Bevillningsutskottets Betänlcande N:o 7.
1
N:o 7.
Ank. till Eiksd. kansli den 19 februari 1901, kl. le. a
Betänkande, i anledning af vackt motion om höjning af
bränvinstillverkningsskatten.
(2:a A.)
I en inom Första Kammaren vackt, otill bevillningsutskottet öfverlemnad
motion, n:o 26, hemställer herr K. Åkerberg, »att Riksdagen ville för
sin del besluta den ändring i kongl. förordningen af den 13 juli 1887,
angående vilkoren för tillverkning af bränvin, att tillverkningsskatten från
och med den 1 oktober 1901 höjes med två öre pr liter 50-procentigt
bränvin».
Under åberopande af de af finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå
uppgjorda beräkningar, utvisande, att den till förtäring disponibla
qvantiteten bränvin sedan år 1895 stigit år efter år så, att den för hvarje
invånare i riket för år 1899 var nära 23 procent större än för år 1895,
föreslår motionären, att för hämmande af ytterligare ökning af bränvinskonsumtionen
tillverkningsskatten för bränvin höjes från 50 öre pr liter
50-procentig vara, hvarmed den för närvarande utgår, till 60 öre; men,
fortsätter motionären, »en sa stor skatteförhöjning — motsvarande cirka
hälften af den obeskattade varans värde —- på en gång vore mindre tillrådlig,
emedan den största delen af det vid skatteförhöjningen befintliga
branvinet hinner utlösas mot den billigare skatten, och således spekulationen
kan göia en oskälig vinst på statskassans bekostnad. Häremot finnes det
medlet, att den tillämnade skatteförhöjningen fördelades på flera år sålunda,
att skatten vid hvarje tillverkningsårs början (1 oktober) höjdes med ett
Bill. till Riksd. Prof. 1901. 5 Samt. 1 Afd. 6 Höft. (N:o 7) 1
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
så ringa belopp, att tillverkare af och handlande med bränvin icke kunde
häraf, med hänsyn till råmaterialens för bränvinstillverkningen prisfluktuationer
samt omkostnader i räntor och magasinering in. m., lockas att spekulera
från ena tillverkningsåret till det andra.»
Skatten å tillverkning af bränvin, som före 1855 års lagstiftning utgått
efter pannerymden med olika afgifter allt efter redskapens beräknade
större eller mindre afverkningsförmåga, faststäldes genom förordningen den
18 januari 1855 till 16 skillingar banko (50 öre) för hvarje tillverkad
kanna sexgradigt bränvin, men redan år 1857 beslöto Rikets Ständer —•
som förklarade sig anse »grundsatsen att, genom en för all bränvinstillverkning
lika, men tid efter annan småningom ökad beskattning, höja priset
på sjelfva varan samt derigenom minska både förbrukning och tillverkning
höra strängt bibehållas» — att tillverkningsafgiften skulle utgå med 60
öre för hvarje kanna bränvin af 50 procent styrka vid 15 graders värme
efter Celsii termometer. Med afseende å nödvändigheten af ökade inkomster
för fyllande af uppkomna statsbehof, blef, med anledning af Kong!
Maj:ts proposition, tillverkningsafgiften vid 1867 års riksdag höjd till 70
öre samt på grund af Riksdagens år 1871 fattade beslut, i sammanhang med
borttagandet af skyldigheten att erlägga densamma i förskott, ytterligare
höjd till 80 öre för hvarje kanna. Vid 1879 års riksdag, till hvilken
Kongl. Maj:t i proposition liemstält, att tillverkningsafgiften å bränvin, i
anledning af befarad statsbrist, måtte höjas till 1 krona 20 öre för hvarje
kanna, höjdes tillverkningsskatten till 1 krona pr kanna, hvarefter genom
1882 års förordning, jemte det att det metriska systemets mått- och vigtbestämmelser
infördes i bränvinslagstiftningen, afgiften bestämdes till 40
öre pr liter eller 1 krona 4,68 öre pr kanna.
Vid 1883 års riksdag föreslog Kongl. Maj:t i proposition, att, enär
ökade inkomster erfordrades för statsverkets behof, tillverkningsskatten å
bränvin måtte från och med 1884 förhöjas med 2 öre, och efter hvad 1883
års bevillningsutskott omförmäler, ansåg Kongl. Maj:t, att genom ytterligare
successiv höjning under följande 10 år skatten skulle kunna utan olägenhet
ökas med 10 öre, eller från 40 till 50 öre pr liter. Vid 1888 års
3
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
riksdag hemstälde Kong! Maj:t i proposition, likaledes i syfte att bereda
statsverket ökade inkomster, om höjning af tillverkningsafgiften till 45 öre.
Begge sistomförmälda kongl. propositioner blefvo af Riksdagen afslagna,
men i stället beslöt 1888 års Riksdag, med anledning af väckt motion och
i syfte att motverka bränvinsbruket, att tillverkningsafgiften skulle från
och med samma år utgå med 50 öre pr liter.
Ifrågavarande skatt har sedan dess icke till sitt belopp ändrats, ehuru
vid 1894 och 1895 års riksdagar enskilde motionärer, i syfte att anskaffa
ökade statsinkomster, och under erinran hurusom sådan skatt vore gagnelig
i sedligt och socialt hänseende, föreslagit dess höjande till 60, respektive
75 öre pr liter.
Syftemålet med en förhöjning af tillverkningsskatten å bränvin torde
vara antingen att befrämja nykterheten eller ock att bereda statsverket
ökade inkomster. Det förra af nämnda syften skulle, enligt utskottets mening,
säkerligen icke vara att vinna genom den ringa skattehöjning, som
af motionären föreslagits att inträda under innevarande år, och icke heller
skulle densamma hafva afsevärd betydelse i fråga om ökning af statsinkomsterna
under detta år. Att, på sätt motionären antydt, höja skatten
successivt med ett mindre belopp hvarje år synes ej vara lämpligt, då
derigenom yrkesidkarne städse skulle vara underkastade förändringar, hvilket
icke stode väl tillsamman med den stabilitet i lagstiftning, på hvilken
hvarje loflig näring eger berättigadt anspråk, så mycket mindre som i händelse
af behof en ytterligare och större ökning af skatten i allt fall kan
komma att ega rum.
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att herr Åkerbergs ifrågavarande motion om höjning
af bränvinstillverkningsskatten icke måtte af Riksdagen
bifallas.
Stockholm den 18 februari 1901.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALLI.
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
Reservation
af herr G. Jansson mot utskottets motivering.
Herr Bergendahl har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
behandlingen inom utskottet af detta ärende.
Stockholm 1901
Iduns Kung!. Hofboktryckeri.