör i boskapsskötsel anfört: att för det arbete, som för närvarande
påginge inom landet med syfte att höja nötkreatursbesättningarnas jemnhet
och afkastningsförmåga, det vore af synnerlig vigt, att injölken från
de enskilda korna undersöktes med hänsyn till dess qvantitet och fetthalt;
att en grundlig kännedom om kornas egenskaper i detta afseende
vore nödvändig för ordnandet af afveln och bildandet af rikt afkastande
kreatursstammar samt för lämpandet på ett ekonomiskt sätt af utfodringen
efter djurens afkastning; att för sådant ändamål så väl i Danmark
som inom vårt land föreningar bildats för underlättande och ordnande
af sagda undersökningar och att desamma under den korta tid, de varit
verksamma, redan visat sig i hög grad gagnande för det ändamål, de
afsåge att tillgodose; att, för att dylika kontrollföreningar skulle kunna
ega framgång, det likväl vore nödvändigt, att tillgång funnes på personer,
som vore kunniga dels i mjölkundersökningar och dels i uppgörandet
af derpå grundade beräkningar, som erfordrades till ledning för djuregarne
vid afvel och utfodring; att af sådan anledning lämpligt vore, att
åtgärder vidtoges för anordnande af utbildningskurser för dylika personer,
så kallade kontrollassistenter; och hade instruktören, med erinran, att åtgärder
vidtagits i Skåne för tillgodoseende af behofvet af kontrollassistenter
för nämnda landsdel, men att dessa åtgärder icke kunde anses
tillräckliga att fylla behofvet af sådana personer ens i södra delen af
landet, än mindre för norra och mellersta delen deraf, der tillfälle till
utbildning af dylika assistenter fullständigt saknades, på grund häraf
hemstält, att landtbruksstyrelsen måtte vidtaga åtgärder, för att det behof
af kontrollassistenter, som inom landet förefunnes, måtte blifva fyldt.
Med skrifvelse den 19 november 1900 hade landtbruksstyrelsen till
Kongl. Maj:t öfverlemnat berörda skrift jemte af styrelsen i anledning af
densamma från hushållningssällskapens år 1899 samlade ombud inhemtat
yttrande, deruti ombuden, under framhållande, bland annat, att omförmälda
kontrollföreningar visat sig medföra synnerligen gagnande resultat
i det af instruktören angifna afseende, specielt för de mindre jordbrukare,
att stor brist för närvarande rådde på personer, lämpliga att såsom
kontrollassistenter biträda föreningarna, samt att staten, som i allmänhet
bekostade undervisningsväsendet i riket, derför äfven borde sörja för af
-
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
hjelpäiidet af ! det hinder för denna gagneliga föreningsverksamhets utveckling,
som läge i hristen på ordentligt utbildade assistenter, tillstyrkt
åtgärders vidtagande för anordnande af utbildningskursér för kontrollassistenter
till biträde åt inom landet bildade kontrollföreningar af ofvan
angifna ärt.
För egen del hade landtbruksstyrelsen i detta ämne anfört hufvudsakligen.
De allmänna ekonomiska förhållanden, under hvilka det svenska
landtbruket liksom landtbruket i öfriga länder för härvarande arbetade,
manade till iakttagandet af den största noggraiihet vid tillgodogörandet
af landtbrukets produktiva krafter. Oaktadt kraftiga åtgärder vidtagits
* till höjande af boskapsskötseln inom vårt land, lemnade dén ännu i allmänhet
icke det utbyte, som under ett mera ekonomiskt bedrifvande "af
densamma skulle vara fallet, hvilket till stor del syntes bero på bristande
kännedom hos ladugårdsinnehafvarne om de olika djurens förmåga att
betala utfodringen. Kontrollföreningarnas ändamål vöre att fylla denna
brist, i det att de genom noggrant iakttagande af kornas mjölkafkastnin''g
under en viss utfodring sökte närmare lära känna deras produktionsförmåga
och derigenom möjliggöra icke blott ett ekonomiskt anordnande
af utfodringen, utan äfven ett framgångsrikt förädlingéäfbete
inom koladugården. Hufvuduppgifterna för dessa föreningar blefVe sålunda
dels att genom antecknandet och béräknandet af de ''använda
fodérmedlen samt qvantiteten och fetthaltén hös den producerade mjölken
utröna de olika kornas egenskaper att tillgodogöra sig fodermedlen,
hvilket tydligen måste vara af största betydelse för vinnandet af ett ekonomiskt
gynsamt resultat af ladugårdsskötseln, eller att med andra ord bedöma
djurens värde såsom bruksdjur, dels ock att genom utrönande af djurens
olika mjölkegenskaper i afseende å så väl mjölkens qvantitet som
fetthalt erhålla en bestämd ledning vid afvelsarbetet, så att till afvélsdjur
utsåges endast, de kor, som i detta afseende egde de bästa egenskaperna.
Kontrollföreningarnas organisation vore ganska Onkel. Föreningarna
bildades vanligen på vissa år och utgjorde en ofverenskornmölse mellan
föreningsmedlemmarne att ställa sina ladugårdar under kontroll samt
låta å vissa återkommande tider kontrollera mjölken efter hvarje mjölkande
ko samt anteckna dén utfodring, som vid tillfälligt egde ruin.
Härför anstälde hvarje förening en assistent, som verkstade profmjölkning,
uttoge och undersökte prof af hvarje kos mjölk, förde noggranna
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
9
räkenskaper öfver de olika kornas mjölk och smör utbyte och öfver det
i ladugården använda fodret samt utarbetade öfversigt öfver samtliga
besättningarnas och de särskilda kornas inbördes förhållande uti ifrågavarande
afseende, så att med ledning deraf skulle kunna utväljas de
kor, som hade ett så stort afvelsvärde, att de kunde antagas verka förädlande
och förbättrande på afveln i stort sedt.
Efter att härpå hafva lemnat en kort redogörelse angående kontrollföreningsverksamheten
i Danmark, anförde landtbruksstyrelsen vidare.
Hvad anginge bildandet af kontrollföreningar inom vårt eget land,
så hade den första föreningen uppstått i Skåne år 1898 och benämndes
Hvilans kontrollförening. Så vidt landtbruksstyrelsen hade sig bekant,
funnes för närvarande inom Sverige tillhopa 29 dylika föreningar, hvarjemte
enligt landtbruksstyrelsen tillhandakommen upplysning 5 ytterligare
föreningar vore under bildning.
Då nu instruktören i boskapsskötsel vitsordat, att brist inom landet
rådde på personer, lämpliga att såsom kontrollassistenter biträda
föreningarna, men kontrollföreningarna utan tillgång på dylika assistenter
icke vore i stånd att på ett nöjaktigt sätt uppfylla sitt ändamål,
syntes åtgärder från statens sida höra vidtagas för afhjelpandet af det
behof, som sålunda yppat sig. För närvarande funnes en kurs för sådant
ändamål anordnad vid Hvilans landtmannaskola i Malmöhus län.
Denna skola, som vore belägen inom området för Hvilans kontrollförening
och hvars lärare vore ledare för samma förening, vore sålunda
synnerligen egnad att lemna undervisning i ofvan sagda hänseenden. Med
understöd af Malmöhus läns hushållningssällskap hade år 1899 vid ifrågavarande
landtmannaskola anordnats en kurs för utbildande af kontrollassistenter.
Äfven under år 1900 hade länets hushållningssällskap beviljat
ett liknande anslag för samma ändamål, och hade under året tvenne
kurser hållits.
Då de kurser, som sålunda anordnats vid Hvilans landtmannaskola,
på intet vis syntes kunna tillgodose hela landets behof af kontrollassistenter,
ansåge sig landtbruksstyrelsen böra hänvända sig till Kongl. Maj:t
för utverkande af medel för anordnande af kurser inom olika delar af
landet för utbildande af kontrollassistenter. Kurserna borde enligt landtbruksstyrelsens
åsigt förläggas till platser, hvarest tillfälle funnes till
undervisning genom skicklige lärare uti de ämnen, i livilka det vore af
vigt för eleverna att inhemta kunskaper, och som vore belägna inom
området för någon kontrollförening. För att deltaga i kursen borde
Bih. till Riksd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
sökande hafva genomgått landtmanna- eller landtbruksskola eller styrka
sig hafva motsvarande kunskaper. Kurserna borde fortgå under minst
fyra veckor; och borde eleverna erhålla kostnadsfri undervisning, men
sjelfva hålla sig med kost och husrum. Undervisningen borde omfatta
nötboskapsafvel, utfodringslära, fettundersökning, kontrollbokföring samt
inöfvande af de arbeten, som tillkomme kontrollassistenterna.
Hvad anordnandet af ifrågavarande kurser beträffade, så syntes
detta böra ske genom landtbruksstyrelsens försorg på det sätt, att styrelsen
med vederbörande vid såsom lämpliga ansedda landtmanna- eller
landtbruksskolor eller andra anstalter träffade öfverenskommelse om
mottagandet i och för undervisning enligt af landtbruksstyrelsen här
ofvan angifven plan af visst antal elever för utbildning till kontrollassistenter.
För hvarje kurs borde af statsmedel erläggas dels ett visst
bestämdt belopp, som enligt landtbruksstyrelsens beräkning lämpligen
kunde utgöra 300 kronor, dels ock en afgift af 20 kronor för hvarje
elev, som komme att deltaga i kursen. Huru stort antal assistenter,
som kunde behöfva utbildas, vore gifvetvis beroende på den utveckling,
kontrollföreningsväsendet kunde inom vårt land erhålla, och derpå berodde
sålunda äfven, huru många kurser af ifrågavarande beskaffenhet
kunde behöfva anordnas. Om emellertid 1,000 kronor af statsmedel
anvisades och det finge bero på omständigheterna samt öfverenskommelse
i förevarande afseende med vederbörande inom orterna, huru många
kurser skulle anordnas och elever vid desamma antagas, skulle med ett
sådant belopp som de antydda i hvarje händelse ett ganska afsevärdt
och för närvarande tillräckligt antal duglige kontrollassistenter kunna
utbildas till gagn för kontrollföreningarna och dermed för svenska boskapsskötseln.
Pa grund af hvad sålunda blifvit anfördt hade landtbruksstyrelsen
hemstält, att Kongl. Maj:t måtte ställa till styrelsens förfogande ett
belopp af ett tusen kronor för anordnande enligt ofvan angifna plan af
undervisningskurser för utbildande af kontrollassistenter samt bemyndiga
styrelsen att angående samma kurser i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med sagda plan meddela erforderliga föreskrifter.
Den af landtbruksstyrelsen sålunda gjorda framställning syntes departementschefen
väl värd att vinna bifall, och skulle han ingalunda tvekat
att tillstyrka Kongl. Maj:t att till styrelsens förfogande ställa det sålunda
begärda beloppet, derest han icke ansett olämpligt att, med de penningmedel,
som nu stode jordbruksdepartementet till förfogande, förorda nya
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
11
utgifter af den stadigvarande art, hvarom här uppenbarligen skulle
blifva fråga.
Vid beräknande af den förhöjning uti anslaget till undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar, hvarom departementschefen
ansåge framställning till Riksdagen böra göras, borde emellertid hänsyn
tagas till, att för omförmälda ändamål erfordrades ett belopp af 1,000
kronor.
Härjemte hade departementschefen anledning antaga, att inom den
närmaste framtiden fråga koinme att uppstå om statsmedels beviljande
för undervisning i trädgårdsskötsel; och funne han högst beklagligt, om
han skulle nödgas att med anledning af brist på medel afstyrka understöd
för detta, enligt hans förmenande, synnerligen vigtiga ändamål.
Likaledes förutsåge departementschefen, att med mejerihandteringens
nuvarande utveckling i landet ytterligare åtgärder för undervisningen på
detta område komme att snart erfordras.
Att, sedan statsmagterna visat sitt intresse för jordbruket och dess
binäringar genom inrättandet af ett särskilt jordbruksdepartement, anspråken
på åtgärder till främjande af jordbruket och iandtmannanäringarna
jemväl komme att stegras, derom kunde tvifvel icke råda. Utan att
Kongl. Maj:t till sin disposition hade nödiga medel till dylika åtgärders
vidtagande i de fall, der sådana funnes erforderliga, kunde emellertid
jordbruksdepartementet icke komma att behörigen fylla sin uppgift.
Vid de förhöjningar, som å nu ifrågavarande två anslag borde ske,
vore derför ock angeläget, att förhöjningarna tillmättes så, att åtminstone
något belopp funnes till Kongl. Maj:ts disposition för att möta kommande
kraf. EM!
ULV
Beräknande,
att från anslaget till undervisningsanstalter för jordbruk
och landtmannanäringar borde för framtiden utgå dels anslagen
till mejeriskolor i Norrbottens län och vid Åtvidaberg, tillhopa 5,000
kronor, dels det nu från anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk
och landtmannanäringar utgående anslag å 2,000 kronor till mejerielevers
undervisande vid enskilda mejerier, dels ock ett bidrag af 1,000
kronor för utbildande af kontrollassistenter, skulle, då, såsom ofvan visats,
endast 4,000 kronor funnes å anslaget disponibla, en ovilkorlig ökning i
detsamma af 4,000 kronor nu erfordras. Då emellertid härutöfver ett
belopp af minst 5,000 kronor syntes böra stå till Kongl. Maj:ts disposition,
ansåge departementschefen ökningen i detta anslag lämpligen böra
bestämmas till 9,000 kronor, hvarigenom det bestämda anslaget under
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
förevarande anslagstitel skulle komma att uppgå till 185,000 kronor, och
denna anslagstitel i sin helhet till 200,000 kronor.
Å anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar
kunde, såsom ofvan sagts, anses disponibla allenast 700 kronor,
under det de utgifter, som måste bestridas, med beräknande af ett an
slag
till entomologiska föreningen å 1,000 kronor, uppginge till 26,200
kronor.
Med frånräknande af nyssnämnda 2,000 kronor till mejerielevers
undervisande vid enskilda mejerier, skulle för fyllande af redan godkända
anslagsbehof sålunda erfordras en höjning i detta anslag af 28,500
kronor.
Härutöfver borde emellertid, såsom ofvan framhållits, med hänsyn
dertill att man måste vara beredd att kunna möta de nya kraf, som
otvifvelaktigt vore att förvänta, något belopp finnas till Kongl. Maj:ts
disposition; och ansåge departementschefen, att, då af stor vigt vore, att
detta belopp ej bestämdes alltför lågt, härför ingalunda vore för
mycket att beräkna 12,000 till 15,000 kronor. Höjningen i anslaget
skulle i sådant fall blifva 85,500 ä 38,500 kronor. Departementschefen
ansåge sig emellertid kunna för närvarande inskränka sig att föreslå en
höjning till belopp af 34,500 kronor, hvarigenom anslagets belopp komme
att uppgå till 175,000 kronor. Till frågan härom anhölle departementschefen
emellertid få återkomma.
Under denna punkt tillstyrkte departementschefen alltså, att Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att det under anslagstiteln »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar» ingående, bestämda anslag
å 175,400 kronor måtte höjas till 185,000 kronor eller med 9,600 kronor;
kommande, i händelse af bifall härtill, anslagstiteln »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar» (deraf ett förslagsanslag å
15,000 kronor till understöd åt landtmannaskolor) att höjas från 190,400
kronor till 200,000 kronor.
Då de ifrågasatta förhöjningarna i förenämnda två anslag synas
vara nödvändiga för bestridande af utgifter, till hvilka besparingarna
å sjette hufvudtiteln förut lemnat tillgång, och i öfrigt äro afsedda för
tillfälliga behof, som stå i nära samband med de ändamål, som med
jordbruksanslagen böra tillgodoses, har utskottet ansett sig böra tillstyrka
dessa anslagsförhöjningar; och får utskottet alltså, hvad särskildt det i
denna punkt upptagna anslag beträffar, hemställa,
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 13
att]- Riksdagen, med bifall till Kong! Maj:ts förslag,
må höja det under anslagstiteln »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar» ingående,
bestämda anslag från 175,400 kronor med 9,600
kronor till 185,000 kronor.
Vid bifall härtill kommer anslagstiteln »undervisningsanstalter för
jordbruk och landtmannanäringar» (deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor
till understöd åt landtmannaskolor) att höjas från 190,400 kronor
till 200,000 kronor.
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.
2:o) Kong! Maj:t har föreslagit, att det under ofvannämnda anslagstitel
uppförda anslag måtte höjas från 140,500 kronor till 175,000 kronor
eller med 34,500 kronor.
Under åberopande af hvad i förestående punkt l:o) anförts, får utskottet
hemställa,
att Riksdagen må höja det under anslagstiteln
»befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar»
uppförda anslag å 140,500 kronor med
34,500 kronor till 175,000 kronor.
Länsveterinärer och veterinärstipendiater.
3:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen må medgifva, dels att,
under de i statsrådsprotokollet för jordbruksärenden den 11 nästlidne
januari angifna vilkor och förbehåll, aflöningen för länsveterinärerne i
riket måtte bestämmas att från och med år 1902 utgå med 1,800 kronor,
deraf 1,200 kronor såsom lön och 600 kronor såsom tjenstgöringspenningar,
jemte två ålderstil lägg, hvartdera å 500 kronor, att tilläggas lönen;
dels ock att, för beredande af tillgång till de för länsveterinärerne föreslagna
aflöningar, anslaget till »länsveterinärer och veterinärstipendiater»
måtte höjas från 50,100 kronor till 59,700 kronor eller med 9,600 kronor.
Af ofvanberörda statsrådsprotokoll inhemtas, hurusom med det under
Ang. höjning
i analaget till
befrämjande i
allmänhet af
jordbruk och
landtmanmanäringar.
Ang. höjning
af läneveterinärcrnea
aflöning.
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
denna anslagstitel uppförda anslag bestredes, bland annat, aflöningarna
till de inom landet anstälde 82 länsveterinärer; och åtnjöte en hvar af
desse tjensteman såsom lön 1,500 kronor.
I afseende å länsveterinärernes pensionsrätt funnes icke några särskilda
bestämmelser meddelade, utan hade i förekommande fall på dem
tillämpats bestämmelserna uti kongl. brefven den 3 december 1812, den
25 juni 1818, den 12 november 1828, den 16 mars 1858 och den 23
november 1860, enligt hvilka pension till lönens fulla belopp tillkomme
länsveterinär vid fylda 70 lefnadsår och minst 30 års oafbruten tjenstetid
eller vid 65 års ålder, då efter vid pass 40 års tjenstetid hans sjuklighet
eller försvagade helsotillstånd med laglig läkareattest bestyrktes.
Angående kompetensvilkor samt åligganden för länsveterinäreme
funnes bestämmelser meddelade uti instruktionen för läns-, stads-, distriktsoch
andra civila veterinärer den 19 oktober 1888.
För att kunna uppföras å förslag till länsveterinärstjenst erfordrades
sålunda att hafva aflagt godkänd afgångsexamen vid veterinärinstitutet
och vara af medicinalstyrelsen förklarad såsom legitimerad veterinär.
Enligt 1 § uti nämnda instruktion vore länsveterinär skyldig att inom
sitt distrikt utöfva närmaste inseendet öfver den allmänna och besörja
den enskilda sjukvården bland husdjuren, på sätt instruktionen närmare
bestämde; och innehölle 3—23 §§ uti samma instruktion i sådant afseende
mera detaljerade föreskrifter, enligt hvilka det tillhörde länsveterinären
hufvudsakligen att icke allenast, då till hans kännedom kommit, att
smittosam sjukdom bland husdjuren utbrutit, utan jemväl efter förordnande
af medicinalstyrelsen eller Kongl. Maj:ts befallningshafvande eller
i vissa fall på kallelse af ordförande i helsovårds- eller kommunalnämnd
företaga tjensteresor för bekämpande af dylik sjukdom; att, förutom
afgifvande af rapporter i särskilda fall, årligen inom viss tid till medicinalstyrelsen
insända berättelse såväl om sin verksamhet under det föregående
året som ock om sundhetstillståndet bland husdjuren inom distriktet
samt om hvad i öfrigt dermed kunde ega sammanhang; samt
att föra diarium öfver inkomna handlingar, konceptbok öfver tjensterapporter,
utlåtanden m. in. äfvensom journal öfver den sjukvård, som af
honom utöfvades.
Enahanda skyldighet att efter förordnande eller på kallelse verkställa
förrättningar tillkomme jemväl innehafvare af sådan stads- eller distriktsveterinärsbefattning,
med hvilken enligt af Kongl. Maj:t lemnadt medgif
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
15
vande vore förenad rätt till tjenstårsberäkning i likhet med den länsveterinärer
åtnjöte.
För förrättning, som på grund af gällande författningar angående
hvad iakttagas bör dels till förekommande och hämmande af smittosamma
sjukdomar bland husdjuren och dels till förekommande af sådana sjukdomars
införande i riket, så ock angående hvad vid utförsel till utlandet
af kreatur bör iakttagas, af läns-, städs- eller distriktsveterinär företoges,
egde han uppbära ersättning enligt särskild af Kongl. Maj:t faststäld
taxa.
Närmaste inseendet öfver såväl läns- som distriktsveterinärernes tjensteverksamhet
tillkomme enligt bestämmelse uti läkareinstruktionen den 31
oktober 1890 förste provinsialläkarne, hvar inom det län, der han vore
anstäld; och tillkomme honom derjemte, så vidt veterinärväsendet anginge,
hufvudsakligen att årligen inspektera de till länsveterinärstjensterna hörande
arkiv; att tillse, att de, som inom länet enskildt utöfvade veterinärkonsten,
behörigen iakttoge hvad enligt gällande instruktioner och författningar
dem ålåge; att föra förteckning öfver enskildt praktiserande veterinärer
inom länet; samt att insamla och bearbeta statistiska uppgifter rörande
husdjurssjukvården inom länet.
Fråga hade nu blifvit väckt om en i viss mån förändrad organisation
af det civila veterinärväsendet och i sammanhang dermed om förhöjning
af länsveterinärernes aflöningar och om anvisande af statsbidrag
för aflönande af distriktsveterinärer.
Innan departementschefen redogjorde för den i detta afseende gjorda
framställning och deröfver afgifna utlåtanden, ville han i korthet i minnet
återkalla det hufvudsakliga af hvad i samma ämne förekommit under
de senaste årtiondena.
Frågan om ett ändamålsenligt ordnande af rikets veterinärväsende,
hvartill grunden lagts redan år 1774, hade nemligen allt sedan år 1863
vid upprepade tillfällen varit föremål för statsmagternas pröfning. I skrifvelse
af den 28 februari sistnämnda år hade Rikets Ständer anhållit, att
Kongl. Maj:t måtte låta utarbeta och för Ständerna framlägga förslag,
hvarigenom i öfverensstämmelse med tidens fordringar och landets behof
ej mindre undervisningen i veterinärkunskapen kunde höjas och utvidgas,
än äfven djurläkarnes antal förökas och deras vilkor förbättras. Med anledning
af denna Rikets Ständers skrifvelse hade Kongl. Maj:t den 13
november samma år åt särskildt utsedde komiterade gifvit i uppdrag att
i enlighet med den uti skrifvelsen gjorda framställning afgifva förslag
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
till fullständigt ordnande af veterinärväsendet i riket. I det betänkande,
som med anledning af berörda uppdrag afgifvits under den 24 maj 1865,
hade föreslagits, bland annat, att för den civila husdjurssjukvårdens uppehållande
skulle inom hvarje län tjenstgöra dels en länsveterinär, dels
behöfligt antal distriktsveterinärer, samt att aflöningen till länsveterinärer,
som enligt kongl. brefvet den 29 december 1860 utginge med 500 riksdaler
årligen, skulle bestämmas till 750 riksdaler, att hvart femte år
förhöjas med 250 riksdaler, till dess lönen uppginge till 1,500 riksdaler.
Enligt komiterades förslag skulle distriktsveterinärers antagande blifva
beroende af de uppoffringar, som de särskilda länens invånare för detta
ändamål ville underkasta sig. Komiterade ansåge det vara billigt, att
staten icke uteslutande betungades med utgifterna till denna för kommunens
och distriktets särskilda nytta afsedda veterinärläkarekår. De omsorger,
som åtskilliga läns landsting redan ådagalagt om veterinärväsendets
förbättring, gåfve jemväl vid handen, att ordnandet af denna angelägenhet
blifvit betraktad såsom ett kommunens åliggande, och komiterade
hade derför föreslagit såsom vilkor för distriktsveterinärstjensters inrättande,
dels att det läns landsting, der en sådan tjenst ifrågasattes, åt
tjenstens blifvande innehafvare anvisade ett årligt lönebidrag af minst
250 riksdaler, dels att det distrikt, hvarinom distriktsveterinären skulle
hafva sin tjensteverksamhet och hvilket distrikts omfång borde af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande pröfvas och godkännas, åt distriktsveterinären
uppläte och underhölle sådan kostnadsfri bostad, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande
kunde godkänna såsom fullt motsvarande dermed afsedda
ändamål. Först under förbehåll af nämnda vilkors uppfyllande skulle
staten vara förpligtad att bidraga till desse läkares aflönande enligt de
beslut, som för hvarje särskildt fall kunde derom af Kongl. Maj:t meddelas.
Beloppen af dessa statens bidrag ansåge komiterade lämpligen
kunna i allmänhet bestämmas till 250 riksdaler, hvarigenom, med
tillägg af hvad kommunen lemnade, hvarje distriktsveterinär utom fri
bostad skulle komma att erhålla en årlig lön af minst 500 riksdaler.
Endast för sådana fattiga och mera glest bebodda orter, der inkomsterna
af den veterinära praktiken vore jemförelsevis obetydliga, skulle, efter
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes tillstyrkande, statens bidrag kunna bestämmas
något högre, dock i intet fall öfver 500 riksdaler.
Beträffande de civila veterinärläkarnes pensionsrätt hemstälde komitén,
under erinran, att sådan rätt vid den tiden icke varit dem tillförsäk
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
17
råd, att så väl läns- som distriktsveterinärer skulle likställas med öfriga
statstjenare.
Detta koiniterades förslag hade emellertid ej underkastats Riksdagens
pröfning.
I särskilda skrivelser den 24 oktober 1870 och den 26 oktober
1871 hade derpå sundhetskollegium, under åberopande af de väsentligen
ökade kompetensfordringarna för länsveterinärsplatser, framstäf behofvet
af ökade löneförmåner för länsveterinärerne. I förnyad skrifvelse den 28
oktober 1872 hade sundhetskollegium vidare yttrat, att samma grunder då
ännu förefunnes för ifrågavarande löneförhöjning. Med anledning af sistnämnda
skrifvelse hade Kongl. Maj:t föreslagit 1878 ars Riksdag, att, för
höjande af dåvarande 28 länsveterinärers löner till 1,000 riksdaler för
dem hvar, erforderligt anslag måtte beviljas, och hade denna Kongl. Maj:ts
proposition blifvit af Riksdagen bifallen.
Den 11 september 1874 hade derefter Kongl. Maj:t beslutat att tillsätta
en ny komité med uppdrag att afgifva förslag till veterinärväsendets
ordnande. Denna komité, som den 5 december samma år afgifvit sitt
betänkande, hade till pröfning upptagit jemväl frågan om statsveterinärernes
löneförmåner och på angifna skäl hemstält, att i hvart och ett af
rikets tjugufyra län skulle anställas en s. k. förste länsveterinär med lön
af 1,800 kronor samt att i vissa uppgifna län af större utsträckning och
med glesare befolkning skulle under benämning andre länsveterinärer antagas
veterinärer med lön af staten till belopp af 900 kronor årligen samt
med fri bostad att bekostas af vederbörande kommun.
Beträffande distriktsveterinärerne hade desse komiterade yttrat, att,
ehuru staten icke borde i vidsträcktare mån än genom aflönande af det
utaf komiterade sålunda föreslagna antal länsveterinärer vidkännas kostnader
för den civila veterinärsjukvårdens upprätthållande i landet, komiterade
likväl ansåge, att om veterinärer, som af landsting, hushållningssällskap,
kommunalstyrelse, bolag eller enskilda personer blifvit inom ett
visst distrikt anstälde och af dem åtnjöte aflöning, finge, mot skyldighet
att vid förekommande fall stå till Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förfogande,
rätt till tjenstårsberäkning och således äfven utsigt till befordran
till länsveterinärstjenster, en lättnad härigenom skulle beredas myndigheter
och enskilde att få veterinärer hos sig anstälde, på samma gång det skulle
tillskynda staten fördelen af ett kostnadsfritt biträde vid veterinärsjukvårdens
handhafvande. Komiterade föresloge derför, att Kongl. Maj:ts
befallningshafvande skulle ega att, efter ansökan af de myndigheter eller
Uih. till Biksd. Prof. IDOL 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
enskilde, hvilka hade sådan veterinär hos sig anstäld, och sedan dennes
kompetens blifvit af sundhetskollegium pröfvad, på förenämnda vilkor
antaga honom såsom distriktsveterinär inom det honom anvisade, af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande till beskaffenhet och omfång godkända distrikt.
Uti häröfver afgifvet yttrande hade sundhetskollegium uttalat, att
behofvet af ytterligare en länsveterinär i de föreslagna länen ej kunde
bestridas, men att tillräckliga skäl saknades att ställa andre länsveterinärernes
löneförmåner lägre än de s. k. förstes. Kongl. Maj:t, som den 2
mars 1875 låtit inför sig föredragas frågan om veterinärväsendets organisation,
hade ej funnit skal att i det af sundhetskollegium anmärkta afseende
frånträda komiterades förslag och i enlighet med detsamma aflåtit
proposition till 1875 års Riksdag. Ordnandet af länsveterinärstjensterna,
enligt de grunder Kongl. Maj:t föreslagit, hade ej vunnit Riksdagens bifall,
utan hade Riksdagen anslutit sig till de åsigter, sundhetskollegium framstält.
Beträffande den lön, hvilken borde tillerkännas samtlige länsveterinärerne,
hade Riksdagen erkänt, att densamma borde höjas utöfver dåvarande
beloppet 1,000 kronor, men ansett löneförmånerna lämpligast böra
bestämmas till allenast 1,500 kronor årligen, eller det belopp, hvarmed
lönen för närvarande utginge.
Uti en till Kongl. Maj:t under år 1891 ingifven skrift hade samtlige,
till ett antal af 32 uppgående länsveterinärer i riket anhållit, det
Kongl. Maj:t behagade till Riksdagen aflåta proposition om höjning af
deras aflöning. Till stöd för denna framställning hade sökandena hufvudsakligen
anfört, att genom den tillströmning, som allt mera egt rum inom
veterinärkåren, i det att privata veterinärer till stort antal slagit sig ned
ej mindre i residensstäderna än äfven såsom distriktsveterinärer på landsbygden,
länsveterinärernes arbetsområden och praktik i hög grad kringskurits,
hvarigenom möjligheten för dem att bereda sig några afse värda
inkomster utöfver de ordinarie löneförmånerna betänkligt inskränkts; att
länsveterinärerne icke finge lemna den vetenskapliga utvecklingen på deras
verksamhetsområde å sido, men att, för att i detta afseende följa med sin
tid, af dem kräfdes icke obetydliga utgifter, hvilka de med sina nuvarande
ringa löneförmåner och öfriga inkomster hade svårt att bestrida; att länsveterinärerne,
till följd af beskaffenheten af sin tjenst, icke kunde med
densamma förena någon annan inkomstbringande befattning, om någon
sådan möjligen skulle stå till buds; att utsigten för länsveterinär att en
gång komma i åtnjutande af den pension, som vore honom för ålderdomen
tillförsäkrad, vore ringa, enär högst få uppnådde den höga ålder, som
19
!<Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
härför blifvit faststäld; samt att med en otillräcklig lön af staten och i
saknad af ålderstillägg, som de fleste öfrige tjensteman åtnjöte, samt med en
allt mer begränsad och kringskuren praktik länsveterinärernes ekonomiska
ställning vore särdeles bekymmersam.
Uti häröfver afgifvet utlåtande hade medicinalstyrelsen anfört, att
kompetensvilkor och skyldigheter för läns- och distriktsveterinärer vore
desamma; att länsveterinären icke mer än distriktsveterinären vore förhindrad
att med sin tjenst förena annan inkomstbringande befattning,
derest sådan stode honom till buds och båda i samma grad åtnjöte allmänhetens
förtroende; att då länsveterinären alltså vore likstäld med
distriktsveterinären, men i motsats till denne egde en fastare anställning
med en, om ock otillräcklig, dock säker lön af staten samt med någon
utsigt till pension, under det att distriktsveterinären oftast antoges för
viss, vanligen kort tid med en ringa, ej alltid säker lön och dertill oftast
vore bunden af en öfverenskommen låg taxa för sina tjensteförrättningar
åt enskilde, borde länsveterinärernes ställning ej vara ogynsammare eller
sämre än distriktsveterinärernes, utan borde motsatsen väl ega rum; att,
äfven om länsveterinärens egentliga distrikt minskats, deraf dock icke
med nödvändighet följde, att tillfällen till inkomstbringande praktik i
samma mån aftagit, enär allmänheten numera vida mer än tillförene
anlitade landets veterinärer, samt att den anmärkta omständigheten, att
privatveterinärer stundom bosatte sig i länens residensstäder och der
täflade med länsveterinärerne om den enskilda praktiken, ingalunda visade,
att länsveterinärens verksamhetsområde varit otillräckligt, utan snarare
motsatsen, då en enskild veterinär med lika kompetensvilkor, men utan
lön, ansett sig kunna derstädes finna sin utkomst. Beträffande åter utsigten
för länsveterinärer att komina i åtnjutande af dem tillerkänd pension,
hade. medicinalstyrelsen uttalat den åsigten, att endast ett högst ringa
fåtal af landets länsveterinärer kunde hoppas att någonsin upplefva pensionsåldern,
som i medeltal skulle uppgå till fulla 74 år och för två af
dem kunde ernås först vid 88—89 år. En förändring beträffande länsveterinärernes
pensionering syntes medicinalstyrelsen derför vara nödvändig
och skulle lämpligast kunna ernås, derest pensionsvilkoren blefve i hufvudsak
desamma, som för provinsialläkares pensionering vore gällande.
På grund af hvad sålunda anförts, hemstälde medicinalstyrelsen, det
Kongl. Maj .t täcktes aflåta proposition till Kiksdagen, att anslag måtte
beviljas till beredande af två ålderstillägg, hvardera å 800 kronor, åt i
tjenst varande länsveterinärer, att inträda det första efter fem och det
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
andra efter tio års väl vitsordad tjenstgöring såsom länsveterinär efter
skedd utnämning dertill, under vilkor, att innehafvaren mer än fyra femtedelar
af denna tid sjelf bestridt sin egen eller, på grund af förordnande,
annan statens tjenst, dervid skulle iakttagas, att ålderstillägg ej finge tillträdas
förr än vid början af kalenderåret näst efter det, under hvilket
den stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd; och borde nuvarande länsveterinär
dervid tillgodoräknas den tid, som förflutit från det han till
länsveterinär utnämndes.
Efter det statskontoret i detta ärende afgifvit infordradt utlåtande af den
1 november 1892 och dervid ansett sig sakna tillräcklig anledning att
tillstyrka bifall till den gjorda framställningen, hade Kongl. Maj:t, enligt
beslut den BO december 1893, förklarat sig finna framställningen icke
till någon åtgärd föranleda.
Frågan om förändringars vidtagande på här ifrågavarande område
hade derefter hvilat till år 1897. Uti skrifvelse den 22 november sistnämnda
år hade nemligen hushållningssällskapens ombud till Kongl. Maj:t
inkommit med framställning, att åtgärder måtte vidtagas till förbättrande
af läns- och distriktsveterinärernes löne- och pensionsvilkor. Såsom stöd
för denna sin framställning hade ombuden framhållit frånvaron inom det
civila veterinärväsendet af ett lämpligt befordringssystem; med undantag
af läraretjensterna vid veterinärinstitutet funnes icke i vårt land några
veterinärbefattningar, som framför andra vore förenade med afsevärda
förmåner i ekonomiskt hänseende. Den jemförelsevis ringa lön af endast
1,500 kronor, som nu vore anvisad till hvar och en af de 32 länsveterinärstjensterna,
och svårigheten för dessas innehafvare att annat än i
undantagsfall komma i åtnjutande af pension gjorde, att veterinären
sällan hade anledning att särskildt eftersträfva en sådan befattning.
Efter att derefter hafva påpekat det ekonomiska betryck, i hvilket
veterinärerne i allmänhet befunne sig, hade ombuden framhållit de fördelar
äfven för det allmänna, som skulle vinnas genom förbättrande af
länsveterinärernes löne- och pensionsvilkor, i samband hvarmed ökade
fordringar borde ställas på deras tjenstgöring och kompetens; då länsveterinärstjenstens
erhållande härigenom blefve liktydigt med en verklig
befordran, finge alla dugliga krafter inom veterinärkåren på detta sätt ett
mål för sin sträfvan, och distriktsveterinärernes tjenstårsberäkning, som nu
vore nästan utan all betydelse för dem, blefve af verkligt värde, önskvärdt
vore ock, att desse senares ställning blefve mera betryggad, något
som ombuden ansåge lämpligast böra kunna ske genom att någon pen
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
21
sionsrätt bereddes dem. Den kostnad, som härigenom skulle komma att
åsamkas staten, blefve under alla förhållanden ringa i jemförelse med den
nytta, en sådan åtgärd skulle medföra för veterinärerne och såmedelst
jemväl för det allmänna.
Till följd af remiss hade medicinalstyrelsen den 16 december 1898
afgifvit utlåtande öfver denna ombudens framställning; och hade styrelsen
deruti, under erinran, att, på sätt här ofvan omförmälts, styrelsen redan
uti sitt öfver den af länsveterinärerne år 1891 gjorda framställning om förbättrade
aflöningsvilkor afgifna utlåtande förordat beviljande åt desse
tjensteman af två ålderstillägg, anfört, att styrelsen fortfarande vore af
den åsigt, att länsveterinärernes nuvarande löne- och pensionsförmåner icke
motsvarade de fordringar, som stäldes på desse tjensteman. I synnerhet
vid utbrott af farsoter bland husdjuren vore det nödvändigt, att Kongl.
Maj:ts befallningshafvande egde tillgång till dugliga och i sitt fack framstående
länsveterinärer, hvilkas råd de kunde inhemta i och för de mått
och steg, som, jemlikt gällande förordning angående hvad iakttagas bör
till förekommande och hämmande af smittosamma sjukdomar bland husdjuren,
det tillkomma Kongl. Maj:ts befallningshafvande att vidtaga, och
hvilka kunde leda och öfvervaka dessa åtgärder samt hafva öfverinseende
öfver öfriga veterinärers verksamhet inom det smittade området. Under
nuvarande löne- och pensionsförhållanden vore länsveterinärstjensterna ej
så lockande, att en duglig veterinär, som redan hade ett godt distrikt,
skulle vilja utbyta detta mot en länsveterinärstjenst; dels vore nemligen
den lön, som erbjödes honom såsom länsveterinär, icke större än i en del
bättre aflönade distrikt, och dels vore praktiken oftast kringskuren af
privatveterinärer, hvilka slagit sig ned i residensstäderna. Dertill komme,
att utsigterna att erhålla pension på grund af den föreskrifva höga tjensteåldern
vore ytterst ringa. Denna sena pensionsålder inverkade äfven
direkt skadligt på länsveterinärstjensternas behöriga skötande, i det att
länsveterinärer, som på grund af hög ålder tydligen ej kunde som sig
borde bestrida sitt ansträngande värf, dock för sin existens vore tvungna
att bibehålla sina fenster och derigenom hindrade deras besättande med
yngre, kraftigare veterinärer.
Bland landets 32 länsveterinärer vore vid'' afgifvandet af medicinalstyrelsens
utlåtande ej mindre än tio 60 år eller deröfver, deraf tre
60 år med respektive 22, 33 och 35 tjenstår, två 62 år med respektive
25 och 26 tjenstår, två 64 är med respektive 29 och 13 tjenstår,
en 65 år med 24 tjenstår och två 69 år med respektive 29 och 31 tjenstår.
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Beträffande hushållningssällskapens ombuds uttalande om önskvärdheten
af att, samtidigt med att länsveterinärernes ekonomiska ställning
tryggades, äfven ökade fordringar stäldes på deras tjenstgöring och kompetens,
hade medicinalstyrelsen, under erinran, hvad den ökade tjensteverksamheten
vidkomme, att frågan derom redan i skrifvelse den 20 oktober
1897 blifvit af styrelsen understäld Kong]. Majrts pröfning, samt
att styrelsen dervid hemstält, att de skyldigheter i fråga om veterinärväsendet,
som tillkomme förste provinsialläkarne, måtte öfverflyttas till
länsveterinärerne, hvilka sålunda, bland annat, skulle insamla och till en
sjelfständig berättelse öfver husdjurshygienen och husdjurssjukvården inom
länet eller landstingsområdet bearbeta den öfriga civila veterinärpersonalens
årsberättelser, anfört, att till länsveterinärernes åligganden jemväl
syntes böra höra att tillhandagå Kongl. Maj:ts befallningshafvande och
vederbörande hushållningssällskap med råd och upplysningar rörande allmän
husdjurshygien och husdjursafvel, att noggrant följa och, om så påfordrades,
leda de åtgärder, som inom länet vidtoges för bekämpande af
tuberkulosen i ladugårdarne, samt att med uppmärksamhet följa i länet
anstälde distriktsveterinärers verksamhet; att, i samma mån som ökade
fordringar med fog syntes böra ställas på länsveterinärernes tjenstgöring,
särskilda kompetensvilkor utöfver veterinärexamen jemväl syntes böra före
skrifvas för erhållande af länsveterinärstjenst; att de åligganden, som särskilt
tillkomme förste provinsialläkarne i jemförelse med öfriga provinsialläkare
och extra provinsialläkare, i flera hänseenden vore likartade
med dem, som borde tillkomma länsveterinärerne i jemförelse med distriktsveterinärerne;
att då det för behörighet till förste provinsialläkaretjenst
fordrades, bland annat, intyg öfver fullgjorda speciella studier i allmän
helsovårdslära och författningskunskap, så syntes äfven på länsveterinärerne
böra ställas fordringar på större insigter i vissa ämnen, såsom författningskunskap,
epizootilära och husdjurshygien, än de, som kräfdes för godkänd
veterinärexamen; samt att det äfven vore önskvärdt, att det för behörighet
till länsveterinärstjenst måtte fordras vissa, t. ex. 5, års väl vitstordad tjenstgöring
såsom distriktsveterinär.
Framför allt — yttrade medicinalstyrelsen vidare — syntes det
dock vara nödvändigt, att åt länsveterinärerne genom förbättrade löneoch
pensionsvilkor erbjödes en mera tryggad ställning, på det att dessa
tjenster måtte blifva begärliga för de dugligaste inom den civila veterinärkåren.
Jemfördes länsveterinärernes och regementsveterinärernes vid
de värlvade regementena löneförhållandena med hvarandra, funne man,
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
23
att de senares löneförmåner, hvilka uppginge till öfver 3,000 kronor,
vore betydligt högre än länsveterinärernes; och dock medgåfve regementsveterinärernes
tjenstgöring dem under större delen af året att lika väl
som länsveterinärerne idka enskild praktik.
På grund af hvad sålunda och i öfrigt anförts, hade medicinalstyrelsen
hemstält, att länsveterinärernes lön, under förutsättning af
kompetensvilkorens skärpning i enlighet med styrelsens förslag, måtte
höjas till 1,800 kronor, deraf 1,200 kronor såsom lön och 600 kronor
såsom tjenstgöringspenningar, samt att under alla förhållanden löneförhöjning
måtte beviljas dem efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring med
500 kronor och efter 15 år med ytterligare 500 kronor.
I fråga om länsveterinärernes pensionering hade medicinalstyrelsen
vidare ansett, att pensionsåldern med hänsyn särskilt till deras ansträngande
och ofta helsovådliga tjenstgöring ej borde sättas högre än 60 år,
att pension borde af dem erhållas efter 25 års tjenstgöring i statens tjenst,
af hvilka 20 år såsom länsveterinär, samt att pensionens belopp ej borde
sättas lägre än 2,000 kronor.
Äfven hvad distriktsveterinärerne anginge, hade medicinalstyrelsen funnit
åtgärder böra från statens sida vidtagas i syfte att förbättra deras ställning,
och hade styrelsen i sådant afseende anfört hufvudsakligen följande.
Medan vissa län vore fullständigt uppdelade i veterinärdistrikt, vore
andra det antingen endast delvis eller alls icke. Äfven sätten för distriktsveterinärernes
tillsättande och aflönande samt beloppen af de löner, som
till dem utginge, vore i hög grad vexlande. I vissa fall aflönades de
helt och hållet af de kommuner, som distriktet omfattade, hvarvid de
tillsattes för viss tid, vanligen 5 år, af en af kommunerna utsedd styrelse;
i andra åter bidroge hushållningssällskap eller lansting till aflöningarna,
då tillsättandet i allmänhet vore uppdraget antingen åt en styrelse, i
hvilken ofvannämnda korporationer insatte ett visst antal ledamöter, eller
åt Kongl. Maj:ts befallningshafvande. Ofta skedde tillsättandet under hand,
endast undantagsvis efter föregående annonsering. Lönerna kunde vexla
mellan 700 och 2,000 kronor, och inkomsterna vore i hög grad beroende
ej endast på distriktets storlek och antalet kreatur inom detsamma, utan
kanske i ännu högre grad på den för veterinärens förrättningar af distriktsstyrelsen
faststälda taxan.
Om ock distriktsveterinärernes ekonomiska ställning i rikare och
bördigare distrikt, der tillfälle till mera lönande praktik gåfves, kunde
betraktas såsom relativt gynsam, så syntes dock ej kunna förnekas, att
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
en distriktsveterinär i en glest befolkad trakt, med en lön ej uppgående
till mera än 7- k 800 kronor och der inkomsten af praktik vore begränsad af en
ofta oskäligt låg taxa, endast med de största ansträngningar kunde förtjena
sitt nödtorftigaste lifsuppehälle och omöjligen finge tid eller rad att följa
med utvecklingen inom sitt yrke. Ej heller syntes en af höggradigt ekonomiskt
betryck lidande veterinär kunna på ett fullt tillfredsställande sätt
betjena det distrikt, der han vore anstäld. Men husdjursskötseln intoge en
så vigtig och framskjuten plats bland landets näringar, att äfven landtmännen
i fattigare trakter kunde hafva rätt att fordra tillgång till veterinär
hjelp, då sjukdom utbröte bland deras kreatur. Lika väl som staten iklädt
sig utgifter för att genom premieringar förbättra häst- och kreatursafveln
samt för att tillhandahålla instruktörer inom olika grenar af landthushållningen,
så syntes äfven, der så verkligen behöfdes, bidrag böra lemnas af
allmänna medel att förbättra den veterinära sjukvården. Sådant statsbidrag
till aflönande af distriktsveterinär syntes lämpligen böra utgå efter
samma principer, som vore gällande vid beviljandet af bidrag till extra
provinsialläkares aflönande, och syntes i hufvudsak liknande bestämmelser
dervid böra föreskrifvas som de, hvilka jemlikt §§ 41—44 i den afKongl.
Maj:t den 31 oktober 1890 utfärdade kongl. instruktionen för läkare gälde
rörande extra provinsialläkares tillsättande och åligganden, dock så, att
statsbidraget — hvilket för extra provinsialläkare, jemlikt kongl. kungörelsen
af nyssnämnda dag angående statsbidrag till aflönande af extra provinsialläkare,
ej öfverstege 1,500 kronor — borde till aflönande af distriktsveterinär
utgå med högst 800 kronor. Genom möjligheten för fattigare
trakter, hvilka ej sjelfva kunde anskaffa nödiga medel till aflönande af
veterinär, att dertill erhålla statsbidrag, komme utan tvifvel flera nya veterinärdistrikt
att bildas till fromma för husdjurssjukvården, hvarjemte medicinalstyrelsen
skulle erhålla nyttig kontroll öfver der anstälde veterinärers
verksamhet.
Såsom ett bland de vigtigaste missförhållanden, som vidlådde vårt
veterinärväsen, hade äfven framhållits, att vid tillsättande af distriktsveterinärstjenst
hänsyn icke uteslutande toges till de sökandes meriter och duglighet,
utan till de bästa relationerna, att tjensten emellanåt ej ens förklarades
ledig till ansökning, utan tillsattes under hand, samt att, då lönen
blott beviljades för viss tid, veterinären vid denna tids slut^ riskerade att
få sin lön reducerad eller till och med att mista sin tjenst. A andra sidan
hade åter den mening uttalats, att det vore ett stort missgrepp att låta
medicinalstyrelsen uteslutande ega att tillsätta och entlediga distriktsvete
-
Statsutskottets Xltlåtanåe N:o 10.
26
rinärerne, hvarigenom desse skulle blifva helt och hållet oberoende af de
distrikt, inom hvilka de vore anstälde och som bestrede deras aflöning.
Ehuruväl det måste anses såsom en olägenhet att, ehuru distriktsveterinärerne
vid utbrott af smittosamma husdjurssjukdomar skulle förordnas
att vidtaga åtgärder till deras bekämpande, hvarken medicinalstyrelsen
eller Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade något som helst inflytande på
desse tjenstemäns tillsättande, så syntes å andra sidan rätten att tillsätta
en tjensteman ej utan vidare kunna fråntagas dem, som aflönade honom.
Men om också de veterinärstjenster, som uteslutande aflönades af
kommuner eller enskilde, fortfarande syntes böra tillsättas af en lokal
styrelse, så syntes deremot i alla de fall, der hushållningssällskap eller
landsting bidroge till aflöningen, tjensten böra tillsättas af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, sedan veterinärstyrelsen inom distriktet gifvit sitt förord
åt någon bland de sökande.
Styrelsen ansåge vidare det vara lämpligt och i såväl veterinärernes
som distriktens intresse, att, då distriktsveterinärstjenst blefve ledig, ledigheten
kungjordes i allmänna tidningar med 30 dagars ansökningstid.
Hushållningssällskapens ombud hade äfven framhållit önskvärdheten
af att åt distriktsveterinärerne kunde beredas någon pension. Ehuru
styrelsen lifligt erkände det behjertansvärda uti att för dessa, för ett ansträngande
arbete oftast illa aflönade tjensteman, hvilka hade gjort stora
ekonomiska uppoffringar för att göra sig kompetente till tjensten och
hvilka sällan vore i tillfälle att, sedan studieskulder blifvit betalda, aflägga
något för ålderdomen, funnes utsigt att erhålla någon, om ock ringa
pension, så syntes dock styrelsen, att ett sådant önskemål svårligen skulle
kunna realiseras utan en total omorganisation af veterinärväsendet. Distriktsveterinärerne
vore ej anstälde i statens tjenst, de hade ej fast anställning,
utan förordnades på viss tid och de stode i hufvudsakligen samma ställning
till staten som de extra provinsialläkarne, hvilka, äfven om de af
staten åtnjöte bidrag till sin aflöning, dock ej vore berättigade till pension
af statsmedel. Styrelsen ansåge sig derför under nuvarande förhållanden
ej kunna ifrågasätta beredande af pension för distriktsveterinärer.
På grund af det anförda hade medicinalstyrelsen i afseende å distriktsveterinärerne
hemstält, att Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen äska medel
för att, efter Kongl. Maj:ts pröfning i hvarje fall, utgå såsom bidrag till
aflönande af distriktsveterinärer med ett årligt belopp, ej öfverstigande
800 kronor till hvar och en, i sådana distrikt, hvilka med styrkande utaf
behofvet af en veterinärs anställande och af statsbidrag för detta ändamål
Bih. till Riksd. Frot. 1901. 4 Smid. 1 A/d. 10 Hä/t. 4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
förbunde sig att med minst lika stort belopp bidraga till distriktsveterinärens
aflöning samt att ställa sig till efterrättelse af Kongl. Maj:t framdeles
lemnade närmare föreskrifter i fråga om tjenstens tillsättande och
veterinärens åligganden.
Slutligen hade medicinalstyrelsen föreslagit, att, under förutsättning
af bifall till hvad styrelsen hemstält i fråga om såväl läns- som distriktsveterinärer,
åt §§ 2 och 24 uti förnyade instruktionen för läns-, stads-,
distrikts- och andre civila veterinärer den 19 oktober 1888 skulle gifvas
viss ändrad lydelse.
Med anledning af det utaf medicinalstyrelsen sålunda afgifna utlåtande
hade 94 distriktsveterinärer till Kongl. Maj:t inkommit med eu
skrift, deruti de hemstält om viss ändring i det af styrelsen afgifna förslag
till ändrad lydelse af § 24 i veterinärinstruktionen; och hade medicinalstyrelsen
i anledning af denna skrift den 29 december 1899 afgifvit
utlåtande.
Till följd af remiss hade derefter statskontoret afgifvit utlåtande i
ärendet af den 18 september 1900 och dervid öfverlemnat yttranden från
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga län.
Af de utaf Kongl. Maj:ts befallningshafvande sålunda afgifna yttranden
framginge, att alla länsstyrelser, med undantag i viss mån af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Blekinge län, ansett förbättrade Inne- och pensionsförmåner
för 1 änsveterinärerne vara af behofvet påkallade. Fjorton länsstyrelser
hade i alla delar instämt uti hvad medicinalstyrelsen härutinnan
anfört och ytterligare tre länsstyrelser hade i allt väsentligt förenat sig
med styrelsen. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län hade
ansett lönen höra från början bestämmas till 2,000 kronor eller, om detta
icke kunde bifallas, att tiden för ålderstilläggens åtnjutande måtte inträda
fem år tidigare än som föreslagits, samt att, beträffande pensionen, uti de
föreslagna 25 tjenståren borde få inräknas tjenstgöring som distriktsveterinär.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län, som beträffande
löneförmånerna instämt med medicinalstyrelsen, hade tillstyrkt,
att pensionsåldern måtte bestämmas till 65 ar i stället för af medicinalstyrelsen
föreslagna 60 år. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus
län hade hemstält i fråga om löneförmånerna, att dessa måtte bestämmas
till 2,500 kronor med ett ålderstillägg af 500 kronor, och beträffande
pensionen förenat sig med medicinalstyrelsen, dock att länsveterinär visserligen
borde vara berättigad att afgå med pension vid 60 års ålder, men
icke ovilkorligen vara skyldig dertill förr än vid uppnådda 65 år. Kongl.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
27
Maj:ts befallningshafvande i Hallands län, som i allt öfrigt instämt med
medicinalstyrelsen, hade ansett, att länsveterinär, för att undfå pension,
icke borde ovilkorligen hafva under 25 år varit i statens tjenst anstäld.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län hade ansett lönen böra
bestämmas till 2,000 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor, att åtnjutas
på de tider medicinalstyrelsen föreslagit, samt föreslagit pensionen
till 2,500 kronor vid uppnådda 65 år efter 20 års tjenstgöring som
länsveterinär och 25 år i statens tjenst. Slutligen hade Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Vestmanlands län uttalat, att aflöningsvilkoren icke
vore otillfredsställande, om man vid bedömandet läte bestämma sig af
omfattningen utaf den verksamhet i statens tjenst, länsveterinären för närvarande
utöfvade, men att, derest, såsom medicinalstyrelsen föreslagit,
länsveterinärens kompetens och tjensteställning förändrades samt deraf betingades
en vidgad tjenstgöringsskyldighet, Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ville för sin del understödja en deraf betingad förbättring äfven i aflöningen.
En från öfriga Kongl. Maj:ts befallningshafvande afvikande mening hade
uttalats af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län, som ansett
att, om endast den af medicinalstyrelsen föreslagna ökningen af länsveterinärernes
åligganden blefve stadgad, deras betydelse fortfarande skulle
vara så ringa, att hvarken högre kompetensvilkor eller ökade aflöningsförmåner
för desse tjensteman kunde sägas vara af behofvet påkallade.
Helt annorlunda blefve deremot förhållandet, om åt länsveterinärernes
tjenstgöring gåfves en ytterligare utvidgad omfattning, åtminstone så till
vida, att länsveterinären i regeln blefve den, som vid utbrott af smittosamma
sjukdomar bland husdjur förordnades att vidtaga nödiga, på veterinär
ankommande åtgärder; i så fall förklarade sig äfven Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Blekinge län icke hafva något att erinra mot hvad
medicinalstyrelsen föreslagit rörande länsveterinärernes löne- och pensionsförhållanden.
1 fråga om medicinalstyrelsens framställning beträffande distriktsveterinärerne,
hade densamma blifvit tillstyrkt af samtliga länsstyrelser
med undantag af Kongl. Majtts befallningshafvande i Blekinge län, som
funnit frågan om behofvet af statsbidrag till distriktsveterinärernes aflöning
icke vara tillräckligt utredd, och af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Södermanlands län, som visserligen å ena sidan ansett statsbidrag såväl
till deras aflöning som till deras pensionering vara ett önskemål, värdt
allt behjertande, men som dock å andra sidan funnit denna fråga åtminstone
för närvarande icke vara af den magtpåliggande beskaffenhet
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
som frågan om förbättrandet af länsveterinärernes ställning. Inom Södermanlands
län hade distriktsveterinärväsendet blifvit på ett tillfredsställande
sätt ordnadt genom eu samverkan mellan landsting och hushållningssällskap,
och på samma sätt borde frågan kunna lösas äfven i andra delar
af riket. Hvad särskildt distriktsveterinärernes pensionering vidkomme,
delade Kongl. Majrts befallningshafvande i Södermanlands län medicinalstyrelsens
uppfattning, att en sådan med den nuvarande organisationen af
veterinärväsendet icke kunde genomföras.
Äfven statskontoret hade uti sitt utlåtande afstyrkt medicinalstyrelsens
förslag om statsbidrag till distriktsveterinärer, enär statskontoret ansett
frågan om sådana veterinärers aflönande uteslutande vara en kommunernas
och enskildes angelägenhet, för hvilken statsverket icke borde i vidare
mån betungas än genom upprätthållandet af utbildningsanstalter för
veterinärer.
Beträffande den föreslagna löne- och pensionsförbättringen för de i
statens tjenst anstälde länsveterinärerne hade statskontoret anfört, att statskontoret
visserligen af de från Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga
länen särskildt infordrade, utlåtandet bilagda uppgifter inhemta!, att det
arbete, desse tjensteman med nuvarande organisation af veterinärväsendet
utförde för statens räkning, vore alltför ringa för att i och för sig påkalla
en löne- eller pensionsförhöjning; att emellertid, derest, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad medicinalstyrelsen ifrågasatt, länsveterinärernes
kompetens och tjensteställning förändrades samt en väsentligen ökad tjenstgöringsskyldighet
dem ålades, statskontoret ansåge sig icke böra motsätta
sig en förbättring jemväl i deras aflöningsförhållanden, på sätt medicinalstyrelsen
föreslagit; att i sådant fall anslaget »länsveterinärer och veterinärstipendiater»,
som för 1901 i riksstaten vore uppfördt med 50,100 kronor,
skulle komma att höjas med 9,600 kronor, till 59,700 kronor; att de
ålderstillägg åter, hvaraf länsveterinär efter denna lönereglering kunde
komma i åtnjutande, syntes böra utgå af nionde hufvudtitelns förslagsanslag
till ålderstillägg; men att, hvad anginge förslaget om förändrade
bestämmelser angående länsveterinärernes pensionsrätt, denna fråga lämpligen
syntes böra tagas under ompröfning i sammanhang med den allmänna
omreglering af det civila pensionsväsendet, som nu förbereddes af
en för sådant ändamål tillsatt komité.
För egen del har departementschefen anfört, att han, hvad först anginge
frågan om bidrag af statsmedel till aflönande af distriktsveterinärer,
ansåge sig icke kunna biträda medicinalstyrelsens förslag härutinnan. De
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
29
föregående förslag i denna rigtning, som tid efter annan framkommit,
hade städse fallit, och den princip hade gjort sig strängt gällande, att
distriktsveterinärväsendets ordnande vore en kommunernas och de enskildes
angelägenhet, Detta undvikande af statens direkta ingripande på ifrågavarande
område hade emellertid haft till naturlig påföljd, att ordnandet
af denna anlägenhet fortskridit i allmänhet mycket långsamt och dertill
ojemnt för olika delar af landet; och ehuru numera distriktsveterinärer
— med eller utan rätt till tjenstårsberäkning — funnes anstälde inom
samtliga län, vore en fullständig distriktsveterinärsorganisation endast uti
ett fåtal län genomförd.
Af på senare tiden inkomna ansökningar om rätt till tjenstårsberäkning
hade emellertid synts framgå, att denna fråga börjat att allt mera omhändertagas
af landsting och hushållningssällskap, som på åtskilliga håll
härför visat stor offervillighet.
Det kunde derför med skäl sägas, att man först nu hade kommit
till en allmännare insigt om behofvet och nödvändigheten af ett ändamålsenligt
ordnande af distriktsveterinärväsendet, Vid sådant förhållande ville
det ock synas, som om man med skäl kunde förvänta sig, att inom allt
flere län genom landstings, hushållningssällskaps, kommuners och enskildes
försorg och utan statens direkta medverkan denna fråga skulle blifva på
ett tillfredsställande sätt löst.
Visserligen ville departementschefen icke bestrida, att inom vissa
trakter af vårt land förhållandena vore sådana, att man måste befara, att
statens mellankomst skulle befinnas härför ovilkorligen nödvändig, men
att på distriktsveterinärfrågans nuvarande allmänna ståndpunkt i landet
göra något undantag till förmån för dessa trakter syntes icke böra ifrågakomma.
Möjligen kunde härtill gifvas skäl, om, sedan distriktsveterinärväsendet
i öfriga delar af landet erhållit en fast och ändamålsenlig organisation,
det för en eller annan ort visade sig ur ekonomisk synpunkt
omöjligt att åstadkomma en sådan.
Uti den af i detta ärende hörda myndigheter så godt som enstämmigt
uttalade åsigten om behöfligheten af att åt länsveterinärerne gåfves
såväl en annan ställning i afseende å husdjurssjukvården inom deras distrikt
som ock i sammanhang dermed förbättrade lönevilkor, funne departementschefen
sig deremot kunna till fullo instämma.
Genom förenade bemödanden från statens, hushållningssällskaps och
enskildes sida hade inom vårt land under senaste årtionden en väsentligen
förbättrad lmsdjursafvel kunnat åstadkommas. På samma gång emellertid
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
på detta sätt värdet af landets kreatursstockar af olika slag betydligt
ökats, hade jemväl den allt lifligare samfärdseln såväl med utlandet som
emellan olika trakter inom landet jemte deraf underlättadt utbyte afsevärdt
ökat faran för spridandet af smittosam ma husdjurssjukdomar.
Denna fara hade heller icke lemnats obeaktad, utan hade efter hand
omfattande administrativa lagstiftningsåtgärder vidtagits i syfte att söka
förekomma och hämma dylika sjukdomar. Icke nog att dervid föreskrifter
lemnats om hvad från enskilde djuregares, ortsmyndigheters och
veterinärers sida vore att åtgöra. Med hänsyn till den ofantliga förlust,
som för hela trakter af landet och derigenom jemväl för detta i dess
helhet skulle kunna uppstå, derest icke tillräckligt kraftiga mått och steg
kunde vid utbrott af smittosamma kreaturssjukdomar af vissa elakartade
slag, såsom boskapspest, elakartad lungsjuka, rots eller springorna samt
svinpest och svinsjuka, obehindradt vidtoges, hade det till och med ansetts
nödigt att tillförbinda staten ersättningsskyldighet till djuregare för att
möjliggöra nedslagning och oskadliggörande af smittade eller för smitta
misstänkta djur.
Närmaste tillsynen öfver hvad till förekommande och hämmande af
smittosamma husdjurssjukdomar borde iakttagas tillkomme väl vederbörande
helsovårds- och kommunalnämnd, men hade åt Kongl. Maj:ts befallningshafvande
uppdragits att hafva öfverinseendet deröfver, att gällande
föreskrifter i detta afseende efterlefdes. Sålunda ankomme på Kongl.
Maj:ts befallningshafvande icke allenast att förklara ställe såväl smittadt
af smittosam kreaturssjukdom som från dylik smitta fritt, utan äfven att
förordna veterinär för tjenstgöring på stället samt att meddela föreskrifter
om hvad som till sjukdomens hämmande‘eller till förekommande af dess
spridning borde iakttagas.
Nödvändigheten deraf, att i händelse af utbrott af smittosam husdjurssjukdom
till vederbörands ortsmyndigheters förfogande funnes en i veterinär
sjukvård sakkunnig person, hade utgjort hufvudanledningen dertill, att
länsveterinärinstitutionen af staten inrättats och vidmakthållits.
I samma mån faran för dylika sjukdomars spridande stegrats och
den ekonomiska risken af ett utbrott af sådan sjukdom blifvit större,
hade jemväl vigten deraf, att i sin vetenskap så förtrogne veterinärer
som möjligt måtte kunna till vederbörandes biträde i förekommande fall
påräknas, ökats.
Vid sådant förhållande och då fortfarande den af staten aflönade
länsveterinären borde vara närmast till hands att tillhandagå Kongl. Maj:fcs
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
31
befallningshafvande med råd och upplysningar i hithörande ämnen, kunde
departementschefen icke heller finna annat än välbetänkt, om för erhållande
af länsveterinärstjenst uppstäldes högre kompetensvilkor än, såsom
nu vore fallet, desamma, som gälde för legitimerad veterinär i allmänhet
Till
medicinalstyrelsens i detta afseende nu framstälda förslag förordade
departementschefen derför ock i allo bifall.
I likhet med medicinalstyrelsen och efter samråd med chefen för civildepartementet
ansåge sig departemetschefen äfven böra förorda,, att den
befattning med veterinärväsendet, som nu tillkomma förste provinsialläkarne,
öfverflyttades till länsveferinärerne, så att desse, hvar inom sitt
distrikt, kornme att handhafva inseendet öfver såväl distrikts- som enskilde
veterinärers verksamhet.
För tillstyrkandet af en sådan öfverflyttning kunde för öfrigt stöd
hemtas dels af den kraftiga utveckling af veterinärvetenskapen, som
under senare tider åstadkommits, dels ock deraf, att otvifvelaktigt större
intresse och fackkunskap uti alla frågor, som rörde veterinärväsendet,
borde kunna påräknas hos en länsveterinär än hos en provinsialläkare.
Genom den förändrade ställning och det ökade ansvar, som efter
denna öfverflyttning skulle tillkomma länsveterinären med afseende å
veterinärväsendet inom hela hans distrikt, syntes äfven kunna från hans
sida förväntas betydligt kraftigare initiativ och bemödanden till icke blott
husdjurssjukvårdens, utan äfven den under senare tider med fullt skäl allt
mera uppmärksammade husdjurshygienens främjande.
Jemväl i öfrigt funne departementschefen sig kunna biträda medicinalstyrelsens
förslag beträffande länsveterinärernes åligganden.
Derest emellertid de ökade göromål, som sålunda för desse tjensteman
skulle uppkomma, skulle kunna dem skäligen åläggas, samt ökade
fordringar på deras kompetens derjemte uppställas, ansåge departementschefen
oundvikligt, att jemväl deras, äfven med nuvarande tjensteställning
och åligganden, särdeles knappa aflöningsförhållanden förbättrades.
Emot medicinalstyrelsens i detta afseende framstälda förslag, eller att
länsveterinärernes aflöning skulle ökas från 1,500 kronor till 1,800 kronor,
deraf 1,200 kronor såsom lön och 600 kronor såsom tjenstgöringspenningar,
samt att dem derjemte skulle tillerkännas två ålderstillägg till
lönen, hvartdera å 500 kronor, att tillträdas, det ena efter 10 och det
andra efter 15 års tjenstgöring, hade departementschefen icke något att
erinra.
32
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
I likhet med statskontoret och på de af denna myndighet anförda
skäl ansåge departementschefen deremot, att några förändrade bestämmelser
i afseende a länsveterinärernes pensionsrätt nu icke borde ifrågakomma
i vidare man, än att dem syntes skäligen böra tillförsäkras ett något förnöjdt
pensionsbelopp. Härvid borde man dock stanna vid ett belopp af
1,800 kronor.
Med det definitiva ordnandet af denna fråga borde deremot anstå,
till dess en allmän omreglering af det civila pensionsväsendet komme till
stånd. Departementschefen ansåge sig likväl icke böra underlåta att nu
framhålla, det han funne de af medicinalstyrelsen föreslagna vilkor i detta
hänseende lämpliga med undantag allenast af åldersgränsen, soin syntes
kunna höjas från 60 till 65 år.
Genom den uppdelning af aflöningen i lön och tjenstgöringspenningar,
som här föreslagits, skulle emellertid, der ej annorlunda särskildt stadgades,
länsveterinärernes pensionsförhållanden förändras i så måtto, att på
komme dem att tillämpas bestämmelserna uti kongl. brefvet den 1 juni
1877, enligt hvilka pensionen skulle utgå med lönens hela belopp.
Då skälen till den förordade förbättringen i länsveterinärernes aflöningsförhållanden
vore att söka mindre uti en redan befintlig missproportion
mellan deras tjenste- och aflöningsförhållanden än uti den vidsträcktare
tjenstgöringsskyldighet, som ansetts böra dem för framtiden
åläggas, samt de högre kompetensvilkor, som för erhållande af dylik
tjenst hädanefter skulle fordras, borde icke ifrågasättas, att länsveterinär
skulle i afseende å ålderstilläggs åtnjutande få tillgodoräkna sig den tid,
som före de nya löneförmånernas åtnjutande förflutit, från det han till
länsveterinärtjenst utnämndes.
Vid sådant förhållande skulle emellertid genom tillämpning, i fråga
om länsveterinärs pensionsförhållanden, af kongl. brefvet den 1 juni 1877,
samtlige nuvarande länsveterinärer, som komme i åtnjutande af de nya
aflöningsförmånerna, men under de närmaste 10 åren, eller innan de
hunnit tilldelas ålderstillägg, blefve pensionsberättigade, få åtnöjas med en
mindre pension än den dem nu tillförsäkrade.
Å andra sidan skulle åter länsveterinär, som erhållit båda ålderstilläggen,
komma i åtnjutande af en pension å 2,200 kronor eller mera
än medicinalstyrelsen för dem ifrågasatt och departementschefen för närvarande
ansåge sig kunna tillstyrka.
Med afseende å det sålunda anförda ansåge departementschefen sig
böra föreslå, att bland vilkoren för de nya löneförmånernas åtnjutande
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
33
intages uttrycklig föreskrift derom, att i afseende å länsveterinärs pensionsrätt
fortfarande skulle gälla de i detta afseende nu tillämpade bestämmelser,
dock att pensionen måtte utgå med ett belopp af 1,800 kronor.
Departementschefen ville i detta sammanhang erinra, att enligt bestämmelserna
uti kongl. kungörelsen den 31 mars 1900 den, som efter
nämnda dag utnämnts eller framdeles komine att utnämnas till länsveterinär,
vore underkastad de förändrade pensionsbestäminelser, som framdeles
kunde varda stadgade. Enahanda vilkor borde nu stadgas jemväl
för länsveterinär, utnämnd före nämnda tidpunkt.
För åtnjutande af de utaf departementschefen sålunda förordade avlöningsförmånerna
ansåge han följande vilkor och förbehåll böra stadgas,
nemligen:
att länsveterinär skulle vara underkastad såväl den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet
och jemkning i åligganden, som ock den reglering af
tjenstgöringsområde, som kunde varda föreskrifna;
att nuvarande innehafvare af länsveterinärtjenst, som till sin befattning
utnämnts före den 1 april 1900, skulle vara underkastad de förändrade
pensionsbestäminelser, som kunde varda stadgade;
att med länsveterinärstjenst icke finge förenas annan tjenst å rikets
eller Riksdagens stat, ej heller annan tjenstebefattning, med mindre medicinalstyrelsen
funne densamma icke vara hinderlig för tjenstgöringen
såsom länsveterinär;
att de med länsveterinärsbefattning förenade tjenstgöringspenningar
finge uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort,
men skulle för den tid, han varit från tjenstgöringen befriad, utgå
till den, som tjensten förrättat;
att den, soin af sjukdom hindrades att sin tjenst förrätta, skulle ega
uppbära hela lönen, men att den, som eljest undfinge ledighet för svag
helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kunde
förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, afstå
så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordrades eller eljest
pröfvades skäligt;
att, der förhöjning i afiöningen efter viss tid fortsatt, väl vitsordadt
innehafvande af länsveterinärstjenst ansåges böra medgifvas, tidpunkten
för första förhöjningen bestämdes att inträda tio år efter utnämningen
till länsveterinär, under vilkor att innehafvaren mer än fyra femtedelar
åt denna tid sjelf bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan
statens tjenst, och för andra förhöjningen efter ytterligare fem år på
Bih. till liiksd. Prof. 1901. 1 Sand. 1 A/d. 10 Raft. 5
34
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
samma vilkor, under iakttagande, hvad såväl den ena som den andra förhöjningen
anginge, deraf, att den högre aflöningen ej finge tillträdas förr
än vid början af kalenderåret näst efter det, under hvilket den stadgade
tjenståldern blifvit uppnådd; samt
att i afseende å länsveterinärs rätt till pension å allmänna indragningsstaten
fortfarande skulle lända till efterrättelse de bestämmelser, som
härutinnan förut tillämpats, med iakttagande att länsveterinär, 60in fullgjort
de enligt nämnda bestämmelser gällande vilkor för pensions erhållande,
skulle vara berättigad att komma i åtnjutande af en årlig pension
å 1,800 kronor.
För beredande åt 82 länsveterinärer af den sålunda förordade löneförbättringen
erfordrades ett belopp af 9,600 kronor, hvarmed det under
förevarande anslagstitel uppförda anslag derför syntes böra höjas.
De föreslagna ålderstilläggen borde deremot på vanligt sätt utgå från
hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.
Emot Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag har utskottet icke haft annat
att erinra än att utskottet ansett, att den inskränkning i den af Kongl.
Maj:t nu föreslana löneförbättringen må kunna göras, att länsveterinärerne
berättigas att uppbära endast ett ålderstillägg att tillträdas efter tio ars
tjenstgöring. Deras aflöning skulle sålunda komma att utgöras af 1,800
kronor, deraf 1.200 såsom lön och 600 kronor såsom tjenstgöringspenningar
jemte ett ålderstillägg af 500 kronor.
Med iakttagande häraf och vid bifall i öfrigt till hvad Kongl. Maj:t
i förevarande afseende föreslagit, skulle för länsveterinärernes åtnjutande
af förbättrade aflöningsförmåner komma att uppställas följande vilkor och
förbehåll, nemligen:
att länsveterinär skall vara underkastad såväl den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet
och jemkning i åligganden som ock den reglering af
tjenstgöringsområde, som kunna varda föreskrifna;
att nuvarande innehafvare af länsveterinärstjenst, som till sin befattning
utnämnts före den 1 april 1900, skall vara underkastad de förändrade
pensionsbestäm meker, som kunna varda stadgade;
att med länsveterinärstjenst icke må förenas annan tjenst a rikets
eller Riksdagens stat, ej heller annan tjenstebefattning, med mindre medicinalstyrelsen
finner densamma icke vara hinderlig för tjenstgöringen såsom
länsveterinär;
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
35
att de med länsveterinärsbefattning förenade tjenstgöringspenningar
få uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort,
men skola för den tid, han varit från tjenstgöringen befriad, utgå till
den, som tjensten förrättat;
att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära
hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag helsas
vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas
att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, afstå så mycket
af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas
skäligt;
att, der förhöjning i aflöningen efter viss tid fortsatt, väl vitsordadt
innehafvande af länsveterinärstjenst anses böra medgifvas, tidpunkten för
förhöjningen bestämmes att inträda tio år efter utnämningen till länsveterinär,
under vilkor att innehafvaren mer än fyra femtedelar af denna
tid sjelf bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens
tjenst, under iakttagande deraf, att den högre aflöningen ej får tillträdas
förr än vid början af kalenderåret näst efter det, under hvilket den stadgade
tjensteåldern blifvit uppnådd; dock att för grundläggande af rätt
till ålderstillägg icke må beräknas tjenstgöring före år 1902; samt
att i afseende å länsveterinärs rätt till pension å allmänna indragningsstaten
skola lända till efterrättelse de bestämmelser, som härutinnan
förut tillämpats, med iakttagande att länsveterinär, som fullgjort de
enligt nämnda bestämmelser gällande vilkor för pensions erhållande, må
vara berättigad att komma i åtnjutande af en årlig pension å 1,800
kronor.
För beredande åt 82 länsveterinärer af den sålunda förordade löneförbättringen
erfordras ett belopp af 9,600 kronor, hvarmed det under
förevarande anslagstitel uppförda anslag derför bör höjas; hvaremot ålderstillägget
bör, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, utgå från hufvudtitelns förslagsanslag
till ålderstillägg.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgifva,
dels att, under de här ofvan af utskottet angifna
vilkor och förbehåll, aflöningen för länsveterinärerne i
riket bestämmes att från och med år 1902 utgå med
1,800 kronor, deraf 1,200 kronor såsom lön och 600
36
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
kronor såsom tjenstgöringspenningar, jemte ett ålderstillägg
å 500 kronor att tilläggas lönen;
dels ock att, för beredande af tillgång till de för
länsveterinärerne föreslagna aflöningar, anslaget till
»länsveterinärer och veterinärstipendiater)) höjes från
50,100 kronor med 9,600 kronor till 59,700 kronor.
Skogsväsendet.
AnmTko°r ^:0) 1 afseende å anslagstiteln »skogsväsendet» har Kongl. Maj:t, fö
väsendet.
reslagit, att Riksdagen måtte höja ej mindre reservationsanslaget till enskilda
skogsundervisningen, nu 4,800 kronor, med 1,400 kronor till 6,200
kronor, än äfven reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och
befrämjande af skogsväsendet i allmänhet från dess nuvarande belopp,
1,479,992 kronor, med 22,000 kronor till 1,501,992 kronor,
sa att det ordinarie anslaget till skogsväsendet erhölle följande uppställning: -
bestämdt anslag:
för skogsstaten ..................
» statens skogsläroverk
kronor 640,008: —
*_55,000: kronor 695,008: —
förslagsanslag:
till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets
lärarepersonal......................................................... » 100,000: —
reservationsanslag:
till enskilda skogsundervisningen
.................................... kronor 6,200: —
» kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet...... » 1,501,992:— » 1,508,192:__
summa kronor 2,303,200: —
hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet
i dess helhet skulle ökas med..................... kronor 23,400:
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
37
samt att Riksdagen måtte, till beredande af ökade extra lärarekrafter
vid skogsinstitutet, på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp af 7,000
kronor.
Enligt hvad i ofvanberörda statsrådsprotokoll erinras, äro för skogsväsendet
å ordinarie stat för innevarande år uppförda
dels bestämdt anslag:
för skogsstaten.................................... kr. 640,008: —
» statens skogsläroverk.................. » 55,000: — kronor 695,008: —
dels förslagsanslag:
till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets
lärarepersonal.................................................................. » 100,000: —
dels reservationsanslag:
till enskilda skogsundervisningen... kr. 4,800: —
» kronoskogarnes förvaltning och
befrämjande af skogsväsendet i
allmänhet .................................... » 1,479,992:— » 1,484,792: —
tillsammans kronor 2,279,800: —
I skrifvelse den 7 november 1900 angående anslagsbehofvet för år
1902 hade domänstyrelsen, hvad först anginge de bestämda anslagen för
skogsstaten och för statens skogsläroverk, icke ifrågasatt någon förändring i
samma anslag.
I särskild skrifvelse samma dag hade emellertid styrelsen beträffande
skog slär overken gjort en framställning, för hvilken departementschefen närmare
redogör.
Till en början hade styrelsen erinrat, hurusom, på derom af styrelsen
gjord framställning, Kongl. Maj:t den 15 december 1899 medgifvit,
att för provisoriskt anordnande af en förberedande praktisk kurs vid Klotens
kronopark, afsedd att utbilda elever för inträde vid skogsinstitutet,
finge af 1900 års reservationsanslag för kronoskogarnes förvaltning och
befrämjande af skogsväsendet i allmänhet användas ett belopp af högst
7,750 kronor, samt att, för möjliggörande af en ökning af elevantalet
vid skogsinstitutet från 10 till 20, nästlidne års Riksdag, efter derom till
Anslagen för
slcogsstaten
och statens
skogsläroverk.
38
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Riksdagen aflåten proposition, för år 1901 beviljat höjning i institutets
anslag till de praktiska öfningarna med 3,000 kronor och till expenser
med 1,500 kronor. Genom beviljandet af dessa medel hade sålunda
blifvit sörjdt för ett större antal elevers förberedande utbildning för skogsinstitutets
högre kurs och för de med de praktiska öfningar, som tillhörde
denna kurs, förenade kostnader. Det återstode nu att tillse, att tillräckliga
lärarekrafter för elevernas undervisning vid skogsinstitutet funnes att
tillgå. Styrelsen hade visserligen ej förbisett denna angelägenhet, då styrelsen
i anledning af bristen på extra skogstjenstemän för skogsförvaltningen
gjorde framställning om Kloten-kursens inrättande, men då afhjelpande
af berörda brist ej tålt uppskof, utan kraft omedelbar åtgärd, och
då full utredning i fråga om lärarekrafternas tillräcklighet ej förelegat,
hade sistnämnda fråga då fått tills vidare anstå. Detta hade ock utan
synnerlig olägenhet kunnat ske, enär det i anledning af Kloten-kursens
inrättande ökade krafvet på institutets lärarekrafter icke inträdde förr än
under höstterminen året efter det berörda kurs blefve inrättad.
Enligt hvad domänstyrelsen vidare meddelat, hade emellertid nu direktören
och lektorerna vid institutet i en till styrelsen stäld, af styrelsen
till Kongl. Maj:t öfverlemnad skrift lemnat utredning och afgifvit
förslag i fråga om den behöfliga förstärkningen af lärarepersonalen vid
institutet. Under erinran att undervisningen vid institutet, för att blifva
fullt fruktbärande för skogshushållningen, måste lämpas efter landets förhållanden
samt att för detta måls vinnande lärarne måste hafva tid och
tillfälle att i litteraturen följa skogsvetenskapens utveckling äfvensom att
genom resor och egna undersökningar lära känna skogsförhållandena i
landets skilda delar, hade i denna skrifvelse framhållits, att tid och tillfälle
härtill saknades för lärarne, sedan efter den lägre kursens inrättande
vid institutet deras arbete i betydlig grad ökats dels genom särskilda föreläsningar
och praktiska öfningar och dels genom ökadt antal tentamina.
Till följd häraf kräfde numera enligt direktörens och lektorernas mening
såväl skogshushållningsvetenskapens särskilda hufvudafdelningar som de
botaniska och zoologiska facken hvar sin målsman vid läroverket.
Beträffande göromålens nuvarande omfattning anfördes i sistberörda
skrifvelse, hurusom direktören för närvarande hade att föreläsa i skogsskötsel
5 timmar i veckan och i skogsteknologi 6 timmar i veckan under
höstterminen, samt under vårterminen i det förra ämnet 9 timmar och i
det senare 2 timmar i veckan; att lektorn i de skogsmatematiska ämnena
hade 11 föreläsningar i veckan i matematik, skogstaxation, skogsindelning,
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
39
forstlig byggnadskonst, geodesi, kartritning och bokföring, hvarjemte honom
ålåge dels att öfvervaka och leda elevernas arbeten vid upprättandet
af skogsindelnings- och afvägningsplaner, kartor med mera 6 timmar i
veckan under höstterminen och 9 timmar i veckan under vårterminen,
dels granska afgående elevers skriftliga arbeten, dels ock att öfva eleverna
i de praktiska delarne af ofvannämnda ämnen, hvilka sistnämnda öfningar
under den senare tiden, då elevantalet vid dessa uppgått till omkring 40,
anordnats på det sätt, att den äldre afdelningen under ledning af bemälde
lektor öfvats i skogsindelning, skogsuppskattning, skogsvärdering, tillväxtberäkningar
med mera, och den yngre afdelningen å annan ort öfvats i
geodesi och skogsuppskattning under ledning af en för detta ändamål antagen
assistent. Lektorn i naturvetenskap åter hade att föreläsa 13 timmar
i veckan i följande ämnen, nemligen: allmän botanik, trädsjukdomar,
geologi, jordmånslära, naturlära, skogsinsekter, Skandinaviens däggdjur och
fåglar samt jagtzoologi, hvarjemte han ledde naturvetenskapligt praktikum
under höst- och vårterminer.
För att bereda erforderlig lättnad i detta arbete, som ej utan öfveransträngning
och eftersättande af vigtiga uppgifter kunde utföras, hade
direktören och lektorerna ansett nödigt, att direktörens undervisningsarbete
minskades på det sätt, att han befriades från undervisning i skogsteknologi,
samt att det med såväl skogsmatematiska som naturvetenskapliga
lektoratet förenade arbetet uppdelades för hvartdera lektoratet på två
särskilde lärare, med skyldighet för den nye läraren i skogsmatematiska
ämnen att öfvertaga undervisningen äfven i skogsteknologi. Härigenom
skulle läroämnena kunna på följande sätt fördelas på fem lärare, nemligen:
1) direktören: skogsskötsel;
2) läraren i matematik: skogsmaternatik, skogsindelning och utförande af
skogsindel n ingsarbete;
3) läraren i skogsteknologi och geodesi: skogsteknologi, geodesi, forstlig
byggnadskonst, kartritning, bokföring och utförande af skogsindel
ningsarbete;
4)
läraren i botanik: allmän botanik, skogsträdens naturhistoria, trädsjuk
domar,
jordmånslära och naturvetenskapligt praktikum;
5) läraren i zoologi: skogsinsekter, Skandinaviens däggdjur och fåglar,
jagtzoologi, naturlära och geologi.
Desse lärares undervisningsskyldighet skulle enligt direktörens och
lektorernas förslag ordnas på följande sätt, nemligen:
40
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Tablå öfver de ordinarie lärarnes föreläsningstimmar i veckan.
Timmar |
Timmar |
||
Höstterminen. |
veckan. |
Vårterminen. |
veckan |
Direktören. |
Direktören. |
||
Skogsskötsel (högre kursen) ............... |
5 |
5 |
|
D:o (lägre kursen) ............... |
2 |
D:o (lägre kursen) ............... |
2 |
Summa föreläsningstimmar |
7 |
Summa föreläsningstimmar |
7 |
Läraren i matematik. |
Läraren i matematik. |
||
Skogsmatematik (högre kursen)............ |
2 |
2 |
|
Skogsindelning (eko eko) ............ |
3 |
Skogsindelning (d:o d:o) ............ |
3 |
Matematik (lägre kursen) .................. |
3 |
Skogsindelningsarbete 3. |
|
Skogsindelningsarbete 3. |
Skogsmatematik (lägre kursen) ............ |
1 |
|
Skogsindelning (d:o d:o) ............ |
2 |
||
Summa föreläsningstimmar |
8 |
Summa föreläsningstimmar |
8 |
Läraren i skogsteknologi och geodesi. |
Läraren i skogsteknologi och geodesi. |
||
Skogsteknologi (högre kursen) ............ |
3 |
Skogsteknologi (högre kursen) .. |
2 |
Geodesi (d:o d:o) ............ |
2 |
Geodesi (d:o d:o) ........... |
i |
Geodesi (lägre kursen)........................ |
2 |
Forstlig byggnadskonst (högre kursen)... |
i |
ForstliK byggnadskonst (högre och lägre |
Skogsteknologi (lägre kursen) ............ |
3 |
|
kursen)... |
1 |
Bokföring (d:o d:o) 1. |
|
Kartritning, afdiknings- |
Skogsindelningsarbete 5. |
||
planer m. m. 5. ,, (d:o d:o). |
|||
Summa föreläsningstimmar |
8 |
Summa föreläsningstimmar |
7 |
Läraren i botanik. |
Läraren i botanik. |
||
Botanik .......................................... |
5 |
3 |
|
Naturvetenskapligt praktikum 4. |
Trädsjukdomar ................................. |
3 |
|
Jordmånslära ................................. |
1 |
||
Naturvetenskapligt praktikum 2. |
|||
Summa föreläsningstimmar |
5 |
Summa föreläsningstimmar |
7 |
Läraren i zoologi. |
Läraren i zoologi. |
||
Skogsinsekter.................................... |
3 |
Geologi ...................... |
2 |
Skandinaviens fåglar ........................ |
3 |
2 |
|
Naturlära (lägre kursen)..................... |
2 |
Jagtzoologi .................................... |
2 |
Naturvetenskapligt praktikum (lägre |
Naturlära (lägre kursen).............:....... |
2 |
|
kursen) 1. |
Naturvetenskapligt praktikum (lägre |
||
kursen) 1. |
|||
Summa föreläsningstimmar |
8 |
Summa föreläsningstimmar |
8 |
•Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
41
I afseende å de praktiska öfningarna hade särskilt framhållits, att
elevernas fördelning på två afdelningar, af hvilka den ena förestodes af en
assistent, vore förenad med vissa olägenheter, emedan den ordinarie läraren,
ehuru han sedermera skulle anställa afgångspröfning med eleverna,
i ett af sina hufvudämnen icke finge tillfälle öfvervaka deras praktiska
utbildning och bedöma deras duglighet eller mogenhet? i samma ämne.
Dessa olägenheter komme att högst väsentligt ökas, när genom ytterligare
10 elevers årliga antagande i den högre kursen elevantalet komme att
under de praktiska öfningarna uppgå till 50 å 60.
Under anförande att, då de ordinarie lärarne äfven med den föreslagna
ökningen i lärarekrafter komme att blifva så tagna i anspråk för undervisning
och öfningar, att de icke kunde — och ej heller borde — åtaga
6ig annat inkomstbringande arbete, det vore af behofvet påkalladt, att deras
aflöning och ställning förbättrades, hade direktören och lektorerna vid
institutet slutligen hemstält om vidtagande af åtgärder ej allenast för
uppförande af två nya lärarebefattningar på institutets ordinarie stat,
utan ock för förbättrande af direktörens och lektorernas egen aflöning och
ställning i öfrigt.
Beträffande skogsinstitutets nuvarande organisation erinrade departementschefen,
att tre ordinarie lärare vore vid institutet anstälde, nemligen
direktören, som, utom de med föreståndareskapet för läroverket förenade
särskilda åligganden och bestyr, undervisade i skogsskötsel och skogsteknologi,
samt två lektorer, af hvilka den ene, som skulle vara forstligt
bildad, undervisade i skogsinatematik, skogsindelning, geodesi och byggnadslära
med tillämpning på skogshushållning samt kartritning, hvarjemte
han handhade förvaltningen af de skogar, som stäldes under institutets
skötsel. Den andre lektorn undervisade i de naturvetenskapliga ämnena.
Dessutom ålåge det lärarne, hvar och en i sina ämnen, att leda elevernas
praktiska öfningar under tiden mellan vår- och höstterminerna vid institutet.
De ordinarie lärarnes aflöning utginge enligt den af 1892 års Riksdag
för institutet godkända stat på följande sätt:
Bih. till Biksd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 10 Käft.
6
42 j Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
" |
Lön. |
Tjenst- görings- penningar. |
Summa. |
|
u, ;?it:,: . * Direktören ................... |
• 1'': 3.000 2.000 |
• • , r ■ 1,500 1,500 |
4.500 3.500 |
Fri bostad och vedbrand. Efter 5 år •i : : ! . : .-!• M ! Efter 5 år kali lönen höjas med 500 |
.»2 • -''.S ! * ,• x l ) i . Lektorn L matematik och |
||||
, |
||||
Lektorn i naturvetenskap... |
2,000 |
1,500 |
3,500 |
Efter 5 år kan lönen höjas med 500 |
För resor i och för elevernas praktiska öfningar åtnjöte lärarne ersättning
enligt resereglementet.
förutom de till de ordinarie lärarne utgående aflöningar, funnes uti
nämnda stat uppfördt ett belopp af 3,700 kronor till extra lärare; och
funnes vid institutet anstälde fyra extra lärare med under visningsskyldighet,
en i författningskunskap, en i kemi och fysik, en i nationalekonomi
samt en i agronomi.
I sin nu ifrågavarande skrifvelse af den 7 november 1900 erinrade
domänstyrelsen, att efter denna organisations genomförande, ehuru endast
en kortare tidsperiod sedan dess gått till ända, allt större kraf stälts på
undervisningen, dels genom den vid institutet år 1894 för utbildande af
privata skogsförvaltare inrättade lägre kursen och'' dennas efter hand ökade
elevantal, dels genom nu förestående, betydliga ökning af antalet elever
i den högre kursen.
Att i följd af detta väsentligt ökade undervisningsarbete lärarekrafterna
i fråga om såväl den praktiska som den teoretiska undervisningen
vid institutet måste förstärkas, syntes domänstyrelsen uppenbart, och fyllandet
af detta behof vore dess mer angeläget, som, enligt hvad institutets
lärare sjelfve framhållit, undervisningen eljest kunde befaras äfven i
qvalitativt hänseende blifva mindre tillfredsställande. Påtagligt vore ock,
att lärarnes öfverhopande med olikartadt undervisningsarbete måste verka
hederligt för den skogsinstitutet såsom en läroanstalt för den högre skogsundervisningen
inom landet tillkommande uppgiften att lemna bidrag till
utredningen af de många, för landets skogshushållning vigtiga frågor, som
folie inom området för de vetenskaper, hvari institutet hade att undervisa.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
43
Med hänsyn till det anförda ansåge domänstyrelsen, att de föreslagna
två nya lektorsbefattningarna vore för institutet nödvändiga. Enligt styrelsens
mening borde dock dessa befattningar till en början uppföras endast
på extra stat, då någon tids erfarenhet, huru den nu föreslagna anordningen
af undervisningen vid institutet komme att verka, syntes böra
afvaktas, innan samma befattningar tillsattes såsom ordinarie. Då det
emellertid vore nödvändigt, att de extra lektorerna erhölle sådan aflöning,
att de icke nödgades för sitt uppehälle söka sig bisysslor, utan kunde egna''
hela sin tid åt tjensten, hade styrelsen föreslagit, att deras aflöning måtte
blifva lika med den för de ordinarie lektorerna nu bestämda.
Beträffande den af direktören och lektorerna vid institutet gjorda
framställning angående förbättring af deras lönevilkor och ställning i öfrigt,
hade styrelsen anfört, att den för lärarepersonalen vid institutet från
och med år 1893 faststälda lönestaten visserligen i betraktande af den
prisstegring å lefnadsförnödenheter, hyror med mera, som under .senaste
tiden inträdt, förefölle styrelsen alltför låg, i synnerhet hvad lektorernas
aflöning beträffade, men att, då ifrågavarande lönestat så nyligen blifvit
reglerad och nu ifrågasatt revision af tidigare reglerade lönestater syntes
böra afvaktas, innan förslag till förhöjning af lärarnes löner vid skogsinstitutet
framlades, styrelsen ansåge direktörens och lektorernas framställning
i denna del icke för det närvarande böra föranleda någon åtgärd.
På grund af hvad styrelsen sålunda anfört hade styrelsen hemstält,
att till arfvoden åt två extra lektorer vid skogsinstitutet måtte på extra
stat för år 1902 uppföras ett belopp af 7,000 kronor. Derjemte och då
de extra lektorerna skulle komma att tagas i anspråk äfven under 1901
års hösttermin och under samma termins praktiska öfningar, hade styrelsen
hemstält, att för deras anställande under senare hälften af innevarande
år måtte få från reservationsanslaget för kronoskogarnes. förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet utbetalas ett belopp af 3,500
kronor*
I detta sammanhang hade domänstyrelsen påpekat behofvet af eu
reglering af undervisningen vid de skogsskolor, som hade till uppgift
att utbilda kronojägare och skogvaktare. Dessa skogsskolor, till antalet
fem, vore förlagda vid Kolleberga i Skåne, Hunneberg i Vestergötland,
Bjurfors i Vestmanland, Grönsinka i Gestrikland och Bispgården i Jemtland.
Eldigt för dem gällande stadgar af den 13 april 1886, sådana
dessa lydde enligt kongl. kungörelsen af den 30 december 1893, började
lärokursen den 1 september hvarje år samt fortginge med högst två
44
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
veckors uppehåll vid jultiden till den 15 juni påföljande år, då kursen afslutades.
Domänstyrelsen hade nu framhållit, hurusom med de kraf, hvilka
numera stäldes på kronojägare och skogvaktare, en utsträckning af nämnda
undervisningstid vore val behöflig. Särskild! erfordrades för den praktiska
undervisningen i skogen längre tid än som nu kunde deråt egnas. Under
nu rådande förhållanden hade lärlingarne under kursen icke kommit i
tillfälle hvarken att vinna kännedom om de af dem utlörda skogsodlingarnas
utveckling under första året eller att undervisas i plantskolornas
skötsel under sommartiden. Det vore derför af fördel, ej allenast att undervisningstiden
i möjligaste mån utsträcktes, utan älven att den fortginge
under årets hela vegetationstid. Kursen borde derför enligt styrelsens mening
börja den 1 november hvarje år och fortgå till den 15 oktober påföljande''
år. Härigenom vunnes jemväl den fördel, att kursens början och
slut någorlunda sammanfölle med laga flyttningstid för tjenstfolk.
Med den nu föreslagna utsträckningen af skolornas undervisningstid
följde, att tiden för anmälan om inträde vid skolorna, hvilken tid nu vore
bestämd till den 15 juni, borde framflyttas till deri 15 september.
Af förenämnda skogsskolor förestodes den vid Hunneberg af jägmästaren
i Hunnebergs revir, hvilken i egenskap af skolföreståndare uppbure
särskild lön af 1,000 kronor. Vid de öfriga af dessa skolor vore föreståndarebefattningen
icke förenad med jägmästaretjenst i de revir, der skolorna
voro förlagda, utan förestodes dessa skolor af särskild! anstälde skogstjenffeinän,
hvilka jemte den ordinarie skolföreståndarelönen, 1,000 kronor,
från reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet uppbure hvar och en ett tilläggsarfvode af
ytterligare 1,000 kronor, hvarjemte de åtnjöte förmånen af fri bostad.
Enligt hvad domänstyrelsen uppgifvit, skulle sistomförmälda skolföreståndare
ingalunda kunna draga sig fram med den nuvarande aflöningen,
derest de ej under tiden mellan den 15 juni och den 1 september, då
deras arbete icke toges i anspråk för skolan, vore i tillfälle att genom
skogsförrättningar eller annat arbete skaffa sig för uppehället nödig fyllnad
i den otillräckliga aflöningen. Ett nödvändigt vilkor för genomförandet
af förslaget om en tidsenlig utsträckning af skolornas undervisningstid
vore derför, att föreståndarnes aflöning blefve förbättrad. Domänstyrelsen
hade härvid tillika fäst uppmärksamhet derpå, att desse tjensteman
hade under sin förvaltning i närheten af skolorna belägna kronoparker
eller andra allmänna skogar, i de flesta fall af betydlig utsträck
-
45
Sfatsutskottets^Vtlåtande N:o 10.
ning, utan att derför åtnjuta särskild ersättning. Sålunda förvaltade föreståndaren
för Bispgårdens skogsskola 7,685,20 hektar kronopark och boställsskog,
föreståndaren vid Grönsinka skogsskola 6,088,50 hektar kronopark
och boställsskog, föreståndaren för Bjurfors skogsskola 6,236,87 hektar
kronopark och föreståndaren för Kollebc-rga skogsskola 402,26 hektar
kronopark. Med afseende å nu anförda förhållanden ansåge styrelsen, att
det nu med 1,000 kronor utgående tilläggsarfvodet till skogsskoleföreståndare,
hvilken ej tillika innehade jägmästaretjenst, borde höjas till 2,000
kronor, så att desse skolföreståndare komme att åtnjuta 3,000 kronor.
Hvad anginge föreståndaren vid Hunnebergs skogsskola, ansåge styrelsen
att, ehuru kursen jemväl vid denna skola skulle utsträckas till den
föreslagna tiden, någon ökning af lönen för denna befattning icke borde
ifrågasättas vid det förhållandet, att föreståndaren uppbure jägmästareaflöning,
men styrelsen ansåge det blifva nödvändigt att, då skolföreståndarens
tid blefve mer upptagen, anställa en aflönad assistent såsom biträde
vid revirets skötsel.
Vidare hade styrelsen erinrat, att de vid skogsskolorna anstälde skogsrättarne
för det närvarande hade en aflöning af allenast 800 kronor. Att
denna t^öning varit knapp för uppehället, helst der skogsråtta ren, såsom
i allmänhet vore fallet, hade familj att försörja, vore enligt styrelsens
åsigt uppenbart. I ännu högre grad blefve detta fallet under förutsättning
af lärokursens utsträckning, då skogsrättaren nästan under hela året
finge en daglig tjenstgöring vid de praktiska öfningarna. Vid jemförelse
med den aflöning, som från 1901 bestcdes kronojägarne, och i betraktande
deraf, att skogsrättarne redan nu i vissa fall emot någon extra godtgörelse
utöfvat bevakaretjenst å visst område af kronopark i skolans närhet
och hädanefter vid samtliga skolor borde utan särskild ersättning hafva
till åliggande sådan tjenstgöring, som ju stode väl tillsammans med skolans
praktiska öfningar, ansåge styrelsen, att skogsrättarnes aflöning borde
höjas till 1,200 kronor, samt att för detta ändamål till en hvar af dem
borde från förenämnda reservationsanslag utgå ett tillaggsarfvode af 400
kronor.
På grund af det anförda hade styrelsen hemstält, dels att §§18 och
23 i förberörda stadgar för de allmänna skogsläroverken, sådana dessa §§
lydde i kungörelsen den 30 december 1893, måtte på det sätt ändras, att
lärokursen vid de skogsskolor, hvarom här vore fråga, skulle taga sin
början den 1 november hvarje år samt fortgå med högst två veckors
uppehåll vid jultiden till den 15 oktober påföljande år, då kursen skulle
46
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
afslutas, samt att ansökning om inträde vid dessa skogsskolor skulle före
den 15 september ingifvas till skolans föreståndare, dels att det tilläggsarfvode
af 1,000 kronor, som nu utginge från reservationsanslaget till
kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet
till dem af dessa skolors föreståndare, hvilka icke tillika innehade jägmästarebefattning,
måtte höjas till 2,000 kronor, dels ock att till en hvar af
skogsrättarne vid samtliga dessa skogsskolor måtte från samma reservationsanslag
få utbetalas ett tilläggsarfvode af 400 kronor.
Departementschefen har i likhet med domänstyrelsen förklarat sig
finna det vara nödvändigt att, sedan, i följd af bristen på erforderligt antal
extra skogstjenstemän till biträde vid vården och förvaltningen af kronans
skogar, det funnits nödigt att bereda tillfälle till inträde vid skogsinstitutet
för ett ökadt. antal elever, man äfven tillsåge, att desse elever
derstädes erhölle en fullständig och nöjaktig utbildning för sitt blifvande
kall. Det. läge i sakens natur, att en ökning af elevantalet, i synnerhet
då denna ökning blefve så betydlig som här vore fallet, måste kräfva en
förstärkning af de förutvarande lärarekrafterna, derest ej undervisningen
skulle i ett eller annat afseende eftersättas och utbildningen af de blifvande
skogstjenstemän nen blifva mindre tillfredsställande. I allt fall måste
det vara menligt för undervisningen, om lärarne öfver höfvan betungades
med undervisningsarbetet. Af hvad direktören och lärarne vid institutet
härutinnan anfört framginge otvetydigt, att en ganska väsentlig ökning af
lärarekrafterna vid institutet vore från och med nästa läroårs böljan af
behofvet oafvisligen påkallad. Derest den framställning om anordnande
af ett furstligt försöksväsende, som departementschefen jemväl nu komme
att göra, vunne bifall, skulle genom en tillräcklig ökning i antalet lärare
vid institutet äfven beredas möjlighet att åt visse af lärarne anförtro ledningen
af de blifvande försöksåtgärderna och undersökningarna, hvilket
vore en väsentlig förutsättning för ett ändamålsenligt och ej allt för kostsamt
ordnande af nämnda försöksväsende.
Med hänsyn till det fortgående förvärfvandet af skogsmark för statens
räkning och den allt jemt stegrade intensiteten i kronoskogarnes skötsel
såväl som i den enskilda skogshushållningen, komme helt visst behofvet
af ett större antal extra skogstjenstemän att allt framgent fortfara. Behofvet
af ökade lärarekrafter vid skogsinstitutet komme vid sådant förhållande
säkerligen äfven att blifva stadigvarande. Mot den af domänstyrelsen
föreslagna anordningen af undervisningen vid institutet och tillökningen
af det nuvarande lärareantalet hade departementschefen visserli
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
47
gen icke något att erinra. Men då enligt styrelsens egen åsigt de föreslagna
nya lärarebefattningarna tills vidare icke skulle uppföras på ordinarie
stat, utan man borde afvakta någon tids erfarenhet, huru den nya
anordningen komme att verka, innan samma befattningar tillsattes såsom
ordinarie, syntes det vara lämpligast att hos Riksdagen begära det för
den erforderliga förstärkningen af lärarekrafterna vid institutet nödiga beloppet,
7,000 kronor, hvilket belopp i hvarje fall syntes vara för, ändamålet
fullt behöfligt, utan att fastslå beloppets ovilkorliga användande till
arfvoden åt två nye extra lektorer, och att således det finge bero på
Kongl. Maj:ts bepröfvande, huru samma belopp skulle för det afsedda
ändamålet bäst komma till användning. Under förutsättning af bifall
härtill ansåge departementschefen hinder för Kongl. Maj:t icke möta
att af innevarande års reservationsanslag till kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet, som, enligt hvad domänstyrelsen
upplyst, dertill lemnade tillgång, använda ett belopp af 3,500
kronor lör förberedande af erforderlig förstärkning af lärarekrafterna vid
skogsinstitutet under höstterminen innevarande år.
I öfverensstämmelse med hvad domänstyrelsen hemstält och på de af
denna styrelse angifna grunder ansåge departementschefen, att den af direktören
och lektorerna vid skogsinstitutet gjorda framställning om förbättrade
lönevilkor och ställning i öfrigt icke borde till någon Kongl.
Maj:ts åtgärd föranleda.
Hvad härefter anginge den föreslagna utsträckningen af undervisningstiden
vid de statens skogsskolor, som hade till uppgift att utbilda kronojägare
och skogvaktare, syntes fördelarne af eu sådan utsträckning vara
obestridliga. Såsom en förutsättning härför kräfdes dock, att de nuvarande,
redan i och för sig knappa arfvodena för såväl de föreståndare
vid dessa skolor, hvilka ej med föreståndarebefattningen förenade jägmästaretjenst,
som äfven de vid skolorna anstälde skogsrättarne höjdes, ej mindre
på grund af den ökade tjenstgöringsskyldigheten än äfven med afseende
å upphörandet af möjligheten till enskildt förvärf för ifrågavarande
tjensteman. De af domänstyrelsen i sådant afseende för dem föreslagna
tilläggsarfvoden, hvilka borde utgå af reservationsanslaget till kronoskogarnes
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet, ansåge
departementschefen skäliga och billiga, hvarför han till alla delar förordade
hvad domänstyrelsen härutinnan föreslagit.
Anslaget till
ålderstillägg.
Anslaget till
enskilda
skogs -undervisningen.
48 Statsutskottets^Utlåtande N:o 10.
I förslagsanslaget till ålderstillägg åt sJcogsstaten och slög sinstitutets Iwrarepersonal
hade domänstyrelsen icke föreslagit någon ändring.
f ''^Hvad reservationsanslaget till enskilda skogsundervisningen anginge,
hade domänstyrelsen af samma skal, som af styrelsen anförts för en
utsträckning af undervisningstiden vid statens skogsskolor, ansett, att
jemväl vid den med statsunderstöd uppehållna enskilda skogsskolan vid
Skogshåll i Södermanland en förlängning i kursen vore af behofvet
påkallad. Vid denna skola, hvars lokal bestodes af länets hushållningssällskap,
men som i öfrigt uppehölles medelst det anslagsbelopp, 3,800
kronor, som till skolan utginge från skogsväsendets reservationsanslag till
enskilda skogsundervisningen, bedrefves undervisningen i enlighet med
stadgarne för de allmänna skogsläroverken. Det kunde, yttrade styrelsen,
under sådant förhållande, i synnerhet som skolans lokal ej
vore fullt lämplig, ifrågasättas, huruvida icke skolan borde af staten
helt och hållet omhändertagas och flyttas till någon af under senare
tid i mellersta delen af landet inköpta kronoparker, der lämpliga
åbyggnader för ändamålet funnes att tillgå, och håle styrelsen förbehållit
sig att framdeles få inkomma med förslag härutinnan. Vare sig skolan
bibehölles vid Skogshåll eller förflyttades till kronopark, ansåge emellertid
styrelsen det för skolans tidsenliga utveckling vara nödvändigt, att, på
sätt för öfriga skogsskolor af styrelsen föreslagits, äfven vid denna skola
kursen utsträcktes och att för genomförandet häraf skolföreståndarens och
skogsrättarens aflöning, som nu utgjorde för den förre 1,500 kronor och
för den senare 500 kronor jemte någon extra inkomst från hushållningssällskapets
plantskola, höjdes med samma belopp som för föreståndaren
för och skogsrättaren vid öfriga skogsskolor, eller med respektive 1,000
kronor och 400 kronor. Styrelsen hade i enlighet härmed hemstält, att
det till Skogshålls skogsskola nu utgående understödsbeloppet från skogsväsendets
reservationsanslag till enskilda skogsundervisningen måtte ökas
med 1,400 kronor till 5,200 kronor.
Under hänvisning till hvad förut anförts till stöd för utsträckning
af undervisningstiden vid statens skogsskolor och om höjning i arfvodena
åt föreståndarne för vissa af dessa skolor äfvensom åt de vid skolorna
anstälde skogsrättarne, tillstyrkte departementschefen bifall till domänstyrelsens
förevarande framställning; och borde i följd häraf ifrågavarande
reservationsanslag sålunda höjas från 4,800 kronor till 6,200 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
49
Vidkommande slutligen reservationsanslaget till
° 7 ° 7 iii . i kronoskogar
valtning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet hade domänstyrelsen, nes förmed
erinran att Riksdagen år 1900 beviljat en ökning i detta anslag vältning och
från 1,010,892 kronor till 1,479,992 kronor eller med 469,100 kronor, skogsväsendet
föreslagit en ytterligare tillökning i anslaget för år 1 902. t allmanhet
Innan
departementschefen öfvergick till domänstyrelsens framställning
härutinnan, ville han redogöra för ett af styrelsen i särskild skrifvelse
jemväl af den 7 november 1900 framstäldt förslag, för hvars genomförande
medel från förevarande anslag skulle tagas i anspråk.
Redan i sina skrifvelser af den 17 september 1895 och den 29 september
1896 angående anslagsbehofven för åren 1897 och 1898 hade
domän styrelsen framhållit, hurusom fortgående undersökningar om skogsträdens
tillväxt och lefnadsförhållanden i öfrigt samt i samband härmed
stående frågor vore af största betydelse för landets skogshushållning och
att, ehuru undersökningar i sådant syfte redan pågått, det likväl för en
tillfredsställande lösning af spörsmålet, huru afkastningen af våra under
vidt skilda förhållanden förekommande skogar skulle kunna uppdrifvas
till den högsta möjliga utan uthållighetens äfventyrande, påkallades, ej
allenast att dessa undersökningar fortsattes, utan äfven att desamma och
i samband med dem stående försöksåtgärder anordnades systematiskt och
för en längre tidsföljd samt i större omfattning; hvarjemte styrelsen tillika
meddelat, att i de flesta europeiska länder, der skogarne intoge någon
afsevärd utsträckning, forstliga försöksanstalter med betydliga kostnader
inrättats, samt att äfven i vårt till hufvudsaklig del af skogsmark bestående
land, sedan numera genom stegradt behof af skogsprodukter för industri
och export möjligheten af intensivare skogshushållning inträdt, ett
ordnadt försöksväsende vore af beholvet påkalladt.
Styrelsen hade derjemte angifvit, att ett sådant försöksväsendes hufvudsakliga
uppgift vore, utom en utredning ur forstlig-naturvetenskaplig
synpunkt om landets särskilda skogstyper, deras jordinånsförhållanden och
utveckling, att genom noggranna och under en längre tidsföljd fortgående
undersökningar gifva säkra och objektiva utslag angående verkan åt olika
sätt för skogens skötsel, hvad anginge såväl föryngring genom sjelfsådd
eller kultur som dess behandling under växttiden och dess utverkning,
och att i sådant syfte borde i landets skilda delar utväljas, utstakas och
beskrifvas vissa trakter, så kallade försöksytor, afsedda för olika behandlingssätt,
hvilkas verkan inom den likartade skogen genom sedermera
periodiskt återkommande undersökningar borde utrönas.
Bill. till Riksd. Fröt. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 10 Haft.
7
50
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Vidare anförde styrelsen, att det vore af vigt, att försöksväsendet
ju förr dess hellre komine till stånd, och att försöksytor anlades i tillräckligt
antal inom olika orter; och ansåge styrelsen, med hänsyn dertill
att försöksväsendets syfte vore att stödja ej blott statens utan äfven
enskildes skogshushållning, det kunna antagas, att större skogsegare'' eller
bolag jemväl komme att erbjuda tillfällen att å deras skogar förlägga
försöksytor. För åstadkommande af fullt säkra resultat erfordrades emellertid,
att arbetet med försöksytornas utväljande, utstakning, skogsuppskattning
och beskrifning samt den derå förekommande behandlingen och inregistreringen
utfördes efter en enhetlig plan af dertill väl qvalificerade
personer.
Kostnaden för anordnandet af försöksväsendet hade styrelsen då beräknat
till 20,000 kronor.
Dessa domänstyrelsens framställningar hade blifvit inför Kongl. Maj:t
anmälda, den förra den 13 januari 1896 och den senare den 14 januari
1897, och hade dåvarande chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollen
öfver finansärenden för nämnda dagar i detta ämne hufvudsakligen
anfört: vid det förra tillfället, att departementschefen vore villig
medgifva, att ett forstligt försöksväsende skulle få en vigtig uppgift att
fylla och varda af ej ringa betydelse ej mindre för statens än äfven för
de enskildes skogshushållning, men att, då af. domänstyrelsens då aflåtna
skrifvelse framginge, att utväg icke saknats att åvägabringa ganska omfattande
och värderika utredningar af skogsvetenskapliga frågor af större
betydelse för skogshushållningen, om ock dessa utredningar dittills icke
kunnat erhålla den med det föreslagna försöksväsendet afsedda kontinuitet,
departementschefen ansåge sig icke böra för det dåvarande tillstyrka
af domänstyrelsen för ifrågavarande ändamål föreslagen förhöjning i reservationsanslaget
för skogsväsendet, samt vid det senare tillfället att departementschefen
fortfarande förmenade, att med det definitiva anordnandet
af detta försöksväsende lämpligen kunde ännu någon tid anstå, då
tillfälle komme att gifvas att underkasta frågan om det ändamålsenligaste
sättet för försöksväsendets organisation en mera allsidig granskning.
I öfverensstämmelse med bemälde departementschefs vid sistnämnda
föredragningstillfälle gjorda hemställan, hade Kongl. Maj:t ock öfverlemnat
handlingarna i ärendet till den af Kongl. Maj:t år 1896 tillsatta skogskomitén
för yttrandes afgifvande.
Komitén hade den 9 september 1899 afgifvit yttrande i ärendet och
dervid anfört, att behofvet af ett ordnadt försöksväsende gjorde sig fram
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
51
för allt gällande inom skogshushållningen på grund af dess olikhet med
andra hushållsgrenar. Inom skogshandteringen vore nemligen i regel tidrymden
mellan sådd och skörd så lång, att såningsmannen endast i undantagsfall
finge se slutresultatet af sitt arbete. Redan af denna grund
läte det icke tänka sig att öfverlemna försöken till det enskilda intresset
och företagsamheten, men det fordrades derjemte för att fullgiltiga, inför
den vetenskapliga granskningen bestående resultat skulle uppnås ett under
längre tid efter fastslagna grunder fortsatt försöksväsende, som lemnade
full trygghet, att den enskildes subjektiva omdöme och sympati för
den ena eller andra hushållsmetoden fullständigt underordnades objektivt
fastställa grunder för försöken. I utlandet hade också länge dylika förstuga
försöksstationer funnits och mägtigt bidragit till den höga ståndpunkt
skogsvetenskapen exempelvis i Tyskland intoge.
Väl vore de rön, som der gjorts, ej alldeles okända för svenska
skogsmän,^ men i de flesta fall, isynnerhet der ej rent vetenskapliga spörsmål
förelåge, blefve det vanskligt att tillämpa de i utlandet vunna resultaten,
enär förhållandena ofta nog så väsentligt skilde sig särskildt med
hänseende till olikheter i klimat, jordmån, höjdläge med mera. Hufvudgrunderna
för en rationel skogshushållning kunde ju sägas gälla för alla
länder, och det läge således i och för sig ingen risk deri, att vi hemtat
dessa från utlandet, men annorlunda stälde sig förhållandet, då man komme
till frågor och spörsmål, som rörde detaljerna inom hushållningen. I samma
mån vi närmade oss det eftersträfvade målet, en intensiv skogsskötsel, i
samma mån skulle också allt kraftigare göra sig gällande behofvet af ett
ordnadt försöksväsende inom vårt eget land. Att ingå i granskning af
frågan huru en sådan försöksanstalt borde ordnas tilltrodde sig kormtén
icke, utan hade komitén endast velat gifva sitt stöd och erkännande åt
domänstyrelsens framställning om inrättande af ett ordnadt försöksväsende,
såsom af behofvet påkalladt och af betydelse icke minst för den enskilda''
skogsvårdens höjande. Ärendet hade derefter den 17 november 1899
ånyo föredragits inför Kongl. Maj:t, som besluta, att komiténs yttrande
skulle meddelas domänstyrelsen till kännedom.
Under åberopande af hvad i denna fråga sålunda förut förekommit,
hade nu domänstyrelsen gjort förnyad framställning i denna angelägenhet,''
och dervid till en början lemnat en kort öfversigt öfver utlandets förstuga
^ försöksväsende och dess tillkomst. I de länder, der ordnad skogshushållning
redan tidigt införts, hade, enligt hvad styrelsen omförmälde,
de forstliga undersökningarna ganska tidigt tagit sin början, men då un
-
52
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
dersökningarna utförts af enskilde forskare, hvilka endast under begränsad
tidrymd vore i tillfälle fullfölja sina rön, hade resultaten icke fått nödig
allmängiltighet. Man började derför snart i medlet af 1800-talet mera
allmänt inse, att för en fortgående utveckling af skogshushållningen inom
landet behöfdes stödet af exakta rön på experimentet väg. Då emellertid
den vunna erfarenheten gåfve vid handen, att sådana icke kunde vinnas
endast genom enskildes forskningsarbete, och man enades derom, att för
ändamålets ernående behöfdes en särskild institution, vid hvilken såväl ett
enhetligt system som en längre tids kontinuitet vid försöken betryggades,
inrättades under loppet af 1870- och 1880-talen i de flesta tyska stater
särskilda forstliga försöksanstalter, hvilkas organisation och vidare utveckling
kraftigt främjades af den sammanslutning mellan dessa anstalter, som
genom »Yerein deutscher forstlicher Versuchanstaltem» kommit till stånd.
År 1892 hade derjemte bildats en internationel förening i samma syfte.
Styrelsen hade härefter lemnat en redogörelse för det forstliga försöksväsendets
ståndpunkt och utveckling i åtskilliga främmande länder,
till hvilken i statsrådsprotokollet intagna redogörelse utskottet tillåter
sig att hänvisa.
Hvad behofvet af ett forstligt försöksväsende i vårt eget land beträffade
— fortsatte domänstyrelsen vidare i sin förenämnda skrifvelse
_ hade visserligen här gjorts en del undersökningar och försök, hvilka
afsett dels skogsförhållanden i södra och mellersta landet, dels ock de
norrländska skogarne, men ehuru härigenom i några afseenden vunnits
värdefulla bidrag till utredning af vissa spörsmål, återstode likväl många
andra, såsom angående olika slags gallringar, ljushuggningar och deras
inverkan på skogens tillväxt och beskaffenhet, om lämpligaste sättet för
skogens föryngring m. m. Hithörande frågors utredning vore för vår
skogshushållning af stor betydelse, och för deras lösning kunde icke undvaras
utslaget af ett systematiskt genomfördt försöksväsende, hvars inrättande
derför ej utan att verka hämmande på skogshushållningen inom
landet kunde längre undanskjutas.
Vid ett försöksväsendes ordnande kunde i väsentlig mån tillgodogöras
den erfarenhet, som i utlandet vunnits rörande arbetssätt och undersökningsmetoder,
ehuruväl i anseende till vårt lands nordligare läge
och deraf föranledda olikheter i klimat- och jordmånsförhållanden en del
andra uppgifter och arbetsfält förelåge. Å andra sidan hade vissa arbeten,
som läge inom försöksväsendets område, hos oss redan undangjorts.
Skog3meteorologiska undersökningar påbörjades nemligen redan år 1876
Statsutskottets Utlåtande K:o 10.
53
och hade under en följd af år pågått. Resultaten hade af filosofie doktor
H. E. Hamberg bearbetats och i sammanhang med styrelsens årsberättelser
åren 1884, 1887 och 1895 offentliggjorts i en serie äfhandlingar under
den gemensamma titeln »Om skogarnes inflytande på Sveriges klimat)).
På det zoologiska området syntes ej heller i sammanhang med ett försöksväsendes
inrättande särskilda åtgärder behöfva vidtagas, derest styrelsens
framställning om, bland annat, anställande vid skogsinstitutet af en
ny lärarebefattning i zoologi och närstående naturvetenskapliga läroämnen
blefve bifallen, enär i sådant fall de för skogshushållningen erforderliga
undersökningarna kunde af denne lärare utföras. Försöksväsendet kunde
derför inskränkas till det forstliga och forstbotaniska området; och skulle
dess uppgift sålunda hufvudsakligen blifva att inom landets skilda delar
utvälja profytor eller försöksfält, afsedda för olika behandlingssätt, såsom
olika slags gallringar, blädningar, ljus- och föryngringshuggningar, markberedningar
för sjelfsådd, skogsodlingar m. in., samt att noggrant beskrifva
dessa ytor till läge, jordmån, växtlighet m. in. Vidare måste
träden å dem uppräknas, numreras, mätas och bokföras, hvarefter samtliga
försöksfält och deras olika behandlingssätt måste registreras. Efter
vissa mellantider — 5 å 6 år — skulle noggranna undersökningar verkställas
såväl om tillväxtens gång efter de olika afverkningssätten som
om resultaten af markberednings- och skogsodlingsförsöken. Det härvid
erhållna materialet måste sedan bearbetas och berättelse afgifvas om resultaten.
Vid beskrifningen af försöksfälten påkallades medverkan af en
botanist, som borde hafva till åliggande i öfrigt att verkställa för skogshushållningens
utveckling inom det botaniska området erforderliga undersökningar,
såsom om skogsträdens förhållanden och utveckling inom olika
skogstyper, om trädens frösättning och sjukdomar, om skogsfröets från
olika växtplatser grobarhet och härdighet, om ärftligheten in. m. De
öfriga rent forstliga arbetena borde deremot förestås af en skogsvetenskapligt
utbildad och med utlandets forstliga försöksväsende förtrogen person.
För ledningen af de sistnämnda arbetena vore lektorn i skogsmatematik
och skogsindelning vid skogsinstitutet, och för ledningen af de forstbotaniska
lektorn i botanik vid samma institut väl qvalificerade. Samtliga arbeten
borde utföras enligt plan, som skulle af styrelsen på förslag af direktören
och lektorerne vid institutet fastställas.
Derest styrelsens förenämnda framställning om förstärkning af skogsinstitutets
lärarekrafter vunne bifall, ansåge styrelsen, att undervisningen
vid institutet kunde så fördelas, att lektorerne i förenämnda ämnen kunde,
54
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
jemte sin undervisning, mot åtnjutande af skäligt arfvode, förestå arbetena
vid försöksväsendet. Dock måste i anseende till den förstuga afdelningens
omfattande arbeten vid sidan af denna afdelnings föreståndare
ställas en jägmästare för anordnandet af skogsodlingsförsöken och med
uppgift tillika att efter samråd med föreståndaren i enlighet med faststälda
arbetsplaner anordna öfriga försöksåtgärder i de orter, der skogsodlingsförsöken
förekomme. Till biträden erfordrades två assistenter, den
ene under hela året för så väl arbetena å försöksfälten som registrering
och bearbetning af materialet, den andre under halfva året hufvudsakligen
för utarbetena. Dessutom vore tillfälliga biträden och handtlangning
behöfliga.
Då arbetena vid försöksväsendet under de första åren komme att
afse anordnandet och första behandlingen samt inregistreringen af försöksytorna,
kunde utgifterna inskränkas till nedannämnda belopp, nemligen:
Arfvode till föreståndaren för den förstuga afdelningen 2,000:—
„ för den botaniska undersökningen ..................... 1,000:—
,, till eu jägmästare ................................................... 2,000:—
„ till en assistent ......................................................... 2,500:—
„ till en assistent......................................................... 1,300:—
Till rese- och traktamentsersättning under utarbeten, till
aflöning åt tillfälliga biträden samt till handtlangning
..................................................................... 5,600:—
Expensmedel: för tryckning af blanketter, skrifmateriel,
instrument, hyra af lokal och densammas eldning
och städning samt till inköp af möbler... 1,600:—
Summa kronor 16,000:—
På grund af det anförda hemstälde nu styrelsen, att ett belopp af
16,000 kronor af reservationsanslaget för skogsväsendet måtte få användas
till ett forstligt försöksväsende.
Att det för såväl statens som de enskildes hushållning vore af synnerlig
vigt, att försök och undersökningar inom det förstuga området
verkstäldes, derom ansåge departementschefen icke kunna råda mera än
en mening.
Af hvad ofvan anförts syntes jemväl framgå, att anledningen
dertill att de af domänstyrelsen förut gjorda framställningar i syfte att
åstadkomma ett ordnadt forstligt försöksväsende icke ledt till åsyftadt
resultat, ingalunda varit, att betydelsen för landets skogshushållning af
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
55
ett dylikt försöksväsende underskattats, utan fast mera, att man, ehuru
förutseende att statens omhändertagande af denna angelägenhet kunde
blifva af behofvet påkalladt, ansett tidpunkten för ett definitivt anordnande
af detta försöksväsende då ännu icke vara inne.
Vid sådant förhållande och då nu domänstyrelsen förnyat sin framställning
i ämnet och dervid till stöd för sin åsigt om angelägenheten
af ett ordnadt försöksväsendes inrättande jemväl haft att åberopa 1896
års skogskomités i samma rigtning gående uttalande i ämnet, hade departementschefen
ansett sig böra taga i öfvervägande, huruvida icke rätta
tiden för statens mellankomst i detta hänseende nu borde anses vara kommen;
och hade han dervid kommit till den uppfattning, att så vore förhållandet.
En fullt tidsenlig utveckling af skogshushållningen vore nemligen
numera för vårt land en angelägenhet af den allra största ekonomiska
vigt och innebörd, i hvilket afseende kunde erinras om att värdet af vår
trävaruexport utgjorde mer än halfva värdet af landets hela export och
att de skogsprodukter, som toges i anspråk för jernhandtering och andra
träkonsumerande industrier och näringar inom landet, uppginge till synnerligen
höga värdebelopp. Hvad särskild! kronans skogar anginge, hade
deras afkastning under de senaste årtiondena flerdubblats och komme
tvifvelsutan, enligt hvad erfarenheten från andra länder, der en rationel
skogshushållning tidigare än hos oss vunnit insteg, utvisade, att allt fortfarande
ökas. Kronoskogarnes afkastning utgjorde år 1870 389,000 kronor,
år 1880 1,339,000 kronor, 1890 3,190,000 kronor och år 1900 8,339,000
kronor, allt i runda tal räknadt. I eu tid, då skogsväsendet sålunda år
från år utvecklades, kunde ej nog uppmärksamhet och omsorg egnas skogsvården
inom landet.
I samma mån landets skogar erhölle stegradt kapitalvärde och leinnade
ökade inkomster, framträdde behofvet af åtgärder dels till förekommande
och hämmande af eu öfverafverkning af skogen, som för kommande
generationer skulle kunna blifva ödesdiger, dels ock för försättande af
skogsmarkerna i sådant skick, att den största möjliga uthålliga afkastning
kunde dem afvinnas. I förstnämnda afseende hade staten redan i åtskilliga
hänseenden ingripit. Deremot återstode för visso mycket att göra,
innan skogsmarkerna i vårt land i sin helhet kunde bringas i den kultur
och erhålla den skötsel, som i sistnämnda afseende erfordrades.
I sitt den 9 september 1899 afgifna betänkande hade skogskomitén
efter verkstäld undersökning af skogsförliållandena inom landet förklarat,
56
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
att komitén nödgades betrakta det såsom obestridligt, att den nuvarande
förbrukningen af skogsprodukter medförde en betydande öfverafverkning
samt att landets skogar allmänneligen vanvårdades; och meddelade komitén,
att komitén sökt utreda, huruvida, om landets kalmarker försattes i
skogbärande skick samt tillika god skogshushållning, särskildt god föryngring,
allmänt komme att tillämpas, skogsafkastningen skulle kunna
fylla nämnda förbruknings behof. Resultatet af denna utredning hade
blifvit, att äfven under nämnda förutsättning brist skulle förefinnas i
mellersta och södra Norrland samt Dalarne, men att för öfriga delar af
landet skulle kunna uppstå något öfverskott, hvarvid dock komitén särskildt
framhållit, att det sålunda beräknade öfverskottet tillkommit under
den antagna förutsättningen, att icke allenast de i södra delarne af landet
befintliga, af ålder kala marker, i ytvidd uppgående till en half million
hektar, vore skogbärande, utan äfven de mångdubbelt vidsträcktare skoglösa
eller ytterst dåligt beväxta marker, som i öfrigt funnes inom landet,
vore försedda med normalt virkesförråd. Under nu rådande förhållanden
hade man, enligt komiténs åsigt, att räkna med en afsevärd brist, och
först årtionden efter det nämnda områden blifvit försatta i nöjaktigt skick
skulle, ansåge komitén, jemvigt mellan tillväxten och afverkningen kunna
ernås på annat sätt, än genom att förbrukningen betydligt inskränktes
och virket i skogarne bättre tillvaratoges.
Det resultat, hvartill komitén sålunda kommit och som säkerligen
vore fullt rigtigt, talade kraftigt för vidtagande snarast möjligt af alla
åtgärder, som kunde finnas lämpliga för befrämjande af det af departementschefen
framhållna syftemålet, uppdrifvande af af kastningen af våra
skogsmarker till den högsta möjliga utan uthållighetens äfventyrande.
En sådan åtgärd vore tvifvelsutan inrättandet genom statens försorg af
ett ordnadt forstligt försöksväsende. För landtbruket och dithörande
näringsgrenar hade redan i vissa afseenden försöksåtgärder och särskilda
undersökningar genom statens försorg kommit till stånd. I fråga om
skogshushållningen med dess i vårt land så vexlande och skiljaktiga yttre
betingelser vore helt visst krafvet på statsåtgärder för åstadkommande af
dylika försök och undersökningar i forstligt afsende fullt ut lika befogadt.
Såsom den störste skogsegaren inom landet måste äfven staten hafva ett
särskildt intresse af att ett forstligt försöksväsende komme till stånd. I
utlandet vore, enligt hvad domänstyrelsens i sådant afseende lemnade
öfversigt utvisade, ett dylikt försöksväsende flerstädes sedan en längre tid
tillbaka anordnad! och hade, såsom äfven skogskomitén vitsordat, befunnits
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
57
vara synnerligt gagneligt. Äfven hos oss hade behofvet af undersökningar
och försöksåtgärder beträffande våra skogsförhållanden blifvit allt mera
känbart och föranledt undersökningar och försök i mindre skala i vissa
delar af landet, dels på enskildt initiativ, dels ock af eu och annan i
statens tjenst anstäld skogstjensteinan. Men då till följd af skogsträdens
långa växttid erfordrades långa tidrymder, åtminstone årtionden, innan
sådana försöksåtgärder, hvarom här vore fråga, kunde lemna något afsevärdt
resultat, kunde det naturligtvis icke förväntas, att individens rön
och iakttagelser erhölle den omfattning och tillförlitlighet, att de blefve
allmängiltiga. Derför erfordrades anordnandet af en institution, hvarigenom
en längre tids kontinuitet vid systematiskt utförda försök i större
omfattning i olika delar af landet kunde ernås och hvarigenom ensamt
fullt objektiva utslag af de vidtagna forstliga experimenten kunde med
säkerhet emotses.
Huru nu en dylik institution skulle anordnas på bästa sätt och med
minsta möjliga kostnad, för att icke det afsedda ändamålet skulle förfelas,
kunde naturligen blifva föremål för olika meningar. Härvid kunde man
dock hafva en god ledning af den i andra länder vunna erfarenheten
rörande der tillämpade arbetssätt och undersökningsmetoder. För vinnande
af en fullt sakkunnig ledning af de blifvande försöksåtgärdernas utförande
efter en enhetlig och dock efter de olika förhållandena i landets skilda
delar lämpad plan — som i allt fall borde af domänstyrelsen fastställas
— syntes ledningen af försöksväsendet böra anförtros åt derför särskild!
qvalificerade, skogsvetenskapligt utbildade personer. I sådant afseende
läge närmast till hands att för ändamålet taga i anspråk de vid vår enda
högre forstliga undervisningsanstalt, skogsinstitutet, anstälde lärare, så vidt
deras verksamhet i öfrigt skulle sådant medgifva. Under förutsättning af
bifall till den af departementschefen nyss förordade framställningen om
anvisande af medel till beredande af ökade lärarekrafter vid institutet,
skulle sådant kunna låta sig göra utan större svårighet för undervisningens
ostörda fortgång; och skulle det säkerligen vara en fördel för utbildningen
af eleverne vid institutet, att lärarne och, så vidt lämpligen ske
kunde, jemväl eleverne finge omedelbart iakttaga och följa fortgången
af de forstliga försöksåtgärderna och tillgodogöra sig deras resultat.
I fråga om utförandet af de olika försöksarbetena i skilda delar af
landet skulle det kunna sättas i fråga, huruvida icke dessa arbeten skulle
kunna uppdragas åt vederbörande revirförvaltare, en hvar i sin ort. Då
emellertid det väsentligaste syftet med det forstliga försöksväsendets ordBih.
till Riksd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 8
58
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
nande vore att erhålla så vidt möjligt objektiva och allmängiltiga resultat
af de anstälda försöksåtgärderna, syntes den antydda anordningen, särskildt
med hänsyn till det jemförelsevis täta ombytet af revirförvaltare,
icke lämpligen kunna vidtagas. I Preussen hade till en början de förstuga
försöksarbetena utförts af revirförvaltarne, men då erfarenheten
gifvit vid handen, att ett fullt enhetligt förfarande härvid icke kunde
vinnas, hade arbetena öfvertagits af försöksväsendets egen personal, sa att
numera på revirförvaltarne endast ankomme att efter anvisning utföra
kulturarbetena äfvensom omhändertaga det å försöksytorna fälda virket.
Hos oss med våra vida mera skiftande skogsförhållanden kunde ännu
mindre låta sig göra att uppdraga försöksarbetenas ombesörjande, utöfver
hvad nyss nämnts, åt de särskilde revirförvaltarne.
Huru domänstyrelsen tänkt sig de närmare anordningarna vid det
tillämnade försöksväsendet och särskildt skogsinstitutets ställning till detsamma,
framginge icke tydligt af styrelsens framställning i ämnet. Innan
styrelsen erhölle bemyndigande att gå i författning om anordnandet af
detsamma, borde styrelsen ock erhålla befallning att underställa Kongl.
Maj:ts pröfning fullständig plan och detaljerade kostnadsberäkningar derför.
Redan nu ansåge departementschefen sig emellertid böra framhålla,
att enligt hans åsigt åt direktören för skogsinstitutet syntes böra mot ett
mindre arfvode af exempelvis 500 kronor uppdragas förestandareskapet
för försöksanstalten, att ledningen af de särskilda grenarne af anstaltens
verksamhet böra uppdragas åt lärarne i närmast motsvarande ämnen vid
institutet mot arfvoden, ej öfverstigande 1,000 kronor för dem hvar,
samt att två assistenter med en aflöning af högst 2,500 kronor hvardera
borde anställas.
Äfven om departementschefen sålunda vid granskning, så vidt nu
kunnat ske, af styrelsens framlagda förslag funnit en del jemkningar uti
såväl planen för anordnandet som de beräknade utgiftsposterna kunna
ifrågasättas, ansåge han likväl det af styrelsen för ändamålet ifrågasatta
anslagsbeloppet ej vara för högt tilltaget i föidiållande till de utgifter, som
måste förutses blifva med försöksanstalten förenade; och da departementschefen
tillika funne samma anslagsbelopp synnerligen måttligt, jemfördt
med det gagn för såväl staten som de enskilde skogsegarne, som deraf
borde kunna förväntas, tillstyrkte han bifall till styrelsens förevarande
framställning.
Frånsedt kostnaderna för anordnande af ett forstligt försöksväsende
äfvensom för den ökning af arfvodena åt förestandarne vid vissa af statens
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
59
skogsskolor samt åt de vid skogsskolorna anstälde skogsrättarne, hvarom
domänstyrelsen, enligt hvad departementschefen nyss nämnt, gjort framställning,
ansåge styrelsen, att en ökning i reservationsanslagets belopp
för år 1902 otvifvelaktigt vore behöflig. I sin förstnämnda skrifvelse af
den 7 november 1900 angående anslagsbehofvet för år 1902 yttrade
styrelsen, att, vid jemförelse med de från skogstjenstemännen inkomna
utgiftsförslagen, det för innevarande år beviljade anslagsbeloppet, 1,479,992
kronor, visserligen syntes blifva för detta år tillräckligt. Men, fortsatte
styrelsen, med hänsyn till den betydliga stegring i utgifter, som föranleddes
dels och hufvudsakligen af en fortgående väsentlig ökning af kronoparkerna,
dels deraf att, i anseende till den betydligt höjda afkastning
statens skogar på senare åren leinnat, det ur ekonomisk synpunkt vore
naturligt och för skogsväsendet^ tidsenliga utveckling nödvändigt, att arbeten,
afseende skogarnes vård och skötsel, gåfves större omfattning och
intensitet, vore det föga antagligt, att ett lika anslag blefve tillräckligt
äfven för år 1902. Att med noggrannhet beräkna det belopp, hvarmed
anslaget i sin helhet borde ökas, läte sig icke verkställas, enär de omständigheter,
som härvid vore bestämmande, åtminstone delvis vore af beskaffenhet
att icke ännu kunna med någon visshet bedömas. Med ledning
af erfarenheten från föregående år om skogsväsendets utveckling ville styrelsen
emellertid hemställa om anslagets höjande för år 1902 till 1,600,000
kronor, hvilket belopp dock, för vinnande af en jemn slutsumma å det
ordinarie anslaget till skogsväsendet i dess helhet, syntes böra bestämmas
till 1,599,992 kronor.
Vidkommande denna domänstyrelsens framställning erinrade departementschefen
derom, att Kongl. Maj:t den 30 november nästlidna ar faststält
af styrelsen uppgjordt generalförslag öfver användandet af det för
år 1901 anvisade reservationsanslaget för skogsväsendet, upptagande, hvad
anginge anslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet, utgifter till sammanlagdt belopp af 1,381,492 kronor.
Då anslagets slutsumma uppginge till 1,479,992 kronor, återstode
sålunda för närvarande deraf ett odisponeradt belopp af 98,500 kronor.
Beträffande detta belopp hade emellertid domänstyrelsen i samma skrifvelse,
hvarmed styrelsen för Kongl. Maj:t framlagt berörda generalförslag,
anmält, att styrelsen hade för afsigt att framdeles underställa Kongl.
Maj:ts pröfning förslag till användande af nämnda återstod; varande dervid
af styrelsen särskilt framhållet, att, sedan de till antalet beslutade
nya bevakningstrakterna hunnit slutligen ordnas, det synnerligast i Norr
-
60
Statsutskottets Utlåtande N:o 10,
land korande att visa sig nödvändigt att snarast möjligt inrätta en del
nya bostäder åt kronojägare.
Visserligen kunde med hänsyn härtill icke bestridas, att sannolikheten
talade för, att innevarande års anslag koinme att helt och hållet
eller åtminstone i det närmaste åtgå, så att någon afsevärd besparing
derå icke kunde påräknas såsom bidrag till betäckande af utgifterna för
år 1902. Men då i allt fall en så betydlig ökning i detta anslag som
från 1,010,892 kronor till 1,479,992 kronor, eller med 469,100 kronor,
vid nästlidna års riksdag beviljades, ville det synas, som om åtminstone
något års erfarenhet lämpligen borde afvaktas, innan en ytterligare höjning
af samma anslag utöfver den, som vore erforderlig för fyllandeaf de särskilda
behof, för hvilka departementschefen här ofvan redogjort, ifrågasattes.
Med beräkning att åt fyra skogsskoleföreståndare borde utgå ytterligare
ett tilläggsarfvode med 1,000 kronor för dem hvar och åt fem
skogsrättare ett tilläggsarfvode af 400 kronor för dem hvar samt att
för anordnande af forstlig försöksverksamhet borde afses ett belopp af
16,000 kronor, ansåge departementschefen sålunda, att reservationsanslaget
till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet
borde höjas med tillhopa 22,000 kronor.
Hvad först beträffar förstärkningen af lärarekrafterna vid skogsinstitutet,
har utskottet funnit eu sådan vara af den inträdda, afsevärda
ökningen i undervisningsarbetet derstädes med nödvändighet påkallad.
Att, på sätt domänstyrelsen ifrågasatt, anvisa arfvoden till två nya extra
lektorer synes utskottet dock icke vara erforderligt, utan föreställer sig
utskottet, att den behöfiiga förstärkningen af lärarekrafterna vid institutet
bör kunna tillfredsställande tillgodoses genom anställande af en extra
lektor och ytterligare en extra lärare med aflöning af 3,500 kronor för
den förra och 1,500 kronor för den senare. I öfverensstämmelse med
den af departementschefen uttalade mening, anser emellertid utskottet, att
dessa båda tjensters inrättande icke bör definitivt bestämmas, utan att
sammanlagda beloppet 5,000 kronor bör ställas till Kongl. Maj:ts förfogande
för att efter Kongl. Maj:ts bepröfvande till det afsedda ändamålets
befrämjande användas.
Vidkommande härefter Kongl. Maj:ts förslag om anvisande af 16,000
kronor för anordnande af forstlig försöksverksamhet och höjning med
motsvarande belopp i reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet, har utskottet, som fäst
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
61
sin uppmärksamhet vid att, på sätt i statsrådsprotokollet omförmäles, fullständig
plan och detaljerade kostnadsberäkningar för ifrågavarande anstalt
ännu icke blifvit Kongl. Majt:s pröfning understälda, visserligen icke ansett
sig böra motsätta sig hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende föreslagit,
men dock velat uttala den mening, att fullständig arfvodesstat för
försöksanstalten bör, innan densamma träder i verksamhet, Riksdagen för
fastställelse föreläggas.
Såsom ofvan nämnts, har Kongl. Maj:t föreslagit en ytterligare höjning
i nämnda anslag med 6,000 kronor för beredande af tilläggsarfvoden
åt skogsskoleföreståndare och skogsrättare. Den hufvudsakliga anledningen
till behofvet af nyssnämnda tilläggsarfvoden är, såsom af statsrådsprotokollet
inhemtas, att lärokursen vid skogsskolorna, hvilken hittills
fortgått från den 1 september hvarje år till den 15 juni det påföljande,
ansetts böra förläggas mellan den 1 november och den 15 oktober samt
sålunda förlängas med två månader. Det af Kongl. Maj:t föreslagna tillläggsarfvodet
å 1,000 kronor för skogsskoleföreståndare, som icke tillika
innehafva jägmästarebefattning, synes emellertid vara större än som af
förenämnda utsträckning i tjenstetiden torde böra betingas, och lämpligen
kunna begränsas till 600 kronor, hvarigenom dessa tjensteman för ifrågavarande
befattning, som i regeln torde vara att anse som en öfvergångstjenst,
skulle komma att åtnjuta jemte fri bostad 2,600 kronor i lön och
arfvoden. Dessa löneförmåner synas utskottet vara för skogsskoleföreståndarne
fullt tillräckliga, helst i betraktande af att deras tjenstgöring
vid skogsskolorna räknas dem till godo för grundläggande af rätt till
ålderstillägg efter deras befordran till annan befattning inom jägeristaten.
Hvad vidare beträffar det föreslagna tilläggsarfvodet å 400 kronor
till skogsrättare, har utskottet funnit äfven detta öfver höfvan högt.
Såsom af domänstyrelsen i ofvan anförda skrifvelse antydts, kunna de
jeinföras med kronojägarne; och om än hos skogsrättarne böra sökas
egenskaper, som göra dem lämpliga att leda praktisk undervisning, synes
å andra sidan deras tjenst mindre ansträngande och slitande än kronojägarnes.
Derest skogsrättarne, som nu hafva en aflöning af 800 kronor
jemte fri bostad, erhölle ett tilläggsarfvode af 200 kronor samt sålunda
komme att uppbära i kontant aflöning 1,000 kronor, blefve de i allt fall
i afseende å löneförmåner försatta i något fördelaktigare ställning än de
mest aflönade kronojägarne; och vid sådant förhållande anser utskottet
berörda tilläggsarfvode icke böra bestämmas till högre belopp än det nu
nämnda, eller 200 kronor.
Då Kongl. Maj:t ansett enahanda utsträckning i undervisningstiden,
62
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
som föreslagits i afseende å statens skogsskolor, böra ega rum jemväl vid
den med statsunderstöd uppehållna enskilda skogsskolan vid Skogshåll,
har Kongl. Maj:t föreslagit, att äfven föreståndaren och skogsrättaren vid
denna skola skulle beredas tilläggsarfvoden till samma belopp som vid
statens skogsskolor. I anslutning härtill och under åberopande af hvad
utskottet här ofvan anfört i fråga om dessa tilläggsarfvoden, får utskottet
förorda, att till skolföreståndaren och skogsrättaren vid Skogshåll må utgå
tilläggsarfvoden med 600 kronor till den förre och 200 kronor till den senare.
På grund häraf kommer reservationsanslaget till enskilda skogsundervisningen
att höjas med 800 kronor, eller från 4,800 kronor till 5,600 kronor.
Då, enligt hvad utskottet ifrågasatt, fyra tilläggsarfvoden å 600
kronor skulle utgå till skogsskoleföreståndare och fem arfvoden å 200
kronor till skogsrättare, skulle reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning
och befrämjandet af skogsväsendet i allmänhet komma att höjas
med 8,400 kronor och, med inberäkning af ofvan omförmälda anslag å
16,000 kronor till anordnande af forstlig försöksverksamhet, tillsammans
med 19,400 kronor.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,
att Riksdagen må
a) höja ej mindre reservationsanslaget till enskilda
skogsundervisningen, nu 4,800 kronor, med
800 kronor till 5,600 kronor, än äfven reservationsanslaget
till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet från dess nuvarande
belopp, 1,479,992 kronor, med 19,400 kronor
till 1,499,892 kronor,
så att det ordinarie anslaget till skogsväsendet
skulle erhålla följande uppställning:
''bestämdt anslag:
för skogsstaten kr. 640,008: —
» statensskogs
läroverk.
........... » 55,000: — kr. 695,008: —
förslagsanslag:
till ålderstillägg åt skogsstaten och
skogsinstitutets lärarepersonal... » 100,000: —
Transport » 795,008: —
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
63
Transport kr. 795,008: —
., reservationsanslag:
till enskilda
skogsundervis
ningen.
.............. kr. 5,600: —
till kronosko''
garnes förvaltning
och befrämjande
af skogsväsendet
i allmänhet
............ » 1,499,392: —> » 1,504,992: —
Summa kr. 2,300,000: —
b) till beredande af ältade extra lärarekrafter vid
skogsinstitutet, på extra stat för år 1902 anvisa ett belopp
af 5,000 kronor.
1• '' ». f''. '' ‘-:''I '' tf t, '' ‘i:- , t> • ? ; t * ■ ’’ t ff) i. • . 1 v'' i 1} ■'' ''
Till belöningar för rofdjurs dödande.
5:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att af det under nionde huf- tff*bela™^ar
vudtiteln uppförda förslagsanslaget till belöningar för rofdjurs dödande för rofdjurs
Ange, enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde finna godt meddela,
användas ett årligt belopp af högst 7,000 kronor såsom bidrag till
belöningar för dödande af sjelar, under vilkor, att statsbidraget icke finge
utgå med högre belopp, än som motsvarade hvad vederbörande hushållningssällskap
eller landsting, hvart för sig eller i förening, utbetalt såsom
belöningar för inom området dödade sjelar och ej i någon händelse med
mer än 3 kronor för hvarje dödad sjel.
Till statsrådsprotokollet har departementschefen i detta ärende erinrat,
hurusom, sedan Riksdagen å extra stat under Riksdagens sjette hufvudtitel
för hvart och ett af åren 1898, 1899 och 1900 anvisat ett anslag af
5,000 kronor att, enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde
finna godt meddela, användas såsom bidrag till belöningar för dödande
af sjelar, under vilkor att statsbidraget icke finge utgå med högre belopp,
än som motsvarade hvad vederbörande hushållningssällskap eller landsting,
hvart för sig eller i förening, utbetalt såsom belöningar för inom området
dödade sjelar och ej i någon händelse med mer än tre kronor för hvarje
dödad sjel, Riksdagen på framställning af Kongl. Maj:t enligt skrifvelse
64
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
angående regleringen af utgifterna under riksstat ens sjunde liufvudtitel den
9 maj 1900 medgifvit, att af det under sistnämnda hufvudtitel uppförda,
numera till nionde hufvudtiteln öfverflyttade förslagsanslag till belöningar
för rofdjurs dödande finge, enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t
kunde finna godt meddela, användas ett årligt belopp af högst 5,000 kronor
såsom bidrag till belöningar för dödande af sjelar, under ofvan angifna
vilkor; och hade Kongl. Maj:t derefter den 1 juni 1900 utfärdat
kungörelse angående vilkoren för erhållande af statsbidrag till belöningar
för dödande af sjelar.
I skrifvelse den 18 oktober 1900 hade landtbruksstyrelsen gjort framställning
om ökning af det för ifrågavarande ändamål afsedda belopp och
till stöd härför anfört följande: Likasom för hvartdera af åren 1899 och
1900 större anspråk på statsbidrag för ifrågavarande ändamål från orterna
framstälts, än som kunnat med de tillgängliga medlen tillgodoses, så vore
detta fallet äfven för innevarande år, i det att, oaktadt vid aflåtandet af
styrelsens skrifvelse ett af de landsting, som erhållit bidrag från 1900 års
anslag, ännu icke inkommit med ansökning om bidrag af 1901 års medel,
anspråken på bidrag af samma medel i inkomna ansökningar uppginge
tillhopa till 7,850 kronor. Af redogörelserna för användningen af de för
år 1899 för nu ifrågavarande ändamål anvisade stats- och andra medel
framginge, att under samma år inom områdena för de hushållningssällskap
eller landsting, som åtnjutit understöd för dödande af sjelar, dylika djur
under sagda år dödats till ett antal af 8,229, samt att för ändamålet utbetalts
en summa af tillhopa 14,517 kronor. Om statsmedel för ändamålet
funnits till erforderligt belopp tillgängliga, hade enligt gällande bestämmelser
för statsanslagets åtnjutande af detta belopp bort utbetalas 7,008 kronor
af statsmedel och allenast 7,509 kronor af hushållningssällskap eller
landsting, under det att nu till följd af statsanslagets otillräcklighet minst
9,517 kronor måst utbetalas af inom de särskilda orterna anslagna medel.
Då anledning funnes att antaga, att intresset för denna angelägen,
het skulle fortfara inom orterna och yttra sig i nya penningeuppoffringar
för ändamålet, derest staten å sin sida dertill beviljade tillräckligt stort
anslag, hade styrelsen ansett en ökning af statsanslaget vara af nu föreliggande
förhållanden betingad, dock med bibehållande af hittills gällande
föreskrifter i afseende å anslagets åtnjutande; och hade styrelsen beträffande
beloppet af denna ökning — med framhållande att, enligt styrelsens åsigt,
densamma icke borde bestämmas allt för låg, enär i sådant fall, sedan
Riksdagen medgifvit, att belöningarna finge utgå af förslagsanslaget till
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
65
belöningar för rofdjurs dödande, och dessa belöningar sålunda erhållit en
i riksstaten mera stadigvarande karakter, det belopp, hvarmed samma belöningar
finge utgå, antagligen snart å nyo måste höjas — föreslagit, att
ifrågavarande statsanslag måtte höjas till 10,000 kronor, så att det kunde
anses vara åtminstone för någon längre tid tillräckligt.
Efter det landtbruksstyrelsen sedermera med eget utlåtande af den
14 november 1900 för pröfning öfverlemnat de till styrelsen inkomna ansökningar
om erhållande af bidrag till belöningar för dödande af sjelar,
hade Kongl. Maj:t den 30 i samma månad för innevarande år såsom bidrag
för ändamålet anvisat till 13 landsting och hushållningssällskap tillsammans
5,000 kronor eller hela det för dylika bidrag tillgängliga belopp.
Då anslag af statsmedel för nu ifrågavarande ändamål år 1897 för
första gången af Riksdagen anvisades, föranleddes detta deraf, att Kongl.
•Maj:t uti den samma år till Riksdagen aflåtna propositionen angående statsverkets
tillstånd och behof gjort framställning om höjande af det å riksstatens
sjette hufvudtitel under anslagstiteln »fiskerinäringens understöd»
uppförda ordinarie anslag samt att af det propositionen bilagda utdrag
af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för den 14 januari nämnda år
framgått, att ett af skälen för den föreslagna förhöjningen varit önskvärdheten
af att utaf berörda anslag något belopp kunde afses att användas
såsom bidrag till belöningar för dödande, af sjelar.
Uti sitt anförande till nämnda statsrådsprotokoll hade chefen för civildepartementet
lemnat en utförlig redogörelse för den utredning, som åstadkommits
rörande den skada, hvilken genom sjelarne tillfogades fisket, och
hänvisade departementschefen till denna redogörelse såsom ådagaläggande
behofvet af statsbidrags anvisande till belöningar för dödande af dylika
skadedjur.
Något kraftigare bevis för att den åtgärd, som i förevarande hänseende
af staten vidtagits, varit synnerligen välbetänkt, än det alltmer
stigande intresse, som inom de särskilda orterna visats denna angelägenhet,
syntes departementschefen icke kunna gifvas; och då nu under tre
på hvarandra följande år det för ändamålet tillgängliga belopp af statsmedel
visat sig otillräckligt för tillgodoseendet af de anspråk på statsbidrag,
som af landsting och hushållningssällskap framstälts, ansåge han
önskligt, att ett något förhöjdt belopp kunde för framtiden af Kongl.
Maj:t härför disponeras. Eu så stor ökning af detta belopp, som landtbruksstyrelsen
föreslagit, eller från 5,000 kronor till dubbla beloppet,
10,000 kronor, syntes dock icke vara för närvarande af omständighe
Bih.
till Jiiksd. T?rot. 1901. 4 Sami. / Afd. 10 ljuft. 9
66
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
terna påkallad. Enligt styrelsens egen beräkning skulle statens utgifter
för ifrågavarande ändamål under år 1899 hafva uppgått till
7,008 kronor, om till belöning för hvarje under nämnda år inom med
statsmedel understödda landstings och hushållningssällskaps områden dödad
sjel statsbidrag utgått, och om än antagas kunde, att beloppet för år
1900 skulle blifvit något högre, syntes dock en ökning af statsbidraget
till 7,000 kronor för närvarande tillräcklig och skulle säkerligen verka
till bibehållandet och stärkandet af intresset och offervilligheten i orterna
för denna sak.
Det under nionde hufvudtiteln uppförda ordinarie anslaget till belöningar
för rofdjurs dödande, från hvilket anslag, såsom förut nämnts,
jemväl statsbidraget till belöningar för dödande af sjelar numera utginge,
uppginge till 12,000 kronor. Utgifterna från detta anslag, hvilket hade
naturen af förslagsanslag, hade utgjort:
år 1895................................................... kronor 4,490: —
» 1896................................................... » 6,145: —
» 1897.................................................. >) 5,485: —
» 1898................................................... » 4,470: —
» 1899.................................................. » 5,465:—,
eller i medeltal under dessa fem år 5,211 kronor. Under förutsättning
att statsbidraget till belöningar för dödande af sjelar icke sattes högre
än till 7,000 kronor, kunde någon ökning af förslagsanslagets belopp icke
anses erforderligt, då detsamma i sådant fall komme att endast med något
mindre belopp eller kanske alldeles icke öfverskridas, beroende på det
vexlande beloppet af bidragen till belöningar för rofdjurs dödande, hvilket
belopp i hvarje fall icke syntes hafva tendens till väsentlig ökning.
Utskottet har icke haft något att erinra mot hvad Kongl. Maj:t i
detta afseende föreslagit, hvadan utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.
Skiften och afvittringar.
Ang. anslag
dt afvittringT 6:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels medgifva, att de
landtmätare belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1902 för afvittrings
■p?
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
67
landtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens län kunde komma att understiga
2,500 kronor för dem, som tillhörde första lönegraden, och
8,000 kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjöte arfvodesförhöjning,
finge desse tjensteman godtgöras af anslagen till stor-skiftesoch
afvittringsverken, dels ock för år 1902 åt föredraganden af afvittringsärendena
i Norrbottens län samt till skrifbiträde åt honom bevilja
en tillökning af 400 kronor i det åt honom anslagna belopp.
Af ofvanberörda statsrådsprotokoll inhemtas, att landtmäteristyrelsen
uti skrifvelse den 26 november 1900 beräknat kostnaderna för afvittringen
under år 1902 till omkring 39,825 kronor för Vesterbottens län
och omkring 45,000 kronor för Norrbottens län, tillsammans i jemnadt
tal 85,000 kronor. Derjemte hade styrelsen upplyst, att den vid 1901
års slut påräkneliga behållningen å anslagen till skiften och afvittringar
jemte 1902 års ordinarie anslag för samma ändamål vore fullt tillräcklig
att betäcka dessa kostnader, i följd hvaraf något extra anslag för
afvittringsarbetenas fullföljande under år 1902 icke vore behöfligt.
Departementschefen inskränkte sig derför till att, i enlighet med
hvad landtmäteristyrelsen i ofvanberörda skrifvelse hemstält, tillstyrka
att, på det att afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens
län äfvensom föredraganden af afvittringsärendena i sistnämnda län måtte
för år 1902 komma i åtnjutande af samma aflöningsförmåner, som hittills
varit dem beviljade, Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu ifrågavarande
framställning.
Utskottet hemställer,
att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende
föreslagit, må vinna Riksdagens bifall.
Öfriga ordinarie anslag.
7:o) I fråga om öfriga, här ofvan ej särskildt nämnda ordinarie Ang. öfriga
anslag å nionde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t ej föreslagit annan förändring,
än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsansla- É8-l
get till sTcrifmateHalier och expenser, ved m. m., nu utgörande 16,601
kronor, måtte höjas till 16,651 kronor eller med femtio kronor.
68
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Ang. anslag
till aflöningcir
m. m. vid
Ultima landtbruksinstitut.
[9.]
Ang. anslag
till mejeriinstitutet
vid
Alnarp.
[10.]
Utskottet hemställer,
att samtliga ordinarie anslag under nionde hufvudtiteln,
som här ofvan icke blifvit omförmälda, må
för år 1902 fastställas till samma belopp som i innevarande
års riksstat; dock att i anslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved in. m. må få göras den
jemkning, som till jemnande af hufvudtitelns slutsumma
kan erfordras.
Extra anslag.
Med anledning af de framställningar, som gjorts i afseende å tillfälliga
till nionde hufvudtiteln hänförliga behof, med undantag af det under
punkt 4 här ofvan omförmälda, får utskottet afgifva följande yttranden
och förslag.
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.
8:o) I enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hemställer
utskottet,
att Riksdagen må på extra stat för år 1902
anvisa, till aflöningar och öfriga utgifter vid TJltuna
landtbruksinstitut, 31,000 kronor.
9:o) Kongl. Maj:t har. föreslagit Riksdagen att, för uppehållande af
undervisningen vid mejeriinstitutet vid Alnarp, för år 1902 anvisa på extra
stat ett anslag af 8,000 kronor.
Till förenämnda statsrådsprotokoll har departementschefen uti detta
ärende erinrat, hurusom Riksdagen för hvart och ett af åren 1894—1901
till uppehållande af undervisningen vid mejeriinstitutet vid Alnarp anvisat
8,000 kronor.
Styrelsen för detta mejeriinstitut hade nu i skrifvelse den 12 september
1900, liksom vid föregående tillfällen, hemstält, att för ifrågavarande
ändamål måtte af Riksdagen äskas ett förhöjdt belopp af 10,000 kronor.
Uti häröfver den 13 december 1900 afgifvet utlåtande hade landtbruksstyrelsen,
under erinran att, sedan styrelsen den 11 november 1898
afgifvit utlåtande angående förändrad organisation af Alnarps landtbruksinstitut
och dervid föreslagit en omorganisation, som komme att inverka
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
69
på mejeriinstitutets organisation och kostnaderna för detsamma, Kongl.
Maj:t genom remiss den 8 maj 1900 anbefalt styrelsen att afgifva förnyadt
utlåtande i fråga om förändrad organisation af nämnda landtbruksinstitut
och dervid taga detta ärende i hela dess vidd under förnyad ompröfning,
meddelat, att utredningen af sistberörda fråga ännu icke hunnit
fullständigt verkställas, men att styrelsen i början af innevarande år skulle
till Kongl. Maj:t inkomma med sagda utredning, i hvilken händelse styrelsen
äfven komme att hos Kongl. Maj:t anmäla de förändringar i hittills
varande organisation af mejeriinstitutet vid Alnarp, som förslaget beträffande
Alnarps landtbruksinstitut kunde föranleda.
Derest emellertid omständigheterna icke skulle föranleda Kongl. Maj:t
att förelägga innevarande Riksdag proposition om förändrad organisation
af ifrågavarande mejeriinstitut, hade landtbruksstyrelsen biträdt styrelsens
för mejeriinstitutet ofvanberörda hemställan.
I syfte att möjliggöra framläggandet för detta års Riksdag af förslag
till omorganisation af landtbruksinstitutet vid Alnarp och i sammanhang
dermed jemväl af mejeriinstitutet derstädes, hade denna fråga redan kort
efter det jordbruksdepartementet trädt, i verksamhet inom departementet
blifvit till behandling upptagen. Det hade emellertid dervid befunnits
att, sedan landtbruksstyrelsen år 1898 i ärendet sig utlåtit, åtskilliga förhållanden
inträffat, hvilka gjorde detsammas återremitterande till samma
styrelse för ytterligare utrednings verkställande och förnyadt yttrandes afgifvande
erforderligt. Landtbruksstyrelsens svar å denna remiss vore väl
att inom kort införvänta, men då för behandlingen inom departementet
af förevarande, ingalunda lättlösta organisationsfråga kräfdes ytterligare
någon tid, ansåge departementschefen sig icke kunna ifrågasätta någon
framställning i detta ämne till innevarande Riksdag.
Vid sådant förhållande funne han sig emellertid icke heller böra föreslå
någon ändring för år 1902 uti det senast beviljade anslaget för mejeriinstitutet
vid Alnarp.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må till uppehållande af undervisningen
vid mejeriinstitutet vid Alnarp på extra stat
för år 1902 bevilja ett anslag å 8,000 kronor.
70
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Ang. anslag
till allmänna
landtbruksmöten.
mo
Ang. anslag
till prisbelöningar
vid
allmänna
landtörn fesmöten.
[12.]
Ang. anslag
tiU agrikulturkemiska
stationer.
[13.]
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.
10:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,
hemställer utskottet,
att Riksdagen må såsom bidrag till bestridande
■af kostnaderna för allmänna landtbrnksmöten på extra
stat för år 1902 anvisa 7,500 kronor.
ll:o) Vidare och på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,
får utskottet hemställa,
att Riksdagen må till prisbelöningar vid allmänna
landfbruksmöten för husdjur, redskap och maskiner
samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster
å extra stat för år 1902 anvisa 12,500
kronor.
12:o) Vidare har Kong]. Maj:t föreslagit Riksdagen att på extra
stat för år 1902 anvisa såsom bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer
för jordbrukets och näringarnas behof — inom de orter, der landsting
eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening, förbundit sig
att upprätta laboratorium och bekosta ej mindre lokal för detta jemte
bostad eller hyresmedel för kemist och assistent än äfven aflöning till
desse och laboratorietjenaren äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets
underhåll samt till inköp af böcker och inventarier för stationens behof
— d,000 kronor för hvarje station eller tillhopa 32,000 kronor.
Till det i ärendet förda statsrådsprotokollet har departementschefen
erinrat, hurusom Kongl. Maj:t, efter det under åtskilliga år statsbidrag
anvisats till sju''kemiska stationer, nemligen i Jönköping, Kalmar, Halmstad,
Skara, Örebro, Vesterås och Hernösand, aflåtit till 1899 års Riksdag
proposition att för år 1900 skulle på extra stat anvisas bidrag till underhåll
af, förutom förutnämnda sju stationer, ytterligare en station, nemligen
i Visby, med 4,000 kronor för hvarje station eller tillhopa 32,000 kronor.
Riksdagen, som på grund af hvad i ärendet blifvit anfördt funnit
inrättandet af en särskild agrikultur-kemisk station för Gotland vara. af
behofvet påkalladt, hade likväl uti skrifvelse den 13 maj 1899 angående
regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, med hän
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
71
syn till det för denna station afsedda områdets jemförelsevis ringa utsträckning
och folkmängd förklarat sig anse, att göromålen derstädes icke
kunde blifva af den omfattning, att för deras utförande två kemister
skulle erfordras, utan hölle Riksdagen före, att jordbrukets och näringarnas
på Gotland behof af kemiska undersökningar skulle kunna tillgodoses
af en kemist utan biträde af assistent, hvarjemte Riksdagen anförde,
att med ledning af upplysningar, som Riksdagen inhemtat angående utgifterna
för de förut med statsmedel understödda agrikultur-kemiska stationerna
inom riket, Riksdagen beräknat att, derest assistent icke blefve
vid denna station anstäld och således utgifterna för dennes bostad och
aflöning inbesparades, statsbidraget till agrikultur-kemiska stationen i Visby
skäligen skulle kunna bestämmas till 3,000 kronor, men att vid sådant
förhållande Gotlands läns landsting eller hushållningssällskap naturligen
borde befrias från förpligtelserna beträffande assistents anställande, samt
att Riksdagen, som emot propositionen, såvidt densamma afsåge förut med
statsmedel understödda agrikultur-kemiska stationer, icke haft något att
erinra, alltså på extra stat för år 1900 anvisat såsom bidrag till underhåll
af åtta kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas behof ett
belopp af 31,000 kronor, deraf 3,000 kronor för stationen i Visby —
under vilkor att Gotlands läns landsting eller hushållningssällskap, hvart
för sig eller i förening, förbundit sig att upprätta laboratorium och bekosta
lokal för detta jemte bostad eller Ryresmedel för en kemist samt
aflöning till denne och laboratoriitjenaren äfvensom årliga utgifterna för
laboratoriets underhåll samt till inköp af böcker och inventarier för stationens
behof — samt 4,000 kronor för en hvar af sju stationer, eller
tillhopa 28,000 kronor, inom öfriga orter, der landsting eller hushållningssällskap,
hvart för sig eller i förening, iklädt sig enahanda förpligtelser
som de med afseende å stationen i Visby angifna och dessutom
förbundit sig att bekosta bostad eller hyresmedel till en assistent äfvensom
aflöning till denne.
Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning beviljade,
enligt skrifvelse den 14 maj 1900, Riksdagen på extra stat för år
1901 enahanda belopp som för år 1900 till åtta kemiska stationer för
jordbrukets och näringarnas behof eller 31,000 kronor att utgå till de
särskilda stationerna med belopp och under vilkor, som för år 1900
bestämts.
Uti skrifvelse den 1 oktober 1900 hade nu landtbruksstyrelsen förklarat
sig anse omständigheterna kräfva, att äfven för år 1902 statsbi
-
72
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
drag beviljades till förutnämnda åtta kemiska stationer, livilka statsbidrag
syntes, hvad anginge de sju äldre stationerna, böra utgå med enahanda
belopp som förut eller 4,000 kronor, hvaremot statsbidraget till stationen
i Visby syntes böra höjas från det hittills beviljade beloppet, 3,000 kronor,
till samma belopp, som utginge till de öfriga stationerna.
I sistnämnda afseende hade landtbruksstyrelsen åberopat — förutom
den utredning, som härutinnan förebragts uti landtbruksstyrelsens skrifvelse
den 30 september 1898, angående proposition till Riksdagen om
anvisande af anslag å extra stat för år 1900 till åtta kemiska stationer,
för hvilken skrifvelses innehåll funnes redogjordt uti statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för den 13 januari 1899 — en landtbruksstyrelsen
tillhandakommen skrifvelse af den 18 augusti 1900 från Gotlands läns
hushållningssällskaps förvaltningsutskott, uti hvilken skrifvelse utskottet,
jemte meddelande, att, sedan den kemiska stationen i Visby redan efter
föga mera än ett hälft års verksamhet funnits vara så anlitad och sysselsatt.
att betydliga svårigheter yppat sig för tillgodoseende af allmänhetens
kraf på densamma, styrelsen för stationen vändt sig till hushållningssällskapet
med begäran, att framställning måtte göras till ernående af ett
till 4,000 kronor höjdt understöd af staten för att sätta styrelsen i tillfälle
att anställa en assistent vid stationen, samt under framhållande, att
vid bestämmandet af det nu utgående statsbidraget Riksdagen förutsatt,
att jordbrukets och näringarnas på Gotland behof skulle kunna tillgodoses
af en kemist utan biträde af assistent, men att stationens verksamhet
genast tagit den omfattning, att behofvet af ett sådant biträde redan framträdt
och väl alltmera skulle komma att göra sig gällande, hemstält om
landtbruksstyrelsens medverkan för beredande för år 1902 af ett till
4,000 kronor förhöjdt understöd åt stationen; och hade förvaltningsutskottet,
till styrkande af behofvet af att en assistent blefve vid stationen
anstäld, åberopat en skrifvelse från föreståndaren för stationen, deruti
denne anfört hufvudsakligen, att enligt Kongl. Maj:ts reglemente för de
kemiska stationerna det icke blott vore genom de å laboratoriet utförda
kemiska undersökningarna, som en dylik station fullgjorde sin uppgift,
utan att det derjemte ålåge föreståndaren att meddela råd och upplysningar
i agrikultur-kemiska och tekniska frågor, att sjelfmant anställa
undersökningar å ämnen, som kunde blifva gagneliga för jordbruk och
industri, samt att företaga resor inom området för stationens verksamhet,
hvarjemte han skulle egna sin uppmärksamhet åt sådant, som kunde
främja utvecklingen af jordbruk och näringar; att till föreståndarens
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
73
åliggande dessutom hörde bokföringen, expedition af analyser, utlåtanden
och andra skrifvelser, samt att afgifva årsredogörelse öfver verksamheten
vid stationen; att svårigheten för en enda person att på ett tillfredsställande
sätt fullgöra dessa olikartade arbeten på grund af tidens splittring
på göromål af så skiljaktig natur vore betydlig, redan då stationens
tjenst toges ganska måttligt i anspråk, men växte till omöjlighet, då
såsom tidtals inträffade, undersökningarnas antal hopade sig; att vid kemiska
stationen i Visby nämnda svårighet gjort sig i påfallande grad
gällande; att, oaktadt kort tid förflutit, sedan kemiska stationen började
sin verksamhet, behofvet af densamma tagit sig uttryck såväl i antalet
begärda undersökningar som förfrågningar; att under de före skrifvelsens
aflåtande sist förflutna tre månaderna sålunda inlemnats öfver 400 prof
till undersökning, att derjemte ett 50-tal besökande erhållit råd och upplysningar,
hvarförutom föreståndaren företagit några resor till öns södra
delar; att, om emellertid redan nu betydliga svårigheter visade sig att
tillgodose allmänhetens kraf på ifrågavarande kemiska station, detta skulle
blifva i så mycket högre grad händelsen, när, såsom många tecken antydde,
stationens arbeten komme att ökas; att det under den redan förflutna
tiden visat sig, i huru hög grad bokföringen, expedition af analyser
och skrifvelser upptoge föreståndarens tid; att, då vidare föreståndaren
ansåge sig böra personligen lemna upplysningar åt dem, som från stationen
begärde dylika, äfvensom mottaga till stationen inlemnade prof, det
ofta varit svårt att öfvervaka analyserna, som då blefve lätt förderfvade;
att under dylika förhållanden föreståndaren åt de åligganden, som omförmäldes
i punkterna e) och f) af § 4 i gällande reglemente för stationerna,
icke kunde egna den uppmärksamhet, som fordrades, enär det vore
lika omöjligt att sjelfmant anställa undersökningar till jordbrukets och
industriens nytta, när de löpande göromålen upptoge hela tiden, som att
då blifva i tillfälle företaga resor inom området för stationens verksamhet;
att Gotland med sina gynsamina naturliga förutsättningar för jordbrukets
och industriens utveckling erbjöde stora möjligheter för en kemisk
station att verka till gagn; men att, om föreståndaren skulle vara i stånd
att utföra de åligganden, som vore honom gifna, och kemiska stationens
verksamhet blifva till största möjliga nytta, det vore nödvändigt, att
vid kemiska stationen i Visby, i likhet med hvad fallet vore vid öfriga
kemiska stationer, till biträde åt föreståndaren funnes en assistent anstäld.
För egen del hade landtbruksstyrelsen, under erinran att styrelsen
redan år 1898 framhållit önskvärdheten deraf att ifrågavarande station
Bill. Ull Riksd. Prat. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 10
74
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
komme i åtnjutande af enahanda understöd som öfriga kemiska stationer,
förmält sig anse hvad i de framställningar, hvilkas innehåll blifvit i det
föregående återgifvet, anförts ytterligare ådagalägga behofvét af högre
understöd åt stationen i Visby än det redan åtnjutna; och hade landtbruksstyrelsen
derför, med hänsyn derjemte till de framsteg landtbruket
å Gotland på senare tid gjort, förordat utverkandet för år 1902 till kemiska
stationen i Visby af det begärda högre statsbidraget.
Från föreståndaren för kemiska stationen i Visby hade sedermera till
jordbruksdepartementet inkommit en uppgift rörande de under år 1900
till stationen för undersökning inlemnade prof m. m.; och framginge af
denna under december månad 1900 leinnade uppgift, att antalet begärda
undersökningar under de första 11 månaderna af nämnda år uppgått till
3,185 och för december månad beräknades till minst 552. För år 1900
i dess helhet kunde alltså till stationen inkomna undersökningsprof anslås
till omkring 3,740, deraf omkring 3,275 afsåge mjölk- och mejeriprodukter.
Enligt hvad föreståndaren derjemte upplyst, hade under året råd
och upplysningar på begäran lemnats 209 besökande.
Till någon ledning vid bedömande af omfattningen af stationens i
Visby verksamhet i jemförelse med öfriga stationers förtjenade omnämnas,
att undersökningarnas vid de öfriga kemiska stationerna antal under
år 1899 utgjort:
vid stationen i Jönköping 1,094, deraf 29, afseende mjölk och mejeriprodukter;
»'' ■* ■■ |
y |
» Kalmar |
2,594, |
» |
1,684 |
» |
» |
■ » |
|
» |
tf |
» Halmstad |
18,330, |
» |
16,281 |
* » |
» |
1 ■''» '' |
|
» |
K!» • |
11 » Skara |
4,924, |
» |
4,147 |
» |
» |
»'' |
''» |
in '' |
» Örebro |
3,465, |
1,750 |
>>■ |
» |
||||
» l |
'''' : '' » ■'' |
» Yesterås |
16,794, |
» |
16,300 |
. y |
» 1 |
y |
» |
» |
» Hemösand |
1,187, |
» |
383 |
» |
'' » |
» |
» |
Af hvad Riksdagen uti dess ofvanberörda skrifvelse den 13 maj 1899
anfört i fråga om inrättandet af en särskild agrikultur-kemisk station för
Gotland syntes departementschefen framgå, att enda anledningen dertill att
Riksdagen vid beviljande af statsbidrag till stationen nedsatt beloppet af
detta bidrag från af Kongl. Maj:t begärda 4,000 kronor till 3,000 kronor
varit den, att Riksdagen ansett, att göromålen vid stationen icke skulle
kunna blifva af den omfattning, att för deras utförande två kemister skulle
erfordras.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
75
Vid sådant förhållande och då af hvad uti nu förevarande ärende
förekommit finge anses ådagalagdt, att, derest den mångfald af göromål af
olikartad beskaffenhet, som vid den kemiska stationen i Visby förekomme
till utförande, skulle kunna behörigen medhinnas och stationen sålunda
blifva till det gagn för jordbruket och näringarna på Gotland, som dess
inrättande måste anses hafva varit afsedt att bereda, anställandet af ytterligare
en kemist vid stationen såsom biträde åt föreståndaren vore af
oafvisligt behof påkalladt, funne departementschefen sig icke kunna underlåta
att förorda, det denna station såväl i afseende å beloppet af det
till densammas underhåll utgående statsbidrag som i fråga om vilkoren
för sådant bidrags åtnjutande fullt likstäldes med öfriga ofvan omförmälda
sju stationer.
I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en
inom Andra Kammaren af herr A. Th. CarUieim Gyllensköld väckt, till utskottet
remitterad motion (n:o 18), deri föreslås, att Riksdagen måtte besluta
aflåtande till Kongl. Maj:t af en skrifvelse med anhållan, att Kongl.
Maj:t täcktes låta utreda, om och under hvilka vilkor alla de nuvarande
kemiska kontrollstationerna, kemiska kontrollanstalterna och frökontrollanstalterna
måtte öfvertagas af statsverket, utan bidrag från hushållningssällskap
och städer, samt att nya kemiska kontrollstationer och frökontrollanstalter
måtte på statens bekostnad upprättas och underhållas i
alla de län, som nu saknade sådana, äfvensom att till Riksdagen inkomma
med de framställningar, hvartill en dylik utredning kunde föranleda.
I afseende å de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag,
tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.
På grund af hvad i statsrådsprotokollet meddelats i förevarande ämne,
anser sig utskottet böra tillstyrka Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
Hvad deremot beträffar förenämnda motion, i hvad den innefattar
förslag till aflåtande af skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga om kemiska kontrollstationer
och kemiska kontrollanstalter, får utskottet uttala den mening, att, då
den verksamhet, som de kemiska kontrollstationerna utöfva, otvifvelaktigt
måste räknas till de ändamål, som böra genom hushållningssällskapen understödjas,
det också synes fullt befogadt, att dessa sällskap bidraga till kostnaderna
för desamma, på sätt allt ifrån stationernas inrättande egt rum, äfvensom
att de kemiska kontrollanstalterna, afsedda för lokala behof och anordnade
utan anspråk på bidrag från det allmänna, ingalunda torde böra, såsom
76
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Ang. anslag
till kemiskVäxibiologisk
anstalt inom
Norrbottens
län.
[14.]
motionären ifrågasatt, af statsverket helt och hållet öfvertagas. Vidkommande
motionärens förslag om skrifvelse till Kongl. Maj:t i syfte att nya
kemiska kontrollstationer skulle på statens bekostnad upprättas och underhållas
i alla län, som nu sakna sådana, har utskottet velat erinra, att det
torde ligga i sakens natur, att der behofvet af sådan kontrollstation uppstår,
der kommer ock kraf på dess inrättande att framställas; och först
derefter samt sedan utredning i ämnet blifvit i vederbörlig ordning åstadkommen,
torde det böra ankomma på Kongl. Maj:t att till Riksdagen
framställa förslag å den ort, dit dylik station bör förläggas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
a) att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts
förslag, på extra stat för år 1902 anvisa såsom bidrag
till underhåll af åtta kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnas behof — inom de orter, der landsting
eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i
förening, förbundit sig att upprätta laboratorium och
bekosta ej mindre lokal för detta jemte bostad eller
hyresmedel för kemist och assistent än äfven aflöningen
till desse och laboratorietjenaren äfvensom årliga utgifterna
för laboratoriets underhåll samt till inköp af
böcker och inventarier för stationens behof — 4,000
kronor för hvarje station eller tillhopa 32,000 kronor;
samt
b) att herr Carlheim Gyllenskölds förevarande motion,
i hvad den afser skrifvelse till Kongl. Maj:t angående
kemiska kontrollstationer och kemiska kontrollanstalter,
icke må af Riksdagen bifallas.
13:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag hemställer
utskottet,
att Riksdagen må såsom bidrag till underhåll af
en för öfre Norrland afsedd kemisk-?jäa: (biologisk anstalt
inom Norrbottens län — under vilkor, att från länets
landsting och hushållningssällskap eller eljest bidrag
lemnas till anstaltens underhåll med sammanlagdt
minst 3,750 kronor —på extra stat för år 1902 anvisa
ett anslag af 6,250 kronor.
Statsutskottets Utlåtande Njo 10.
77
14:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år Ang. anslag
1902 till Kongl. Maj:ts förfogande anvisa ett anslag af 10,000 kronor,
för att med högst 1,000 kronor för hvarje anstalt användas till under- [15.]
stöd åt sådana frökontrollanstalter, som af landsting eller hushållningssällskap,
hvart för sig eller i förening, understöddes med minst samma
belopp som statsbidraget och hvilka anstalter ville underkasta sig de
vilkor och föreskrifter i afseende på analysmetoder och öfriga förhållanden,
som af Kongl. Maj:t faststäldes.
I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft den del
af herr A. Th. Carlheim Gyllenskölds under punkten 12:o) här ofvan omförmälda
motion (n:o 18), som innefattar förslag om att Riksdagen måtte
aflåta skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes
låta utreda, om och under hvilka vilkor alla de nuvarande frökontrollanstalterna
måtte kunna öfvertagas af statsverket utan bidrag från hushållningssällskap,
samt att nya frökontrollanstalter måtte på statens bekostnad
upprättas och underhållas i alla de län, som saknade sådana,
äfvensom till Riksdagen inkomma med den framställning, hvartill en dylik
utredning kunde föranleda.
Utskottet, som anser sig böra förorda Kongl. Maj:ts ifrågavarande
framställning, men, på de i punkten 12:o, här ofvan i fråga om de kemiska
kontrollstationerna'' anförda skäl, icke anser sig kunna biträda förbemälde
motionärs här ofvan angifna förslag, hemställer,
a) att Riksdagen må, med bifall till hvad Kongl.
Maj:t föreslagit, till understöd åt frökontrollanstalter
på extra stat för år 1902 bevilja 10,000 kronor; samt
b) att herr Carlheim Gyllenskölds ifrågavarande
motion, i hvad den afser skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående frökontrollanstalter, icke må af Riksdagen
bifallas.
15:o) Vidare hemställer utskottet, Ang. anslag
till eu elev i
boskapsskötsel
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts der- och mejeriom
gjorda framställning, må jemväl för år 1902, till hush^^n''Jutbildande
af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning,
på extra stat anvisa ett belopp af 1,000 kronor.
78
Statsutskottets Utlåtande N:n 10.
Ang. anslag 16:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels, såsom Indrag
ingeniör ‘samt till svenska mosskulturför eningen för anställande af en torfingeniör med åligm
svenska gande att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar i alla torftekniska
"föreningen, frågor, på extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af 8,750 kronor, med
[17. 18.] rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf detta belopp förskottsvis under innevarande
år af tillgängliga medel utanordna 3,750 kronor; dels ock, till
understöd åt svenska mosskullarfögreningen för uppehållande af dess verksamhet
i öfriqt, för år 1902 anvisa, likaledes på extra stat, ett anslag af
15,000 kronor.
Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen
erinrat, hurusom Riksdagen till understöd åt svenska mosskulturföreningen
under en följd af år anvisat ett anslag. å extra stat, hvilket anslag från
och med år 1898 utgått med 15,000 kronor.
Föreningen hade nu uti skrifvelse den 8 september 1900 anhållit,
att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition om ett statsanslag
å 15,000 kronor för fortsatt bedrifvande af föreningens verksamhet under
år 1902; och hade landtbruksstyrelsen uti infordi’adt utlåtande af den 25
i samma månad förordat bifall till ansökningen.
Departementschefen, som ansett sig böra hemställa om berörda anslags
beviljande, har dervid uttalat, att Kongl. Maj:t torde komma att,
på sätt landtbruksstyrelsen hemstält, angående vilkoren för anslagets åtnjutande
meddela enahanda bestämmelser, som i fråga om det till föi>
eningen för innevarande år beviljade anslag blifvit stadgade, och sålunda,
bland annat, föreskrifva, att ett för statens räkning utsedt ombud, för
hvilket kostnaden bör bestridas af föreningen, skall deltaga i revisionen af
föreningens förvaltning, med skyldighet att om revisionen afgifva yttrande
till jordbruksdepartementet, samt att föreningen fortfarande skall vara
underkastad särskild inspektion från statens sida af föreningens verksamhet,
hvilken inspektion framdeles, likasom för innevarande år, bör tillkomma
landtbruksstyrelsen.
Uti skrifvelse den 4 december 1900 hade emellertid svenska mosskulturföreningen
gjort framställning om beredande åt föreningen af ytterligare
statsunderstöd för att sätta föreningen i tillfälle att anställa
eu torfingeniör; och hade föreningen till stöd härför anfört, att den
ständigt pågående utvecklingen af Sveriges industri och med ångkraft
drifna kommunikationer samt deraf följande, allt jemt ökade behof af
bränsle i sammanhang med de sista årens stegrade pris på stenkol mer
och mer stält landet inför den tvingande nödvändigheten att söka till
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
70
godogöra sina ofantliga tillgångar på torfbränsle så val för att härigenom
i fredstid kunna minska den svenska handelsbalansen och sålunda frigöra
fäderneslandet från utlandets dominerande inflytande i bränslefrågan som
ock för att i krigstid och vid möjligen inträffande blockader förmå uppehålla
våra kommunikationer; att med fästadt afseende på bränslefrågans
nuvarande stora vigt och betydelse svenska mosskulturföreningen, hvars
verksamhet hittills visserligen mera varit rigtad på mossarnes användande
såsom odlingsmark, men som derjemte äfven hade till mål att befrämja
deras tillgodogörande inom industrien, nu ansett tiden vara inne att söka
verka för bränntorfsfrågans lyckliga lösning; att de städse och i stigande
mängd till föreningen ingående förfrågningarna rörande bränntorf på det
tydligaste ådagalade nödvändigheten häraf; att vid sitt sammanträde den
22 november 1900 föreningen derför låtit anordna en omfattande utställning
af torfbränsle i olika former; att föreningen derjemte enhälligt beslutit
att, liksom den anstalt en agronomiskt bildad tjensteman för meddelande
af alla slags upplysningar i kulturella frågor, nu äfven anskaffa en med
torftekniska förhållanden fullt förtrogen ingeniör att från och med den 1
april 1901 tillhandagå allmänheten med råd i allt hvad som rörde tillverkning
af bränntorf och torfströ, vare sig för fabriksmessig framställning
deraf eller för beredning för husbehof; att, om bränntorfsfrågan skulle
föras framåt och det nu vaknade lifliga intresset härför vidinagthållas
och stegras, behöfdes först och främst fullt kompetenta personer att
meddela allmänheten all den tekniska hjelp, som vore af nöden; att för
afiönandet af en verkligt duglig torfingeniör och för betäckande af kostnaderna
för hans resor in. m. föreningen ansett böra årligen åtgå en
summa af 6,000 kronor; samt att, då föreningens tillgångar fullständigt
toges i anspråk i och för bedrifvande af dess kulturella verksamhet, som
naturligtvis icke i någon mån finge eftersättas, samt detta förhållande
syntes komma att fortfara, föreningen för år 1901 kunnat anvisa endast
1,000 kronor såsom bidrag till torfingeniörens resekostnader; och hade
svenska mosskulturföreningen på grund häraf anhållit om utverkande af
anslag för tre år af 5,000 kronor till svenska mosskulturföreningen för
anställande af eu torfingeniör, dock att anslaget under år 1901 utginge
med endast 3,750 kronor.
Landtbruksstyrelsen, som anbefalts att häröfver afgifva utlåtande),
har anfört följande.
Hvad först beträffade det lmfvudsakliga ändamål, för hvilket ifrågavarande
ingeniör skulle anställas, eller spridande af kännedom om torfvens
80
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
beredande till bränntorf, vore den stora vigt, soin bränntorfsfrågan på
senare tiden fått och fortfarande egde för samtidens industri, så allmänt
erkänd och insedd, att någon särskild utredning i detta afseende icke
syntes i detta sammanhang erfordras. Kraftiga åtgärder borde sålunda
vidtagas för lösandet af denna fråga samt särskildt för spridande bland
allmänheten af kännedom om bästa metoderna för tillverkningen af
ifrågavarande torf. Bland de medel, som härvid skulle kunna komma i
fråga, syntes det af svenska mosskulturföreningen nu föreslagna kunna anses
vara ett af de lämpligaste. Det syntes också vara synnerligen ändamålsenligt,
att befattningen med anställandet af den ifrågasatte torfingeniören
öfverlemnades åt sagde förening, hvars ändamål vore att, jemte befordrande
af den för vårt land vigtiga mosskulturen, sprida kunskap om,
bland annat, mossjords användande inom industrien. För att emellertid
svenska mosskulturföreningen skulle blifva i tillfälle att anställa en dylik
ingeniör, måste, då mosskulturföreningens tillgångar icke kunde med det
statsanslag, föreningen nu åtnjöte, anses medgifva bekostandet af så väl
ingeniörens lön som resor, särskildt anslag för detta ändamål beviljas och,
då det af föreningen beräknade beloppet, eller 5,000 kronor för år, utöfver
de 1,000 kronor, hvarmed föreningen sjelf skulle bidraga, icke
kunde anses högre, än omständigheterna i förevarande fall betingade,
hade landtbruksstyrelsen funnit sig icke hafva något att erinra mot framställningen,
i hvad den afsåge vare sig ändamålet för de ifrågasatta
medlens beviljande eller dessas belopp. Hvad beträffar tiden, för hvilken
ifrågavarande anslag borde beviljas, syntes, med fästadt afseende derå att
föreningen, om den påbörjade en ny gren af sin verksamhet, borde kunna
vara förvissad om understöd för densamma under någon längre tid än
ett år, mosskulturföreningens begäran derom, att anslag måtte beviljas för
tre år, enligt landtbruksstyrelsens mening icke sakna fog.
Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt hade landtbruksstyrelsen
hemstält om bifall till svenska mosskulturföreningens förevarande framställning.
Emot svenska mosskulturföreningens anhållan att för år 1902 komma
i åtnjutande af samma understöd för sin verksamhet i allmänhet, som
under de senaste åren utgått, eller 15,000 kronor, hade departementschefen
icke något att erinra.
Äfven den af föreningen gjorda framställning om särskildt anslag
af statsmedel för att sätta föreningen i tillfälle att anställa en torfingeniör
syntes departementschefen böra vinna beaktande.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
81
Visserligen hade Kongl, Maj:t förut på föredragning af chefen för
finansdepartementet beslutit att hos Riksdagen äska ett extra anslag a
riksstatens sjunde hufvudtitel till belopp af 100,000 kronor för att användas
till åtgärder i syfte att främja lösningen af frågan angående lämpligaste
sättet att tillgodogöra den i landets torf mossar befintliga bränsletillgång,
men detta oaktadt ansåge departementschefen sig ega fullgoda
skäl tillstyrka Kongl. Maj:t att jemväl å nionde hufvudtiteln begära anslag
för vidtagande af nu ifrågasatta anordning till befrämjande af torfjndustriens
utveckling i landet.
De af chefen för finansdepartementet uti hans anförande till statsrådsprotokollet
öfver finansärenden angifna åtgärder afsåge nemligen, sar
som redan antydts, endast torfvens tillgodogörande såsom bränslematerial
och vore betingade förnämligast af angelägenheten, såväl ur nationalekonomisk
synpunkt som med hänsyn till fäderneslandets försvar, deraf
att landet gjordes i möjligaste måtto oberoende af stenkolsimporten från
utlandet.
Om emellertid ock förfrågan ännu icke befunne sig på en så utvecklad
ståndpunkt, att vårt lands rikliga tillgång på bränslematerial i
torfmossarne kunde så, som önskligt vore, komma industrien och kommunikationsväsendet
till godo, både denna fråga likväl, tack vare ett mångårigt
arbete i olika länder, bragts derhän, att med tillämpning af redan
vunna erfarenheter en stor del af landets talrika mossar skulle kunna i
vida högre grad än hittills med fördel tillgodogöras icke blott för tillverkning
af bränntorf så väl till husbehof som för tillgodoseende af
vissa trakters behof af bränsle, utan äfven för framställande af torfströ
och torfmull, hvilka båda sistnämnda fabrikat visat sig vara för mångahanda
ändamål användbara och, såsom bekant, särskilt för jordbruket
spelade en betydande roll vid ett rationelt tillvaratagande af kreatursspillningen.
Huru mången jordbrukare hade icke på sina egor en eller annan
torfmosse, tillräcklig för att bereda honom sjelf nödigt bränsle eller
andra erforderliga torfprodukter samt till äfventyra äfven medgifva någon
afyttring till andra, men som finge ligga helt och hållet obegagnad till
följd af egarens brist på kännedom dels om huru torfmossar af olika slag
skulle kunna bäst tillgodogöras, dels ock om derför erforderliga maskiner
och arbetsmetoder.
Om derför tillfälle kunde beredas allmänheten att af sakkunnig person
inhemta råd och upplysningar uti alla torftekniska frågor, syntes
Bih. till lii k sd. Prål. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 10 Käft. 11
82
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
detta innebära sa afsevärda fördelar för den svenska jordbruksnäringen
och dess idkare, att en dylik anordning väl förtjenade att af staten särskildt
och oberoende af de åtgärder till torffrågans lösning, som i öfrigt
kunde komma att från statens sida vidtagas, understödjas.
Hvad anginge formen för detta understöd, hade departementschefen
icke något att erinra deremot, att detsamma koinme att utgå såsom bidrag
till svenska mosskulturföreningen för anställande hos föreningen af
en torfingeniör.
Ifragasättas kunde mahända, huruvida icke denne ingeniör borde anställas
såsom statstjensteman och i likhet med de af staten aflönade instruktörer
inom andra grenar af jordbruksnäringen ställas direkt under
landtbruksstyrelsen. På sätt denna styrelse jemväl framhållit, vore emellertid
svenska mosskulturföreningen särskilt lämplig att taga denna fråga
om hand. Föreningens mångåriga nitiska verksamhet i andra grenar af
mosskulturen samt de genom föreningen redan i stor skala verkstälda torfinosseundersökningar
äfvensom dess lifliga förbindelser med i torffrågor
sakkunnige eller intresserade personer i in- och utlandet syntes utgöra den
bästa borgen för att goda resultat skulle vinnas, och förbises kunde icke
heller, att föreningen sjelf för ändamålet anvisat bidrag.
Beträffande slutligen det af föreningen sökta statsanslagets belopp,
syntes visserligen de af föreningen beräknade kostnaderna, 6,000 kronor,
ör torfingeniörens aflöning och resor något höga, men då högst angeläget
vore, att såsom torfingeniör anstäldes en med grundlig teoretisk och praktisk
utbildning i hithörande frågor utrustad person, samt eu sådan svårligen
stode att vinna för befattningen, derest icke en något så när skälig
inkomst honom bereddes, kunde någon nedsättning i det begärda anslaget
af 5,000 kronor, för år räknadt, icke ifrågasättas.
Då derjemte önskvärdt vore, att torfingeniören måtte kunna börja sin
verksamhet så snart som möjligt och helst från och med den af föreningen
föreslagna tid, den 1 nästkommande april, ansåge departementschefen
önskligt, att medel blefve stälda till Kongl. Maj:ts förfogande för att för
ändamålet kunna användas redan detta år.
Deremot vore icke nödigt eller lämpligt, att anslag nu af Riksdagen
begärdes äfven för år 1903.
Utskottet, som delar den af departementschefen uttalade uppfattning
om vigten för den svenska jordbruksnäringen och dess idkare af att allmänheten
beredes tillfälle att af sakkunnig person inhemta råd och upp
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
83
lysningar i alla torftekniska frågor, kar alltså icke något att erinra mot
Kongl. Maj:ts framställning i hvad den afser beviljande af medel för anställande
af eu torfingeniör. Deremot anser sig utskottet icke kunna biträda
Kongl.^ Maj:ts förslag om att denne ingeniörs anställande skulle
öfverlemnas åt svenska mosskulturföreningen. Departementschefen har
fäst uppmärksamheten på att det skulle kunna ifrågasättas, huruvida
icke torfingeniören borde anställas såsom statstjensteman och i likhet
med de af staten aflönade instruktörer inom andra grenar af jordbruksnäringen
ställas direkt under landtbruksstyrelsen; och utskottet har icke
funnit öfvertygande skäl framstälda för att bereda torfingeniören en annan
ställning än landtbruksingeniörerna och öfriga med honom jemförliga tjensteman,
hvilka antagas medelst förordnande af landtbruksstyrelsen.C Fastmer
har utskottet ansett, att det ej allenast skulle underlätta öfvervakandet af
denna ingeniörs verksamhet utan äfven befrämja förtroendet för honom hos
allmänheten, om honom bereddes ställning som statstjensteman. Vid sådant
förhållande och då mosskulturföreningens erbjudande att med 1,000
kronor bidraga till torfingeniörens resekostnader icke torde böra på denna
frågas bedömande inverka, anser utskottet, att vid ifrågavarande anslags
beviljande bör angifvas, att torfingeniören skall antagas af landtbruksstyrelsen,
hvilken torde komma att meddela erforderliga föreskrifter angående
hans verksamhet. Beträffande anslagets belopp föreställer sig utskottet, att,
äfven med frånräknande af bidraget från mosskulturföreningen, af Kong!
Maj:t för ändamålet äskade 8,750 kronor må lemna tillgång till bestridande
af utgifter föi anställande af ifrågavarande tjensteman under år 1902 och
en del af år 1901.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då utskottet icke haft
något att erinra mot fortfarande beviljande af det från och med år 1898
med 15,000 kronor utgående anslaget till svenska mosskulturföreningen
får utskottet hemställa,
a) att Riksdagen må för anställande genom landtbruksstyrelsen
af eu torfingeniör på extra stat för är
1902 anvisa ett anslag af 8,750 kronor, med rätt för
-Kongl. . Maj.t att låta utaf detta belopp förskottsvis
under innevarande år af tillgängliga medel utanordna
3,750 kronor; samt
b) att Riksdagen må till understöd åt svenska mosskulturföreningen
för uppehållande af dess verksamhet
för år 1902 anvisa, likaledes på extra stat, ett anslag''
af 15,000 kronor.
84
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Ang. anslag 17:o Vidare bär Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, såsom bidrag
för1 höjaZdeaftill åtgärder, i enlighet med i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden
de t mindre den 11 nästlidne januari angifna hufvudgrunder, för höjande af det mindre
jordbruk*. jordbrii]mt, på extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af 25,000 kronor.
Till samma statsrådsprotokoll har departementschefen anfört, att, vid
granskning af kommerskollegii berättelser rörande rikets in- och utförsel
under de senaste åren framginge som ett beklagligt faktum, att såväl införseln
af åtskilliga landtmannaprodukter, såsom hvete, råg, fläsk och ägg,
i en betydande grad vuxit, som oek att landets utförsel af vissa slag af
jordbrukets alster, såsom smör, lefvande kreatur, kött och fläsk, hvilka
förut intagit ett framstående rum bland dess exportartiklar, i en oroväckande
grad sjunkit. Orsaken härtill vore dock, hvad beträffar de flesta
af de nu uppräknade artiklarne, ej att söka uti en minskad produktion,
utan fast mer uti en ökad konsumtionsförmåga hos landets befolkning, en
naturlig följd af de senaste årens uppsving inom nästan alla industrigrenar
med deraf följande högre arbetsförtjenst.
Men om ock utvecklingen af landets jordbruk ej kunnat hålla jemna
steg med industrien, så måste dock erkännas, att de sista årtiondena hade
att uppvisa betydande framsteg och en väsentligt stegrad produktion. Till
denna produktionsstegring hade likväl det lilla jordbruket, som i allmänhet
förblifvit oberördt af utvecklingen, i mycket ringa grad bidragit. Det
kunde emellertid icke förnekas, att de små jordbruken i allmänhet skulle
kunna lemna sina egare eller brukare eu långt högre afkastning, än hvad
nu vore förhållandet. Toges då i betraktande, att enligt de senast offentliggjorda
statistiska berättelserna rörande jordbruk och boskapsskötsel inom
landet funnes, förutom 169,500 jordtorpare, 289,807 egare och brukare af
jordlotter, hvilkas arealer ej öfverstege tjugo hektar, så insåges lätt, hvilken
betydande höjning i landets produktion skulle ernås genom en om ock
obetydlig förhöjning i afkastningen från hvarje hektar af dessa småbruk.
Att en dylik förhöjd afkastning utan i väsentlig mån stegrade produktionskostnader"^
vore möjlig, derom hyste departementschefen ej något tvifvel.
Med hänsyn till denna frågas vigt för landet i dess helhet hade han derför
ock ansett sig böra tillse, huruvida och i sådant fall hvilka åtgärder
lämpligen kunde från statens sida vidtagas till höjande af det mindre jordbruket
i riket.
Såsom ett första oeftergifligt vilkor för att ett allmännare uppsving inom
detta, jordbruk skulle kunna förväntas fordrades, enligt departementschefens
åsigt, att småbrukarne bibringades en lefvande öfvertygelse om nödvändig
-
Statsutskottets Utlåtande N:o JO.
95
heten af en omsorgsfullare brukning och afdikning af jorden, en lämpligare
behandling och ett bättre tillvaratagande af kreatursspillningen, användandet
af fullgoda, väl rensade utsäden m. m. Ett ingripande från statens
sida i detta syfte syntes jemväl synnerligen önskvärd!
Beträffande formen för ett sådant ingripande, kunde det ske på
flere sätt.
Med hänsyn emellertid till den erfarenhet, som redan förut här i
landet vunnits om premieringssystemets lämplighet såsom medel för åstadkommande
af förbättringar inom jordbruksnäringen, ansåge departementschefen
sig kunna obetingadt förorda, att detta system jemväl i detta fall
anlitades. Särskilt det vackra resultat i afseende å kreatursafvelns förbättring,
som flerstädes i vårt land uppnåtts genom den med statsmedel
understödda nötboskapspremieringen, hvilken numera årligen egde rum inom
samtliga hushållningssällskaps områden, gjorde det högst antagligt, att ett
liknande resultat i hvad det rörde jordens bruk och skötsel skulle kunna
ernås genom en af sakkunnig nämnd ledd premiering af mindre jordbruk.
Icke allenast skulle möjligheten att genom öfverträffande af andra jordbrukare
i samma trakt i afseende å jordens skötsel och vård vinna en belöning
komma att på de enskilde småbrukarne verka sporrande till ansträngningar
för uppnående af så gynsamma resultat som möjligt och derigenom
jemväl bidraga till det stora allmänna syftemålets vinnande. Liksom vid
nötboskapspremieringen de råd och upplysningar rörande kreatursafveln,
som af premieringsnämnden med begagnande af de uppvisade djuren som
undervisningsmateriel lemnades, inginge som ett mycket vigtigt moment,
så skulle nemligen äfven den för premiering af det lilla jordbruket tillsatta
nämnden vid besök å den till premiering anmälda gärden påpeka begångna
fel samt meddela råd och upplysningar angående jordens rätta bruk,
kreaturens utfodring m. m., och en med all säkerhet fruktbärande undervisning
skulle på så sätt komma att beredas en stor klass af jordbrukare,
som ej vore i tillfälle att begagna sig af de undervisningsanstalter för
jordbruk, som med understöd af statsmedel vore i landet inrättade.
Såsom ett ytterligare skal för premieringssystemets användande tilläte
departementschefen sig framhålla, att premiering af smärre jordbruk redan
sedan flere år tillbaka med synnerligen stor framgång utförts i vårt grannland
Danmark, der danska staten årligen för ifrågavarande ändamål äfvensom
för de med premieringen sammanhängande studieresor för mindre jordbrukare
offrade ganska afseviirda belopp. Sålunda hade för innevarande år
till dessa ändamål anvisats 83,000 kronor. Att dessa premieringar i Dan
-
86
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
mark omfattades med lifligt intresse framginge deraf, att under år 1899
sammanlagdt 8,620 småbrukare eller s. k. husmän mottagit erkännande
eller uppmuntran i en eller annan form, hvilket, då antalet af dem, som i
Danmark: idkade husmansbruk, beräknades uppgå till 120,000, utgjorde
omkring 3 procent af samtlige husmän. Hvar och en, som toge del af
redogörelserna för de danska premieringarna, måste erkänna, att dessa ingått
såsom en betydande faktor i utvecklingen af det danska jordbruket,
och att de danske husmännen lemnade afsevärda bidrag till den år efter
år stegrade exporten af landtmannaprodukter ifrån Danmark.
Innan departementschefen tillstyrkte Kongl. Maj:t att af Riksdagen
äska anslag till åvägabringande af dylika premieringar, ville han i korthet
angifva de hufvudgrunder, som enligt hans åsigt borde tillämpas vid genomförandet
af desamma.
I detta såsom i så många andra fall syntes ett samarbete mellan staten
och hushållningssällskapen böra åvägabringas. I fråga om premieringen
af smärre jordbruk vore ett sådant samarbete så mycket mera angeläget,
som statsunderstöd till denna premiering icke syntes böra ifrågakomma
utan att bidrag från de särskilda orterna lemnades, samt, med hänsyn
till de olikartade förhållanden, under hvilka jordbruket bedrefves inom
skilda delar af landet, endast några allmänna hufvudgrunder i afseende å
premieringen syntes lämpligen kunna stadgas för landet i dess helhet, men
de särskilda bestämmelser, som för hvarje ort kunde anses erforderliga, deremot
borde meddelas af med ortsförhållandena förtrogna personer.
De ortsinstitutioner, hos hvilka intresse och offervillighet för saken
borde kunna företrädesvis påräknas, vore emellertid gifvetvis hushållningssällskapen.
Departementschefen ansåge ock derför till en början, att hvarje hushållningssällskaps
område borde med hänsyn till premieringen utgöra ett
distrikt för sig samt att statens understödjande af premieringen inom de
särskilda distrikten borde blifva beroende deraf, huruvida vederbörande hushållningssällskap
visade intresse för saken genom att bidraga till kostnaderna
för premieringen.
I fråga om vilkoren för deltagande i premiering, borde såsom allmänna
regler stadgas, att premie af statsmedel kunde tillerkännas så väl
egare som brukare af jord, men ej finge tilldelas annan än den, som hade
det till premiering anmälda jordbruket till uteslutande eller åtminstone
hufvudsakligaste näring, samt att för hvarje distrikt skulle vara bestämda
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
87
dels en minimi- och dels en maximiareal för jordbruk, som skulle kunnq
premieras.
Vid bestämmandet af hvilka jordbrukare skulle ega rättighet att deltaga
uti en dylik premiering borde nemligen en afgörande hänsyn ovilkorligen
tagas till arealen af den brukade jorden. Att emellertid för hela
vårt långsträckta land, der jordbruket arbetade under så vidt skilda lokala
förhållanden, fastslå samma areal brukad jord för möjligheten att blifva
delaktig af ifrågavarande förmån, syntes ej lämpligt, utan borde detta bestämmande
för hvart och ett hushållningssällskaps område öfverlåtas åt
hushållningssällskapet. För att emellertid statens utgifter för premieringen
icke skulle i framtiden stiga till allt för afskräckande belopp, borde härvid
den inskränkning göras, att icke någon egare eller brukare af större åkerareal
än 10 hektar skulle ega rättighet att i premieringen deltaga. I
samma syfte borde jemväl stadgas, att ett och samma jordbruk ej finge
mer än ett visst antal år, exempelvis fem, premieras. Ofriga vilkor för
deltagande i premieringen borde öfverlåtas åt hushållningssällskapen att bestämma.
Premier af statsmedel borde utgå i penningar samt i form af diplom.
Åt hushållningssällskapen syntes emellertid, med vissa här nedan angifna
inskränkningar, böra öfverlemnas att besluta, dels huruvida olika grader
af premier skulle utdelas, dels premiernas storlek, dels ock vilkoren för
premiers erhållande.
Med hänsyn till den tröghet, som i allmänhet utmärkte vårt lands
småbrukare, vore att förutse, det under de första åren tillslutningen från de
enskilde till premieringen ej skulle blifva synnerligen liflig. För att uppmuntra
härtill syntes derför ock önskligt, att premierna ej blefve satta allt
för låga samt att för deras erhållande ej uppstäldes allt för stränga vilkor.
Från statens sida ansåge departementschefen derför icke heller andra
hufvudsakliga inskränkningar och vilkor höra uti nu ifrågavarande afseenden
stadgas, än att dels visst belopp bestämdes såsom högsta af statsmedel utgående
premie, dels föreskrefves, att diplom finge tilldelas endast den, som
erhållit för orten stadgade högsta premie, dels ock såsom vilkor för att ett
redan premieradt jordbruk skulle kunna ånyo premieras uppstäldes, att
vederbörande egare eller brukare för premieringsnämnden uppvisade af
honom enligt faststäldt formulär förda enkla anteckningar öfver sin hushållning.
I afseende å beloppet af högsta utaf statsmedel utgående premie ansåge
departementschefen detta kunna lämpligen bestämmas till 50 kronor. För
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
88
den klass af jordbrukare, hvarom här vore fråga, borde nemligen ett sådant
belopp kunna anses vara rätt afsevärdt, och af kostnadsskäl borde ett högre
sådant icke ifrågakomma.
Premieringens verkställande borde, såsom redan antydts, uppdragas åt
en nämnd. För hvarje distrikt borde finnas en särskild sådan nämnd, bestående
af tre personer, af hvilka två utsåges ;af hushållningssällskapets förvaltningsutskott
med tjenstgöringsskyldighet inom hela sällskapets område
samt den tredje valdes af sällskapets underafdelningar med tjenstgöringsskyldighet
endast inom den underafdelning, af hvilken han blifvit vald.
Såsom departementschefen redan nämnt, borde hushållningssällskap, som
önskade erhålla statsunderstöd till premiering af smärre jordbruk, sjelf bidraga
till kostnaderna derför.
I fråga om fördelningen af kostnaderna mellan staten och sällskapet
hade departementschefen ansett, att staten lämpligen borde bekosta sjelfva
premiema jemte diplom, under det att alla öfriga af premieringen föranledda
kostnader, såsom ersättning till nämnden m. m., borde bestridas af
sällskapet. Önskade hushållningssällskap tilldela premier i annan form eller
till högre belopp, än, enligt hvad ofvan sagts, statspremierna syntes böra
utgå, skulle det naturligen tillkomma sällskapet sjelft att ensam bestrida
dermed förenade kostnader.
I sammanhang med de nu förordade premieringarna syntes, enligt hvad
departementschefen vidare anfört, äfven en annan åtgärd böra vidtagas i
syfte att förbättra det mindre jordbruket.
Om departementschefen nemligen än å ena sidan icke hyste något
tvifvel derom, att genom premieringssystemets införande å ifrågavarande område
betydande resultat vore att förvänta, kunde han å andra sidan icke
finna annat än sannolikt, att, derest endast premieringarna anlitades, en
ganska lång tid skulle komma att förflyta, innan verkningarna af desamma
komme att göra sig mera allmänt gällande inom landet.
Kunde emellertid derjemte tillfälle beredas mindre jordbrukare att
genom besök vid väl skötta, mindre jordbruk taga kännedom om huru sådana
borde vara anordnade, skulle ett både bättre och framför allt snabbare resultat
kunna påräknas.
Vid sidan af premieringama och liksom kompletterande desamma borde
derför enligt departementschefens åsigt äfven studieresor för mindre jordbrukare
anordnas för att sätta dem i tillfälle att besöka väl skotta, mindre
jordbruk och dervid icke allenast inhemta nya lärdomar, utan äfven i prak
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
8,9
tiken se tillämpade de läror, de af premieringsnämnden redan kunnat
inhemta.
Utan tvifvel borde dylika resor, under förutsättning att de företoges
under fullt sakkunnig ledning, vidga blicken, väcka eftertanken och mana
till att i eget hem tillämpa hvad af det sedda, som befunnits efterföljansvärdt.
A igten af studieresors anordnande för mindre jordbrukare vore för
ifrigt redan förut på flera håll inom landet insedd. Sålunda både ett par
hushållningssällskap för detta ändamål anvisat medel, och vid nästlidna
års riksdag hade äfven till behandling förekommit fråga om bidrag af statsmedel
för sådana studieresor.
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion hade nemligen föreslagits,
att Riksdagen skulle för beredande af tillfälle åt mindre jordbrukare och
jordbruksarbetare samt deras vuxna söner att under sakkunnig ledning i
Danmark studera det intensiva jordbruk på smålotter, som der bedrefves,
bevilja på extra stat, att utgå under åren 1901—1904, ett förslagsanslag
af 30,000 kronor samt deraf anvisa för år 1901 ett belopp af 7,500 kronor.
Vid beräknandet af det föreslagna anslagsbeloppet både motionären
utgått från den förutsättning, att vederbörande hushållningssällskap skulle
bekosta jernvägsresorna i Sverige eller ock att dessa resor skulle få göras
för billigare pris, t. ex. samma pris som för truppbiljetf,
Motionären hade till stöd för sin framställning framhållit, bland annat,
att i Danmark »husmandssaken» under de 10—15 allra sepaste åren egentligen
fått fart, och att en af de kraftigaste häfstängerna till hennes utveckling
just varit »husmandsresarna». \ ... *
Departementschefen ansåge sig här böra omnämna, att danska staten
till dessa resor bidvoge dels med anslag och dels genom att ersätta erlagclp.
utgifter för personbiljetter å de danska statsbanorna.
årligen skulle beredas ett sextiotal svenska lanutman att företaga en j resa
till Danmark, hade emellertid icke vunnit Riksdagens bifall.
Uti sitt i anledning af motionen afgifna utlåtande kade nemligen pt^fsutskottet,
utan att vilja ingå i bedömande af huruvida sådana resor,
de af motionären ifrågasatta lämpligen borde vidtagas, såsom sin myniftg
framhållit, att, derest dylika resor verkligen borde anordnas, bid^g [iyjl
kostnaderna derför borde lemoas af hushållningssällskapen, men, åtmipsjtQpy
för närvarande, icke af statsmedel, hvarför utskottet hemstiilde, att njgjjpjp^n
icke skulle till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Det uti omförmälda motion väckta
förslås'', som afsett. att tillfälle
Bih. till Riksd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 10 Haft.
12
90
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Häremot hade dock åtskilliga ledamöter af utskottet reserverat sig och
hemstält, att Riksdagen i anledning af motionen måtte på extra stat för
år 1901 bevilja ett anslag af 1,500 kronor att enligt de närmare bestämmelser,
Kongl. Maj:t kunde finna skäligt meddela, användas dels och hufvudsakligen
till ersättning åt personer, som kunde finnas villiga och lämpliga
att handhafva ledningen af resor till Danmark för beredande af tillfälle
för innehafvare af mindre jordbruk och jordbruksarbetare att derstädes
studera jordbruk på smålotter, dels till öfriga omkostnader, som från statens
sida för ifrågavarande ändamål kunde ifrågakomma.
Reservanterna hade nemligen ansett, att studieresor till Danmark i det
af motionären angifna syfte under vissa förutsättningar skulle kunna medföra
sådant gagn, att ett bidrag af allmänna medel för ändamålet skäligen
kunde ifrågasättas, samt att ernåendet af ett godt resultat skulle främjas
derigenom, att staten och hushållningssällskapen på det sätt samverkade,
att staten vidtoge förberedande åtgärder för att ifrågavarande resor måtte
komma till stånd samt dessutom dels bekostade ersättningen till resornas
ledare och dels medgåfve deltagarne i resorna sådan nedsättning i biljettprisen
å statens jernvägar, som motionären ifrågasatt, men deremot hushållningssällskapen
mottoge och afgjorde ansökningar om rätt att deltaga
i resorna samt, der deltagarne icke vore i stånd att sjelfve bekosta sina
resor, dertill lemnade erforderliga bidrag.
Vid ärendets behandling i kamrarne hade dessa stannat i olika beslut,
i det Första Kammaren bifallit utskottets hemställan, men Andra Kammaren
antagit reservanternas förslag, och vid den gemensamma votering, som derpå
följt, hade utskottets mening segrat med 179 röster mot 173.
Af hvad sålunda förekommit syntes det departementschefen framgå, att,
på samma gång betydelsen af studieresor såsom medel för höjande åt det
mindre jordbruket icke inom Riksdagen underskattats, den åsigt der allmänt
gjort sig gällande, att anordnandet af dylika resor i främsta rummet vore
en hushållningssällskapens angelägenhet.
Till fullo delande denna åsigt och öfvertygad derjemte, att, äfven om
ett betydligt större antal mindre jordbrukare än det uti omförmälda motion
ifrågasatta bereddes tillfälle att studera väl skötta jordbruk, vare sig i
Danmark eller annorstädes, en sådan anordning, vidtagen ensamt för sig
och utan samband med andra åtgärder i enahanda syfte, skulle komma att
verka synnerligen långsamt och föga effektivt för utvecklingen af det mindre
jordbruket inom landet i dess helhet, skulle departementschefen nu knappast
hafva ansett sig ega anledning tillstyrka statens mellankomst för åstadkom
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
91
mande af dylika studieresor, derest han icke, såsom ofvan redan framhållits,
ansett dem kunna, kombinerade med premieringarna, blifva af framstående
betydelse.
Äfven med all hänsyn tagen till denna omständighet ansåge han emellertid,
att frågan om studieresors anordnande borde blifva beroende af de
särskilda hushållningssällskapens intresse för saken och i väsentlig mån
jemväl af den offervillighet de dervid ådagalade, samt att sålunda jemväl i
detta afseende ett samarbete mellan staten och hushållningssällskapen borde
åvägabringas.
I ännu högre grad än i fråga om premieringarna borde emellertid,
hvad anginge studieresorna, frihet lemnas hushållningssällskapen.
Från statens sida syntes nemligen i detta afseende endast böra uppställas
följande allmänna vilkor, nemligen: att till deltagare i studieresa endast
finge antagas den, som lifnärde sig af jordbruk eller jordbruksarbete; att
ingen, som egde eller brukade mera än 50 hektar åker, finge till deltagare
antagas; att studieresan företoges till platser inom Sverige eller Danmark;
samt att resan skedde under ledning af fullt sakkunnig person.
Genom dessa vilkor skulle ett väsentligt större antal jordbrukare, än
som enligt de föreslagna bestämmelserna för premieringarna vore berättigade
att uti dessa deltaga, kunna med statsunderstöd företaga studieresor,
hvilket, särskildt hvad anginge det medelstora jordbruket, som ej kunde
ifrågakomma att göras delaktigt af premieringen, kunde förväntas blifva af
icke ringa betydelse. Vid bestämmandet af maximiarealen för deltagare i
studieresa hade departementschefen ansett lämpligt antaga samma gräns,
som faststälts att såsom regel gälla för rätt att vid nötboskapspremieringarna
täfla om penningpris.
Att, såsom uti ofvannämnda motion föreslagits, understödja studieresor
endast till Danmark, syntes departementschefen icke lämpligt.
Otvifvelaktigt borde nemligen för många svenska småjordbrukare åtskilligt
finnas att lära jemväl inom landet.
I anslutning till hvad departementschefen nyss nämnt, ansåge han, att
åt hushållningssällskapen borde öfverlemnas att utse ledare för resorna, att
pröfva och afgöra ansökningar om rätt att i dem deltaga, att låta uppgöra
och fastställa planer för desamma samt att i öfrigt vidtaga alla för deras
anordnande erforderliga åtgärder.
Å andra sidan borde det tillkomma sällskapen att bestrida alla med
resorna förenade kostnader, som icke deltagarne sjelfva förmådde gälda eller
af statsmedel ersattes.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
92
Vid öfvervägande, hvilken form för statens understödjande af dylika
resor borde företrädesvis väljas, hade departementschefen icke kunnat undgå
att fästa synnerligt afseende vid den omständigheten, att kostnaderna för
de särskilda hushållningssällskapen, särskild! under den första tiden, då
dessa resor antagligen komme att få sin allra största betydelse, måste blifva
väsentligt olika.
Endast inom få trakter af vårt land, hufvudsakligast i dess sydligaste
provinser, funnes nemligen, åtminstone för närvarande, verkligt väl skötta
smärre jordbruk till sådant antal och af sådan beskaffenhet, att tillräckligt
åskådningsmaterial der erbjödes, för att en studieresa af nu ifrågavarande
beskaffenhet lämpligen kunde dit anordnas.
För vinnande! af ett lämpligt mål för en studieresa, skulle det derför
ock ofta, till en början såsom regel, komma att inträffa, att detta måste
sökas utom det distrikt, hvars hushållningssällskap anordnade resan.
Att vid sådant förhållande med vårt lands stora utsträckning enbart
kostnaderna för deltagames uti en dylik resa förflyttande från hemorten
till det ställe, der den egentliga studieresan toge sin början, komme att i
många fall blifva så stora, att de för hushållningssällskapen försvårade eller
till och med omöjliggjorde anordnandet af sådana resor, vore tydligt
På utjemnandet af denna olikhet hushållningssällskapen emellan ansåge
departementschefen statens uppmärksamhet i detta afseende böra företrädesvis
rigtas.
Statens bidrag till studieresorna borde derför ock utgå i sådan form,
att staten ersatte hushållningssällskapen hvad de visade sig hafva utgifvit
för biljetter å jernväg för ledares af och deltagares i studieresor af här
ifrågavarande art transporterande från vederbörande hemorter till den plats,
som enligt planen för resan utgjorde den egentliga utgångspunkten för
studieresan, Samt, i fråga om resor till Danmark, till den hamnstad, från
hvilken öfverfärden till Danmark skedde, så ock för vederbörandes återresor
till hemorterna.
Sådan ersättning borde dock icke få beräknas för biljett i högre klass
än, hvad anginge ledare, andra, eller, der sådan ej funnes, närmast motsvarande,
och i fråga om deltagare tredje.
Härigenom skulle en väsentlig lättnad beredas de flesta hushållningssällskap,
och detta utan någon synnerlig uppoffring från statens sida, då
Större delen af statsverkets utgifter för ändamålet naturligen komme statens
jern vägat till godo.
De åtgärder till höjande af det mindre jordbruket, för hvilka stats -
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
93
anslag nu borde af Riksdagen äskas, afsåge sålunda dels premiering af
mindre jordbruk och dels anordnandet af studieresor för mindre jordbrukare,
allt i öfverensstämmelse med de hufvudgrunder, här ofvan angifvits.
Under förutsättning, att hvad departementschefen derför komme att
föreslå vunne bifall, borde dessa hufvudgrunder jemte de öfriga allmänna
vilkor och bestämmelser i afseende å premieringen och studieresorna, som
kunde finnas nödiga, uti en af Kongl. Maj:t utfärdad författning sammanföras.
Redan nu ansåge sig departementschefen emellertid höra omnämna ett
par af de öfriga vilkor, han dervid ansåge böra stadgas.
Sålunda syntes böra föreskrifvas, att hushållningssällskap, som önskade
erhålla statsunderstöd till premiering af här ifrågavarande slag, skulle derom
hos Kongl. Maj:t gorå ansökning och dervid foga de utaf sällskapet för
premieringen inom dess område antagna bestämmelser. Om än, såsom af
det ofvan anförda framginge, en ganska vidsträckt bestämmanderätt enligt
departementschefens åsigt borde hushållningssällskapen inrymmas, syntes
nemligen på samma gång möjlighet böra beredas Kongl. Maj:t att utöfva
en omedelbar kontroll öfver sällskapens åtgöranden i berörda afseende.
I enahanda syfte borde jemväl stadgas, att hushållningssällskap, som
önskade att tillförsäkras godtgörelse för sådana kostnader för studieresor,
som enligt hvad ofvan sagts skulle kunna af statsmedel gäldas, skulle
derom likaledes göra ansökning med bifogande af fullständig plan för den
resa, ansökningen afsåge, äfvensom uppgift å ledaren af resan samt det
antal personer, som beräknades komma att i densamma deltaga.
Vidare borde uppenbarligen stadgas skyldighet för sällskap, som kommit
i åtnjutande af understöd för någotdera af ifrågavarande ändamål, att
inom viss tid afgifva berättelse rörande den verkstälda premieringen eller
de anordnade resorna samt redogörelse för anslagets användande.
Huru stort belopp af statsmedel, som för de förordade åtgärderna
kunde blifva behöflig!;, vore naturligen ytterst svårt att förutse, och departementschefen
ansåge allt för vanskligt att inlåta sig på några beräkningar
i detta afseende.
Med ett årligt anslag af 25,000 kronor borde man emellertid till en
början kunna komma ganska långt, men mindre belopp borde åter icke
för ändamålet finnas till Kongl. Maj:ts disposition; och hade departementschefen
derför ansett sig böra stanna vid denna summa.
Utskottet delar departementschefens åsigt om vigten af att åtgärder
94
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
från statens sida vidtagas till höjande af det mindre jordbruket i riket och
har ej heller något att erinra mot det af Kongl. Maj:t i sådant syfte nu
framlagda förslag.
I afseende å den ifrågasatta premieringen af mindre jordbruk har
departementschefen, såsom ofvan nämnts, uttalat den mening, att, på det
statens utgifter för premieringen icke skulle i framtiden stiga till allt för
afskräckande belopp, icke någon egare eller brukare af större åkerareal än
10 hektar skulle ega rättighet att i premieringen deltaga. Denna siffra
synes emellertid utskottet väl låg; och förefaller det utskottet, som om
egare och brukare af äfven något större jordbruk borde kunna ifrågakomma
vid premieringen; men då utskottet icke kan bedöma i hvad mån
en höjning af berörda siffra skulle verka till ökande af kostnaderna för
den föreslagna anordningen, har utskottet icke velat framställa något förslag
i ämnet.
Äfven beträffande det ifrågasatta anordnandet af studieresor för mindre
jordbrukare har utskottet funnit anledning till erinran, i det att utskottet
ansett, att det borde tagas i öfvervägande, huruvida den bland vilkoren
för deltagandet i sådana resor angifna bestämmelsen, att ingen, som eger
eller brukar mera än 50 hektar åker, må till deltagare antagas, borde
jemkas på sådant sätt, att åkerarealens maximibelopp i någon mån nedsättes,
på det att de mindre jordbrukarne måtte i så hög grad som möjligt
kunna komma i åtnjutande af den fördel, som är afsedd att genom förenämnda
studieresor dem beredas.
Då utskottet emellertid i hufvudsak ansluter sig till hvad Kongl.
Maj:t i förevarande hänseende föreslagit, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts
förslag, såsom bidrag till åtgärder, i enlighet med de
i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 11
januari 1901 angifna hufvudgrundér, för höjande af
det mindre jordbruket, på extra stat för år 1902 anvisa
ett anslag af 25,000 kronor.
tui''Jgeoiogiaic 18:o) Kongl. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att, för fortsättande
undersök- under år 1902 af de geologiska undersökning ar na och utgifvande af derpå
n*r2<rr°’ 8''runc^ade kartor, af handlingar och uppsatser, bevilja å extra stat för samma
år ett anslag af 96,000 kronor,
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
95
Af förberörda statsrådsprotokoll inhemtas, att chefen för Sveriges geologiska
undersökning med skrifvelse den 7 november 1900 öfverlemnat
förslagsberäkning öfver de under år 1902 till fullföljande af de geologiska
arbetena erforderliga medel. Beräkningen upptoge utgifterna till 90,500
kronor, deraf för:
AHöningen.
Löner och arfvoden samt ersättning åt tillfälliga bi -
träden.................................................................................... kronor 59,450: —
Fältarbetena.
Rese- och traktamentsersättningar m. m............................ » 19,000: —
Byräafdeln ingen.
Inventarier, ritmateriel, kemikalier m. .m......................... » 2,000: —
Biblioteket och samlingarna.
Böcker, kartor och samlingar................................................ » 1,700: —
Kart- och boktrycket.
Tryckning af kartor, beskrifningar och uppsatser samt
originalritningar.................................................................. » 12,000:-—
Diverse utgifter.
Värme, lyse, renhållning m. m........................................... » 2,350: —
Summa kronor 96,500: —
Denna förslagsberäkning öfverensstämde i afseende å utgifterna med
den, som för detta år framlagts för 1900 års Riksdag.
Till betiickande af dessa utgifter påräknade chefen omkring 500 kronor
96
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
genom försäljning af kartor och andra publikationer; och det anslagsbelopp,
som borde för år 1902 af Riksdagen begäras, beräknades derför af chefen
till 96,000 kronor.
Uti utlåtande den 16 november 1900 hade kommissionen för de allmänna
kartarbetena tillstyrkt bifall till det af chefen för den geologiska
undersökningen sålunda framlagda utgiftsförslaget för år 1902.
Vid föredragning den 13 januari 1900 af frågan om regleringen af
utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel både chefen för civildepartementet
erinrat att, sedan 1899 års Riksdag vid beviljande af anslag för
år 1900 för nu ifrågavarande ändamål anfört att, då jordartskartor med
terrängbeteckning, utgifna med användande af topografiska kartor såsom
underlag, icke syntes vara af beskaffenhet att kunna medföra det gagn för
jordbruket, som enligt Riksdagens uppfattning varit med det påbörjade
kartverket afsedt, Riksdagen funnit sig föranlåten uttala den mening att,
derest publicerandet af geologiska kartor af nu ifrågavarande typ icke kunde
anses vara i vetenskapens intresse påkalladt, hvilket Riksdagen icke tilltrodde
sig kunna bedöma, det syntes kunna ifrågasättas, huruvida utgifvandet
från trycket af berörda kartverk borde fortsättas, Kongl. Maj:t vid föredragning
den 26 maj 1899 af Riksdagens skrifvelse i ärendet anbefalt
chefen för geologiska undersökningen att afgifva utlåtande i anledning af
hvad Riksdagen sålunda anfört i fråga om fortsatt utgifvande från trycket
af ifcågakomna jordartskartor, samt att, efter det först chefen för den
geologiska undersökningen och derefter kommissionen för de allmänna kartarbetena
i ärendet sig yttrat, detsamma blifvit den 28 december 1899
remitteradt till vetenskapsakademien.
Sedan jemväl vetenskapsakademien i ärendet sig utlåtit, hade Kongl.
Maj:t den 23 november 1900 pröfvat frågan om de geologiska kartornas
utgifningssätt och dervid, med ändring i så måtfo af de genom kongl.
brefvet den 9 december 1896 i ämnet meddelade bestämmelser, förordnat:
att utgifningen af jordartskartor på de topografiska terrängkartorna
såsom underlag skulle upphöra;
att kombinerade jord- och bergartskartor i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den före utfärdandet af nyssberörda bref tillämpade typ
skulle utgifvas öfver de delar af södra och mellersta Sverige, öfver hvilka
sådana kartor ännu icke blifvit utgifna;
att skalan för dessa kartor skulle, allt efter de olika landsdelarnes
beskaffenhet, blifva antingen 1 : 100,000 eller 1 : 50,000 i enlighet med de
bestämmelser, som Kongl. Maj:t ville framdeles meddela på af chefen för
Statsutskottet? Utlåtande N.-o 10.
97
Sveriges geologiska undersökning i samband med afgifvande af förslag till
årsplaner för Sveriges geologiska undersöknings arbeten gjorda framställningar;
samt
att jemte berörda kombinerade jord- och bergartskartor särskilda bergartskartor
skulle utgifvas i öfverensstämmelse med derom förut gällande
föreskrifter.
Utskottet, som icke baft något att emot Kongl. Majrts förevarande
framställning erinra, hemställer,
att Riksdagen må för de geologiska undersökningarna
bevilja ett extra anslag för år 1902 till belopp
af 96,000 kronor.
-.i '' A C’vU:.. V1 i;-'' :■ '');? a‘/>
Befrämjande af husslöjden.
19:o) Med anledning
utskottet hemställa.
af hvad Kongl. Maj:t
ämnet föreslagit, får Ans- an>la9
till en andre
instruktör
i husslöjd.
[21.]
åt t Riksdagen må på extra stat för år 1902 anvisa:
a) till anställande af en andre instruktör i husslöjd
2,000 kronor; och
b) såsom; personligt ålderstillägg till andre instruktören
Jonas Wallander, derest han fortfarande i denna
egenskap med godt vitsord tjenstgör, 1,000 kronor,
eller tillhopa 8,000 kronor.
Fiskerinäringens understöd.
20:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till stationerande Ano: anslag
jemväl under annan tid af året än vintermånaderna af ett armeradt äng- armJadt
fartyg vid rikets kuster för åstadkommande af ordning och skydd vid fiskets ångfartygs
bedrifvande, å extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af 25,000 kronor. %Tidning
Till statsrådsprotokollet har departementschefen beträffande förevarande och skydd
ärende erinrat, hurusom Kongl. Maj:t uti propositionen till 1899 års Riks- md^eL
dag angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit Riksdagen att höja
Bill. till Biksd. Prof. 1901. 4 Sund. 1 Afd. It) Häft. 13
98
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
det ordinarie anslaget å sjette hufvudtiteln för fiskerinäringens understöd
med, bland annat, 25,000 kronor för erhållande af nödiga medel till stationerande
jemväl under annan tid af året än vintermånaderna af ett armeradt
ångfartyg vid rikets kuster för beredande af ordning och skydd vid fiskets
bedrifvande.
Riksdagen hade funnit det välbetänkt, att åtgärder i detta syfte på
försök vidtoges, men ansett att, innan gagnet af en sådan anordning hunnit
blifva genom någon tids erfarenhet pröfvadt, anslaget dertill icke borde
å ordinarie stat uppföras, hvadan anslaget beviljats å extra stat för år 1 900.
Jemväl för innevarande år hade Riksdagen uppå derom afKongl, Maj:t
gjord framställning för ifrågavarande ändamål anvisat ett extra anslag å
25,000 kronor.
Sedan kommerskollegium och landtbruksstyrelsen inkommit med förslag
rörande användningen af det för år 1 900 anvisade anslaget, hade Kongl.
Maj:t dels den 19 mars 1900 anbefalt, att kanonbåten Skagul skulle utrustas
för att från tid, som sedermera komme att bestämmas, öfvervaka
ordningen vid fiskeplatser å rikets kuster, dels ock den 30 i samma månad
förordnat, att bevakningstiden skulle omfatta månaderna juni, juli, augusti
och september.
Den sålunda anbefalda expeditionen hade tagit sin början å utsatt tid,
men sedan för Kongl. Maj:t anmäldt blifvit att, enligt af marinförvaltningen
till sjöförsvarsdepartementet lemnad uppgift, den på månaderna juni
och juli belöpande kostnaden för expeditionen jemte kostnaden för fartygets
utrustning för samma expedition uppgått till sammanlagdt 16,529 kronor
34 öre, både Kongl. Maj:t den 31 augusti 1900 förordnat, att expeditionen
skulle upphöra i så god tid före utgången af september månad, att de med
densamma förenade kostnader ej komme att öfverstiga det utaf Riksdagen
för ändamålet anvisade anslag å 25,000 kronor; och hade på grund häraf
ifrågavarande fartygsexpedition upphört redan under förra hälften af september
månad.
Angående användningen af innevarande års anslag hade kommerskollegium
och landtbruksstyrelsen anbefalts att inkomma med förslag, men hade
sådant ännu ej från embetsverken inkommit.
Rörande 1900 års expedition hade chefen å kanonbåten Skagul den
10 oktober samma år till Kongl. Maj:t afgifvit rapport; och hade chefen
deruti, bland annat, uttalat den åsigt, att af behofvet vore ovilkorligen påkalladt,
att bevakning för fisket å rikets vestra kust under hela året påginge.
Vid sådant förhållande och då i öfrigt de skäl, hvilka föranledt Kongl.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
99
Maj:t att förut för ifrågavarande ändamål af Riksdagen äska anslag, syntes
vara fortfarande gällande, ansåge departementschefen, att anslag borde för
ändamålet anvisas jemväl för år 1902.
Innan ytterligare någon erfarenhet rörande nyttan af dylika bevakningsexpeditioner
vunnits, borde emellertid icke ifrågasättas anslagets uppförande
å ordinarie stat. Icke heller i fråga om anslagets belopp ansåge
departementschefen sig böra nu föreslå någon förändring. Att bevakningstiden
blefve något längre än den under år 1900 uppnådda af icke fullt
37* månader syntes visserligen önskvärdt, men då detta kunde åstadkommas
lika väl genom användandet af ett mindre och derför jemväl billigare
bevakningsfartyg än en kanonbåt af första klassen, samt anledning funnes
att antaga, att kanonbåten Svensksund, som för ifrågavarande ändamål
skulle vara i alla afseenden mest lämplig bland de kanonbåtar, som kunde
dertill ifrågakomma, kunde blifva för detta års expedition tillgänglig, syntes
lämpligt, att, innan någon höjning af anslaget föresloges, erfarenheter
från ytterligare en bevakningsperiod inhemtades.
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må, till stationerande af ett armeradt
ångfartyg vid rikets kuster för åstadkommande af
ordning och skydd vid fiskets bedrifvande, å extra stat
för år 1902 anvisa ett anslag af 25,000 kronor.
21 :o) Vidare har Kong! Maj:t föreslagit Riksdagen att, till utförandet^™Jha™la,J
af hydrografisk-biologiska undersökningar af de Sverige omgörande hafveri, /uk-bZiogiska
på extra stat för år 1902 bevilja '' 1 1 undersök
dels
till omkostnader för tiden från och med den 1 maj ”Sverige ^
1902 till och med den SO april 1908 .................. kronor 19,200: — omgifvande
• « * licufvcvi
dels ock till täckande af Sveriges andel i kostnaderna [23.]
för en internationel hydrografisk-biologisk centralanstalt
med laboratorium för samma tid.................. » 5,100: —
tillhopa kronor 24,800:
Beträffande detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
erinrat, hurusom Kongl. Maj:t uti en till nästlidna års Riksdag afbiten
proposition (n:o 50) föreslagit Riksdagen att, till utförande af hydrografisk
-
100
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
biologiska undersökningar af de Sverige omgifvande hafven, på extra stat
för år 1901 bevilja:
dels till kostnaden för en gång.......................................... kronor 19,000: —
dels till omkostnader för tiden från och med den 1 maj
1901 till och med den 30 april 1902 .................. » 19,200: —
dels ock till täckande af Sveriges andel i kostnaderna
för en internationel hydrografisk-biologisk centralanstalt
med laboratorium för sistnämnda tid ......... » 5,100:
tillhopa kronor 43,300: —
Denna Kongl. Maj:ts framställning hade af Riksdagen blifvit bifallen.
Då departementschefen nu ärnade tillstyrka äskandet af medel för
ifrågavarande ändamål jemväl för år 1902, ville han till en början åberopa
den utförliga utredning af förevarande fråga, som af chefen för civildepartementet
lemnats uti hans anförande till det vid ofvanberörda proposition
fogade protokoll öfver civilärenden för den 23 februari 1900.
Departementschefen ville emellertid erinra, att, efter det en konferens
för utarbetande af plan för en internationel undersökning, i hydrografiskt
och biologiskt hänseende, af Atlantiska oceanens nordliga del samt Nordsjön
och Östersjön, i fiskeriernas intresse, under juni månad 1899 sammanträdt
i Stockholm, vid hvilken konferens närvarit, förutom af Kongl. Maj:t för
Sveriges del utsedda ombud, jemväl ombud för norska regeringen samt Tysklands,
Storbritanniens, Danmarks, Nederländernas och Rysslands regeringar,
till samtliga dessa länders regeringar äfvensom till Frankrikes och Belgiens
regeringar förfrågningar framstälts, huruvida de hvar för sin del vore villiga
biträda de af konferensen framstå]da förslag och efter vissa angifna grunder
deltaga i kostnaderna för den internationella centralbyrån. Svar å dessa
förfrågningar hade vid propositionens aflåtande ingått allenast från norska
regeringens departement för det inre samt från tyska och franska regeringarna;
och hade af dessa blott den franska regeringen yttrat sig afböjande,
hvaremot af de från de båda öfriga afgifna svaren framginge, att,
under förutsättning hufvudsakligen att nödiga medel blefve af vederbörande
an slagsbe viljan de myndigheter för ändamålet anvisade, dessa regeringars
anslutning till konferensens förslag kunde påräknas. Af sedermera från
öfriga tillfrågade regeringar, med undantag af ryska och belgiska, ingångna
svar framginge, att danska och nederländska regeringarnas anslutning till
samma förslag likaledes vore beroende endast deraf, huruvida erforderliga
medel stäldes till deras förfogande; och att storbritanniska regeringen på
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
101
anförda skäl inskränkt sitt godkännande af konferensens förslag till en
öfverenskommelse att deltaga i de åtgärder, som erfordrades för upprättande
af en internationel kommission provisoriskt för två år samt i följd häraf
förklarat sig villig att sända två representanter till denna kommission och
att betala för en tid, ej öfverstigande två år, den för Storbritannien beräknade
andel i utgifterna för centralbyrån.
Från ryska regeringen hade svar ännu icke ingått och från belgiska
regeringen icke något definitivt sådant; dock hade belgiske utrikesministern
till Kongl. Maj:ts beskickning i Bryssel och Haag aflåtit en skrifvelse i
ämnet, hvaraf framginge, att belgiska regeringen omfattat frågan med stort
intresse.
Med anledning af beslut i ministeriel! statsråd den 25 augusti 1900
hade till danska, ryska, tyska, nederländska och britiska regeringarna aflåtits
officiel inbjudning att låta den internationella hydrografiska kommissionens
medlemmar sammanträda i Kristiania den 15 påföljde oktober samt till
belgiska regeringen inbjudning att sända delegerad att i kommissionens
arbeten deltaga.
Sedan emellertid tyska regeringen begärt uppskof med kommissionens
sammanträde hufvudsakligen på den grund, att den tyske ledamoten i kommissionen
vore af sjukdom hindrad att närvara, blef sammanträdet enligt
beslut den 9 oktober 1900 tills vidare uppskjutet.
De undersökningar, som enligt det förut uppgjorda programmet skulle
af Sverige ombesörjas, borde i hvarje fall taga sin början under detta år,
och hade departementschefen för afsigt att inom närmaste tiden underställa
Kongl. Maj:ts pröfning frågan om användandet af de härför af Riksdagen
beviljade medel.
Enligt det för ofvan berörda sammanträde uppg jorda program skulle
dervid definitiva förslag rörande den internationella undersökningen och dermed
sammanhängande frågor, såsom platsen för centralbyrån m. m., uppgöras.
Först efter det sådan definitiv plan blifvit uppgjord och af de deltagande
regeringarna godkänd, kunde med säkerhet beräknas, huru stort
anslag för ifrågavarande ändamål kunde blifva för framtiden erforderligt.
Några väsentligare rubbningar uti det förslag rörande Sveriges deltagande
i det internationella arbetet, som af medlemmarne af den svenska hydrografiska
kommissionen uppgjorts och som legat till grund för Kongl. Maj :ts
proposition till nästlidna års Riksdag, ansåge departementschefen emellertid
icke böra ihågkomma, utan att till bestridande af de årliga utgifterna för
102
Statsutskottets Utletande N:o 10.
undersökningarna för år 1902 borde äskas enahanda belopp, som för innevarande
år beviljats.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot hvad Kongl. Maj:t i
detta hänseende föreslagit, hemställer,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
proposition, må, till utförande af hydrografiskbiologiska
undersökningar af de Sverige omgifvande
hafven, på extra stat för år 1902 bevilja:
a) för omkostnader för tiden från och med den
1 maj 1902 till och med den 30 april 1903 19,200
kronor; samt
b) till täckande af Sveriges andel i kostnaderna fölen
internationel hydrografisk-biologisk centralanstalt med
laboratorium för samma tid 5,100 kronor;
eller sålunda tillhopa 24,300 kronor.
Arfvoden åt amanuenser och extra biträden å domänstyrelsens
skogsafdelning.
rug anSj‘,J 22:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till arfvoden åt
åt amanuenser amanuenser och extra biträden å domänstyrelsens skogsafdelning, på extra stat
och extra, h- för år 1902 bevilja ett anslag af 6,100 kronor.
munstyrelsens Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, att Kongl.
skogsafdei- Maj :t, med anledning af derom utaf domänstyrelsen i skrifvelse den 25
[240 oktober 1899 gjord framställning, föreslagit nästlidna års Riksdag att till
arfvoden åt amanuenser och extra biträden å domänstyrelsens skogsafdelning
på extra stat för år 1901 bevilja ett anslag af 10,100 kronor; och hade
denna Kongl. Maj:ts framställning blifvit af Riksdagen på det sätt bifallen,
att Riksdagen för ändamålet beviljade ett anslag af 6,100 kronor.
Uti skrifvelse den 7 november 1900 hade nu domänstyrelsen anmält,
att de skäl, bvilka föranledt styrelsen att för innevarande år begära anslag
till berörda syfte, qvarstode oförändrade äfven för år 1902.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
103
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må till arfvoden åt amanuenser och
extra biträden å domänstyrelsens skogsafdelning på extra
stat för år 1902 bevilja ett anslag af 6,100 kronor.
Deri lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.
28:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år Än,J- amlan
1902 anvisa till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande af domän- förvaltningen
göromålen hos länsstyrelserna 48,200 kronor samt till resekostnader vid fl statens
domänförvaltningen såsom förslagsanslag 40,585 kronor. domäner.''
Till statsrådsprotokollet har departementschefen under erinran, huru- [25.26.]
som till bestridande af hithörande utgifter i nu gällande riksstat vore
såsom extra anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter och för
uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna 48,200 kronor, dels
ock till resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsvis, 40,585 kronor,
anfört, att de nuvarande anslagen för berörda ändamål fortfarande vore
behöfliga samt, enligt hvad domänstyrelsen i skrifvelse den 19 oktober
1900 anfört, anledning saknades att föreslå förhöjning eller nedsättning i
beloppen.
Med anledning häraf hemställer utskottet,
att Riksdagen må på extra stat för år 1902
bevilja:
a) till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande
af domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200
kronor, samt
b) till resekostnader vid domänförvaltningen såsom
förslagsanslag 40,585 kronor.
104
Statsutskottets Utlåt ande N:o 10.
Vägunderhållet på landet.
24:o) På grund af Kong! Majrts derom gjorda framställning hemställer
utskottet,
att Riksdagen må på extra stat för år 1902 anvisa,
för bestridande af statsverkets andel i kostnaden för vägdelnmgar,
såsom förslagsanslag 50,000 kronor.
Förekommande och hämmande af tuherkelsjukdomar hos
nötkreaturen.
Ang. anslag 25:o) Kongl. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att på extra stat för år
un jorekom- till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 75,000 kronor, att
mande och o J o o ^ >
hämmande af användas till förekommande och hämmande af tuherkelsjukdomar hos nöt
tuberkelsjwk-
foeotoren.
domar no8 not- # • o
kreaturen. Beträffande detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
-28^ erinrat, hurusom Riksdagen till förekommande och hämmande af tuherkelsjukdomar
hos nötkreaturen för år 1898 beviljat 50,000 kronor, med rätt
för Kongl. Maj:t att låta under år 1897 förskjuta 15,000 kronor, hvarjemte
1898 års Riksdag medgifvit, att ytterligare 25,000 kronor finge
under år 1898 för samma ändamål förskjutas. För hvardera af åren
1899 och 1900 hade anvisats ett belopp af 50,000 kronor.
Under åren 1898 och 1899 hade åtgången på detta anslag varit så
stark, att man nödgats inställa all utbetalning af ersättning till veterinärer
för undersökningar med tuberkulin, år 1898 från midten af juli månad
och år 1899 från och med den 1 november.
Vid afgifvande uti skrifvelse den 14 oktober 1899 af förslag rörande
det anslag, som för ifrågavarande ändamål borde för år 1901 af Riksdagen
äskas, hade landtbruksstyrelsen efter i skrifvelsen närmare angifna grunder
beräknat, att sammanlagda beloppet af utgifterna från statens sida till
förekommande och hämmande af tuherkelsjukdomar hos nötkreaturen under
sistnämnda år skulle blifva 75,000 kronor, hvarjemte styrelsen framhållit,
att de skäl, som anförts för ökande af anslaget för år 1901, lika mycket
gälde år 1900.
I öfverensstämmelse med hvad landtbruksstyrelsen uti sin berörda
skrifvelse hemstält, hade Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att på extra
Ang. anslag
till kostnad
för vägdelningar.
[27.]
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
105
stat för år 1901 till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 100,000
kronor att användas till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar
hos nötkreatui-en, med rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf sagda belopp
under år 1900 af tillgängliga medel förskjuta 25,000 kronor; och hade
denna Kongl. Maj:ts framställning blifvit af Kiksdagen bifallen.
Sedan landtbruksstyrelsen uti skrifvelse den 28 augusti 1900 afgifvit
förslag till användande af det för år 1901 sålunda beviljade anslaget,
såvidt anginge anvisande af ytterligare medel för år 1900 till ifrågavarande
ändamål, hade Kongl. Maj:t genom bref den 12 september sistnämnda år
i enlighet med samma förslag ej mindre stält till nämnda styrelses förfogande
ett belopp af 880 kronor att användas dels till godtgörande af
belopp, som af styrelsen förskjutits i och för inköp af tuberkulin, och dels
till anskaffande af flaskor, reagenser m. m. under år 1900, än äfven medgifvit,
att till gäldande af ersättning enligt gällande bestämmelser till
examinerade veterinärer, som på reqvisition af ladugårdsinnehafvare verkstält
undersökning med tuberkulin af ladugårdsbesättning, finge för år
1900 användas, utöfver förut för ändamålet tillgängliga medel, ytterligare
högst 24,120 kronor.
Rörande användningen af återstående 75,000 kronor af det för år
1901 anvisade anslaget hade Kongl. Maj:t, uppå af landtbruksstyrelsen uti
skrifvelse den 11 oktober 1900 afgifvet förslag, den 9 påföljde november
meddelat beslut; och hade i sammanhang dermed de för erhållande af förnyad
undersökning af redan undersökt kreatursbesättning eller till densamma
hörande ungdjur förut stadgade vilkor — för hviika vilkor funnes närmare
redogjordt uti chefens för civildepartementet anförande till statsrådsprotokollet
för den 18 januari 1899 i fråga om regleringen af utgifterna under
riksstatens sjette hufvudtitel — sålunda ändrats, att den andra undersökningen
icke finge verkställas tidigare än sex månader efter den första
och följande undersökningar icke återkomma med kortare mellantider än
sex månader, dock att, med undantag af första och andra undersökningen,
endast en undersökning finge verkställas under ett och samma kalenderår.
Uti en likaledes den 11 oktober 1900 dagtecknad skrifvelse hade
landtbruksstyrelsen afgifvit utlåtande rörande anslagsbehofvet för nu ifrågavarande
ändamål för år 1902, dervid styrelsen hemstält om anvisande af
enahanda belopp, som för år 1901 afsetts, eller 75,000 kronor. Till stöd
för denua sin framställning hade styrelsen hufvudsakligen anfört följande.
De hittills vunna resultaten af de med statsmedel understödda tuberBik.
till Bilad. Frat. 1901. 4 Sami. t Åfd. 10 Saft. 14
106
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
kulinundersökningarna hade visat värdet af sådana undersökningars verkställande
samt önskvärdheten af deras fortsättande.
Fullständiga statistiska uppgifter rörande tuberkulinundersökningarna
förelåge nu för åren 1897—1899, hvarjemte utarbetats en preliminär
statistik för år 1900 intill den 1 september, hvilka samtliga uppgifter af
styrelsen sammanförts uti följande tabell:
År |
Samman- lagda antalet under- sökta djur |
För första gången pröfvade |
Antal |
Ompröfvade besättningar |
||||
Antal |
Antalet |
% reage-rande af |
Antal |
Antalet |
% reage-rande af |
|||
710 1897—1898 |
63,374 |
1,651 |
48,677 |
31,7 |
570 |
130 |
6,970 |
9,3 |
1899............... |
53,601 |
1,325 |
37,994 |
27,5 |
532 |
246 |
13,150 |
7,1 |
1900 V9 ......... |
42,091 |
1,028 |
28,088 |
28 |
429 |
297 |
13,282 |
6,2 |
Summa |
159,066 |
4,004 |
114,759 |
— |
1,531 |
— |
33,402 |
— |
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
Af denna tabell framginge, att intresset bos den djuregande allmänheten
för undersökningarna med tukerkulin alltjemt vore stort, i det att
årligen en ansenlig mängd undersökningar egt rum; att antalet af undersökta
djur uppgått tillhopa till omkring 160,000, af bvilka undersökningar
dock enligt kolumnen 8 en del varit ompröfningar; att de besättningar,
som varit underkastade ompröfningar med tuberkulin och inom bvilka alltså,
enligt gällande bestämmelser om vilkoren för erhållande af förnyad undersökning
på statens bekostnad, åtgärder till förekommande och hämmande
af tuberkulos blifvit fortsatta, stigit från 130 år 1898 till 297 år 1900,
hvarvid borde bemärkas, att orsaken dertill att djurantalet inom dessa besättningar,
på sätt kolumn 8 i tabellen utvisade, icke stigit i proportion
härtill från år 1899 till den 1 september 1900, vore att söka deruti, att
ompröfningarna för ett stort antal större besättningar infölle på hösten; att,
såsom en jemförelse mellan kolumnerna 5 och 9 utvisade, tuberkulosfreqvensen
högst betydbgt nedbringats inom besättningar, der åtgärder mot
sjukdomen vidmagthållits, och inom samma besättningar syntes vara i nedgående,
bvilket tydde på en ökad insigt bos allmänheten om de för sjuk
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
107
domens bekämpande erforderliga medlen samt större omsorg vid ifrågavarande
åtgärders utförande; samt att årligen ett ansenligt antal besättningar vid en
första pröfning med tuberkulin visat sig tuberkelfria, en omständighet, hvars
stora betydelse för tuberkulosens förekommande icke borde underskattas.
Af hvad sålunda blifvit anfördt visade sig, att landtmännen genom
vidtagande af lämpliga åtgärder vore i stånd att i afsevärd grad reducera
tuberkulosens förekomst inom sina ladugårdar. Det lede heller intet tvifvel,
att genom landtmännens bemödanden tuberkulosen inom ladugårdarna skulle
kunna helt och hållet utrotas, om endast lämpliga åtgärder för ändamålet
konseqvent fullföljdes, hvarpå såsom bevis kunde anföras, att de under år
1900 företagna ompröfningar med tuberkulin lemnat det resultat, att 60
tillförene i mer eller mindre mån tuberkulösa besättningar om sammanlagdt
2,286 djur visat sig fullkomligt reaktionsfria.
Beträffande det belopp, som för tuberkulosens förekommande och hämmande
under år 1902 kunde blifva erforderligt, ansåge landtbruksstyrelsen
intet skäl förefinnas att beräkna detta lägre än till 75,000 kronor eller
samma belopp, som för år 1901 funnes tillgängligt.
Då departementschefen i likhet med landtbruksstyrelsen obetingadt hölle
före, att åtgärder från statens sida fortfarande äfven efter 1901 års utgång
borde vidtagas i syfte att förekomma och hämma tuberkelsjukdomar hos
nötkreaturen, samt han emot det af styrelsen för år 1902 föreslagna anslagets
belopp icke hade något att erinra, hemstälde han, att Kongl. Maj:t måtte
hos Riksdagen göra nu förevarande framställning.
På grund af hvad i ärendet förekommit, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må till förekommande och hämmande
af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen på extra
stat för år 1902 bevilja ett anslag af 75,000 kronor.
Allmänna arbeten af beskaffenhet att deras utförande
kontrolleras af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
26:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för år 1902 ställa
till Kongl. Maj:ts förfogande, till understödjande, medelst anslag utan återbetalning
sskyldighet, af sådana myrutdikningar och vattenaflappning ar, hvilkas
indamål vore att minska froslländigheten för närliggande bygd, 400,000 kronor.
Ang. anslag
till frostminskningsföretag.
[29.]
108
Stakutskottds Utlåtande N:o 10.
Till statsrådsprotokollet kar departementschefen erinrat, hurusom för
ifrågavarande ändamål vore å innevarande års riksstat anvisadt ett belopp
af 400,000 kronor.
I enlighet med hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen
uti skrifvelse den 10 november 1900 föreslagit, ansåge departementschefen,
att för samma ändamål borde af Riksdagen jemväl för nästkommande
år äskas ett anslag till enahanda belopp.
Enligt hvad i statsrådsprotokollet vidare meddelas, innehållas de nu
gällande allmänna vilkor och bestämmelser för erhållande och tillgodonjutande
af statsbidrag till frostminskningsföretag samt angående kontrollen
derå, att faststälda planer varda vid arbetenas utförande följda, i Riksdagens
skrifvelse den 15 mars 1899 (n:o 17) och blefvo till allmänhetens kännedom
meddelade genom kongl. kungörelse den 29 i samma månad (Svensk
författningssamling 1899, n:o 21); och har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen
att bibehålla dessa vilkor och bestämmelser.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot hvad Kongl. Maj:t
sålunda föreslagit, hemställer:
att Riksdagen må,
dels, till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,
af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,
hvilkas ändamål är att minska frostlän digheten
för närliggande bygd, på extra stat för år 1902
anvisa ett anslag af 400,000 kronor,
och dels besluta, att i afseende å detta anslag skola
gälla de vilkor och bestämmelser, som i statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden den 11 januari 1901 omförmälas.
Ang. anslag Afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen oeh i
nlgTå Kopparbergs län.
kronans skogar
ländska^Uinen. 27:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till bestridande af
och i Kappar, kostnaden för afdikningar å kronans skogar i de norrländska länm och i
Kopparbergs län, på extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af 150,000
kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
109
Departementschefen har beträffande ifrågavarande framställning erinrat,
hurusom Riksdagen till detta ändamål för innevarande år anvisat ett extra
anslag å 150,000 kronor.
Enär åtgärder för afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen
och i Kopparbergs län, enligt hvad domänstyrelsen uti skrifvelse den 7
november 1900 vitsordat, borde vidtagas jemväl under år 1902 och departementschefen
saknade anledning ifrågasätta någon förändring i beloppet af
anslaget för sistnämnda år, hemstälde han, att Kongl. Maj:t måtte till
Riksdagen aflåta ifrågavarande förslag.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må, till afdikningar å kronans skogar
i de norrländska länen samt i Kopparbergs län, på extra
stat för år 1902 bevilja ett belopp af 150,000 kronor.
Reglering af flottleder i Norrbottens och Kopparbergs län.
28:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för bestridande af
kostnader för reglering af flottleder i Norrbottens och Kopparbergs län anvisa
ett extra anslag för år 1902 å 100,000 kronor äfvensom medgifva, att de
utgifter, som lades å flottningen, måtte för enahanda ändamål disponeras.
Beträffande detta ärende har departementschefen erinrat, att Riksdagen
för hvardera af åren 1899—1901 till detta ändamål anvisat ett extra
anslag af 100,000 kronor äfvensom medgifvit, att de utgifter, som lades
å flottningen, finge för enahanda ändamål disponeras.
Då, enligt hvad domänstyrelsen uti skrifvelse den 7 november 1900
vitsordat, de för reglering af flottleder i Norrbottens och Kopparbergs län
hittills vidtagna åtgärder utöfvat en synnerligen fördelaktig inverkan på
virkesafsättningen från kronans skogar, hemstälde departementschefen, lika
med domänstyrelsen, att Kong]. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta ifrågavarande
förslag.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må
a) för bestridande af kostnaderna för reglering af
Ang. anslag
till reglering
af flottleder
Norrbottens
och Kopparbergs
län.
[32.]
no
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
flottleder i Norrbottens och Kopparbergs län anvisa ett
extra anslag för år 1902 å 100,000 kronor, samt
b) medgifva, att de afgifter, som läggas å flottningen,
fortfarande må för enahanda ändamål disponeras.
Skogsodlingens befrämjande.
AuiiskSlag 29.•o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för skogsodlingens
''odiingem befrämjande för år 1902 bevilja ett extra anslag af 50,000 kronor att ställas
befrämjande, till Kongl. Majt:s förfogande för att i män af tillgång tilldelas landsting
och hushållningssällskap, som understödde enskilde skogsodlare genom tillhandahållande
af skogsfrö och plantor till billigt pris eller beredande af
kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten, dock med vilkor, att statsbidrag
icke finge till något län utgå med högre belopp, än hvad landsting
och hushållningssällskap tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet anslagit,
ej heller till högre belopp än 4,000 kronor för hvarje landstingsområde,
äfvensom att efter årets utgång redogörelse öfver anvisade statsbidrags
användning af vederbörande afgåfves till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet.
Till statsrådsprotokollet har departementschefen i förevarande ärende
anfört, hurusom Riksdagen för hvart och ett af åren 1897—1901 för
detta ändamål anvisat ett extra anslag af 50,000 kronor.
I skrifvelse den 21 december 1895 hade domänstyrelsen väckt fråga
om anslagets höjning till 100,000 kronor äfvensom om ändring i vissa
afseenden i de förut stadgade vilkoren för erhållande af bidrag från samma
anslag. Denna domänstyrelsens framställning, hvilken i åtskilliga afseenden
egde nära sammanhang med vissa af styrelsen i skrifvelse den 18 februari
1895 angående åtgärder till den enskilda skogshushållningens befrämjande
föreslagna bestämmelser, hade jemte sistnämnda skrifvelse tillika med i anledning
deraf afgifna utlåtanden och yttranden öfverlemnats till den af Kongl.
Maj:t den 16 oktober 1896 tillsatta komité för utredande af frågan, hvilka
åtgärder lämpligen kunde vidtagas för vinnande af en tillfredsställande vård
af de enskilda skogarna. Enär frågan om förevarande anslags förhöjning
utöfver dess nuvarande belopp ansetts böra afgöras i sammanhang med den
slutliga pröfningen af de frågor, som till omförmälda komité öfverlemnats,
hade Kongl. Maj:t hvarken i de till 1898 och 1899 årens Riksdagar aflåtna
propositioner angående statsverkets tillstånd och behof, vid hvilka propositioners
aflåtande sagda komité ej ännu fullgjort sitt uppdrag, eller i ena
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
in
hända till 1900 års Riksdag aflåtna proposition, vid hvars aflåtande komitén
visserligen afgifvit betänkande och förslag beträffande de till komiténs handläggning
öfverlemnade frågor, men dessa förslag ännu icke hunnit slutbehandlas,
funnit skäl att ifrågasätta någon ändring i anslagets belopp eller
i de af Riksdagen för anslagets utgående senast faststälda vilkor.
Då de af nyssnämnda komité afgifna förslag, öfver hvilka från åtskilliga
myndigheter infordrats utlåtanden, som till stor del ännu icke inkommit,
till följd deraf ännu icke kunnat föreläggas Kongl. Maj:t till slutlig
pröfning, ansåge departementschefen sig icke heller nu böra ifrågasätta någon
ändring i skogsodlingsanslagets belopp eller i vilkoren för erhållande af
bidrag från detsamma.
I sammanhang med detta ämne har utskottet till behandling förehaft
en af herr C. P. af Buren inom Första Kammaren väckt, till statsutskottet
remitterad motion (n:o 4), deri föreslagits, att Riksdagen måtte besluta, att
under nionde hufvudtiteln måtte för skogsodlingens befrämjande uppföras
ett ordinarie anslag af 100,000 kronor att ställas till Kongl. Maj:ts förfogande
för att i mån af tillgång utdelas antingen åt landsting, som anslagit
medel för att genom inköp, då tillfälle dertill yppades, af till skogsbörd
tjenlig mark bilda länsallmänningar, eller åt landsting och hushållningssällskap,
som understödde enskilde skogsodlare genom tillhandahållande
af skogsfrö och plantor till billigt pris eller beredande af kostnadsfritt biträde
vid skogsodlingsarbeten, dock med vilkor, att statsbidrag icke finge
till något län utgå med högre belopp, än hvad i förstnämnda fall länets
landsting, men eljest landsting och hushållningssällskap tillsammans eller
ettdera af dem för ändamålet anslagit, ej heller till högre belopp, då fråga
vore om markinköp, än 8,000 kronor, men eljest 4,000 kronor för hvarje
landstingsområde, äfvensom att efter årets utgång redogörelse öfver anvisade
statsbidrags användning af vederbörande afgåfves till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet.
Beträffande den af motionären använda motivering tillåter sig utskottet
hänvisa till sjelf va motionen.
Då, på sätt departementschefen till statsrådsprotokollet anmält, den år
1896 tillsatta skogskomitén visserligen i det komitén förelagda ämne afgifvit
utlåtande och förslag, men deröfver infordrade yttranden ännu icke fullständigt
inkommit, och då följaktligen frågan om åtgärders vidtagande
för vinnande af en tillfredsställande vård af de enskilda skogarna måste
112
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
anses fortfarande vara under utredning, anser utskottet beslut i ämne, som
berör denua fråga, för närvarande icke böra fattas, hvadan utskottet finner
sig böra afstyrka det i motionen framstälda förslag om anvisande af medel
till ett hittills af Riksdagen opröfvadt ändamål, eller inköp af skogsmark
för bildande af länsallmänningar.
Hvad deremot beträffar den del af motionen, som afser förhöjning af
anslaget till skogsodlingens befrämjande under de vilkor och bestämmelser,
som för bidrag från detta anslag hittills varit gällande, har utskottet funnit
hvad motionären i sådant hänseende föreslagit gifva anledning till öfvervägande,
huruvida icke någon ökning af detta alltjemt sedan år 1896 beviljade
anslag nu lämpligen bör ega rum; och har utskottet i afseende
härå inhemtat, att vid den fördelning af detta anslag, som för innevarande
år skall ske, anmälningar om bidrag derifrån omfattat ett belopp af 67,600
kronor och således öfverskjutit det för ändamålet beviljade beloppet med
17,600 kronor. Med afseende härå och då antagas kan, att anspråken på
understöd från detta anslag alltjemt komma att ökas, har utskottet trott
sig böra föreslå anslagets höjande till 70,000 kronor med bibehållande af
dess uppförande å extra stat.
Utskottet hemställer alltså:
a) att Riksdagen, på grund af Kongl. Maj:ts föreliggande
framställning och herr C. P. af Burens motion
i ämnet, må för skogsodlingens befrämjande för år 1902
bevilja ett extra anslag af 70,000 kronor, att ställas
till Kongl. Maj:ts förfogande för att i mån af tillgång
tilldelas landsting och hushållningssällskap, som understödja
enskilde skogsodlare genom tillhandahållande af
skogsfrö och plantor till billigt pris eller beredande af
kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten, dock med
vilkor att statsbidrag icke må till något län utgå med
högre belopp, än hvad landsting och hushållningssällskap
tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet
anslagit, ej heller till högre belopp än 4,000 kronor
för hvarje landstingsområde, äfvensom att efter årets
utgång redogörelse öfver anvisade statsbidrags användning
af vederbörande afgifves till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet; samt
Statsutskottets Utlåtande 2d:o 10.
113
b) att herr Buréns omförrnälda motion i öfrigt
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Hamnanläggning på Öland.
30:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att, för anläggande af en Ang. anslag
hamn med lastbrygga i Grankullaviken å Öland, finge af 1901 års skogs- tinyjwJ
medel användas ett belopp af högst 68,000 kronor. öiand.
Beträffande denna fråga har departementschefen till statsrådsprotokollet ^34
anfört följande.
I skrifvelse den 27 oktober 1875 hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Kalmar län anmält, att, i sammanhang med väckt förslag om
fortsättning af allmänna landsvägen från Böda kyrka på Öland norrut, fråga
uppstått om en hamnanläggning för den norra delen af ön äfvensom att,
enligt hvad verkstälda förberedande undersökningar gifvit vid handen, en
till hamnanläggning tjenlig och till utskeppningsort för Böda kronoparks
produkter väl belägen plats funnes vid Byxelkrok, en mindre vik vid Kalmar
sund omkring fyra engelska mil söder om Ölands norra udde.
Med anledning häraf och sedan ej mindre skogsstyrelsen än äfven
styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader blifvit i ärendet hörde,
hade KoDgl. Maj:t genom bref den 10 mars 1876 anbefalt sistnämnda
styrelse att låta verkställa erforderliga undersökningar och upprätta fullständig
plan för hamnanläggning i Byxelkrok äfvensom att till Kongl Majt.s
befallningshafvande i Kalmar län öfverlemna denna plan för vidtagande af
de vidare åtgärder, hvartill omständigheterna kunde anses föranleda.
Först under år 1892 hade emellertid öfverlemnats en i enlighet med
bestämmelserna i berörda bref uppgjord plan till Kongl. Maj:ts befallningshafvande.
Planen vore upprättad af dåvarande kaptenen vid väg- och
vattenbyggnadskåren C. H. Öhnell samt åtföljd af betänkande och kostnadsförslag,
slutande å en summa af 610,000 kronor.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade med skrifvelse den 3 april
1895 öfverlemnat förslaget till Kongl. Maj:ts pröfning och dervid meddelat,
att i betraktande af det oväntadt höga belopp, hvartill kqftnaderna för den
ifrågasatta anläggningen blifvit af kaptenen Öhnell beräknade, och då det
kunde förutses, att en hamnanläggning enligt berörda plan näppeligen skulle
komma till stånd, derest icke densamma ansåges för Böda kronopark medföra
så stora fördelar, att staten kunde finna anledning ensam bekosta hela
Bill. till Biksd. Prof. 1901. 4 Band. 1 Afl. 10 Häft. 15
114
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
företaget eller åtminstone dertill bidraga i väsentligt högre man, än i allmänhet
vore fallet vid anvisande af statsbidrag till hamnanläggningar, Kongl.
Maj:ts befallningshafvande ansett sig böra till en början inhemta yttrande
från domänstyrelsen; och hade denna styrelse uti ett Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
skrifvelse bifogadt yttrande af den 18 oktober 1892 förmält
sig väl hafva funnit en hamnanläggning vid Byxelkrok vara till stor
fördel för en lättare afsättning af skogsprodukter från kronoparkens södra
och vestra delar, ehuru på långt när ej af den nytta, att en utgift till så
oväntadt högt belopp som det ofvan angifna deraf borde föranledas, så
mycket mindre som uppmuddring af inloppet till Grankullaviken å den
nordligaste udden af Öland, till en del ersättande nyttan af Byxelkroks
hamn, vore af större fördel och syntes kunna åstadkommas för jemförelsevis
ringa kostnad, men att, äfven om styrelsen måste afstyrka en hamnbyggnad*
vid Byxelkrok till den omfattning och för den kostnad, som förutsattes i
det af kaptenen Öhnell framställa förslaget, styrelsen ansåge tanken på en
hamnbyggnad å denna plats derför ej böra öfvergifvas, då flera betingelser,
såsom bottnens beskaffenhet m. m., derför förefunnes,. samt från Böda .kronopark
skogseffekter till ej obetydliga belopp alltid skulle komma att utskeppas
från Byxelkrok, om en någorlunda god och säker hamn der komme
till stånd.
För egen del hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande uti sin ifrågavarande
skrifvelse anfört, att en hamnanläggning vid Byxelkrok skulle blifva
af stor nytta såväl för ortens befolkning som särskilt för Böda kronopark;
att, äfven om för denna kronopark, hvars produkter till följd af bristande
kommunikationer och utskeppningsplatser icke på långt när kunde realiseras
till verkliga värdet, det vore synnerligen önskvärdt, att den af domänstyrelsen
ifrågasatta upprensning af Grankullaviken komme till stånd, eu
hamnanläggning vid Byxelkrok fortfarande hade sin störa betydelse för
kronoparken, enär Grankullaviken endast lämpade sig för utskeppning af
skogsprodukter från de norra blocken å kronoparken; att eu hamnanläggning
i enlighet med det af kaptenen Öhnell uppgjorda förslaget uppenbarligen
icke kunde komma till stånd, men att Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ansåge, att en det praktiska behofvet fullt motsvarande hamnanläggning
bord# kunna åvägabringas för rimlig kostnad, i hvilket afseende
för Kongl. Maj:ts befallningshafvande uppgifvits, att eu enkel, men fullt
lämplig lastbrygga skulle vid Byxelkrok kunna anordnas för en kostnad,
vida understigande 10,000 kronor, äfvensom att, derest särskilda skyddsåtgärder
skulle erfordras för biyggans bestånd, kostnaderna härför ej borde
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
115
uppgå till något afsevärdt belopp; och kemstälde Kongl. Maj:ts befallningshafvande
på grund häraf om föranstaltande af en ny undersökning af sakkunnig
person för uppgörande af förslag i detta hänseende.
Sedan ej mindre väg- och vattenbyggnadsstyrelsen än äfven domänstyrelsen,
efter särskilda remisser, inkommit med utlåtanden i ämnet, hade
Kongl. Maj:t genom bref den 28 september 1895 uppdragit åt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen att gå i författning om uppgörande af förslag till
lastbrygga och derför erforderliga skyddsåtgärder vid Byxelkrok samt att,
efter det sådant förslag blifvit uppgjordt, öfverlemna detsamma till Kongl.
. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län.
I enlighet härmed hade af förbemälde Öhnell under år 1896 upprättats
dels ett förslag till enkel lastbrygga vid den öppna redden af Byxelkrok,
hvilken anläggning jemte två moringar för fartygs förtöjning under
sjögång beräknats betinga en kostnad af 10,600 kronor, dels ock förslag
till lastbrygga, skyddad för sjögång vid nordliga vindar medelst en hamn.
arm, för en beräknad kostnad af 173,000 kronor. Dessa, begge förslag
hade derefter i enlighet med nyssberörda föreskrift öfverlemnats till Kongl.
,Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län.
Redan år 1868 hade emellertid af numera aflidne öfverstelöjtnanten
C. A. Gr af ström efter uppdrag af dåvarande skogsstyrelsen upprättats förslag
till inrättande af en hamn invid den i Ölands nordspets inskjutande
Grankullaviken. Denna vik bildade, enligt hvad i förslaget angåfves, en
naturlig hamn med skyddadt område. För dess tillgodogörande erfordrades
endast en upprensning af inloppet till densamma. Förslaget innefattade tre
alternativ, nemligen alternativ I: lastbrygga jemte upprensning af inloppet
till 3,4 meters djup under lägsta vattenytan för en beräknad kostnad af
52,216 kronor; alternativ II: lastbrygga jemte upprensning till 4 meters
djup för eu kostnad af 81,033 kronor; samt alternativ III: lastbrygga
jemte upprensning till 4,6 meters djup för en kostnad af 128,871 kronor.
På grund af de beräknade stora kostnaderna hade ej något af dessa
alternativa förslag kommit till utförande. Under år 1894 hade emellertid
domänstyrelsen å nyo upptagit frågau om en hamnanläggning vid Grankullaviken
och i sådant syfte låtit genom stadsingeniören i Kalmar J. Björkman
upprätta nytt kostnadsförslag till en dylik anläggning. Enligt Björkmans
förslag, deri man utgått från antagandet, att fartyg af högst 300 tons
drägtighet komme att inlöpa i hamnen, hade denna beräknats för ett djup
af 3,4 meter under lägsta vattenståndet kunna anläggas för en kostnad af
38,800 kronor förutom kostnaderna, 10,500 kronor, för en lastbrygga för
116
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
utskeppning af kronoparkens trävaror. I skrifvelse den 6 mars 1895 hade
domänstyrelsen understält detta förslag Kongl. Maj:ts pröfning. Styrelsen
hade dervid framhållit, att större virkespartier från Böda kronopark fyrfaldiga
gånger utan framgång- varit salubjudna, att afverkningen derför måst
inskränkas till den för öbefolkningens behof erforderliga, eller under 10-årsperioden
1884—1893 till 2,000 famnar årligen, ehuru den beräknade årliga
virkesafkastningen från kronoparken uppginge till i rundt tal 3,200
famnar; samt att, sedan kronoparken under en lång följd af år blifvit fredhållen
från förut i stort bedrifna åverkningar samt skogen derigenom och genom
omsorgsfull skötsel vunnit förkofran, tidpunkten vore inne att skörda åtminstone
den del af den besparade virkesqvantiteten, som på grund af
ålder och andra förhållanden ansåges böra af verkas. Vidare hade styrelsen
meddelat, att styrelsen, för att utröna hela tillgången å afverkningsbart
virke, låtit uppräkna timmerträden å kronoparken, hvilka dervid befunnits
uppgå i rundt tal till 500,000 träd om 10-tums diameter och deröfver vid
brösthöjd. Med hänsyn härtill och under åberopande deraf att såväl vederbörande
öfverjägmästare som Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet uti
af dem öfver Björkmans förslag afgifna yttranden framhållit de störa fördelar,
som genom den ifrågasatta hamnanläggningen skulle beredas kronoparken,
och att dervid af öfverjägmästaren framhållits, att, derest anläggningen
komme till stånd, från kronoparken en afverkning på en gång af
50,000 timmer, af öfverjägmästaren beräknade att å rot betinga ett saluvärde
af omkring 200,000 kronor, borde till försäljning utbjudas, äfvensom
att enligt styrelsens åsigt samtliga nuvarande 500,000 timmerträd
borde afverkas senast inom 40 år, hemstälde domänstyrelsen att, Kongl.
Maj:t måtte bereda medel, 33,300 kronor, för sjelfva hamnanläggningen.
Kostnaderna för byggandet af lastbryggan kunde enligt styrelsens mening
betäckas genom medel från reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade den 30 maj 1896 afgifvit utlåtande
beträffande Björkmans berörda förslag och deruti anfört, att förslaget
i fråga om rensningens djup, 3,4 meter, öfverensstämde med Grafströms
billigaste förslag, men afveke derifrån dels derutinnan att, då Grafström
upptagit bottenbredden till 44,5 meter, Björkman föreslagit allenast
20 meter, dels ock derutinnan att Björkman ej upptagit något, som motsvarade
hvarken af Grafström för inseglingsgattets tydliga markering föreslagna
pirhufvuden eller af den sistnämnde till skydd mot ytterligare grundbildningar
afsedda stenarmar mellan pirhufvudena och närmaste strand.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
117
På det att hamnen under svåra förhållanden måtte kunna angöras utan
allt för stor risk föresloge emellertid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att
pirhufvuden och armar måtte utföras i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
Grafströms förslag samt att inseglingsrännan åtminstone utanför pirhufvudena
måtte upprensas med 45 meters bottenbredd, men innanför dessa tills vidare
med en till 20 meter afsmalnande bottenbredd. Kostnaden för arbetets
utförande enligt Björkmans förslag med deri sålunda ifrågasatta ändringar
hade af styrelsen beräknats, med tillämpning af de utaf Björkman antagna
pris, till 46,060 kronor; och hade styrelsen tillika förmält sig icke hafva
något att erinra beträffande Björkmans konstruktion af och kostnadsberäkning
för lastbryggan. Slutligen hade styrelsen framhållit, att, då en under
alla förhållanden fullt skyddad hamn vid Byxelkrok skulle blifva väsentligt
dyrare än en dylik anläggning vid Grankullaviken, det måhända skulle
finnas lämpligare att anordna hamnen å sistnämnda ställe samt att det i
hvarje fall syntes lämpligast, om dessa båda frågor blefve i ett sammanhang
behandlade.
Härefter hade Kongl. Maj:t genom remiss den 26 juni 1896 anbefalt
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län att åt vederbörande sjöfartsidkare,
menigheter och andra intressenter lemna tillfälle att yttra sig
dels beträffande behofvet af båda de ifrågasatta hamnanläggningarna vid
Grankullaviken och Byxelkrok eller endera af dem och i senare fallet om
det ena eller andra hamnlägets företräde, dels beträffande de belopp, hvarmed
de ansåge sig kunna bidraga till hamn å de olika platserna, dels ock
beträffande de förpligtelser, de kunde vara villige att ikläda sig för den
ena eller andra hamnens underhåll, samt att derefter med handlingarna i
ärendet jemte eget yttrande till Kongl. Maj:t inkomma.
Till åtlydnad häraf hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande låtit
genom allmän kungörelse kalla alla i frågan intresserade att sammanträda
inför Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Borgholm den 25 september
1896; och hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande med eget utlåtande af
den 26 juli 1900 öfverlemnat det vid berörda sammanträde förda protokoll
jemte till Kongl. Maj:ts befallningshafvande efter sammanträdet ingifna
skrifter i ärendet äfvensom öfriga till ärendet hörande handlingar.
Beträffande först ortsbefolkningens ställning till frågan och utsigterna
att från dess sida kunna påräkna bidrag för en hamnanläggning på
Öland, hade departementschefen af de inkomna handlingarna funnit framgå
följande.
Vid det af Kongl. Maj:ts befallningshafvande utlysta sammanträdet
118
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
både instält sig, bland andra, ombud för Böda, Högby, Källa, Persnäs och
Föra socknar samt jägmästaren i reviret. Den vid sammanträdet förda
diskussion gåfve vid handen, att behofvet af en hamnanläggning inom
Böda socken enhälligt vitsordats, äfvensom att vid valet mellan de båda
föreslagna bamnlägena Byxelkrok, enligt de närvarandes åsigt, hade obetingadt
företräde, såsom medförande nytta för ortens befolkning, hvilken
kunde färdas dit på en nyanlagd beqväm väg, under det att någon allmän
väg icke ledde till Grankullaviken, samt att vederbörande jägmästare ansett
Byxelkroks hamn vara den lämpligaste jemväl för kronoparken. De .närvarande
hade dessutom såsom sin öfvertygelse uttalat, att förslaget att vid
Byxelkrok anordna endast en enkel lastbrygga måste uppgifvas. En vågbrytare
till lastbryggans skyddande i enlighet med det af Öhnell uppgjorda
alternativförslag n:o 2 vore enligt deras åsigt af nöden.
På fråga i . hvad mån bidrag till en hamnanläggning vid Byxelkrok
vore att påräkna utöfver hvad i statsanslag kunde erhållas, hade ombuden
för Högby, Källa, Persnäs och Föra socknar förklarat, att dessa kommuner,
oaktadt sina sympatier för hamnanläggningen, icke ville på något sätt
eller i någon form med kostnader till densamma bidraga. Ombuden för
Böda socken hade meddelat, att socknen å. kommunalstämma den 20 september
1896 förklarat sig villig att bidraga till hamnanläggningen med
tre kördagsverken af hvarje ''/8 mantal inom kommunen, men att åtskilliga
af kommunens medlemmar reserverat sig mot detta beslut. Hemmansegarne
inom Torps i Böda socken belägna by hade låtit vid sammanträdet
ingifva en handling, deri de förbundit sig att i och för utförande af en
hamnbyggnad vid Byxelkrok i enlighet med Öhnells alternativförslag n:o 2
dels kostnadsfritt upplåta nödig hamnplan, dels å sina egor närmast och
lämpligast anvisa kostnadsfri stentägt, dels under hamnbyggnaden utan ersättning
utgöra tre kördagsverken på hvarje 1/s hemman utöfver hvad å
kommunalstämman beslutits, dels ock under byggnaden likaledes utan ersättning
utgöra 60 mansdagsverken; varande å samma handling tecknad
förbindelse af två åbor i Getterum inom Böda socken att till hamnbyggnaden
utgöra tre kördagsverken på hvarje matlag. Dessutom hade anmälts,
att hemmansegarne i Hunderums, Enerums och Stora Mossens likaledes
inom Böda socken belägna byar vore villige åtaga sig särskilda prestationer
utöfver hvad å kommunalstämman beslutits; och hade efter sammanträdet
ingifvits en af åtskillige hemmansegare i nämnda byar afgifven skriftlig
förbindelse att bidraga till hamnbyggnaden med två kördagsverken på
hvarje 1/s mantal utöfver förenämnda af Böda kommunalstämma beviljade
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
119
bidrag. Dessutom hade Torps byamän i en sedermera till Kongl. Maj:ts‘
befallningshafvande ingifven skrift åtagit -sig att, derest den föreslagna
hamnbyggnaden med skydd i Byxelkrok skulle blifva beslutad, för framtiden
underhålla nämnda hamnbyggnad, sedan den blifvit byggd och afsynad
i enlighet med alternativförslaget n:o 2, mot byamännen tillförsäkrad rättighet
att uppbära alla hamnens inkomster enligt en af Kongl. Maj:t faststäld
hamntaxa, äfvensom förklarat, att nämnda skyldighet med åtföljande
rättigheter finge för all framtid åligga byamännens hemman.
Till ledning vid bedömande af de åtagna naturaprestationernas värde
hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande uti sitt berörda utlåtande upplyst,
att) hela Böda socken enligt jordeboken omfattade 81 c/16 mantal, hvaraf
omkring 8 13/100 mantal innehades af egare, som protesterat mot kommunens
beslut att bidraga till hamnbyggnaden vid Byxelkrok, att de jordegare,
som särskilt utfäst sig att utöfver hvad å kommunalstämman beslutits
lemna bidrag af tre kördagsverken för hvarje 1/s mantal, egde 2 3C5/384
mantal och de, som utfäst sig till två kördagsverken för lika hemmansdel,
sammanlagdt i det närmaste 13/8 mantal samt att, i betraktande häraf och
med hänsyn till två åbors i Getterum utfästelse af tre kördagsverken per
matlag utöfver hvad kommunen utfäst sig till, för en hamnbyggnad vid
Byxelkrok enligt Öhnells nu ifrågavarande förslag vore att påräkna högst
674 och lägst 227 fria kördagsverken samt 60 fria mansdagsverken utom
kostnadsfri hamnplan och stentägt.
Uti samma utlåtande hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande vidare
jemte förmälan, hurusom kört efter det nu omtalade sammanträdet egt rum
fråga uppkommit om anläggning af jernväg i ändamål, bland annat, att
sätta Böda kronopark i förbindelse med Borgholm såsom utskeppningshamn
för kronoparkens virke samt att bereda lättnad för norra Öland att få sitt
behof af timmer och ved tillgodosedt från kronoparken, samt att med afseende
å sammanhanget mellan detta förslag och frågan om hamnanläggningarna
Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansett sig böra afvakta utveck-:
lingen af jernvägsfrågan, innan Kongl. Maj:ts befallningshafvande uttalade
ett omdöme i fråga om hamnanläggningsfrågan, meddelat att, sedan numera
genom enskilde intressenters försorg upprättats plan och kostnadsförslag
jemte trafikberäkning för en jernväg enligt det så kallade Kostasystemet
från Borgholm till jägmästarebostället Skäftekärr i södra delen
af Böda kronopark, samt domän styrelsen, hos hvilken myndighet framställning
gjorts i syfte att utverka statsbidrag för sagda jernvägsanläggning,
begärt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes yttrande i detta ärende, Kongl.
120
Statsutskottets Vflätande N:o 10.
Maj:ts befallningshafvande samtidigt med afgifvandet af nu ifrågavarande
utlåtande till domänstyrelsen aåäte yttrande beträffande jernvägsföreslaget.
Kong! Maj:ts befallningshafvande hade uti sitt utlåtande vidare anfört
hufvudsakligen: någon utsigt förefunnes ej, att de för den ifrågasatta jernvägens
anläggning behöfligå medel skulle kunna åstadkommas endast på
enskild väg eller genom bistånd af de i saken intresserade kommunerna,
utan syntes möjligheten för jernvägens tillkomst uteslutande bero på statens
kraftiga medverkan, hvilken åter kunde antagas blifva beroende af de
fördelar för det allmänna, som jernvägen kunde tänkas framför de ifrågasatta
hamnanläggningarna medföra. Vid en jemförelse i detta hänseende
mellan de olika slagen af kommunikationsanstalter förefölle visserligen å
ena sidan oemotsägligt, att jernvägen blefve till väsentligare nytta, i allmänhet
sedt, för betydligare del af ortsbefolkningen än endera eller till
och med båda de ifrågavarande hamnarna, men å andra sidan vore just
den öfriga delen af befolkningen, hvilken till följd af aflägsenheten från afsättningsort
för sina produkter äfven efter jernvägens tillkomst vore minst
betjenad af denna, den som bäst behöfde den lättnad i samfärdseln, som
en närbelägen hamn erbjöde. För orten i sin helhet vore derför önskvärdt,
att såväl jernvägen som åtminstone endera af de föreslagna hamnarna
komme till stånd. Om detta icke läte sig göra, borde, enligt Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes åsigt, hänsynen till hvad som för kronoparken vore
vigtigast få fälla utslaget och i detta afseende ville Kongl. Maj:ts befallningshafvande
uttala den mening, att tillvaron af en hamn i kronoparkens
omedelbara närhet skulle medföra så stor höjning i köpeanbudet å det till
afverkning utbjudna timmerpartiet, som beräknade kostnaden för dettas
transporterande till aflägsnare skeppningsplats öfverstege kostnaden för dess
forslande till dylik, skogen närbelägen hamn. Det vore derför enligt Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes mening af högsta intresse för kronan, såsom egare
af skogen, att en för afnämare tillfredsställande hamn anlades, då sådant
syntes kunna ske — vare sig Grankullaviken eller Byxelkrok dertill valdes
— utan större kostnad, än att den kunde antagas mer än väl uppvägas
af den deraf betingade högre köpeskillingen för redan afverkningsbar skog
å kronoparken. Att bygga hamn å båda nyssnämnda platser syntes dock
icke vara för utdrifningen af timret erforderligt.
Beträffande frågan om hvilkendera hamnplatsen borde föredragas, hade
Kongl. Maj :ts befallningshafvande anfört, att en hamn i Grankullaviken
måhända blefve lättare åtkomlig för allra nordligaste delen af kronoparken,
att emellertid äfven för stor del af denna skogstrakt en hamn vid Byxelkrok
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
121
syntes blifva minst lika beqväm, att sistnämnda plats syntes blifva afgjordt
lämpligare för den vidsträckta kronoparken i dess helhet, samt att på grund
häraf och då vid sammanträdet inför Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke
allenast vederbörande revirförvaltare förordat en hamnanläggning vid Byxelkrok,
utan äfven denna hamns nytta och behöflighet för orten allmänt af
de närvarande vitsordats, Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge, att en
hamn vid Byxelkrok, utförd enligt alternativförslaget n:o 2 af år 1896,
trots den högre, dock icke afskräckande stora anläggningskostnaden, 178,000
kronor, vore att föredraga framför den föreslagna hamnanläggningen i Grrankulla
viken.
Slutligen hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i sitt utlåtande framhållit,
att hamnens i fråga betydelse för ortens innebyggare vore så ringa
i jemförelse med dess betydelse för kronoparken och dess rationella hushållning,
att staten väl finge anses böra i eget intresse sjelf åtaga sig ifrågavarande
hamnbyggnad utan anspråk på enskildes medverkan annorlunda än
som i detta hänseende frivilligt blifvit utfäst.
Efter remiss hade domänstyrelsen den 18 oktober 1900 inkommit med
förnyadt utlåtande i ärendet. I detta utlåtande hade af styrelsen anförts:
Hvad först anginge förslaget om en större hamnanläggning vid Byxelkrok
för en kostnad af 610,000 kronor, vidhölle styrelsen sin förut uttalade
åsigt, att detta förslag, såsom alltför kostsamt, ej borde komma till utförande.
Vidkommande de två förslagen för en mindre hamnanläggning å
samma plats, delade styrelsen Kongl. Maj:ts befallningshafvandes mening
derutinnan, att kronoparken Böda skulle blifva föga betjenad af en hamnbyggnad
vid Byxelkrok efter det billigaste förslaget, men då Kongl. Maj:ts
befallningshafvande jemväl framhållit, att staten i eget intresse för kronoparkens
räkning borde åtaga sig alla kostnaderna för den af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande förordade större hamnbyggnaden utan andra anspråk på
enskildes medverkan än som i detta hänseende frivilligt blifvit utfäst, och
deraf följde, att af skogsmedel skulle bestridas ej allenast sjelfva anläggningskostnaden,
178,000 kronor, utan jemväl kostnaderna för det framtida underhållet
af hamnen, således äfven för möjligen högst betydliga reparationer,
enär några enskilde heinmansegares i sistnämnda afseende under vissa vilkor
gjorda erbjudanden icke syntes kunna tillmätas någon synnerlig betydelse,
så funne styrelsen sig ej kunna förorda, att hamnbyggnaden under dessa
förutsättningar och vilkor blefve utförd. Eu hamn vid Byxelkrok blefve
visserligen för kronoparken synnerligen välbelägen och i detta hänseende
att föredraga framför en hamn i Grankullaviken, men denna fördel i afBih.
till Riksd. Prot. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 10 Käft. 16
122
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
seende å läget kunde dock ej uppväga den ökade kostnaden för en hamnanläggning
vid Byxelkrok. Dertill komme att, enligt styrelsens mening,
säkerhet ej funnes för att en för utskeppning af större partier trävaror
fullt duglig hamn å sistnämnda ställe i enlighet med detta förslag och för
den beräknade kostnadssumman kunde åstadkommas. Med den erfarenhet,
som funnes beträffande hamnarna på Öland, vore det icke säkert, att så
blefve förhållandet. ''Styrelsen grundade sin åsigt i detta hänseende på,
bland annat, uttalanden af f. d. kommendörkaptenen B. von Muhlenfels,
hvilken vore väl bekant med de öländska sjöfartsförhållandena och som uti
ett handlingarna i afskrift bilagdt yttrande af den 9 augusti 1898 förklarat
sig anse, att den svåra baksjö i förening med brottsjö, som företrädesvis vid
nord- och nordostliga vindar vore rådande vid Byxelkrok, omöjliggjorde eu
hamnbyggnad utan högst betydliga kostnader, enär det skulle kräfvas eu
yttre och en inre hamn; och hade von Miihlenfels enligt samma yttrande
funnit det förslag, som nu förelåge för anläggning af en sådan hamn, på
intet sätt tillfredsställande, ett omdöme, som, enligt hvad domänstyrelsen
meddelat, delades af revirförvaltaren å Böda kronopark, jägmästaren C. Gr.
Fridman.
Mot en hamnanläggning i Grankullaviken enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förslag till ändring af det Björkmanska förslaget, eller
för en kostnad af 46,060 kronor, kunde — anförde styrelsen vidare —
visserligen invändas, att en dylik hamn ej blefve till afsevärdt gagn för
kronoparken i dess helhet, enär den blefve väl aflägsen för de sydligare
skogsdelarne, äfvensom att med det inseglingsdjup, 3,4 meter under lägsta
vattenståndet, som i det Björkmanska förslaget vore beräknadt, hamnen
ej kunde angöras af större fartyg, men å andra sidan borde härvid framhållas,
att särskildt för afsättning af skogseffekter från kronoparkens nordligaste
del, å hvilken stora qvantiteter öfvermogen och redan rötskadad
skog funnes, en hamn i Grankullaviken vore af synnerlig betydelse, att
fartygen uti denna hamn städse läge väl skyddade, att hamnens anläggningskostnad
ej blefve större, än att genom utskeppning med mindre fartyg
full ersättning borde kunna vinnas för de nedlagda kostnaderna, att denna
hamn vore den enda för rimliga anläggningskostnader möjliga på norra
Öland och att densamma såsom nödhamn borde blifva till gagn under
kritiska förhållanden, om också endast för mindre djupgående fartyg. Slutligen
borde ej lemnas oanmärkt, att, äfven om en jernväg Borgholm—Böda
komme till stånd, en hamn i Grankullaviken det oaktadt fortfarande skulle
ega betydelse för kronoparken, enär i synnerhet för en del gröfre virke
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
123
sjöbefraktning alltid stälde sig förmånligare än forsling på jernväg samt
konkurrens framkallades mellan virkesafnämarne.
Med afseende å dessa förhållanden förordade styrelsen inrättandet af
en hamn i Grrankullaviken i enlighet med det Björkmanska, af väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen med ändringar förordade förslag för en beräknad
kostnad af 46,060 kronor, förutom utgifterna för en lastbrygga, hvarjemte
styrelsen, enär Böda kronopark, efter det densamma under en längre tid
blifvit fredad från större afverkningar, nu befunnes innehålla betydliga
virkesmängder, hvilkas tillgodogörande under den närmaste framtiden vore
af bekofvet påkalladt och redan länge varit föremål för styrelsens omtanke
samt vid sådant förhållande och med fästadt afseende jemväl på nuvarande
goda virkeskonjunkturer det vore af stor betydelse, att hamnbyggnaden
blefve utförd så fort som möjligt, bemstält, att framställning måtte göras
hos Riksdagen om anvisande för ändamålet af sammanlagdt 56,560 kronor,
att utgå af skogsmedel.
Slutligen hade chefen för flottans stab i infordradt utlåtande af den
27 november 1900 anfört: Den hamnanläggning, hvarom här vore fråga,
vore af den beskaffenhet, att densamma från sjöförsvarssynpunkt skulle å
ena sidan kunna blifva af värde såsom nödhamn och replipunkt för torpedkryssare,
kanon- och torpedbåtar, men å andra sidan kunna innebära fara,
såsom inbjudande en fiende att för liknande ändamål eller för landstigningsföretag
bemägtiga sig hamnen. Vid Ölands östra kust funnes icke någon
som helst hamn, som med trygghet kunde användas under alla vindförhållanden.
De två så kallade hamnar, Kåreholm och Böda, som läge vid
denna kust, vore för öfrigt alldeles oanvändbara såsom replipunkter. På
ganska kort afstånd från Ölands vestra kust funnes deremot flera hamnar
på fastlandet, hvilka med fördel kunde anlitas af flottans fartyg med undantag
af första klassens pansarhåtar. Alldenstund Ölands östra kust hade en utsträckning
af 78 nautiska mil från norra till södra udden och utstånden
från dessa uddar till närmaste goda ankarplats vid fastlandet vore respektive
15 och 17 nautiska mil, så vore det för flottans smärre fartyg tvifvelsutan
af stort värde under hårdt väder såväl som i händelse af förföljning, i fall
en i nautiskt hänseende väl skyddad och i taktiskt hänseende för fienden
svåråtkondig hamn funnes att tillgå vid öns östra kust, helt nära dess midt.
I afseende på belägenheten vore följaktligen Grankullaviken, om än icke
den bästa möjliga, gifvetvis att föredraga framför Byxelkrok.
Jemförde man det skydd, som genom inloppets beskaffenhet och på
grund af den kringliggande terrängen skulle kunna i nautiskt och taktiskt
124
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
hänseende erbjudas flottans fartyg i de båda hamnarna, så framstode tydligt
Grankullavikens öfverlägsenhet. Mot sjögång skulle denna hamn gifva
ett fullständigare skydd än hvad som i Byxelkrok stode att vinna för mångdubbel
kostnad; mot upptäckt och beskjutning från öppna sjön skulle
den vida längre in i landet gående och till större delen skogomgifna Grankullaviken
lemna ett skydd, som aldrig skulle kunna vinnas i Byxelkrok.
Hvad åter beträffade den fara, som en hamnanläggning vid endera af
ifrågavarande platser möjligen skulle kunna medföra under krig, så syntes
denna visserligen icke i någotdera fallet vara af beskaffenhet att kunna
utgöra tillräckligt skäl för ett afstyrkande af en dylik anläggning, men då
den jemförelsevis långa och smala inseglingsränna, som skulle leda till
Grankullaviken, i händelse af behof skulle kunna mycket lättare och säkrare
spärras genom försänkning än inloppet eller inloppen till hamnen vid
Byxelkrok, så måste Grankullaviken äfven i detta hänseende anses lämpligare
än Byxelkrok; och hade chefen för flottans stab, då sålunda Grankullaviken
i alla hänseenden från sjöförsvarssynpunkt måste anses vara att
föredraga framför Byxelkrok, tillstyrkt den upprensning af inloppet till
Grankullaviken till ett djup af 3 å 4 meter under lågt vatten och en
bottenbredd af 20 meter, hvarom domänstyrelsen hemstält.
Såsom af handlingarna i ärendet framginge, hade fråga blifvit väckt
jemväl om anläggning å Öland af en jernväg, som skulle komma att beröra
Boda kronopark. Då denna fråga, som ännu ej föranledt någon särskild
framställning till Kongl. Maj:t, utan ännu vore uuder förberedande utredning
hos vederbörande myndigheter, af domänstyrelsen ansetts ega samband
med de förevarande förslagen om hamnbyggnader samt förslagsställarne
för jernvägen till styrelsen ingifvit en ansökning, att styrelsen måtte
meddela, om och till hvilket belopp ett bidrag från skogsväsendet enligt
styrelsens mening borde kunna förväntas för jernvägsanläggningen, hade
domänstyrelsen uti sitt ofvanberörda utlåtande af den 18 oktober 1900
lemnat en redogörelse för jern vägsförslaget och dess möjligheter för afkastningens
från Böda kronopark vederbörliga tillgodogörande. Alldenstund
bedömandet af de föreliggande hamnanläggningsfrågorna i detta ärende
borde så godt som uteslutande ske med hänsyn till deras betydelse för
samma kronopark, syntes det departementschefen vara af vigt att dervid
något närmare känna till jemväl berörda jern vägsförslag, och ansåge han
sig derför böra här meddela innehållet af nämnda redogörelse.
Domänstyrelsen meddelade i detta afseende följande: Det föreliggande
jern vägsförslaget ginge ut på att anlägga en jernväg enligt det så kallade
Statsutskottets Utlåtande N:o 10:
125
Kosta-systemet mellan Borgholm och Böda för en beräknad kostnadssumma
af 675,000 kronor, men grundades förslagets genomförande hufvudsakligast
på det bidrag, staten såsom intresserad i frågan för Böda kronopark kunde
komma att lemna.
Vederbörande öfverjägmästare hade beträffande jernvägens betydelse
för Böda kronopark, som omfattade en areal af 5,902,49 hektar, deraf
5,189,17 hektar skogsbördig mark, utlåtit sig och dervid framhållit,
att de år 1893 å kronoparken uppräknade timmerträden, till ett antal
af 500,000 stycken af 10 engelska tums brösthöjdsdiameter och deröfver,
sedan dess till antalet förökats genom en del af de undermåliga trädens
tillväxt till 10 tum, men att å andra sidan ett icke ringa antal stammar
vore af innanröta skadadt eller till följd af hög ålder upphört att tillväxa,
hvaraf framginge vigten och nödvändigheten af att betydande skogstillgångar
under den närmaste framtiden tillgodogjordes för att ej ytterligare
försämras och falla i värde,
att till följd af bristande kommunikationsleder knappast hälften af
den för kronoparken beräknade virkesafkastningen nu vunne afsättning och
hufvudsakligast af ved och mindre timmer, under det att den gröfre och
värdefullare timmerskogen saknat afnämare i önskvärd mån,
att en jernväg såsom transportled från kronoparken skulle vara af
större fördel än de ifrågasatta hamnarna, enär virkesutdrifningen från den
långsträckta kronoparken till jernvägen blefve betydligt billigare än till
någon af hamnarna, detta dock under förutsättning att jernvägen utsträcktes
genom kronoparken till Grankullaviken, hvilket från statens sida borde
uppställas såsom ett vilkor för bidrag till jernvägsanläggningen,
att, utom vindfäld och torr skog till betydande qvantitet, å kronoparken
förekomme frisk skog, som måste afyttras uteslutande såsom ved,
jemte affallet från träd, som till en del tillgodogjorts såsom timmer,
att framforsling af vedpartierna till hamnplatserna skulle vara förenad
med dryga kostnader, då deremot till en genom kronoparken framdragen
jernväg forslingsvägen för veden ej blefve längre än omkring 2,6 kilometer,
att, äfven om eu så hög frakttaxa komme att å jernvägen tilllämpas
som den å Kosta—Lessebo jernväg, fraktsatsen för en famn ved till Borgholm
blefve 3,60 kronor, så att, med beräkning af 10 kronor för famnen
i Borgholm, en ganska afsevärd behållning erhölles, hvilken borde blifva
större i samma mån som afsättningsorten vore kronoparken närmare belägen,
samt
126
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
att möjligheten att afsätta betydligare qvantiteter ved och sämre skog
vore ett oeftergifligt vilkor för kronoparkens ekonomiska rationella skötsel.
Efter det domänstyrelsen anhållit om länsstyrelsens utlåtande öfver
jernvägsförslaget, hade länsstyrelsen afgifvit sådant utlåtande, åtföljdt af
kronofogdens i orten yttrande. Denne senare häda anfört hufvudsakligast:
att sedan årtionden norra Ölands befolkning sökt åstadkomma för dem
behöfliga förbättrade kommunikationer, uteslutande sjöledes, som antagits
vara billigast, för hvilket ändamål med bidrag af landstinget, men hufvudsakligast
af staten kostnader till flera hundratusen kronor nedlagts för
byggandet af lastbryggor med eller utan hamn, såsom vid Sandviken,
Alfvidsjöbodar med flera ställen, men hade alla bemödanden så godt som
misslyckats,
att en dyrköpt erfarenhet visade, att goda hamnar, af hvilka ortsbefolkningen
i dess helhet vore betjenad, ej kunde åstadkommas i denna ort,
att annan möjlighet ej funnes för kommunikationsfrågans lösning än
den föreslagna jernvägen, hvarigenom hela norra delen af Öland blefve
förbunden med Borgholms hamn, som erbjöde full trygghet och vore möjlig
att angöras vid alla vindar, äfven af större fartyg, samt
att de för jernvägens anläggning erforderliga medel, .675,000 kronor,
omöjligen kunde anskaffas från de af jernvägen berörda orterna, utan vore
statens kraftiga hjelp erforderlig för anläggningens genomförande.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade framhållit:
att kronofogdens påstående om behöfligheten af jernvägen hufvudsakligast
grundades pa den föreställningen, att en tjenlig hamnanläggning icke
skulle, till följd af ogynsamma naturförhållanden, kunna närmare kronopark
beredas, men förelåge tvenne förslag om sådana hamnanläggningar
å platser, belägna nära intill kronoparken,
_ att den af öfverjägmästaren såsom erforderlig framhållna utsträckningen
af jernvägen intill Grankullaviken, eller med 12 kilometer, ökade anläggningskostnaden
med mer än 120,000 kronor,
att, ehuru Borgholms samhälle vore af allt för ringa betydenhet för
att kunna betraktas såsom egentlig konsumtionsplats för landtmannaprodukter
för något större område, och ehuru dess hamn ej utan föregående kostsamma
arbeten syntes kunna förmedla utskeppning af trävaror i någon
större skala, en jern vägsförbindelse mellan Borgholm, äfven med dess nuvarande
hamn såsom utskeppningsort, och norra Öland skulle för denna
landsända vara af synnerlig betydelse,
att, då något väsentligt bidrag till kostnaden för jernvägsanlägg -
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
127
ningen knappast kunde vara att påräkna vare sig från enskilde eller kommuner,
undantagandes staden Borgholm, utsigterna för jernvägsplanens förverkligande
vore ringa och, i fall det begärda statsbidraget ej vunnes, alldeles
inga,
att det ur ortens synpunkt vore i högsta måtto önskvärdt, om de
påräkneliga fördelarna af jernvägen kunde för kronoparken betraktas så betydande,
att domänstyrelsen funne sig föranlåten att söka bereda företaget
så kraftigt understöd som möjligt, samt
att, beträffande det föreslagna systemet för jernvägen, Kongl. Maj:ts
befallningshafvande hölle före, att detsamma skulle förmå fullt motsvara
blifvande trafiks fordringar.
Komiterade för jernvägsanläggningen både sedermera till domänstyrelsen
inkommit med dels utdrag af protokoll vid hamnstyrelsens i Borgholm
sammanträde den 5 oktober 1900, hvaraf framginge, att Borgholms hamn
uppgåfves vara väl skyddad, med ett djup i södra inloppet af 5 meter, i
det norra betydligt större, uti sjelfva hamnen på ett icke obetydligt område
4 Vs till 5 meter, att större fartyg, såsom ångarne Södern och Tjelvar,
lastade in- och utgått äfven nattetid, samt att hamnen under sistlidne
sommar anlupits af 34 ångare i veckan, dels ock utdrag af protokoll vid
stadsfullmägtiges i Borgholm sammanträde den 12 nästlidne september, af
innehåll, att stadsfullmägtige förbunde sig garantera en teckning i orten af
minst 150,000 kronor för den ifrågasatta jernvägsanläggningen Borgholm—
Böda, för så vidt från staten erhölles för samma jernväg ett anslag af
250,000 kronor.
Sin egen ståndpunkt uti denna jernvägsfråga hade domänstyrelsen angifva
sålunda: Utsigterna för genomförandet af jernvägsförslaget syntes med
afseende å hvad i ärendet upplysts i väsentlig grad bero af det bidrag, staten
såsom egare af Böda kronopark dertill ville lemna. Att genom jernvägsförbindelsen
med Borgholm och samtidigt med ett stort antal af öns
skoglösa socknar kronoparkens afkastning för all framtid vunne en underlättad
afsättning till, i jemförelse med de nuvarande, stegrade pris, vore utom
allt tvifvel, och kronoparkens kapitalvärde måste för den skull anses varda
genom jernvägsanläggningen ökadt. Detta blefve förhållandet redan om
jernvägens ändpunkt förlädes vid kronoparkens sydliga gräns och i ännu
högre grad, om jernvägen, hvilket enligt hvad styrelsen inbemtat numera
vore tillämnadt, utsträcktes till det inom parken belägna Fagerum. Deremot
syntes den af öfverjägraästaren framstälda fordran, att jernvägen borde genomstryka
hela den långsträckta kronoparken för att ändamålet skulle
128
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
vinnas, få anses något öfverdrifven, då virkets forsling efter häst till
Eagerum eller till derom sydligare belägen punkt å jernvägen borde
kunna ske utan alltför dryga kostnader, samt tillfälliga jernvägsspår i den
jemna terrängen, om sådant ansåges lämpligt, kunde för kronans eller
virkesköparens räkning utläggas, i händelse att en större drifning af timmer
försigginge inom ett mera koncentreradt område. Deremot delade styrelsen
den af öfverjägmästaren uttalade mening om jern vägens stora betydelse för
afsättning särskildt af de mindre virkesslagen och, främst bland dem, af
brännveden, som knappast i större skala kunde vinna afsättning för utfrakt
till hamn, och just uti denna omständighet, att det för export mindre begärliga
småvirket för all framtid sålunda erhölle afsättningsmöjlighet å öns
skogfattiga trakter uti jernvägens närhet, ansåge styrelsen jernvägeus ej
minst vigtiga fördel för kronoparken ligga. Att på förhand till ett fixt
penningebelopp uppskatta jernvägens betydelse för kronoparken i allmänhet,
läte sig svårligen göra, då många förhållanden derpå inverkade, såsom
virkeskonjunkturens stabilitet med mera, men syntes det med säkerhet kunna
förutsägas, att de å kronoparken nu befintliga uppräknade 500,000 timmerträdens
värde genom jernvägens anläggning komme att höjas med minst 50
öre för trädet eller i allt med i rundt tal . 250,000 kronor.
Domänstyrelsen ansåge sig derför, då frågan om statens medverkan
till den ifrågavarande jernvägsanläggningen komme under slutlig pröfning,
kunna förorda ett bidrag af motsvarande belopp och detta genom teckning
af aktier, hvarigenom domänstyrelsen blefve i tillfälle deltaga uti administrationen
af jernvägen och dervid tillgodose kronoparkens rätt och fördel.
Af hvad i detta ärende förekommit funne departementschefen framgå,
att virkesafkastningen från den vidsträckta kronoparken Böda på Öland för
närvarande icke kunde på ett ändamålsenligt och tillfredsställande sätt tillgodogöras;
att å kronoparken redan nu funnes icke blott en högst betydande
mängd afverkningsbara timmerträd, utan bland dem jemväl en hel
del, som hunnit öfvermogna och skadas af röta; att, så länge utverkning
i större skala ej kunde ske å kronoparken, antalet såväl af de till afverkning
färdiga träden som af de skadade måste antagas komma att med
hvarje år stiga; att förnämsta hindret för en fullt rationel skogsskötsel
å kronoparken bestått och fortfarande bestode deri, att inom norra delen
af Öland, der kronoparken vore belägen, lämpliga kommunikationsanstalter,
som kunde befordra afsättning i större partier af det å kronoparken afverkade
virke, helt och hållet saknades; samt att det derför måste anses vara
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
129
för staten af framstående vigt, att åtgärder i syfte att undanrödja nämnda
hinder blefve vidtagna och detta ju förr desto hellre,
Hvilket af de tre kommunikationsförslag, som här ofvan blifvit omnämnda
och som afsåge hamnanläggning i Grrankullaviken eller vid Byxelkrok
eller jernvägsanläggning från Bornholm till Båda, än komme till utförande,
skulle obestridligen afsevärda fördelar derigenom beredas kronoparken.
Onskligast hade måhända derför ock varit, att frågorna, om hvilken
eller hvilka af dessa anläggningar borde af staten företrädesvis understödjas,
kunnat i ett sammanhang till slutlig pröfning företagas.
Då emellertid utgången af frågan om jern vägsanläggningen, hvilken
anläggning icke kunde ifrågakomma att byggas uteslutande af statsmedel,
utan hvars tillkomst till hufvudsakligaste del måste blifva beroende af det intresse
och den offervillighet, som af kommuner och enskilde derför visades,
ännu vore mycket oviss samt det kunde komma att dröja ganska länge, innan
denna plan öfver hufvud taget blefve möjlig att realisera, ansåge departementschefen,
att afgörandet af frågorna om hamnanläggningarna icke borde uppskjutas
i afvaktan på att den väckta frågan om jern vägsförslagets understödjande af
staten till pröfning inkomme, och detta så mycket mindre, som han i likhet
med domänstyrelsen och på de af denna styrelse anförda skäl ansåge, att
af de ifrågasätta hamnplatserna Grrankullaviken vore ojemförligt mycket
lämpligare än Byxelkrok, samt han tillika funne uppenbart, att, äfven om
jernväg i den föreslagna sträckningen skulle komma till stånd, en hamnanläggning
i Grrankullaviken derigenom på intet sätt blefve öfverflödig, utan
att dessa båda anläggningar tvärtom skulle komma att på ett särdeles lämpligt
sätt komplettera hvarandra, såsom tillgodoseende kommunikationsbehofvet,
hvardera inom sin del af kronoparken.
Vid sådant förhållande och då eu hamnanläggning i Grrankullaviken
med skål kunde sägas vara betingad så godt som uteslutande för tillgodoseendet
af kronoparkens intressen, funne departementschefen sig böra tillstyrka,
att denna anläggning blefve på statens bekostnad utförd och att dervid
skogsmedel toges i anspråk.
Emot det af stadsingeniören Björkman uppgjorda förslaget till hamnanläggningeu
med deri af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti dess utlåtande
af den 30 maj 1890 föreslagna ändringar hade departementschefen
icke något att erinra.
De af nämnda styrelse för anläggningen beräknade kostnaderna uppginge
enligt hvad ofvan nämnts till 46,060 kronor för inloppets ordnande
Bih. till Riksd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 17
130
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
och inseglingsrännans upprensning, hvartill skulle komma kostnaden lör
lastbrygga, beräknad till 10,500 kronor.
Då emellertid några år förflutit, sedan dessa beräkningar gjordes, hade
departementschefen ansett sig böra låta undersöka, huruvida desamma fortfarande
kunde anses tillförlitliga, och hade han uti sådant hänseende vändt
sig till vederbörande föredragande i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som
med anledning häraf, under erinran att styrelsens beräkningar hvilat på
förutsättning af kostnadsfritt virkesfång å Böda kronopark, meddelat, att
kostnaden för arbetena i deras helhet nu syntes böra beräknas 20 procent
högre än som skett i styrelsens förberörda utlåtande.
Det belopp, som för anläggningen skulle erfordras, uppginge sålunda
till 67,872 kronor eller i afrundadt tal 68,000 kronor.
Den sålunda något förhöjda kostnaden syntes departementschefen icke
inverka på frågan, och särskildt ansåge han sig böra påpeka, att en motsvarande
förhöjning i kostnadsberäkningarna skulle erfordras jemväl om
Byxelkrok valdes såsom plats för hamnanläggning.
Då gifvetvis statsverket bör tillgodogöras den inkomst, som kan beredas
från den afsevärda skogstillgången å ifrågavarande kronopark, och då
den nu föreslagna hamnanläggningen synes vara det billigaste och lämpligaste
medlet för ett sådant ändamåls vinnande, anser sig utskottet böra
förorda densammas utförande, såsom varande en från ekonomisk synpunkt
rigtig åtgärd.
Utskottet hemställer derför,
att Kongl. Majt;s förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.
Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.
Ang. anslag 31:o) Af statsrådsprotokollet inhemtas, att, enligt hvad statskontoret
lU}örZjT*u. anmält, nämnda embetsverk förskjutit följande belopp, h vilka borde anmälas
kontoret till ersättande af Riksdagen under nionde hufvudtiteln, nemligen:
förslöa till åtskillige veterinärer på grund af Riksdagens skrifvelse den 11 maj
[35.] 1898 och kongl. brefvet den 27 i samma månad, såsom godtgörelse
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
131
för af dem under år 1898 verkstälda undersökningar af
med tuberkulin............................................................. kronor
till borgmästaren G. Svanberg, enligt kongl. bref den
2 mars 1900, såsom ersättning för biträde inom
vederbörande departement med beredning till föredragning
af förslag till allmänna ekonomiska och
administrativa bestämmelser rörande fisket m. m. »
» godtgörande af kostnader för landtmäteriförrätt
ningar
å åtskilliga kronans domäner........................ »
» ersättning till vissa boställshafvare och kronoarrendatorer
för saknad afkomst af exproprierad
jord ........ »
» godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars
deltagande i Hjelmarens och Qvismarens
sänkning....................i................................................... »
» godtgörande af kostnader för vissa kronoegen domars
deltagande i andra vattenafledningsföretag............... »
j> ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen »
» godtgörande af förskjutna kostnader för vård af
Sala hyttas vattensystem åren 1896—97, enligt
kongl. brefvet den 27 oktober 1899 ..................... »
» gäldande af vägskatt för till statsverket indragna
frälseräntan af hemmanet s/g mantal Sundershol
n:o 1 i Upsala län...................................................... »
» godtgörande af förskjuten husröteersättning åt tillträdande
arrendatorn af indragna fänriksbostället
V2 mantal Marum n:o 8 Näbbagård i Marums
■ socken af Skaraborgs län .......................................... »
» understöd, på grund af kongl. brefvet den 8 december
1899, åt arrendatorn af förra jägmästarebostället
1/i mantal Kjedum n:o 4 Baggegården
i Södra Kjedums socken af Skaraborgs län, i anledning
af en å egendomen inträffad hagelskada )>
» byggnadsersättning, enligt kongl. brefvet den 29
maj 1891, åt skogstorpare å kronoparker i Norrbottens
län ................................................................ _®_
Transport kronor
nötkreatur
24,849: 27
507: 90
7,985: 85
1,151: 64
6,189: 67
44,600: 76
59,388: 22
460: 80
1: 20
2,843: 47
500: —
7,000: —
155,478: 78
132
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Transport kronor 155,478: 78
till rese- och traktamentsersättning på grund af kongl.
brefvet den 14 april 1900, till landtbruksingeniören
E. Berggren, hvilken på uppdrag instält
sig i Stockholm för att tillhandagå med upplysningar
i ett ärende angående kolonisation af visst
område å kronomark invid Koskivara jernvägs
station
i Gellivare socken.......................................... » 246: 80
» godtgörande, på grund af kongl. brefvet den 20
april 1900, af förskjutna kostnader för undersökningar
m. m. i och för beredande af egna
jordbruk åt mindre bemedlade och obemedlade å
vissa kronoparker inom Vännäs, Bjurholms och
Degefors socknar i Vesterbottens län ..................... » 2,752: 66
» kostnader, på grund af kongl. brefven den 14
januari, den 1 och den 8 juli 1898 samt den 22
september 1899, för uppgörande af förslag till
revision af gällande jagtstadga................................. » 4,718:15
» kostnader för den af Kongl. Maj:t den 16 oktober
1896 tillsatta komité för utredning angående
de åtgärder, som lämpligen kunde vidtagas för
vinnande af en tillfredsställande vård af de enskilda
skogarne m. m................................................. » 43,589: 28
eller tillhopa kronor 206,780:17.
Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till jemnt
tal af kronor samt för jemnande af hufvudtitelns slutsumma hemstälde departementschefen,
att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, till betäckande
af ofvan omförmälda af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter,
anvisa å extra stat för år 1902 ett anslag af 206,800 kronor.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
133
Dyrtidstillägg.
82:o) Kongl. Maj:t har under denna hufvudtitel i punkten 36 före- Ang. anslag
slagit Riksdagen att, till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet Ull(
öfver finansärenden den 7 januari 1901 angifna grunder, af dyrtid stillägg [36.]
för innevarande år åt en del tjenstemän och betjente i jordbruksdepartementets
afdelning af Kongl. Maj:t kansli samt till jordbruksdepartementet
hörande embetsverk och kårer, å extra stat för år 1902 anvisa såsom förslagsanslag
ett belopp af 146,000 kronor.
Häröfver kommer utskottet att framdeles under riksdagen afgifva utlåtande,
hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen
anmäla.
Tillfällig ökning i anslagen till amanuenser och extra
biträden.
33:o) Kongl. Maj:t har vidare under denna hufvudtitel i punkten 37
föreslagit Riksdagen att, till beredande för innevarande år af tillfällig ökning
till nedannämnda belopp i följande å staterna för till jordbruksdepartementet
hörande verk uppförda anslag, nemligen
å staten för landimåteristyrelsen:
Tillfällig
ökning i
anslagen till
amanuenser
och extra biträden.
[37.]
anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden och
renskrifningskostnad, med kronor ................................... 744: —
» » » domänstyrelsen:
anslaget till vikariatsersättning, arfvoden för byggnadsplaners
granskning, åt amanuenser och extra biträden, renskrifningsoch
tryckningskostnader, med kronor.............................. 960: —
å extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af i afjemnadt tal 1,800 kronor.
134
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Häröfver koimuer utskottet att framdeles afgifva särskildt utlåtande,
h-vilket utskottet härmed skolat för Riksdagen
anmäla.
Stockholm den 22 februari 1901.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Reservationer:
vid punkt 17:o) (angående anslag till åtgärder för höjande af det
mindre jordbruket):
af herr A. Göransson, som ansett, att i utskottets motivering bort inflyta
ett yttrande af följande lydelse:
»I sammanhang härmed och i anledning af departementschefens, i
fråga om kostnaden för dessa resor, uttalade mening om att för resornas
ledare borde beräknas ersättning för biljett i andra och för deltagare i
tredje klass, har utskottet velat framhålla betydelsen deraf att, till främjande
af den samverkan, som bör ega rum för bibringande af de lärdomar
och erfarenheter, hvilka utgöra dessa resors ändamål, ledaren och deltagarne
böra intaga den ställning till hvarandra, att de vid gemensamma resor färdas
i samma reseklass.»
vid punkt 30:o) (angående anslag till hamnanläggning på Öland):
af herrar O. Larsson, A. Göransson, 1. Månsson, N. Svensson och A.
Petersson, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande
lydelse: ..
»Då äfven andra förslag rörande kommunikationsanläggningar på Öland,
enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelats, för närvarande föreligga och,
Statsutskottet? Utlåtande N:o 10.
135
på sätt departementschefen jemväl uttalat, önskligt är, att frågan, om hvilken
eller hvilka af dessa anläggningar höra af staten företrädesvis understödjas,
varder i ett sammanhang till slutlig pröfning företagen, hemställer
utskottet,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning för
närvarande icke må vinna Riksdagens bifall.»
Det skulle här antecknas, att herr Oscar Erickson icke deltagit i utskottets
under punkt 23;o) här ofvan antecknade beslut.
136
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Bil. Litt. A.
Tabell öfver ordinarie anslagen under
1901 års riksstat anslår:
Anvisning i kontant. |
Indelning c Friheter. |
>ch dermed anvisning rslag. Ersättningar. |
S u m m |
a. |
|||
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
Kronor |
öre |
17,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
17,000 |
— |
46,200 |
— |
— |
— |
— |
— |
46,200 |
— |
31,800 |
— |
— |
— |
— |
— |
31,800 |
— |
190,400 |
— |
— |
— |
— |
190,400 |
— |
|
4,500 |
_ |
4,500 |
|||||
49,500 |
— |
— |
— |
— |
— |
49,500 |
— |
140,500 |
— |
— |
— |
— |
— |
140,500 |
— |
50,100 |
— |
— |
— |
— |
— |
50,100 |
— |
158,550 |
_ |
1,070 |
_ |
_ |
_ |
159,620 |
_ |
30,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
30,000 |
— |
25,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
25,000 |
— |
42,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
42,000 |
— |
94,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
94,000 |
— |
2,279,800 |
2,279,800 |
||||||
12,000 |
12,000 |
||||||
87,200 |
— |
— |
— |
— |
— |
87,200 |
— |
63,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
63,000 |
— |
50,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
50,000 |
— |
178,600 |
— |
— |
— |
— |
— |
178,600 |
— |
10,665 |
— |
6,635 |
— |
1,664 |
— |
18,964 |
— |
250,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
250,000 |
— |
354 |
— |
25 |
— |
— |
— |
379 |
— |
600,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
600,000 |
— |
9,564 |
— |
— |
— |
— |
— |
9,564 |
— |
75,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
75,000 |
— |
43,598 |
— |
— |
— |
— |
— |
43,598 |
— |
31,639 |
— |
— |
— |
— |
— |
31,639 |
— |
16,601 |
— |
— |
— |
— |
— |
16,601 |
— |
10,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
10,000 |
— |
4,597,571 |
— |
7,730 |
— |
1,664 |
— |
4,606,965 |
— |
Jordbruks -
Departementschefen.............................................
Departementets afdelning af Kong! Majits kansli......
Landtbruksstyrelsen''.............................................
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannaunderstöd
åt landtmannaskolor). Nuvarande
ökas med ................................................
Odlingshjelp åt krononybvggare, förslagsanslag.........
Landtbruksingeniörer och deras biträden ...............
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna
Ökas
med ................................................
Länsveterinärer och veterinärstipendiater. Nuvarande
Ökas med ................................................
Hästafvel^ förbättrande, reservationsanslag (deraf särTill
förekommande och hämmande af smittosamma
Befrämjande af husslöjden....................................
Fiskerinäringens understöd .................................
Domänstyrelsen...................................................
Skogsväsendet:
Bestämdt anslag:
För skogsstaten.................................
* statens skogsläroverk..................
Förslagsanslag:
Till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsReservationsanslag:
Till
enskilda skogsundervisningen. Nuva
ökas
med .......................................
Till kronoskogarnes förvaltning och beskogsväsendet
i allmänhet. Nuvaranökas
med .......................................
Till belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag
Landtmäteristaten................................................
Skiften qch afvittringar, reservationsanslag ............
Utflyttningshjelp efter skiften, förslagsanslag............
Rikets allmänna kartverk ....................................
Gästgifvares friheter ..........................................
Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag .........
Färjor och färjekarlar..........................................
Bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag...
Fattigvården i Stockholm och landsorten ..............
Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag..................
Ålderstillägg, förslagsanslag .................................
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ......
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslaqs
ökas
med ...............................................
Extra utgifter, reservationsanslag ...........................
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
137
-<
piksstatens Nionde, hufvudtitel.
Förslag till blifvande riksstat:
Indelning och dermed
jemförlig anvisning
på förslag.
Anvisning
i kontant.
Summa.
Ersättningar.
Friheter.
departementet,
Kronor
Kronor
Kronor
Kronor
46,200
näringar (deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor till
belopp........................................ 190,400: —
200,000
200,000
140,500:
näringar. Nuvarande belopp...
175,000
belopp..
158,550
30,000
skildt 100,000 kronor till prisbelöning för hästar),
sjukdomar bland husdjuren, förslagsanslag .......
30.000
25.000
640,008:
695,008:
institutets lärarepersonal .
rande belopp 4,800: —
.................800: —
främjande af
de belopp... 1,479,992: —
5,600:
19,400: — 1,499,392: — 1,504,992: —
2,300,000
12,000
87,200
63,000
63,000
178,600
250,000
250,000
600,000
75,000
anslag. Nuvarande belopp
10,(HK)
Summa
t 901. 4 Sami. 1 A d. 10 Häft. (N:o 10.)
138
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Bil. Litt. B.
Tabell öfver extra ordinarie anslagen under rlksstatens
Nionde hufvudtitel.
31,000: —
8,000:
J ordbruks departementet.
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar :
Till aflöningar och öfriga utgifter vid Ultuna landtbruksinstitut ...
För uppehållande af undervisningen vid mejeriinstitutet vid Alnarp
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:
Bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten
Till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten för husdjur, redskap,
maskiner m. m....................................................... 12 500:
Bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer för jordbrukets och
näringarnas behof ........................................................ 32 000: —
Bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk-växt
biologisk anstalt inom Norrbottens län ...............................
Till understöd åt frökontrollanstalter....................................... ] 01)00: —
>> utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning
Bidrag till svenska mosskullurföreningen för anställande af en torf
ingeniör
..................................................................
Understöd åt svenska mosskulturföreningen för uppehållande af
dess verksamhet .................................................... 15,000:
Bidrag till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket ......... 2ö’o00:
För de geologiska undersökningarne .....................................
Befrämjande af husslöjden:
Till anställande af en andre instruktör i husslöjd och personligt ålderstillägg
till andre instruktören Jonas Wallander................................................
7,500: -
6,250:
0,000:
1,000:
8,750: -
5,000:
5,000: ■
96,000: ■
Fiskerinäringens understöd:
Till stationerande af ett armeradt ångfartyg vid rikets kuster för åstadkommande
af ordning och skydd vid fiskets bedrifvande ..................... 25,000: —
» utförande af hydrografisk-biologiska undersökningar af de Sverige
omgifvande hafven ................................................... 24.300: —
Domänstyrelsen:
Till arfvoden åt amanuenser och extra biträden å domänstyrelsens
skogsafdelning.........................................................
» aflöning åt domänintendenter och för uppehållande af domän -
6,100: —
göromålen hos länsstyrelserna.......................................... 43,200: —
* resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag............ 40,585:
Skogsinstitutet
Till beredande af ökade extra lärarekrafter vid skogsinstitutet .................
Vägunderhållet på landet:
För bestridande af statsverkets andel i kostnaden för yägie\ninga.i, förslagsanslag
Diverse anslag:
Till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen
.................../..................i......*....................... 75,000: —
» understödjande af sådana myrutdikningär och vattenaftappningar,
hvilkas ändamål är att minska frostländigheten för närliggande
bygd ...............;.............................................. 400,000: —
» afdikningar af kronans skogar i de norrländska länen samt i
Kopparbergs län ................................ 150,000:
* reglering af flottleder i Norrbottens och Kopparbergs län...... 100,000: —
» skogsodlingens befrämjande ............................................. 70,000:
» betäckande af åtskilliga af statskontoret förskottsvis bestridda
utgifter ........................................................................ 206,800: —
Summa
Kronor
39,000
214,000
3,000
49,300
89,885
5,000
50,000
ore
1,001,800
1,451,985 | —
Stockholm, tryckt i Centraltryckeriet 1901.