Bankoutskottets Memorial N:o 9.

N:0 9.

Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1901, kl. 3e. in.

Memorial, angående beviljande af dyrtidstillägg åt riksbankens
tjensteman och betjente.

För beredande af dyrtidstillägg åt riksbankens tjensteman ocli betjente
hafva bankofnllmägtige till utskottet inkommit med en den 17 januari
innevarande år dagtecknad skrifvelse, deri anförts följande:

»Den prisstegring å lifsförnödenheter, som under de senast förflutna
åren egt rum, bar, såsom bekant är, på flera båll föranledt framställningar
om beviljande af tillfälliga tillägg till förut faststälda aflöningar och äfven
i åtskilliga fall medfört åsyftadt resultat. Särskildt hafva Stockholms stadsfullmägtige
funnit sig föranlåtna att år 1899 i staten för 1900 upptaga
dyrtidstillägg efter vissa angifna grunder med i regeln 15 % af aflöningsförmånerna,
men 10 % för dem, som åtnjutit bostadsförmån, dock ej högre
än 450 kronor (resp. 300). Beslutet härom förnyades år 1900 för 1901
års stat.

Den af Kongl. Maj:t till 1900 års riksdag aflåtna propositionen om
dyrtidstillägg i vissa fall och till visst belopp å en del löner vann ej framgång,
men detta år har framställning i liknande syfte, dock af större omfattning
och åtföljd af en för ändamålet särskildt åvägabragt utredning
blifvit till Kiksdagen öfvcrlemnad.

JUh. till Biksd, Blot. 1901. C Sami, / Afd. 9 Höft. (N:o 9).

1

2 * Bankoutskottets Memorial N:o 9.

Af den ifrågavarande utredningen framgår, dels att prisstegringen visar
sig afsevärd, äfven om man utgår från jemförelse mellan en tidsperiod börjande
efter midten af 1870-talet och slutande vid midten af 1890-talet,
men afgjordt större vid sammanställning af prisen 1886—1895 och de
nu senast i allmänhet rådande, dels ock att ökningen gält icke blott liufvudstaden
utan i minst lika hög grad landsorten, hvarvid ock särskildt
uppmärksamheten blifvit fäst dervid, att prisen under 1870-talet i hufvudstaden
varit starkare uppdrifna än å landsbygden.

För tjensteman och betjente vid riksbankens hufvudkontor faststäldes
lönereglering senast år 1892, i afseende hvarå likväl bör märkas, att den
egentligen för lista eller lägsta gradens tjenstemän inuebar .någon mera
beaktansvärd förbättring. Att från 1892 till innevarande år lefnadskostnaderna
i Stockholm betydligt stegrats, särskildt genom höjda pris å hyror,
tjenstefolkslöner och bränsle, är allmänt kändt och i den nyss omförmälda
utredningen till fullo ådagalagdt. Vid sådant förhållande, och då de högre
prisen faktiskt ännu fortfara, hafva fullmägtige ansett det vara sin pligt
att icke längre dröja med att hos bankoutskottet göra framställning om
utverkande hos Riksdagen för riksbankens hufvudkontor af den tillfälliga
förbättring i aflöningen, som kan anses någorlunda motsvara det föreliggande
behofvet.

Men äfven vid riksbankens afdelningskontor i landsorten har ställningen
för tjenstemän och betjente gifvetvis måst röna inverkan af lifsvilkorens
fördyrande. Ofvan är angifvet, att förhållandena i landsorten enligt den
förut åberopade officiella utredning, som åtföljer Kongl. Maj:ts proposition
i ämnet till Riksdagen, icke äro gynsammare för de till vissa bestämda inkomster
hänvisade löntagarne än fallet är i Stockholm. Regleringen af löneförhållandena
vid afdelningskontoren skedde vid 1897 års riksdag och således
före den allmänna prishöjning, som karakteriserar åren 1898—0900.
Att den måste ske och i sjelfva verket skedde med hänsyn till den 1892
för hufvudkontoret fastställa staten, behöfver knappt erinras. För Göteborgs-
och Malmö-kontoren stäldes i sjelfva verket aflöuingsförhållandena i
tillämpliga delar lika med hufvudkontoret, och vid de öfriga kontoren blefvo
aflöningarna faststälda efter en i det hela lägre skala.

Jemväl för afdelningskontorens tjenstemanna- och betjent-personal är
således ett tillägg i aflöningen, afsedt att underlätta deras ekonomiska ställning
under den sedan några år tillbaka fortgående fördyringen af hvad
till deras bergning med nödvändighet fordras, af behofvet påkalladt.

X fråga om storleken af det tillägg, som bör ifrågakomma för lönta -

llankoutskoitets Memorial N:o 9.

3

»garne vid riksbankens hufvudkontor och afdelningskontor samt vilkoren
för dess åtnjutande finna fullmägtige alla skäl tala för anslutning till hvad
i Kongl. Maj:ts proposition är föreslaget för statens tjenstemän och betjente,
helst aflöningen för riksbankens tjenstemannapersonal i allmänhet taget nu
torde ställa sig lägre än för statens motsvarande embets- och tjenstemän.

Jemväl beträffande riksbankens pappersbruk Tumba synas liknande skäl
vara för handen till framläggande af ett förslag om dyrtidstillägg åt förvaltaren,
verkmästaren, pappersmästaren, kontorsbiträdet, läkaren och vaktmästaren
De personliga lönetillägg, som på den senaste tiden kommit de
tre förstnämnda till godo, äro i sjelfva verket att anse som eqvivalenter för
ålderstillägg, till hvilka tjenstemännen vid bruket icke äro enligt staten berättigade.
Hvad åter angår skolläraren, utgå hans aflöningsförmåner enligt
grunder, som senast år 1900 blifvit definitivt bestämda. Beträffande bokhållaren
lär särskild framställning icke vara af behofvet påkallad, enär befattningen
för närvarande bestrides på förordnande mot lägre aflöning, än
som i staten är uppförd för ordinarie innehafvare, och den ifrågavarande
aflöningen således kan af fullmägtige höjas med ett belopp, som motsvarar
dyrtidstillägget.

Med tillämpning af de af Kongl. Maj:t för dyrtidstillägg till statens
tjenstemän föreslagna grunder skulle enligt uppgjorda beräkningar kostnaden
för sådant utgöra:

för tjenstemän och betjente vid riksbankens hufvudkontor
_____________________________________________________________kronor 40,335: —

för tjenstemän och betjente vid samtliga afdelnings köntoren

____________________________________________________________________ 29,267: 50

samt för förvaltaren, verkmästaren, pappersmästaren,
kontorsbiträdet, läkaren och vaktmästaren vid

Tumba bruk .............................;__________________________________ » 1,555: —

Efter lemnande af denna utredning och med stöd af hvad ofvan blifvit
anfördt om behofvet af någon förhöjning af de till riksbankens tjenstemän
och betjente i stat anvisade aflöningsförmåner hafva fullmägtige velat
hos utskottet hemställa om framställning till Riksdagen derom, att i öfverensstämmelse
med do af Kongl. Maj:t framlagda förslag till grunder för
dyrtidstillägg åt statens tjenstemän, måtte i stället för det i slutet af aflöningsstaten
befintliga öfvergångsstadgande, som numera är obehöflig!, införas
följande bestämmelser:

För samtliga vid riksbankens hufvud- och afdelningskontor å stat upptagna
befattningar, med undantag för skolläraretjensten och bokhållarebe -

4 • Bankoutskottets Memorial N:o 9.

fattningen vid Tumba bruk, må från och med 1901 års början såsom dyr-,
tidstillägg beräknas och utgå följande belopp:

l:o) der aflöning en utgöres endast afl penningar:

femton (15) procent af aflöningen, dock icke i något fall högre
belopp än 750 kronor;

2:o) der aflöningen består dels afl penningar och dels afl bostadseller
b o ställsförmåner in natura:

tio (10) procent å aflöningen, dock icke i något fall högre''belopp
än 500 kronor,

under iakttagande härvid, att till aflöning räknas såväl lön och tjenstgöringspenningar
som ålderstillägg och i stat uppfördt arfvode, samt att dyrtidstillägget
anses tillhöra lönen.

I händelse af bifall till denna framställning, och då dervid torde få
anses såsom en följd, att den ersättning, som vid semester utgar till dem,
hvilka derunder förordnas att bestrida tjenst i den lediges ställe, jemväl
proportionsvis förhöjes, samt då dertill kommer, att de vid hufvudkontoret
från anslaget till extra arbeten och semestervikariat samt till flitpenningar
åt extra ordinarie tjenstemän utgående arfvodena till för närvarande 4 amanuenser,
jemväl torde, i likhet med hvad i Kongl. Maj:ts proposition är beräknadt,
böra något höjas hafva fullmägtige tillika velat hemställa, att
nämnda anslag vid hufvudkontoret, nu utgörande 40,000 kronor, måtte ökas
med ett belopp af 3,000 kronor eller till 43,000 kronor.»

Såsom bankofullmägtige här ofvan anfört, har Kongl. Maj:t i den till
Riksdagen aflåtna propositionen angående statsverkets tillstånd och behof gjort
framställning om beviljande af ett extra anslag för beredande af dyrtidstillägg
för innevarande år åt en del statens tjenstemän och betjente i öfverensstämmelse
med de hufvudsakliga grunder, som af fullmägtige aberopats. Utskottet har
beträffande riksbankens tjenstemän och betjente ansett sig icke höra motsätta
sig ett dyrtidstillägg för innevarande år, men vill med afseende å
grunderna för ett dylikt dyrtidstilläggs utgående framhålla, dels att, da
den inträdda prisstegringen förnämligast afsett bostadshyror och förmanen

Bankoutskottets Memorial N:o 9

o

af fri bostad in natura derför måste anses såsom en så afsevärd fördel, att
de tjensteman och betjente, hvilka deraf äro i åtnjutande, tydligen redan
äro framför sina i öfrigt jemnstälde kamrater så gynnade, att de måste
från de senare särställas, dyrtidstillägget endast bör tillkomma de tjensteman
och betjente, i hvilkas löneförmåner bostad in natura icke ingår, dels
att ett dyrtidstillägg af tio procent å de kontanta löneförmånerna bör anses
vara efter förhållandena lämpligen afvägdt, och dels att från erhållande af
dyrtidstillägg skola undantagas ej mindre de tjenstemän, hvilkas aflöningsförmåner
för innevarande år uppgå till högre belopp än 7,000 kronor, än
äfven de tjenstemän och betjente, hvilkas sammanlagda inkomster af arbete
år 1900 af vederbörande taxeringsmyndigheter uppskattats till högre belopp
än 7,000 kronor.

Då den Kongl. Maj:ts ofvannämnda proposition bilagda utredning angående
prisförhållandena för bostadshyror och lifsförnödenheter, till hvilken
utredning utskottet tillåter sig hänvisa, angifver en så afsevärd prisstegring,
att till följd af derigenom ökade lefnadskostnader ekonomiska svårigheter
otvifvelaktigt uppstått för ett flertal löntagare, finner utskottet en tillfällig
förbättring af dessas löneförmåner vara af behofvet påkallad och anser
sig derför hafva giltiga skäl att biträda bankofullmägtigcs nu gjorda framställning
om beredande af ett dyrtidstillägg jemväl åt den grupp af tjenstemän
och betjente, som lyda under riksbanken.

Med afseende å de grunder, efter hvilka ett sådant dyrtidstillägg skall
utgå, anser utskottet det ej böra ifrågakomma, att dessa för riksbankens
tjenstemän och betjente ställas förmånligare än för öfriga statstjenare, och
får utskottet derför föreslå, att ofvan angifna grunder tillämpas för nu
ifrågavarande tjenstemän och betjente.

Enligt beräkningar, som utskottet från bankofullmägtige infordrat,
skulle ifrågasatta dyrtidstillägg för riksbanken medföra följande kostnad:

enl. fulhnägti- enl. utskottets
ges förslag: förslag:

för tjenstemän och betjente vid riksbankens huf -

vudkontor ___________ 40,335: — 24,770: —

för tjenstemän och betjente vid samtliga afdel ningskontoren________________

29,267: 50 18,445: —

för tjenstemän och betjente vid Tumba bruk 1,555: — 330: —

Summa kronor 71,157: 50 43,545: —

6

Bankoutskottets Memorial N:o t).

Beviljas dyrtidstillägg enligt utskottets nu angifna förslag, torde,
såsom fulimägtige i of vanberörda skrifvelse anfört, jemväl det för hufvudkontoret
uppförda anslaget till extra arbeten och semestervikariat samt till
flitpenningar åt extra ordinarie tjensteman proportionsvis höjas, hvilken
förhöjning utskottet anser lämpligen kunna bestämmas till 2,000 kronor,
så att ifrågavarande anslag komité att i staten uppföras med 42,000 kronor
i stället för nu utgående 40,000 kronor.

På grund af hvad sålunda förekommit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte besluta:

l:o)

att, med uteslutande af det i afiöniugsstaten för
Sveriges riksbank befintliga öfvergångsstadgande, der
införa följande bestämmelser:

För samtliga å riksbankens stat upptagna befattningar,
med undantag för skolläraretjensten och bokhållarebefattningen
vid Tumba bruk, må för år 1901
såsom dyrtidstillägg beräknas och utgå ett belopp af
tio procent af den för hvarje befattning bestämda kontanta
aflöning, dock icke i något fall med högre belopp
än 500 kronor, under iakttagande härvid, att till
aflöning räknas såväl lön och tjenstgöringspenningar
som ålderstillägg och i stat uppfördt arfvode, samt att
dyrtidstillägg anses tillhöra lönen.

Från åtnjutande af dyrtidstillägg undantagas:

a) de tjensteman och betjente, i hvilkas aflöning
ingå bostads- eller boställsförmån in natura;

b) de tjensteman, hvilkas aflöningsförmåner för
innevarande år uppgå till högre belopp än 7,000
kronor;

c) de tjensteman och betjente, hvilkas sammanlagda
inkomster af arbete år 1900 af vederbörande
taxeringsmyndigheter uppskattats till högre belopp än
7,000 kronor.

Bankoutskottets Memorial N:o 9.

7

2:o)

att anslaget till extra arbeten och semestervikariat
samt till flitpenningar åt extra ordinarie tjensteman
vid hufvudkontoret må för år 1901 höjas från 40,000
kronor till 42,000 kronor.

Stockholm den 30 april 1901.

På bankoutskottets vägnar:

J. JOHANSSON.

Reservationer:

vid punkten l:o) b):

af herr Östberg, som yrkat, att densamma måtte erhålla följande lydelse:
»de tjensteman, hvilkas aflöningsförmåner af statstjenst eller tjenst

hos riksbanken för innevarande år uppgå till högre belopp än 7,000 kronor»,
och af grefve Hamilton;

samt vid förslaget i dess helhet af herrar A. Hansson i Solberga,
Jansson, Henricsson, C. E. Johansson i Berga, Persson och C. F. Petersson
i Dänningelanda, hvilka yrkat afslag.