4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

^:© 5.

Ank. till Riksd. kansli den 15 februari 1901, kl. 1 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion derom att bränvinsutminutering
måtte i tillämpliga delar likställas med handel
med explosiva varor.

Inom Andra Kammaren har herr S. Söderberg i en till bevillningsutskottet
öfverlemnad motion (n:o 129), i hvilkens syfte herr J. Wahlgren
instämt, föreslagit, »att Riksdagen i skrifvelse till Kong! Maj:t anhåller,
det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag
till sådana ändringar uti Kongl. Maj:ts nådiga förordning angående
vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade
spirituösa drycker af den 24 maj 1895, att utminutering må ega rum, i tilllämpliga
delar, endast på sätt, som är föreskrifvet angående handel med
explosiva varor, enligt kongl. förordningen af den 19 november 1897».

Till stöd för detta sitt förslag anför motionären hufvudsakligen,
hurusom dryckenskapen på många håll i oroväckande grad tilltoge oaktadt
de åtgärder, som tid efter annan vidtagits för att på lagstiftningens
väg göra spirituösa drycker svåråtkomliga, hvaraf framginge, att lättheten
att anskaffa dessa drycker ännu vore alltför stor, särskildt på de s. k.
utminuteringsställena. Motionären medgifver, att det föreslagna sättet för
kontrolls utöfvande möjligen blefve svårt att i praktiken tillämpa, men

5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

säger sig vara förvissad'' om att detsamma skulle lända nykterheten till
fromma.

I ifrågavarande kongl. förordning angående explosiva varor den 19
november 1897 skiljes mellan två klasser af dylika varor, af hvilka första
klassen omfattar krut och andra synnerligen lätt exploderande sprängämnen,
under det till andra klassen hänföras ammunition, tändhattar, tändrör
och stubiner, knallsignaler, fyrverkeripjeser m. m.; och äro för handel
och innehafvande af de till de särskilda klasserna hörande varor meddelade
särskilda föreskrifter, strängare med afseende å varorna af första
klassen än beträffande dem af den andra.

Med hänsyn dertill, att i motionen särskildt åberopas §§ 54, 56 och
57 i ifrågavarande förordning, tyckes motionären närmast afse de bestämmelser,
som äro gällande för handel och innehafvande af explosiva varor
af första klassen.

Enligt de aberopade stadgandena i § 54 må explosiva varor af första
klassen ej utlemnas till person under 18 år och, med undantag för krut
till myckenhet af 4 kilogram eller derunder, ej försäljas annorlunda än
emot. köparens egenhändigt underskrifna, dagtecknade qvitto, innehållande
uppgift jemväl a köparens bostad. Derest varan afhemtas genom ombud,
skall detta vara försedt med behörig fullmagt.

Öfver hvad sålunda försäljes skall, jemlikt § 56, föras försäljningsbok
enligt faststäldt formulär, hvilken bok skall förvaras under minst 5 år
och upptaga, när och till hvem försäljning egt rum samt den försålda
varans namn och vigtrnängd äfvensom grunden för köparens behörighet
att innehafva varan.

Dylik behörighet eger, enligt § 57, endast den, som af varan må
för visst uppgifvet ändamål hafva behof och med vederbörligt intyg, hvilket
dock ej rna gälla för längre tid än ett år från dess utfärdande, styrker
sig vara sa ansedd, att trovärdighet bör skänkas uppgiften om behofvet,
och att varan bör kunna utan fara för missbruk af honom innehafvas.

. Af den nu i korthet lemnade redogörelse för de för handel med explosiva
varor gällande föreskrifter torde tydligt framgå, att sagda föreskrifter
äro oskiljaktigt förenade med inskränkningar i rätten att inneBih.
till Riksd. Prof. 1901. 5 Sami. 1 Afd. 4 Höft. 2

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

hafva dylika vq,rö£j ofth »kulle, derest ett sådant förslag , som det af
motionären framstälda af Riksdagen bifölles, i lagstiftningen om bränvinsförsäljning
införas en alldeles ny princip, inskränkning jemväl i rätten att
innehafva bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker,
en lagstiftningsåtgärd, hvilken skulle få alltför vidtgående konseqvenser.

Med anledning deraf, och då för öfrigt explosiva varor och sådana
drycker, sent i bränviasförsäljningsförordningen afses, ieke torde vara att
på något sätt med hvftrandra jemföra, hemställer utskottet,

att herr Söderbergs ifrågavarande motion, angående
ändring i vilkoren för försäljning af bränvin,
måtte af Riksdagen lemna® utan afseende.

. t . ,, .... ...... -i''- .* •.;!■; rs,.!

Stockholm den 15 februari ,14101.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

Stockholm, tryckt i Central-Tryckeriet, 1901.