Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

1

N:o 5.

Ank. till Riksd. kansli den 12 februari 1901, kl. 1 e. m.

Utlåtande, angående ifrågasatta ändringar i reglementet för riksbankens
styrelse och förvaltning samt med anledning
deraf föreslagna förändringar i gällande aflöningsstat
för fullmägtige i riksbanken.

Till bankoutskottet har öfverlemnats eu inom Första Kammaren
af herr Lithander väckt motion, n:o 23, om ändring i aflöningsstaten för
fullmägtige i riksbanken, deruti motionären hemstält, att Riksdagen måtte
besluta

dels att från innevarande års början å riksbankens aflöningsstat,
i hvad den afser fullmägtige, anvisa hvad som erfordrades för att från
nuvarande 12,000 kronor höja de aflöningsbelopp, som äro anslagna dels
åt deputeraden för den inre förvaltningen till 17,000 kronor och dels åt
deputeraden för utrikes vexelrörelsen till 20,000 kronor;

och dels att, med uteslutande från aflöningsstaten af nuvarande
arfvodet till en biträdande deputerad, å samma stat uppföra för två vice
deputerade ett särskilt arfvode åt dem hvar af 6,000 kronor utöfver
fullmägtigearfvodet, så att hvardera af dessa vice deputerade komme att
uppbära 10,000 kronor årligen;

samt att utskottet i samband dermed måtte föreslå de förändringar
i bankoreglementet, som till följd deraf kunde erfordras.

Efter att hafva berört den vigtiga ställning, som riksbanken genom
1897 års lag för riksbanken skulle komma att från och med 1904
års början intaga, öfvergår motionären till en redogörelse för utvecklingen
. Bih. till Riksd. Prof. IDOL 6 Sami. 1 A/d. 5 Häft. (N:o 5). 1

2

Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

af deputeradeinstitutionen inom bankofullmägtige från och med 1867 års
riksdag, i kvilket afseende erinrats, dels att, enligt beslut vid sistnämnda
riksdag, fullmägtige skulle inom sig utse två deputerade för den dagliga
förvaltningens handhafvande (och två suppleanter) med rättighet derjemte
att, derest så nödigt ansåges, välja en bland öfrige fullmägtige att, jemte
endera af deputerade, besörja bankens vexelärenden, dels ock att de

arfvoden, som då tillika bestämdes för fullmägtige, voro:

sju fullmägtige, honorarier, hvarje å .J,.................................... rdr 1,600: —

fem arfvoden för de fullmägtige, som deltogo i diskontstyrelsen,
å ............................................................................ » 1,600: —

fullmägtiges ordförande, utöfver honorariet.............................. » 1,600: —

två fullmägtiges deputerade, utöfver honorarium, hvardera » 8,000: —

en särskild deputerad för vexelärenden, i händelse en

sådan funnes behöflig, utöfver honorarium, högst......... » 3,200: —

dels ock att, efter vid 1870, 1873, 1874 och 1878 årens riksdagar
vidtagna smärre förändringar i aflöningsstaten för fullmägtige, densamma
fortfarande upptager de anslagsposter, som vid 1878 års riksdag blifvit
faststälda, nemligen:

sju fullmägtigearfvoden, hvarje å ......... kr. 4,000: — = kr. 28,000: —

två deputerade, derutöfver, hvardera...... » 8,000: — = » 16,000: —

en biträdande deputerad.......................... » 3,000: — = » 3,000: —

den fullmägtig, som har sig anförtrodd
tillsynen å Tumba bruk och sedeltryckeriet.
............................ » 1,000: — = » 1,000: —

Kr. 48,000: —

'' . • r . f - ... ... } , , • . • '' ■ ■

Till stöd för motionen har slutligen anförts:

»Beloppen af de arfvoden, som sålunda blifvit för fullmägtige bestämda,
synas mig gifva vid handen, dels att man utgått från att fullmägtigeuppdraget
af dem, hvilka med eft sådant hugnades, skulle mottagas
mindre för den dermed förenade aflöning än med hänsyn till den
utmärkelse, som Kiksdagen genom ett dylikt uppdrag lemnade, dels att
det ingalunda förväntades, att de till fullmägtige valde personer skulle
för utöfvandet af detta uppdrag vara skyldige att odeladt egna sin tid
och sina krafter åt detsamma. I fråga åter om deputeradearfvodena
vill det synas, som om man, åtminstone så vidt af ofvan anförda
utskottsuttalande kan bedömas, verkligen afsett, att dessa arfvoden borde
tillmätas så pass drygt, att de fullmägtige, som utsåges till deputerade,

Bankoiitskottets Utlåtande N:o 5. °

sattes i tillfälle att egna lida sin tid och sina krafter åt riksbankens
skötsel. Det var utan tvifvel i sådant syfte, som 1867 års bankoutskott
vid beräknandet af de arfvodesbelopp, som åt hvardera af de båda deputerade
borde anslås, uttalade den meningen, att ersättningen borde vara
sådan, att den motsvarade eller åtminstone icke understege hvad personer
med de qvalifikationer, som åt deputerade borde fordras, kunde genom
enskild verksamhet förskaffa sig.

Sedan den tiden hafva mer än trettio år förflutit, under hvilka
riksbankens ställning blifvit en helt annan än då, så att nu endast några
få år återstå, till dess'' riksbanken skall såsom centralbank öfvertaga uppgifter
af den mest betydelsefulla art.

Jag har med afseende härpå uppstält den frågan, huruvida icke
de stora förändringarna i riksbankens ställning borde motsvaras äfven af
några förändringar i riksbankens aflöningsstat, i hvad denna afser riksbankens
styrelse.

Härutinnan synes mig, hvad först angår den af de båda deputerade,
som har att öfvervaka den inre förvaltningen eller bankens, så att säga,
embetsverksmessiga funktioner, böra tagas i betraktande, att, då å honom
hvital1 tillsynen öfver de redan varande och blifvande afdelningskontoren
i orterna — snart 21 till antalet — ordnandet af arbetena å de många
kontor eller kassor, på hvilka riksbankens verksamhet förgrenar sig,
kassainventeringar och så vidare, denne deputerad har sig förelagda uppgifter,
hvilka äro af den omfattning, att de kräfva sin man, som helt och
odeladt kan egna sig åt desamma. Och då kontinuitet i den verksamhet,
som det åligger deputeranden för den inre förvaltningen att utöfva,
svårligen lär kunna undvaras, föreställer jag mig, att vid hans sida bör
ställas en vice deputerad, som beredes tillfälle att sätta sig in i de hithörande
göromålen och måhända anförtros att handhafva någon gren af
dem. Då ordinarie deputeraden åtnjuter ledighet eller eljest har förfall,
skulle naturligtvis vice deputeraden handhafva dennes befattning, hvarigenom
kontinuiteten i ledningen blefve tryggad.

Vidkommande derefter deputeraden för utrikes vexelrörelsen,
vexeldeputeraden, hvilken närmast har till uppgift r att £ öfvervaka och
leda bankens finansiella och*affärsverksamhet, torde jag icke behöfva särskildt
motivera min uppfattning, såväl att för skötseln af denna riksbankens
vigtigaste uppgift behöfves en deputerad ocli en vice deputerad
med en fördelning af göromålen, som af fuUmägtige eller bankoutskottet

4

Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

närmare må bestämmas. Naturligtvis böra dessa båda deputerade vara
verkliga affärsmän af bepröfvad duglighet och rättrådighet.

Med nu gjorda antydningar anser jag mig hafva gifvit tillräckliga
skäl för min uppfattning af hvad som bör göras med afseende på bankofullmägtiges
arfvodesstat. Det är gifvet, att det här ingalunda kan blifva
fråga om att anslå så höga aflöningsbelopp, som t. ex. utgå till direktörer
i enskilda bankbolag, af hvilka många lemna aflöningar, som utgå
till 2 eller 3 gånger den summa, som torde kunna påräknas för riksbankens
ledare. En så betydlig förhöjning torde ej heller vara behöflig,
då det nemligen nog framgent som hittills skall visa sig, att Riksdagen
kan för sina förtroendeposter i riksbanken påräkna personer, som icke
ensamt mottaga de hedrande uppdragen med hänsyn till den dermed
förenade inkomsten, utan som lika mycket fästa afseende vid och värdera
det ärofulla i ett dylikt uppdrag.

För närvarande äro deputeradearfvodena till siffran alldeles lika,
och det skulle derför kunna ifrågasättas att, i fall, såsom jag sökt visa,
en förhöjning i arfvodena bör göras, låta denna höjning äfven blifva till
siffran lika. Men utan att vilja underskatta betydelsen af vare sig den
ene eller andre deputeradens verksamhet, tror jag likväl, att en skilnad
lämpligen bör göras i de arfvoden, som nu må komma att bestämmas.
Affärsledningen är och förblifver den vigtigaste delen af bankstyrelsens
verksamhet, och det synes derför, att, såsom ett uttryck härför, arfvodet
för den af deputerade, som närmast skall handhafva denna, bör sättas
något högre.

Deremot torde det vara lämpligt, att likhetsprincipen vidmagthålles
i fråga om de båda vice deputeradena.

Hvad angår de ordinarie fullmägtigearfvodena, skall jag nu icke
framställa något förslag till ändring, enär jag är förvissad, att bankoutskottet
icke underlåter att taga hänsyn till det behof af höjning äfven
i dessa arfvoden, som må kunna anses förefinnas.»

Med anledning af förevarande motion hafva bankofullmägtige afgifvit
infordradt yttrande samt deruti uttalat sin anslutning till det i
motionen väckta förslag om utseende af två vikarierande deputerade bland
fullmägtige; och hafva de dervid åberopa^ ett af fullmägtige vid 1900
års riksdag afgifvet. yttrande i anledning af ett då inom utskottet väckt
förslag i liknande syfte som nu föreliggande, i livilket sistnämnda yttrande
anförts följande:

»Enligt den fördelning af göromålen emellan de två ordinarie depu -

Ban]coutskottets Utlåtande N:o 5.

5

terade, som yjppgjord, åligger det den ene att verkställa köp och försäljning
af ,tfti$ndska vexlar med hvad dertill hörer och den andre att
utöfva tillsynjufver göromålen inom riksbanken samt handhafva den
löpande förvaltningen i öfrig! Båda dessa olikartade bestyr åligger det
den vikarierande deputeraden att öfvertaga vid förfall eller ledighet för
den ordinarie. Om det alltid varit förenadt med svårighet att finna en
person, som förenat de egenskaper, som fordras för att skota båda göromålen,
så har denna svårighet än mera ökats, sedan göromålen inom
båda områdena tilltagit i så hög grad, som under senare år varit förhållandet,
och väl kan man säga, att på den vikarierande deputeraden
ställas alldeles för stora anspråk. När härtill kommer, att om den vikarierande
inträdt i tjenstgöring för den ene deputerade och behof af ledighet
samtidigt uppkommer för den andre, måste på samma hand förenas
båda deputerades göromål, som likväl hvar för sig kräfver sin man, så
anse fullmägtige sig hafva fullt skäl att förorda det inom utskottet väckta
förslaget såsom en väsentlig förbättring i nuvarande anordningar. För
hvar och en af de deputerade skulle i så fall en vikarierande utses.

Ben förändrade anordningen skulle emellertid för förvaltningen
kunna medföra än större fördel och tillika bereda lättnad i ordinarie
deputerades göromål, om åt fullmägtige öfverlemnades att, när anledning
dertill förekomme, tillfälligt eller för längre tid tills vidare på vikarierande
deputerad öfverflytta någon viss del af ordinarie-deputerades åligganden.»

Innan utskottet öfvergår till att yttra sig angående föreliggande
förslag, vill utskottet erinra om ytterligare ett par vid föregående tillfällen
af bankofullmägtige beträffande organisationen inom riksbanksstyrelsen
afgifna yttranden, hvilka äfven nu af fullmägtige särskilt åberopats,
nemligen

dels hvad fullmägtige sålunda i ämnet uttalat vid 1874 års riksdag:

»En följd af de förändringar, som vidtagits i sättet för riksbankens
förvaltning, äfvensom af den utveckling, riksbankens utländska vexelrörelse
erhållit, är, att göromålen för fullmägtiges båda deputerade Ökats
så pass, att behofvet för dem af någon ledighet årligen är fullt ut detsamma
som för tjenstemännen. Men härvid möta ganska stora svårigheter,
då dels göromålens tilltagande gör den hittills någon gång begagnade
utvägen, att en deputerad för någon tid åtager sig båda befattningarna,
olämplig, dels, sedan deputerades göromål och uppdrag, genom beslut af
1873 års Riksdag, blifvit från hvarandra bestämdt afskilja, det i sjelfva
verket icke hos den ene deputeraden kan förutsättas större kännedom

6

Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

om den andres göromål, än hvad hvar och en af fullifiäéffcigé kan ega.
Bland öfriga fullmägtige är, efter hvad erfarenheten visar, vanligen icke
någon benägen att åtaga sig deputeradegöromålen. Skälen härtill äro
lätt insedda. Den korta tid, för hvilken uppdraget lemnas, och aflöningens
belopp sätta icke dessa fullmägtige i tillfälle att egna sig åt bankstyrelsens
göromål såsom hufvudsak för deras verksamhet, och det lärer
då befinnas ganska naturligt, att de ej kunna vara benägna att, äfven
för en tillfälligt förökad inkomst, åtaga sig för någon tid betydligt förökade
göromål under den tid på året, då de vanligen sjelfva, lika väl
som deputerade, önska åtnjuta ledighet. Men en följd af dessa förhållanden
är, att icke någon af fullmägtige, utom de ordinarie deputerade,
vinner den kännedom om deputerade-göromålen, som, för den händelse
förfall inträffar för någon af deputerade, kan sätta honom i tillfälle att
utan svårighet öfvertaga göromålen. Det uppdrag, som är riksbankens
styrelse anförtrodt, torde dock vara så vigtigt, att förhållandena icke
kunna anses väl ordnade, derest styrelsen skulle kunna sättas i
svårigheter eller förlägenhet derför, att någon af deputerade oväntadt
afginge. För afhjelpande af dessa olägenheter synes det fullmägtige
gagneligt, om arfvode anvisades åt en biträdande deputerad mot skyldighet
för denne att inhemta kännedom om deputerade-göromålen samt att såväl
under den ledighet,, som kunde varda åt de ordinarie deputerade medgifven,
som ock vid tillfälliga, kortare förfall för någon af dem sköta
deras befattningar»,

dels ock fullmägtiges till 1884 års bankoutskott med anledning af
väckt motion afgifna yttrande, som bland annat innehåller :

»Den befattning med styrelsen och förvaltningen af riksbanken,
som åligger fullmägtige, är, såsom vid granskning af bankoreglementets
särskilda delar lätt inses, af en betydlig omfattning, hvilken icke heller,
med afseende på ämnenas vigt och ansvarsfulla beskaffenhet, torde kunna

särdeles minskas. Icke allenast meddelandet af allmänna föreskrifter,

*

utöfver hvad genom bankoreglementet är på förhand faststäldt rörande
metalliska kassan, utrikes vexelhandel^ köp och försäljning af publika
papper m. m., utan äfven de mångfaldiga, merendels magtpåliggande
verkställighetsåtgärder, som dermed äro förenade, tillhöra dels fullmägtige
omedelbart, samfäldt eller genom de bland dem, i enlighet med reglementets
medgifvande, utsedde deputerade, dels ock tjensteman, hvilka
sortera direkte under fullmägtige. I och för fullgörandet af dessa åligganden
erfordras en ständig uppmärksamhet på allmänna finansiella för -

Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

7

hållanden så utom som inom landet, på kursförändringar och priser å
allmänna värdepapper, en kännedom angående utländska handelshus och
deras ställning, på hvilken bankens säkerhet är i väsentlig mån beroende,
samt mera dylikt. Dessa åligganden föranleda uppgörandet af köp och
försäljning af vexlar samt deraf härflytande hvarjehanda överenskommelser,
åtgärder för införsel af ädla metaller, utrikes brefvexling och
besörjningar af inkasseringar m. m. Då de mångfaldiga bestyr samt den
ständiga uppmärksamhet och oafbrutna omsorg, soip af meromförmälda
angelägenheter påkallas, icke lämpligen kunna eller ens höra i detaljerna
af samtliga fullmägtige handhafvas, har, sedan nuvarande deputeradinstitution
tillkom, eu af fullmägtiges deputerade haft dessa omfattande
och magtpåliggande göromål sig i första rummet ålagda; hvaremot den
andre deputeraden företrädesvis haft att särskildt egna sin uppmärsamhet
och sina åtgärder till hvad som rörer bankoverkets inre förvaltning och
ekonomi. Sålunda tillkommer honom att utöfva daglig tillsyn öfver
göromålen i hufvudkontoret och handhafva den dagliga förvaltningen
derstädes; att för sådant ändamål vaka öfver verkställigheten af fullmägtiges
beslut och meddela de närmare föreskrifter rörande sättet för
verkställighet deraf och dermed sammanhang egande frågor, som må vara
erforderliga; att hafva det närmaste öfverinseendet öfver tjenstemännen
och vaktbetjeningen och i sådant hänseende bereda och föredraga ärenden
rörande tjenstetillsättningar, ledigheter och förordnanden till tjenster vid
såväl hufvud- som afdelningskontoren; att i öfrigt hos fullmägtige föredraga
de ärenden, som eljest tillhöra området för de till bankens verksamhet
hörande ämnen; att vidtaga förfoganden för göromålens fortskyndande
eller för allmänhetens större beqvämlighet i dess beröring med
banken; att minst en gång under hvarje månad inventera dagkassan och
förrättningskassorna vid hufvudkontoret med dess afdelning å Norrmalm
samt två gånger hvarje år, jemte annan fullmägtig, inventera hufvudkontorets
samtliga förvarings- och förrättningskassor, dagkassan, säkerhetshandlingarne
för utlåningsrörelsen, förrådet af utrikes vexlar, i förvar
emottagna värdepapper samt paketer och annan flyttbar egendom, sedelkontorets
behållningar m. m.; att, när i de af hufvudkontoret begagnade
byggnader yppas behof af underhållsarbeten, som fordra skyndsam verkställighet,
derom förordna; att utöfva tillsyn öfver riksbankens brandanstalter
och i afseende på handhafvandet af desamma vidtaga behöfliga
förfoganden; att förordna om sådana åtgärder, som leda till ordning och
hushållning i handhafvandet af ekonomien m. m.»

8

Bankoutskottets Utlåtande N:ö 5.

Såsom framgår såväl af motionärens anförande som af fullmägtiges
ofvan åberopade uttalanden, utgår förslaget om två vikarierande deputerade
från den uppfattningen, att arbetet och åliggandena för de båda
deputeradena äro så olika, att det fordras en särskild utbildning för
hvardera af dessa befattningar, ett betraktelsesätt, som i synnerhet tagit
sig uttryck uti fullmägtiges uttalande år i874, eller att de deputerade
icke kunna förutsättas ega större kännedom om hvarandras göromål än
hvad hvar och eu af fullmägtige kan ega. Ett dylikt tillstånd torde
icke kunna anses tillfredsställande eller bidragande till att göra riksbanksförvaltningen
enhetlig, och skulle två vikarierande deputerade tillsättas,
en för hvardera af de ordinarie deputerade, skulle detta sannolikt
endast bidraga till att öka faran för eller möjligheten af dualism i förvaltningen.

Ehuru utskottet således anser, att två vikarierande deputerade
icke böra ifrågakomma, på sätt herr Lithander i sin motion föreslagit,
erkänner utskottet, att med den nuvarande organisationen, då den vikarierande
deputerade icke egnat hela sin tid åt riksbanken, det vant svårt
för honom att sätta sig in uti alla de olika göromål, som deputerade
haft att handlägga, men har utskottet för sin del trott, att detta ändamål
lättast kunde vinnas derigenom, att en med bankgöromål fullt förtrogen
person alltid funnes tillgänglig att inträda i deputerades ställe. Med
den utveckling, som riksbanken vunnit i dess olika rörelsegrenar, har
utskottet ansett det fördelaktigt, att icke blott de deputerade, såsom
hittills, egnade sin tid uteslutande åt vården af riksbankens angelägenheter,
utan att äfven den vikarierande deputerades tid kunde uteslutande
tagas i anspråk för samma ändamål samt att denne derför, utom nuvarande
åliggande att under den tid, då ordinarie deputerad åtnjuter
ledighet, äfvensom vid tillfälligt förfall för någon af deputerade, fullgöra
dennes åligganden, jemväl skulle hafva skyldighet att utföra de uppdrag,
Indika kunde honom af fullmägtige anförtros.

Jemte det utskottet således har den uppfattningen, att man för
undvikande af splittring i riksbankens förvaltning i stället för nu föreslagna
två vikarierande deputerade fortfarande såsom hittills bör bibehålla
en vikarierande deputerad, synes det utskottet, att äfven med hänsyn
till arbetsfördelningen mellan de deputerade den största möjliga enhet i
riksbankens styrelse bör åstadkommas. Såsom ofvan anförts, framhålla
fullmägtige i sitt yttrande till 1900 års bankoutskott, att enligt den
fördelning i göromålen mellan de två ordinarie deputerade, som blifvit

Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

9

■appgjord, det åligger den ene att verkställa köp ock försäljning af utländska
vexlar med hvad dertill hörer och den andre att utöfva tillsyn
öfver göromålen inom riksbanken samt handhafva den löpande förvaltningen
i öfrig! Denna åtskilnad mellan handhafvande! af utrikes- och
inrikesaffärerna synes emellertid utskottet mindre tillfredsställande, ty
inom hvarje hankförvaltning sammanhänga uppenbarligen så alla affärstransaktioner
inom och utom landet, att en splittring i ledningen af
desamma, beroende på, om de äro utrikes eller inrikes, icke kan eller
får ega rum, och särskildt för riksbanken, när densamma snart skall
öfvertaga all sedelutgifning, är en enhetlig ledning i detta afseende så
mycket mera nödvändig, som annars en konseqvent och säker diskontpolitik
af riksbanken lätt kan äfventyr as. Det förefaller, som om billin
ägtige uti sitt här ofvan omförmälda yttrande år 1884 i‘viss mån hyst
samma uppfattning angående arbetsfördelningen mellan de deputerade,
som utskottet här ofvan antydt. Medan nemligen fullmägtige anförde,
att för fullgörande af fullmägtiges åligganden erfordrades en ständig
uppmärksamhet på allmänna finansiella förhållanden så utom som inom
landet, på kursförändringar och priser å allmänna värdepapper, en kännedom
angående utländska handelshus och deras ställning m. m., samt att
dessa åligganden föranledde uppgörande af köp och försäljning af vexlar
och deraf härflytande hvarjehanda öfverenskommelser, åtgärder för införsel
af ädla metaller, utrikes brefvexling och besörjande af inkasseringar
äfvensom att en äf de deputerade haft alla dessa omfattande och magtpåliggande
göromål sig i första rummet ålagda, meddelade fullmägtige,
att den andre deputeraden företrädesvis haft att särskildt egna sin uppmärksamhet
och sina åtgärder till hvad som rörde bankoverkets inre förvaltning
och ekonomi.

I enlighet härmed anser utskottet, att riksbankens förvaltning
fortfarande bör handhafvas af två deputerade såsom föredragande inför
fullmägtige; men, då den ene af dessa deputerade skulle omkänderhafva,
bland annat, vexelrörelsen — såväl den inrikes som den utrikes — och
lånerörelsen i dess helhet samt till följd deraf de denne deputerade åliggande
göromål måste anses .blifva mera magtpåliggande och af en för
riksbankens verksamhet betydelsefullare art än den andre deputerades,
hvilken i främsta rummet skulle egna sin uppmärksamhet åt riksbankens
inre förvaltning och ekonomi rörande frågor, har utskottet ansett det
lämpligt, att de båda funktionärerna bland fullmägtige äfven till benämBih.
till Riksd. Prof. 1901. 6 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 2

10

Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

ningen skildes från hvarandra, så att den förre kallades förste deputerad
och. den andre erhölle benämningen andre deputerad. Härmed har utskottet
emellertid icke velat gifva stöd åt den uppfattning, att dessa de
deputerades verksamhetsområden skulle vara strängt skilda från hvarandra,
utan utskottet förmodar, att båda de deputerade ständigt så samverkade
med hvarandra, att den ene med noggrann uppmärksamhet följde
den andres åtgöranden, så att han dermed vore fullt förtrogen och i händelse
af behof vid förekommande fall kunde öfvertaga den andres verksamhet.
Då nu härtill kommer, att den vikarierande deputerade, såsom
utskottet föreslagit, skulle komma att egna hela sin tid åt riksbanken,
blefve äfven han i tillfälle att sätta sig in uti och med uppmärksamhet
följa de olika uppdrag, hvilka blifvit de båda deputerade anförtrodda;
och torde på sådant sätt befordras den enhet i förvaltningen, som utskottet
finner i sä hög grad önskvärd.

Såsom en gifven följd af den vikarierande deputerades förändrade
ställning blir nödvändigt att tillförsäkra jemväl denne rätt till semester
i likhet med de ordinarie deputerade.

Ehuru utskottet ej anser det vara alldeles nödvändigt, att vid
hvarje fall, då den vikarierande deputerade tjenstgör såsom deputerad,
annan fullmägtig inträder för fullgörande af de nämnde deputerade lemnade
uppdrag, har utskottet dock velat lemna öppet att, när fullmägtige
anse sådant erforderligt, inom sig utse någon, som har att inträda såsom
vikarierande deputerad med rätt för fullmägtige att till den sålunda förordnade
af bankens medel utanordna arfvode, motsvarande det till den
vikarierande deputerade i staten anvisade.

Hvad angår pröfning af utlåningsärenden, verkställes denna, enligt
föreskrift i gällande bankoreglementes § 39 mom. 2, alla söckendagar
af minst fyra fullmägtige, nemligen de två deputerade samt minst två
bland öfriga fullmägtige. Om, såsom utskottet föreslagit, både de ordinarie
och den vikarierande deputerade, komma att vara i ständig tjenstgöring,
föranleder detta en ändring i momentets senare del; men då det
måste anses såsom sjelffallet, att i tjenst varande deputerade —- såväl
de ordinarie som den vikarierande — komma att deltaga i förevarande
pröfning, har det synts utskottet, att denna del af momentet bör utgå
och förevarande stadgande således inskränkas till att pröfning af utlåhingsärenden
alla söckendagar skall verkställas af minst fyra fullmägtige.

Herr Lithander har i sin motion föreslagit, att [Riksdagen måtte
besluta sådan förhöjning i de för fullmägtige i riksbanken anvisade arf -

Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

11

voden, att dessa komme att från och med innevarande års början utgå
med dels åt deputeraden för inre förvaltningen sammanlagdt 17,000
kronor, dels åt deputeraden för utrikes vexelrörelsen sammanlagdt 20,000
kronor.

Med anledning häraf har utskottet, som redan vid nästlidet års
riksdag haft sin uppmärksamhet fästad på nödvändigheten af dessa arfvodens
höjande, nu ansett sig höra till Riksdagen ingå med förslag i sådant
syfte. Med hänsyn till dels den utveckling, riksbanken under de senaste åren
erhållit, dels den ställning, riksbanken inom kort kommer att intaga såsom
centralbank och ensam sedelutgifvande, samt då dessutom såväl de ordinarie
som den vikarierande deputerade måste egna hela sin tid åt riksbankens
tjenst, har utskottet, som beträffande omfattningen och betydelsen af de
olika deputerade åliggande arbete hänvisar till hvad härom förut yttrats,1
ansett, att de deputerades arfvoden borde utgå med följande sammanlagda
belopp, nemligen till förste deputeraden med 20,000 kronor, till andre
deputeraden med 15,000 kronor och till den vikarierande deputeraden
med 12,000 kronor; hvarjemte och då rörelsen vid riksbankens pappersbruk
och tryckeri vid Tumba numera i väsentlig mån utvidgats och i
sammanhang härmed det arbete, hvilket åligger den bland fullmägtige,
som ombesörjer tillsynen vid nämnda pappersbruk och tryckeri, i motsvarande
grad ökats, utskottet funnit sig böra hemställa, att arfvodet för
denne fullmägtig måtte höjas med 1,000 kronor, så att han komme att
erhålla ett sammanlagdt arfvode af 6,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet, som under
riksdagens lopp kommer att framställa förslag till de ändringar i reglementet
för riksbankens styrelse och förvaltning, hvilka i följd af motion
eller eljest må anses erforderliga, hemställa,

9

att Riksdagen, med afslag å herr Lithanders förevarande
motion, må besluta:

l:o.

att § 38 i bankoreglementet erhåller följande
ändrade lydelse:

12

Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

a) mom. 1:

UOO,o;s'' ‘i-ifiii-n,. i atihr.* > ■*-

nuvarande lydelse:

J''X ’ V ,1 bh ,lr-r ".T (T- l

Fullmägtige utse inom sig två.
deputerade, hvilka det åligger att,
i öfverensstämmelse med bankoreglementet
och den instruktion, som af
fullmägtige fastställes, samt i fiffigt
efter af fullmägtige bestämd fördelning
af göromålen dem emellan,
föredraga ärenden inför fullmägtige,
tillse utförandet af fullmägtiges beslut,
verkställa köp och försäljning
af utländska vexlar med hvad dertill
hörer, utöfva tillsyn öfver göromålen
inom riksbanken samt handhafva
den löpande förvaltningen i
öfrig! . > ,/r.J - ‘ ,v r'',: i •;

föreslagen lydelse:

Fullmägtige utse inom sig två
deputerade, en förste och en andre,
hvilka det åligger att, i öfverensstämmelse
med bankoreglementet
och den instruktion, som af fullmägtige
fastställes, samt i öfrigt
efter af fullmägtige bestämd fördelning
af göromålen dem emellan,
föredraga ärenden inför fullmägtige,
tillse utförandet af fullmägtiges beslut,
verkställa köp och försäljning
af utländska vexlar med hvad dertill
hörer, utöfva tillsyn öfver göromålen
inom riksbanken samt handhafva
den löpande förvaltningen i
öfrigt.

''■■.»o : n

nuvarande lydelse:

Derjemte utse fullmägtige, likaledes
inom sig, en vikarierande deputerad,
hvilken det åligger att
under den tid, då ordinarie deputerad
åtnjuter ledighet, äfvensom
vid tillfälligt förfall för någon af
deputerade, fullgöra dennes åligganden.
*’ > Tf

qq-.il

>:é t. - .- . '' t..--.- ^

'' *1 4 b- ''* O

föreslagen lydelse:

Derjemte utse fullmägtige, likaledes
inom sig, en vikarierande deputerad,
hvilken det åligger dels
att under den tid, då ordinarie deputerad
åtnjuter ledighet, äfvensom
vid tillfälligt förfall för någon af
deputerade, inträda såsom deputerad,
dels ock att utföra de uppdrag, hvilka
kunna honom af fullmägtige anförtros.

--t a/f•:/*''.

b) mom. 2:

Bankoutskottets Utlåtande N: o 5.

1 °

lu

c) mom. 3:

nuvarande lydelse: föreslagen lydelse:

Ordinarie deputerade ega åt- Ordinarie deputerade och vika njuta

ledighet hvardera en och en rierande deputerad ega åtnjuta ledighalf
månad årligen. het en hvar en och en half månad

årligen.

t flinta dito 1 i. -rqfialhfi A ''

d) mom. 4—6: oförändrade.

e) mom. 7:

Derest vikarierande deputerad
tjenstgör såsom ordinarie eller åtnjuter
ledighet och fullmågtige finna erforderligt
att förordna särskild vikarierande
deputerad, eger denne att för
tiden i fråga af hankens medel upplära
ersättning med belopp, motsvarande
det för vikarierande deputerad
i staten anvisade arfvode.

f) mom. 8.

Förutvarande mom. 7 oförändradt.

2:o.

*.. • * .fii *?■?.'' i v?'' ? •• '' i i i ■ ■ "> y i uj '' * (’''} *“ 5c -H i

■ • att bankoreglementets § 39 mom. 2 får följande
lydelse:

*, vH.‘ \ * fi'';:.i{ * *.• i sl ■''*

nuvarande lydelse: föreslagen lydelse:

Profning af utlåningsärenden Pröfning af utlåningsärenden

verkställes alla söckendagar af minst verkställes alla söckendagar af minst
fyra fullmägtige, nemligen de två fyra fullmägtige.
deputerade samt minst två bland
öfriga fullmägtige.

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 6 Sami. 1 Afd. 5 Häft.

3

14

Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

3:o.

att aflöningsstaten för fullmägtige i riksbanken
erhåller följande lydelse:

-v [Ylii

nuvarande lydelse:

A. Fullmägtige i riksbanken:

sju fullmägtige uppbära
i årligt arfvode

hvarje........................ kronor 4,000

hvarförutom två deputerade
åtnjuta hvardera.
........................ > 8,000

och en vikarierande

deputerad .......... » 3,000

samt derförutom den
fullmägtig, som besörjer
tillsynen vid
riksbankens pappersbruk
och tryckeri
........................... » 1,000

föreslagen lydelse:

A. Fullmägtige i riksbanken:

sju fullmägtige uppbära
i årligt arfvode

hvarje..................... kronor 4,000

hvarförutom förste deputeraden
åtnjuter

andre deputeraden......

och en vikarierande

deputerad...............

samt derförutom den
fullmägtig, som besörjer
tillsynen vid
riksbankens pappersbruk
och tryckeri
....

» 16,000

» 11,000

* 8,000

2,000

samt

4:o.

att förestående aflöningsstat må vinna tillämpning
från och med månaden näst efter den, då val
till fullmägtige i riksbanken vid innevarande års riksdag
egt rum.

Stockholm den 12 februari 1901.

På bankoutskottets vägnar:

F A. BOSTKÖM.

av

• '' Ki .; I

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1901.