Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

1

N:o 1.

Ant. till Riksd. kansli den 4 mars 1901, kl. 5 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion med
förslag till ändring af § 16 riksdagsordningen.

Enligt § 16 riksdagsordningen skola å landet samt i valkretsar,
bestående af två eller flera städer, val af riksdagsman i Andra Kammaren
ske medelbart genom elektorer, dock med rätt för kommuner, som hafva
att gemensamt välja riksdagsman, att begagna det omedelbara valsättet,
derest af de röstberättigade så beslutas. Förslag om införande i riksdagsordningen
af bestämmelser derom, att vid dessa val det omedelbara valsättet
skulle vara regel och det medelbara undantag, beroende på särskildt
fattadt beslut, har vid innevarande riksdag blifvit framlagdt uti
en af herr O. Anderson i Hasselbol inom Andra Kammaren väckt, till
konstitutionsutskottet hänvisad motion, n:o 31, deri motionären hemstält,
att Riksdagen behagade antaga nedanstående förslag till ändrad lydelse af
§ 16 riksdagsordningen att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

»Riksdagsordningen.

§ 16.

Valen till riksdagsman förrättas omedelbart, och afgifvas rösterna,
särskild! för hvarje kommun, inför kommunalstämmas ordförande eller
magistrat; och skola för rösternas sammanräknande och fullmagts utfärdande
åt den, som de flesta rösterna erhållit, valprotokollen insändas, för
kommunerna å landet till domhafvanden och för städerna, der två eller
Bih. till Riksd. Prof. 1901. 3 Sami. 1 Haft. (N:o 1). 1

2 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

flera städer äro till eu valkrets förenade, till magistraten i den stad, som
största folkmängden eger.

Stad, som har att ensam sända flere riksdagsmän, må, på sätt som
för val till stadsfullmägtige är stadgadt, kunna indelas i valkretsar.

Kommuner, som hafva att gemensamt välja riksdagsman, ega dock
begagna det medelbara valsättet, derest de röstberättigade så besluta.
Då förslag härom af de röstberättigade i en kommun väckes medelst
beslut, fattadt inför kommunalstämmas ordförande eller magistrat, varder
sådant meddeladt Konungens befallningshafvande, som från öfnga till
valkretsen hörande kommuner infordrar de röstberättigades röster och
utfärdar kungörelse om utgången efter thy som de flesta afgifna rösterna
varit för bifall eller afslag. I sistnämnda fall kan frågan icke förr, än
en tid af fem år derefter förflutit, å nyo upptagas. Beslutas åter förändringen,
träder den i kraft vid det val, som näst efter en månad från
kungörelsens utfärdande inträffar, och gäller för eu tid af minst fem år,
hvarefter beslut om dess upphörande kan på lika sätt som om dess införande
fattas.

Vid de medelbara valen väljes riksdagsman medelst elektorer.
Å landet utses för hvarje kommun inför kommunalstämmans ordförande
en elektor,, och derutöfver, efter folkmängden, eu för hvarje fullt tal af
ett tusen. Desse elektorer sammanträda till riksdagsmannaval inför domhafvanden
i den domsaga, till hvilken valkretsen hörer, eller, om två
domsagor äro förenade till en valkrets, inför domhafvanden i den af dessa
domsagor, hvilken den största folkmängden eger.

I de valkretsar, som bestå af två eller flera städer, utses inför
magistraten en elektor för hvarje stad och derutöfver, efter folkmängden,
eu för hvarje fullt tal af femhundra. Desse elektorer sammanträda till
riksdagsmannaval inför magistraten i den stad inom valkretsen, som största
folkmängden eger.

I stad, der magistrat ej finnes, skall den för sådan stad särskildt
tillsatta styrelse eller dess ordförande taga den befattning med riksdagsmannaval,
som enligt denna § samt §§ 18, 20 och 22 tillhör magistrat
eller dess ordförande.»

Det exemplar af motionen, hvilket blifvit tryckt och utdeladt till
Riksdagens ledamöter, företer ej obetydliga skiljaktigheter mot det till
utskottet öfverlemnade originalexemplaret, ur hvilket här ofvan införda

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

3

förslag till lagtext är hemtadt. Särskilt må påpekas, att uti förstnämnda
exemplar i näst sista stycket af den föreslagna grundlagstexten
en uteslutning i första punkten egt ruin, hvarigenom åt denna punkt
gifvits ett uppenbarligen ej åsyftadt, väsentligen förändradt innehåll.
Äfven vill utskottet fästa uppmärksamheten derpå, att uti det i motionen
framlagda förslaget ej blifvit fullständigt iakttagna de år 1900 uti ifrågavarande
paragraf införda ändringar.

Till stöd för sin hemställan erinrar motionären till en början
derom, att såsom skäl för förut väckta förslag i ämnet framhållits, hurusom
enligt vunnen erfarenhet det omedelbara valsättet väckte och underhölle
större intresse för valen samt, såsom förenadt med mindre besvär,
af valmännen omfattades mer och mer allmänt äfvensom innebure större
garanti för att valets utgång komme att stå i öfverensstämmelse med
flertalets mening. Vidare åberopar han, att vid valen till Andra Kammaren
år 1899 alla valen i städerna försiggått omedelbart, under det att af 150
valkretsar på landet 135 haft omedelbara och blott 15 medelbara val,
äfvensom att på landsbygden 37,6 procent af valmännen deltagit vid de
omedelbara, men endast 12 procent af valmännen vid de medelbara valen.
Slutligen tillägger motionären följande:

»Det anförda borde vara fullt tillräckliga skäl för en ändring till
det valsätt, som valmännen i så öfverväldigande grad förklarat sig vilja
hafva. Men dertill kommer den nya valkretsindelningen i såväl städer
som på landet hvart tionde år, och den första efter den nya lagens
antagande år 1906, då mer än 20 valkretsar, som vilja hafva omedelbart
valsätt, blifva berörda af omregleringen och underkastade nya omröstningar,
så borde ensamt det förhållandet äfven vara tillräckligt skäl för
ändring af § i fråga, så mycket mera som valstatistiken visar, att valkretsamo
för de medelbara valen minskats flera perioder efter hvarandra
med fem fpr hvarje valperiod och deraf följer ett berättigad!; antagande,
att ytterst få, om ens några, valkretsar skulle besväras med omröstning
för att få behålla medelbart valsätt.»

''1 • < •• f ; ; f •. *. *, t; . y • / * ■ j , ,

Den utaf motionären berörda frågan har vid två föregående tillfällen,
nemligen vid riksmötena åren 1896 och jÖ99, varit föremål för
Riksdagens pröfning. År 1896 kom densamma under dess behandling

4 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

i följd af en reservation, fogad vid konstitutionsutskottets utlåtande (n:o
1) öfver en till utskottet hänvisad motion om införande af bestämmelse
rörande uteslutande användning af det omedelbara valsättet vid val åt
riksdagsman i Andra Kammaren, hvilken motion utskottet afstyikt. X
berörda reservation framlades af herr Yablin, med hvilken sju af utskottets
öfrige ledamöter från Andra Kammaren instämt, ett förslag till ändrad
lydelse af § 16 riksdagsordningen, med hvilket förslag det af herr

Anderson nu framstälda nästan ordagrant öfverensstämmer. Kärande
reservanters hemställan, hvilken vann Andra Ivammarens godkännande,
men föll i Första Itammaren, upptogs på nytt i en vid 1899 års riksdag
inom Andra Kammaren väckt motion, hvilken, af konstitutionsutskottet
afstyrkt, blef af Första Kammaren afslagen, men bifölls i medkammaren.

Då en direkt inskränkning af det medelbara valsättets fakultativa
användning icke heller nu blifvit ifrågasatt, har utskottet saknat anledning
att ingå på spörsmålet om de båda valsättens principiella företräden
vid jemförelse med hvarandra. Den fråga, som vid öfvervägande af det
väckta förslaget i första hand kommer i betraktande, är den, i hvad mån
en lagändring i motionens syfte skulle inverka på bestående förhallanden.
De valkretsar, som direkt skulle komma att beröras af ändringen, vore
de valkretsar på landsbygden, hvilka ännu bibehålla det medelbara valsättet.
Dessa skulle nemligen — om de fortfarande anse detta valsätt
vara för sig det lämpligaste, hvilket, att döma af vissa under sista tiden
fattade beslut i dylikt afseende, ej synes oantagligt — nödgas att före
det val till Andra Kammaren, hvilket infölle näst efter det lagändringen
trädt i kraft, föranstalta om beslut angående det medelbara valsättets
fortfarande användning. Å andra sidan skulle lagändringen, dock först
vid näst inträffande omreglering af valkretsarne, hafva den verkan, att i
de valkretsar, hvilka då blefve föremål för ändrad kretsindelning, det
icke skulle erfordras särskilda beslut om fortsatt tillämpning af det
omedelbara valsättet. Huru många dessa senare valkretsar komma att
blifva, kan naturligtvis icke med visshet förutsägas eller beräknas. Dock
torde det med stor sannolikhet kunna antagas, att de valkretsar på landet,
hvilka vid de hvart tionde år återkommande omregleringarna skola
underkastas ny indelning, för hvarje gång blifva ett ytterst ringa fåtal,
likasom att af*de nu till ett antal af tjugnen uppgående valkretsar, som

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

5

bestå af två eller flera städer, endast en del kommer att af hvarje omreglering
beröras. Då fördelarna och olägenheterna af den ifrågasatta
lagändringen sålunda ställas mot hvarandra, synes det utskottet, som om
de senare fortfarande fullt motväga de förra.

Härtill kommer ett vigtigt skäl af formel art, hvilket utskottet
finner kraftigt tala mot att ifrågavarande grundlagsändringsförslag nu
antages. Då nemligen Riksdagen den 10 maj 1900 till Kongl. Haj:t
aflåtit underdånig skrifvelse med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes
»låta verkställa en i möjligaste mån fullständig och allsidig utredning
rörande de förutsättningar och vilkor, under hvilka valrätten till
Riksdagens Andra Kammare må kunna utsträckas, samt för Riksdagen
framlägga förslag, hvartill denna utredning kan föranleda», så håller utskottet
före, att, vid pröfning af det i denna Riksdagens underdåniga
skrifvelse öfverlemnade ärende och vid uppgörande af derutaf påkalladt
förslag till- ändrad lydelse af § 14 riksdagsordningen, under öfvervägande
jemväl kommer frågan, om och i hvad mån förändring i bestämmelserna
rörande valsättet må blifva af nöden, beroende på de grunder, på hvilka
förslaget må komma att hvila. Utskottet anser sig hafva desto större
anledning till ett sådant antagande, som under behandlingen af förslaget
om aflåtande af omförmälda skrifvelse inom Riksdagen, särskild! af konstitutionsutskottet
i dess utlåtande i ämnet, n:o 8, frågan om valsättet
angafs såsom ett bland de spörsmål, åt hvilka uppmärksamhet borde
skänkas vid den allsidiga utredning, som af Riksdagen begärdes.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då enligt utskottets
uppfattning det icke kan sägas föreligga något trängande behof af den
föreslagna ändringen, hvilken för öfrigt måste anses vara af ganska ringa
praktisk betydelse, får utskottet hemställa,

att herr Andersons förevarande motion icke måtte
föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 mars 1901.

På utskottets vägnar:

G. RUDEBECK.

6

Konstitution stil''skottets Utlåtande N:o 1.

Reservationer:

af herr friherre Barnekotc, beträffande vissa delar af utskottets
motivering;

samt af herrar Dalm, Johnsson, Dar in, Lityeholm pell Wavrinsky,
hvilka anfört:

»Yisserligen har sistlidet års Riksdag, såsom utskottet erinrar,
aflåtit skrifvelse till Kongl. Maj:t om en allsidig utredning rörande valrätten
till Riksdagens Andra Kammare, vid hvilken utredning äfven
valsättet torde komma under öfvervägande; men för att ejj genom eu
framställning om afslag å herr Andersons motion försvaga^ betydelsen
af Andra Kammarens vid riksdagarne 1896 och 1899 uttalade mening
i den föreliggande frågan, till hvilken mening vi ansluta oss, få vi
hemställa,

att Riksdagen behagade antaga nedanstående
förslag till ändring af § 16 riksdagsordningen att
hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

Riksdagsordningen.

§ 16-

1. Valen till riksdagsman förrättas omedelbart, och afgifvas rösterna,
särskilt för hvarje kommun, inför kommunalstämmas ordförande
eller magistrat; och skola för rösternas sammanräknande och fullmagts
utfärdande åt den, som de flesta rösterna erhållit, valprotokollen insändas,
för kommunerna å landet till domhafvanden och för städerna, der två
eller flere städer äro till en valkrets förenade, till magistraten i den stad,
som största folkmängden egen. Vid dessa protokolls affattande böra till
ledning tjena formulär, som af Konungen fastställas.

2. Stad, som har att ensam sända flere riksdagsmän, må, på sätt
som för val till stadsfullmägtige är stadgadt, kunna indelas i valkretsar.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

7

3. Kommuner, som hafva attgemensamt väLja riksdagsman, ega dock
begagna det medelbara valsättet, derest af de röstberättigade så beslutas.
Då förslag härom af de röstberättigade i en kommun väckes medelst
beslut, fattadt inför kommunalstämmas ordförande eller magistrat, varder
sådant meddeladt Konungens befallningshafvande, som från öfriga till
valkretsen börande kommuner infordrar de röstberättigades röster och
utfärdar kungörelse om utgången efter thy som de flesta afgifna rösterna
varit för bifall eller afslag. I sistnämnda fall kan frågan icke förr, än
en tid af fem år derefter förflutit, å nyo upptagas. Beslutas åter förändringen,
träder den i kraft vid det val, som näst efter en månad från
kungörelsens utfärdande inträffar, och gäller för en tid af minst fem år,
hvarefter beslut om dess upphörande kan på lika sätt som om dess införande
fattas.

4. Vid de medelbara valen väljes riksdagsman medelst elektorer.
A landet utses för hvarje kommun inför kommunalstämmans ordförande
en elektor, och derutöfver, efter folkmängden, en för hvarje fullt tal af
ett tusen. Desse elektorer sammanträda till riksdagsmannaval inför doinhafvanden
i den domsaga, till hvilken valkretsen hörer, eller, om två
domsagor äro förenade till en valkrets, inför domhafvanden i den af
dessa domsagor, hvilken den största folkmängden eger.

5. I de valkretsar, som bestå af två eller flera städer, utses inför
magistraten en elektor för hvarje stad och derutöfver, efter folkmängden,
en för hvarje fullt tal af femhundra. Desse elektorer sammanträda till
riksdagsmannaval inför magistraten i den stad inom valkretsen, som största
folkmängden eger.

6. I stad, der magistrat ej finnes, skall den för sådan stad
särskildt tillsatta styrelse eller dess ordförande taga den befattning med
riksdagsmannaval, som enligt denna § samt §§ 18, 20 och 22 tillhör
magistrat eller dess ordförande.»

Herr Andersson i Öhrstorp har anhållit få här antecknadt, att
han icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

Herr Boethius har velat tillkännagifva, att lian ej öfver varit justeringen
af utskottets utlåtande i ärendet.